# ID: svediakorp-per706
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,245
# sentences: 1,203
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


2:dra årg.
Fredagen den 21 ji ini 1889.
N:r 25.
B y r å: Tidningen kostar Kl&amp;r abergssa.ta.il 54, en tr. endast 1 krona för qvartalet.
Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen lösnummerförsäljning.
postarvodet inberäknadt.
Redaktör och FRITHIOF Träffas å byrån kl. 10 — 11.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Emilie listor kan visserligen ingalunda den literära Hg qvarlåtenskapen efter den nyligen oför- modadt bortryckta författarinnan, hvars bild Idun i dag bringar, sägas vara.
Den utgöres j u i tryck knappast af mer än en teaterpjes samt dessutom af några uppförda pjeser för- utom ett och annat, som ännu ej hunnit utgifvas eller uppföras.
Men al- stren af hennes penna äro likväl tillräckligt många och känneteck- nande för att berättiga påståendet, att hos henne förefans en ganska rik literär begåfning, som, med omsorg och allvar ansad, tuktad och ut- vecklad, skolat, om hon fått lefva, kunnat bereda henne en ganska beak- tansvärd plats inom vår qvinliga författare verld.
Hvad som hos henne i synnerhet hade varit värdt att tillvaratagas och vi- dare utvecklas var det satiriska drag, som allde- les ofortydbart framträdde hos henne, och somjemte en realistisk blick och en förmåga af pointerad dialog var hennes för- fattareskaps styrka.
Hit- tills hade hon emellertid icke i den grad, som önskligt varit, röjt det allvar i sträfvanden och den uthållighet och kon- centration i arbete, hvar- förutan.
det verkliga för- fattareskapets endast af ett fåtal uppnådda rang- utgifvare: HELLBERG.
TT t g i f n i n g f s t i d: hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag på fredagen, ut- gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söckendag.
Prenumeration s i e r: I landsorten: S postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvndkontor, i bokladorna samt ä. tidningskontoren Lundberg.
klass ej öppnar sig.
Det fans dock vissa tecken, som gjorde sannolikt, att hon stode i begrepp att flitigare och mera helt egua sig åt sin literära verksamhet, och testa- mentet från hennes nyligen aflidne foster- fader hade ock satt henne i tillfälle att all- deles ostörd af näringsbryderier följa denna böjelse.
Hennes lif var af ganska skiftande be- skaffenhet och bär i mycket prägeln af den excentricitet, som tycktes vara ett af grund- dragen i hennes karaktär, och som jemte bristande ihärdighet i hög grad hindrade henne att utveckla sig till något helt både som författare och personlighet.
Född i Stockholm 1858 begaf hon sig, drifven af en romantisk nyck, vid sex- ton — sjutton års ålder från sina fosterföräldrars hem utrikes, for ned till Italien, inhemtade, under- stödd af sitt goda språk- hufvud, fort landets språk och skref på det samma en pjes, » Amore ed onore » (Kärlek och heder), ut- verkade dess uppförande på en teater i Milano samt utförde sjelf hufvud- rollen deri.
Ett och annat bref till N y illu- strerad tidning utgör för öfrigt det literära minnet från denna italien- ska resa.
Vistelsen i Italien efterföljdes af ett uppehåll i Paris, men efter några års frånvaro återkom hon slutligen hem.
Skref derpå ett historiskt skådespel, » Fri- hetsvännerna », tillegnadt den nuvararande konun- gen och med ämne från Anjalaförbundet.
Det var dock af föga betydenhet
Idun utkommer I hufvudstaden hvarje hélgfrl fredag och kostar för ett qvartal endast 1 krona, postarvodet Inberäknadt.
— och tyckes särskildt icke utmärka sig för samma verklighetstrogna replikbehandling som i hennes senare stycken.
Så följde en icke vidare gynsam debut på Dramatiska teatern i » För nervösa fruar », någon tids vistelse i samma teaters elevskola och slutligen engagemang, utan att hon dock derunder lyckades röja någon egentlig begåfning för den sidan af scenisk verksamhet.
De förnyade försöken att skrifva för scenen slogo deremot vida bättre ut, ehuru det mötte hin- der och dröjsmål, innan hon slutligen kunde få sin följande teaterpjes, komedien » Vän- ninnor », uppförd.
Detta stycke egde åtskil- liga svagheter i anläggning och karaktärs- teckning, men var lofvande genom sin pi- kanta och uddiga dialog, en egenskap som framträdde ännu mer i det roliga enakts- stycket » Förlåt mig », uppfördt på Drama- tiska teatern, och äfven i det i höstas på Svenska teatern gifna två-aktsstycket » Mo- strar ».
I åtskilligt visade sig i denna sist- nämda pjes författarinnans förmåga af skarpa observationer och karaktäristiska verklighets- skildringar, men den saknade ty värr en fast hållning, och icke alltid hade den goda sma- ken fått råda.
Hennes förnämsta arbete torde romanen » Ur tvänne verldar » vara.
Dess ämne är, huru som en talangfull och obser- verad ung dam, som tillhört teatern, • för- älskar sig i en ångbåtskapten af bondslägt, med hvilken hon gjort bekantskap under en sommarvistelse i den stockholmska skärgården, och gifter sig med honom samt bosätter sig långt ute i skärgården.
Olikheten i intres- sen, vanor och uppfostran gör äktenskapet till slut olyckligt; hon låter en af mannens litet mera polerade kamrater enlevera sig, gör ett misslyckadt försök att återgå till teatern och slutar med att omtala, huru hon, utan att vara kär, gifter sig med den ifrågavarande per- sonen.
Behandlingen är på sina ställen onek- ligen något excentrisk liksom sjelfva ämnet, och skildringen slår under stundom öfver i karrikatyr och espriten i jargon, men flere delar af boken äro af värde och låta ännu läsa sig med icke ringa nöje; det är i synnerhet de satiriska skildringarna från hufvudstadens teaterverld och sommarnöjena i skärgården, der hon visar sig både ega skarp iaktta- gelseförmåga och en liflig och pointerad stil.
Som enskild person egde fröken Lundberg flere sympatiska sidor.
Hon var snäll, vän- fast och ijenstvillig samt utrustad med ett visst orduingssinne och praktisk arrangerings- förmåga.
Erik Thyselius.
Ett underbart land.
Fragment ur en otryckt reseskildring, skänkt åt Ave.
II.
ag gick en dag, jag gick två, jag gick en vecka och väntade på, att skolorna skulle hålla årsexamen, ty den vanliga tiden för dessa var inne, och jag ville då begagna mig af tillfället att döma öfver bar- nens och ungdomens kunskaper, liksom det alltid sker hemma i Sverige.
Men ingenstä- des, vare sig i staden eller på landet, såg jag barn belastade med denna aktningsvärda bokstapel, som erbjuder en osviklig borgen för ett beundransvärdt undervisningssystem.
Och hvad som gjorde mig ännu mera miss- länksam mot detta folks bildning var, att jag ingenstädes, vare sig ute detta oefterhärmligt entoniga kan åstadkommas af barn, lexor till andlig vägkost för Tidningen innehåller nästan uteslutande originalbidrag.
— Uppgif å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er- eller inne, hörde sorl, som endast hvilka få utan- lifvet.
Jag blef ytterligare viss på min sak, att man här ej hade något begrepp om de stora kulturländernas — vårt eget inbegripet — konstmässiga skolsystem, ty ingenstädes kunde jag påträffa någon byggnad, ur hvilken ofant- liga barnskaror utvältra med larmet af en ström, som brutit sina dammar; här tycktes barnen ännu anses som föräldrarnes tillhörig- het, och det såg ut, som om dessa iklädt sig ansvaret för deras uppfostran.
Hvar jag än tittade in i hemmen, i träd- gårdar, på fält, i verkstäder, öfver allt ett eller flere barn, än lekande, än arbetande med hand eller tanke — ja, jag tror — himlen förlåte mig, att de arbetade med båda på samma gång, och icke ens när de läste kunde dessa ungar låta bli att tänka, utan ville ha besked, om det de inte förstodo.
Sannerligen om jag skulle velat vara lärare för barn, som ej nöjde sig ordentligt med att ge ifrån sig lexan efter bok och bokstaf.
Stundom slog jag mig nämligen ned, der jag såg någon grupp vara företrädesvis sys- selsatt med ordentligt skolarbete, om man nämligen kan kalla det ordentligt, att någon äldre eller medelålders man eller qvinna ta- lade och barnen framstälde frågor alldeles som i samtal emellan äldre bildade personer, der ingen afbryter en äldre talande, emedan man vet, att han har förstånd att göra uppe- håll, så att yngre få göra frågor.
Och san- nerligen hörde jag ej sjelf, hur här talades om religion, som om läraren sjelf verkligen trodde på det han eller hon lärde!
Ännu mera förvånad blef jag, när jag hörde, hur äldre personers vunna lifserfarenheter medde- lades åt barnen, liksom till stöd för deras andliga utveckling.
Äfven historia berättades — men huru?
Det tycktes mest läggas an vid, att ungdomen fick syn på förhållandet emellan orsak och verkan, så väl i verldshändelsernas gång som i samhälle och hem.
Skulle jag likna denna metod (fast jag knapt kan kalla det metod, som söker lämpa undervisningen efter lifvet och ej tvärt om) vid något, så skulle det vara en spegel, der äldre tiders lif och händelser framställas till beskådande och jemförelse med nutiden och med den lilla historien i hvarje menniskosjäl.
Det är sanning, att jag kände mig riktigt förlägen vid dessa knubbiga och fast bygda barns sätt att tänka och jemföra.
Så blek, förläst och öfveransträngd som jag sjeif var, då jag tagit mina examina, så hade jag ändå aldrig hittat sådana tankar, som lågo i dessa solbrynta barns frågor.
En dag, då jag såg en kraftig, munter gubbe (den jag ofta sett fungera som under- visare för ett halftjog barn, hvilka samlade sig kring honom) sitta och se på, medan några större gossar och flickor mätte ytinnehållet af en liten nyodling, hvilken de skulle an- lägga till trädgård, beslöt jag att göra honom några frågor samt framställa mina anmärk- ningar mot deras, som mig tycktes, osyste- matiska folkundervisning *.
De voro dock alla nu så upptagna af geometri på sjelfva jordstycket, att jag förleddes att äfven- en stund fästa min uppmärksamhet vid detta rent praktiska arbete och nästan glömde, hvad * Jag har behållit författarens stil, emedan jag ej ansåg mig ha rätt att ändra något i hans manu- skript.
Ave.
det var jag nyss velat kritisera.
Först när jag såg en femtonårig flicka — fröken var hon — grip * en jernspade, mindes jag det jag ämnat anmärka, att för unga damer var det, vackrare och behagfullare att gymnasti- sera än arbeta.
Nu kom jag fram dermed och tillfogade den upplysningen, att i mitt hemland hade gymnastiken för länge sedan aflöst allt kroppsarbete för tusentals någor- lunda bergade föräldrars barn.
Ungdomen såg upp från sitt arbete med oförstäld förvåning, och äfven den gamle såg häpen ut, då jag nu tog ordet och skildrade några af våra lysande förhållanden inom upp- fostringsväsendets område.
Men då jag tystnade för att torka svetten ur mitt ansigte, sade en liten parfvel: » Mor- far, är den unge herrn verkligen ett hundra femtio år gammal, då han lefvat i den tiden, då folk gjorde illa med barn? » » Illa? » upprepade jag harmsen.
» Barnets ord kräfva en förklaring, » sva- rade den gamle, » och då ungdomen här är färdig med det utsatta dagsarbetet, kunna vi ju, om ni behagar, slå oss ner och taga en återblick på vårt undervisningsväsen.
Man lär äfven genom att se till baka på sina missgrepp och förirringar. » Sedan ungdomen tvättat mullen af hän- derna, kom hela den lilla flocken, ren och prydlig, ut till oss i en löfsal, och den gamle tog ordet: » Det är, som den lille här nyss sade, hun- drafemtio år, sedan vi började se, att vi » gjorde illa vid barnen », som han j u uttryckte sig.
Genom en felaktig tankegång hade vi nämligen kommit till den lika felaktiga slut- sats, att blotta vetandet kunde råda bot på mensklighetens elände, på fattigdom så väl som på synd och last, emedan allt detta, så trodde man, endast och allenast hade sin rot i bristande kunskaper hos ett folk.
Ur denna grundåskådning, som ej tog menni- skans dåliga lidelser, hennes frestelser och lifvets mångskiftande händelser i betraktande, utvecklade sig snart en öfvertro på vetandet, på den bokliga minneskunskapen — en öfver- tro, som rent qväfde all mensklig upplys- ning, emedan de två blifvit förblandade med hvar andra och den senare blifvit uppslukad af boklärdomen.
Nu gälde det att göra barnen delaktiga af denna kunskap; men då lifvet blott till en viss grad låter tvinga och våldföra sig, blefvo två ting nödvändiga, om systemet skulle till- lämpas: de fattiga barnen måste för det för- sta, innan de blefvo så gamla, att man af dem kunde kräfva arbete, läsa in all den kunskap, som skulle blifva deras skydd och hjelp under hela lifvet, och för det andra måste man hos det unga slägtet väcka och underblåsa någon lidelse, någon böjelse, som skulle förmå dem att våldföra deras egen natur.
Och så togs fåfängan, äresjukan och den dermed följande sjelfviskheten till hjelp för att göra barn till boklärda.
Ja, min herre, » sade den gamle vänd till mig, » ni ser bestört och harmsen ut, men jag ber er besinna, att det nu är öfver två hundra år, sedan vi stodo på höjden af denna grymma villfarelse, och att vi nu, med Guds hjelp, kunna se till baka på denna tid, såsom man ser till baka på en lyckligt öfver- vunnen sjukdom, innerligt tacksam, för det man åter blifvit frisk och sund.
Men jag vill fortsätta skildringen.
När barnen skulle magasinera in religion, naturkunskap, vårt folks historia, kunskapen i vårt språk, för att ej tala om färdighet i
h Mes att n u m m e r Iveckan under hela qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- nenter, s o m s a m l a s, och f ö r hvilka afglften Insändes till Redaktionen af att läsa, skrifva, räkna och teckna, så att de kunde vara färdiga med allt senast vid fjor- ton års ålder, blef det nödvändigt att inöfva en särskild klass menniskor, som efter ett bestämdt system trattade allt detta i vissa, noga afmätta portioner in i barnens minnen.
Dessa personer undergingo först en egendom- lig behandling, särskildt lämpad till att vänja dem af med allt sjelfstäudigt tänkande, så att de, utan alt spilla tid på tings utred- ning och förklaring, skulle slå in de be- stämda kurserna.
Ja, min herre, jag sade verkligen slå in, ty visserligen hittade man på att formulera sjelfviskheten och äresjukan i satsen: kunskap är makt, samt hetsade dermed en hel mängd barn genom något, som kallades klasser; men icke alla barn föredraga känslan af tillfreds- stäld fåfänga och högmod framför lekar och praktiska arbeten. » Ljusa J-yjiisa aftonskyar.
aftonskyar, Långsamt medan sakta vaggar sländan liksom ljusa Fins I skära kvart i g ån?
sväfven, säfven på de, gyllne O, när qvällen of van jord sägen, bort I skgmrncr, strån.
natten fäller på, brinnen minnen aftonskyar, — o, hvi flyn der långt i fjärran dit I stilla dragen?
Aftonskyar, tagen mig på tysta vingar i då?
något bättre land, bort i Daniel qräl / solsbrandf Fallström.
Idun bör ej saknas i något hem; den vill för alla vara en god tomte, en tillförlitlig räd- gifvare.
Princip och erotik.
^ ^ T a n talade med mild, lugn röst, som f-Ykk ty^de på en i ämnet tillkämpad öfver- tygelse, oåtkomlig för vidare skiftnin- gar.
En viss välvillig öfverlägsenhet i tonen stämde öfverens med hans manliga utseende — gestalten lång och värdigt uppburen, blic- ken klar och vinnande.
Men hans sjelfsäkerhet tycktes snarare för- tryta än verka öfvertygande pä hans unga motståndarinna.
Än brusade hon upp vid hans påståenden, än anföll hon dem med skämt och ironi, alltid med varm känsla, af att hon hade rätt.
Hennes lifliga ögon talade om entusiasm och intelligens, och ett beslut- samt drag kring munnen gaf karaktär åt hennes väl formade drag.
Båda voro synbarligen intresserade af att utbyta tankar med hvar andra, och allt efter som samtalet fortskred, antog det en allvarli- gare prägel.
» Ni har en sådan förmåga, lektor Hallin, » M I pv I i M L / \ J IN Idun, erhålles c i t gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken abonne- mentet räcker.
Aro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumera- utbrast den unga flickan, » att föra folk bakom ljuset med skenbara sanningar.
Men låt oss en gång gå till grunden för våra åsigter!
Hvarför påstår ni, att männen böra hindra qviunan från allt deltagande i lagstiftningen?
Ä r det icke en orättvisa? » » På sätt och vis, fröken Signe.
Men glöm inte, att menskliga rättigheter måste utdelas inom samhället med en viss urskilning, så som pröfvad erfarenhet funnit vara lämpligast.
En stor del qvinnor nu för tiden inse icke, att de för det allmänna bästas skull böra uppgifva detta anspråk på absolut likställig- het med mannen.
Jag säger ej.
.
. » » Den högsta rätt bör alltid eftersträfvas och ej afprutas med hänsyn till mindre vig- tiga fördelar », afbröt Signe.
» Jag menar ej », fortsatte lektorn, » att det är förmätet af qvinnan att begära full lik- ställighet med mannen, men jag tror, att sam- hällets behof bäst tillgodoses, om hon fram- deles liksom hittills begränsar sin verksamhet inom vissa områden.
Antag att den social- politiska tummelplatsen stode öppen för qvin- nan, då skulle i synnerhet de begåfvade af hennes kön lockas af äregirighet att få verka offentligt såsom reformerande förmågor och hem, barn och man nödvändigt försummas. » » För det första tror jag ej », genmälde Signe, » att det alltid är äregirighet, som drifver till verksamhet för det rätta, och för det andra vill jag fråga: har det uttrycket » i frihet och under ansvar » ingenting att betyda för lektor Hallin, då det gäller qvinnans rätt att sköta sina pligter som mor och maka?
Måste man stänga in qvinnan i hemmet, för att hon ej skall glömma bort det? » » Ja, jag tror det, » svarade lektorn.
» Fre- stelsen är så stor, att till och med de bästa qvinnor skulle falla derför.
Männen göra sålunda både samhället och qvinnan en tjenst genom att helt enkelt hindra henne från till- fället att svika sina pligter.
Detta låter strängt, men jag grundar denna åsigt på en annan djup öfvertygelse: att qvinnans lycka ligger just i detta beroende af mannen.
Att bådas lycka är så innerligt förenad med hennes hela öfverlåtande åt hans omsorg, att den fulla harmonien dem emellan aldrig skulle uppnås, om detta inbördes förhållande ändrades. » — Hans blick hade blifvit varmare och sökte frågande hennes.
Signe kände, att hon svagt rodnade.
Sedan länge visste hon, att han höll henne mycket kär.
Men nu ville hon ej ge vika för några känslor.
» Ert räsonnemang, herr lektor, är lika upp- rörande för min rättskänsla som föga öfver- tygande.
Ni kan ej bevisa ett enda af edra påståenden.
Ni vill stäfja millioner qvinnors längtan efter oberoende, derför att ni tror, att deras sanna lycka fordrar, att de äro be- roende.
Ni försvarar halfva mensklighetens underkastelse under orimliga lagar, derför att våra fördomsfulla, outvecklade samhällen an- nars skulle råka ur jemvigt.
Jag tror, att samhället aldrig går framåt i fullkomning, så länge qvinnans rättigheter undertryckas.
Det skulle vara en ovärderlig vinst att få henne med som arbetande medlem på alla områden. » » Fröken Signe, ni glömmer en vigtig faktor i edra beräkningar: att vi menniskor här på jorden äro fulla af fel, liksom alla förhållan- den, hvari vi lefva, delvis äro skefva.
Den ideela friheten kan ej här realiseras.
Friheten måste blifva inskränkt af lagar, för att vårt lif skall blifva oss sjelfva till gagn och andra icke till skada.
Äfven qvinnorna måste un- derkasta sig de bud, som gudomlig vishet och menskligt förstånd utfärdat.
Gillar ej fröken Signe bibeln som auktoritet? » » Jo, bibeln är för mig den högsta auktori- tet, men — märk väl — bibelns ande.
Hvar- för lösslita en och annan mening och ensi- digt använda den såsom försvar för orätt- visa och fördom?
Det är på detta sätt, som så många förvända begrepp och till och med brott åberopa bibeln som stöd.
Jag ser ej i bibeln en all utveckling hämmande lag- kodex, utan en till sann frihet inspirerande och understödjande kraft. » » Hvarför skall ni », frågade lektorn vän- ligt, » i sjudande ungdomsmod söka slita alla bojor?
Tro mig, man kan vara en sjelf- ständig personlighet, trots det man under- kastar sig andras förordningar.
För öfrigt hafva vi ett tydligt ord i den heliga skrift, för hvilket qvinnan i alla tider medvetet el- ler - omedvetet måst böja sig: mannen är qvinnans hufvud. » » Menar ni dermed, att det alltid skall så förblifva, tror jag ni missuppfattar aposteln Paulus.
Säkert tager han i det sammanhang dessa ord stå blott ett exempel från sin sam- tid för att bestyrka det föregående yttrandet.
Han konstaterar det faktum, som alla men- niskor då för tiden kunde iakttaga, att man- nen var qvinnans hufvud.
Qvinnan var ju omyndig som ett barn, fick ej representera sig sjelf.
Men Paulus säger ej: mannen skall alltid vara qvinnans hufvud.
Han förordnar ingenting för kommande tider i detta fall.
För öfrigt är det ej antagligt, att Paulus i verldsliga frågor velat upp- träda som myndighet för all framtid.
Säger han ej sjelf flerestädes, att han » talar af sig sjelf ».
» Er uppfattning öfverensstämmer ej med kristna bibeltolkares i allmänhet, men den är allt för införlifvad med hela ert själslif för att kunna rubbas.
Men, fröken Signe — käraste Signe » — nu låg der en innerlig hän- gifvenhet i lektorns röst, och han lutade sig fram emot henne, » skulle ni ej kunna skjuta dessa idéer om qvinnans frigörelse åt sidan, låta något annat bli hufvudsaken i ert lif, älska och lefva för en, som håller oändligt mycket af er.
Låt min frihet blifva er, mitt lefnadsverk blifva ert. » Han fattade hennes hand, och hon lät det ske.
» Kan en stor kärlek ej göra ert lif rikt, komma er att glömma hvad som fattas i rättigheter för att dess mer känna lyckan.
Kan jag ej — — vågar jag ej hoppas på den fjufva sällhet — — — —.
» De sista orden hördes blott som en svag hviskning, som dog bort.
Signes hand låg qvar i hans, hennes hjerta slog häftigt, och strupen kändes såsom sammansnörd.
Hastigt som tanken genomforo olika stämningar hen- nes själ.
Först ville hon slå armarna om hans hals och hviska, att hon älskade ho- nom, allt annat betydde föga.
Sedan såg hon som i en blixt hela deras framtida lif — grundstämning, lifsåskådning olika, aldrig full enighet, minst i de frågor, som lågo henne närmast om hjertat.
Hon drog ett djupt andetag och sade med sakta, bruten röst: » jag älskar er, men det kan aldrig, aldrig bli, som ni vill, om inte ni blir en annan eller också jag — men vi förändra oss ej.
Jag kan icke uppgifva det, som blifvit mitt lifs varmaste intresse, målet för min sträfvan på jorden.
Skulle jag upp- höra att verka för qvinnans frigörelse, skulle det bästa inom mig dö; jag skulle äfven un- der högsta lycka^känna förödmjukelse, samve- tets förebråelse, för det jag svikit mitt ideal. »
tion ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden f ö r qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör Rösten darrade, och tårar runno utför hen- nes kinder.
» O, att det skall kosta sådana offer att stå fast vid sin öfvertygelse! » Hon drog hastigt sin hand ur hans, reste sig och såg på honom m e d.
en blick, på en gång sorgsen och beslutsam.
» Farväl och förlåt » sade hon sakta och gick.
Han satt qvar, lugn som förut, men öf- ver hans drag hade lagt sig ett uttryck af lidande.
» Oh, denna qvinnornas kamp, skall den någonsin föra till frid? » utbrast han bittert.
F. S.
Blad ur en » syflickas » dagbok.
Nutidsbild af » okänd » författare.
Den 3 april.
I dag är det jemt ett år sedan jag erhöll anställning på fröken Sophies syatelier, men hvilken årsdag!
Hu då!
Bara ovett o c h för- argelse.
Fröken Sophie gör mig ansvarig för en fläck, som kommit på fröken H:s blå sidenkläd- ning.
Jag tog den visserligen med mig hem i går och salt uppe till öfver midnatt för att få den färdig, men jag är säker på att fläcken fans der förut.
Jag kommer så väl ihåg, att jag undrade, hur den kommit dit.
Den kommer för resten aldrig att synas, men det är nog för den förnäma fröken H. att veta, att den finnes der, för att hon skall röra upp himmel och jord.
Fröken Sophie säger, att jag måste bära hem klädningen o c h säga, att jag råkat sätta dit fläcken (hvilket är osanning), och att om fröken H. är mycket ond, måste jag betala en ny våd.
Sköna utsigter!
Jag har en- dast 6 kronor i veckan o c h dertill stackars mamma sjuk.
Hvad verlden ändå är hård o c h bitter mot den svage och fattige!
Jag är så trött, så trött!
Alltid ett ändlöst jägtande, alltid hårda ord och förakt.
Den 5 april.
Jag har varit med klädningen hos fröken H.
Jag kunde inte ljuga, men jag sade, att fröken Sophie trodde fläcken ditkommit genom mitt fel, o c h att jag inte kunde bevisa min oskuld.
Ah, ni skulle ha sett henne nu och hört hennes kalla föraktfulla svar: » Naturligtvis nekar ni!
Ingen bättre menniska har någonsin trott, att en sgjlicka skall tala sanning i ett dylikt fall.
Men det får jag säga, fortfar fröken Sophie att engagera så slarfviga o c h liknöjda arbeterskor som ni, tar jag mitt arbete från henne o c h skall nog också underrätta mina vänner, om hur man blir behandlad.
Fläcken kommer aldrig att synas.
Hvad pratar ni förslag.
Det är väl nog att den fins der.
Säg fröken Sophie, att jag vägrar emot- taga klädningen i sitt nuvarande skick.
Hon borde väl känna mig tillräckligt för att veta det. » Jag med, tänkte jag.
Hå hå ja, der går, på en gång, mer än en veckas förtjenst.
Fröken Sophie måtte väl låta mig få betala litet åt gången, fy annars svälta både mamma och jag ihjäl — och så godt vore kanske det.
När jag gick igenom de eleganta, dyrbart in- redda rummen och såg alla dessa kostbara små- saker, hvaraf den minstas värde skulle varit nog att ge mig mat för månader, öfverfölls jag af ett vansinnigt begär att slå omkull den dyrbart lastade ateniennen och kasta bilarne af vaserna i ansigtel på den högfärdiga, stolta qvinnan, jag nyss lemnat.
Jag tror det skulle gifvit mig någon lindring.
Om jag blifvit uppfödd att föra ett sådant lif ändå, men att tänka sig, att för tre år sen, endast tre år sen, då pappa ännu lefde, hade jag allt hvad jag önskade.
Hvarför har menniskan fått förmågan att minnas?
Man blir altid feg, då man bör vara stark o c h modig.
Den 6 april.
Fröken Sophie gick ovilligt in på att låta mig göra afbetalningar, och ändå har hon mig billigare än någon af de andra flickorna, men till mera nytta, ty jag har j u — tyvärr — fått både bildning o c h smak, hvilka båda egen- skaper hon totalt saknar, j a hon kan icke ens skrifva ut en räkning.
Kanske någon säger: » hvar- för inte lemna en sådan plats ».
Hur gerna skulle jag inte göra det, men tre års erfarenhet har lärt mig, all ingen annan plats kan erhållas, äfven- som att hvarken jag eller mamma kunna undvara mera föda än vi nu göra, o c h vi äro ej så m o - derna, att vi anse kanalen eller kloroform såsom ett slut på sorgerna.
I dag fick jag befallning att gå till fru K. för att profva och göra nödiga ändringar.
Fröken Sophie ger mig med afsigt alla de mest obehagliga göro- i r- \ I LJ I I Kl \ J IN användas och m arglnal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga anglfvas, och kan i fullkomlig diskretlon från redaktionens sida påräknas.
mål.
Fru K. är en liten, mycket fet, gammal qvinna, på hvilken man inte kan profva bättre än på ett sängbolster, ombundet på midten.
Men hon är fåfäng, o c h hennes förfärliga smak upp- finner städse nya förskräckliga moder.
Hennes klädning var af utmärkt vackert grått siden, o c h satt så väl s o m någonting kunde göra på en sådan kropp.
» Tycker ni inte att färgen är något för allvarsam », sade hon missnöjd.
» Jag kunde aldrig tro, att fröken Sophie skulle garnera med grått; jag vill visst inte klä ' mig gammal förr än min tid kommer ».
(Hon är så säkert 50 år, som en dag).
» Klädningen är utmärkt vacker », svarade jag.
» Jaha, de ' ä den visst för en äldre person, men jag skulle j u se ut som ett så ' nt der svampträd, som öfverallt är beläckt med grå mossa.
Tror ni inte, att en sidovåd och väst af ljusröd plysch skulle lysa upp den litet?
Rödt klär mig utmärkt! » Jag såg på hennes breda, vulgära, upphettade ansigte.
Sannerligen det behöfde lysas upp; myc- ket förr tvärtom.
Jag skakade endast på hufvudet, men hon höll envist fast vid sin åsigt.
» Sätt er der », sade hon, » och tråckla på västen och sidovåden.
Här har ni ett stycke utmärkt vacker plysch, som jag köpte i går.
Ni skall få se, hvilken skilnad det blir. » Ja, nog såg jag skilnaden; men inte var det till hennes fördel, ty hennes oformliga figur såg om möjligt ännu mera klumpig ut, och ansiglet ännu simplare än förr.
Hon var emellertid för- tjust: nu passade klädningen utmärkt!
Jag ar- betade träget i flere timmar, men inte den ringaste förfriskning bjöd hon mig, o c h jag gick derifrån alldeles utröttad för att vid hemkomsten mötas af ett riktigt åskväder.
Det var fröken Sophie, som urladdade sig all både positiv och negativ elektricitet.
» Hvad är din mening med att bli borta så länge », skrek hon.
» Du vet mer än väl, att du behöfves här hemma, men naturligtvis går du o c h drifver på gatorna.
.
.
Hva ' säger du?
Befalde fru K. dig att stanna?
Satte hon ljusröd plysch på den grå sidenklädningen?
Är du rent tokig, som gjorde något sådant? » Här var hon tvungen alt hemta andan, hvarför jag passade på att saktmodigt säga: » Hvad skulle jag göra, fröken?
Hon befalde mig göra det, och jag kunde ej förolämpa henne genom att neka?
Hon är j u en af edra bästa kunder. » » Du är ett nöt!
Du har ej menskligt förstånd », afbröt hon, vildt gestikulerande.
» Hvem har sagt, du skulle förolämpa henne.
Du kunde j u genom litet smicker fått henne att ändra tanke, men du är ovanligt dum.
Nu går hon ut med den der bondgranna klädningen, och alla menniskor skola skratta och fråga, hvem som gjort den der gamla feta käringen till ett så ' nt åkerspöke.
Följden blir, att ingen kommer hit mera o c h jag förlorar alla mina kunder.
Du kommer aldrig att bli nåhting här i verlden. » Ja, nog har hon rätt, att jag aldrig blir någon- ting under ett sådant kommando.
Det känner jag, ty jag är alldeles tillintetgjord.
Hur litet tänkte jag i mina välmaktsdagar på de flickor, som kommo att profva mina klädningar.
Nog minnes jag, att de sågo bleka och trötta ut, men aldrig anade jag, hvilket lif de måste föra, ty det finnes tyvärr icke endast en fröken Sophie.
Jag var dock aldrig ovänlig mot dem, och det är ändå en tröst.
Den 16 april.
Jag föll i vanmakt öfver syma- skinen i går, och fröken Sophie gaf mig i för- skräckelsen ett glas vin; hade hon också gifvit mig litet mat, skulle jag välsignat henne.
Jag har nu, till dess min skuld är betald, ej råd att äta annat än potatismos o c h lingon, o c h detta är just ingen närande föda.
Stackars mamma vet o m ingenting; hon skall ju ha sin medicin och en bit köttmat då o c h då, o c h så skall hyran betalas jemte litet ved, ty jag kan ej elda upp flere stolar utan att mamma märker det, och då kan j u ingen undra på, om till och med potatis- moset ibland torkar in.
I går hade jag ej ätit på hela dagen.
Det värsta af allt är, att de andra flickorna ana, hur det är, o c h det sårar min stolthet.
Frida P. sade i dag » kom o c h ät frukost med mig Maria.
Mamma har tagit fel och gifvit mig dubbla ransoner. » Gud välsigne dig Frida!
Jag förstod dig o c h var för hungrig att neka.
Jag tror, att jag åt upp alltsammans ensam — o c h ändå är jag nu lika hungrig igen.
Den 24 april.
Jag har varit för sjuk o c h trött att kunna skrifva på en tid.
Jag gör det annars alltid, när jag kan.
Det kan j u vara bra att få en påminnelse om mitt nuvarande lif, då bättre tider komma, ty jag kan aldrig tro, att jag kan vara dömd till en sådan tillvaro som nu för hela mitt lif.
Det har varit en tröttsam dag, mycket trött- sam.
Mamma var sämre på morgonon, o c h jag frågade fröken Sophie, om jag ej finge taga mitt arbete med mig hem, men hon svarade: » jag vågar ej riskera dylikt vidare, du kan få litet linnesöm med dig hem, men, som du vet, be- talar jag mindre för sådant arbete, o c h så måste du nödvändigt först gå till fru F. och profva hen- nes barns klädningar. » Fru F. är en pedantisk dam, som jemt anmär- ker öfver de minsta småsaker.
Hon grälade på barnen, för att de ej stodo stilla, och jag måste ändra och ändra, så att det gick rundt i hufvudet på mig.
Hennes fullväxta dotter Bertha såg det nog också, ty jag hörde henne säga: » Mamma, fröken Maria ser så sjuk ut, låt henne sluta nu. » » Hon har betaldt för sitt arbete », blef det lik- nöjda, hårda svaret.
Men dottern var bestämd, o c h med en vänlig blick tog hon arbetet från ' mig o c h sade: » Ni är sjuk, fröken Maria.
Barnen kunna godt vänta med sina klädningar.
Ni måste gå hem. » Dotterns uppträdande gjorde, att modren ansåg sig ej kunna fortsätta i samma anda s o m förut, hon sade också något vänligare: » Ja, ni ser verk- ligen sjuk ut, det är öfveransträngning, jag kän- ner till sådant der.
Ni behöfver absolut hvila under en tid, och fullkomligt lugn, men ni kom- mer väl med klädningarne i morgon. » » Det behöfver ni visst inte, » afbröt dottern, » flickorna ha ingen brådska. » Gud välsigne, den flickan!
Gud välsigne alla dessa hjertan, som ömma för de fattiga och svaga, ty det finnes några, hvilka, fastän uppfödda i i lyx och öfverflöd, likväl genom någon gudom- lig ingifvelse tyckas fatta o c h förstå, att en fat- tig har känslor o c h behof som andra menniskor.
Mamma sof, när jag kom hem, och jag ville derför ej väcka henne, hon sofver fortfarande lugnt och godt.
Den 25 april.
Min älskade moder vaknade aldrig mera.
Jag vet inte, när hon dog, det var så tyst o c h lugnt hela natten.
Jag har nu gjort henne den sista tjensten, så långt jag kunnat.
Jag har skrifvit till morbror W., o c h han kommer hit i morgon för att ställa om det öfriga.
Han är en mycket snäll man — hvarför har jag ej skrifvit till honom förr?
Nu är det j u för sent.
Det är besynnerligt, men jag känner ingen sorg eller smärta, endast trötthet.
Jag skrifver med svårighet, men jag vill, att morbror skall se, hur vi haft det.
Jag är så trött, så trött — det skall bli skönt att få sofva — — — — — — — — — — — Ett par dagar derefter omtalade tidningarna, hurusom en gammal, obotligt sjuk qvinna jemte sin dotter af en slägting, som kommit för att besöka dem, blifvit funna döda i sitt rum.
Flickan hade dagen förut skött sitt arbete s o m vanligt, på den syateliern, der hon hade anställ- ning.
Läkaren förklarade, att hon dött af hjert- slag.
I, som läsen delta, veten, huru stor del hunger och umbäranden hade i hennes sorgliga öde.
Och I, mina sköna, stolta läsarinnor, handen på hjertat!
Hafven I någon gång lagt sten på dy- lik börda?
Percy.
ge af Iduns ärade läsarinnor, som ej prenume- rerat till årets slut, torde o f ö r dröj l i g e n förnya prenumerationen till nu instundande qvartalsskifte, på det intet afbrott i expedi- tionen måtte behöfva ega rum.
Sent ankom- mande prenumeranter löpa risk att gå miste om ett eller annat af de första numren i det nga qvartalet, all den stund upplagans storlek bestämmes efter antalet abonnenter, som tecknat sig vid utgången af näst föregå- ende qvartal.
Såsom vi förut haft nöjet meddela visar sig Idun oupphörligt vinna allt vidsträcktare sp&gt;ridning — en omständighet, som oaflåtligt
skall sporra redaktionen till nya ansträng- ningar.
Sålunda hafva vi beslutit att fr. o. m. den 1 instundande juli minst en gång i månaden lemna ett 12-sidigt nummer i stället för ett 8-sidigt.
Och äfven i andra, hänseen- den hoppas vi på bästa sått kunna tillgodose våra ärade läsarinnor.
Till dessa våra ärade läsarinnor våga vi emellertid ställa den förhoppningen och rikta den vördsamma uppmaningen, att de på allt sått skola stödja oss, särskildt genom att hos vänner och bekanta, der Idun ännu ej vunnit inträde, varmt rekommendera den samma.
Betänker /, blott: om hvar och en läsarinna af Idun skaffade e n e n d a ny abonnent — - och hvilken qvinna eger ej så mycken över- talningsförmåga?
— så skulle den tillökning af upplagan, som detta åstadkomme, sätta utgifvaren i stånd att ytterligare utvidga tid- ningen och må hända göra hvarje nummer minst 12-sidigt.
En mängd intressanta saker och uppsatser, som nu af brist på idrgmme måste uteslutas, skulle då kunna få plats i » damernas egen tidning. » Vi räkna i detta fall på hvarje läsarinnas goda vilja och oemotståndliga övertalnings- förmåga.
Glömmen ej att i tid förnya prenumera- tionen — helst till årets slut • — I, hvilkas abonnement utlöper med innevarande månad!
Med utmärkt högaktning R e d a k t i o n e n.
Flickskolelärar em ötet.
fBie dagliga tidningarna ha samtliga un- der den senast gångna veckan lera- nat utförliga referat från det här i hufvud- staden nyss afhållna flickskoleläraremötet, och vi äro alltså såväl härigenom före- komna, s o m vi ej heller inom vårt trånga utrymme kunnat offra plats för ett detalje- radt refererande af de mångsidiga förhand- ligarna.
Vi ha emellertid ej velat låta denna tilldragelse gå förbi alldeles opåtaldt i våra spalter, då den j u varit egnad att särskildt intressera alla de svenska qvin- nor, hvilka som mödrar eller annars upp- fostrare o c h undervisare stå det uppväxande qvinliga slägtet nära.
Mötets förhandlingar hafva hufvudsakli- gen rört sig o m de förslag o c h framställ- ningar, som flickskolekomitén gjort i sitt bekanta utlåtande, för hvars hufvudsakliga tendens vi förut under året haft anledning i korthet redogöra.
Man kan icke just säga, att dessa framställningar i allmänhet vunnit allt för välvilligt mottagande af mö- tet.
I flere punkter hafva de antingen rent af ogillats eller underkastats en ganska när- gången granskning.
Främst bland de frågor, som vid mötets olika sammankomster behandlades, ställa vi frågan o m samundervisning mellan flic- kor o c h gossar, samskolefrågan, angående hvilken mötet visserligen icke syntes vara benäget att instämma i det förslag, som af komitén framstälts; dock v o r o sympatierna för samundervisningen eller åtminstone för anställandet af försök dermed af alla utta- landen att döma ganska allmänna.
Angående språkundervisningen har mö- tet gjort ett positivt uttalande, som man måste tillmäta en stor betydelse.
Det be- slöt nämligen att uttala sitt gillande af flick- skolekomiténs förslag, att den egentliga flickskolan icke bör på sin läroplan upp- taga mer än två främmande språk, af hvilka det ena skulle vara obligatoriskt, det andra valfritt.
Det tredje språket borde helt o c h hållet förläggas till fortsättningssko- lan.
Om denna reform kunde genomföras, skulle den helt visst visa sig ega ett för- delaktigt inflytande på elevernas språkkun- skap.
Rörande klassantalet o c h klassindelnin- gen i våra flickskolor gjorde mötet icke något uttryckligt uttatande.
De åsigter, som under diskussionen o m denna fråga k o m m o till uttryck, tycktes dock ganska allmänt gå i riktningen af en sjuklassig skola med fortsättningskurser.
Särdeles skarp var den kritik, som fram- stäldes mot flickskolekomiténs förslag an- gående omordnandet af historieundervis- ningen.
Icke en enda talare uppträdde be- stämdt till försvar för komiténs nya system, ehuru det allmänt erkändes, att de nuva- rande förhållandena äro otillfredsställande.
Om snickerislöjdens införande i flicksko- lan, en fråga för hvilken Idun haft tillfälle uttala sina varma sympatier, höll rektor Schwartz ett intressant inledningsföredrag.
Den långt framskridna tiden tillät emellertid ingen grundlig behandling af denna högst vigtiga sak.
Helt visst hafva mötesdeltagarne åter- vändt hem med en vidgad erfarenhet o c h goda minnen af det fjerde allmänna flick- skoleläraremötet, hvars arbeten vi äro öfver- tygade icke skola gå spårlöst förbi.
Och vi önska så mycket mer, att detta må blifva förhållandet, som vi i det hela anse de åsigter, hvilka gjort sig gällande vid mötet, goda o c h riktiga.
I d B y r å och u n s Expedition hållas under sommarmånaderna öppna hvarje helg- fri dag kl. II — 2.
Också ett Drägter och revolutionsminne.
silhuetter från den stora revolutionen.
För Idun skildrade af A d o l f Hellander.
^fjl^ju, då det stora revolutionsåret 1 7 8 9, | § y § ingången till det epokgörande tidehvarf- vet, firas och menniskor från verldens alla kanter strömma till Paris, sjelfva skådeplatsen för det väldiga verldsdramat, kunde det kan- ske icke vara ur vägen att också kasta en återblick på den revolution i moder, de poli- tiska händelserna medförde.
Man hade så länge närt hat och forakt för hofvets och adelns sirliga och utstude- rade elegans.
Roccocons ömtåliga drägter med puder, muscher, röda klackar och frivolt ur- ringade klädningslif voro redan åren före revolutionen ämnen för karrikartyrritarnes spet- siga pennstift, och den tornprydnad mr Leo- nard komponerade på Marie Antoinettes huf- vud, bidrog måhända i sin mån, att detta sköna kungliga hufvud föll under bilan.
Man hade vaknat från de arkadiska lekarne och skämtet, från sonetternas honungsfina smic- ker, och man lyssnade i stället till Rousseaus och Diderots stoiska läror.
Det var prosa på poesien, kallt, friskt vatten i den skummande, förföriska champagnen, men det var nyttigt och uppfriskande som regn på utbränd mark.
Så kom revolutionen, länge väntad, men dock som ett dunderslag.
Tronen ramlade, aristokratien flydde undan en säker och blodig död, och med dem försvunno äfven pudervippan och hela det mod, som regerade 1 ' ancien régime.
Äfven då ljöd ett ord: reaktion — men den skulle komma att gå långt till baka.
Revolu- tionens män och qvinnor togo sina mönster och idéer från Roms och Greklands storhets- tid, och man kappades att, åtminstone i det yttre, likna dess hjeltar och hjeltinnor.
Qvin- norna kammade upp sitt hår å la grecque, och männen friserade sig å la Titus.
Korsetten föll bort, och den snäfva kjorteln smög sig mjukt efter kroppens former.
D e höga röda klackarne försvunno och lemnade rum för sandalen, och alla de smycken damerna buro borde, för att vara fullt comme il faut, så mycket som möjligt närma sig antiken.
Män- nen kunde naturligtvis ej gå så långt som qvinnorna i dessa modeförändringar.
Frank- rikes klimat lämpade sig icke riktigt för att promenera omkring i toga och sandaler, med bara armar och blott ett band om pannan som hufvudbonad, men de tröstade sig med att döpa om sitt » biträde » Jean till Agricola och Baptiste till Aristides.
Allt skulle vara antikt, romerskt eller grekiskt, och med frans- männens rika fantasi och lifliga temperament lefde de i en dröm af glad berusning, midt under det guillotinen dagligen förrättade sitt blodiga värf.
Våra läsarinnor skola icke tro, att i denna skräckens och de snabba domarnas verkstäl- lande tid allt sällskapslif låg nere, och att i verldens hufvudstad allt var dödt och stilla.
Tvärtom, i dessa brytningens och de stora händelsernas dagar spelade sällskapslifvet en stor roll.
Tiden var rik på djerfva, banbry- tande andar och icke minst på sköna, snill- rika qvinnor, hvilka senares ord icke vägde lättast i vågskålen.
Man hade hunnit vänja sig vid de hemska skådespelen på revolutions- platsen och äfven vid vapendånet vid landets gränser, och man tyckte sig behöfva veder- qvickelse mellan blodsdopen.
Derför dansade Paris och sökte utveckla hela sin republikan- ska prakt.
Salongerna strålade i ljus, och musikens toner fjödo.
Man samlades för att ha roligt och för att konspirera, och konventets ledamöter, hvilka må hända nyss uttalat döds- domen öfver en uppsnappad emigrant, nalka- des här sin dam med det älskvärdaste leende.
Om vi skulle kasta en blick in i madame Talliens salong en balafton.
Det var hos henne, som allt hvad Paris egde stort, fruk- tansvärd!, snillrikt, skönt och behagfullt sam- lades, och här nämndes namn, som outplånligt äro ristade på verldshistoriens blad.
V i skola först betrakta damerna.
Midt i salongen står värdinnan, madame Tallien, helsande gästerna.
Hon är hög och stolt som en romarinna i sin hvita, antika drägt, och ögonen under den bländhvita pannan lysa som stjernor.
Men vi skola taga i betraktande hennes baldrägt — en baldrägt under revolutionen.
Ja, den kommer sannerligen icke till korta vid en jemförelse med vår tid — tvärtom!
Den mjuka, graciösa figuren är iförd en vid kjortel af hvitt, mjukt muslin.
Något särskildt lif brukades ej, utan drägten samman- hölls om midjan af ett slätt guldbälte.
Kring kjorteln, sex tum från fötterna, går ett broderi i guld efter antikt mönster och löper äfven ett stycke upp i sidvåden.
Öfver de bara skuldrorna faller tuniken, hvilken är öppen i sidorna för att lemna frihet åt de blottade
sköna armarna och sammanhålles vid axlarna af runda smycken.
Genom det krusiga, upp- kammade bruna håret smyger sig en rad hvita perlor, och kring armarna slingra sig smala guldormar.
När vi tillägga sandalerna, utan klackar, med sina korslagda guldband öfver den höga vristen, så ha vi baldrägten i ord- ning, och den är sannerligen förtjusande.
Allt kommer till sin rätt.
Kroppens mjuka for- mer, rörelsernas plastiska frihet, frånvaron af all förkonstling, allt bildar gemensamt ett har- moniskt helt.
Tänk blott, värdaste läsarinnor, så mycket oharmoniskt vi ha eröfrat oss sedan den tiden.
Men vi se oss vidare omkring i den lysande samlingen.
Der se vi madame Roland, modig som en man, hängifven som en qvinna endast förmår vara.
Hennes drägt är till snitt lika med madame Talliens — det äro för öfrigt alla, men färgerna vexla.
Madame Roland bär blått, och den sköna damen med den bleka hyn, det blåsvarta håret och de drömmande ögonen, som står i hennes närhet, har enbart hvit drägt.
Hvem är hon med det sorgsna ansigtet här i festsalen?
Det är en ung enka — det är Josephine Beauharnais.
Hon ser tankfullt ut öfver den lysande samlingen, utan att fästa sig vid någon.
H o n märker inte ens Barras, som inträder — Barras, som skall kyssa bort hennes enketårar, till dess han öfverlemnar henne åt den lille obetydlige man- nen der borta i fönsterfördjupningen.
Hvem är då han, som ingen märker och ingen bryr sig om?
Det är bara en liten artillerikapten, och han ser butter och förargad ut — ett obetydligt namn ännu.
Om några år gick det med dån öfver verlden.
Det var Napoleon Bonaparte.
Men dansen börjar och paren hvirfla om.
Valsen har nyss kommit på modet, den är också ett revolutionens barn, jemförd med roccocons sirliga ^menuett.
Der dansar Saint Just med sin sköna, hängifna väninna Marianne.
Ännu har han sitt vackra hufvud på axlarna, och ögonen stråla mot henne, som frivilligt följde honom till schavotten.
Den unge kap- ten Bonaparte har också vågat sig in i dansen och svänger om med den vackra fru Récamier — hon, som sedan gick så illa åt den store caesaren i sina memoarer.
Men bort från dan- sen i en fönsternich sitter fru Stael, omgifven af en mängd unga författare, hvilka leende lyssna till hennes sarkasmer och ofta bittra skämt.
H o n är ful, men snillet strålar ur ögonen, och kritiken, som flödar öfver hennes tunna läppar är mördande.
Qvällen går, man roar sig, och få bry sig om att tänka på morgondagen.
Hvem vet?
Kanhända man redan står på de » misstänktes » lista.
I dag famnar man en skön dam — i morgon den olycksaliga plankan.
Voilå tout!
Ett århundrade har gått, sedan den stora revolutionens män tände sin renande eld, och moder och seder ha under tiden varit i stän- dig vexling.
Hvarje tid har sin smak, men hur det är, återvänder alltid något af det gamla och tillkämpar sig, för en tid åtmin- stone, väldet på nytt.
Revolutionens moder komma väl i sin helhet aldrig igen, men de- taljer spåra vi då och då.
Snitten är oanvänd- bar, men tygerna bli moderna.
Se blott i våra butiksfönster — dessa fina, mjuka, små- blommiga musliner.
Samma väfnad och samma mönster, som då madame Tallien var modets drottning.
Äfven i damernas frisyr märks en återgång, det i nacken uppkammade håret och knuten i hjessan — och äfven hattarna, de så kallade » kyss-mig-om-du-kan » - hattarna, med sina stora skyddande skärmar och lig- gande plymer, påminna icke litet om revolu- tionens moder.
Måhända det ligger i luften.
Den unga flickans rum.
fPfmvarje ung flickas rum bör vara till- talande och smakfullt ordnadt, men derjemte enkelt och anspråkslöst.
Ingenstä- des bör der genom bjerta färgmotsättningar, rik förgyllning och dylikt en större verkan framkallas, och aldrig får en dyrbar och ståtlig möbel väcka uppmärksamhet.
Inom detta fridlysta område får modet icke sätta sin fot.
Om det ock nu för tiden föreskrifver mörka, tunga gardiner, ta- peter o. s. v. till våra bostäders dekorering, så bör dock den unga flickans rum vara ljust och vänligt.
I stället för elegans skall här gratie herrska.
Tapeterna böra vara i matta, indifferenta färger, så att de saker, som användas till att pryda med, tyger, taflor, bladväxter kunna framträda fördelaktigt.
Finnes säng i rum- met, prydes denna med tillhjelp af ett smak- fullt omhänge, till hvilket helst bör väljas lätt, luftigt tyg af mattblå, ljus rosa eller hvit färg — med den sistnämda ernår man den bästa verkan.
En sådan omhänges-säng är mycket lätt att skaffa sig.
Man låter snickaren fastgöra en temligen stark list lodrätt på sängens hufvudgärd.
Den bör nå vid pass 3-J aln upp från bot- ten af sängen.
Upptill fästes en 1 6 — 2 0 tum lång list vid den förra lodräta, så att den bildar en rät vinkel mot denna.
Denna kortare list ligger alltså vågrätt öfver huf- vudkudden, och vid denna fastgöres gardinen, så att den i rika veck faller ned till höger och venster om sängens öfre del och släpar till en handsbredd öfver golfvet.
Der gardinerna uddas nertill, behöfva de ej kantas med blon- der.
Framtill, på ändan af den lilla tvär- listen, anbringar man en rosett af kulörta band eller tyg.
Rosettens färg bör stå i harmonisk öfverensstämmelse med toalett- bordets utstyrsel.
Detta bord skall vara det prydligaste bohaget i en ung flickas rum.
Man kan naturligtvis hos snickaren beställa sig ett smakfullt och starkt bord, men man kan också mycket väl använda hvilket som helst simpelt bord, ja, en bra, lagom stor trälår kan omdanas till ett riktigt nätt toa- lettbord.
I en sådan lår låter man anbringa en eller två hyllor, på hvilka man sedan kan lägga förkläden, nattröjor, skor o. s. v. Bordets bredd kan lämpas efter förhållandena, men höjden från golfvet bör alltid vara 2 7 — 30 tum.
Om möjligt bör sjelfva bordsskif- van skjuta något fram öfver den undre delen.
På kanten af skifvan eller af trälåren, om man använder en sådan, fäster man med fin nubb ett smalt, hvitt band, hvarvid tyget, som begagnas för bordets klädsel, stickas fast.
Som redan nämnts, skall toalettbordets kläd- sel harmoniera med sängomhänget, men äfven här är en hvit gardin att föredraga, hvilken då måste anbringas öfver ett färgadt under- lag.
(Äfven för sängomhänget kan man an- vända ett färgadt undertyg.)
På bordets tre sidor fastgöres först starkt rosenfärgad glans- sherting, allt efter behag äfven himmelsblå, men den rosafärgade åstadkommer en vack- rare verkan.
Der of van fastgSres nu det genomskinliga gardintyget, men med så få veck som möjligt för att ej lemna onödiga gömställen för dammet.
Bordsskifvan klädes slätt med bägge tygerna, som fastnubbas efter kanterna.
Till sist förses dessa kanter med en tjock pipad remsa af moll, som emel- lertid ej behöfver anbringas på bordets bakre kant.
För att skydda bordsskifvan, lägges på den en liten duk med fransar.
På bor- det läggas nåldyna, synecessaire m. m. liksom en bok för morgon- och aftonandakt här godt kan fylla sin plats.
På passande höjd öfver bordet anbringas spegeln.
Med små medel kan man uppnå god verkan.
Köper man nämligen en billig spegel till ett par kronor, så fäster man på den smala ramen en bredare, som utskäres af papp.
Hörnen afrundas något, och denna bredare ram förses med dubbla pipade rem- sor af rosafärgad glanssherting och hvit moll.
Upp- och nedtill samt på höger och venster sida kan man fästa vackra rosetter, som sys fast, och till sist vidfästes hela ramen med hjelp af snören på spegelns baksida.
På samma sätt som öfver sängen kan man på bordets baksida anbringa en upprätt- stående stång med tvärlist i rät vinkel (denna senare dock endast hälfteu så lång som öf- ver sängen).
Härpå fastgöres likaledes först kulört sherting och deröfver framtill uddadt, hvitt gardintyg.
Spetsen framtill förses med rosett som vid sängen.
Bordets gardiner få dock arrangeras så, att de ej hindra begag- nandet af spegeln.
Naturligtvis gäller att vid anordnandet af det hela använda en viss konstnärlig smak, då det annars lätt blir klumpigt och fult.
Finnas två fönster i rummet, kan man lämpligtvis placera toalettbordet mellan dem och på väggen uppsätta ett par små lampor i armar, dels till prydnad, dels till nytta, när man gör toalett om aftonen.
I stället för lamporna kan man ock ha blomkrukor med vackra bladväxter på ömse sidor om bordet.
För att ej missförstås vill jag dock an- märka, att det ofvan beskrifna toalettbordet aldrig bör begagnas som tvättbord.
Som så- dant är bäst nyttja en af de kända små pelarrunda, temligen billiga kommoderna af trä eller bleck, som kan finna sin plats i ett hörn af rummet.
Samma lätta tyg, som man yalt till säng- gardiner, bör ock användas till skjutbara jalousier för fönstrens nedre rutor.
Till de andra gardinerna, möjligen ock till en portiere vid dörren eller som förhänge vid en hörn- hylla, må man välja ett tyg, som harmonierar med gardinerna vid säng och bord.
Finnas råd och utrymme till en liten soffa eller en länstol, må man ock söka ta hänsyn till deras klädsel.
Jag vill nu sluta med att uttala som min öfvertygelse, att den unga flicka, som förstår att pryda sitt eget lilla rum med smak och trefnad och med minsta möjliga medel, säkert ock i andra hänseenden skall visa sig vara huslig och förståndig, medan omvändt den, som lefver blott för att roa sig, helt visst kommer att ha ett oordentligt och otrefligt hem att vända åter till, när » nöjet » är förbi.
Anna FrcenJcel.
Qvartalsprennmerationen m å s t e nu o m e - d e l b a r t förnyas af alla, som önska e r h å l l a t i d n i n g e n ritan a f b r o t t.
Qvinnogymnastik.
En serie uppsatser efter » Vort Hjem ».
VI.
Genom en förnuftig och ratiouel följd af rörelser i denna apparat kan en sned rygg vid daglig öfning bli så godt som alldeles bra, men vederbörande, som naturligtvis måste vara i en yngre ålder, bör efter en läkares noggranna undersökning söka anvisning till dessa öfningars verkställande på rätt tid och på rätt sätt.
g) Okhängning i 10 sekunder stärker i synnerhet nacken och ryggens muskler, vidgar bröstkorgen och har ett gynsamt inflytande på andedrägtsorganen (Fig. 13).
Denna figur är tecknad i vanlig drägt, En t e t e Af å tete.
E — th.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
Fig. 13. då det ej är meningen, att det skall vara särskild drägt till alla öfningarna.
Men korsetten, detta för- färliga plagg, måste sjelfklart vara bannlyst från all gymnastik.
Att intaga den i figuren angifna ställ- ningen fordrar mycken öfning, men man kan till en början flytta räcket så lågt ned, att tåspetsarne kunna lätt stödas mot golfvet.
h) Sträckhängning med höftvridning verkar särskildt på sido- och ländrnusklerna och har, liksom de fle- sta rörelser på räcket, en förmånlig inverkan på and- hemtningen, blodomloppet och nervsystemet.
När kroppen hänger fullkomligt stilla i sträckhängning, vridas höfterna långsamt starkt till venster, hållas i denna ställning i fem sekunder (Fig. 14) och vridas Fig. 14. derefter på samma lugna sätt lika starkt till höger, hvarefter sträckhängning åter intages.
Hufvudet skall hållas fritt från armarne, axlarne få ej skjutas upp och benen icke korsas.
I figur 15 framställes dörr-räcket.
Genom ett IP ' 1 Fig. 15. förbiseende kom denna afbildning icke med i före- gående nummer, der den egentligen borde haft sin plats.
||H3Kan knäppte utan vidare upp knapparne och .JIlCp hängde upp den.
» Hatten ta vi också af, och så utbeder jag mig den äran, att ni behagade fungera som värdinna vid ett glas lemonad och några präktiga blodapelsiner. » Han gjorde skämtsamt en vördnadsfull bugning.
» Ja, den tjensten skall jag gerna göra er. » Hon reste sig upp.
» Hvar har ni bricka och glas då? » » Ska ' strax komma fram.
Här äro glas — och här bricka. » » Så klibbig den är.
Hvad har ni fått på den? » » Punsch, allernådigaste fröken, » sade doktorn öd- mjukt.
» Då tar jag den här trasan och gnider med. » H o n hade dragit af handskarne, och nu flögo de små hvita händerna snabbt fram och åter öfver brickan.
» Nej det är för styft arbete för er.
Låt mig öfvertaga det medan ni skalar apelsinerna. » Dok- torn tog brickan, och gned den med kraftig hand.
» Blir den inte utmärkt, ni, » frågade han förnöjd.
» Jo tack, nu är det nog bra.
V i kunna sätta fram det nu.
— Men Doktor YVeiss, är det här passande? » Doktorn skrattade.
» Så mycket betänkligheter ni har.
Om ni bara visste, hval jag tycker ni är passande. » » Comme il firat, säger man herr doktor. » » Nej, fröken, inte så som jag menar det. » Ingrid rörde i sin lemonad och teg.
» Hur mår herr kapten och fru kaptenskan, fröken Ingrid?
Jag har ju helt och hållet glömt dem. » » Jo tack, pappa och mamma må bra. » Ingrid hade blifvit något stel, och blodet rusade häftigt upp och ned och purprade den ljusa hyn.
» Jag tror verkligen, att ni anser er ha begått en riktig stor synd med att göra mig och mina fattiga apelsiner sällskap. » Doktorn såg frågande på henne.
» Det är ert eget fel, som — — — » Ingrid tyst- nade och vred tillsammans sin fina spetsnäsduk till en liten boll.
» Ni är ännu lika nervös, som ni var, då vi träffa- des den der sommaren, och ser nästan lika drifhus- artad ut.
Jag minns, hur rädd jag då var för hvarje vindfläkt, som böjde den späda blomman.
Men pappas och mammas älskling var bra bortskämd. » Han hade lagt armen bakom henne på stolens ryggstöd och lutade sig fram, under det han talade.
» Hvar enda bal skulle ni besöka, stå i bazarer, vara med på roddpartier, segelpartier och allt oför- nuftigt. » Ingrid skrattade.
» Och jag mins en doktor, som hade ett nej i be- redskap hvarje gång jag vågade ha en önskan. » » Sådana der förfärliga nej får jag nästan dagligen säga åt unga, lefnadsglada damer med klen fysik.
Men är det allt, som ni mins? » » Ja, jag tror det. » Ingrids röst hade hastigt blifvit sträf.
» Hvad hette den der unga damen med kortklipta håret och de vackra ögonen, som var här i dag? » » Fröken Falk, menar ni kanske?
Säg mig, fröken Ingrid, tycker ni hon skulle passa till kuddvåder- ska, » frågade han pojkaktigt.
» Ja, hon har förmodligen de flesta aktierna, » svara- de Ingrid retligl.
» Men nu måste jag af bryta vår angenäma tete ä tete. » H o n reste sig häftigt upp.
» Hvad tänker ni på fröken; hvad vill ni jag skall tro om er?
Ni har j u inte sagt ett ord om ert ärende ännu. ».
Ingrid blef ytterst förlägen, och de mörka ögonen stodo fulla af tårar, då hon svarade: » Jag hade visst inte kommit hit utan ett ärende men er tid tycks vara så upptagen förut? » » För er har jag alltid tid, fröken Ingrid, och det trodde ni också.
Säg, att ni litade på mig! » Ingrid såg upp med en skygg blick.
» Ja, jag trodde, att ni ännu hade något intresse qvar — för oss. » » Ja, det har icke åren förminskat.
Men, nu be- gär jag ett uppriktigt svar — mins ni ingenting annat än dessa nej från den sommar vi tillbringade tillsammans?
Kära fröken Ingrid, minns ni inte ljumma, doftande qvällar från er veranda eller nere vid stranden?
Ni föreföll mig alltid som en snö- droppe med er hvita schal, som nästan helt och hållet dolde er, och så ett par mörka drömmande ögon i ett litet blekt ansigte.
Ni var lika kall som snön, och det var blott någon enda gång, när det prasslade i löfverket bakom oss, som ni skrämd lade en liten feberhet hand på min.
Förlåt mig, fröken Ingrid, jag var lyckligare då, än när min lilla snö- droppe till sist höjde sin veka stängel och stolt slöt sig till den lysande buketten af badortens öfriga unga damer.
Nu måste jag veta, hvarför ni då var så tillbakadragen just mot mig.
För alla andra hade ni åtminstone ett vänligt ord ».
» Var jag nog otacksam att bemöta er ovänligt? » » Ni vill således icke svara.
Nu, fröken Ingrid, om ni tillåter skall jag be att få veta ert ärende. » Hans röst hade förlorat sitt veka tonfall, och det var med en otålig rörelse, han kastade tillbaka det mörka håret.
» Jag ville bedja doktorn om något stärkande ögonvatten.
Mina ögon äro ytterst klena. » » Vill ni sätta er der, får jag se riktigt in i dem. » Det blef alldeles tyst en lång stund.
Han höll hennes hufvud tillbaka och undersökte med läkarens skärpa de ljufva flickögonen.
Hon öfverlemnade sig så helt och hållet åt lyckan att åter bli vårdad af honom, att hon tyckte, att det endast varat några sekunder, då han slutat och artigt frågade, om han tröttat henne med sin långa undersökning.
Han tog raskt ett papper, doppade pennan och skref med säker hand ett recept, som han derefter med en bugning lemnade till henne.
» Ni har öfveransträngt dem, fröken Erlandsson; läser ni mycket? » » Ja, jag har ämnat studera språkvetenskap. » » Såå.
Gör inte det! » » Hvarför ej? » » Derför att ni är alldeles för klen, och jag tycker, ni kunde bespara edra föräldrar sorgen att mista er. » » Men något måste man väl göra. » » Vänta tills den rätte kommer, han förstår nog att sysselsätta er.
Så ska ' vi hoppas, att ni får bättre minne också, och kanske lär er inse, att det fins ord som smärta långt mera, än mina nej plågade er.
Lycka till, fröken Ingrid! » » Behöfver jag inte komma upp mera då? » frågade Ingrid, darrande.
H o n hade blifvit alldeles blek och läpparne skälfde.
» A h nej.
V i ska ' hoppas att ni kan bespara er det obehaget. » Han stod vänd ifrån henne och såg ut genom fönstret.
Ingrid satte på sig hatten.
Doktorn hjelpte henne artigt med kappan.
» Mår ni illa, fröken Ingrid, ni är så blek? » frågade han allvarligt.
» Har jag kanhända ansträngt er för mycket genom att tala om gamla obetydligheter. » » Nej, visst inte. » Hon drog på sig handskarne.
» Får jag hjelpa er att knäppa dem. » Han lutade sig ned öfver den fina hvita handleden.
» Ämnar ni aldrig hålla ord och besöka oss, dok- tor Weiss?
Pappa och mamma tala så ofta om er.
Ni skulle göra dem en stor glädje, och jag skulle också blifva glad, men det gör ju detsamma. » » Tror ni verkligen det? » lian såg forskande på henne.
» Ja, ni har ju så mycket att intressera er för, att mitt tycke och mina önskningar naturligtvis måste betyda intet bredvid starkare intryck. » » Ni har då inte förstått, att allt för mig är mina minnen? » » Ni är lycklig, som kan lefva på minnen.
Jag måste ega hoppet också. » Hon blef alldeles purpur- röd.
» Och jag vill sammanfoga minne och hopp till visshet om en lycka, som alltid blir ny. » Ingrid drog icke undan sin hand, som han ännu behöll, men hon sade sakta: » Nu måste jag gå och tackar er för en angenäm förmiddag. » » Jag vill inte hindra er längre, lilla snödroppe. » Hans röst hade med ens blifvit smekande öm.
» Blott en enda fråga ännu: om jag besöker ert hem, skall ni då vara fullt uppriktig mot mig och icke som nu slingra er undan och förderfva en kort stund af lycka?
Om ni ej då vill vara verkligt sann, så ber jag er — uttala inte ett välkommen, som i sådant fall blott blefve ett skärande missljud, en skiljemur mellan er och mig.
Ingrid såg på honom med en vacker bönfallande blick och hviskade blygt: » Jag kan säga er ett riktigt ärligt menadt väl- kommen. » » Men dröj inte för länge, » tillade hon.
Sedan lösgjorde hon hastigt sin hand och öppnade skynd- samt dörren.
Det talas ännu i dag om det glädjestrålande an- sigte, med hvilket doktor Weiss den dagen lyssnade till kinkiga patienters klagovisor, under det han oupphörligt upprepade för sig sjelf dessa samma orden: » dröj inte för länge — dröj inte för länge.
.
.
» K a l l a bad.
M Ha veta och inse, att badning är nyttig, men det oaktadt försummar man, när tillfälle gifves, att begagna sig af den läke- dom, som ligger i friskt vatten och frisk luft.
Hela den långa vintern igenom har man för- summat att bada, och nu, då sommaren är kommen med värme i vatten och luft, tänker man ej heller synnerligen derpå.
V i ha ty värr hunnit långt bort från den tid, då det ansågs för elt straff att ej få bada, och löpa just icke någon fara att göra oss skyldiga till öfver- drifter i badningsväg, liksom exempelvis den romerske kejsaren Commodus, hvilken badade sju gånger om dagen.
Bada vi sju gånger om året, är det för mången mycket nog, och låta vi endast vattnet komma i beröring med hän- der och ansigte, finna vi det tillräckligt.
Man borde väl dock besinna, att all afsön- dring genom huden lägger sig som ett lager af fernissa på dess yta och hindrar dess normala verksamhet.
Ej mindre vigtig är den omstän- digheten, att den, som går omkring med oren hud, ständigt för med sig en osund luftkrets, som ej blott sätter hans egen, utan ock andras helsa i fara.
Men så borde det icke vara.
Alla — både stora och små — borde älska badet och ej hysa fruktan för vatten och frisk luft.
Det vatten, i hvilket man badar, bör ha friskt tillflöde och vara lagom varmt.
I stilla- stående vatten och dammar bör man icke bada, och man bör välja ett ställe, der det är nå- gorlunda skuggigt.
När man gått i vattnet, bör man först doppa hufvudet, då känslan af kyla och rysning lät- tast undgås på detta sätt.
Man bör ej bada strax efter måltiderna, utan vänta till dess matsmältningen är nära fullbordad.
Det är derför bäst att bada ett par timmar efter måltiderna eller strax före dem.
Om man är svettig eller ej gör intet till saken, men man bör alltid, då man gått längre väg eller på annat sätt ansträngt sig, sörja för, att man får hvila ut någon stund, så att kroppen ej är ansträngd, då man går i vatt- net.
Men genomvärm bör man vara.
Vistelsen i vattnet bör ej utsträckas så länge, att man börjar » känna sig ruskig », enär badet, så användt, snarare verkar skadligt än gagneligt.
Märker man, att huden börjar bli blå, bör man strax stiga i land, torka sig väl och sörja för att genom motion få upp vär- men i kroppen.
Der förhållandena sä medgifva, är det utom- ordentligt nyttigt att låta huden torka af sig sjelf, under det man ser till att bibehålla kroppsvärmen genom lämplig rörelse.
Sädana » luftbad » verka fördelaktigt på huden, och dess verksamhet påskyndas under solstrålarnes inverkan.
Bad i öppna hafvet äro ovilkorligen att före- draga framför vattnet i insjöar och floder.
Ty här är det ej endast vattnet, som verkar.
Äfven de salter, som finnas i hafsvattnet, styrka och härda huden och göra dermed hela kroppen motståndskraftig gent emot inflytandet från vex- lande väderlek och temperatur.
Den uppfriskande verkan af ett bad förhöjes ansträngning och fruktan banade systern väg betydligt, när man får röra sig fritt i vattnet.
öfver branterna och genom snåren.
Derför kan simning, som ej allenast eger be- Till sist stannade Klara, alldeles öfverväldigad tydelse som en utmärkt motion vid badningen, af trötthet, Han fick henne, hälft med våld, ej skattas högt nog.
Det är nyttigt att kunna att sätta sig ned att hvila under några minuter.
simma, ej blott för sjöfolk, utan ock for Sjelf stod han stilla, med händerna på landtbor.
ryggen, och stirrade med mörkt ansigte ut Det oaktadt träffar man nu för tiden en hel öfver sjön.
del folk, som ej kan simma.
Denna ädla konst Som de så rastade, fingo de plötsligt höra står nämligen ej så högt i rykte nu för tiden en välbekant stämma ropa dem uppe ifrån som förr, då det ansågs för lika skamligt att vägen.
Det var Fritz.
Karl svarade, och in- icke kunna simma som att ej kunna läsa.
Kan om ett par minuter trängde sig den förre fram man simma, är det ju ej blott sitt eget lif genom närmaste snår.
man blir i stånd att rädda, man kan ock komma » Det var en förfärlig hetsjagt, » flämtade han.
i tillfälle att derigenom göra sina medmen- » Ni jaga ju i väg som förryckta.
Jag har niskor stora tjenster.
sökt hinna er en god stund och ideligen ropat, Föräldrar äro alltid rädda för, att deras utan resultat.
Min Gud, hvad ni se förstörda barn utsättas för fara, när de börja simma.
ut!
Stirra då inte på mig, som vore jag ett Det är icke rätt att hysa öfverdrifven fruktan, underdjur.
Det bar kommit ett telegram från lika litet som det vore förståndigt att vara Ruth — en af hennes vanliga excentriciteter oförsigtig.
För att undgå hvarje olycka böra — och jag ville inte, att ni skulle löpa på barnen aldrig gå ensamma att bada, utan i narri.
Det är hela historien. » sällskap med äldre, som äro simkunniga och » Ett telegram — Gud vare lof, » utbrister förstå att rädda dem, om något skulle på- Karl, och Klara, som ännu ej kan tala, sträcker komma.
B — d.
i darrande ifver bägge sina händer efter det.
Brodern böjer sig öfver hennes skuldra och läser med möda från det skälfvande papperet — de få orden: » Best till Stockholm med båten från Lind- holmsbryggan.
Kunde icke stanna.
Oroa er ej; vidare första post.
* B e r ä t t e l s e f ö r Idun Reaktionen vid denna plötsliga och lugnande af Johan ptordling.
upplösning på deras hemska tvifvel blef Klara (Forts.) öfvermägtig, och hon brast i en nervöst oemot- £arl tvekade; men han började sjelf känna ståndlig gråt.
Mannen förvånades ytterligt in- sig allt mer uppskrämd och insåg, att det för denna ovanliga exaltation.
» Hvad han i då inbillat er, » frågade han.
väl var klokast förtro sig åt systern.
Så tog han hennes arm och berättade henne i få ord allt.
» Ni trodde väl aldrig, att hon.
.
.
» Han afslutade ej meningen, men Karl svarar » Ack, hur oförsigtigt, hur oförsigtigt!
Men du kunde ju inte så noga känna hennes lynne allvarsamt: » Ja, man kunde ju aldrig veta, hvad man — numera — förstås.
— Bara nu vår fruktan skulle tro.
.
.
» inte besannar sig på något förfärligt sätt.
Gud, De gingo sedan i tryckande tystnad hem.
hvad mitt hjerta klappar I » Ett storstadsbarn.
De skyndade på sina steg, de nästan sprungo.
» Buth — Ru-uth! » ropade Klara gång efter annan, sä att det ekade i skogen af den gälla sopranen; — men något annat svar hördes ej Morgonen derpå erhöll Klara från Ruth heller af.
följande bref: Inom kort voro de framme vid den plats, » Min kära, älskade, enda vän!
der Karl och Ruth ett par timmar tidigare skilts från hvarandra.
Han kände väl igen den Riktigt som en brottsling kommer jag nu och pekade precis ut stället.
Men af Ruth inför dig; jag känner åtminstone med mig sjelf, att syntes ej ett spår.
jag har mycket förbrutit.
Ty allt, jag har att De sågo förfärade på hvar andra.
Samtidigt tacka dig för, och allt, som du måste tillgifva tog hos dem båda den hälft undertryckta mig, är sammanräknadt så förkrossande mycket, aningen allt bestämdare gestalt.
att din svaga, olyckliga väninna aldrig kan » Men det är väl dock inte möjligt, att hon tänka på att vedergälla det.
gjordt sig sjelf något ondt », brast Klara ut med Som en hemlighetsfull, hjelpbehöfvande främ- en fortviflan i tonen, som motsade tviflet i ling kom jag till dig, och hvad hade jag väl hennes ord.
» Nog hade hon mycket att bära för rätt att vänta allt detta lisande deltagande på, stackars Ruth — — men detta — nej, från dig, all denna finkänsliga ömhet.
Jag nej!
Låt oss gå vidare efter stranden och se hade ju ingen i verlden att lita mig till, och oss noga om. » du tog upp mig i din kärlek, jag kan nästan Och de skyndade vidare framåt.
Som be- säga från gatan.
själade af samma tanke höllo de nu icke längre Och nu lönar jag denna långa, allt för långa vägen, som löpte i slingrande bugter på några gästfrihet med att utan ett ord till tack, en famnars afstånd från sjelfva strandbrädden, utan förklaring lemna er som en rymmare.
de togo ned för klipphällarne alldeles vid ran- Det är sannerligen mer, än du nog någonsin den af vattnet, springande med uppjagad oro kan förlåta!
från skrefva till skrefva, snafvande ideligen Från det första ögonblicket, vi råkades, har öfver furornas vindlande rötter, spejande fram- jag väl varit skyldig dig en förklaring öfver, för sig, tillbaka och ut åt hafs.
huru och hvarför jag kom, och hvad som var Tidt och ofta höjde Klara med skälfvande dig främmande af mitt senare lif.
Men du stämma ett rop, kallande Ruth vid namn; en kan icke tänka dig, huru denna mörka olycka, gäll ånghvissla föll ofta in från fjärden som som heter mitt äktenskap, och som nu faller med ett ironiskt svar.
Det var ock allt.
som en slagskugga öfver hela min tillvaro, hur Karl Vrede hade blifvit förfärligt blek, och den är mig förhatlig att ens med ett ord en kall ångestsvett sköljde öfver hans panna.
nämna.
Jag vill i hvarje min minsta tanke Han sade ej ett ord, der han flämtande af fly den, om jag endast kunde.
ManusKnpt, som ej antages till Införande, återsändes, sävldaporto bl- f o g a s.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
I r \ I U I I Kl U IM Annonser mottagas endast mot kontant llqvld I förskott af 2 6 öre p r 4 - spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons Införes under 1 krona.
Och så gick jag — dag efter dag, vecka efter vecka — och stred i tysthet med mig sjelf.
Jag var hundra gånger redo att öppna mitt sjuka hjerta för dig; men så — alltid — när jag efter en fruktansvärd kamp hade ordet ända ut på läpparne, så svek mig i sista ögon- blicket allt mitt mod.
Jag är så förfärligt feg!
Och din långmodiga finkänslighet, att sjelf aldrig fråga, lade hyende härunder.
krafter.
Efter några dagar vände jag åter till pappa Rebolledo, och allt blef — genom hennes förmedling — som förut.
Hvarför jag nu så plötsligt reste, förstår du nog sjelf.
Du känner ju så väl, hvad som varit emellan din bror och mig.
Och så fick jag anledning att frukta, att hvarken han eller jag skulle ega krafter i längden att motstå det gamlas magt.
Efter en tid föll pappa Rebolledo åter i gamla vanor och — Elon Kruse kom till baka.
De bägge männen arbetade af all magt emot mina svaga krafter för att förmå mig till detta äktenskap, som jag afskydde mer, än jag kan uttala. » (Forts.) Nu anser jag mig emellertid vara skyldig, för att i någon mon godtgöra min försumlighet åtminstone i detta fall, att gifva dig, den enda vän, som nu står mig åter i verlden, en in- blick i den sorgliga historien mellan mig och min man.
Du skulle nog förlåta mig, att jag gör det i så korta drag som möjligt, om du kunde känna den smärta, som detta nu kostar mig, der jag om natten sitter i mitt ensliga hotellrum, som ändtligen, nu så sent, blifvit så pass tyst, att jag kan söka reda mina tan- kar.
Dock icke allt.
Till en tid var det ovan- ligt lugnt och godt, » gumman » tittade emellan- åt till oss, pappa Rebolledo var förundransvärdt mild till sinnes och höll sig nykter, och af Elon Kruse såg jag ej en skymt.
Men det skulle ej vara så länge.
Från Iduns läsekrets.
Återigen något o m rullkaminer.
Allt ifrån den mörka julnatt, när jag flydde, förfärad, från huld och hem, har hela mitt lif varit en enda stor sorg.
Huru jag den gången, efter ha irrat kring i mörkret och kylan, gata upp och ned, utan medvetande eller besinning, till sist mera död än lefvande af vanmagt och köld togs upp — utanför » gummans » dörrar, dit den gamla vanan instiktlikt i sista sekunden ledt mig — detta allt är dig nog ej obekant, då jag vet att derom sqvallrades både fram och tillbaka på sin tid uppe på fleurist- ateliern.
Men i sitt rätta ljus kunde de ej der se saken.
Ärade D.
S.!
Det är mig onekligen till stor ledsnad, att jag yttrat mig mindre fördelaktigt om eder goda vän, rullkaminen, men ser ni, högt ärade, jag kan för min egen del ej ändra min åsigt derom.
Ni säger, att ni under två vintrar njutit trefnad af denna ypperliga tingest; mina personliga känslor säga mig, att just samma ypperliga tingest för mig förbittrat existensen under en lika lång period.
Således ser ni ju, älskvärda eller älskvärde D.
S., att våra er- farenheter varit högst olika.
Somliga menniskor tåla kattor, andra åter icke.
Men skämt å sido!
— Fråga t. ex. en läkare, om han icke anser, att de mindre smickrande adjektiv, som jag tilldelat rullkaminen, uti en viss mån äro fullt sanna?
Ni ger mig en sådan der — hm!
hvad skall jag säga — en något impertinent släng, om att jag ej anser det vara mödan värdt att omtala eder goda väns prisbillighet och bränslebesparande dygder.
Pardon — jag är en lika stor vän af rätt- visa som ni.
Naturligtvis är det mig omöjligt att uppelda en våning om 4 rum för 20 å 25 öre dag- ligen, om ej det just sker med er kamin.
Således ställa sig säkerligen de direkta omkostnaderna myc- ket lågt.
Men har ni beräknat de indirekta kost- naderna?
Kan kaminen alltid stå orörlig uti en centralt belägen förstuga eller tambur, hvarifrån vär- men genom de öppnade dörrarne kan strömma vi- dare in uti våningen, då är den ju särdeles prak- tisk.
Men att hafva den uti rum, der man lefver och har sin tillvaro och der rulla den omkring från den ena kakelugnen till den andra, det är detta, som jag anser vara dels skadligt för helsan och dels totalt oförenligt med ordning, prydlighet och kom- fort.
Och detta var ju ungefärligen, hvad som ut- lofvats vid inköpet af en sådan pjes!
Den stränga vänliga » gumman », hvad jag välsignar hennes minne!
Hon gaf mig värd och tröst i min sorg, hon intalade mig med kärleksfulla ord mod och ingöt nya, ädla Ni småler åt mina indirekta kostnader!
Men lyssna först och döm efteråt.
Först stod min kamin uti ett stort förmak; detta var uti min oerfarenhets för- sta dagar, då jag barnsligt och blindt trodde alla de förföriska saker, som sades om er vän.
Det var ju Ack, kära, älskade Klara, tro nu icke alls, att jag vill skjuta all skulden på honom och sjelf ställa mig fri och utan skuld.
I mycket, oändligt mycket har jag varit felaktig och svag, och jag har blott att lita till den evige doma- marens barmhertighet, som skall döma öfver all verlden.
* * * För sommaren.
Krusbärsvin.
En halfankare väl torr och svallad, försedd med tapp och svick- hål.
Dertill tagas 3 \ kannor rensade krusbär, 1 5 ® brunt pudersocker, hvar- af kokas en lag, som skummas väl, tills det blir 3 \ kannor.
Ankaren sprundas löst, till dess jäsningen är slut, då sprundet väl hartsas.
Anka- ren bör ej ligga i för kallt rum i un- gefär 9 månader, då vinet är färdigt att tappas på buteljer.
A f alla slags bär kan göras vin på så sätt, fastän man då tager 3 \ kannor saft i stället för bär.
H — l — a.
ligga så, att ej gurkorna komma i berö- ring med hvar andra.
Emellan hvarje hvarf strör man pepparrot, skuren i små bitar, några nypor af en blandning, be- stående af alun, salpeter, röd vinsten, nejlikor, stark- och kryddpeppar, allt väl stött.
När nu alla gurkor äro ned- lagda, öfverhälles en lake af 150 gr. salt upplöst i 5 liter brunnsvatten, hvilket sedan uppvispas med 2 | liter ättika.
Ofvanpå det hela lägges en träbotten med tyngd.
JJtilis.
Vindrufssaft.
Då det är missväxt på bär och för den, som ej har en egen trädgård att skörda uti, finnes en lika beqväm, som billig utväg att förse sig Blåbärskompott.
§ " ffi socker kokas med saft på följande sätt: 1 &amp; socker till lag, deruti läggas 4 ' &amp; blåbär och och \ stop vatten kokas och skummas få koka omkr. 5 minuter.
Det hälles väl, tills det börjar simma sig, då färg sedan, så varmt som möjligt, på torra silas och sättes till efter behag; kokas buteljer, kokas och hartsas.
Äfven af åter en stund och silas; härtill blandas andra bär kan man koka liknande 1 ort eller litet mera pulfvriserad ci- kompott.
Mångårig husmor.
tronsyra, som blifvit upplöst i kallt vatten och 4 droppar cedroessens.
Den Saltgurkor.
Utmärkta.
Man har en torr, väl rengjord bytta i ordning.
Gur- röda färgen till saften blandas sålunda: 3 ort konchenill, 3 ort cremortartari, korna läggas ett dygn i vatten.
Här- efter nedläggas de i byttan hvarftals för 4 öre pottaska, för 4 öre romersk med blad af ek, körsbär, svarta vinbär alun.
Konchenillen stötes först, tills den börjar gnistra, då lägges det öfriga och vindrufva.
Iakttagas bör, att bladen så enkelt att rulla den bort till kakelugnshålet och sticka röret derin.
Jo, vackert!
Der blef föga värme, men desto starkare os.
Så gjordes der en jernplåts- lucka för kakelugnsöppningen med ett hål till röret, hvarpå den älskliga pjesen tog sig för att ryta och bullra som en ilsken tjur och att utsända en tro- pisk värme, som ej stod att moderera, trots spjell och ventiler.
Hvarje gång den påfyldes blef rummet fullt af rök, och fönstren måste öppnas, då röken mycket riktigt drog ut, för sällskaps skull medtagande värmen, så att den tropiska atmosferen förbyttes uti en mycket arktisk.
Skulle asklådan tömmas, så befans, huru omsorgs- fullt än dermed förfors, allting uti rummet efter en stund vara öfvertäckt med ett damlager.
För und- vikande häraf dekreterades, att i och för kaminens påfyllande och rengörning den alltid skulle köras ut på en förstuga, der operationen skulle försiggå.
Detta vardt af en högst miserabel verkan för såväl bonade parkettgolf som för smyrnamattor och tjenarinnornas förbrända förkläden och dito fingrar.
Naturligtvis fingo de nya förkläden, golfven fingo bonas oftare och mattorna — —?
Dertill kom, att huru skynd- samt kaminen än rullades ut, så hann likväl alltid, trots rörlockets påsättande, den mest obehagliga svaf- velrök att tränga sig fram.
Om dennas verkan i förening med den outhärdligt torra värmen på blom- mor och gröna plantor vill jag ej ens tala, men må hända D.
S. ville upplysa den uti n:r 23 af Idun rådfrågande Ange, hvilka krukväxter som kunna trifvas i rum, hvilka uppvärmas med kamin.
Efter moget öfverläggande beslöts, att kaminens stadigvarande residens skulle förläggas till matsalen.
Ny jernlucka der, dertill bleckskärmar för att skydda uti närheten sittande personer.
Bidrog alldeles icke till prydligheten.
Dertill kom — ack ja, dertill kom mycket annat ännu!
Boiseringen torkade, så att bitar föllo af till höger och venster; buffeten sprack, allt silfver och annan metall, som användes till de- korering, anlöpte, och trots den mest ihärdiga och upprepade polering höllo sakerna sig aldrig blanka längre än två ä tre dagar.
Ej att undra, att tje- narne betraktade rullkaminen med oblida ögon.
— Naturligtvis visade den en otreflig benägenhet att slockna vid de mest olämpliga tillfällen.
— Min strupkatarr utvecklades långsamt men säkert, så att jag sedermera utan vidare omständigheter skickades till en badort med den trösten, att eder goda vän till det väsentliga bidragit att förskaffa mig detta utsökta nöje.
Ser ni nu, ärade D.
S.
Tror ni, att förstörda golf, dito mattor och möbler, brända förkläden och fingrar, visnade palmer, spräckta bufleter, trasiga boiseringar, badresor o. s. v. ej kosta någonting?
Och allt detta — ja, allt detta » Das hat mit ihrem Singen die Lorelei gethan » höll jag på att citera.
Jag har ju medgifvit, att kaminen, trots sin nu bevisade jSalonsnnfähigheit », kan vara mycket nyttig annorstädes.
Medgif ni åter, ärade D.
S, uti eder ordning, att undertecknad ändå ej haft alldeles orätt.
— • Jag är också öfvertygad, att många härvidlag dela min åsigt.
B.
B. uti den och stötes väl.
Vid begagnan- det upplöses litet deraf i kokhett vatten, silas sedan genom en fin linnelapp.
Denna saft är finare än någon bärsaft.
Två prenumeranter.
Att hålla gurkor friska.
Man utväl- jer de vackraste och tillser i synnerhet, att de hafva lång stjelk, på det man sedan må kunna hänga upp dem.
Der- efter rengör man gurkorna i vatten medels en mjuk borste och aftorkar dem sedan väl.
Nu bestrykas de med ägghvita, så att intet ställe blir ostruket; ägghvitan bildar så att säga en ogenom- tränglig hud, som hindrar luftens till- träde.
De på detta sätt behandlade gurkorna upphängas derefter i en ögla fastgjord vid stjelken på ett snöre eller en stång i ett mycket torrt rum.
På detta sätt kan man hålla gurkor friska till gurksallad etc. till nyåret elller ännu längre.
Dana.
I n:r 8 af Idun denna årgång står en matsedel för hönsen.
Den är myc- ket läcker, just efter tidens kraf — eller rättare sed.
Men den är äfven ganska dyr, mera än hvad äfven den yppersta höna, af noblaste race, kan förmå att ersätta med ägg.
Deremot är matse- deln utmärkt tjenlig till gödning af de exemplar man ernår slagta.
Det påstås äfven, att s. k. värphönor få vidkännas vissa svårigheter, om de blifva allt för feta.
Derför tillrådes litet afprutning såsom t. ex hvete- och majsmjöl, hvete och ris, som godt kan ersättas med kokt, krossad potatis.
Korn är dere- mot mycket tjenligt till aftonmålet.
Angående benmjölet (hemmagjord!)
står intet om sättet för dess beredning, hvarför här må nämnas, att benen böra brännas, till de äro blåhvita, samt krossas.
Två prenumeranter.
Matlagning ".
Bästa sättet af steka sjöfogel.
För att få bort den traniga smaken kokar man först fogeln antingen med hö och vatten, eller, hvad bättre är, fyller den med råskalad potatis och låter den koka med vatten och något salt.
Po- tatisen kan naturligtvis ej användas, då den sugit i sig det traniga.
Sedan steker man fogeln.
När den är stekt, skummar man bort flottet och lagar af skyet en förträfflig sås.
Utilis.
tlil billigaste pris och pä bästa satt utför alla möjliga uppdrag till tjenst för Iduns ärade läsarinnor.
Med Iduns expeditlon är förenad Iduns uträUnlngsbyrå, hvllken gratis verkställer alla uppköp åt Iduns abonnenter I landsorten samt för öfrigt N:r 130.
Finnes någonting, som kan an- vändas som surrogat för » klarskinn » (d v. s. sådant af gädda, braxenfjäll o.
d.
), då detta tagit slut.
V. S — n.
Varning ".
Tjenarne.
Stramalj.
I stället för att köpa s. k. javatyg kan man sjelf viifva sådant mycket billigare.
Både varp och in- slag bestå af flertvinnadt buinmulls- eller linnegarn.
Viifven solfvas på vanligt sätt, skedas sedan med en tråd i tand.
De två främsta solfkäpparne bindas i den högra trampan, de två bortre i den venstra.
Man använder tvenne skyttlar.
1 samma skäl inka- stas den ena skylteln från höger, den andra från venster.
Skeden bör ej vara för tät.
Väfdt af hvitt garn an- vändes tyget till borddukar e. d., af kulört, randigt, till möbeltyg broderadt med ylle- eller bomullsgarn.
Vid vär- vandet af dräll (halflinne) tages linne- garnet till varp och bomullsgarnet till inslag, isynnerhet till sådan med atlas- rutor, då det alldeles ser ut som hel- linne.
Mångårig husmor.
Hvarje husmoder, i hvilkens intresse det ligger att få goda tjenarinnor, bör icke underlåta att försöka fästa dem vid sig med tillgifvenhetens band.
Detta sker genom att bemöta dem med vän- lighet, hafva tanke äfven för deras kän- slor och yttre förhållanden, men fram- för allt genom att icke bemöta dem med misstroende.
Säg icke tanklöst det ena sårande ordet efter det andra åt edra tjenarinnor, pröfva först, om hon förtjenat anmärkning och säg den då öppet och vänligt.
Tänk på, att eder tjenarinna lika väl som ni sjelf behöfver hålla ordning med och emel- lanåt laga sina kläder.
Gif henne tid till det och bistå henne med goda råd.
Och visa henne förtroende.
Låt henne uträtta den ena eller andra sysslan på egen hand, sedan ni sagt henne, hur den skall utföras, om hon ej vet det förut, samt att ni litar på, att hon skall göra det rigtigt.
Dermed uppväcker ni er tjenarinnas sjelftillit, sporrar henne till noggrannhet, och hon behöfver icke erfara den tröstlösa känslan af att vara blott en arbetsmaskin.
Gif dessutom alla edra befallningar klart, och med be- räkning, af hvad som kan hinna utföras inom viss tid, och ni skall få erfara, att er tjenarinna blir er tillgifven och bemödar sig om att tillfredställa den husmoder, som tror på henne.
Mycket af hvad som ofvan är sagdt är naturligt- vis yttradt med tanken förnämligast fäst på den stora hop af mindra vana tje- nare, som komma i enkla hem, der de hafva att uträtta sysslor af mångehanda sort.
Och det är deras husmödrar vi vilja lägga ofvan sagda pä hjertat.
Hushållet.
Margarin.
Om denna är redan allt för mycket skrifvet för och emot, mest det senare.
Dess svåraste fel torde vara lättheten af förfalskning och i följd, deraf ovissheten, hvad det är för komposition man köper under denna benämning.
Gourmander och miss- trogna skola således troligen aldrig god- känna dess användning.
Men den, som behöfver och vill spara på smöret, kan godt sjelf skaflä, sig ett surrogat, som kan i ett och annat fall ersätta detta.
Tag vara på buljoögflott, det feta, som blir, då man kokar sylta af svin eller af annat Kokt, färskt fläsk, äfvensom refbensspjällsflott samt något finhackad njnrtalg af får, smält detta på sakta eld, sila det genom handduk och låt det sedan få ett kort uppkok med litet salt.
Det förvaras sedan i glasburkar i källaren.
På så vis vet man åtminstone intet osundt finnes i flottyren.
Två att prenumeranter.
Bostaden.
När mattbelagda rum skola sopas, är bra att föie sopningen strö öfver mat- tan begagnade, ännu fuktiga teblad.
Bladen suga dammet åt sig, så det ej ryker ikring och kommer bättre bort.
I stället för sopning kan man äfven tvätta mattan med en ren fuktig trasa.
Efterrätter.
Fruktpudding.
En puddingsform smör- jes med smör och beströs med rifvet bröd.
Först lägges ett hvarf hvete- brödsskifvor, doppade i mjölk, så ett hvarf sylt, päron, hallon e t c, så hvete- bröd och sylt omvexlande, tills formen blir lagom full.
Sista hvarfvet bör vara sylt och små bakelser.
Ofvanpå hvarje hvarf hvelebröd bör slås litet skiradt smör; 4 ägg och § liter grädde, eller något mindre, allt efter puddin- gens storlek, sammanvispas och slås öfver.
Gräddas i svag värme.
Ser puddingen efter gräddningen torr ut, öfverslås ett glas punsch.
Ates varm med socker, eller, om man så vill, med saftsås.
Elsa.
Mannagrynskräm.
I kokande manna- grynsgröt invispas 4 ägg.
Smak på- sättes med vanilj, mandel eller citron.
Uppslås på geléskål och ätes kall med vanilj- eller saftsås.
Elsa.
Äggkräm.
| liter mjölk får uppkoka med litet socker och vanilj eller citron.
4 ägghvitpr vispas till hårdt skum.
A f detta tagas skedbladsvis och lägges i den kokande mjölken.
Bubblorna vän- das i pannan och upplägges i geléskål.
Mjölken silas och får åter uppkoka, hvarefler gulorna (vispade) sakta iröras.
Detta hälles sedan i ringlar öfver bub- lorna i skålen.
Serveras kallt med bakelser.
Tjo.
En ung lärarinna S v a r.
H:r 9 3.
Hummcromclettc.
Hummersmöi samt mjöl fräses i en kastrull, spädes med grädde, tills det blir som en tjock välling; detta kryddas, i fall man så önskar, med en liten bit socker och muskotblomma, finstötta, samt litet peppar och salt, hvarpå hummer- köttet ilägges.
Till 5 ägg tages 1 qvarter grädde, väl vispad, den nyssnäuida stufningen slås i en smord form, deröfver slås äggvisp- ningen och det hela gräddas i ugn.
Denna omelett är utmärkt.
Elin F. N:r 9 4.
Astrid kan få undervisning af sockerbagaren Grund, bvilken annonserat efter elever.
Adress: Mäster Samuelsgatan 41 B.
Stockholm.
För en tid sedan annonserades efter elever af linbagerskan Holmberg (?)
vid Skomakare- gatan.
Vid denna gata honas endast 2 fin- bagerier, nära Stortorget.
a.
S.
N:r 9 5.
Ett sätt att anordna dylika fester är följande: man vidtalar en familj med lämp- lig våning att få använda densamma, sedan medhar hvarje deltagande familj en del af traktaten såsom småbröd, saft, smörgåsmat, någon efterrätt o. dyl.; det behöfver på så sätt ej blifva dyrt, äfven om deltagarne ej äro många.
Cigarrer och spirituösa tillkom- mer herrarne att lemna.
Aliquis.
N:r 96.
Hos fru Bertha von Steijern i Göteborg finnes en utmärkt vacker och snäll papegoja till salu.
Priset lär vara omkring 40 kronor.
Adressenär: Göteborg, Majornas 2:dra rote n:r 19, Litt.
B.
Det går ju an att skrifva och höra, om den nu möjligtvis är såld.
N:r 96.
Med anledning af frågan n:r 96 får meddela, att jag händelsevis är säljare af en väl tämjd, mycket läraktig och vacker papegoja.
Priset ovanligt lågt, endast 25 kr.
E. Hasselgren, Flen.
N:r 97.
De varmrumsväxter, hvilka trifvas bra inne i varma rum om vintern, och hvilka finna sig väl att slå vid dubbelfönster, äro alla sorter af Dracona, Ficus, de allmännaste sorter Begonia, Solfjäderspalmen, denna till och med stående inne i rummet ej invid fön- stret, och Agave.
Om de ej vattnas mycket och ej få mycket sol, blifva de vackrast.
Om blad gulna, borttagas dessa.
Elsa.
Läkareråd.
Augusta.
1) Drick morgon och afton ett glas artiricielt Emservatten, 50° varmt; tag hvarje qväll under 10 minuter en inandning af varma vattenångor.
2) Nej.
3) Denna eder observation torde vara utan all bety- delse.
O — i — a.
Se svar till Hulda i n:r 19.
M.
Adress: Regeringsgatan 20, kl. 2 — half 4.
Ung flicka.
1) Något särskildt medel der- för fmnes ej.
Möjligt är, att ni lider af blek- sot, och att detta kan vara orsaken.
2) Är ni sä rädd derför, bör ni alltid begagna para- soll.
Genom att ingnida något fettämne, t. ex. vaselin, kan man också hjelpa till att skydda huden.
3) Är er mage bra, sä är det ej skadligt, om det blott fortares i små qvan- titeter.
4) Ja.
Ulrika.
Se svar till ' Vera i n:r 7.
Ingrid J — n.
Antipyrin kan erhållas utan läkares recept — Om ni ej kan erhålla salf- van från apoteket, måste ni vända er till närmaste läkare.
Iduns redaktion kan ej ombesörja detta.
M — a.
1) Se svar till Vera i n:r 7.
2) Se svar till Greta i n:r 18.
Z) Drick und jr några veckors tid morgon, förmiddag och afton ett hällt dricksglas Karlstads jernvatten.
Maria.
Ni måste först närmare beskrifva ert » hålU, för att vi skola kunna gifva er råd.
Säg oss således, huru snlärtorna förhålla sig, och när de påkomma; om de kännas, när ni andas djupt, o. s. v. A.
N.
Se svar till » A.
T. » i n:r 22.
Bada flitigt under sommaren.
Mia.
Operation behöfver ni ej tänka på, så vida ej det onda förvärras; och i så fall bör ni vända er till närmaste lasarettsläkare.
Tag mycket motion, drick hvarje morgon ett å två glas marienbadervatten och tag hvarje qväll ett ljumt sittbad.
En 20-åring.
1.)
Detta är visst icke obot- ligt, då ju orsaken nu mera ej förelinnes.
Känner ni eder nu frisk, sä är ju allt godt och väl, hvarom ej bör ni vända er till läkare.
2.)
Ja, det kan ni visst tänka på.
Dagmar.
Se svar till » A.
T. i n:r 22.
Ester.
Detta afsåg det preparat, som beter Chloreto-amidetitm hydrargyricum.
D:r - d.
PLATSSÖKANDE.
önskar plats i något godt hem vid höst- terminens början.
Vackert betyg finnes.
Svar till » Nitisk och pligttrogen », Iduns byrå.
[275J Ett bättre, stadgadt fruntimmer, som genom sin broders död (hvars hus hon förestått) blifvit utan sysselsätt- ning, önskar sig plats till hösten som värdinna eller bjelp i familj.
Van vid ordning och sparsamhet, kunnig i söm- nad.
Svar torde inlemnas till » S.
E.
», Iduns byrå.
[271] En tjuguårig flicka, som genomgått fullständigt elementarläroverk för flickor och eger vana vid undervisning, ön- skar plats i bättre familj såsom lära- rinna; och då den sökande är förlof- vad, ville hon äfven emellanåt deltaga i husliga göromål.
Närmare under- rättelse meddelas af fru A.
Linden- crona, Linköping.
[270] DIVERSE Doktor A.
Afzelius I / illa Vattiigatan 24.
Behandlar företrädesvis mag- och hudsjukdomar.
Praktiserar I juni — 1 sept.
vid H j o vattenkuranstalt.
[153] Doktor 14 C a r l Lilla p i e n s b n z g V a t t u g a t a n Breflåda.
Behandlar Sten.
Det begärda är afsändt.
M — a L — s, en af deltagarinnorna i Skandi- navisk modetidnings handarbetstäflan, frågar, när hon återfår sitt linne.
Och vi svara: sa snart hon insänder sin adress, hvilken hon glömt uppgifva, och vi således ej känna.
V i hoppas, att vi härmed träffa henne.
Gerda N — n kan ju försöksvis insända något mer, om hon önskar deltaga i täflingen.
Nelly.
Er fråga hör hemma pä annonsav- delningen.
A. och O. Vi undra dock verkligen, om allvarsamma skäl föreligga till missnöje mot den omnämda kåren.
Vår egen erfarenhet är en helt annan.
Kunde ni ej närmare belysa orsaken?
Maria.
FjÄgoafdelningen står i mon af ut- rymme kostnadsfritt öppen för alla våra läsar- innor.
Bed.
A n n o n s e r, [34] Doktor C.
D. Josephson H ö t o r g e t 1 1, 1 tr., Hvardagar 2 — 3.
Helgdagar 10 — 11.
Allm.
telef.
6 9 1 0.
Fruntimmerssjukdomar, Förlossningar.
riB3] Tandläkaren C o n s t a n c e E l b e, Humlegårdsgatan 8, 2 tr. Kådfrågningstid 1 — 2.
[120] InneliåUsförteckning: t Emilie Lundberg; af Erik Thyselncs.
(Med porträtt.)
— Ett underbart land; fragment ur en otryckt reseskildring, skänkt åt Ave.
II.
— Ljusa aftonskyar; dikt afDatiicl Fallström.
— Princip och erotik; af F. S.
— Blad ur en syflickas dagbok; af Percy.
— Tillkännagif- vande.
— FlickskoleläraremÖtet.
— Också ett revolutionsminne; drägter och silhuetter från den stora revolutionen; af Adolf Hellander.
— Den unga flickans rum; af Anna Frcenkel.
— Qvinnogymnastik; en serie uppsatser efter » Vort Hjein ».
V I.
— En tete å tete; a£ E — th.
(Slutet.
) ' — Kalla bad; af B — d.
— Ett stor- stadsbarn; berättelse för Idun af Johan Nord- Ung.
(Forts.) — Återigen något om rullka- miner; af D. Ii.
FÖr sommaren.
— Matlagning.
— Väfning.
— Hnshållet.
— Bostaden.
— Efterrätter.
— Tjenarne.
— Läkareråd.
— Frågor.
— Svar.
— Breflåda.
företrädesvis Barnsjuk- domar.
T a n d l ä k a r e n.
Adolf HornstrSm 3 0 R e g e r i n g s g a t a n N:r 128.
En ung flicka från landet, som till våren genomgått ett af stadens bästa läro- verk, och som det lyster att på egen hand försöka^ sin lycka och pröfva sina krafter, vänder sig härmed till Iduns låsariunor med den förfrågan, om hon har rättighet lemna sin far och mor, hvars hjelpreda och glädje hon såsom enda barnet på deras gamla dar borde bli.
Svar motses med otålighet tack- samt af Georgina.
N:r 129.
Hur skall man behandla nya våffeljern för att få dem användbara, och hur tillagas och arbetas en god våfFelsmet, helst utan ägg?
V. S — n.
Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under 1 k r.
LED / GA PLATSER.
En enkel, anspråkslös flicka med håg och vilja att deltaga i och grund- ligt lära hushållsgöromål under hus- moders ledn.
erhåller pl.
på landet mot 200 kr.
årsafgift.
Svar till J.E., Märsta.
[272] 2 0.
Mottagningstid helgfria dagar 10 — 2 och 4 — 6 e. m. OBS!
Verkställer allt, som hörer till tandläkarekonsten.
[240] H a n d s l ö j d s k o l a f ö r D a m e r är öppnad vid Sundbyberg.
Plats för helinaekordenter och kushållseléver nu och till hösten.
Sommarkurser vid Sundbyberg kunna icke lofvas till nä- sta sommar.
Skolan flyttas i höst till Stockholm och hålles öppen till 1 juni.
Anmälningar mottagas och kursplaner erhållas pr Stockholm genom Fredrika- Bremer-Förbundets byrå samt fru Bloms Inackorderingsbyrå, St. Vattugatan 3; pr Sundbyberg genom Mathilda F r å g o r.
14.
Hvardagar ' / 2 3 — ' h i.
Helgdagar 10 — 11.
[273] Gestrin, Första föreståncterska.
GUSTAF HOLMBLOM KÄPP-FABRIK 38 Vesterlånggatan 38 Nedra botten, I o. 2 tr. upp.
[207]
VI vilja särskildt fästa uppmärksamheten pä Iduns lämplighet f ö r plats- sökande och platsutbjudande annonsörer, afvensom för alla öfriga slags I r-v i i M I LJ LJ IN annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom 3.
Gumsellus annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
ombesörjer genom fullt kompetenta personer uppköp i alla möjliga bransoher g r a t i s åt Iduns lUS DM Med.
D:r ERNST SALÉN, Ö g o n l ä k a r e.
Bostad: Stora Vattugatan 2, Mottagning: helgfria dagar kl. | 10 — J 12 f. m. HJALMAR PETERSON &amp; C:is patenterade K O N G O - S T O L (beqväiu, portativ, solid, snygg och billig) erhålles mot 3 kr.
jernvägs- efterkraf.
Vår N y a F ä l l s t o l, som äfven kan begagnas såsom Fåtölj, Chäslong och Säng, erhålles fraktfritt mot 10 kr.
jernvägsefterkraf från Hjalmar Pe- terson &amp; C:is Bokhandel, Karl- stad.
Beskrifningar och teckningar öfver stolarne sändas gratis.
[263] mot ROLAND MARTIN Tandläkare Hos Looströni &amp; komp.
i Stockholm och öfriga bokhandlare ha i dessa dagar utkommit följande romaner till nedsatta, ytterst billiga priser: Ungdom.
Berättelser af A r n e G a r b o r g -, öfversättning från norskt bygdemål af Qeijerstam.
248 sid. Pris: 1 kr.
25 öre.
Lundqvist.
346 sid. Pris: 1 kr.
50 öre.
Försöken Th. Winborg &amp; C:is i Stockholm tillverkningar af Ur Tvänne Verldar Ättika Senap, blandad efter engelsk och fransysk smak, nere sorter.
Beefsteaksauce.
Soja, flere gånger pris- belönade och fullt jemförliga med de utländska fabrikat.
Tillhanda- hållas hos Hrr specerihandlare.
[95] Ramlösa Plantskola.
Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slag plantskoleartiklar är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888.
5 [22] J V.
P. Jensen.
illiga l e k t i o n e r lemnas af un- dertecknad i franska, tyska och engelska språkens så väl talande som sicrifvande samt åt nybörjare äfven i latin.
Referenser i Wallinska skolan.
Jetta Westerlind, Floragalan 10, S tr. [116] Träffas kl. ' JA — 6 e. m.
B Boman af Emilie Lundberg.
366 sid. Pris: 1 kr.
50 öre.
Fyratio Ljugare och Andra Lögner Sorglustiga Humoresker af Geo W. Peck, förf.
till » Tjufpojkstreck » och » Bill Nye ».
Med fr. o.
m. n:r 11 t. o.
m.
n:r 52 eller mer än tre qvartal (Obs!
I n:r 11 börjar den längre följetongen, hvadan intet af den samma går bort.)
säljes oinb.
för I kr.
50 öre, med lösa permar för 2 kr.
50 Öre samt kan användas som en synnerligen lämplig present vänner och väninnor emellan.
Efter till Redaktionen af Idun ingången reqvisition sändes årgången mot efterkraf med tillagdt porto.J 7 illustrationer.
227 sid. Pris: 1 kr.
25 öre.
N E E R A FARVÄL Öfversättning från italienskan af E.
a f D.
110 sid. Pris: 75 öre.
KOMEDIANTEN Skildringar ur Teaterlifvet af Magnus Ringh, förf.
till » Bakom Kulisserna ».
198. sid. Pris: 1 kr.
B a k o m K u l i s s e r n a Minnen och anteckningar från Teatern af Magnus Ringh.
Preussiska bröd.
Ankarstock.
Valda Humoristiska o c h Poetiska Dubbelt porto torde medsändas.
af Lorenzo Hammarsköld.
lefnadsteckning och porträtt utgifna af Börje Norling.
350 sid. Pris: I kr.
25 öre.
TthAHA JÄILltfjSejl Novell af Iwan Turgénjew, öfversättning af E — z.
104 sid. Pris: 50 öre.
Maloaabra En ung qvtnnas lefnadssaga Boman af A n t.
Fogazzaro M M S o m m a r g ä s t e r!
Maltose- Beställningar på alla brödsorter, så- Pumpernickel väl matbröd som kaffebröd, mottagas till försändelse med de resp. ångbåtar, som anlöpa sommarnöjena i Stockholms om- Skorpor, nejd.
D e inom ramen nämda brödsor- i 3,3 terna rekom.
särskildt för hållbarhet.
3.
Éf j * många sorter C.
W.
S c l i u m a c h e r, Ktjl.
Hofleverantör.
Stockholm, norrlandsgatan 17.
Allm.
Telef.
5600.
Bell Telef.
954 Tébröd.
Biscuit.
På det ej för- vexling niä före- komma mellan mitt fabrikat af hållbara och giftfria emalje- rade kokkärl och andras af mindre Pris: tnkla med veke god qvalité, men af 4 — 6 kr., extra so- samma utsende, lä- lida 7 — 8 kr., med stes uppmärksam- 2 vekar 1 2 kr.
heten pä, att hvarje Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje kärl af min tillverk- köpare.
[226] ning är försedt J.
6.
HAMMAR, med vidstSende fa- 30 Malvnskilnadsgaian briksmärke i rödt på svart.
Finnas Landsortsboar kunna få hvarjeh.
uppdrag utförda ge- att tillgå i hvarje väl sorterad jern- nom undert.
Se annonsen i n:r 14 af handel.
J.
G. Hammars S Laxnpkök.
c B i r n ärme o f rm.
ri n v r a tf y r l J i s t g t. n a n B a j l i nt luk be i g. Idun.
Postadr.
: Engelbrektsg.
31 A.
Telegrafadr.
: Ströms, Stockholm.
Anker Heegaard [170] Maria Ström, född Kloekhoff.
Kjöbenhavn.
[260] Snabbtvättmaskin.
Svensk tillverkning Kläderna nötas mindre och tvättnin- gen försiggår fortare än vid vanlig tvätt- ning.
Då ma- skinen ej be- gagnas, kan den användas som köks- bord.
För att en hvar må kunna öf- vertyga sig om maski- nens fördelar utlånas en till en proftvätt.
Pris 4 8 kr.
Försäljes hos JOSEPHSON &amp; ÅHGREN, [265] Drottninggatan 1 3.
Slrait3ia / Sloc41ao Ciit JtujvuSkontoz: Frecfsgatan 18.
' &lt; [201 Pianomagasin.
F l y g l a r, P i a n i n o s, T a f f l a r och Orglar från in- och utländska utmärkta Fabriker till de billigaste priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pianos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af Flyglar från Bliithner och Pianinos från G.
Schwechtens berömda fabriker.
Smedman d. äldres GUST.
PETTEESSON k Zomp., Il Handels-Skola SKRIFTER Med och för uppdrag åt andra Alla saker skickas mot efterkraf och få returneras 223 sid. Pris: 1 kr.
25 öre.
års årgång af IDUN Limpor.
Vasagatan 1 0, Stockholm, snedt emot Centralstationen.
[243] Eoman af E r n s t på flaskor för ut- spädning.
Modetidnings abonnenter (dock genast) mot fraktkostnader.
Husmödrar!
Concen trerad och Skandinavisk en obetydlig ersättning.
S t o r t o r g e t n:r 1 6 i 38 Regeringsgatan 38.
Tafflar och Pianinos från J.
G.
M a l m s j ö.
[35] jgtt Flyglar, ^^J] _ " j3Jj [] _Jgi Stockholm.
Allm.
Telef.
21 77. a % Undervisning i alla kontors- ämnen och lefvande språk.
Anmälningstid kl. J10 — 2.
Obs.
A bref anhålles om full- ständig adress.
[274] lTvjltwrftkitilvnrfh, ' ' !^ TMIII ..
.i-li.
' i; ii, ... rill, ' .7, ^Ik / i&gt;,.n-rtll.^ ' .&gt;, .. -, ' fl&gt;!
Jll.~i^1ijJt ' Till täflan m e d egen d o t t e r i s p r å k, T a n l, s k o l ä m n e n o c h m u s i k mottagas i f a m f l j p å l a n d e t i D a l a r n e n å g r a 10 a 12 års flickor.
G o d T å r d.
STar I d u n s redaktion.
[269] verldsberömda, p r i s b e l ö n ta Köttextrakt ä husmödrar, för tillredning på få minuter af en ut- märkt och välsmakande buljong.
Bruks- anvisning å hvarje burk.
Finnes hos alla specerihandlande.
[210] I d e n vackraste delen af Vermland, vid Gillberga-dalen, är tillfälle till in- ackordering för tvänne damer i en Autoriserad öfversättning fr. Italien- sockrad och osockrad, hvaribland ung, bildad familj.
Läget vid Byelf- ska originalets tredje upplaga Hushålls-Ciwkolad o.
Consum-Chokolad m.
fl.
; strand; daglig ångbåtsförbindelse; närande, lättsmält, lin vens i af E. af D. smaken, öfveriräffar alla utländska sorter.
å stället finnes läkare och apotek.
V i - 523 sid. Pris: 2 kr.
Säljas hos alla speceri- ocli delikatesshand- dare meddelar apotekare A.
Hallberg, lande samt i parti hos Högsätersby.
[276] [128] J.
R. Nordiing, Lilla Nygatan 23.
» * *. » " j förf.
till » Daniel Cortis ».
Choko a l d, Cacao Co u l mb a i, •T T T T T [2a6]
Annonser mottagas genom 8. äumeellua annonsbyrå men no * redaktionen till 2 5 öre pr 4-spaltlg petltrad (= 10 gtafvelser).
Tldn.
kottar endast en kr.
för qvartalet, befordrlngsafg.
Inberäknad.
Anordnar hvarje qvartal prlstafllngar för sina prenumeranter.
E.
J. ANDERSSONS 61 Drottninggatan 3 tr. u p p 61 [• A - i r x r o i j J V G r E: Försäljning och Uthyrning få h ä r m e d r e k o m m e r v dera Mästersamuelsgatan 26, Stockholm sin n y a, tidsenliga Myhe f t ör damer.
Fotografering utföres omsorgsfullt Glacéhandskar: enligt nutidens fordringar.
Med största högaktning 4 knappar, breda silkessömmar kr.
1: 50 5 snörknäppen, d:o d:o kr.
2: — G-knapps Mousquetaires kr.
2: — Obs.
I 8 W F * X " V£it; " tiixr * £i " tt; ii.in.g; oix S5 Nybrogatan.
BIIiMGA MtlSEIt.
0 VlQ T Nybrosatan bästa • 55.
| 5 Fönsterglas, hvarje par, som köpes i mina butiker: Östermalm: 29 Humlegårdsgatan 29, Tvätt utföres äfven af härv.
ordentliga tvätteräkor, hemtas och © V / Ubii hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 eller pr post.
[37] 2!
• ® ® ® ® « ® « ® © « ® » ® ® ® ® ® « ® « « © « « ® 9 ® « ® ® © ® ® « e ® © ® « ® © e ® ® Glas- &amp; Porslinsserviser, Som dessa handskar äro af qvalité går jag i ansvar för Söder: 24 Södermalmstorg 24, Staden: 45 Vesterlånggatan 45, Obs.
Midt för Skräddaregränd.
Carl Malmberg.
&lt;262] 4-0 svenskt och belgiskt af alla di- Drottninggatan 4 0 mensioner, Spegelglas, Folieradt och o f o l i e r a d t g l a s till butik- fönster, Z i i i k h i n k a r kor, och B a l j o r, B l o m k r u - ett större sortiment, V a s e r och L y x a r t i k l a r m.m. säljas billigast 23 ' 7] 2 4 Regeringsgatan 24.
G. Johanson.
SUCHARD.
17 Guld-Eocli Silfyermedaljer.
Suchard ' s CllOCOlat.
[99] Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga Such.ard ' s Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
Suchard ' s Praliner, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines och andra dessertchocolader rekom- menderas.
Sucharrfs Cacaopulver, Cacao Soluble, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på |, | och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
A f Suchard ' s Cacaopulver får man 100 koppar på | kilo.
[21] Fabriksmärke.
SUCHARD.
jKlädnings Profver iostiadsfritt.
Reavisltloner frattfritt.
0Is.!
Ett alDumlode- Dlåiisclier merlfölier.
7 3 A, Regeringsgatan 2 6, 15.
Vesterlånggatan 3 4 Götgatan 2 4 Sybehör, ^K^QQJ Garneringsartiklar, M o d e -, F a n t a s i - o. H v i t a v a r o r samt o. b i l l i g a s a k e r för hemmet.
kil Fr. Marcus,k Kongl.
Hofleverantör ^ Stockholm.
L Extra l:ma qva lite inidtrii Snörlif " La Gracieuse ", i alla finlek.ar, Mraf profver Då begäran sändas.
K.
M. LUNDBEKGS Bosättningsmagasin såväl i höga som låga former, finnes endast att erhålla hos laaToatt, Kongl.
Hofleverantör, D r o t t n i n g g a t a n P a r t i a f f ä r: Fredsgatan Drottninggatan WmW N y H e t e r ~~ %m Allmänt erkändt bästa 27 HERM.
MEETHS af p r a k t i s k a Alla fördelar framför andra sorter!
H e n r i l i På dessa i Sverige o. utlandet patenterade o. prisbelönta Stickmaskiner kan man efter 2 ä 3 veckors öfning tillverka nästan allt hvad af ylle eller bomull behöfves i hemmet.
Se vidare annonsen i Idun den 1 och 8 februari d. å 2 7 7 Stockholm.
O b s.
Tillsändes, om lifvidden uppgifves i centimeter eller decimaltum.
[71] Storkyrkobrinken 7 Stockholm.
[257 J 220 STOCKHOLM, GEBNANDTS BOKTBYCKEKI-AKTIEBOLAG
