# ID: svediakorp-per712
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 39,018
# sentences: 1,190
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 26 juli 1889.
N:r 30.
B Klarabergsgatan Tidningen kostar yrå: 54, en tr. A n n o ris p r i s: 2 5 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning.
Redaktör FRITHIOF och utgifvare: HELLBERG.
Träffas i byrån kl. 10 — 11.
A l l m.
Telef.
61 47.
TJtg-ifaing-stid: hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag på fredagen, ut- gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söckendag.
2:dra årg.
Prenumeration sker I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i bokladorna samt a tidningskontoren, K e j s a r i n n a n V i k t o r i a af T y s k l a n d och hennes yngste son Oskar.
dag meddela vi en bild, sådan den i all sin enkla skönhet helt säkert är hvarje af våra läsarinnor väl bekant och för hjertat kär — den unga modern, lutad öfver sitt barn.
Men den har der till ett än vidare intresse.
Den- na unga moder är nämli- gen det stora tyska rikets kejsarinna, och barnet är hennes yngste sön, hvilken vid denna tid fyller sitt första år.
Vi känna alla, att varma vänskapsband förena vårt eget konungahus med det tyska.
En af den unge, då nyss tronbestigne kejsar Wilhelms första resor stäl- des ock till vår egen huf- vudstad, der monarken med den personliga vänskapens värme och folket med in- stämmande sympati mot- togo och firade honom.
Här i Stockholm mötte honom då budet, att hans familj förökats med en son, och kanonernas stämmor från den tyska regattan .be- svarades af saluten- från Kastellholmens batterier.
Som en uppmärksamhet mot den svenske konungen uppkallades den nyfödde med hans namn.
Konung- Oskar reste, som kändt, v sjelf senare ned till den lille prinsens döpelseakt, hvilken han öfvervar i egen- skap af fadder.
Kejsarinnan Augusta Vik- toria af Tyskland föddes den 22 oktober 1858 på slottet Dolzig vid Sommer- feld som äldsta barn till hertig Fredrik Kristian Au- gust af Slesvig-Holstein- Sonderburg-Augustenburg, en furste, som fått pröfva på många bekymmer un- der sin lefnad, som förlo- rade sina fäders tron och aldrig vann den åter, till- bringande sina dagar i en- samhet och försakelser.
Under de första åren af sin barndom förstod helt visst den lilla prinsessan ännu ej, hvarför fadern var så sorgsen och dyster och hvarför familjen lefde så indraget.
Många lyck- liga stunder tillbragte hon då under uppsigt af en en- gelsk guvernant, en miss Walker, som med utmärkta rekommendationer kommit från England att uppfostra den lilla prinsessan.
Sedan farfadern år 1869 aflidit, flyttade hennes fa- milj till Prinkenau i Scble- sien.
Der ' växte nu prin- sessan Viktoria upp till sammans med sina två
» dun u t k o m m e r qvartal I hufvudståden e n d a s t I hvårje krona, heigfrl fredag postarvodet o c h k o s i a r iör Inberäknadt.
yngre syskon.
Redan vid fjorton års ålder talade prinsessan flytande engelska och fran- ska och lärde sig dessutom äfven danska, emedan hon hade en dansk kammarjung- fru.
Lärare och konstnärer kallades till Prinkenau för att fullborda hennes uppfost- ran och leda hennes öfningar i musik och målning.
I pianospelning är kejsarinnan verklig virtuos.
För konster och vetenskaper försumma- des emellertid på intet vis utbildning i hus- liga sysslor; derför sörjde hennes moder, som jemte fadern på det noggrannaste öfver- vakade sina barn och uppfostrade dem ej blott till arbetsamhet, utan ock till enkelhet.
En svår förlust för den unga prinsessan var den älskade faderns död år 1880.
Det tomrum, som härigenom uppstod i familje- kretsen, var naturligtvis smärtsamt och svårt att fylla.
Men för prinsessan Vik- toria var redan af ödet en tröst i hennes sorg förutbestämd.
Ännu samma år kom hon i åtnjutande af en lycka, hvilken hon väl knapt någonsin drömt sig.
Emellan ' den dåvarande kronprinsens af Tyskland familj och den hertigliga familjen på Prinkenau herskade såväl förvandtskap som ganska träget umgänge, och prins Vil- helm särskildt kom ofta på besök till sina slägtingar i Schlesien.
Så småningom upp- stod härvid ett varmt tycke emellan honom och prinsessan Viktoria.
Den 2 juni 1880 firades deras förlofning högtidligt på slottet Babelsberg.
Då satt ännu gamle kejsar Vilhelm i full helsa och kraft i kretsen af de sina på sitt älsklingsslott.
Man var just i be- grepp att stiga till bordet, då ministern grefve von Schleinitz meddelade de i kon- versationsrummet församlade gästerna, att han på allra högsta uppdrag hade något att tillkännagifva.
Detta något var det unga parets förlofning.
Bröllopet stod den 27 februari följande år.
Den 15 juni 1888 bestego de den ty- ska kejsartronen.
Kejsarinnan Viktoria ser nu omkring sig en skara af fem barn, alla söner, af hvilka den yngste, den på vår af bildning äfven- ledes porträtterade prins Oskar, är född den 27 juli 1888.
Studie.
Hedersamt J o m n ä m d v i d I d u n s 6:te pristäfling.
ag satt i Humlegården, Min bok på bänken låg; Jag kunde icke låsa, På barnen blott jag såg.
De tumlade i sanden I ystert stirn, de små, Och mycket var att lära För den, som hörde på.
Det var en mångfald lekar, Som vexlade gestalt, Och barnen hördes jubla Ocli fröjda sig åt allt.
Blott en och annan liten Stod tafatt och såg ned Med Jingrarne i munnen Och fick ej vara med.
ett — i n | I VJ \ J | 1 1 tidningen IN n ä r m a s t e Innehåller postanstalt En liten tös jag hörde, Som frågade helt gladt: • » Kan jag med er få leka, Ni leka visst ' ta ' fatt '? » Men ifrån barnamunnar Ljöd hvassa svaret nu: » Nehej, vi leka boll, du, Och ingen boll har du! » Den Och Till Men Der Hon Och Blb lilla hängde läppen sväljde tyst en tår; nästa grupp hon vandrar, samma öde får.
lekte de med dockor, hade docka ej, så på alla böner svaret samma nej.
Jag gick från Humlegården Till första bod, jag såg, Och köpte boll och docka Till tröst för sorgsen håg.
- Nu, må ni tro, på vänner Blef ingen brist, minsann; Nu togs hon med i ringen, Så god som någon ann '.
Gerd.
Ett underbart land.
nästan n a m n uteslutande o c h adress originalbidrag.
— U p p g i f i i s a m t e r i ä g g en krona, s å er- tid och under vissa minuter mångenstädes åt- följdes af det hiskligaste skrål, oqvädinsord samt ohyggliga svordomar från pojkläppar.
Skogarne måste på många, många ställen fridlysas, som man kan se i den tidens dags- press.
Fruktträdgårdar måste nattetid skyddas af vakt, och ni kan döma om den allmänna bildningen, då ni hör, att de välsinnade i lan- det måste bilda föreningar för att skydda småfåglar och andra djur mot skadelystnaden och råheten.
Ja, det blef till och med nöd- vändigt att utfärda lagar mot djurplågeri, oeh det sedan flere generationer läst lexor i zoologi, så svetten rann i kapp med tårarne ned for unga, bleka kinder.
Ändtligen, då man började medgifva, att de bildningsfrön, vi utsått, alstrat draktän- der, beqvärnade man sig till att fråga qvin- nan till råds mot det mångskiftande onda, som hotade familj och samhälle, och då vi- sade det sig, Gud ske lof, att många möd- rar icke allenast insett faran af att vid skol- bänk och lexa fjettra det sprittande vårlifvet, den vaknande verksamhets- och skaparedrif- ten hos barn och ungdom.
Tänkande qvin- nor hade länge insett och länge beklagat den inbillade nödvändigheten af att sammanföra flere hundra barn för att låta dem undergå ett slags fabriksmessig behandling, utan hän- syn till olika anlag och egendomligheter, och så började hemmen så småningom att åter- börda sin rätt till barnen samt att upptaga sina pligter mot dem.
Det gick ej fort.
A c k nej, fördomens magt är stor och skenväsendets icke mindre!
Men detta senare började blekna, då en mor här, A ve.
en der i stad och bygd sporde sig, om det IV.
då verkligen kunde vara så konstigt att lära &lt;Ji !Ji|edan jag utbytt helsningar med den gam- ett barn läsa, då man sjef kunde det, och så försökte man, hvad moderskärlek kunde J S s » le, sade han: » Det var med afsigt, som jag i går ej i uträtta på undervisningens olika områden.
detalj skildrade osederna hos dåtidens ung- När denna kärlek är af äkta slaget och ej dom, ty dels lär det unga sinnet ej något en apMrlelc, är den skarpsynt och nästan godt genom skildringar af det onda och ve- profetiskt långsynt, och så upptäckte först en, derstyggliga, dels kunna der lätt gro upp hög- så flere mödrar, att barn med största lätthet mod och sjelfrättfärdighet genom jemförelser lärde sig allra först en hel del praktiska ting, emellan den tidens barn och nutidens.
Den genom att deltaga — låt vara på lek — i mogna menniskan bör deremot lära känna förekommande hemsysslor eller yrken samt forntidens mörka skuggsidor, när hon har be- genom att få sina frågor ärligt besvarade.
hof deraf för sin gerning eller för att bidraga Häraf lärde mödrarna sjelfva att förstå, huru till att hindra samhället att återfalla i gamla som verklighetslifvet är allt för det mindre villfarelser.
barnet — sjelfva sagan gripes ju af barnets fantasi som ett stycke verklighet — och att Derför kan jag för eder, främling från ett fjerran land, omtala, att i den aflägsna tid, det rent tänkta, det abstrakta, som ej kan jag skildrar, var medvetandet om eganderät- gripas af barnens fantasi så, att det står i ten till barnen samt ansvaret för deras upp- lefvande bilder för denna, är otjenligt som fostran så utplånad t, att det t, o. m. röjer undervisningsämne för barn.
Snart märkte sig i den tidens språkbruk, i det alla barn, mödrarna äfven, att de hade en hel mängd från det de kunde tala rent, tills de blifvit saker att förtälja sina barn, saker som för- vuxna, kallades skolans barn.
Oeh på sko- träffligt lämpade sig till att väcka barnens lan lades också hela arbetet och ansvaret för tankelif samt öppna deras ögon för det stora det unga slägtets upptuktelse.
Men på grund och underbara i naturen; än var det något af den tankeoreda, som kännetecknade flertalet djur, någon växt, en sten eller ett föremål af den tidens föräldrar, klagades dock högljudt af metall, som väckte barnets undran och öfver skolstraffeu, hvilka naturligtvis också kräfde en liten berättelse, utan att barnet voro både olämpliga och vanmägtiga mot pinades med att sitta stilla under timmar barn- och ungdomsskaror, hvilka aldrig känt för att låtsa höra på.
hemtuktens uppfostrande magt.
En skara Föräldrarnes feberaktiga ängslan, att bar- » skolbarn » var liktydig med en skara vil- nen ej inom en viss, temligen späd ålder skulle dar eller skadedjur.
De nedtrampade offent- lära sig läsa, försvann så småningom, när man liga planteringar, bröto ned skogarnes unga såg, att de små lärde ofantligt mycket mera träd, när de ej genom ett ovårdsamt handte- genom att se, höra och deltaga i lifvets be- rande af eld vållade svåra eldsvådor.
styr, samt att de hade vida lättare för att lära Ett par af den tidens författare påstå, att sig läsa, sedan de tillegnat sig ett större ord- pojkar rökade cigarrer lika ostraffadt, som vi förråd samt fått begrepp om, hvad läskonsten tömma ett glas vatten; men det förefaller tjenar till. » mig dock otroligt.
» Men staten, staten, hur kunde den tåla I hvarje fall är det säkert, att de på sko- sådana oregelbundna undervisningssätt? » spor- lornas gårdsplatser anbefalda lekarne på viss de jag.
Fragment u r e n o t r y c k t reseskildring, s k ä n k t åt
hällos nenter, ett n u m m e r s o m Ivackan samlas, och u n d e r för hela hvilka qvartalet.
afglften För Insändes » A c k, min unge vän », log den gamle, » sta- ten hade så länge nödgats tåla tusentals » skol- pligtiga » barns orgelbundna skolgång och kände sig slutligen vanmägtig gent emot följderna af ett mer än sekelgammalt skolkningssystem och officielt skenväsen, att den med tyst glädje såg hur hem efter hem åtog sig de små barnen, lärde dem lydnad, tukt, sannings- kärlek och gudsfruktan, den enda grund på hvilken en sann bildning kan byggas. » » Afskaffades då genom riksdagsbeslut alla statens barnskolor? » inföll jag häftigt, som om min egen framtida bana varit hotad af något, som kanske varit ifrågasatt på en aflägsen ö för hundra år sedan.
» Icke en enda af dessa inrättningar in- drogos; de fingo stå qvar och vissna som rotlösa växter, och detta skedde temligen snart.
Ty då en bättre anda vaknat bland oss, blef det allt färre och färre familjer, som sveko sina förnämsta pligter mot barnen och lemnade dem åt främmande personers mer eller mindre godtyckliga behandling, och ännu färre blefvo äfven nu de unga män och qvinnor, hvilka underkastade sig mödan att inlära en metod, som visat sig själsmördande för både undervisare och lärjungar ».
» Nå, och så gaf edert folk naturligtvis all boklig kunskap på båten, blef en klunga arbetsbin, uppdrog afveln, samlade rikedomar i eder lilla samhällskupa, föraktade veten- skap, skön konst och alla högre andliga sträfvanden », antog jag utan vidare.
» Ser det då ut bland oss, som om vi un- der det senare seklet varit dylika barbarer? » smålog den gamle, och jag tillstod villigt, att inga spår af en dylik andefattig lifsåsigt syntes till.
» Ni, som läst så mycket », fort- for gubben, » känner helt säkert berättelsen om, hur det lyckades att införa potatisodling i Frankrike.
Man säger ju, att så länge re- geringen påbjöd och uppmanade folket att odla och förtära den nya växtens rotknölar, blefvo dessa ringaktade och afskydda, så att ingen fattig ville smaka dem; men så blef ett stort potatisfält förklaradt för kungens tillhörighet, d. v. s., dessa potatisar skulle på kungens och hofvets bord; ingen obehörig finge röra en enda af dem.
D å skedde, hvad man åsyftat; det öppna, obevakade fältet fick en stor dragningskraft för allmänheten, och den näring, som ringaktades, så länge man sökte påtruga folket den samma, fick nu värde, då det var förenadt med någon möda att förskaffa sig den samma, och då fältet natte- tid blifvit tömdt, var smaken för potatis utbredd så, att dess odling kunde anses vara tryggad.
Så ungefär blef det här med kunskapen eller rättare sagdt med den uppfostrande lifs- upplysningen.
När föräldrarne märkte, att lagen om skoltvång ej längre tillämpades, och att det hemliga kriget, med lögn till försvars- vapen, som förts mot skolmyndigheterna, ej mera behöfde tillgripas, studsade allmänheten, liksom man gör då en spänning, dervid man satt hälarne i marken, hastigt upphör, och man kände, hur ansvaret for barnens upp- fostran nu var lagdt helt och hållet på för- äldrarne eller barnens målsmän.
De, som voro för slappa, för okunniga och lätjefulla, fingo åtminstone så mycket kraft, att de drefvo barnen in i statens skolor.
D e mera vakna och energiska sågo sig om efter andra medel till att bibringa barnen en lämplig och uppfostrande undervisning — — » » Era, der hade varit en näringsväg för våra många examinerade unga flickor och ynglingar, hvilka ha så svårt att vinna ut- hvarje till 5 - tal abon- Redaktionen af i r \ | I U U l 1 1 ldun, erhållas IN mentet cct räcker.
gratlsexemplar A r o de s a m l a d e komst », afbröt jag, obeskrifligt glad och glömsk af, att den gamle talade om en länge sedan förfluten tid och om folket ute » på en ö midt i hafvet, » som det heter i de gre- kiska sagorna.
Den gamle trodde, att jag skämtade, och inföll leende: » Nej tack, unge vän!
Vi hade haft mer än nog af blinda, mer än nog af oförståndiga, handledande barnsligheten, för att det kunde falla föräldrar in att frivilligt sätta en oerfaren, sjelf ouppfostrad ungdom till undervisare i hemmen.
Der far och mor voro af arbete eller grof okunnighet hindrade att lära barnen de första grunderna, i hvad man hade vant sig att kalla » småskolekun- skaper », der anlitades någon äldre man eller qvinna, helst någon nära slägting, som ingen- ting hade att göra, eller någon god vän, som åtog sig detta enkla arbete. » » Mot kontant erkänsla naturligtvis och för de förmögna; de fattiga, åt dem blefvo sta- tens skolor naturligtvis goda nog! » utbrast jag- » » Så hade det varit under skoltvångets dagar », svarade gubben med eftertryck, » ty då sökte så många som möjligt att få sina barn i dyra enskilda skolor, äfven om också dessa voro af samma art som statens, och det blef under tidens lopp då allt mer och mer van- ligt, att uttrycket: » Statens skolbarn », som det hette på vårt språk, blef liktydigt med » fattiga, okunniga barn, bestämda till tjenare och kroppsarbetare ».
Meu vi hade nu lyck- ligtvis börjat räkna med en faktor, som vi förut skjutit åt sidan, och sedan vi fått den in i folklifvet, kom der nya drifkrafter in i samhället; man vaknade till full och klar insigt om, att hvarje mor och far hade gåf- vor — låt vara slumrande — till att gifva barnen deras första uppfostrande undervisning, och att läraregerningen för andras barn ej är ett mekaniskt yrke, hvilket kan inläras som ett sådant, utan består af anlag, som kunna väckas, och en kallelse, hvilken bör följas. » » Den faktor ni nämde var väl er religion, kan jag tänka.
Hade detta folk då, redan så långt tillbaka i tiden, hunnit afskaffa re- ligionsundervisning i skolorna? » frågade jag, lifiigt intresserad.
En lätt rysning genomfor den gamle.
» Jag känner mig trött nu; men vi skola fortsätta ämnet i morgon, om ni behagar », sade han, bekämpande en sinnesrörelse, till hvilken jag ej kunde finna orsaken.
Floras barn.
F r å n italienskan af Gudrun.
I. ftir hela den abonnenterna tid, under färre än hvilken 5, t o r d e abonne- prenumera- F r å n gallerierna, från f o l k m a s s a n, s o m ser, h ö r o c h röres, steg ett m u m m e l nedåt s o m ett o b e s t ä m d t sorl o c h f ö r l o r a d e sig i d e n fina p u b l i k e n s k o r r e k t a tystnad.
Fjädersolfjädrarna s l ö t o sig m e d ett lätt slag, s o m när foglar slå i h o p sina v i n g a r, o c h u n d e r allmän rörelse sigtades ö g o n, kikare, g l a s ö g o n dit, der d e t d i k t a d e d r a m a t u t v e c k l a d e sig i l i f o c h ljus.
Och u n d e r allt detta h ö j d e d e t e n s k i l d a dramat o h ö r d t sitt r o p af h e m l i g smärta.
H o n satt i l o g e n b r e d v i d sin m o d e r, d e t stackars barnet, h v i t, s m ä c k e r o c h ren, s o m den h v i t a gar- d e n i a n i h e n n e s m ö r k a hår.
D e n fina b a r m e n h o t a d e ej att s p r ä n g a s ö n d e r sitt s i d e n o m h ö l j e, d e tätt slutna läpparna, darrade e j, o c h ö g o n e n förblefvo torra, d å de betraktade det g r y m m a skådespelet der b o r t a i en af s i d o l o g e r n a till v e n s t e r.
De n y f ö r l o f v a d e sutto der b r e d v i d h v a r andra, h v i s k a n d e m e d h u f v u d e n a lutade tätt till s a m m a n s, så att deras hår nästan b l a n d a d e s.
H o n, b l o n d, täck o c h l i t e n; h a n, stor o c h stark, m e d detta s m ä k - tande l e e n d e, s o m v a r en l ö g n, o c h i k n a p p h å l e t d e n hvita g a r d e n i a n s o m, v a r ett b e d r ä g e r i.
M u s i k e n uttryckte n u ett vildt u t t b r o t t af lidelse, af berusning, af triumf; o c h h o n, den stackars öfver- gifna, såg sin kärleks tråd s p i n n a ut sig i s k u g g a n, d e n n a fina tråd, s o m d e t varit a n d r a så lätt att sönderslita, m e n s o m h a d e sårat h e n n e smärtsammare, än o m d e n trängt in i h e n n e s kött.
D e h a d e k ä n t h f a r andra sedan b a r n d o m e n; d e h a d e v u x i t u p p till s a m m a n s u n d e r ljuf f ö r t r o l i g h e t, o c h deras sällhetsdröm h a d e l å n g s a m t u t v e c k l a t s i g hos d e m, likt e n v ä n l i g, l e e n d e fantasi, s o m lätt k u n d e förvandlas i strålande v e r k l i g h e t.
H a n v a r g o d o c h h ä n g i f v e n, h a n h a d e tusende g å n g e r sagt h e n n e, att h o n var hans ideal, hans styrka o c h hans svaghet, h a n s afgud, p o e s i e n i h a n s lif — kusinskapet v a r j u e n g o d f ö r e v ä n d n i n g för täta sammanträffänden — o c h h a n hade, a c k så m å n g a g å n g e r, haft m e d sig till h e n n e en h v i t gardenia, r e n, aristokratisk o c h d o f t a n d e; h a n h a d e h u n d r a g å n g e r m e d sina l j u g a n d e l ä p p a r sagt h e n n e, att d e n n a b l o m m a m e d dess h e r m e l i n l i k a h v i t h e t, s o m g r u m l a d e s af en flägt, dess fina doft, ljuf s o m eh smekning, vore den enda b l o m m a, s o m var henne värdig.
Och h o n h a d e trott h o n o m m e d en j u n g f r u l i g själs b l i n d a tro, i sin h ä n r y c k n i n g finnande lifvet s k ö n t, G u d så g o d o c h hela u n i v e r s u m l e e n d e.
O c h sedan.
.
.
sedan h a d e d e t blifvit d e n g a m l a v a n - liga historien o m k ö l d, f ö r s u m m e l s e o c h b e r ä k n i n g, d e n n a n e d r i g a historia-, s o m d a g l i g e n u p p r e p a s u n d e r våra ö g o n, s o m är uslare än ett brott, bittrare än en f ö r o l ä m p n i n g, m e n h v i l k e n i n g e n lag straffar o c h i n g e n l a g b o k n ä m n e r; d e n h a d e utvecklat sig små- n i n g o m, dag för dag, t i m m e för t i m m e, o b e k a n t för andra, för h o n o m lätt s o m a n d r a o b e t y d l i g a till- dragelser i lifvet, m e n för h e n n e en tortyr, l å n g s a m o c h tyst, s o m k o m hvarje fiber i h e n n e s b r ö s t att v i b r e r a af smärta.
O c h n u v a r det r e d a n en g a m m a l historia.
Det nyhetstörstande sqvallret h a d e för l ä n g e sedan tagit h a n d o m d e n.
H a n gifter sig m e d d e n rika, b l o n d a a m e r i k a n s k a n, s o m h a n för en m å n a d sedan sett för första g å n g e n; u n d e r m ä n g d e n s skämt, l y c k ö n s k - n i n g a r, afund o c h bifallsrop h a d e h a n m e d ett slag från t a p p r e medtäflare eröfrat bytet — flickan o c h hemgiften.
O c h i d e n n a glans o c h d e n n a fröjd för- s v a n n d e n lilla bleka varelsen i s k u g g a n, l i k s o m h o n försvann här i d e n till trängsel fylda, af ljus strålan- de teatersalongen.
» H a n v a r litet smått betagen i h e n n e en tid, » sade e n.
» B a r n s l i g h e t e r!
» h a d e e n a n n a n utropat.
» D e t skulle hafva varit en d å r s k a p.
» » A h n e j, det var h a n för k l o k till. » » D e t skulle o c k s å varit en h e m g i f t att k o m m a med, l u m p n a femtiotusen l i r e!
» Gardenia.
en i elektrisk b e l y s n i n g strålande teatern h a d e ett festligt utseende.
É P a r k e t t e n var ett böljande h a f af h u f v u d e n, f ö r m ö r k a d t af svarta h å r l u g g a r o e h kikare, b l a n d h v i l k a herrarnes h v i t a skjortbröst b i l d a d e ljusa fläckar.
I l o g e r n a v a r det ett s k i m m e r af d i a m a n t e r öfver artistiska h u f v u d e n, friserade St l ' a n t i q u e, p å n a k n a a x l a r o c h armar, b l ä n d a n d e h v i t a s o m m a r m o r, s o m alabaster, s o m liljekalkar eller s o m s n ö.
.
.
o c h p å v ä g g e n s r ö d a g r u n d aftecknade sig i s m ä l t a n d e l i n i e r och i hundratals o l i k a f a c o n e r alla r e g n b å g e n s färger s o m e n M i g d e k o r a t i o n till en fantasirik arkitektur.
O r k e s t e r n, sammansatt af mästare, g r e p an s y m - f o n i e n m e d ett m ä k t i g t c r e s c e n d o, s o m fylde salen med t o n v å g o r, u n d e r det v i o l i n e r n a s t r e m u l e r a n d e h ö j d e sig l i k t en snyftning, o c h ridån, lyftad af o s y n l i g a händer, lät e n nattlig s c e n, full af natur- trohet, framträda för åskådarnes ö g o n.
» H v a d d u är blek, mitt b a r n, » sade m o d e r n plötsligt o c h lutade sig n e d m o t sin dotter.
» D e t är v ä r m e n, det starka ljusskenet. » Och h o n ler m e d d e bleka läpparna, o c h alltför stolt att låta sin h e m l i g h e t u n d s l i p p a sig, alltför ren för att tillåta sig en l ö g n, r y c k e r h o n m e d en hastig rörelse d e n h v i t a gardenian ur sitt hår o c h låter den falla till m a r k e n, sedan h o n k r a m a t s ö n d e r d e n m e l l a n sina s m å darrande fingrar.
Nej, det är doften från d e n der b l o m m a n!
Sen till, ärade läsarinnor, att I dun finnes hos alla edra bekanta!
tion ske å verksamhet n ä r m a s t e m o t t a g a s postanstalt. — m e d Bidrag frän tacksamhet.
Endast alla en o m r å d e n sida En bild ur ett sträfsamt lif.
|n för tiden vilja så många beträda små- «å=«fe skolelärarinnans bana, att man börjar tala om ofverbefolkning.
Mindre bemedlade föräldrar önska, att deras barn ej måtte be- liöfva » träla för andra », som de gjort.
D e unga flickorna å sin sida ledas in på denna stråt af många motiv: en del anser sig komma en » grad högre » än tjenarinnorna, somliga önska ega ett eget hem och vilja sjelfva sträfva för sitt uppehälle och få » råda sig sjelfva ».
Många gånger ställas håg och anlag i bakgrunden, och derför bli de unga lärarinnor- na trötta vid skolan, fälla modet och tåla- modet, och om de så göra, få de också sakna den glädje, som uppfyld pligt och barnens till- gifvenhet och framåtsträfvande kunna skänka.
En lärare får oftast ingen annan uppmunt- ran eller erkänsla.
Dessa få dock hemta nytt mod — många af dem lemna skolar- betet, då tillfälle dertill yppas — de andra få lust till arbetet genom erfarenhet och vana.
Men en ung flicka — många gånger utan hem och anhöriga — som på detta sätt blir förflyttad till en ansvarsfull plats och bland obekanta och kritiserande menniskor, hon be- höfver en allvarlig oeh stadgad karaktär för att kunna häfda sitt värde som barnens vårdarinna.
En lärarinna står under all- mänhetens dom, och hennes handlingar ut- tydas sällan till det bästa.
Har hon ännu ej hunnit » skapa sig en karaktär » — • är hon ung, oerfaren, liflig och godtrogen, utan någon, som intresserar sig för henne och ger henne moderliga och vän- liga råd, men med många, som uppmärksamma den minsta tanklösa handling — då må man ej undra, om hon mången gång finner sin ställning outhärdlig, att hon afundas tjena- rinnan, som dock har sitt husbondfolk att trygga sig till.
Ingen kunde bättre behöfva tröst och uppmuntran oeh får — i de flesta fall — så fullständigt sakna den!
Det kan j u hända, att lärarinnor, som äro bosatta i en stad eller länge vistats på samma ställe, som hunnit göra sig förtrogna med folket, vänja sig vid kallet och förvärfva sig vänner, icke kunna instämma häri.
Men dessa äro få, ty det behöfves många år, innan man kan förvärfva sig folkets erkänsla, deltagande och förtroende.
Och det fordras ett regel- messigt, ' allvarligt och » lillgammalt » lefverne, innan ett sådant resultat ernås.
Den unga lärarinnan må vara allvarlig inom skolans väggar, hon må sträfva att få bort sin naturliga, uppbrusande liflighet, hon må polera och jemna sitt sangviniska tem- perament, då hon kommer ut bland menni- skor, tar dock den tillbakahållna lifligheten sig luft.
Men der finnes ingen jemnårig, som förstår henne.
D e äldre göra beskärmande miner bakom hennes rygg, de draga sig för henne, och vill hon med dem samtala om något annat än andra menniskor och deras egna intressen, förstå de henne lika litet.
Somliga kunna visserligen agera deltagande vänner, och hon talar förtroendefullt med dem och bemöter dem som sådana.
Men hon får snart djupt och bittert känna saknaden af föräldrahem oeh föräldrastöd, verkligt delta- gande syskon och vänner.
Det är ej lätt att vid så unga år vara menniskokännare och såmedels rätta sitt upp- förande efter sin omgifnings karaktär.
Men ungdomslusten nötes så småningom af f ö r D qvlnllg papperet b ö r l \ J I M a n v ä n d a s IN anglfvas, och och marginal kan bort, barnens närvaro blir något nödvändigt, och den unga lärarinnan har vant sig vid jemnrood och lugn i brödbekymrens och en enformig tillvaros skola.
Kampen för till- varon har skänkt henne resignation, på samma gång den måhända i förtid brutit hennes krafter.
Den lilla kammarens enformighet med sin ofta isolerade belägenhet, sina tarfliga möbler och sina få besök har blifvit en vana.
Det har blifvit en vana att om hvardagseftermid- dagarna med stickstrumpan i handen stirra ut öfver de gamla kända vyerna och om söndagarna, kanske för hundrade gången, ögna igenom den lektyr, hon haft råd att skaffa sig.
Hur gerna skulle hon ej önska sig ett eller annat populärt, utmärkt arbete!
Men hon har ej råd att bestå sig läsandets förströelse.
Under sådana ensamma timmar kunna framtidsperspektiv glida fram för hennes inre blick.
Visst ' skulle hon också önska sig ett eget hem — en god make — som vore henne ett stöd; men som det finnes så få så- dana, blefve denna önskans fullbordan endast en fortsatt kamp för tillvaron.
Hennes största åstundan vore dock att veta sig kunna njuta af en betryggad ålderdom.
Men om hon under de långa, mödosamma åren med sina pröfningar, missräkningar och sparsamt strödda ljusglimtar ej kunnat sam- manspara en summa, som gör henne jem- förelsevis oberoende — då blir hennes lott endera att falla slägtingar till last eller ock — fattighuset.
Men tiden går sin suäckgång, sträfsamma dagar omvexla med nätter, veckor med må- nader och år.
Och hur tiden flyr, yppar sig ännu ett framtidsperspektiv: hennes helsa är bruten, hon blir nedlagd på sjukbädden och — dör, innan hon hunnit blifva någon till kostnad och besvär.
Många gånger är denna framtidsutsigt den ljusaste.
Augusta.
Makar och omaka makar.
Tecknade efter lefvande Af modeller.
Hugin.
an tänker, talar och skrifver i våra da- gar så mycket öfver qvinnans frigörelse.
Och man anser som ett önskvärdt mål, att hon finge fullständig likställighet med mannen.
Som början härtill förordar man samunder- visning, för att på så sätt odla flickans själ i samma riktning som gossens.
Och vunnes bara detta mål, så tror mången, att qvinnans framtida lycka och välfärd vore betryggade.
Nåväl, vi kunna ej förneka, att den ogifta qvinnan skulle kunna draga fördel häraf, i syn- nerhet om en så der karlaktig uppfostran kunde komma henne att känna sig fullt till- fredsstäld af att gå sitt lif ensam framåt.
Deremot fruktar man, att resultatet af en sådan uppfostran kunde blifva mindre godt för det lilla qvinliga ljushufvud, som, sedan hon vid sidan af manliga kamrater tagit » stu- denten », gick att uppfylla en makas och mo- ders pligter.
Ty det har af ålder blifvit sagdt, att om ett äktenskap skall blifva verkligt lyckligt, så måste makarne komplettera hvar andra.
Men säg mig, månne detta sällhetsbringande för- hållande mera skall kunna uppnås, om mannen och qvinnan fostras, som om de tillhörde samma kön?
» Nej, aldrig i lifvet », kunna vi svara.
Men så kommer lyckligtvis ett » om ».
Och det är vår evinnerliga lycka, att ett så- l e m n a s.
N a m n fullkomlig diskretion och från a d r e s s torde redaktionens alltid sida n o g a påräknas.
dant finnes.
Ja, vi kunna ganska förtröstans- fullt fråga oss, » om inte naturen ändå tar ut sin rätt? » Låtom oss hoppas det.
Så att, i trots af allt, våra efterkommande må kunna sannings- enligt instämma i den store skalden och qvinno- kännaren Tegnérs ord: » Men ack!
Natur, vi öfvervinna ej dig: i hydda som på tron, som sömmerska, som amazon, din qvinna blir ändå en q vinna, » etc.
Ja, det är åtminstone ljuft att tänka, att ingen uppfostran, i hvad riktning den än går, skall helt och hållet kunna förqväfva — ända till sista gnistan förqväfva — denna qvinnans omedvetna längtan att vara » en ranka, viss- nad om ej stödd. » Och alla skäl.
tala för, att detta hopp ej är förmätet; ty säkert är, att, om inte » rankan » behöfver något stöd, så har det åtminstone hittilldags visat sig, att hon skjuter långt här- ligare skott och fröjdar oss långt mera, då det » stödet » blifvit henne förunnadt.
Se t. ex. på den unga fröken på banken!
Inte förmår hennes aktningsvärda arbete att göra henne så lycklig, som hon skulle känna sig vid att » räkna ut » något så enkelt, som hvad hon skulle kunna gifva sin » älskade lille gubbe » till middagen.
— Och tro mig, ingen qvinlig telegrafist kan affyra något telegram med gladare känslor än det, som omtalar hen- nes egen förlofning.
Ja, vare detta nog sagdt.
Lycklig är nog qvinnan, då hon lyckats armbåga sig fram till en god anställning på lifvets marknads- torg, lyckligare är hon dock, när hon i sjuk- salen, barnhemmet eller lärorummet känner med sig, att hon har en skön mission att fylla; men allra lyckligast är den qvinna, som fått ett eget hem, en älskad make och kära små barn att lefva för.
Jag trotsar hvera som helst att förneka san- ningen häraf.
Och dock kan man bäfva, så fort tanken ledes in på äktenskap.
Men hvad är då orsaken härtill?
Naturligtvis det oförnuftiga sätt, hvarpå så månget äktenskap ingås.
Men huru skall man då värna sig sjelf från att, om man vill göra, hvad hjertat manar, nämligen gifta sig, ej gå så der oklokt till väga?
Jo, man skall akta sig, för att ej äktenska- pet blir ett förbund mellan omaka makar.
Ty det är sådana onaturliga äktenskap, som göra, att så mången hånar, ja, förnekar den äkten- skapliga lyckan och säger: » De som äro inne vilja ut, och de som äro ute vilja in ».
Men mot sådant hån kunna tusentals lyckliga ma- kar protestera.
Läs t. ex. Luthers tankar om äktenskapet!
De äro höga och sublima som hela denne ädle mans lifsåskådning.
Och man skulle kunna anföra många källor, som öfverflöda af loftal öfver äktenskapets välsignelser.
Men det skulle blifva för vidlyftigt, och jag vill endast i korhet påpeka, att, då man läser om store män, skall man i regel iakttaga, att de flesta växt upp under handledning af en » klok och kärleksfull moder » samt en i allo hedervärd fader.
Synnerligast skall man finna, att beskrifningen öfver modem vittnar om, att den der » store mannen » haft ett det mest älskliga och ljufva barndomshem.
Se t. ex. biografier öfver Carl v. Linné.
Huru vigtigt är det ej derför, såväl för oss sjelfva som våra efterkommande, att qvinnans uppfostran blir den möjligast bästa.
Och till det målet syfta vi alla, fast upp- fattningarna om dess vinnande skilja sig be: tydligt från hvar andra.
Godt, om de bara
Manusicripi, s o m ej f o g a s.
a n t a g e s Inga till I n f ö r a n d e, o f r a n k e r a d e å t e r s ä n d e s, f ö r s ä n d e l s e r kunde enas i en så vigtig punkt som denna: » Odla qvinnans själ i sådan riktning, att vår- den om hemmet ej blir henne likgiltig! » Lär henne, att der, just der, skall hon finna den pröfvosten, som skall bevisa, om hjertats upp- fostran ej blifvit försummad.
Och blir så bara både hufvudets och hjer- tats kraf på bildning tillgodosedda, skola följ- derna bli lysande.
Ty en qvinna med god in- telligens, goda kunskaper och ett varmt hjerta går ej och gifter sig med en » omaka make ».
Nej, hon gör ej som qvinnorna i forna dagar, tager den förste bäste för att slippa blifva » en gammal mamsell ».
Men äanu hafva vi, ty värr, ej kommit så långt.
Allra minst tyckas männen, som, likt hed- ningar fortfarande dansa kring guldkalfven, besinna vigten af äktenskapet.
Dess djupa be- tydelse, dess kraf på osviklig trohet och kär- lek tyckas för dem ej vara fullt klara och medvetna.
I så fall skulle de mera vinnlägga sig om, att i grunden lära känna den qvinna, med hvilken de iugå en förening för lifvet.
Men huru, minst sagdt, obetänksamt går icke mången, för öfrigt klok, man här vid lag till väga!
Se på löjtnant B-stjerna tillexempel!
Han, som inte för något pris vågade köpa sig en ridhäst, förr än han inhemtat råd af de för- nämsta hästkännare, vågade risken att förlofva sig med fröken H-skjöld, som han endast träffat på några baler.
Han visste inte mera om henne, än att hon hade » tvåhundra tusen arf- fallna » och var den mest strålande stjernan på Amaranthen; om hennes öfriga egenska- per visste han lika litet, som om hon bott på Goda Hoppsudden.
Och inte frågade han sig heller till råds med dem, som kände henne närmare.
Men så aflöpte väl inte den affären lika bra som hans hästköp?
Nej, långt derifrån.
Han fick till och med för hennes skull sälja hästen och köpa juve- ler, ty hennes anspråk på lyx voro långt större, än räntorna på hennes kapital tilläto.
Men detta var inte det värsta.
Strax efter bröllopet märkte de med fasa, att de voro » omaka makar ».
Allt hvad hon tyckte om, hatade han, och allt hvad som fröjdade henne, fann han dåraktigt.
Följden blef, att de hjerte- fröso vid den egna härden.
Ja, der fans ej värme nog föv att normalt utveckla deras arma små barn.
Nej, de blefvo pessimister i fråga om lifvets lycka, allrahelst den äktenskapliga.
Deras ende son är f. n. en gammal » knar- rig, bitter ungkarl », säga damerna; men egent- ligen är han den syndabock, som, med ett för- sakande enstöringslif, blifvit offret, som fått försona sina föräldrars lättsinniga ingående af äktenskap.
Och ännu ett liknande fall.
Den excentriske A., artist af själ och hjerta, hade fått i sitt hufvud, att han skulle gifta sig med den mest Venusliknande qvinna, han kunde träffa i sin väg.
Han fann henne.
— » Se der mitt förkroppsligade ideal, » tänkte han.
Och ett, tu, tre var han fastlänkad med en varelse, som till hela sin själsriktning var en komplett motsats till det drömda idealet.
Allt, hvad hans skönhetstörstande ande fann sublimt, väckte hennes löje och de små priffe- partier, som roade henne, fann han i högsta grad oqvinliga.
Och när hon så började röka cigarr, ja, då föll » Venus » med ens från pie- destalen.
Och hvarje fiber i hans nervöst känsliga organism vibrerade af olust, när han hörde hennes småsinnade sqvaller, värdigt en skandalkrönika.
s å v l d a p o r t o lösas.
bl.
I P \ I I U U I M Annonser I &lt; spalt, m o t t a g a s petitrad Men till detta kom den själsnjutning han hvarje gång erfor vid sammanträffandet med andra, af bildning och själsadel genomandade qvinnor.
Då kändes hans ok som störst.
Att veta sig vara fastlåst vid en qvinna, med hvil- ken han ej egde en enda gemensam berörings- punkt, var själsmördande.
Men hvad var att göra?
Jo, de följde hvar sin smak, gick hvar sin väg, och det hade de bort göra från början.
Men det är ej ensamt bland de bildade klasserna sådana olycksaliga äktenskap ingås.
Nej, samma öde drabbade 22-årige hemmans- egaresonen Johan Petter Larsson.
Fast den stackars mannen var det då mera synd om.
Ty » far » nekade honom torparns Brita och tvingade honom att » slå hemmanen samman », hvilket ej kunde gå för sig med mindre än att gifta sig med grannens vindögda dotter, en ungdom på trettiosex år.
Och nog fick den hårde fadern sin vilja fram.
Men, o, hvad » de unga tu » se ' n gingo och sågo onda ut mot hvar andra!
De lik- nade två dragare, som ej kunde trifvas att gå som par.
De sletos och stretade åt hvar sitt håll, och oket tryckte förfärligt.
Ej minst kän- des det tungt för den stackars hustrun, ty inom allmogeklassen svarfvar man inte till fraserna så noga.
Nej, der får man höra den osminkade sanningen.
Och här lydde den: » Ja, si hade jag anat, att gården varit inteck- nad, så hade minsann inte far lurat mig till att ta ' dej, Lena. » De der orden brände sig in med eldskrift i makans själ, och der alstrade de bitterhet och hat.
Men, besynnerligt nog, i bredd med att denna malört grodde i hjertat, ökades familjen år efter år.
Och detta var i sanning beklagligt.
Ty hemmets jordmån var ej danad att fostra några evighetsblomster.
Sådana behöfva mycken sol, mycken värme och kärlig vård.
Men intet af detta funno de i hemmet.
Nej, fadern var kall och hård och modern slö och likgiltig.
Följderna uteblefvo ej heller, i det att alla beklagade sig öfver » di illake ungera ».
(S l u t i nästa n:r.)
En hvar dagshistoria.
Af L a u r a Fitinghoff.
» jyj^ottern » L o u i s e A n d e r s s o n, s o m h o n ' b e n ä m d e s Qjjr i b e t y g e t, h a d e nyss k o m m i t upp till S t o c k - holm.
F r å n ett fattigt h e m h a le h o n k o m m i t, o c h n å g r a e g e n t l i g a » g o d d a g a r » h a d e h o n aldrig haft.
R e d a n s o m h e l t u n g fick h o n taga tjenst s o m ladu- gårdspiga h o s en b o n d e.
S e d a n tjenade h o n h o s en t o r p a r e, för h v i l k e n h o n » g i c k i h e r r g å r d e n » på ar- bete, o c h derifrån b l e f h o n a n t a g e n s o m k ö k s a h o s a r r e n d a t o r n af p r e s t g å r d e n.
A f sin m o r h a d e h o n i arf fått ett t u n g t o c h bittert l y n n e, o c h detta l e d s a m m a arf var h e n n e j e m t i v ä g e n o c h h i n d r a d e h e n n e att b i b e h å l l a d e platser, h o n en g å n g erhållit.
H o n var rask, d u g l i g o c h o r d e n t l i g, m e n tålde ej e n tillrättavisning eller p å m i n n e l s e, utan att d e r v i d genast r å k a i v r e d e s m o d eller att m e d skarpa, h å r d a o r d sätta sig till m o t v ä r n.
H o n a n s å g sig lida af en faslig o t u r h v a d tjensten a n g i c k, t y alltjemt r å k a d e h o n ut för elaka, orättvisa, o r ä s o n l i g a m a t m ö d r a r; d e t berättade h o n för alla, s o m ville h ö r a h e n n e.
S l u t l i g e n beslöt h o n, i sam- råd m e d sina f ö r t r o g n a, att h o n skulle ge sig i v ä g till S t o c k h o l m.
H o n visste, att j u n g f r u r n a d e r kalla- des fröknar, h a d e e g n a r u m, fingo d r i c k a kaffe m e d » d o p p » o m m o r g n a r n e o c h te o m q v ä l l a r n e, alldeles s o m h e r r s k a p på kalas.
Så k o m h o n upp till S t o c k h o l m, satt på k o m m i s - s i o n s k o n t o r, m o r s k o c h kavat de första d a g a r n a — så h a d e h o n h ö r t, att m a n skulle visa sig, o m m a n skulle k o m m a sig fram d e r u p p e i d e n stora staden.
H o n h a d e beslutit se sig n o g a f ö r o c h att fram- för allt » t a » en m a t m o r, s o m såg riktigt h y g g l i g o c h b e s k e d l i g ut.
H i t t i l l s h a d e h o n ej sett n å g o n sådan, ty alla fruar, s o m varit i n n e på k o n t o r e t, h a d e sett » n o s i g a » o c h f ö r n ä m a ut.
M e n när h o n suttit (= e n d a s t 10 m o t kontant stafvelser).
Ingen llqvld I förskott annons införes af 2 5 under öre I pr 4 - krona.
p å k o n t o r e t i tre dagar, v a r h o n trött o c h m o d l ö s o c h färdig att antaga h v a d tjenst s o m än e r b j ö d e sig.
I sjelfva v e r k e t h a d e ej m å n g a fruar v ä n d t sig till h e n n e, d å h e n n e s a n n a r s rätt v a c k r a, friska o c h u n g a ansigte v e r k a d e frånstötande m e d sin bittra m i n o c h h o n d e s s u t o m måste tillstå, att h o n h v a r k e n v a r kunnig i finstrykning eller h a d e lärt sig laga mat.
T i l l sist k o m e n fru infarande, t j o c k, fet o c h h ö g - röstad.
H o n hade nykterhetsvärdshus o c h ville ha en rask, o r d e n t l i g flicka, s o m h o n a f b e t y g e n såg, att L o v i s a v a r.
L ö n e n k n u s s l a d e h o n i n t e på, u t a n e r b j ö d sådan, nära n o g d u b b e l, e m o t h v a d L o v i s a varit v a n v i d p å l a n d e t.
Således tillträdde L o v i s a platsen.
M e n efter ett p a r m å n a d e r satt h o n åter på » kontoret ».
D e t h a d e varit h e n n e o m ö j l i g t att uthärda.
U p p e b å d e bittida o c h sent, o c h ett riktigt slafgöra m e d s k u r n i n g, slask o c h d i s k n i n g från m o r - g o n till q v ä l l.
N o g fick h o n d o p p till kaffet o m m o r g n a r n a, m e n när h o n b l e f v a n v i d detta, så s m a - k a d e d e t alls i n t e bättre än d e n salta sillen o c h n y - k o k t a potatisen, s o m h o n b r u k a d e få till frukost p å landet.
O c h det der lilla svarta k o n t o r e t, s o m skulle föreställa h e n n e s e g e t r u m, föreföll h e n n e bra m y c k e t sämre till sofplats, än h v a d det stora, r y m l i g a k ö k e t p å l a n d e t varit.
D e s s u t o m var d e t en massa andra olägenheter, s o m h o n ej k u n n a t fördraga, o c h s o m v o r o a n l e d n i n g till, att h o n n u åter satt p å » kontoret ».
M e n n u k o m d e r ä n d t l i g e n i n e n liten fru, fin o c h späd nästan s o m ett b a r n.
H o n såg så g o d t o c h t r o b j e r t a d t ut p å L o v i s a, att d e n n a k ä n d e d e t ä n d a i n i själen.
H o n sade sig endast b r u k a ha ' en tjenare, o c h d e n h o n haft, h a d e rest till sitt h e m att v å r d a sina s m å s y s k o n, s o m n y s s blifvit m o d e r - lösa.
N u b e h ö f d e frun e n a n n a n flicka i stället, e n s o m v a r snäll o c h anspråkslös, d u g l i g o c h o r d e n t l i g, o c h efter ett litet samtal m e d L o v i s a a n t o g d e n ' lilla frun h e n n e till tjenare.
D e n n a k ä n d e sig v i d tan- k e n att få en sådan liten b a r n s l i g m a t m o r helt lätt o m hjertat, fast än d e n l ö n, s o m n u b j ö d s h e n n e, v a r b e t y d l i g t m i n d r e, än d e n h o n n y l i g e n haft p å » n y k - terheten ».
D e t g i c k så bra d e första v e c k o r n a.
D e n lilla frun h a d e ett så m i l d t.
m e n b e s t ä m d t sätt att säga till, h u r u h o n ville hafva, att L o v i s a, s o m d o c k allt- s o m oftast v i s a d e sin t r u m p n a m i n, ej k o m sig för m e d n å g r a skarpa svar.
M e n d e t e n d a var, t y c k t e h o n, att det var ett fasligt snålande p å v e d e n.
L o v i s a a f s k y d d e att g ö r a u p p e l d i spisen, h o n fann d e t v i d a b e q v ä m a r e att d e r, e m e l l a n m å l e n, u n d e r h å l l a en j e m n e l d.
A t t låta det s l o c k n a efter frukosten o c h så åter tända till frukostlofvet p å f ö r m i d d a g e n, när b a r n e n k o m m o från s k o l a n o c h skulle ha v a r m m j ö l k, d e t a n s å g h o n i n o m sig s å s o m n å g o t i h ö g g r a d d u m t, snålt o c h o b e f o g a d t.
H o n h a d e l ä n g e gått o e h o n d g j o r t s ö f v e r detta o c h beslutit att e n g å n g för alla säga sin m e n i n g d e r o m till f r u n; det k u n d e j u s t v a r a p å tiden, att h o n fick veta, att en stackars tjenare o c k s å k u n d e h a sin t a n k e o m saker o c h ting.
S å e n kall, r u s k i g m o r g o n, när frun varit n e r e i vedkällaren o c h m e d b å d e h ä p n a d o c h f ö r s k r ä c k e l s e iakttagit, h u r u h å r d t d e t tagit p å d e t d y r b a r a v e d - förrådet, h e j d a d e h o n, j u s t s o m h o n g i c k g e n o m k ö k e t, L o v i s a från att n u, strax efter frukosten, sticka i n ett stort v e d t r ä d i spiseln.
L o v i s a ö p p n a d e m u n för att k o m m a fram m e d h v a d h o n tänkte o m frun, m e n k o m att m ö t a d e n n a s ö g o n.
D e sågo sorgsna o c h trötta ut.
L o v i s a b e g r e p i n t e, h u r u det var fatt m e d h e n n e sjelf, m e n h o n fick i n t e ett o r d ur sig, förr än frun redan gått i n, o c h d å v a r h o n r e n t af o n d, för att h o n i n g e n t i n g sagt.
F r u n h a d e annars sett så o n d o c h sur ut ä n d a från m o r g o n e n, d å h o n fått ett bref.
L o v i s a tänkte på, att hon i n t e p å flere v e c k o r fått n å g o t b r e f från sin g o s s e, s o m v a r ute till sjös, o c h så k ä n d e h o n, att det började » d r a » o c h v ä r k a i tänderna, o c h h u r u h o n riktigt ilsknade till invärtes.
S v a r t var d e t i spisen.
H o n visste m y c k e t v ä l, att b a r n e n o m e n t i m m e skulle k o m m a från skolan, utfrusna o c h h u n g - riga, m e n, b e v a r s v ä l, v i l l e frun r y c k a v e d t r ä d e n ur h ä n d e r n a p å h e n n e, så inte b e k o m det h e n n e n å g o t!
N ä r b a r n e n k o m m o h e m o c h frun efter e n s t u n d k o m ut för att s o m v a n l i g t h e m t a i n d e n v a r m a m j ö l k e n, s t o d m j ö l k p a n n a n kall p å s p i s e n, o c h n ä r n u frun m e d m y c k e t m i s s n ö j d o c h f ö r v å n a d s t ä m m a frågade, h v a d det skulle b e t y d a, fick ä n d t l i g e n L o v i s a fram, h v a d s o m jäst i n o m h e n n e hela m o r g o n e n.
H o n v ä n d e sig höfligt e m o t frun o c h s k r e k: » O vett får j a g, o m j a g eldar, o c h o v e t t får j a g, o m j a g låter b l i.
J a g är så rasande p å allt knussel o c h y n k e d o m h ä r i huset, att j a g g e r a l l t i h o p p å båten. » S å b ö r j a d e h o n regera m e d s p i s r i n g a r o c h v e d t r ä n, så att frun inte h ö r d e n å g o t mera.
D e n n a - gick tyst in till sig, s o r g s e n, f ö r v å n a d o c h förödmjukad.
» O v e t t », h a d e hon varit » o v e t t i g »!
D e t föreföll h e n n e så u n d e r l i g t a l l t s a m m a n.
H o n affärdade bar- n e n till s k o l a n, o c h s e ' n satte h o n ' s i g n e d v i d sitt
I DU arbete, m e n måste l ä g g a b o r t d e t för tårar o c h tan- kar, s o m k o m m o öfver h e n n e.
H a d e h o n varit ovettig, o c h h v a d menades d e r m e d!
Hon k o m i h å g, att h o n p å m o r g o n e n m e d en viss häftighet h a d e tagit vedträdet u r h a n d e n p å L c v i s a, o c h att h o n säkert b å d e sett o n d ut o c h äfven talat så, när h o n v a r ute o c h frågade efter m j ö l k e n.
M e n o c k s å, h u r u k u n d e L o v i s a vara så s t y g g, hård, näsvis o c h o l y d i g — att så g l ö m m a, att h o n b l o t t var en tjenare!
Men h v e m är ej en tjenare, t ä n k t e frun vidare.
V i tjena j u alla h v a r a n d r a i d e n n a v e r l d e n.
F u n n e s ej h u s b o n d e n o c h m a t m o d e r n, så funnes i n g e n att tjena, o c h tjenaren skulle i så fall sakna d e n föda, det h u s r u m o c h d e n l ö n, af h v i l k e n h a n lefver.
F u n - nes ej åter tjenaren, så skulle arbetsgifvaren i alla m ö j l i g a h ä n s e e n d e n lida deraf.
Således är försynens m e n i n g m e d oss m e n n i s k o r, att v i alla skola tjena h v a r andra.
H o n g ö r ej afseende på, h v e m s o m d e r v i d l a g e g e r största värdet i v e r l d e n s ö g o n, utan blott på, huru h v a r o c h en sköter sin tjenst.
F r u n fortsatte sin t a n k e g å n g.
H u r u skall nu j a g ärligast sköta m i n I j e n s t s o m m a t m o d e r åt L o v i s a?
A r h o n v e r k l i g e n i själ o c h hjerta en elak flicka, eller har äfven h o n, l i k s o m j a g, sina s o r g e r o c h be- k y m m e r, s o m g ö r a h e n n e r e t l i g?
» O, inte k a n h o n h a så t u n g a s o m j a g », snyftade h o n o c h g ö m d e an- sigtet i n ä s d u k e n, » e n s a m m e d barnen o c h o m s o r g e n o m allt. » A r detta sant, o c h är det en ursäkt, h v i s k a d e e n a n n a n röst i n o m h e n n e.
Ä r j a g e n s a m, när j a g t y d - ligt känt, att f ö r s y n e n hvarje d a g af m i t t l i f hjelpt mig o c h lättat m i n a b ö r d o r?
H a r j a g inte helsa, v ä n n e r o c h f ö r m å g a att t ä n k a o c h d r a g a försorg o m de m i n a?
Men ändå, i n t e k u n n a L o v i s a s s o r g e r j e m f ö r a s med m i n a; o c h h v a d skulle d e t d e s s u t o m bli m e d o r d n i n g o c h d i s c i p l i n i n o m h u s, o m j a g n u utan vidare fördrager både olydnad o c h uppstudsighet af m i n t j e n a r e?
» A c k, H e r r e G u d, h v a r f ö r skulle n u o c k s å detta k o m m a t i l l », j e m r a d e sig d e n lilla frun, h v i l k e n i l i k h e t m e d L o v i s a t y c k t e, att allt m ö j l i g t l e d s a m t h o p a d e sig d e n n a d a g e n.
H o n f ö r s ö k t e stålsätta sig o c h ö f v e r t y g a sig sjelf o m, att h o n inte b r y d d e sig o m L o v i s a s d å l i g a l y n n e, o c h att det i n t e v a r det, s o m n e d s t ä m d e h e n n e.
» D e t är j u bara e n p i g a, » sade h o n tyst, o c h u p p r o p a d e det h ö g t för att ö f v e r t y g a sig o m, h u r u liten b e t y - delse L o v i s a s v r e d e o c h s i m p l a o r d h a d e för h e n n e.
M e n så k o m åter o c h åter för h e n n e: E n » p i g a » visserligen, m e n en q v i n n a, s o m är m i t t d a g l i g a u m g ä n g e, utaf h v i l k e n j a g b e r o r, o c h s o m b e r o r a f mig.
J a g k a n inte lefva p å fiendtlig fot m e d en m e d m e n n i s k a o c h dertill e n, s o m står m i g s å nära.
A c k, h u r u skall j a g g ö r a!
L o v i s a s t o d uti k ö k e t o c h t o r k a d e d i s k a r n e o c h k ä n d e lifvet t y n g r e o c h o d r ä g l i g a r e än n å g o n s i n.
Hon h a d e varit så o n d p å frun hela tiden, m e d a n h o n väsnades m e d spiselringar o c h p o r s l i n.
N u t ä n k t e h o n sig, h u r v r e d g a d frun skulle vara der i n n e.
Men när h o n g i c k g e n o m t a m b u r e n m e d d e t n y - tvättade silfret, kastade h o n en b l i c k g e n o m dörr- s p r i n g a n o c h såg, h u r u frun satt m e d h u f v u d e t ned- b ö j d t i n ä s d u k e n o c h h ä n d e r n a s a m m a n k n ä p t a der- öfver.
Hon h a d e t ä n k t slänga n e d silfret i lådan, m e n kom n u att lägga n e d d e t helt v a r s a m t, sked v i d sked, o c h så nästan s m ö g h o n sig u t i k ö k e t i g e n.
D e t blef i en hast så tyst d e r ute.
H o n tänkte o c h tänkte, L o v i s a.
D e t började r ö r a sig så u n d e r l i g t inom henne.
A t t frun k u n d e v a r a så ledsen — h o n tänkte inte » a r g » l ä n g r e — öfver d e d e r fattiga o r d e n!
J a, så fick h o n väl det, d e t b r y d d e L o v i s a sig i c k e o m.
H o n h a d e sagt tusen g å n g e r värre saker till d e mat- m ö d r a r, h o n förut tjenat h o s.
M a n v a r v ä l i c k e s k y l d i g att bara tiga o c h tåla, för att m a n v a r e n stackars tjenare.
» O v e t t i g » — d e t var j u s t ett o r d, som L o v i s a t y c k t e o m, o c h s o m h o n b r u k a d e an- v ä n d a s o m e n sorts stridssignal, när h a r m o c h för- tret u n d e r n å g o n tid h a d e samlat sig i n o m h e n n e o c h h o n ville h a utbrott för dessa sina k ä n s l o r.
Det var dock något underligt o c h beklämmande u t i detta, att frun g i c k i n, alldeles tyst, att h o n satt der i n n e m e d h o p k n ä p t a h ä n d e r o c h grät.
Det v o r e n o g i n t e för L o v i s a s s k u l l; h o n grät v ä l efter sin m a n, s o m h o n f ö r i c k e så l ä n g e sedan förlorat, o c h så h a d e det säkert stått n å g o t l e d s a m t i brefvet, h o n fått p å m o r g o n e n.
H o n v a r n o g k a n s k e ä n g s - lig, att E l s a, s o m h a d e litet o n d t i halsen, skulle få skarlakansfeber o c k s å — så L o v i s a tänkte p å allt m ö j l i g t annat, s o m k u n d e h a g j o r t frun l e d s e n.
M e n d e t u p p h ö r d e d o c k ej att s v i d a i n o m h e n r e.
» H e r r e G u d, att allting skall vara så u p p - o c h n e d v ä n d t o c h t u n g t i d e n n a v e r l d e n, » sv / ckade L o - visa, k n ö t en h a l s d u k o m sina v ä r k a n d e t ä n d e r o c h g j o r d e u p p eld i s p i s e l n; det v a r t o r s d a g, o c h h o n m å s t e sätta p å ärterna i tid.
A l d r i g h a d e h o n förr grufvat sig för att tala m e d N folk, s o m h o n grälat m e d, m e n n u g j o r d e h o n d e t så, att h o n t o g i låset ett p a r g å n g e r, i n n a n h o n k u n d e f ö r m å sig att g å i n till frun o c h b e g ä r a p e n - n i n g a r till plättarna.
F r u n l a d e j u s t u n d a n b i b e l n, s o m L o v i s a sett, att h o n d a g l i g e n b r u k a d e läsa uti.
H e n n e s ansigte såg m y c k e t allvarsamt, m e n ej strängt ut, när h o n tyst l e m n a d e L o v i s a p e n n i n g a r n a, o c h d e n n a t y c k t e, alt d e t v a r, s o m o m frun i detta ö g o n b l i c k varit så stor, o c h h o n k ä n d e sig sjelf så liten.
D å l i g b ö r j a d e h o n t y c k a sig vara o c k s å.
F ö r r h a d e h o n t y c k t, att alla h e n n e s m a t m ö d r a r varit elaka, o r ä s o n l i g a o c h orättvisa, m e n n u k o m d e t p å en g å n g för h e n n e, att h o n sjelf v a r orätt- vis, h o n s o m sagt, att frun v a r o v e t t i g, bara för att hon ville, att inte v e d e n skulle b r i n n a o n ö d i g t v i s, o c h f ö r att h o n ville h a m j ö l k e n v a r m åt b a r n e n i kylan.
T ä n k, o m frun skulle » säga o p p » h e n n e o e h h o n åter skulle u t o c h s ö k a plats o c h k a n s k e få en v e r k l i g t o v e t t i g fru!
O c h d e n n a m a t m o r, s o m varit så v ä n l i g o c h g o d m o t L o v i s a, o c h ä n d å h a d e h o n i c k e k u n n a t tiga, utan svarat h e n n e, s o m h o n gjort.
» J a g tror, att d e t b o r e n o n d a n d e i n o m m i g, j a g rår i n t e p å h o n o m o c h i n t e p å m i g sjelf, j a g fattiga stackare, » s u c k a d e L o v i s a, i det h o n b ö j d e h u f v u d e t n e d m o t d i s k b ä n k e n o c h v a g g a d e det fram o c h till b a k a u n d e r ett sakta s t ö n a n d e.
F r u n s h a n d lade sig lätt p å h e n n e s h u f v u d.
» H u r är det, v ä r k e r d e t i d i n a tänder i g e n?
» L o v i s a b ö j d e h u f v u d e t djupare n e d.
» S t a c k a r s barn, inte visste j a g, att d u h a d e tand- v ä r k; är d e t m y c k e t s v å r t?
» » Ja, frun, n o g v ä r k a tänderna, m e n i n t e är d e t det, j a g är så ledsen f ö r.
D e t är för allt d e t der t o k i g a, j a g sade till frun i f ö r m i d d a g, j a g är l e d s e n!
» » Är d u det, L o v i s a!
» F r u n s ö g o n fyldes af tårar.
Hon räckte L o v i s a handen, s o m denna hårdt o c h hjertligt t r y c k t e.
O c h så talade h o n o m för h e n n e, h v a d h o n tänkt i e n s a m h e t e n d e r i n n e, h u r u h o n tänkt, att hela v e r l d e n är full af tjenande, o c h att e n d a g d e n, s o m varit t r o g e n i d e t m i n s t a — o c h det förefaller m i n s t, men är d o c k störst, detta att öfverxinna sig sjelf — h a n är o c k t r o g e n i d e t m e r a är o c h skall en d a g blifva satt öfver m y c k e t.
Idun gratis erhåller en hvar, som anskaffar abonnenter, af dessa upptager avgif- 5 ten (å 1 kr.
för hvarje qvartal) och in- sänder den samma till Red.
af Idun, Stockholm.
Vaggvisa.
H e d e r s a m t o m n ä m d v i d I d u n s sjette u mc ?ia, g o 3 qSoJ;, n a t t å t £ u t a 3 a g g 6 e » t a n &amp; t a 3 e » o j;, titen Zina, i c j o ^ 3 u » i t t m e 3 u Et-ten t f c u g g t j:ogeE, s t u m t a i n!
6 m å j; ogEat.
fio, vinden u n 3 e t 6 o t t » å, B f o m n t a!
t Ö L n n t e, g o t a a m 3 u a E E a » fiaf !E m t n m å f u g n a » E u m t a ä t m m u c M w e n » o j;, Magen w; &amp; i n 3.
m j ?agta m s o m n a uti / 3 e | t&gt;un3 n u t f a GLnnie, | a m n m 2 f L u ttEE ö g o n min o m m o t a u ä E t e n » n u » ö t t fvåfc » m a » i n » E u t oioj;, alla, pristäfling.
3i.g 6 o m * o.
9 X u p i j ^ a j ?tana o c f v 3 e ojoj;, » o m n a 3-töna, e n g f x x f c u n 3 e f c a E E a t a n 3 a » o j;, i. a t t (^ u 3 * E t t t a » m e 3 m å e n g E a f c å i m m e t e n » m 3 e t å å - f a t a » a t a f t, » t j e f c n o t.
» n a E f t.
u j.
e f c t e g.
t u n, u a c &amp; f c a 3 u » liofc S t o m m a t: 3efc g u E E e n e u p p e v 4 &amp; / i ^ n t o m m a t!
B. W. Unga flickors lektyr.
^ ^ S n erfaren o c h förståndig m a n h a r påstått, « t e $ e att s a m m a s l a g s l e k t y r i c k e ä r p a s s a n d e för b å d e g o s s a r o c h f l i c k o r.
D e t t a k a n v i s s e r l i g e n v a r a s a n t, t y s ä k e r l i g e n s k u l l e d e t ej i n t r e s s e r a.
13 e l l e r 1 4 å r s g o s s a r att l ä s a L o u i s e A l c o t t s f ä r g l ö s a r o m a n e r o c h b e r ä t t e l s e r, d e r e m o t är det.
t e m l i g e n s ä k e r t att M a r r y a t s o c h C o o p e r s s k i l d r i n - gar lika v ä l s o m Marlitts o c h A l c o t t s skulle f ö r m å, s p ä n n a u n g a flickors intresse.
Men är d e t n u v e r k l i g e n e n d a s t f r å g a o m att » spänna »?
Jag för m i n del a n s e r n ä m d a l e k t y r i m å n g a h ä n s e e n d e n skadlig s å v ä l för u n g a flickor som för unga personer i allmänhet, men, s o m jag n u s ä r s k i l d t ä m n a r t a l a o m l ä s n i n g f ö r u n g a flickor,, v i l l j a g h å l l a m i g till d e t t a ä m n e.
E n a n s e d d l ä k a r e y t t r a d e e n g å n g b l a n d annat,, att h a n t r o d d e sig k u n n a p å p e k a o r s a k e n till v i s s a, n u t i d s s j u k d o m a r, o c h att b l e k s o t, n e r v o s i t e t o c h d y l i k t till s t o r d e l f ö r o r s a k a s, a f h v a d d e u n g a.
flickorna läsa i b a r n d o m e n o c h uppväxtåldern.
D e t t a ä r e n å s i g t, s o m j a g t r o r, att d e flesta p e r - soner dela.
Jag h a r o f t a f ö r v å n a t m i g ö f v e r d e n l i k g i l t i g h e t, h v a r m e d m a n l e m n a r all m ö j l i g lektyr i h ä n d e r n a p å u n g a f l i c k o r, o c h det ä r i s y n n e r h e t o b e g r i p l i g t, att e r f a r n a m ö d r a r t a n k l ö s t l å t a s i n a d ö t t r a r läsa,, h v a d d e finna f ö r g o d t.
M å n n e d e t i c k e ä r l i k a v i g t i g t att k o n t r o l l e r a, h v a d d e n u n g a flickan läser, s o m m e d h v i l k a m e n n i s k o r h o n u m g å s?
P å det hvita papperet med de oskyldiga svarta typerna kan den unga flickan hitta m å n g e n tanke, s o m k a n blifva h e n n e till e n s t ö d j e p u n k t i lifvet, m e n h o n k a n ä f v e n på.
d e t s a m m a finna grundsatser, s o m k u n n a r u b b a hennes moral o c h grumla hennes samvete.
Men h v a d s k o l a vi d å gifva v å r a u n g a flickor att l ä s a, h ö r j a g m ö d r a r n a f r å g a.
Det f i n n e s i l i t t e r a t u r e n t v å r i g t n i n g a r, d e n n y a o c h d e n g a m l a, eller, s o m m a n äfven kallar d e m, den realistiska o c h den idealistiska *.
Hvilken a f d e s s a t v å r i g t n i n g a r ä r d e t b ä s t att l å t a u n g a flickor l ä s a?
Ja, d e t t a ä r s v å r t att a f g ö r a, t y b ä g g e r i g t n i n - g a r n a h a f v a s o m allt a n n a t h ä r i v e r l d e n s i n a fel och sina förtjenster.
D e n r e a l i s t i s k a r i g t n i n g e n v i s a r o s s lifvet, s å d a n t d e t är, d e n f r a m s t ä l l e r f ö r o s s u t a n s k o n s a m h e t o c h i d e m i n s t a detaljer, h u r u d a n a de m e n n i s k o r ä r o, b l a n d h v i l k a v i l e f v a.
Vi s t ä l l a s a n s i g t e m o t ansigte m e d den nakna verkligheten o c h m e d o s s s j e l f v a.
O m d e t är e n g o d f ö r f a t t a r e v i l ä s a, tvin- gas v i i h v a r j e ö g o n b l i c k att u t r o p a: j a, d e t är sant, s å d a n a äro vi j u sjelfva!
Det är tyvärr icke a l l t i d i e n f ö r d e l a k t i g d a g e r, v i få s k å d a v å r t e g e t konterfej.
De b ä s t a af v å r a realistiska författare skildra lifvet g e n o m d e s s p s y k o l o g i s k a e g e n h e t e r o c h k u n n a d å f o r m a s i n f r a m s t ä l l n i n g till e n förträffligt ut- förd bild af en m e n n i s k o s j ä l.
M i n d r e b e g å f v a d e författare d e r e m o t, s o m s a k n a f ö r m å g a att p s y k o l o g i s k t s k i l d r a m e n n i s k o r, g ö r a d e t p å ett a n n a t s ä t t.
D e f r a m d r a g a a l l d e n s m u t s o c h d e t e l ä n d e, s o m finnas i lifvet, s k i l d r a d å l i g a o c h förderfvade i n d i v i d e r o c h tro sig d e r i g e n o m k o m m a verkligheten närmast.
Realistiskt måste det j u n ö d v ä n d i g t vara, o c h, då de icke på annat sätt f ö r m å f r a m k a l l a r e a l i s m, f ö r d j u p a d e s i g i skildringen af det uslaste o c h lägsta, s o m finnes hos menskligheten.
S o m deras böcker möjligen kunna u p p v i s a några djerfva egendomligheter, finna d e f ö r l ä g g a r e o c h s ä n d a s ut i v e r l d e n för » oj?, t-EEa, i * f !tEEa.
d u n g e n » (xo|;.
* M e d författarinnans här n e d a n framstälda åsigter a n g å e n d e d e skilda literaturrigtningarna vill R e d a k - t i o n e n ej g ö r a s solidarisk, e h u r u d e n ansett sig ej b ö r a u t e s l u t a h e n n e s artikel, d å den j u o n e k l i g e n b e r ö r e n t ä n k v ä r d sak.
I D U N att, k a n s k e m o t f ö r f a t t a r e n s afsigt, s k a p a ä n n u flere d å l i g a m e n n i s k o r, ä n n u m e r a s t y g g e l s e o c h råhet.
S å d a n a b ö c k e r b ö r m a n akta sig för, de äro att l i k n a v i d d å l i g a g r e n a r p å ett g o d t träd.
D e n i d e a l i s t i s k a r i g t n i n g e n d e r e m o t är r a k a m o t - s a t s e n till d e n n y s s n ä m d a.
D e n n a rigtnings för- fattare s e allt l i k s o m g e n o m ett f ö r s k ö n a n d e g l a s.
D e t ä r l i k a s o m n å g o t f ö r k l a r a d t i d e t sätt, h v a r p å d e f r a m s t ä l l a s i n a figurer, o c h h u r s k ö n t d e t t a ä n är, d r ö j e r d e t l i k v ä l i c k e l ä n g e, f ö r r ä n m a n m ä r - k e r, att d e t, s å att s ä g a, ä r l i f l ö s a p e r s o n e r, s o m skildras, p e r s o n e r utan kött o c h b l o d, s o m m a n endast m e d största viljeansträngning kan tänka sig existera.
G r u n d e n härtill ligger u t a n tvifvel d e r i, att d e n i d e a l i s t i s k e f ö r f a t t a r e n i c k e f ö r m å r tränga så djupt in i själen s o m den realistiske, men säkerligen finner m a n deremot vanligen m e r a p o e s i h o s de äldre författarne än h o s n u - tidens.
än k a n s k e endast d e l v i s l y c k a t s, är l i k v ä l i n g e n m e r a tillfreds deröfver ä n författarinnan.
Maud.
Jag eller du?
Berättelse af M a r i e v o n O l f e r s.
O, du mitt gamla hem, hvar finner jag dig äter!
en stor handelsstad bodde en rik köp- man; många fartyg sände han öfver - ^ y f Jl hafvet, och hans förrådshus fylde en hel gata.
Genom giftermål fördubb- lade han sin förmögenhet, och då hans hustru födde honom en son, syntes honom affären vara fullständigt lyckad.
Att modern måste gifva sitt lif för barnet var visserligen mindre angenämt, men han hade ingen tid att sörja henne, oeh då det gafs tillräckligt med folk, som for penningar kunde uppfostra hans son, så tröstade han sig.
Sigfrid var nu en femårig liten pys, späd och finhylt som en flicka.
Läraren, som fått vård om honom, önskade en kamrat åt honom, en hurtig pojke, af hvilken han kunde lära att slåss och andra slika nyttiga ting.
Fadern fann förslaget synnerligen förnuftigt och föranstaltade genast en efterforskning i alla barnhus.
Ett öfvergifvet barn är snart funnet.
Vec- kan derpå uppträdde en jemnårig gosse, liten, blek, med borstigt hår och trotsiga ögon.
Han såg sig dristigt och missnöjdt omkring.
Miss- tänksamt hvilade hans blickar på Sigfrid i sammetsblus och spetskrage, hvilken å sin sida i skygg fruktan tittade fram bakom lä- rarens rygg.
» D u skall få stanna hos oss, om du är snäll, » sade köpmannen.
» Jag vill inte stanna, jag vill inte vara snäll, » svarade barnet och betraktade honom förtörnadt med onda ögon.
» Jag vill hem. » » Han har intet hem, » upplyste läraren; » man fann honom på kyrkogården vid mo- derns graf; han tror, att hon skall komma igen. » » Nej, » skrek barnet, » det tror jag inte.
Pappa kommer inte heller åter, men jag vill till dem, jag vill inte stanna här, jag vill bort! » » Sigfrid, » sade köpmannen, » gå och gör dig vän med honom, det lilla brushufvudet behagar mig.
Jag önskade, du hade något af hans styfva sinne. » Men då den lille gossen närmade sig främ- lingen och räckte honom sin mjuka, rosen- röda hand, knöt denne näfven och stötte ho- nom till baka, så att han tumlade.
» En elak best, » sade läraren.
» Packet är alldeles som de vilda djuren, de bita den hand, som räcker dem födan. » » Ni skall nog snart tämja honom, » sva- rade köpmannen; » mig synes han vara just den rätte för min klemige gosse. » Sigfrid såg med förskräckelse, huru de med slag påtvungo den trotsige pojken välgernin- gar, dem han sjelf fann så lätt att mottaga, men från första ögonblicket intresserade ho- nom denna gåta, denna för honom fullstän- digt obegripliga förtviflan, då han hvarje qväll hörde den andre snyfta i den mjuka bädden.
Det var ett bråkigt lif: den stillsamme, lille Sigfrid hade man knapt hört af, han afgudades i hela huset, under det Klas var Xsitil (U n d e r l ä s n i n g e n af d e äldre författarnes v e r k k o m m e r m a n d e r f ö r o f t a till d e n s l u t s a t s e n, att lifvet ä r i d e l s o l s k e n, t y i d e r a s b ö c k e r f i n n e s n ä s t a n intet af lifvets s k u g g s i d o r, u t a n e n d a s t skildringar o m g o d a o c h ädla m e n n i s k o r; o c h o m e n e n d a d å l i g m e n n i s k a frarnställes bland de m å n g a g o d a, slutar det v a n l i g e n m e d h e n n e s l y c k l i g a o m v ä n d e l s e till d e t g o d a.
Detta är n u g o d t o c h v ä l, m e n h v a d m a n h a r att a n m ä r k a m o t d e s s a b ö c k e r är, att m a n g e n o m d e m i c k e k a n lära sig k ä n n a det v e r k l i g a lifvet.
Detta k a n visserligen af m å n g a a n s e s s å s o m mindre nödvändigt, o c h m å n g a läsa j u endast för sitt n ö j e s s k u l l, m e n d e flesta i n s t ä m m a säker- l i g e n m e d m i g d e r u t i n n a n, att m a n ej u t e s l u t a n d e b ö r l ä s a f ö r att r o a s i g, u t a n ä f v e n f ö r att i n - h e m t a n y t t i g a l ä r d o m a r o c h u t v i d g a sitt å s k å d - ningssätt.
E m e l l e r t i d f i n n e s d e t m å n g a v e r k l i g t s t o r a för- fattare b l a n d d e i d e a l i s t i s k a, h v i l k a s a r b e t e n j a g s ä t t e r h ö g r e ä n d e flesta, s o m f r a m b r i n g a s i v å r a d a g a r; i d e flesta af realisternas b ö c k e r tröttas m a n g e n o m de p r o b l e m, s o m ständigt framläggas till l ö s n i n g.
D å b l i r d e t e n n j u t n i n g o c h h v i l a att s t u n d o m l ä s a ä l d r e f ö r f a t t a r e s a r b e t e n o c h i s y n n e r h e t d e g a m l a s k a l d e r n a s v e r k.
M a n befin- n e r s i g u n d e r l ä s n i n g e n a f ett s å d a n t s k a l d e s t y c k e liksom i en annan verld.
M e n v i v e t a j u a l l a, att d e t v i g t i g a s t e f ö r o s s ä r att k ä n n a v e r l d e n o c h m e n n i s k o r n a, m e d h v i l k a vi lefva o c h u m g å s.
O c h att k ä n n a d e m o c h o s s s j e l f v a s å v ä l i d e t s t o r a s o m i d e t lilla, till d e t y t t r e o c h till d e t i n r e, d e t l ä r a v i a f d e b ä s t a författarne p å det realistiska o m r å d e t.
T y h v a r t i l l tjenar d e t väl, att m a n läser alster af e n författare, s o m lefvat m å n g a år till baka i tiden, j a, till o c h m e d för så l ä n g e sedan, att en n y genera- t i o n h u n n i t u p p v ä x a s e d a n dess, d å hvarje genera- t i o n h a r sina t a n k a r o c h sitt åskådningssätt o c h h v a r j e e n s k i l d bär m e r eller m i n d r e prägeln af den tid, i h v i l k e n h a n l e f v e r?
N u b ö r m a n e m e l l e r t i d ej tro, att d e t är m i n af- sigt att råda u n g a flickor att läsa Z o l a, S t r i n d b e r g o c h d y l i k a författare.
N e j, l å n g t derifrån!
M e n j a g anser heller e j, att u n g a flickor b ö r a vara alldeles o b e k a n t a m e d dessa författare.
D e b ö r a veta, h v a d s o m talas o c h sKrifves o m i deras t i d; d e b ö r a i c k e lära d e t direkt, m e n i n d i r e k t.
M o d e r n kan g e n o m samtal förklara för d e m, h v a d s o m skrifves o m, o c h förbereda d e m på, h v a d d e k o m m a att m ö t a i lifvet.
S k u l l e d e sedan en g å n g träffa p å e n sådan b o k, k u n n a d e förstå att skilja p å g o d t o c h o n d t o c h finna d e t g o d a i b ä g g e r i g t n i n g a r n a.
T y h v a d k a n eljes h ä n d a?
J o, d e stå k a n s k e e n dag utan ringaste k ä n n e d o m o m lifvet, s o m d e e n - dast lärt uppfatta g e n o m s v a g a teorier, o c h k o m m a så ut i v e r l d e n, hvarest d e lära känna d e n, sådan d e n v e r k l i g e n är.
D e n n a hastiga ö f v e r g å n g är far- l i g o c h b ö r derför så m y c k e t s o m m ö j l i g t f ö r m i l - dras, o m d e n ej h e l t o c h hållet k a n u n d v i k a s, o c h d e n får ej ske p å e n g å n g, utan så s m å n i n g o m.
T i l l k o n f i r m a t i o n s å l d e r n b ö r m a n d e r f ö r vara ytterst försigtig, m e d h v a d m a n låter u n g a flickor läsa, ty det är d å d e n r e a k t i o n börjar, s o m ofta v e r k a r åt- g ö r a n d e p å hela lifvet.
D å j u s t b e h ö f v a d e börja lära k ä n n a lifvet f ö r att s e d e r m e r a ej k o m m a att stå s o m ö m t å l i g a d r i f h u s p l a n t o r, h v i l k a ej tåla verldens köld.
D e k o m m a d å så s m å n i n g o m att förstå v e r l d e n o c h betrakta d e n m e d a n d r a b l i c - kar, o c h d å d e slutligen m o g n a t till q v i n n o r, k u n n a de tåla att läsa h v a d s o m helst utan u n d a n t a g, ty d e k o m m a d å i c k e p l ö t s l i g t i n i e n sfer, s o m är d e m alldeles f r ä m m a n d e o c h till följd deraf k u n d e verka öfverväldigande.
M a n kan j u g e n o m l ä s n i n g lära så ofantligt m y c - ket, s o m m a n k a n s k e a l d r i g annars skulle k o m m a till i n s i g t o m i lifvet.
A t t k ä n n a sig sjelf, lifvet o c h d e m e n n i s k o r, m e d h v i l k a v i lefva, är en huf- v u d s a k för h v a r j e t ä n k a n d e m e n n i s k a, o c h j a g h a r hatad.
Motvilligt lemnade tjenstfolket honom sin hjelp, trotsigt och stolt tog han emot den.
Ondsint som en fångad katt slog han om- kring sig.
Mången blånad hade lekkamraten att uppvisa, mycken spotskhet att fördraga.
Det föreföll, som om detta förakt, som var honom alldeles nytt, allt mer drog barnet till sig: han fattade en svärmisk tillgifvenhet för sin plågoande; ej från något håll smakade honom det sällsynta berömmet så väl.
Tör hända var det ock en ädel själs medlidande, som vet sig sjelf vara lycklig, den andre olycklig.
I allt stod han före, endast icke i att arbeta, lära sig.
Medan ännu Sigfrid satt rådlös framfor de dunkla hieroglyferna, hade Klas redan sedan länge löst dem och trium- ferande förkunnat det för läraren, som med oblida ögon såg hans seger öfver gunstlingen.
Klas var son till en genom eget förvål- lande förolyckad banvakt.
Han hade erfarit lyckan af ett hem.
Beständigt stod för hans ögon det hemtrefliga lilla huset vid skogs- brynet, omgifvet af röda tulpaner och hvita prestkragar.
Hönsgården full af fjäderfä, hvars ägg han samlade, hundvalpen, hvilkens herre han var.
Hvilken rikedom!
Hade nå- gon då sagt honom, att de voro fattiga — han hade icke förstått det.
Med hvilken stolthet såg han ej det gnistrande tåget brusa förbi, hans tåg!
D å de lemnade detta pa- radis, var det visserligen hårdt, men han hade d.ock ännu qvar sin moder, inbegreppet af all sällhet.
I allt deras armod hade hon dock glädje för honom.
Nu dog äfven hon, och allt var dock ej förbi?
Lefva skulle han, lefva alltjemt — men huru?
På barn- huset fick han en aning derom.
Om man endast låtit honom stanna der, bland hans gelikar, men här, framdragen i ljuset, detta rikedomens bjerta ljus, i hvilket han sjelf måste se, att han var i lumpor!
Hvad an- gick denna flacka lycka honom, den sorg- erfarne?
Lycka?
Detta var ingen lycka.
Med öfverlägsenhet såg han ned på denne rike kamrat, som var fattig på allt, som han sjelf skattade.
Han hatade detta lif, fullt af veklighet.
Allt, hvad han gerna skulle ha gjort, vågade han ej, icke äta, icke sofva, icke leka, så som han älskade det och var van.
Hans frihet var förlorad, en tvångströja för alltid honom pådragen.
Om de endast ville jaga honom bort!
Men han skulle bli dem nyttig, lära denne flickaktige pjunker kraft.
Liksom om det kunde läras i detta hus!
Han sökte på alla vis göra sig omöjlig.
En dag, han hade nu varit der i fem år, hade han med en pil sårat Sigfrid strax ofvan ögat.
Allt var i uppror.
» Han är allt för van- artig », klagade läraren.
» Han måste bort! » Sigfrid bad för honom.
» Hvarför gjorde du det? » frågade köp- mannen vredgadt.
» Den dumma ungen sade ju, att det inte skulle göra ondt; han vet inte, hvad smärta vill säga, derför måste jag visa honom det. » Köpmannen måste le.
» Den slyngeln har rätt, men i den vägen undanber jag mig för framtiden dina lektioner.
Gif honom ett duk- tigt kok stryk och stäng in honom. » Man stängde in honom i lusthuset; han hade ej ändrat en min under slagen, endast Sigfrid hade jämmerligen gråtit och var otröst- lig.
Han öfvertalade tjenstfolket, som intet kunde neka honom, att på tredje dagen i hemlighet släppa honom dit in.
» Men gör det kort, » sade den gamle trädgårdsmästaren, » jag skall under tiden stå på vakt, att inte den slyngeln gör er något ondt, herr Sigfrid;
I D U N han ger ingen menniska svar, och den goda » Så säger man bara. » maten har han i trots inte rört vid. » » Nej, » bedyrade gossen, » jag menar det, I skymningen släpptes Sigfrid in.
Endast jag har dig kärare än något annat! » så småningom kunde han upptäcka kamraten, Klas steg upp från sjukbädden som en som satt hopkrupen i ett hörn.
Han sva- annan menniska, foglig, förnuftig, väl vetande, rade intet, när Sigfrid ropade på honom.
att han blott af nåd blef fördragen.
Och D å han kom närmare, lyfte Klas på huf- så svår han än fann denna ställning, icke vudet; han såg så förändrad och eländig ut, en klagan kom öfver hans läppar.
Han att hans vän började snyfta.
hade fattat ett beslut, han ville arbeta, ar- » Hvad lipar du för?
Hvad vill du här? » beta sig fri.
for nu den andre ut.
» Kan ni inte lemna Så blek och eländig som den andre var, mig i fred? » så kraftigt utvecklade sig Sigfrid, förgäfves » Nej, » snyftade Sigfrid, » jag kan inte, för bemödande sig att draga den dystre vännen jag håller af dig. » med sig in i sina öfverdådiga poj kupptåg.
» Du!
D u vet inte en gång, hvad det vill Det lyckades honom ej.
Men ett lycka- säga.
Mor, mor, jag vill till dig, hemta mig!
des honom: att eröfra detta motsträfviga Dig hör jag till. » hjerta; för honom öppnade det sig, han lefde Då slog Sigfrid armarne om hans hals och helt allena der inne, på ett sorts altar, som hviskade: » Klas, höra då inte vi till samman?
den ende vännen, den enda lyckan på jorden.
Min mor är död liksom din; jag vet inte ens Köpmannen, som nu var stolt öfver sin något om henne, jag är mycket mera öfver- vackre son, såg ogerna denna dystra skugga gifven än du.
Om de nu se oss till sam- bredvid honom; han hoppades, att student- man, skola de inte glädja sig deröfver i him- åren, som nu begynte, skulle skilja dem åt, melen?
» ty deras vägar kunde j u ej bli de samma.
Klas reste sig upp och såg på honom.
Klas förekom hans önskningar.
Han steg » Stackars liten, » sade han, » jag skall säga en dag in till köpmannen, tackade honom dig, hur det är, när man har en mor. » Och för alla välgerningar och bad, att han skulle nu började han, hälft i feber, tala om den gifva honom fri.
Han ville bli sjelfständig, härliga bardomstiden.
kunde gifva lektioner, hade ock genom detta Den gamle trädgårdsmästaren, för hvilken hus ' frikostighet sparat tillräckligt att hyra detta blef för långt, öppnade dörren och fann sig ett rum.
Då Sigfrid fick vetskap om dem arm i arm.
detta - — köpmannen var full af loford öfver » Tyst, » hviskade Sigfrid, » han sofver.
V i Klas ' beslut — råkade han alldeles utom sig.
Han besvor vännen i godo, i vrede, att skola lägga honom i hans goda bädd. » Klas var orubblig.
Men mannen såg, att gossen var vanmäg- ej öfvergifva honom.
» Det måste ske, » sade han, » tro mig.
Denna tig.
Han kallade på folk, de förde honom in i huset, och han låg sanslös i många yppighet, som ej anstår mig, är gift för min veckor.
V i d hans bädd satt den lille vän- själ; jag är för stolt att lefva af barmhertig- nen, som ej längre ville höra talas om nå- het, då det står att ändra.
Du skulle ej gon förströelse.
» Låt oss vara, » sade han, hålla mig kär, om det vore så, och jag vill » vi höra till samman, vi måste hålla mycket inte endast ha din kärlek, utan äfven din aktning. » af hvar andra, ty vi ha båda ingen mor. » » Ä r du inte aktad, ärad?
Huru fattiga äro ej ändå vi rika!
Ej ens våra vänner kunna vi behålla! » Käck trofast mig din hand, » Vår vänskap, Sigfrid, står högt öfver allt min broder blif och vänd ej bort från mig ditt öga, annat.
Intet kan rubba den. » förr ' n döden blir dig sänd.
» Intet, intet i lif eller död, » ropade Sig- » Hvad skulle i sjelfva verket kunna Tjenstfolket hade redan gladt sig åt att frid.
bli qvitt den elake pojken, som alla kallade skilja oss?
Skulle jag en gång behöfva dig, honom.
Men Klas tillfrisknade.
Då han för ej kunna reda mig dig förutan, då kommer första gången återkom till sans och slog upp du j u dock åter? » (Forts.) ögonen, suckade han: » Jag önskade, jag vore död!
Hvad skall jag göra här? » » Vara hos mig, » hviskade Sigfrid, » jag kan inte lefva utan dig. » För sommaren.
V i l l e endast v ö r d s a m m a s t underrätta e d r a ärade läsarinnor o m, att v a n l i g a sallatshufvuden k u n n a m e d s t o r fördel a n v ä n d a s s o m spenat.
T i l l a g a s alldeles p å s a m m a sätt o c h h a en o m m ö j l i g t finare o c h a n g e n ä m a r e s m a k än d e n n a.
» En gourmand ».
God lingonsylt.
K o k a torra l i n g o n m e d vatten.
N ä r d e t är k o k t, slås allt i e n så eller ett träkärl; n ä r m a n sedan v i l l b e g a g n a det, tager m a n 5 " B surt l i n g o n m o s, 2 \ ' vS s o c k e r, litet k a n e l och I stång vanilj.
Sockret kokas först m e d v a n i l j e n o c h k a n e l e n, o c h sist iläggas l i n g o n e n.
S k u m m a s v ä l.
Finska.
Enkelt sätt att förvara blåbär.
Koka blåbär m e d litet vatten o c h s o c k e r s a m t en bit k a n e l.
N ä r allt, s o m finnes, är k o k t, l ä g g e s d e t p å e n a n k a r e o c h tor- varas i k ä l l a r e n.
G o d a att a n v ä n d a till k r ä m o c h s o p p o r o c h b e h ö f v e r m a n sedan e n d a s t l ä g g a litet s o c k e r eller sirap deruti.
Finska.
Honung m å aldrig förvaras i ett i n - stängdt skåp, i s y n n e r h e t ej i närhe- t e n af m j u k t b r ö d (s u r l i m p a); d e n öfvergår d å genast i j ä s n i n g.
Stenia.
Hushållet.
Buljong, s o m r e d a n surnat litet, k a n göras s m a k l i g i g e n, o m m a n u p p k o k a r d e n o c h tillsätter en k n i f s u d d n a t r o n bicarbonicum.
D e t uppfräsande skum- met måste n o g a skummas bort, o c h s o p p a n kan serveras utan skrupler.
Stenia.
Ost förlorar, s o m b e k a n t, b å d e ut- s e e n d e o c h sin bästa a r o m, o m d e n t o r k a r; m a n b o r d e alltid slå e n i salt- v a t t e n l a g o m fuktad d u k o m k r i n g en påbörjad ostbit.
Stenia.
Skinka, s o m skall r ö k a s, b ö r, f ö r att blifva m ö r, först förvällas, d. v.
s. l ä g g a s i kallt v a t t e n, h v i l k e t får u p p - koka.
Elsa.
För att få v a c k e r färg p å k r ä m af inlagda krusbär o c h rabarberstjelkar Hvad är » lutsten »?
Tvål- och såpkokning.
i l E J / ö r n å g o n tid till baka m e d d e l a d e en i n s ä n - ' 1 darinna, • » R a k e l », i I d u n en b e s k r i f n i n g å b i l l i g o e h p r a k t i s k tvål- o c h s å p k o k n i n g, h v i l k e n t y c k e s h a v ä c k t m y c k e t intresse.
M e n ty värr v a r o r d e t » l u t s t e n », s o m i b e s k r i f n i n g e n b e g a g - nades, för svenska ö r o n (v å r m e d d e l a r i n n a v a r finska) n å g o t n y t t o c h o b e k a n t, o c h m a s s o r af förfrågningar i n g i n g o till R e d a k t i o n e n: » h v a d är l u t s t e n?
» — » h v a r finnes d e n att k ö p a?
» — » öfverallt ha v i frågat efter d e n, m e n i n g e n k ä n n e r till d e n » — o.
s. v.
o.
s. v. "
; V i k u n d e dess värre sjelfva i c k e genast gifva n å g o n förklaring, utan måste först interpellera vår o k ä n d a m e d d e l a r i n n a i frågan.
» R a k e l » har n u k o m m i t m e d e n n y insändare, h v i i k e n h ä r följer, o c h i h v i l k e n alla, s o m förr stått spörjande, finna svar.
Tvålkokning.
F ö r att ytterligare — o c h m e r a t y d - ligt — för Jduns läsarinnor förklara t v å l k o k n i n g e n m e d lutsten (äfven kallad kaustiksoda) vill j a g här n e d a n beskrifva m i n sista k o k n i n g, h v i l k e n l y c k a d e s u t m ä r k t o c h i m å n g a detaljer afviker från m i n förra beskrifning.
U n d e r v i n t e r n h a d e j a g h o p s a m l a t flott af alla slag, så att jag h a d e 1 6 &amp; deraf.
N u smälte j a g 4 •ffi lutsten i 1 2 k a n n o r vatten.
D e r e f t e r tillsatte j a g 16 S flott.
D e t t a fick n u k o k a u n d e r ständig o m - r ö r i n g, i tre t i m m a r, öfver mycket s v a g eld.
Då dessa t i m m a r v o r o till ä n d a, i s l o g j a g 2 k a n n o r kallt vatten samt fyra g ö p n a r salt.
(Saltet, p å d e t tvålen måtte t o r k a bättre.)
R ö r d e så o m en s t u n d o c h s l o g u p p g e n o m d u r k s l a g uti e n stor b y k b u n k e.
S e d a n tvålen (d a g e n d e r p å) alldeles afsvalnat o c h stelnat, s k a r j a g d e n i bitar, h v i l k a u p p r a d a d e s p å b r ä d e n att t o r k a.
N u, s o m halftorr, u p p v ä g d e j a g tvålen, o c h d e n v ä g d e 3 £ 4 ®.
D e fyra S lutsten kostade 25 öre flottet o c h vattnet k u n n a v i ej r ä k n a till n å g o t, saltet till h ö g s t 8 ö r e.
E n a n v ä n d - barare o c h billigare tvål k a n m a n ej ö n s k a sig.
Såpkokning.
2 I S b e n s ö n d e r h u g g a s, 3 " ffi lutsten smältas i 1 0 k a n n o r vatten.
H ä r t i l l sättas b e n e n o c h fläsks valarna att k o k a i t v å t i m m a r.
Derefter iblandas tre h ä n d e r salt o c h 1 k a n n a kallt v a t t e n.
B e n e n borttagas, o c h såpan u p p s i l a s.
J a g fick af d e n n a sats e n fjärding nästan full.
Satsen är således 1 | " B lutsten p å 1 £ b e n o c h 5 k a n n o r vatten.
M a n b ö r ej vara r ä d d, ifall flottet o c h b e n e n äro besatta m a d m ö g e l.
D e t g ö r intet.
T y v ä r r ser d e t ut a f förfrågningarna i I d u n, s o m lutsten ej alls funnes i h a n d e l n i S v e r i g e.
H ä r i F i n l a n d fins d e n h o s d e flesta h a n d l a n d e till 2 5 — 3 0 ö r e x ?.
Intresserade b o r d e a n m o d a n å g o n h a n d l a n d e i S v e - r i g e att från F i n l a n d r e q v i r e r a d y l i k.
* — M a n b ö r ej h a n d t e r a lutsten m e d blotta h ä n d e r n a, ty d e n är frätande.
Rakel.
* Sedan vår värderade meddelarinna nu upplyst, att h o n m e d » l u t s t e n » afser kaustik soda, m ö t e r ej alls n å g o n s v å r i g h e t att få den h ä r h e m m a, d å sådan finnes till salu i hvarje k r y d d k r a m h a n d e l.
A n m.
af R e d.
b ö r m a n tillika m e d s o c k r e t i l ä g g a 1 s k e d sirap.
D e t t a b o r t t a g e r d e n grå- a k t i g a färg, s o m sådan k r ä m ejles lätt erhåller.
Elsa.
Biffar af äldre k ö t t blifva lätt torra o c h s e g a.
D e t t a k a n afhjelpas g e n o m att i d e t h a c k a d e köttet inarbeta 2 å 3 m a t s k e d a r t j o c k, s ö t grädde- D e r - efter f o r m a s biffarne o c h öfverhaekas samt b e s t r ö s m e d salt o c h p e p p a r o c h stekas häftigt i b r y n t s m ö r.
Elsa.
Kryddsill.
Sillen urtages o c h vatt- nas ungefär ett d y g n.
Sköljes v ä l o c h torkas i h a n d d u k.
I en b u r k l ä g g e s sedan o m v e x l a n d e ett h v a r f sill o c h ett h v a r f af följande k r y d d o r: lagerbärs- blad, skalad o c h k l u f v e n l ö k, h e l p e p - par, m a t o l j a o c h rätt m y c k e t s o c k e r.
T i l l r ä c k l i g t m e d ättika öfverslås o c h lock m e d tyngd pålägges.
Färdig o m några dagar.
Elsa.
Laxinsaltning.
N ä r l a x e n är u p p - skuren o c h väl torkad m e d linneduk, i n g n i d e s salpeter p å hvarje halfva.
N u lägges salt, helst liineburgersalt, i b o t - t e n af e n bytta, o c h l a x e n l ä g g e s m e d s k i n n s i d a n nedåt, nästa b i t tvärt o m o.
s. v.
m e d salt e m e l l a n.
E f t e r fyra veckor omlägges laxen o c h laken på- slås, sedan d e n klarnat.
L a k e n s k u m - m a s, n ä r så b e h ö f v e s.
L a x e n skall vara väl p a c k a d, o c h l o c k e t m e d t y n g d skall alltid l i g g a o f v a n p å.
Elsa.
Matlagning ".
Köttrullader.
F ä r s k t o x k ö t t skares i t u n n a s k i f v o r, h v i l k a d o p p a s i en b l a n d - n i n g af salt, k r y d d p e p p a r o c h litet s o c - ker, hvarefter d e bultas n å g o t, så att k r y d d o r n a m å väl i n t r ä n g a i köttet.
A f späckfläsk skares n å g o r l u n d a stora s t r i m l o r o c h k r i n g hvarje af dessa rul- las e n köttskifva, hvarefter d e o m b i n - das m e d tråd.
I stekgrytan läggas så m å n g a, s o m få r u m p å b o t t e n, o c h stekas b r u n a i s m ö r, hvarefter påspädes m e d k o k h e t t v a t t e n, litet i sänder, o c h d e så ö f v e r l y c k t a fullsteka; u p p l o c k a s m e d gaffel p å v a r m karott, o c h trådarne b o r t t a g a s.
Såsen redes m e d m j ö l, några
M e d Iduns expeditlon verkställer alla u p p k ö p I l är förenad Iduns uträttnlngsbyrå, hvilken gratis åt Iduns abonnenter I landsorten s a m t för öfrlgt s k e d b l a d s ö t grädde, e n tesked s o c k e r samt några d r o p p a r s o y a samt spädes m e d k o k t vatten.
Dana.
Körsbärssoppa o m v i n t e r n.
A f syl- tade k ö r s b ä r tages e n k o p p eller mera, o m m a n h a r råd, lägges i k o k a n d e vatten tillsammans m e d ett p a r s k e d - blad s o c k e r, litet m å l e n kanel o c h nå- gra s k e d b l a d körsbärssaft.
Göres sim- m i g m e d ett s k e d b l a d p o t a t i s m j ö l.
Dana.
Brygd.
P \ U I l KJ så att garnet ej k a n skrida.
Ä n d a r n e k a n s a m m a n v r i d a s till o m k r i n g 8 tums l ä n g d.
D e n n a stjelk o m v i r a s m e d m o s s - g r ö n t garn, så att k o p p a r t r å d e n döljes.
P å l i k n a n d e sätt förfares m e d alla bol- larne, hvarefter d e viras tillsamman i f o r m af e n s o c k e r t o p p.
B o l l a r n e skola från hvarje h v a r f från spetsen bli allt större p å s a m m a g å n g d e b l i allt m ö r - kare.
D e största b ö r a d o c k ej öfver- stiga e n t u m s diameter.
D e r d e n så- l u n d a erhållna klasen fästes v i d snöret, täckes d e t m e d m o s s g r ö n t g a r n o c h t v ä n n e passande b l a d, h v i l k a l i k s o m o m s l u t a drufklasen.
Selma.
Kokadt s o c k e r d r i c k a.
2 0 k a n n o r käll- vatten, 5 • § livitt p u d e r s o c k e r, 3 5 o r t h u m l e, 1 2 ort krossad ingefära k o k a s två t i m m a r i oförtent k o p p a r k i t t e l o c h spädes u n d e r k o k n i n g e n m e d vatten, så d e t håller s a m m a qvantitet.
0 ä g g - h v i t o r vispas till h å r d t s k u m o c h v i - spas uti, n ä r d r y c k e n är f ä r d i g k o k t, hvarefter d e n genast uppsilas o c h af- svalas s o m vanligt s v a g d r i c k a.
S e d a n tillsättes l q v a r t e r g o d jäst.
A f detta blifver en ankare klart s o c k e r d r i c k a, s o m b ö r l i g g a p å kärlet 8 il 9 d y g n.
T a p p a s sedan p å buteljer, h v i l k a kor- kas v ä l o c h hartsas.
D e b ö r a l i g g a orörda 3 veckor.
Elsa.
Blomster- och visitkortskorg.
A f p a p p - lådor eller styf k a r t o n g k l i p p e s e n stjerna i f o r m a f t ä v n n e qvadrater, l a g d a öfver h v a r a n d r a så, att d e bilda 8 lika stora uddar- D i a g o n a l e n i b o t - tenstjernan b ö r vara 6 o e h i sidostjer- n o r n a 4 d.-tum.
I alla h ö r n instickas k n a p p n å l a r så, att endast h u f v u d e n a äro s y n l i g a.
M e d u p p l ö s t g u m m i p å - klistras i m i d t e n p å hvarje stjerna e n q v a d r a t, hälften så stor s o m stjernan, o c h a f b l å eller r ö d perkal.
Sedan virar m a n h v a r a n n a n g å n g m e d t v å trådar hvit o c h h v a r a n n a n g å n g m e d t v å trådar b l å, d e t vill säga i öfver- e n s t ä m m e l s e m e d perkalen, m a s k i n t r å d, Bischoff.
2 liter v a r m t vatten, | h v a r v i d n o g a efterses, att trådarne ej k i l o g r.
socker, 1 liter r ö d t eller franskt k o m m a att slingra sig o m h v a r a n d r a.
v i n samt p o m e r a n s e s s e n s efter smak.
M a n virar paralellt m e d qvadrateraas 8 s i d o r o c h så tätt, att p a p p e n döljes.
Elsa.
I m i d t e n bildas d å e n åttasidig ö p p - Mjölkpunsch.
Fyra 9 socker hugges n i n g m e d p e r k a l till b o t t e n.
O m m a n smått s ö n d e r o c h lägges i e n bål, d e r p å vill, k a n m a n p å d e n n a b o t t e n p å - slås k n a p t e n k a n n a k o k t vatten o e h klistra hvarjehanda figurer.
Sedan röres väl o m m e d e n silfverslef D å s o c k - s a m m a n s y s d e åtta s m å stjernorna o c h ret är smält, slås deri d e n pressade o c h m e d bottenstjernan i h e n n e s åtta v i n k - silade saften a f 2 stora eller 3 m i n d r e lar, så att d e m o t h e n n e bilda 4 5 % c i t r o n e r, sedan slås d e r i 1 k a n n a fin v i n k e l.
E n b å g e a f d y l i k a stjernor arrak, o c h d å allt är b l a n d a d t, slås deri k a n äfven a n b r i n g a s.
D e r stjernorna 1 k a n n a s ö t mjölk, h v a r m e d v ä l o m - s a m m a n s y s, fästas s m å rosetter af siden- röres.
D å d e t synes m y c k e t skuret, b a n d.
D e n n a k o r g har fördelen af att silas p u n s c h e n g e n o m h v i t t läskpapper, vara b å d e trefiig o c h billig.
l a g d t i e n glastratt eller n y blecktratt Selma.
öfver e n stor butelj.
D e t r i n n e r m y c - k e t l å n g s a m t, så att d å osten lagt s i g tjockt p å p a p p e r e t, aflyftes tratten, o c h m a n får ö m s a n y a p a p p e r flere g å n g e r.
Kopptårta.
4 ä g g, 2 k o p p a r s o c k e r, Efterrätter.
Fanny • — g.
Husgerådet.
Att skura messing o c h koppar.
M e s - singssaker k u n n a p å följande sätt blifva m y c k e t b l a n k a: p å fint t r i p p e l p u l f v e r slår m a n a n t i n g e n b o m o l j a eller brän- vin, doppar en yllelapp i degen o c h skurar d e r m e d.
Härefter tager m a n en a n n a n r e n o c h t o r r y l l e l a p p, d o p p a r d e n i t o r r trippel o c h skurar saken ånyo.
Slutligen t o r k a r m a n m e d torrt, rent l i n n e.
I stället för trippel k a n m a n taga finsiktad aska, s o m blandas m e d rent, kallt v a t t e n, o c h d e r m e d för- fara p å o f v a n n ä m d a sätt.
O m m a n putsar m e s s i n g endast m e d krita, får m e s s i n g e n ett a n n a t u t s e e n d e, m e n b l a n d a r m a n kritan m e d svafvel o c h g ö r af b l a n d n i n g e n m e d e l s ättika e n tjock d e g, så erhåller m e s s i n g e n g e - n o m skurning härmed en vacker gul färg.
Fanny — g.
För att borttaga fuktfläckar från m e s - s i n g eller k o p p a r öfvergjuter m a n m e - tallen m e d saltsyra, s o m s p ä d e s m e d 2 lika stora delar vatten, låter d e n stå- 6 till 1 0 m i n u t e r o c h skurar d e n se- d a n m e d fin lera.
Fanny — g.
Handarbeten.
Spjällsnöre.
A f m ö r k r ö d t H a m b u r - gergarn eller n å g o t a n n a t slags ull- garn s n o s ett s n ö r e af g o d t y c k l i g tjock- lek o c h l a g o m långt, att d e t äfven räcker till e n s. k.
v a l k n u t.
Garnet till tofsarne u t g ö r e s a f e n r ö d schatte- r i n g ' i fyra eller f e m nyanser, o c h a f detta g ö r e s först e n m i n d r e b o l l af det ljusaste garnet.
Bollen göres s o m d e n u m e r a så v a n l i g a r u n d a b o l l a r n e endast m e d d e n skilnad, att i stället för tråd, m e d h v i l k e n m a n b r u k a r s a m m a n b i n d a g a r n ä n d a r n e, tar m a n g l ö d g a d k o p p a r t r å d o c h v r i d e r åt hårdt, 1 k o p p smör, 1 k o p p mjölk, 3 koppar m j ö l samt 2 teskedar j ä s t p u l v e r, blan- dadt i m j ö l e t.
G r ä d d a s i s m o r d f o r m.
Dana.
M \ \ till b i l l i g a s t e pris o c h p å b ä s t a sätt utför alla m ö j l i g a f ö r Iduns ärade läsarinnor.
— g. Fanny {Kokad mandelkaka.
T i l l 1 k skalp, finsiktadt s o c k e r tagas 1 2 ägg, hvarifrån borttagas 6 h v i t o r, 5 l o d s ö t m a n d e l, 1 l o d bittermandel, 5 l o d potatismjöl, 4 l o d h v e t e m j ö l.
H v i t o r n a v i s p a s först till hårdt s k u m, då deri läggas g u l o r n a o c h s o c k r e t, h v i l k e t vispas e n stund, sedan iröres m a n d e l n o c h sist m j ö l e t.
M a s s a n slås i e n v ä l s m o r d p u d d i n g s - f o r m o c h sättes i en k o k a n d e vatten- gryta.
K o k a s utan u p p e h å l l halfannan timme.
Fanny — g.
Sockerkaka.
T i l l h v a r t ä g g tages t v å l o d s o c k e r, d e t vispas e n b a l f t i m m a; sedan ilägges ett l o d p o t a t i s m j ö l till hvart ägg.
Fanny — g.
B åkning.
Kanelbröd.
4 0 0 gram socker, 2 0 0 g r a m s m ö r, 6 ä g g, 2 teskedar k a n e l blandas t i l l s a m m a n.
3 teskedar jäst- pulfver blandas torrt m e d 1 k i l o m j ö l, hvilket iröres i föregående blandning.
U t b a k a s i h v a d fason m a n önskar.
Dana.
tllltjenst Sockerkaka.
3 teskedar j ä s t p u l v e r blandas v ä l m e d 3 0 0 g r a m h v e t e m j ö l; 4 ä g g, 3 2 0 g r a m s o c k e r, 2 skedblad skirt s m ö r o c h e n k a f f e k o p p m j ö l k vispas tillsamman, hvarefter mjölet tillsättes.
Hälles i en med smör smord f o r m, s o m insattes i g o d u g n.
U g n s - l u c k a n b ö r vara v ä l tillsluten u n d e r gräddningen, hvartill åtgå o m k r i n g 20 minuter.
Dana.
Möra äggkakor till kaffe och té.
I ett fat s a m m a n r ö r a s 4 ä g g u l o r m e d 8 l o d siktadt s o c k e r, tills detta är v ä l smäldt.
8 l o d tvättadt s m ö r röres p å e n tallrik, tills d e t är p ö s i g t, då d e t väl blandas till ä g g e n; sedan röres deri 8 a 1 0 l o d h v e t e m j ö l, hvarefter d e g e n ställes i kallt r u m att stelna.
E n slät o c h v ä l r e n - gjord plåt mjölas l i t e t; d e g e n kallas u t p å plåten eller på b o r d e t, så att d e t blir e n j e m n kaka, helst i s n i b b i g fyr- Honungstebröd.
1 k o p p sjelfrunnen kant o c h ' fe t u m tjock.
K a k a n öfver- h o n u n g, J tesked s o c k e r, 1 tesked smörjes m e d v i s p a d e ä g g o c h beströs kremortartarie röres till e n d e g o c h m e d h a c k a d m a n d e l o c h groft s t r ö s o c - gräddas långsamt.
Dana.
ker, hvarefter d e n insattes i o r d i n ä r u g n s v ä r m e.
D å d e n är gräddad, s k y n d a r Amerikansk käkes.
4 0 0 g r a m urtv.
m a n s i g att, m e d a n d e n är v a r m, skära s m ö r, 4 0 0 g r a m b r u n t farinsocker, 5 d e n i s m å s n e d a rutor.
hela ä g g, 4 kaffekoppar h v e t e m j ö l, 2 Fanny — g.
teskedar pulfveriserad s o d a, söt- o c h b i t t e r m a n d e l, kanel, k a r d e m u m m a, n e j - Tébröd.
' k q v a r t e r vatten slås p å 1 l i k o r efter smak samt 1 0 p o m e r a n s s k a l.
skalp, p u d e r s o c k e r o c h k o k a s, tills d e t T i l l sist islås e n k o p p söt eller sur blir s i m m i g t, d å tillsättes ' jz q v a r t e r mjölk.
G r ä d d a s t v å t i m m a r i ej allt skiradt s m ö r, 2 ä g g, 1 l o d h j o r t h o r n s - för stark u g n s v ä r m e.
Dana.
salt, 2 l o d bittermandel, ' J2 l o d nejlikor, ' Iz skalp, p o t a t i s m j ö l samt så m y c k e t Citronkransar.
skalp, tvättadt s m ö r h v e t e m j ö l, att d e g e n k a n kaflas ut, j u röres ' Iz t i m m e, sedan iröres 3 hela ä g g lösare desto bättre.
U t t a g e s m e d mått.
' / - 2 skalp, s o c k e r, / « skalp, m j ö l o c h det Fanny — g.
rifna skalet a f en c i t r o n.
Skjutes g e n o m 3 sprits, smörjes m e d ä g g u l a o c h trillas i groft s o c k e r.
B e h a n d l a s kallt.
M y c k e t goda.
Elsa.
Kokta kringlor.
6 ä g g, 6 skedar grädde, socker, k a r d e m u m m a o c h rifvet c i t r o n - skal arbetas tillsammans till e n m y c k e t h å r d d e g; deraf göras k r i n g l o r, s o m läggas i e n k o k a n d e vattengryta.
D å de flyta u p p, sättas d e p å plåtar o c h gräddas i l a g o m v a r m u g n.
Fanny — g.
Goda kringlor.
1 0 ä g g u l o r o c h 2 h v i t o r vispas v ä l m e d 1 2 l o d siktadt s o c k e r o c h d e t rifna skalet a f e n c i t r o n; 1 ' J2 j u m f r u skiradt s m ö r röres, tills d e t är h v i t t s o m s n ö m o s.
D å islås ä g g b l a n d - n i n g e n u n d e r starkt r ö r a n d e; sist iröres 1 skalp, h v e t e m j ö l.
D e g e n ställes i kallt r u m att stelna öfver natten.
D e r a f bakas s m å k r i n g l o r, s o m smörjas m e d v i s p a d ä g g h v i t a o c h d o p p a s i groft strösocker.
D e ställas på s m o r d a plåtar samt gräddas i s v a g u g n s v ä r m e p å d u b b l a plåtar.
F ö r v a r a s i v a r m t r u m.
Fanny Hjertans fröjd (en äppelkaka från 1 7 6 0 - talet).
E t t o c h ett hälft q v a r t e r tärnin- gar af g o d a skalade ä p p l e n o c h 1 qvar- ter s m å tärningar a f sötsurt l i m p b r ö d stekes i s m ö r h v a r t för s i g; 4 ägg v i s p a s m e d 2 skedar s o c k e r, litet c i t r o n s k a l o c h kanel, ' / s sked m j ö l o c h 1 halfstop g r ä d d b l a n d a d m j ö l k; d e stekta tärning- a r n a läggas deri, o c h efter e n t i m m a slås alltsammans i e n s m o r d o c h b e - s t r ö d d stekpanna o c h g r ä d d a s i o r d i n ä r t varm u g n o m k r i n g en t i m m a; kakan stjelpes på fat, öfverströs m e d s o c k e r o c h serveras v a r m eller kall.
uppdrag — g.
Tyska kringlor.
4 h å r d k o k t a ä g g u l o r kramas g e n o m durkslag eller m e d e n sked o c h blandas v ä l till s a m m a n s m e d 3 0 o r t s o c k e r, 4 råa ä g g u l o r, en j u m f r u skiradt s m ö r o c h 4 5 o r t h v e t e m j ö l.
K r i n g l o r n a trillas smala, öfverströs m e d s o c k e r o c h fint skuren m a n d e l.
Elsa.
Hvita pepparkakor.
8 0 o r t s o c k e r o c h ' / 2 qvarter vatten k o k a s till s a m m a n s o c h röras tills d e t kallnar.
2 vispade ä g g, e n t h e k o p p skiradt s m ö r, 3 o r t hjorthornssalt o c h 2 skalp, m j ö l i?
öras sedan.
Uttagas m e d f o r m o c h beströs m e d groft s o c k e r.
K u n n a l ä n g e för- varas.
Bakelse.
1 6 l o d s o c k e r, 1 6 l o d ur- tvättadt s m ö r, 1 l o d b i t t e r m a n d e l, l o d h j o r t h o r n s a l t; s o c k r e t, smöret, m a n - d e l n o c h saltet blandas v ä l, o c h deruti röras 4 ä g g, ett i sender, samt sist 1 skalp, h v e t e m j ö l.
A r b e t a s m y c k e t v ä l, hvarefter d e g e n ställes i kallt r u m att stelna.
Utkaflas sedan m y c k e t tunnt, e m e d a n d e svälla m y c k e t, uttagas m e d ett litet mått, öfversållas m e d s o c k e r o c h gräddas i m y c k e t s v a g u g n.
Fanny • — g.
Hvarjehanda.
Gamla lampfötter, förnicklade tänd- sticksställ e t c.
blifva åter p r y d l i g a g e - n o m att öfverpenslas m e d bronsfärg, s o m finnes att k ö p a i s m å flaskor, eller också (h v i l k e t k a n s k e blir ä n n u billigare) öfverstrykas m e d kopal- fernissa, o c h sedan d e n n å g o t t o r k a t öfverströs m e d bronspulfver, hvilket bäst låter s i g g ö r a g e n o m att d o p p a e n l i n n e l a p p i b r o n s e n o c h sedan v a r s a m t öfverfara föremålet d e r m e d.
P å s a m m a sätt k a n m a n a f b l e c k b u r k a r efter c a c a o, senap m.
m.
få s i g v a c k r a k r y d d b u r k a r, o m m a n sedan b r o n s e n torkat förser d e m m e d i n s k r i p t i o n m e d e l s t e n liten pensel, d o p p a d i svart färg.
Dana.
Vattenkarafiner och blomglas, p å h v i l k a vattnet s m å n i n g o m afsätter e n matt s k o r p a, blifva åter r e n a o c h klara g e - n o m att sköljas m e d e n b l a n d n i n g a f vatten, ättika o c h salt.
Dana.
Hökenbergs Soja.
N a m n e t är u p p - k o m m e t efter d e n p å sin tid b e r y k t a d e löjtnant H ö k e n b e r g, h v i l k e n reste från stad till stad o c h lärde u n g d o m e n dans- k o n s t e n, o c h s o m, h v a r helst h a n kora, Elsa.
h o s fruntimren v a r en g e r n a sedd gäst, då h a n bistod d e m m e d r å d i h v a r j e - Finare hvetebröd.
2 r å g a d e teskedar h a n d a hushållsrön.
P å så sätt s t a m m a r j ä s t p u l f v e r b l a n d a s torrt m e d 5 2 5 g r a m nedanstående r e c e p t från h o n o m.
S o j a n hvetemjöl.
2 st. ä g g, G0 g r a m socker, är u t m ä r k t o c h k a n g o d t mäta s i g m e d 2 skedblad skirdt s m ö r, 4 st. stötta karde- d e n så kallade engelska bifisåsen.
L a k e m u m m o r samt ' / 3 liter m j ö l k s a m m a n - efter såväl kött s o m fläsk k o k a s samt röres v ä l, hvarefter mjölet iröres.
U t - s k u m m a s v ä l, silas i e n kruka o e h får bakas o c h gräddas genast i g o d u g n, stå öfver natten. '
A n d r a d a g e n k o k a s hvartill åtgår o m k r i n g 2 0 m i n u t e r.
2 \ liter af d e n silade l a k e n m e d 2 \ Dana.
liter vatten.
I e n j e r n g r y t a l ä g g e r m a n en b i t s m ö r a f e n v a l n ö t s storlek, 4 2 5 Napoleonsbröd.
L i k a v i g t s o c k e r, ä g g, gr. s o c k e r, s o m b r y n e s, tills d e t nära smäldt s m ö r o c h m j ö l röres v ä l tillsam- n o g får e n svart färg, härtill sättes se- m a n s o c h i l ä g g e s m e d k n i f i små, s m o r d a d a n | liter b r u n sirup, o c h allt b l a n - o e h m e d rifvet b r ö d b e s t r ö d d a formar, das m e d laken till s a m m a n s m e d 2 0 g r.
ej riktigt fulla, samt öfvarströs m e d s p a n s k p e p p a r (5 p u n g a r).
S o j a n får socker o c h hackad mandel.
Gräddas stå m e d p e p p a r n till d a g e n derpå, d å genast i ej f ö r v a r m u g n.
p e p p a r n frånsilas o c h sojan slås p å Dana.
buteljer, h v i l k a m a n korkar, hartsar o c h förvarar i källare.
Utilis.
Smörkransar.
2 0 l o d färskt s m ö r röres, tills d e t blir s o m e n välling, sedan til- lägges 4 l o d m a n d e l, s o c k e r efter s m a k Att hartsa buteljer.
M a n smälter.-J v a x o c h § harts, t y harts e n b a r t är samt 1 k n a p t skalp.
m j ö l.
för s p r ö d t.
Utilis.
Fanny — g.
K.
M.
L U N D B E R G S 7 T l: m a S T O C K H O L M S t o r k y r k o b r i n k e n Z s i L BrtlSSel, &amp; o j c t G 135x195 eller cm., r s L ^ i r o f v e r a f o l i k a SkrifbOrdSmatta, 2 8 k r.
I g t g r o i r t 5 kr.
pr meter.
68 cm.
bredd, P Säng- i Bosättningsmagasin m S t o r k y r k o b r i n k e n s t f T a p e s t r y, ö n s t e r s ä n d a s p å M A T 68 cm.
bredd, » » 14,00.
O kr.
R 2,85.
pr meter.
b e g ä r a n.
med frans, lika på båda sidor, 70 x 180 cm., 75x178 T 7.
16 kr.
pr st. 135 x 195 §80f~ Afpassade Axminster och Äkta Smyrna-Mattor i flere mönster cm., 1 6 k r.
och olika storlekar.
" " ^J|
v ' i vilja särskildt s ö k a n d e fästa u p p m ä r k s a m h e t e n o c h p l a t s u t b j u d a n d e annonsörer, p å iduns ä f v e n s o m lämplighet f ö r alla f ö r plats- öfrlga | p v I I VJ KJ i k I annonser IN S.Qumsellus s o m beröra mot Modetidnings abonnenter en obetydlig ersättning.
mot hosta.
1 ® bröstsocker stötes o c h f ö r 2 5 ö r e stjernanis ledes.
En bitar.
Detta som får efter stång fin lägges koka tages svår, 1 stop Ömkylda denna 1 i en k o p p uppkokt mjölk, Ä r hostan händer.
förordats stöd hvar- K a n förvaras.
mycket af Elsa.
Många medel bar såsom välgörande för åkomma.
med i vatten, k a r d e t tagas e n b a r t.
Idun lika- hackas i h o p till hälften, qväll o c h m o r g o n.
i i det uppsilas.
tesked lakritz Undertecknad e g e n erfarenhet, vill, påpeka staksmattor, hvilka kunna broderas p å u p p - ritadt eller utpikeradt kläde, m e d silke, e l - ler yllesniljor, m e n välj alltid mörkt kläde, och i allmänhet materialier, som stå emot dagern.
E n mycket använd present, ehuru flere herrar finna den obeqväm, är en börs, virkad af silke och m e d ett par löpande rin- gar på.
Blir vackrast af blått eller grönt, tjockt virksilke.
E n annan present är en hvil- kudde, som blir bäst, broderad m e d hambur- gergarn i litet brokiga färger på mörk ylle- stramalj och fordrad m e d svart sammet.
B ö r stoppas mycket löst.
Bäst att sy den m e d långa stygn, efter något af de nu så moderna geometriska mönstren i blått, rödt och brun- färgadt, eller mörkgrönt.
Hoppas n u att n å - got af detta måtte passa.
Aurora.
och fbr uppdrag åt andra Alla saker skickas mot efterkraf och få returneras (dock genast) mot fraktkostnader.
Medel g e n o m g r a t i s och Skandinavisk o c h hos redaktionen.
m o t t a g a s endast ombesörjer genom fullt kompetenta personer uppköp i alla möjliga branscher Iduns annonsbyrå — Annonser antagas.
åt Huskurer.
familjekretsen.
Abonnentsamlare slags Dubbelt porto torde medsändas.
J O H N [241] H U L T E N B E R G S Tricotvaruhanciel 28 Regeringsgatan 2 8, S T O C K H O L M, är försedd med ett välsorteradt lager af alla slags tricotvaror till lägsta priser.
För kade Maggördlar, Mansvästar För Kalsonger, Knävärmare, Stort Fruntimmer: Simdrägter, Tröjor, Damasker, Normalunderkläder, Vantar, Muddar, Stic- m. m. Bomullsstrumpor, N: o I 0 4.
Jag har hört personer nämna, att de m e d godt resultat m o t sårnader i barns hufvud begagnat flitigt ingnidande af god fett.
Eoi.
N: r I 0 5.
E n dryg * / kanna tjock, söt grädde vispas till s k u m; deri röres / ö?
finsiktadt socker samt nära ' / s &amp; hvetemjöl.
A f denna sats blir omkring 40 tunnrån, som skola vara runda.
Till s. k.
» strutar » gör man af styft papper en strut, spetsig nedtill och något vid upptill samt * / &lt; hög- D å ett tunnrå är gräddadt, rullas det på varma jernet omkring papp ers strut en, och så fort det styfnat, tages det af, samt lägges på en stor bricka, belagd med papper.
L å alla äro bakade eller strax före serveringen, sammanvispas blancmanger, deri blandas något såsfri sylt, helst hallon- mos, hvarmed strutarne fyllas och ställas bred- vid hvar andra i en skål.
O m man ej har till- gång på blancmanger, så vispas grädde till hårdt skum, deri röres hallonmos eller annan såsfri sylt, hvarefter d e t fylles i strutarna och serveras snart, eljest vekna de och gå sönder.
Louise.
Strumpor, Herrar: Ylleskjortor, Undertröjor, Damasker, västar, Yllekoftor, schalar, Yllekragar, och välsorteradt Ylleunderlif, Knävärmare, Yllekjolar, Maggördlar, Bomullskjolar, Teatermössor, lager Tricotsnörlif, af Ylle- och Ylleunderkläder, Muddar, Filtkjolar, Silkesschalar, Vantar, Ylle- Ylledukar, Ylle- Tricotlif m. fl.
artiklar.
4 ett enkelt, Det m e n föga beaktadt medel.
är: ett ständigt a n v ä n d a n d e den kalla årstiden underärmar af af ylle, tätt under åtsittande hvilka räcka n e d 8 a till handleden.
ju oftast lemnar upp af d e n beskaffenhet, d e n kalla till detta axlarne, därför att röda händer bidrager till o c h hufvudvärk.
Elsa.
m o t diarrhé.
blandas Ett spetsglas m e d så m y c k e t h v e t e m j ö l, det blir s o m e n välling.
tesked samt reuma- Använd ylleärmar!
Medel rom spelrum o c h n a t u r l i g t är, att mycket tand- är att d e n v i n d e n fritt underhåller dessutom tisk V å r armbeklädnad Tages en 3 gånger o m dagen.
Fanny — g. Läkareråd.
Emma.
1) Tvätta hufvudet hvar annan qväll med grönsapa och varmt vatten och efter noggrann aftorkning m e d naphtolspril.
2), 3) och 4) Troligen beror dessa symptom på blod- brist och allmän svaghet (äfven er härsjukdom kan stå i samband härmed).
L å t undersöka er af läkare.
JTinktda.
Svar redan afsändt.
Vanessa.
F ö r att särskildt förekomma dessa drömmar, kunna vi ej mycket göra.
Möjligen kan ni försöka att på qvällen taga 1 gram bromnairlum, m e n dermed får ni dock ej fort- sätta längre t i d.
Troligen beror er oroliga sömn på den nervsvaghet, af hvilken ni — åtminstone tidtals — j u besväras.
Ä r det er ej möjligt att ånyo ombyta vistelseort?
D.v — d.
T r y c k f e l.
I förra numrets läkareråd står i svaret till Jnquirer: » inguidningar och grön- såpa », hvilket naturligtvis skall vara: » ingnid- ningar af grönsåpa ».
F r å g o r.
N: P 1 5 0.
» Rosornas saga » heter eu liten älsklig berättelse, som jag för några är sedan läste.
M e n det har fallit mig u r minnet, af hvem den var författad, samt hvar den stod att läsa.
Vore derför tacksam, o m nägon kunde gifva mig anvisning bärpå.
Hnfvudinnehållet är ungefär följande: Från början funnos inga hvita rosor.
F ö r en praktfull röd ros svärmade en fjäril, m e n obeständig som vanligt flög den snart till en annan.
I sorg häröfver bleknade den röda rosen dag frän dag, tills den slutligen var alldeles hvit.
Djrifrån leder den hvita rosen sitt ursprung.
En af Iduns mänga beundrarinnor.
N: r 1 5 1.
Skulle Frida N.
NV, som i N: r 15 af Idun beskrifver tillvaratagandet af alle- handa Öfverblifna lappar, vilja säga mig l ä m p - ligaste användning for upprispade sidenlap- p a r?
O m bäst låta spinna och väfva; och i så fall huru mycket ull och upprisp, som å t - gå till cirka 2 0 alnar?
O m tyget sedan bör sändas till färgning och pressning?
AU.
N: r 1 5 2.
Skulle någon af Iduns läsarinnor vilja säga mig, hur man af cirka 3 skalp, half- tums breda remsor ut af mörkgrå vadmal, s. k.
» spink », skall kunna fä en säng- eller skrif- bordsmatta genom något härtill lämpligt ar- b e t e?
Om ytterligare » spink » i annan färg äfven bör tagas?
Hvilken bård, som vore vackrast?
Och hur den bör monteras?
Ali.
N:P 1 5 3.
H u r tillagas bäst strömming i låda m e d inlagd anjovis i hvarj » strömming?
Moster.
S v a r.
N:P t 0 1.
Jag kan icke neka m i g nöjet att söka råda » Vän af Idun » i hennes b e k y m m e r, önskande att mina råd måtte bli omtyckta.
E n treflig present ä r ett garnityr till skrif- bordet, bestående a f skriffcygsmatta och ljus- &lt; För 8 Stort B a r n: lager af Bomulls- och Yllestrumpor, Barntröjor,, r l Gosströjor, mössor, Gosskalsonger, Yllevästar västar, Maggördlar, och Koftor, Tricotkostymer Damasker, Ylleunderbyxor, för Gossar (Byxor Muddar, Barnkjolar, säljas Vantar, Barn- Stickade Goss- särskildt), Flickkläd- n — — Strutar tillagas på följande sätt: 2 ägg, 2 skedblad socker samt så mycket mjöl, att deraf blir en lagom (ej för tjock) smet, hopvispas.
Så islås ett qvarter grädde och sist 3 skedblad smör.
D e t hela vispas lindrigt m e d vanlig visp samt gräddas i flata pannor ofvanpå spisen, utan att vändas.
K a - kan delas i två delar, hvilka rullas på en pappersstrut.
Insättas i ugn för att torka, innan fyllning inalles.
Jenny.
N: o 1 0 9.
O m ylle ej tvättas i för varm såplut samt icke sköljes i kallt, utan direkt i ljumt vatten, skall det krympa i minsta möjliga grad.
Hoi.
N:r I I I.
A t t i svalt rum vispa friska ägg- hvitor medelst stålvisp har aldrig för under- teknad visat sig svårt.
T i d och tålamod!
Hoi.
N: r 1 2 8.
D e t säkraste svaret på denna fråga får nog Georgina, o m hon frågar sitt eget samvete och tänker öfver sina pligter både m o t sig sjelf och sina föräldrar, men som n i tycks vata något villrådig, är mitt råd att profva edra krafter på egen hand.
Frihet och arbete efter ens anlag äro j u da- gens lösen, •och kärleken mellan föräldrar och barn behöfver ej slitas, för att det senare kanhända kommer på sin rätta plats.
En flicka utan syskon.
— — Georgina bör ej fråga andra per- soner: » Har jag rättighet lemna far och mor? » Fråga endast sig sjelf: » Hvad skall jag erfara i mitt samvete och i mitt hjerta, om jag r e - ser bort från dem, hvars glädje jag borde vara?
D e ha vårdat mig i min hjelplösa barn- dom, de ha sökt skydda mig för dåligt säll- skap och nu, då hjerta och förstånd utbildats till det bästa, skola nu främmande, likgiltiga personer njuta af denna glädje och af den unga flickans behagliga sällskap?
O m ett telegram hemkallade mig till en döende far eller mor, och jag skulle k o m m a — för sent?
Om jag insjuknade borta och förgäfves läng- tade efter h e m m e t?
» Sådant bör Georgina allvarligt Öfvertänka på törhand.
Bäst är att sprida frid och glädje i föräldrahemmet, lefva för de sina och uppoffra några nöjen, då kan man utan förebråelser sanningsenligt tänka: » Jag beredde far och mor all glädje och nytta jag kunde. » Och den tanken förmildrar sor- gen vid de kära föräldrarnes bortgång.
— I h e m m e t finner Georgina lyckan!
— S ö k den ej ute, utan var nöjd o c h lugn! » H.
S. ningar Kejsarinnan Viktoria af Tyskland och hen- nes yngste son, Oskar.
(M e d porträtt.)
— Studie; poem af Gerd.
Hedersamt omnämd vid Iduns sjette pristäfling.
— E t t underbart l a n d; fragment af en otryckt resebeskrifning, skänkt åt Ave.
I V.
— FJoras barn; från ita- lienskan af Gudrun.
I: Gardenia.
— E n bild ur ett sträfsamt lif; af Augusta.
— Makar och omaka m a k a r; tecknade efter lefvande modeller af Nugin.
— E n hvardagsbistoria; af Laura Eitinghoff.
— Vaggvisa; poem af E. W. Hedersamt omnämdt vid Iduns sjette pristäfling.
— Unga flickors lektyr; af Maud.
— Jag eller du?
Berättelse af Marie von Olfers.
(Fortsattes.)
— H v a d är lutsten?
A f Rakel.
För sommaren.
— Hushållet.
— Matlag- ning.
— Brygd.
— Husgerådet.
— Handarbe- ten.
— Bakning.
— - Hvarjehanda.
— Huskurer.
— Läkareråd.
— Frågor.
— Svar.
i Barnklädningar, g o d Sockor a q H v m. m. a l i [137] t é e r.
usmödrar, s o m ö n s k a tjenare A n n o n s e r sig.
Emilia Forsbergs Kungsgatan kommissionsbyrå, n:r 7, L i n k ö p i n g.
PLATSSÖKANDE.
[311] En E n medelålders, anspråkslös tyska, rike h v i l k e n flere år vistats i F r a n k - o c h England, senast n u i S v e r i g e, först s o m lärarinna, skap o c h biträde senast s o m säll- v i d s m å bestyr i hu- flicka flerårig som lärarinna för mindre barn i ett stilla hem.
nen, ner e l.
äldre varlig », korresp.
Talar o.
skrifver gar besvaras a f frkn o. Wästfelt, s o m genomgått W a l - skolan, önskar minderår.
till DIVERSE.
Stockholm.
[31G] Lärarinna, språk, S v a r t.
» A l l - (G.
3740) [3 0 7] förfrågnin- 3005) linska finnas.
ledigt d e nämda Hedda Vattugränd, Betyg Ö r e b r o, p.
r. hushållsbestyr.
Upplysningar 3 Klara (&amp;.
fullt flickor musik Doktor A. Afzelius X i i l l a p l.
att u n d e r v i s a i vanliga sholämnen, o c h handarbeten, » X », J ö n k ö p i n g, p.
r.
Svar [313] V a t t u g a t a n Behandlar 2 4.
företrädesvis mag- o c h hudsjukdomar.
Praktiserar 1 j u n i — 1 sept.
v i d H vattenkuranstalt.
En ung 8-klassigt pl.
flicka, skolämnen, språk önskar till o c h musik.
Svar Emot fritt ung att gå flicka frun till h ä n d a bestyr.
augusti under Svar adress i Doktor Carl p i e n s b u r g 14 Lilla V a t t u g a t a n 1 4.
Hvardagar 7 Ö — H e l g d a g a r önskar domar.
[34] plats f ö r hvarjehanda afvaktas till 1 1 Med.
» Verksam », Me- d e v i, p. r.
D:r E R N S T Ö g o Ett bättre, 25-årigt önskar kande, kan sköta märkt och således ett hus barn härå J Mal vina », linnesömnad äfven undervisa Reflekterande kunna i torde sända S k ö n vik, p l a t s n u e l l e r till SALÉN, a r e.
helgfria dagar kl. 1 0 — \ 1 2 f. m.
familj att hösten vara sömnad m.
m.
kunnig matlagning uti finare i nå- frun b e - adresseras redaktion.
D e n sökande handarbeten o c h bakning.
kommendationer.
T a n d l ä k a r e n.
Adel i Hörnström 3 0 R e g e r i n g s g a t a n Mottagningstid och 4 — 6 helgfria samt Goda re- 3 0.
dagar 1 0 — 2 e. m.
allt, s o m h ö r e r till tandläkarekonsten.
[240] Tandläkaren flicka m e d a l l a i n o m h u s förefallande göromål, första k O B S!
Verkställer [315] bildad hjelplig svar, p.
r. ung, anspråkslös önskar åtaga handarbete.
20659) En är alla i n o m H o n har dessutom ge- handarbeten skulle gon I D e n sö- särskilda k u r s e r i k o n s t v ä f n a d, att (G. ä Stora Vattugatan 2, Mottagning: fruntim- p l.
till h ö s t e n.
göromål.
finare sig l s o m i flere år förestått e t t större hushåll, och n [3 1 2] Bostad: mer 10 — 11.
Barnsjuk- Behandlar företrädesvis vivre.
a f g o d familj husliga till [314] ett b ä t t r e h e m p å l a n d e t en o hösten att undervisa i vanl.
å r », N o r r t e l j e, p.
r.
Uti j [153] s o m genomgått läroverk, i b i l d a d familj » 19 sinnadt i vanl.
skoläm- t r e s p r å k (franska talas), m u s i k o.
vid o.
lättare försigkomna o c h allvarligt H o n undervisar handarb.
h e r r e f ö r a t t föreläsa, b i t r.
a f god familj, med u n d e r v i s n i n g s v a n a, ö n s k a r plats set, ö n s k a r n u e r h.
plats h o s äldre p e r s o - språken.
till • hösten, torde förtroendefullt v ä n d a till Fru nomgått s Krokade - A - 3.
l t föref.
I n n e h å l l s f ö r t e c k n i n g af tricot, Constance Elbe, Humlegårdsgatan 8, 2 tr. Eådfrågningstid 1 — 2.
[1 2 0] ROLAND MARTIN Svar torde m e d det till » Huslig », T Iduns [] a n d Vasagatan snedt emot l ä k a r e 1 0, Stockholm, C e n t r a l s t a t i o n e n.
[243]
Tldn.
kottar Anordnar endast hvarje an kr.
qvartal f ö r qvartalet, pristäfllngar befordrlngsafg.
för sina Inberäknad.
prenumeranter.
| r \ | I U I k l U A n n o n s e r w * mwmwwm &amp; mm till S Drottninggatan 61 3 tr. upp få härmed rekommen- dera sin nya, tidsenliga m o t t a g a s IN 61 U g e n o m 8.
Oumsellus 2 6 ö r e pr 4-spaltlg C H A Fotografering Ny C.
Senap, flere g å n g e r pris- belönade o c h fullt jemförliga med d e bästa utländska fabrikat.
Tillhanda- hållas b o s H r r s p e c e r i h a n d l a r e.
[95] v Billig!
Lax verldsberömda, prisbelönta Köttextrakt * w CO 0 09 Elmgren, Vesterlänggatan CD Hl 0 6 6, Stockholm, emottager ull, gammalt ylle o c h u p p - r e p a d t silke till s p i n n i n g, v ä f n i n g (för h a n d) s a m t schal- o c h filtberedning.
H o s m i g s p u n n e t » u p p r e p s g a r n » är b e v i s l i g e n d e t bästa o c h vackraste, s o m k a n erhållas, h v a r f ö r u t o m s p å n a d s l ö n e n är d e n b i l l i g a s t e i S t o c k h o l m.
[293] ~ R D.
Maltose- C.
W.
S c h u n i a c l i e r, XCgl.
Hofleverantör.
Stockholm, norrlandsgatan 17. m. Telef.
5 6 0 0.
Bell Telef.
9 5 4 Ankarstock.
[248] Tébröd.
Biscuit.
Glas- &amp; Porslinsserviser, F ö n s t e r g l a s, svenskt oeh belgiskt af alla di- mensioner, Spegelglas, F o l i e r a d t och o f o l i e r a u t g l a s till butik- fönster, Z i n k h i n k a r och B a l j o r, B l o m k r u - k o r, ett större sortiment, V a s e r och l y x a r t i k l a r m.m. säljas billigast 23 24 Regeringsgatan 24.
7] MFGEZSICA och SACHSISKA.
G.
J o h a n s o n.
ZCJSZ- ocli TIAZFYZZJS- 1^94] husmödrar, för t i l l r e d n i n g p å få m i n u t e r a f e n ut- märkt o c h välsmakande buljong.
Bruks- a n v i s n i n g å hvarje b u r k.
Finnes hos alla s p e c e r i h a n d l a n d e.
[210] Otto bröd.
Det bästa hit- tills kända, som [ger skönaste figur L med nästan i n - gen snörning och [linnes i såväl hö- ga som låga for- mer att erhålla i L partio.
minut hos [Jansson &amp; C:o, ' 6 Hötorget 6.
Obs.
V i d beställ- ning bör lifvid- den uppgifvas.
2 Skräddaregränd 2, " f - f r - j ~ \ g A Praktisk!
W i r é n &amp; C:o, [294] Preussiska Snörlifvet " LÄ SYLFIDE " | För dem, som önska god sill, r e - kommenderas vår utmärkt goda Norska Istersill.
Försäljes i Vi, Va, V4 och Va tunnor till billi- gaste, priser.
1 kilo kostar endast 25 öre.
Äfven finnas l: m a C a s t l e b a y D e - likatess-Sill samt i s k ä l l a r s a l t a d färsk och rökt L a x hos H B e s t ä l l n i n g a r p å alla b r ö d s o r t e r, så- Pumpernickel.
väl m a t b r ö d s o m k a f f e b r ö d, m o t t a g a s till försändelse m e d d e r e s p.
ångbåtar, s o m anlöpa sommarnöjena i Stockholms o m - Skorpor, nejd.
D e i n o m r a m e n n ä m d a b r ö d s o r - = ' 3 3.
många sorter terna r e k o m.
särskildt f ö r hållbarhet.
&amp; " * L134] O " 11 Telefon 396 och 2 2 5 9.
C Sommargäster!
Limpor.
i n b.
1.50.
^ J j so £ • U Rathcke, I D ^ " P r i s: - Cacaopulver, oi a hålla gelse 4 S Köksmästare.
Denna billiga kokbok af en af vårt j lands förnämsta p~2a.lLtisera.xide kockar innehåller beskrifning på mer an ett tusen anrättningar.
Beefsteaksauce.
Soja, dessertchocolader rekom- Cacao Soluble, e t t r e n t l ö s l i g t p u l - ver i bleckburkar på |, J o c h | kilo, är drygt, välsmakande o c h närande.
A f Sucliard ' S C a c a o p u l v e r får m a n 100 koppar p å) kilo.
[21] Fabriksmärke.
Kokbok!
m e d afseende fästadt på billig matlagning af blao dåd efter engelsk och fransysk smak, flere sorter.
.
OBS.!
R i iqvlre korgar, s iom e af ho Ättika på flaskor för u t - spädning.
redaktionen SucharcTs Chocolat.
SucharcTs K O K B O K Concentrerad no * högaktning Pä Fahlcrantz &amp; C: os förlag har nyligen utkommit i hvarje välordnad bokhandel, ä 1.
5 0: C:is D och andra menderas.
E r F ö r s ö k e n Th. Winborg &amp; S t o c k h o l m tillverkningar af OcA stafvelser).
Suchard ' s Praliner, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines utföres o m s o r g s f u l l t enligt nutidens fordringar.
Husmödrar!
1 0 Erkänd utmärkt qvalité.
S a m t l i g a Suchard ' s C h o c o l a d e r ä r o garanterade ren Cacao o c h socker utan tillsats.
All slags största (= R 17 Guld- och Silvermedaljer.
Med annonsbyrå petltrad Stockholms N y a Handelsskola, D.
C. WENNERSTRÖMS 6 Oxtorget 6, 2 tr. upp.
I d e n n a läroanstalt, h v a r s förestån- d a r e e g e r 2 0 - å r i g affärspraktik o c h s o m derjemte Ijenstgjort v i d flere a f utlan- dets förnämligare handelsakademier, e m o t t a g a s m a n l i g a o c h q v i n l i g a e l e v e r till u n d e r v i s n i n g uti alla till h a n d e l n o c h det p r a k t i s k a lifvet h ö r a n d e förrättningar.
O B S.
!
B i l l i g afgift.
A f g å n g s b e t y g o c h rekommendationer.
Prospekt på be- gäran.
J. Eneman, [246 [S k o l a n s föreståndare.
M a n u f a k t u r - M a g a s i n er STOCKHOLM 45 Drottninggatan 80 45 Drottninggatan 80 hörnet af Appelbergsgatan.
h ö r n e t af K l a r a b e r g s g a t a n.
Ständigt lager a f Svarta äkta Lyoner-Sidentyger och äkta Schalar.
[162] 1 ' ABAl ' ZYMJi och PAMASOZZHR.
J.
G. Hammars Lanipkök.
års å r g å n g af Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
P r i s: enkla m e d en Teke 4 ä 6 k r.
, extra solida 8 kr., med två vekar 12 kr.
och med tre vekar 18 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[226] sä J.
G. HAMMAK, 30 I 4 Malmskilnadsgatan I D U m a a n r n g s - N |g d e n satarna g å r b o r t.)
säljes oinb.
f ö r I kr.
50 öre, m e d l ö s a p e r m a r f ö r 2 kr.
50 Öre samt k a n användas s o m en i S DAISTBDIPOB i hellylle, lämpliga för våren, I ä kronor, [207] 1, 35 p r p a r i K.
M. LUNDBERGS Bosättningsmagasin N:r 7 Storkyrkobrinken N; r 7 Nedra botten, I o. 2 tr. upp.
n, - l«dn,US, Kongl.
Hofleverantör stockhoim.
E t t större parti kulörta och svarta 38 Vesterlänggatan 38 |.
r o.
m.
n:r 1 1 t. o.
m.
n:r 5 2 eller mer än tre qvartal (Obs!
I n:r 1 1 börjar d e n l ä n g r e följetongen, hvadan intet af v ä n n e r o c h väninnor emellan.
E f t e r till E e d a k t i o n e n a f I d u n i n g å n g e n r e q v i s i t i o n sändes årgån g e n m o t efterkraf m e d tillagdt p o r t o.)
KAPP-FABRIK " t y g e r r fr. synnerligen lämplig present GUSTAF HOLMBLOM 7] Eeavisitioner fraktfritt.
OR!
Ett aMl mOfle- Blanscier meäfölier.
STOCKHOLM.
|L 264 STOCKHOLM, G E R N A N D T S [86] B O K T R Y C K E R I - A K T I E B O L A G
