# ID: svediakorp-per711
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,390
# sentences: 731
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 3.
Fredagen den 18 januari 1889.
B yrå: Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris: 25 ö r e p r p e t l t r a d (= 10 stafVelser).
Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen) ösnummerfÖrsäljning.
Redaktör o c h u t g i f v a r e: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å b y r å n k l.
1 0 — 1 1 o c h 4 — 5.
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
2:dra årg.
XTtg-ifniugrstidr Prenumeration sker: b-varje lielgfri fredag.
Infaller h e l g d a g på fredagen, ut- gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söckendag.
I landsorten: ä postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, &amp; Stads- postens hufvudkontor, i bokladorna samt å tidningskontoren.
" Rammas älskling ".
# ~ (En af våra yngre, mest begåfvade skulptörer, hr Augustinus Wallenberg, exponerade för någon tid sedan här hufvudstaden en förtjusande Hten byst, » Mammas älskling » benämd, hvilken såväl från den stora publiken som af den ofta mera kinkiga tidningskritiken rönte varmt erkännande.
Nedan stående lilla poem ansluter sig till hr Wallenbergs vackra arbete; konstnären har sjelf tecknat vignetten, der våra läsarinnor återfinna en skiss af » Mammas älskling ».
) ^ i gmgo i konstsalongen - det var en öppnings - dag — förnumstige recensenter och » hela staden » — och jag.
Får g bj er t a jättedukar i dämpadt middagsljus, och rundt om sorlande ska- ror och dryftande tungors brus.
Mitt gamla vana öga var redan genomtrött: det gamla vanliga non- sens den nya ledan födt.
Just då i ett hörn af salen, af mängden förbisedt, jag fann i dracenans skugg en enkel statyett.
emellan fyra väggar — hur låga och kära dock ser dina blåa ögon och ser din gula lock I gråa leran formad en pyssling, ur vaggan väckt, leker med späda fingrar i naken oskuldsdrägt ... och dina hvita händer så ömt och samvetsgrant svepa varma täcket om liten kärlekspant.
..
Jag vet ej, hur det begaf sig: mig blef så varmt i håg, och strax mitt klarnande sinne en annan tafla Mig blir så brådt att skynda; hur vägen jemnar sig till mamma och » mammas älskling ?.
som hemma vänta mig T Johan Nordling.
CM
Idun utkommer I hufvudstaden hvarle helgfri freda » och kostar for ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— En kinkig » qvinnofråga ».
e t f f w l fins väl knapt någon kinkigare qvin- SSM nofråga än den om kläderna.
Någon har yttrat, att, om vi gifva akt på, hur en man betraktar penningar och handhafver dem, så kunna vi läsa hela ha^s karaktär, och vi tro det vara lika sant, att om vi få reda på, hur en qvinna eller flicka känner och handlar beträffande kläder, så skola vi hafva en för- träfflig nyckel till hennes natur och historia.
Der hafva vi qvinnan, för hvilken kläder äro hufvudsaken i lifvet.
Det innebär icke nödvändigt, att hon är rik och kan gifva ut mycket penningar, ej heller förstås dermed, att hon lyckas vara väl klädd.
Hon är kanske en af dem, som pryda sig med hvad poeten kallade » det fåfänga armodets be- dröfliga lappverk », eller söm låta en stackars klädning passera femtio » moder », eller hon må ega millioner och alltid vara på vift för att uppfånga det senaste moderna våldet mot god smak och sundt förnuft — i båda fallen är toaletten alltid främst i hennes tankar.
Den första fråga hon framställer om någon publik tilldragelse är: » hur voro damerna klädda? » Hennes första omsorg vid någon afgörande vändpunkt i hennes eget lif är: » hvad skall jag sätta på mig? » I kyrkan kommer hon ihåg hattarna men icke texten, och i samma ögonblick hon inträder på en aftonbjudning, taxerar hon alla närvarande toaletter och känner sig djupt olycklig, om hennes ej är den mest moderna och dyrbara bland alla.
Om hon märker, att man klandrai^hennes slöseri af tid och penningar i och för klä- derna, så försvarar hon sig på följande sätt: hon är skyldig sällskapet att vara snygg; det är hvars och ens pligt att göra sitt utseende så behagligt som möjligt; det är bra att skaffa folk arbete och sätta penningar i om- lopp etc. etc. Till en annan ytterlighet går den qvinna, som ej det ringaste bryr sig om sin drägt; som säger sig önska, att vi vore födda med svart skinnpels på kroppen, eller att vi kunde klippa hål i en säck för våra fötter och armar, knyta den kring halsen och der- med vara klädda.
H o n fullföljer sina ord så långt, att hon vanligen uppträder i plagg, som äro synnerligen olämpliga för det till- fälle, då de användas, och förekommer ut- styrd i gamla qvarlefvor och kostliga kosty- mer, valda utan afseende på ålder, hy eller förhållanden.
Att göra sig en spetsfichy anser hon för » tidspillan » och tycker det är » onödigt bråk » att begagna de små prydnader, hvar- med anhörigas kärlek försett henne.
Hon försvarar sig mot hvarje beskyllning för vårdslöshet genom att påpeka den dy af lum- pen ytlighet, hvari alltför många qvinnors lif nedsjunkit, samt försäkrar, att hon försmår den aktning, som kan påverkas af hvad hon bär eller icke bär.
Till hennes fördel kan sägas, att hon vanligen blir mer ordentlig och putsad med åren och visar sig mycket mer foglig mot » sina ungdomars » kritiska anmärk- ningar, än hon var gen t emot skolkamraters och kusiners gyckel, samt ofta är en matrona med ärbart och tilldragande väsende.
Sedan återstår den stora mängden emellan dessa ytterligbeter, en mängd som ej kommit riktigt på det klara med sig sjelf och ej kunnat finna någon grundsats att rätta sig efter; som gerna vill behaga och se bra ut, men dock såras i sitt samvete, då den betän- ker det syndiga i fåfängan och det ansvar, I |-v I U I I Kl U IN tidningen innehåller nästan uteslutande originalbidrag.
— Uppgif å närmaste postanstalt namn och adress samt erlagg en krona, sa er- vi bära för de själar och kroppar, som förgås utanför vår dörr; en mängd som bedröfligt slites mellan de stridande argumenterna hos de mer hållningsfasta damer vi nyss beskrifvit, med det demoraliserande resultat, att den vanligtvis i praktiken lutar åt den förstnämda och i teorien åt den senare.
Det är denna stora hop af flickor och qvinnor, som vi gerna skulle vilja hjelpa ge- nom att erbjuda några få allmänna grund- satser till deras öfvervägande; ty det är en- dast genom att omfatta grundsatser, som vi genom ständigt vexlande omständigheter kunna vägleda oss på pligtens väg.
Låt oss med ens säga, att det är hvars och ens rättighet att vara väl klädd, ty der- med menas att kläda sig passande till det klimat och de förhållanden, under hvilka man lefver, så ock till verksamhet, ålder och utse- ende.
Ett fruntimmer kan vara lika väl klädd i kattun och ylle som i sammet och siden.
När ni hör folk klaga öfver, att » nu för tiden vilja alla gå så väl klädda », så ligger häri ett missbruk af uttryck; slapphet i ut- trycken är en farlig sak, ty det leder till slapphet i begreppen.
Ingen har rättighet att klaga öfver, att någon är väl klädd.
Hvad de i sjelfva verket mena, är, att dessa äro olämpligt klädda, och det fins en hel del olämplig klädsel till i verlden.
V i erinra oss anekdoten om dottern till en amerikansk parveny-millionär i Vestra Sta- terna, hvilken kom till ett förståndigt nyeng- elkst seminarium, der de unga damerna voro vana att passa upp sig sjelfva, och som steg ned i diskrummet iklädd sammetsrobe och diamantörhängen.
Ingen är derför väl klädd, hvars drägt gör henne oförmögen till det, som borde vara hen- nes pligt.
Den snörda, utpyntade och släp- beprydda damen kungör för verlden sin full- komliga oqvinlighet.
Barnkammaren skulle snart förstöra hennes grannlåt.
Låt oss hop- pas, att hon aldrig skulle föra den med sig in i ett sjukrum, och i köket vore den till hinder och dåligt exempel.
Men — » är den ej vacker att begagna under de timmar, då man ingenting företager? » V i vilja svara med andra frågor: » borde det finnas timmar, då vi ingenting företaga oss?
Och — » när vi förse oss med kläder, som endast passa för sådana tillfällen, falla vi ej då i samma vill- farelse, hvilken vi ofta le åt hos arbetsklassen, som köper sig stela, olämpliga söndagskosty- mer af kläde, i stället för att skaffa sig en högtidsdrägt af något förståndigt tyg, som sedan kunde användas i dagligt bruk.
V i började med att säga, det hvar och en eger rättighet att vara väl klädd i ordets sanna bemärkelse.
Men • — som Ruskin säger i sitt » Bref till unga flickor » — » ehuru i ett sant kristligt land alla unga flickor skulle vara vackert och prydligt klädda, så är det i detta vårt hedniska och Baal-dyrkande land ej en flicka bland tio, som har tillräckliga eller helsosamma kläder, och tills detta blifvit afhjelpt, ha vi ej sjelfva rättighet att begagna något vackert. » Och Jean Ingelow utkastar denna beskyllning mot vårt kön: » för dem hufvudsakligen är den prålande ståten till, dyrbara kläder, guldspetsar, mjuka sammets- mattor, diamanter och all verldens herlighet.
Det är lyxen, som står i vägen för den civi- liserade verlden, så att män icke kunna gifta sig unga och blifva lyckliga.
T y jorden frambringar icke obegränsade rikedomar åt några få, under det den stora mängden ändå kan hafva det tillräckligt.
Jemnlikhet är ett ord utan mening eller möjlighet; men icke desto mindre kunde osnygghet och armod vara saker utanför vår erfarenhet likaväl som slöseri och lyx. » Detta leder oss till den grundsats, som borde regera våra utgifter, antingen den summa vi hafva att förfoga öfver är stor eller liten.
A f materiel skulle vi köpa det bästa och mest varaktiga, som vår kassa kan sträcka sig till.
V i hafva ingen rätt att hålla menniskor sys- selsatta med att väfva eller tillverka onyttiga och sköra struntsaker.
Det är förnedrande för dem att göra sådant arbete, och om de äro tvungna dertill för sitt lifsuppehälle, så hålla vi dem i det värsta slags slafveri.
Att vi betala dem derför, förbättrar lika litet sa- ken, som om vi betalade dem för någon annau förnedrande och öfverflödig tjenst.
V i föro- lämpa dem genom att taga deras flit och trampa den under våra fötter, som om de ej sjelfva hade någon andel i sitt arbete, utan blott sina löner.
Huru kunna de industri- idkande klasserna bibehålla aktning för sig sjelfva under sådana förhållanden?
Och har man förlorat aktningen för sig sjelf, så för- lorar man den också snart för andra.
Helt nyligen sågo vi en dam sitta uppe hos en sömmerska och betrakta arrangerandet af något, som ansågs för en mycket ståtlig toalett.
Dess beståndsdelar voro visserligen af det dyrbaraste slag, men den hade många alnar ömtåligt siden släpande på golfvet till en längd, som försäkrade om en snar under- gång äfven vid det minst högtidliga tillfälle, och öfver den korta framvåden hängde i festoner massor af tyll, besatt med konstrikt utförda, skiftande glasdroppar, värdiga att pryda en gud från Söderhafsöarna.
Vid åsynen af vår väns allvarsamma uttryck frågade vi henne, hvad hon tänkte på, och hon svarade: » Jag tänker på de män, som väfde detta siden för att trampas, på de qvinnor, som sydde dessa perlor för att krossas.
Stackars menniskor!
Hellre ville jag vara den tarfli- gaste, mest utsläpade piga, som trälar för verkligt menskliga behof, eller den simplaste skräddare eller skomakare, som arbetar för att betäcka ärlig mensklig nakenhet. » Låt alla kläder derför göras så varaktiga som möjligt, både till qvalité och snitt.
Hvad nu modet beträffar, så är äfven det grundadt på nödvändighet och suhdt förnuft, ty kläde- drägten måste förändras, liksom sociala vanor och bruk förändras.
Ruskin råder till att ej bortlägga något plagg, derför att det är omodernt, och att inte något dyrbart mode någonsin skulle följas.
Besinna hvad det ordet » dyrbart » innebär.
Trånga snörlif, tunga garneringar, urringade lif, höga klackar o. s. v. som kosta helsa, döda fåglars vingar och allting annat, som kostar lidande, invecklade garnityr, som kosta menniskors tid och energi i en verld, der tu- sentals små barn växa upp illa undervisade, tusentals sjuka bli illa skötta och tusentals flitiga menniskor slafva sig till döds för en lumpen skärf.
Det förefaller oss, att när ett fruntimmer en gång upptäckt den drägt, som bäst passar hennes ålder, utseende och vilkor — den ideal-klädning, i hvilken hon skulle önska blifva afmålad för kommande generationers ögon — så skulle hennes studium hädanefter blifva, icke huru mycket hon kan » följa mo- det », men huru litet hon behöfver följa det, utan att synas egen.
Modet har ingenting att skaffa med en önskan att vara behaglig i andras ögon.
V i få lof att göra oss tilldragande för
hålles ett nummer I veckan under hela qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- nenter, som samlas, och för hvllka afglften Insändes till Redaktionen af dem, hvars kärlek vi åstunda, och for dem, af hvars klokhet vi önska bifall.
Men vi tro, att önskan att blifva älskad och gillad spelar en mycket liten roll i toalettens extra- vagans.
Låt oss tala rent ut.
Det är väl sällan vi pynta och utsmycka oss samt för- slösa tid och penningar för att behaga våra föräldrar eller vänner, utan snarare för att trotsa och öfverglänsa de » käraste ovännerna » bland våra qvinliga bekanta.
En passande stil, nätt och prydlig ordentlighet samt smak- full omvexling skola alltid tillfredsställa kär- leken; och ett godt förstånd, paradt med en smula flit och smak, skall lätteligen kunna förskaffa dessa önskvärda föremål.
Jag på- minner mig, hvilken gillande uppmärksamhet egnades ett ungt, literärt fruntimmer, som reste under särdeles svåra och besvärliga för- hållanden och blott var försedd med ett par klädningar af enklaste beskaffenhet, men som genom skickligt varierande anordningar af musslin och spetsar, med koketta små tillägg af smakfulla bandrosetter ständigt lyckades bereda sina vänners ögon ny öfverraskning och förnöjelse.
Låt oss aldrig eftersträfva lyx af något slag, utan hellre undvika den; men låt oss dock med glädje mottaga den, då den kom- mer till oss genom kärleksfulla händer.
Dia- manten i en flickas förlofningsring, guldme- daljongen som innesluter hennes moders por- trätt, det fina filigamsarmbandet, som hennes broder skickat från utlandet, det utsökta spetsgarnityret, arbetadt af hennes käraste vänner, äro af helt annat slag än de moderna nipper och prydnader, som hon sjelf köper eller tigger sig till af sina anhöriga.
Den stora princip, som ligger under denna kinkiga » qvinnofråga » om kläder, är sjelfva den stora principen om kärlek — en kärlek, som tjenar andra, har uudseende för andra, en kärlek, som gifver, en kärlek, som mottager.
En sådan kärlek behöfver ingen lag; den är i sig sjelf den högsta lag.
Smågossarnes uppfostran.
(Till mödrar.)
^fsLet blir sällan i våra dagar en dugtig man / ffift af ett » ljushufvud ».
Det beror af l flere saker, deribland en, att » Ijushufvu- det » ofta skall vara en öfveransträngd, nervös, klumpig och opraktisk gosse, långt innan han blir vuxen, eller att han skall hafva så in- förlifvat sig med tanken att få » bästa be- tyget », att han skall duka under för sin äregirighet och känna sig olycklig och till- intetgjord vid att se andra blifva dugtigare än han sjelf.
Skolan förbereder för lifvet och lifvet kräf- ver harmoniskt utvecklade män; den har an- vändning för » flit och godt uppförande », men i icke mindre grad för arbete och mannamod, för kroppslig uthållighet och ett godt hjerta, för praktiska kunskaper och en ädel karaktär.
Detta uppnås icke i skolan allena; hem- met måste taga sin vigtiga del i arbetet med gossarnes uppfostran till goda medborgare.
Säg i skolan åt en gosse, att han är en dum- bom, och han skall snart blifva det; beskyll en gosse för att vara fuskare eller pultron, och han skall snart vara bekajad med sådana svagheter.
Ställ rimliga fordringar på en gosses mod och hjertelag, och han skall upp- fylla dem, införlifva sig med dem och känna sig bättre och lyckligare och — icke svika i pv I LJ i i K l IN Idun, erhållet cct gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken a&amp;onne mentet räcker.
Åro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera förväntningarne.
Fliten i skolan skall belö- nas icke blott med » goda betyg », utan först och främst med kärlek i hemmet, glädje hos för- äldrar och syskon.
Goda kunskaper äro dock till ingen nytta, då de ej brukas på rätt sätt.
Lexorna skola läras, och skolböckerna hål- las i ordning; men leksakerna må icke ring- aktas, och genom kroppsligt arbete med knif och sax, med hammare och yxa, med synål och tråd, med spade och hacka, med metspö och åror utvecklar man anlag och.
krafter, som icke kunna undvaras i lifvet.
Skolan kan icke utveckla dem, derför måste hemmet göra det.
Smågossarne skola blifva fäderneslandets försvar, landets, ledande män, familjernas öfverhufvud, samhällets kraft och karaktär; de blifva intet af allt detta om deras hjerte- lag försummas, det moraliska modet slappas eller deras karaktär missriktas genom en en- sidig skoluppfostran, lösryckt från hemmet och det praktiska lifvet, eller om de hållas i den tron, att böckerna och deras begripande kunna träda i stället för ett lif i full och ädel öfverensstämmelse med en menniskas lifsuppgift.
Sen till, ärade läsarinnor, att Idun ej saknas hos någon af edra bekanta!
Vid s k i l j o v ä g e n.
En b i t v e r k l i g h e t upptecknad af Ave.
r v a r v ' " il&gt;Jp ^ hagen biljett att hemta? » — F r u Dreier, enka efter bankkamrer Albert Dreier, framkastade i något irriterad ton denna fråga, då hon öppnade tambur- dörren för sin dotter.
» Nej, icke en rad.
Det är väl sant, som redaktören sade, att här var ren uppsjö med unga flickor, som vilja gå husmödrar till hända mot ringa lön och ett hyggligt bemö- tande.
» Bertha Dreier bjöd till att antaga en ton af glädtig humor, men det var med möda, hon kunde svälja gråten, när hon nu vände sig från modern för att hänga upp sin hatt och kappa.
» Ja, här finnas flickor i stora skaror, som lärt allt och ingenting; det må himlen veta!
Hade du för din del ej anfallits af blek- soten, utan fått sluta läsningen innan du kunde få afgångsbetyg från det välsignade elementarläroverket, så skulle här väl funnits någon utväg, men nu — Ja, kom in, jag har just fått höra något, som härmar mig djupt.
Jag hade väl ej nog af bekymmer för dig, förstås, utan här skulle mera till! » Fru Dreier sköt upp dörren till arbets- rummet och gick före sin dotter fram till ett bord, på hvilket ett uppviket bref låg.
» Har mamma fått något ledsamt bref? » frågade Bertha ängsligt.
» Ah, brefvet är kanske ej så galet — jag har knapt läst det riktigt.
Det är från svå- ger Benjamin och innehåller ett förslag.
Men, kan du tänka dig något så ohyggligt: Anna Dreier, din köttsliga kusin, vill åtaga sig att förestå krogrörelsen borta hos Svenson; frun hans är för gammal till att hålla någon ordning. » » Men mamma då!
Hvad tänker Anna på? » » Att hon behöfver plats, sade hon — Anna gick nyss härifrån — att hon, som du, ingen ting kan och ej har råd att nu, sedan hon misslyckats i sina försök att vara guvernant, betala för att få lära något yrke.
— Jo, det här är trefligt, din kusin krögerska! » » Men begriper hon då ej, att det är rent af omoraliskt att sälja spritdrycker?
Sade mamma henne ej, hur uselt det är att bi- draga till «ina medmenniskors förderf, sjuk- dom och olycka in i flere slägtled? » » Jag vet ej allt, hvad jag sade, ty jag var så grufligt upprörd, och hon gick med de ord, att om jag kunde skaffa henne en bättre och — mera moralisk verksamhet, skulle hon gerna åtaga sig den, eljes — ja, du förstår, vi voro båda upphetsade. » » Mamma skaffa henne!
Godt vi viste, hvad jag skulle ta mig till! » » Svåger Benjamin skrifver här, att han har ett förslag, » sade fru Dreier tvekande.
» Att jag skall stå i hans bod i Stoc- holm? » inföll Bertha misslynt.
» Nej, icke det.
Men han har räknat ut, att just här skulle vara en bra plats för att upprätta en atelier — en tillverkning i större skala för korsetter — franska snörlif.
Han gör mig uppmärksam på, att detta kan anses som ett patriotiskt företag, emedan de flesta snörlif, som nu förbrukas i Sverge, importe- ras från utlandet.
Benjamin vill genom denna affär förhjelpa dig till oberoende, ty det är hans mening, att du — under hans ledning, förstås — skulle förestå atelieren.
— Ja, jag tycker här är ej annat att göra än taga emot anbudet, och då kunna vi der äfven skaffa arbete åt Anna, så hon blir räddad från det der andra.
— Att hon bara ens kunnat tänka på att vilja röra en hand för att bringa förderf åt en medmenniska, det är rysligt! » — • — Efter en stunds liflig öfverläggniug emellan mor och dotter sändes bud efter Anna Dreier, som med glädje utbytte platsen hos Svens- son för anbudet att få blifva Berthas för- nämsta biträde vid den tillämnade snörlifs- atelieren.
Detta var tidigt på våren.
I oktober skulle det nya patriotiska etablissementet öppnas, hvadan Bertha under mellantiden skulle ut- bilda sig till fullkomlig artist i korsettillverk- ning; det var onkel Benjamins bestämda vilkor.
Modeller från Paris anskaffades och efter- bildades på det mest samvetsgranna sätt, så att sjelfva fru Dreier, som var en mycket kritisk menniska, blef hänryckt öfver sin dot- ters arbete och förutspådde företaget en ly- sande framgång.
.
Äfven Anna Dreier beredde sig samvets- grant till sin nya lifsgerning, och fru Dreier förlät henne fullkomligt för hennes omora- liska funderingar på att komma fram i verl- den genom värdshusrörelse, då hon visade sig i sin första sjelfsydda korsett.
» Nätt och svarfvad som en docka! » ut- brast frun förtjust.
» Kom Bertha, här skall du se en figur, som den skall vara; smärt om lifvet och fast som trä.
Du får sanner- ligen lof att lägga något tvång på din egen figur, Bertha!
D u är allt för landtboaktig för din blifvande verksamhet.
Hvad skulle man väl säga om en föreståndarinna, som ej begagnade af produkterna från sin egen atelier? » » Jag har nog både tänkt derpå och för- sökt mina harnesk, men jag uthärdar ej der- med. » svarade Bertha i en ton midt emellan skämt och ledsnad.
» Ä r det ej nog orx&gt;
tian ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden f ö r qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör Anna går som en lefvande reklam för vår vara? » » Nej, det.
är ej nog, » af gjorde fru Dreier.
» Ingen begär, att du skall snöra dig — hvilken flicka eller fru tror du väl gör det?
Du kan fråga tusenden, som bära korsetter, och du skall få se, att ingen af dem har den hårdare, än de kunna föra handen emellan.
Men hvarje bildad menniska vet ju, att det är nödvändigt att på detta sätt ge stadga och form åt kvinnokroppen samt att hålla den inom sina naturliga gränser.
Fråga hvilken storsömmerska du vill, och du skall få höra detsamma. » » Ja det är säkert », bekräftade Anna.
» Men felet med Bertha, är att hon ej som barn fick skick på sig genom snörlif; nu blir det svårare för henne att få den rätta håll- ningen.
» » Det är ej min utan hennes fars skull », försvarade sig fru Dreier.
» Men om Bertha nu förstår sitt eget bästa, kan hon mycket väl ändå få en elegant figur. » » Jag utbeder mig i hvarje fall anstånd till i oktober; i sommar, då jag j u kommer att vistas en månads tid på landet, vill jag röra mig fritt. » I | r~ " \ I I NI \ _J U | \ | användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga anglfvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas Hon måste se henne ännu en gång, om hon någonsin skulle bli qvitt från denna syn, se henne, om möjligt var, » riktigt ».
Bertha hade ej mod att ens i tanken uttrycka sig närmare.
(Forts.) Med anledning a f flere inkomna förfrågningar må nämnas, att Johan Nordlings med förra året till den första delen fullbordade berättelse, » Ett storstadsbarn », under det nu ingångna året kommer att fortsättas och afslutas på vår följetongsafdelnlng.
Början härmed göres dock ej förrän till våren eller försommaren.
" Det var en gång — ".
S kymningen, den långa vinterskymningen, har fallit på, snöstormen far ute på ga- V tan, slukande ljudet från slädbjellrorna — hvad det måtte vara kallt der ute, januari- köld!
—, du har tändt den knastrande björk- vedsbrasan och sitter nu och — berättar sagor för dig sjelf.
.
.
inte sant?
Skäms du inte, gamla karlen — berätta sagor!
Tänk, hvad menniskorna, de kloka, de förnumstiga, skulle le, om de nu finge se dig!
.
.
.
Har du ej någon gång, när solen lemnat dig och menniskobullret dämpats till ett sakta, mullrande sorl midt bland de skuggor, som svept sig allt tätare omkring dig, har du ej gripits af en sällsam, tyngande oro, en bäfvan för du vet ej hvem, en melankoli öfver du vet ej hvad — liksom en mjuk arm smek- samt lindades kring dig och ett par stora, sorgsna qvinnoögon sägo in i dina?
Du kände, att natten nalkades.
.
.
0 I slutet af juni reste Bertha till en af sina farbröder, som var provinsialläkare i en af landets mellersta provinser.
A f instikt snarare än af öfverläggning om- talade hon ej för dessa sina slägtingar, att hon stod i begrepp att blifva ett slags del- egare i onkel Benjamins vidt utgrenade affärs- verksamhet.
Hon hade i det hela något svårt för att adla en snörlifsverkstad till atelier, äfven om der idkas fransk konst, och Det var vid denna tid, så här vid skym- hon fruktade att den gamle, något afmätte doktorn skulle se ned på henne, i fall hon ningsbrasan, som du i din barndom ofta hörde omtalade, att hon ämnade egna sig åt en det der » det var en gång — ».
Och nu, när det gamla året nyss har gått och det nya gren af sömmerskeyrket.
ligger framför dig med så mycket obekant i Doktorns fru var mycket sjuklig, inga barn funnos i huset, så att Bertha var helt och skötet, erfar du en underlig beklämning, det hållet lemnad till sig sjelf för att roa sig är som hörde du gamla välkända melodier bryta fram, melodier, som du ej hört på länge, bäst hon kunde.
Det dröjde dock ej stort mera än en vecka, glada melodier.
.
.
sorgbundna: » Det var en gång — ».
förrän farbrodern tycktes ha fattat intresse Sagor, som lifvet berättat dig — lifvet har för sin hittills okända slägting, och hon fick stundom följa med honom på sjukbesök i så många underliga sagor, som aldrig upptecknas.
Glada sagor.
Än var det om den lille, som den vackra nejden.
Han talade dock aldrig med henne i något allvarligare ämne, utan drömde om guld och gröna skogar och som tycktes blott ha för afsigt att bereda sin fick, om också ej guldet, så dock de gröna brorsdotter en smula omvexling i det enfor- skogarne.
Än var det om mannen, som fick lyckans galoscher.
Ack, du vet hvad han var miga lefnadssättet i hans hus.
lycklig, du minnes lifvets ljumma, soliga vår- En dag sattes hela orten i bestörtning genom ett hastigt dödsfall.
En lärarinna, dagar, deras namnlösa, jnblande fröjd — deras som undervisade kyrkoherdens barn, hade af- korta, vemodigt skymmande qvällar.
Och än lidit under sådana omständigheter, att man var det om den fagra prinsessan i det slum- rande slottet bland rosor och dejliga blader, misstänkte, det skett genom gift.
Bertha hade flere gånger sammanträffat henne, som prinsen väckte till lif och kärlek med henne, och med en tydlighet, som kom — en barnslig kärlek utau gräns i doftfyld, Bertha att häpna, framträdde fröken Natalias drömmande sommarnatt.
.
.
Och så var det hemska sagor också, om raka, stela gestalt för hennes minne.
Hela följande natt låg hon och kämpade med sorgebarn, om storm och natt i villande skog.
Men dem gömmer du för dig sjelf.
denna syn, undrande på dödsorsaken, tills De andra berättar du kanske om många, hon.
greps af en underlig åtrå, att en gång många år, då i ditt skägg fallit litet af den få se hur en menniska såg ut inuti.
Hon tyckte strax, att denna önskan var snö, som nu seglar der ute, och du sitter opassande, otillbörlig och ett förnärmande framför den knastrande björkvedsbrasan, och mot den döda, så Bertha försökte slå bort någon liten parfvel kryper upp i ditt knä: » Det var én gång — ».
denna » barnsliga nyfikenhet », genom att stiga Alvar Arfwidsson.
upp, tända ljus och taga sig en bok.
Men alltjemt såg hon Natalias breda skuldror, in- svängda midja och utstående höfter, och hon måste jemt undra, hvilket slags snörlif hon begagnat för att bli så illa kantig.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Ojemn konkurrens.
N å g r a o r d till l y c k l i g a r e systrar.
et finnes herrar, som påstå, att fruntim- mer alltid läsa sista sidan af en tid- ning först.
Jag vet ej, hur rätt de i allmänhet kunna ha i sitt påstående, men visst är, att jag har ganska mycket intresse för den sidan, och, om jag har tid, underlåter jag sällan att ögna ige- nom annonserna.
Jag tycker den är som ett stycke kulturhistoria.
Bl an läser deri ej blott om uppfinningar, som blifvit praktiskt använd- bara, och hvilka lyxartiklar, som kommit mest i modet, samt priser på alla möjliga ting, utan äfven hvad vår tids menniskor roa sig med och hvad de önska — samt till och med de- ras längtan och känslor.
Man behöfver blott i de stora annonstid- ningarne samt numera också i Idun, som blif- vit ett så lämpligt organ för det området, emedan hon så behändigt flyger direkt in i våra hem, man behöfver blott läsa alla de an- nonser om unga flickor, som vilja ut i verlden, för att få en tydlig bild af hvad som rör sig på djupet af ungdomens hjerta nu för tiden.
Den unga flickan nöjes ej numera med att sitta beqvämt hemma hos pappa och mamma och brodera i båge, väntande på friare, utan hon vill ut för att se sig omkring och lära känna verlden.
Ännu mera än denna önskan torde lusten för arbete och verksamhet samt kanske också för litet mera oberoende vara de krafter, som drifva henne att från det lugna hemmet gifva sig ut bland främmande för att förvärfva sitt bröd.
Man kan blott glädjas öfver den yttring af energi och lifslust, som deri gifver sig tillkänna och som i mycket tillbakavisar de beskyllningar för beqvämlighet, för fåfänga ccb ytlighet, som ofta nog rigtas mot de unga flickorna.
Ty de platser de få äro sällan några sinekurer.
Men liksom allt vackeit här i verlden har också denna verksamhetsifver sin frånsida och en ganska behjertansvärd sådan.
Antalet af de flickor, som » vilja ut » som det heter, är nämligen betydligt större än an- talet af de lediga platserna, hvaraf följer, att de förra nedsätta sina pretentioner till det minsta möjliga — och ännu lägre.
De erbjuda sig att vara till sällskap, till hushållsbiträde och att undervisa, mången gång utan minsta ersättning, det finnes till och med de, som vilja betala för sig dertill.
Föliden blir, atc familjer, som behöfva någon flicka i sitt hus, bland hundratals annonser eller svar på sådana väljer den, som har de minsta anspråken, un- der det att deras allt mera stiga.
Det gör ju föga för den flicka, som, så att säga, har sitt hem i bakgrunden och blott är » ute » för ro skull samt när som helst vet sig kunna lemna sin plats, om hon så vill.
Men annorlunda gestaltar sig saken för den unga flicka, som måste arbeta för sitt uppe- hälle, och som icke har någon annan utväg att existera; det är hon, som blir den lidande på detta moderna sätt att på hvad vilkor som helst antaga platser blott för nöjes skull.
Vi antaga till exempel, att en ung qvinna söker plats som lärarinna.
Antingen annon- serar hon, men som hon ej kan undvara lön, dröjer det innan hon får något svar och måste sätta in flere annonser innan hon lyckas; eller också vänder hon sig till en platsanskaflhings- byrå.
I båda fallen en ganska kännbar utgift.
Nå, det gör mindre, blott hon får plats.
Utom vanliga skolämnen fordras, att lärarinnan skall kunna undervisa i språk, musik och slöjd eller
Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, sä vida porto bl- f o g a s.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
handarbete.
Men ännu följa ganska många törnar.
» Vi vilja att fröken hjelper till med hvarjehanda mellan lektionerna, » heter det vi- dare.
» Jaså, men — » vill hon kanske invända, men afbrytes med: » Här ha vi högar af bref från sådana, som erbjuda sig dertill, och många utan lön ändå! » För att ej gå miste om plat- sen måste hon samtycka till att offra sin tid mellan lektionerna på smågöromål.
Och om hon är godhjertad och hjelpsam till sin natur, går det ju ganska lätt för sig att göra äfven detta.
Men en annan fråga är, om hon verkligen borde göra det.
Ty icke nog med att hon efter sin ganska ansträngande sysselsättning som lärarinna väl behöfver ega några timmar för sig sjelf — månne ej också den familj, för hvilken hon arbetar, äfven hade större nytta, om hon till- läts att vidmakthålla och föröka sina kun- skaper?
Dessutom måste man anse det för hennes pligt mot sig sjelf och sin framtid, att hon söker att så mycket som möjligt göra detta.
Ty, som sagdt, kunskaperna äro ju hennes enda existensmedel äfven för framtiden.
En annan sida af saken är också, att lära- rinnans förhållande till sina elever lider af detta göromål.
Man må säga att allt nyttigt arbete är godt och aktningsvärdt, det vill jag visst ej motsäga, men barnen ha ofta ej fått lära att se det på det sättet.
Med till exem- pel städning och servering följer ofta, att lära- rinnan får lof att betjena barnen på hvarje- handa sätt, och dessa bli lätt nog fallna för att derigenom i henne se ett slags » passopp », hvilket åter ej kan vara till gagn vid under- visningen.
Derför, om ej för annat, borde mera allmänt skiljas på hushållsbiträdes- och lärarinneplatser — isynnerhet som dessa förenade befattningar mången gång betalas med en lön, som en föga uppfostrad husa ej skuHe nöja sig med.
» Till hvem rigtas nu dessa ord eller före- bråelser, hvad man skall kalla dem? » frågas.
» Är det till familjerna, så var god och sätt er i deras ställe, min fru eller fröken, och sug om ej ni skulle välja den på en gång nyttigaste och billigaste », hör jag någon utropa.
Det är heller icke till dem, utan till de bättre lottade unga flickorna jag vänder mig med begäran, att de, med sin i sig sjelf ganska berömvärda ifver att vara » till nytta », icke må, genom att plottra bort sitt arbete på godtköps- manér, för mycket försvåra lifvet och platserna för dem af sina medsystrar, som icke hafva annat än detta sitt arbete att förtjena sitt lifs- uppehälle med.
Derför, sluten upp med att annonsera om att undervisa och » gå frun tillhanda » mot en- dast ett godt bemötande, I, som icke hafven pröfvat på, hur det kan vara!
Börjen på att anse edert arbete vara värdt någonting, så komma också andra att anse det vara så.
Dermed gören I fattiga medsystrar en tjenst och eder sjelfva ingen skada!
» Lilly.?
» Mamma, hvad skola vi leka? » Hedersamt omnämd vid Iduns 4:de pristäfling.
[uspigan och köksan äro upptagna (det äro de ständigt), och någon barnjungfru hafva vi ej, ty lilla Valborg är redan 2 / år gammal.
Jag har placerat barnen i matsalen lör att leka, medan jag räknar ut och börjar 1 2 | r - \ I I Kl I U U IN Annonser mottagas endast mot kontant llqvld 1 förskott af 2 5 öre pr t- spalt, petitrad (= IO stafvelser).
Ingen annons införes under I krona.
ett tapisseriarbete, med hvilket jag har myc- bet brådt.
» Ett, två, tre, fyra » — » Mamma, Karin tar min docka. » — » Karin måste låta Gretas docka vara » — » Ett, två » — » Mam- ma, hon lyder inte. » helt förvånad, då klockan slår 6.
Naturligtvis får mamma ej sjelf hafva något arbete; då blir hon nervös, ty mycken hjelp behöfva de små fingrarne i början, men snart nog lära de sig att hjelpa sig sjelfva, och alt lättare Jag lägger bort arbetet och går att skipa få de att lära sig nya arbeten.
K l 6, då lag och rätt.
Se så igen: » ett, två, tre » — arbetena lägges i hop, äro alla glada och » Mamma, Per retas » — » Nej, det är Greta, nöjda: efter maten lägga sig de små, och de som skuffar mig. » — » Stilla, mamma räk- större finna nu leken ny och rolig.
Mamma sjelf är ej minst belåten, ty hon vet, att hon nar — ett, två — » » Ett ohyggligt skrik afbryter räkningen.
nu ledt barnen in på en god väg — arbetets Sven har trampat på Valborgs fingrar.
Ar- väg — och med sådana känslor går det egna betet ligger på golfvet, nålen kastas hit, saxen arbetet dubbelt så lätt.
Jag har, oaktadtjag dit; fingret måste bäddas en stund, och så uppoffrat tvänne timmar helt och hållet åt fort tillbaka för att söka ihop nål och arbete barnen, kommit till ett mycket bättre resultat på nytt.
» Mamma, när få vi äta? » — med mitt arbete än dagen förut.
Andra morgonen, så snart småttingarna » Klockan 6, lek så länge! » — » Det är så tråkigt, hvad ska vi leka? » — - » F å vi köra vaknat, äro de strax färdiga.att börja på med häst? » — » Nej, det bullrar för mycket, då arbetet igen, men nu gäller det att ej miss- pappa arbetar! » — » Hvad ska vi då bruka deras ifver, ty då ledsna de snart.
D e få vänta tills eftermiddagen, och endast vid göra?
» Så fortgår det till kl. 6, då qvällsmaten fult väder eller, då det är brådska med jul- serveras, och sedan lägga de två yngsta sig, klappar, göra vi något litet undantag på för- men de tre äldsta äro fortfarande gräliga och middagen.
Hufvudsaken blir att vexla om med arbetena, välja sådana, som verkligen bråka ända till kl. / 9.
Då, ändtligen har man fått dem alla i säng; men nu är mamma kunna användas, och ej sätta barnens tålamod Har sjelf utpinad och uttråkad och har ej lust att eller förmåga på allt för hårdt prof. vidare taga i hop med arbetet, hvilket dess- mamma sjelf svårt att finna på småarbeten, så utom ej vunnit på att kastas bort och tagas hitta nog vänner och bekanta på än en än en annan sak, hvilken då genast tecknas till fram igen.
» Äh, de lyckliga stadsborna, hvilka kunna skicka sina småttingar i barn- minnes.
Naturligtvis får ej materialet vara trädgården!
Det är ej blott för de par tim- allt för dyrbart, ej heller monteringen taga mar, de äro der; barnen lära sig att syssla för mycken tid i anspråk, utan blir det all- stilla och snällt, äfven när de äro hemma. » tid bäst att anordna sådana arbeten, der bar- nen sjelfva kunna utföra det mesta, så att » Ett par timmar i barnträdgården! » För de ej inbilla sig kunna gå i land med större trött att somna, har jag god tid att tänka på arbeten, än de verkligen förmå.
saken och besluta, att andra dagen försöka Hl.
N. ordna min tid på ett bättre sätt.
Förmidda- gen går alltid, isynnerhet då vädret är vackert, och barnen kunna leka ute.
Sedan jag slutat läsningen med de äldre barnen, går jag såle- des helt lugnt ut på några uppköp och tager mig derjemte en grundlig promenad.
Från Kung!, operan gaf på torsdagen i förra veckan för en butik skaffar jag mig litet brunt papp från första gången Verdis präktiga opera » Aida ».
Fram- några gamla askar, vidare köper jag en bit gången var fullständig.
Fröken Ek var som vanligt pappersstramalj, en bit javastramalj med så ypptrlig i titelrollen, som man nu alltid kan vänta mycket tydliga hål, några söndriga cigarr- af denna intelligenta sångerska.
Största intresset för aftonen ådrog sig dock den unga debutanten lådor m. m. fröken Ellen Nordgren, hvilken i Amneris ' roll väckte 1 2 Teater och musik.
Nu kommer eftermiddagen.
I skymningen sedan pappa gått ut, får småttingarne köra häst, medan mamma en stund hvilar sig på soffan.
K l.
4 tända vi lampan.
» Barn, skola vi leka handarbetsskola? » Ögonen lysa: det är någonting alldeles nytt; och mamma leker sjelf med.
» Tag bort duken och sätt er alla ordentligt kring matbordet, men kom i håg, att om ni gräla, få ni ej leka med. » Och så börja vi.
Per, 8 år, kan redan sy litet på stramalj, här har mamma börjat en brödkorgsduk åt mormor, mönstret enkelt, endast en krans af sneda rutor.
Sven är en liten fjeskig och otålig 7-åring, hans tålamod får ej tagas allt för mycket i anspråk i början.
Han får såga ut från en cigarrlåda några stickor att skrifva fröens namn på, då moster i vår lagar sin drifbänk; det går fort att dervidlag få se resultatet af arbetet.
Lilla Greta, 5 år, syr på pappersstramalj ett bokmärke, blott mamma ritar upp mönst- ret med blyertspenna.
Karin får sy en ståtlig lampmatta med granna ringar, stjernor och uddar, som mamma stuckit ut på papp.
Slut- ligen får lilla Valborg träda upp mammas alla knappar på en tråd, hvilken tyvär allt för ofta vill brista.
N u äro alla de små bullerbasarne syssel- satta och ha ej tid att tänka hvarkea på gräl eller hunger; tiden går så fort, att man blir formlig entusiasm.
Hennes debut kan ock betraktas såsom alldeles ovanligt lyckad, såväl i vokalt som dramatiskt hänseende.
Med en välljudande, fyllig och väl skolad altstämma förenar fröken N.
synbar- ligen god dramatisk begåfhing, liflig mimik och en vacker plastik.
Allt detta torde säkerligen göra henne till en mycket god acqvisition för den scen, vid hvilken hon kan komma att fasta sig.
Hrr Lundqvist, Brun, Strömberg och Nygren fylde väl sina platser som Amonasro .Radames, konungen och öfverstepresten.
Körerna gingo förträffligt, och hof- kapellet skötte sig med vanlig verve.
Nästa måndag kl. 2 middagen gifves med anled- ning af konungens födelsedag en festrepresentation, hvarvid komma att uppföras tre akter ur HaU- ströms op. » Den bergtagna » samt » Diamantbröllopel » af O. Wijkander med delvis komponerad, delvis arrangerad musik af kapellmästaren K. Henneberg.
k Vasateatern har nyårsrevyn, » Observatoriet i må- nen », allt sedan årets ingång gifvit goda hus och väckt lifligt bifall.
Några större pretentioner kunna ej rättvisligen ställas på ett tillfällighetsskämt af denna art, men gerna må medgifvas, att nämda stycke uppfyller alla rimliga fordringar på att roa och un- derhålla för stunden.
Uppsättningen är synnerligen god.
På tisdagen uppfördes för första gången » Don Eanudo de Colibrados », buffa-operett i en akt med musik af Nils Kjellander.
Idén till sjelfva libretton är lånad från Holbergs bekanta komedi och här ganska lyckadt koncentrerad och omsatt i operettens form.
Naturligen rörde sig största intresset kring musiken; våra sceniske tonsättare äro allt för få, att icke en debut, som ger hopp om god acqvisition, skulle mötas med en viss spänning.
Hr Kjellanda- har lyckats att — utan att egentligen lemna något nytt eller originelt — dock åstadkomma en liflig, melodirik och sångbar operettmusik, som slog lif-
Med I d u n s expedition är förenad Iduns uträttningsbyrå, hvilken gratis verkställer alla uppköp åt Iduns abonnenter i landsorten samt för öfrigt ligt an på den animerade premierpubliken och fram- kallade Ijudligt bifall.
Det första försöket bör af goda skäl uppmuntra hr K. till fortsättning.
Som don Kanudo gjorde hr Johanson en mycket lyckad figur, der sång, grimering och spel förenade sig till ett godt helt.
Fru Grunder som hans » ädla donna » adlade verkligen ock sin roll genom sin framstående sångkonst.
De öfriga medspelande fylde väl ensemblen.
Vi förespå » Don Kanudo de Colibrados » många goda och glada hus.
Den 16 jan.
Fröken Fine.
Ett referat ur verkligheten af Georg Nordensvan.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
et är sent - på q vallen.
» Skall inte Fine lägga sig? » Syster Anna nära nog tvingar henne att lemna fönstret och följa med in sofrummet.
Hon somnar tungt, men blott för en minut.
D å far hon upp och ropar högt: » Herre Jesus! » H o n sitter i sängen med stirrande ögon, dödsblek, skälfvande.
Systern skyndar fram till henne, Fine tar henne med ett jernfast tag om handlofvarna, håller henne fast och stirrar henne in i ögonen.
» Hvad är det?
Ä r du sjuk? » frågar Anna.
» Jag måste upp!
Håll inte i mig, j a g kan inte ligga, släpp upp mig!
Jag dör, om jag inte får komma upp. » H o n släppte Anna.
» Hvad är klockan? » — så ut i salen och se efter hvad klockan är — » nej, gå inte ifrån mig, jag törs inte vara ensam här inne. » Klockan i salen slog elfva i detsamma.
Fine klädde sig.
Hon måste gå ut, sade hon, måste få luft, bara ett ögonblick ut på trappan.
Systern kunde inte hindra henne, utan hjelpte henne vettskrämd på med kläderna.
» Fine, hur var det?
Hvarför skrek du?
Drömde du något? » Drömde?
Hon blef lugnare, drog sig till minnes — — I r~ \ I I I U LJ tiil billigaste pris och på bästa sätt utför alia möjliga uppdrag till tjenst för Iduns ärade läsarinnor.
» Jag har haft en så underbar syn.
släpp mig ut! » Nej, Hon går ned för trappan.
Köksdörren står öppen, på spiseln brinner ett flämtande ljus, men pigan är borta.
Fine skjuter upp dörren ut till farstuqvisten — den är olåst.
Det är beckmörkt der ute, man ser hvarken himmel eller något, och luften är tung, qval- mig, stillastående.
Hon sätter sig på bänken på qvisten, känner sig helt och hållet slö, sitter der länge, tycker hon, mycket länge.
Med ens blickar ett blekt ansigte upp bred- vid henne.
.
» Herre Gud, sitter mamsell här? » Det är bara jungfrun.
Fine ser stint på henne.
» Hvar har Johanna varit? » » Bara öfver hos lagmans.
Kan man tänka sig, kapten är död i natt. » Anna, som under tiden väckt fadern, kom- mer ut och finner Fine ligga afsvimmad på farstuqvisten.
När hon vaknar i sin säng, sitter systern bredvid.
» Jag skall säga dig, hvad jag såg i natt.
Jag såg honom stå midt i rummet, i ett la- kan, han var så blek Och han kom emot mig med utbredda armar — liksom för länge se ' n. » 1 Så är hon uppe för att taga emot löjtnant Vendt, som sagt sig ha helsningar från ho- nom.
Fine var mycket lugn under hans be- sök.
Hon hörde mycket noga allt han be- rättade, han som varit der, varit hos honom.
Axels sista tanke gick till hans fästmö — genom henne hade han varit lycklig.
Att han ej kunde bedja henne komma till hans dödsbädd, det var hans enda sorg.
» Och när — när var det slut? » » Klockan elfva i natt. » Hon tryckte löjtnantens hand till afsked, hennes nervösa upphetsning var nu helt och hållet öfver.
Der hon satte sig på sin van- liga stol vid fönstret, såg hon koleravagnen skramla förbi, — visste ej om han åkte der med de andra eller hvar och när han stop- pades ned i offrens stora graf.
kunna uppstå.
V i d ingen kroppsrö- relse är större försigtighet af nöden Huru böra våra barn få dansa?
Bal- än vid dansen.
De lidanden, som af säsongen är inne, och äfven de unga bristande försigtighet kanna förorsakas, få väl mångenstädes en » släng af slef- äro otaliga: andtäppa, hjertklappning, ven » i form af barnbaler m. m. Afven för stark utdunstning, matsmältnings- lunginflammation, feber danskurserna florera nu som bäst.
rubbningar, och dylikt äro de vanligaste, och or- Några funderingar och erinringar ä sakerna till allt detta onda äro föl- propos den ingalunda ovigtiga frågan torde kanske derför försvara sin plats jande: man dansar vanligtvis i rum, hvarest luften är för varm, antingen i Iduns smala spalter.
För alla, som föra ett stillasittande emedan ventilationen är otillräcklig lefnadssätt, hafva sin sysselsättning eller upplysningen för stark.
Sådan inom hus eller utföra i synnerhet tan- luft är skadlig för lungorna oeh för helsan i allmänhet.
kearbete, är dansen otvifvelaktigt en af de bästa kroppsöfningar på samma Vidare är drag, som uppstår genom gång, som den lifvar sinnet.
En mun- oförsigtigt öppnande af fönstren, ofta ter sinnesstämning utöfvar nämligen orsaken till galopperande lungsot och alltid ett välgörande inflytande på det hastig död.
Man dansar vanligtvis allmänna välbefinanndet, och en takt- äfven för länge, så att man blir öfver- messig rörelse af hela kroppen befor- ansträngd och sömnen på grand häraf drar en ämnesfördelning, hvarigenom uteblifver.
Genom iskalla drycker blodet, musklerna och nerverna er- hämmar man mången gång utdunst- hålla ny näring.
En af tankearbete ningen, hvilket naturligtvis är mycket öfveransträngd hjerna finner den nö- skadligt.
diga hvilan, och de genom stillasit- Att dansa strax på maten är ohelso- tandet styfnade lemmarne återfå genom samt, och bör man åtminstone dröja den hastiga rörelsen sin spänstighet.
dermed en timme.
För alla, som hafva Det är på grund häraf lätt förklarligt, angripna andningsorgan, borde dansen att nngdomen dansar så gerna, och att vara förbjuden, emedan den häftiga till och med äldre personer icke vilja rörelsen i stark upphettad luft lätt kan afstå der ifrån.
Det är äfven ett fak- förorsaka blodstörtning.
Likaså böra tum, att dagliga, med försigtighet före- personer, som lida af hjertklappning, tagna dansöfningar för barn med svag afhålla sig från att dansa.
helsa till stor del kunna ersätta gym- Den farligaste dansen är vals; såsom nastik.
den nu dansas är den icke längre den Skall emellertid dansen vara helso- forna » släpningen » utan en trefjerde- sam, bör den nödvändigt utföras i takt, delstakts galopp.
Det skulle vara en emedan i motsatt fall skadliga följder lofvärd uppgift för danslärarne att åter Våra barn.
Kl IN Det blef en tid af fasa.
Koleran tog fart, hvar dag kom med nya rykten om nya of- fer.
Lagmannen, Axels bror, dog, löjtnant Vendt, som varit hos den sjuke och framfört hans afskedshelsning, dog, jungfrun dog, hon som berättat nyheten.
Först när farsoten var öfver och man åter vågade andas, kom Axels moder på besök.
Hon var sig alldeles lik, oböjd, ej det min- sta åldrad, svarade med hårdhet på Fines yttrande, att hennes plats hade varit vid hen- nes fästmans bädd, tog innan hon gick fram hennes förlofhingsring och återlemnade den.
Nu — ändtligen — var denna långa för- lofning bruten.
Fine var endast tjugutvå år.
Hon fick resa, fick god handledning i sång och lefde numera blott för den.
Men hennes röst tog tidigt skada, den var ej mera som förr, hon måste afstå från att sjunga i större lokaler, och snart miste hon rösten helt och hållet; men aldrig hade hon varit så road som då och derefter att uppträda och låta höra sig.
Ett långt, ödsligt lif låg framför henne, som så tidigt lefvat ut.
Hon var, då jag lärde känne henne, inne på åttitalet, hennes slägtingar och bekanta hade dött ifrån henne, och hon blef ett på- häng för de yngre familjer, der hon gästade, oftast objuden och oftast mottagen med söt- sura miner.
Hon var fattig och lefde i oupp- hörlig strid med sin plågoande, den gamla städerskan.
Men när hon kommit in i sina minnen och började berätta, då lefde hon om igen i sina triumfer, då stod hon vid Jenny Linds sida och sekunderade den nordiska näkter- galen, så att publiken grät af hänryckning, och i musikföreningen kom kronprinsessan fram till henne och tryckte hennes hand med deltagande, ty hon kände hennes historia.
— Nu död.
är införa valsens forna tempo samt åter upplifva några af de förr brukliga ringdanserna, så att dansen kunde blifva ett oskadligt nöje.
Elvira.
Bostaden.
Att bona golf (hvita parkettgolf).
Man k_okar hvitt vax till samman med nå- got soda och mjukt vatten, häller detta, tunnt på golfvet och borstar det sedan (Andra golf).
550 gr. gult eller hvitt vax, 70 gr. renad pottaska kokar man några minuter med 1 liter regn- vatten, samt tillsätter, sedan det sval- nat, så mycket regnvatten, att massan är tunnt flytande.
Med en tunnt på- struken borste borstar man golfvet, så snart massan har torkat, riktigt blankt och tills golfvet icke mera klibbar.
Vill man hafva golfvet dunklare, så tillsätter man litet i vatten upplöst gulockra.
» Lilla mamma ».
Matlagning ".
Kräftsmör.
Skalen af 6 tjog kräftor stötas i en stenmortel; då de kännas temligen fina instötes 425 gr. färskt, godt smör.
En väl rengjord, rymlig jernkastrull sättes tom på elden; då den är varm, ilägges den stötta mas- san och röres öfver temligen stark eld, tills den antagit en högre färg; derpå slås så mycket kokt vatten, att det står 2 ä 3 tum öfver massan.
Det får koka val upp, hrarefter man i en spilkum afskummar det röda smör, som gamla fröken Ekeberg längesedan efter hand stiger upp till ytan, så länge något finnes att få.
Smöret får slå till andra dagen, då det, sedan botten- satsen är afskrapad, lägges i en liten kopparpanna att smälta, hvarefter det passeras genom en fin sikt.
Äter ställes det att kallna och smältes sedan ånyo, och iröres så mycket fint bord- salt, att det kännes lagom salt.
Man sköljer några små pastejformar i kallt vatten och häller i de samma af kräft- smöret, låter dem kallna, stjelper der efter ur smöret — understundom må- ste man hastigt doppa dem i hett vat- ten, för att de skola släppa.
Sedan kakorna fullt stelnat, nedläggas de i en glasburk tillika med en qvist dill; stark saltlake slås der öfver och press pålägges, så att kakorna ej flyta upp.
o Detta kräftsmör håller sig hela aret om.
Innan det begagnas, bör det ligga några timmar i friskt vatten; använ- des med hälften färskt smör till kräft- och hummerstufning och ger aptitlig, god smak och färg åt anrättningen.
Kräftskalsspadet användes till soppa såsunda, att man ilägger kräftmagarne att koka, hvarefter det silas och får stå öfver natten, då det klara afhälles, sättes på elden och afredes med smör, mjöl, ägg och grädde.
Lari.
Att på kort tid koka hårdkokta ärter.
Man blandar i ärterna, då de påsättas, en liten qvantitet soda, ungefär en full thésked på en portion för 6 personer.
Till och med ett ä flera års gamla är- ter kokas på detta sätt helt snart mjuka.
Sannolikt har sodan här samma ver-
VI vilja s a r s k i i d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n p å I d u n s l ä m p l i g h e t f ö r p l a t s - s ö k a n d e och p l a t s u t b j u d a n d e a n n o n s ö r e r, ä f v e n s ö m f o r alla Öfriga s l a g s kan, som en annan erfarenhet visat den ega vid beredandet af kaffe.
Derom heter det i Catta ' schen Vierteljahrs- schrift: Pågjutningen är som verksam- mast, när de svagt brända bönorna förma ' as till mjöl och öfvergjutas med kokande vatten, i hvilket en liten qvan- titet kolsyradt natron (soda 1 gran på koppen) blifvit upplöst; man öfverskri- der likväl icke denna proportion, ty kaf- fet erhåller då en lutaktig smak.
En liten bit soda, stor som en ärta, om 6 gran är tillräcklig för 6 koppar eller 1 i lod kaffe.
Man behöfver ej försöka detta beredningssätt mer än en gång för att alltid bibehålla detsamma.
Lotten.
Potatissallad.
Kall potatis skalas och skares i tunna skifvor samt lägges 1 följande sås: 2 hårdkokta äggulor sönderkramas och uppblandas väl med 2 vispade rå äggulor; i detta hälles vinättika samt tillsättes finmalen ca- yennepeppar och socker, att smaken blir lagom bruten.
Begagnas till stek i st. f. inkokt potatis.
Gefion.
Bakning.
God formbakelse.
En form smörjes mycket väl, hvarpå den klädes med hvetebrödsskifvor, som förut äro blötta i gräddmjölk.
Derpå nedlägges ett hvarf af äppelmos samt sviskon och russin, hvilka äro kokta, så att kär- norna kanna borttagas; åter igen ett hvarf med bröd och ett dito af mos, öfverst ett hvarf med bröd.
En smör- klimp nedstickes här och der.
Gräddas i lagom varm ugn.
Serveras med va- niljsås.
Aida.
Mandeless.
8 skedblad skiradt smör röres, till det blir hvitt, sedan iröras 3 ägg, IG lod socker, 20 lod hvetemjöl, 8 lod söt- och \ lod bittermandel, som skall vara fint hackad.
Rullas i man- del och groft socker.
Aida.
Enkla tebröd.
© mjöl kanas ut och ett ägg.
Sedan man kaflat en stund,] tages degen ut med små for- mar.
Kakorna bestrykas med vispad ägghvita och beströs med socker och hackad mandel.
Gräddas fort.
S.
A. ValnStstårta.
8 äggulor och | &lt;8 socker omröres väl, sedan stötas val- nötter uti efter smak.
Då detta är väl sammanrördt, vispas 4 lod mjöl uti och till sist 8 ägghvitor, slagna till hårdt skum.
Gräddas i ugn i lång- sam värme ungefär £ timme.
Då ka- kan är färdiggräddad, skares den midt uti och fylles med en krem, bestående af vispad grädde, socker och stötta valnötter.
Mycket god.
S.
A. Konjakskringlor.
1 &lt;8 färskt smör, | " B?
socker, 2 stora vinglas konjak och 2 ffi hvetemjöl rullas till små kringlor, hvilka bakas i svag ugnsvärme.
Gefion.
&lt; Efterrätter.
Natronfårta.
1 " ffi socker och 1 &lt;§ hvetemjöl, 1 qvarter sur grädde och 2 ägg samt 1^ tesked dubbelt kolsy- radt natron blandas väl och slås i en smord form samt insattes i ugnen samtidigt med att groft bröd bakas.
Gefion.
Huskurer.
Kikhosta.
Om denna elaka barnens fiende förgäfves förföljes med läkeme- del, så hjelper oftast följande dietiska kur, hvilken användes af franska lä- kare med framgång, och om hvilken äfven professor Bock i sin bok » Om friska och sjuka menniskor » anför: Man bör ej gifva den lilla patienten mjölk, potatis eller grönsaker, utan endast kraftig buljong, som kokas utan alla sopprötter och rotsaker, stekt lätt- smält kött, spicken skinka, färska ägg, rostadt hvetebröd samt 3 — 4 gånger om dagen godt portvin, allt efter bar.
nens storlek från en tesked till ett annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast g e n o m S. Gumselius a n n o n s b y r å och hos redaktionen.
A b o n n e n t s a m l a r e a n t a g a s.
D U N fullt likörglas.
Denna diet stärker barnen, och redan ofta under den första natten sofva de lugnt, utan något host- anfall.
Clara.
N:r 6.
K a n n å g o n af I d u n s läsarinnor un- d e r r ä t t a m i g o m n å g o n b l a n d n i n g (ej s a m - m a n s a t t af m j ö l), h v a r a f k a n förfärdigas b l o m - m o r o c h b l a d att s a m m a n s ä t t a till l a m p m a t - tor o c h andra p r y d n a d e r?
A.
J.
N:r 7.
H v a r m e d skall m a n b l a n d a p a r f y m e - r a d g l y c e r i n f ö r att få d e n lätt f l v t a n d e.
Säkert medel mot kylsår.
Man rostar hvita ärter bruna, pulvriserar dem mycket fint och blandar dem till sam- man med söt grädde till en salva, hvaraf man sedan breder på en linne- lapp och lägger på såret.
A.
J.
Å.
J.
N:r 8.
H v a r finnes i S t o c k h o l m n å g o n h u s - h å l l s s k o l a f ö r b ä t t r e u n g a f l i c k o r att få lära sig m a t l a g n i n g; frågar Elsa K.
N:r 9.
E n p r e n u m e r a n t p å » I d u n » b e d e r a t t få v e t a, h v a d m a n skall g ö r a v i d j e r n - grytor, som A t t b r ä n n a o c h k o k a ur d e m m e d flott o c h m j ö l k h j e l p e r e j.
svarta?
Medel mot näsblod.
Den, som ofta lider af näsblod, bör dricka ett glas salt vatten hvarje morgon under en längre tid för att afkyla och stilla blo- det.
Då häftig näsblod påkommer, upplöses skyndsamt en desertsfced salt i ett glas rent brunnsvatten, och gifves patienten att dricka deraf.
Dess goda verkan visar sig snart.
Sonja.
Alida.
N:r 1 0.
D e r e s t n å g o n af » I d u n s » l ä s a r i n n o r f ö r e 3 0 års å l d e r lidit a f så h ö g g r a d a f s v a g s y n t h e t, att d e n n a h i n d r a t d e m att u t a n glasögon l ä s a, s k r i f v a eller utfraö v a n l i g a handarbeten, torde detta godhetsfullt m e d d e - las i » I d u n » j e m t e u p p l y s n i n g o m, i h v i l k e n grad d e n n a s v a g s y n t h e t tilltagit m e d åren.
Prenumerant i S.
Svar.
Mot skadade finnar.
Man bestryker finnarne, om de afrifvits eller skadats, genast med ren bomolja, hvarigenom alla skadliga följder förekommas.
På- strykningen förnyas några gånger.
Detta enkla medel har flere gånger blifvit försökt och befunnits välgörande.
k u 0 N:r I 1 6.
Va finskuret g u m m i elasti- k u m upplöses vid lindrig värme i eu glas- flaska m e d 2 k i l o k o l s v a f l a, h v a r p å flaskan flitigt s k a k a s o c h t i l l b i n d e s m e d en v å t b l å s a, i h v i k e n m a n s t i c k e r en n å l.
Har lösningen fullständigt försiggått, tillsätter m a n u n d e r omröring ytterligare en q v a n t i t e t k o l s v a f l a, tills l i m m e t e r h å l l i t d e n ö n s k a d e t j o c k l e k e n.
O L ä r a r i n n a, lektris eller sällskap.
En lärarinna — 22 år — önskar med f ö r s t a plats att undervisa i van- liga skolämnen (icke främmande språk) samt musik.
Den sökande, hvilken eger vana både som lärarinna och lektris, har god helsa och gladt lynne samt har utgått från ett mycket godt hem.
Anspråken äro ej stora.
De bästa rekommendationer kunna före- tes.
Närmare upplysningar kunna er- hållas genom Iduns Redaktion, dit svar, märkta » K.
K.
», ock torde ställas.
[6T9] En nicka om 2 2 år, med godt lynne och små pretentioner, söker sig anställning i familj.
Kunnig i handarbeten och road af husliga göro- mål.
Svar till » 753 », Gefle, p. r. Hvarj ehanda.
CD [24] En flicka, som med goda betyg ge- Pelte B. nomgått fullständigt elementarläroverk samt Smedmans handelsskola, önskar plats som biträde å kontor, helst i landsorten.
Benägna svar adresseras Jack Derson.
E d e r h u m o r e s k s a k n a r i c k e t.
» Nitton år », Falun, p. r. Referen- a l l d e l e s g o d a a n s a t s e r, m e n är allt f ö r l ö s l i g t ser finnas.
(G.
11) [OJ Sonja.
TT m Breflåda.
Metmaskar och hvifa maskar synas genast på ytan af jorden i blomkru- korna, om man påhäller vatten, i hvil- ket upplösts ett stycke kamfer af en valnöts storlek till en mindre vatten- kanna.
Phyllis.
k o m p o n e r a d.
N i talar s j e l f o m W a g n e r s k a » l e d m o t i v »; d e t är j u s t l e d m o t i v er u p p f a t s s a k n a r.
D e s s u t o m är s p r å k b e h a n d l i n g e n l å n g t ifrån felfri.
Se d e r v å r t o m d ö m e — e n l i g t En musikalisk flicka önskar snarast begäran.
plats i Stockholm eller landsorten som skulle hafva läst o m t a l a d e sällskap, lektris eller musiklärarinna.
p e c o r a l i e s a m l i n g, h a d e n o g h a n s o m d ö m e blif- v i t ett a n n a t.
Svar torde godhetsfullt sändas till » A.
», S v a r a n g å e n d e s a g a n skall k o m m a Borås, pöste restante.
[3j i n å g o t n ä r f ö l j a n d e n u m m e r.
allt för.
.
.
är alltid v ä l k o m m e n till I d u n.
bättre En ung flicka a f god familj (prést- tunna Detta dotter) önskar nu genast eller till våren rund t 1 plats såsom sällskap eller ock att gå sättes O o Prenumerant • Läkareråd.
Hilma.
» Rusé ».
kartnaglar H a r ni * ej liaffc e d r a l ä n g e, k a n n i m ö j l i g e n l y c k a s få d e m g e n o m att m e d en k n i f s k r a p a d e m o c h d e r e f t e r t ä c k a dera m e d j y m p v a x.
fästes m e d en h ä f t p l å s t e r r e m s a, l a g d k r i n g f i n g r e t, o c h u t a n p å allt s a m m a n s lämpligen en handsktuta.
Nageln bör v a r a t ä c k t m e d v a x.
F ö r att e r n å resultat, f o r d r a s i alla h ä n d e l s e r m y c k e t l ä n g t i d.
Hjelper icke detta m e d e l, torde ni göra k l o - k a s t i att v ä n d a e r till en s p e c i a l i s t i h u d - sjukdomar.
Albert alltid Alma.
H ä r o m v å g a vi ej y t t r a oss utan u n d e r s ö k n i n g.
M ö j l i g e n t o r d e ni v i n n a n å g o n l i n d r i n g g e n o m g r u n d l i g i n g n i d n i n g a f kam- och (lika delar), m e n åtminstone fem minuter för hvarje gång.
— T a g af m ö s s a n!
fcrolja bolmörtsolja • » Einar ' ».
och skarp delar af salvan morgonen.
1) pensel InneMllsförteckning: ling.
Svea.
Alvar Arfvidsson.
— » en frågar, 1).
hvaraf växt af ' blindsällväfnader ' o c h muskler » k o m m e r.
F ö r så v i d t h ä r m e d — s o m s a n n o l i k t är — m e n a s e n svulst af b i n d v ä f o c h m u s k e l trådar, b e r o r d e s s u p p k o m s t p å en a b n o r m n y b i l d n i n g a f p å stället n o r m a l t f ö r e k o m m a n d e väfnads- element.
O r s a k e n k a n m a n sällan u p p t ä c k a.
2).
B l i r svulsten f u l l s t ä n d i g t b o r t t a g e n, h a r n i n a t u r l i g t v i s ej n å g o t m e n a f d e n s a m m a.
— B l o d o m l o p p e t går n o g sin g i l l a g å n g — d e t b e h ö f v e r n i ej f r u k t a f o r.
3).
B e r o r h e l t o c h hållet på orsakerna.
Oftast är d e n b e r o e n d e p å b l e k s o t, o c h i s å d a n t fall ä r o j e r n i n e d e l b o t e m e d l e t.
D a g l i g a s k ö l j n i n g a r b ö r a i alla händelser användas.
D:r - d.
Frågor.
N:r I.
H v a r t skall m a n v ä n d a sig f o r u p p - lysningar angående den N y a allmänna pen- sion sinrättnin gen?
Svar emottages m e d tacksamhet i Idun.
DIVERSE Annonser.
Annonspris: Doktor A.
Afzelius Lilla Vattugatan 24, 9-10 o e h 2-3.
25 ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
Ingen annons införes under 1 kr.
Doktor C a r l p i e n s b u r g 14 Lilla Vattugatan 14.
Hvardagar ' / z3 — ' jzé.
Helgdagar 10 — 11.
Behandlar företrädesvis Barnsjuk- LEDIGA PLATSER.
J i ä r a r i n n a, skicklig och van att undervisa större o. mindre barn i van- liga skolämnen, språk, handarbeten o. nägot musik, anspråkslös och af ett mildt sinnelag, erhåller nu strax plats hos familj nära jernvägsstation i Norr- land.
Ansökan med lönepret.
sändas till » Skogen », Iduns byrå.
[22J En anspråkslös flicka, som för sin framtida nytta önskar lära sig Fotografi, kan få detta på en större landsorts- atelier.
Pris för hel kurs med hel in- ackordering 200 kr.
Svar till » Fram- tida nytta » inlemnas å Iduns byrå f. v. b. domar.
[297] Tilty.
N:r 3.
V i l l n å g o n a f I d u n s l ä s a r i n n o r u p p - l y s a m i g o m b ä s t a s ä t t e t att t v ä t t a g a n t s d e Suéde.
Tita.
N:r 4.
V o r e s ä r d e l e s t a c k s a m, o m n å g o n g e n o m I d u n v i l l e g i f v a m i g i d é till e n v a c k e r, m i n d r e v a n l i g, m e n d o c k ej så d y r b o r d d u k; Adli.
N:r 5.
F i n n e s d e t n å g o t sätt att få b o r t: &gt;trädsmak » u r c h o k o l a d?
A.dli.
£ ^ J.
G. HAMMAR, [13] 3 " r o o o 30 Malinskilnadsgatan CO benämd Oscar II, König von Schwe- Mot fritt vivre ett hälft års tid ön- skar ett ordentligt fruntimmer, som genomgått dubbel italiensk bokföring, plats som praktiserande elev på do- mare-, bruks- eller grosshandelskontor.
Svar till » Anna », Kristianstad, p. r.
W ' ^2 Jjg Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
P r i s: enkla m e d veke 4 — 6 k r.
, e x t r a s o - l i d a 7 — 8 k r.
, med 2 v e k a r 12 k r.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] T23] PLATSSÖKANDE.
3G CD J.
G. Hammars, &lt;£&gt; Svea.
N:r 2.
F i n s här n å g o n a f I d u n s l ä s a r i n n o r, s o m k a n säga m i g a d r e s s e n till h y p n o t i s ö r o n S.
V.
H u t h.
J a g läste f ö r n å g o n t i d s e d a n e n a n n o n s o m, att h a n k u n d e b o t a l a m h e t.
H a n var då i K ö p e n h a m n. "
E r Företrädesvis mag- och hudsjukdo- L^, mar.
Verkställer elektrolytisk behand- ^ ling af abnormt växande hår, skägg- vårtor o. d.
[505] möjligen Anna K. mål.
Svar torde godhetsfullt sändas till » S.
C. S. », Sandsjö station.
.
[5] Georg Nordensvan.
lanolin.
H. B — s.
1).
H o n g ö r k l o k a r e i att a n - vända c o l l o d i u m enbart, påstruket hvarje qväll.
2).
S k u l l e n å g o n s ä r s k i l d o r s a k, t. e x.
a r b e - t e t s b e s k a f f e n h e t, v a r a f ö r h a n d e n, så b ö r naturligtvis denna afhjelpas.
Eljes anläggas l ä m p l i g a g l a s ö g o n j u förr d e s t o h e l l r e.
Den sökande är van » IMly ».
2).
D e t t a t o r d e s ä k e r t g ö r a v e r k a n för kureran de af omåttligt r ö k a n d e samt äfven m o t n e d s t ä m d t l y n n e o c h d å l i g t m i n n e.
H v a d kraftlösheten och nervsvagheten be- träffar, så tor.de d e b l o t t m e r a ö f v e r g å e n d e o c h tillfälligt k u n n a p å v e r k a s.
F ö r e l i g g e r v e r k - ligt h j e r t f e l är a f d e n n a k u r m e t o d ej m y c k e t att h o p p a s.
frun till hända.
Johan Nord- vid alla inom hus förefallande göro- » M a m m a s älskling ».
P o e m af — E n kinkig qvinnofråga.
— Smågossar- nes uppfostran.
(Till m ö d r a r.)
— V i d skiljo- v ä g e n.
E n b i t v e r k l i g h e t u p p t e c k n a d a f Are.
— » D e t var en g å n g ».
A f Ojeran k o n k u r r e n s.
N å g r a o r d till l y c k l i g a r e systrar af — » M a m m a, hvad skola vi l e k a?
» A f M.
N.
— T e a t e r o c h m u s i k.
— Fröken Fine.
El t referat ur verkligheten.
g n i A d f — (Slutet).
Våra barn.
— Bostaden.
— Matlagning.
— och I n g n i d m e d e n h å r d B a k n i n g.
— E f t e r r ä t t e r.
— H u s k u r e r — - H v a r - jehanda.
— Läkareråd.
— Frågor — Svar.
— hvarje qväll en salva a f 2 p å 15 d e l a r T v ä t t B a reflåda.
tvål och varm t vatten p å fäldt svafvel med Red.
den, försändes i maj 1889 i ori- ginal-vinterförädlingar för kr.
6 pr st. med emballage.
Fullstän- dig beskrifning på begäran franko, t Beställningar mottagas från och
Tidn.
kostar e n d a s t e n kr.
fo&gt; qvartalet, befbrdringsafg.
Inberäknad.
Anordnar hvarje qvaital pristäflingar för sina prenumeranter.
rN II U U i I Kl IN Annonser mottagas genom 8.
Qumasllus annonsbyrå tocn no » redaktionen till 2 5 öre pr 4-spaltlg petitrad (= 10 stafvelser).
E.
61 Drottninggatan 3 tr. härmed rekommen J.
A N D E R S S O N S 61 Försäljning och Uthyrning Mästersamuelsgatan 26, Stockholm.
%0: i T J U L A N D E R c r &amp; C: o, V I I T H A 1 T D E L, 55 p, &lt;-+- Drottninggatan 55, rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska V i n e r CD. '
Trått-Inrattnlng » P 0 och S p i r i t u ö s a.
Särskildt framhålles: finare C h a m p.
- C o g n a c från de förnämsta firmor, flere år här i lager, B o r d e a u x - v i n e r af välkända firmor samt h v i t t P o r t v i n, särdeles omtyckt.
[313] 55 Nybrogatan.
B i l l i g a priser.
Nybrogatan 55.
| A | I Tvätt utföres äfven af härvarande ordentliga tvätteräkor, l U ö o » I hemtas och hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 eller pr post.
[7 * 1 Fru 50 o Billiga talkurser W i Franska språket arrangeras för dem som ämna sig till verldsutställningen.
Anmälningstid 2 — 5.
Bettina [40] S !tait3ia M Cd Fredsgatan 18. llufondåonioi: [201 Ö o e * E » et P M ö l n l y c k D A N S P i a n o m a g a s i n.
F l y g l a r, P i a n i n o s, T a f f l a r och Orglar från in- och utländska utmärkta Fabriker till de billigaste priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pianos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af Flyglar från Bliithner och PianinOS från G. Schwechtens berömda fabriker.
Regeringsgatan S o f i a reformerade 2 6 D o m e s t i k, äkta färger, moderna mönster, CD - i &amp; Krafttyg, allt med B o l a g e t s Frkn Augusta Johannesén.
U T l f 33, 2 tr. / ••• e o ' /.
v JOSefilie Gullberg ', [12] född Johanmsin.
U C H A R D.
38.
Guld- och Silfvermedaljer.
tvinnad varp.
tillverkningar, finnas t i l l s a l u i a l l a v ä l s o r - terade väfnadsbutiker i Sve- 25] Slichard ' s ChoCOlat.
Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga Such.ard ' s Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
Suchard ' s Praliner, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines underkläder Biblioteksgatan 2 6 Stockholm.
[281] och andra dessertchocolader rekom- menderas.
M e t e r t a b e l l k o r t i plånboksformat, omfattande de 4 af- delningarne af Metersystemet, med så väl förvandlings- som prisberäknings- tabeller, hvarå äfven kan anbringas tryck af firma, affär m. m., utgifna af undertecknad, säljas med påtryckt firma etc. eller detaJjpriset (5 öre) till netto kr.
26 och u t a n kr.
17 för 1,000 kort.
Dubbla kort kr.
30 och 2 2; vid större parti betydlig rabatt.
Order emot re- missa utföres genast.
Prof gratis mot porto.
[i] K l ä d n i n g s t y g, belönade med f ö r s t a, p r i s e t vid utställningen i Köpenhamn 1888, ns ?e.
T A Biträdande lärarinna: E k l Euff.
B o m u l l s - K o r d e r o j, Victoria I n:r 2) 0 Vestmannagatan förfärdigar M o l l s k i n n T GUST.
PETTERSSON k Komp., e F r u 2, " S Fru Gullbergs Dansinstitut är centralt beläget: B r u n k e b e r g s t o r g n:r 2, 2 t r.
A n m ä l n i n g a r till deltagande i vårkursen böra göras i god tid före kursens början och mottagas dagligen i lärarinnans privata bostad:.
&amp; 17 T r y c k t N ti, börjar vårkursen omkring 15 — 20 januari.
Lektionstider som förut.
Utmärkt noggrann och allvarlig undervisning.
Förstärkta lärarekrafter.
Malm, 18 Kungsgatan, 3 tr. 38 SO I G u l l b e r g s (Brunkebergstorg B (F~ Flyglar, Tafflar och Pianinos från S. Cc.
M a l m s j ö.
[525] Cfq J. Forsman, Fabriksmärke.
Suchard ' s Cacaopulver, Cacao Soluble, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på \, \ och J kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af Such.ard ' s Cacaopulver får man 100 koppar på \ kilo.
[21] S U C H A R D.
Skrif till Stockholm.
Skriftlig undervisning i s t e n o g r a f.
(Arends ' system) eihålles af skicklig lärarinna mot insändande af 15 kronor jemte noggrann adressuppgift till Bed.
af Tdun.
[] B o s ä t t n i n g s m a g a s i n 6 6 6 Ramlösa Plantskola.
och begår pr of ver och prisuppgifter Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slag plantskoleartiklar är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888. å Hvita väfnader till underkläder, Spetsar, [522] 2f.
P.
Broderier, Duktyjger, Handduksväfnader, Lakantfäfnader och Sängkläder.
Jensen.
24 STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBO LAG
