# ID: svediakorp-per719
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,218
# sentences: 837
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I &gt; e d a g e n d e n 13 s e p t e m b e r 1889.
N:r 37.
B y r å: Kla.vsLbergsga.taji 54, en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (— 10 stafvelser).
Tidningen kostar TTtg-ifningrstid: P r e n u m e r a t i o n sker Redaktör o c h utgifvare: hvarje helgfri fredag.
T landsorten: å postanstalterna.
endast 1 krona för qvartalet.
F R I T H I O F H E L L B E R G.
Infaller helgdag på fredagen, ut- I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postarvodet inberäknadt.
Träffas å byrån kl. 10 — 11.
Ingen lösnummerförsäljning.
A lim.
Telef.
6 1 4 7.
Laster och dygder de dödliges söner blandade i bröstet bära; Om qvinnans värde.
Tre artiklar af Irma von 2:dra å r g.
TrollBorostyåni.
I. j&lt;|§ö|könhet är qvinnans mission;.
under J$ä$ andra betingelser existerar hon ej.
Utan denna kostbara gåfva försvinner hon ur den verld, i hvilken man älskar, » säger en fransk författare, E de Neufville.
» Qvin- nan är skapad för att behaga mannen, » påstår Jean Jacques.
Arthur Sehopenhauer förklarar, att » den gamla qvinnan är af- skyvärd », och ännu en annan skriftställare yttrar, att » ej åren, utan utseendet bestäm- mer en q vinnas ålder ».
Från den rubrik, jag gifvit dessa rader, och från sammanställningen af dessa skilda uttalanden af mer eller mindre berömda män, hvilka alla uppskatta qvinnans värde efter hennes förmåga att uppväcka man- nens välbehag, alltså efter hennes skönhet och ungdom — från allt detta kanske I, mina ärade läsarinnor, dragen den slutsat- sen, att jag här ämnar göra eder uppmärk- samma på de » garanterade verkningarna » af något kosmetiskt medel, hvars bruk ända in i sen ålder förlänar skönhetens och ung- domens tjusningskraft.
Med tungt hjerta måste jag bekänna, att jag ej känner mig vuxen en slik uppgift.
Jag vet om de rykt- baraste skönhetsmedel intet med större viss- het att säga, än hvad de tidningsannonser förtälja, som utbasuna deras fenomenala verkningar.
På sin höjd kunde jag vara i tillfälle — om jag vore elak — att berätta eder några rätt fatala fall, som sammanhänga med an- vändandet af en del kram, afsedt att på artificiell väg ersätta bristande naturliga behag: huru t. ex. fru von X. i en tekon- selj plötsligt tappade ett af sina skönt båg- gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söckendag.
postens hufvudkontor, i bokladorna samt å tidningskontoren ingen fins så felfri, att ej fläck han har, ingen så usel, att han till intet dtiger.
tecknade ögonbryn i koppen, och hur frö- ken Y., då hon pröfvade ett nytt hårfärg- ningsmedel, till sin fasa såg håret glänsa i skönaste spenatgrönt i stället för i guld- gult o. s. v., o. s. v. Som sagdt — ett elexir, som låter en synas skönare och yngre, än man verkligen är, känner jag ej.
Men förvisso känner jag ett, som beröfver ålderdomen dess skar- paste och plågsammaste törnen.
Dock här- om längre fram.
.
.
Nu först en fråga I — Hvarför blifva då ungdom och skönhet hos det qvinliga slägtet så högt skattade?
Hvarför anstränga sig qvinnorna så högeli- gen att pryda sin yttre varelse med så myc- ket behag som möjligt?
Hvarför äro fula och bedagade ungmor mera ett föremål för spefull medlidsamhet än gamla och fula ungkarlar?
Hvarför kallar — som jag nyss framhöll — Sehopenhauer den gamla qvin- nan » afskyvärd »?
Svar: emedan den idén vunnit öfverhand, att mannen kommit till verlden för sin egen skull, men qvinnan ej för sin egen, utan för mannens skull.
En princip, som i vis- dom ungefär går upp mot den, hvilken Heine lägger i munnen på sin nyttighets- fanatiker, då han säger: » träden ha fått gröna blad, derför att grönt är välgörande för ögat ».
Då nu särskildt männen äro genomträngda af den öfvertygelsen, att den gode Guden anskaffat qvinnorna nätt upp endast till deras nytta och förnöjelse, så är det blott strängt konseqvent, som de be- trakta qvinnans fulhet som en större brist och en » gammal ungmö » — denna sam- hällets askunge — som en öfverflödig mö- bel, den der på sin höjd behandlas med någon hänsyn endast af dem bland hennes anförvandter, som en gång hoppas få ärfva henne.
Det faller ingen in att förebrå en gam- mal ungkarl, derför att han ej gift sig, ej grundat familj, eller att i umgängeslifvel visa honom mindre aktningsfull höflighet än en gift man af samma sociala ställning.
En gammal ungmö deremot betraktas som en person, den der förfelat sin lifsuppgift, och hon måste beständigt göra den erfa- renheten, att vida yngre, på den samhälle- liga rangordningen likstående, men gifta damer föredragas och — af både qvinnor och män — behandlas med större höflig- het.
Det är på tiden, att denna princip, som i qvinnan trampar all menniskorätt under fötterna, blir vederlagd.
Det är på tiden, att måttet för den aktning, som be- visas en qvinna, ej längre förblir det värde, hon representerar för mannen, utan hennes eget värde som sjelfständig medlem af samhället.
Man må icke söka svara mig, att orsa- ken, hvarför en » gammal ungmö » i regel får erfara så mycken ringaktning och ovän- lighet, hufvudsakligen ligger i de föga älsk- värda karaktärsegenskaper, hvilka typiskt låda vid denna species af damer.
Jag är ingalunda sentimental nog för att instämma i den panegyriska lofsång, hvilken Jean Paul i ett känslosamt ögonblick stämde upp.
Han säger: » en qvinna, som icke äktar någon man, förmäler sig dock van- ligen till sist med en dygd: ordning, kär- lek till nästan, fromhet och dylika.
Men de män, som ej gifta sig, ingå dock slut- ligen alltid förening med en oart, och i detta hänseende lefva de flesta ungkarlar i ett sannskyldigt månggifte. » Jag kan till min djupa ledsnad ej förneka, att min egen erfarenhet tyvärr ger stöd åt det allmänna omdömet om den fula bitterhet, intriglusta, trånghjertade sjelfviskhet m. m., som i ge- nomsnitt känneteckna artkaraktären hos
Idun utkommer I hufvudstaden hvarje helgfrl fredag och kottar för ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— detta slags varelser.
Men hvem bär då skulden, att dessa oälskvärda egenskaper så lätt och yppigt inveckla sig i den gamla ungmöns karaktär?
Ingen annan än det samhälle, som med fördomens hårdnacken- het utestänger qvinnan från snart sagdt alla arbetsområden, hvilka kunde gifva lif- vet ändamål och innehåll och så i någon mån hålla de qvinnor skadeslösa, hvilka förvägras äktenskapets och familjens lycka.
Huru skola dessa arma varelser med mild välvilja, med vänskapliga känslor och ett gladt leende kunna möta det samhälle, som utan skuld dömer dem till ett ofruktbart elände?
» Ett onyttigt lif är en förtidig död ».
Att kärlekslöshet, ofördragsamhet och skade- glädje uppstå i sinnet hos dessa olyckliga, som framsläpa ett onyttigt och glädjelöst lif, är endast den naturliga konseqvensen af deras lefnadsställning, och man har skäl att förundra sig öfver, och det bär vittne om en synnerligen stor fond af hjertegod- het, att dock så många bland dem äro fria från dessa egenskaper.
Alla sysslolösa menniskor, vore de ock de mest välartade, gripas af en benägenhet att göra andra ondt, om ock endast för att med något ut- fylla sina dagar.
Fliten, den regelbundna verksamheten deremot upphöja till och med låga själar.
Såsom magneten blir sinnet stärkt af att bära stora bördor, under det sysslolösa andar, likt dolken som aldrig dra- gés ur slidan, till sist frätas sönder af rost.
Jag tror, att för en menniska ingen större olycka gifves än den att sakna en lifsupp- gift.
Och till denna själ och hjerta för- ödande olycka dömes flertalet af de qvin- nor, som ej gifta sig.
Mannen, som allt sedan tidernas begynnelse gent emot qvin- nan handlat i enlighet med grundsatsen: Vetat c ' est moi, har bestämt såväl sin egen som hennes ställning i staten efter godt- finnande, så som det för hans personliga fördel synts honom ändamålsenligast.
För sig sjelf har han reserverat den offentliga verksamheten, äreposterna, värdigheterna, utmärkelserna.
Åt qvinnan har han sagt: var vacker, älskvärd, behaglig, lär koka och sticka strumpor, bernöda dig att vinna en af oss till gemål.
Om det lyckas dig, då får du som belöning, för att du förestår hans hushåll som trogen och omsorgsfull värdinna, bära hans titel och namn o. s. v. Och qvinnorna — med dessa få undantag, som i alla tider, tyvärr förgäfves, kämpat för sin rätt — qvinnorna böjde hörsamt sina mer eller mindre förtjusande små huf- vuden, lärde sig rätt och slätt huslighetens pligter, pyntade ut sig likt små kattor, så prydligt som möjligt, och sträfvade att så fort kunde ske kapa åt sig » en svärson åt mamma ».
Att under en sådan tingens ord- ning gamla ungmor ses öfver axeln är fullt naturligt, då man alltid tänker sig om dem, att de icke voro vackra, behagliga och älsk- värda nog för att finna en man, som kände böjelse för dem.
Den tanken att en gam- mal ungmö ej » blifvit sittande » på äkten- skapsmarknaden, utan att hon låtit sina tillbedjare » bli stående », faller sällan någon in, då majoriteten af manliga och qvinliga tvåfotingar håller det för en ren omöjlighet att en flicka skulle kunna afslå ett.
något så när antagligt parti och föredraga att ensam vandra sin öde lefnadsstig framför att räcka handen åt en man, hvilken hen- nes hjerta icke tillhör.
T i d n i n g e n Innehåller n ä s t a n u t e s l u t a n d e o r l g i n a i b i d r a g.
— U p p g i f å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t n a m n o c h a d r e s s s a m t e r l ä g g en k r o n a, s a er- Ett ord.
Af i Carmen Sylva.
an sade tydligt: mamma!
71 Mitt barn har: mamma!
sagt och skrattar och säger det åter för mina kyssars mag t.
Fullt tydligt: mamma!
— tänk blott det underbara ord!
Och åter och åter svarar, otaliga gånger spord.
Dock alltid, då för de andra helt stolt jag det visa vill, så tiger den dumma pysen helt egensinnigt still.
Då skratta de och mena, jag mig bedragit har; dock genast ljöd det m.ot mig, så fort jag ensam var — mig ensam, den största och jag — förr ' n hela liksom det vore hemlighet; jag kan icke hvila, verlden den vet!
J. N-g.
Floras barn.
Från italienskan af Gudrun.
V. Rosa.
Thea.
l e n » För mycket blommor, som vanligt.
Den der af- skyvärda lukten kan pina lifvetaf en! » utropar herrn i huset, som just träder in.
Och hans nerver, som skakats af den häftiga äktenskapliga scenen, urladdar öfver de oskyldiga blommorna den elektricitet, som samlat sig under stormen.
Blombladen hvirfla, som fattade af en orkan; några falla ned på den mjuka turkiska mattan, andra på den plyschbeklädda hvilstolen, öfver hvilken familjens vapen prunkar, och en liten ros lägger sig till hvila i askkoppen på det eleganta rökbordet bredvid en halfrökt cigarett.
Salongen är åter tom.
En betjent kommer in och ser sig försigtigt om- kring.
Hans uttryckslösa ansigte med de orörliga musklerna och de glasartade ögonen omgestaltas plöts- ligt.
Och purpradt af vrede, elakt och simpelt antar det ett uttryck af vildt raseri.
» Ja, vänta mig!
Eländiga blommor, som förpesta hela huset! » De obarmhertiga fötterna krossa utan försköning blommor och blad, men på ett oväntadt buller i angrän- sande rum bildar sig åter drag för drag den ogenom- trängliga, lögnaktiga masken med de glasartade ögonen i, och den nyss af vrede skälfvande rösten uttalar utan en darrning ett vörnadsfullt: » Hvad har herr markisen att befalla? » Mademoiselle har trädt in, blek, tafatt och obe- tydlig, en liten tarfiig varelse, af hvilken man blott begär, att hon skall vara en maskin.
» Ack, de vackra, de kära blommorna!
V i hade sådana hemma.
Ah mon Dieu! » Och stora tårar falla på de skrynklade bladen, och dessa dricka begärligt dessa tårar, som inviga dem i sorgens hemlighet.
Salongen står åter tom och för en god stund denna gång.
Solen silar sig in genom de japanesiska per- siennernas spjelor och upplyser allt med sitt färgrika ljus.
Kosorna, som ännu äro qvar i vasen, sträcka på sig darrande och förskräckta i och luta sina nyfikna små ansigten tätt tillsammans, hviskande: » Menni- skornas lif är mycket sorgligare än vårt.
D e lefva längre — men endast för att lida. » ' dyrbara fajansvasen höja de praktfulla rosorna sina grenar och skott, hvilka falla smäk- tande till baka, smekande piedestalenss mäck- ra elegans.
De bleka, köttfärgade léarosorna smyga sig tätt intill hvar andra liknande barnhufvuden, och hvar och en af dem bär sitt eget uttryck af jungfru- lighet eller qvinlighet, af öppenhjertighet eller falsk- het; de blygsamma, nyss utslagna med sin fina rod- nad och späda blad, som sluta sig om dess sköte; de prunkande, som öfverfiöda af lifskraft och breda ut sig i all sin fägring; de medtagna små, som hänga med sina trötta hufvuden och fälla sina vissnande blad, de älskliga, de djerfva, de blyga och de prakt- fulla, alla finnas de der i den halfmörka salongen, åt hvilken de förläna en prägel af lif, som annars skulle saknas.
Husets herskarinna, klädd i en hvit drägt med böljande spetsar och fladdrande ljusgröna band, sväfvar omkring i salongen som najaden i böljorna.
Hon närmar sig vasen, och hennes små fingrar börja ifrigt ordna rosorna, » Nej, då stannar jag förr hemma från balen!
Det är en skam.
Neka mig en ny baldrägt för lumpna tre hundra lire.
Hur vågar han!
Hans snålhet är oerhörd, men han skall komma att ångra det. » De något tilltufsade rosorna lemnas ensamma och sticka åter upp sina glada anleten, så leende och så nyfikna.
En liten gosse springer in, vacker och kraftig med det blonda håret, som faller ner i den hvita pannan och med af vrede blixtrande ögon.
Hans lilla ridspö med silfverknapp piskar obarm- hertigt de stackars blommorna.
» Mademoiselle är elak, jag afskyr henne.
Mamma skulle jaga bort henne ur huset.
Hon säger, att jag- inte får jaga fjärilar, de ha känslor liksom vi, men det är osanning!
Jag afskyr henne! » Under piskslagen faller ett doftande regn af rosen- blad öfver det japanesiska bordet med dess silfver- ornament, och så faller portiéren, en praktfull gobe- lin, igen efter den vredgade lille herrn.
Iduns sjunde pristäfling.
Redaktionen har besluta att vid Iduns sjunde pristäfling, den tredje för innevarande år, till hvilken vi härmed inbjuda våra ärade läsarinnor, i stället för flere mindre pris ut- fåsta endast ett å Sextio (60) ls.r.
för den bästa, för Idun lämpliga originalföljetong.
Denna uppsats får till omfång ej understiga 15 spalter, d. v. s. efter det utrymme, vi i hvarje nummer van- ligen pläga egna åt följetongen, genomlöpa 5 af Iduns nummer; 20 spalten bör den å andra sidan ej öfverskrida.
Tiden för täfiingsskrifternas insändande utgår den 15 instundande oktober.
De in- sända tåflingsskrifterna få naturligtvis ej förr vara offentliggjorda.
Manuskriptet bör skrif- vas på endast en sida af papperet och hvarje läfiingsskrift märkas å baksidan af kuvertet med påskriften: Täflingsskrift samt förses med en signatur och förseglad namnsedel.
Redaktionen.
U n d e r toffeln.
) i minns väl, käre vän, med hvilken ifver jag tillbakavisade ert påstående, att jag ej blott på skämt kallades för » toffelhjelten » efter mitt giftermål, utan att jag äfven verk- ligen ansågs för en sådan.
Ni gaf mig den gången så många välmenta vinkar med på min nya bana, som jag föresatte mig att söka följa, och först nu har det blifvit mig klart, hvarför jag med handslag måste lofva er, vid
hålles a ti .lummer l / e c k a n under hela qvartalet.
För hvarje 5-tal abon- nenter, s o m samlas, och för hvilka afglften Insändes till Redaktionen a f ett glas gyllene rudesheimer, att noga öfver- tänka, hvarför jag egentligen blef kallad toffel- hjelte; då skulle jag lättare bära det, tillade ni.
En dag före supén satt jag med mina studiekamrater och jemnåriga, som dels voro gifta, dels ännu lefde det » fria » ungkarls- lifvet, vid våra sejdlar.
Det var riktigt " tref- ligt.
Der herskade denna slags stämning, under hvilken den tarfligaste vits framkallar skrattsalfvor.
Flere, som redan för länge sedan velat aflägsna sig, hade börjat på med en ny sejdel.
Andra, som likaledes ville bryta upp, läto öfvertala sig att stanna, för att ej deras uppbrott skulle störa glädjen.
Då närmade sig klockan 9, mattiden i mitt unga hushåll.
Den tid, vid hvilken jag förut alltid punktligt passat på, för att genom min goda aptit göra heder åt min lilla hustrus kokkonst.
Och i afton skulle jag dess mera vara precis, som hon hade något » särskildt », som hon helt hemlighetsfullt anförtrott mig.
Borde jag nu bryta upp?
Utan tvifvel!
Jag hade ju lofvat det.
Efter en stunds förlopp skulle man j u likafullt bryta upp, och då kom jag hem.
Visserligon kunde jag inte ha någon förnöjelse deraf, då jag skulle plå- gas af tanken på att icke ha hållit ord och på att ha förderfvat glädjen för min lilla söta hustru, som kanske hela eftermiddagen gått i spänd förväntan efter min hemkomst.
Men gent emot detta stod möjligheten, att mina vänner gjorde narr af mig.
Beslutsamt grep jag hatt och käpp.
» A c k, stanna då en stund till! » » Det är så trefligt! » » Hemma får du ju inte annat än kallmat. » » V i ska ' sända bud, att ni kommer senare. » Så löd det på alla sidor.
» Nej, mina herrar, » invände jag, » jag har lofvat att vara hemma klockan 9. » » Din toffelhjelte, » ropade en temligen beskänkt ung- dom, och efter dessa stickord följde en hel salva af mer eller mindre fina tillmålen, långt sedan jag redan hunnit utom dörren.
Jag må till min skam bekänna, käre vän, att jag tvekade några ögonblick, medan den friska aftonluften kylde min brännande panna.
Skulle jag vända till baka och med mina gerningar visa dem, att jag var herre i huset?
D å stod bilden af min lilla hustru framför mig, huru hon nu stod och lyssnade efter mina steg, medan hennes kinder glödde af glad förvän- tan, och » nej », » hem » klang det i mitt hjerta.
Jag har sällan så gladt mig öfver någon seger som den aftonen, och min hustru för- undrade sig icke litet, då jag spenderade en flaska af mitt bästa vin till de stekta rapp- hönsen.
Man hade alltså kallat mig toffel- hjelte, derför att j a g medgaf min lilla hustru rätt att fordra af mig, att jag skulle hålla ett en gång af mig gifvet löfte?
Det var då alltför galet!
Jag skulle stanna, derför att jag genom mitt uppbrott ansågs störa trefna- den; men min hustrus trefnad, mitt angenäma hemlif och min hustrus tillit till mig skulle jag bringa som offer.
Var jag då berättigad till att ändock begära den punktlighet i hus- hållningen från min hustrus sida, som alltid hade gjort mig så lycklig och varit mig ett sådant stöd vid uppfyllandet af mina pligter.
Kunde ej min hustru då, när en gång maten icke blifvit färdig i rätt tid, med rätta und- skylla sig med, att jag på sista tiden icke infunnit mig så punktligt till måltiderna?
En dumhet skulle dra flere efter sig.
Då var det första steget taget.
Detta ljufva, att vara två själar, en tanke, två bjertan och ett slag, skulle då vara förloradt; och så var ganske grunden lagd till mycken split.
Detta fick icke ske.
Jag fortfor liksom förr att umgås med mina kamrater; men efter några svaga i r % i g gy c I LJ U IN Idun, erhållas ect gratlsoxemptar för hela den tid, under hvilken abonne- mentet räcker.
Aro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumera- försök att öfvertala mig läto de mig sedan alltid gå min väg, när jag önskade det.
Jag var en toffelhjelte och är det ännu.
Min uppriktiga tack till er, käre vän!
Jag lofvar er att hela mitt lif förblifva — under toffeln.
P.
L. Betjeningen v i d bordet.
^|lj|nnan man börjar lära en ung, oerfaren tjenst- e§= » flicka, huru hon skall passa upp vid bordet, något som ofta kräfver stort tålamod, lär man henne framför allt på egen hand regelrätt duka ett middagsbord och förklarar för henne ända- målet med o c h användningen af de olika före- målen.
Detta är en alldeles nödvändig grund.
Flickor, som tjena för första gången eller aldrig förr ha tjenat i ett s-törre hushåll, ha ofta de märkvärdigaste begrepp o m saker o c h ting, som dagligen användas i ett sådant.
Då olika fordringar råda i olika hus och i följd deraf anordningarna vid bordet äfven bli skiljak- tiga, vill j a g endast erinra om, att man i detta afseende bör fordra den strängaste renlighet o c h ordning af tjenarinnan.
Man bör tillse, att tall- rikarne, om de äro målade, ställas så, att mön- stret vändes riktigt mot åskådaren o c h ej står på hufvudet, att hon lägger de omsorgsfullt putsade knifvarne, gafflarne o c h skedarne lika o c h regel- bundet, sedermera att kuverten dukas på samma afstånd o c h midt emot hvar andra, o c h att h o n ställer stolarne litet pä afstånd från bordet och rätt framför kuvertet.
Osnygghet, oordning o c h brist på symmetri äro på ett dukadt bord för ett vid bättre vant öga det samma som dåligt lagad mat för en förfinad gom. att stiga upp o c h sjelf visa henne, huru h o n skall utföra den begärda tjenst, hvilken hon utfört dåligt, på det rätta sättet.
Från början bör man gå mycket grundligt till väga, icke öfverse med något fel, utan låta tjenstflickan så länge göra om, hvad som brister, till dess hon utför det till full be- låtenhet.
Första gången flickan tillätes uppassa i gästers närvaro bör vara vid en enklare måltid, som beslår af soppa, fisk, kött o c h desert.
Framför allt b ö r man vara öfvertygad om, att hon förstår att komma riktigt in i rummet med, en besatt bricka.
Jag har sett mången otymplig uppasserska, som vändt sig pä så sätt i dörren, att hennes rygg först blifvit synlig i rummet, hvilket ser lika klumpigt som ohöfligt ut.
Vid sådana tillfällen b ö r man låta ' henne öfva sig i att komma in, i det man låter henne taga brickan på venstra armen och trycka den lätt emot sig, öppna dörren med högra handen, i det hon tar tag öfver brickan, låter henne stiga in rätt genom dörren o c h åter sakta stänga den bakom sig med höger hand.
Hvarje skjutande o c h stötande pä dörren med foten, något hvarmed flickor, som ej äro inlärda, söka underhjelpa sina oöfvade hän- der, bör man strax från början förbjuda som opas- sande.
I en beqvämt inrättad matsal har man vid sidan af matbordet ett med duk försedt serveringsbord, på hvilket brödkorgen, en korg för knifvar, gaff- lar o c h skedar o. s. v. stå, o c b på hvilket man kan ställa ifrån sig bricka och andra begagnade saker.
Man låter först tjenarinnan här ställa brickan och derefter, o m husmodern sjelf öser för soppan, placera soppskålen med slef o c h de i hvar andra stälda djupa tallrikarne framför hennes plats.
När busmodern fyllt en tallrik, tar tjenstflickan den samma i den högra handen, sätter den efter den ordning, husmodern bestämt, på högra sidan o m den, s o m passas upp, o c h fortsätter så, till dess alla äro försedda, då hon går till baka till serve- Först när tjenstflickan verkställer bordets duk- ringsbordet.
ning efter önskan, utan fel, o c h har vant sig vid Om man ej tycker om den uppassandes ständiga den största ordning, börjar man lära henne att närvaro, kan man skicka ut henne med befallning passa upp vid bordet.
Till en början inprentar att komma igen o m en stund, eller ock kallar man hos henne följande allmänna regler: man henne till baka med bordsklockan.
Hon har då, för så vidt icke soppa bjudes två gånger, att 1.
En tjenarinna, som skall passa upp vid bor- sätta skål o c h slef tili baka på serveringsbordet det, bör bära ett rent, hvitt förkläde, ett par lätta skor, som ej göra väsen af sig, när hon går, o c h och borttaga tallrikarne.
Detta sker sålunda: flic- kan tar den begagnade tallriken jemte skeden med en ren servett, med hvilken hon kan taga varma fat.
höger hand från höger sida af den, hon beljenar, 2.
Tjenarinnan b ö r beflita sig om den största derefter flyttar hon den öfver i venstra handen, möjliga ljudlöshet.
Passar hon till en början upp tar nästa tallrik o c h sätter den i den första, sedan något långsamt, men utan buller, får man ha hon tagit ur skeden o c h lagt den i den öfversta, tålamod.
När man utan annan hänsyn befaller derpå den tredje o. s. v. och bär de begagnade henne att vara skyndsam, en sak som sedan in- tallrikarne ut i köket.
finner sig af sig sjelf genom större öfning och säkerhet, förvirrar man en nybörjare o c h vinner Består andra rätten af fisk, o c h de små fisk- för det mesta endast, att hennes närvaro blir plåg- gafflarne icke vid dukningen äro lagda vid sidan sam genom buller, slammer med fat och tallrikar, af de stora, så lägger tjenstflickan fram dem sam- spillande med maten o. s. v.
tidigt med den rena, varma tallriken och placerar dem antingen på venstra sidan med klorna upp 3.
Den uppassande tjenstflickan måste strängt eller på högra, vid sidan af tallriken.
afhålla sig från att tala, skratta eller truga till ätt ätci.
Skall uppasserskan bjuda fisk, sås o c h någon birätt samtidigt, använder hon bricka.
Få äro 4.
Hon bör ha sina tankar samlade kring upp- skickliga nog att endast med händerna bjuda flere passningen o c h särskildt noga rikta sin uppmärk- fat.
Annars sätter tjenarinnan birätten vid sidan samhet, på hvad hon har för händer, ej på sam- af den, som skall serveras först, och denne sän- talet vid bordet.
der den sjelf vidare; hon tar fiskfatet på en sam- Tankspriddhet o c h nyfikenhet äro oftare orsak manlagd servett på flata handen o c h bjuder om- till tjenstflickans dåliga uppassning än otymplighet.
kring det.
Sedan alla försett sig, sätter hon till 5.
Tomma tallrikar o c h glas, knifvar, gafflar baka faten på serveringsbordet.
Om en rätt skall och skedar ställas, läggas och borttagas alltid från bjudas o m en eller två gånger, bestämmer hus- högra sidan af den, som passar upp, men mat- modern.
rätter o c h fylda glas räckas från venster sida.
6.
Alla stek- och fiskfat, andra fat, såsskålar Är man färdig med denna rätt och servisen o. s. v., försedda med nödvändiga skedar o.
s. v., förts bort, bär flickan in steken o c h hvad till hvarmed man kan servera sig, bjudas den spi- denna hör.
Hon ställer den och förskärarbesticket sande i beqväm ordning.
vid sidan af den eller de, s o m öfvertagit förskär- ningen.
Bredvid ställer hon ett väl uppvärmdt 7.
Om flickan endast bringar ett glas vatten, en sked eller en gaffel o c h dylikt måste hon der- förskärningsfat till att lägga de uppskurna styckena på o c h lägger vid sidan derom en tvåkload gaffel, till alltid använda en liten serveringsbricka eller med hvilken man kan servera sig.
När det är en tallrik.
förskuret, bjuder h o n omkring efter förr nämda 8.
När hon ställer fram på bordet eller tager af derifrån sätter hon i god ordning så mycket på regel.
brickan, som hon, utan att anställa skada, kan Till desserten har tjenstflickan att på bordet taga med sig.
Härigenom undvikes det ideliga framsätta de dertill bestämda tallrikarne, likaså springandet fram o c h åter mellan kök o c h mat- skedar o c h knifvar, o m de ej redan vid dukningen sal, s o m gör ett sådant oroligt intryck.
lagts på bordet.
Hon bjuder ock omkring desserten, Har man gjort tjenarinnan förtrolig med dessa den der allt efter sin art måste vara försedd med regler, hvilka för att understödja hennes minne redskap, med hvilka man kan lägga för sig.
(med förändringar efter behag) kunna upphängas Drickes kaffe på platsen strax efter middagen, i köket, skrifna öfverskådligt och med tydliga bok- så afdukar flickan all servis på bordet, innan hon stäfver, så går man öfver till praktiken, som är tar in det, o c h afborstar medels bordborste och den bästa läromästaren.
en bricka de smulor, som finnas på duken.
Kaffet Det är mycket lämpligt att uppöfva en nybör- serveras i ej för fulla koppar på en bricka till- jare vid middagsbordet i familjen.
Befallningarna samman med grädde o c h sockerskål.
böra gifvas i en så lättbegriplig och kort form Serveras vin, dras flaskorna upp i köket.
Äro som möjligt.
Många ord o c h ett upphetsadt sätt korkarne illa genomborrade, ersättas de med nya hos värdinnan förvirra nybörjaren.
Visar hon sig korkar eller de så mycket omtyckta silfverbords- mycket tafatt, bör husmodern icke sky omaket korkarne; flaskorna torkas försigtigt af, utan att
tion ske ä närmaste postanstalt. — Bidrag frän alla områden f ö r qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bor vinet omskakas eller etiketterna lossas.
Hvita viner ställas på kall plats, innan de serveras, röda deremot ej.
Vinflaskorna sättas på små brickor, för att du- ken må skyddas.
De vändas så, att etiketterna bli synliga för dem, som skola dricka.
Madeira, portvin och andra viner, som drickas strax på soppan, skänker flickan i på serverings- bordet i de dertill afsedda mindre glasen och bjuder omkring dem på en liten bricka liksom en rätt.
Drickes vid högtidliga tillfällen champagne, så bär flickan in den, försedd med flaskhandtag och med trådarne öfver korken uppskurna, i en med is fylld vinkylare och ställer denna på bordet till venster o m herrn i huset.
Man bör öfva den noggrannaste tillsyn öfver tjenarinnan, till dess hon kan utföra samtliga vid bordet nödvändiga sysslor på egen hand, utan befallningar eller tillrättavisning.
H v a d italienarne säga o m qvinnan.
§ j p t a l i e n a r n e s ofta berömda artighet m o t det r f e * qvinliga slägtet ger sig föga till känna i deras för öfrigt rika ordspråksskatt.
Så säger italienaren: » Qvinnorna förtiga endast, hr ad de icke veta. » — » Q v i n n a n, hur obetydlig hon än må vara, är djefvulen öfverlägsen i list. » — » H u s t r u o c h o x e tag dig från din h e m b y g d!
» — » Q v i n - norna o c h månen — i dag ljus, i morgon dun- k e l.
» — » D e n, som har hustru, har bekym- m e r.
» — » Långa flätor — korta tankar. » Dess bättre hä dock ordspråken äfven myc- ket o m qvinnorna att säga, som våra svenska läsarinnor nog låta gälla, som t. e x: » D e n, som har moder, behöfver icke gråta. » — » M o - der betyder — martyr. » — » D e n, som har grop i kinden, får man, äfven utan hemgift. » — » Sådan du vill ha din familj, sådan tag dig din hustru. » — » E n god qvinna är en kungakrona värd. » — » D e n som qvinnan slår, den slår hela huset. » — » V i s a m i g hustrun, och j a g skall säga dig, hurudan mannen är. » — » Å t en sminkad qvinna — vänd ryggen. » — » V ä l p r y d d kammare — förståndig fru. » — » D ö m hvarken qvinnor eller väf vid ljussken. » användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga anglfvas, och kan fullkomlig diskretlon från redaktionens sida påräknas.
ström samt fröknarna Ahlander och Bäckström, väckte stormande munterhet.
Vasateatern har under sin nya direktion öppnat säsongen med ett åpropos för dagen, ett » treakts- skämt » af Frans Hodell, benämdt: » Till Paris! » Det tyckes nästan, som om sjelfva idén till detta stycke skulle ha varit påtänkt till någon af de före- gående Parisexpositionerna, då det just kännetecknas af en viss naiv gammalmodighet, som för ett par årtionden till baka fann tacksammare publik.
Nu kan ej förnekas, att den magra handlingen uttänjts till ett utrymme, som icke gör den egnad att under- hålla.
En enaktare kunde bäst ha skapats på detta motiv.
Styckets största förtjenst ligger i kupletterna, som delvis äro verkligt roliga och ej förneka den vane kuplettförfattarens rutin.
Tack vare dessa och ett för öfrigt lifligt och karaktäristiskt spel gör sålunda hr Strömberg mycken lycka som den dumme skånske betjenten, hrr Warberg och Dahlström desslikes i sina skilda partier; fröknarna Magnusson, Ekström och Johnson förtjena samtliga mention.
Visst är, att så friskt och hurtigt som stycket gifves på Vasateatern, kan det trots sina brister godt ses, om man ej ställer allt för höga fordringar på en produkt, som väl ock i grund och botten ej vill gälla för något annat än ett tillfällighetsskämt.
Skogsfrun.
Berättelse för Idun af A v e.
G ^ r m u för ett år sedan var det idylliska ^ T ^ Arildsläge vid foten af Kullaberg en $2?
liten vrå på jorden, hvarest öfveran- strängda nervösa storstadsbarn kunde under sommarmånaderna andas hafsluft, bada i salt- vatten och hvila under skogens trädkronor utan ailt bistånd af någon komité för nytta och nöje.
Och gå vi fem eller sex år till baka i tiden, kunde ett par främlingar, hvilka af något skäl önskade att för en tid undan- draga sig verldens uppmärksamhet, med tem- lig trygghet hyra sommarnöje der vid stran- den, utan att synnerligt behöfva frukta möta någon af sina närmaste umgängesvänner på badhusbron.
r Arildsläge har under många år varit en älsklingsplats för friluftsmålare.
Det väckte derför ej någon större uppmärksamhet, att en ung man, som bland sitt bagage med- förde staffli och färgskrin, redan de sista da- garne af april hyrde sig in i det lilla gäst- Teater o c h musik.
rummet hos fiskaren Halverson och hans hustru.
Dramatiska teatern bjöd i måndags på ett alldeles Våren hade kommit tidigt det året.
Bok- nytt program, det första för denna säsong, nämli- gen ett svenskt original, en komedi i 3 akter, be- skogen uppe på berget stod i sitt kraftigaste nämd - » Ett löfte », författad af Ernst Lundquist samt vårarbete; de bruna glänsande bladhylsorna en enaktskomedi, » Sin pappa upp i dagen », från sprungo upp i tusental på hvarje saftfyld spanskan öfverflyttad till svenskan af docenten qyist, och de unga bladen hängde däfna, vec- Munthe.
» Ett löfte » rör sig kring de skrupler och sam- kiga och med fjuniga kanter likt fjärilsvin- vetsagg, hvilka förfölja en äkta man, som sviker det gar, som nyss sprängt puppan.
löfte han gifvit sin döende första hustru att ej gifta Der var en lek emellan dagrar och skug- om sig och, gripen af en ny, allvarlig böjelse, ingår gor på skogsbottnens saftiga blomstermatta, en andra förbindelse.
Oss förefaller detta grundmotiv i det hela ej vara och på den bjertgröna mossan samt öfver de af så allvarlig art, att det fullt kan gifva betingelse bruna, vissnade löfven invid bokarnes ålgrå, åt de ganska skarpt tillspetsade konflikter, förf.
i glatta stammar lågo stundtals stora darrande sitt skådespel — ty det verkar mera skådespel än solfläckar af hvitt ljus.
Här var nog för en komedi — låter oss följa; förnekas kan dock ej, att det är ganska fyndigt bygdt, likaså eger dialogen målare att studera.
erkännansvärda förtjenster.
Men efter den första veckans förlopp bör- Utförandet var på samtliga händer högst förtjenst- fullt.
Fru Hartman, som på sin part fått ett af jade fiskelägets befolkning tvifla på, att främ- Staffliet stod dessa naiva och yra flickpartier, i hvilka hon sär- lingen var landskapsmålare.
skildt briljerar, förde genom sin spirituella och ro- orördt i en vrå af kammaren, färglådan var ande framställning en välbehöflig flägt af friskt hu- aldrig öppen, och blott med en bok i han- mör in i den ternligen tunga » komedien ».
Fru Baickström gaf en tillfredsställande bild af den sam- den sågs den unge mannen ströfva omkring vetsmarterade äkta mannens andra hustru; fru Fahl- uppe på berget.
man, hrr Fredrikson och ITillberg förnekade lika.
Det skulle ju kunna vara, att han der litet på något vis sitt längesedan stadgade rykte.
uppe ifrån studerade ljusbrytningarna öfver Prestationen mottogs med lifligt bifall.
Den lilla spanska, uppsluppet farsartade efterpje- vik och haf samt bränningarna nere vid ber- gets fot; men han hade så litet ro i sig sen, återgifven af hrr Hedin, Fersonne och Bceck- — » E n g o d qvinna gör en g o d m a n.
» karlen, och ingen egentlig naturvän var han heller.
Han kunde ju stundom slänga sig ned, med ryggen vänd åt hafvet, i den fro- digaste grupp af hvita och gula sippor, utan att bry sig om, hur många unga blomsterlif som dervid krossades.
Hvem kunde denne herr Steinerz egentli- gen vara?
Så började arildsboarne spörja hvar andra, och samma fråga gjorde mor Halverson sin man en dag, då de båda samlade upp ett ur- val slätslipade rullstenar nedanför granitklip- porna.
» Hade han ej så milda, goda ögon, skulle jag tro, att han hade ondt samvete.
Han ser jemt ut, som om han väntade på något, » sade fiskarhustrun, i det hon med det fylda träget gick ned till båten, som låg förtöjd inne emellan de röda, spetsiga klipporna.
Mannen klef öfver relingen för att i båten tömma sin egen stenbörda och sedan mottaga hustruns.
» Konstnärer ha liksom qyicksilfver i krop- pen.
De äro folk för sig, som lär få uppen- barelser om, hvad de skola arbeta på; Stein- erz går väl här och väntar på en sådan.
— Men nu kan jag ' uppenbara ' för dig, Helena, att vi för denna gång ha nog af stenar till näten och kunna segla hem.
— Der är ju herr Steinerz! » Främlingen trädde hastigt fram mellan de skarpa, höga klipptinnarne, hvilka der resa sig som väldiga ruiner efter någon ofantlig jätteborg, mellan hvilkas pelargångar och half- förstörda granit- och gneismurar vattnet nu under ett sakta porlande, hviskande och klin- gande gled in och ut, här och der med ett litet lekfullt hopp öfver en hälft grusad jätte- tröskel.
Lätta, ulliga skyar drogo fina, matta strimmor öfver en klarblå himmel, Skelder- viken låg i hvitt bleke och solstrålarne dan- sade, brötos och gnistrade skarpt mot det brokiga rullstensbältet vid vattenbrynet.
» Får jag fara med i båten, Halverson? » frågade Steinerz.
» Det börjar bli en smula enformigt här; skulle jag kanske sedermera någon gång få följa med på fiske?
Blott på de kortaste turerna, förstås, » tillade han hastigt.
» Stig i båten! » svarade fiskaren.
» Men det blir i dag blott en roddfärd, här är ej en vindflägt att förhala. » Främlingen förstod, att Halverson ej velat svara på den senare frågan.
» Jag plägar ha tur med mig på fiske, » återtog Steinerz, fat- tade ett par åror och började ro.
» Herrn har åtminstone förstånd nog, att ej förstöra fiskelyckan för oss, » smålog Hal- verson.
» Ja, herrn går aldrig tvärs öfver ett knippe fiskenät, » upplyste hustrun till svar på den unge mannens frågande blick.
Denna lilla båtfärd lade grunden till den varma tillgifvenhet, som värdfolket seder- mera kände för sin obekante hyresgäst.
Mor Helena » tyckte synd om den oroliga själen », Halverson tog honom med sig på segelfärder och fiske, och båda voro öfvertygade om, att Steinerz var en menniska, som led af sinnes- oro och hjerteqval.
Han fick ofta bref, men alla med samma handstil på kuverten; en upprättstående stil med en mängd orimliga slängar, som alltid förargade mor Helena, utan att hon visste något annat skäl till sin harm, än att bok- stäfverna sågo så otäckt högfärdiga ut.
Hon hade äfven lagt märke till den verkan, dessa bref utöfvade på Steinerz.
» Den stackars gossen snurrar rundt som en hvirfvelvind kort före regn eller storm, »
ManusKripi, som ej antages till Införande, återsändes, såvida p o r t o bl- f o g a s.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
sade hon till sin man; » du skall få se, att det här drar ihop till oväder. » Men ve den arildsbo, som i hennes när- varo vågade göra gissningar om hyresgästen, den fick rådet, att » passa på sina egna lötar ».
Något före midsommar började en och an- nan sommargäst anlända till Arildsläge, och Steinerz satt ej längre ensam vid » morSillas » prydliga middagsbord på värdshuset.
Mor Helena höll stilla, men skarpt utkik på hvarje ny sommarfogel, som slog sig ner på fiskeläget.
Der var ett par äldre danska damer med kanonlockar vid tinningarne, ofant- liga hattar och halfvantar; ett par yngre, målande damer, också danskor, samt ett par äldre nervsjuka svenska lärarinnor.
Ingen enda i hela gruppen tycktes för mor Helenas ögon som särdeles tilldragande qvinnor, och ändå odlade Steinerz hela flockens bekant- skap med en ifver, som om han blott väntat på just hvar och en af dem.
» Inte lurar han mig, » sade mor Helena till sin man.
I slutet af juni, då äfven en del familjer slagit sig ned på Arildsläge, kom fru von Waldenau, åtföljd af en yngre väninna, Anna Nerfält, till platsen.
» Nu tror jag, att den der uppenbarelsen, Steinerz väntat uppå, kommit, » sade mor Helena med oskyldig min till sin hyresgäst, då hon en dag såg honom ordna en del må- lareutensilier.
» Ja, nu skall jag ändtligen börja afteckna en del naturföremål här, » svarade han i lätt ton.
I i — \ I I K l I L / U IN Annonser mottagas endast mot kontant llqvld I förskott af 2 6 öre p r » spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons Införes under I krona.
mörk, krusig lugg, en ternligen stor, men frisk och röd mun samt med stark färg på kin- derna.
Hennes sätt var något tillbakadraget, men tillika inställsamt, och hon hade en obe- haglig vana att jemt med blicken rådfråga sin väninna, som tycktes vara besvärad af flickans synbara ovana vid sällskaplifvet.
Fru von Waldenau var en fullständig verldsdam; hon var vid den tiden trettiofem år gammal, men såg ung ut och hade ett ansigte och en figur, som i den lilla som- markolonien väckte uppseende och af de yngre beundrades; de äldre herrrarne hviskade om hennes ögon och gjorde små miner åt hvar andra.
Damerna hyste en afgjord motvilja för den vackra frun, som förde sig med en verlds- dams hela lugna säkerhet och med ett älsk- värdt tillmötesgående, hvilket borde ha tju- sat alla.
Men qvinnor ha ett sjette sinne, när det gäller att bedöma sitt eget kön; de ha en förnimmelse af den atmosfer, som omgifver vissa qvinnor, och liksom en del menniskor känner, att en katt är närvarande, äfven om de ej se djuret, så känna qvinnor ofta när- varon af en farlig kokett, innan de sett en enda skymt af hennes program eller konster.
Männen kalla denna ovilja afundsjuka, och dock hysa de sjelfva en liknande motvilja för manliga koketter.
Steinerz tog ej någon lifligare del i den egendomliga rörelse, som ankomsten af dessa två damer förorsakade.
Han tycktes ej känna dem, och bekantskapen knöts emellan honom och dem på samma enkla, naturliga sätt, som med de öfrige: man möttes, helsade, utbytte ett par anmärkningar den ena dagen; den andra var man redan gamla bekanta.
D e nu anlända damerna voro svenskor från någon af landets mellersta provinser och ta- lade detta sjungande, klangrika språk, som är så bedårande för skåningar och danskar, när det ljuder i den dämpade tonart, som bildningen påbjuder, men som kan vara så skärande och oharmoniskt, när vreden eller andra häftiga lidelser dirigera stämmorna.
Den enda förändringen i Steinerz ' lefnads- sätt var, att han då och då aftecknade en trädgrupp eller någon af bergets grottor.
Fröken Anna Nerfält var en vacker flicka med ljusbruna, något utstående ögon, stor D e båda damerna tecknade ifrigt, men voro nybörjare, försäkrade de båda två, och Våra barn.
Lavemang kan man med någon liten öfning sjelf lära sig sätta på sina barn, om det behöfs ofta, eller om man exem- pelvis bor på landet, då tid icke alle- nast är pengar, utan ofta är utaf in- verkan på sjelfva det ondas häfvande eller framskridande.
Man köper en ordinär spruta, helst med ienra-pip — de af ben torka sön- der — priset är 5 kr.
för en, som kan användas såväl till små som stora.
Ä r o kanterna skarpa i pipen, affilas de lätt jemna och liksom böjas inför, så kan- ten blir mjuk.
Till ett lavemang tages en djup tallrik full med hafresoppa, silad och lagom varm, utan någon till- sats, 1 thesked fint salt och en dito matolja.
Tallriken sättes på kant emot något föremål, så att då blandningen indrages i sprutan, ingen luft samtidigt införes.
Man håller så den fylda spru- tan mot ögats lock och pröfvar så, att det ej är för varmt, blott behagligt.
Pipen införes, först väl smord med matolja, försigtigt i stolgången och riktas något uppåt och något litet till venster och lavemanget sprutas in samt bör hållas så länge som möjligt.
Men utan att först hafva sett någon annan praktiskt utföra detta, må ingen försöka.
T y teori utan prakitk duger inte, helst om experimentalfältet är det dyrbaraste vi ega — våra barn.
Ebon Hoi.
Om barnet blir hudlSst begagnas nickt (köpes för 10 öre på apoteket) eller också potatismjöl, hvarmed pudras, se- dan man först tvättat och väl torkat.
Alla ställen, der huden bildar veck, efter- ses dagligen, och får det dessutom mo- dersmjölken eller har amma, så kommer aldrig någon hudlöshet i fråga.
Der- emot kan det hända, när barnet har flaska, att detta senare eger rum, men häll blott barnet jemt torrt, så skall det äfven då hända mindre ofta.
Ren- lighet och snygghet upptaga mindre tid och penningar än sjukvård och medicin.
Ebon Hoi.
Föns t ert räddar den.
» Den vandrande juden » — något annat namn har jag tyvärr icke hört på denna gröna växt, hvilken dekoratift så väl läm- par sig att hafva i rummen.
Den är fin- bladig, ständigt grön, skjuter långa stäng- lar samt kan bli synnerligen tät och vacker, om den flitigt klippes.
Dessa » afklipp » skola emellertid alldeles icke bortkastas, utan sättas i vatten, der den tacksamma lilla grönskan trifs lika bra som i » jorden mull », nästan ännu bättre.
Jag brukar af dessa små stäng- lar göra hvarjehanda, t. ex. lefvande, växande ramar omkring små stafflier eller fotografier, 2:ne långa, vackra gre-° nar, satta bakom i en liten vas, blom- sterglas e. d. och vackert böjda fram och omkring föremålet.
Vatten påfyl- les, när det förra intorkat — se der allt besväret!
Jag kan äfven få en vacker buske i miniatyr; ett större föremål, burk e. d. fylles med gröna qvistar, längre eller kortare, och sjelfva denna burk sättes så långt in på ateniennen, eller hvar man nu vill ställa den, att den ej sjelf framträder; ett par små prydnader så föll det sig helt naturligt, att de tre di- lettanterna snart bildade en grupp för sig sjelf.
(Forts.) F r å n Iduns läsekrets.
Ett godt råd.
Bland de förmåner, s o m Idun ställer till sina läsarinnors åtnjutande, räknar j a g de öppna för- frågningarna till de trefligaste, o c h att andra ha samma smak synes, af att så många begagna sig af dem.
Det är också ett verkligt nöje alt af obe- kanta röna välviljan af råd i många lifvets för- hållanden, o c h nöjet ökas, af att man derigenom kommer i ett slags andlig gemenskap o c h förbin- delse till Iduns hela läsekrets, då man j u icke vet, till hvilken särskildt af den man kommer i tack- samhetsskuld.
Det kan derför nog vara frestande alt under anonymitetens slöja gå utom de rent praktiska frågorna, hvilka enligt min tanke ej borde öfver- skridas, o c h begära råd i enskilda och ganska delikata saker.
Men den, som så gör, må betänka att, då han eller hon af flere skäl icke kan helt och hållet öppet framlägga dylika omständigheler, i hvilka dessutom det skenbart obetydliga lätt kan spela en stor roll, en obekant svårligen kan gifva fullt tillfredsställande anvisningar.
Det råd, som i dylika fall gifves af välviljan o c h lusten att bistå, kan ofta vid tillämpningen visa sig icke passa, eller ock får den frågande olik- artade svar, som äro hvar andra totalt motsägande, och står der ändå lika rådvill o c h ohjefpt.
Men det finnes ett sätt att hjelpa sig sjelf att se klart i egna angelägenheter.
— » Menniskan, » säger en nutidsskald, Ibsen, » är i andlig mening en långsynt varelse.
Vi se klarast på afstånd.
Detaljerna förvirra, man måste gå bort från det man vill bedöma. » Dessa ord kunna tillämpas här.
Om man i tankarne insätter en annan person i sitt ställe o c h sina förhållanden o c h tänker sig • sjelf s o m en opartisk rådgifvare, så skall man, med den känne dom man har om gifna omständigheter, lättare kunna gifva sig sjelf ett godt råd.
Lulan K.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
kunna t. ex. ställas vid sidorna den första tiden.
Den lilla busken växer snart, grenar ut sig och blir så vacker och håller sig ständigt vid den friska- ste grönska — ej ett gult blad har jag upptäckt — att det är en glädje iakt- taga den samma.
Som jag äfven nämt, göra små hvita bilder, porslinsblommor e. a. synnerlig effekt.
Och allt detta blott för några på- fyllningar vatten då och då, ja, till och med om detta skulle dröja, så lefver likväl » den vandrande juden » — må- hända deraf dess namn — ty som be- kant säger ju sagan, att » den vandrande juden » aldrig dör, utan ständigt irrar kring verlden.
Ebon Hoi.
Drycker.
Cider.
Sura äpplen tvättas väl; frö- hus och stjelkar borttagas.
Sedan rif- vas de oskalade å potatisqvarn (eller rifjern), och massan lägges i silduk att sjelfrinna.
Saften bör kokas G — 7 da- gar derefter i förtent kittel och, när den kallnat, fjdlas på buteljer, som kor- kas.
Till soppor och krämer mycket användbar och god.
Husdjuren.
Renlighet vid mjjjlkningen är hufvud- vilkoret för att erhålla prima smör och ost.
Mjölk är i högsta grad mottaglig för orena dunster, smuts och orenlig- het.
Kons spenar och den mjölkan- des händer böra tvättas före mjölknin- gen och mjölkkärlen vara väl rengjorda.
Å r mjölken orenad i ladugården, hjel- per sedan icke ens den renaste behand- ling, och mjölkprodukterna blifva af dålig ' beskaffenhet.
Mjölkningen bör alltid ske på bestämda tider eller samma tid hvarje dag.
Anta W. Syltning-.
Rabarber kunna syltas med ingefära, alldeles som ingefärspäron.
Äfven kunna rabarber användes i stället för russin eller katrinplommon i risgryns- soppa.
Bäst är koka rabarbern med socker och kanel till soppan.
H.
S.
B åkning ".
Napoleons tebrSd.
1 % ägg upp- vispas.
Deri nedröres 1 &lt;B socker, 1 " 8 mjöl och sist 1 ' 8 skiradt smör samt några droppar vaniljolja.
Smeten ut- bredes på vaxad plåt till | tums tjock- lek, öfverstrykes med vispad ägghvita, sockraa lätt och garneras med skållad och klufven mandel.
Gräddas i varm ugn, uttagas när ytan bar vacker gul- brun färg och skares i aflånga bitar.
Förvaras mjukt.
Elsa.
Tvätten.
Att förebygga ylletygs krympning vid tvätt.
Lägg tyget en half timme i ljumt vatten, som varit kokt.
Gjut kokande vatten på boraxtvål och tvätta tyget häri, dock först sedan vattnet stått, till dess det blifvit ljumt.
Tyget sköljes ej, men upphänges, så att det hastigt torkar, hvarefter det borstas med en styf borste.
Anta W. Att uttaga flottfläckar ur ylle.
Lägg en duk på bordet och gråpapper derpå,
Med Iduns expeditlon är förenad Iduns uträttnlngsbyra, hvilken gratis verkställer alla uppköp ät Iduns abonnenter I landsorten samt för öfrigt i p \ i i hl 1 L- / U IN till billigaste pris och pä bästa sätt utför alla möjliga uppdrag tllltjenst för Iduns ärade läsarinnor.
x y y &gt; 6 &lt;!
&gt; &lt; y x x y &gt; &lt; x x x y y y x y y x x y y y y x y &gt; &lt; y x x x y y k y x x y y x y &gt; ^ A l l a f ö r d e l a r f r a m f ö r a n d r a m o r l s L é t n d t s o r t e r!
O b s e r v e r a!
A t t alla A ä k t a " La Gracieuse " äro försedda d a n s t å e n d e m e d ne- stämpel: l l ä n t b ä s t a Snörlif " La Gracieuse ", s å v ä l i h ö g a s o m l å g a f o r m e r, finnes e n d a s t att erhålla h o s V H A n e r i c o t L a b a t t, H o f l e v e r a n t ö r, t n i n g g a t a n a h / l S t o c K l i o l m, L A B A T T STOCKHOLM r K o n g l.
/ / I D H E N R I C n Obs.!
Tillsändes, om lifvidden uppgifves i .centimeter eller decimaltum.
U t r ä t t n i n g s b y r å, Stockholm.
f282] x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x Obs.!
sedan det fläckade tyget, derefter grå- papper och så ett hvitt papper der- ofvanpå.
Tag ett hett strykjern och stryk på det hvita papperet en stund.
Om fettet visar sig på gråpapperet, byt då genast om och lägg dit nytt papper af båda sorterna på alla ställen.
Fortfar att stryka och ombyta papper, tills fläcken är borta.
Anta W. Bostaden.
Dekorations-solfjäder.
N u då allt möj- ligt, vackert och fult, värdefullt och skrap, skall upp på väggarne, och det sy- nes som vissa personer blott hade ett mål härvidlag, det nämligen att så mycket som möjligt dölja tapeterna, vill jag be- skrifva en idé, som foren tid sedan föll på mig, hufvudsakligen för döljandet af en ripa i mina vackra salongstapeter.
Jag köpte 15 ark silkespapper i schatte- ring från ljusaste crémegult till ljust brandgult i fem färger.
Jag fattade med ena handen papperet på midten af arket och lät det glida genom den andra handen, tills jag fått det riktigt refTiigt.
Sedan alla arken på så sätt voro dragna, tog jag en af de ljusaste hylsorna, eller hvad jag nu skall kalla dem, och gummade fast den på en förut klipt solfjäder af papp med snib- barne af hylsan något litet vidgade upp mot solfjäderns Öfre kant, der- efter förfor jag på samma sätt med båda de andra ljusaste arken och så till nästa schattering, tills jag kora till andra sidan.
1 en blomsterbod skaffade jag mig ett par höga, mörka tistlar, några strån och ett par ned- hängande grågula gräs, band allt sam- mans i en vårdslös bukett och fäste den sedan med en fyllig rosett af gula atlasband nederst vid handtaget och lät den ledigt grena ut sig på solfjä- dern, hvilken nubbad på väggen nu döljer min ledsamma refva.
It.
Rengöring af dörrar och fönster bör aldrig ske med såplodder, emedan såpan upplöser färgen.
Jag begagnar helst litet soda, emedan den binder färgen, men bäst sker rengöringen med en blandning af en del salmiak och tolf delar vatten.
Anta W. Lackerade brickor böra aldrig tvättas med vatten. "
Man beströr dem med mjöl och gnider dem med en linnelapp.
FÖrgylda ramar rengöras bäst på det sätt, att man doppar en lapp i fin olja och dermed gnider ramen, hvarefter den afputsas med hvetemjöl.
Anta W. Order mottagas äfven genom I d u n s Huskurer.
Mot tandvärk.
Att på tandköttet sätta en blodigel har jag med önskadt resultat gjort flere gånger.
Man håller igeln (köpes på apoteket, 33 — 40 öre) med en hand- eller näsduk och sätter sig framför en spegel.
Vill ej igeln strax taga, får man ej förlora tålamo- det.
Har man vid den sjuka tanden haft droppar eller annat, måste man först smörja något tjock grädda med socker i på tandköttei för att få igeln att taga.
Igeln får sitta på så länge, tills han sjelf släpper, man får aldrig söka draga den bort, ty då kan ett stycke af tandköttet medfölja.
Då igeln släpt, kramar man antingen det sjuka blodet ur den, ty eljes medföljer döden — för igeln förstås — eller ock, hvil- ket jag alltid gjort, strör man blott litet salt på den snälla igeln, som då sjelf afbördar sig blodet.
Igeln sköljes, lägges ned på en flaska med friskt vat- ten uti, hvilket dagligen ombytes.
Öf- ver flaskan bindes en tunn linneväf, som dessutom ytterligare genomstickes med en stoppnål, att tillräcklig luft till- föres igeln.
På så vis kan det lilla djuret vara till nytta många gånger och lefva i åratal.
Att låta en barnmorska sätta igeln på är förstås beqvämt, och många hysa en så stor fruktan för iglar, att de ej ens en gång våga ombyta deras vatten, mycket mindre sätta igeln på tandköttet, men dylikt kallar jag pjunkj och det bor ovilkorligen Öfver- vinnas.
Att så vidt möjligt sjelf hjelpa sig sparar såväl tid som pengar.
Ebon Hoi.
Hvarjehanda.
IWjölkprof.
Om mjölken (grädden) fräser, då man slår stark ättika i den, har soda, pottaska eller kalk i en för helsan skadlig mängd blifvit blandade deri.
Anta W. Ett medel mot solbränna, hvarefter så många Iduns läsarinnor fråga, är att gnida den solbrända huden med en citronskifva och derefter tvätta den med söt mjök Får upprepas några gånger.
Ett sätt att till nästa sommar före- komma solbränna är att under vinter- saisonen dansa bort sin dyrbara helsa eller att åtaga sig ett ansträngande, stillasittande aibete, såsom t. ex. söm- nad eller skrifning; då skall denna om helsa och lifskraft så förargligt vitt- nande solbränna ej färga den bleka, sjukliga hyn, ty endast de, som hafva helsans dyra gåfva, blifva solbrända.
Kur re J.
Frågor.
N:r I 99.
I n:r 37 af Idun för år 1888 be- skref Stenia om pumpors odliug och deras användande i hushållet.
Der namnes bland annat om sirupsbereduing och äfven om tork- ning af pumpor.
Vägar jag nu derför bedja Stenia vara god och genom Idun lerana upp- lysning, hur sirapsberedningen tillgår, samt hur pumpor torkas, äfvensom hur kärnor, blad och skal kunna användas?
För svar med snaraste vore ingen tacksammare än Ina.
N:r 2 0 0.
Hur färgas halm, 1) mörkblå, 2) svart, 3) bran, 4) röd, 5) grön?
Hur blekes densamma?
Ina.
N:r 2 0 1.
Hur skall jag förfärdiga en vac- ker och billig arbetsväska?
Ina.
N:r 202.
Vill någon upplysa mig om bästa sättet att borttaga bläckfläckar å golf?
Jag har försökt bläckpuifver, men fläckarna för- svunno endast till en del.
Och harsyrcsali, som nyligen stod angifvet i Idun, finnes ej att köpa på vårt närmaste apotek.
Vore tack- sam, om jag finge veta, hvar man skall köpa detta eller om något annat medel finnes för nämda fläckars borttagande?
Manna.
N:r 2 0 3.
Hvar kan man köpa ett nytt piano for godt pris?
Eller i annat fall ett begagnadt, fast i godt skick och med god samt mjuk ton.
En musikvän.
N:r 2 0 4.
Huru skall man vid kokandet af salt kött (får- eller oxkött), behandla detta för att få det mört?
Jag får det alltid hårdt och segt, hvilket är mycket tråkigt.
Städa.
N:r 2 0 5.
Hur fäster man fotografier på trä och målar de samma?
Användes endast oljefärg eller äfven vattenfärg?
Lisa.
N:r 2 0 6.
Vill någon uppgifva ett bra sätt för beredning af äppelvin?
au N:r 2 0 7.
Huru skall jag kunna laga min nya emaljerade syltgryta?
Jag skulle koka lingonsylt, men den blef ej färdig, så att jag lät den stå öfver natten (utan sött), och när jag om morgonen skulle börja koka ånyo, så började stora flisor af emaljen komma upp till ytan, och nu har jag den förstörd!
En bekymrad husmoder.
N:r 2 0 8.
En ung flicka på 23 år, som har allmän elementarskolebilduing och som måste försörja sig sjelf till följd af sina föräldrars dåliga ekonomi, frågar iduns alla varmhjer- tade läsare och läsarinnor om råd för val af leihadsbana.
Jag Ur säker, att detta skall intressera många, många flickor jemte mig.
Jag disponerar 2,000 kr.
Hvilka studier be- höfvas, och huru lång tid beräknas för att taga tandläkareexamen?
Huru mycket kosta lektioner för en skicklig musiklärare i Stock- holm, och hvilken är lämplig att utbilda till musiklärarinna?
Vet Iduns läsarinnor någon annan väg: till oberoende, som ej öfverstiger mina tillgångar?
N:r 2 0 9.
Har någon af Iduns ärade läsa- rinnor sig bekant, hur lång tid fordras för en hypnotiseringskurs för dryckensksp och pri- set på den samma?
Ängslig hustru.
N:r 2 1 0.
Hur skall man göra ibr att, när man steker äpplen, få dem att se ut som glacerade, och huru derigenom få dem att ligga liksom i en siminig sås?
Blekingsflicka.
.
W:r 2 1 1.
Huru färgas mossor gröna?
N.
S.
Svar.
N:r (5 0.
I » Portföljen, tidning för salon- gen » för är 1854, n:r 8, februari, finnes in- tagen en saga, benämd » Rosorna », i fall det är denna: &gt;£n af Iduns många beundrarinnor » åsyftar.
Någon upplysning om författaren eller författarinnan kan jag tyvärr ej lemna, dä uppsatsen ej är signerad.
Då det kanske torde intressera någon af Iduns läsarinnor att höra densamma, vill jag återgifva den lilla täcka sagan: » Fordom voro alla rosor röda.
Tvänne ro- sor stodo vid sidan af hvar andra; den.ena blomstrande i hela sin purpurglans, den an- dra ännu blott en blygsam knopp.
En skön brokig fjäril fladdrade emellan de begge rosorna och sade till den utspruckna rosen: » Hvad du är skön, du blommornas drottning! » Stolt svarade då rosen: » Det hafva alla dina bröder redan sagt mig; har du icke något bättre att säga? » Fjäriln flög nu bort till den lilla knoppen och sade: » Äfven du är skön, ljufva rosen- knopp, väl ingen drottning ännu, men värdig att blifva det! » Förlägen sänkte rosenknoppen sina ögon, rodnade djupt och svarade hviskande: » Jag förstår ej, hvad du säger, men Herrans nåd har skapat mig. » Då svarade fjärilen: » Du är så blygsam, ödmjuk och lofprisar Herren — du skall blifva min utvalda! » Dessa ord gingo den andra rosen djupt till hjertat, ty hon insåg sitt misstag och kände bittert qvalen af att vara förbisedd och till- bakasatt, och derför bleknade hon af sorg och försmådd kärlek.
Sedan den tiden finnas här också hvita rosor. » C — a B — s.
N:r 154.
Jag skulle vilja föreslå er ur- makeriyrket, såvida ni derför har någon lust och fallenhet.
Ebon Hoi.
N.r 158.
Vagg-eller vagniäcke.
Af medel- fint ullgarn, rödt och hvitt, virkas — säsom vid plaider — rutor, hvar annan röd, hvar an- nan hvit, med 18 maskor i fyrkant.
Dessa hopsys, sedan på de samma först sytts: på de röda med svart garn något enkelt mön- ster; kantningen med hvitt.
På de hvita med rödt garn; kantningen svart.
Det hela fordras med vackert rödt tyg samt förses med frans, om så tyckes.
Ebon Hoi.
N:r 164.
Under 10 å 12 års tid har jag aHtid sytt alla kläder till mig och barnen efter metoden » utan profning » och funnit den både säker oeh tillförlitlig, och man vinner på den samma både tid och tygbesparing.
Kläderna blifva utmärkt välsittande.
Carola.
N:r 168.
Kokbok för husmödrar af Mar- garetha Nyländer 12:e upplagan har under- tecknad haft mycket gagn utaf.
Innehåller, förutom det af eder nämda, derjemte mat- sedlar till såväl större som mindre middagar, supéer e t c, jemte mycket annat, Den har kostat bunden 2: 75, fås häftad ä 2: 25.
N:r 171.
Det råd till tvättning af plagg, som jag i n:r 28 af Idun meddelat, har jag ej försökt på någon grå och svartrandig bom- ullsklädning.
Men då jag användt detta sätt, har det visat ett godt resultat.
Gör Anna ett försök, tillönskas god lycka af XJtilis.
N:r 173.
Huru ofta och huru lång tid min huskur behöfver användas för att åstadkomma önskadt resultat är mig omöjligt att upplysa, ty oaktadt förfrågningar hos alla dem af mina bekanta, som med fördel användt märgpoma- dan och kamfervattnet mot dålig håiväxt, har
Vi vilja särskildt fiista uppmärKsarvtnéten pa iduns lämplighet for piats- sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom for alla Öfrlga slags i f * \ | I Ki I L&gt; \ J IN annonser som beröra familjekretsen. — Annonser mottagas endast genom 8.
Qumaellus annonsbyrå och hes redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
ombesörjer genom fullt kompetenta personer uppköp i alla möjliga branscher gratis åt Iduns mot och Skandinavisk en obetydlig ersättning.
Modetidnings abonnenter (dock genast) mot fraktkostnaden.
ingea af dem kunnat upplysa mig om daton, när de började och när de slutade använda det, ty de hafva olyckligtvis ej fäst så stor vigt dervid.
Rurre J.
N:r 179.
Ett bepröfvadt medel mot vägg- ohyra är, hvad som kallas för erg: Det är grönt, köpes på apotek och är ej giftigt för menniskor.
Väggarna hestrykas med detta, sedan tapeterna äro nedrifna {om det finnes tapeter).
von Sn.
— Ett bra medel emot väggohyra i rap- pade väggar är att låta oljemåla dem Man kan ju förut försöka ett beqvämare sätt att blifva den qvitt.
Man häller kokande vatten på fosforstickor och låter detta stå och draga till sig.
Deraf stänker man på väg- garna och låter rummet stå obebodt ett par dagar, all ohyra är sedan försvunnen.
Äfven gråsalfva, som köpes på apoteket, kan med fördel strykas i alla springor.
Lycka till!
Trion.
N:r 181.
Omogna krusbär rensas och sköl- jas samt läggas på flaskor, dessa fyllas med vatten samt nedsättas omlindade med hö i en kittel, bvari hälles så mycket vatten, att det når flaskornas halsar.
En handduk bredes öfver.
Flaskorna få sedan koka / timma, hvarefter de genast korkas och hartsas.
ai.
— En kastrull med vatten sättes på elden att koka.
När bären äro rensade och sköljda, läggas de i ett durkslag och sättas så ned i det kokande vattnet far att på några minuter få ett hastigt uppkok.
Derefter ut- bredas de på linne, och, när de äro afsval- nade, läggas de på flaskor, som hartsas och sedan förvaras i källaren.
Blekings•flicka.
N:r 186.
Adressen till den, som arbetar blomsterbord, är Paul Hansson, Engelholm.
N.r 1 8 8.
Schirly af författaren till » Jane Eyre » är öfversatt till svenskan och kan för- modligen erhållas genom hvarje bokhandel.
Trion.
N:r I 93.
Man inställer i hönshuset en li- ten blecklåda med fotogen på hvardera sidan om pinnarne, som hönsen sitta på, hvilket fördrifver ohyran.
Hönsgubben Nils 1 2 För en anspråkslös, stadgad 25 ä 30 års flicka med små pretentio- ner finnes plats ledig att tillträda strax.
Hon bör vara kunnig i kläd- och linnesömnad och för öfrigt villig att vara husmodern behjelplig med hvarjehanda inom hus förefallande gö- romål samt tillika åtaga sig barnen, när herskapet är borta.
Svar adr.
till Fru A.
Eller, Asen pr Jönköping.
b] G o d p l a t s erhåller ett p r a k t i s k t ocli e n e r g i s k t f r u n t i m m e r m e d v a n a v i d och skick- l i g h e t u t i b ö c k e r s upplägg-ande, fö- rande och afslutande, k o r r e s p o n d e n s och öfriga kontorsgöromål.
Der- j e m t e hör sökanden e g a g o d a kunska- per i l e f v a n d e språk, s ä r s k i l d t t y s k a och engel ska, m e n f r a m f ö r a l l t fär- d i g h e t i s v e n s k a s p r å k e t s hehandling.
I n g e n, s o m ej eg-er n y s s n ä m d a egen- skaper, t o r d e g ö r a s i g h e s v ä r.
S v a r med n ö d i g a u p p l y s n i n g a r och om m ö j l i g t m e d fotografi torde s ä n d a s till » Duglighet 7 5 », adress Iduns Re- daktion, S t o c k h o l m.
[355] som i ett sådan enklare Som värdinna hos ansedd och aktad ungkarl eller enkeman söker en bildad, musikalisk och huslig flicka plats, nu i höst eller till våren.
Svar emotses under adr.
» Anna 29 år », Ly- sekil p. r.
(G.
4540) [365] En anspråkslös flicka önsk.
t. okt.
pl.
att underv.
minderår.
i vanl.
skolämnen, fr. o. t., samt handarb.
Villig att bitr.
m. hush.- o. skrifgör.
Svar t.
» Millie », Iduns byrå.
[390] En lärarinna, skicklig i språk o. musik och som mycket vistats utom- lands, önskar anställning i höst för undervisning eller som sällskapsdam.
Utmärkta referenser, ringa salar.
Hän- visning till Fredrika Bremer-Förbun- dets byrå.
[403] gårdshushåll för handtver- — m.
Tack!
Användes!
Välkommen åter!
Kerstin C.
Idén i det lilla poemet är fin, men utförandet lemnar något Öfrigt att ön- ska.
Pro3abiten lämpar sig ej.
Amalia.
Till nästa år skola vi, i samman- hang med en del öfriga utvidgningar i tid- ningens plan, äfven taga edert förslag i öfver- vägande.
von Sn.
Om vi frånskilja annonserna på särskildt blad, skulle detta illa upptagas af våra annonsörer; och utan annonsinkomsterna skulle Idun ej till sitt låga pris kunna gifva läsarinnorna, hvad den nu gör, af omvexlande och rikhaltig text.
A.
S.
Vid denna pristäfling, i hvilken ovanligt många deltogo, kunde ni ej tillerkän- nas något pris, hvilket ej hindrar, att vi vär- dera edra bidrag efter förtjenst och gerna helsa er välkommen åter.
Gasten.
Eder fråga tillhör annonsafdel- ningen.
Eleonora.
Bästa sättet för eder att lyckas torde vara att annonsera i Idun.
Julia B.
Fortsätt att öfva eder — och ni kan nog en dag befinnas värdig trycksvärtans ära.
Bed.
är försedd med goda, kända rekom- mendationer om ordentlighet och red- barhet, erhåller mycket god plats.
V i - dare meddelar Is.
Ant.
Forssell, Ste- ninge pr Märsta.
(G.
22658) [400] Lärarinna.
Doktor A.
Om qvinnans värde.
Tre artiklar af Irma von Troll-Borostyåni.
I.
— Ett ord.
Dikt af Carmen Sylva, öfvers.
af J. N — g.
— Floras barn.
V: Rosa théa.
öfvers.
frän italienskan af Gudrun, — Iduns sjunde pristäfling.
— Under toffeln.
Af P.
L.
— Betjeningen vid bordet.
— Hvad italienarne säga om qvin- nan.
— Teater och musik.
— Skogsfrun.
Be- rättelse för Idun af Ave.
— Från Iduns läse- krets.
Våra barn.
— Fönsterträdgården.
— Dryc- ker.
— Husdjuren.
— Syltning.
— Bakning.
— Tvätten — Bostaden.
— Huskurer.
— Hvarjehanda.
— Frågor.
— Svar.
— Breflåda.
A n n o n s e r.
PLATSSÖKANDE.
Ett medelålders fruntimmer önskar från hösten eller framdeles före- stå ett finare, ej för stort hem i stad eller på landet.
Den sökande är skick- lig i kokkonsten och hvad dertill hör, äfvensom van vid finare handarbeten m. m. samt eger mångårig erfarenhet uti att på egen hand verka uti och uppfylla hemmets kraf i dess olika de- lar.
Goda rekom.
finnas.
Svar mot- ses med tacksamh.
under adr.
: fröken Amanda Leksell, Hedemora f. v. b.
[412] Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 1 0 stafvelser).
Ingen annons införes under 1 kr.
LEDIGA PLATSER.
En anspråkslös, synnerlig, or- dentlig flicka med uppfostr., godt sätt o. kunnig i sömnad erh.
pl.
att bitr.
med barns skötsel m. m.
Svar m. fullst.
uppg.
om fam., lönepret.
till » D », portv.
[409] Afzelius Iiilla V a t t u g a t a n 34 är återkommen och mottager sjukbesök 9 — JO f. m. och 2 — 3 e. m.
Företrädesvis mag- och hudsjukdomar.
[153] Doktor C a r l piensburg Behandlar företrädesvis Barnsjuk- domar.
(G.
5007) En praktisk, bildad flicka med undervisningsvana söker pl.
i fam. som barnvårdarinna.
Små anspr.
Goda rek.
Svar till » S.
J. », Iduns byrå.
[" 415] En ung flicka af god familj ön- skar mot fritt vivre plats att gå frun till hända, helst hos någon embets- mannafamilj i mellersta eller södra Sve- rige.
D,e, som härå reflektera, torde sända ' svar till » I.
B.
», Svartbäcksga- tan 33, Upsala.
[410] Vasagatan 1 0, Stockholm, snedt emot Centralstationen.
[243] gVCANDINAV / s / ^ Allmänna Lifförsäkringö Föreningen Billigaste lifförsäkrings- anstalt i Sverige.
Inga aktieegare.
Öfver 1, 7 0 0 f ö r s ä k r a d e för 6, 2 0 0, 0 0 0 kr.
Har r e d a n u t b e t a l t 5 0, 0 0 0 kr.
i dödsfallsersättningar.
N ä r a 1 0 0, 0 0 0 kr.
tillgångar.
Ö f v e r 1 2 5, 0 0 0 kr.
ärlig premieinkomst.
K o n t o r: Drottninggatan 3 8.
[380] I en pension i tysk universitets- stad, der utmärkt undervisning och omvårdnad lemnas, emottagas några elever.
Utmärkta referenser och när- mare upplysningar lemnas af Th. Tjä- ders Byrå, Malmskilnadsgatan 38.
Tandläkaren C o n s t a n c e Elfoe, Humlegårdsgatan 8, 2 tr. Bådfrågningstid 1 — 2.
[120] [4131 En ung flicka önskar blifva in- ackorderad i en treflig familj ett års tid att lära hushållet, helst uppåt lan- det, samt deltaga i husliga göromålen och betala 2- a 300 kr.
Svar önskas inom åtta dagar till » H.
E.
», Tduns byrå, Stockholm.
[417] GUSTAF HOLMBLOM K A P P - F A B R I K Vesterlånggatan 3 8 Nedra botten, I o. 2 tr. upp.
Mottagningstid helgfria dagar 10 — 2 och 4 — 6 e. m. OBS!
Verkställer allt, som hörer till tandläkarekonsten.
[240] D:r E R N S T enskildt rum kan erh.
för en skolflicka.
Priset billigt, läget vid öppen plats å Norr- malm.
Svar t.
» K.
O. » å Iduns byrå.
38 T a n d l ä k a r e n Med.
God inackordering med [34] A d o l f H ö r n s t r ö m 30 Regeringsgatan 3 0.
Innehållsförteckning: ROLAND MARTIN Tandläkare [411] 14 Lilla V a t t u g a t a n 14.
Hvardagar ' / z 3 — H e l g d a g a r 10 — 11.
Plats finnes för en lärarinna nu ge- nast i en anspråkslös, men god familj på en egendom i Bohus län nära stor stad.
Undervisning i vanliga skoläm- nen, tyska, engelska och musik.
En lärarinna hemma i ritning har före- träde.
Svar med uppgifter om löne- vilkor, ålder och om möjligt fotografi (som återsändes) torde inlemnas till denna tidning, märkt » Bohus ».
[402 [241] DIVERSE matlagning, kare och tjenstehjon erfordras, och som Breflåda.
Dubbelt porto torde medsändas.
Fiats som biträde i hemmet eller sällskap sökes i ett kristligt hem af en ung flicka, som flere år varit inackor- derad i presthus på landet.
God vilja och vana vid husliga göromål Små pretentioner, men afseende fästes vid ett godt, vänligt hem.
Svar till » 21 år », Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, Stockholm.
[414] Hushållerska, kunnig i och för uppdrag åt andra Alla saker skickas mot efterkraf och få returneras SALÉN, Ö g o n l ä k a r e.
Bostad: Stora Vattugatan 2, Mottagning: helgfria dagar kl. | 10 — 1 12 f. m.
H u s m ö d r a r!
Försöken Th. Winborg Stockholm tillverkningar af &amp; C:is Coneentrerad Ättika på flaskor för ut- spädning.
Senap, blandad efter engelsk och fransysk smak, flere sorter.
Beefsteaksauce.
$ o j a, Doktor C, D.
J o s e p h s o n H ö t o r g e t 1 1, 1 tr., Hvardagar 2 — 3.
Helgdagar 10 — 11.
Allm.
telef.
69 10.
Fruntimmerssjukdomar, Förlossningar.
ns3] Sv.
Panoptikon Kungsträdgårdsgatan 18 öppet hvardagar oeh sön- d a g a r h e l a d a g e n från kl. 9 f. m.
till 10 e. m.
• [359] flere gånger pris- belönade och fullt jemförliga med de utländska fabrikat.
Tillhanda- hos Hrr specerihandlare.
[95]
Tldn.
kottar endatt en kr.
för qvartaiet, bofordringaafg.
inberäknad.
Anordnar hvarje qvartal pristäfllngar för sina prenumeranter.
Änhonior mottagas genom S. äunueiius Annonsbyrå ocn no * redaktioner, till 2 6 öre pr 4-spaltlg petltrad (- 10 stafvelser).
os CK3 2 # £.
° • S s =• o 2.
8 K g p, o » IT U C H GKIU - oeh Silfvermedaljer.
8 » p c &lt; o sa sv &amp; E.
J.
D $UChard ' S Chocolat.
Försäljning och Uthyrning C a c a o S o l u b l e, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på |, \ och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af S u c l i a r d ' s Cacaopulver får man 100 koppar på \ kilo.
[21] Fabriksmärke.
öl 3 0 3 U C H A H A N D E R S S O N S Mästersamuelsgatan B Nyhet för damer.
26, Stockholm.
M usik-skola öppnas åter den 1 9 september.
Undervisning meddelas uti Piano- o. Orgelspel samt Harmonilära.
Honorar för Höstterminen (3 månader): Piano: Klass I. Nybör- jare, a) 2 elever på 1 timmas lektion 2 gånger i veckan: kr.
24 (för hvarje elev); b) 2 elever på 1-|- timmas lektion 2 gånger i veckan: kr.
36 (för hvarje elev) Klass I I.
Mera försigkomna, a) 2 timmar i veckan: kr.
7 5; b) 1 timma i veckan: kr.
40.
Honoraren för Orgel och Harmonilära äro i likhet med föregå- ende år.
N.
B.
Påbörjad månad beräknas för hel.
Anmälningar och förfrågningar göras: skriftliga till den 16 sep- tember, muntliga efter samma datum.
Mottagningstid: onsdagar och lördagar 1,30 — 2,30 e. m..
5) 60j (G Glacéhandskar: Som dessa bandskar äro af bästa qvalité går jag i ansvar för hvarje par, som köpes i mina butiker: Östermalm: 29 Humlegårdsgatan 29, Söder: 24 Södermalmstorg 24, Staden: 45 Vesterlånggatan 45, Obs.
3 1 7 0 [3 Stockholm, Brnnnsgatan 2 8, 2 tr. 4 knappar, breda silkessömmar kr.
1:50 5 srcörknäppen, d:o d:o kr.
2: — 6-knapps Mousquetaires kr.
2: — Obs.
[41] Richard Anderssons Suchard ' s Cacaopulver, * * * e f - 3 R Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga S u c h a r d ' S Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
S u c l i a r d ' s P r a l i n e r, Grianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines och andra dessertchoeolader rekom- menderas.
&lt;D &amp; !-• o • A P i a n o m a g a s i n.
F l y g l a r, P i a n i n o s, T a f n a r och O r g l a r från in- och utländska utmärkta Fabriker t i l l d e b i l l i g a s t e priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pisnos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af F l y g l a r från Bliithner och P i a n i n o s från G. Schwechtens berömda fabriker.
OrUST.
PETTERSSON &amp; Komp., JUjvudkonioz: Fredsgatan 18.
Midt för Skräddaregränd.
38 Carl Malmberg.
Regeringsgatan.
38.
[201 Flyglar, Tafflar och Pianinos från J.
Gr. M a l m s j ö.
[35] Prima Emaljerade Syllgrytor sockersaltadt Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla med en veke 4 å 6 kr., extra solida 8 kr., med två vekar 12 kr.
och med tre vekar 18 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
T226] J.
G. HAMMAR, 30 Malmskilnadsgatan 00 o Husmödrar!
00 ct- g * rjQ CD O cr sa: &amp; CTQ et- " Kasten aldrig bort gammalt stick- ylle!
Undertecknad emottager jemte ull äfven gammalt ylle till spinning, väfning (för hand), schal- och filtbe- redning.
Hos mig spunnet s. k. tras- garn är bevisligen det bästa och vack- raste, som kan erhållas.
Spånadslönen den billigaste i Stockholm.
Berednin- gen af filtar oöfverträffad.
Otto Elmgrer., [293] Vesterlånggatan 66.
H j a l m a r P e t e r s s o n &amp; C:is ©t O: &gt;-i CD ct- O O P CD N y a F ä l l s t o I » Gotlands » Pårkött, utaf halfvild stam, att expedieras i oktober mot efterkraf.
Familjer, som önska erhålla verkligt läckert hushållskött, torde med snaraste in- sända sina order till undertecknad.
Priset är: J- t:a om 25 kilo 17 kr.
I » » 4 7 » 30 » franko Stockholm.
Emil Krokstadt, [376] postadress: När, Gotland.
3 O. utmärkta ^tillverkning finnes till salu i minut i hvarje välsorterad Jernhandel eller Bosättningsmagasin samt i parti i Skoglund &amp; Olssons Gjutgodsupplag,£Lilla Vattu- gatan n:r 34.
Intubi-Kaffe är det erkändt bästa, billigaste och helsosammaste kaffesurrogat.
Finnes i hvarje väl fournerad specerihandei i Stockholm och landsorten samt i parti och minut hos Stockholms Kaffeaktiebolag.
[384] Koin ocli profva vårt ångrostade och malda H u S - h å l l S k a f f e k 95 öre pr | kilogram = 80 öre pr skalp.
Beredt af prima Java eger det en fin och angenäm smak, är helsosammare än vanligt kaffe samt medför genom sin dryghet ytterst stor besparing.
begagnas nu allmänt som Säng för barn och ungdom.
Billig och beqväm som den är — ty hopfäld kan den rymmas i minsta garderob — var dess framgång också från början gifven.
Stockholms KafTeaktiebolag, Som L i g g s t o l för sjuka är den N:r 4 Klara Östra Kyrkogata N:r 4.
[285] oumbärlig och användes äfven mycket Allm.
Telefon 244. å sjukhusen.
Erhålles fraktfritt mot 10 kronors jernvägsefterkraf från Hjalmar Petersson &amp; C; is Bokhandel i Karlstad, och den, som ej blir nöjd med Fällstolen, må återsända den franko, då erlagd liqvid genast erh.
tillbaka.
Agenter antagas.
Öfre Tegnérgatan 3 8, 3 tr., Stockholm, [408] 6.
(23048) r e k o m m e n d e r a s.
[4X8] Fru Anna Barcklinds sa Anker HeegaardS af Handarbetskurs 324 För undvikande af förvex- ling med andra fabrikat af samma form, men sämre qva- lité, bedja vi få fästa upp- märksamheten på, att alla kärl af Anker Heegaards i Köpen- hamn tillverkning äro försedda med vidstående fabriksmärke.
[346J v.
• r4p ANKER HEEGAARD p EMAILLE f KJ0BENHAVN, E5iL5H5S5B5H5H£rS5H5B5B5H5H5B5H5H5S5B5g5H5 T i l l U t s t y r s l a r!
Sängar och Sängkläder Alla sängkläder tillverkas på egen verkstad.
Bolstervar, Täcken och Filtar arsenikfria.
Beställningar emottagas och utföras noggrant.
Låga bestämda priser!
Prisuppgifter sändas franko.
K.
M. LUNDBERGS Bosättningsmagasin 7.
Storkyrkobrinken STOCKHOLM.
7.
(88] STOCKHOLM, GERNASTDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
