# ID: svediakorp-per718
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,973
# sentences: 890
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 6 september 1889.
N:r 36.
B yra: Klarabergsga.ta.il 54, en tr.
Tidningen kostar endast 1 k r o n a för qvartalct.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
postarvodet inberäknadt.
Träffas å byrän kl. 10 — 11.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen lösnummerföraäljning.
TJtg-ifninffstid: h v a r j e h e l g f r i fredag.
Infaller helgdag på fredagen, ut- gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söekendag.
2:dra årg.
P r e n u m e r a t i o n sker I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, ä Stads- postens hufvudkontor, i bokladorna Bamt å tidningskontoren Grefvinnan Gabriele Landberg.
många afseenden lysande — ja, o- tvifvelaktigt den mest lysande — är den kongress, som i denna vecka varit samlad i Sveriges sköna hufvud- stad — den åttonde orientalistkongressen.
Lysande namn på frej- dade vetenskapsmän hafva öfverallt träffat våra öron oeh mött våra ögon; lysande, guldsmidda uniformer och brokiga drägter hafva vi snart sagdt vid hvarje steg stött på; och de lysande fester, som här i dessa dagar gifvits, hafva varit så- dana, att man vore fre- stad hänföra dem till sagorna ur » Tusen och en natt ».
Säkert är, att den, som sett dessa tilldragelser och i dem deltagande personer på nära håll, sent skall glömma dem.
Den strålande stjer- nan vid dessa fester har naturligtvis varit grefcinnan Gabriele Landberg, född von Hallberget-.
Är det sant, som det från tro- värdigt håll berättas, att grefve Landberg till en tidningsman i en af våra mest framstående tidningar yttrat de stolta orden-, » kongressen, det i 9 &amp; i är jag! » — så kan detta yttrande väl till en viss grad hafva sitt berättigande.
• Ty en mera energisk och drif- tig generalsekreterare för kongressen än grefve Landberg skulle näppe- ligen kunnat uppletas, på samma gång han genom sin bildning och sin ovanligt stora språk- kännedom är synnerli- gen väl skickad att ut- göra föreningslänken mellan alla de olika här nu församlade na- tionaliteterna.
Han har ock haft ett drygt stycke arbete att uträtta.
Äf- ven i ett annat afse- ende är grefve L. lämp- lig att göra les hon- neurs vid kongressen.
Han förfogar nämligen — säges det — öfver en storartad förmögen- het, som gör det till en småsak för honom att anordna dessa lysande fester och tillställnin- gar, till hvilka vi i dessa dagar varit vittne.
Ock- så var det väl vid tan- ken härpå, som grefve L. till sitt ofvan cite- rade yttrande lade: » jag kan köpa hela kon- gressen » — hvilka ord naturligen endast få tol- kas i den bemärkelsen, att hr grefven vore nog rik att betala omkost-
Idun u t k o m m e r 1 hufvudståden hvarje helgfri f r e d a g o c h kostar f ö r ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— naderna för hela tillställningen.
Att så emellertid är förhållandet har sin grund i grefve Landbergs den 5 november 1884 ingångna äktenskap med Gabriele von Hallberget '.
Med henne erhöll han näm- ligen en storartad förmögenhet, som satt honom i stånd att — jemte h. m:t konungen — bära de stora omkostnaderna för den åttonde orientalistkongressen med den samma åtföljande festligheter och till- ställningar.
Att grefvinnan Landbergs namn derför i dessa dagar ock nästan lika ofta nämts som grefvens är helt naturligt och endast en skyldig hyllningsgärd.
Vi äro derför öfvertygade om, att vi tillmötesgått större delen af vår talrika läsarinnekrets, då vi i Iduns porträttgalleri införlifvat hennes bild.
Grefvinnan Gabriele Landberg är andra dotter af en af Tysklands förnämste förlags- bokhandlare, den år 1880 aflidne Eduard von Hallberger, och torde för närvarande räkna inemot 35 lefnadsår.
Hennes utse- ende är synnerligen distingueradt.
Med ett ganska vackert ansigte, omgifvet af svarta lockar, förenar hon en ståtlig, något fyllig figur samt visar sig i hela sitt uppträdande som en dam af finaste verld.
Hennes kon- versation röjer god bildning och verkligt intresse för de vetenskaper, åt hvilka hennes make egnat sig, den orientaliska forskningen.
Hon har ock i sällskap med sin man före- tagit flere resor i Orienten.
År 1884 äktade hon som sagdt vår samma år till italiensk grefve upphöjde landsman Carlo Landberg.
Bröllopet stod å det vackra slottet Tutzing, beläget på vestra stranden af Starnberger- sjön, ungefär midt emot slottet Berg, der kung Ludvig af Bajern dränkte sig.
Bröl- lopsresan stäldes till Nubien.
Som ofvan nämdes är grefvinnan L. dotter till aflidne förlagsbokhandlaren Eduard von Hallberger i Stuttgart, mest bekant som grundläggare och utgifvare af de vidt spridda och välkända tidskrifterna &gt;Ueber Land und Meer » (grundad 1858) och » Illu- strierte Welt » (grundad 1853) samt som förläggare till en mängd illustrerade arbeten, såsom Dorés bibelverk, arbeten af Georg Ebers, Häckländer m. fl.
Han var för öfrigt intresserad i snart sagdt alla möjliga slags företag, kolgrufvor, bryggerier, stenbrott, byggnadsföretag (han har bland ' annat byggt en hel gata i Stuttgart) m. m.
Med wiirtem- bergska kronorden erhöll han adelskap för sin egen person, men ej för sina efterkom- mande.
Han dog år 1880 och efterlemnade tvänne döttrar, af hvilka den äldsta är gift med en bankir i Breslau.
Den yngre är gref- vinnan Landberg, hvars porträtt vi här med hennes eget benägna tillstånd meddela.
IDUN Tidningen innehåller nästan uteslutande orlginaibidrag.
— Uppgifå n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t n a m n o c h a d r e s s s a m t e r l ä g g e n k r o n a, s å er- så många förolyckade existenser, känner jag mig i allmänhet hågad att uttrycka min för- våning öfver, att det finnes så många snälla barn och så mycken hygglig ungdom, ty i regeln brukar det, som växer vildt, ej gifva några lysande resultat, och barnen få verk- ligen, oftare än vi tro, växa så fullkom- ligt vildt eller så skoningslöst omplanteras i olämplig jordmån, att man måste förvå- nas att icke finna ännu mera ogräs, än flere missbildningar än de, som finnas.
Ja skoningslöst i sanning är stundom föräldrars förfaringssätt med sina barn, t. ex. då sonen skall välja sitt lefnadsyrke.
Huru förfares väl i allmänhet dervid; stu- dera föräldrar noga sina barns anlag, deras karaktär och förutsättningar, och bestämma de derefter den bana, de skola gå?
Är det icke andra skäl, som oftast blifva de bestäm- mande.
Fadern är officer, t. ex. sjöman, i unga år bestämmes pojken, utan att till- frågas, för detta samma yrke, fastän han icke visat någon som helst böjelse för sjö- manslifvet.
I bästa fall tager han slutligen sin officersexamen, ständigt kämpande med motviljan för de återkommande sjöexpedi- tionerna; han blir emellertid snart loj, får benämningen » olämplig » och blir en medel- måttig officer, då han måhända, med sin brinnande lust för studier och sin smak för tankearbete, på en annan bana kunnat blifva en stor man, sig sjelf till ära och tillfred- ställelse och sitt fosterland till gagn.
Och hvad är det, som föranleder dessa ingripanden, som afgöra riktningen för bar- nets hela kommande lif?
Jo, det är ofta sådana bevekelsegrunder som föräldrarnes fåfänga, deras egenvilja och egennyttiga be- räkningar.
De vilja, till hvad pris som helst, lysa med sina barn, vore det också på bekostnad af dessas lycka och väl.
Detta är naturligtvis icke så att förstå, att de, med berådt mod och vett och vilja, skada sina barn.
Hvilka föräldrar vilja väl göra det?
De tro säkerligen sjelfva och vilja - tro, att det en- dast är barnets bästa de befrämja, då de tvinga det in på den bana, som de anse bäst och fördelaktigast, men detta är kort- synt och egenmäktigt och hamnar sig oftast grymt på barnen.
Studeren derför noga edra barn, och der I finnen bestämda anlag i någon viss riktning, försöken af alla edra krafter att förhjelpa dem till en grundlig utveck- ling, tvingen dem aldrig in på något arbete eller yrke, som tyckes dem rent af mot- bjudande, ty det gamla ordspråket: » den hunden, som jagas till skogs, biter icke många harar » eger säkerligen sin riktighet.
Allt detta gäller naturligtvis endast någor- Porträttet är skuret af hr Gunnar Forsell efter lunda försigkomna barn; till en viss tid en fotografi af hoffotogr.
Selma Jabobsson.
måste ju hvarje barn tillhållas att sköta just de arbeten, som äro dem förelagda.
För de mindre barnen gäller det ej så myc- ket, hvad de arbeta, der är hufvudsaken, Hvad skall min pojke blifva?
att de vänja sig vid ett regelbundet och pligttroget arbete.
Det är derför egentligen först i de åren, let finnes få ämnen, hvari så mycket blifvit taladt och skrifvet, som just frå- då lefnadsbana bör väljas, som vi måste gan om barnuppfostran.
Men ser man sig taga hänsyn till barnens egna önskningar, omkring med en smula uppmärksamhet, får smak och fallenheter.
man esomoftast intrycket af, att alla dessa Kunde föräldrar af alla samhällsklasser råd, alla dessa lärdomar förklingat för döfva riktigt den konsten att framlocka och ut- öron, att ingen lyssnat till de varnande ro- veckla sina barns olika, stundom slumrande pen, att de, som hafva sig barnens upp- anlag, så skulle vi hafva flere konstnärer, fostran anförtrodd, taga den saken ganska lätt flere skalder, skickligare läkare, prester, em- och dervid hvarken nedlägga tid eller möda.
betsmän, ja, dugligare arbetare.
Affärsmannen, som glömmer klockslaget, Då jag hör menniskor förvåna sig öfver, alt det finnes så många varnartiga barn, | då en fördelaktig affär skall uppgöras, under det att han sitter inne på kontoret och ritar » hufvuden » på affärsvännernas bref, är den tiUbakaträngde konstnären.
Prestmannen utan kallelse, som blef prest, derför att » mor » så varmt önskade se sin son på predikstolen, lefver ett otillfredstäldt lif, i det han känner sig vara till ringa eller ingen nytta för sin församling, som i sin tur icke känner någon uppbyggelse af sin själasörjares predikningar.
Den unge juristen, som saknar förmåga och smak för sitt yrke, känner sig måhända varmt dragen till läkarens intressanta och välgörande kall.
Och så blir följden en oduglig och olyck- lig affärsman här, en olämplig prest och en medelmåttig jurist der, då kanske alla tre, om de kunde byta yrke, skulle vara präk- tiga karlar med god framtid och ett lyck- ligt, tillfredstäldt lif.
Och att så tänka sig, att de måhända blifvit inskjutna på dessa banor af skäl som t. ex. detta — » i vår slägt hafva alla varit dugliga jurister »; det är ju något synnerligen åtgörande och vigtigt mot pojkens möjliga ovilja för saken?
Nej, tagen icke denna vigtiga fråga så oförsvarligt tanklöst och lätt!
Säg aldrig om den lille, som tultar i kolt: » han skall bli det och det »; låt honom blifva det, hvar- till han duger bäst, det hvartill hans anlag tyckes bestämma honom, om också denna lefnadsbana eller detta yrke icke just är det, som föräldrarne hysa förkärlek för.
Genom att förfara på detta sätt skola vi få dugande ' män på alla områden, hvars framgångar och lefnadslycka rikeligen skola ersätta föräldrarne för den möda, de egnat sina barn, för den uppmärksamma vaksam- het, hvarmed de följt deras utveckling, ofta undertryckande egna önskningar och planer.
Elisabeth S — s.
" Mor ", Hedersamt omnämd vid Iduns 6:te pristäfling.
(?
{Säg, mötte du väna blicken Ur soliga ögats vår, Och såg du den glada nicken Med böljande guldgult hår?
Och skalken sén, som ock tåren bar, Den skulle du sett hur skälmsk han var!
Och hörde du silfv er skr ätten.
Som klungo på äng, i lund, Och såg du den näpna hatten, Som skuggade kindens rund?
Der bodde ju sol likväl — • den drog Öfver fina drag hoar gång hon log.
Vi lekte förnöjdt till samman Båd ' » röfvare » och » ta ' fatt », Och aldrig glömmes vår gamman Med rop och glittande skratt, Då jag var » häst », hon » dam », förstås, Och det gick i sken öfver kullens ås.
Men Då Då Och Och Att skulle » familj » vi leka, blef hon med ens helt klok, kunde hon klappa och smeka trösta, når det gick på tok, alltid var det en sak så klar, hon var » mor » och jag var » far ».
Thorolf.
* £ *
h il tes a t t.
m m m e r I v e c k a n u n d e r h e l a q v a r t a i e t.
F ö r hvarje 6 - tal a b o n - n e n t e r, s o m s a m l a s, o c h f ö r h v i l k a a f g l f t e n I n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f Då jag tog organisten.
Skiss af H o i.
fjjlflfet blef beramadt, att jag skulle taga dH^i » organisten » — organistexamen förstås, och till den ändan skulle jag söka att få lek- tioner i sång, harmoni, orgel och piano af stadens nye kantor, eller » direktör », som han allmänt kallades.
Med sällspord beredvillighet gick han mina önskningar till mötes, och så skulle lektio- nerna taga sin början.
Nu hör det visserligen till, enligt gammal häfd, att beskrifva » hjelten » i stycket, men det slinter jag djerft öfver, och du får låta dig nöja med att veta honom ega » gudomliga » ögon och ett par de » sötaste » mustacher.
.
.
Den första lektionen ... o, den glömmer jag aldrig!
Han skulle profva mig i s å n g.
.
.
och nu är det så, att af röst eger jag ej ett uns.
.
.
derför var jag en riktig stackare.
Oaktadt mina nyss fylda sjutton år darrade jag som en skolflicka, under det mina ögon blefvo fulla af tårar.
Då han så bad mig sjunga tonen, som han anslog, droppade der en hel liten flod på de hvita tangenterna.
Förvånad såg han u p p.
.
.
hur väl mins jag ej, hvilket ömt uttryck de » gudomliga » ögonen hade.
Med ett nästan faderligt utseende tog han båda mina händer i sina, såg mig mildt in i ögonen och, under det jag nästan kände dof- ten från de pomaderade mustacherna, sade han sakta och mildt: » Kära barn, inte skall du vara rädd, inte är jag så fruktansvärd! » Han var tjuguåtta år och hade sett mig uppväxa, derför kallade han mig ännu du.
Midt igenom tårarne, som ännu glimmade i mina ögon, såg jag leende in i de » gudom- liga », under det jag sakta hviskade: » Ni får icke skratta åt mig, nu är det öfver igen.
.
.
men jag var så r ä d d.
.
.
» tillstymmelsen till ännu en liten darrning smög genom mina lemmar, men jag beherskade den hjeltemodigt.
i r-s g i K t I L / U IN I d u n, er hålles ett g r a t l s e x e m p l a r f ö r hela d e n t i d, u n d e r h vilken a b o n n e m e n t e t r ä c k e r.
A r o d e s a m l a d e a b o n n e n t e r n a f ä r r e a n 5, t o r d e p r e n u m e r a Återigen grekiska och mina oskyldigt frå- gande b l i c k a r.
.
.
hans förlägna min.
Allt detta repeterades ofta.
Men till slut förstod jag, att han bestämdt måtte mena, att han genom våra lektioner sjelf trängt längre in i studiet och sjelf förstått detta bättre än till — förene.
.
.
Lektionerna i orgel försiggingo uppe i vår lilla tarfliga, men för mig dock så kära kyrka, som just nu fått en ny, präktig orgel.
Hvil- ken njutning skänkte mig ej dessa härliga lektioner på detta sköna instrument, på hvil- ket jag snart uppnådde ej så liten skicklig- het, jag till.
och med lärde mig mycket svåra saker, som min lärare under verklig andakt åhörde.
Ibland, då jag fantiserat något öfver en enkel melodi, eller ock sjelf gjort denna, kunde han taga båda mina händer och säga: » Snart växer eleven läraren öfver hufvudet! » Så kunde han ibland fortsätta der jag slutat, fullkomligt sätta sig in i mina musikaliska tankegångar och göra ännu vackrare utvik- ningar.
Då kunde jag stå der och lyssna med hvarje pulsslag till tonerna, under det mitt öga drömmande flög ut öfver kyrkans hvita tempelhvalf, under det jag tänkte — - ja, hvad?
Jag tog dagligen lektioner och gjorde stora framsteg, så att snart kunde min lärare gå upp till » kapellmästaren » och anmäla mig till examen.
Och så inföll den stora dagen.
Jag var klädd i svart siden, med några skära rosor i bröstet.
Mitt ljusbruna hår var upplagdt i enkla flätor i nacken, benadt i pannan samt vågigt af naturen i små oskyldiga bugter — utan att på minsta vis vara ens tillstymmelse till » lugg ».
Min lärare skulle gå med mig, för att jag ej skulle känna mig rädd.
Men aldrig har jag varit frimodigare än den dagen, som, redan då den inföll, föreföll mig som mitt lifs största och skönaste dag — som den också blef.
Examen gick med glans, jag fick höga betyg • — med undantag af sången dock, som afspisades med » godkänd » — och min lärare var stolt öfver sin elev.
.
.
Sedan försiggick » profvet » bättre än hvad Och så skulle vi gå hem, der naturligtvis jag vågat hoppas, och derefter kom turen till mina anhöriga längtade att få höra utgången.
att visa min skicklighet på piano.
Detta var Då vi så skulle passera kyrkan, fick han också min styfvaste sida, och han påstod, att ett af sina infall — som stundom, sanningen jag var en verklig liten virtuos.
Det enda att säga, ej hände så sällan.
— » Låt oss gå som felade var min handställning, som han upp i kyrkan » — bad han — » och spela så ej tyckte om, och för att jag skulle lära mig ditt vackra examensstycke ännu en gång! » en bättre, så satt han hela tiden och med Hvem kunde neka på en dag sådan som högst egna händer höll mina uppe — för en denna?
Och så gingo vi in.
Kyrkans hvita oinvigd såg det ut, som när en läkare känner hvalf lyste i solljuset på ett underligt, strå- patienten » på pulsen ».
lande, högtidligt s ä t t.
.
.
.
Deraf kom det sig, att jag redan från bör- Då vi inkommo, tog han kappa och hatt jan blef vand vid beröringen af hans hvita af mig, fattade min hand och gick några steg händer, som under tidens lopp på ett märke- framåt den breda gången, under det hans ligt sätt, om ej magnetiserade, så dock bragte ögon på ett högst besynnerligt sätt stirrade mig i ett slags fjuft tillstånd — naturligtvis på mina röda rosor — såväl de i bröstet, utan att ens skymten af en aning om hvad som de, hvilka brunno på mina kinder.
det kunde vara, uppstod hos mig.
» Men ni är j u tokig, » skrattade jag, » inte Harmonien gick alldeles af sig sjelf — han står orgeln på altaret? » påstod en gång, att det i tidens början var » Ja, jag var tokig, » log han, och kyrkans bestämdt, om harmonien oss emellan.
.
.
helgedom genljöd af ett ungdomsfriskt skratt.
Jag log och såg honom oskyldigt in i de Nu gingo vi upp på orgeln.
Först spelade vackra ögonen, men nu blef han så besynner- jag » examensstycket ».
ligt röd och förlägen.
.
.
men detta var gre- Så kom han bort till mig, underlig, upp- kiska för mig, och det kunde jag gunås ej.
rörd, helt allvarsam.
Vi läste om harmoni och disharmoni, och Det var, som om kyrkans hvita hvalf hittills hur en upplösning göres med » septiman », och varit ett stort, skyddande hänge, men som alltsammans fattade mitt klara förstånd, men nu på ett underligt sätt började röra sig.
stundom pratade han så märkvärdigt om har- » Sjung min lilla visa för sista gången, » bad moni och upplösning — att jag lärt honom han med vek röst.
harmoni, och att, allt sedan våra lektioner Och jag sjöng » hans visa », som jag gjort började, jag upplöst alla disharmonier.
tusen gånger förut, ur Faust, just der Mar- gareta utsäger orden » jag älskar dig ».
Jag hade sjungit dessa ord många, många gånger utan den minsta förlägenhet, eller ens en tanke på att vara förlägen.
Nu, då de trenne orden om och om igen genljödo i den solbelysta kyrkan, var det som med ens alla skyddande slöjor nedföllo och något oändligt klart skimrande frambröt.
.
.
Och min röst blef osäker.
.
.
bortdog slut- ligen.
.
.
det kom en darrning och skälfning öfver mig.
.
.
det droppade från mina ögon.
.
.
och hvarje fiber inom mig rördes, som af en hastig, mild beröring.
.
.
Då är det någon, som hviskar mitt namn, upprördt, lidelsefullt ...
och deri innefattande allt.
.
.
bekännelse och bön.
Mer än hälft vanmäktig hvilar jag i nästa minut i ett par armar, som mildt och fast omsluta mig.
— — — — — — — — Kort derefter förlofvade vi oss samt gifte oss.
Som brud bar jag hvit, skär drägt och annandagen svart siden med skära rosor.
Denna senare drägt rent af afgudar min man, och otaliga gånger är jag i en sådan fotograferad och afmålad, deöna drägt, som är ett evigt talande minne från den ljufva dagen, som hvarken han eller jag kan glömma, den dagen, » då jag tog organisten ».
Qvinnokongresserna i Paris 1889.
Andra kongressen, Anordnarne af den andra kongressen, den offi- ciella, syntes hafva klart för sig, huru efter i utveckling man var i Frankrike, och att man borde lära sig krypa, innan det kan bli fråga o m att gå.
Kongressen kallades » congres International des osiwres et des institutions feminines ».
I denna dess titel låg dess egentliga karaktär.
Man ville snmmanföra de institutioner och inrättningar, som qvinnan skapat, för att härigenom liksom visa, hvilken magt hon var i samhället, hvilken kraft hon utvecklat, och huru stort det verk är, som hon redan utfört och utför till mensklighetens bästa.
Men det var ej blott såsom ett tomt skryt man skulle draga fram hela denna skara af barnhus, skyddshem, sjukhus, skolor, föreningar för qvinno- saken, för sedlighet, nykterhet m. m.; man önskade äfven, att de som sysselsatte sig med dessa frågor skulle få tillfälle att höra andras erfarenheter och deraf draga nytta för sitt arbete.
Man ville ock, att redogörelse skulle lemnas för qvinnans arbete inom vetenskap, konst och literatur.
Slutligen önskade man, att den civila lagstiftningen skulle granskas för att se, i hvad mån den var hämmande för qvinnans nuvarande verksamhet, samt hvilka berättigade önskningsmål som i detta afseende kunde framställas.
Kongressens president var Jules Simon.
Han är nu gammal och sjuklig, hans stämma var svag, och han presiderade endast vid kongressens öpp- nande o c h afslutning.
Han bär dock ett verlds- berömdt namn, och den fullsatta salen lyssnade med spänd uppmärksamhet till hans spirituella föredrag.
Sjelfva själen i kongressen o c h den, hvilken hade dens törsta förtjensten om den sammas anordnande, var m:e Emilie de Morsier, en medelålders qvinna, blond, med ett behagligt utseende.
Hon är känd för det intresse, hvarmed hon omfattar alla filan- tropiska intressen.
Uppoffringar af tid, penningar och krafter räknar hon för intet, om det gäller att gagna de idéer,hvilka ligga henne o m hjertat.
Hon hade ett förbindligt sätt, ett redigt hufvud och en högst ovanlig vältalighet.
Genom alla dessa egen- skaper blef hon den egentliga ledaren af kongres- sen, liksom hon varit dess anordnare.
Kongressledamöterna utgjorde först och främst de redan från den föregående kongressen bekanta utländskorna, förstärkta med ett talrikare engelskt element, samt en liten kohort på en gång liberala och hofsamma fransmän.
Var det ett fåtal fran- ska qvinnor, som deltogo i denna kongress, så må man erkänna, att det var en utsökt samling.
tion s k e ä n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g från alla o m r å d e n f ä r qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida a f papperet b ö r I den första kongressen hade man blifvit ut- tröttad genom en massa ideligen återkommande fraser om qvinnornas usla ställning, om samhällets orättvisor rnot dess bättre hälft, om männens ego- ism och qvinnornas stora egenskaper; man hade fått så öfvernog deraf, att det nästan verkade lug- nande, när en eller annan kom med ett föredrag med fakta i stället för dessa fraser, hvilka slutligen blefvo enerverande som en positivmelodi.
Den galliska svagheten för fraser förnekar sig sällan, och ett tacksammare fält för fraser än qvinnofrå- gan är svårt att finna.
I den andra kongressen fick man just ej mera fraser, än hvad man kunde tåla, allra hälst som man fick i de flesta fall endast prima varor.
Jules Simons spirituella kseri och M:e de Morsiers iifvande föredrag kan endast någon gammal ger- manisk stofil kalla för idel fraser.
Deremot kunde den mest intresserade åhörare i den andra kongressen tröttna af de allt för många redogörelserna för filantropiska inrättningar.
Man borde åtminstone i någon mån sammanfört dem, som voro af samma slag.
Bland filantropiska före- drag, som voro egnade att ådraga sig allmännare uppmärksamhet, var det af miss Broen öfver hennes verk i Belleville bland Paris ' fattiga befolkning.
Endast en qvinna med stark tro kan göra, hvad hon gjort, och det låg också lif och värma i hela hennes uppträdande på samma gång som kristlig ödmjukhet.
Flere intressanta meddelanden o m nykterhetsrörelsen i England och Amerika väckte stort intresse, och hvad som måste falla hvarje svensk i ögonen är, i hvilken grad de bildade klasserna, särskildt de bildade qvinnorna, der söka gå i spetsen för nykterhetsrörelsen och verka ej blott med tal, utan med exempel.
SedUghetshågan behandlades äfven.
Flera af den bekanta mrs Bullers vänner voro bland kongressens ledande personligheter, och med entusiasm antogs en re- solution, angående upphäfvande af den reglemen- terade prostitutionen.
Några resolutioner, hvilka afsågo att förbättra den franska qvinnans ställning inför lagen, fattades, och i dessa sista resolutioner torde ligga denna kongress ' största betydelse för Frankrike.
Dessa resolutioner afsågo att skydda den unga flickan till 16 år, låta qvinnan få vara förmyndare, få vara handlande, få behålla äfven som gift sin arbetsförtjenst m. fl.
önskningsmål, hvilka redan äro i Sverige uppnådda.
Kongressen uttalade sig för samuppfostran.
I Frankrike har man dock ej ännu tagit något steg i den riktningen.
Till o c h med bröder och systrar uppfostras ofta i sträng afskildhet, och det berätta- des från klosterundervisningen, huru det framhållits som synd för den lilla tioårsflickan att leka med sin yngre broder.
Kongressens resolution, att in- förandet af samundervisning vore ett önsknings- mål, kan sålunda från fransk synpunkt betraktas som radikal.
Att resolutioner om djurskydd och verldsfred skulle framkomma på en filantropisk qvinnokon- gress faller af sig sjelf t.
Hvad verldsfreden angår, så var det desto tydligare, att hon hörde till de s. k. fromma önskningarna, som man ej vågade låta någon representant från Tyskland helsa för- samlingen, hvilket de andra landens representanter gjorde.
Vid den första kongressen voro följande sven- ska damer närvarande.
Fröknarna Butenschön, Fries, Geijer, R o o s, Sandström och Schoug samt fru Straube.
På den andra kongressen voro fru Retzius och fröknarna Fries, Lundin, v o n Post och Mae Dowal.
Professor fru Kowalewsky var an- tecknad såsom rysk delegerad.
Fröken Fries var vid bägge kongresserna dele- gerad för Sveriges största qvinnoförening: » Fre- drika-Bremer-Förbundet. » På den första kongres- sen unplästes af henne en af fru R. Olivecrona författad uppsats om qvinnans ställning i Sverige, samt meddelades en kort redogörelse för den sven- ska lagstiftningen rörande qvinnan.
På den andra kongressen lemnade fröken Fries en redogörelse för qvinnorörelsen i Sverige, för Fredrika-Bremer- Förbundet och för några svenska inrättningar af större intresse, såsom Handarbetets vänner o c h de praktiska hushållsskolorna.
Fru Retzius redo- gjorde för » Gift qvinnas eganderätt », » Lars Hjertas minne » och Arbetsstugorna.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
i I \ j I I U K l | \ användas och marginal iemnas.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e alltid n o g a anglfvas, o c h kan fullkomlig diskretlon från redaktionens sida påräknas.
Dagens stora händelse.
vinnans mest framträdande svaghet skall ju vara nyfikenheten, om man får tro ett ofta upprepadt påstående, som till och med har biblisk häfd för sig.
Äfven jag är för min ringa del böjd att medge, det jag aldrig sett nyfiknare varelser än frun- timmerna — med undantag möjligen af kar- larne, och särskildt karlarne i Stockholm.
T y grufligt nyfikna äro vi, det är visst och sant.
För närvarande äro vi nog lyckliga att hafva en afledare för vår nyfikenhet af allra yppersta slag ut i orientalistkongressen.
Den är icke blott dagens utan årets — ja hvarför icke årtiondets?
— stora händelse, den upp- slukar allt vårt intresse, väcker vår afund med lysande drägter och eleganta ekipager, vår förvåning med ovanliga ansigtstyper och främmande tungomål, bländar oss med fyr- verkerier och tråkar ut oss med tidnings- artiklar.
Och detta så fullständigt, så oemot- ståndligt, att det aldrig kan falla oss in vare sig att dölja, hur fullständigt fångna vi äro under denna sällsamma kongress, eller ännu mindre försöka spela blaserade och likgiltiga gent emot kongressen.
Tvärtom är det att befara, att kongressen är en smula blaserad gent emot oss: åtminstone gaf h. m:t konun- gen i sitt inträdestal oss en vink om, att vi få hålla oss beredda på denna fatala even- tualitet.
Grefve Carlo — han ursäktar oss nog om vi helt familjärt kalla honom så, ty det låter onekligen en smula mer.
.
.
hm.
.
.
orienta- listislä än grefve Landberg — grefve Carlo berättade, att en diplomat vid ett tillfälle sagt sig tro, att orientalistkongressen var » en liga, som hade för afsigt att eröfra Orienten », hvil- ket yttrande hr grefven behagade beteckna som » nå ' n okunnighet ».
Jag skulle snarare hålla före, att det var ett uttryck af stor artighet och diplomatisk politess.
Åtminstone kan man säga om åttonde orientalistkongressen, att den är » en liga, som fullkomligt eröfrat Stockholm ».
Det är ju inte heller underligt, ty gent emot främmande eröfrare, som komma i ett så fredligt syfte som kongressens män, till- låter oss icke vår älskvärdhet att sätta något motstånd.
V i gifva dem våra elegantaste och mest storstadsmessiga hotel); vi afstå åt dem alla fasihonabla platser på vår opera och krypa sjelfva helt beskedligt upp på » hyllan »; vi låta dem ockupera Hasselbacken och äro belåtna, om vi sjelfva blott då och då få se en flik af deras österländska mantlar eller få höra något af deras » otympliga försök » — som en morgontidning behagar uttrycka sig — att imitera våra svenska hurrarop.
Vi bygga pagoder i miniatyr, och sätta eld på dem de celebre främlingarne till ära; vi exponera våra vackraste flickor i bengalisk belysning, icke betänkande, huru riskabelt detta kan vara, då det sker inför sådana liebhabrar som turkiska paschor och persiska khaner; vi exponera våra egna lif genom att i små bräckliga nöt- skal till roddbåter trängas med frustande ång- kolosser, bara vi få tillfälle att vifta åt orientalerna och bringa dem vår hyllning med hurrarop så taktfasta och kraftiga, som endast svenskar kunna åstadkomma.
Med ett ord: vår orientalistförtjusning kän- ner inga gränser, och jag skulle nästan vilja hålla ett litet vad om, att mången ungdom, som gör sin entré i verlden under dessa orien- taliska dagar, får i dopet ett minne af kon- gressen, som räcker för lifvet.
Och hvarför inte?
Namn sådana som Brahnia Petronella Andersson, Niklas Zoroaster Pettersson och Midhat Mohsin Druhiva Lundström skulle ju låta ganska näpet och gifva en behaglig om- växling åt våra medborgares eljes tämligen enformiga och triviala nomenklatur.
Ett a f de allra vackraste uttryck, som vår entusiasm för Österlandets olivhyade söner och deras lärda kolleger från andra trakter af verlden hittills fått, var illuniinationen och fyrverkeriet under hemfärden från den fest, som konungen gaf å Drottningholm i mån- dags.
Något mera hänförande än den i sig sjelf förtjusande viken, belyst med långa rader af dubbla marschaller samt tjogtals vall- facklor i rödt och grönt, kunde icke tänkas, derom voro alla öfverens, så länge den oräkne- liga skaran af båtar låg derute, och ögat fråssade i detta praktfulla skådespel, på samma gång som örat begärligt uppfångade musiken från våra gardesorkestrar.
Så kom hemfärden.
Sakta och med uppe- håll emellanåt gledo båtarna genom de trånga farvattnen.
I början syntes blott här och der en jemförelsevis anspråkslöst illuminerad villa.
Kulörta lyktor, flammande bål, några bengaliska eldar eller en och annan vallfackla upplyste för några minuter den slingrande far- leden, som ormar sig fram mellan branta, lum- miga stränder.
Och så blef det stycketals mörkt igen; endast ångarnes signallanternor och lyktor eller då och då en liten fyrverkeripjes, af bränd från däck, bröt septembernattens mörker.
Men ju närmare man nalkades Stockholm, dess rikligare, vackrare och mera öfverraskande blefvo ljuseffekterna, tills det i ordets fullaste mening briljanta skådespelet kulminerade vid Marieberg samt Karlshäll.
Här sprakade knippor af fräsande, färgskimrande raketer, här skimrade solar, här afbrändes storartade dekorationspjeser i form af pagoder, Eiffeltorn m. m., allt under det en stark elektrisk lampa kastade en bländande, rätsidig ljusflod, som vandrade från den ena förtrollande punkten till den andra.
Det var ett skådespel, så storartadt och effektfullt, att all beskrifning blir omöjlig, äfven om man hade till sitt förfogande det rika bildspråk, som elds- dyrkarnes öfversteprest visade sig beherrska, då han å kongressen helsade konungen.
Herr Törner, hvars stora talang helt säkert tagits i anspråk på de flesta ställen, visade sig vara en eldkonstnär af så framstående slag, att han borde kunna påräkna högaktning och beundran af sjelfve — Mefistofeles, hvilken ju lär vara grundlig kännare i fråga om eld- och ljuseffekter.
Österländingarne, som icke, trots koranens vinförbud, äro några vattumän, lära hafva ett ordspråk, som lyder sålunda: » Si vattnet; ve dess fader och moder! » Men jag är fullkom- ligt öfvertygad, att ingen enda österländing tänkte på det ordspråket, när han i måndags natt gungade öfver Mälarens vattenspegel och såg den blixtra och glimma i färgskalans alla nyanser.
Sccevola.
Jag eller du?
Berättelse af Marie von Olfers.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
' - 1) å Klas såg Sigfrid, ville han vända om, men den andre fattade honom i rocken som en tiggare och stammade: » jag kommer ej för min skull, utan för din. »
M a n u s K r i p t, s o m ej a n t a g e s till I n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s å v l d a p o r t o fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
Klas slet sig ifrån honom.
» Hvad angår jag väl dig?
Hvarför kommer du i min väg; här åtminstone finnes väl plats för oss båda? » » Förlåt mig, » utropade Sigfrid, » se, hvad som blifvit utaf mig, huru jag lidit! » » Som om du vore den ende.
Gå bort ifrån mig, för mig är du död, som jag för dig. » » Jag kommer för att varna dig, du är i fara » Klas skrattade hånfullt.
» D u varna mig!
Vore jag i fara, såge jag mig nog om efter en annnan hjelp! » » Lita inte på Beppo, han är en dålig men- niska. » » Och du, usling, hvad är du? » » O Klas, jag var från mina sinnen! » » Galningar flyr man som ilskna hundar.
Gå!
Här är jag herre.
Gå och låt afguda dig af din hustru, tillbedja dig af dina smick- rare. » » Käthe vet, hur det är med mig. » » Kanske också Margaretha?
D u kunde inte bära bördan ensam, måste också förgifta själen for ditt oskyldiga barn! » » Hon vet intet. » » Du skall ej heller säga något.
Detta är min enda önskan. » » Jag skall snart ej längre kunna säga något åt någon, K l a s; läkaren ger mig ej lång tid.
På dig skall jag dock alltid tänka — alltid! » Han gick.
Klas rörde sig ej.
Utan ett ord stirrade han ut öfver det gråa hafvet, hans kärleks graf.
Skymningen föll redan på, när Sigfrid gick hemåt efter den skogbevuxna vägen.
Beppo mötte honom.
Han skrattade hånfullt: » Ni en vän till herrn!
Han har sagt åt mig, att jag inte får släppa er in än en gång! » Fartyget, som skulle föra dem hem, låg i hamnen; platserna voro redan bestälda.
Käthe längtade efter afresan.
» Mig är det, som kunde jag icke slita mig bort, » sade Sigfrid, » som måste jag här lemna mitt lif. » » Hvad är döden mot den tortyr, han låter dig lida, » sade hon bittert.
» Finnes det inte en försoning för alla?
Han har aldrig älskat dig! » En gång förvisso.
Men nu —?
Jordisk kärlek förgår, och hans har jag sjelf dödat.
Min lefver dock och kan aldrig släppa ho- nom.
» Då de om aftonen sökte honom, var han försvunnen.
Han gick i skymningen.
Ej måne, ej en stjerna lyste på himmelen.
Allt var tyst kring det lilla huset.
Vågorna sqval- pade sakta mot stenmuren.
Äfven hunden var försvunnen.
I ett fönster brann ljus.
Han visste, att det var vännens kammare.
Han blickade dit upp som mot en stjerna.
» Jag älskade dig dock, » hviskade han, » jag dör, låt mig inte förgås i denna förtviflan! » Det drog honom till sig med trolsk makt.
Trappan var mörk, han smög sig upp; ingen hindrade hans väg.
Framför dörren stan- nade han; han vågade ej öppna den.
D å hörde han ett buller; en vild ångest grep honom.
Hvem vet, hvad der inne försiggick.
Beppo, tjufpacket — föll det honom in; och hunden, som var försvunnen!
Trots sin svaghet kunde han kanske hjelpa!
Hastigt kastade han upp dörren.
Beppo och Zeppa plundrade i rummet.
Då karlen fick syn på honom, öfverföll han honom som ett vildt djur.
» Bra att du kom, din hala orm, sjelf gick i fällan; nu skall du inte längre spionera och sqvallra!
Zeppa, kom, rafsa inte till samman allt onyttigt skräp.
Det är ingenting värdt och kan för- råda oss. » bl- I r- \ I L / j I kl LJ 1^ A n n o n s e r m o t t a g a s e n d a s t m o t kontant llqvld I f ö r s k o t t spalt, petltrad (= 10 s t a f v e l s e r).
Ingen annons Införes Den gamla hade förskräckt sett på.
» D u skulle inte ha utgjutit blod, Beppo.
Blod är farligt, det förråder mer än mitt usla byte. » » Ah, strunt!
Hvarför strök han omkring här?
Båten ligger i ordning; de skola inte se oss åter, och den här kan inte förfölja oss. » Sigfrid var ensam, han sjönk ned öfver bordet; först nu kände han, att en varm blodström sköljde öfver honom.
Ljuset brann allt fortfarande helt lugnt.
Han kände ett välbehag, sådant han ej förnummit på länge.
Om ock till ingen nytta — hans blod flöt dock för Klas.
Kanske skulle han nu ha medlidande.
Hunden släpade sig gnällande fram till honom.
Han kunde inte hjelpa honom, men han strök smekande hans lurfviga hufvud.
Än en gång en rossling från det stackars djuret.
Så var allt tyst.
Hur länge Sigfrid låg på detta sätt, det visste han ej.
Ett klart ljus väckte honom, han såg Klas stå lutad öfver sig.
» Förlåt, att jag är här, » stammade han, » det skall inte bli länge.
B e p p o.
.
.
jag ville.
.
.
» Krafterna öfvergåfvo honom på nytt.
» Den otacksamme skurken, » utropade Klas, » otacksam som alla! » Rådvill och förtviflad såg han sig om efter hjelp, för första gången kände han sin ensam- het.
Han var allena, helt allena.
På nytt qvälde blodet fram ur såret.
Han sökte hejda det, men allt jemt utan uppehåll flöt det varma hjerteblodet öfver honom.
Det var som blandade det sig med hans eget.
Milda ord gingo omedvetet öfver hans läp- par.
Han ropade efter hjelp.
Så godt han kunde förband han Sigfrid och lyfte honom upp på sin bädd.
Med ens blef det ljud i huset.
Käthe, som ända in i sista minuten förgäfves hop- pats på Sigfrids hemkomst, hade gjort alarm i värdshuset.
D e visste hvar han var att finna; man sökte honom der.
En läkare tillkallades.
Sigfrid kunde icke flyttas.
» Ni måste således fördraga oss, » sade Käthe.
» Låt oss sluta fred, » svarade Klas, och hans röst ljöd beslöjad, » hvar skulle Sigfrid ha det bättre än hos mig? » Han hemtade sig ej mer.
Långsamt af- togo hans krafter.
Det var, som vände i döden hans ungdom till baka.
Klas igen- kände det milda ansigte, som han älskat hos gossen.
De stodo alla kring hans bädd.
Sin hustrus hand höll han i sin, Margarethas försökte han lägga i vännens.
» Hon har alltid älskat dig, » hviskade han, » och äfven jag.
Dock — dock ... » Sedan de fört honom till kyrkogården, låg villan sä tyst, som hade också ur den allt lif flytt sin kos.
Mer än ett år var gånget.
Rosorna om- slingrade som med en glädjekrans cypresserna; då öppnade sig dörren.
Ett ifrigt rustande begynte.
Packlådor spikades samman, stap- lades upp.
En smärt, ung flicka gick från och till.
Hon hjelpte, men ej med frisk håg, utan hon gick slappt och motvilligt till verket.
Det var en stilla sommarqväll.
Månen stod på himmelen.
Myriader stjernor blickade gnistrande ned öfver jorden.
Klas satt med hufvudet lutadt i handen.
Sorgsen skådade han ut öfver hafvet.
I fjerran aftecknade sig masterna och seglen på det fartyg, som nu så snart skulle föra bort ifrån honom allt, vid hvilket hans hjerta var bundet, och lemna honom ensam qvar.
Hvarför föreföll det a f 26 öre pr * under I krona.
honom så bittert?
Hade han ej sedan långa år vant sig dervid?
Margaretha trädde ut till honom i resdrägt.
» Du låter oss verkligen fara ensamma, gud- far Klas!
D u kommer inte med hem? » » Hem, Margaretha?
Jag har intet hem! » » Visserligen, om du betraktar oss som främ- lingar! » » Verlden skulle snart bevisa mig, att jag måste det.
D u är intet barn längre, Mar- garetha.
» Hennes ögon fylldes af tårar.
» Och ej längre värd att bli fördragen och älskad.
Det är mycket hårdt att vara stor.
Jag förlorade allt dermed, far, dig! » » Mig!
Mig förlorar du aldrig, Margaretha; jag lofvade det, när jag bar dig på min arm och blef din gudfar.
Just derför att jag inte glömt det, följer jag er ej nu.
Låt oss för- blifva vänner! » Han fattade hennes hand.
Men hon drog, innan han kunde hindra det, hans hand häftigt upp till sina läppar.
» Hvad är det för dum- heter, Margaretha, » brast han ut och ryckte den lös ifrån henne.
» Dumheter, » snyftade hon, » då vill jag inte bli förståndig.
Förstår du då ej, att jag inte kan fara, gudfar Klas?
Att jag tillhör dig, från mitt första andedrag.
Har inte min far lagt min hand i diD, för att du skall hålla den qvar.
Älskar du mig då inte det minsta mer? » Han blef blek som döden.
» Jag inte älska dig!
Väck inte sällhetstankar, Margaretha, till hvilka jag ej har någon rätt — jag sade det redan en gång och har bittert nog erfarit det. » » Du icke rätt till lycka, den bäste, den oegennyttigaste af alla menniskor! » » Skulle jag köpa den med ditt friska, unga, löftesrika lif — jag toge den icke. » » Och läte oss båda försmägta dervid.
D u skall snart finna det, då jag är borta, » snyf- tade hon.
» V i två skola finna det, vi skola ängslas, ängslas som i de hårda år, då du gällde för död; om du åter dör för mig, dör äfven jag. » » Margaretha, » ropade han och öppnade sina armar.
» Nej, vi skola lefva!
Jag vill tänka, att din fader sänder dig, och vår för- lorade kärlek står åter upp i dig. » Från Iduns läsekrets.
Om svampförgiftning.
I eder ärade tidning förekom nyligen en upp- sats under rubrik: Mot svampförgiftning, som, ehuru den i många fall är fullkomligt riktig, dock kan leda till ganska sorgliga följder.
Först och främst hafva vi de giftiga flugsvamparne, hvilka innehålla narkotiskt gift, som ej löses i kokande vatten.
Vidare rutoloma- och hebeloma-arterna, som jag för min del anser klokast undvika äfven om de samma skulle vara preparerade, såsom uppgifves i åberopade uppsats.
Ett par arter rörsopp, bole- tus satanes och bol.
luridas torde vara bäst att utesluta från de ätliga svamparne.
Att ryssar och finnar äta alla slags kremlor känner jag, men jag vill också minnas, att giftet löses ur dessa svam- par genom uppkok i salt vatten, som sedan bort- slås, åtminstone har en ryss, som jag samtalat med derom, förklarat saken så.
Det borde i regel alltid iakttagas att förvälla svamp i salt vatten, för den händelse att någon giftig art blifvit in- samlad, som deraf kunde oskadliggöras.
Dock bör man alltid först bortkasta de förut uppräknade farli- gaste svamparne.
Med pepparlingarne förhåller det sig så, att, utan föregående förvällning i salt vatten, aflägsnas icke pepparsmaken.
Gift i dessa finnes icke eller åtminstone obetydligt.
Af skäggig pep- parling har jag ätit utan olägenhet, fast den samma då icke var förvälld i salt vatten, utan endast fått ett uppkok i vanligt vatten.
Summa summarum: var försigtig med svamparne!
Gammal svampeän.
M e d I d u n s expedition ä r f ö r e n a d I d u n s u t r ä t t n l n g s b y r å, hvilken g r a t i s verkställer alla u p p k ö p åt Iduns abonnenter I landsorten s a m t f ö r öfrlgt Bakning.
Anisbröd.
A f 1 stop mjölk göres en vanlig deg.
Sedan den jäst upp, in- arbetas £- S smör, 2 ägg, socker, \ ' S anis och 1 jumfru bränvin.
När degen ånyo uppjäst, utbakas bröden och ställas på bordet att jäsa.
Kokas efter hand i smör i en stekpanna.
Då smöret smält och börjar koka, slås i pannan ett glas bränvin, och när det stått en stund, afskummas sältan.
Elsa.
Biilig o c h g o d s o c k e r k a k a.
Af 6 ägg frånskiljas 3 hvitor, hvilka vispas till hårdt skum.
De öfriga äggen röras tillsammans med § ' B fint hvit kross- socker, tills sockret är väl smält.
Derpå iröres i " 8 hvetemjöl, hvari man blan- dat en smula » bruspulfver »; derpå tillsättes hvad smak man önskar (citron eller vanilj) och till sist irör man mycket sakta de 3 till hårdt skum slagna hvitorna.
Gulan bälles i en smord form, beströdd med mjöl, och bakas omkring en timme i temligen varm ugn.
Gerda.
Äkta mandelsprits.
Ett skalp, söt- mandel, ett skalp, socker och 3 ägg arbetas väl tillsammans, uttages genom spritsen, lägges i äss eller kransar.
Gräddas i svag ugn.
Mjöl får ej be- gagnas, i stället tages fint socker.
Fanny — g.
Inläggningar.
P ä r o n s a l a d.
800 gram skalade päron skäras i halfvor, och kärnhusen urtagas.
400 gram socker kokas upp med 2 deciliter vatten, 2 deciliter ättika, litet kanel, nejlikor och citronskal.
Päronen iläggas och kokas, tills de bli mjuka.
M.
Efterrätter.
Surmjölkspudding.
' h stop sur mjölk, hälften grädde, dess bättre, 1 qvarter stötta skorpor, 2 ägg, litet sirap, allt- samman blandas väl och hälles i smord form samt gräddas i svag ugnsvärme.
Elsa.
Syltning.
Hälften blåbär och hallon kokas med lika vigt socker.
Syltet är ej så äck- ligt som bara hallon.
Står sig mycket länge.
Elsa.
Husdjuren.
I i- \ I U hon, hvad bomull uträttar vid bränn- sår — ty inte visste hon det förut.
— Obs.
Linoljan skall vara rå eller okokl.
Afven kan kalklinement i st. f. olja användas.
Köpes å apoteket.
Likaså borde sprit vara till hands på en flaska — toatettbordet saknar ju sällan dy- lika i och för eau de cologne; en kan väl uppoffras och förses med på- skrift.
Doppa blott fingret i sprit, om ni har skurit eller brändt er, och några timmar derefter kan ni göra hvad ni vill med handen.
Om intet annat fin- nes till hands, så sätt god såpa på brännsåret och tvätta ej så strax bort det.
Att hålla fingret i bläck har skänkt mig lindring ofta, då jag som barn brännt fingrarne, men obetyd- ligt förstås.
Ebon Iloi.
I I fc| U IN till b i l l i g a s t e p r i s o c h p ä b ä s t a s ä t t u t f ö r a l l a m ö j l i g a u p p d r a g t l l l t j e n s t för Iduns ärade läsarinnor.
eller hvit med guld, och kläd skifvan med blomsterkort, men dertill fordras smak och lålamod!
En glasskifva fästes öfver korten.
M.
A.
— Eller har Stina ett litet rum och en höm- hylla?
Fäst de större korten i hyllans kant och de mindre uppåt i pyramid.
M.
A.
N:r 157.
Oblat.
Uti 1 liter friskt vatteu vispas så mycket flnt, godt, siktadt hvetemjöl, att smeten » lägger sig ».
Oblatjernet smörjes, före första inläggningen, med hvitt vax.
Se- dan brukar det ej vidare behöfvas, Jemn, ej för stark värme erfordras vid bakningen, som helst bör ske öfver glöd, om den företages vid » öppen » spis.
Jernspis kanäfven användas.
Gammal klockarfru pä landet.
N:r 160.
Syltade spcckgurkor.
Hvita omogna s. k. slanggurkor skalas och skäras itu på längden; alla kärnor borttagas och gurkorna läggas i friskt vatten en halftimma.
Späckas sedan med nejlikor och kanel, bruten i små bitar, (vill man ej späcka gurkorna, kunna nej- likor ocb kanel läggas uti sockerlagen).
I sju- dande vatten läggas gurkorna att koka, tills de synas klara; tåla dock ej länge koka.
Upp- tagas derefter att på linne afrinna.
En sockerlag, ungefärligen 1 L skalp, socker för trenne gurkor, kokas, till den klarnat, och til- lägges då 4 matskedar god vinättika for hvarje skalp, socker.
Denna sockerlag slås Öfver gurkorna så het den är, i den burk der gurkorna förvaras.
Efter fyra dygn afhälles sockerla- gen väl, uppkokas och slås åter öfver gur- korna.
Tillses noga, om de jäsa eller börja mögla, i hvilka fall sockerlagen åter uppkokas med något mera socker och slås het Öfver gurkorna ånyo.
Är den mycket tunn bör den kokas längre tid.
Thea.
e r h å l l e r ett p r a k t i s k t ocli e n e r g i s k t f r u n t i m m e r m e d v a n a v i d och skick- l i g h e t u t i böckers u p p l ä g g a n d e, fö- r a n d e och afslutande, k o r r e s p o n d e n s och öfriga kontorsgöromål.
Der- j e m t e bör sökanden e g a g o d a kunska- p e r i l e f v a n d e språk, s ä r s k i l d t t y s k a o c h engelska, m e n f r a m f ö r a l l t fär- d i g h e t i s v e n s k a s p r å k e t s behandling-.
I n g e n, s o m ej e g e r n y s s n ä m d a egen- skaper, t o r d e g ö r a s i g b e s v ä r.
S v a r med n ö d i g a u p p l y s n i n g a r och om m ö j l i g t m e d fotografi t o r d e s ä n d a s till » Duglighet 75 », adress Iduns B e - daktion, S t o c k h o l m.
[355J Lärarinna.
l Allmännyttigt.
Ofverblifna garner kan man taga vara på och förfärdiga kordonger utaf.
Se- dan det är upprändt och ordnadt, kny- ter man fast det på en spinnrock, men ej så att garnet går upp på rullen.
Trampar sedan duktigt, tills den är lagom snodd.
Elsa.
Hvarjehanda.
Saltlake till pressylta kan väl till en början vara bra, men jäg föredra- ger att låta den ligga orörd i den hand- duk, hvari hon lades varm, och ned- lägga den i en bytta med salt (torrt) rundt omkring.
Duken afdrages se- dan, då man skär, så mycket som går åt.
Syltan kan så förvaras lika god och färsk i flere månader.
Elsa.
Det k i n e s i s k a kittet S c h i o - L i a o.
Detta förträfliga kitt, med hvilket man kan fastsätta föremål af gips, marmor, pors- lin, stengods m. m., beredes enligt en utländsk facktidning af 27 vigtsdelar släckt kalk, 3 delar pulveriserad alun och 20 delar frisk, väl genomarbetad blod.
Dessa ämnen röras väl tillsam- mans, då en mer eller mindre fast väl- ling erhålles, hvilken af kineserna bl.
a. användes till bestrykning af bonings- husen och glaserande af träkärl, uti hvilka oljor och andra feta ämnen skola förvaras.
Papp, som dermed be- strykes, blir hårdt såsom trä.
Läkareråd.
Finska.
Använd den omskrifna behandlin- gen, men länge och konseqvent.
Brukslå v ä g g a r n e på hösten i höns- Thure.
Ni torde göra klokt uti att under huset till ' / z meters höjd med starkt nätterna, begagna våtvärcnande omslag, väl lagda.
Ät aldrig sent på qvällarna och und- kalkbruk.
Det blir vid jultiden en vik alltid de mest väderbildande födoämnena, begärlig föda för hönsen, isynnerhet såsom ärter, bönor, kål, etc. — Ett stort som de ha svårt att på vintern sjelfva lavemang vid sjelfva anfallen torde ock göra nytta!
I svårare fall är smärtstillande medi- utomhus komma öfver dylik, för skal- cin af nöden.
bildningen nyttig sak.
Elsa.
Ung fru.
Om ni lefver förståndigt och hygieniskt och förtär kraftig och närande föda, Sönderstötta ä g g s k a l är också ett bra så reder nog detta sig utan vidare, om ni i medel att gifva hönsen, många påstå, öfrigt är frisk.
K.
M. Yi kunna ej utan undersökning be- att de derigenom skulle vänjas vid att svara er fråga.
sjelfva äta upp äggen, men det är ett Lotten.
1) Bäst att personligen vända er stort misstag.
Försök, och det skall till läkare.
Troligen är barnets diet olämp- lig.
2) Beror sannolikt på en genom s. k. lyckas.
Elsa.
tandsten framkallad inflammation af tand- köttet.
Denna bör ni i sådant fall låta bort- taga och dessutom skölja munnen med en lösning (3 %) af klorsyradt kali.
3) Beror på gamla inflammationer.
Dessa behandlas lätt Medel mot spruckna händer o c h kyl- med massage; i brist på dylik grundlig frot- skador.
Färskt ister och litet kamfert tering med kamferolja två gånger dagligen.
kokas en stund, röres sedan till det Young girl.
Gör 2 — 3 gånger dagligen skölj- ningar med ljumt vatten och fukta derefter blir kallt.
Elsa.
med en blandning af lika delar blyvatten och karbollösninq (2 %).
Dessa piller kan ni med Mot brännsår.
Linolja och bomull små uppehåll fortfarande taga utan skada.
borde vara lätt till hands i hvarje hus D:r — d.
— Gurkorna ligga ett dygn i vatten, innan de skalas.
Då de äro skalade, kokas de helt kort i litet saltadt vatten, uppläggas på linne att torka och läggas sedan i en stenburk, då lagen slås varm öfver dem.
Till V / - &gt; kanna sönderskurna gurkor tages 1 stop stark ättika och 3 skalp, socker.
Andra dagen afhälles lagen, uppkokas och slås varm på dem.
Tredje dagen, då den kokas upp, få äfven gurkorna ett hastigt uppkok.
En fyrbubbel handduk och tallrik ställes genast öfver burken, sedan öfverbindes den med pergament.
Är man van vid syltning, kunna gurkorna vara hela.
Omogen melon blir utmärkt att sylta på detta sätt.
Lagen är utmärkt att späda stekar med, ger vacker färg och god smak.
Ättika, som blir öfver på syltlök, späder jag oxstek med.
Gamla Aurora.
— Att sylta gurkor.
Stora slanggurkor ska- las (kärnhuset skrapas bort med silfversked) och skäras i lagom stora bitar.
På hvarje kilo gurkbitar räknas drygt / kg.
socker.
Det senare kokas klart i en kopp ättika, hvar- efter man ilägger några bitar ingefära samt gurkorna, hvilka man kokar tills de blifvit genomskinliga.
Sockerlaget får derefter koka ihop till en tuon sirap, innan den slås öfver.
Stenla.
N:r 181.
För att förhindra krympning på alla sorts yllevaror bör man under tvätten iakttaga hvarjehanda: vattnet får ej vara för hett, allt hastigt ombyte från varmt till kallt måste undvikas och framför allt ingen såpa begagnas.
I stället användes borax med för- del (2 gram på en liter vatten).
Ännu bättre är ammoniak (l tesked på 2 liter vatten, som kokas upp).
Trikotvarorna läggas i blöt af- tonen förut, sköljas i ljumt vatten och tvättas sedan i den heta ammoniaklösningen.
Redak- tionen af » Furs Raus » gifver det rådet att tvätta trikotlif i vatten, hvari hvita bönor blif- vit kokta.
Stenia.
n 4 I n n e h å l l s f ö r t e c k n i n g t Grefvinnan Gabriele Landberg (med por- trätt).
— Hvad skall min pojke blifva?
Af Elisabeth S — s.
— Mor; poem af Torolf.
— Hur jag tog organisten; Skiss af Hoi.
— Qvinnokongresserna i Paris 1889: Andra kongressen.
— Dagens stora händelse; af Sccevola.
— Jag eller du?
Berättelse af Marie von Olfers.
Bakning.
— Inläggningar.
— Efterrätter.
— Syltning.
— Husdjuren.
— Huskurer.
— All- männyttigt.
— Hvarjehanda.
— Läkareråd.
— Frågor.
— Svar.
Huskurer.
och åtkomligt för alla.
Till och med svårare skador kunde då lindras jem- förelsevis fort; likaså läkas.
Genast smörja det skadade stället med oljan, linda tjockt med bomull omkring och så binda en lapp eller ett stycke tyg omkring — så behandladt åtgår dagar för läkningen, som annars räknas i veckor.
— I nödfall åtminstone bomull.
Jag vet en mor, hvars barn blef illa brändt.
1 sin förtviflan ka- stade hon den lilla upp i en korg full med nykardad bomull — för att sjelf springa efter mannen.
Då de kommo — låg barnet och sof — och hvad mer — följ- den af brännsåret var obetydlig.
Så lärde God plats Annonser.
S v a r.
N:r 148.
Har Stina stor våning och gamla kasserade bord?
Måla då foten i olja.
svart E n anspråkslös flicka, kunnig i att underv.
minderåriga barn o. villig att bitr.
med husl.
görom., erh.
pl.
i norrl.
prov.
Vid.
i klädesb.
Hornsg.
47, Stockholm.
[405] PLATSSÖKANDE.
Swedish Lady desires engagement as governess or travellingcompanion.
French, German, Italian (Italy), English (England), Mu- sic, Needlework.
At present in Eng- land.
Good references.
Experienced.
Apply Mrs Tjäders byrå, Stockholm.
[404] E n l ä r a r i n n a, skicklig i språk o. musik och som mycket vistats utom- lands, önskar anställning i höst för undervisning eller som sällskapsdam.
Utmärkta referenser, ringa salar.
Hän- visning till Fredrika Bremer-Förbun- dets byrå.
[403] E n u n g flicka önskar till hösten plats i någon familj, der hon kan vara husmodern till hjelp och nytta.
Fin- nes barn är hon villig att ha tillsyn öfver dem.
På lön fästes mindre af- seende, blott att få anses som medlem af familjen.
Skulle någon härå reflek- tera torde svar snarast sändas t.
» 26 », Karlskrona p. r.
[401] Fiats i modeaffär, helst i någon af södra Sveriges städer, önskar ett ungt fruntimmer af god fa- milj.
Den sökande är nybörjare i yrket och begär derför till en början ingen lön.
Hon kan äfven biträda med rä- kenskapers förande, om så önskas.
Snart svar märkt » I.
L.
D.
», adress S. Gumsslii annonsbyrå, Stockholm.
(G.
4909) Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under 1 kr. '
F r å g o r.
N:r 197.
En 23 års flicka utaf bondfamilj, som genomgått folkskola, önskar utbilda sig till sjukgymnast.
Nu frågas, hvilka skolor skulle härför genomgås.
Hvar äro dessa sko- lor belägna?
Kan hon efter slutad examen erhålla plats; är här godt om dylika platser?
Huru stor lön kan hon få?
Huru mycket kan kursen gå till 7 Vän af Idun.
N:r 198.
Skulle någon godhetsiullt vilja gifva undertecknad prof på vackra, ej för svära hemmaväfda kulörta gardiner och gardinspet- sar?
Prenumerant i Söderköping.
Plats finnes för en lärarinna nu ge- nast i en anspråkslös, men god familj på en egendom i Bohus län nära stor stad.
Undervisning i vanliga skoläm- nen, tyska, engelska och musik.
En lärarinna hemma i ritning har före- träde.
Svar med uppgifter om löne- vilkor, ålder och om möjligt fotografi (som återsändes) torde inlemnas till denna tidning, märkt » Bohus ».
[402] LEDIGA PLATSER.
Hushållerska, kunnig i som i ett sådan enklare matlagning, gårdshushåll för handtver- kare och tjenstehjon erfordras, och som är försedd med goda, kända rekom- mendationer om ordentlighet och red- barhet, erhåller mycket god plats.
V i - dare meddelar Is.
Ant.
Forssell, Ste- ninge pr Märsta.
(G.
22658) [400] [399] Som värdinna hos ansedd och a k t a d u n g k a r l eller enkeman söker en bildad, musikalisk och huslig flicka plats, nu i höst eller till våren.
Svar emotses under adr.
» Anna 29 år », Ly- sekil p.
r.
(G.
4540) [365] E n u n g flicka af god fam, musi- kalisk, söker pl.
som lärarinna i en bild.
fam. Underv.
lemnas i van], skol- ämnen, språk, musik o. handarbete.
Goda bet.
o. refer.
Små pret.
Svar t, K.
K., Källeberg, Stenstorp.
[386] E n a n s p r å k s l ö s flicka önsk.
t. okt.
pl.
att underv.
minderår.
i vanl.
skolämnen, fr. o. t., samt handarb.
Villig alt bitr.
m. hush.- o. skrifgör.
Svar t.
» Millie », Iduns byrå.
[300]
VI vilja s ä r s k i l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n p å Iduns lämplighet fÖ&gt; plats- s ö k a n d e o c h p l a t s u t b j u d a n d e a n n o n s ö r e r, ä f v e n s o m f ö r alla ö f r l g a s l a g s 2X21 jklL m u r.
itir.
x i c x i i x n i n x x - x x x x | p i j | I LJ KJ i | IN annonser s o m beröra familjekretsen.
— Annonser m o t t a g a s endast g e n o m 8.
Q u m s e l l u s a n n o n s b y r å o c h h e s r e d a k t i o n e n.
Abonnentsamlare antagas.
atsiroitöiiSjEiiaioip xx I alla boklådor har utkommit på förlag- af - R. Blaedel &amp; Co., Stockholm, ® Nyaste Mästerskapssystemet, f Praktisk lärobok engelska språket, med tilläirjpmng af ilen af professor i Ollen do rlT för mer Lin 40 år sedan grundade metod såsom den mpst irstruktiva ocla praktiska, helst emedan den vida snarare än nägon annan befrämjar ett språks inhemtande, ej allenast för att läsa, utan älven för att tala och skrifva detsamma.
Till tjenst för skolor och privatundervisning samt för N j e l f s t u d i u m författad af C.
G.
Z ETT E R Q U 1 S T.
P r i s: ' btinden i k l o t b a n d 3 kronor.
Nyckel till skriföfn in garna är utgifven i särskildt kart.
band till pris af 1 kr.
t©l® G Hamngatan 38: B m m M m m m T m ^ m m o m.
® En samling de stilfulla ornament från alla text konstperioder.
85 planscher, flesta i rikt färgtryck.
Förklarande af X I ".
J O o l m e l M C l i Med i bearbetad öfversättning af O.
U p m a r K, intendent vid Nationalmuseum.
Arbetet utkomraer i 20 häften om 4 å 5 planscher till ett pris af k r I: 2 5 pr häfte.
At lärare och lärjungar vid tekniska och konstindustriella läroanstalter, åt dem som i hemmet egna sig åt konstsömnader, åt konstvännen och samlaren, som vill lära känna omamentikens utvecklingsgång, ät alla dessa m. fl.
erbjuder Ornamentets JboJk med sina 85 planscher och mer än 1,000 afbildningar ett rikt urval af de vigti- gaste ornamentala motiv från olika tider och inom olika stilarter.
Kortfattad handledning i Geometriskt träsnideri ® ® Träsnideri i allmogestil i eller s af V I L H E L M O L D U K B U S G.
Med 12 förklarande afbildnin^ar, p r i s 5 0 öre.
[löt ® ® 1® ® E n ung flicka Med.
D:r ERNST SALEN, Sv.
Panoptikon H u s m ö d r a r!
Ögonläkare.
öppet hvardagar oeh sön- dagar dagen från Ättika kl. 9 f. m.
till 10 e. m.
Senap, önskar till hösten plats i prestgård eller å större landtegendom för att få del- taga i alla husliga sysslor, inga andra anspråk än att få vara som medlem i familjen.
Tacksamt mottages svar till » Adie », Strängnäs, p.
r.
[371] blandad efter engelsk och fransysk smak, flere sorter.
1 är återkommen och mottager sjukbesök 9 — 10 f. m. och 2 — 3 e. m.
Företrädesvis mag- och hudsjukdomar.
[158] Doktor Gaul piensbog Vattugatan 14.
Hvardagar ' / =3 — - ' / st- Helgdagar 10 — 11.
företrädesvis Barnsjuk- domar.
Beefsteaksauce.
(l ' Exposition d e 1 ' Assoeiation suédoise de touristes) i I / illa V a t t u g a t a n 2 4 Behandlar på flaskor för ut- spädning.
Svenska Turistförenin- gens Utställning Doktor A. Afzelius Lilla h e l a [359] DIVERSE.
14 Försöken Th. Winborg &lt; &amp; C:is Stockholm tillverkningar af Concentrerad Kungsträdgårdsgatan 18 Bostad: Stora Vattugatan 2, Mottagning: helgfria dagar kl. i 1 0 — i 12 f. m. Theodor Blanchs Al männa Lifförsäkrings- Konst-Salong — Kungsträdgården — Ö p p e n: Hvardagar 9 — 5; Söndagar 1 — 5.
Inträdesafgift 50 öre.
Utställningen fortgår ännu endast några dagar.
OBS.!
Alvén.
Silhouettkiippning Billigaste lifförsäkrings- anstalt i Sverige.
Inga aktieegare.
Öfver 1, 7 0 0 försäkrade för 6,200,000 kr.
Har redan u t b e t a l t 5 0, 0 0 0 kr.
i dödsfallsersättningar.
Nära 1 0 0, 0 0 0 kr.
tillgångar.
Ö f v e r 1 2 5, 0 0 0 k r.
årlig premieinkomst.
K o n t o r: Drottninggatan 3 8.
[380] af H r A u g.
[407] [34] Tandläkaren För Gossar.
* Engelska Chevlot ROLAND MARTIN * K a v a j e r Tandläkare Constance Elbe, Humlegårdsgatan 8, 2 tr. Rådfrågningstid 1 — 2.
Soja, flere gånger pris- belönade och fullt jemförliga med de bästa utländska fabrikat.
Tillhanda- hållas hos Hrr specerihandlare.
f95] Ä k t a + • * • * • i [1201 Vasagatan 1 0, Stockholm, snedt emot Centralstationen.
[243] Tandläkaren Adolf Hörnström 30 Regeringsgatan 30.
Mottagningstid helgfria dagar 10 — 2 och 4 — 6 e. m. OBS!
Verkställer allt, som hörer till tandläkarekonsten.
[240] * J&lt; samt Il patentstiekade JENGJUJLSILA.
och SACHSISKA 4 5 Drottninggatan 4 5 hörnet af Klarabergsgatan.
af egen tillverkning inkomna till billiga priser hos 5 6 Drottninggatan 5 6.
?
* [162] [406] PARAPZYJSS Y L L E 8 0 Drottninggatan 8 0 hörnet af Appelbergsgatan.
Ständigt lager af Svarta äkta Lyoner-Sidentyger och äkta Schalar.
i K.
L. LUNDBERG &amp; C:i.
£ $ å å - | I ErAZJTXZZE- D.
C. WENNERSTRÖMS M a n u f a k t ur-Magasin er STOCKHOLM | Tricot-Kostymer | nu H E I - ocli och PARASOZZJ3R.
R E G I M E N.
^ Bästa skydd mot köld och värme 1 * 2 Emaljerade Syltgrytor 1 Anker Heegfaards af minut i hvarje välsorterad parti i S k o g l u n d &amp; till salu i Jernhandel eller Bosättningsmagasin utmärkta samt i Olssons tillverkning finnes Gjutgodsupplag, Lilla Vattu- gatan n:r 34.
För Normal-Underkläder.
Prisbelönta med 6 Guldmedaljer.
ling 1 fofrpf * * ^ ^ Illustrerad Katalog Drottninggatan, fabrikat af samma form, men sämre qva- lité, bedja vi få fästa upp- märksamheten på, att alla kärl gratis.
af Fabriks-Nederlag hos: Qösta Vidinghoff, 19 undvikande af förvex- med andra Ånkcr Ueegaards i Köpen- ANKER HEEGAARD EMAILLE hamn tillverkning äro försedda med Stockholm.
vidstående KJ0BENHAVN.
fabriksmärke.
[346] ombesörjer åt Iduns mot (dock en genom fullt och kompetenta personer uppköp i alla möjliga branscher Skandinavisk obetydlig ersättning.
Modetidnings Alla genast) mot fraktkostnaden.
saker abonnenter gratis och för uppdrag åt andra skickas mot efterkraf och få returneras Dubbelt porto torde medsändas.
[241]
T l d n.
kottar e n d a s t e n k r.
f O r qvartafet, befordringsafg.
I n b e r ä k n a d.
A n o r d n a r hvarje qvartal pristäfllngar f ä r s i n a p r e n u m e r a n t e r.
Richard Anderssons SUCHARD 17 Guld- och Silfvermedaljer.
Å n r i o m e r m o t t a g a * g e n o m 8.
G u m a e J i u s a n n o n s b y r å o c n no * r e d a k t i o n e n till 2 6 ö r e p r 4 - s p a l t l g p e t l t r a d (= 1 0 s t a f v e l s e r).
I DUN M SuchartTs Chocolat.
usik-skola öppnas åter den 19 september.
Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga Suchard ' s Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
Suchard ' s Praliner, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines och andra dessertchocolader rekom- menderas.
Undervisning meddelas uti Piano- o. Orgelspel samt Harmonilära.
Honorar för Höstterminen (3 månader): Piano: Klass I. Nybör- jare, a) 2 elever på 1 timmas lektion 2 gånger i veckan: kr.
24 (för hvarje kr.
elev); b) 2 elever på 1-| timmas lektion 2 gånger i veckan: 36 (för hvarje elev) Klass I I.
Mera försigkomna, a) 2 timmar i veckan: kr.
7 5; b) 1 timma i veckan: kr.
40.
Suchard ' s Cacaopulver, Fabriksmärke.
Honoraren Cacao Soluble, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på ^, \ och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af SuciarrTs Cacaopulver fär man 100 koppar på | kilo.
[21] för Orgel och Harmonilära äro i likhet med föregå- ende år.
N.
B.
Påbörjad månad beräknas för hel.
Anmälningar tember, muntliga och förfrågningar göras: skriftliga efter samma datum.
till den 16 sep- Mottagningstid: onsdagar och lördagar 1,30 — 2,30 e. m.
(G.
3170D) [360] Stockholm, Brunnsgatan 28, 2 tr. SUCHARD R Å S N Å L Ä R §• j J l E R L O g K E R, Viola-broseh med målad Viol och Förgät-mig-ej; bland de finaste broscher som finnas.
Säljes för endast 8 0 ö r e s t.
, som torde insändas i frimärken till John Fröberg, F i n s p o n g.
Vid partilcöp stor rabatt.
[397] Mölnlycke Manufaktar-Aitie-Bolac, Göteborg, I Slätthögs prestgård, I mil från Moheda jernvägsstation, komma undertecknade m.
fl., så fort tillräckligt antal elever antagits, att öppna en privat slöjdskola för frun- timmer.
Undervisning lemnas i van- lig väfnad samt alla sorters s. k. lät- tare konstväfnad, linnesöm, broderi, knyppling, filet guipure, träsnideri, glasmålning, filigramsarbete m. fl.
nu brukliga handarbeten.
F ö r dem, som så önska, meddelas undervisning i alla svenska ämnen samt tyska och fran- ska.
Tillfälle finnes att få deltaga i hushållsgöromål.
Alla ämnen valfria.
Pris för inackordering och undervis- ning 50 kr.
pr månad.
Fru Sally Sandström, Fru Alma Danckwardt, adr.
Moheda.
adr.
Alfvestad.
Thea Gyllensvärd, adr.
Wexiö.
(G.
22466) [398] f ö r e s t ä l l a n d e e n propeller, p å hvilken medaljong m e d John Ericssons porträtt h v i l a r: (•fwidn.« hir i.™i * s™u N:r 1 a f f ö n g y l d t s i l f v e r, k r.
1:75 N:r 2 a f s i l f v e r, k r.
1:50 N:r 3 a f f ö r g.
b r o n s kr.
1.50. f Profver sändas ngaen nde mot insän- dande af vidstående be- lopp jemte 2 0 Sre till porto.
Då minst 10 st. nålar eller ber- locker köpas på en gång, lemnas stor rabatt.
C.
C.
S P O R R O N G &amp; C:o, Knapp- &amp; Metallvarufabrikanter, 28 Regeringsgatan 28, STOCKHOLM.
[357] raWaWaWaWaYaWaWa^J 40 Drottninggatan 40 Utstäl ning: af l GUSTAF HOLMBLOM " KAPP-FABRIK {j 38 Vesterlånggatan 38 2 tr. upp.
n Nedra botten, I Husmödrar!
Tryckt Domestik, äkta färger, moderna mönster, Kasten aldrig bort gammalt stick- ylle!
Undertecknad emottager jemte ull äfven gammalt ylle till spinning, väfning (för hand), schal- och filtbe- redning.
Hos mig spunnet s. k. tras- garn är bevisligen det bästa och vack- raste, som kan erhållas.
Spånadslönen den billigaste i Stockholm.
Berednin- gen af filtar oöfverträffad.
Otto Elmgren, [293] Vesterlånggatan 66.
Mol skinn &amp; Krafttyg, Bomulls-Korderoj, A d e s s a s t i c k m a s k i n e r k a n t i l l v e r k a s: gardiner, strama / jer, filtar, pläder, täcken, öfverkast, dukar, mattor, möbeltyg, dam- och herrvästar, kalsonger, kjolar, tröjor, strumpor, damasker, vantar, mössor, öfverkläder, kappor, goss- och flickkläder, schalar, teaterkappor samt hundratals andra artiklar, som man af ylle eller bomull behöfver i hemmet.
Maskinerna tillverkas af bästa svenska materiel, äro enkla, lättskötta och eleganta samt taga, med bord, ej större plats än en vanlig familjesymaskin.
Köpare af stickmaskiner erhålla gratis den undervisning, som erfordras för de olika arbetenas förfärdigande.
J.G. Hammars Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla med en veke 4 a 6 kr., extra solida 8 kr., med tvä vekar 12 kr.
och med tre vekar 18 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[226] J.
G. HAMMAR, 30 Malmskilnadsgatan Victoria Klädningstyg, allt med af J.
E. Eriksons Mek.
Verkst.
- Aktie-B olags tillverkning, S t o c k h o l m.
tvinnad varp.
Bolagets tillverkningar, belönade med första, vid utställningen pr i s e t i Köpenhamn 1888, finnas till salu i alla välsor- terade väfnadslbutiker i Sve- rige.
[25] fj-j 1 ga; verldsberömda, prisbelönta Köttextrakt * £4r husmödrar, för tillredning på få minuter af en ut- märkt och välsmakande buljong.
Bruks- anvisning å hvarje burk.
Finnes hos alla specerihandlande.
[210] 316 A f f ö r b ä t t r i n g a r n a vilja vi s ä r s k i l d t nämna systemet f ö r p l a g g e n s fasonering, hvarigenom all räkning vid stickningen borttages.
Ett rikhaltigt lager af sådana artiklar, som tillverkats på dessa stick- maskiner, är ständigt till påseende i utställningslokalen.
[136] A g e n t f ö r S t o c k h o l m o c h o m n e j d: handl.
P. Persson, Drottninggatan 40.
BomuilsklVdningstyger, f &lt; Xattvm, F e r c a l och S a t i n, s t o r t urval, n y a s t e mönster, nu i n k o m n a i K.
M. Lundbergs Bosättningsmagasin, 7 Storkyrkobrinken 7, STOCKHOLM.
[87] Profver sändas fritt!
STOCKHOLM, GEKNANTVTS BOKTKYCKERr-AKTIEBOI.AG
