# ID: svediakorp-per710
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,386
# sentences: 782
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 19 juli 1889.
N:r 29.
Byrå: Klarabergsgatan 54, Tidningen kostar en tr. Annonspris: 25 öre.
pr petitrad (= 10 stafvelser).
endast 1 krona fSr qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning.
Redaktör och FRITHIOF utgifvare: HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 10 — 11.
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
V ä n d å t e r till n a t u r e n!
H v i g i c k du b o r t från L y s s p å de ljufva r ö s t e r dig k a l l a dit igen.
den?
2:dra årg.
TJtsrifninsfstid: hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag på fredagen, ut- gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söckendag.
P r e n u m e r a t i o n sker I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, ä Stads- postens hufvudkontor, i boklådorna samt å tidningskontoren S ä l j ej f ö r y t a n s s k i m m e r d i n f r o m m a b a r n a l o t t; T y ack, den h ö g s t a v i s d o m är h ö g s t a o s k u l d blott.
Z.
Konsten i hemmet.
Af Ida Elisabeth Björklund.
Belönad ined första pris vid Iduns sjette täfling.
J | är detta skrifves — vid midsommartid I, — stär naturen i sin skönaste drägt; I skall man då tänka på och tala om konsten — motsatsen till naturen?
Ja, hvarför icke!
Konsten vill ju för oss vara ett fängs- lande, så att säga, af det sköna, att vi må kunna njuta deraf längre än blott flyende ögonblick.
Särskildt vi nordbor, som af ett mera sträft klimat, med eller mot vår vilja, äro hänvisade att tillbringa större delen af vårt lif under tak och i hemmets verld, få ej anse som illa använd eller förspild den tid eller de penningar, vi offra på att vid oss och vår härd fängsla detta sköna, som i konsten har sitt bästa uttryck.
Mången drager sig ganska mycket för en utgift på några kronor till en prydlig och.
vacker sak för hemmet, på samma gång han dock ej tänker ens ett ögonblick på att försaka en festmiddag eller ett parti kort, hvilka kanske orsaka mångdubbel utgift, utan att lemna motsvarande — varaktig — valuta.
Men denne skall heller aldrig förstå eller kunna dana sitt hem, så att behagets och kon- stens genius der kommer att herska eller den fridens och harmoniens ande der göra sig gällande, hvilken förmår dana äfven ett en- kelt hem till ett ställe, der hvar och en, sär- skildt dess lycklige egare, med skäl skall kunna säga: här är oss dock bäst att vara I D å man talar om konst, skön konst i all- mänhet, tänker man ju på konsten i dess högre grader och såsom endast utöfvad af det fåtal, som fått verkliga konstnärsgåfvor, samt på de platser, der alstren af dessa konst- närers sträfvan och arbeten af vanliga död- liga få bes.es och njutas.
Och detta det skö- nas rike, det förlofvade land, som vi väl litet hvar känna längtan till och sträfvan efter — för så vidt det ligger sanning i ett gammalt påstående, att alla menniskor i nå- gon mon födas med konstsinne, visande sig i förmågan att särskilja det fula från det vackra, ehuru så få begåfvats med den större konstnärsgåfvan, den gudagnista, som förer dess egare till konstens tinnar — skulle det kunna nås blott af detta fåtal?
Skulle då för de allra flesta vägen till detta rike vara stängd, endast öppen för dem, som fått dessa stora gåfvor, eller för dem, som rikedom sätter i stånd förvärfva sig frukterna af detta konst- närsskap, eller för dem, som i de större stä- dernas konstsamlingar och å dylika platser företrädesvis äro i tillfälle njuta deraf?
Helt visst icke så.
Det skulle j u vara sorgligt i sanning, helst den glädje och nytta, sysslan- det med konsten medför, äro större, än de flesta rätt tänka sig.
Nej, konsten är ej förvisad till dessa plat- ser, ehuru dess högsta grader oftast äro att söka der, utan dess begynnelse och utveck- ling böra och skola vi finna i våra hem.
Ingen vill väl bestrida, att konsten, rätt utöfvad, drager våra tankar och sinnen från det låga och småaktiga till en högre krets, och att den i visst fall förmår ge åt vårt lif en ädlare prägel samt i ej ringa grad kan förljufva ens tillvaro och hindra det tryck, som det besvärliga och hårda i det dagliga lifvets mångahanda för med sig.
Hvarför då ej sträfva efter att rätt utveckla det frö, hvar och en bär inom sig af denna gåfva, så att det må kunna gifva en skörd af för- ädlande glädje och trefnad åt en hvar i den lilla verld, han eller hon eger att uti sitt hem förfoga öfver?
Visserligen äro j u gåfvorna olika, men dock har ingen blifvit så lottlös, att han åtminstone ej har » elt pund » att Topelitts.
ockra med, sig sjelf och ett kommande slägte till godo.
Men — det sköna talar sitt eget språk och måste såsom hvarje annat sådant läras för att rätt förstås.
Numera hafva vi ju ock en der vid lag ganska rik literatur och göra orätt, om vi ej begagna oss af den samma.
Börjar man väl en gång odla sin smak, skall den tvifvelsutan gå framåt, och man skall lyckas komma från en klarhet till en annan såsom i hvarje fall af eftertanke och forsk- ning.
Att den del af konstens utöfning, som kan förekomma i hemmet, egentligen faller inom qvinnans område, är ju blott naturligt; men derför är kanske icke skäl antaga, att hon af naturen har större anlag än mannen, för hvad vi i dagligt tal benämna » god smak ».
Men hon har blott mera tillfälle att uppöfva den än han.
Nu invänder kanske mången, att det ej kan bli fråga om att kunna inreda och ordna ett hem efter konstens fordringar, om ej till- gångarne äro stora.
Jo, ovilkorligen, ehuru i enklare grad.
Gerna erkännes, att bri- stande tillgångar dock lägga stark hämsko på många af ens önskningar och sträfvan- den för hemmets prydande och förskönande.
För mången kan detta kära mål nås först efter långa års bemödanden.
Men må hända fröjdas man då så mycket mera för hvarje nyförvärfvad sak, och säkerligen skarpes der- vid ens eftertanke och omdömesförmåga i långt högre grad, än då man, såsom många, blott har att genom möbelhandlande och ta- petserare få hemmet helt färdigt och dekore- radt med ens.
Ofta är också det, som är modernt och af sådana naturligtvis föreslås, ej öfverensstämmande med konstens — det verkligt vackras — fordringar, utan allt emel- lanåt tvärt om.
Det sköna — konsten — kan och vill
Idun utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— inom hemmet taga ut sin rätt på flerfaldigt vis, dels i ordnandet och prydandet af hem- met och af o s 3 sjelfva, dels i uppöfvande och utöfvande af de anlag i en eller annan konstriktning vi eller våra barn af naturen kunnat få.
Men vi måste då kasta öfver bord det öfvermått af osant prål och lyx i både bostad och drägt och talanger, som till- hör vår tids lyten, samt ärligt sträfva efter det naturliga och sanna, ty just detta är det sköna.
Visserligen har konsten sina lagar, som ej mera än andra ostraffadt kunna öfverträdas, men de lemna dock mycken och verklig fri- het för hvars och ens individuella tycke och smak samt sinnesriktning, och följa vi dem, behöfva våra hem ej bli så schablonmessiga, som ty värr nu många äro, i det flertalet af dem, som sätta bo, så föga utvecklat och uppodlat sin smak och sitt omdöme, att de nära nog blindt lita på och följa andras der vid lag.
Något som kanske sedermera omöj- ligt kan godtgöras, i fall råd och lägenhet ej tillåta utbyte och förändringar, när vederbö- randes eget skönhetssinne börjat taga ut sin rätt.
Hemmet, bostaden, bör ordnas och prydas efter de regler för sammansättning af färger och deras samverkan till det helas öfverens- stämmelse, som konsten fordrar, och detta kan nås nära nog lika väl med enkla medel som med dyrbara, med den skilnad likväl, att det mera solida och gedigna, kostsam- mare, är varaktigare och således alltid att föredraga, om tillgångarne så tillåta.
Ingen- städes någon öfverlastning, men heller ingen tomhet samt städse det ordningssinne, som är konstens trogna följeslagerska.
V i böra söka få våra hem sådana, att de bära prägeln af och passa oss, hvilkas allra yttersta omhölje, så att säga, de vilja vara.
Blott antydningsvis kunna vi här klargöra, huru i bostadens ordnande konsten kan ut- öfvas.
Ett så vidlyftigt och mycket omfat- tande ämne höfves en förfarnare penna än vi förfoga öfver.
De flesta hyrda bostäder i städerna tapet- seras och dekoreras i taken nu mera ganska färgrikt och smakfullt nog.
Men kan man få välja sjelf, är detta nog att föredraga, då man ju dervid kan lämpa tapeterna efter möblerna — såsom passande bakgrund till dem.
Ä r t. ex. salsmöbeln af ek, så tager den sig bättre ut mot ljusa tapeter, än mot mörka, men, märk väl, ej kalla, ljusa färger, utan varma sådana.
Kalla äro sådana, hvari mycket hvitt ingår.
Huru olämpligt hvitt är för större ytor, finner man nog vid jemförelse mellan de forna hvita taken och de numera i glada, lätta och varma färger, s. k. ton- färger, hållna taken, dörrarna och panelnin- garna.
Möbler i valnöt behöfva åter något mörkare tapeter; det är nämligen vackrast, d å möblerna ej bryta af för mycket mot väggarna, utan harmoniera med dem.
Undvik i salen att hafva många taflor eller andra prydnader, totalintrycket der bör vara lugnt och vinnes bäst genom frånvaron af sådana.
Undantag kan naturligtvis göras, såsom om du har att förfoga öfver några gamla, goda familjeporträtt eller några verk- ligt värdefulla dekorationstallrikar, hvaraf ju särdeles vackra gifvas i både porslin, nickel och cuivre poli, ehuru de äro något dyrbara.
Man har hört berömmas dylika af papp med öfverklistrade frimärken såsom ganska effekt- fulla.
Men att sätta sådant skräp på väg- garna är både tanklöst och smaklöst.
Offra ej åt skenet!
Några bladväxter eller en j f » v I I t i I U U IN Tidningen Innehåller nästan uteslutande orlg / naibidrag.
— Uppglf å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er- grupp sådana fylla godt sin plats i salen, men rada ej upp en mängd blomkrukor i fönsterna.
Gardiner och bordduk — om så- dan nyttjas — böra helst vara lika.
Herrns rum bör äfven hållas i någon däm- pad, allvarlig färgton; ej alltför många möb- ler, hellre gedigna.
Några få taflor och kanske en eller par byster af någon favoritförfattare eller annan framstående personlighet.
Som detta rum väl i allmänhet är platsen för sådant arbete, som behöfver tankarnes sam- lande, bör ingenting i rummets anordning draga dem allt för mycket till sig.
I sängkammaren är bäst hålla en slags medelväg, hvarken för ljust eller gladt, ej heller tungt och mörkt.
Grönt är en der mycket gynnad färg och äfven ganska lämplig.
Några vackra statyetter eller byster i terra cotta eller gips äro nog ock der väl på sin plats.
Hvardagsrum och fruns rum kunna godt förenas och i så fall sy- och skrifbord trifvas tillsammans.
Här kunna glada, lifliga färger i både tapeter, möbeltyg, mattor och gardiner med fördel användas, liksom ock både taflor och andra små prydnadssaker.
Akta blott, att det ej blir för mycket — det är då svårare hålla ordning — utan hvilken ingen skönhet och harmoni kunna tänkas.
Blommor förstås!
Hvad förmaket beträffar, så är det vackra och dyrbara — om du har råd — der på sin rätta plats.
Vackra spetsgardiner med kulörta draperier i öfverensstämmelse med möbeltyget.
Gerna förgylda ramar kring taflorna och konst- verk af olika slag, böcker m. m.
Der passar allra minst tomma bord och kala väggar.
Der mottagas ju främlingar och vänner, och är då godt, att osökta anledningar till sam- talsämne finnas i det omgifvande.
Intet af rummen bör dock vara alltför dyrbart utstyrdt på de andras bekostnad — då passa ej rum- men tillsammans såsom ett harmoniskt helt, hvilket de dock måste utgöra.
Hvad den mängd arbeten af fruntimmers- händer beträffar, som i vår tid mycket lägges an på, är derom intet annat att säga än godt, om blott dervid afseende fästes vid, att hvarje arbete måste betraktas ej såsom något ensamt för sig, utan nödvändigt passande det föremål det är afsedt till samt stämma väl öfver ens med omgifningen.
Låt ej heller förleda dig till sådana arbeten som, exempelvis, tänd- sticksställ af äggskal, klockställ i toffelform och dylikt, det må nu vara hur nätt och fiffigt hopkommet som helst.
Sådant är oegent- ligt och hvarken formskönt eller vackert, om än många af vårt » täcka kön » ej äro sena att utropa: så sött, så behändigt!
Ä r någon i din familj, du eller barnen, af naturen begåfvad med något litet anlag för konsten, vare sig det nu gäller musik eller sång eller målning, så försumma det ej, utan gör, hvad du kan för att få det redbart uppöfvadt.
En mindre gåfva kan möjligen utvecklas till en större.
Men kom i håg, att musik ej är pianoklink, sång ej skrik, eller målning hvil- ket smaklöst färgkludd som helst!
Och — våra personer sjelfva — låtom oss se till, att vi bringa dem i harmoni med våra hem — både vår inre och yttre menniska.
Modets slafveri måste vi sky, men ej för- summa att äfven i vår drägt vara så till- dragande som möjligt, hvilket bäst förenas med enkelhet och smak.
Många anse, att hemmet är tillfylles, om blott ordning och ett lyckligt familjelif der äro rådande.
Att dessa äro grundelemen- ten för trefnaden i hemmet, är ju klart.
Men det goda och det sköna passa dock bäst till- samman, och det nyttiga och det enkla kunna i ej ringa mån förenas med detta sköna, som utgör konsten i dess mångfaldiga yttringar.
Om vi betänka, hvad trefnaden i hemmet har att betyda både för oss sjelfva och för det omkring oss uppväxande slägtet, samt huru mycket denna trefnad förhöjes af allt det af skönhet, som kan stå till buds, böra, vi ej försumma att fånga hvarje glimt deraf.
Få våra barn växa upp i hem, der man för- står taga vara på och värdera, om ock blott mindre och lägre grader af konsten, så skola de dock så småningom vakna för och fatta samt värdera den högre och större konsten, när de en gång skola ut i lifvet.
På så vis — om ej annorlunda — kan hvarje qvinna inom hemmets område utöfva konsten och sjelf genom kärlek till den samma sprida trefnad och behag i ej ringa mån Må dock ingen tänka sig, att endast kär- lek till konsten och dess rätta utöfvande äfven inom hemmets gränser är den hufvudsak- ligaste grundvalen för den verkliga lycka och fostrande kraft, vi der skola söka och finna.
Nej, konsten sjelf måste ledas och tuktas af den ande, sant gudfruktig och sedligt ren, som just bäst förmår lyfta densamma till den höjd, hvarifrån allt rent och skönt stammar, urkällan till allt godt — Gud.
I nästa veckas nummer, som blir tolfsidigt, börja vi å följetongsafdelningen en syn- nerligen fin berättelse: » J a g e l l e r d n?
&gt; af Marie von Olfers, hvilken för vår räkning öfversättes från det t y s k a originalet.
Ett sommarhem.
c / j y din skönsta tanke med och din allra bästa önskan, när du kosan styr hit ned, lut till bergen, fjärden, grönskan!
Glädje trifs med glädje bäst — du skall bli vår sommargäst.
a Från allén får ögat fatt ve ' n det hvita boningshuset, med veranda och rabatt skimrande i middagsljuset.
Genomskinligt klar och varm luften står kring fönsterkarm .. Lind, uti hvars vida fång humla, bi och geting surra, och på muradt gårdsutsprång sorglös katt, hörs sno och snurra, dufvors flygi kring luftigt slag och från planen liens tag — Det är helsa, lust och fröjd, så en hvar kan le och lifcas, och jag vet, att du blir nöjd och skall riktigt hos oss trifvas.
På din kind, af sorger blek, skifta skall en blomsterlek.
Dofter, så du kan förgås, bölja från den täta parken.
Liljan breder hvita krås,
hilles ett .lummer (veckan under hela q v a r t a l e t.
För hvarje 6-tal abon- nenter, s o m s a m l a s, och f ö r hvllka afglften Insändes till Redaktionen af bhjg resedan står vid marken, och bak luftig bladgardin öppnar rosen välluktsskrin.
liar du ej till drömmar råd — hår du fttjr dem dock förgåfves!
Lönligt deras lena tråd in i själens nätverk våfves, och hvar sorg, som lifvet gaf drunknar i ett blomsterhaf!
Fredrik Nycander.
En komplott.
Hedersamt omnämd vid Iduns 4:de pristäfling.
CT^f e dit, Louise, skynda dig! » &lt;S&lt;5öS » Midt öfver teatern, på första raden.
.
.
nej, icke dit — litet mer åt sidan — der j a!
Ser du en ung herre, lång, mörk och med svarta musta- scher; ser han icke bra ut? » » Äbjo, hvem är det? » » Det är harr, som åkte i samma kupé som jag på min hltresa. » » Nej, verkligen — är det han! » Fru Louise bör- jade att se intresserad ut.
» Men hur var det, kän- ner du honom? » » Det kan jag knappast säga, att jag gör. » — Den unga flickan skrattade.
» Visserligen frågade han vid stationen, om han kunde stå till tjenst med något, hvarpå jag nekade, och så hjelpte han mig alt taga ned min resväska från hyllan.
Men det var också allt » — » Hvad är det ni tala o m?
» Grosshandlare Rappe, som satt bänken bakom de unga damerna, på första raden, böjde sig fram till dem.
» Ä h, » svarade Louise, » det är bara Ebba, som är så intresserad af en ung herre, att hon ej kan taga ögonen från houom. » » Hvad hör j a g!
Min lilla svägerska, som annars är så likgiltig för unga herrar!
Det är ju utmärkt, Louise! » Grosshandlaren gaf sin unga hustru en illmarig blick.
Louise nickade leende.
» Hvilket är utmärkt? » frågade Ebba.
» Skall jag säga det? » frågade grosshandlaren.
— » Nå ja, det gör j u ingenting.
Jo, ser du, Louise och jag hafva gjort upp en komplott emot dig. » » Mot mig? » » Ja, vi vilja nödvändigt gifta bort dig, och när du nu sjelf ger oss en liten vink så.
.
.
» » Gifta bort mig!
* Ebba rynkade förtrytsamt ögon- brynen.
» Jag hoppas, att du skämtar, Nils! » » Nej, jag försäkrar dig, att det är mitt fulla allvar. » » Tror du, att jag rest att helsa på er, för att ni skulle gifta bort mig, » utbrast Ebba, retad af sin svågers lugna, leende min.
» Aldrig, säger jag dig!
Jag känner alls ingen lust att blifva gift, och om jag gjorde det, så kan jag gifta mig sjelf! » » Men, Ebba, förifra dig icke, » utropade Louise, j&gt;ser du icke, hur den unge herrn betraktar dig! » Ebba tystnade och såg midt öfver teatern, och verkligen, den unge mannen stod och betraktade henne med en nyfiken blick.
Ebba rodnade något, då deras blickar möttes; den unge mannen rodnade också och började att mycket ifrigt granska ljuskro- nan i taket.
» Hvad! » utropade Nils Rappe, » är det den der herrn bredvid konsul G.?
Kors, det är ju Edgar Trane! » » Du känner honom? » sade Louise.
» Ja visst, vi voro till och med ganska goda vän- ner i vår skoltid. » » Hvad är han för någonting? » frågade Ebba och bemödade sig synbarligen att ej se nyfiken ut.
» Då jag sist träffade honom, var han juris stude- rande, men jag förmodar, att han nu avancerat till vice häradshöfding. » Han satt och småskrattade och gnuggade händerna, som om något innerligt roat honom.
» Louis du, det kommer att gå galant.
Först bjuda vi honom hem på vår danstillställning i nästa vecka. » » Gör du det, så reser jag genast hem, » förklara le Ebba mycket bestämdt.
» Vi få väl se, vi få väl se, » gäckades Nils.
» Tyst nu, » afbröt Louise, » ridån går ju upp. » Ebba teg och kastade ännu en blick midt öfver för att se, om den unge juristen ännu observerade dem.
Mycket riktigt, hans mörka ögon hvilade ännu Idun, erhålla » sit gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken a b o n n e - mentet räcker.
Aro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumera- på Ebba, och då deras blickar nu för andra gången möttes, gjorde han en djup och vördnadsfull bugning.
I det samma gick ridån upp.
Det var bal hos grosshandlare Rappes i afton.
Inne i den upplysta balsalen flögo de dansande paren hvar andra förbi; det var ett vimmel af svarta frackar och lysande, lätta baltoaletter, det var ett sorl af glädtiga röster och skratt, som emellanåt öfverröstades af musikens brusande toner.
I ett litet kabinett, der, i bjert kontrast mot de andra starkt eklärerade rummen, en behaglig half- skymning rådde, satt häradshöfding Trane helt en- sam, tillbakalutad i en fåtölj.
Han hade ej fått nå- gon dam till denna valsen och hade derför dragit sig till baka i ensamheten en stund för att syssel- sätta sig med sina tankar.
Var hon verkligen så utomordentlig denna Rappes lilla svägerska?
Nils hade under en timmas tid oaf- brutet talat om henne och kunde ej nog berömma alla hennes goda egenskaper.
Det hördes steg på mattan.
Edgar Trane såg upp; föremålet för hans tankar stod framför honom.
» Se, der är ni, » utropade hon gladt, » jag har sökt efter er! » » Efter mig? » Edgar reste sig upp.
» Ja, jag önskar ett samtal med er.
Det kanske förundrar er och var säker på, att hade icke nöd- vändigheten tvungit mig, hade jag ej vändt mig till er.
Jag kommer för att varna er. » » Varna mig? » Edgar såg ytterst förvånad ut.
» För hvad då? » » Jo, min syster och svåger hafva gjort upp en komplott mot er frihet. » H o n talade fort medan hon stod oah såg på sin solfjäder.
Edgar skrattade.
» Nej, verkligen! » » Jo, ser ni, Nils och Louise vilja nödvändigt gifta bort mig under min vistelse här, och då jag härom- dagen lät ett par undfalla mig om att jag.
.
.
tyckte ni såg.
.
.
såg rätt hygglig u t.
.
.
» Hon rodnade och tvekade att fortsätta, men så tog hon mod till sig och sade hastigt: » Och nu vilja de nödvändigt, att vi skola gifta oss med hvar andra.
Men jag vill inte gifta mig, hvarken med er eller någon annan. » Hon drog djupt efter andan.
» Så ja, nu är det sagdt!
Ä r ni ond på mig? » Han tyckte, att hon såg mycket söt ut i sin ljusa klädning.
der hon stod lutad mot bordet, med det till hälften blyga, till hälften förtrytsamma uttrycket i sitt ansigte.
» Ond?
För att ni ej vill gifta er med mig!
Det kan jag ej förtänka er, » sade han småleende.
» Nå, då äro vi goda vänner, » utropade hon och räckte honom skrattande sin hand.
» Men säg icke något till min svåger, han kan ju få tro, a,tt hans komplott lyckas. » » Eller också göra vi, i vår ordning, upp en kom- plott mot dem, » sade Edgar.
» Hvad menar ni? » » Jag menar, att vi kunna spela förälskade i hvar andra och se kära ut för att lättare bedraga honom.
Det är vår hämd. » » Men.
.
. » » Inga betänkligheter!
Vill ni eller ej? » Ebba såg en stund mycket villrådig ut, men se- dan sade hon bestämdt: » Nå väl, jag vill. » » Uppgjordt då! » utropade Trane, i det samma som musiken spelade upp en sprittande polka.
» Men detta är ju min dans!
Får jag lof? » Han bugade sig och bjöd henne sin arm.
När de kommo ut i balsalen böjde han sig sakta öfver henne och hviskade: » Glöm icke vår komplott, fröken Ebba!
Nu börjas den! » Trenne veckor hade förflutit.
Det såg ut, som om grosshandlare Rappes kom- plott skulle lyckas.
Häradshöfding Trane syntes ej hafva hvarken ögon eller öron för någon annan än fröken Ebba, och Nils påstod, att äfven hon såg rysligt intresserad ut.
De promenerade och åkte skridsko hvarje dag tillsamman, de dansade till- samman, och han var ständigt hennes uppvaktande kavaljer och syntes aldrig så nöjd, som då han små- pratande fick sitta vid hennes sida och skåda in i hennes skälmska, blå ögon.
Det var en vacker vinterförmiddag.
Louise och Ebba gingo gatan framåt, ifrigt talande.
» Jag har ej sett till din riddare i dag, » sade Louise.
» Han brukar annars alltid komma vid denna tiden.
Jag gillar din smak, Ebba; en ståtligare herre fins knappast i staden.
Men se der kommer han!
Så vacker färg du fick i hast; det är märkvärdigt, hvad du rodnar ofta nu för tiden.
.
.
God middag, herr häradshöfding. » Trane hade nu hunnit fram till damerna och slöt sig till deras sällskap.
» Ni kommer ju till middag i dag? » frågade Louise.
» Då följer ni Ebba hem, jag har några ärenden^!
staden att uträtta. » Och innan hon hunnit att tala till punkt, skyn- dade hon in i en butik, ifrigt nickande åt de qvar- stående.
Ebba stod stilla och såg tankfullt efter henne.
» Hvad tänker ni på? » frågade Edgar.
» Ni ser så djupsinnig ut. » » Jag tänker, » svarade Ebba och fortsatte vägen framåt, » att detta i längden blir outhärdligt, och att det är på tiden, att vi sluta vår lek.
Hvarför tror ni, att Louise i hast fick så brådtom in i butiken?
Jo, för att vi två skulle få vara allena.
Stackars lilla lättrogna syster!
Men vi hafva vunnit vått mål, vår komplott har ju lyckats! » sÄv ni fullkomligt säker derpå? » Ett fint små- leende spelade på Edgars läppar.
» Naturligtvis!
Hvad menar ni? » » Jag menar, » fortsatte han, » att, om vår komplott lyckats, måste vi tycka lika litet om hvar andra, som innan den uppgjordes. » » Misstag, häradshöfding Trane, det fordras blott, att vi icke älska hvar andra.
Således hafva vi vun- nit! » Hon skrattade, men det kom så underligt konstladt och tvunget.
• » Men om en utaf oss, » sade Edgar med låg röst, » antag det blott, om en utaf oss älskade, hade vi då bägge förlorat? » » Kan hända, » svarade hon och återtog sin van- liga, glädtiga ton, » men vi göra inga antaganden, utan äro stolta öfver vår seger.
Och i middag gifva vi allt till känna.
Det är vår hämd, herr härads- höfding! » Han blef i hast allvarsam, och det kom ett dystert drag öfver ögonen.
» Och sedan fröken Ebba? » » Sedan », upprepade hon, » ja, sedan är det in- genting mer.
Jag reser hem, ni reser också, och vi se hvar andra kan hända aldrig mer. » » Och detta säger ni så gladt.
Har det då varit er svårt att spela denna roll? » » Ja, ibland. » » Och ni är glad, att alltsammans är slut. » » Ja. » Han blef något blekare än vanligt och pressade läpparne hårdt mot hvar andra.
» Men ni missförstår mig, » återtog Ebba, » jag ».
.
.
» Jag förstår er fullkomligt, » afbröt Edgar kallt.
Det finnes ej mer än en tolkning af edra ord.
Att ni afskyr mig och är hjertligt glad att vidare slippa se mig.
Ni har spelat er roll väl, till och med jag trodde ibland, att jag ej var er likgiltig.
Men nu äro vi hemma — var så artig, min fröken. » Han öppnade porten för henne och lät henne passera.
Ebba öppnade läpparne för att säga något, men omöjligt, orden voro som fastsnörda i halsen.
Och så gingo de tysta bredvid hvar andra, uppfor den breda trappan.
Det blef icke en middag af det gladaste slaget.
Nils var ursinnig öfver, att hans komplott misslyckats, Louise såg nedstämd ut, och segervinnarne sågo allt annat än munta ut.
Ebba åt knappast en bit, Ed- gar endast drack och snodde i sina mustascher.
Efter middagen bemödade man sig förgäfves att få ett samtal i gång.
Nils talade om vädret, drack en klunk af sitt kaffe, sade åter något om vädret, och så blef det tyst.
Slutligen steg Edgar upp för att taga afsked.
När han bugade sig för värdfolket, märkte han, att Ebba lemnat rummet.
Han gick genom flere rum, utan att finna henne.
Så fick han se henne vid salsfönstret, der hon satt och stirrade ut på de matta gaslågorna på den folktornma gatan.
» Fröken Ebba, jag kommer för att säga farväl, » sade han.
Hon såg upp.
» Går ni redan? » » Ja, jag går, » svarade han, men] utan att låta handling följa på beslut, ty han stod fortfarande stilla och betraktade henne.
» Önskar ni något? » frågade Ebba.
» Nej nej!
Ja, det vill säga.
.
.
att jag.
.
.
» Han afbröt sig och satte sig midt emot henne.
» Fröken Ebba, » sade han tvärt, » hvarför ser ni så bedröfvad ut? » » Jag är alldeles icke bedröfvad, » svarade hon kallt.
Han reste sig och gick mot dörren.
» Nej natur- ligtvis, en segervinnare sörjer icke. » » Men jag har ju icke vunnit! » utropade hon i en förtviflad ton, i det hon dolde ansigtet i händerna.
Edgar kom till baka till fönstret något fortare, än han kommit derifrån.
Inom en minut låg han på knä framför henne och öfverhöljde hennes händer me.l kyssar.
» Ni älskar mig då! » H o n nickade småleende.
» Det är då sant, » utropade han, utom sig af glädje.
» Hvad står på? » frågade Louise och stannade be- stördt i dörren.
tion ske ä närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden f ö r qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bor » Ingenting annat än att vi förlorat komplotten, » sade Ebba skrattande.
» Nej är det sant? » frågade Nils och stack fram sitt hufvud bakom portiéren.
» Ja, komplotten har jag ' förlorat ', » svarade Ed- gar med en strålande blick på Ebba, » men jag har vunnit det, som är mera värdt än alla komplotter i verlden. » Och han tog Ebbas hufvud mellan sina båda hän- der och kysle henne.
Adrian.
Om att väga barn.
J å en ung fru af mina bekanta, strålande af fröjd, visade mig sitt endast några få veckor gamla barn, bedröfvades jag vid åsynen af dess magra lilla ansigte, som der- till hade ett trött uttryck; den klena kroppen motsvarade till omfång hufvudet.
Jag var uppriktig nog att uttala mitt bekymmer öfver barnets svaga utseende.
Detta satte henne i den största förvåning, då alla andra bekanta lyckönskat henne till barnets dugtiga utseende.
» Har det då redan tilltagit, » frågade jag.
» Ja, när man, som jag, alla dagar ser barnet, tänker jag, att man inte så lätt märker det. » Hon hade alltså icke ännu vägt sitt barn.
För mig var intet tydligare, än att barnet, som ammades ensamt af den svaga, lilla modern, ej fick tillräcklig näring och derför ock dagligen aftärdes.
Då jag föreslog den unga frun att låta väga barnet, svarade hon: » Det skall ju vara skadligt; man säger, att barn, som vägas, derefter tyna bort. » » Min kära, lilla mamma, » svarade jag, » denna öfvertro stammar ifrån hednatiden liksom en del annat skrock angående barna- vård, hvilket allt förutsätter » gudarnes afund », en egenskap som vi ej känna hos vår gode fader i himmelen.
Om ni ser på mina leende röda kinder, hvilka dock under det första lefnadsåret regelbundet vägdes, kan ni bäst öfvertyga er om vägandets oskadlighet. » Hon tillät, att jag vägde hennes lilla barn.
Dess vigt uppgick till 3 kilo, alltså trots dess ålder af 4 veckor mindre än medelvigten för ett nyfödt barn.
Äfven efter 8 dagar, då föräldrarne enligt löfte ånyo vägde det, stod ingen ökning att märka.
Den unga modern beslöt sig derför att af- stå från att sjelf amma och uppföda barnet med flaska.
Sedan dess har det frodats och är nu föräldrarnes största stolthet.
Helt och hållet oumbärliga synas mig äfven sedermera vägningarna, särskildt under barnets andra halfår, för att riktigt träffa den rätta tidpunkten för barnets afvänjande från moders- mjölken.
Våra barn, hvilka samtliga hittills visat sig som normalbarn, tilltogo månadtligen som följer: é5Si^&gt; Vigt vid födelsen » efter 1 månad » » 2 månader 3 ' / « kilo.
4 / * » 1 5 74 » 3 4 5 6 7s 6 / » 7 7 * » » C 7 7 / 4 » » » » » » » » » 10 » 11 » 12 8 9 3 3 » QO » » » » » » » 9 9 7 » 9 7z 9 / « » » » » » » » 3 Denna serie stämmer ganska noga in med en af d:r Fleischmann i Wien upprättad ta- bell öfver den normala medelvigten.
Blir ett barn betydligt efter den angifna vigten, utan att vara sjukt, så är det ett tecken, att nä- I D U N användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga anglfvas, och kan fullkomlig diskretion frän redaktionens sida påräknas.
ringen ej längre är till fylles för kroppen, och är det då rådligt att afvänja barnet.
Äfven vid barnets uppammande med flaska är regel- bunden vägning att tillråda.
Det lilla be- sväret blir tiofaldt lönadt genom den fröjd, man känner, om den lilla älsklingen åter vunnit några hundra gram.
Man behöfver för dessa vägningar ingen särskild » Babyvåg, » sådana man kan få se t. ex. på hygienutställningen i Berlin.
För de första 10 månaderna förslår mycket väl den nu så allmänt spridda » Hushållsvågen », en tryckvåg, som ger utslag ända upp till 10 kilo.
Jag brukar vid vägningarna ställa vågen på ett bord, tar af skålen och ersätter den med en liten oval tvättkorg (eller en bricka) vid barnets längd.
Härpå lägger jag nu en liten kudde och de kläder, den lilla brukar få på sig strax efter badet.
Jag tecknar mig nu noga till minnes, hvad korg, kudde och kläder tillsammans väga.
Då vårt barn nu är färdigklädt, lägga vi det i korgen, denna ställes på vågen, och, medan tjenstflickan från ena sidan och jag från den andra hålla armarne under korgen, så att barnet ej skall kunna falla, läser jag skyndsamt af, hur mycket bruttovigten går till; från denna dragés nu vigten af korg, kudde och kläder.
Hvad då återstår utgör naturligtvis netto-, d. v. s. den verkliga vigten.
Att anteckna vägningsresultatet är äfven derför nyttigt, att man senare kan an- ställa jemförelser mellan de olika barnens tillväxt.
Elisabeth.
Det utsatta priset, 30 kronor, för en uppsats om Konsten i hemmet har till- erkänts fru Ida Elisabeth Björklund, Ljusdal, för hennes insända skrift i detta ämne, hvil- ken återfinnes på annat ställe i dagens num- mer.
Synnerligen förtjenstfidl har äfven Dolly Roons uppsats synts oss.
Ebon Hoi, som skrifvit öfver Musiken i hemmet, och Inga, som mera allmänt hållit sig till ämnet, näm- nas med erkännande.
Dessa tre signaturer belönas med hedersdiplom och rättighet att för nästa år (1889) erhålla Idun gratis.
Redaktionen.
Hvartill vi behöfva termo^ metern.
fp|rtl) au skänker nu för tiden bort så mycket g-Å^g öfverflödigt och onödigt till bröllopps- gåfva eller hedersskänk, som derefter obegag- nadt blir stäldt å sido i ett hörn; mycket klokare vore det väl att på en gång skänka ett hälft dussin termometrar, ty allt mer och mer vinner detta lilla instrument användning i hvarje hushåll, och der det en gång tattat fast fot och verkligen blifvit rätt nyttjadt, får det snart namn af att vara alldeles » oum- bärligt ».
Och det är sant: öfverallt behöfver man termometern, ej endast utanför fönstret för att veta, hur kallt det varit under den gångna natten, utan äfven inne i rummen för att der noga kunna reglera värmen.
Kanhända invänder någon nu: » der behöfs ingen termometer; jag måtte väl bäst sjelf känna, om det är kallt eller varmt ».
Men huru olika är ej behofvet af värme, och hur beror ej blotta » känslan » af värme och kyla ofta på det tillfälliga befinnandet, på skilda yttre anledningar!
Och i hvarje fall kan denna individuella » känsla » aldrig bli obetingadt riktig och afgörande för alla.
Då afgör termometern kort och bestämdt hvarje strid om » varmt » och » kallt ».
Man anser för lagom rumslemperatur 1 6 — 1 9 ' Cel- sius.
I sofrum kan temperaturen hållas än ett par grader lägre, ja, flere grader, om man är frisk och stark och ej, som t. ex. vid vår- den af späda barn och sjuka, oupphörligt be- höfver lemna bädden, utan att gifva sig tid att taga på sig tillräckligt varmt.
Men ej endast i de bebodda rummen bör termometern ha sin plats, den får ej saknas vare sig i handkammaren och på matboden, der man förvarar sina vinterförråd och ej kan vara fullt säker för frysning, eller i källaren, der såväl vinter som sommar en möjligast sta- digvarande temperatur af circa 12 " bör vid- magthållas.
I badrummet begagnas väl termometern allmänt vid beredandet af bad för vuxna och barn; den gamla vanan att åt det späda bar- net pröfva badvattnets temperatur med blotta armbågen utrotas lyckligtvis allt mer och mer.
Och i växthuset, i de rum, der ömtåliga plan- tor skola öfvervintra — hur oumbärlig är ej der termometern, för att man alltid skall kunna hålla den rätta temperaturen: för litet eller för mycket skulle der skämma allt!
Men vi gå än längre, och anbefalla då på det ifrigaste termometern för köket vid matens anrättande eller snarare serverande.
Ännu riktigare kanske borde den höra hemma i matsalen på det dukade bordet.
D å skulle vi många gånger rent af förskräckas, då vi med termometerns hjelp kunde med siffror be- visa, hur mycket för het vi ofta förtära maten; tunga och gom ha derigenom undan för undan härdats och delvis blifvit okänsliga, men magen får dock illa sota för dessa deras försyndelser mot alla sundhetsreglor.
Det kommer icke genast, men det kommer dock så småningom och i mognare år.
En läkare fixerar värme- graden som följer: dricksvatten 10 — 12°, öl ej under 11°, hetsande drycker, såsom kaffe och té, ej öfver 30°, soppor deremot kunna gerna få gå till 40°.
Doktor Schilling skrifver härom: » långt nödvändigare än saltkar och pepparflaska är på hvarje bord, vid hvarje buffet en termo- meter, annars kommer det till sist att heta: den ej på termometern hör och ser, en gång det kommer bittert att få ångra ».
Sjelfklart är det ock af största vigt, att noga akta på temperaturen hos den mjölk, som gifves späda barn.
Till deras goda och riktiga näring hör ej blott den rätta beskaffen- heten hos näringsämnet, utan äfven den rätta temperaturen.
För dibarn lägger man moders- mjölkens temperatur som måttstock, alltså 30°; för något större barn bör man helst stegra några grader.
Men hvilka resultat skulle vi ej komma till, om vi pröfvade de smås mjölk med termometern, sedan vi dock med känsel och smak tyckt oss finna den riktig!
Alltså, ännu en gång — tag termometern till en stän- dig vän i ditt hem, fråga honom flitigt om råd och afgörande och följ hans utslag!
D u skall ej ångra dig!
I c L xx i x s B y r å och Expedition hållas under sommarmånaderna öppna hvarje helg- fri dag kl. 11 — 2.
M i n u s K n p i, s o m ej a n t a g e s till Införande, återsändes, s å v l d a p o r t o bl- f o g a s.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
Ett storstadsbarn.
B e r ä t t e l se f ö r I d u n af Johan jJordling.
(ForLs.
och slut.)
mplålcu nu efter den långa vintern, en lång * »: * g sorgernas och sjukdomens vinter, hade våren randats, vår midt upp i den omgif- vande naturens brokiga höstprakt.
Och der- för var det, att flaggan i dag så festligt va- jade öfver Klaraborgs skifiertak, glänsande i solen; derför var det, att allt var så pyntadt och fint, de vindlande gångarne nyss krusade af » Trädgårds-Johans » vana kratta, de styfva dahlierna på parterren framför verandan om- sorgsfullt putsade och uppbundna efter sina spalier.
Nere på ångbåtsbryggan stod morbror Karl med Vivan i hand.
Vivan var mycket glad och förnöjd att ändtligen, efter den förfärligt långa skilsmessau, få sin » egen mamma » åter; hon var idel bångstyrig oro, långt innan de ens fingo båten tili syns, och ryckte och slet i morbror Karls hand.
Men morbror Karl hade ej nu svar för hennes många, enträgna frågor.
Det var, som om han rent af ej hört dem, ty han stod orubbligt stilla längst ut vid bryggans kant med blicken riktad rätt ut, som drömde han om något mycket fjerran.
Angenäma drömmar dock helt visst — ty det låg ett återsken som af sol öfver hans manliga, brunbrända drag!
Och föremålet — det var heller ej så fjerran!
Just nu hörde de middagsbåtens starka stämma höjas till signal bakom udden, och ögonblicket derefter sköt den smäckra, hvita stäfven fram, ombrusad af sjudande skum.
Den blåa vimpeln fladdrade i fören; » Vik- toria » löd dess inskrift.
Viktoria, viktoria — det var ett härligt omen, syntes det Karl; det var således denna hvita sjöfogel, som skulle bära segern till honom!
Och sökande bland skaran på fördäck ilade hans öga från ansigte till ansigte.
Och plöts- ligt stannade det och flammade till.
Det hade funnit, hvad det sökte.
I samma ögonblick fick äfven Vivan syn på dem, mamma och den bleka tanten: » se der, se der äro de; morbror, ser du då inte!
? » Om han såg!
Hela hans väsende låg j u koncentreradt i dessa blickar.
Upp flögo näsdukarne, och der kom svar från däcket.
Nu var båten så nära, att man allt tydligare kunde urskilja Ruths och Klaras drag.
De senaste åtta dagarne under Ruths kon- valescens hade Karl på Klaras enträgna böner gifvit efter och legat ute på villan, för att ej Vivan skulle vara allt för länge öfvergif- ven.
Dagligen hade han dock fått noggranna depescher från systern — det var vilkoret.
Men Ruth hade han icke sett.
Nu stod hon der vid Klaras sida på för- däck, tuugt lutad mot hennes arm.
Den be- handskade lilla handen hade knapt styrka nog att lyftas till vänlig helsning.
Och hvad hon var mager och blek!
Men dock hur skön, tänkte Karl Vrede vid sig sjelf, medan den mägtiga glädjens rodnad färgade hans kinder.
Och hon var det verkligen!
Den alltid klara hyn var nu så hvit, så genomskinlig i p \ I L- / I I Kl \ J W Annonser mottagas endast mot kontant llqvld I förskott af 26 öre prfl- spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under I krona.
Han drog sig i det längsta för att affbrdra som alabaster, det blonda, yfviga hårets skugga föll öfver pannan och gaf de glänsande mörk- henne ett bestämdt svar.
Hennes unga enke- skap måste respekteras.
Och ord kunde han blå ögonen ännu djupare färg.
Den svarta sorgdrägten framhöll skarpt väl ej behöfva, när hvarje blick, som byttes den smidiga gestalten.
T y Ruth bar sorg- dem emellan, hvarje handtryckning, hvarje drägt efter sin man.
Försigtigt, oändligt den enklaste helsning med den elektriska försigtigt hade man meddelat henne under- induktionens känslighet genomströmmade dem Vissheten: att rättelsen om hans död.
Dock hade läkaren båda med visshetens fröjd.
ej nu.
ansett vara skäl framlägga hela den nu var der intet, som skilde dem åt, utom nakna, hemska sanningen.
I en framtid, när tilläfventyrs de lätt räknade dagar, som en hennes sinne vunnit spänstighet och kraft, yttre konvenans kunde pålägga!
Men den sista qvällen före hans resa hade kunde det så v.ara.
Nu skulle det ju endast de ett ögonblick blifvit lemnade ensamma: onödigt uppskaka och nedslå.
Med hvilken nästan religiös ömhet och ett arrangement af Klaras finkänslighet, Klara omsorg stödde icke Karl hennes svaga steg, som dock med den hängifna systerns girighet när hon öfver landgången sakta vandrade tog reda på hvarje minut, som återstod af ned på bryggan!
Det var, som om han hållit samvaron med brodern.
Det var i den hemtrefliga lilla salongen hela sitt lifs väl eller ve i en svag bubbla mellan sina starka händer, genombäfvad af på Klaraborg, ombonad, ljus och varm af fruktan att med en oförsigtig rörelse krossa tända lampor och mjuka mattor trots den mörka höstqvällen, som råkall och dyster den.
När de kommit upp till verandan, släppte svepte sig utanför.
Ty nu var hösten på allvar kommen.
hon hans arm.
Deras ögon möttes.
Det En lång stund hade de suttit tysta.
Ruth, måtte ha legat mycket tydligt uttryckt i Karl Vredes glänsande blickar, hvad han i detta som under dessa få dagar förunderligt stärkts till krafter och friskt utseende, satt beqvämt ögonblick kände storma igenom sig.
Ty en svag rodnad steg upp på Ruths tillbakalutad i den lilla chäslongens mjuka kinder, hon slog ned sina ögonlock och log.
hörn, öfver hvilken den ståtliga dracenans » Tack Karl, » sade hon med en värme i fingerdelade blad kastade fantastiska skuggor sitt tonfall, som korn hans hjerta att spritta upp efter väggarne och taket.
Karl vid bor- och klingade för hans öron härligare än musik.
det bläddrade fram och åter i ett album.
Så om en stund började han tala för att Omkring dem alla dansade Vivan i jubel, kring den återkomna modern, som oupphör- säga något, om hvardagligheter, om hvad ligt på nytt helsades med stormande förtjus- som föll honom in, om allt annat än just ning och varma kyssars störtsvall, kring den om det han nu ville t a l a.
.
.
Men delta — bleka tanten, nu mera blek, nu mera vänlig, det var icke lätt att säga det!
Ruth svarade honom förströdt, enstafvigt.
nu mera dyrkad än någonsin.
Och när hon så med ens, med beskäftig Äfven hon kände, att alla dessa ord endast och ifrig liten mun, började förtälja och be- kommo för att trampa upp vägen för ett skrifva, huru » rysligt » tråkig och ledsam annat.
Och vid denna tanke, som ej ett morbror Karl varit dessa dagar ända till just ögonblick släppte henne, genombäfvades hon nu, hur han hade gått omkring och » tittat af ljuf fruktan som af en vällustig rysning.
i luften » och stått och stirrat » långa, långa Men så dog till sist äfven denna tvungna timmar » på bryggan — hon härmade honom konversation bort i ett ögonblicks paus, under till och med på ett oemotståndligt löjligt sätt, hvilken de båda hörde hvar andras andedrägt den lilla impertinenta!
— och för hennes genom tystnadens spänning.
frågor och lekar hade han hvarken haft öra » Ruth, » säger så plötsligt Karl och reser eller tid, då blef morbror Karl mörkröd och sig upp, » du förstår, att jag i qväll vill, skrattade förläget, när han mötte sin systers måste säga dig något, som du för öfrigt re- hälft spefulla blickar, och Ruth böjde sitt dan vet.
Jag hoppas allt, men jag lian icke hufvud ned, djupt ned i den präktiga bukett af resa utan visshet.
Säg mig blott ett: får doftande dyrbara höstrosor, som någon märklig jag komma igen till våren och finner jag dig slump placerat just vid hennes gamla favorit- då här åter? » plats på verandan.
» Ja, » ljöd det der borta ifrån Men — förunderligt att säga — när han efter ett ögonblicks tystnad, sakta som en fem minuter senare, då Klara och Ruth för hviskning.
en stund drogo sig undan till den senares » För att aldrig skiljas, » frågar han.
rum, blef ensam med den lilla sqvallrerskan, » .För att aldrig skiljas ... » fick han henne plötsligt fast om lifvet och Men när han störtar fram och vill öfver- lyfte henne upp till sitt ansigte, ej för att hölja hennes ansigte med kyssar, sträcker banna, utan till — • en varm morbroderlig kyss!
hon sin hand emot honom och vänder med tårglänsande ögon sitt leende lilla hufvud undan.
* w » Ej ännu, älskade, » säger hon.
Och Karl Vrede böjer sig ned och kysser i Emellertid väntade Karl Vredes arbete kärlekens vördnad hennes smala, hvita fingrar.
sedan länge honom åter till Paris, och en- dast alla dessa mellankomna underbara hän- delser hade förmått honom att så långt ut- sträcka sitt besök i hemlandet, hvilket från början var afsedt att bli helt kort.
Nu gafs i hvarje fall ej längre någon pardon, och en vecka efter sedan Ruth kommit åter upp från sin sjukdom, måste han packa sina kappsäc- kar för att styra kosan söderut.
Men innan dess måste han ha allt klart med henne, som var honom kärast i lifvet, som hårda öden så länge hållit fjerran ifrån honom, men som nu ändtligen var återvunnen.
(Slut på senare delen).
Idun gratis erhåller en hvar, som anskaffar 5 abonnenter, af dessa upptager afgif- ten (å 1 kr.
för hvarje qvartal) och in- sänder den samma till Red.
af Idun, Stockholm.
till billigaste pris och pä bästa sätt utför alla möjliga uppdrag tllltjenst för Iduns ärade läsarinnor.
Med Iduns expedition är förenad Iduns uträttnlngsbyrä, hvilken gratis verkställer alla uppköp åt Iduns abonnenter I landsorten samt för öfrlgt xxxkxxxkixxyyxxkxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx A l l a Observera!
f ö r d e l a r f r a m f ö r A J l J D O L S L i c x - t A t t alla ä k t a " La Gradeuse " äro försedda m e d ne- danstående stämpel: a n d r a s o r t e r!
o x * l 5 L £ t n c i t b ä s t a Snörlif " La Gracieuse ", såväl i höga som låga former, finnes e n d a s t att erhålla hos Henric Labatt, HENRIC LABATT STOCKHOLM 7 K o n g f L D r o t t H o f l e v e r a n t ö r, n i n g g a t a a p j n / / S t o c K l i o l m, Obs.!
Tillsändes, om lifvidden uppgifves i centimeter eller decimaltum.
Obs.!
Order mottagas äfven genom I d u n s Uträttningsbyrå, Stockholm.
r2S2j x^yxxxxXxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx För sommaren.
Anvisning att bäst förvara och an- vända blåbär.
Till hvarje kanna ren- sade och sköljda bär tages, sedan vatt- net väl afrunnit, | skålpund kross- socker.
Bär och socker nedläggas hvarf- tals uti glaserad kruka, dervid bären med en träsked tillpackas, utan att krossas.
Krukan, täckt med lock, ned- sättes under 3 månader i källare eller kallt, men frostfritt rum, hvarefter man kan börja taga saft eller bär, dock så, att saften alltid står öfver bären.
Häraf får man kallskålssaft, frun- timmersvin, god soppa, kräm eller mos.
Lägger man i soppan russin eller ka- trinplommon, så blir den fin.
Bljes torkad frukt eller bär.
Om på våren visar sig mögel, så bör alltsammans uppkokas ett slag.
Bleckmått bör icke begagnas i saften, som deraf får ful färg.
Ofvanstående anvisning rekommen- deras på det högsta såsom gifvande både hälsosamma, välsmakande och bil- liga anrättningar.
Sophie B.
Gelé af röda vinbär.
Bären stötas och vridas väl.
Sedan tager man saft och socker i lika vigt och vispar det tillsamman en timma efter samma led.
Förvaras i små burkar.
Kan använ- das att garnera efterrätter med eller ätes med eller utan vispad grädde.
Elsa.
Fönsterträdgården.
Ett mycket fördelaktigt gödningsämne för våra krukväxter är » Dahls Blom- stergödning » hvilken i små askar om 50 öre finnes att köpa i hvarje ordnad fröhandel.
Beskrifning öfver använ- dandet medföljer askarne.
Elsa.
Ett förträffligt medel mot bladlöss är att man med kalklösning fuktar de angripna delarne.
Sedan böra växterna sköljas.
Elsa.
Matlagning-.
Köft- och potatiskaka.
Potatis kokas och stötes till mos, som uppblandas med 1 ägg, några skedblad gräddmjölk, salt, socker och muskotblomma efter smak.
Kokt eller stekt kött hackas mycket fint; en form smörjes med smör och beströs med stötta skorpor, deri lägges hvarftals med kött och potatis- mos, men öfverst och underst potatis- mos samt ofvanpå en liten bit smör.
Formen insattes i bra varm ugn der den tål 1 timma.
Ates till förrätt med skirt smör.
Dana.
Huskurer.
Borsyrebomull.
För att hämma blöd- ning ur smärre sår är borsyrebomull ett utmärkt medel.
Man endast täcker såret väl med bomullen, och derefter omlindas med linne.
Såret lakes äfven härigenom ganska fort.
Vid bränn- skador indränkes bomullen med kalk- liniment och lägges på det skadade stället; svårare brännskador läkas med detta medel särdeles fort.
Dana.
Bostaden.
Möbler, målade och polerade, samt dörrar och panelningar hålla?
rena och blanka genom att då och då gnidas med en yllelapp, doppad i fotogen.
Elsa.
M ö s s e t o e r g s Vattenkuranstalt mefl Saiatorin å. Mössebergets platå, [Öppen: 24 Maj — 7 Sept.]
Nordens största och högst Öfver hafvet belägna vattenkuranstalt.
Fullt tidsenligt utrustad såväl i bad- lokaler som materiel och bostäder.
Ovanligt ren och torr luft; såsom ej be- lägen vid insjö fullt fri från helsofiendtliga morgon- och aftondi mm or.
Sveri- ges enda specielt for barnsjukdomars behandling inrättade badan- stalt.
Billiga sedan 20 år oförändrade pris, enligt taxor; läkarevården betalas af kuranstalten; inga extra utgifter.
Rheumatismer, Nerfsmärtor, M a t - smältnings- och " blodbristsjukdomar, Astltma, Lungsot ochHjertfel mottagas helst till behandling; smittosamma, sypbilitiska och sinnessjukdomar deremot ej.
Närmare i årets fourprograni, som fullständigare än något före- gående år lemnar upplysningar såväl om sjukdomar, som passa för kuranstalten, som taxor och andra förhållningsreglor för blifvande kurgäster.
Detta program erhålles gerna kostnadsfritt af Mössebergs kamererarekontor, adress: E-anten.
Kontoret mottager äfven beställningar af rum.
Upplysningar för öfrigt lemnas beredvilligt af kuranstaltens öfverläkare [till den 24 Maj adress Göteborg], T (N ord.
a. b.
Göt.
iGoixi) [310] D:r O- Torstensson .. InneJiållsförteckning:: Hvarjehanda.
Svar.
Knäck.
Mycket god sådan erhålles genom att till samman koka?, liter sirap, dito socker, dito grädde och dito hackad sötmandel.
Elsa.
• N:r I 14.
Huru mänga, som i en fotvand- ring böra deltaga, torde delvis bero pä, huru lång tid man anslagit till den samma.
Pa några dagars vandring kan man gerna vara flera, men under en tid af 2 och 3 veckor bör ej antalet ölverskrida 3 högst 4 pers., ty ofta nog är det svårt, att fa nattlogis, mat m. m.; och som uthållighet, vanor o. s. v. äro myc- ket olika, bör man ej vara af många skilda meningar.
livad beträffar drägten, bör man vara sä lätt klädd som möjligt; underkläder af Jä- gertyg, yllestrumpor, stora låga mjuka tjock- bottnade snörkängor med breda laga klackar, en lätt kort slät klädning af styft damfärgadt eller grått tyg med löst åtsittande lif, en dast en underkjol af samma tyg som kläd- uingen, hufvudbonaden en lätt mjuk filthatt eller jockeymössa, kapp bättre än paraply.
Rensela bör med innehåll ej vara tyngre än 8V2 kilo, försedd med breda remmar och korkslällning.
Är man ylleklädd, hehöfs i renseln endast en omg.
underkläder, men 3 par strumpor, ett trikålif, ett par smertings- skor, näsdukar, handuk, necessaire med toi- lettsaker.
Äfven bör medtagas sy- och knapp- nålar, stoppnål och litet garn, sax, pennknif med korkskruf, aseptin, litet konjak, cerat till fötterna, moucheplåster, blanksmörja med borste, cakes, chocolade, kakaopulfver, engel- ska pepparkakor, pepparmyntskarameller, bä- gare och karta, hvilket allt turvis bäres.
Utanpå renseln spännes ylletröja, sjal och gummikappa.
Se alltid till, att man har vexlade småpengar.
Man bor välja sitt sällsk.
ungf.
jemnstarka och lika uthålliga, eljest måste marschen rät- tas efter den svagastes krafter, i medeltal bör man orka gä 2 ä 3 mil dagligen, men understundom efter en längre marsch taga en hel dags hvila, Ått ofta hvila, tröttar endast i längden, ' » men om möjligt bör man ej vandra de hetaste timmarna.
Att ofta bada och hvarje afton doppa fötterna i kallt vatten är uppfriskande.
Är man 3 pers., är det rätt bra om sämjan är god, att endast medtaga 2 renslar och turvis bära dem, så att den tredje får gå helt ledig.
Maja.
Frågor.
N:r 146.
Finnes någon anstalt, der en ung flicka kan få undervisniog uti hushållsgöromåi och på samma gång handledning och vänliga råd uti allt, hvad man sammanfattar uti ordet » Chic »?
— Huru göras alunarbeten?
Huru färgas mössor gröna?
Svar ä de framstålda frågorna emotses tacksamt under märket Th. o. H:0 l 47.
Kan någon af Iduns läsare eller läsarinnor upplysa mig, till hvem man bör vända sig för att få en oljeraälad tafla restau- rerad, samt hvad högsta priset derå möjligen skulle kunna bli?
— Huru bör man gå till väga vid att - för- lora ägg » (d. v. s. i vatten), sä att de se klara och vackra ut, och att hvitan ej allt för myc- ket går sönder?
Elva.
N:r 148.
Skulle någon af Iduns många lä- sarinnor kunna gifva mig ett råd, hur och på livad sätt man skall använda s. k. gratu- lations- och blomsterkort, så att de ej behöfva ligga och kastas uti någon korg, utan pä nå- got annat sätt användas trefligt?
Kanske är nog nere, som ha samma önskan som Stina.
N:r I 4 9.
Sjelf älskare af » rosor., har jag i Eder tiduing N:o 10 med nöje genomläst artikeln: » Fönsterträdgården •.
Der föreskrif- ves gödning med gödselvatten.
Huru och hvaraf beredes sådant förmånligast?
Jag före- ställer mig afkok på hornspån?
Det år san- nolikt oftast orsaken till förfelad fönsterträd- gårdsskötsel, att man är okunnig om pas- sande gödningsämnen; och tacksam är mån- gen, om underrättelse härom kunde lemnas.
Just nu är man i färd med frambringande af rosor, och angenämt skulle vara, om snart svar erhölles på ofvan gjorda fråga.
Vän af rosor.
Konsten i hemmet; af Ida Elisabeth, Björk- lund.
Belönad med första pris vid Iduns sjette tätting.
— Ett sommarhem; poem af Fredrik JSycander. — En komplott; af Adrian.
Hedersamt omnämd vid Iduns fjerde täfling.
— Om att väga barn; af Elisabeth.
— Till- kännagifvande.
— Hvartill vi behöfva termo- metern.
— Ett storstadsbarn; berättelse för Idun af Johan Nordling.
(Slut.)
För sommaren.
— Fönsterträdgarden.
— Matlagning.
— Huskurer.
— Bostaden.
— Hvarjehanda.
— Frågor.
— Svar.
Annonser.
LEDIGA PLATSER.
E n a n s p r å k s l ö s och.
v a n lä- r a r i n n a sökes för tvänne mindre flickor.
Undervisning bör kunna med- delas i vanliga skolämnen, musik, sång, språk och handarbeten.
Som önsk- ningsmål framhålles, att den härå re- flekterar är benägen att biträda äfven vid andra inom ett hem förekommande göromål.
Löneanspråk, betygsafskrif- ter jemte fotografi torde vara insända senast den 1 augusti till » John », Tor- skog, pöste restante, Dalsland.
[305] PLATSSÖKANDE.
E n flicka af god familj önskar med första plats antingen att gå frun till hända eller som sällskap och hjelp hos äldre dam.
Svar till » B.
B.
», Jön- köping.
[300]
VI vilja särskildt fästa uppmärksamheten på Iduns lämpiighet för plats- sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom för alla öfrlga slags O I |- \ I I Kj I L / KJ IN annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom S.Qumaellus annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
ombesörjer genom fullt kompetenta personer uppköp i alla möjliga branscher g r a t i s åt Iduns och Skandinavisk mot Modetidnings abonnenter en obetydlig ersättning.
(dock genast) mot fraktkostnader.
H Tandläkaren usmödrar, som önska tjenare till hösten, torde förtroendefullt vända sig till Fru Emilia Forsbergs kommissionsbyrå, Kungsgatan n:r 7, Linköping.
C o n s t a n c e Elise, Humlegårdsgatan 8, 2 tr. Eådfrågningstid 1 — 2.
[311] » Tomrum att fylla ».
I en bildad och aktad familj, der en vårdarinna för barn önskas, erbju- der sig en barnkär och anspråkslös flicka, van vid barns skötsel och med en god uppfostran.
Svar härå torde godhetsfuljt snarast möjligt tillsändas: » Myra », Arud, p. r.
[302] E n flicka a f g o d f a m i l j, med flerårig undervisningsvana, önskar plats som lärarinna för mindre försigkomna barn i ett stilla och allvarligt sinnadt hem.
Hon undervisar i vanl.
skoläm- nen, tre språk (franska talas), musik o handarb.
Betyg finnas.
Svar t.
» All- varlig », Örebro, p. r.
(G.
3740) [307] E n a n s p r å k s l ö s flicka, med flerårig undervisningsvana och goda betyg från föregående befattning, söker ny anställning till hösten som lärarinna.
Svar, märkt » A », sändes godhetsfullt till Arvika Tidningsbyrå.
(G.
19839) [297] l a t s ö n s k a s för en föräldralös flicka af god familj att undervisa minderåriga barn i vanl.
skolämnen o. musik.
Något deltaga i det husliga.
Utmärkta rekommendationer af främst, personer.
Små lönepret.
Svar märkt » 27 », Arboga, pöste restante.
[301] [120] I - jkvlH Dubbelt porto torde medsändas.
Glas- &amp; Porslinsserviser, Fönsterglas, fönster, Zinkhiiikar bor, Doktor CD.
Josephson F l y g l a r, P i a n i n o s, T a f f i a r och Orglar från in- och utländska utmärkta Fabriker till de billigaste priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pianos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af Flyglar från Bluthner och Pianinos från G. Schwechtens berömda fabriker.
&amp; UST.
PETTEESSON &amp; Komp., Regeringsgatan 38. j38F~ Flyglar, Taffiar och Pianinos från J.
G.
M a l m s j ö.
[35] 2 4 Regeringsgatan 2 4.
237] | På Albert Bonniers förlag l hafva u t k o m m i t följande arbeten af J !j30tna ÖDCaljbnkpg: i Underliga vägar.
Skildring.
3 kr.
Små själar.
Berättelse.
2: 50.
I hvardagslag.
Skisser.
2: 25. ijHos grannas.
Skisser.
1: 75.
[30S] Kont vårt ocli ångrostade och profva malda HuS- h å l l S k a f f e ä 95 ö r e p r \ k i l o g r a m = 80 ö r e p r B e r e d t af p r i m a skalp.
J a v a e g e r d e t e n fin o c h a n g e n ä m s m a k, är h e l s o s a m m a r e än v a n l i g t kaffe samt m e d f ö r g e n o m sin d r y g h e t ytterst stor b e s p a r i n g.
Stockholms Kallcakticbolagr, N:r 4 Klara Östra Kyrkogata N:r 4.
Allm.
Telefon 244.
[285] J.
G. Hammars Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
E n ung, bättre flicka med flerårig vana v i d handel samt kunnig i bokföring önskar till den 1 okt.
plats som kassörska eller kon- torsbiträde.
Den sökande innehar kassörskepl.
men önskar göra ombyte.
Ren.
härå torde godhetsfullt sända svar märkt » E.
22 år », Upsala, p. r.
Pris: enkla med en veke 4 ä 6 kr., extra solida 8 kr., med två vekar 12 kr.
och med tre vekar 18 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[226] J.
G. HAMMAR, Intubi-Kaffe är d e t e r k ä n d t bästa, billigaste o c h h e l s o s a m m a s t e kaffesurrogat.
Finnes i hvarje v ä l f o u r n e r a d s p e c e r i h a n d e l i S t o c k h o l m o c h l a n d s o r t e n samt i parti och minut hos Stockholms XafFeaktiebolag.
30 Malmskilnodsgatan fäst] [291] \ GUSTAF HOLMBLOM KAPP-FABRIK DIVERSE.
Doktor A.
Afzelius I.illa V a t t u g a t a n 34. jj Behandlar företrädesvis mag- och hudsjukdomar.
Praktiserar 1 juni — 1 sept.
vid H j o vattenkuranstalt.
[153] Doktor C a r l p i e n s b u p g 14 Lilla V a t t u g a t a n 1 4.
Hvardagar ' / 23 — \ A.
Helgdagar 10 — 11.
X Behandlar företrädesvis Barnsjuk- domar.
I 3 8 Vesterlånggatan 3 8 [34] Med.
D:r E R N S T S A L É N, Ögonläkare.
Bostad: Stora Vattugatan 2, Mottagning: helgfria dagar kl. \ 1 0 — £ 1 2 f. m.
Nedra botten, I ' 2 tr. upp.
[207] Otto Elmgren, Adolf Hörnström 30 Regeringsgatan 30.
Mottagningstid helgfria dagar 10 — 2 och 4 — 6 e. m.
O B S!
Verkställer allt, som hörer till tandläkarekonsten.
[240] ISlomkrii- kommenderas vär utmärkt goda N o r s k a I s t e r s i l l.
Försäljes 1 Vi, Vsi U och Vs tunnor till billi- gaste^ piiser.
1 kilo kostar endast 25 öre.
Äfven finnas l: m a Castletaay D e - likatess-Sill samt iskällarsaltad färsk och rökt L a x hos m M m m ^ m 1 G. Johanson.
På det ej för- vexling må före- komma mellan mitt fabrikat af hållbara och giftfria emalje- rade kokkärl och andras af mindre god qvalité, men af samma utsende, fä- stes uppmärksam- heten på, att hvarje kärl af min tillverk- ning är försedt med vidstående fa- briksmärke i rödt på svart.
Finnas att tillgå i hvarje väl sorterad jern- handel.
Anker Heegaard Kjöbenhavn.
[260] H u s m ö d r a r!
Försöken Th. Winborg &amp; C:is i Stockholm tillverkningar af Concentrerad Ä t t i k a på flaskor för ut- spädning.
S e n a p, blandad efter engelsk och fransysk smak, nere sorter.
Beefsteaksauce.
S o j a, flere gånger pris- belönade och fullt jemförliga med de bästa utländska fabrikat.
Tillhanda- hållas hos Hrr specerihandlare.
[95] W i r é n &amp; C:o, 2 Skräddaregränd 2, Telefon 396 och 22 59.
[2941 Lax " Ä r det möjligt! "
måste en hvar utropa, som får se den V e s t e r l å n g g a t a n 6 6, Stockholm, emottager ull, gammalt ylle och upp- af mig härmed till den ärade allmän- repadt silke till spinning, väfning (för heten erbjudna hand) samt schal- och filtberedning.
Hos mig spunnet » upprepsgarn » är bevisligen det bästa och vackraste, som kan erhållas, hvarförutom spånadslönen är den billigaste i Stockholm.
[293] I Smedman i äldres I Handels-Skola S t o r t o r g e t n:r 16 Tandläkaren.
och B a l j o r, ett större sortiment, V a s e r och l y x a r t i k l a r m.m. säljas billigast ris3] Pianomagasin.
svenskt och belgiskt af alla di- Spegelglas, F o l i e r a d t och o f o l i e r a d t g l a s till butik- Vasagatan 1 0, Stockholm, snedt emot Centralstationen.
[243] H ö t o r g e t 1 1, 1 tr., Hvardagar 2 — 3.
Helgdagar 10 — 11.
Allm.
telef.
69 10.
Fruntimmerssjukdomar, Förlossningar.
[241] mensioner, ROLAND MARTIN Tandläkare 38 P Ii och för uppdrag åt andra Alla saker skickas mot efterkraf och få returneras Stockholm.
Allm.
Telef.
21 77.
Undervisning i alla kontors- ämnen och lefvande språk.
Anmälningstid kl. | 1 0 — 2.
Obs.
A bref anhålles om full- ständig adress.
[274] HJALMAR PETERSON " &amp; C:is Finspongportmonäen, patenterade K O N G O - S T O L » att en dylik portmonä, som är så ba- stant, praktisk och elegant samt dess- (beqväm, portativ, solid, snygg och utom tillverkad af fint skinn, kan säljas billig) erhålles mot 3 kr.
jernvägs- efterkraf.
till så oerhördt billigt pris som Vår M y a F ä l l s t o l, som äfven kan begagnas såsom Fåtölj, Chäslong och • ler.
ö r e p r Jo, insänd summan sa erhålles den Säng, erhålles fraktfritt mot 10 kr.
Pe- pr omg.
och är jag öfvertygad, att alla, jernvägsefterkraf från Hjalmar &amp; C:is Bokliandel, Karl- som få se den, skola reqv.
en dylik.
terson Den inneh,.
4 större rum samt 1 min- stad.
Beskrifningar och teckningar öfver dre for biljetter o. d. stolarne sändas gratis.
[2c6] [303] JOHN FRÖBERG, Finspong.
25 st-? "
Tldn.
kostar endast * n kr.
fo&gt; qvarfafdt, befordrfnKsaffc.
inberäknad ..
Anordnar hvarje qvarta.1 pristäflingar för sina prenumeranter.
Årmonii«r mottagas genom 3.
Öumfeilus annonsbyrå * oc / i / iö« redaktionen till 2 5 Öre pr 4-spaltlg petltrad 10 atafvelser).
E 61 Drottninggatan 3 få h ä r m e d tr. 61.
ANDERSSONS I A upp K T O Försäljning rekommen- L A och Mästersamuelsgatan.
G E Uthyrning 26, R.
1 Stockholm.
[41] d e r a sin n y a, tidsenliga Fotografering utföres enligt N y t t svenskt originalarbete.
omsorgsfullt nutidens fordringar.
Från Aktiebolaget Med största högaktning T l l l l kommit a n d r a å SUCHARD.
17 Guld- och $uchard ' s Chocolat.
Silvermedaljer.
Bokförlag har ut- HMlin Mim g " * sg Iliertas häftet å 80 öre af Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga SucharcTs Choeoiader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
SucharoVs Praliner, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines och andra dessertchocolader rekom- menderas.
af E l l e n F r i e s, fil.
doktor.
(G.
202S8) [866] Nyhet för damer.
P Suchard ' s Cacaopulver, Glacéhandskar: CTQ Cacao Soluble, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på \, | och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af Sucliard ' s Cacaopulver får man 100 koppar pä | kilo.
[21] 4 knappar, breda silkessömmar kr.
1: 50 tel i-h &lt; w PS C Fabriksmärke.
SO Obs.
bästa SUCHARD.
O) B 5 snörknäppen, d:o p- p d:o 6-knapps Mousquetaires kr.
2: — kr.
2: — Som dessa handskar äro af qvalité går jag i ansvar för hvarje par, som köpes i mina butiker: Östermalm: 29 Humlegårdsgatan 29, Söder: 24 Södermalmstorg 24, Staden: 45 Vesterlånggatan 45, ED: Obs.
Midt för Skräddaregränd.
ö o i-h c + - O =6 * | SS Nybrogatan. '
0TlQ T v ä t t BILLIGA PKISER.
Nybrogatan 55.
|jj Carl ut ^ f ö r e s äfven af härv.
ordentliga tvätterskor, hemtas och • UUöi i hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 4 3 9 0 eller pr post.
[37] g [262] et- P Drottninggatan 40 ö l-ta O: ProfYer iosMsfiltt.
J K l ä d n i n g s - Reavisltioner fraktfritt.
ODs.!
Ett aMfflmMé- nå t y g e r planscler Mfölier.
40 Utställning af Fr. Marcus, Kongl.
Malmberg.
Hofleverantör Stockholm.
t- " &gt; JO: SS Limpor.
00 O srt- O: i-S CD Preussiska bröd.
i ' ' So: SS et- Ankarstock.
[2 * 8] S o m m a r g ä s t e r!
g Maltose- Beställningar på alla brödsorter, så- - Pumpernickel väl matbröd som kaffebröd, mottagas till försändelse med de resp. ångbåtar, som anlöpa sommarnöjena i Stockholms om- Skorpor, nejd.
D e inom ramen nämda brödsor- E j j många sorter terna rekom.
särskildt för hållbarhet, j s » C.
W.
S d i u m a c h e r, Kt) l. JTofleverantöv.
S t o c k h o l m, n o r r l a n d s g a t a n 17.
Allra.
Telef.
5600.
Bell Telef.
954 2 å 3 O PT CO CO EO: et- et- O: CD o o P " SS P CO 25 •2.
skolflickor •^CJ-ff^-^N o S » I en mindre stad i Stockholms närhet kan en handel, till största delen be- stående af kommissionsvaror, få Öf- vertagas.
Bäst passande for ett frun- timmer, som är vant vid skrifgöromål och eger nugot kapital.
Svar torde sändas till Iduns redaktion under mär- ket » E.
L.
» [299] m w - &gt;y- - ST- - ^N- _^^._-^ --- ^ -- ^rv, — ^&gt; T i l l Utetyrslar.
L i n n e - o. B o n r n l l s v ä f n a d e r till Lakan o.
Örngått.
L i n n e - o. B o n r n l l s v ä f n a d e r till Damunderkläder.
i Broderier, Trimmings, knypplade Skånska o c h Vadstena- ii SnörlifYet " LA SYLFIDE " | Det bästa hit- [fl tills kända, som fl ger skönaste figur &amp; j med nästan in- H gen snörning och g linnes i såväl hö- rj] ga som låga for- fl mer att erhålla i fl partio.
minut hos i Jansson &amp; C:o, Å G Hötorget 6. rjj Obs.
Vid beställ- fl ning bör lifvid- fl den uppgifvas.
a Se vidare annonsen i Idun den 3 och 8 februari d. å [99] Tébröd.
Biscuit.
P kunna blifva inackorderade i bättre fa- milj med god omvårdnad, i omedelbar närhet af Ahlinska skolan och Slöjd- skolan.
Svar till » E.
G. », Iduns byrå, Stockholm.
[304] På dessa i Sverige o. utlandet patenterade o. prisbelönta Stickmaskiner kan man efter a 3 veckors öfning tillverka nästan allt livad af ylle eller bomull behöfves i hemmet.
I Spetsar.
Handduksväfnader och Handdukar.
Till finare Damunderkläder finnas utmärkta Bomullsväfnader, hvilka i utseende och känsel likna linne, tillverkade af rund- trådiga, hårdtvinnade garner och särdeles omtyckta för sin håll- barhet och smidighet.
Beställningar Lakan, ' Profver å Örngått alla slag af Damunderkläder, i emottagas o c h utföras med o m s o r g.
å alla slags Vafnader sandas franko.
1 liujvndkontot: Fredsgatan 18.
[201 K. IV !.
Lundbergs Bosättningsmagasin, 7 StorJxyrkobrinken.
7.
[8 5] 1^1 252 STOCKHOLM, GEKNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
