# ID: svediakorp-per71
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,034
# sentences: 732
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tre drömmar i öknen.
af Olive Schreiner.
@ ag reste öfver Afrikas slätter och solen brände.
Då band j a g min hast under ett mimosatrad, tog sadeln f r h hans a rYggpoch släppte honom att söka sin föda bland halfvissna buskar.
Och till höger och venster rundt om fans blott den bruna jorden.
Och jag satte mig att hvila under trädet, t y hettan var tryckande och rundt kring horizonten skälfde luf- ten.
Och efter en stund föll öfver mig en tung dvala, och jag lutade mitt hufvud emot sadeln och.somnade.
Och under denna min sömn hade jag en märklig dröm.
Mig tycktes jag stod vid randen af en vidsträckt öken, der sanden allestädes yrde kring.
Och mig tycktes, jag såg två stora varelser, liknande öknens lastdjur och den ena låg på sanden med utsträckt hals och den andra stod bredvid.
Och jag såg forskande på den som låg p&amp; marken, ty en tung börda fans p&amp; dess rygg och sanden låg s&amp; tätt .rundtom, att den tycktes hafva samlat sig der under sekler.
Och jag betraktade allt detta noga.
Då miirkte jag att någon stod vid min sida.
Och jag sporde: " Hvem är denna väl- diga varelse, som ligger der utsträckt p&amp; sanden? "
Och han svarade: nDet ar kvinnan, hon som b&amp; man- niskor under sitt hj5irtaen Och jag sade: " Hvarför ligger hon der orörlig med san- den packad omkring sig? "
Och han svarade: " Lyssna till mitt tal.
I hrhundraden har hon legat der och stormvinden har g&amp;tt fram öfver henne.
Den aldsta lefvande människa har aldrig sett henne röra sig; den allra äldsta bok berättar att hon 1Bg som hon ligger nu med sanden omkring sig.
Märk dock!
Längre tillbaka än den tid hvarom den aldsta bok förtäljer, hvilken de äldsta min- nesmärken uppenbara, i stenskriftens språk, på den brända lerans uråldriga skärfvor finnas sp&amp;ren af hennes fotsteg; sida vid sida med hans som nu star bredvid henne kunna de skönjas.
Och man förstår att hon som nu ligger der, en- gång jiimte honom i frihet vandrade öfver klipporna.
Och jag sade: " Hvarför ligger hon nu s&amp;? "
Och han sade: nJag tror att för länge, länge sedan blef hon bunden under muskelkraftens herravalde.
Hon böjde sig Dagny.
13 '
for att gifva di kt sina små, och d&amp; syntes hennes rygg bred nog att bära förtryckets börda, hvilken fastgjordes med den oundvikliga nödvändighetens band.
n Och jag blickade in i hennes ögon och s&amp;g der århun- dradens förfarande tålamod; marken var vit af hennes tårar och hennes andedrägt kväfdes af sanden.
Och jag sade: nHar hon någonsin försökt att röra sig?
'; Och han sade: " Stundom har det ryckt i en lem.
Men hon är klok; hon vet att med sin börda, kan hon icke resa sig. "
Och jag sade: nHan, som star bredvid henne, hvarför öfvergifver han henne icke och går sin vag? "
Och han sade: " Han kan icke, - se !n Och jag såg ett bredt band, som låg utåt marken från den ena till den andra, och som band dem samman.
Han sade: " S&amp; länge hon ligger der, maste han stii k w med h e ~ i e öknen. "
Och jag sade: " Bet han hvarför hon icke kan röra sig? "
Och han sade: Nej. "
Och jag hörde ett ljud som om nggot brustit, och jag skg att bandet som fastat bördan vid hennes rygg hade g$.tt itu, och att bördan rullat ned till marken.
Och jag sade: Wvad betyder detia? "
Och han sade: Wuskelkraftens herravälde ar förgån- get.
Nervkraftens valde har dräpt det med den knif det hål- ler i sin hand; tyst och osynligt har det fimnit sin väg fram till kvinnan, och de mekaniska uppfinningarnas knif har af- skurit hennes bördas band.
Den oundvikliga nödviindigheten fins icke mer.
Nu kan hon resa sig.
:: Och jag såg att hon ännu 1Hg orörlig pk saiiden med öppna ögon och utsträckt hals.
Och hon tycktes spejande skåda bort till den fjärran ökenrandan efter något, som a-ldrig kom.
Och jag undrade om hon sof eller var vaken.
Nen plötsligt skälfde hennes kropp och en ljusglimt lyste i hennes ögon sk som en solstrkle lyser i ett mörkt rim.
Jag sade: " vad är detta ?n Han hviskade: Stilla!
en tanke har vaknat inom henne.
" Skulle jag kunna resa mig? "
Och hon lyfte sitt hufvud från ' sanden, och jag s %g urhklk- ningen, hvari hennes hals så länge hade hvilat.
Qch hon blic- kade ned mot jorden och upp mot himlen och äfven till honom som stod vid hennes sida.
Men han siinde sig bort i f s h henne.
Och jag såg åter hennes kropp skälfva och hon tryckte sina knän mot jorden och ådrorna svalde.
Och jag utropade: " Nu reser hon sig! "
Men hennes bröst flämtade, och hon blef liggande der hon låg.
Men- sitt hufvud höll hon upprätt; hon böjde det icke mer.
Och han bredvid mig sade: " Hon är mycket svag.
Se hennes ben hafva domnat under den langa tiden. "
Och jag sag henne kampa så att svetten perlade fram.
Och jag sade: nFörvisso, han som står vid hennes sida hjälper henne nog. "
Och han svarade: " Han kan icke hjalpa henne; han d - ste 7zjäjalya sig sjalf.
MA hon kämpa till dess hon blifver stark. "
Och jag utropade: " Men åtminstone bör han icke hindra henne!
Se, han flyttar sig längre ifrån henne och bandet emel- lan dem spiinnes och trycker henne ned. "
Och han svarade: " Han förstar icke bättre.
Nar hon rör på sig rycker det i bandet och det gör honom illa och då flyttar han sig langre ifrån henne.
Den dag varder kommande, d&amp; han skall förstå och fatta hvad hon gör.
Har hon en gång förmått att komma upp på knä, så skall han stå henne nära och i medkänsla skola deras ögon mötas. "
Och hon böjde sitt hufvud och svetten droppade ned.
Och s&amp; reste hon sig en tum f r h jorden men sjönk tillbaka, igen.
Och jag utropade: " Ack, hon %r för svag!
hon kan icke gå!
De långa åren hafva röfvat all hennes styrka.
Skall hon aldrig komma upp? "
Och han svarade mig: " Se strålen i hennes öga! "
Och sakta, bäfvande reste gestalten sig upp på knä.
J a g vaknade.
Österut och vesterut sträckte sig den ofruktbara jorden med sina förtorkade backar.
Myrorna sprungo fram och åter på den röda sanden, och det var brän- nande hett.
Genom trädets glesa bladverk såg jag upp till den blåa himlen öfver mitt hufvud.
Och jag somnade åter in stödd mot sadeln.
Och i den brännande hettan drömde jag ånyo.
Jag såg en öken och ur öknen såg jag en kvinna träda ut.
Och hon kom till en mörk flod, hvars strand var hög och
brant.
Der möttes hon af en gamma.1 mail med l h g t hvitt skägg, han bar i sin hand en knutig staf på hvilken stod skrifvet: " Förnuft. "
Och då han sporde hvad hon önskade, svarade hon: " Jag är kvinnan, och jag söker efter frihetens land. "
Han sade: nDet ligger framför dig. "
Hon svarade: " Jag ser intet framför mig utom en mörk brusande ström med höga, branta stränder, och har och der inskärningar fulla af djup sand.n " Och der b ~ r t o m?
~ " Jag ser intet; någongång nar jag skuggar ögonen med handen, tycker jag mig p&amp; andra stranden kunna urskilja triid och kullar, pli hvilka solen skiner. "
Han sade: " Det är frihetens land. "
Hon frågade: " Hur skall jag komma dit? "
nDet fins blott en viig, en enda, ned för arbetets bankar, genom lidandets vatten.
Någon annan väg gifres ej. "
" Fins ingen bro? "
" Ingen.
n " Är vattnet djupt? "
" Det är djupt. "
" Är botten slipprig? "
" Den är så.
Din fot slinter lgtt, ach du går förlorad. "
" Hafva rnhnga redan kommit öfver? "
" Några hafva f örsökt! "
" Fins ingen stig utför detta branta djup? "
" Stigen ar abnnu icke trampad.51 Hon skuggade med handen för sina ögon; och SA sade hon: " jag skall g&amp;. "
Han sade: " du m8ste labgga af de kläder, som du har bu- rit i öknen; de draga den som bar dem under vattnet. "
Med glabdje afkastade hon den mantel hon bar af gamla fördomar; den var nött och full af Bål.
Från midjan löste hon gördeln, som, hon i lång tid skattat så högt, och mal flög upp derifrh i sviirmar.
Och han sade: T a g beroendets skor af dina fötter. "
Då stod hon afhöljd, med blott en hvit tätt Atsittande klädnad.
Han sade: " Denna drägt kan du behiilla och bara i fri- hetens land.
Den skall hålla dig uppe i vattnet, t9 den sjzcn- ker aldr9g.Vag sAg att på dess framsida stod skrifvet ordet:
Sanning; och den var hvit och utan flack, t y de andra kla- derna hade öfvertackt den.
Han sade: T a g denna förnuftets staf och håll den fast.
Om den glider ur din hand &amp; r du förlorad.
K h n dig för, och der stafven finner botten, satt der din fot. "
Vag &amp; r beredd; låt mig gå. "
" Nej, stanna!
hvad ar det du bär i barmen? "
HO^ teg?
Han sade: " Öppna och låt mig se. "
Hon öppnade och vid hennes bröst låg en liten varelse, som der sökte näring.
Han tryckte sitt ljuslockiga hufvud och sina kniin emot henne, och hans händer grepo fast i hen-.
nes bröst.
Han sade: " Hvems är han och hvad gör han här? "
Kvinnan svarade: " Se hans små vingar!
Han sade: " Lagg honom ifrån dig. "
Men hon tvekade.
" Jag kan bara honom s % har, - med den ena armen och med den andra kan jag bana mig vag genom vattnet. "
Han sade: " Lagg honom på marken.
När du kommer ned i vattnet, s&amp; glömmer du din vag och tänker blott p&amp; honom. "
Och han tillade: " Lägg honom ned, han kommer icke att dö.
Nar han finner att du öfvergifver honom, skall han slå u t sina vingar och flyga.
Han skall vara i frihetens land före dig.
Kärlekens händer skola utsträckas dem till mötes, som uppnk frihetens land.
D % skall han vara en man, icke ett barn.
Vid ditt bröst kan han icke fostras; slapp ho- nom att han m&amp; växa sig stor. "
Hon lösgjorde honom från barmen, och han bet henne s % att blodet rann; men hon lade ned honom på marken, höljde sitt sår och strök smekande öfver hans vingar.
Jag såg håret vid hennes tinningar blifva hvitt som snö, och med ens hade hon från ung blifvit gammal.
Och hon stod långt borta vid flodstranden och sade: " Hvarför skall jag söka detta fjärran land, som ingen ännu har hunnit.
Jag är ju allena, ack!
så Men den gamle vise sade till henne: " Var tyst!
hvad hör du? "
Hon lyssnade ifrigt och svarade: " Jag hör ljudet af många fötter, tusen sinom tusen och åter tusen gånger tusen, och de nalkas hitåt. "
" essa iiro de som skola komma efter dig.
GB förut och bana en stig till vattnets brädd!
Der hvarest du nu står skall marken trampas af tiotusen g h g e r tiotusen fötter. "
Och han tillade: " Har du sett hur grashopporna g&amp; öfver en ström?
Först kommer en ned till stranden och sköljes bort, så kommer en annan och så ännu en, och annu en till dess slutligen af deras hopade kroppar en bro slais öfver vattnet och vägen ar fri. "
" Men af dem som komma först blifva m h g a bortförda och deras spår finnas icke mer; icke ens deras kroppar äro med att bilda bron! "
" Han sade: " Och om de också sopas bort utan att ~zågoa kan finna deras spår - hvad mer?
" Hvad mer? "
" De trampade andock upp stigen till flodens straud. '
Hon sade sakta: " De trampade upp stigen till flodens strand. "
- Och hon frågade: " Hvem skall g&amp; fram öfver den bro som slagits af v t a kroppar?
* Ban svarade: " Hela 1) zza1zskZig7~ete~z.~ D % grep kvinnan fast om stafven, och jag s8g henne gå nedåt den mörka branten till floden.
Och jag vaknade; rundt om mig såg jag aftonrodnadens gyllne sken, och den sjunkande solen lyste på buskarnas tag- giga grenar.
Min hast betade lugnt i narheten.
Jag vande mig p i sidan och s&amp;g hur myrorna i tusental sprungo öfver den röda sanden.
Jag tankte fortsatta min vag, ty aftonen hade blifvit svalare, men mitt hufvud förtyngdes &amp; ter af sömnen.
Och jag drömde en dröm.
I drömmen såg jag ett land, och på dess höjder gingo frimodigt kvinnor och män hand i hand.
Och de blickade med stark tillit in i hvarandras ögon och fruktade intet.
Och jag s&amp;g afven kvinnorna fatta hvarandras hander.
Och jag frigade honom vid min sida: " Hvilket land Br detta? "
Och han svarade: " Detta är något af himlen ".
Och jag fragade: " Hvar? "
Och han svarade: " P&amp; jorden. "
Och jag sade: " Nar skall detta komma att ske? "
Och han svarade: " 1 framtiden ".
215 Om kvinnokongresserna i Paris, sommaren 1889.
II.
t (Forts. fr. föreg.
hiifte.)
Det torde vara bekant for de flesta af Dagnys Iiisare, att i Paris höllos denna sommar två kvinnokongresser, den f h t a p&amp; föranstal- tande af ett kotteri för kvinnosaken intresserade personer; den andra deremot var ofJicie1 och utgjorde en lank i den rad af kongresser, som den franska regeringen hade anordnat med anledning af världsut- stallningen.
Alla försök till att förrn8 det.
kotteri, som anordnat för- sta kongressen, att sluta sig till den andra, hade af flere skill strandat.
Det förnamsta torde varit, att regeringen ej ville upptaga p8 sitt pro- gram kvinnans politiska röstratt, hvilken fraga just af nilmnda kotteri anses s&amp;som den allra vigtigaste.
Den första kongressen benamndes " Congres du droit des femmesn, den senare " Congres des oeuvres et in- stitutions fémininesn.
Af denna benamning synes, att den oficiella kongressen i sig innefattade alla omrAden för kvinnans verksamhet, att man p&amp; den ej blott skulle yrka p&amp; reformer utan iif~en visa hvad man redan gjort '; ' Kongresserna hade s8ledes olika omfattning.
Det var naturligtvis afven en olika fransk publik i La Salle de Géographie, der den första kongressen sammaiitradde, och i La Mairie de S: t Sulpice, der den officiella kongressen hade sitt sate.
Den ut- landska publiken var ungefar den samma, dock var det engelska ele-.
mentet talrikare vid den andra kongressen.
Det kotteri, som i Frankrike för kvinnans talan med största if- ver &amp; r, som jag redan förut namnt, ganska blsndadt.
Det sag man m genast vid ihtrHdet i salen.
Htskiiliga fina, hyggliga damer af olika ildrar, de flesta utlandskor, tjocka, m8lade fransyskor i de mest extra- vaganta toaletter, en och annttn helt tarfiig och hygglig bourgeoise, till och med ett par i mössor, en och annan aldre, distinguerad herre samt Atskillige unge man af mer eller mindre sjalfsv&amp;ldig uppsyn.
Först vandes vira blickar till M: e la prhidente, hvilken sitter framst p&amp; tribu- nen och lika flitigt sköter klockan för att lugna det lifliga auditoriet som solfjadern för att f&amp; svalka i sommarhettan och mahanda lugna 8,ina egna upprörda kanslor.
Det ar kongressens anordnerska, M: lle Maria Deraismes, en grhhirig, # ldre dam med stark farg, vackra in- telligenta drag och stora proportioner.
Toaletten a r utsökt, eller rat- tare toaletterna, ty h ~ n undfangnar dagligen med.
nya, den ena mera " Wbrthiskn &amp; n den andra; Det vill till, att man far veta, %tt hon &amp; r mycket rik, bar hotel och equipage, man tycker anda ' det Br litet far mycket.
Det ar emellertid hon som egentligen bestar omkostnaderna.
för kongressen och äfven p&amp; annat satt understödjer det radikala kvinno- partiet.
Vid hennes högra sida sitter &amp; &amp; on Richer, en Ildre, nervös man, som i allo sett sina basta dagar.
Han a r fortfarande redaktör för " Le droit des femmes ", Frankrikes aldsta kvinnotidskrift, om jag ej misstager mig, och &amp; r en man som under &amp; ratal kämpat för kviuno- saken och derunder lidit smtilek och lian.
Man marker att det &amp; r en arlig om ock fanatisk partigangare, eller rattare har varit, nu a r ban först och sist en vanlig gammal man, som vill alla viil, ej minst ut- landskorna, hvilka just ej alltid iiro s i val uppburna af denna ultra Rop-, franska publik.
Pil estraden siig man ocksil H: Zle t %neme det första fruntimmer, som i Frankrike hallit vetenskapliga förelasnin- gar och dessutom berömd sisom öfversattarinna af Darwins arbeten, Hon var liten, mörk och mager, talade va1 och lifligt, och sig anspraks- lös ut emot s&amp; m h g a andra, som inte borde haft nigra ansprhk alle, men andil upptradde med höga later.
Bon blef mycket intresserad, d&amp; hon fick höra att författaren af dessa rader var frln Sverige och till g&amp; köpet utskickad af ett förbund, som var uppkalladt efter Fredrika Bre- mer, till hvilken hon sade sig st&amp; i tacksamhetsskuld.
Fredrika Bremes, sade hon, hade i Schmeitz banat vagen för henne, db hon der upptradde, och hennes böcker mindes hon med förtjusning.
Bland andra fransy- skor marka vi M: e Koppe, en mörkögd liflig liten fransyska, som synes lidit mycket och af lidandet förts till a. bliha, en hangifven vän af kvinnosaken, sarskildt den fattiga kvinnans.
M e Christisnie, en aldse, finare dam, som iifven tillhörde andra kongressen, och som var en bland de f&amp; fransyskor, hvilka kämpade för samskolor saisom det första Geget för förbhttrande af kvinnans sthllning.
E l l e de Priestly s a r en gammal hederlig froken, stig alldeles ut som en svensk guvernant p&amp; trettio- talet.
Hon hade egnat sitt lif l t de faingna kvinnorna.
Det var mhn- gen sorglig lefnadssaga, som berättats k n n e, SA inte var det underligt om hon kämpade för kvinnosaken.
Om man Atminstone kunde f&amp; lik- stiillighet i fangelserna, yttrade hon.
Och de missförhillanden, som hora talade om frln Paris ' kvinnofiiagelse, St. Lazare, de finnas ~ f v e n hos oss.
Äfven i Sverige ber inte kvinnan ens i f&amp;ngelset samma förmalner som mannen!
Men det ä r sldant, som de lyckliga kvinnorna ej vete om!
Det fans sAlunda mAnga allvarliga, a l s k s ~ r d a kvinnor bland alla dessa damer.
Men der funnos ocksa shdana, bos hvilka man hade svhrt att finna annat I n enspralk, och nar dessa började tala om sina rattigheter, SA kande man sig nastani frestad till opposition.
Manr stig p&amp; dem, huru mäxkviirdiga de ansago sig vara.
Men dessa stora tunga fregatter med fladdrande vimplar, friserade chevelurer, stora sol- fjldrar, blommor och band, dem presenterar jag ej för Dagnys Iiisare,
De kunde visst tala btide lange och val om kvinnan och hennes r&amp;t- tigheter, men.
ej föra deras ord fram kvinnosaken hvarken i Frankrike eller annorstades.
Tvartom.
Det var bara flard och fgifanga.
Eller kanhanda fans det hos dem ntigonting, sti att de under sunda, lyck- liga förhillanden kunde hafva utbildats till nyttiga samh&amp;llsmedlemmar.
Vi skola hoppas detta för a t t tro det bästa mojliga om den kvinliga naturen.
Se t. ex. p&amp; M: e Réné Marcil.
Hon skrifver ju inte illa- Och hvilket mod har hon ej och hvilken talförm&amp;ga!
Hon afbryter talare, skriker med en oerhörd oförsagdhet högt öfver hela salen.
Den ena germanska kvinnan kan väl hacka pti den andra, men jag ville se den, som afbroto en af skapelsens herrar!
Af den germanska blygsamheten finnes i dylika ögonblick intet spgir hos den romanska lrvinnan.
Denna kan skrika och vasgas och ha de mest utmanande gester för att blifva observerad.
Med sina utpreglade foriner och hva- sande röst a r en sidan uppenbarelse i hög grad vidrig, en kvinno- karrikatgr.
Likval mtiste man göra den reflexionen, att det fiunes hos dessa kvinnor en kraft, som om den i tid förts in i en ratt strom- fgira, kunde blifvit af stort gagn för samh&amp;llet.
Som det uu ar, ut- göra de kvinnosakens " enfants terriblesn.
Hör bara pti denna damen.
Hou a r för ombytes skull mager och blond, samt till halften karlkladd,.
men samma andas barn som de andra.
Hon fraser ut ettriga beskyll- ningar mot dem, som ha förrnginen att f&amp; gti rigtigt karlkladda och förklarar, att hon halre ger en herre en spark &amp; n hon tar honom P hand.
- Sedan hon utslungat sitt sista anatema, hoppar hon ned f r b estraden, tar ngigra skutt öfver rottingstolarne och försvinner ur salen, följd af hvisslingar och appl8der.
Att det i en varldsstad skall finnas mtinga besynnerliga manni- skor, det ar klart, och det var nog ej s&amp; Iatt att p&amp; en enskildt kon- gress blifva af med detta tvetydiga element, $wruv&amp;l det i allas ógoo gjorde de m h g a hyggliga och allvarliga kvinnorna stor skada.
Ps.
den andra kongressen kunde det nog Iattare gti för sig, derför att den var officiel och dessutom konservativ till sin anlaggning.
Men der hter hade man haft svtirt f&amp; nigon talrik publik.
Mginga intelligenta, in- tresserade fruar hade af sina m&amp;n formligen förbjudits att anteckna.
sig för kongressen; biskopen af Paris hade uttryckt sitt ogillande ocb derför höllo.
sig d e rättrogna borta.
Den stora varlden, den upplysta, liberala, kanske i ?tinga frgigor enligt v&amp;ra begropp radikaja, vsgade.
ej vara med, anstig företaget farligt, okvinligt, famiijeornstörtande, och detta fastan man frtin programmet borttagit alla stötande frtigor och satt den hedervarda Jules Simon till p~esident.
Den protestantiska varl- dens damer hade dock talrikt infunnit sig och visade, att de förstodo.
sig pa en sund utveckling af kvinnofrhgan.
Dessa kände sig liksom li- tet förvanade öfver att vara p&amp; en kongress, s&amp; fjarran ar det friin fran- ska vanor, men de voro intresserade, vakna och talade oftast 811, ona man ock markte, att det var första g %ngen de offentligt upptradde.
Jag skulle kunna namna M: e Puaux et &amp; t e Seegfrid, maka och syster till den i Stockholm allmant varderade pastor Puaux.
Det var filantropiska frk- gor, som var fbremzil för deras liksom för de fleste föredrag under denna kongress.
M: e Koechlin-Schwartz, presidenten i den stora före- ningen för sjukvard i falt: " L ' Union des femmes de Francen, en vac- ker, livithirig aldre dame, W e Bogelot, en liten liflig energisk kvinna, som sköter ett hem for frigifna &amp; ngar, - m. fl.
alskvarda, tilltalande protestanter bildade den franska publiken p l den andra kongressen.
Der funnos dock tnhnga, som ej tillhbrde denna société, s % t. ex. M: e Kergomard, dotter till den bekanta Elisés Reclias, den första fran- syska, som varit invald i skolrad, M: e de Bsiuréal, en frisinnad för allt IramIltskridande lifligt intresserad kvinna, M: e de Vernueil, en yngre, blond dame med ett vackert aristokratiskt utseende.
Det &amp; r hon som jamte en polska, M: lle de Wolska, grundlagt ett initernationelt kvinno- bibliotek, hvilket dock ännu befinner sig i sin linda.
Kongressens sekreterare var Bke de A !oasie~ *, schweiziska till bar- den, blond, fet med fina drag och sml kloko, ogon.
Hon hade snart sagdt ensam och under stora svhigheter anordnat kongressen.
Det I r en kvinno med ett starkt minne, stor vlltalighet och ovanlig energi, med andra ord ett hbgst framsthende fruntimmer.
Hon egnar sig &amp; t lantropiska företag, sarskildt ar hon en ifrig vani af federationen.
Men hvem &amp; r denna vackra dam med det silherhvitra h&amp;ret och de stora glan- sande ögonen?
Jag hade iakttagit detta stAtliga utseende, denna impone- rande hkllning redan fran fbrra kongressen.
Jag hade ockss iakttagit e t t litet rödt band, som prydligt stack af emot den svarts sidenkliidningen, desto prydligare, som det gr ovanligt pab en kvinnas toalett.
Damen med hederslegionen I r m: e Laurent, en af Paris mest berömdc ak- triser.
Men det var ej för sin skAdespelarkonst, som hon fatt beders- legionen, d&amp; hon förra vintern lemnade theatern.
Hon ar tillika den första framsthende franska aktris, hvars rykte aldrig haft en flack, utan som var en ung oskyldig flicka till dess hon blef en hederlig mans hederliga hustru.
Men det vor ej ens för sin dygd hon blef dekorerad, utan för att hon har grundlagt med klokhet och uppoffring en inrattning kallad " Orphilinat des artsn, i bvilken unga förtildral8sa flickor utbildas till aktriser, artister m. m., under det att de fil Atnjuta ett hems moraliska skydd.
M: e Laurent redogjorde i valtaliga ordalag Sör syftet med denna redan hbgt ansedda stiftelse.
fin
Det ar tid pA att jag i all * hastighet presenterar nAgra af de ut- lindskor, som deltogo i kongresserna Största uppmarksamheten, och det med ratta, tillkom M: lle Popelim, " docteur eu droit ", belgiska till börden.
Hon &amp; r den första kvinna norr om Alperna, sbin genomtrangt den SA val i Belgien som i Frankrike herskande Code Napoléon.
Hen- nes examina vor0 utmarkta, men icke desto mindre fAr hon ej upp- tagas i advokatsthndet, endast enskildt riidfriigas.
Det .var en germa- nisk, kraftfull typ.
SA var ocksA förhAilandet med hennes vaninna, me- dicine doktorn van Diest.
Dotter af en medicine professor i Löwen, hbde hon utkampat m h g a sv8righeter för att f&amp; studera i Bern och praktiserade nu i Bryssel.
Dessa tv8 damer egde en stor fördel fram- för alla andra utlhdskor - franskan var deras modersrniil.
Den fördelen hade inga andra, och det var fler an en, som knappt kande de första elementen af det franska spraket.
SS t. ex. denna lilla, svartkladda dam med de glada, vanliga ögonen.
Det a r Mrs Deyo, amerikansk prest.
Hon gör egentligen i varldsfred, men a r ocksh med stundtals p&amp; första kongressen, nickar vanligt At alla, &amp; r ytterst tack- sam, om nigon förklarar för henne niigot ur den brokiga varld, som omger henne, men lika glad om ingen görSdet ..
Hon tyckes ha en fik värld inom sig, som tillfredsställer henne och stillar hennes nyfi- kenhet.
Pb andra kongressen var hon försvunnen.
Hon hade d&amp; rest till sitt land igen för att narvara vid en kongress af kvinliga prester, som skulle hulas, om jag ej missminner mig, i h ck ton.
Denna upp- lysning fick jag af Miss Lookwood, hennes goda van, en gammal bepröfvad advokat, som under ett par tiotal af Ar haft sitt mottag- ningsrum öppet för manliga och kvinliga klienter.
Och den der lika intagande som vackra damen med de grzinande lockarne och det der leendet, som man aldrig glömmer.
Det a r Illrs Nz ' chols frhn Indi- anopolis.
Hou a r representant för varldens största .nykterhetsförening och liar med blödande hjarta lemnat en talrik familj for att under nhgra mhnader ph världsexpositionen utdela nykterhetsskriftsr.
Hon liar en adjutant lika intagande och lika vacker som hon sjalf och @ m dessutom eger ungdomens dragningskraft.
Jag fragade, om de ej skulle vilja predika nykterhet äfven i vart land, der det si2 val behöfves.
Hvad gör det, om de endast tals sitt tungomAl?
De hafva en " elo- quentia corporis ", en värme i talet, som gOr, att om man blott först&amp; nSgra af deras ord, gbra dessa ett oförgatligt intryck.
Ville man ha en forelaserska, som oemotstAndligt för det man- liga könet skulle predika om den politiska röstrattsfriigan, d i bör man föreslA Miss Balgarnie, sekreterare i det engelska röstrattssallskapet.
Hennes lockiga hufvud, skalra kinder och strAlande Ugon voro visst.
.
oemotstándliga argument för det s. k. starka könet, som i detta fall Sr s&amp; bedröfligt svagt.
Se p % henne, och sPg sedan att det endast Ir gamla, fula flickor pA öfverblifna kartan, hvilka f&amp; i sitt hufvud s % okvinligs tankar, som politisk röstratt!
Nlstan lika förviinad, som nar ni ser henne, blir ni, d % ni far veta hvem den lilla feta frun &amp; r med de fina dragen och blida ögonen.
Det ar visst nfigon prestfre fr&amp;n engelska, landsbygden.
Visst inte, min van, det ar ~&amp;h ' ss de Broefi, " la grande mere des communards ", den engelska, som till- bringar sitt lif i Belleville, Paris samsta kvarter, och som der inrattat föreltisningssal och klubbrum.
Hur kan hon val tala till draggen af Paris befolkning?
Ja, hör henne sjalf, nar bon p&amp; kongressen redogör för sin verksamhet.
Det &amp; r i hennes föredrag ett lif, en varme, och framför allt en tro, som triinger djupt in i ett förstockadt iijerta.
Och tala med henne enskildt!
Ni glömmer henne aldrig, och ej heller hvad hon sagt eder.
För att man &amp; r liten kan man utratta stora, ting.
Se p&amp; F r a u Horgenstjerna, Tysklands framsta kvinna, Bsn man val saga, ty bara att kunna föra kvinnoemancipationens talan i j&amp;rn- kanslarens land &amp; r en stor sak.
Och s i m h g a nyttiga filantropiska saker, som hon utrattat!
Detta kunna inte ens hennes fiender, h. e. de husliga och fördomsfulla tyskornas orakneliga skam, förneka.
Med sitt uppstrukna h&amp;r, sina glasögon och breda drag ser hon ut som en personifikation af uthtlllighet och mod.
Denna sista egenskap &amp; daga- lade hon ej minst genom att upptrtida p i en kongress i Paris.
" Elle est de Berlin ", lat det som ett sorl, i en mindre villvillig tonart, d&amp; hon första gángen höjde sin klangfulla stPmma.
Lika liten och nastm lika stlker var Hrs Magnussors.
I sin nationaldrage vackte hon ett visst uppseende, men det undras mig just, om fransmännen siste hoar- i f r h hon kom.
Hon talade om en högre flickskola, som hon inrhttot pil Island.
D&amp; hon kom frán denna sagornas ö och var förtrogen med de skandinaviska spráken, var hon för mig som en landsmaninna bland alla dessa framlingar.
De andra skandinaverna behôfver jag ju ej presentera.
Vi iiro nu liksom i ' pays de connaissance ".
Det synes mig dock, att jag varit orattvis mot det manliga kö- net, och det ar desto oklokare, som kvinliga lasare nog mest intres- sera sig för herrarne.
Men dumheten ar gjord, och utrymmet &amp; r slut.
Jag vill endast namna, att den berömde Jules mo^ var en liten krokig guhbe med franska drag, smil hlnder i stora mranchetter, en svag bruten stamma, som dock hade varit vacker.
Han kunde kon- sten att tala utan att hille tal, med fA ord saga mycket, som god&amp; i grund och botten var intet.
Ned ett ord han var en mastare i det (Forts.) spirituella f r ~ n s k a kiiseriet.
Opportunitets-Betraktelser.
II.
Våga vara dig sjalf!
" Zwei Seelen wohnen ach!
in meiiier Brust, Die eine will sich von den aiidern trennen.n Goetlte.
" Jag ser en annan lag i mina lemmar, som strider mot den lag, som ar i min ande. "
Puzclzcs.
Goethe, " den.
store hedningen ", och Paulus, den store apostelen, s&amp; olika i öfrigt, intyga dock gemensamt människo- naturens dualism och striden mellan dess båda motsatta sidor.
Historien om nationernas och de enskildes öden har oc.ks&amp; till grundtema denna kamp mellan ett högre och ett lägre.
Sociologien, en af de yngsta i vetenskapernas systerkrets, be- skrifver striden fr&amp;n utvecklingslärans synpunkt.
Ju mer människorna närma sig sin ideala typ, sitt sanna jag, desto tydligare framträder denna skiljaktighet.
Innan Jesus Kri- stus, Guds son, ' idéalmänniskan, hade uppträdt, funnos inga så, skarpa etiska motsatser som efter denna historiens märk- ligaste tilldragelse.
Sedan han förverkligat urbilden inför sina bröders ögon, är denna fridens tid förbi, då människorna kunde, utan klart medveten skuld och förnedring hangifva sig åt de lagre drifterna.
Han uppväckte en strid, som al-, drig upphör, och som endast mattas, d % den ena eller andra naturen blifvit s&amp; kufvad, att hon förmår göra blott svagt motstand.
Då inträder en vapenhvila sasom förebud antin- gen till andens död eller till det sanna lifvets harmoni, d&amp; d e t lagre jaget, värderadt, men underd&amp;nigt, fritt tjänar det .högre, d&amp; dualismen uppgatt i den sanna enheten.
Den naturalistiska skolan hos oss och i utlandet vill ej .erkänna tillvaron af denna söndring inom människonaturen och tycker sig ej hafva tid att sysselsätta sig med deii icke materiela tillvarons kraf.
Naturvetenskapliga upptäckter och uppfinningar, de ovärderliga förbättringarna af mänsklighetens lifs vilkor, hafva tillvunnit sig hennes uteslutande beundran; .och den vetenskapligt ledda experimentala forskningen hen- nes lika obegränsade förtroende.
På grund af denna ytter- liga naturalism antages, att samma lagbundenhetens tvang, som vetenskapen uppdagat inom den fysiska naturen, sträcker
sig äfven till människoanden, hvarför man helt och hållet förnekar individens frihet och utmönstrar begreppen dygd och last, pligt och ansvar.
Människan betraktas som endast ett nativvasen, bestamdt och beherskadt af fysiska anlag och böj elser.
Andens herskarmakt och herskarriitt förnekas, du- alismen bortresoneras, enheten proklameras, men en enhet, som flyttar människan från sin plats som borgare i andens värld till högsta rangplatsen bland djuren.
Författare, som mer eller mindre hylla denna världså- sigt, begagna ofta slagorden: våga vara dig själf!
var trogen mot ditt eget jag!
o. s. v. Godt!
men till hvilketdera jaget riktas uppmaningen?
Är här fråga om att vara sig sjalf, d. v. s. vara sitt högre jag trogen, då det gäller kamp mot lögn, - orättfärdighet, konventionalism med ett ord mot sitt och andras lägre själf?
Visst icke.
*) Naturalisternas med hänförelse omhuldade jag ar idealets motsats.
Deras upprop: Var dig själf!
innebär ofta: haf mod att lösgöra dig fr&amp;n den gamla pligtlaran och fr&amp;n all filosofisk och religiös idealism, som vill fjättra ditt fria naturlif.
JIen hvad as detta annat än ett tillbakaskridande i civilisation, ett återvändande bar- b ari, en motsats till den hitintills följ da utvecklingskursen P Andens lag, som allt mer kommer till herravälde, upphafvea, hvaremot sinnevärldens kraf, förut alltmer undanträngda, framhållas som de enda berättigade.
Dualismen är försvun- nen, ett slags enhet vunnen; men hvilken enhet?
" Hvar slaf af sitt begär har en tyrann till hersen.
En gammal sanning!
men ej föråldrad!
Sanning och sol äro gamla, dock unga.
Utestäng deras strglar och lifvet förgår.
Sjiilfva den animala lifsgladjen är kort om ej adlad af det högre jaget.
Skalden har rätt, Osterlandets lifsgladjo iir vigd till förgängelse.
Naturalismens frihetskraf contra etiken yttra sig mest ohöljdt och pockande i fråga om erotiska förhållanden.
Oppet har man förklarat naturdriften på, detta omrade vara en oemot- ståndlig naturkraft, som vilja och förnuft hvarken kunna eller behöfva tygla.
Man har tilljublat bifall åt författare, som undanskjuta Eros för Astarte, som i kvinnan blott vardera s) Inom vissa omdden hafva vii1 ändock för.faittare, som i allmänhet hylla dessa iisigter, upptradt emot lögn, skrymteri och framför allt förtryck.
Red.
honan och förklara äktenskap- och parning synonyma.
Kysk kärleli., den enda manniskan värdiga, synes naturalismen ab- norm.
Vi flyttas tillbaka ett par tusen Ar i tiden eller till nutidens vildar.
Ofvannamnda retograda strömning har sin förklaring som reaktion dels mot bemodandena p&amp; 1870-talet inom skan-.
dinaviska literaturen att höja och rena uppfattnigen af ak-.
tenskapet dels ock mot de under senare åren ej blott i Skan- dinavien utan inom hela den &amp; iliserade världen pagående sedlighetsstrafvandena, hvilka ålägga mannen samma sexuela aterhållsamhet som kvinnan.
Krafvet p&amp; förverkligande af ' detta sedebud var en idé alltför djup och vidtgående för att.
ej väcka starkt motstand.
Reaktionen pkdrifves af de koii-.
servativa fördomarnas luftdrag och de sjalfviska lidelsernas orkan.
Styrkan och faran af denna tidsvind fattas först då fullständigt, när man ser renhjärtade och kyska kvinnor ryc-.
kas med och i tanklös osjälfstandighet göra gemensam sak med sina farligaste vedersakare.
Är detta kvinnologik?!
Naturalismens ku1i; urfiendtliga makter äro dock ej annu enväldiga.
Var samtids literatur företer författare, s.om i idéel renhet sta bland de friimste af Sveriges skrifstallare un- der alla tider.
Kysk skönhet är ett hufvuddrag i viktor Rydbergs diktning.
I inledningen tid sin förel~sningskurs~öfver det sköna och konsten vhrterminen 1889 uttalade han sig kraftigt mot naturalismens djuriska världsåsigt.
Med sedlig harm, ehuru egentligen fran naturvetenskaplig standpunkt har professor Seved Ribbing i sin skrift " Om den sexuela Hygi- enenn bekrigat dessa för sederna och slggtet lika förderfliga läror.
I Pontus Wikners posthuma skrifter, detta dyrbara arf från en af vart lands ädlaste söner, lemnas, sbrskildt hvad detta ämne betriiffar, i bref till en ung man, som begärt hans rad, behjärtansvärda varningar för att lata sig besegras a f sitt lagre jag.
Ni en sjal, som med haltande flygt slä- par Eder fram öfver sinlighetens djup; - flyg, flyg om.
än med blödande vinge.
- Och skulle Ni också först döende.
n&amp; en räddande klippa, sa är det för en vingad varelse dock hederligare an att drunkna i grumliga v&amp;gorn.
- - - Ni klagar öfver bristande kraft att motsta en fiende, och Ni inser ej orsaken.
- - " Seger öfver synden ar frukten af- andligt lif.
Ni vill skörda denna frukt, men hvar @ da trä --
det, som skall bara frukten?
- Skall det andliga lifvet bara frukt, m&amp;ste det först finnas, detta är ett axiomen - - En af de älskande lärjungar, som besjungit Wikners minne och återbördat hans stoft A t fosterjorden, har tolkat den genklang, hans rena stamma vackt i de ungas bröst: ' Men om en yngling, irrande p5 stranden af hjartglöd tärd ej finner ro och enhet, Din genius fattar honom huld vid handen Och hviskar: renhet! "
.
Vara sitt högre jag trogen, det ar ratta profvet pk det sanna modet.
Per Trygg.
Bref från början af 1800-talet af Esaias Tegnér.
Som till redaktionen godhetsfullt blifvit lemnade n&amp;gm hittills otryckta bref fribn den store skaldens ungdomstid, skynda vi att meddela vAra läsare ett aftryck af dem.
De äro ställda till Brukspatron Christopher Myhrman, först under beniimningen Högädle Herr Brukspatron, dereftei Högtärade Herr Farbror och slutligen då välgöraren också blifvit svgrfader: Till min vördade pappa.
Ehuru de alltid i stilen bibehålla en ung mans reservation gent, emot en äldre, ser man dock här och der käckheten titta, fram mellan raderna och en ghng griper det manliga berserkalynnet till några kraftiga uttryck.
Stundom ser man ock hiim svart den unge mannen haft att rätt sirligt svarfva uttrycken för sin tacksamhet.
Det första dateradt Lund den 3 Oktober 1799 lyder så: Högädle Herr Brukspatron!
Det är mindre min hand som bör tekna, än mitt hjerta som bör kanna och wärdera den öfwerflödande godhet Herr Brukspatronen - behagat misa mig.
Ocksa känner och erkänner jag den i ordens fulla bemärkelse; och lär wäl detta mara det enda för mig möjliga satt at .söka at wedergalla densamma.
Men om det ej misskiinries af Herr Brukspatronen, skulle det vara nog för min tillfredsstiillelse och min pligt.
Wi träffades ricktigt i Afvelsäter.
Myhrmannerna fingo likväl försprhget för Lars och mig och framkommo ungefär en half timma
förr an wi.
Jag will ej ingå i n %gon detail om war wigtiga resa, dels emedan den förmodeligen skulle bli mindre intressant, dels eme- dan förmodeligen Gustaf därom lämnar beskrifning.
P % Trollhättan läste jag i Göteborgs Bladen underrättelsen om Jouberts död och Franska Enthusiasmens Aterupplihande.
Jag kunde ej undgä att göra den anmärkning at Franska Generalerne, oftare än de Allierade Mag- ternas, stupa p5 vilplatsen, hvaraf tyckes följa at de sednare mindre hasardera sina dyrbara lif och mer skryta af sitt mod; en anniarkriing.
.
som jag tror besannas af erfarenheten.
Det förefaller mig iifwen bra löjligt at Hans Allra Christligaste Majestät af bagge Sicilierna ännu har sin residensstad p % en Engelsk kajuta, d % Neapel s % länge warit intaget och då han s % kan förlita sig p % sitt.
trogna folks kärlek.
- Skulle ännu en g %ng Fransmännens sak fullkomligen förloras wore det utan tvifwel et stort hinder för För- nuftets och Uplysningens widare framsteg; utan tvifvel skulle då på deras ruiner ~ierarckien och Despotismen uppresa sin thron, och Ater- siinka werlden i det mörker hvarur hon srnihingom börjat uppstiga.
och, endast at hoppas!
Men det.
Aterstar ännu at hoppas - I morgon tanker jag at ta den högwigtiga Studentexamen, och får altsa lof at af alla krafter bereda mig dertill.
At desto bättre komma ut dermed ärna wi.
i afton göra en resa till Malmö för at beskada Comedien.
Ekströmer, som kom hit i afton, med sina di- sciplar, lär afven tanka göra följe.
Om nAgra dar far jag väl förlusta mig med Repitilis Benzelie hwilken Herr Brukspatron war så god och skankte mig.
Det är wärkeligen en uppbyggelig ' och roande Lecture.
Högadle Herr Bruks Patronens Ödmjukaste tjenare - ' Esaias Tegnér.
I nlista bref dateradt den 16 Maj 1802 tackar han &amp; ter.
för undfhgen hjiilp, hvarph han fortshtter: Wi hade i g %r var Kandidat-Examen.
Om Herr Bruks Patron hade sett oss blott (ty wi Iäto just icke höra oss) s % skulle Herr Bruks Patron pA war djupsinniga och begrundande min tagit hvar och en af oss för Konung Salomo sjelf, i kappa och värja.
Men wi ' lik- nade de Egyptiske Liirde; wi döljde mästerligen d r lärdom för den kringstilende profana hopen, och iackttogo merändels den maltaligaste tystnad.
SAdant ar förfarandet pro summis in phi1,osphia honoribus, dem \ vi snart hoppas att ernfi.
M %nne \ vi icke ha förtjent dem?
Morgondagen blir har en högtidlig dag.
Man skall parentera öfver den döda Markgrefven fr %n Baden.
Kanslern skall sjelf bevista akten.
Allt hvad v %r Akademi har mast lysande, i lärdom, vitterhet Dapy.
14
.och sidenhimlar, kommer att anviiildas härvid.
För min del tror jag nog jag blir hemma.
Det skall ej vara hiilsosamt att sofva pd för- middagen.
-------------------- ___ I nästa bref dateradt Lund den 16 Februari 1806 har bekantskapen blifvit intimare, eftersom det nu &amp; r fr&amp;ga om bosättning för den förestaende förbindelsen med Bruks Patron Ny hrmans dotter Anna.
Brefvet lyder:.
Min vördade Herr Farbror!
För.
all bevisad faderlig godhet under mitt sista vistande p5 Ramen far jag aflagga min ödmjukaste och hjertligaste tacksägelse.
Jag har nu s % ofta haft prof af Farbrors godhet att de numera aldrig förvana, men endast röra mitt hjerta.
Jag blef af snöyra hindrad flere dar p&amp; niiset, s % att jag ej kom hit förr an den 12 om morgonen.
Farbrors bref frAn Orebro hade di.
redan varit har länge, utan att jag af \ %r difficila Postmästare kunnat pricist fatt veta ankomstdagen.
Sii väl för brefvet som inneliggande 1000 Kdr far jag förklara min skyldiga tacksamhet.
Dii jag s&amp; val härigenom som genom mitt tillämnade etablissement kommer Farbror på s % stora depenser ar jag öfvertygad att Farbror arrangerar sakerna si, att jag icke kommer att göra mig n e o n förebrAelse att ha missbrukat Farbrors godhet, till skada för dem som dertill äga lika rättighet.
Farbror förstar den saken bast sjelf och är utan tvifvel äfven s5 ratt- vis som ädelmodig.
Med anledning af Farbrors gunstiga löfte skall jag med det första uppgifva ungefär den summa jag tror mig behöfva till bosättning.
dag uppgjorde val p % Ramen, med tillhjelp af Anna och hennes mor, en slags kalkyl häröfver, men den är väl föga ackurat och jag iiiiiste p&amp; stallet göra förfragningar om ungefärliga priset pU.
de förniimsta artik- larna.
Ehuru jag skall söka till att arrangera allt med möjligaste Eko- nomi, förutser jag dock att det blir kostsamt.
Detta smärtar mig s i mycket mer som jag nödgas derigenom ii ngo falla Farbror till last.
Men mitt öde är nu en g h g bestämdt, att ha allt af andras godhet, och ingenting af mig sjelf.
Det fägnar mig p % det högsta att Farbror deltar i min förtry- telse öfver Bruks Patron M-s ovärdiga uppförande.
För egen del kunde jag skratta deråt; men det var förmodligen icke ensamt iimnadt mig.
Jag undersöker icke om han handlat af ilska eller blott obetank- samhet: jag vet mig icke ha förtjent den förra; och jag förlater icke en g h g den senare.
Det var ett nagot för starkt faoiiljedrag.
Jag hatar all skamlöshet, ehuru autoriserad den tror sig af L-ska blodet.
Da jag i sommar träffar M. skall jag icke glömma att begära vidare upplysning.
Himlen har begåfvat mig med ett godt minne.
Till Akad.
nyheter hör att gubben Lemchen ar nanid till Dom- prost, tvert emot allas förmodan.
Till saken hör likväl att hans måg Extra Adjunkten Munck af Roserisköld ar systerson af Stats Sekret.
Rosenbl ad.
Med varmaste vördnad och tacksamhet är jag evigt herr Farbrors ödmjukaste tjenare Esaias Tegnér.
I ett p&amp; våren samma &amp; r skrifvet bref, der han tackar för hjiilp att afbetala köpesumman på en gård han köpt i Lund, beklagar han shlunda de svåra tiderna: Farbrors underrättelser om Fastings marknad vor0 p % det högsta oroande.
Det sriiiirtar mig mer än jag kan uttrycka att i så fatala konjunkturer jag, som redan fatt sii mycket, skall ännu vidare ligga Farbror till last.
Jag hade derför till hälften tankt att, ifall Anna icke hade riagot deremot, uppskjuta med vart till ett annat år.
Det vore kanske nog för Pappa och Mamma att pä ett Ar ' förlora en dotter; och det passar kanske ock&amp; bast att äldsta systern gifter sig först.
Vi böra icke sky denna lilla uppoffring för den som gjort s i manga större för oss.
Emellertid har jag skrifvit härom i dag till Anna.
Hennes känsla af det rätta, det basta, tanker jag skall vara säkrare an min.
Huru ttnspr&amp;kslösa fordringarne den tiden voro bevisar brefvets postscriptum: Jo, visst var 1000 Rdr för mycket till bosättning.
Men jag in- beräknade s % manga andra poster deri.
För öfrigt ar jag en d %lig kalkulatör.
Följande bref af den 26 Maj 1806 lyder: Högtarade Herr Farbror.
Jag far tacka ödmjukast för Farbrors sista bref och det förnyade prof det innehaller af Farbrors godhet och omvardnad för mig.
Hvad giftermalet angar sa ar jag naturligtvis ganska glad att det sker ju förr dess heldre, ehur,u jag icke kan neka att uppskjutandet dermed vore, oeconomice, bättre, om icke för farbror, iitminstone för mig.
Jag har afven hört af Billow att han för sin del likaledes tanker p % en dylik prolongation.
Emellertid söker jag att arrangera hvad jag kan, i händelse denna sommar skulle va ?a den sista af min förlofningstid.
Tusende tack för Bernsdorf och Pitt.
*) Det ar en manlig och *) Brukspatron lyhrnian var en lard man och idkade sjalf vitterhet.
Roligt &amp; r att se hur fiffigt den unge kandidaten reder sig i klämman mellan viilguraren och poeton.
- kraftig sing, som har mer tankar an ord, mer Nordisk styrka än Fran- sysk grannlat.
Angaende versifikationen kunde man val pbrninna ett och annat; men det är blott smilsaker, liksom paruren p % en vacker Herkulisk karl.
Man kan icke nog ifra mot ett system, som hotar att förstöra hela verlden, och fästa alla nationer med deras industri och förmögenhet, silsom srnab %tar vid det stora Engelska röfvareskeppet.
För 8 dar sedan hade vi ett rart främmande har i Lund - General Lhmouriez.
Han kom frin Ystad och reste till Göteborg, för att g % derifran till England.
Han uppehöll sig har helt kort.
Hans utseende var alldeles sfidant som det borde vara hos en man af hans karakter.
Hela hans väsen hade nagonting tranquilt och posé, som ar rart hos Fransmän.
Ögonen vor0 sm&amp;, mycket lifliga och illistiga.
Växten liten, men undersätsig.
Haret gratt.
För öfrigt var han mycket artig, talte med alla och hade fria och rafinerade manerer.
Med ett ord, han såg ut som jag alltid föreställt mig denna tidens Hannibal, denna Politikens Proteus.
Man kan ej hindra sig ifrin att kanna en viss vedervilja mot en man som använder sina talanger mot fädernes- landet.
Men omständigheterna, förbittringen och lidna oförrätter kun- na val till en del ursagta honom.
- -- - - - -- _ _ _ _ - Lund den 14 Dec.
1806 Min älskade Pappa!
Med sistlidne post emottog Asmund 100 Rdr Banco, hvaraf jag redan enligt instrucktionen uppburit de 66 Rdr 32 sk. Banco, och f %r derför ödmjukast tacka.
Asmund är för narvarende sjuk af en har gångbar rötfeber.
Han har sedan ni2gra dagar varit aiqliggande.
Flor- man är hans Doktor; och all möjlig soin som Iian genom Anna 0011 mig kan erhalla, skall han ej sakna.
Sjukdomen iir har mycket all- man; och sedan jag kommit till Lund har jag ej kört omtalas ett sri- dant antal af sjuka.
Emellertid ar den Gudskelof icke just dödlig, och de mesta g % igenom.
Det är samma sjukdom som Anna hade.
Pappa bör saledes ge sig till freds och ej namna nggot harom för Mamma.
Med Guds hjelp skall all ting gii öfver.
VAra begge pigor ha ocksa sjuknat ner, sil att var belägenhet icke just ar den angena- maste.
Men det blir vai bättre.
Af omständigheterna hoppas jag Pappa ar god och ursäktar mitt slarfviga bref.
Anna ber tusenfaldt om sin helsning.
Med oafbruten vördnad och kärlek har aran vara Nin vördade Pappas - Namnteckningen bostrifven
Lund den 18 Juni 1809.
(Detta bref har blifvit af råttor så förstördt, att det blott är ett fragment.)
Min vördade pappa: Constitutionen har jag ännu ej fatt läsa, men har talt med dem som last henne.
Väl innehåller den icke något fullkomligt &amp; dant som en förnuftig man skulle önska sig till Styrelselag, men så lär det and % vara onekligt att den ar l %ngt bättre än den förra.
Articlen om Tro- man synes mig den siimsta, ty det sätter hvarje högre Embetsman i beroende af hofvet, meD torde val kunna hjelpas en annan gång.
Att man fick Tryckfriheten garanterad i Grundlagen var en stor förman.
Deri består, om jag e,j bedrar mig, hela Englands frihet.
Äfven har man den fördelen af Revolution att de högre Embetena bli bättre be- satta - vi känna ej har annu alla utnämningarna - och en hop af- gjorda uslingar removerade friin affärerna.
Vi ha ej .filtt allt hvad vi kunnat och bordt vänta, men det ar redan godt att vinnanagot.
Stån- dens previlegier falla af sig sjelf med tiden, och för närvarande äro adelns ej afunds varde.
Att fragan om ändring i Representationen blef 1.
förd - - - - var ett stort fel.
Ett stycke borta - Ifrån krigstheatern i Tyskland ha vi milnga rykten, men motstri- diga och osäkra.
Engelska Amiralen Saumaretz skickade redan för 14 dar se ' n en bnlletin till högkvarteret i Helsingborg, med underrgttelse att Bonaparte den 21 och 22 Maj vid Aspera ej 1Angt frdn Ungerska gränsen och norr om Donau skulle förlorat en Batalj och 30,000 inan.
Men detta har sedermera ej vidare bekräftat sig.
Sa mycket lär lik- väl vara sant att Bonaparte gatt tillbaka öfver Donau, som han föreger tvungen af Donaus öfversvamning.
Han lär ännu, ha Wien inne.
De sista tyska Avisorna skola äfven innehalla att Österrikarnes Armée i Ita- lien ar totaliter slagen och att Fransoserna fran den sidan.
söka att förena sig med Bonaparte.
Ett rykte fran Helsingborg förmäler afven att Österrikarne under hertig Carl skola den 2 3 Maj blifvit i grund slagne.
Jag ber helsa tusenfaldt till Mamma och alla hemmavarande och framhärdar ined outplanlig vördnad.
Pappas.
lydige son - - Es.
Teg&amp;r.
,.
Bokanmälan.
Fra nutiden af Emil Selmer (Cammermeyer, Kristiania).
Det ar icke utan en viss tvekan man öppnar en ny norsk bok med en titel som denna, hvilken ju onekligen bar en viss klang af boheme- literaturen.
Men det &amp; r icke heller utan en viss tillfredssttillelse man ser att man misstagit sig i sin förmodan, och att man tvartom har finner en ifrig, stundom hansynslös gensaga mot den s. k. naturalismen.
Bokens första afdelning bestar af temligen osammanhangande afori- stiska, paradoxala uttalanden, hvilka sarskildt för den egendomliga inter- punktionens skull p&amp; sina stlillen förefalla obegripliga.
Flera smA lös- ryckta stamningsbitar &amp; ro dock bra, t. ex. om karleken och lifsgliidjen, sid. 24, samt om kompositören sid. 46, briljant som en inspiration, andra Ater förefalla obetydliga eller orimliga.
- Den senare afdelnin- gen upptages af en byhistoria, vackert och poetiskt berattad.
Biittre an de alltför idealiskt skildrade karaktarerna Elro naturbilderna fran fjallen och saterlifvet.
Ntigra &amp; ro synnerligen stSbmniogsfulls, sisom Hans bröllopsresa sid. 116, och de gamla föraldrarnes bundna lif i det torftiga hemmet.
Niistan rorande omtalas " den dag, Hans kom hjem med koen ", och huru: " Moderen var fra nu af mere i fjsset end inde, slig hygge fdto hun ved at have nogot levende at stelle om, hun, som ellers blev allene, naar Knud var ude pata arbeide. "
Författarens afsigter &amp; ro de bastta och ha0 strider med entusiasm mot allt förtryck i bAde gamla och nya tider och för den ideella socialis- mens talan utan att radas för starka uttryck: " Sandheten ' ' sgger ban ' viser paa en aaben port sigande, der bor mine fiender, se, de har eller sid. 71: skrevet mit navn over dflren og lukket mig ude " " Forfaerderligt, naar jag tsenker mig, at alle samfundsklasser er lige raadne, ikke i en er menncsket tilfreds med sin stilling, jmen er det fjhst kommet ind i en af dem, ind i en d disse civilisationens tandbjul, er det ogsaa förbi med dets selvstaendighed, det bliver selv en af taenderne, som griber i og driver det forhadte verk. "
- Be- ghfning och ursprunglighet saknas ej men det krafves mycken sofring, mycket arbete innan Förf.
kan vara fardig att hafda sin plats i den litterara striden fra nutiden.
~ehlcrenta &amp; C: s Universalbibliotek ar den ge- mensamma titeln pA en samling smA, fria haften, hvilka utgifvas till det billiga priset af 25 öre.
PA omslagets anmllan sages det att allman- het en har bjudes p&amp; " ett vraldt bibliotek af viirldsliteraturens yppersta skatter ", och namnen Goethe, Byron, Cervantes, Holberg, George Sand m. fl.
jlifva icke detta uttryck.
Alla hittills i samlingen utkomna verk - c.
- I
gro ock val lianda ofta mycket kara gamla bekanta, hvilkas rakning med kritiken för langesedan &amp; r uppgjord.
Ofversattriingarna iiro.
i all- manhet go.da, afvensom bifogride noter och upplysiiingar.
Till Holbergs komedier, hvilka utgifvas p i originalspriket, bafva C.
R. och Helen Nyblorn lemnat ordförklaringar och estetiska underrattelser af stort varde.
Dpck kan icke utan skii1 ifr&amp;gasattas om nigon viss princip följts vid urvalet, och man söker efter den ledande tanken dervld.
Samlingen a r val narmast afsedd " fur gebildete Leute eller Stande ", men man fAr der ibland för mycket, ibland för litet.
Den som af George Sand lllr kilnn?
endast nDjafvulskarret ", eller af Heine endast " Harzresann, fir knappt ntigot ratt begrepp om dessa bidas författar- skap.
Wessels ngtirlek utan strumporn och Odmanns " Htigkomster " torde val numera hafva ett afvervagande kulturhistoriskt intresse.
Chamissos " Peter Schlemiln &amp; r kanske bland de i vara dagar minst.
kanda, men den fantasirika, underliga hist.orien Iases med nöje och uttrycket " att salja sin skugga som Peter Schlemil " ar ett bevingadt ord, som annu stundom pitriiffas.
- Det &amp; r att hoppas att det goda före- t.aget fortsattes och friin den lasande allmanheten mötes af den app- muntran som det förtjanar.
Kvinnan som tradgårdsrn3stare.
(Med anledning af en uppsats i Nene Bahnen: " Gsrtenschule fur Frauen ").
" Om trildgArdsskötse1 egxiar sig som kvinligt yrke? "
har varit en friiga som i vira grannlander, stlrskildt i Tyskland, lange stitt p i dagordningen.
Nara nog ensthmmigt hafva vetenskapsman och yrkes- idkare förenat sig i erkannandet att " kvinnan vore som skapad för detta yrke! "
Men fördomen mot hennes sjalfstandiga förvarf p&amp; det ena eller andra omridet, och konkurrensens maktiga inflytande, hafva hvar p&amp; sitt htil1 lagt hinder i vagen for all oberoende verksamhet af.
kvinnor pA detta arbetsfalt.
Utan att, som vira tyska vtnner vilja uppstiilla en specifikt manlig eller kvinlig sida afven inom tradgirdsmiistareyrket, m&amp; dock.
som ett gladjandc och till efterföljd manande tidens tecken anföras, att en kvinlig Mecenat i Charlottenburg fippnrit sina trtidgirdar och drifhus för kvinliga studerande.
Det kan ju icke förnekas att smaken och modet i forening fordra hemmets prydande med lefvande vaxter.
Oftast fylles vL1 detta behof af niigra f&amp; arter synnerligt hardiga bladviixter, emedan det anses att '
blommor i egentlig mening vintertiden i v8rt klimat blifva dyra att Men mycket penningar och and8 mera förspild möda och omsorg kunde sparas om kvinnorna hade mera kunskap, mera.
verklig insigt i fr8g.a om plantornas vArd.
Man skulle icke s&amp; ofta nödgas beklaga dessa halft ihjllpinade vaxter, icke s&amp; ofta göra nye beställningar i blomsterhandeln, och framför allt skulle man lara sig att ha intresse för och glädje af sina skyddslingar.
Men harförutom tillkommer för minga, sarskildt i ngrheten af större stader bosatta kvinnor, ett rent ekonomiskt intresse.
Buketter, kransar, vaxtgrnpper till prydande af festlokaler m. m. behöfves i vAra dagar nara nog allestades, och har kunde kvinnans skönhetssinne och praktisks begllfning finna ett rikt falt för syssels8ttning och förvarf.
Dock galler sisom i de flesta andra förhtlllanden att intet varaktigt dugande resultat vinnes utan arbete; afven har krafves för kvinnan likasom for m m - nen, förberedande studier och praktisk undervisning.
En i den tyska tidskriften meddelad glan innefattar i korthet foijande: För kunskap i frakultur, odling af prydnadsvaxter för hemmet m. m. jtbmte teoretisk undervisning fordras en kurs p i ett Ar; - fullstandig tradg&amp;rdsmastarskola jamte vetenskapliga studier genomgäs p&amp; tre hr.
Tillfiilliga larjungar emottagas mot ett bestamde nnabnadtligt arvode och kunna fritt valja sitt arbete.
- sjalf uppdraga.
Caroline Biggs och Elisabeth Nyström.
g England har kvinnosaken i förra mbaden gjort en stor förlust i det att utgifvarinnan af den förtriif8iga kvinno tidskriften nEnglish Womans Reviewp Niss Caroline Ashurst Biggs afied den 4 September knappt femtio år gammal efter att i 20 Ar hafva redigerat denna tidskrift.
Hennes af den döda själf utsedde efterträderska såsom redaktris för tidskriften, miss Helen Blackburn säger i min- nesrunan öfver henne: - - - " alltid färdig d&amp; niigon hjälp behöfdes för att befordra kvinnans sanna intresse visade hon för denna sak den mest innerliga sympati, men " the S d r a g e n rösträtten var från början till slut hennes hufvudintresse, det mM kring hvilket alla hennes anstringningar vilnde sig.
Så ser maa hennes namn i den första, petitionen 1866 och sedan dess saknades hon aldrig sa1 snart det gälde kvinnans iitveck- O
ling och rättigheter.
Hon arbetade äfven ifrigt för kvinnors inväljande i skolråd och fattigvård. "
Dotterdotter till en berömd advokat, såg hon i hans hus: flere framstående politici, och hos hennes fader vor0 män så -- dane som Emerson och Longfellow intima vänner.
Genom moderns sjukdom kom familj- att vistas j Italien under långa.
tider.
Dessa omständigheter utvecklade den unga flickans intelligens, vidgade hennes synkrets och bldrogo att befria.
henne fran småaktigt partisinne, så att en af hennes minnes- tecknare och medarbetare kan säga: nhon var liberal, jag ä r konservativ, men som vi båda kände att den orättvisa som begås mot kvinnan, är större än någon hvaröfver andra klas- ser i de förenade konungarikena hafva att beklaga sig, lät01 vi alla parti strider fara och förde tidskriften i detta afseende på neutral mark. "
Caroline Biggs förnämsta egenskaper vor0 ihärdighet.
och godt lynne.
Hon hade bildning, talade väl, skref väl och hade framför allt organisations förmåga.
Hon reste myc- ket särdeles i Skandinavien, och man kan säga att hon i stort, såg öfver kvinnosakens framsteg i hela världen och ~ t o d i förbindelse med de flesta .af dess målsmän i främmande land ..
Men med denna ifriga nitälskan för den sak, hvaråt hon egnade sitt lif, i spetsen för hvilken hon stod, alltid modig dh det gälde att saga sin tanke, klok dal det galde att utföra.
den, egde hon den skönaste egenskap som kan satta kronan p&amp; en dödsruna; ingen hörde någonsin ett ovlinligt eller s&amp;- rande ord från hennes lappar säger en af hennes minnesteck- nare;.
hon egde den kärlek .som &amp; r Iiingrnodig och tanker in- tet ondt.
.
Men afven från oss har döden hemkallat en ädel kvinna, som väl är värd några ords omnämnande i Dagny.
J a g menar fru Elisabeth Nyström, som afled i Paris den 16 September.
detta år.
Dotter till den store predikanten C. O. Rosenius hade hon från späda år insupit kristendomens sanningar.
Hon hade dessutom en omfattande bildning, hon var en af d e första kvinnor som i Sverige tog studentexamen, hon hade artistiska anlag åt flere hk11 och tog undervisning så väl vid musikaliska akademien som vid målareakademien.
Hon v a r.
' frisinnad nog för att kunna uppskatta adla karaktärer och rena motiv äfven hos olika tänkande, och hon bröt icke staf- ven öfver missgrepp och öfverilningar da de orsakades af hängifvenhet å t en id&amp;, - t y hon var själf brinnande af nit f ö r sina egne idéer.
-.
Hennes förnämsta lifsgärning var den förening hon stif- tade: Förenircgen.
for sömmerskor.
lied outtröttlig ifver ver- kade hon för dessa ofta i förtid utarbetade kvinnor, hvilka från ungdomen, sommar och vinter friin tidigt till sent sitta böjda, öfver de bemedlades klädesplagg, titan rast eller ro hvarken för sinne eller händer, dessa som få egna hela sitt intresse &amp; t garneringar och veck, rynkor och draperier, med ett ord åt modet för dagen.
Med tillhjälp af andra för saken intresserade damer och af sömmerskorna sjalfva bildades en kassa, som var afsedd att skaffa dem fri lakare vård och me- dicin, att understödja konvalescenter, gifva l h vid svåra eko- nomiska tillfallen o. s. v. Nen icke nog härmed.
Fru N y ström skaffade med stor praktisk insigt billiga sommarhem för d e mest öfveransträngde, och hon samlade dem under flera &amp; r en gång i veckan i sitt eget hem.
Ned bistånd af fröken Ellen Key, hölls har två g h g e r i miinaden små föredrag, be- rättades historiska tilldragelser, drogs upp bilder af adla mäns och kvinnors lif.
De andra två veckorna i m h a d e n egnades å t musik eller föredrag öfver olika ämnen, - än af e n lakare öfver helsolaran, än af en prest i andliga ting.
Med tillhjälp af Fröken Elise Warburg, Fru Rubenson m. fl.
ordnade hon for ett par &amp; r sedan en bazar fór sömmerskornas sommarhem, och i detta hem, beläget på Wermdön, har denna sommar ungefar ett trettiotal sjukliga niilens arbeterskor tio och tio i sender njutit hvila och Bterhamtat krafter.
Måtte det finnas någon nitisk och kärleksfull kvinna, som ä.r villig att upptaga det verk som med fru Nyström förlorat sitt förniimsta stöd.
Född 1848 var Elisabeth Rosenius gift med telegrafassi- atenten M. F. Nyström.
Fredrika-Bremer-Förbundets meddelanden: Stipendiefonden.
Forbundets yrkes- och studi&amp;+endiefond, som förut haft för- mtinen erh4lla bidrag frAn H.
M.
Drottningen och H.
K.
H. Kron- prinsessan, har nu Ater blifvit ihAgkommen af en af de kvinliga med- lemmarne af konungafamiljen i det II.
K.
H. Hertiginnail af Dalarne till densamm,a öfverlemnat 100 Kronor.
Förutom de i form af Brsbidrag B smB listor antecknade sum- morna A 1-5 Kronor, har afven frln Btskilliga för fonden $tresserade personer störrtl gAfvor influtit till ett sammanlagdt belopp af 1,500 Kronor, lemnade i poster 9, 300, 100, 50, 30, 25, 10 kronor.
Enar en del af dessa summor utlofvats som Arsbidrag under 5 Ar, &amp; ro de för stipendie-liomitén ett gladjande bevis pA allmanhetens stigande intresse för saken - ett intresse som ar oumbarligt, om det föresatta mAlet, en stipendiefond B 150,000 kr., i en ej allt för 1Angt aflagsen framtid m&amp; kunna uppnis.
Bidrag till fonden emottagas af sekreteraren i stipendiekornitén adress: Malmtorgsgatan 5, Stockholm.
Fredrika-Bremer-Förbundet och svenska, tjaaste- flickors utvandring till Danmark.
Dagnys sista hiifte förlidet Ar meddelade utdrag ur en frán Dansk Kvindesamfund till Fredrika-Bremer-Förbundet ingangen skrifvelse, deri frnrnhlllls den sthdigt vaxande utflyttningen till Danmark af svenska tjlnsteflickor och de sorgliga öden, som dessa der ofta g&amp; till mötes.
Sedan Fredrika-Bremer-Forbundet begutat att upptaga denna -.
fraga, nedsattes en komité af 5 personer med uppdrag att noggrant utreda saken och derefter vidtaga de mAtt och steg, hvilka kunde för andamAlet anses erforderliga.
Vi vilja nu harom meddela ntigra narrnare uppgifter.
FrBn vArt faderneslands södra provinser utvandra Arligen, enligt officiella uppgifter, till Danmark omkring 1,250 och till Tyskland om- kring 250 ogifta kvinnor, n&amp;stan uteslutande tjansteflickor, i Aldern 17-30 Br, oberhknadt dem hvilka utan utflyttningsbetyg begifva sig till ifrAgavarande lander för att under somrnarmtinaderna der söka arbete.
De sillunda utvandrade unga kvinnornas öde &amp; r ofta mycket sorg- ligt, nhgot som sarnsttimrnigt intygas af alls dem, hvilka om saken egs kannedom.
Riksdagsmln och enskilda personer frAn de provinser, hvarifrln utvandringen mest pilgIr, se densamma med stort bekymmer, i synner- het som arbete icke fattas i hemorten, utan tvtirtom detta försummns genom bristen p&amp; tjtinsteflickor.
Härtill kommer, att utvandring af ensamma, oerfarna unga kvinnor ovilkorligen för dem medför stora faror.
Ensamma i frammande land, sakna de det skydd mot frestelser, som ligger i beröringen med anhöriga, vginner och bekanta.
De mange nya förhikllandenia verka ock upplösande pik traditionella vanor och arfda Asigter samt undergriifra salunda minga stöd för den unga kvin- nans bevarande.
Lansstyrelserna uttala i sina femilrsbergittelser samma ilsigter och besty; kn dem genom bevis, hemtade frAn deras verkningskrets.
SUunda heter det, att af de 1,272 kvinnor, hvilka under femIrsperioden 18 76- 1880 friln Kronobergs lan utvandrat till Danmark och Tyskland, hafva under samma och följande &amp; r 455 Aterkommit och att af dessa ej mindre I n 56 genast efter hemkomsten fallit fattigvhrden till last samt 142 varit antingen Atf8ljdn af otikta barn, dömda för groft brott, be- ryktade för osedlig lefnad eller i liknande sorgliga omsE&amp;ndigheter, samt att det tyvarr ar att formoda, att af dem, som ej Atervtindt till hemorten, mInga rAkat i stort elande.
Och under den följande femiirsperioden hafva förhikllandena varit i det hela desamma.
Frikn Blekinge lan uppgifves, att endast under Aren 1881-1883, d i frin lanet till Dan- mark och Tyskland utvandrade tillsammans 518 ogifta kvinnor, 124 kvinnor, deraf btilften Itföljda af olkts barn, frln samma lander hem- skickats för att af kommunerna omhtindertagas o. s. v. Äfven frAn de lander, dit utvandringen p@r, vinner, hvad nn anförts, bekraftelse.
FrBn Dansk Kvindesamfund i Köpenhamn hafm silunds ingItt meddelanden om, hurn samvetslösa, salval danska som svenska kommission8rer Utan minsta lagliga kontroll ntöfva sin verk- samhet.
Under falska förespeglingar locka de namligen, eller] &amp; ta locka lattrogna svenska flickor frAn deras hem för att sid deras ankomst till Kbpenhamn antingen skicka dem i tjanst s8som mjölkpigor ut p&amp; de stora landtgodsen, der de inhysas i tatt befolkade kaserner utan ringaste tillsyn eller ock redan i Köpenhamn htinvisa dem till illa beryktade logis-hus, der de berbfvas sina medförda penningsr och ofta utan att sjalfva först8 hurn det @ tt till - bindas i lastens taanst
.
Korniterades första iitgsrd, sedan den &amp; syftade utredningen blifvit verkstald har varit, att i skrifvelser till de sydsvenska församlingarnas presterskap, med framhillande af utvandringens sorgliga följder, an- htilla, att der deras förmaningar och varningar visat .sig fruktlösa, till atvandrerskorna utdela exemplar af medsanda anvisningskort *) till det af Dansk Kvindesamfund i Köpenhamn grundlagda, af myndighe- terna godkanda kommissionskontoret för kvinnor under förhoppning att d e pii s&amp; s#tt mitte undgi de förderfbringande kommissionarerna.
För att annu kraftigare upptrada mot utvandringen och för att söka inverka p&amp; de unga kvinnorna, innan de fattat sitt för dem s i ofta olycksbringande beslut att lemna fadernejorden, hafva komiterade far afsigt att genom utsiindandet af smärre skrifter,, belysande utvan- .dringens följder, 1Ata andra flickors sorgliga erfarenheter tala .siisom varnande exempel, hvarvid, för ritt dessa skrifter mit.te verka rtltt # kraftigt och med öfvertygelsens hela styrka, i dem inrymda skildringar borde vara hemtade ur det verkliga lifvet i flickornas egen hembygd.
För att samla det harför erfordcrliga materialet, hvilket enligt korniterades isigt, ofördröjligen bör ega rum samt för att vacka intresse för saken kommer en af komiténs ledamöter att under hösten be- söka det sydliga Sverige för att.
i ort och stalle inhemta erforderliga upplysningar.
.
Siisom bidrag till omkostnaderna för skrifternas utgifvande och söfriga harmed förenade nödvandiga utgifter har komitén haft gladjen s8som g&amp;fva mottaga af fru H. Kempe kr.
50 samt af fru E. v. Ecker-.
mann kr.
100.
Patriotiska Siilhkapet har för samma andamiil tilldelat Förbundet e t t anslag af 300 kr. '
Sjuksköterskor.
Förbundet har i dessa dagar vidtagit en htgard, iimuad att af- hjalpa en 19nge k8nd olagenhet.
Vid sjukdomsfall, i ' synnerhet shdana, som fordra snar hjalp, har det ofta varit förenadt med stora svhrigheter att erhiilla lamplig sjuksköterska.
L&amp;.kare kunna val uppgifva sköter- skors adresser, men kunna vanligen ej med sakerhet veta, om de för tillfallet &amp; ro lediga eller.
ej.
Förbundet har derför satt sig i förbindelse .med en del sjuk- sköterskor, hvilka 9, förbundets byrA uppgifvit namn och adress samt *) 346 skrifvelser och c: a 3,000 anvisningskort utsiindes:
f6rbundit sig att alltid lemna uppgift om, huruvida de iiro i tjlnstgö- ring eller ej.
De personer, som vlnda sig till b y r h för sköterskors erhhllande, blifva salunda besparade mödan att kanhanda forgafves söka den ena skoterskan efter den andra.
Sarskildt bör det för hrr Iaknre vara en förm&amp;n att genom b y r h alltid kunna f&amp; veta, hvilka sköterskor, som gro disponibla.
Siival sjuksköterskor som allmanheten ha under den korta tid denna verksamhet utöfvats flitigt begagnat sig af denna af Förbundet vidtagna Atgard.
H Förbundets byra &amp; ro under september m&amp;nad anmalda: Arbetsgijvare: fnr erhhllande af litrarinnor 16, lektioner 12, sallskap och bitraden i hem 9, kontors- och skrifbitraden 3, öfversltt- ning 1, förestiindarinna för barnhem 1, tolk 1, förel8serska 1, gymnast l.
S: a 45.
Avbetssdkande: lararinnor 11, lektionsgifvare 17, vldinnor och bitraden i hem 7, kontorister 6.
S: a 41.
Vi pslpeka det hogst ovanliga förhilllandet att arbetsgifvrrrnes antal under september m h a d öfverstigit de arbetssökandes.
Hvarjehanda i Kvinnofrågan.
Sverige.
För härarz ' nnor har Styrelsen för Stockholms Lasesa- long beredt tillfillle att erhalla Arsabonnement för tilltriide till Lise- salongen för 3 kr., shvida 20 lararinnor anmiila sig som abonnenter.
Det ordinarie priset a r 12 kr.
Lasesalongen Beridarebansgatan 24 bjuder p&amp; omkring 100 in- och utllndska tidningar samt p&amp; ett stort bibliotek med arbeten pA 6 af de moderna sprhken.
Cigarrbodarnes söndagshaadel.
För nikgon tid sedan Boro At- skilliga af Jönköpings cigarrhandlare instamda, för det de hkllit sin2 bodar öppna under söndagen, dock ej under gudstjansttid.
De frikln- des af r&amp;dhusr&amp;tt.en, men dömdes af hofratten till böter.
I Stockholm iiro soin bekant cigerrbodarne öppna pik söndagarne, utan att nhgon derför &amp; talats.
Göteborgs jörsta kvinliga f&amp;Ztskar ar fru Anua Boréll, hvilken, efter att i Stockholm hafva tagit vederbörlig examen, nu derstiides öppnat verksamhet.
Kvintig klockare.
K. m: t har bifallit en af Eva H. Karlholm (dotter till förre klockaren i Lofta) gjord ansökan att utan hinder
' deraf att hon &amp; r kvinna f&amp; anmala sig som sökande till förenade kloc- kare-, organist- och kyrkosingarebefattningen i Lofta församling i Kalmar lan.
Norge.
Kvinnor i skolrådeb.
I skolrtidet i Bremanger harad, Sflndfjord, ha tv8 kvinnor invalts i skolrtidet.
Det tir förstu gingen man pA norska landsbygden begagnat sig af den i lag medgifna rattig- heten att i skolrad invalja kvinnor, Af stader ha Bergen och Drö- bak förut valt kvinnor i sina skolrid.
Danmark.
Fröken A n n a Hude, kand. mag., som förlidet A r fick Köpenhamns universitets guldmedalj, har nu anstalts som assistent i riksarkivets första afdelning.
Finland.
Kvinnor i fattigudras- och skolslyrelser.
I enl. med en Stënderpetition, afgifven af 1888 tirs landtdag, stadgar en förord- ning af d.
6 Aug.
1889: " Valbar till ledamot af i fatt.igvArdsstyrelse i stad, afvensom p&amp; landet der denna styrelse icke utgöres af kommu- nalnarnnden, ar afven röstberattigad kvinlig medlen af kommunen. "
Kvinna ar redan förut valbar i skolrAdet i Finland.
Ryssland.
I St. Pete~sbocrg har nyligen hAllits en dakarekon- gress, i hvilken 162 kvinliga lakare togo del; af dessa praktisera 105 i hufvudstaden och 57 i provinserna.
England.
~drnnierskorno i London.
Under biskopens af Bed- ford ordförandeskap hölls nyligen i London ett möte, hvarvid man beslöt att sömmerskorna - SA va1 de som arbeta pA verkstiider som de hvilkrr arbeta hemma - skola sluta sig till semmans för att f&amp;.
biittre betaldt för sitt arbete.
Biskopen upplyste att en sömmerska i London kan förtjana mellan 7 och 14 öre i timmen, och det kallade han en verklig svaltlön.
Lady Sandburst, som deltog i mötet, tillförsakrade deltagarne full sympati f r h kvinnorna i Londons rikare stadsdelar.
Man amnar föranstalta en penninginsamling för att bestrida omkost- naderna för en organisation af sömmerskorna, nien man faste uttryck- ligen uppmarksamheten pli att ej ett öre af de insamlade penningarne far anvandas för strejkandamAl.
Irland.
Kvinliga studerande i Irlafid.
Myndigheterna vid uni- versitetet i Belfast liafva beslutat, att kvinnor hadanefter kunna er- hilla tilltrade till kurserna i medicin och fA aflagga prof p&amp; dolitors- vardigheten.
Frankrike.
E t t nytt literart f&amp;retag, en internationel mtinatli- gen utkommande tidskrift, afsedd för och redigerad af kvinnor, a r det första praktiska resultatet af kvinnokongressen i Paris.
Till hufvud- redaktris uts8gs vid en sammankomst i Paris i juli detta Ar fru Ma- ria Cheliga LSwy.
Tidskriften hvars namn blir Bulletin de Z ' union-.
u~iuerselle des femrnes, har till mtil att, oafsedt nationalitet och re- ligion, htadkomma en allmtiu sammanslutning inom lsvinnovarlde~~ genom att pti skilda omrAden, ekonomi, pedagogik, konst, industri etc. beröra allt som i nAgon m&amp;n kan intressera kvinnan, redogöra f ö r hennes framsteg, hennes företag, hvad hon utrattat o. s. v. Tidskrif-.
.ten kommer att strangt undvika hvarje politisk och religiös diskussion.
Profnumret utkommer 1 Dec.
och innehiller bland annat en biografi - 6fver Fanny Lewald, skrifven af fru Lina Morgenstern.
Amerika.
Kvinnoakardemier.
I Förenta staterna finnas för nar- varande 159 akademier uteslutande bestamda för kvinnor.
Antalet unga kvinnor, som besöka dessa högre l&amp;roanstalt.er, uppgAr till 20,800.
Evinliga inspektörer &amp; ro s&amp;v&amp;l i New York som i Chicago an- stalda vid halsov&amp;rdspolisen for att inspektera fabriker och fattig- bosttider.
Elte * Binkle, prest i Cleveland - Ohio - har utverkat sig 4illsthd att förratta lagligt gallande vigsel.
Norrkuping 1889, BI.
W. Wallberg $ G o Boktryckeri.
