# ID: svediakorp-per714
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,134
# sentences: 890
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 32.
B y r å: Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 statvelser).
Fredagen den 9 augusti 1889.
Tidningen kostar Redaktör och utgifvare: endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljuing.
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas l byrån kl. 10 — 11.
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
Utffifning-stid: hvarje belgfri fredag.
Infaller helgdag pä fredagen, ut- gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söckendag.
2:dra årg.
P r e n u m e r a t i o n sker I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i bokladorna samt å tidningskontoren Emelie Flygare-Carlén.
=jl en dag Idim nu ul- sänder sitt 32:dra n:r för året är en bemärkelsedag för den svenska qvinna, hvars rykte bland alla hennes medsystrar gått längst inom den civiliserade verden.
Författarinnan till » Rosen på Tistelön », » Köpmansnuset i skär- gården » o c h » Pål Var- ning » ingår den 8 den- nes i sitt 83:dje år.
Det är ett lif längre än det va ' nligen för men- niskors barn tillmätta, hvars bilder i brokig vex- ling säkerligen denna dag hägra för den åldrigas minne, der hon, med de jordiska ögonen skum- ma, men med själens blick allt jemt klar, sit- ter i sin lilla våning der uppe på Ladugårds- landet.
Hon minnes nog barn- domens dagar, då hon ensam med blott för hennes fantasi existe- rande väsen — små underbara flickebarn — lekte i de mörka sjö- bodarne bland trossar och kablar, gamla gal- jonbilder, tomma sill- tunnor o c h andra här- ligheter, eller då hon om aftnarne, hardt när andlös af häpnad o c h uppmärksamhet, satt i bodkammaren och lyss- nade till alla de under- bara äfventyr från böl- jornas rike, hvilka skut- skepparne o c h fiskar- gubbarne visste förtälja.
Och då den praktiska modern förklarade: » det här måste ha ett slut — det är icke nyttigt för flickan att höra på så mycket vidskepliga historier, » förklarade den romantiskt anlagde fa- dern: » låt du henne prata med sjöfolket — sämre läror kan hon få; när hon blir lite ' större, skall b o n få följa med mig på mina resor i skärgården. »!
Emelie Flygare-Carlén.
Portriitthyst af A u g u s t i n u s Wallenberg.
Och så dessa resor i frisk kultje öfver sol- glittrande vågtoppar eller i storm mellan svarta afgrundsdjup!
Dessa resor, under hvil- ka hon i grund o c h bot- ten lärde känna det folk, hvars skildrerska hon sedan skulle blifva, just sådant det, i vexlande sorg o c h glädje, lefver sitt lif å vestkusten eller å de böljor, som skölja dess stränder.
Och der- ifrån gå tankarne högt, högt upp på landbac- ken, ända långt in i Småland, der den unga makan o c h modern till - bragte sitt första, korta äktenskap.
O c h der- ifrån till nya scener: till hufvudstadens verld, till de älskvärda, de
Idun utkommer I hufvudstaden hvarje heigfrl fredag och kostar för ett qvartaf endast 1 krona, postarvodet Inberäknadt.
— Tidningen Innehåller nästan uteslutande o r i g m a l b l d r a g.
— U p p g t f å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, så er- snillrika o c h trofasta vännerna kring Aga- F r ä m m a n d e toner.
nippe ' s källa, till den hederlige Thomson, till den andra kullerstolen, till ende sonens Tolkade af F.
H b g.
dödsbädd, till ett långt literärt lifs sträfvan- 1. den, små motgångar o c h lysande, verlds- omfaltande triumfer!
Kärlekspredikan.
I dessa hufvudstadsscener blanda sig må Af Friedrich Räcker /,.
hända bilderna från.
den hennes lefnads- bragd, hvilken ej var den minsta: bazaren JCuaD liEi-ngen ocft- tåf-jen 3 j ?ogCafc 6 m å, 1868 för Stockholms fattige.
Och från dem © m JiafcEeli?
flyger tankarne m å hända till hembygden, tutngen oefl gudl / j-en mvtt Jvj-etra till Vikens klippiga stränder, denna hem- bygd, för hvilken hon, snarare trots lyckan än i följd af dennas tillskyndelse, genom blott sitt suveräna snille, blifvit en välgörarinna.
* J najk&gt;en mig * agt oc ?i m t j » j-ungit nog, t I ett fjerdedels århundrade har fru Car- len bebott sitt n. v. hemvist, n:r 5 Kap- tensgatan, 2 tr. upp.
Först kommer man in i ett mindre rum, hvilket varit hennes framl.
makes, Johan Gabriel Carléns, arbets- rum, o c h der hans skrifbord står i samma skick s o m det befans, då han sista gången satt der.
I detta rum finnes uppstäldt fru Carléns ganska betydliga bibliotek.
Der- ifrån inkommer man till venster i en med solid elegans prydd salong.
I fönstren blomstra geranier, cactéer o c h pelargonier.
Borden äro betäckta med planschverk o c h böcker.
A f dedikationer å många af dessa senare såväl s o m af kort i visitkortskorgen ses, att den åldriga författarinnan stått i, o m o c k ej personlig, så dock andlig rap- port med äfven det nuvarande literära tid- skiftets personligheter, från C.
D. af Wirsén till den unge nybörjaren.
Bland de bruna, gammaldags sammetsmöblerna med sina förgylda roccoco-ornament resa sig mar- morstatyer, en Apollo o c h en mediceisk Venus, o c h de blå väggarna prydas af ki- nesiska glasmålningar, hvilka en gång fun- nits i det gamla föräldrahemmet.
Kabi- nettet derinnanför är ej mindre karaktäri- stiskt.
Vid fönstret står ett skrifbord, en- kelt o c h oansenligt — der ligger knapt nå- got mer än en portfölj, ett par pennor o c h ett bläckhorn.
Här satt för ej länge sedan Emelie Carlén o c h förmådde då ännu läsa korrektur å sitt sista arbete: » Efterskörd ».
På väggen hänger ett porträtt af Johan Gabriel Carlén, siradt med en löfkrans, o c h bredvid porträttet Carlos svarta filthatt, » barrikadhatten », prydd med eterneller o c h ängsblommor.
Vidare märkas här ett större bokskåp, inneslutande de utländska uppla- gorna af fru Carléns verk, samt ett full- ständigt riggadt miniatyrskepp, en skänk af svenska kofferdikaptener till svenska sjölif- vets frejdade skildrerska.
Och så står der ett litet bord med endast religiösa böcker, deribland ett o m flitigt bruk vittnande Nya testamente i läderband, ett minne af hennes Carlo, » hvilket, » säger den gamla, » skall följa min stofthydda i dess sista bädd. » * Fru Carléns höga ålder samt tilltagande synsvaghet orsaka, att hon numera nödgas inskränka sina mottagningar till slägten samt några äldre vänner o c h förtroliga be- kanta.
Undantag förunnas dock någon gång.
Ett dylikt undantag är det, s o m medgifvet en ung konstnär att i vår hemma i fru Carléns bostad modellera hennes por- trättbyst.
Af denna byst, karaktäristisk och öfverraskande porträttlik, är det s o m Idun i dag meddelar en trogen afbildning.
Birger Schöldström.
^j-ag Hat.
oe&amp;aå nöfct oclv fiegtijatt nog ölj; Rätf-eH, aj; iiätfefi.
0 tingen, o (S^itngen J ?ofc j; £tclian UCott © tutngen oc ?i c^Dåf^en.
De6 * Ivj-etta fi-tåDt ©m liatSefi, 9TLeD Ha / tfefi-; Ett underbart land.
Fragment ur en otryckt reseskildring, skänkt åt A ve.
V. var hålla edra lärjungar till i dag? » frågade jag följande morgon, då j a g åter träffade gubben allena.
» På skilda håll vid olika arbeten, » sva- rade han, som om det varit fullkomligt i sin ordning, att barn och ungdom gjorde gagn vid sjelfva slutet af vårterminen.
» Vid denna årstid, » fortsatte den gamle, som tycktes vara tankeläsare, » syssla vi ej så mycket med rent bokliga ämnen; ungdomen får nu deltaga i de praktiska arbeten, som ligga för hvars och ens anlag och får så tillfälle att ordentligt taga reda på, i hvilken riktning begåfningen ligger, så lefnadsbanan kan väljas med för- stånd.
Det är riktigt uppfriskande att se, hvilket lifligt arbetsbyte, som då eger rum emellan olika familjer, emellan stad och land, emellan fattig och rik.
Den kallare årstidens långa aftnar samla åter grupper kring det mera andliga arbetet.
- » Men, » återtog han efter en suck, » jag lof- vade j u att fortsätta min lilla kulturskildring!
9 " ofc etn.gt mtg ^j / ungen, o jkgfa * små, Edert sista yttrande i går visade, att ni äfven läst om de vanvettiga förslag, som hos oss © m R-afcEeli, framkommo — jag menar förslag till afskaf- 0 m Hdtfefi, om fiä / tfeli!
fande af religionsundervisningen i de förr be- skrifna anstalterna.
Men innan ni fördömer den tidens underliga reformförsök, vill jag, att ni skall närmare lära känna det dåva- rande tillståndet, och ni skall då blifva mera Minne.
öfverseende med dess reformatorsdilettanter. » Af C. Weitbrecht.
(Jag käade ej det minsta till något i detta underliga land, men då jag var på resor, för ön gång i 6&amp;ogen J-&lt; * g ute uat att till aflägsna folkslag utbreda kännedomen t n t ett tfcäD Ditt namn.
j c g Aria-t.
om vår högre bildning, kunde jag ej tillstå 9 " aot tolitgt oefv {jafcnftfi.gt gj-o * De ' t sanningen, utan bara bugade mig och lät gubben blifva i sin tro.
Han fortsatte också anDå genast:) » Antagligen känner ni genom böcker a n n u i Dag Ditt namn Det 6un » också något till vår religion? » (Jag bugade mig ånyo.)
» Och vet hur menniskokärlek och » ta — ett ödmjukt hjerta utgöra ett af de starkaste grunddragen i dess lära.
Men tänk er nu ^a£ fiat-nifi-gt oofv tolitgt!
QTCefc to&amp;t-gt denna religions höga, heliga sanningar for- mulerade till en samling frågor och svar, först inlärda af dertill villiga personer, hvilka © U t aftklq Det namnet jwgäta a^ m t n åter i sin ordning på samma sätt proppade frågorna och svaren i barnen, — nej, inte 6] ' .äCj alldeles på samma, ty inga skrifter från den £atn&amp;l / i&lt;gt a n mefc, att ftuat- Dag, tiden omtala, att de unga män och qvinnor, o som af dertill utsedda äldre personer lärde Aom g a t sig, hur de skulle lära barnen att svara på ^J-ag OM omtiat titt fia&amp;a titt ungDomen6 inlärda frågor, fingo stryk, när minnet svek o dem; men man vet dock, att denna inöfning afc.
med lärarne ej alltid aflopp utan skarpa till- rättavisningar och häftiga uppträden.
Tänk er så bland en ofantlig skara ouppfostrade, 3. utledsna, håglösa barn, en af dessa sjelf först Lifvets perla.
utpinande, lefvande frågmaskiner behandla kärlekens religion, än otåligt hotande, när Af Edward Dorer-Eyloff.
svaren förvexlades, än tillgripande rotting J Aangen m å » o«i jsefcla- eller lineal, än sporrande fåfängan och hög- S) u &amp; å * t-Eefl lxe£ » aD Mil modet genom beröm eller löfte om premier, klassflyttning och allt detta ohyggliga för oie: ungDowien ät mu » » {an menniskans högsta lifssak: Det personliga för- QTLeD liatfeli » j; * o uti; hållandet mellan henne och Gud.
' » 0 m unojiomen ^otÄui / nne-t, » Ja, men, min herre, » inföll jag, » eder re- gen 3 naig j; CtclianA nj-etta, Då;;;; 2Du, lia-tfeR., Dtoj-efc goafc, ©efv om a n muntan fit-totefc, S) e6 * petfa gfånéet ttXat.
ligion var väl i skolplanen upptagen i rang med de öfriga skolämnena, hvilka med ondo eller godo skulle slås in i barn och ungdom, och då blef religionen behandlad i stil med dem. » » Alldeles så.
Ni är verkligen kunnig i vårt
hillea ett .lummer U e c k a n under heta qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- nenter, som samlas, och f ö r hvilka afglften Insändes till Redaktionen af lilla folks äldre kultur, och det är en glädje att tala med en så kunskapsrik främling. » (Jag bugade mig två resor.)
» Som ni säger, religionen behandlades på samma sätt som t. ex. språklärans regler, och båda blefvo lika oförstådda och lika förhatliga ämnen för bar- nen.
En mängd af undervisarne såg ej heller i religionen annat än ' ett odrägligt ämne '; en del deremot greps af ett sjukligt religiöst svärmeri och sökte antingen skrämma eller fanatisera barnen, tills äfven de råkade i verk- ligt eller låtsadt svärmeri; och så fingo vi snart landet fullt af hemliga eller uppenbara gudsföraktare, hvilka under deras strid mot de talrika hycklare och svärmare, som då vanhedrade vår religion, kommo på den van- vettiga tanken, att det var denna, som bar skulden till vårt moraliska förfall och derför borde bannlysas från skolorna.
Men låtom oss nu, om ni behagar, fälla ned täckelset för denna tids missriktningar, och i stället se, huru vi så småningom lyckats arbeta oss fram till en bättre sakernas ord- ning!
En verklig äkta folkväckelse eger aldrig någonstädes rum med mindre än ett återupp- lifvande af gudstron och gudsförhållandet, och det var just med denna äkta väckelse som faktor man nu vågade räkna i arbetet för vårt folks upplysning.
Rundt kring landet gick liksom en frisk vindfläkt, manande till arbete på den obrutna, med ogräs bevuxna marken.
Medelålders qvinnor och män i goda ekonomiska omständigheter, som aldrig förr hade funnit någon lifsgerning eller känt lifvet tändas i det döda kunskapsförråd, de inlagrat, samlade små grupper barn eller ungdom — icke kring sig — utan i de min- dre bemedlades hem, när det bäst kunde bära sig, utan att ingripa störande i familjens lif eller arbete.
Och i minst fyrtio år drefs här en mycket oregelbunden, men mycket lifaktig verksamhet för att uppfostra så väl många, som redan voro föräldrar, som ock det slägte, hvilket en gång skulle ikläda sig detta, det vigtigaste och ansvarsfullaste af alla mensk- liga kall i denna verld. » » Skulle ni vilja hafva godheten gifva mig ett prospekt — en plan, en öfversigt, eller hur ni benämner det — öfver det system, som nu tillämpas här! » bad jag, verkligen glad öfver att ej vidare bli frestad att yttra mig öfver detta underliga folks öfvervunna ståndpunkt.
» Prospekt — plan! » log den gamle hjert- ligt.
» Något system, i den gamla meningen, ega vi ej, emedan vi helt och hållet lämpa undervisningen efter lifvets olika kraf och vilkor.
Den gamla lagbestämmelsen, att alla barn i landet måste lära sig de nödiga vil- koren och färdigheterna, för att kunna till- egna sig bokliga kunskaper, står fast; och då ett barn fyllt tolf år, skall det ha lärt sig läsa, skrifva och räkna så mycket, som kräfves under lifvets vanliga förhållanden.
Skulle någon ha försummat detta, kan barnet tagas från föräldrarne och sättas i af staten för detta ändamål inrättade barnskolor, hvilka dock, det kan jag försäkra eder, aldrig bli öfverbefolkade, fastän här, i fråga om dylik försummelse, hvarken tages hänsyn till börd, rang eller förmögenhet.
Men saken är, ser ni, att man betraktar det som skam att, i fråga om sina barns uppfostran, komma un- der statens förmynderskap, och då fattig som rik nu inser gagnet, ja oumbärligheten af en lefvande upplysning, så sträfvar hvar och en att förskaffa sig deraf så mycket, som han, enligt anlag och begåfning, kan mottaga, i i — v I I K I I L / w IN Idun, erhållet ett grattaexemplar för hela den tid, under hvilken abonne- mentet räcker.
Aro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumera- utan hänsyn till hvilket yrke eller arbete man valt.
Och här är det ej så svårt att få lämplig undervisning, tack vare den kär- lekens ande, som håller oss vakna och lifak- tiga.
Hvarje ekonomisk bergad familj tager ett eller flere fattiga barn att undervisa till- lika med sina egna; detta är en hjertesak och faller sig nu mera helt naturlig, äfven der föräldrarnes medhjelpare vid undervisnin- gen få aflöning.
Hvarje kommun har en större boksamling med böcker för alla åldrar, och af det yppersta som finnes på hvarje om- råde, så att intet, som är värdt att lära känna, behöfver vara obekant för kunskapssökande andar. » » Och alla äro lika kunniga här i landet? » » Min käre vän, har jag då uttryckt mig så illa, att ni ej kunnat uppfatta, att vi just kommit ifrån det fåniga försöket att bibringa alla samma bestämda, utmätta kunskapsmått?
» utbrast gubben med lindrig otålighet.
» N i vet säkert lika så väl som jag, att här på jorden finnes ett icke ringa antal menniskor, som ej har det minsta sinne för studier, utom möjligen just i det fack, åt hvilket deras prak- tiska anlag ligga; andra åter gifva sig ingen ro med mindre, än att de åtminstone fått en klar öfversigt öfver det menskliga lifvets utveck- ling på alla områden.
Skulle vi så lägga dessa två i Prokrustessängen, sträcka lederna sönder på den ene, tills han blef lång nog för sängen, eller hugga af den andre, derför att han är för lång, enligt systemet?
Nej, många bland oss sakna s. k. boklig kunskap, men de allra fleste äro upplyste, bildade, väl upp- fostrade och pligttrogna menniskor, tack vare den ständiga vexelverkan, som eger rum emel- lan folk af olika kall, yrken och samhälls- ställning; en vexelverkan, som innerst har sin grund i vår religion och den med guds- tron förbundna pligten att hålla kropp och själ friska genom att skaffa sig tillfälle att låta tankearbetet omvexla med kroppsarbete, och detta med sysselsättning af mera andligt slag. » (Slut i nästa n:r.)
Floras barn.
Från italienskan af Gudrun.
III.
Pensée.
^trädgårdsmuren, belyst af månen, står der så ® hvit mot kastanjernas grönska, den fuktiga natt- vinderi skakar de hvita blomklasarne, och genom- skinliga små stjernor falla tyst till marken som dof- tande snö.
Det brunlockiga hufvudet har länge suttit på lur der uppe på trästegen, och rösten, som försöker att vara lugn och fast, förråder en liflig oro i det korta utropet: » Maria! » » Jag är här.
Men tala sakta.
Det är ljust i pappas rum ännu.
O, milde Gud, livad jag är rädd!
Blodet står stilla i mina ådror. » » Kom närmare hitåt!
Var inte rädd, kom hit under trädgrenarne, i skuggan, så-ja!
.
.
.
Nej, när- mare hit! » Hon närmar sig med korta, osäkra steg; den lilla hvita, ännu helt barnsliga gestalten flyger fram öfver trädgårdsgångens sand, kryper darrande ihop vid foten af muren under murgrönans hängande gre- nar och blickar uppåt mot de strålande ögon, som lysa tvärs igenom löfverket.
» Ah, Alfredo!
Om du faller!
Om du gör dig illa! » » Ah, bevars väl!
Stackars lilla dufva!
Men så- dana äro qvinnorna!
Jag, med mig är det alldeles tvärtom, svårigheterna egga mig, sporra och elektri- sera mig.
För din skull vore jag i stånd att våga allt.
Maria, du älskar mig ju? » » J a.
.
.
tala tyst, jag tyckte jag hörde något. » » Det är vinden.
Maria, svär att du älskar mig! » » Jag svär det.
Glöm inte att tala tyst.
Ack, stegen den faller bestämdt. » » Jag behöfver din kärlek för att modigt strida mot lifvets alla svårigheter, dess ondska och dess dårskap.
Jag skall besegra allt, om du bara vill.
.
.
» » Vill, hvad för något? » » Vara trogen och stark.
Vara min musa, poe- sien i mitt l i f.
.
.
» » Men det är jag ju, Alfredo, men vet du hvad, pappa är så sträng, och han ville helst, att jag skulle hålla mig till mina dockor ännu, och så säger han att du.
.
.
» » Hvad säger han?
Tala!
Jag är beredd på allt.
Jag öfverser med sådana barnsligheter.
Säg ut, äl- skade!
&gt; » Han säger, att du är bara en pojkvasker, som gjorde bäst i att hålla dig till dina böcker, och att om han får tag i dig, så.
.
.
» Hon tystnade.
Vinden susar genom grenarne liksom med ett ironiskt löje.
» Du gråter, min skatt!
Jag skall hämnas dina tårar, en för en. » » Ja. » Den darrande, lilla rösten förlorar sig i ett ut- brott af snyftningar.
» Din far är en barbar, en tyrann liksom min, men hvad gör det.
Kärleken är ljus, kärleken är makt, den aflägsnar alla hinder, besegrar alla svårig- heter.
Om några är är du min! » » Ja, men om du inte går igenom examen till.
.
.
» Jag skall gå igenom!
A h, hvad är det för en bagatell.
Jag skall gå igenom, hur orättvisa lärarne än äro.
Maria, jag har något med mig åt dig; jag har pressat den till mina läppar, ah, så många gån- ger.
Lofva mig att alltid gömma den, till och med när den vissnat.
Tag emot den.
.
.
med händerna.
Nej, med förklädet, det är bäst. » Hon håller ut sitt lilla förkläde och han kastar dit en pensée, stor och sammetsglänsande, med ett par af bladen mörka och försedda med guldprickar, som likna en lefvande menniskas lysande pupiller.
Hon tar den med sina små darrande händer och och trycker sina läppar mot dess blad.
» Svär att du ej bedrager mig », bönfaller den eldige älskaren på femton vårar, » lofva mig vid din moders minne, att ingen annan.
.
. » Hon gråter häftigare än någonsin.
» Stackars mamma, om hon nu kunde se mig från sin himmel, skulle hon inte vara nöjd med mig.
Ack, hvad det är mörkt!
Tänk om pappa misstänker något eller om din pappa.
.
.
» » Ah, prat!
De sofva på sitt gröna öra.
V i d deras ålder vet man ingenting om kärleken, förstår du!
De komma ej ihåg, hvad det vill säga att älska, älska som du och jag, utan feghet, utan fruktan, med lycksalighetens fullhet, med denna berusning.
.
.
» Denna fras, som han läst i en realistisk roman, kom han inte ut med i sin helhet, och det var kanske derför månen bakom molnen gömde sitt le- ende ansigte.
» Alfredo, det är sent.
Låt mig gå. » » Nej, icke ännu, älskade.
Hur kan du i denna hänförande, ljufva natt tänka på sömn?
Jag är va- ken.
I mina ådror brinner en eld, som förjagar sömnen.
Jag käftner mig beredd att företaga något stort, något hjeltemodigt.
.
.
Men tyst, hörde du inte något? » Bösten, som tilltagit i styrka och manhaftighet, dör bort i ett utrop af vild, barnslig förskräckelse.
Trästegen knakar, darrar, skakas häftigt af osynliga händer.
» Din s l y n g e l.
.
.
nu har jag dig då ändtligen.
Pojkvalp, som inte är torr bakom öronen ännu, jag skall lära dig, jag — » Klatsch, klatsch.
Vinden ger till torra hånskratt i grenarne, under det att ömkliga jämmerrop höras från andra sidan muren, och månens stora, hvita ansigte, som med- lidsamt beslöjar sig i den nattliga dimman, höljer i mörker skammen af den faderliga upptuktelsen.
Panoptikon.
||| \ tockholm har redan fått sitt Panoptikon Jr^ och får i dagarne sitt jättepanorama, sin rundmålningsbyggnad.
Det var just hvad som fattades oss, ty eljes hade vi allting, utom pengar, som vi aldrig ha haft och tro- ligtvis heller aldrig få i den mängd, som vi behöfva.
Men det gör mindre, ty vi lefva i alla fall alltid, som vi skulle ha vår lilla million i säkerhet; vi dragas gerna med vi- gilans och björnar, bara ingen får veta annat,
tion ske i närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden f ö r qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör än att vi ha allting fullt upp.
Ä r skenet bevaradt, så är allting godt.
Eljes hade vi ju, som sagdt, förut allt hvad man kan begära: parker, esplanader och kyrkor, palats som ramla och palats som stå tills vidare.
V i hade gas och elektriskt ljus, dammiga gator och romerska bad, fräls- ningsarme, kapplöpningar, roddklubbar, va- rietéer och federation; — endast Panoptikon och rundmålningarna saknades, för öfrigt var storstaden komplett.
Det var riktigt förargligt förr i verlden, när herr Sörensen någon gång tittade öfver hit på ett kort besök.
Han gör det sällan, ty han ser hellre, att vi fara till Kongens By och lemna vår reskassa qvar der, och kan han få » snyde » oss en smula i all gemyt- lighet, så gör han det så hjertans gerna.
Men om han någon gång kom på kontra- visit och vi trafvade omkring i vårt anletes svett för att visa honom all stadens härlig- het, så sade han alltid, just då vi trott ho- nom vara som mest öfverväldigad: » Meget paant!
Virkelig meget nydelig alt- sammen!
Men la ' mig spöre dem: hvor har- De deres Panoptikon? » V i hängde på hufvudet och sågo tillintet- gjorda ut.
V i hade ju intet Panoptikon.
» Ikke! » säger herr Sörensen och låtsas se » forbaused » ut, medan han triumferar i sitt stilla sinne.
» Saa maa D e s ' gu Isegge dem til ett Panoptikon.
D e skulle saama^nd se vores derhjemme i K0benhavn.
Der gaar nasppe en eneste uge, at jeg ikke tager könen og bgrnene med i Panoptikon.
Ah, det er saa overmaade bildende og psent og virker saa pirrende paa fa3drelandsf0lelsen. » Herr Sörensen har, i förbigående sagdt, varit i sitt Panoptikon två gånger, och den ena gången blef han bjuden af en affärsvän från Skåne, för att han skulle vara hans ciceron.
Nu kan herr Sörensen emellertid komma hit.
Nu ha vi både Tivoli och Panoptikon.
Vser ' s ' go!
* * * Kanske det intresserar er, min nådiga, att göra en liten titt upp i vårt endast en vecka gamla Panoptikon?
Jag skall med nöje tjenst- göra som ciceron.
Ni tillåter ju, att herr Sörensen får följa med?
• Ni kastar en gillande blick på den ståt- lige biljettförsäljaren i sitt präktiga livré: gult och blått.
Skyltgruppen, Gustaf I I I i Sergels atelier, har ni redan tagit i betrak- tande utifrån gatan.
Den skänka vi en blick i förbigående och stiga upp för trappan.
Den korrekte gentlemannen i vestibulens ena hörn med sina två ordensstjernor på den mörka fracken är presidenten Carnot.
Hvar- för han slagit sig ned här?
Vet inte; kanske väntar han på Boulanger, som är der inne, for att påskynda hans färd — utför trappan.
Två steg, och vi äro midt inne i Afrika.
Stanley till höger och löjtnant Möller till venster frän åskådaren.
Ni behagade obser- vera, att de se lika ungdomliga ut båda två, hvilket tyder på, att Afrikas klimat icke är så ohelsosamt, trots hettan, som väl i alla fall icke är fullt så tryckande nere i Kongo, som här uppe i Panoptikon.
Belysningen och fonden äro lyckade, inte sant, och de båda svarta fulingarne till infödingar göra ju god verkan.
V i träda oanmälda och utan alla ceremo- nier in till vår konungafamilj, som vi lyckas öfverraska i en förtrolig stund vid kaffekop- pen inne i drottningens rum.
Kanske är öf- I Pi I VJ I I \ l U IN användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga anglfvas, och kan fullkomlig diskretlon från redaktionens sida påräknas.
verraskningen icke så fullständig ändå, ty hela den höga familjen, de manliga medlem- marna i synnerhet, äro ju i stor toalett med ordnar och kraschaner.
Och vi, hr Sörensen, som komma i halmhattar och kavajer!
Kanske ni behagar ta plats i fåtöljen, min fröken.
A j, hr Sörensen, luta er inte så långt fram, ni sticker ju näsan i hans maje- stäts kaffekopp.
Jaså, min nådiga, ni tycker att kungen ock prinsessan Eugenie äro bäst och att prins Karls benkläder, i synnerhet venstra hälften, se en smula tomma ut.
Säg inte det till hr Oskar Berg, ty han har gjort alltsammans ef- ter de noggrannaste mått.
H v a ' behagas, hr Sörensen?
Tror ni att damen midt emot konungen är vår unga prin- sessa.
V i ha ingen prinsessa, hr Sörensen, men vi ha en drottning, som ser mycket ung- domlig ut — i Panoptikon.
Ni finner kanhända, min fröken, att hr Oskar Berg inte riktigt gillar kronprinsessans näsa, utan gifvit den en nästan grekisk form, då den, som hon i verkligheten täckes bära, är af en mycket nationellare typ, sådan som mest brukas på vissa trakter i Östergötland.
Ä r jag oartig mot hennes kungl.
höghet, sä- ger ni?
Visst inte.
Tvärtom tycker jag myc- ket mera om det ansigte som naturen gifvit henne än det, som hon fått af hr Berg.
V i gå in i det lilla genomgångskabinettet.
H r Sörensen klifver på, knuffar till Soto Maior med armbogen, bugar sig artigt och säger ett » undskyld ».
Nå nå, hr Sörensen, ni är inte den första, som blifvit lurad af vicomtens illusoriska up- penbarelse, och blir nog ej heller den sista.
Den åldrige diplomaten med sin eleganta, spensliga figur är Panoptikons utan gensä- gelse mest lyckade företeelse.
Han är också Panoptikonbolagets älsklings- gubbe, om det uttrycket tillätes mig.
Hans ansigte är så karaktäristiskt, så lätt att träffa.
Och så har det gått så litet vax åt till hans figur.
Den vicomten förstår ju att vara älsk- lig och vinnande på alla sätt och vis!
För att visa sin erkänsla har bolaget inrymt ho- nom i sitt eget lilla förtjusande kabinett till- sammans med en härlig Venus, en artighet, som vår gode vicomte säkert förstår att sen- tera.
Se på honom, hr Sörensen!
Han är j u er minister också, men det är inte ofta han gör Köpenhamn den äran, ty Soto Maior älskar Stockholm och han är finsmakare, en äkta gourmet så väl i fråga om städer som om allt annat.
L e inte, min nådiga!
V i komma till Pa- noptikons allvarligaste scen: gamle kejsar Wilhelms dödsläger.
Ett präktigt hufvud på den döde kejsaren och en Bismarck, som frö- ken Agnes Kjellberg har all heder af.
Men den unge kejsar Wilhelm, inte är han den, som vi sågo landstiga vid Logårdstrappan den 26 juli i fjol?
— Knappast.
General Boulanger står vid dörren stadd på reträtt — » en revenani de la revue ».
Har han varit inne i operaartisternas foyer för att af hr Fredrikson lära sig, hur en parisare skall uppträda?
Kanhända det, ty hr F. lam ge lektioner i den konsten, äfven åt in- födingar.
V i dröja några ögonblick vid den sorgliga scenen från kejsar Fredriks dödsläger.
Under tiden går hr Sörensen på egen hand fram till Nansens tittglugg, förvånar sig öfver att den djerfve polarfararen har så skefva och bräck- liga fortkomstledamöter och väntar på att vaxfiguren, som man stält på försåt i glug- gen bredvid, skall lemna plats.
Se ' n han sagt sitt » undskyld! » tre gånger med afta- gande vänlighet i tonfallet, styr han fram till Rättvikskullan vid trappbalustraden.
» Min kjönne pige, den herre der er j o uartig! » Kullan visar inte heller det minsta delta- gande, fastän hon eljes är » som ett v a x ».
H r Sörensen blir desperat och försöker att klifva ut tvärs igenom spegelväggen.
Vi taga hand om hr Sörensen, hvars ge- mytlighet håller på att ge vika för helt an- dra känslor, och träda fram till den lyriska scenens celebriteter.
H r Anders Willman ser så gentlemannamessigt förbindlig ut, som om han aldrig i sitt lif hade haft ett uns af Me- fistofeles i kroppen, och så belåten, som om Gasparone aldrig existerat annorstädes än i en italiensk röfvarelegend.
H r Fredrikson är förnäm och ståtlig, hr Hedin fryntlig och fröken Ek en smula stäld i skuggan af frö- ken Klemming, ett fiffigt och verklighetstroget grepp af anordnaren.
Ett glas selters och en smula frisk luft vore kanske inte ur vägen efter den ång- skåpskur vi genomgått.
Det kunna vi få, om vi sträfva uppför ännu en trappa.
Ka- féet är trefligt och luftigt, Smålandsstugan, eller hvad det nu är för en stuga, originell ända till osannolikhet.
I förbigående ha vi sett åtskilliga grupper, » som inte äro här », för att tala med den gamle pädagogen.
Sedan vi nu pustat ut, gå vi in till hr ' Ernst Ljungh, den värste klippare, som verl- den känner, bland lekmän åtminstone.
Hr Sörensen stannar qvar, ty när han får höra, att man kan bli klipt der för 1 krona, så tar han sig bakom örat och menar, att han godt kan dröja, tills han kommer hem till Köbenhavn, der Jörgen Pedersen, Wimmel- skaftet 4, 1 § tr., se ' n 28 år tillbaka skött om hans coiffur.
Han misstänker, att det der anbudet med klippning till 1 krona är ett försök att » teekke ham o p ».
I fonden af hr Ljunghs rum se vi en dörr, och öfver axeln på en bred matrona skymta vi ett tropiskt landskap i svag belysning.
Matronan talar om för sitt sällskap, att det är » Tippentipp-gruppen ».
* * * y t a n vidare meningsskiljaktighet komma vi öfverens om att ge oss af ned igen och lemna likplundrarne i källaren i ostördt utöfvande af sin ruskiga handtering.
Ut på gatan!
Frisk luft, dagsljus, strålande dagsljus öfver Kungsträdgårdens härliga gräsmattor.
Det Panoptikon, som vår Herre i förening med stadsträdgårdsmästaren Mediu m. fl.
sakkun- nige biträden der arrangerat, är i alla fall sådant, att vi skulle vilja ge hög entré för att se det, om vi inte hade det gratis för våra ögon hvar endaste dag.
Men det Svenska Panoptikon var j u heller inte så illa, min fröken?
Man måste ta i betraktande, att det blott är början.
Ingen opposition, ingen malplacerad » Fsedrelands- fölelse », hr Sörensen.
Liten kan bli stor, och om våra gubbar inte äro så talrika som edra, så ha de åtminstone mera fraicha och vårdade peruker.
Farväl, min fröken!
Äh, jag ber, inga tacksägelser!
Men eftersom jag haft den lyc- kan att icke allt för mycket misshaga er som ciceron — tänk om vi ibland skulle träffas i Panoptikon?
Hvad jag menar?
Jo jag menar, att Idun kunde nog också bestå sig sitt eget lilla Pa-
MinusKnpt, som ej antages till Införande, återsändes, såvldaporto bl- f o g a s.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
noptikon med grupper och personager ur det dagliga lifvet, inte modellerade i vax precis, inte så korrekta och högtidliga som dem vi sågo der uppe,.
utan blott flyktigt skisserade med blyerts.
I stället skall omvexlingen bli så mycket större och årsabonnementet på ett sådant Panoptikon kostar rakt ingenting för Iduns läsarinnor.
Får jag äfven då bli er ciceron, så skall jag känna mig både lycklig och stolt.
Ni nekar inte?
Tack, min nådiga!
Au revoir i Iduns Panoptikon!
Adjö, hr Sörensen!
Hils deres kone!
Sccevola.
Ett sträfsamt lif, sedt från dess ljusare 1 sidor.
et är ingaluuda min afsigt att söka vederlägga Augustas påstående att lärarinnans kall är ett sträfsamt lif, men i vissa punkter af hennes i mörk färgton hållna skildring är jag ej fullt ense med henne.
Först skulle jag dock vilja förutskicka den anmärkningen, att om denna bana valts och full- följes på sätt som A — a skildrar det, så kan följden blifva och blir i många fall sådan som hon troget återgifvit.
Finnes då icke äfven i detta kall någon ljusglimt, och är det månne säkert, att A — s målning håller streck?
Så t. ex. säger hon, att det fordras ett » lill- gammalt » lefverne, för att förvärfva sig folkets er- känsla, förtroende och deltagande.
Jag tillåter mig betvifla detta påstående, såsom varande fullkomligt grundfalskt.
Tvärtom tror jag, att hon på detta sätt aldrig vinner det, ty man vinner aldrig något genom att vara hycklad, tillgjord och onaturlig, om inte just det som A — a talar om.
» Ingen jemnårig för- står henne, och de äldre göra beskärmande miner bakom hennes rygg. » Men hvarför då ej vara » naturlig » sådan hon är?
Har hon ett » gladt och muntert » lynne, hvilket jag skulle tro just på denna plats är af nöden, hvarför skall hon » polera bort » det?
Månne » bar- nens respekt och föräldrarnes aktning » förloras der- igenom?
Visst icke, förutsatt att hon troget och med allvar sköter sin plats och förstår, att allt har sin tid.
Sedan kan hon gerna bland barnen och deras föräldrar vara liflig och glad, göra sig förtrogen och hemmastadd, sätta sig in i deras vanor och lif, och hon skall snart finna, att man vinner kärlek och väl- vilja genom att sjelf vara kärleksfull och välvillig, och ej genom att vara » dyster, afmätt och lillgammal », och föräldrarne lära sig snart betrakta henne som en välkommen, gammal bekant i huset.
Har hon så tillfälle och tid till att då och då deltaga i barnens lekar eller anordna små fester och utflygter för dem, der allt skoltvång är bannlyst och de få tumla om af lif och lust, skall hon snart vinna barnens kärlek och förtroende, och månne det ej uppväger den nimbus af fruktan och respekt, som hon möjligtvis förlorar?
Och skall hon ej fortare lära känna barnens individuella egendomligheter, lynne och karaktär och lättare lära sig behandla dem efter deras olika behof?
Men det finnes ty värr många lärarinnor, som, genom att i skolan och hemmen alltid visa sig kalla, stränga och allvarsamma, göra skolan till en » iskäl- lare », der barnen tvina bort af brist på sol, och sig sjelfva till en fasa för barnen, hvilka, så fort sig göra låter, springa undan, då lärarinnan visar sig i grin- den.
Och derför får denna aldrig erfara den ljufva känslan af att veta sig vara » älskad och afhållen » af de små eller efterlängtad, kanske mött långt borta på vägen af glada röster och öppna armar, hvilket i mitt tycke är den bästa uppmuntran och största glädjen.
I P \ I I M I VJ U IM Annonser mottagas endast mot kontant llqvld I förskott af 2 6 öre pr * spalt, petltrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under I krona.
och hvarför skolen I då missmodigt sörja?
Söken hellre att draga all möjlig vinst af de ljusa sidor, de fördelar I egen.
Han I en vacker natur, skog och sjö omkring er, ströfven då ut, hemten helsa och krafter, tagen barnen med er ibland och lären dem beundra naturens stora hemligbeter!
Det är bättre än att sitta med strumpan inne i den qvafva luften och grubbla öfver » framtidsperspektiv ».
Han I lånbibliotek, så läsen, odlen edra själsgåf- vor, följen med er tid i alla afseenden, så mycket 1 kunnen, det är uppfriskande.
Han 1 jemnåriga bekanta omkring er, gören er förtrogna med dem, om de äro värda det, d. v. s. om I kunnen högakta dem.
Glädjens med de glada och trösten, så vidt I kunnen, de bedröfvade, och framför allt, kommen ihåg, att edert arbete inga- lunda är likgiltigt och betydelselöst, utan mycket ansvarsfullt och mången gång också har sina ljusa sidor.
Och sedan — om vidrigheter, törnen och stöte- stenar skulle möta er, förmäns och öfverordnades orättvisa, misskännande eller öfversitteri, föräldrars oförstånd m. m., hvilket för den reflekterande, fin- känsliga lärarinnan ibland kan kännas påkostande, ja, rent af outhärdligt — hvad gör det ändå, då I haf- ven det medvetandet att » troget och samvetsgrant » hafva arbetat?
Ja, äfven om I ock skullen bli sedda öfver axeln af någon förnäm ung dam, som tycker sig något vara, derför att hon kan » rådbråka » tyska, franska, möjligtvis också engelska språken, eller derför att hon är rik och ej behöfver göra annat än roa sig och vänta på » friare » — det vittnar i alla fall om brist på takt och om falsk bildning, och det skadar er ej, äfven om det sårar, kanske också förbittrar.
Mån I blott komma ihåg, att det gäller att vara trogna i det lilla, på den plats der I ären satta, och låtom oss hoppas, att den dag ej är långt aflägsen, dä det blir möjligt för den » obemedlade flickan » lika väl som för gossen att genom studier bryta sig en bana, då lust och håg drifver henne dertill.
Mimmi.
Jag eller du?
Berättelse af M a r i e v o n O l f e r s.
(Forts.) » ijp^örtjenat det har han inte.
Men för den eåS) kära fredens skull får jag väl offra mig. » Hon band samman en vacker bukett rosor och vandrade segerviss upp på hans rum.
En flod af solljus trängde med henne in i kammaren, i hvars midt hon stod som en för- kroppsligad solstråle.
Hennes friska skönhet öfverraskade Klas, så som ofta naturen öfver- raskade honom, då han efter långa, skumma arbetstimmar kom ut i det fria och erfor verl- dens härlighet.
Ja, detta var en annan luft än den, i hvilken han lefde.
En trånad der- efter, efter lycka, efter ljus grep honom.
Han trädde Käthe ett steg närmare, hans bleka kinder rodnade.
» Ni kommer till mig! » » Ja, hur skulle vi annars träffats, » skrattade hon skälmskt.
» Berget kommer till Mahomed, men nu måste också Mahomed vara de arma dödlige dernere nådig och stiga ned ur sina sju himlar. » » För det första är jag ingen Mahomed, och för det andra kommer jag ej från några sju himlar. » » Nå, då skall den enda, i hvilken vi lefva, Och när så barnen komma i skolan första gången, får hon anlita hela sin förmåga att få dem att tala, behaga er så mycket bättre. » och vanligtvis aflöper det ej utan många tårar och » Han nog mig, men huru jag honom?
Jag, ledsamheter, hvilket trassel hon kunde ha undvikit, en tråkig, gammal enstöring! » om hon gjort sig till vän med barnen i hemmet.
» Gammal?
— Ni är ju jemt lika ung som Jag.
skulle derför till alla lärarinnor, som möjligen.
läsa Idun, vilja säga: » Låten ej modet falla, ty då Sigfrid. » råken I. snart in på slentrianens slippriga väg.
Aren » Jag fruktar, att jag var gammal redan I nog lyckliga, att af naturen vara begåfvade med som barn.
Ären göra det inte. » ' friskt humör ' och ' gladt lynne ', söken ej ' polera bort ' det och blifven ej ' lillgamla ', utan vården det » Nej, men lifvet; hur skulle ni bli annat som en dyrbar skatt, som på ingen plats behöfves än gammal och tråkig bland alla dessa siffror bättre än i skolan. » och tal?
Mig skulle deras åsyn på en enda Han I anlag för tungsinne och grubbel, kämpen dag göra mjeltsjuk.
K o m ni, dernere är all- deremot!
Tanken ej bara på skuggsidorna och den ting nöje — förlustelse! » mörka framtiden!
— » Hvar dag har ju sin omsorg », » Nöje!
Förlustelse!
Och deribland ett stac- kars arbetsdjur som jag! » » Det är just det, ni inte får vara.
Sigfrid vill rakt inte, att ni så här pinar ut er för hans skull.
Skaka ni af er det ok, som ni sjelf pålagt er.
Lef en smula med oss lyck- liga! » » Som en af nåd fördragen; det skulle plåga mig mer än min sjelfvalda ensamhet. » » Nej, » ropade Sigfrid, som i det samma trädde in, » som vår krona, som det skönaste smycket i vårt sköna lif.
Hur glad skulle jag inte vara att åter ha dig vid bordet; ingenting smakar mig utan digl » » Der ser ni, hurudan han är, » inföll Käthe, » jag räknas inte engång, om inte ni är med; gör mig, arma nolla, åter till någonting med er siffra. » Sigfrid log.
» Vår vänskap är äldre, det får du inte glömma!
K o m Klas, bevisa henne, att allas vår kärlek trifves till samman, och att vänskapen från en menniska sådan som du är en mans högsta lycka. » Följande dag var han dernere.
Käthe mottog honom synnerligen älskvärdt med tusen små skälmaktigheter, som skulle ha gjort lättare lynnen mycket nöje.
Han förstod dem ej, honom besvärade de, han log förläget och kunde icke fånga ordet, som hon uppsluppet kastade till honom.
Om de voro allena, gick dock jemförelsevis allt bra.
Det svåra var gästerna, som i detta muntra hus flögo ut och in — sällskapen.
Från mycket befriade honom hans arbete, dock ej från allt, ty Sigfrid öfvervakade noga, att han kom, sörjde för, att han hade en god plats, att ingen orätt skedde honom från den öfvermodiga ungdom, som umgicks i hans hus.
Mången strid hade han om den saken med Käthe, som ofta förargade sig åt Klas ' sur- mulna ansigte.
» Denne Don Quixote, » sade hon, » denne riddare af den sorgliga skepnaden!
D u gör honom sjelf anspråksfull och högmodig öfver sin misére, det är den sämsta sorts högmod!
Hvarför måste han alltid ha det bästa?
Mig har du också kär, men inte visar du alls sådan hänsynsfullhet mot mig! » » D u behöfver det inte, du är i alla fall lycklig. » » Jag önskar, jag vore olycklig, så att du kunde visa samma intresse för mig.
Männens vänskapsförbindelser före äktenskapet äro ett sannskyldigt förderf för den husliga trefnaden.
Frun behandlas som en docka, en leksak; hvad som är allvarsamt, derom talar man med vännen — är det inte så, Sigfrid? » Han omfamnade henne.
» Och om det nu så vore, skulle du då inte gerna vara just deu ljusa sidan i mitt lif? » » Jag vill vara ditt allt, Sigfrid! » Sådana samtal voro icke sällsynta.
Med rätta heter det i folkets mun: » Två älska hvar andra, tre strida. » V a r det den lilla fruns oresonlighet eller endast en slump — för det mesta stod Sigfrid på Klas ' sida emot henne.
Till sist kom det ofta vid dessa strider till hårda ord, stingande som törnen, farligt skar- pa; ord, dem man ej skulle ha tilltrott en sådan rosenmun.
Derefter klagan och tårar.
Det var en oupphörlig retsamhet öfver dumma, obetydliga saker, som endast genom det sätt, på hvilket det uppfattades, störde friden.
En hvar sade sig sjelf i tysthet, att detta samlif icke var någon lycka, men ingen hade mod att uttala det.
Klas hade flere gånger uteblifvit vid mål- tiderna.
Sigfrid önskade emellertid, att hans
Med Iduns expedition är förenad Iduns uträttnlngsbyrä, hvilken gratis verkställer alla uppköp åt Iduns abonnenter l landsorten samt för öfrlgt plats skulle stå till reds.
Han hade sagt honom, att han derför ej behöfde känna något tvång; kom han, så skulle han alltid finna sitt kuvert.
Detta var ett för en husfru obehagligt arrangement.
Många gånger hade hon för- sökt att eröfra platsen, skaffa sig visshet.
» Bankos vålnad är förskräcklig », sade hon.
» Hvarför skall din vän ha alla rättigheterna, vi pligterna? » » Liksom han inte uppfylde sina pligter samvetgrannare än vi våra.
Han är själen i detta öfverflöd, arbetsbiet, som förser oss med honingen. » » För mig förbittrar han den åtminstone or- dentligt.
Jag önskar, att vi hade lemnat honom i hans vrå.
För mig är han som en fläck, en mörk fläck på min sol. '
Detta är outhärdligt, med honom kunna vi intet, utan honom ej heller.
Honom ser du i allt till godo, mig i intet. » » Emedan du är skulden till, att Klas ej finner någon trefnad; han är som ett lam. » » Naturligtvis — och jag vargen!
Du skulle inte ha ställt mig emellan er, Sigfrid ».
I dag stod åter den lediga plats tom, hvilken hon så gerna hade besatt med en genomresande väninna.
Bordet var redan fullsalt af gäster, men för en ytterligare fans ännu plats.
I tio minuter till väntar jag, tänkte hon, sedan föreslår jag henne att stanna.
Efter fem minuter tröt henne tåla- modet, och väninnan blef inbjuden.
På lör- dagen brukade j u Klas som oftast utebli.
Sigfrid var för artig att göra någon invänd- ning.
D e hade just satt sig till bordet, då Klas steg in.
Han observerade genast, hur det hängde samman, och försökte obemärkt smyga sig ut.
Sigfrid hade dock sett honom.
Då han åter blef ensam med Käthe, blef han för första gången häftig emot henne och slöt med att säga, att om hon lemnade bort För sommaren.
Syltningstiden är nu inne, och de om- tänksamma husmödrarna hafva mycket att bestyra.
Mången oerfaren husmoder har nog emellertid i början fått ett eller annat syltkok förstördt, utan att hon kanske kunnat finna någon rätt förklaringsgrund dertill.
Kätt ofta står denna att finna deri, att ett odugligt kokkärl blifvit användt.
Nu för tiden finnas emellertid i handeln att tillgå utmärkta, för syltning afsedda kokkärl.
Bland de bästa i detta hänseende torde vara Anker Ileegaards emaljerade kok- kärl.
Ett af handelskemisten bärstädes utfärdadt intyg visar, att af fem olika fabrikat af emaljerade kärl, som af ho- nom undersökts, emaljen uti de af An- ker Heegaard tillverkade kokkärlen både är giftfri och bland de undersökta prof- ven minst angripes vid kokning med syror.
De torde sålunda med skäl kunna rekommenderas.
Sherry-cobble.
I ett dricksglas tages sönderkrossad is, några teskedar strö- socker, 2 spetsglas konjak, litet smul- tronsaft och en droppe citronsaft.
Denna angenäma dryck uppsuges med små vass- eller halmstrån; somliga begagna sig äfven af dertill gjorda glasrör.
Sigrid.
Marquise.
I kilo toppsocker lägges i en porslinsskål och litet vatten slås öfver sockret, så att det smälter.
Deri slås en butelj rhenskt vin och två flaskor seltersvatten.
Ilägg sedan skifvor af 2 — 3 citroner.
Drycken bör serveras iskall.
Sigrid.
1 Matlagning.
Vild fågel vidlåder ofta en viss obe- haglig transmak; denna kan man taga I r- \ I I K l I U \ J IN till billigaste pris och på bästa sätt utför alla möjliga uppdrag til I tjentt för Iduns ärade läsarinnor.
vännens plats, kunde hon på samma gång utesluta hans; han ämnade då icke äta hemma.
Hon snyftade och försvarade sig; han ville ej höra derpå, utan slog dörren igen och gick upp till Klas.
Vännen var mycket bedröfvad öfver Sig- frids vrede.
» Stackars fru, » sade han.
» Hon har alldeles rätt, det går inte med mig.
Låt mig endast åter vegetera som förr, for många menniskor duger intet annat; de äro födda till ensamhet och skola förbli det och ej tränga sig in i lyckliga förhållanden. » » Jag förstår inte Käthe, en sådan öppen och hjerteglad natur. » » Jag förstår henne mycket väl, » svarade Klas, » hon vill ensam ega dig. » » Som om mitt hjerta vore så litet. » » Vore det också aldrig så stort, Sigfrid, den, som älskar, ertappar sig lätt med att icke unna någon annan den allra minsta plats.
Jag har också gått igenom den krisen.
Men nu vet jag, att om jag också på nytt ' måste ut ur huset, ur ditt hjerta fördrifver mig intet. » — — — — — — — — — Det var eu vacker, varm afton; solen strödde här och der sin rodnad öfver ett grått litet moln, som i sin obetydlighet aldrig hoppats på en dylik glans.
Klas vandrade tankfull fram genom den skuggiga trädgården.
Hvad han borde göra hade han klart för sig, han måste bort, bort ur huset.
Sitt ar- bete kunde han j u dock egna honom, ty han kände med stolthet, att han blifvit oumbär- lig.
Han skulle tala med Käthe, han ville skiljas i godo, snart, genast i dag; svårt var det icke, hela hans egendom rymdes i en liten koffert.
Ett afsked med Sigfrid tilltrodde han sig ej.
Vännen skulle ej släppa honom.
Om ock Käthe sedan ensam egde honom, skulle hon dock ej kunna uttränga honom ur detta trogna hjerta, från denna enda lilla fläck paradis.
Han kunde lugnt gå.
Då han steg in i den dunkla trädgårds- bort, om man fyller fogeln med rensade morötter, hvilka dock sedermera ej kunna ätas.
Stenia.
Kalflefver stekes vanligen hel; men rätt smaklig blir den, och kan lagas på mycket kortare tid, om man skär den i skifvor, hvilka man torkar, vän- der i salt och grofl mjöl och steker biff.
För alt profva, om den är färdig, sticker man med en gaffel uti den.
Så länge en rödaktig saft sprutar fram, är den ej riktigt stekt.
Stenia.
Efterrätter.
&lt; Goda plättar.
Ett | H!
sötmandel tillika med 8 å 10 bittermandlar rifves fint.
Detta blandas med 3 — 5 ägghvitor och ett \ v&gt; siktadt socker efterhand i ett stenfat, tills det blir väl blandadt, och sedan de i en varm ugn blifvit gräddade, lofordas de af alla.
Antoinine.
God kaka.
4 ägg vispas och blandas med | liter mjölk.
Dertill tages J liter stötta skorpor, 3 skedar skiradt smör samt socker och mandel efter smak.
Gräddas.
Uppstjelpes på fat och ser- veras varm.
Elsa Bakning.
Berlinerbröd.
5 ägg, \ &amp; socker vispas.
\ S klufven sötmandel, 3 ort hjorthornsalt, \ t?
mjöl och cedroessens efter smak.
Detta sammanblandas och bredes på smord plåt.
Ofverstrykes med vispad äggula och beströs med socker.
Skares i aflånga bitar.
Elsa.
Strutar.
4 ägg, lika vigt socker och hälften d:o mjöl hopröres.
Detta utslås salongen, lyfte Käthe hufvudet, hon snyftade öfvergifvet som ett barn, hvilket tänker, att nu är allt förbi: » Ni kommer väl för att yfvas öfver er triumf, » ropade hon förtörnad.
» Godt, se, se nu här — jag är olycklig, mycket olyck- lig, och ni är skulden dertill.
Sigfrid älskar endast er, tänker endast på er!
Ni har kommit som en ond engel i huset, som olyckan sjelf. » » Jag vet det, » svarade han sorgset.
» Jag skulle ha hållit mig fjerran från solen. » » Ja, » ropade hon egoistiskt, » emedan den förmörkas, der ni är. » » Men om jag nu ginge bort ur detta ljusa hem, skulle ni hysa något litet medlidande med mig. » » Sigfrid kommer inte att släppa er. » » Jag skall göra, hvad som är rätt, deri- från kan ingen hindra mig. » Hon hade rest sig, ur de förgråtna ögonen lyste af oförstäld glädje.
» Gud välsigne er derför, » sade hon, räckande honom handen.
» Jag hoppas, det kommer den dag, då ni vänder åter.
Lemna mig ensam med Sigfrid för en liten tid allenast, alldeles ensam.
Ni eger ju redan mer än jag, hela hans barndom.
Då och då kan ni ju komma till oss. » » Nej, » svarade han och kysste hennes hand.
» Från nu måste vi vara alldeles skilda; ej heller skall Sigfrid komma till mig, det blefve j u blott den gamla historien.
Han måste vänja sig af med mig.
V i d arbetet ser jag honom gå till och ifrån; det är till- räckligt.
Arbete, tyckes det, blir alltid min lott, men ock min tröst » » O, » snyftade hon, » ni skall finna lönen derför, jag vill bedja derom af allt mitt hjerta 1 » (Forts.) Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
i små plättar på vaxad plåt och insattes i ugnen att höja sig.
Hopvikas medan de äro varma till strutar och fyllas sedan med snömos som blifvit färgadt af sylt eller saft.
Elsa.
Bostaden.
Kållukt i rummen.
Det är en ledsam sanning att hela huset får en obehaglig känning af, när man kokar den om- tyckta kålen i köket.
Jag har nu fått lära mig ett sätt, som hjelper deremot.
Man behöfver bara sätta en liten panna med ättika längst bort på spisen, medan kålgrytan står och kokar.
(Ättikan drar till sig den narkotiska ångan och kan ej gerna sedan användas till mat- lagning).
Stenia.
Toaletten.
Kammar af sköldpadd, som blifvit glanslösa, eller af jet, som fått en ful, grönaktig färg, kunna upphjelpas, om man polerar dem med fin trippel eller pulveriserad pimpsten (fuktad med litet sprit) och efteråt med stearinolja.
Stenia.
Huskurer.
Utmärkt medel mot tandbölder, tand- värk och reumatisk värk.
Man kokar upp stark ättika, blöter deri humle, som sedan stoppas i en linnepåse, hvil- ken lägges på det sjuka stället.
Hum- len ombytes, så fort den svalnat.
Vär- ken lindras genast deraf.
Hvarj ejianda.
Tag vara på alla lappar och spint efter sömnad, mattrasklippning m. m., och om ni ej har för vana att sälja så- dant, så klipp dem i bitar af ett fri- märkes storlek.
Stoppa härmed ett kuddvar.
Har ni ej sjelf användning härför, finnes väl alltid i eder närhet någon fattig varelse, hvilken kanske ej har annat än halm i sin bädd, och som säkerligen med tacksamhet mottager gåfvan.
Klippningen kan vara en lämp- lig sysselsättning för så pass stora barn, att man utan fara vågar låta dem hand- tera saxen.
På mellanstunder bör det för dem bli ett kärt arbete, isynnerhet om de få klart för sig, att de arbeta för ett välgörande ändamål.
TJtilis.
Husmodern kommer ibland i tillfälle att sjelf behöfva rensa rötterna till buljongen, men gör det alltid ogerna i anseende till de svarta fingrar man deraf får.
Håller man händerna under vatten hela tiden man skrapar, så fara de dock icke illa.
Stenia.
Frågor.
N:r 161.
1) Vill någon godhetsfullt upp- lysa om hur man skall tvätta Iricotlif, för att de ej skola krympa?
2) Huru fetfläckar bort- tagas ur papper?
3) Finnes något medel mot hand- och fotsvett?
Tacksam.
N:r I 6 2.
I n:r 24 af tidningen Idun för detta är talar signaturen » Stenia » under ru- briken » Sparsamhet i det lilla », om en appa- rat, som man ställer i mjölkpannan för att hindra mjölken att koka öfver.
Hvar finnes en dylik apparat att få köpa?
Svar emotses tacksamt af Corduia.
N:r I 6 3.
Skulle någon af fduns läsarinnor som sjelf varit eller är lärarinna, godbets- fullfc vilja gifva mig, som första gången skall ut såsom sådan, några råd, huru man bäst skall undervisa tre barn, hvilka alla äro vid olika åldrar.
Gurli.
N:r 164.
Det står ofta annonseradt i tid- ningar om tillskärningskurser, hvilka lofva, att man på en helt kort tid ska ' l lära sig både sy kläder och klippa till desamma utan att sedan behöfva profva.
Det är egentligen det senare, som jag ville höra utaf någon som sjelf har erfarenhet af detsamma.
Går
St \ vilja säpsklldt fästa uppmärksamheten på Iduns lämplighet for plats- sökande och platsutbjudande annonsöret *, äfvensom för alla Öfrtga slags åhftönsér som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast génöm S.Gumaellus annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
ombesörjer tiiiiihr.
det verkligen för sig att tagas a bestämda mått, att man sedan ej behöfver profva det till- klippta plagget?
Gurli.
N:r 165.
Kan någon ge ett råd, hur jag bör behandla kaffekitteln, så att ej innehållet vid uppkokning » pöser ur »?
Kalle.
N:r 166.
Hvad slags klister bur man be- gagna till att fästa etiketter, så att de ej mögla?
Selma.
N:r 167.
Hur skall man fä grädde att gå upp till skum?
Selma.
N:r 168.
Vore tacksam, om någon af Iduns läsarinnor ville gifva mig anvisning på en praktisk kokbok, innehållande allt som erfor- dras till hushållet, d. v. s. icke blott matlag- ning utan äfven syltning och inläggningar.
Signe.
N:r 169.
Kan nägon gifva oss anvisning på något verkligt godt fabrikat af chokolad och cacao bland alla de många slag som nu för tiden annonseras till salu?
Många husmödrar.
N:r 170.
Sigrid frågar om någon af Iduns läsarinnor i nästa nummer vill lemna henne upplysning om, hvilken bok hon skall köpa för att få lära sig dukning och uppläggning af mat m. m.
Svar.
N:r 105.
Till strutar å la Kramer väges 2 st. ägg.
Tag lika vigt fint hvitt socker och 4 lod tiv.-mjöl, samt saft och skal af en half citron.
Detta röres till det bläddrar sig.
Vaxa plåtar och afkyl dem, samt stryk derpä med en sked af smeten, en rundel helt tunn och så stor som struten önskas, tills plåten är till hälften fyld.
Grädda dem ej för mycket, aftag plättarne med en knif och vik dem ha- stigt öfver en tillspetsad morot.
De fyllas med vispad grädda och uppsättas i glasskål samt öfverströs med kulört strösocker.
Ser- veras med sylt i dem eller sylt till dem.
M.
A.
N:r M l.
Att vispa ägghvita är mycket lätt, men kan bero på trenne ting.
Afskölj krus och visp med kokhett vatten, torka dem sedan med torrt linne och lägg vispen i sol eller stekugn, tills den är väl torr Vispa skarpt i början då burk och visp äro väl af- kylda.
Ej den minsta prick af gulan får medfölja.
M.
A.
N:r 116.
Ej någon resväska, men något som kan ersätta den, vill jag härmed be- skrifva.
På två alnars säckväfsstramalj syr man en korsstyngsbård ufmed långsidorna och ena ändan.
Bården bör vara fem tura bred och garnet bestå af två eller ilere fär- ger.
Derefter fodras med grå domestik, hvar- på tillklippas tvänne stycken af fordret, nå- got mindre än halfva längden.
Dessa fastsys vid hvar sin ända af mattan, hvarvid eft par små veck göras i hörnen, så att det rum, som härigenom uppkommer, ger plats åt en klädning m. m.
Emellan dessa båda rum fäster man små smala remsor, i hvilka man kan sticka in ett paraply eller parasoll.
Slutligen gör man en vanlig plaidrem, hvil- ken man slår om nattsäcken, då den packad och hoprullad.
Selma.
åt en obetydlig ersättning.
mot (d o c k genast) qvistar och sädes-ax och sätt tillsammans i fason af solfjäder, sköld, eller bukett.
Härtill kan man fördelaktigt använda korten och det hela ser nätt ut i ett flickrum.
— a.
— Häng dem på väggen.
Dekoratör.
N:r 149.
Man hänvände sig till » Pelle * adress: H o t e l N o r r l a n d, HernÖsand.
Olof.
N:r 153.
Strömmingen rensas och sköljes väl.
Anjovisen rensas äfven, hvarjemte benet borttages.
Härefter inlägges anjovisen i ström- mingen, och dessa senare läggas pä tvären med ryggarne uppåt i lådan.
Litet smör läg- ges ofvanpå, hvarefter lådan inskjutes i ugnen och uttages efter omkring en halftimme.
Signe.
— Man smörjer en omelettlåda med smör och beströr den med rifvet bröd.
Sedan uttages benet ur hvarje strömming dock utan att fläka den.
Lägger så en tyg anjovis i hvarje strömming; strömmingen ställes sedan på kant lådan full.
Öfverströs med-något rifvet bröd samt små bitar smör.
Nyss innan den är gräd- dad tages den ut och hålles » litet » ättika öfver.
II.
K.
N:r 169.
A f erfarenhet kunna vi på det varmaste anbefalla Suchards chokolad och cacao.
Red.
gratis kompetenta personer uppköp i alla möjliga branscher o c h Skandinavisk Modetidnings abonnenter Alla saker skickas m o t fraktkostnaden.
Dubbelt porto H u s h å l l e r s k a, o c h för uppdrag åt andra m o t efterkraf o c h få returneras torde medsändas.
Ett [241] 3 0 års fruntimmer, som eger vana vid barns vård, önskar plats med godt och trefligt utseende, försedd att förestå enklings hushåll, der barn med goda betyg om uppförande samt finnas, eller ock i god familj för att med skicklighet och vana att ordent- vara behjelplig med barnens vård, söm- ligt sköta ett hushåll på landet, finner nad, inom hus föref.
göromål; äfven från 1 november anställning, om be- skrifgöromål, om så önskas.
Svar till tygsafskrifter jemte uppgift om löne- » Barnkär 1889 », Iduns byrå.
[337] pretentioner o. ålder insändas till » Ung- karlshushåll 2, adress S. Gumaelii an- En anspråkslös flicka, som ge- nonsbyrå, Stockholm.
nomgått 8-klassigt elementarläroverk (G.
21188) [341] och sedan i sex år undervisat barn i vanliga skolämnen, språk och musik, En bildad, anspråhslös flicka, önskar till hösten plats som lärarinna ej för ung, med godt lynne, kunnig i någon bättre familj.
Undervisar äf- att på egen hand sköta åtm.
enklare ven i knyppling o. glasetsning.
Vackra matlagning, samt villig att med hus- betyg o. rekommendationer kunna fö- modern dela vården om två små barn retes.
Svar torde godhetsfullt adres- och f. ö. biträda med sömnad o. a. seras till » L.
W.
», Frinnaryd.
[339] inom hus förek.
göromål, kan till hö- sten få plats.
Vana eller åtm.
håg att Ett bättre, 25-årigt fruntim- sköta barn fordras.
Sök.
kan påräkna mer önskar pl.
till hösten.
Den sö åtm.
en mån.
ledighet på somm., vänl.
kände, som i fiere år förestått ett större Innehållsförteckning \ bemöt, samt att anses som medl.
af fam. hushåll, kan sköta alla inom ett hus Emelie Flygare-Carlén (med träsnitt af hen- Uppg.
om ålder, pret.
(helst äfven fo- föref.
göromål.
H o n har dessutom ge- nes porträttbyst, utförd af Augustinus Wal- lenberg), af Birger SchÖldslrÖm.
— Främmande togr.)
till D o c.
J.
A.
Lundell, Upsala.
nomgått särskilda kurser i konstväfnad, toner, tolkade af F. Ebg: 1.
Kärlekspre- Den, som ej motsvarar ofvanst.
fordr., finare handarbeten och linnesömnad dikan, af Rtiekert; 2.
Minne, af Weitbrevht; göre sig ej besvär.
[338] och skulle således äfven kunna åtaga 3.
Lifvets perla, af Dorer-Egloff.
— Ett un- derbart land.
Fragment ur en otryckt rese- skildring, skänkt åt Ave.
— Floras barn.
I I I; Pensée; från italienskan af Gudrun.
— Pa- noptikon; af Socevola.
— EU sträfsamt lif, sedt från dess ljusare sidor; af Mimmi.
— — Jag eller du?
Berättelse af Marie von Olfers.
(Forts.) För sommaren.
— Matlagning.
— - Efterrät- ter. — Bakning.
— Bostaden.
— Toaletten. — Huskurer.
— Hvarjehanda.
— Frågor.
— Svar Annonser.
Annonspris: 25 öi * b pr petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under 1 kr.
En välskapad son.
Stockholm den G ang. 1889.
Maria Hellberg, f. Bjiirkegrcn.
Frilhiof V ä r d i n n a.
En bildad flicka af god familj, villig att biträda med barnens vård o. uppfostran samt deltaga i öfriga inom hus förekommande göromål, kan den 1 nästk.
okt.
få anställning i embets- mannafamilj i Stockholm.
Godt lynne och angenämt sätt nödvändiga egen- skaper.
A r den härå reflekterar der- jemte kunnig i finare matlagning, fästes dervid särskildt afseende.
Goda re- kommendationer erfordras.
Svar med uppgift om ålder och lönepretentioner samt fotografi sändas till » Barnkär », Iduns byrå, Stockholm.
[318] En anspråkslös o. enkel flicka Född.
Hellberg.
LEDIGA PLATSER.
N:r I 25.
Att utrota myror är ej det lät- taste, i synnerhet då de vid grusningen af gångarue inkommit i trädgarden.
Efter mån- ga försök har det lyckats mig att af hålla dem från mina blommor.
Krossa aloe, upplös den För en bildad samt qvinlig, musi- i sprit eller bränvin och utspäd den i träd- kalisk, ekonomiskt oberoende 25 ä 30 gårdskannan med ljumt vatten, samt öfver- års dam med god helsa, godt sätt och skölj jord och växter rikligen dermed en gång i veckan, men var ej noga om aloen.
M.
A. utseende samt af god familj och med N:o 130.
Ett utmärkt klarmedel för kalle vana vid skötseln af ett hushåll på är fiäsksvål väl skrapad på båda sidor.
En landet samt förmåga att med sparsam- liten bit deraf ersätter fullkomligt iiskskinn.
Emma.
het och omtanke göra ett hem trefligt, N:o 132.
För inträde i postverkets tjenst finnes plats såsom värdinna inst.
höst fordras, att vara fylda 18 år, samt ega kun- hos en medelålders, bättre ungkarl, skaper motsvarande studentexamen i Svensk ämneskrifning, geografi (allmän och i syn- bosatt i en folkrik och vacker trakt.
nerhet fäderneslandets), Räknekonst och ett Upplysande svar, helst ej anonyma, lefvande språk (främmande).
Ansökan, åtföljd åtföljda af betygsafskrifter och referen- af prestbetyg samt bestyrkta afskrifter af be- tyg i ofvannämda ämnen, insändes till Kongl.
ser samt fotografi, som återsändes, lorde Generalpoststyrelsen.
Betygen skola vara ut- insändas till » Ett trefligt hem », adress färdade af lärare vid högre läroverk eller uni- S. Gninselii annonsbyrå, Stockholm.
versitet, eller i fråga om främmande språk af annan godkänd språklärare.
— I ansökan De, som äro i saknad af ofvannämda bör stå, vid hvilket postkontor ni företrädes- egenskaper torde icke göra sig besvär.
vis skulle vilja genomgå elevkursen.
Kursen (G.
21187) [342] är 6 månader.
Osäkert är dock om ni blif- ver antagen till elev, ty efter juli 1886 skulle tills vidare ej några elever mottagas.
— Jag En anspråkslös och van lä- vill råda er till, att innan ni insänder an- sökan först tala vid någon postmästare om rarinna sökes för tvänne mindre saken.
Anna.
flickor.
Undervisning bör kunna med- e. o. postexpeditör.
N:r 133.
Ljusgult gardintyg särdeles vac- kert, starkt och passande till finare fiskgarns- spetsar, kan för 60 öre pr aln erhållas genom fru Bergengren, Gemla.
H:r I 47.
Bummen i en munkpanna fyllas till hälften med vatten, pannan sättes pä el- den och då vattnet kokar upp, islås ett ägg i hvarje rum och kokas i två minuter.
Äggen upptagas med en flat sked och blifva, så be- handlade, mycket vackra.
Gammal husmoder.
N:r 148.
Stina kan, som jag, använda sina blomsterkort till en s. k. makaris-bukett ».
Tag derjemte pressade, gula ormbimkar, tall- genom fullt Iduns med godt lynne, ej allt för ung, kun- nig att förestå och på egen hand sköta såväl finare som enklare matlagning, bakning, slagt etc. samt villig att bi- träda med sömnad och andra inom hus förekommande göromål, kan den 34 nästk.
oktober erhålla plats i landt- hushåll i närheten af Linköping.
Goda rekommendationer erfordras.
Svar med uppgift om ålder, lönepretentioner samt fotografi, om det finnes, sändes till » Or- dentlig », Bankeberg.
[319] En något äldre, barnkär och pålitlig, barnjungfru samt en husjung- fru, kunnig i tvätt och strykning, er- hålla platser den 24 nästk.
oktober i närheten af Lidköping.
Goda rekom- mendationer erfordras.
Svar med upp- gift om ålder o. lönepretentioner sän- das till » N.
N. », Bankeberg.
[320] sig att undervisa barn i handarbete.
Keflekterande härå torde sända svar, märkt » Malvina », Skönvik, p. r.
(G.
20659) [315] En medelålders, anspråkslös tyska, hvilken fiere år vistats i Frank- rike och England, senast nu i Sverige, först som lärarinna, senast som säll- skap och biträde vid små bestyr i hu- set, önskar nu erh.
plats hos äldre perso- ner el.
äldre herre för att föreläsa, bitr.
vid korresp.
o. lättare hushållsbestyr.
Talar o. skrifver fullt ledigt de nämda språken.
Upplysningar o. förfrågnin- gar besvaras af frkn Hedda Wästfelt, 3 Klara Vattugränd, Stockholm.
(G.
3905) [316] E n ung ' v e r m l ä n d s k a, som förut haft anställning som lära- rinna, önskar plats som barnsköterska i bildad familj.
Svar snarast möjligt till » F.
Ä.
», Karlstad, p. r.
[328] En anspråkslös flicka, van vid husliga göromål, sömnad m. m. samt äfven handel, önskar sig plats i familj.
På lön fästes mindre afseende, mera på ett vänligt bemötande.
Goda re- kommendationer finnas.
Svar torde sändas t.
» Augusta », Iduns byrå, Stock- holm .. [333] DIVERSE.
Doktor A.
Afzelius I.illa Vaduiialan 24.
Behandlar För 200 kronor kan en flicka på 6 månader få lära hvad till fin- och hem- bageri hör.
Adress: Fröken II.
Rund- qvist, Strengnäs.
[332] företrädesvis mag- och hudsjukdomar.
Praktiserar 1 juni — 1 sept.
vid H j o vatten kuranstalt.
[153] Doktor C a r l piensburg 1 4 Lilla V a t t u g a t a n 1 4.
PLATSSÖKANDE.
En bildad flicka, som fiere år delas i vanliga skolämnen, språk, musik och handarbeten.
Löneanspråk o. be- praktiserat i Iandthushåll och som är kunnig i alla hushållsbestyr, linne- och tyg torde sändas, märkt » Håby », adr.
klädsömnad samt finare handarbeten, Håby och Qvistrum.
[344] önskar plats till hösten.
Svar till » F — a, 27 », Iduns redaktion.
[33g] En ung flicka med gladt o. jemt lynne kan erhålla ett godt hem hos Plats som skrifbiträde eller en bildad familj på landet, nära stad, sällskap o. hjelp i familj önskas af en mot att lemna undervisning åt en 8 ung flicka af god familj.
Svar till års flicka.
Snart svar t.
» Ingrid », Grena.
» Josefina », Iduns redaktion.
[345] [343] Hvardagar ' / sS — 7z4.
Helgdagar 10 — 11.
Behandlar företrädesvis Barnsjuk- domar.
[84] Tandläkaren.
Adolf 30 H ö r n s t r ö m Regeringsgatan 30.
Moltagningstid helgfria dagar 10 — 2 och 4 — 6 e. m. OBS!
Verkställer allt, som hörer till tandläkarekonsten.
[240]
Idn.
kottar endast en kr.
för qvartaiet, b * ' ordring * a " g. Inberäknad.
Anordnar hvarje qvartal pristäflingar för sina prenumeranter.
Annonter Wottaga » genom 8.
Qumaeiius annonsbyrå iOc / i no * r«daktlOn » r » till 2 6 öre pr 4-spaltlg petltrad (= 10 stafvelser).
Profyer iostnaåsfritt.
jKlädnings- Repisitioaer fraktfritt.
Fr. MarcusJ O Ds.!
Ett aiDnai mode- Kongl.
Hofleverantör Mm t y g e r plansclier Mfoljer.
Stockholm.
S U C H A R D.
17 Guld-^och Silfvermedaljer.
SuchartTs Chocolat.
Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga Suchard ' s Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
Suchard ' s Praliner, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines och andra dessertchocolader rekom- menderas.
Emaljerade Syltgrylor af Allker Heegaards minut i hvarje välsorterad parti i Skoglund gatan &amp; utmärkta Jernhandel Olssons till salu i eller Bosättningsmagasin tillverkning finnes samt i Gjutgodsupplag, Suchard ' s Cacaopulver, Lilla Vattu- Cacao Soluble, ett rent lösligl pul- ver i bleckburkar på |, \ och J kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af Suchard ' s Cacaopulver får man 100 koppar på | kilo.
[21] n:r 34.
För ling undvikande af förvex- med andra fabrikat af ANKER HEEGAARD Fabriksmärke.
samma form, men sämre qva- lité, bedja vi få fästa upp- EMAILLE KJ0BENHAVN.
märksamheten på, att alla häri af Anker Heegaards i Köpen- hamn tillverkning äro försedda med vidstående S U C ENGELSKA, fabriksmärke.
H A och SACHSISKA.
R D HEZ- och.
HA.ZEYZZE- [34CJ Med.
D:r E R N S T S A L E N, Ögonläkare.
Bostad: Stora Vattugatan 2, Mottagning: helgfria dagar kl. | 1 0 — $ 1 2 f. m.
Tandläkaren Constance Elfte, Humlegårdsgatan 8, 2 tr. Bådfrågningstid 1 — 2.
[1201 ROLAND MARTIN Tandläkare Vasagatan 1 O, Stockholm, snedt emot Centralstationen.
[2 4 3] En bättre flicka önskar till hö- sten under husmoders ledning genomgå en praktisk lärokurs i hushållet och betalar 300 kr.
i inackorderingsafgift pr år.
Svar torde adresseras: » 300 », Ludvika, p. r.
[340] (G.
4107) Husmödrar!
Försöken Th. Winborg &amp; C:is i Stockholm tillverkningar af Concentrerad Ä t t i k a på flaskor för ut- spädning.
S e n a p, blandad efter engelsk och fransysk smak, flere sorter.
Beefsteaksauce.
S o j a, flere gånger pris- belönade och fullt jemforliga med de Tillhanda- bästa utländska fabrikat.
hållas hos Hrr specerihandlare.
D.
C.
W E N N E R S T R Ö M S Otto 231m g r e n, Manufaktur-Magasiner Vesterlånggatan 6 6, Stockholm, emottager ull, gammalt ylle och upp- repadt silke till spinning, väfning (för hand) samt schal- och filtberedning.
Hos mig spunnet » upprepsgarn » är bevisligen det bästa och vackraste, som kan erhållas, hvarförutom spånadslönen är den billigaste i Stockholm.
[2 9 3] STOCKHOLM 45 hörnet af Klarabergsgatan.
För dem, som önska god sill, re- kommenderas var utmärkt goda N o r s k a I s t e r s i l l.
Försäljes i Vii Va, V-i och i / s tunnor till billi- gaste, priser.
1 kilo kostar endast 25 öre.
Äfven finnas l: m a C a s t l e b a y D e - likatess-Sill samt i s k ä l l a r s a l t a d färsk och rökt L a s hos [162] PARAI ' ZTER W i r é n &amp; C:o, 2 Skräddaregränd 2, Telefon 396 och 2 2 59.
[2941 Pris: enkla med en veke 4 å 6 kr., extra solida 8 kr., med tvä vekar 1 2 kr.
och med tre vekar 1 8 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[226] J.
G.
H A M M A R, 30 MahnskUnadsgatan PAE.ASOX.ZEIt.
F u r u s u n d s Haf Lax lO Stockholms Nya Handelsskola, 6 Oxtorgst 6, 2 tr. upp.
I denna läroanstalt, hvars förestån- dare eger 20-årig affärspraktik och som derjemte ijenstgjort vid flere af utlan- dets förnämligare handelsakademier, emottagas manliga och qvinliga elever till undervisning uti alla till handeln och det praktiska lifvet hörande förrättningar.
OBS.!
Billig afgift.
Afgångsbetyg och rekommendationer.
Prospekt på be- gäran.
J. Eneman, [246 [Skolans föreståndare.
Nyhet i Sverige!
Extrafln j u n i skuranstalt.
l O sept.
Belägen på den natursköna ön Furusund uti yttre skärgården, 3 timmars sjöväg från Stockholm, är badorten genom sina vidsträckta skogs- promenader, sina barrskogsklddda strandpartier och milda hafs- luft en lämplig rekreationsort.
OBS.
Ostkustens betydelse som efterkurort från kontinentens badorter!
Fullständig Varmbadanstalt och rymliga Kallvattenbasiner.
Spe- cielt: förträffliga Gyttjemassagebad, hvilka utgöra en kombination af Loka- och Norrteljemetoden.
Sjukgymnastik, massage och kurenlig drickning af mine- ralvatten.
Stor Societetsbyggnad, fullständig restaurant, god tillförsel för enskild mathållning, tillfälle till angenäm segling och godt fiske.
Badortens läkare Dold,or Karl Kallenberg, som under året i utlan- det studerat magsjukdomar och konstitutionella sjukdomar, besvarar medicinska förfrågningar.
Pris på större och smärre villor, enskilda rum i två h o t e l l b y g g n a d e r jemte öfriga upplysningar erhållas genom prospekt hos Chr.
Hammer, Stockholm och Furusunds liadkontor.
(G.
20S98) [322] Violabrosch H5H5H5H5S5a5E5H5H5H5H5H5HSH5S5H5S5agg5BS| T i l l U t s t y r s l a r!
Sängar och Sängkläder nu inkommen från utlandet.
Utom- ordentligt fin!
Den som köpt en, köper fiere.
Pris endast 80 öre st. Vid partiköp stor rabatt.
Keqvirera från John Fröberg, [335] Finspong.
J.
G. flammars Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
och T V T T T T KAPP-FABRIK J2071 Drottninggatan 8 0 hörnet af Appelbergsgatan.
ptil GUSTAF HOLMBLOM Nedra botten, I o. 2 tr. upp.
80 Ständigt lager af Svarta äkta Lyoner-Sidentyger och äkta Schalar.
• 38 Vesterlånggatan 38 Drottninggatan 4 5 ^^JJ_ " J^ T ä c K e n o c h F i l t a r Alla sängkläder tillverkas på egen verkstad.
Bolstervar, Täcken och Filtar arsenikfria.
Beställningar emottagas och utföras noggrant.
Låga bestämda priser!
verldsberömda, prisbelönta Köttextrakt S S * husmödrar, för tillredning på få minuter af en ut- märkt och välsmakande buljong.
Bruks- anvisning å hvarje burk.
Finnes hos alla specerihandlande.
[210] 280 Prisuppgifter sändas franko.
K.
M LUNDBERGS Bosättningsmagasin 7.
Storkyrkobrinken STOCKHOLM.
7.
(88] B5H5a5B5H5E5B5Z5B5H5a5E5H5B5B5a5E5a5H5a5B| STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
