# ID: svediakorp-per72
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,863
# sentences: 1,491
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


En mottagning hos doktor Widerstrom.
Vår första kvinliga läkare har börjat sin praktik h ä r uppe, och denna början är glänsande.
Doktor Kaq-olina Widerströrn sthr der p&amp; hennes dörrplåt, och inne i den stora vackra väntsalen sitta patienterna SA tätt som passagerarne i en spårvagn under regnväder.
Der och hvar ser man två och två på samma stol, så m h g a äro de.
De som ej få rum i väntsalen, st&amp; i ' tamburen, och de som ej rymmas der, garnera trappan.
Snart ser man nog utanför hennes bostad (Bryggargatan 6) en kö, som kan mata sig med den man i många Ar sett utanför doktor Ve- sterlunds hus i Enköping.
Men nälr hans kö är blandad, är hennes ren, d. v. s. består uteslutande af det kvinliga elementet.
Det ser för resten riktigt hemtrefligt ut der uppe i den stora eleganta väntsalen.
Nästan alla patienterna ha medfört sina handarbeten, och der stickas, virkas och broderas a f hjiirtans lust under ett halfhögt gemytligt samspråk, medan man vänhr p&amp; företräde.
Och vänta får man, hvilket är helt naturligt, då patienterna äro s % m h g a och undersök- ningen så grundlig.
M.en ledsnar man p&amp; att brodera eller prata, går det an att fördjupa sig i studiet af tidningar, tid- skrifter och broschyrer, som i mängd belasta det stora bordet midt i salen.
Allt emellanat lyfter man ögonen från boken eller arbetet, för att hålla rakning med sina medpatienter angående turen att " g&amp; inn.
" et är visst fruntimret, som skall in harnäst? "
" Jahan.
" Nej, ursäkta ", hörs en röst ur hopen; " jag kom före.
Fruntimret stod bara i tamburdörren, då jag gick in i salen. "
S % der later det, ehuru ännu i all vänskaplighet.
Men snart nog, och för att bibehålla denna, fhr viil en daglista framlaggas, å hvilken patienterna f % anteckna sina namn, i tur och ordning som de komma.
Under det man nu sitter der och kantar och håller räk- ning .med hvarandra, öppnas allt emellanht dörren till doktorns m m p % glänt och en glad röst - doktorns medhjälparinnas - ropar ett uppmuntrande: " Nästa! " patient).
nNästan försvinner inom dörrgläntan, foljd af de kvar- Dagq.
15
lemnades längtande blickar, hvilka tyckas säga: ack, om det snart vore min tur!
Den kommer i sinom tid * Emellertid ar det en tur för alla, nej: en välsignad lycka ar det, att den lidande kvinliga delen bland oss här uppe kan vända sig till en medsyster, som har både vilja och förmåga att hjälpa och lindra, i stallet för till en manlig läkare, denne ma nu vara än s&amp; skicklig.
Man skulle säkert förstå detta %n bättre, om m m hade reda på antalet af de kvinnor, som dröjt år efter år att anlita en sadan, dröjt - anda tills det blifviii för sent.
Walplacerad blygsamhet! "
utropa de " fördomsfrian bvin- nor, som ännu icke behöft att i ömtåligare fall anlita liikare.
" En helt naturlig känsla ", hviska de andra.
Men båda in- stämma nu helt säkert i ett gemensamt gladjeutrop öfver att det i alla fall &amp; s en kvinlig doktor.
Men hurudan är da denna märkvärdiga doktor, undrar helt säkert mången.
Undertecknad har sett och varit tillsammans med henne förr än i dag och är lycklig öfver att kunna upplysa om akt den mest kinkige granskare skulle finna sig tillfi.edsstäld vid att göra hennes bekantskap, vare sig i eiler utom ') embetetn.
Hela världen vet att hon tagit en sthtlig examen.
Mon hvad hela världen ännu icke vet är att hon, trots sina studier och det oundvikliga, deltagandet derunder i en hop praktiska detaljer, som hittills varit medicin-mannen ensamt förbehalha, dock bibehtillit hela sin kvinlighet.
Inga öfveï- modiga later, ingen stolthet öfver det nppnkdda malet, ingen höghet gent emot ostuderade medsystrar eller osmaklig bro- derlighet mot manliga yrkeskamrater.
Hon ar enkel, vänlig, förtroendeingifvande, just sadan en kvinns, skall vara, n i r hon nu en gång blifvit man - hade jag ' s$.
nar sagt.
F ö r öfrigt ett ansigte, som genom sir påfallande intelligens iir nästan vackert; en liten, men symetrisk figur; en mörk, enkel men vårdad dragt, se der hur v&amp;r iilskviirila banbryterska p&amp; det medicinska området ter sig för den som har lyckan akt göra hennes bekantskap.
Vid hennes sida star värdigt en lika älskviird kvinlig företeelse, hvilken biträder henne som massör.
Dotter af författarinnan " Aven, har denna unga dam, fröken tViigström, ett namn, som redan genom modren &amp; r fördelaktigt kändt bland den läsande allmänheten och &amp; t hvilket hon nu sjalf
genom eget itgörande säkert skall förläna ytterligare Hang ..
De äro gamla goda vänner, de der båda, som nu egna ' det.
mesta af sin dag åt lidande medsystrar och den återstående åt studier och huslig trefnad.
Ja, ty de ha tillsammans bildat sig ett förtjusande hem, der man öfverallt återfinner den pryd- lighet och smak, som röjer kvinnans ledande hand och som åtminstone ingen ogift manlig doktor kan uppvisa maken till.
Den ordinarie mottagningstiden ar anslagen från 12 till 2 alla hvardagar, hvilket icke hindrar att den ofta utsträckes till både kl. 4 och 6 när patientantalet ax öfverflödande.
Det var just efter en sådan mottagning jag häromdagen träffade doktor Wid~rström, klarögd, frisk och vänlig som alltid.
" Nå, kara doktor, hur har ni det med hela denna pa- tientskara?
Är ni inte förfärligt trött? "
" Inte det ringaste.
Det är så roligt att det tycks gå bra. "
Det var alltsammans.
Måtte bara nu - det har man viil rättighet att å hela det lidande kvinnokönets vägnar önska - måtte bara nu inte kärleken som en tertius interveniens smyga sig in genom dörrglantan till den älskviirda doktorn och stryka ett rosen- rödt tvärstreck öfver alltsammans: ett träget, föreghende studielif och en skara sjuklingars ljusa förhoppningar!
Ty en gift kvinlig doktor, som antingen skall dela sig mellan praktiken och hemmet, eller öfvergifva det senare för den förra, ä,r ännu för oss beskedliga nordbor en gåta, den vi finna svådöst.
Dock: hoppoms att den präktige doktorns kärlek skall uteslutande egnas vetenskapen, och hoppoms äfven attt viin- innan skall dela denna smak!
Vid åsynen af dessa bada behagf~dla, men sakra kvinnor, som ej ha mera likhet med en " svag ranka " än ett doftande vinteräple liknar en filrgad guttaperkablåsa, kan emellertid en man komma p&amp; nedslhende tankar ...
T v a d: skulle det då verkligen finnas kvinnor som kunna reda sig sjalfva här i lifvet; som icke med ljut hjälplöshet speja efter ett manligt beskydd?
b h bevars, be- vars - hvilka tider! "
Ja, vet ni, min herre, att det ser hotande ut.
J a g misstänker nästan att om afven den stilfullaste bland er sknlle våga en öm förklaring för den trefliga doktorn i hennes nätta; ylleklä,dning, skulle hon med sin klara blick se honom midt i ansigtet och säga: nhur är det min herre, har ni feber?
.
Er puls, om ni behagar!
Riktigt, ja; ni har verkligon en smula feber.
Gå hem och lägg ett kallt omslag öfver hjart- gropen.
Hall er s&amp; inne ett par da.r, s&amp; gAr det nog öfver- Hvarom icke, sh vänd er till någon af mina herrar medbröder.
Mina kvinliga patienter ge mig fullt upp att göraen Jo, s&amp; der komme det troligen att lata.
Och hvad som är värst: i allt detta ligger en god del rättvisa - tënker en förståndig karl.
" Eiuru oftan, tänker han vidsre, " ha ej vi, skapelsens herrar, lockat till oss ett stackars kvinnohjiirta, for att sedan lata det ligga förtrampadt i våx vag?
NLI kunna vi sucka ohörda, medan de bästa af v&amp;r tids unga da- mer g&amp; oss likgiltigt förbi, der vi ligga p&amp; knii, i långa rader och himla oss.
De ha ett lefnadsmal, dessa kvinnor, ett fram- tidshopp, ett brödstycke genom eget arbete och kraft kvad i all världen skulle de med oss!
Sitta hemma som deras mödrar och mormödrar och vänta p&amp; en man, som kanske kommer hem från klubben vid midnatt, kanske ocksa inte; darra för hans rynkade ögonbryn nar soppan 8,s för t u m eller såsen för tjock och se upp till honom som hinduen till sin afgudabild, när han värdigas säga dem ett sött ord i förbigaende?
H&amp;h&amp;, ja ja, att världen dock skulle bli sh upp och nedvand!
Kvinnorna eröfra vhra titlar och inkomster och oss hterståx intet annat an att ödmjukt taga upp deras falda, enklare mantel.
Liksom man snart ej mera skall finna underligt att p&amp; en eller annan dörrpliit tv&amp; tr. upp läsa t. ex. Olivia Lernrnholrn, kemie professor, eller 8ara Enblom, wice häradshofding, så skall man framdeles p&amp; diverse smala och halfmörka dörrar uppe i vindsviliiingame stafva sig till: Gwta f Ytterma %, sfiörlif ssörnmerska, eller Per Brik Livdberg, strykerska, utan att deröfver göra vidare reflexioner.
Det har d&amp; gatt som det malste g&amp;, när man inte f ö r s t t att taga vara p&amp; det goda medan man har det. "
Just det, min herre.
Men trösten eder dock, I alla man- liga individer som da lefven!
En Karolina Widerström star inte upp för hvar dag, och alltid skall det ibland oss finnas olärda och ansprliksfulla damer, eller " sant kvinligan, hjälplösa varelser, som ej begära nggot bättre än att taga allt af edra händer, till och med en och annan knuff i hastig- beten.
Det &amp; r till dem ert hopp m&amp; stå,!
Heder emellertid åt den intelligenta och värdiga kvinna, som i vart land lagt grundstenen till sitt köns oafhangighets- -
tempel på, det vetenskapliga området och slagit in pi % en vag, som leder till helsa och lycka, för lidande medsystrar och till sann tillfredsstallelse för henne sjalf.
Matte hennes föredöme mana till efterfölj d!
Lea.
Kvinnokongresserna i Paris af Ellen Fries.
III.
(Forts. fr. föreg.
hiiflie.)
Granna tal om kvinnans moraliska och ' intellektuella egenskaper, rörande tal om de oförrstter hon har lidit och annu lider, entusiastiska tal för de rattigheter, som böra tillkomma henne, se der ett totalin- tryck af Pariskongressernas förhandlingar, enkanneligen den första kongressens!
Och dessa kvinnokongresser torde vtll ej vara de enda kongresser, der karnan af förhandlingarne %r p&amp; detta satt inhöljd i ett.
lager af ' fraser.
Alla torde vara ense om, att det reelaste ut- bytet af en kongress %r det enskilda meningsutbytet.
Der lepnas ett enastAende tillfiille för knytande af bekantskaper mellan personer, som lifvas af samma intressen, men som annars svArligen skulle kom- ma att lsra kanna hvarandra.
Och ar kongressen internationel, s&amp;- gom det hlir var fallet, dA knytes genom den ett nat af forbindelser landen emellan, hvilket annars aldrig kunde hafva knutits.
Modet starkes, blicken vidgas, hvar och en kanner, att striden utkampas e j blott i en lite11 vr8 af varlden, utan att det &amp; r hela m~nniskoslagtets strid för samma stora mB1.
fraser om man SA vill - ha dock Bfven Alla dessa 1Anga tal de lemnat ett intryck, som kan vara vardt att taga vara p&amp;.
Alla valtalighetens blomster, all dialektisk fardighet hafva under Brhundra- den uteslutande brukats för att prisa kvinnan silsom kvinna, har an- vandes de för att upphöja henne s8som manniska och medborgarinna.
Fransmannen Bro nu en g&amp;ng för alla ett retoriskt anlagdt folk, och för Parispubliken vor0 utan allt tvifvel dessa 18nga tal ej utan bety- delse.
För dem vor0 de ej utnötta fraser.
Och ser man i stort, ser man laingt bort i tiden, 6th ar det verkligen ej heller nAgra gamla, nt- slitna satser, det ar den nya tidens nya sprak, och förran det har in- trängt i det allmiinna medvetandet - och hvar har val det tlnnu skett - SA ar talet om kvinnans rlitt.igheter ingen gammal utnött melodi.
-
E n annan sak, som man milste uppmärksamma, ar, att de fleste talare vor0 kvinnor.
Det var ej blott kongresser för kvinnor, atan afven af kvinnor.
De menliga talarne vor0 ett försvinnande fgtal.
.
Skulle den kvinliga intelligelisen vara niigon sars1; ild afart af den allmant manskliga, s8 borde följaktligen den kvinliga vältaligheten hafva sin särskilda karaktar.
I hvarje fall borde dessa kongresser lemna ett godt tillfallle för iakttagelser och jämförelser.
Och författaren a f dessa rader underlat ej haller detta, men det hande henne, s8som det ofta hander dem, som skola anstalla dylika psykologiska jamförel- ser könen emellan.
Man tror sig vara en lag p&amp; sghren, och s % triif- far man p&amp; undantag, s&amp; betydande, att man maste anse den funna regeln, om ej upphafd, dock af tvifvelaktigt varde.
Att kvinnan ofta eger ett stort herravalde öfver spriket, det bar val endast fA betviflat.
Och dessa koiigresser kunde upavisa mánga framstaendo tialarinnor.
Fransyskorna stodo ntat.urligen högt öfver alla de andra, dock var det kanske mest beroende af, att endast de fingo tala p&amp; sitt modersmA1.
Ett per engelska och polske damer visade en beundransvard latthet att uttrycka sig, trots det frBnzrnande tango- mAlet, biide klart och redigt eller varmt och lifligt, allt efter hvlars och ens naturel.
Ty individualiteten trängde alltid igenom, och undertecknad kunde för sin del ej finna nagon särskild art kvinlig valtalighet.
Alla.
de olika skalor, som talaren k m genomlöpa, ifrln den klara, nyktra re- dogörelsen till de niest lidelsefulla kausloutbrote funnos representerade.
Och de kvinnor, som talade ' biist och som $drog0 sig den största be- undran, det vor0 de kvinnor, som talade som man.
NBgon siirskild kvinlig retorik, som skulle kunna skilja sig frAn den vanliga och &amp; nd&amp; upptaga taflan, &amp; r den val tankbar?
Klarhet, reda, kvickhet, kansla, hanförelse, ej kunna vii1 dessa egenskaper framtrada olika hos mannen och kvinnan!
Det kan dock ej nekas, att det f6rsöktes.
Der fiannios kvinnor, som talade, att jag sa mal saga, med sina toaletter, sina loc- kar och sina ögonkast.
De trodde sig kunua finga sitt auditorium genom sentimentala satser eller ett behagsjukt pjoller.
Torhanda hade de sin publik!
Nen en dylik valtalighet skola vi vii1 ej kalla kvin- lig!
Den gör oss i alla hanseenden ingen heder.
Skulle det vara nilgot specifikt kvinligt hos de kvinliga talarne, s&amp; skulle det vara, synes det mig, den djupa bansla, som beherskade dc fleste och baste af dem, en kansla, som dock p % intet vis hindrade dem att sta pA verklighetens fasta grund vid deras redogörelser och som ej haller arledde den till ologiska uttalanden eller slutledningar.
Det var en djup lransla ej blott för egen ratt, utan ocksa för alla de lidandes och förorattades ratt.
De gjorde oftast kvinnans sak solidarisk med
alla de olyckligas sak. '
Skulle seger tillfalla henne, skulle ocksh ratt- visa och ' mildhet komma att herska i varlden, detta var deras allvar-.
liga öfvertygelse.
Kvinnans frigörelse hade till mil ej .blott att göra henne friare och lyckligare, utan ocksh genom .henne.
hela mannisko- slagtet.
Bast fingo dessa tankar sitt uttryck i M: e. de Morsiers inspi- rerade föredrag p&amp; andra kongressen.
Endast utrymmet hingrar oss att har anföra dess ordalag.
Af det sagda tordo emellertid framgii, att de kvinliga talarne med förkarlek omfattade filantropiska hmnen.
PA den andra kongressen, som kallade sig nCongr&amp;s des oeuvres fémininesn var detta sjallklart, men afven i " Le Congrbs des droits de la femmen markte man, .att de basta kvinliga krafterna sammanbundo kvinnofrkgau med filan- tropiska strhfvanden, derigenom att de i kvinnofr8gans lösning sAgo enda utvagen till höjande af rnanniskoslagtets sedlighet och lycka.
Mot detta - .sammanbindande af skilda sociala friIgor kan vara Atskilligt att ' invanda.
J a g kan endast har konstatera faktum att SA var.
Bland dessa med kvinnofrhgan sammanbundna fr&amp;gor, m&amp; vi först namna nykte~hetsfrågan.
I bAda kongresserna behandlades den all- varligt och sakrikt.
Naturligtvis var det framst engelskorna och ame- rikanskorna, som htbr upptradde.
En engelsk kvinlig med.
doktor Miss Kate Mitchell *) höll ett sakrikt och gediget föredrag i amnet, med statistiska upplysningar fran olika land, afven fran Sverige, och naturligtvis figurerade vi i de framsta ledeii.
Siffror &amp; ro trots deras fbregifna orubblighet, ett mycket rörligt material i statistikerns hander, SA det tir vanskligt saga, om verkligen alla dessa förfärande siffror, som den unga doktorn rullade upp för sina Ahörare, fil tillmätas ett orubb- ligt vilrde.
Siilunda ansag hon, att den sorgliga omstfindigheten, att sjtilfmordens antal i England sexdubblnts mellan 1814 till 3884 skulle framst Iiafva sin grund i en tilltagande dryckenskap, hvilken först under d e allra sista hreu stäfjats.
Mera troligt ar hennes pAstAende att ge- iiom spritdryckers förtarande framkallats skadliga hrftliga anlag.
Ifrhii dryckenskapen, pkstod doktor Mitchell, kommer inom fyra generationer galenskapen i 50 fall af 100.
Saviil doktor Mitchell som afven andra talarinnor redogjorde för den storartade nykterhetsrbrelsen i England och Amerika, och hvilken hufvudsakligen skiljer sig ifrkn dylika rörel- ser hos oss, att den omfattar afven de s. k. bildade klasserna.
Kvin- norna g&amp; M r i spetsen, och de fleste engelska och amerikanska da- merna p&amp; kongressen vor0 absolutister, och sago endast i absolutismen nykterhetens v&amp; till seger.
Den största nykterhetsförening &amp; r C h i - *) Tvenne systrar Mitchell, medicine doktorer, praktisera tillsam- mans i London.
.
stian Temperance Union, hvilken rlknar medlemmar i 100,000 tal och har filialer i alle land.
I Amerika hafva dessa nyiiterhetsförenin- gar särskildt arbetat inom skolorna.
Der hafvrr Astadkommits förbund bland ungdomen, Dessutom hafva flere stater genom dessa föreningar tvingats till en lagstiftning i sträng ahsolntistisk anda.
E n annan friga, som debatterades, var sedlighetsfrdgan.
Mrs JIc Loren och Miss Bear vor0 de förnamsta engelska talarinnorna i denna vigtiga frgga, M: e de Morsier och X e l l e Sara Nonod bland fran- syskorna.
Äfven den första kongressens presidentska Melle M. Derais- mes grep till ordet mot prostitutionen.
De ofvan namnds damerna hade m %nga sorgliga fakta att beratta, frhmst om den skandliga han- del med unga vackra engelskor, som eger ram i flere af kontinentens stader och som val kan betraktas stisom en skamfliick för vkr civilisa- tion.
Flere redogörelser för sedligbetsföreningar lemnados, af h v i l k ~ den förnämsta torde vara " Vigilante Society i Londonn, hvilken nu under tre &amp; r fört en gagnerik verksamhet som Migen utvidgas.
Dess stiftande stod i samband med de bekanta afslöjandenra i Pall Nall Gazette.
Unga kvinnor af de allra basta samh&amp;llsklasser kunna i Eng- land egna sina krafter och sin tid &amp; t sina fallne medsystrars hterupp- rattande, utan att det vacker niigon egentlig anstöt.
Alla dessa sed- lighetsföreningar koncentrera dock hufvudsakligen sina krafter p&amp; att förebygga den fattiga unga flickans fall, endast i andra hand att npp- ratta den fallna.
Detta galler afven den stora franska föreningen " Oeuvre des li- bérées de S: t Lazare ".
Denna förening bildades 1840 af M: elle de Grandpré, sedan stod en i den franska filantropiska varlden val kand personlighet Caroline de Barreau i spetsen för densamma, ocb nu tir det en af andra kongressens presidenter, X: e Bogelot, som ar sjiilen i detta företag.
Fängelset S: t Lazare i Paris &amp; r lika bristfiilligt orga- niseradt som vart kvinnofängelse här i Stockholm.
Ett slllskap bil- dade sig f6r att besökta dessa olyckliga, talra vid dem, trösta dem och vid uttradet ur filiigelset söka skaffa dem ett skydd, s&amp; att de ej aliiyo fördes i frestelser af olika slag.
Flere skyddshem haha bildat sig utanför Paris.
Föreningen har afven strackt sin hjalpande verksamhet till dessa kvinnors barn och sökt förmedla deras hterintriide i de h- miljer, som bortstött dem o. s. v. Biida kongresserna iittalade gfven snhalligt sin protest mot deit.
s. k. reglementerade prostitutionen, och, hvad den andra kongressen betriiffar, uttalades denna protest med en sidan varme och en sidan acklamation, att det gjorde ett oförgiitligt intryck p i hvar och en nar- varande.
Äfven de tal, som d&amp; hOllos, hade förtjiht ett tairikare audb '
torium &amp; n hvad som kom dem till del denna morgon i S: t Sulpice skolsal.
Afven djurskydsjrtigan hade sina ifriga föresprikarskor bland de lrvinliga talarne.
En del upptradde afvenemed stor hatskhet mot vivisektionen, andra onstigo, att den med vissa inskrankningar m&amp;ste tolereras.
E n del gingo i sitt djurskydd anda till vegeterianism, hvil- ken Asigt ined varme förftlktades af ett par damer, hvilka sptidde en ny tid för mtlnniskoslägtet., när inga köttatare langre funnos.
D&amp; skulle det blifva sti utmarkt p&amp; denna vtir jord, att den eviga fredens vanner kanske dA kunde hafva hopp att genomföra sitt program.
Nu föreföllo deras fredliga deklamationer mycket platoniska, särskildt nar man sAg den skarpa motsattningen mellan det franska och tyska ele- mentet och stig polskorna sorgfalligt undvika ryskorna, för att endast namna de mest tydliga exempel pil denna nationaliteternas djupt ro- tade antagouism.
Och de fleste af dessa fredsvänner erkande ocks8 verkligen, att de endast arbetade för en afiagsen framtid.
Men kon kan dö, under det att graset vaxer.
Nera praktiska vor0 deatalarinnor, som redogjorde för af kvin- nor ordnad filantropisk verksamhet.
Stlrskildt under den andra lron- gressen förekommo en mängd tal, behandlande olika föreningar för att hjalpa och understödja fattiga, sjuka eller andra af samhiillet Bsidosatta varelser.
Man skulle till och med kunna anmgrka, att man af dessa redogörelser fick mera &amp; n hvad man kunde tala vid.
Det var, shsom en af fransyskorna uttryckte sig, " ett deklinerande af oeuvres de cba- ritén, s&amp; att afven de mest nitiske kongressledamöteriia till slut kande sig slöa inför all denna filantropiska energi.
Intresset hölls vaket en- dast nar dessa redogörelser lemnades i den mest tilltalande, koncen- trerade forin.
Ofta utdelades särskildt tryckta uppsatser, hvilket var en Iattnad för den tröttkörda uppmarksamheten.
Bland alla dessa filactropiska föredrag vill jag endast namna M: e de Verneuils redogörelse för den katolska kyrkans verksamhet i Frank- rike för de sjuke och nödlidande.
Denna &amp; r i sanning storartad.
Den protestantiska vadden gbr sig ingen förestallning om en dylik offer- villighet.
Skada blott, att den SA ofta förfelar sitt syfte.
Blott af orden S: t Vincent de Paul finnes i Frankrike ej farre an 20000 barm- hertighetssystrar, de fleste af dem tillhörande Frankrikes framsta fa- miljer och medförande betydliga hemgifter ht den förut rika stiftelsen.
E n egendomlig barrnhertighetsstiftelse var en som bestod af eukor, som egnade sitt lif &amp; t vilrden af obotliga sjuka.
Utrymmet förbjuder mig tyviirr att ingk i nAgra nsrmare enskildheter.
Bland engelska företag m&amp; namnas föreningen för Londons drosk-
kuskar, för hvilken en liten M i g engelska, 3f: rs Psynes, redogjorde p&amp; .ett förtraffligt satt.
Genom inrattande af varma klubblokaler i niis- beten af de stora droskstationerna, genom föredrrrg, traktater m. m. sökte föreningen att arbeta för hojande af denna klass ' sedliga st8nd- punkt.
Likaledes finnas i bAde London och Paris föreningar för " les dames des magasinsn.
Dessa föreningar, afvin de organiserade helt - och hhllet af kvinnor, söka lemna hjalp och stöd i sjukdom, samt be- reda tillfalle till samsprak och adlare förströelser ihvarje söndag och Afven en g8ng under veckans lopp.
De hafoa visat sig ej minst i Paris sardeles viilgörande och hafva, omfattats med mycket intresse, Kastar man en blick p&amp; alla dessa foretag, s&amp; framstsbr först det faktum, att denna offervillighet, denna u p p o f h g för den lidaude manslr- ligheten nastan uteslutande hviler p&amp; religiös grund, utg&amp;r fr %n en nitalskan om Guds rikes utbredande p i jorden.
De företag, som Astadkommits endast af allman mlnniskokikrlek, vwo ett Ntd, je, man kan nästan saga ett försvinnande filtal.
Flere företag, sarskildt i Frankrike, .hoilade likvisst p&amp; en mycket bred basis och uteslbt hrarje dogmatisk pragel.
Dessa föreningar v&amp;ndlz sig ej till d g o n siisskild religionbekannare, och man isgftsde ej utbrande af n&amp;gon viss religiös .öfvertygelse.
S&amp; t. ex. L ' Oeuvre de3 libérées de $: t Eazare, och dit hörde afven, om jag ej misstager mig, " The Vigilance Society " i Lon- don.
Flere föreuingar Asyftade deremoe ett direkt verkande f8r den kristna v~rldsAsktidningens utbredande.
SA t. ex. " Young Women ' s Christian Associationn hvilken utdelade traktater p l andra kongressen och för hvilken redogjordes af dess sekreterare XissXinnaird, en intelligent, tilltalande ung dam.
Detsamma galler Xiss da Broens af mig i ett föreggende hafte omnamnda " oeuvren i Be: lerille, Paris samsta kvareer.
behandlades af kongresserna.
PA den Äfven u~dwuz ' snisagsf~dg~~ sista kongressen diskuterades ganska lifligt frAgan om s~mslrolor (h o - les mixtes).
Man vardt förvänad öfver huru starks sympatier denna Bd6 hade uti Frankrike.
Der hade anau dock ej Bnnu tagit ens det första steget.
E j ens i folkskolorna och p i det lagsta stadiet finnes n&amp;gon samundervisning; ja, man kan till och med saga, att i hemmen uppfostras gossar och flickor fullkomligt &amp; skiljda.
Bröder och syst- rar f&amp; ofta ej vara ensamma och ej g&amp; ut p % gatorna: tillsammans.
Klosterundervisningen h0ller strangt p % dema afsöndring, och We Kergomard kunde frAn sin erfarenhet soin skolrid meddela kostligs ting.
" Hvad a r att synda mot sjatte budet, min lilla flicka? '
sade Ilostersystern At sin Attaariga eleven - Det ar att leka med min lilla bror. "
" Det ar ratt.
NBgonting annat? "
- " Att se p&amp; mini Bills broren
- * Det är ratt, min flicka. "
- Mera vittnesbörd behöfves ej för att försti en orsak till den herskande osedligheten.
Mot detta för- vända system kanner man dock behofvet af en reaktion.
Det visade bäst det intresse, hvarmed den franska publiken &amp; hörde hvarje med- delande fr&amp;n utlandet om samuppfostran.
' Kongressen uttalade sig ocksi för samuppfostran sisom den ratta vkgen for niende af högre sedlighet och större lilist8llighet.
Frausmaunen fördes dock i detta fall med den utländska strömningen, ty de ansigo allmänt, afven de mest avancerade af dem, att en samskola p&amp; högre stadiet f. n. vore i Frankrike en fullkomlig omöjlighet.
*) I samband härmed m i namnas ett föredrag af med.
doktor Blanche Edwards, fracsyska till börden, om den unga flickans hygieniska uppfgst- ran.
Hon var orolig för det svaga kvinliga slägte, som nu fostrades i vira skolor, och ansAg, att orsaken berodde derpg att man gifvit kvinnan ratt till andligt arbete p&amp; samma g&amp;ng som man annu vägrade henne den frihet, utan hvilken hon ej kan med frambhng studera.
Hon ford- rade för den unga flickan större frihet att röra sig ute i friska luften.
Man skulle ej hindra henne för att springa, att klättra, att med ett ord fritt utveckla sina muskler, framför allt skulle man ej genom osunda kläder hindra hennes fysiska utveckling.
SBsom egendomligt m&amp; n h n - nas, att hon förordade militäriska utmarscher kfven för den kvinliga ungdomen, särskildt under utvecklingsAren, d&amp; den rythmiska marschen för nervsystemet skall hafva bAde en lugnande och stilrkande verkan.
IilädfrAgan mA väl kallas, om nigon, bland kvinnofrhgans brän- nande punkter,.
och den hade naturligtvis nitiska förfaktare, sarskildt bland den anglosachsiska rasens representanter.
Man s8g deii dock ute- slutande fr8n hygienisk synpunkt.
Att afven kvinnans fAfhga och flard vore att bekkmpa, det synes ingen hafva tankt p&amp;.
Z) erp&amp; arbe- tade ej ens genom sitt exempel de flesta af dessa damer.
Tvärtom, flera af engelskorna och amerikanskorna utmärkte sig för en lyx i toaletten, som battre skulle anstatt demimonde damer an dessa för- ktimpar for kvinnans rattigheter.
Är beuägenheten att smycka och pryda upp sin lekamen p&amp; alla upptiinltliga satt ett akta kvinligt drag, s&amp; beböfde man ej frukta för .nAgon okvinlighet hos dessa damer.
Inga moderna idéer, ingen filautropi, ej ens religionen tyckes kunna besti i kampen mot den kvinliga toalettfiftingan.
Och dock äro dessa eleganta, rikt smyckade damer ej alla s&amp; ytliga, som de se ut.
Det visade deras tal och handlingar.
Jag har dock sedan på, enskild väg fått veta, att en dylik finnes Närmare underrättelser har jag ej lyckats erhhlla.
*) i Paris omgifning sedan .ett par hr tillbaks.
Öfverga vi nu till den kategori af talare, som behandlade frlgan om kvinnans rattigheter, sa finna vi framst de intressanta redogörelser, som lemnades frhi England om verksamheten för den kvinliga röst- ratten.
Denna agitation bedrifves med akta anglosachsisk seghet, och för hvarje Ar ökas antalet anhangare till kvinnans röstratt.
Historien om röstrtlttsfragan inför parlamentet a r ej äldre &amp; n Stuart BIills förslag af 1867.
Sedan dess har Ar för Ar minoriteten vaxt, hvilken arbetar för att förvlrfva At kvinnan politisk rösträtt, och intriiffar ej en reak- tion, s&amp; torde man kunna sptl en seger At fragan inom en ej allt för afiiigseu framtid.
Föreningen agiterar genom föredrag, möten, strö- skrifters utdelande o. s. v., och har i Miss Balgarnie en lika nitisk behaglig och talangfull sekreterare.
- I Amerika synes denna so.
frtlga pA ltingt nar ej hafva samma hopp om seger.
1 Frankrike och afveu i andra land, har man emellertid m h g a andra reformer, som förut krgfva en lösning.
Och detta framhölls &amp; hen ofta.
Sarslrildt krafver den franska lagboken Code Napoléon en grund- lig omarbetning.
Detta framhölls afveii flere glnger, hufvudsakligen af manliga talare, hvilka naturligtvis i detta fall egde en öfverlagsen sak- kannedom.
PA den första kongressen höllos ej färre an tre tal om den vig ' tiga friigan om oakta barns sttillning.
Den franska lagen, " la.
recherche de la paternité est interdite ", hindrar den olyckliga modern att f&amp; nAgon som helst hjälp af sitt naturliga barns fader.
Att bevisa de olyckliga följderna af denna lagstiftning, synes ej vara svart.
Lik- visst anses den af den stora franska allmlnheten vara en sidan hörnsten för den allmanna sedligheten, att pA den andra kongressen, som var mera konservativ, vtlgade man ej ens frams !illa,ni&amp;got yrkande om denna lags afskaffande.
Denna kongress ville ej i sina yrkanden g&amp; langre an de förslag, som ut.i ett sardeles intressant foredrng framstaldes af advokaten B e - urdeley.
Han ptlvisade huru som Code NapolBon i mange fall innebar ett framsteg mot aldre lagstiftningar.
Dessa framsteg vor0 revolutionens verk, de kvarsttiende LiArda bestämmelserna vor0 Napoleons.
I f r h den romerska rtltten kvarstodo alla dessa hArdre bestlmmelser, hvilka grunda sig pil kvinnans svaghet, läktsinne ocb dumhet (" faiblesse léghreth et im- becilitb ").
Alla dessa för8dmjukande uttryck borde borttagas.
kika- ledes borde kvinnan ha ratt att vitna, att forvalta sina förvarfrade penningar, att deltaga i familjeddet (en inrattning egendomlig för denna lagstiftning) och hon borde skyddras till sitt sextonde Ar.
Nu ä r den unga flickan endast skyddad till trettonde Aret.
" En mu- rare, som sliipper ned murbruk pA en förbigiende person kan straffas, men ej den man som förfor en fjorton Ars flicka. "
Langre i sina reformer ville den hederlige advokaten ej g&amp;.
Den gifta kvinnans myndighet ansig han outförbar, och i allmanhet ville hvarken han eller kongressen inlita sig p&amp; frAgan om äktenskaps- lagstiftningen.
Den första kongressen hade i detta fall ej varit s&amp; försigtig, utan fordrat en likstallighet inom äktenskapet mellan köoen.
Bland egen- domliga rigtningar, som der hade sina föresprilkare, m&amp; äfven namnas den, som ville i kvinnans intresse genom lag förbjuda den gifta kviii- nan hvarje arbete, men i stallet tvinga mannen att till heiine afstti af sina inkomster.
Den shom en af kvinnorörelsens förk8mpar myc- ket kände Ldon Giraucl stred för denna &amp; sigt.
Ban modifierade den dock s i till vida, att förbudet endast skulle galla kroppsligt arbete, men ej intellektuelt.
Denna frilga har i Frankrike med mycken ifver debatterats af landets representanter.
Och med det stora antal gifta kvinnor, som der bidraga till hemmets försorjande, har frigan onekligen sin stora betydelse.
Genom att afstanga alla gifta kvinnor frtin arbetsmarknaden hoppades nAgra talare, att man skulle kunna höja arbetslönen för de ogifta.
' Pg den tir öfverallt förfarande Mg.
Vi st&amp;, sasom det synes, i detta fallet ej ensamma.
I Tyskland torde förhilllandena vara an s a m e an hos oss, i Frankrike lika svAra, möjligen nigot biittre i England.
Kongresserna egnade dock, enligt min mening, allt för liten tid At den ekonomiska sidan af kvinnofrdgan.
Den sista kongressen stlrskildt hade blott ett inlagg i denna ' frhga, det var en högst intres- sant uppsats fr&amp;n Danmark.
Pti ' den första kongressen funuos nagra inlagg frAn Polen och.,Frankrike.
Det var dock allt endast obetydlig-.
heter, när man tanker p&amp; denna fragas ofantligt ingripande betydelse.
Den kan ej rifspisas med fraser.
Det fordras en allsidig statistisk grund- val för att kunna bedöma hvilka reformer i seder och bruk, i uppfost- ran, i lagstiftuing skola kunna förbattra hennes arbetsvilkor.
Kvin- nans arbete miste blifva bättre uppskattadt, kvinnan máste arbeta un- der mera normala förhtillanden, det ar ett sine qua non för höjande af hela hennes stallning.
I princip erkandes detta af kongresserna, men till frigornas utredning bidrog0 de ej i niimnvard min.
Törhanda den blifvande kongressen i Washington 1892 kan lara oss mera i denna vigtiga sak.
Miss Bell.
, Jag lärde kanna miss Bell i Udano, der hon vistides i sällskap med m: r och m r s M., en särdeles behaglig engelsk familj: som blef vart dagliga sällskap.
Hon var s&amp; der utan alder, ovan- ligt smärt från hvilken sida man an såg henne, bar ständigt pince-nez ' n energiskt fastklämd på en nasa, som djupt tyck- tes sakna sin frihet och hade en halfkrans lockar kring huf- vudet, hvilken väckte min stiindiga beundran, så ny och vår- dad såg den ut, - alldeles som om den nyss var kommen ur skaparens hand, brukade jag tanka, men: det tänkte jag myc- ket, mycket tyst för mig sjalfi - Med en skissbok i ena han- den och en baby till fällstol i den andra samt parasollen och kikaren hängande i ett snöre kring halsen, genomkorsade hon staden från öster till vester, från norr och till söder.
Hon var i full aktion redan klockan sju om morgnarna och kom hem först till middagsdags.
Hon tog reda pk gamla palatser, dok in på gårdarna och ritade af trasiga brunnar, afskref graf- skrifter, drog igenom tafvelsamlingar, steg upp i domkyrkans torn och studerade modern konst i bildhuggeri-ateliererna.
Med ett ord: hon gjorde (att göra en plats, ar, som man vet, engelsmännens uttryck för att njuta af ett stä.lles sevärdheter) Milano så nordentligt " att jag, som ingenting gjorde, hjärt- ligt skkmdes.
En afton var hon vanlig nog att låta mig $2 kasta en blick in i den röda saffianbok i hvilken hon hvorje kväll införde sina intryck.
Hon kallade den helt a.nspr&amp;ks löst för sin nkladdn, ehuru den egentligen förtjänade namnet dagbok.
Anteckningarna voro dock nggot fragmentariska och väntade tydligt p&amp; vidare iitarbetning.
Här lästes till exempel: Wen 12.
Katedra.1 - 1 timme - 27 minuter, s %g allt!
Två tusen glasrutor i koret -.
Staty, fpra lundra fl&amp;dd - högst intressant: Skinnet i h e d e n små veck, tjugu-åtta, djupa.
Hca9för är han fladd - och af hvem.
Tages reda på.
Tjugii-två munkar i en bänk; 1ihg.s ansigten, d7a med svart skagg - hm - tror det heter botten.
(Ordet var skrif- vet med darrande hand, som om det kostat miss Bell en stor ansträngning.}
- Underligt.
Tages reda p&amp;.
Kör under huf- vudaltaret.
Unison sexton takter - - Hufvudgång - sex- tusen mosaikrutor - - n Och så i ogndlighet.
-
Det var tydligt att hon var mycket intresserad och an-.
tagligt att hon var ganska intelligent, men det föreföll mig.
som om både hennes intelligens och intresse hade anlag a t t vrida sig At galet håll.
Hon s i g inte det stora för det lilla, men just detta utgjorde hennes stolthet.
" Det lilla, det ar det stora1 ', brukade hon säga - och sh.
stinderade hon de.t lilla af hjiirtans lust.
En dag sågo m: r och m m M. mycket nedslagna ut.
De hade fått telegram att deras ende son låg i Greis för döden ..
De packade naturligtvis genast och reste lemnande miss Bell i vårt hägn.
Vi-togo gärna emot henne, ty med alla sina smlt.
egenheter var hon godlynto, vanlig och originell på sitt vis.
Men framför allt var hon blygsam - blygsam ända till sublimitet.
- Om en kypare kom att snudda vid hennes.
dragt drog hon åt sig klädningen som om hon blifvit besmit- tad och om ett biträde i en bod, ifrig att visa sina varor, lutade sig fram mot henne &amp; er disken, ryckte hon sig till- baka med ordet: shocking!
så tydligt skrifvet på sitt ansigte, att han kände sig förkrossad af blygsel - åtminstone var det hennes åsigt.
Men nar hon var 3 arbeten, då kastade hon sig in i hvilken situation som halst, brukade hon säga, och att så verkligen var fallet, derom skulle jag snart bli i till-.
falle att öfvertyga mig.
Vara toaletter voro i ett bedröfligt tillstånd.
Min och min reskamrats resdragter buro outplånliga spår efter en lång- varig sejour i Alperna, och hvad miss Bells kostym angår, tycktes den, till motsats mot hennes lockar, " aldrig ny vara kommen ur skaparens handn.
Också förklarade hon sig icke ovillig att?
' göra bodarnan, något hvar till hon ännu icke haft tillfälle - så mycket mer som hon allt för djupt deltog i m: r och m: rs M ' s sorg för att vara i lynne att " ta i hop med något af värden.
Den dag, som kom, blef en af dem man aldrig glöm- mer!
Vi " startaden precis 10.
9. efter intagen, kraftig frukost alla tre vid ett briljant humör - men himmel -, hvilket arbete!
Att bese Vatikanens samlingar, att vandra i Neapels museer, allt blef en barnalek mot detta.
Vidunderliga priser eller tarfliga dussinarbeten.
Ingenting färdigt - bjärta färger, inga färger; för mycken snitt, ingen snitt.
- Ibland visade till höger, ibland till venster och alltid, riar förhållandet hade bort vara omvandt; trappa upp, trappa ned.
E n gång ham- nade vi på en verkstad för herr-kläder och tv&amp; gånger i samma
sadelmakare butik.
I det praktfulla Galleria Vittori-Emaimele, som tycks innehålla allt, som kan locka en kvinnas öga och tillfredsställa hennes smak, bokstafligt väfde vi vadmal mel- lan butikerna, utan att andai finna hvad vi behöfde -.
SH den vidunderligt långa Carlo Alberto gatan i ände - förgäf- ves.
Vi dignade af trötthet, men miss Bell var sublim.
Hon kommenderade oss som en trupp soldater.
Ett skulle hiilla utkik till venster, en till höger; sjalf skulle hon passa på skyl- tarna en trappa upp.
I bodarna försvann hon litet emellan.
Ibland hittade vi henne p&amp; en pack1å.r med ritstifhet i hand; ibland dök hon ned i nagon öppning och kom igen med halm- s t r h i kläderna och rika erfarenheter i emballeringskonsten.
Med ett ord: hon gjorde butikerna så grundligt, att vi två gånger hö110 p&amp; att bli utkörda, men hon gjorde också, något.
annat.
Hon köpte en klädning för 300 francs, som var värd 60, medan deremot vi ledo all vår nöd för intet.
" Jag har inte rad att nöta ut mig på skräpn, sade hon, * och kliider ar skräp.
- Eller hur, ar dat inte? "
Jag tordes inte bekänna mina syndigt kvinliga åsigter i det ämnet, utan mumlade ett.
fegt, matt bifall och fick till belöning p&amp; aftonen, nar jag halfdöd låg på min soffa med ättiksomslag kring hufvudet, se hennes skörd för dagen.
Skörden, denna gkng gömd i hennes ritbok, bestod i en stor sned fyrkant, en massa ovala hiil och bakom dem en mängd svigtande streck, runda och kantiga punkter.
Fyrkanten förestälde magasin Alle Cittii d91talia ' s stora, sal, hålen vor0 förshlj ningsborden, strecken, bod- betjänterna och punkterna bodfröknarna.
J a g sade, att det var mycket likt, hvilket uppriktigt trcktes glädja henne.
W a n måste kunna &amp; ski %dliggöra allt, sade hon och slog samman boken, som om den varit en falla och bodbetjänterna och fröknarna råttor, hvilka hon fruktade skulle stjäla sig ut.
Så blef det kvall, som det star i visan, en mild, sydlansk kvall.
Miss Bell hade flyttat in i ett rum innanför vart och sedan hon dragit fram sängen och ställt dörren p$ glant för att kunna, hhla ut- kik pii de tjixfvar, som enligt hennes åsigt, ovilkorligen miiste infinna sig under m: r.
M: s. bortvaro, tog hon godnatt med denna litet bakvändaj men ärliga vanlighet, som gjorde, att man inte kunde lita bli att hblla af henne.
J a g hade fgtt stränga order att lägga mig genast och att somna genast.
Enligt miss Bells åsigt var sömnlöshet bara ett misstag lika s&amp; väl som hvarje annat ondt har i världen.
Om man
bara trodde att man sof, så sof man.
J a g lofvade att vara mycket stark i tron, - men luften var så smekande mild, vattnet från fontänen utanför plaskade så lockande ' och domlryrkans spetslika byggnad aftecknade sig så drömlikt vackert i ' den dunkelblå kvällsbelysningen - jag kunde inte sofva!
Tyst, för att icke väcka någon, tog jag på mig en mjuk hvit rock af ylle, öppnade fönstret på glänt, drog fram en hög mjuk länstol och började drömma s&amp; som man endast kan drömma i Italien, utan fasta konturer, utan mål - endast med en känsla af underlig, härlig lifsglädje.
I detsamma hör- des ett vildt skri från miss Bells rum, s&amp; ännu ett - samt en hastigt upprabblad bön.
Derpå skrik af: vik hädan - var nådig - ve ve, oj, oj - - tag en an, alskade tag en an!
J a g ar inte färdig !n Vi skyndade in i tanke att miss Bell träffats af det röda ögat *).
Miss Bell satt uppriitt i sangen med vildt uppspär- rade ögon och lockarna sutto - ja, hvar de sutto, det talar jag inte om.
- " Vik ha-ä-ä-dan! "
ropade hon besvärjande, men så grep hon helt plötsligt fast i min hvita rock.
nVar det ni, som satt der ute nyss? "
frågade hon miss- tänksamt.
Jag bejakade frQgan.
.
" Säkert ni? "
Vakert jag. "
" Jag trodde det var vart hvita spöken, sade miss Bell trött och sjönk tillbaka mot kuddarna.
" Jag frågade ödmjukt om hennes familj höll sig med ett eget spöke; " Naturligtvisn, svarade miss Bell föraktligt, " det gör hvarje bättre engelsk familj.
Vdr har tv&amp;.
E t t hvitt för kvinnorna, ett svart för männen.
Den har alltid ntmarkt sig för en hög grad af omdömesförm&amp;ga.
n Det gör mig ondt nödgas nämna det, men sanning fram- för allt.
Miss Bell var manhaterska, en riktig manhaterska.
E n sådan, som anser, att männen %+o skapade af skapelsens rå materiel och derför aldrig kunna bli annat an råa.
nS&amp;vida inte var herre skapar om demn, brukade hon säga, " men det gör han aldrign, tillade hon i regel, med en ton, som mycket +j Ett italienskt uttryck som betyder att bli vansinnig.
Dagny.
16 a
liknade skadeglädjens.
Nu emellertid skrattade hon godlynt åt sitt misstag, hon hade nemligen humor nog att skratta, och ' sedan jag tvingat i henne ett lugnande glas vin skildes vi &amp; t för natten som goda vänner for att, morgonen derpil skiljas för alltid och det inte som vänner, tack vate ett elakt öde - och min ohjälpliga brist p&amp; beherskning.
J a g vet ej hvad klockan kunde vara morgonen derpL, nar jag halfvaknade dervid att en skepnad tassade genom rummet och närmade sig klocksträngen.
Det var miss Bell, som, alltför vanlig att vilja störa, v&amp;r hvila, ämnade ringa efter varmt vatten.
Geilom mina sömntyngda ögonlock kunde lik- viil ingen fast bild triinga sig.
Jag s %g bara en ovanligt lång och ovanligt mager figur i en ovanligt kort underklad- ning (att fora något så onödigt som en nattlrock med sig, kunde icke falla miss Bell in), med en tornlik, hvit mössa på hufvudet och de bara fötterna instuckna i ett par minst sagdt praktiska filttofflor.
- Det var först nar klockan ljöd skarpt och gällt, som jag förstod, att det var miss Bell i rféshabill&amp;.
" För all del, ring inte bara eii gtengn, ropade jag yrvaket kommer ju kgpare~z !~ (Städerskans och reste mig upp, kallelse var två ringningar.)
Miss Bell, för hvars opraktiskhet vi inom parentes blifvit varnade, ringde spasmodiskt tv&amp; g&amp;nger till.
Nu hann jag inte ens ropa, förr än borstaren, en rapp ungdom pfi nitton &amp; r, som olyckligtvis befunnit sig alldeles för nära till hands, efter en rask h a c k n i n g öppnade dörren och steg in.
Miss Bell betraktade honom med gapande muil som träffad af ett slaganfall; kaia stinade på henne i häp- nadsfull förvkning, men s&amp; frustade ett skratt fram, s&amp; friskt, så oemotst&amp;ndligt smittsamt - att - att - ja, jag skams verkligen att erkänna det - men jag instämde, och det af en skdan hjärtans lust, a t t det lät som om vi skrattat i duett.
Miss Bell gaf mig en blick, o himmel, en sadan blick!
och retirerade till sitt rum med all den värdigheb som var henne möjlig - ehuru jag måste erkänna att den inte blef si % sar- * deles stor, tack vare bristen p&amp; släp, ty hur det an kr, så, sitter värdigheten oftast i släpet - dörren låstes i dubbla slag - och der l&amp;g jag med en känsla af att ha begatt en myc- ket ful och-mycket opassande handling.
Vid frukostbordet kände jag mig iin olyckligare och skämdes förfarligt.
Miss Bell hade ännu inte visat sig.
-
J a g lade en liten knippa violer vid hennes kopp och läste öfver hvad jag skulle saga för att om möjligt urskulda mig - men min möda blef förgafves.
Miss Bell visade sig ej.
E n stund senare körde en vagn fram.
E n djupt beslöjad dam lämnade hotellet Atföljd af den bugande varden samt af den grinande borstaren, som bar hennes box.
Åh, hvad jag afskydde honom i det ögonblicket - och mig själf.
Det kändes som om vi varit medbrottlingar!
När borstaren, sin pligt likmatig stälde hennes lilla " boxn p&amp; kuskbocken, uppgaf da- men ett litet skri - och trycke sig djupare in i hörnet ..
Det var miss Bell som reste - bortjagad a.f mig, som lofvat henne skydd och hägn.
Strax derpå lemuade städer- skan mig ett kort på hvilket stod: " Att ni skrattade, det kan jag förlåta er, men att ni narrade mig att ringa tre gånger, det förlåter jag er aldrig!
Mab Bell. "
Derför att jag bad henne ringa en gång hade jag narrat henne att ringa tre.
Logik!
J a g kände mig oriittvist ankla- gad - jag var sårad förolämpad, men i botten af hjärtat bodde likviil simvetskval.
J a g skyndade att skrifva ett så ursäktande och förkla- rande bref jag förmådde och afsände det till Florens - hen- nes nya uppehållsort, men jag fick aldrig något svar.
Nar m: r.
M. några dagar derefter kom tillbaka för a t t göra upp sina aflarer p&amp; hotellet och fick höra hvad som till- dragit sig, såg ban mycket allvarsam ut.
" Miss Bell ar mycket noga i vissa afseenden hvarför jag aktar henne särdeles ", sade han med eftertryck, " men hon är också, hm, mycket egen.
Hon är med ett ord, hm, hon är inte f ~ ~ l - l t hm -- jag menar - hon skrifver - författar - och med sådana kvinnor fhr man inte rakna för noga. "
J a g såg på honom forskande.
Nej, det var tydligt hara miss Bell som inte var, - hm, med ett ord som v a r.
.
Ja, man kan få höra sanning p&amp; många vis har i världen - och behaglig är den säuan.
Miss Bell har aldrig låtit höra af sig.
.
J a g - eller bor- staren hade triiffat för hårdt.
AvhiZd Agrell.
.
,
Ragni.
Af Emil Svensén.
Det är en gammal historia, som &amp; ter igen varder ny under Björn- stjerne Björnsons konsterfarna hander i hans nya bok " P&amp; Guds Veje ".
Med all olikhet i öfrigt, ar ju denna RagnP en köttslig syster till fru Belene Alvig och till dem alla, hvad de nu heta dessa kvinnofigurer, som den nyare nordiska literaturen ar s&amp; rik pil, - kvinnor, som med ringa eller ingen egen skuld kommit in under ett olyckligt akten- skaps förbannelse.
Ragni bryter sig ut ur det onaturliga f6rh&amp;llandet, och deri gör hon nog rMtt.
Men dervid gikr hon ock sjiilf under.
Samhlllsseden liksom samhUlslagen 18ter sig ej ostraffadt tradas för nira, om det ock sker i den högsta nöd.
Upplösning af ett onaturligt aktenskap Ban vara det mindre af tv&amp; onda ting, och bör som shdant föredragas fram- for det som v ?irre tir.
Men olyckan &amp; r, att hvad den ena gBr som sin enda riiddning ur yttersta sjalanöd, det tager den andra efter latt- sinnigt och vid första basta nyck.
Folkhumorn talar om ett slags gikfvor, som man blir tv&amp; ghger glad &amp; t, - första ggiigeni niir man f i r dem, och andra g8ngen nsr man slipper dem.
Rätten till skilnsad i iiktenskap ar en af dessa gafvor.
Det är gode att den finnes, anen det ar annu biittre om den ej beböfver anvandas.
Hufvudmoralen af Björnsons bok, om en sidan skall sökas, bör vail allts&amp; icke vara den, att det bör göras lattare att zzp$dösa omo- raliska aktenskap, utan den, att det bör göras sviirare att ingå dem.
Ett aktenskap, som ingas, medan den ena parten ännu flr ett sutveckladt, halft omedvetet barn, ej maktig att fatta vidden af det steg hon tagit, eller, om bon inser det, ej maktig att satta en mognad viljas %ej mot franders och vanners valmenta tryck, ett shdant Iktenskap biir ju olyckans och förderfvets frö inom sig.
Och SA gick det val till, nar Ragni forsta g&amp;ngen tradde i brudstol med sin fallne man.
alen - om den blida Bagni den gikngen varit en mog- aad kvinna, maktig och myndig att sjglf rAda öfver sina tankar och sina handlingar, - ja val, d&amp; hade diktens vibrld haft en huslig tra- gedi och Nordens literatur en snillrik romani mindre.
Och detta om kan far hennes systrar i lifvet varda till en rld- dande verklighet.
Stallen blott upp det krafvet, att det odesdigrtm steg, som skall binda för lifvet, endast m&amp; tagas af den, som vet hvart det steget bar och &amp; r rustad att vandra den viigen fram intill dödens port.
-
261 Stallen blott upp det krafvet klärt och bestamdt, och drifven det sedan igenom i lag och sed.
Skalden sjalf har ju i sitt allom bekanta föredrag om mgifte och månggifte yrkat att lagda ilktenskapsAldern för kvinnnor m i af seden sattas till 21 Ar.
Den som skrifvit dessa rader bar gitt ett steg langre.
I sin bok om kvinnofrågan har jag utvecklat skal for, att denna hldersgrans bör och utan oliigenhet kan faststallas genom lag.
Men, - saga de tviflande, - dermed 1Sra vill ej alla olyckliga Iktenskap försvinna ur varlden.
Nej visst icke, - svara vi, - de olyckliga Bktenskapen lara ej försvinna ur varlden, s&amp; liinge manniskans lijiirta grumlas af egennytta och ondska och alla brister.
Men egennyttan far trangre epelrum, d5 kvinnrn mindre ofta behöfver s8ka en man för att " blifva försörjd ", eller jamvigten i könens antal blifvit hterstald, - hiilst om samtidigt det göres lattare för mannen att satta bo.
Och den myndiga kvinnan, som i lättsinne ghr och kastar bort sig sjalf, - honne hjalper hvarken lag eller sed, om hon ej vill hjiilpa sig sjalf.
.
Att domen mildras öfver en kvinna, som nödgas bryta en henne oviirdig boja, &amp; r godt och val.
Men det ar icke det, som &amp; r bufvud- saken.
Basta medlet mot daliga aktenskap tir icke att upplösa dem, utan att förekomma dem.
Och det bandet, som der ar knutet, ar dock ilmnadt att vara for lifvet Ar det knutet v91 och med vett och vilja bada sidor, ve d&amp; den, som leker dermed.
Vi betrlda ' e n farlig vag, om vi ftbsta s&amp; stor vigt vid tvdinget att lösa ett olidligt band, sedan langa Ar af elande gatt förut, att vi derför glömma att se till, det ingen af oss tvingas att knyta detta band, innan det kan ske med full frihet och sundt omdöme.
Först och framst m&amp; samhallet, i hvad .p&amp; det beror, BB etalla sina lagar, att det steg, som afgör tv8 manniskors och val afven kommande slagtens öde, ej m&amp; tagas innan det sker i friliet, n2en under alnsvar.
mena vi - hvad man har att lara af den blida Se, det ar Ragnis öde.
-.
Literatur.
Märkvärdiga Kvinnor af Ellen Fries, Fil.
Doktor, Stockhcrlm.
, Aktiebolaget Hiertas Bokförlag.
' Frihetens Sångar&amp;tt66 i Sverige p&amp; 1840-talet.
(Gu- staf Lorenz Sommelins.
Johan Nybom.
C. V. A. Strandberg.
Vilh.
von Braun.
O. P. Sturzenbecker).
.Literaturhistoriska studier af Cecilia Holmberg f. BBath.
Stockholm.
Albert Bon- niers förlag.
Familjen Verle.
En skildring af Hatilda Roos.
Stockholm Alb.
Bonniers förlag.
Det literiira julbordet ä r som vanligt öfverfullt.
Xen denna g %ng ar det ocksa historiska arbeten, och icke blott skönliterära, som ha utgifvits.
Och tv&amp; af dessa arbeten bafva kvinliga författarenamn.
Fröken Ellen Fries har skildrat " Mä~kvardigca Kvinnor ", Fru Holmberg f. BAith halg företagit sig att beskrifva 1840-talets skalder under den frko Orver Odd 1Anade titeln " Eb.ihetens aå~igariitt.~ Bagge dessa kvinliga pennor föras af vans blnder, och man ser] att, att det Br triigna forskningar, som ligga till grund f6r dem.
Det l r de instruktiva böckernas lott att ofta förbises f6r böckerna med di&amp;- tade personligheter och handelser.
Att denna lott skulle triiffa dessa böcker, hr dock- osannolikt.
Var tids specialitet torde mer an niilgoni föregaende vara kvinnan.
Och just den nyktert historiska framställnin- gen af henne, i motsats mot forna tiders af poetisk blomdoft omsvlf- vade kvinnogestalt, &amp; r hvad man nu för tiden slrdeles iutresserar sig för.
Fröken Fries ' kvinnobilder &amp; ro icke fristabende, de presenteras med sin historiska orngifning, och de framtritda derigenom s&amp; mycket mer lef- vande.
Hennes Victoria Colonna a p en renassanskvinna, som I r handlingskraftig som en man, kysk som en vestal midt i en tid af oerhördt Ilttsinne, lugn som en gudinna, som en " gudinm som g i r pil molnenn för att anvlnda det franska uttrycket., och detta midt i en tid, d&amp; allt var passion, ett kaos af upprörda passioner.
Det a r p&amp; samma satt med Navarradrottningen Johenns af Albret, som ocksa hon bildar den skarpa motsatsen till sin tids odygder.
Det &amp; r hon, som &amp; r mannen i hktenskapet med Anton af Nasarra, han är det svagare karilet, ytlig, fafäng, nöjeslysten, ophlitlig, glömmande hu- strun för Katarina af Medicis hofdamer.
Det ar ett starkt intryck af kvinnoduglighet, dessa karaktarer gifva oss, icke utan sin bismak af prosaisk nykterhet och förstlindighet.
Nen förf.
har icke dragit denna elutsats, i allmänhet ar hon icke fallen för s t r h g a slutsatser, knappast
' för siutsatser alls.
Vi mena, att hon ofta icke g i r till botten af ka- raktären eller &amp; tminstone icke sammanfattar dess skiftande sidor i ett totalomdöme, s&amp; att vi f&amp; detta sammansatta intryck, som ofta ar p i en ging s&amp; svirt att reda men p&amp; samma gAng kanske utgör .en per- sonlighets förnanista trollmakt och egendomligaste karna.
Vi tro t. ex., a t t framst&amp;llningen af Jeanne d9Arc hade vunnit pb, om hon tecknats mindre som principmanniska och mera som oberakneligt naturbarn.
Hon var icke blott hjaltinnan utan afven bondflickan, hon var ofta radd, ofta vidskeplig, ofta naiv och dessa rörande drag af hvardags- lifvet f&amp; vi icke tillrackligt skarpt pilpekade, ehuru historien berattar dem.
Det ar deremot i den allmänna teckningen af tiden, fröken Fries har sin styrka.
Vi se i Elisabeth ' af Thuringen ett offer för tidsandans asketism.
Anna Komnena ar icke mindre betecknande som tidsbild, och ' vi skulle endast vilja anmärka mot den senare, att hon sattes ' af förf.
nog högt - i ett allt för idealiscradt ljus.
Förunderligt nog tycks denna figur tilldraga sig förf: s sympatier i hóg grad.
Hon &amp; r likvll knappast n8got annat &amp; n en ränksmiderska af akta Macchiavellityp, h a r s talang som.
historieskrifvare m&amp; vinna billigt erkannande, men hvars värde som karaktar torde vara mycket tvifvel underkastadt.
Det är likaledes ganska tvifvelaktigt, om hennes syfte nigonsin ' varit s&amp; kul- turvanligt, som förf.
vill göra det, och om hon verkligen leddes af n8gra högre politiska mil an vanliga dynastiintressen, Det &amp; r imel- lertid en latt förklarlig förkärlek, som har förleder förf.
till partiskhet, .om hon, säsom vi tro, varit partisk.
I dessa tider af rhhet, förtryck .och slafveri blir hvarje upplyst ande ett ljus ' i inörko lande, och nar dertill kommer, att Auna gaf ett bland de första exempleu p&amp; kvinlig begzlfning inom det vetenskapliga arbetets omrzlde, m&amp; denna sympati ' vara annu ursalitligaro.
Att förf.
med de tarfliga material, som stAtt till .buds, icke för- m8tt ge nilgon st.örre lifaktighet &amp; t skildringen af den literara nunnan Roswita, kan ej förundra nsgon, snarare d&amp; att alls denna figur aktats vardig att f&amp; en plats i samlingen, hvars ringa omfilng - 6 hiiften - borde ha manat till stor sparsamhet med utrymme i t do mindre ' in- tressanta kvinnofigurerna.
Äfven anghende Jeanne d ' blbret torde en .liknande anmärkning kunna göras, en annan ' ~ a v a r r a d r o t t n i n Marga- ~ reta hade utan tvifvel egt större ansprik p&amp; efterv#riUens minne, och det torde till och med varit att fbredraga, om vi i stallet för blott de utmiirkta livinuorna afvon fzltt prof p&amp; ett par af tidens intressanta kvinnofigurer af mörkare skuggning, exerhpelvis n8gon af de tvA Medici, der författarinnans böjelse för teckningen af det politiska lifvet dessutom kunnat fzl ett tacksamt falt att bearbeta.
Det synes i allmanhet, som
om en nog stor forsigtighet vore ett hinder för författarinnaus meddel- samhet, och man a r stundom frestad att utropa: oh est la fmme?
vid författarinnans skildring, när de historiska tidsomstandigheterna taga för stor plats till förfilng för den enskilda figuren.
Detta a r likval snarare en anmarkning mot hela var historieskrifning an slrskildt mot d e n k forfattarinna, som tvärtom ofta g&amp;r utofver de trknga granser af högtidlighet, som annars tillhör vAr officiella historiska stil.
V&amp;r hi- storieskrifning har allt för lange tagit en opersonlig krönikeartad objektivitet till högsta rattesnöre och glömt bort, att det kritiska ele- mentet i historieskrifningen ingkr deri med liks stor ratt som det beskrifvande och refererande.
Det ar p&amp; tid at.t en fhandring intriiffar deri.
Blygsamheten ar visserligen en god egenskap, men den kan ocksa drifvas för lkngt, och i allmQnhet lyckas förfaltaren dölja sig sil val i vara historiska arbeten, att man ej sallan tycker sig höra en miknsklig talapparat bakom det skrifna ordet i stallet för en lefvande varelse, som ser och kanner, nar han skrifvsr.
.Huru olika förfar icke Cadyle, Nichelet, eller för att nu icke namna s&amp; subjektivs storheter, till och mod s&amp; opartiska, kalla och " objektivan historimkrifvare som Xignet, Guizoe cch Ranke!
Nan a r aldrig i okunnighet om, hvad de sjalfva ause och tycka.
Det furefaller oss som om vAr historieskrifning hade stelnot i ett slags sfinxartad oiltkomlighet, der matter-of-face vore allt, den personliga; tolkningen intet.
Och mot en stidan uppfattning Or det val icke obe- rgttigadt att erinra om det gamla: restigia terrent.
Den begkfning för historiskt författarskap, hvaraf fröken Fries i detta arbete visat sig vara i besittning, torde berattiga till den för- hoppningen, att det icke gr sista g8ngen allmanheten af henne skal!
mottaga böcker, som liksom denna med klar och fiingslande framstall- ning skola förens gedigen forskning och upphöjd vkldstiskAdning.
Icke heller fru Holmberg Or i sina intressanta skildringar af 40- talets diktarkrets fri frin en viss radsla far att utsaga sitt klander och sitt beröm.
Hon har studerat sitt Bmne med en omsorg och en flit, som icke ens skyggat för att hemta upglysniogar p&amp; ort och stiilie och för- denskull göra resor eller stiblla sig i skriftlig förbindelse med personer, som stAtt nara de skildrade personerna.
Resultatet har varit en mängd upplysningar ochuppgifter, som endast genom en IQsning af hennes arbete kunna vinnas: med andra ord, hennes bok &amp; r helt enkelt numera en oumbärlig kallskrift fi) r dennis periods Ii teratwkannedom.
Det ar dock icke uten, att hennes lifliga intresse ibland öheigiitt till en slags f6i-81- skelse, som visserligen icke liksom den vanliga karleken ar blind men som ursaktar allt och förlater allt, och som garns tiger, nar den icke
kan berömma.
Hennes metod är att - aldrig fälla.
Det är en vacker metod, men knappast möjlig, om man eftersträfvar - " sanningen ingen- ting annat an sanningen. '
D&amp; mAste vänskapen till Plato vika för vänskapen till sanningen.
Just med afseende p&amp; skandinavismen har fru Holmberg, med öppen blick för det ihhliga och tomma i deklama- tionen, känsloparaden, oklarheten, alltid i sin bok varit angelägen att.
framhalla det vackra i i d h, enskilda poem af skönhet, sjalfva det.
välgörande i nt.t en allmän idé verkligen befruktade skaldernas fantasi o. s. v. Men det ar vB1 ingen, som heller vill betvifla, att den skan- dinaviska idén var fullt naturlig, måste komma fram just d&amp;, men att den kom fram gd &amp; it sättet, med denna sanslösa frihetsyrn, med detta humbugsartade öfverdrifvande, det ar detta, som gör att tiden tog skada deraf, att den icke blef hvad den kuunat blifvs och att t. o. m, skalderna icke blefvo hvad- de kunnat blifva.
Hvilka förmtigor funnos icke d&amp;,.
och huru de alla stannade halfvägs!
Förf.
har knappast själf undgAtt att känna, huru litet reelt underlag hon haft att arbeta med, huru f&amp; verkliga tankar, som finnas under alla dessa ord.
Eller hvilka figurer hafva dessa skalder efterlemnat, hvilken lefvande verklighet hafva de belyst, ja, hafva de ens belyst sina egna själar, gett matten p5 sig sjalfva.
SvArligen skall nAgon kunna ge ett jakande svar derpi, Jämför man hennes biografier, marbes geriast, att hennes sympatier p&amp; det hela taget uttalas mest osökt, när talet rör Braun och Nybom.
Och detta med all ratt.
Strandberg har redan tidigt förlorat formkgan at.t vara originell i idén; all hans formtalang, all hans genialiska miniatyrmiiining kan icke öfverskyla bristen p&amp; verklig hanförelse, den ideela hanförclse, som han en gang i ungdomens var kande SA glödande, Beppo-Sommelius är en titan, som allt för ofta kampar mot vader- kvarnar och Saulsanden i sin egen barm för att vara annat an ett skaldefragment.
Begge dessa ofullbordade fragment, utkast till nagot, som aldrig blef hvad det skulle blifva, begge &amp; ro de inpassade i en verk- lighet, som ej längre kan inspirera dem och egentligen icke rör dem p&amp; nAgot djupare sätt.
Men Braun deremot lefver i verkligheten, kämpar med den, lider och fröjdas i en verklighetens vsrld, som han gisslar eller ler At och derför verkar han helt annorlunda kraftigt p&amp;.
oss.
Nybom a r s&amp; enkel, ett shdant skaldebarn att han blott behöfver nedstiga fr&amp;n sina himmelsfärder och sina Niagarautflykter och lita, sina tArar flyta vid en graf - för att hans shng skall blifvtl icke blott oefterharmlig för andra utan ock - för honom sjalf, men det var icke ofta han ville följa niigon s8dan verklighetens maning eller ikläds s i g den ansprilkslösa rollen att dikta efter naturen.
Vi syfta naturligtvis.
p&amp; den harliga grafshg, han egnade prins Gustafs minne, en sang, som
i kanslans djup och uttryckets höga iirlighet star oupphunnen i var iiteratur, som dock på, det elegiska omrhdet har att uppvisa en Ange- likadikt shsom medtaflare.
För förf: star skandivavismen som ett verkst&amp;llbart ideal, som en ghng i tidens fullbordan skall framtrada med nya krafter.
Vi förstii e j egentligen p&amp; hvad satt, ty förf.
förklarar sig icke nitrmare harom.
Det a r nog, att hon tror derpi, och vi vilja icke tvista derom.
Nen skulle denna tanke Ater kunna upptagas i niigon mera praktisk form, och skulle den kunna leda till en sammanslutning mellan nordens folk sasom gemensamt hand2ande och icke blott shom gemeusamt sträfvande och kampande samma strider för sanning och rott - ty i den formen torde den redan nu vara förverkligad - sil ä r det var öfvertygelse, .att vi knappast dA skola kunna blicka tillbaka p&amp; 40-talets diktare eller skandinavstrafvare som de, hvilka genom sin verksamhet hafva befordrat nkgot praktiskt .genomförande af enhetstanken.
Vi kunna derför icke egna denna del af tidens strafaranden samms intresse och obetingade hyllning som författarinnan.
Att inga p&amp; nigra detaljanmarkningar &amp; r här ty varr omöjligt.
Men vi kunna likviil icke lemna arbetet utan att bringa förf.
vart tack för den förtrafflige fram- stallningen af studentmötena och studentfesterna, hennes intressanta skildringar af Nyboms muntliga meddelanden till henne, stergifnrs i hans eget naivs sprhk, hennes teckning af Strandbergs missöden i Lund, nigr han vhgat sig fram med nhgrta anmarkningar mot Tegnérs diktatur öfver parnassen och hela hennes frarustallning af den alltför litet kanda Beppo-Sommelius.
Hennes teckning af Brauns betydelse och ledande idéer &amp; r sardeles viirdefull, och riktigt har hon sett, att helt andra krafter lhgo pA djupet hos honom &amp; n det frivola skgmtet, derernot saknas Stskilliga vigtiga drag for lians bedömande i den biografiska - skildringen, drag som kanske förf.
uteslutit af barmhertighet, men som det kanske varit klokare politik att medtaga, d&amp; do förklara myckct af hans lifs dysterhet och svArmod.
Den, som mbste förödmjuka sig .att skrifva ödmjuka och lustiga suppliker till en forlaggare för att f&amp; lana tio kronor - Qr i sanning urs&amp;ktad, om nbdeu drifver honom a t t ofta ockra pA publikens diliga smak och köplust.
Den minst till- fredsstallande af biografierna synes oss vare 8turzenbeekers (Orvar .Odds), ty han framstar har sasom öfverviigande skandinav och politisk eutusiast, en kasör af ytlig art, men han &amp; r dock nigot vida mer än de blixtrande infallens fyrverkare.
Om han stundom kokade soppa pli en spik, fans det dock niistan alltid en miingd narande besttindsdelaa .i den soppan, och hans ögonbliclrsFotografiers varde ligger icke blott deri, att de Bro pittoreska uttryck för ögonblickets stamning, nej, Bans
267 fotografier utmarkas genom Asklika ljuseffekter, genom hvilka likasom .med blixtens klarhet upplyses ett helt sjalsdjup, och han torde knappast kunna jamföras med nigon annan an Geijer i konsten att i f&amp; ord .och inom den knappaste ram - syntetiskt ge en bild af en person- lighet i sin helhet.
Denne kasör skulle, uppfostrad i en strangare skola än den tidens lösaktiga journalism, inskrifvit sitt namn hland vara htifdatecknare vid sidan af Geijer och skulle stlkerligen vid ett .fritt universitet som ungdomens förelasare vunnit ett bifall af samma stormande art som en Villemain eller Cousin.
.
Men " frihetens siingaratt " lyckades aldrig att vinna niigra af - dessa praktiska triumfor, som &amp; ro de raalurliga slutföljderna af stor talang under vaattirliga förhtillanden.
De skapade sig ingen framtid, de bildade ingen skola, och denna förtidiga obemärkthet bevisar bättre an nigot annat, att de buro ett lik - en falsk .idealism - i lasten.
Det fins ideal, som iiro verkställ- det a r de senare, som bara olycka abara och ideal som icke gro det med sig, och hade fru Holmberg velat erkanna skandinavismen för ett stidant, skulle hon, tror jag, haft lattare att förklara den period, hvars historia hon sh förtjänstfullt skrifvit-.
Mathilda Roos ' Familjen Verle &amp; r en roman, som skildrar nutids- iifvet men med en ram af det " goda gamla ", en bakgrund af gamla Stockholm, som &amp; t detta arbete förlannr on lokalfiirg, en doft af egen- .dornligt slag.
Det &amp; r en hol famiijebild, som har bjudes oss med en .omsorgsfullt utförd teckning af familjemedlemniarna, som ibland pilmin- ner om Fr. Bremers teckningar ur hvardagslifvet.
Shdana likheter, som skulle kunna fullstandigas med andra, behöfva dock icke anses .bero p&amp; imitation.
Om det ocksa &amp; r ett visst omisskanneligt syskontycke mellan fröken Roos ' Etty och t. ex. F r u Lefflers yrhatta i " en r&amp;d- dande engel *, kan orsaken hartill helt enkelt ligga deri, att rundt om .i vara svenska bygder pratar och skrattar en liten revo1utionii.r i kjo- lar och utgör familjernas fasa och förtjusning.
VBrt hvardagslif a r ju - 0cks5 s&amp; karaktäristiskt enformigt, att den ena interiören miiste lana .drag af den andra.
Det som utgör fröken Roos ' förtjanst och origina- litet ar att Iion förmiltt itergifva stämningen i ett af dessa afskilda - Stockholmshem, der man mötes af ett slags egen luft, s i fort nian trader öfver tröskelu.
Det gamla huset p&amp; Kungsholmen star der s&amp; trygt och stadigt, och derinnanför lefves ett lif, som följer sina vissa hjulspir med sina famiijemiddagar hvarje söndag, der alltid moster Lavinia drifver sina älsklingssatser uugefar med samma ord och far- mor har sin afskilda or&amp;.
Det &amp; r dessa bestamda haditioner, orubb- liga som varldsförloppets lagar, som gör ' att man h %r tycker sig kring; - -
svtbfvas af fadernas andar och insupa luften af en lugnare, enklare, stadigare, frommare tid.
Hur betecknande att det I r med flickornas första flygt n r detta familjebo boken öppnas.
Flickornas intryck af den första balen - karlelien, som kommer ovantadt, starkt, med underbar tjusning, vantan, hopp, lycka, sorg, allt detta &amp; r förtrgffligt tecknadt, dock satts vi Bnnu h6gre afslutningen p&amp; denna kärlekssaga, brytningen med dess lugna, kalla men just derför sil mycket hemskare afgorande, d&amp; orden si6 fAf %ngt begagnas för att bemantla en verklighet, som ej längre kan förnekas, - att karleken ar död och borta - för att aldrig mer aterkomma- Men dottrarna i Berleska huset iiro ocksik unga damer, som ha nutidens lust att arbeta och att roa sig.
Taflor af hemmets gnabb, bröders kitslighet., pojlsförtjusningar och flicktycken aflösa hvarandra.
Under tiden moderniseras detta gamla hus till oigenkiinlighet, tidens ands förkroppsligad i tapetserare, mtibelhaudlare o. d. vandra genom sa- larna, man gör bjudningar, samlar unga m8lare och man har f %tt en skönhet i huset, dermed ockss en magnet och en fthrgelseklippa.
Man ser sorgen, den hemliga gnagande angesten lilgga sin skonings- 18sa hand pA den ädla husmoderns viirdiga och milda gestalt, man ser mannen skydda siu " värdighetn för hustruns r8dde frigor och allvar- liga varningar, man marker den brottsliga t.anken pik tillgreppet först som en dunkel nattlig syc göra sitt intag i direktörens själ.
Som si- sta räddningsplanka kommer slutligen en ganska gjord deus ex machina, en hr Smith f r h Australien, som bjuder p&amp; supéer, blommor och ju- veler.
Ack!
s8pbubblan har brustit, familjen Berles namn &amp; s flacladt - lyxen kom och valnitigan försvann.
Med undantag af direktörens sista stunder - en masterligt utförd m %lning - kan dock icke sista delen af boken mtita sig med den första.
Den praktiskt hstikndige Malte talar med en alltför onaturlig intresselöshet i de förklaringsscener, ban och Etty h a h a med hvarsndra, ett sentimentalt drag, som icke ratt passar för den vtirldsvans och kloka Etty, inblandar sig i karleken till honom - mik vara att hon kan visa ödmjukhet och rldsla för honom som sin naturliga domare men han st811es af förf.
sjalf p %.
denna slags piedestal ngstan som en half gud, hvilken bemtbstrar alla situationer med samma öfverlägsenhet, Dessutom a r knappase Nalte tecknad efter lef- vande modell.
Vi anmarka detta derför att denne ordkarge, förbehill- samme man nu tycks ha blifvit den form för ideal manlighet, som p&amp; senare tider aterkommer litet huarstades och det torde vara mycket sallsynt att phtraffa detta ideal ute i lifvet.
%r det icke egentligen en idealiserad bondtyp, hemtsd fran allmogeber8ttelsern~ som gAr igen i denna moderna hjalte?
För öfrigt synes författarinnan vare rädd for at&amp;
teckna unge man, och det fins ej ett portratt af en shdan, som i boken har nAgon mera utprtiglad karaktar.
Utan tvifvel skulle boken vunnit p&amp;, att Ettys sjukdom icke anvhndts som intrigmotiv eller om den an- vandts, antingen förkortats eller tecknats med saftigare pensel.
Denna sjukdom likasom episoden med lir Smith ar icke p&amp; lAngt n8r s&amp; na- turlig och intressevackande som det föregaende, hvaremot de första trefjardedelarna af boken tvifvels utan höra till det förtjlnstfullaste fröken Roos hittills htadkommit som skrifstallarinna.
- e % - en.
Dar och Moll Skizzer och berättelser af Rust Roest.
Distri- buent Fr. Skoglund.
Stockholm.
Dessa smA berattelser förtjana allt erkannande.
Stilen &amp; r liflig.
och dilande, dialogen i ovanlig grad naturlig, iakttagelsen fin och rigtig.
Dessutom g l r genom det hela en sympatisk flägt, nigot af verkligt inneh811, n&amp;got som oaktadt den latta och ngstan lekande om- kladnaden tyckes vilja verka i en sund och valg6rande rigtning.
Hvad man kunde anmarka vore att teckningarna stundom gA för mycket p&amp; bredden och att motiven en och annan gAng aro nog smii och obe- tydliga for den utarbetade behandlingen s b o m exempelvis i " En ro- mann och " Ett besök. "
- Vi kunna icke heller uppskatta den lifsAsk8dning som gör sig gallande i sliizzen " I skuggann, likalitet som vi kunna tro p&amp; dess verklighet .. Sjalffihskkelsen i all ara, men att drifva den s a l h g t att sedan man ghtt igenom mhlarakademien, studerat ett par Ar i Paris, fAtt meution för sin p&amp; salongen utstalda tafla, att d&amp; slA kon-, sten ur hhgen för att passa upp p&amp; en mycket kry men gammal och orimlig moster och &amp; t henne retouchera fotografier, det 18ter fast otro- ligt.
E n sådan sjä@Mzeke !se kan icke vacka vAr medkausla.
Kan- ske a r skizzen " Indian ' sommarn den som verkar inest koncentrerad, mest kraftig.
I alla händelser fbrefaller det som skulle författarinnan ej sakna förrntiga att gripa djupare in i lifvets konflilcter, att gifva hela lifsbilder i stallet för dessa löst utkastade skizzer, och s8vida denna förmodan a r rigtig, s&amp; tyder denna bok pti att talang icke sak- nas a t t frambringa n8got verkligt godt inom den svenska literaturen.
T.
B.
270 Sveriges första kvinliga skolrådsledamot Af Essekde.
g Stockliolm har skolrådet iiif ålder betraktats shom en af dessa vördnadsvärda institutioner, hvilkas första pli * är, att icke göra något viiseii af sig.
Skolraden äro folkvalda, men vid valtillfällena har folket hittills representerats af blott fem eller sex herrar, under det kvinnorna allmänt lyst genom sin frånvaro.
Det rastberättigade fem eller sextalet har vanligen voterat i allra största enighet och valdebatter hafva följakt- ligen aldrig kommit i fraga.
Men, o tider!
o seder!
hvnrt har n11 enigheten och det ljufva lugnet tagit vägen?
Visserligen har pappa Nikolaus, det vill saga Storkyrkoforsamlingen, och gamla moster Kata- rivta behållit sig obesmittade af världen; Adolf Fredrik slapp undan med blotta förskräckelsen, och Ul~i7ca Eleofiora öfvade sitt gamla värf " i vrkn med munterhet och dann, för att tala med gamla psalmboken.
Men den sedan urminnes tid i de borgerliga söderpatriarkernas sköte hvilande Naricc Magda- lena!
Och Jakobus och Jo7zanfzes, som hittills suttit s&amp; tysta och eniga i skuggan af traditionernas stamträd!
Och Samta Klara sedan, den aristokratiska klosterjungfrun -- hafva de icke alla i höst gjort en smula väsen af sig vid de eljes så lugnt efter den gamla trallen fortgående skolrådsvalen.
Vid hvardera af de namda församlingames valsammanträden har det nämligen, efter nkgra öfverlaggningar inom enskilda kretsar, lyckats den nya tidsanden att skjuta fram en val- man, som föreslagit, att också en kvinna må inväljas i skol- rådet - ett förslag, som de ovanligt talrika valförsamlingarna välförst&amp;endes afböjt, dock först efter en liten mer eller min- dre liflig valdebatt.
Redan detta var egnadt att väcka forvhing.
Nen att Hedvig Eleonora, hon som bar na.mn efter " Karlarnas maka, moder och farmoder ", drottningen med det sjelfständiga sin- net, som förbjöd bruket af Emporagrius " enfaldiga katekes9 ', emedan den lärde, att nhustrun var mannens yppersta bo- hagn, att också hon, sist men kraftigast, höjde sin röst for invajande af en kvinna i sitt skolråd, det förvHnar icke utan gläder, detta sh mycket mer som ordet följdes af handling och valet föll på en kvinna, som är synnerligen val egnad att under samarbete med kloka och rättänkande män verka
för folkskolans bästa.
Det var den bekanta och allmänt vär- derade lärarinnan i Normalskolan fröken Lilly Engström, hvil- ken genom Östermalms församlings val.
blef hufvudstadens för- sta kvinliga skolrådsledamot.
Fredrika-Bremer-Förbundet rak-.
nar fröken Engström bland sina verksammaste styrelseleda- möter och Dagnys läsare kanna henne väl genom hennes fri- ska skildringar af ungdomens fe~ievandringar.
Fröken Engström var visserligen af fyra, inom olika.
församlingar föreslagna kvinliga valkandidater den enda, som.
vann majoritet, men redan detta är ett betydande framsteg, som med glädje bör antecknas i den svenska kvinnorörelsens- annaler, så mycket mer som det icke kraft någon nämnvärd agitation eller framkallat något häftigare motstånd.
Några.
, frisinnade tidningar, med Aftonbladet i spetsen, började på.
förhand intressera sig för skolrådsvalen, yrkande att med stöd af den nya lagen, iifven kvinnor måtte föreslås att jämte- män inväljas i afgående ledamöters ställe.
Föreningen för.
gift kvinnas eganderatt verkade genom granskning af röst- längderna samt genom kvinliga ombud inom de olika försam- lingarna, Fredrika-Bremer-Förbundet genom att på sin byrh.
meddela nödiga upplysningar, en åtgärd, af hvilken både man och kvinnor begagnade sig.
Främsta svårigheten var onek- ligen att finna kvinnor både dugliga och villiga att åtaga.
sig det vigtiga uppdraget.
V i återkomma en annan g å n g till detta ämne och vilja nu blott kasta en återblick på den.
första lilla valrörelse, som åsyftat svenska kvinnors inträde.
i en samhällelig institution.
Det första, som faster uppmärksamheten, är det faktum,.
att det var framstående och högt aktade man, som inom de.
olika valförsamlingarna gjort sig till målsman för saken: så i. Maria församling professor Montelius, i Jakobs och Johannes- församling doktor Charles Dickson, samt i Östermalms försam- ling grefve Hugo Hamilton.
Vidare anmärker man, att de in-.
vandningar, som gjordes mot förslagen vor0 f&amp; och svaga samt.
galde principen, icke personerna.
Så invande bl.
a. bankofull- miiktigen Törnebladh, att man icke borde invälja en kvinna der- för att hon var kvinna, nar man hade dugliga man att tillgå.
Här fattades skledes insigten derom, att det just är det kvin- liga elementet, som hittills saknats inom skolråden, och i många.
fall gjort det omöjligt för dem att så som sig bör fylla sin uppgift i.
öfvervakandet af skolorna för folkets barn.
Vidare
anmärkes, att alla de utsedda valkandidaterna voro eller hade varit framsthende lärarinnor samt att af de fem utsedda en- dast fyra föreslogos, emedan man i Adolf Fredriks församling, såsom oss synes, med oriitt afstátt från att framställa förslaget, enlir man visste, att ordföranden och flera inflytelserika för- samlingsmedlemmar voro emot principen.
Endast i Maria och Östermalms församlingar kom saken under omröstning.
Valförsamlingen i Östermalm var ovanligt talrik och Bdaga- lade i en mycket liflig och sakrik debatt, sitt intresse för och emot den ifrhgrtvarande principen.
Uotst&amp;ndet represente- rades företrädesvis af pastor Westman, och i spetsen för sa- kens anhangare gingo segrande grefve Hamilton och redaktör Beckman.
Bland skal att icke välja fröken Engström anför-, des bl.
a., att då uppförandet af ett nytt folkskolehus före- .stod borde en praktisk person utses, hvarför rektor Hiimble föreslogs.
Häremot anmärktes, dels att en kvinnas deltagande i förhandlingarna väl icke kunde anses förlama den praktiska dugligheten hos hennes sex manliga medarbetare; dels ock att just kvinnans praktiska erfarenhet behöfcle tagas med rid uppgörandet af byggnadsplaner för saviil skola som hem.
J a, e n valman menade,.
att om byggmastarne togo s k a hustrur med i rkdslaget om uppförandet af nya hus, skulle dessa vara biittre och förnuftigare inredda.
En humoristisk motståndare förespadde, att en tid skulle komma ' da skolrådsledamöterna skulle nödgas infinna sig vid sammanträdena kladda i frack!
E n skolförestå~dare som tillika var sko7rdds7edan~ob, förklarade, a t t fröken Engströms tid, sasom tillförordnad skolförestb- .darinna, vore för strängt upptagen för att Lian skulle kunna anse henne lämplig för iippdraget.
Vid voteringen uppnådde fröken Engström en vacker majoritet med 737 röster, h v a m d anmärktes, att detta betydliga röstetal utgjorts mestadels af s. k. småröster, afgifna af ett stort antal personer med iii- .skränkta tillgångar, ett i var tanke godt tecken.
I sin helhet har den lilla valrörelsen mknga vackra drag att uppvisa, och vi tro oss med visshet kunna förutse att, .ett följande %r, flera af de andra församlingarna skola följa Eedvig Eleoraorns föredöme.
Särskildt vantar man med fullt skäl, att Maria Magdalena skall göra bot och bättring.
Medan valrörelsen p&amp;g&amp;tt i Stockholm hafva i Göteborg vederbörande myndigheter enhälligt beslutat att föresla till
ledamot i folkskolestyrelsen den framstkende skolförestkndar- inlian, froken Eva Rhode - ett synnerligen godt förslag, som i dessa dagar genomförts.
Fredrika-Bremer-Förbundets samkväm.
g ö r b u n d e t s första sarnkv~rnsafton under innevarande vinter egde ium den 5 December, och till minnena af föregiende angenäma tillställ- ningar af denna art kunna deltagarne lägga annu ett angenämt minne.
Den sista sanikviimsaftonen bar ej alldeles samma pragel som alla de andra, ehuru den ej kan kallas mindre glad och lyckad.
Den forna samkvtimskomitén, som skött sitt maktphliggande varf med s5 sällspordt nit och en sig aldrig förnekande talang, att ständigt uttänka ett pytt omvexlaiide program för aftonunderhiillningen hade trädt t.ill- baka.
En ny komité hade varit nog människovänlig och uppoffrande att intags den förras plats, och det var under dess auspicier som det sista samkvämet gick af stapeln, ej i den förr ariväuda lokalen i Fri- rmrarelogens restaurationsviining, utan i en svit af rum i Hotel Con- tinental.
Det var en glad och feststamd skara som pá aftonen den 5: te Dec.
samlades i de vackra salarne.
Man kom för att ha roligt, och ens förhoppningar i den vhgen hade aldrig kommit pil sltam, d&amp; det gUde Fredrika-Bremer-Förhndets samlcvilni.
Samlingen bestod, som naturligt ar, bfvervagande af damer, herrprocenten var ringa, men desto mer utvald, och oaktadt sin minoritet var det denna del af sallsknpet, som i frlimsta rummet bidrog till aftonuuderhhllningen.
Med ett lifligt och intressant föredrag öfver " Svensk konstslöjd " inledde doktor Looström programet för aftonen.
Den berömde mtilaren Tirén föredrog med kansla nigra stämningsfulla fiolnummer af en ung svensk kompositör Berger, och tack vare intendent Upmarks välvilliga försorg bereddes sällskapet nöjet att f&amp; taga i skiirsk5dande en syn- nerligen vacker och rikhaltig utstallning dels af konstverk af svenska milare och artister, dels af utmärkta prof p5 svensk konstslöjd och konstindustri, alltsammans ordnadt med en konstkännares smak och urskiljning.
Denna utställning gaf i t hela samkvämet en viss konst- ntirlig prägel, som ej litet bidrog att höja stämningen.
Men ej blott för det estetiska var sörjdt, afveii stillskapets ma- teriela Irraf hade den iilskvärda festkomitén tagit tillbörlig hansyn till.
Supen var lika riklig och vhlsmakande soiii glad och animerad.
Efter Dagny.
16 b
densamma hade en kvinlig förbundsmedlem den atskvärdbeten att upp- lasa " Den lilla flickan med tandstickorna " af Andersen, mycket fint och sjiilfullt, och en af vira mer bemiirkta amatörslirigare lät höra n k r a vackra shnger.
Kl. omkring 12 var festen slnt.
De förvantningar med hvilka man begifvit sig till samkvämet hade ej kommit p&amp; skam: man hade haft en mycket angenam afton, en riktig Fredrika-Bremer-Förbunds- samkvämsafton.
Derom voro alls ense.
En svensk kvinna prisvinnare 1 Amerika.
@ id en t a a n, anordnad af en gldre, högt bildad m m i Chicago, DT.
Oatiso~, i syfte att framkaiia en verkligt god biografi öfver en utmärkt kvinna, vanns priset (uppgalende till 3000 kr.)
af en svenska, fröken C.
W l o u i Sköfde.
Till amne hade hon valt Red~i7xz Bremer.
Med glädje kunna vi skledes anteckna att en svensk för- fattarinna lyckats vinna ett betydande pris för skildringen af en bland Sveriges adlaste och mest begbfvade kvinnor, h a r s i Amerika alltid högt uppburna minne hon sllunda bidragit att förstärka.
Med tack- samhet böra vi ock tänka pA den amerikanske gentleman, hvars vackra taflingsförslag och frikostiga pris gifvit anledning till en sildani skildring af v8r ofargatliga landsmaninna.
Fredrika-Bremer-Förbundets meddelanden: Barn- och ungdomsZite~aturesa.
I likhet med fureghende 6s har en komité inom Fredrika-Bremer-Förbundet &amp; hen i &amp; r tagit del af den utkommande barn- och ungdomsEiteraEuren.
Detta arbete har betydligt underlättats genom Hrr bokförlaggares tillmUtasglende att till Förbundet insända, en del böcker, redan innan de varit tillgangliga i bokhalidelo.
Resultatet af denna granskning synes A de nya boklistor, som &amp; ro tillgangliga B Förbundets byrA och hos ombuden i landsorts- staderna.
I ett fuljande häfte hoppas vi att narmrrre fA uttala oss I den vigtiga friigan om hvad vlra brzrn Msa, sedan de lagt undan lex- böckerna.
Stipendiet far bcavnmovskca har af förbundets styrelse tilldelats froken Beda Lundqvist, d&amp; föregieude stipendiat blifvit förhindrad att fullfölja sin kurs.
&amp; +endiefonden.
Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse har till medlem af Stipendiefondens styl-else invap Protokollsekreteraren V. ' Tempelman.
Atervalda styrelsemedlemniar blefio: Fru Anna Wallenberg, f. von Sydow, Fröken Mathilda Silow, Professor P.
G. Rosén, Revisionssekreteraren H. Rohtlieb.
Suppleantev: Professor H. Gyldén, Fröken Clara Montelius.
Revisorer: Expedi- tionschefen E. von der Lancken, Fröken Anna Edström, Disponenten W. Gibson; Revisorss~pp ?easat: Borgmastaren i Malmö O. Ahlström.
Samkvämskomititdn.
Styrelsen har utsett till medlemmar i Sam- kvamskomitén: Fru D. Kindstrand, Fru M. Arvidsson, F r u J. Jolin och Intendenten G. Upmark.
a Förbundets byrA iiro under oktober mbnad anmälda: Arbetsgifcrare: far erhtlllande af 18rarinoor 12, lektioner 19, vardinnor, sallskap och bitraden i hem 6, gymnast 1, bitrade med handarbete 1, s: a 39.
Arbetssökande: lärarinnor 14, lektionsgifvare 14, vardinnor och bitraden i hem 9, kontors- och skrifbitrilden 6, s: a 43.
Ifiom sjukvarden: *) arbetsgifvare 10. '
arbetssökande 26.
Under november manad &amp; ro anmalda: Arbetsqfiare: for erhtillande af lararinnor 6, lektiouer 7, kon- tors- och skrifbitraden 7, bitriide i hem 1, s: a 21.
L4~befssökande: lararinnor 10, lektionsgifvare 5, .kontors- och skrifbitraden 4, vllrdinnor; och bitraden i hem I l, s: a 30.
Itzom sjukvcbrden: *) arbetsgifvare 17. arbetssökande 8.
Hvarj ehanda i kvinnofrågan.
Sverige.
Erkannasade åt lärarinna.
Elementarlaroverket for flickor i Söderhamn har tilldelat sin af- gtlende förestandarinna fröken Josefine Forsell en b l i g pension af 500 kronor.
- *) Obs.
Å detta omrhde blir den arbetssökande i sllmiinhet upptagen blott en kortare tid.
Professom fru Kovalezuski har af Petersburgs akademi valts till korresponderande ledamot.
Det tir första grjlngen en kvinna frtn denna akademi mottager &amp; I dylik utmarkelse.
Godkänd faltskärsexamen aflades den S2 nov.
inför förste stads- lakaren i Upsala af fröken Amalia Mathilda Sterky.
Genom F r i 4 Kugelbetys, född Mzl,nck, d68 i Jönlröping har Fre- drika-Bremer-Förbundet förlorat ett verksamt och för dess syften varmt intresseradt ombud.
Det samhllle, inom hvilket hon lefde och ver- kade, sörjer vid hennes graf en af sina adlaste och mest framstilende kvinnor.
Norge.
K u i n ~ l o i ~ sko~styrelse.
Flere norska församlingar ha begagnat sig af rattiglieten att in- valja kvinnor i skolstyrelserna.
I södra Trondhjerns amt hafvrn 5 och i norra 2 harader invalt kvinnor.
Danmark.
Medicinsk examen har p&amp; Island aflagts af tv8 kvinnor.
Belgien.
Den kvinliga advokatens, W.lle Bopelin, ausökan om laglig ratt för kvinnau att utöfvtb advokatyrket har af Knssstionsdom- stolen i Brussel blifvit afslaget.
Frankrike.
- dagusla: fiol ?r&amp;s ar namnet p&amp; den kvinna, som författat texten och komponerat musiken till " Ode triompliden det ut- omordentligt storartade verk som uppfördes till förbersligande af re- publiken under September mAnad i Paris.
Tysklsind.
Kvinliga telefoniiter.
I postverkets tjtbnst i Berlin hmfva !O kvinligs telefonister pA försök blifvit antagna.
Aflöper försöket tillfredsstiillande komma Innu flere kvinliga bitraden att anviwdas.
Amerika.
Till borgerliga ernbeten hafvn fyra stiider i Kansas valt kvinnor.
I Ockahosa, blefvo de lwinncr, h-4lka redan iiineliaft sina embeten tvenne ar, htervaldsa med stor majoritet.
I Baldwin City blef Mrs Lucy Sullivan vald till borgrngstare och fem andra kvinnor till medlemmar af borgerskapets rid.
Årgången 1889.
Innehall: Sid.
Fritibiof Holn2yeqz.
Mod.
Poem ......................................... 1 A.
K-dt.
Nya Idun ........................................................ 5 Gustava Hjelnterus.
Parisersalonger p&amp; seston- och sjuttonhundratalen 11 E&amp; ' $en &amp; y.
Ernst Ahlgren .................................................. 23 Les.
Liten hterblick ......................... --- .............................. 27 Fredrika- Brevaer- Förbundets meddelanden: Arbetsomrliden för kvinnor.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Hvarjehanda i kvinnofragan ......................................... 31 34.
C.
L - m Saul och David En diktsykel .............................. Ezkn Key.
Ernst Ahlgren .................................................. Esselde.
Några dmg ur Frances Willards verksamhet.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Literatur: Frun frhn hafvet.
Anmiirkningar af Robeinson.
Kvinnans kallelse och uppfostran af Hemberg.
Anm af L.
N ............
Frhn Riksdagen .............................................................. Fredrika- Bremer-Förbt~n~dets meddelanden: 35 57 63 6S 69 70.
72 Arbetsomr&amp;den för kvinuor .......................................... Hvarjehanda i kvinuöfrhgan ........................................
Anna Krook En barnahand Poem .................................... " 74 G-Z.
Botilda Andersson.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
76 G.
Eljelm eras Pariser-Salonger p&amp; 1700.talet, (forts och slut.)
.
.
.
.
.
.
.
.
83 A.
K-dt Minnen fran Amerikas inbördes krig.
Utdrag ur My Story of the war af Mrs Mary Livermore ......................... 97 Från Riksdagen .............................................................. 99 Fredrika- Brerner- Förbwndets meddelanden:.
.
.
Arbetsomrhden för kvinnor ......................................... 102 Breflada.
Svar till Prenumerant ..................................... 104: Svar till Reformviin.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
104 PPinsesssn Emgenie ....................................................... Szc2Zy Prydhomm8.
Den förstá ensamhetan ................................ Esselde Hanna Lindberg ......................... 1..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Lqathilda Naumann.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
- ...... ---.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Ellen F ~ i e s Nagra drag af kokkonstens och bordsedernas historia i Sverige ............................................................... S Juckson Gmve Ntigra anmlirkningar med anledning af Brökeri Keys numera i broschyr utkomna föredrag om huru reaktioner iippsth ................................................................ Elin Amien Lista?
.
Verkliwketsbild ........................
.
.
.
....... Bokanmälningar ~ g v a l d l ?un&gt;nndsei: Fra Arkershus till Akropolis Carl Lumholz Bland menniskoitare L Wallace: Ben Hur.
Hulda Lundin: Klä, dsömnad ...........................................
.
.
.
.
.
.
.
.
.
106 113 115 126 131 135 136 Frdn Riksdagera ............................................................. Predrika- Bremer- Förbundets meddelanden: 137 Protest ........................................................................ 144 Arbetsomrhden för kvinnor .......................................... 139 Hvarjehanda, i kvinnofrägan ...................................... 140.
Li2ly Idngström %gina, Pallin ........................................... Z.
T (Finland) En visa tryckt i hr ...................................
Vertuntnus.
Ett stort mal .................................................. C.
C.
Balder En barnpsykologi ....................
.
................... Per Trygg.
Materialismen och lifsledan ................................. A E-dt.
Ockss en visa ...................................................
-.
.
.
l4$ 150 155 161 165 167
$j&amp;&amp; Al / männa ~ Z ~ &amp; s k &amp; ~ ö t e.
t.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
&amp; innokongresser i Pa&amp; .................................................. F r å n Riksdagen ............................................................ Elredrika- Bremer- Förbundets meddelanden: Fredrika-Bremer-Förbandets hrsmöte.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Sjnkkaasans fhsmöte .................................................. hvmjehanda i Kvinnofrhgan.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Fredrika-Bremer-Förbmdets berättelse för 9888.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
168 169 170 ' 172 172 176 176 Harald Liedbeck.
Fjibllniis.
poem ................................ ----.
.
.
Ellen Fries.
Om kvinnokongreseerna i Paris sommaren P88!)
.
.
.
.
..... U$e.
Pariserbref .................................................. Lilly B ~ g s t r ö n.
t Frbn flickskolemötet.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
R-a.
l den gamla goda tiden ........................................... Fredrik WctterZzcnd.
Bokanmiilningar.
S t e l h Kleve, Alice Brandt, Helena Nyblom, Kvinnoöden ........................................ F r å n Biskopsmötet i En5 / l~nd Juli 1888.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
E ' rip1atse.r i smnskoza ..................................................... 177 182 190 199 202 205 208 ' i08 02a ' ve Sclweiner.
Tre &amp; ömmar i öknen.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
214 Ellen Fries Om kvinnokongresserna i Paris sommaren P889 II ... 220.
.
Per Tryg.
Opportunitets betraktelser.
I I.
Vaga vara dig sjalf ..... 2.24 229 .&amp;aias d g n d r.
Bref frin början af 1800-talet .......................... L N Bokanmiilan Emil Selmer.
Fra Kutiden.
Fahlcmntzi &amp; C: o Universalbibliotek.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Kvinnan som trädg&amp;rdsmä~tare .......................................... Y33 .......... Y34 A.
K-dt Caroline Biggs och Elisabeth Xyström.
.
.
.
Fredika- Broner- Förbundets meddelanden: Stipendiefonden ................................
.
.
.
.
.
.
.
.
.
235 Fredrika-Bremer-Förbundet och svenska tjänsteflickomiibrandring till Danmark ............................................... 287 S ' nksköterskor.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
938 dvarjehanda i finnofrhgan ........................................ 240.
.
.
.
.
En mottagnina hos doktor Widerströrn.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
241 Ellen Fries.
Om k~innokongwsaarna i Paris.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
245 Alflild Agrell.
Miss Bell ..... .. ........................................... 254 Emil Svensin.
Ragni ...................................................... 260 - en - en.
Bokanmiilan.
Ellen Fries, Nai.kviirdiga, kvinnor.
Cecilia Holmberg, " Frihetens s&amp;ngttrattn Mathiflda Rocs, Familjen ' I&amp;?
Verle.
Rust Roest, Dur och moll.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
270 Esselde.
Sveriges första kvinliga skolr&amp;dsledarnot.
E.
D.
Fredrika-Bremer-Förbundets sam kvarn ............. 273 En svensk kvinna prisvinnare i Amerika.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
274 Lea.
Predika- Bremer- Förbundets meddelanden.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Hvarjehanda i Kvinnofrågan ............................ W74.
.
27;
