# ID: svediakorp-per707
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,191
# sentences: 797
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 28 juni 1889.
N:r 26.
B yrå: Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafyelser).
Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning.
Redaktör och FRITHIOF utgifvare: HELLBERG.
Träffas å byrän kl. 10 — 11.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Du lefver blott f ö r dagens små bestyr, för dagens nytta o c h f ö r dagens nöjen.
Men icke sanning hvarje handling styr, o c h icke skönhet b o r i alla löjen.
2:dra årg.
TJtgrifningstid: hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag på fredagen, ut- gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söckendag.
Du tror, att tiden går ändå sin gång, och ger blott akt på tecknen, s o m den gifver, men glömmer, att den lärotid blir lång, s o m blott ett e v i g t lyssnande förblifver.
lä.
E.
Inflytande till det goda.
Några o r d till systrar.
ir Peter Lefly, den store engelske målaren, vägrade alltid att betrakta en illa målad tafla, ty han sade, att åsynen af ett dåligt arbete ofrivilligt inverkade på hans pensel och färg- sinne.
Troligen skulle den stackars artist, hvars dåliga arbete framkallat denna anmärkning, känt sig högst förvånad att höra, det något alster af honom skulle kunna skada en så stor mä- stare; i så fall glömde han, att vi icke blott hafva att betänka det gagn eller den skada, som våra handlingar bereda oss sjelfva, utan äfven komma i håg, att de inverka på hvar.
och en, med hvilken vi komma i beröring.
Sir Peter Lefly var medveten om en stor sanning, som vi äro mycket benägna att för- bise.
Vi ha svårt att fatta, det hvarje ord, vi tala, hvarje handling, vi utföra, gör ett var- aktigt intryck på vår omgifnings karaktär, och att till och med efter vår död följderna af vårt nuvarande handlingssätt skola beröra en kom- mande generation.
Det är ett faktum, att vi alla, vare sig vår ställning är framstående eller obemärkt, bruka en ofantlig makt i det infly- tande vi utöfva på andra menniskor, och det är omöjligt, att någon, det må vara en aldrig så obetydlig person, som för ett aldrig så stilla lif, skulle kunna undgå att öfva ett stort, ofri- villigt inflytande.
Det må till en början in- skränka sig till de närmaste, men det skall sedermera sträcka sig längre än man förmår följa.
När en sten kastas i vattnet träffar den först blott en enda punkt, men ur den första lilla ringen utvecklar sig snart ring efter ring i vida kretsar.
Prenumeration sker: I landsorten: a postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, ä Stads- postens bufvudkontor, i bokladorna samt å tidningskontoren Så är det äfven med ditt lif.
Omedvetet blifver omgifningen påverkad af ditt uppförande.
Är du mild, vänlig och förlåtande?
— De kan- ske ingenting säga derom eller - ens veta det sjelfva, men var säker på, att de i tysthet af dig lära skönheten i ett kristligt lif och en gång sätta i utöfning, hvad de lärt.
Ar du deremot retlig sjelfvisk eller lat?
Då visar du, hur tomt på skönhet en qvinnas lif kan vara, och man skall tänka för sig sjelf, att om detta är allt, hvad kristendomen förmår, så är det ej mycket värdt att bli en kristen.
Har du icke märkt, hur kiselstenarnas gnid- ning mot hvar andra i bäcken så småningom afrundar dem alla?
Just så är det med menni- skornas lif: hvar och en hjelper till att bilda sin nästas karaktär, i det hvars och ens inflytande, tyst men säkert, förbättrar eller försämrar dem, i hvars sällskap han rör sig.
Vårt uppförande måste ovilkorligen frambringa goda eller onda frukter.
Om vi vore fullt vakna för denna sanning, så skulle vi helt visst lefva försigtigare, än vi göra.
Våra sjelfviska handlingar, våra obetänkta onda ord, vårt tanklösa förlöjligande af heliga ting skulle mindre ofta förekomma och mer uppriktigt ångras.
Tanken härpå, mina vänner, och försöken göra klart för eder, hvilken allvar- sam sak detta inflytande är, som I icke kunnen låta bli att utöfva, och hvilken skuld som kom- mer att hvila på dem, som haft sitt ansvar klart för sig, men likväl försummat tillfället, och, obekymrade om verkningarna, låtit sitt exempel till ondt eller godt blifva beroende på en slump.
I många fall, der ett fel blifvit begånget, är den, som blir straffad, ej ensam klandervärd, utan kanske ännu mer den, som genom ett dåligt inflytande på tusen sätt hindrat honom att gå den rätta vägen.
Jag önskar nu särskildt tala till systrar, i MoUnslrihn.
synnerhet äldre systrar.
Jag önskar, att ni ville stanna och betänka, hvilken märkvärdig makt, ni hålla i edra händer, till edra yngre syskons ledning.
Napoleon brukade säga, att den stora bristen i Frankrike var den på goda mödrar.
Jag har ofta tänkt, att en stor brist hos oss linnes på goda systrar.
Kanske tror du, att de små äro för unga för att gifva akt på dig, men det är ett stort misstag.
Barn äro förunderligt skarpa iakttagare och tyckas hafva en slags instinktmessig upp fattning af menniskors bevekelsegrunder.
Mången särskild stor vänlighet, som du bevisat dem, skola de kanske glömma, men verkningarna af ditt dagliga exempel skola följa dem genom lifvet.
Tag dig derför i akt och betänk all- varligt, om du skulle önska, att de växa upp alldeles sådan som du, ty lita på, att, antingen du vill det eller ej, skola de små, till en viss grad åtminstone, följa i dina fotspår.
Ett gammalt fruntimmer talade en gång om för mig, att bland hennes barndomsminnen framstod en liten händelse tydligare än allt annat.
Hon hade en dag hållit på med att kläda några dockor, då hennes äldre syster inträdde i rummet och frågade, hvad det skulle vara till.
Hon svarade litet snäft, att det var en hemlighet, och hon kunde inte tala om det.
I stället för att blifva ond sade då systern: » Om du vill, skall jag hjelpa dig. » — » Jag kunde blott få fram ett buttert tack, » sade den gamla damen, när hon berättade mig detta, » men tanken på min egen ovänlighet och min systers milda svar gjorde ett så djupt intryck på mig, att jag aldrig kunnat glömma det och aldrig kommer att göra det, ehuru snart sextio år förflutit sedan dess.
Det har.
mången gång i mitt lif afhållit mig från dåligt lynne och uppmuntrat mig att göra någon liten vänlig- het.
» • —
Idun utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar fö&gt; ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— Dem af eder, som hafva uppväxande bröder, kan jag ej nog lägga på hjertat, i hvilken hög grad ni kunna blifva dem antingen till stor hjelp eller till hinder.
Kanske ni skratta och säga, att det inte är troligt, det ni skulle fresta edra bröder att göra orätt.
Nej, men det oaktadt skulle mången ung man, som helt och hållet kommit på villovägar, kunnat bli räddad genom en systers milda inflytande.
Tro inte, att jag råder er till att predika för edra bröder; det skulle vara det sämsta sätt, ni kunde välja; unga män, som stadera eller arbeta på kontor, möta svårigheter och frestelser, som ni ej ha en aniug om.
Hvad som tillkommer er är att på rätta sättet göra hemmet så tilldragande, att det motverkar yttre inflytelser.
Föräldrar hafva så många pligter och omsorger, som upp- taga tid och sinnen, och derför är det till stor del beroende på systrarnas kalla, sjelfviska lik- giltighet, när hemmet förefaller så tråkigt och odrägligt för unga män.
I f " \ I D I I M U IN Tidningen Innehåller nästan uteslutande originalbidrag.
— Uppglf å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, s a e r - deras önskningar, så hade de nog insett, att det var möjligt att tillbringa en angenäm afton hemma och ej var nödvändigt att besöka tvifvel- aktiga ställen för att finna nöje och gladt sällskap.
Men hon gjorde intet af allt detta, hon besvärade sig ej med att göra hemmet tilldragande och sig sjelf angenäm och lemnade dem sålunda att sjelfva uppsöka lockande för- lustelseställen, brukade sitt inflytande att drifva dem bort från hemmet.
Öm ni äldre systrar bara kunde ana, huru mycket ni vore i stånd att uträtta, och huru mycket ondt ni göra med edert sjelfviska, ovän- liga uppförande i hemmet, så skulle ni säkert ändra ert lefnadssätt.
Ondt åstadkommes så väl af tanklöshet som af hjertlöshet, och jag vet, att i många fall, der flickor försumma att bruka sitt inflytande till det goda, är det der- för, att de ej betänkt det onda de göra; det är ej af hjertlöshet, utan af tanklöshet.
Låt mig derför bedja er allvarligt tänka härpå nu, om ni ej hafva gjort det förr.
När edra ung- domsdagar äro flydda, skall ni väl då kunna blicka till baka och med tillfredsställelse se, att ni handlat som en sann vän och syster?
Att ni sträfvat med all er makt, för att ert infly- tande på familj, vänner och underordnade skulle vara alltid och allenast till det goda?
Låt mig gifva ett exempel, på hvad jag menar.
En af mina gamla skolkamrater hade ofta beklagat sig för mig öfver sina två bröders dåliga uppförande; alltid voro de ute, bort- slösande tid och penningar på teatrar och an- dra förlustelseställen utan att någonsin bry sig om de hemmavarandes sällskap eller tref- nad samt alldeles åsidosättande sin moders myndighet.
Fadern var död.
Sedan jag emellertid tillbragt några dagar i » Den röda jungfrun ».
hennes hem, förvånade sakernas ställning mig ej längre.
Det var alltid ovisst, om bröderna Pariserbref från Iduns korrespondent.
voro hemma till middagen eller ej.
Första aftonen efter min ankomst, just innan vi skulle ag såg en gång en teckning, som jag fann gå till bords, hördes en ringning, och min vän pikant, och som jag hängde upp på väggen sade: » Äh, det är Tom, förmodar jag. » Men i mitt rum.
Den förestälde en qvinna i pas- oaktadt de t var en kulen, regnig afton, gick sioneradt hatfull ställning, med flammande hvarken hon eller modern ut för att helsa på ögon och en senig, knuten hand, som var honom, och jag hörde honom gå direkt upp på hotande framsträckt.
Och under den af kre- sitt rum, utan ett ord från någon.
V i började verande dynamit och hvirflande rök omgifna middagen, och efter en stund kom han in, bilden lästes: » Louise Michel », » röda jung- men den enda anmärkning, som bevärdigades frun ».
honom, var en retligt uttalad klagan öfver, att Det var derför ej utan en förlåtlig ny- han var » för sen, som vanligt. » fikenhet, som jag här om dagen med en vän Efter middagen tog modern min uppmärk- gick in i föreläsningssalen vid Boulevard des samhet i anspråk med ett handarbete, och min Capucines för att höra anarkiens represen- vän slog sig ned med en bok.
Under tiden tant, blusmännens i L a Villette väninna, gick brodern omkring och brummade öfver den sociala revolutionens hänförda siarinna, vädret samt lemnade slutligen rummet, mum- Louise Michel beträda den talarstol, hvarifrån lande, att » det var ett muntert ställe att komma annars en Francisque Sarcey serverar sin fin- hem till efter sitt dagsarbete ».
V i sägo ej smakarpublik de delikataste literära anrättnin- vidare till honom förr än följande morgon, då gar, en Camille Flammarion tyder himlens han och hans bror, som hittills ej alls varit och jordens mest gåtfulla under, eller dit en synlig, kommo sent ner till frukosten och, som Coquelin-Cadet medför en doft af den galliska vanligt, möttes af förebråelser.
Jag blef knapt esprit ' en från Moliéres hus.
öfverraskad, då jag icke långt derefter fick höra, Publiken?
Ja, nyfikna dagdrifvare — idioter att en af dem skyndsamt lemnat landet för att af den patenterade sorten — fans det nog undgå öppen vanära, och att den andre med godt om, men flertalet var hvad man förr i hast följde i hans spår.
Svea rikes Andra kammare benämde » intelli- Mest damer — damer med den ut- Det skulle troligen hafva förvånat systern, gens ».
som aldrig brukade försumma ett tillfälle att sökta, men på samma gång ytterst enkla ele- lexa upp sina bröder för deras skamliga upp- gans och det behagfulla, men anspråkslösa förande, att höra det hon, till en viss grad åt- sätt att vara, som utmärka den bildade minstone, var ansvarig härför; att hon, om hon parisiskan.
rätt utöfvat sitt systerliga inflytande öfver dem, Samtalens sorl dör bort, då den af röda troligen kunnat rädda åtminstone den ene bro- draperier täckta talartribunen bestiges af en dern.
Om hon i stället för att fästa upp- liten böjd gestalt, som är helt och hållet märksamheten på deras fel försökt att öfver- klädd i svart: klädningen svart, mantiljen skyla dem; om, i stället för att gräla på dem för svart, hatten — liknande hallelujaflickornas att de kommo sent och oregelbundet, hon hade i frälsningsarmen — likaledes helsvart.
Den mött dem i dörren med ett välkommen; om hon lilla qvinnan sätter sig, lutar armbågarne mot hade visat något intresse för deras sysselsätt- bordet och låter ett par beslöjade, liksom ningar; om hon kunnat lockat dem att om halfslocknade ögon irra ut öfver salen.
.
.
aftnarna sjunga med sig eller läsa högt; eller, I det samma faller kandelabrarnes skarpa sken om de nödvändigt skulle gå ut för att roa sig, öfver ett ansigte, hvars grofva, härjade drag om hon hade öfvertalat dem att ibland taga henne sqvallra om, att den qvinnan lidit, umburit med sig och alltid varit villig att foga sig efter mycket.
§ Och så börjar Louise Michel.
Stämman har snarare pariseridiomets vulgära tonfall än den språkets välklang, som i och för sig dårar publiken i » Comedie Francaise », och gesterna äro sparsamma; foreläsarinnan vrider nästan oafbrutet händerna framför sig.
Hvad talar hon egentligen om?
Ja, på programmet stod: » folket och bourgeoisien », men det är ett elastiskt ämne, och hon samtalar också om allt möjligt med sin publik, dunkelt, osam- manhängande, allt som kan tjena till anfalls- punkter för hennes hat mot storborgarne — hat, nej!
Louise Michel älskar mer de för- tryckta, än hon hatar dem, hon anser vara förtryckarne.
Ä r detta en bloddrypande petro- lös som talar, denna qvinna med de blida, hjertegoda dragen?
Ä r det verkligen anarkien, tillintetgörelsen, som ropar samhället i bann?
A c k, ingen af hennes åhörare tar henne på fullt allvar, och när hon nämner ordet la revolution soeiale, gör hon det lugnt, lidelse- fritt och på ett så innerligt och vinnande sätt, den gamla, att man skulle vilja gå fram och trycka handen på henne.
Endast en del af föredraget är mer mar- keradt: när det anfaller det bestående sam- hället.
Det smärtsamma draget kring Louise Michels läppar stelnar, och det gjutes litet mer eld i ögonen, då hon talar om orättfär- digheterna mot de tillbakasatta i lifvets skumma vrår, om hur den sociala revolutionen skall ställa samfundet på en ny basis, » der rätten skall efterträda styrkan », om arfsrättens bort- tagande och om en familjeinstitution, der » kär- leken, den verkliga sympatien skall träda i den nuvarande osedlighetens ställe ».
.
.
Louise Michel saknar ej humor.
Midt i föredragets allvar afbrytes hon af disharmo- nierna från några karnevalstrumpeter, som smattra derutanför på boulevarden.
» A h!
Det är j u karneval », säger hon leende, » en karneval liksom den stora, jag talar om », och tillägger allvarsamt: » men all karneval har ett slut! » Men så lyser värmen fram igen.
Hon talar om menskligheten, om upplysning åt massorna, och hon gör det enkelt, flärdfritt, med en gammal, rar mormoders lugna, värmande innerlighet, då hon berättar sagor för sina barnbarn vid skymningsbrasan, ja, med ett uttryck, som liknar förvåning öfver, att inte alla menniskor med hjertat på rätta stället äro kommunister och anarkister.
» Den mensk- liga lyckan består i att se sjukdomen, eländet minskas omkring sig » — det är den röda tråd, som genomgår Louise Michels tal.
Och när hon så med en missionärs hänförelse talar om den morgon, som hon så orubbligt tror en gång skall bräcka, då en evigt varm sol skall lysa öfver evigt vårgröna marker och evigt sälla slägten, öfver det land, som sedan ett sekel till baka hägrat i fantasiens drömmar — » den sociala republiken, det blir freden, det blir lifvet, det blir brödet! » —, då rycker en och annan bland publiken på axlarna, men den värme, den brinnande öfvertygelse, som här för ordet, eröfrar allas aktning, och flinet stannar på halfva vägen.
* * * » Ni ser förvånad ut », anmärkte min fran- ske vän, då vi åter kommit ut på boulevar- den och långsamt bortfördes af den mörka menniskoströmmen, der karnevalsgycklet rasade i sina mest groteska former.
» Ni väntade er carmagnolen, och ni fick höra en fredshymn.
Louise Michel är från början till slut hvad vi kalla une femme de coeur, det är lösningen på gåtan.
Vid sidan
h illas ett .tum mor l / ockan under hela q v a r l a l e t.
För hvarje 6-tal abon- nenter, s o m s a m l a s, och f ö r hvllka afglften Insändes till Redaktionen af af intelligens och bildning eger hon en vekhet, en medkänsla för de svaga och förtryckta, som hos henne blifvit till fanatism.
Hon vet knappast sjelf, hvad hon utslungar i sina brandröda tal; hon vet endast ett: att hon lider af de fattigas nöd, och att hon vill af- hjelpa den.
Medan hon var lärarinna i Adeloncourt — det var långt före hennes deportation till Nya Caledonien — lät hon barnen börja och sluta läsningen med afsjungaude af marseljä- sen.
Vid barnens strof: Nous entrerons dans la carriére Quand nos ainés n ' y seront plus, föllo de alla på knä, den sjöngs solo af en af de minsta.
Och både barnen och lärarin- nan fingo oftast tårar i ögonen.
Inspärrad i fängelse här i Paris, gjorde hon godt, vårdade de sjuka och tröstade de bedröfvade — och de utverkade hennes be- friande.
Louise Michel är de fattigas afgud, och hennes legend skola de länge bevara.
Hon hade vunnit, om icke min öfvertygelse, så mitt hjerta, den gamla.
Hemkommen, tog jag ned porträttet af la vierge rouge och kastade det på elden.
Alvar Min lilla Arfwidsson.
bofink.
Ett barndomsminne.
t det stora ä p p e l t r ä d e t || T v å s m å f o g l a r h a d e b y g t; L i l l a g r å a bofinkshonan T i t t a r s t u n d o m fram så s k y g t.
Hennes vackra fogelmake H a n v a r ej så r ä d d.
N e j, v i s s t!
H v a r j e d a g h a n troget k o m m e r F r a m till husets förstuqvist.
O c h åt h o n o m d e r j a g h a d e N å g r a s m u l o r hvarje g å n g, Så i gengäld han m i g skänkte Liten vacker fogelsång.
D å s å s m å n i n g o m j a g lärde L i t e t a f h a n s s p r å k förstå, M y c k e t, m y c k e t h a n förtäljde, J a g satt tyst o c h h ö r d e p å.
A f d e n stora v i d a v e r l d e n H a n så m y c k e t h a d e set!, O c h u p p å hans v a c k r a s a g o r A l d r i g, a l d r i g b l e f j a g mätt.
O c h h a n s j ö n g o m söderns länder, D e r, s o m solen är så v a r m, M e n när så h a n q v a d o m n o r d e n, Hjertat s l o g uti m i n b a r m.
D å han sjöng o m aftonhimmeln O c h o m månens milda glans, O c h i själens djup h a n v ä c k t e H v a r j e k ä n s l a, s o m d e r fans.
— Satt en d a g j a g v i d m i t t fönster, J a g så v ä l d e n d a g e n m i n s, H e l t förbittrad d å j a g t ä n k t e; » I n g e n v e r k l i g g l ä d j e fins; K a n v ä l något väsen k ä n n a S i g till freds m e d lifvet h ä r?
K a l l t o c h r u s k i g t är det u t e, I n n e k n a p p a s t bättre är. » D å sågs lilla f o g e l n k o m m a, G e n o m v å t från trädets höjd, Satt ' s i g p å en qvist att qvittra U t sitt hjertas stora fröjd.
T y h a n s lilla g r å a m a k a S i n a tvänne ä g g h a r k l ä c k t, O c h m e d t v ä n n e fogelsöner N u förökad är h a n s slägt.
IDUN I dun, erhållet eit gra ti » exemplar for hela den tid, under hvilken abonn t men tet räcker.
Aro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumer a H a n sin l y c k a m i g förkunnar, G l a d t h a n j u b l a r a f full hals A t t d e andra foglar g r ä m a, S o m ej e g a n å g o n alls.
Man bör välja en rund hatt med ej för litet brätte af lätt filt och sätta en slöja på den.
K o m en fogel så till h o n o m, D e r h a n satt så g l a d o c h nöjd, O c h d e n andra f o g e l n s p o r d e: » K a n d u s j u n g a utaf fröjd, S o m är v å t o c h g e n o m f r u s e n?
» - » Är d u nöjd, så är du g l a d, Oförnöjsam h a r ej g l ä d j e!
» S å m i n lilla f o g e l q v a d.
L i l l a bofinkshanens qvitter G i c k till djupet a f m i n s j ä l!
A n d e n oförnöjda f o g e l n V a r j a g n å g o t bättre väl?
N e j, m e n h ä r j a g fick e n lexa, S o m j a g säkert länge mins.
Aldrig, aldrig mer j a g säger: I n g e n v e r k l i g g l ä d j e fins.
— S e d a n dess h a år försvunnit, F o g e l n borta länge se ' n.
O c h h a n s b å d a raska söner H a n o g barn o c h barnbarn r e ' n.
- I mitt inre föll en g n i s t a, O c h d e n r i k l i g n ä r i n g fann.
— - O, o m blott en g å n g j a g kunde S j u n g a, sjunga såsom h a n!
Gunlög.
På resande fot.
) u är restiden inne; den sköna sommar- luften lockar ut från det trånga hem- met, ut att se en liten kant af verlden, ut att låta nya vindar blåsa en till mötes.
Nu när kappsäckarne på så många håll packas för lusttripp eller långtur, kunde det j u vara på sin plats, att Idun sprakade litet med sina läsarinnor, om huru en dam lämpligast bör utrusta sig för en resa.
Ju mindre omsorg man behöfver ha för sin drägt, dess mera ostörd kan man hänge sig åt sina reseintryck.
För 4 å 5 veckor kan man mycket väl reda sig med en hand- koffert.
Hufvudsaken är, att de plagg man tar med sig äro nya och af godt tyg.
Koffer- ten kfin gerna vara en lätt pappkoffert, klädd med starkt läder- eller tygöfverdrag, hvarpå egarinnans namn och bostad böra stå med stora bokstäfver.
En plädpåse af ylletyg, juteväf eller dylikt är ett praktiskt ting.
Härtill tages ett lagom stycke tyg, omkring 70 centimeter långt, som rynkas samman i ändarne (med hufvud).
På långsidan sättas omkring 6 knappar till att sluta den med, och utanpå anbringas en ficka med lock och knapp för resehandboken.
A f linne och andra underplagg tar man så litet som möjligt.
Till resdrägt väljer man en enkel beige- eller annan yllekjol, grå eller brunaktig, då dammet ej synnes derpå, och för table dlidtén eller liknande tillfällen tar man med sig en bättre kjol, om sommaren t. ex. en svart spetskjol, som är lätt och ej skrynklas mycket.
Har man ytter- ligare utrymme, kan man äfven taga en äldre mörk kjol och ett tricotlif med sig för hvar- dagsbruk och nattresor.
A f utanplagg behöfver man ett, som ej är för tunnt, och en reskappa till skydd mot dam och regn.
Pläden bör vara lätt och varm.
Man bör ha ett par stöfletter med tjocka sulor och ett par promenadskodon; både dessa och stöflet- terna böra ha låga, breda klackar och passa väl, för att ej genera fötterna.
Dessutom ett par helt lätta och rymliga skor, som man kan taga på om aftonen och låta benen hvila ut i.
Man tar endast en en-tous-oas för både regn och s o l med sig, och denna bör ha ett starkt skaft, så att den äfven kan nyttjas som promenadstaf.
Till reshandskar väljer man gants de Suéde, men man tar dessutom med några par medel- ljusa glacéhandskar.
Väfda handskar duga ej, då dammet tränger igenom dem; de gä fort sönder, och händerna solbrännas mycket i dem.
Toalettväskan förser man med alla nöd- vändiga artiklar såsom kammar, borstar, tand- och nagelborste, tandpulfver, tvål, svamp, en flaska eau de Cologne, en med glycerin och en med benzin till att borttaga fläckar med och dessutom rismjöl och pudervippa.
Rent rismjöl är oumbärligt på fotturer, då det be- varar huden från att brännas upp af solen.
Skulle man likafullt blifvit utsatt derför, bör man o m a f t o n e D, innan man går till sängs, ingnida ansigtet med glycerin och strö ris- mjöl öfver.
Hettan i huden är då försvun- nen till morgonen.
Litet häftplåster och ett litet resapothek äro heller ej ur vägen att ha med sig.
Syväskan förser man med svart, grof och fin, liksom hvit tråd, litet svart silke och litet af samma färg som drägten, svarta och hvita band, kautschukband, en korsettsnodd, litet stoppgarn till strumporna, linneknappar, handskknappar, hårnålar, svarta och hvita knappnålar, sy- och stoppnålar, säkerhets- nålar, sax och en liten hornsked, under det man alltid bär knif med korkskruf och fick- kam på sig i fickan.
Litet gammalt linne är nyttigt att ha med.
Denna innehållsrika syväska bör man alltid, liksom toalettväskan, ha i plädpåsen tillsammans med resspegeln och nattlinnet, som lägges in i en negligé- påse.
Ett litet lågt dricksglas får också godt rum.
Resbläckhornet packar man in i en af stöfletterna och papper, kuvert och penna i en portfölj.
Af smycken bör man utom uret endast taga med en enkel, vacker brosch och ett armbaud, ty för det första anses det ofint att belasta sig med smycken på en resa, dess- utom får man ofta betala mera af denna grund, i synnerhet i södern, der man är van att anse menniskor, som bära mycket guld på sig, för rika.
Man bör i sin portmonnä bära endast så mycket pengar på sig, som man ämnar an- vända inom tvänne dagar.
D e öfriga res- pengarne har man inlagda i ett stycke vax- duk i en ficka i flanellsunderkjolen, hvilken för säkerhetens skull sys igen med starkt garn.
Besväret att sprätta upp sömmen är icke stort, och detta sätt att bevara sina penningar bättre än att bära dem i en pung om halsen.
När man om morgonen tvättar sig och lägger pungen ifrån sig, kan man allt för lätt glömma den, under det man icke glömmer att ta kjolen på sig.
Att taga en grof handduk med sig är j u icke alldeles nödvändigt, men den kommer ofta väl till pass.
Man lägger den till skydd mot dam öfver den ena färdigpackade sidan af kofferten, medan kamkoftan kan göra samma tjenst på andra sidan.
Kikaren hän- ger man antingen öfver skuldran eller sticker den i plädpåsen.
Man för naturligtvis med sig en anteck- ningsbok med almanack, på hvars första sida egarinnans namn står; i en sidoficka kan man ha visitkort.
I boken inför man sina
tion ske å närmaste postanstalt. — Bidrag frän alla områden f ö r qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör utgifter och dagligen i korta drag dagens händelser.
Äfven är synnerligen praktiskt att i början af boken införa en förteckning på alla de saker, man tagit med sig på resan.
* * * Som just i sommar helt visst mången af våra läsarinnor sträcker färden till Paris, den stora verldsstaden vid Seine, hvilken med sin storartade exposition för närvarande lockar hundratusenden och åter hundratusenden främ- lingar, vilja vi afsluta denna lilla uppsats med att lemna några praktiska vinkar för ett fjorton dagars uppehåll i Paris.
För den, som reser till Paris för att vistas der en kortare eller längre tid, är det alldeles nödvändigt att hafva någon kunskap i franska språket, liksom man bör på förhand hemma noga studera en plankarta öfver den stora verldsstaden med dess omnibus- och spårvagns- linier.
Bästa restiden är under vanliga år maj månad, ty då äro teatrarna ännu icke stängda, vistelsen i Paris är då angenämast, och man blir i tillfälle att få se riktigt pari- serlif på boulevarder och promenader, som då uppsökas af hela den eleganta pariserpubliken.
Dertill kommer, att just i maj månad öppnas och visas » le Salon », den årligen återkom- mande konstutställningen.
För i år gäller emellertid ett undantag, då expositionen först under högsommaren kan hinna blifva fullstän- dig och helt i ordning.
Ensamma damer kunna, om de ej i sätt och drägt sticka af mot andra, visa sig allena nästan öfver allt med undantag af på afton- konserterna i sommarlokalerna och på de billi- gare platserna i sekundateatrarna.
I sällskap med andra damer kunna de mycket väl till och med sent på qvällen gå på gatorna.
Pari- saren är alltid synnerligen höflig och oroar en- dast i ytterst sällsynta fall en dam, som går sin väg lugnt och stilla fram.
Dessutom må anmärkas, att kuskar, omnibuskonduktörer och sergeants de ville i regel äro utsökt artiga och förekommande, allrahelst dä de hafva en främ- ling för sig, hvilket de naturligtvis genast för- stå af uttalet.
Specielt till ordningens upp- rätthållare kan man vända sig för att erhålla anvisningar och upplysningar.
Det är icke svårt att finna sig till rätta i Paris.
Den egentliga staden ligger på båda sidor om Seinen.
Kundt omkring densamma drager sig den breda boulevard intérieur, som åter sönderfaller i fiere smådelar med andra namn (B. de la Madeleine, B. des Italiens, B.
S:t Germain e t c).
Två punkter på denna bou- levard intérieur, nämligen place de la Con- corde och place de la Bastille, äro samman- bundna genom rue de Rivoli, som går längs efter Seinen.
Denna skärs i rät vinkel af boulevard Sebastopol.
Dessa boulevarder till- samman bilda på stadsplanen en i fyra nästan lika stora delar delad cirkel, der boulevard intérieur är periferien och rue de Rivoli och boulevard Sebastopol utgöra två mot hvar andra vinkelräta diametrar.
Utanför boulevard intérieur ligga några förstä- der (faubourgs), som åter inneslutas af en cir- kelformig boulevard (boulevard exterieur).
Utom- kring denna ligga ytterligare förstäder äfven de begränsade af en boulevard, så att det på det hela taget finnes tre dylika gördelgator, den ena utanför den andra, som kunna anses hafva Seine-ön med Notre-Dame-kyrkan till gemen- sam medelpunkt.
Befordrings- och kommunika- tionsmedlen- inom Paris äro af fyra slag: 1) dro- skor, 2) omnibusar o. spårvagnar, 3) Seine-ångare mt 4) gördelbantågen.
i px I \ J I I \ j Kl IN användas och m arglnal lemnas.
Namn och adress torde alltid nog.
anglfvas, och kan i fullkomlig diskretion från redaktionens sidapäräknaa Man gör klokt i att, innan man stiger upp i en droska, låta gifva sig droskans nummer, emedan man utan detta ej kan göra sina rättig- heter gällande gent emot kusken.
Att åka i omnibus kostar 30 cent (6 sous) eller på främre platformen 15 cent.
Vid huf- vudstationer såsom till exempel vid Palais-royal utlemnas på grund af det stora tilloppet af åkande löpande nummer, efter hvilka passage- rarne uppropas och hvar och en i sin tur får taga plats.
Då man har skäl att frukta det vagnarne skola blifva öfverfylda, hvilket ofta är fallet om söndagarne, gör man derför klokt att gå omnibusarna till mötes och stiga på vid nästföregående station.
Seineångarne stanna vid hvarje brygga; man betalar för en tur 10 cen- timer utan afseende på dess längd.
Gördel- bantågen komma främlingar ytterst sällan i tillfälle att begagna sig af.
Om man under vistelsen i Paris icke vill bo i en privatpension, hvaraf det finnes tusen- tals med.varierande priser från fem francs för allting äfven inberäknadt vin till måltiderna, så kan man taga in på ett hotell och i lugn och ro söka ut åt sig en privat våning, eller ock kan man lemna alla sina reseffekter vid bangår- den, taga en fiaker och åka genom några bou- levarder och studera de der upphängda annons- skyltarne om uthyrande af möblerade rum.
Här- vid torde lämpligen böra påpekas, att synnerligen väl belägna äro de bostäder, som ligga vid Elysé, Opera, Palais Bourbon och Passy.
Bland restauranterna kunna särskildt rekom- menderas alla de olika » Duvalska » etablisse- menten.
Dessa äro allesamman utmärkta mat- ställen, som stå under samma ledning och fin- nas i alla delar af Paris.
Men märk väl, att man i Paris aldrig får glömma att gifva dricks- penningar!
8.
Tafvelsamlingen i Louvre; studium af gallerierna; vid middagstiden besök i S:t Denis.
9.
Trinité S:t Augustin och Parc Mon- ceaux; vid middagstiden zoologiska trädgården.
10.
Versailles, färden fram och åter med bantåg, slottet med dess museum, slottsparken, stora och lilla Trianon, vattenkonsterna.
11.
Inköp; besök i des magazins » Louvre »; vid middagstiden Trocadero med dess härliga utsigt och en promenad vid sjön i skogen.
12.
Tafvelsamlingen i Louvre, Apollosalen och franska skolan; besök i gobelinsfabriken och färd tillbaka genom parc de Montsouris.
13.
Salongen i palais de lTndustrie och panoramat.
14.
Döme des Invalides med Napoleons graf och afskedsfärd utefter quaierna ända till pont d ' Austerlitz och tillbaka öfver boulevarderna ända till place de la Concorde.
ge af Iduns ärade läsarinnor, som, ej prenume- rerat till årets slut, torde o för dröj ligen, förnya prenumerationen till nu instundande qvartalsskifte, på det intet afbrott i expedi- tionen måtte behöfva ega rum.
Sent ankom- mande prenumeranter löpa risk att gå miste om ett eller annat af de första numren i det nya qvartalet, all den stund upplagans storlek bestämmes efter antalet abonnenter, som tecknat sig vid utgången af näst föregå- ende qvartal.
Såsom vi förut haft nöjet meddela visar sig Idun oupphörligt vinna allt vidsträcktare spridning — en omständighet, som oaflåtligt Förmiddagarne kan man använda till att skall sporra redaktionen till nya- ansträng- Sålunda hafva vi besluta att fr. o. bese gallerier och kyrkor, som ligga i ens väg, ningar.
m. den 1 instundande juli minst en gång i eller för att göra uppköp och dylikt.
Efter- middagen tillbringas i en af parkerna, kl. mel- månaden lemna ett 12-sidigt nummer i stället Och äfven i andra hänseen- lan 4 och 6 vid Corso i Champs Elysée; för ett 8-sidigt.
den hoppas vi på bästa sätt kunna tillgodose aftonen på teatern, cirkus eller hippodromen.
våra ärade läsarinnor.
Indelar man sin tid på följande vis, torde Till dessa våra ärade läsarinnor våga vi man ej alt för mycket trötta ut sig: emellertid ställa den förhoppningen och rikta 1.
En tur i vagn för att orientera sig, hvar- den vördsamma uppmaningen, att de på allt vid vägen tages genom Are de triumphe, Ave- sått skola stödja oss, särskildt genom att hos nue des Champs Elysée, place de la Concorde, vänner och bekanta, der Idun ännu ej vunnit rue de Rivoli, förbi Tuilerierna och Louvre inträde, varmt rekommendera den samma.
till place Chatelet; bestigning af S:t Jacques- Betånken blott: om hvar och en läsarinna af tornet, derefter Nölre-Dame; vid middagstiden Idun skaffade en enda ny abonnent — färd genom bois de Boulogne ända till sjön.
och hvilken qvinna eger ej så mycken över- 2.
Målaregallerierna i Louvre; vid middags- talningsförmåga?
• — så skulle den tillökning tiden besök vid rue de la Paix, Madeleinekyr- af upplagan, som detta åstadkomma, sätta kan, det inre af operahuset, en färd till fots utgifvaren i stånd att ytterligare utvidga tid- utefter boulevarden ända till Bastilleplatsen.
ningen och må hända göra hvarje nummer 3.
Skulpturmuseet i Louvre; vid middags- minst 12-sidigt.
En mängd intressanta saker tiden med omnibus till kyrkogården pére La- och uppsatser, som nu af brist på utrymme chaise (dock utan att besöka alla beryktade måste uteslutas, skulle då kunna få plats i grafvar); färd med bantåg till stationen Belle- » damernas egen tidning. » ville, derefter till square des Buttes-Chaumont.
Vi räkna i detta fall på hvarje läsarinnas Om det är en söndag, blir det tillfälle till ett goda vilja och oemotståndliga övertalnings- intressant studium af arbetarbefolkningen i förmåga.
Paris.
Glömmen ej att i tid förnya prenumera- 4.
Musée de Cluny, väderqvarnarne och tionen — helst till årets slut — i, hvilkas kyrkogården Montmartre.
abonnement utlöper med innevarande månad!
5.
Ett besök hos » Bon-Marché », hvarför- Med utmärkt högaktning innan ' man hört sig för om, när husets inre visas; vid middagstiden färd med en Seine- ångare till Bois de Vincennes och med omnibus tillbaka.
Redaktionen, 6.
Musée de Louxembourg, Pantheon med jardin des plantes.
7.
Besök vid hallarne, blomstermarknaden, I d u n s Hotel Dieu, Palais de Justice med Sainte Chapelle; vid middagstiden färd genom Bois B y r å och.
E x p e d i t i o n de Boulogne till vattenfallet.
hållas under sommarmånaderna öppna hvarje helg- fri dag kl. 1 1 - 2.
M x n u s K n p t, s o m ej antages till Införande, återsändes, såvida p o r t o bl- fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
Ett storstadsbarn.
I r- \ I I U I \ J \ J l \ l Annonser mottagas endast mot kontant llqvld I förskott af 2 5 öre p r 4 - spalt, petltrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under I krona.
ständiga exaltation, till sist tröttade till apati.
Endast så kunde jag undgå, hvad jag högst fruktade — att tänka till baka.
.
.
Men ej ens på detta sätt skulle det länge Berättelse för Idun få fortblifva.
Min mans vänlighet emot mig aftog så småningom till kall likgiltighet, och af J o h a n j t a r d l i n g.
jag var för honom snart icke mer än en be- (Forts.) svärlig kappsäck bland alla andra, vi måste » i f e g l e h slutet blef — ja, det känner du.
draga med oss på våra resor.
Han började ^§~M Inför pappa Rebolledos eviga jemmer, rent af försumma mig.
hans böner, hans hot, hans tårar — inför Hvart vi kommo, sökte han ensam upp Kruses passionerade enträgenhet, hvilken ibland gamla umgängesvänner, muntra sällar, med tog så våldsamma utbrott, att jag förskräcktes, hvilka han lefde om i sus i dus på klub- gaf jag till sist vika, utpinad och dödstrött.
barne och restaurenterna; det kunde så hända Mest inverkade härvid, att gamla fordrings- att två, tre dagar gingo, utan att jag såg en egare började illa ansätta pappa Rebolledo, skymt utaf honom, då jag fick sysselsätta då våra inkomster voro ytterst klena; han mig, bäst jag gitte, på hotellet, der vi bodde.
förtjenade sjelf intet, utan endast förslösade Jag brydde mig mindre om hans försum- till dryckjom af min knappa förtjenst, hvad lighet än den smälek, jag genom densamma allt han kunde komma åt.
led inför betjeningen på hotellet, hvilkas hälft Nu hotade de till sist med utmätning och beklagande, hälft spefulla blickar brände mig ruin; han skulle få gå från gård och grund, som eld, när helst jag vågade visa mig i hvilket han j u ock senare, trots allt, fick trapporna eller vid table d ' hoten.
göra, stackars gamle pappa Rebolledo!
Jag visste, att han under denna tid allt Hans fortviflan och hans förebråelser kunde mer och mer började glida till baka in jag nu ej längre se, ej bära.
Han anropade i en gammal last, som han dock under de mig på sina knän.
Han skulle dö i ränn- senaste åren motarbetat — spelpassionen.
stenen, jag ville se honom göra det, och dock Jag kunde öfverraska honom ibland, när han kunde jag med ett enda ord, ett enda litet med ett bistert utseende satt lutad öfver sina ord rädda honom och skaffa mig sjelf en räkenskaper, något med hvilket han förut lysande ställning!
V a r detta den tacksamhet, aldrig befattat sig; han brusade då upp och jag bevisade honom, som varit för mig som blef häftig, öfver att » jag lade mig i saker, som ej anginge mig ».
en kärleksfull far?
Han hade förr slösat penningar på mig, Samtidigt ställde Kruse till ett fruktans- värdt uppträde, hvarvid han, med revolvern långt mer än jag sjelf önskade.
Nu blef det i hand, hotade att döda sig inför mina ögon, tvärtom: bistra miner och klagomål, så snart jag hade något behof.
Jag kunde förstå, att om jag ej lyssnade till hans böner.
Lysningen, vigseln i största tysthet — allt hans affärer genom olyckligt spel voro bragta drefs på med svindlande fart.
Jag hann ur jemvigten.
under dessa dagar aldrig tänka, aldrig komma Sedan jag en gång gjort ett försök att till besinning.
De båda männen lemnade mig vänligt varna honom, slog han mig, slog mig icke tid dertill, för visso af fruktan att jag för första gången!
Jag blef då utom mig af ännu skulle kunna återtaga mitt ord.
fortviflan och smärta, och jag tänkte under Jag kan icke göra Kruse den förebråelsen, tvänne dygn af sömnlöshet och tårar med att han icke under denna tid sökte visa mig allvar på att i Seinen göra ett slut på hela all kärlek och ömhet.
Att han älslcade mig, mitt elände.
Gud stod mig dock bi.
D u häftigt, lidelsefullt, kunde jag ej betvifla.
skall tänka dig, att det var den första gången; Men det var något sinligt och stormande i jag fick nog sedan vänja mig dervid.
.
.
hans ömhetsbetygelser, som beständigt skrämde Det var nu i våras, som vi lågo ovanligt mig ifrån honom och väckte min afsky.
länge stilla i Paris.
Kruse hade kommit in Strax efter bröllopet reste vi utomlands.
i ett kotteri af de allra vildaste spelare, som Jag hade sjelf gjort detta till ett vilkor, då den stora staden eger, och han tillbringade jag ej skulle haft mod att stanna i Stock- hvarje natt i deras krets.
holm efter min förnedring, mod att möta När han kom hem på morgnarne sedan det gamla bekanta och vänner.
dagats, var han ibland förfärlig att skåda.
Jag behöfde ut att förströ mig.
Resor och Den otyglade passionen, nattvaket, själsskak- oaflåtligt vexlande, nya intryck skulle, så ningen hade lemnat sina spår i hans ansigte hoppades jag, hindra mig få tid att vända och öfver hela hans väsen.
Ögonen brunno mig allt för mycket in i mig sjelf och i mina med matt, hemsk eld öfver sina blåa ringar, den bleka pannan kallsvettades, kring mun minnen.
De två första åren af mitt äktenskap voro och ögon ryckte det nervöst.
Jag förstod, att jemförelsevis lyckliga.
Min mans häftiga öm- han måtte förföljas af en mördande otur.
Men jag teg och höll mig blott undan het svalnade ganska snart utaf, men han för- blef dock förekommande och vänlig.
Och mig honom, så mycket det var mig möjligt.
Efter sjelf föreföll det så oändligt mycket mindre sådana nätter visste jag, att minsta ord, en pinsamt.
V i foro ideligen fram och åter öfver sorgsen blick kunde reta honom till vansin- hela kontinenten.
Den ena veckan på tea- nigt raseri.
trarne i Paris, dén andra på väg till Rom, Ibland, då lyckan för ett kort tillfälle lett den tredje en afstickare till Wien eller Buda- emot honom, kunde han deremot komma hem pest.
Jag tror ej, att vi under dessa år någon upprymd och ovanligt vänlig.
Men det låg enda gång lågo i en månad stilla på samma äfven i hans glädje och vänlighet något öfver- ställe.
spändt och forceradt, som var nästan lika Det var ett formligt nomadlif.
Det stämde pinsamt som hans onda humör och grubbel.
Hvarifrån han tog alla penningar att under godt öfverens med min mans lynne och vanor; och ändock dref jag sjelf än ytterligare på.
denna tid uppbära förlusterna, kunde jag icke T y det var en oaflåtlig, febrilt sjuklig oro i fatta.
Hans egen förmögenhet hade ju varit mitt sinne, som fordrade nya ansigten omkring betydlig och bör väl ännu vara åtminstone mig, nya intryek och förströelser, som födde till en stor del bibehållen, då mer än hälften nya tankar och samtidigt, genom sinnets be- af penningarne äro, genom faderns förtänk- samhet så placerade, att min man endast kunde komma åt räntorna.
Men derigenom var följden ock den, att han esomoftast saknade rörliga medel att be- täcka de tillfälliga, kolossala förlusterna.
Siu lånekredit hade han ansträngt till det yttersta.
Den förkrossande upptäckt, som en till- fällighet lemnade mig i händerna, förklarade allt.
Oaktadt jag nu, älskade Klara, före- satt mig att i allt tala fullt ut till dig, har jag dock ej styrka dröja vid denna dystra punkt.
Han skref falska vexlar på din bror — der är saken i sin nakenhet — och hvad mera är: detta var ej första gången, Han hade en gång förut, före vårt giftermål, på samma sätt missbrukat hans vänskap.
Din broder räddade honom då genom att i ädelmodig tystnad betala dem.
Att han hade hjerta nog att nu, för andra gången göra det, att rädda Kruse undan nesa och straff — detta förstår jag ej sjelf.
Det var dock så långt gånget, och skan- dalen redan så vida känd, att vi hals öfver hufvud måste lemna Paris.
Jag var mer än krossad, jag var förintad, och jag följde honom viljelöst.
Det bar närmast till Monaco.
Gud allena vet, hur han här på nytt kunde skaffa sig tillfälle dertill — men inom ett par dagar var han besinningslöst indragen i spelet vid rouletten.
Nu gingo flere dygn, under hvilka jag hvarken såg till honom eller hörde ett ord ifrån honom.
Jag lefde i en ångest, som ej kan beskrifvas, söndersliten till kropp och själ.
.
.
Så en morgon, klockan var nyss 4, då jag efter en lång sömnlös natt till sist, alldeles vanmäktig af fysisk och själslig trötthet, nyss fallit i en tung, medvetslös dvala, knackade det hårdt på min reglade dörr.
Jag spritter upp ur sömnen med hvarje nerv i uppskrämd spänning.
Så får jag höra hans röst utan- för dörren, dämpad, upprörd och hes: » Öppna, Ruth; skynda dig, öppna; det är jag. » Jag stapplar med möda upp och får regeln ifrån.
Min man träder in.
Jag skall ej söka beskrifva det hemska mörkret i hans slappa ansigte, men, om jag än lefde till verldens sista dag, skall aldrig denna bild gå ur mitt minne ... » Skynda dig, gör dig i ordning, vi skola fara med morgontåget kl. 5 till Menton », säger han.
» Min Gud — Elon — hvad är det då?
Säg hvad är det?
Svara mig — af barm- hertighet! » » Å r det! » — skrattar han nervöst.
» Hvad inbillar du dig?
V i måste resa — voilåtout!
Och nu — • låt det gå undan. » Mekaniskt lydde jag honom.
Han beherr- skade mig som i en hypnotisk sömn.
Hur jag i all hast fick mina kläder på, hur våra saker rafsades i hop och kommo i väg, hur vi sjelfva hunno in i vaggonen i sista stund — hur, j a hur?
— men det gick.
Jag föll i en oemotståndlig, nervös gråt, så fort tåget kommit i gång; han gaf mig en vred blick, tände sin cigarr och gick ut på platformen, lemnande mig åt mig sjelf.
Redan i Monaco hade hälft förstulet sqval- ler nått mina öron, om att Kruse kommit i kompaniskap med en ung, rysk äfventyrerska, som spelade ett djerft spel vid rouletten.
Jag hade mött henne en gång i vagn ute på strandboulevarden, och min kammarjungfru hade visat på henne för mig.
Hon hade ett par svarta, förfärliga ögon och var klädd med skrikande lyx.
I P \ I 1 M 1 LJ U IN Med Iduns expeditlon är förenad Iduns uträttnlngsbyrå, hvilken gratis verkställer alla uppköp åt Iduns abonnenter I landsorten samt för öfrigt b l l,, B a s t e r P ' En vecka låg jag i medvetslös feber; hade Man jag kunde icke tro detta ovärdiga sqväller, icke tro det, och jag visade med ej min trogna Lisette skött om mig, hade jag nu ej längre varit i lif.
Det hade nog förakt ifrån mig hvarje tal ditåt.
ock varit det lyckligaste.
.
.
kunde han väl dock icke glömma sig!
Men så till sist — ja, jag kom mig och A c k, låt mig vara kort — du anar redan allt — och det svartnar för mina ö g o n.
.
.
kommer mig dock aldrig åter.
En summa Du ser, att jag knapt längre kan föra pen- penningar hade han lemnat mig före sin flykt.
nan.
Men jag vill, att skall bli sagdt — Och jag hade mina smycken, många och dyr- I Menton öfvergaf han mig — med henne bara, dem jag förpantade.
Jag hade nu endast en idé, en tanke, som De rymde tillsammans.
Hvart, vet jag ej uppslukade hela mitt väsen — den än.
Jag har sedan dess ej hört ett ord ifrån hem.
Hvarför, till hvad, till hvem — jag frågade ej derefter.
Men denna nya åtrå honom.
ville Så långt allt 8 o c n Pä bästa sätt utför alla möjliga uppdrag ill!
tjenst för Iduns ärade läsarinnor.
brände som en feber i mitt blod och höll mig uppe.
Under strida tårar skildes jag från min tjenarinna, nej, min väninna, vid stationen.
O c h så reste jag, reste — natt och dag — Allt det andra känner du.
Ett återstår mig blott.
.
.
» Här var brefvet plötsligt slut.
Det sak- nade till och med underskrift.
Kuvertet bar en främmande handstil.
att komma V å r a b a r n.
För en tid sedan kom undertecknad på, besök i en familj, der en ung fru med sin 2- a.
3-åriga lilla dotter äfven- ledes var på besök.
Barnet var ganska behändigt, och en af de närvarande yttrade något ditåt, men den unga mo- dern bad enträget, att man icke skulle säga något sådant, emedan den lilla redan visade anlag för att tycka om sig sjelf.
Berättade dervid, hurusom flickan några dagar förut varit inne hos ett annat fruntimmer och vid hem- komsten från henne flere gånger ytt- rat: » Mamma, tant sa ' jad behändi, jad lal. » Men detta och en hel del annat » behändigt », som tösen sagt och gjort, berättade modern i den lillas när- varo utan att tänka på, att det kunde skada henne.
Om tillvägagåendet var klokt, lemnar jag åt mödrarna sjelfva att bedöma.
E — a — K l ä d e d r ä g t e n.
Medel att återställa blank och skrynk- lig sammet.
Det är en väl känd sak, huru lätt kläder af sammet förlora sitt vackra utseende, derigenom att sam- meten skrynklas och blir blank.
Det torde derför vara angenämt för mån- gen att erhålla kännedom om ett en- kelt medel att upphjelpa det förstörda tyget.
Man afsprättar sammetsstycket och spänner upp det i en ram; gör derefter ett starkt afkok på grönt te, slår detta i ett stort, vidt fat och ställer fatet under ramen, så att ångan träffar sammetens afvigsida.
Då tyget är fuk- tigt, utan att vara rått, tager man bort fatet, vänder om ramen, och stryker sammeten på afvigsidan flere gånger med ett ej allt för hett jern, tili dess att all fuktighet är utdrifven ur tyget.
Genom ett dylikt förfarande blir sam- meten som den vore ny.
Innan sam- meten utsattes för ångorna från teet, måste man med en borste väl borttaga allt dam.
Vill man ej göra sig den mödan att lössprätta sammetsstycket, så fuktar man på afvigsidan de ska- dade ställena med en i hett te doppad och väl urkramad svamp, och i det tvärme personer hålla tyget spändt emellan sig, öfverfar man det helt lätt med ett jern.
Fanny — g.
Borttagandet af fettfläckar och tvätt- ning af genom svett smutsade rock- kragar m. m.
Man bestryker fettfläc- karne temligen tjockt med frisk ägg- gula, låter dem derpå torka fullkom- ligt i luften och gnuggar sedan ur, dem, hvarpå man tvättar fläckarne i ljumt vatten.
Med fina tyger och fär- ger måste naturligtvis förfaras försig- tigt, i synnerhet vid gnuggningen, under det nrtvättningen kan verkställas med en i ljumt vatten doppad mjuk lapp.
Kläde eller andra luggiga tyger böra efter tvättningen borstas efter luggen och derefter pressas.
Fanny — g.
Att få gult linne hvitt igen.
När tyger antingen genom långt liggande eller lut gulnat, hvilket i allmänhet snarast sker med bomullstyg, så kan man på följande sätt få det hvitt igen: man lägger det gulnade tyget åtta dagar i blöt uti tjärnmjölk och tvättar det se- dan i ljumt vatten och hvit tvål, hvar- efter det torkas.
Om det behöfs för- nyas detta ännu en gång.
Tjärnmjöl- ken bör vara några dagar gammal och något sur.
Fanny — g.
T v ä t t e n.
Mycket arbete och nötning af klä- derna kan besparas, genom att dagen före tvättdagen kläderna läggas i blöt.
Ett utmärkt medel, som gör kläderna lätta att få rena och ej skadar dem, är Eneroth &amp; C:is lutpulfver; | kilo tillsamman med lika mycket såpa upp- löses i kokhett vatten, hvilket silas genom en grof handduk, att ej några osmälta partiklar medfölja.
På det, som stannat qyar i handduken, slås ånyo vatten och vispas väl o m; sedan påhälles kallt vatten, tills luten kännes lagom stark.
Häraf slås sedan öfver de sorterade kläderna, hvilka få stå till påföljande dag, då de upptagas och läggas i varm såplut, hvarefter de tvättas på vanligt sätt.
Dana.
F ö n s t e r t r ä d g å r d e n.
Iakttagelser af en blomstervän.
Till plantornas mest intressanta kemiska förändring hör utan tvifvel den arti- ficiella förändringen af blommornas färg genom tillförande af vissa ämnen till deras rötter.
Uppblandar man jor- den, hvari de växa, med pulvriseradt träkol, så erhålla blommorna af georgin- rosen och nejlikväxten m. fl.
en vida mörkare och fylligare färg.
Kolsyrligt natron färga hyacinternas kalkar röda, jernstoft färgar dem blåa och violetia; fosforsyrligt natron förändrar blomster- prakten hos andra trädgårdsväxter på de mest olika sätt, allt efter deras förra färg.
Fanny — g I n l ä g g n i n g a r.
Pickles.
Man tager de minsta och finaste turska bönor, ärtskidor, små morötter, gurkor, krassknopp, blom- kål och syltlök, som kunna fås.
Hvarje sort lägges i saltlake ett dygn och förvälles sedan hvar för sig i samma lake, hvarefter det sammanblandas till- lika med ingefära, hvitpeppar, nejlikor, omalen senap samt några bitar peppar- rot.
Derpå fylles sedan stark vinättika; spansk peppar inknytes i en tunn lapp och inblandas i sallaten.
Sedan öfver- täckes den med dubbla handdukar och någon tyngd derpå.
När den så har stått i 8 dagar, sorteras pickles i små glasburkar, hvilka väl betäckas, först med vaxadt papper och sedan med oxhinna, hvarefter de förvaras.
H — l — a.
K ö k e t.
En bra putssmörja, för koppar och bleck, göres af sur mjölk, ättika och krita.
Denna smörja kan man förvara i flere veckor och vid behof lösa upp.
Utilis.
För att aflopps- eller s. k. slaskrören från köken icke skola tilltäppas, är det nödvändigt att emellanåt, minst en gång i månaden, skölja dem med kok- hett vatten.
Om detta i alla lägenhe- terna inom ett hus iakttages, skulle mycket obehag undvikas, men som an- vändandet af detta enkla medel van- ligen försummas, bildas snart i rö- ren ett fettlager, som fasthåller smut- sen och småningom tilltäpper röret.
Utom de obehag och faror sådant med- för i helsovårdshänseende, kunna rätt stora skador derigenom framkallas.
T.
ex. om nedre delen af ett aäoppsrör är tilltäppt, så söker sig, sedan röret blifvit fyldt, det vatten, som i de öfre våningarna utslås, väg genom slask- backarna i de underliggande köken.
A r o då de der inneboende exempelvis frånvarande, får naturligtvis det orena vattnet obehindradt utrinna å golfven, hvaraf följderna lätt inses.
Dana.
H u s h å l l e t.
Om ägg äro färska eller ej utrönes lätt, om man upplöser 120 gram salt i en liter vatten och lägger äggen häri.
De, som sjunka till bottnen, äro ny- värpta, och allt efter sin ålder hålla de sig högre och högre i vätskan; 5 da- gar gamla ägg flyta ända uppe vid ytan, och äro då ännu dugliga till in- läggning för vinterbehof, men sticka de upp öfver ytan, kan man ej med säkerhet vänta, att de skola hålla sig öfver vintern, på hvad sätt de än in- läggas.
Dana.
(Forts.) och käns mycket saftigare.
Förvälda risgryn göra samma verkan.
Att öfverstryka brödkakorna med ljumt vatten före gräddningen förhindrar att de spricka sönder; öfverstrykning med kallt vatten, under stekningen och sedan de blifvit tagna ur ugnen, ger dem ett vackert, glänsande utseende.
Smör eller vispade ägg åstadkomma naturligtvis ännu vackrare resultat.
V ä f n i n g.
Tag vara på alla sidenlappar, äfven de, som ni anser vara för små eller dåliga till lapptäcke.
Klipp dem i små bitar samt rispa upp dem.
När ni fått 637 gr., så blanda detta med 1,275 kgr.
ull, helst både svart och hvit.
A r rispet efter ljusa lappar, tager man öfvervägande svart ull, att det hela får en tackgrå färg.
Låt sedan någon gumma, som ni vet spinner väl, få spinningen om hand, då den med kard- ning vanligen betingar sig ett pris af 75 öre för 425 gr., 50 öre för enbart ull.
Sedan köper ni svart tvinnadt bomullsgarn (20-nummers) till ränning, och väfver eller låter väfva eder ett tyg, hvilket, sedan det hos färgare fått vederbörlig press, kommer att bli eder till en varm och skön klädning.
Utilis.
B a k n i n g.
Några bakreglor.
Bakning — i syn- nerhet småbrödsbaket — intager ovan- ligt långa spalter i Idun, ett bevis på, huru fallen den svenska husmodern i allmänhet är för detta » lifvets sötma ».
Det vore kanske på sin plats att fasta uppmärksamheten på några allmänna bakreglor; ty det beror ju ibland af obetydligheter, om en sats lyckas eller ej, och vanligtvis kan man ej förstå, hvaruti felet egentligen består.
Det mest maktpåliggande är alltid sjelfva gräddningen — och ej förr än efter många försök och lång erfarenhet lär man sig bedöma den rätta hettan till de olika bröd- och kaksorterna.
Steker man i kokspisen, bör man und- vika att under stekningen.
hälla kallt vatten i reservoiren — denna plötsliga afkylning har nog förstört mången plåt med godsaker.
Dernäst spelar jästens beskaffenhet en stor roll.
Bryggerijäst silas, så att inga beska humlefrön blifva qyar — skall den ej genast begagnas, häller man friskt källvatten på, som dock sedan afhälles; utspädning med litet dricka förbättrar den ibland.
Press- jäst lägges i kallt vatten under några timmar och upplöses sedan i ljum mjölk.
Vid degarnes omvridning tillägger jag alltid litet ny jäst samt ibland en te- sked magnesia, som gör skorpdegen särdeles lös.
Har man torr pressjäst öfver, så förvarar man den bäst genom att strö fint socker emellan.
Fat och tråg, som skola användas till jäsdegar, mjölet samt alla ingre- dienser måste uppvärmas på förhand, likaså bakfiltar och baklinne En stor hufvudsak vid alla småbröds- satser är att röra både tillräckligt länge och tillräckligt fort och jemnt, d. v. s. ej saktare mot slutet.
Blandar man rifven kokt potatis i bröddegen, så torkar brödet ej så snart H v a r j e h a n d a.
Klister för papper och papparbeten.
Man rör rismjöl tillsamman} med kallt vatten och låter det koka vid lindrig eld, tills det blir temligen tjockt.
Detta klister har en vacker, hvit färg och blir vid torkningen nästan genomskin- ligt; det är förträffligt för alla papp- arbeten, hvilka fordra stor renlighet; likaså för infattning af kopparstick, fotografier o. d. Tillsätter man mindre vatten vid beredningen, så erhåller det tillräcklig fasthet, att man deraf kan forma små byster, basreliefer, statyetter och dylika föremål, hvilka vid tork- ningen antaga en vacker glans och ganska länge hålla sig, om man an- vänder någon försigtighet, såsom att betäcka och bevara dem för fuktighet.
X.
Lim.
Ett slags flytande lim b: redes på följande sätt: tre vigtdelar lim sön- derbrytas i små stycken och öfvergjutas med åtta lika vigtdelar mjukt (d. v. s. icke kalkhaltigt) vatten, hvarefter det får stå några timmar.
Derefter till- sätter man en half vigtdel saltsyra med tre fjerdedels vigtdel zinkvitriol samt håller slutligen blandningen under tio till tolf timmar vid en temperatur af 85 till 90 grader Cels.
Detta lim stel- nar icke och utgör ett särdeles godt bindeämne.
Fanny — g.
L ä k a r e r å d.
G. H-s.
Adr.
Hamngatan 3, A.
9 - 1 0 f. m.
En * oläck » vän af Idun.
Se svar till Lfetitia.
i n:r 9.
H.
A. Fotbaden äro nästan nödvändiga.
Om ni tar dem på qvällarna och på morg- narna tvättar lotterna med källkallt vatten med grundlig frottering efteråt, så löper ni ej fara att förkyla eder.
Angenott.
Se svaren Ina i n:r 9 och till Lilly i n:r 13.
Drick kaffe högst en gång dagligen.
S / I vilja särskildt fästa uppmärksamheten pä iduns i arr.plighet for piatä- sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom för alla Öfriga slags l I LJ ombesörjer lus ntriitiiuslyri åt Iduns mot en (dock I I Kj L J IN annonser so * n beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom S.Gumselius annonsbyrå och hes redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
genom och fullt obetydlig genast) k o m p e t e n t a personer u p p k ö p i alla möjliga b r a n s c h e r g r a t i s Skandinavisk ersättning.
Modetidnings Alla m o t fraktkostnader.
saker abonnenter skickas Dubbelt porto och f ö r u p p d r a g åt m o t efterkraf torde och få andra returneras medsändas.
[241] Betty.
Se svar till G. H — s här ofvan!
En ung, bildad flicka önskar till hö- G.
S.
E.
Använd under ett par månaders sten plats i familj för att gå frun till tid den behandling, som föreskrifvits för Lilly i n:r 13. hända.
På lön göres intet afseende.
W. A.
Tag hvarje morgon kall afrifning Goda rekommendationer kunna erhål- öfver hela kroppen (helst med lakan); förtär las.
Svar under adress: 18 år, Kors- lättsmält och närande föda, isynnerhet mjölk- bergs, H.
S. .1.
[279] mat och ägg; vistas så mycket som möjligt i fria luften och drick under några veckors tid ett lämpligt jern vatten (t. ex. Ronnebyvatten: Va dricksg ' as 3 gånger dagligen).
Grubbla för öfrigt ej för mycket öfver det ämne, som egentligen tyckes oroa er.
Stina.
Ja, o in temperaturen öfverstiger 18° Stockholm och öfriga bokhandlare C. och ni går er grundligt varm efter badet.
Anna.
Om möjlighet finnes, bör ni ej un- ha i dessa dagar utkommit följande derlåta att under sommaren undergå enbrunns- till nedsatta, ytterst och badbur.
Af medicin enbart har ni ej billiga priser: mycken förbättring " att vänta.
Den under- lifsåkomma, som efter alt sannolikhet före- finnes, fordrar äfven ordentlig behandling.
D:r — d.
!
Breflåda.
Sigrid har bref att afhemta pä redaktionen.
L. F. Har ännu ej användts.
E.
P.
Detta porträtt blefve af för specielt ortintresse.
Louise.
Med snaraste, i mån af utrymme.
Klea.
Edert poem är ju ganska läsbart, men dock ej af tillräckligt värde, synes oss, för att vi skulle vilja särskildt honorera det, då vi ha mer än god tillgång på poetiska bidrag.
Bed.
I n n e h å l l s f ö r t e c k n i n g: Inflytande till det goda; några ord till systrar.
— » Den röda jungfrun »; pariserbref till Idun af Alvar Arfwidsson.
— Min lilla bofink; ett barndomsminne.
Dikt af.Gunlög.
— På resande fot.
— Tillkännagifvande.
— Ett storstadsbarn; berättelse för Idun af Jo- han JSIordling.
(Forts:) Våra barn.
— Klädedrägten.
— Tvätten.
— Fön s t erträdgården.
— Inläggningar.
— Köket.
— Ilnshället.
— Balcning.
— Väfning.
— Hvarjehanda.
— Läkareråd.
— Breflåda.
A P R I Koman af E r n s t 346 sid. Pris: 1 kr.
50 öre.
Ur Tvänne Verldar Roman af Emilie Lundberg.
366 sid. Pris: 1 kr.
50 öre.
Fyratio Ljugare Andra E ordentlig, samvetsgrann b a m s k ö t e r s k a, äfven kunnig i en husjungfrus göromål, erhåller plats 24 oktober hos fru Alma Liining, Karlshamn.
(G.
19311) [281] Att undervisa mindre barn finnes plats för en anspråkslös, barn- kär lärarinna.
Ansökningar adresse- ras: Fru E.
Pripp, Tiarp, Halmstad.
[277] En enkel, anspråkslös flicka med håg och vilja att deltaga i och grund- ligt lära hushållsgöromål under hus- moders ledn.
erhåller pl.
på landet mot 200 kr.
årsafgift.
Svar till till lägsta priser.
J \ 3l~1X i g o d a Ett bättre, stadgadt fruntimmer, som genom sin broders död (hvars hus hon förestått) blifvit utan sysselsätt- ning, önskar sig plats till hösten som värdinna eller hjelp i familj.
Van vid ordning och sparsamhet, kunnig i söm- nad.
Svar torde inlemnas till » S.
E.
», Iduns byrå.
[271] S om jag i senaste numret af Idun läste » Ett tomrum att fylla », får jag endast säga, att, om der verk- ligen vore någon bildad familj, som ville hafva en första vårdarinna för sina barn, skulle jag gerna vilja mot- taga en dylik plats.
Jag är van att sköta barn samt har fått en utmärkt god och bildad uppfostran och är äfven villig att undervisa dem, om så for- dras.
Svar jemte uppgift om lön m. m. torde under adress » Ella » med det första insändas till Iduns byrå.
[278] Husmödrar!
Tli.
Wlnhorg &amp; C:is Försöken i Stockholm tillverkningar af Concentrerad Ä t t i k a pä flaskor för ut- spädning.
S e n a p.
Sorglustiga blandad efter engelsk och fransysk smak, ilere sorter.
Humoresker af Geo W. Peck, Med 7 illustrationer.
Öfversättning från italienskan af E.
a f D.
110 sid. Pris: 75 öre.
Skildringar ur Teaterlifvet af Magnus Ringh, förf.
till » Bakom Kulisserna ».
198 sid. Beefsteaksauce.
S o j a, flere gånger DIVERSE.
förf.
till » Tjufpojkstreck » och » Bill Nye ».
Doktor A. Afzelius l i l l a V a t t u g a t a n 34.
Behandlar företrädesvis mag- och hudsjukdomar.
Praktiserar 1 juni — 1 sept.
vid H j o vattenkuranstalt.
[153] pris- belönade och fullt jemförliga med de bästa utländska fabrikat.
Tillhanda- hållas hos Hrr specerihandlare.
[95] CZ^lLICjAligJ verldsberömda, prisbelönta rekommen- deras till husmödrar, för tillredning på få minuter af en ut- märkt och välsmakande buljong.
Bruks- anvisning å hvarje burk.
Finnes hos alla specerihandlande.
pio] Roktap Carl piensburg 14 Lilla V a t t u g a t a n 14.
Hvardagar ' / a3 — ' IA.
Helgdagar 10 — 11.
Behandlar företrädesvis Barnsjuk- domar.
[34] Pris: 1 kr.
Tandläkaren Bakom Kulisserna Minnen och anteckningar från Teatern af Magnus Ringh.
223 sid. Pris: 1 kr.
25 öre.
Valda Humoristiska och.
Poetiska SKRIFTER Constance Elbe, Humlegårdsgatan 8, 2 tr. Bådfrågningstid 1 — 2.
[120] Med lefnadsteckning och porträtt utgifna af 350 sid. Pris: 1 kr.
25 öre.
Novell af Smedman i " äldres i Handels-Skola i 11 11 ii Tandläkaren Adolf Hörnström SO R e g e r i n g s g a t a n S t o r t o r g e t n:r 1 6 Stockholm.
AUm.
Telef.
21 77.
SO.
Undervisning i alla kontors- ämnen och lefvande språk.
Anmälningstid kl. | 1 0 — 2.
Obs.
A bref anhålles om full- ständig adress.
[2 ?jj Mottagningstid helgfria dagar 10 — 2 och 4 — 6 e. m. OBS!
Verkställer allt, som hörer till tandläkarekonsten.
[240] af Lorenzo Hammarsköld.
J.
E., Märsta.
Börje Norling.
[372] PLATSSÖKANDE.
c i v a l i t é e r.
och Lögner KOMEDIANTEN n 2 8, är försedd med ett välsorteradt lager af alla slags tricotvaror L .. ' FARVÄL LED / GA PLATSER.
R e g e r i n g s g a t a n STOCKHOLM, Lundqvist.
N E E R A Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 staf velser).
Ingen annons införes under 1 kr.
2 8 För Herrar: Strumpor, Tröjor, Kalsonger, Normalu Hos Looström &amp; komp.
i Ylleskjortor, Maggördlar, Damasker, Knävärmare, Va kade Mansvästar m. m.
För Fruntimmer: Stort och välsorteradt lager af Yl romaner Bomullsstrumpor, Undertröjor, Ylleunderlif, Tricotsn Simdrägter, Damasker, Knävärmare, Maggördlar, Mu västar, Yllekoftor, Yllekjolar, Bomullskjolar, Filtkjol Ungdom schalar, Yllekragarj Teatermössor, Silkesschalar, Trico För Barn: Stort lager af Bomulls- och Yllestrumpor Berättelser af A r n e G a r b o r g, Gosströjor, Gosskalsonger, Maggördlar, Damasker, M öfversättning från norskt bygdemål mössor, Yllevästar och Koftor, Ylleunderbyxor, Barn af Geijerstam.
västar, Tricotkostymer för Gossar (Byxor säljas sär 248 sid. Pris: 1 kr.
25 öre.
ningar af tricot, Krokade Barnklädningar, Sockor m.
227 sid. Pris: 1 kr.
25 öre.
Annonser.
JOHN HULTENBEEGS Tricotvaruhandel Med.
D:r ERNST SALÉN, Ögonläkare.
Iwan Tnrgénjew, öfversättning af E — z.
104 sid. Pris: 50 öre.
Xvlsdoxxibrs.
En ung qvlnnas lefnadssaga Boman af A n t.
F o g a z z a r o förf till » Daniel Cortis ».
Autoriserad öfversättning fr. Italien- ska originalets tredje upplaga af 523 sid. Pris: 2 kr.
E. af b.
T T T T V T T T T V T T T M I [256] Bostad: Stora Vattugatan 2, Mottagning: helgfria dagar kl. \ 1 0 — | 12 f. m. ROLAND MARTIN Landsortsboar kunna få hvarjeh.
uppdrag utförda ge- nom undert.
Se annonsen i n:r 14 af Idun.
Postadr.
: Engelbrektsg.
31 A.
Telegrafadr.
: Ströms, Stockholm.
[170] Maria Ström, född Klockhojf.
T a n d l ä k a r e Vasagatan 1 0, Stockholm, snedt emot Centralstationen.
[243] Till täflan med egen dotter i språk, vanl.
skolämnen och musik mottagas i familj på landet i Dalarne några 10 ä 12 års flickor.
God vård.
Svar Iduns redaktion.
[269] En 22-årig flicka från södra Sverige, af god familj, ej alldeles ovan vid hus- liga göromål, önskar inackordering i en aktad och glad familj, helst i nå- gon småstad, der tillfälle gifves alt inhemta vidare kunskaper.
25 kronor betalas pr månad.
Svar uthedeä till » E.
B.
», Hernösand, p. r.
[280|
Tldn.
kottar e n d a s t e n kr.
fär qvarfafet, befordrlngsafg.
(nberäknad.
Anordnar hvarje qvartal pristäflingar för sina prenumeranter.
I r E Y E R I N 61 ^ Drottninggatan 3 tr. | f * \ t I M I i j U IN Annonser mottaga * genom ö.
äumaeilu » annonsbyrå iden nöt redaktionen till 2 6 öre pr 4-spaltlg petltrad (= 10 stafvelser).
Glas- &amp; Porslinsserviser, C; Fönsterglas, 61 svenskt och belgiskt af alla di- mensioner, upp Spegelglas, få härmed rekommen- dera sin nya, tidsenliga F o l i e r a d t och o f o l i e r a d l g l a s t ill butik- fönster, Z i n k l u n k a r k o r, Fotografering utföres o m s o r g s f u l l t enligt nutidens fordringar.
V a s e r och B a l j o r, ett större B l o m k r u - sortiment, o c h j L y x a r t i k l a r m.
m.
säljas billigast G. Johanson.
237] 24 Regeringsgatan 24.
Med största högaktning Timitt &amp; om S U C H A R 17 Ramlösa Plantskola.
Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slag plantskoleartiklar är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september [522] 2f.
P.
Guld- Silvermedaljer.
B års årgång af fr. o. m. n:r 11 t. o. m. n:r 52 eller mer än tre qvartal (Obs I I n:r 11 börjar den längre följetongen, hvadan intet af den samma går bort.)
säljes oinb.
för I kr.
50 öre, med lösa permar för 2 kr.
50 öre samt kan användas som en synnerligen lämplig present vänner och väninnor emellan.
Efter till Eedaktionen af Idun ingången reqvisition sändes årgången mot efterkraf med tillagdt porto.]
Vesterlånggatan och andra menderas.
38 Nedra botten, I o. 2 tr. upp.
[2071 i = =r7 ' =n =^r= ' ' = ?r = ' =i Stockholms Nya Handelsskola, 6 Oxtorget 6, 2 tr. upp.
I denna läroanstalt, hvars förestån- dare eger 20-årig affärspraktik och som derjemte tjenstgjort vid flere af utlan- dets förnämligare handelsakademier, emottagas manliga och qvinliga elever till undervisning uti alla till handeln och det praktiska lifvet hörande förrättningar.
OBS.!
Billig afgift.
Afgångsbetyg och rekommendationer.
Brospekt på be- gäran.
J. Eneman, [246 [Skolans föreståndare.
l J B M B Sy:: S T J C H A R D.
[Klädnings- tyger KX77] Repisitioner traktfritt, Fr. MarcusJ Obs.!
Ett atom lofle- Kongl.
Hofiéverantör plansclier meflföller.
Stockholm.
Profver Kostnadsfritt.
Pä Fa.hlcra.ntz &amp; C:os förlag har nyligen utkommit i hvarje välordnad bokhandel, ä 1.50: KOKBOK med afseende fästadt på billig matlagning af C.
B a t h c k e, Köksmästare.
Denna billiga kokbok af en af värt lands förnämsta praktiserande kockar innehåller beskrifning på mer an ett tusen anrättningar.
i; Pris: inb.
1.50.
Billig!
Praktisk!
Preussiska bröd.
Ankarstock.
JSNGMZSICA oeli SACHSISKA [VåiJ D.
(beqväm, portativ, solid, snygg och billig) erhålles mot 3 kr.
jernvägs- efterkraf.
Vår Nya Fällstol, som äfven kan begagnas såsom Fåtölj, Chäslong och Säng, erhålles fraktfritt mot 10 kr. '
jernvägsefterkraf från Hjalmar Pe- terson &amp; C:is Bokhandel, Karl- stad.
Beskrifningar och teckningar öfver stolarne sändas gratis.
[266] andra C.
H E I - ocJi HAZFYZZE- W E N N E R S T R Ö M S Manufaktur-Magasiner J.
G. Hammars KONGO-STOL framför S o m m a r g ä s t e r!
Maltose- Beställningar på alla brödsorter, så- Pumpernickel väl matbröd som kaffebröd, mottagas till försändelse med de resp. ångbåtar, som anlöpa sommarnöjena i Stockholms om- M l Skorpor, nejd.
De inom ramen nämda brödsor- 3 5: många sorter terna rekom.
särskildt för hållbarhet.
C.
W.
S c h u m a c h e r, JCf / l.
Hofiéverantör.
Tébröd.
Stockholm, norrlandsgatan 17.
Biscuit.
Limpor.
rftfftlW|Ml|lllnmS^7^nSBM] l@l fördelar Cacao Soluble, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på \, | och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af SucharcTs Cacaopulver får man [21] 100 koppar på £ kilo.
Fabriksmärke.
H J A L M A R P E T E R S O N &amp; C:is patén terad e L a m p k ö k.
Stor värmeförmåga.
Erinra luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla med veke 4 — 6 tr., extra so- lida 7 — 8 kr., med 2 vekar 12 kr.
Fullkomlig belåtenhet gaianteias hvarje pj köpare.
[226] ' J.
G.
H A M M A R, 30 Malmskilnadsgaian dessertchocolader rekom- SucharcTs Cacaopulver, t Kokbok!
CflOCOlat.
SucharcTs Praliner, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines 1888.
38 SucharcTs Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga Suchard / s Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
GUSTAF HOLMBLOM KAPP-FABRIK tTensen.
illiga l e k t i o n e r lemnas af un- dertecknad i franska, tyska och engelska språkens så väl talande som skrifvande samt åt nybörjare äfven i latin.
Referenser i Wallinska skolan.
Jetta Westerlind, Floragatan 10, 3 tr. [116] ' Träffas kl. ' Iså — 6 e. m.
Alla och D.
S T O C K H O L M 4 5 Drottninggatan 4 5 8 0 Drottninggatan 8 0 hörnet af Klarabergsgatan.
hörnet af Appelbergsgatan.
Ständigt Svarta lager af äkta Lyoner-Sidentyger äkta och Schalar.
[162] JPARAPZrER och PAItASOZZEK.
sorter!
Allmänt erkändt bästa \ &lt; Bomullsklädningstyger, •&lt; SnOrlif " La Gracieuse ", såväl i Xattvixi, F e r c a l h ö g a s o m l å g a f o r m e r, finnes e n d a s t a t t e r h å l l a h o s H e n r i Kongl.
2 7 k HiitTo^itt, stort Hofiéverantör, D r o t t n i n g g a t a n 2 7 mönster, * i K.
M.
L u n d b e r g s Bosättningsmagasin, Storkyrkobrinken 7, STOCKHOLM.
[87] Profver sändas fritt 1 Tillsändes, o m lifvidden u p p g i f v e s i centimeter eller decimaltum.
urval, nyaste fé nu inkomna i Stockholm.
Obs.
och S a t i n, pi] 228 STOCKHOLM, GERNAKDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
