# ID: svediakorp-per703
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,763
# sentences: 806
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 31 maj 1889.
N:r 22. endast 1 krona för qvarialet.
Redaktör o c h utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
postarvodet inberäknadt.
Träffas å b y r ä n k l.
1 0 — 1 1.
Ingen lösnummerförsäljning.
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
Tidningen kostar B y r k; Klarabergsgatan 54, en tr. A n n o n s p r i s: 25 ö r e p r petitrad (= 10 stafvelser).
Vet, och hon men qvinnan måste m y c k e t lida, dä först blir hori himmelskt s k ö n; känner tornet i sin sida, tiger, k y s s e r det i bön.
2:dra årg.
TTtg-ifningstid: hvarje helgfri fredag.
Infaller h e l g d a g p å f r e d a g e n, u t - gifves t i d n i n g e n n ä s t f ö r e g.
e l l e r nästfölj.
söckendag.
Byrå och Expedition hållas under sommarmånaderna öppna endast mån- dagar, torsdagar och fredagar kl. 11 — 2.
Undertecknad kommer att vistas borta under större delen af juni månad, och skötas redaktionsbestyren under denna tid af hr Johan Nordling.
Expeditionen förestås af fröken Viktoria Schoultz.
Alla skrifvelser i redaktionsangelägenheter torde o v i l k o r l i g e n adresseras till Iduns Redaktion, Stockholm; skrifvelser angående expeditionen dere- mot till Iduns Expedition, Stockholm.
Iduns postupplaga (d. v. s. utom de 3 — 4,000 exemplar, som gå genom bokhandeln och tidnings- kontoren samt under korsband) visar följande stig- ning under innevarande år: sker: A t t älska är f ö r henne lefva, att mildt förbinda tysta qval, att fridens blommor sakta väfva kring plågorna i sorgens dal.
JoJian Iduns Prenumeration I landsorten: ä postanstalterna.
I Stockholm: h o s redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i bokladorna samt å tidningskontoren Derför vädjar jag särskildt mödrars uppmärksamhet.
Nybom,.
till blifvatide väl eller ve, vara eller icke vara beror af din klokhet, din omtanke.
Det starka in- Man har helt säkert berättat er sagan om tresse du hyser för detta lilla väsen spänner den » moderliga instinkten », som på ett under- dina nerver till det yttersta, eggar dig att bart sätt skall lära er vårda den späda lilla använda hvarje atom af ditt förstånd för att varelse, som ni väntar, eller som lifvet möj- uttänka det klokaste och bästa för honom, ligen en dag skall lägga i edra armar.
Denna gör din blick vaken för allt, för allt som » instikt » skall såsom en magisk nyckel be- står i närmare eller fjermare samband med reda er inträde och inblick i förut främmande din nya uppgift.
verldar: den lilla barnasjälen och den lilla Och ändå — erkänn det!
— blir, trots barnakroppen, och ni skall, ledd af denna allt detta, resultatet af alla dina ansträng- instinkt, bli en förträfflig vårdare af båda — ningar ofta ganska bristfälligt.
samma dag ni blir mor.
Och hvarför?
Helt visst emedan du, .i Unga vänner — tron icke på detta, ty det fast förlitande på de der instinkterna, hvilka är en saga, en synvilla, tanklöshetens eller barnets ankomst såsom med ett trollslag skall 1888 d.
31 december: 4,750 korttänkthetens spindelväf.
kalla till verksamhet, försummat att skaffa 1889 d.
31 mars 6,201 » d.
30 april 7,225 Det ligger någon sanning bakom, det säger dig kunskaper och erfarenhet för din nya » d.
30 maj 7,375 sig sjelft; ty en åsigt kan icke breda sig så gerning, emedan du rätt och slätt försummat Under förhoppning att stigningen fortfarande skall vidt som den om den » moderliga instinkten » att bereda dig för barnavård och barnaupp- bli den samma, hvarigenom redaktionens bemödanden utan att ha stöd af gjorda iakttagelser.
Men fostran såsom för ett kall, ett embete.
ock skola sporras, tillönskar jag Iduns ärade läsa- dessa iakttagelser utgå från falska förutsätt- Ju mera man tänker på detta talet om sarinnor en i allo angenäm sommar och tecknar ningar och framkalla derför en synvilla, som instinkten, desto mera framstår det som en med utmärkt högaktning komplett galenskap.
Och I kunnen bestämdt Frithiof Hellberg.
endast korttänktheten låter narra sig af.
Redaktör o c h Utgifvare.
V i tala aldrig om exempelvis » landtbrukare- intyga det, alla I unga mödrar, som gått till instinkten », och likväl kunna vi ofta göra ert kall som barnasköterskor utan förberedel- den iakttagelsen, att ett stadsbarn, en teore- se.
Erkännen, att det alls icke var en röst tiker, en lärd, som en dag genom ett ovän- i ert inre, som ledde ert handlingssätt, utan Till unga mödrar, tadt arf kommer i besittning af en landt- den smula kunskap ni händelsevis uppsnappat varande eller blifvande.
egendom, släpper hvad han har för händer, här eller der, hälft omedvetna iakttagelser, (Första artikeln.)
knäpper i af alla krafter och tillegnar sig jem- girigt uppfångade råd från höger och venster, X||&lt;jSina unga medsystrar, vanten er icke förelsevis snart skicklighet i att förvalta sitt förlitande på andra, på barnmorskan, barn- nyvunna gods.
Ingalunda på grund af några jungfrun och läkaren, ett famlande och sö- g E J g E g några råd, anvisningar eller lärosatser angående ert ansvarsfylda och djupt allvarliga, inom honom slumrade instinkter, utan helt kande och — tusen misstag.
om än aldrig så ljufva moderskall!
Här är enkelt till följd af det starka personliga in- Ni invänder: hvad gör det, om vi icke blott en ung mor, som eftertänksam af er- tresset.
voro så dugtiga i början, det är j u ingen farenhet och iakttagelse, vill uttala ett » gif Hvarför söka en mera invecklad förklaring skada skedd, när våra barn nu ändå äro akt! » — Ett » gif akt » medan tid är, ett till mödrarnas snabba utveckling till jemförel- stora och snälla.
Jag är beredd på denna » gif akt », innan en sorglig erfarenhet eller sevis goda barnasköterskor?
— Ä r icke det invändning från detta håll, ty sjelfsäkerhet misslyckade experiment på ett ödesdigert sätt personliga intresset en tillräcklig god grund?
går gerna hand i hand med vidskepelsen.
skriar det i edra öron.
Du har en liten varelse i din famn, hvars | Man göres på ett öfvernaturligt sätt kompe-
Idun u t k o m m e r I h u f v u d s t a d e n h v a r j e h e l g f r i f r e d a g o c h k o s t a r f ö r e t t qvartal e n d a s t 1 krona, postarvodet inberäknadt.
— tent till sin modergerning — det är vidskepel- sen — följaktligen kan man också fullgöra den — det är sjelfsäkerheten.
Men den senare skall försvinna med den förra, och då skola vi se och förstå mycket som nu går spårlöst förbi oss.
V i skola bli uppmärksamma af dödlighetsstatistikens siffror, hvilka bl.
a. visa oss, att dödligheten är lika stor under den första femmånadsperioden af de nyföddas lif som sedan under tio- och tjuguårsperioden.
Och alla dessa barn med skrofler, rakitis och mycket annat och de, som hela lifvet igenom få lida af sviterna af nå- gon svårare barnsjukdom såsom messling, skarlakansfeber, difteri m.
fl., de skola göra oss betänksamma.
V i skola icke nöja oss med att tycka det är sorgligt och bedröfligt, utan vi skola fråga oss: har modern ingen skuld, har icke hennes bristande kunskap och deraf följande brist på förtänksamhet lagt en lifslång börda på den späda lilla varelses skuldra, som hon ändå älskade öfver allt i verlden?
Oah vi skola fråga oss sjelfva: är jag bättre rustad?
Bättre rustad att vårda, utveckla och skydda den lilla kroppen, denna underbara och sinnrika, men ömtåliga meka- nism, som under mina händer skall växa sig stor, stark och harmonisk?
Jag talar för ögonblicket företrädesvis om den fysiska uppfostran, men vi veta alla, i hvilket förtroligt förhållande kropp och själ stå till hvarandra; att svårligen den ena kan missriktas utan att den andra tager skada deraf.
Jag talar till alla unga flickor — eller qvinnor — • som icke äro så genomsyrade af falsk blygsamhet och missriktad » qvinlighet », att de rodna för blotta tanken på, att de möjligen en gång skola bli mödrar.
Jag talar vidare till dem, som gifvit en man sin tro och sålunda endast kunna räkna några få år, månader eller dagar till den dag moderspligterna med sina djupa kraf komma att ställa sina fordringar på dem.
(Jag vet väl att — ehuru jag blygs att tillstå det — att äfven bland denna kategori af qvinnor det finnes många, som så missuppfatta, hvad som är qvinlig värdighet, att de med förlägenhet, ja harm, tillbakavisa tanken på dylika vän- tande pligter och möta hvarje påminnelse der- om med ett lika tanklöst som meningslöst: » jag skall visst inte ha några barn ».
V i ha alla en eller många gånger hört denna om » sann qvinlighet » vittnande fras.)
Jag talar slutligen till dem, som redan kunna emotse dagen för en liten jvarelses an- komst; och allra sist till dem, som redan stå midt uti sina moderspligter.
Till dem alla vill jag säga detta enda väsendtliga: betänlcen i tid betydelsen, tyngden och vidden, den långt in i en fjerran framtid nående vidden af en moders ger ning!
Det är icke bllott fråga om att draga upp ett barn, så att lifvet hänger i det, och att göra detta » så godt man förstår », som det heter.
Detta » jag gör så godt jag förstår » är en mycket, mycket för rymlig ursägt och borde icke få användas af andra än dem, som uttömt alla tillgängliga källor för vetande i de ämnen, som beröra menskligt lif med dess förutsättningar och fordringar i allmän- het och barnens i synnerhet.
Att bibehålla lifvet i barnakroppen är icke nog, såvida den icke tillika göres stark, frisk och harmonisk, närmande sig fullkomligheten så mycket som möjligt.
Den allra första grunden härtill kan mod- ern sjelf icke lägga, ty den ha föregående generationer redan lagt; men hennas uppgift I I Pt U I I U Kl IN Tidningen innehåller nästan uteslutande orlglnalbidrag.
— Uppgif å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t n a m n o c h a d r e s s s a m t e r l ä g g en k r o n a, s a er- är större och betydelsefullare i samma mån, som denna redan lagda grund är svag eller i ett eller annat hänseende mindre god.
Det tillhör då henne att med uppmärksamheten riktad på denna medfödda svaghet och blicken öppen för ärfda brister så mycket omsorgs- fullare och solidare lägga sin grund.
Det skall då måhända lyckas henne att alldeles förtaga, eller i alla händelser i betydlig mån förminska verkan af dåliga fysiska eller and- liga anlag, hvilka, lemnade åt slumpen och naturen att godtyckligt utveckla, med natur- nödvändighet leda till slägtets urartning.
Men de mödrar, för hvilka psykologi och fysiologi äro tvänne lika betydelselösa som okända begrepp — äfven då de omskrifvas på svenska — • de skola aldrig kunna utföra ett dylikt verk.
Och att vårt land och vår tid till sin djupa olycka haft allt för många sådana ovetande mödrar, derom vittnar på ett sorg- ligt och otvätydigtjj sätt vår försvagade ge- neration, blodfattig, nervös och själssjuk.
Elna Tenow.
Till min okända zigenerska.
(I basarvimlet.)
^^ * ar » Notre Dame » jag läste af Hugo, en Esmeralda längtade jag finna — gitanan, eldig som en Spaniens qoinna, mörk som dess natt, men glödande ock- så — en själ, för hvilken älska var att brinna, som kunde jublande till döden gå, om blott sin famn till q / sked hon fått slå kring den hon offrat allt för, för att vinna.
Då såg jag dig, du okända gitana, den röda duken öfver nacken föll, den hvita handen tamburinen höll.
— Du obekanta, om du kunnat ana, hur med min fantasi du sammansmalt, och Esmeralda tog då din gestalt.
Daniel Fallström.
Dopseder och dopskrock.
Anteckningar från gamla tider.
jn nyfödd verldsborgares dop gick förr i verlden till med vida mer ceremoni än nu.
Enligt den i Sverige och Danmark gängse seden skulle barnet döpas i kyrkan.
Då den betydelsefulla stunden var inne, lem- nade fader och moder sin lilla skatt i gud- moderns händer, hon frågade hviskande, hvad barnet skulle heta, och fick lika tyst besked derom.
Ett odöpt barn fick nämligen ej nämnas vid namn, ty en dylik oförsigtighet kunde, trodde man, vålla dess död.
Gudmodern läste före affärden » fader vår » öfver den lille, hvarpå alla de närvarande ISO sjöngo en psalm.
Det var en allmän tro, att onda andar lurade utanför dörren.
För att jaga bort dem plägade man ibland försigtigt öppna dörren på glänt och, innan man begaf sig ut, kasta ut några glödande kol eller slå med en yxa i luften, hvilket var tillräckligt för att drifva andarna på flykten.
Det ansågs vara af afgörande betydelse för barnets hela lif, om den första person, som mötte det ute i fria luften, förde med sig lycka eller olycka.
I södra Sverige plägade derför modern ofta stiga upp och utanför dörren komma sitt barn till mötes.
Eljes sörjde man för, att en ung qvinna, som tyckte om barnet, liksom af en händelse mötte gud- modern i det ögonblick, då hon kom ut ur rummet.
Till kyrkan skulle man oin möjligt färdas till fots.
Gatan från fädernehuset till templet beströddes med sand, hvilket för öfrigt också skedde vid bröllop och begrafningar.
Så satte sig processionen i rörelse.
Först kom gudmodern med barnet, efter henne följde musikanter med pipor, trummor och skalmejor.
Liksom glädjeskotten hade musiken till uppgift att hålla på afstånd de onda andarne, som ej ansågos tåla musik.
På landet hade man i bland svårt nog att komma fram till kyrkan, i synnerhet vinter- tiden och i aflägsna trakter.
V i ha onekligen nu för tiden svårt att sätta oss in i dylika förhållanden, vi som i all beqvämlighet döpa våra barn i lugn inom hemmets fyra väggar.
En prest i Jemshögs socken i Blekinge (J.
J. Öller) berättar år 1800, att det i dessa trakter var brukligt att i hvilket väder som helst föra barnen till kyrkan, hur sträng än vintern och hur lång än vägen var.
Gudmodern red då med barnet insvept i sin klädniug, som uppskörtad var bunden om hennes lif.
Det hände en gång, att en gudmoder tappade barnet på väg till kyrkan och ej saknade det, förr än någon af följes- lagarne frågade henne, hvart den lille tagit vägen.
Man vände naturligtvis om och fann barnet liggande oskadadt bredvid vägen.
» Detta behöfver ej ha berott på tanklöshet », yttrar berättaren, » ty det är ej lätt för en qvinna att i mörkret, eller då regn och snö piska henne i ansigtet, på en och samma gång styra sin häst och se till barnet. » Ett talrikt följe med musik var liksom det helas festliga anordning utmärkande för ett dop i den gamla tiden.
När processionen framkom till kyrkan, var det brukligt, att presten hejdade gudmodern i kyrkdörren och ej tillät henne att komma in, förr än han blåst på barnets ansigte, korsat det, gifvit det salt i munnen och smort dess öron och näsa med spott — allt för att derigenom utdrifva de onda andarne ur den lille hedningens kropp.
I Danmark föreskrefs efter reformationens införande, att presten först skulle blåsa tre gånger på barnet och säga: » Far härut, du orena ande, och gif den heliga anda plats här uti sitt kreatur! » Derpå skulle han hissa det, sägande: » Annamma det heliga korsets tecken, både på ditt ansigte och bröst! », samt gifva det salt i munnen, sägande: » Anamma det salt, som dig kan göra klok och förstån- dig, dig sjelf till evigt lif och salighet! » Först efter detta följer det egentliga ut- drifvandet af djefvulen, som tre gånger bör manas bort, hvarefter presten låter barnet komma in i kyrkan, sägande: » Gud bevare din ingång och utgång nu och till evig tid! » I vårt land afskaffades smörjningen med spott år 1541 och saltet 1593.
A r 1G14
l i l l e s ott.
l u m m e r Iveckan under hela qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- n e n t e r, s o m s a m l a s, o c h f ö r h v i l k a a f g l f t e n I n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f bestämdes, att hela dopceremonien skulle för- siggå inuti sjelfva kyrkan vid dopfunten.
Sjelfva dopet gick så till, att barnet af- kläddes och naket doppades tre gånger ned uti eller ock helt och hållet öfveröstes med vatten — ett farligt sätt att behandla ett spädt barn, i synnerhet vintertiden i en iskall kyrka.
Vattnet fick likväl vara ljumt.
Dop vattnet ansågs ha en läkande kraft mot alla sjukdomar, hvarför många sökte att efter dopet taga med sig något deraf.
I Sverige var det en gammal tro i dessa vid- skepliga tider, att om man slog ut dopvattnet öfver huggkubben hemma, så skyddade man barnet mot en försmädlig död, särskildt mot döden medels halshuggning.
Dopvattnets kraft kunde ökas genom att man lade guld uti det.
Äfven ansåg man, att dopvattnet förlorade sin styrka, om det användes att dermed döpa flere barn.
I Wärend var det klockarens skyldighet att skaffa nytt vatten för hvarje barn.
Blef detta bruk ej ordentligt iakttaget, hade man orsak frukta, att den först döptes egenskaper skulle förflyttas på de, som kommo efter.
Om det första sålunda var en gosse och det andra en flicka, kunde denna få skägg på hakan liksom han — och tvärt om.
Bäst var det, om dopet kunde ske på sön- dagen, då hela menigheten var till städes med sina förböner för den lille.
Men dopet borde föregå den allmänna gudstjensten eller ännu hellre ske inuti denna, sedan episteln blifvit uppläst och haleluja sjunget, men förr än evangeliet lästes.
D e nydöpte måste sedan stanna qvar i kyrkan, tills gudstjensten var slut.
Den största skam, som kunde tillfogas en moder, var att döpa hennes barn efter slutad gudstjenst.
Dermed tillkännagafs nämligen, att modern var en otuktig qvinna och barnet oäkta födt.
Enligt mångas åsigt borde i dylika fall dopet ej få ega rum, förr än mo- dern tillstått, hvem som var barnets fader, samt derefter undergått offentligt skriftermål.
En egendomlig följd af bruket att förena barndopet med den allmänna gudstjensten blef den öfvertro, att dopets kraft kunde ytterligare styrkas genom att gifva den ny- döpte del äfven af kyrkans andra sakrament.
Det hände, att, då nattvardens utdelande var afslutadt, kalken med det öfverblifna vinet gick rundt ibland de barn, som samma dag blifvit döpta.
Denna öfvertro var särskildt utbredd i Skåne och på Sjselland.
Biskoparne i Lund och i Roeskilde måste bestämdt för- bjuda utdelningen af nattvarden till de ny- döpte.
Gudmodern hade en betydelsefull syssla.
Det var icke nog med, att hon med största möjliga skyndsamhet skulle kläda af och på barnet, uppgif va dess namn och i rätta ögon- blicket svara » ja » på prestens frågor.
Hon skulle för det första bära barnet högt och fritt och sjelf se glad ut.
Underlät hon detta, fick barnet ett trälaktigt sinnelag.
Framför allt måste hon akta sig för att tappa någon af barnets klädespersedlar.
I så fall hade det att vänta fallandesot och andra farliga sjukdomar.
Om den lille grät eller var orolig, skulle hon låtsas om ingenting, ty detta betydde endast, att den lille skulle få en vacker och kraftfull röst och förstå att begagna sina lemmar.
Men vyssjade hon det för att lugna det, så skulle hennes oro fortplanta sig öfver barnets hela lefnad.
Prestens fråga skulle hon besvara med » ja », men sade hon ett endn ja för mycket, så skulle barnet få dåligt hufvud.
Deremot I P \ I L » I I M U IN I d u n, erhållas e i t g r a t l s e x e m p l a r f ö r hela d e n t i d, u n d e r hvilken a b o n n e m e n t e t räcker.
A r o de s a m l a d e a b o n n e n t e r n a f ä r r e än 6, t o r d e p r e n u m e r a skulle det få godt förstånd, om gudmodern mumlande npprepade hvarje ord, som presten läste.
D å förmaningen till faddrarne var uppläst, gingo dessa en i sender upp till altaret för att offra åt presten, hvarefter de alla lade en guld- eller silfverpenning på barnets bröst.
Ofta hade man gjort en ficka — ibland till och med två • — • på barnets drägt, så att det sjelf skulle kunna förvara sin skatt.
Detta sätt att » offra » sina faddergåfvor i kyrkan brukades ända in i våra dagar i åtskilliga trakter af södra Sverige, särskildt i Blekinge och Halland.
Då offringen var undanstökad, gick tåget hemåt » i strykande fart », fortfarande med gudmodern och barnet i spetsen.
Vid hemkomsten räckte gudmodern barnet till fadern med orden: » Jag har mottagit en hedning och för med mig en kristen. » I Skåne löd formuläret sålunda: » Se här får jag glädjen att i Jesu namn lemna dig en kristen i stället för en hed- ning.
» Fadern tackade nu gudmodern och fadd- rarne med ett litet tal, hvarefter barnet lades att sofva i sina dopkläder och alla faddrarne begåfvo sig till modern för att lemna en sär- skild faddergåfva till henne.
Gåfvan skulle läggas i hennes säng.
Ibland tillkom ännu ett fjerde » offer » till amman.
Dessa gåfvor hade ursprungligen en religiös betydelse såsom skydsmedel mot trolldom.
Det är derför de borde bestå af ädel metall.
Äfven sedan de öfvergått till att vara endast ett uttryck för lyckönskan, följde man detta gamla bruk.
Ä t barnet gaf man helst guld- eller silfverpenningar, om möjligt ' sådana som ej mera voro i bruk.
Ä t modem föredrog man att gifva en silfverbägare, en kanna, ett saltkar eller annat husgeråd, men sällan eller aldrig deremot smycken.
Det ansågs hedersamt att bjuda många faddrar till ett dop.
D e kunde vara ända till öfver femtio, och det fans snikna för- äldrar, som för gåfvornas skull inbjödo alla sina vänner till sina barns dopvittnen.
» Do- pets sakrament missbrukas slemt, man gör en affär deraf », heter det från Köpenhamn i medlet af 1600-talet.
Äfven i Sverige för- bjöds upprepade gånger att ha för många faddrar.
I Stralsund förordnades, att ingen fick gifva mera än en dalers värde i fadder- gåfva.
Och i Helsingör sattes en hvar i fängelse, som sökte oloflig förtjenst genom att bjuda många faddrar.
Dopgillet firades med prakt.
Enligt gam- mal sed skulle ett äkta barnsöl vara i tre dygn.
Var det knapt med förtäringen, an- sägs detta ha en skadlig inverkan på barnet.
Man borde ej äta gröten direkt från fatet, ty då skulle barnet bli fattigt.
Hur glupskt det kunde gå till vid dylika barnsöl, påpekas i det gamla, antagligen dan- ska ordspråket om skräddarens barnsöl, » då man åt upp barnet också ».
Så snart modern var så pass återstäld, att hon kunde återtaga kommandot i huset, hade hon att ställa till en fest för de qvin- nor, som hjelpt henne under sjukdomen.
Detta gille lär ännu i denna dag utmärka sig för sin ysterhet, hvilken förr i verlden gick öfver alla gränser för det passande.
Qvinnorna utmärkte sig vid dessa tillfällen för sin förmåga att dricka starka drycker och för sin lust att på de ströftåg genom trak.
ten, som följde efter gillet, öfverfalla männen.
Också ansågs det klokast för husets mans- personer att uppehålla sig i uthusen, så länge gillet varade.
Detta stormiga gille afslutade de sedvanliga högtidligheterna, som följde ' en ung verldsborgares dop i den gamla goda tiden.
En Jenny-Linds-konsert.
(Ur det tyska bladet y&gt;Neuc - Musilczeitimgy&gt;.)
lå drottning Viktoria af England för ett trettio- tal af år sedan besökte Tyskland, hvarvid hon några dagar som gäst vistades hos prinsen af Preussen på hans slott Stolzenfels i Koblenz, före- kom bland de festligheter, som anordnades för att förströ den höga gästen, äfven en konsert, till hvilken berömda musici från sn art sagdt alla landsändar voro inbjudna.
Bland dessa befann sig äfven den högt uppburna sångerskan Jenny Lind, livars ryktes stjerna just vid denna period befann sig i zenith.
Konserten egde rum i slottet i Koblenz inför en elitpublik, bland hvilken en mängd furstliga personer befann sig.
Öfriga musikvänner, hvilka ej kunde hysa hopp om att blifva inbjudna, tröstade sig med den förhoppningen, att en annan konsert måhända skulle gifvas i någon af de offentliga musiklokalerna, hvarigenom de skulle komma i tillfälle att få höra dessa många utvalda förmågor inom musikens verld.
I synnerhet längtade man att få höra den svenska sångerskan, hvilket tydligt framgår af följande lilla skildring.
En dag knackade det nämligen på dörren till den våning i hotel Bellevue, som beboddes af Jenny Lind under hennes vistelse i Koblenz.
Då Jenny Lind öppnade, inträdde en liten tioårig flicka med en skolväska i handen, och då sångerskan vänligt frågade henne, hvad hon önskade, betraktade hon henne med sina stora bedjande barnaögon och sade: » Ack, om ni är Jenny Lind, så var så god och sjung litet för mig; alla menniskor tala om, hur vackert ni sjunger, och pappa vill inte låta mig gå på konserten, ty det skulle blifva för dyrt! » Den älskliga sångerskan skrattade, bad flickan lägga af ytterkläderna, hvarpå hon satte sig till pianot och sjöng omvexlande svenska och tyska folkvisor samt flere af Tauberts barnvisor.
De härliga tonerna strömmade genom de öppna fönstren ut åt alla håll och samlade en stor åhörareskara såväl i hotellet, som utanför på gatan.
Det var första gången Jenny Lind sjöng der på platsen.
Den öfverlyckliga lilla flickan blef vid hemkomsten mottagen med förebrå- elser, men i sin glädje öfver att hafva sett Jenny Lind och hört henne sjunga svarade hon endast på bannorna med att jublande utropa: » Jag har varit hos Jenny Lind. » Den lilla flickan var en dotter till den då högt uppburne romanförfattaren Gustaf vom See (von Struensee).
Den i Koblenz så ifrigt efterlängtade andra kon- serten kom aldrig till stånd.
Sångerskan ansåg det nämligen ej vara på sin plats att hålla en konsert derstädes för egen räkning, då hon sjelf blifvit dit- kallad af prinsen af Preussen.
Kort derpå erhöll man emellertid genom tidningarna den glada under- rättelsen, att Jenny Lind och Clara Schumann äm- nade gifva en konsert i Ems.
Några musikaliska unga damer i Koblenz, bland hvilka jag befann mig, beslöto sig genast för att fara dit; genom en vän i Ems beställde vi på för- hand biljetter och begåfvo oss åstad.
Det var en härlig sommardag, och en timmas färd utefter den lilla floden Lahns strand i den af ny- slaget hö doftande luften kunde ej annat än verka uppfriskande.
V i d framkomsten gingo vi genast till badparken, hvarest den förut omtalade vännen enligt öfverenskommelse skulle möta oss med biljetterna.
Han kom också ganska riktigt emot oss, men redan på afstånd märkte vi af hans betecknande gester, att han kom — utan biljetter; dessa hade nämligen varit utsålda, långt innan vi hunnit beställa dem.
V i blefvo vid denna underrättelse så nedslagna, som man endast känner sig då man är ung och ser ett efterlängtadt nöje oåtkomligt.
Emellertid voro vi ingalunda hågade att så der utan alla vidare försök uppgifva saken.
V i sprungo till biljettluckan, men denna var stängd.
Som oförståndiga, egensinniga barn, för hvilka man förgäfves söker åskådliggöra omöjligheten att upp- fylla deras önskningar, stälde vi oss då vid trapp- uppgången, liksom afvaktande att genom något under- verk få tillträde till konserten.
Redan började den tillströmmande folkmassan fylla platsen omkring oss och de lycklige med biljetter försedde att skrida upp-
on ske å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g från alla o m r å d e n f ö r qvlnllg erksamhet mottagas med tacksamhet.
E n d a s t en sida a f p a p p e r e t b ö r för trappan.
Allt mer och mer inseende det frukt- lösa i vår förbidan, utropade jag till sist tröstlös: » 0, det är förfärligt att på detta sätt nödgas vända till baka. » » Vill ni då så gerna gå på konserten », yttrade en röst bredvid mig.
Jag vände på hufvudet och såg, att rösten kom från en äldre, ståtlig herre.
» Ack j a », svarade jag på hans fråga.
» Vet ni någon utväg? » » Ja, om ni behagar öfvertaga min biljett; jag har flere gånger förut hört Jenny Lind », och härvid räckte han mig inträdeskortet till paradiset.
» Myc- ket nöje », tillade han, då jag, strålande af lycka, nickade afsked till mina följeslagerskor, som med afundsamma blickar följde mig uppför trappan.
Under aftonens lopp fick jag emellertid äfven den glädjen att få höra, det mina väninnor befunno sig i konsertsalen.
De hade, tack vare vaktmästa- rens svaghet för klingande mynt, skaffat sig till- träde strax efter konsertens början.
Den, som gaf mig denna hugnesamma upplysning, var just samme vän, åt hvilken vi uppdragit att skaffa oss biljetter.
Han hade, då vi först träffade honom, ej heller lyc- kats förskaffa sig någon sjelf.
Min första fråga, sedan jag berättat, genom hvilken lycklig omstän- dighet jag befann mig i konsertsalen, gällde derför, huru han sjelf lyckats vinna inträde.
Han omta- lade då, hur han sett biljettförsäljaren öppna ett fönster för att få frisk luft.
Blixtsnabbt hade han hoppat in genom fönstret, ryckt till sig en af de biljetter, man reserverat för några höga gästers eventuella ankomst, lagt pengarne på bordet och hoppat ut genom fönstret, innan vaktmästaren ens hunnit sätta sig till motvärn.
i I r^v U I I U M IN användas och marginal lemnas.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e alltid noga a n g l f v a s, o c h kan fullkomlig diskretlon från r e d a k t i o n e n s sida p å r ä k n a s der Lieder » och funnen hvarje dess ord så väl passa in på ert eget sinnes stämningar.
Om det nu var » Monat Mai » eller » 1 ' objet de vos pensées » eller bådadera, som vållade det, der låg dock ett trolskt behag öfver denna bok, som så väl förstod att tyda eder » Sehnen und Verlangen ».
Apropos realistiska tendenser så faller mig en anekdot om Heinrich Heine just nu i minnet.
Han sjunger uti sin » Junge Leiden »: » Anfangs wollt ' ich fast verzagen, und ich glaubt ', ich trug es nie; und ich hab ' es doch getragen, aber fragt mich nur nicht wie? » Detta låter ju som ett från hjertat trän- gande smärtans skri — men, mina damer, anledningen var allt annat än poetisk!
Heine hade nämligen den gången haft för trånga skor, och vid hemkomsten, sedan han befriat sig från dessa tortyrredskap, hade tanken på de genomgångna marterna ingifvit honom ofvannämda rader.
A l l a menskor spå (jag vet ej, om gubben Nostradamus haft sitt ord med här vid lag) att vi skola få en ovanligt het sommar så- som en slags skadeersättning för förra årets Dessa omständigheter äro i och för sig obetyd- regniga.
liga, men de bevisa, med hvilken entusiasm och be- Då, mina damer, vill jag gifva eder ett undran den nu för alltid förstummade sångerskan godt råd, alldeles oss emellan; skratten ej åt med rätta omfattades.
Det har sedermera blifvit mig förunnadt att höra mig utan lyssnen andäktigt: begagnen aldrig de flesta storheter på musikens område under de svarta strumpor om sommaren!
sista 40 åren, men jag måste ännu i dag tillstå, att Se här mina goda skäl!
Svarta strumpor jag aldrig hört Jenny Linds like.
Hur tydligt hen- nes själfulla qvinlighet, hennes kraftiga och poetiska äro ytterst skadliga, t. o. m. skadligare än konstnärsnatur kommo till uttryck i hennes sång är andra färgade strumpor.
Den svarta färgen j u verldsbekant, och benämningen » den svenska bränner edra små fötter, så att de blifva näktergalen » har så ofta tillämpats på henne, att olidligt ömma, och dertill färgar den ifrån den måhända förefaller utnött, men den är allt för sig på skinnet värre än alla andra.
träffande att någonsin kunna ersättas.
J synnerhet kommo hennes sorgsna, klagande sånger hjertat att Tanken nu blott, när myggen börjar svärma vibrera liksom vid en näktergals suckan.
Det för- omkring eder; slutligen utväljer en djerf mygga tjusande behag och det oskuldsfulla uttryck, hon visste inlägga i sina folkvisor, kunna med ord en- en plats åt sig på eder fotvrist för att, lik Så rifver dast svagt antydas.
Konstnärsandens trollmakt trängde en liten vampyr, utsuga ert blod.
sig med hvarje ton in i de åhörandes själar.
man sig något på det starkt svidande mygg- A. Godin.
bettet, deruti komma några atomer svart färg, så inflammeras det lilla såret; derpå begag- nar man några enkla huskurer, t. ex. spin- delväf, honing och dylikt, så är hela foten svullen, och slutligen inträder blodförgiftning!
Om maj månad och Heinrich Heine, om myggbett, svarta strumpor, sympatikurer och rullkaminer.
En föreläsning för af Dolly damerna Roon.
Mina nådiga damer!
Sommaren synes verkligen på fullt allvar vara kommen, åtminstone i det sydligare Sverige, och när vi nu anse, att Östersund ligger ungefärligen midt uti riket, så kunnen I sjelfva ad libitum uppdraga linien.
Ja, nu är den här, den varma årstiden, och hänförande är den, såvida den ej, kapri- ciös liksom alla skönheter, lockat ut den späda grönskan endast för att sedermera obarmhertigt och kallsinnigt förinta den ge- nom en bitande frostnatt.
Maj månad är en perfid tid, dels genom sina lika snabba som oförväntade temperaturvexlingar, dels emedan — — ja, I kännen ju sången: » Im wunderschönen Monat Mai, als alle Knospen sprången, da ist in meinem Herzen die Liebe aufgegangen » o. s. v. Kan hända många af eder, mina damer, påverkade af vår tids realistiska tendenser, nu ironiskt småle åt Heine och tänka, till hälften medlidsamt, till hälften skamset, till baka på den tid, då I svärmaden för » Buch Mina kära damer, med all respekt för så kallade huskurer, så göra dessa ofta mycket mera skada än nytta.
Dermed vill jag ej förkasta alla dylika, men vill endast påpeka, att man vid behandling af sår, brännskador, bölder o. s. v. ej kan vara nog aktsam.
Renlighet utgör härvidlag det förnämsta, och de probata medel, som » husfarmakopén » på- bjuder, äro merendels långt ifrån egnade att verka disiuficierande.
En gång kom en bondgumma till mig och beklagade sig, att » hennes tös hade ett dölligt ben », hvilket på vanlig svenska betydde, att hennes dotter hade ondt uti ett ben; nu var meningen, att jag skulle gå dit och » dokto- rera » henne med några » meklamenter ».
Vid påseende befans flickan hafva ett sår, som hon bestrukit med en sådan rar salfva, bestående af hundfett, tjära och pulveriserad tegelsten, men det ville ej läkas ändå!
Såret var hemskt att skåda!
Som jag många gånger genomläst d:r Gö- ranssons » Samariterkurs », insåg jag genast, att det första jag hade att göra var att rensa såret, och att aseptin dertill vore bra.
Jag satte en s. k. rafraichisseur uti en aseptin- flaska och blåste ett fint duggregn på såret, tills jag trodde det vara rengjordt.
Sedan lades en mångdubbel, i aseptin doppad linne- lapp derpå, derefter en linnebinda och så ett stycke vaxduk omkring det hela.
Jag hade den glädjen att, sedan jag dagligen skött såret på ofvan nämda sätt, efter en tid få se det läkt.
Jag lät ej tillfallet gå mig ur händerna, utan höll ett » kort och lämpligt tal » om faran att begagna salfvor och dylikt på öppna sår samt utdelade aseptinflaskor till höger och venster.
Det hjelpte j u alltid något, men en tid der efter kom en gosse med ett sjukt finger till mig.
Han hade visst icke smort på af salfvan, ty det visste han j u ej var bra — nej, alls icke!
Han hade bara strött snus i såret!
Då äro de s. k. sympatikurerna långt mera oskadliga och ibland t. o. m. gagneliga.
När man t. ex. har ondt i halsen, skall man omlinda den med en ullstrumpa, men den venstra måste det vara, eljes är kuren utan någon som helst verkan; eller om ett fiskben fastnar i matstrupen, så skall man genast rifva sig uti nacken med ett annat, hvilket ofelbart drifver bort det fastnade.
Eller om de nådiga damerna förlägga sina nyckelknippor, behöfva de endast hänga upp en nyckel, likgiltigt livar, så skall man få se, att det förkomna genast återfinnes.
Den ab- soluta ofelbarheten af sympatikurerna vill jag nu ej precis garantera, men man kan ju alltid försöka.
Jag började att tala om maj och efter di- verse transgressioner återvända vi dertill!
Maj var välkommen, ty när han sände sina milda fläktar in uti våra boningar, så måste de afskyvärdaste af alla moderna tortyrinstru- ment gifva vika för honom.
Jag menar, att värmenecessärerna, alias rullkaminerna, då lystes uti band och interdikt.
Mina damer!
Finnes det ej många bland eder, som hysa en rättmätig antipati för dessa atmosferförpestande, strupkatarrbefordrande och hufvudvärksförskaffande tingestar?
Hinduer- nas Jaggernaut krossade med sina hjul fana- tiska menniskor; denne svenske Jaggernaut förstör vårt lynne, våra mattor och vårt golf!
Finnen I också, att de icke hålla en procent af de många fagra löften, hvarmed de bedå- rade oss i början, då vi blindt gingo i fällan?
Hvad prisbilligheten och bränslebesparandet beträffar — hm, låtom oss då hellre tala om något annat!
Men som jag tror mig förmärka, att en och annan af mina nådiga damer förstulet gäspar bakom sin solfjäder, så måste jag sluta för denna gång, dels af galanteri, dels af respekt för edra tjusande » griffes roses ».
Litet om kräftor.
jljpwlär nu sommaren går in, kommer helt visst •ir^ii kräftfångst att som en angenäm och nyttig sport mångenstädes bedrifvas, och derför vilja vi här säga några ord o m kräftors behandling och till- redning.
Har man fått kräftorna, redan något innan de skola användas, gör man bäst i att ut- fodra.
dem, ända till dess de skola brukas.
Man kan gifva dem allehanda tillgänglig föda, dock måste den vara af den art, att den äfven smakar menniskor väl, då kräftköttet ännu inom 24 tim- mar bibehåller smak af den förtärda födan.
Man väljer alltså råa ägg, mjöl, små sallatsblad o. dyl. Före kokningen rengör man kräftorna, i det man med venster hand håller dem midt öfver ryggen och ordentligt borstar af dem med en borste.
Man undviker emellertid att dervid afrifva det midtersta lilla fjellet i stjertspetsen, i hvilken, som bekant, kräftans tarmkanal utmynnar.
Man skulle derige- nom åstadkomma en öppning, hvarigenom kräftans goda saft kokas ur i vattnet och vattnet intränger i kräftan.
Vattnet som saltas bra bör koka, då kräftorna nedläggas deri, samt kryddas antingen med dill eller något kummin.
Då kräftorna blifvit
M i n u s * r i p t, s o m e j a n t a g e s till I n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s å v i d a p o r t o fogas.
Inga ofrankerade f ö r s ä n d e l s e r lösas.
fullkomligt röda, öser man spadet några gånger öfver dem, hvarefter de äro färdiga.
Till kräftor serveras flere sorters olika såser, bland ^ hvilka märkas: färsk persilje- eller gräslökssås, sås med rifvet hvetebröd eller kräftsås, färgad röd med kräft- smör.
Mycket välsmakande blifva så kallade im- kokade kräftor, hvilka tillagas sålunda: i en väl tilltäpt kastrull hälles ett glas rehnskt vin jemte en matsked smör, en större rödlök skuren i tär- ningar, en knippa persilja samt salt och peppar.
Då detta kokar, iläggas kräftorna och kokas i den dervid uppstående imman under flitigt omrörande, hvarvid likväl kastrullen så litet som möjligt bör aftäckas.
Kräftorna erhålla härigenom en mycket pikant smak och blifva mycket bättre, än då de helt enkelt kokas i saltadt vatten.
— En utomordentligt fin och välsmakande rätt äro stufvade kräftstjertar.
Härtill användas vanligen 4 ä 5 tjog kräftor, hvaraf stjer- tarna urtagas, blandas med ett stort stycke färskt smör jemte hackad persilja och stufvas.
Af benen och klorna tillredas kräftsoppa och kräftsmör.
De senare kunna äfven, sedan de väl urvattnats och torkats, användas som prydnader till andra rätter.
En gourmand.
Teater och musik.
Kungl.
operan.
Ändtligen kommer han, i säson- gens elfte timme.
Sent, men ej för sent.
Hvilken?
frågen I, ärade läsarinnor.
Arvid Ödmann natur- ligtvis.
En glädjande underrättelse — icke sant?
— för dem, som få tillfälle höra honom.
Första föreställningen gifves måndagen den 3 instundande juni och uppföres då den populära » Konung för en dag ».
Derpå följande onsdag gifves » Romeo och Julia ».
Hr Ödmann lär vidare komma att uppträda i » Carmen » och möjligen i » Faust » eller » Mefistofeles ».
På onsdagen innevarande vecka är fröken He- lene Munktells opera-comique » I Firenze » antagen till uppförande första gången.
Hufvudpersonerna äro: Gemma (fru Edling), må- larne Stefana Varezzi (hr Hagman) och Bardi (hr Janzon), professorerna Viarducci (hr Grafström) och Sarsapilla (hr Nilsson), Bembo, Stefanos hy- resvärd (hr Strömberg); i öfrigt uppträda i stycket hofdamer, konstelever och pager.
Handlingen för- siggår i Firenze på 1400-talet.
» I Firenze » gifves som förpjes till » Regementets dotter ».
Meiningarna, det berömda tyska skådespelaresäll- skapet, gifva sin första föreställning å Svenska teatern måndagen den 3 juni, då Shakespeares drama » Julius Caesar » uppföres.
Önskligt, ej minst för sällskapet sjelft, hade varit, o m gästspelet in- träffat vid en annan tidpunkt än så här på för- sommaren, då alla redan flyttat eller hålla på att flytta till landet.
Biljettprisen lära blifva ganska måttliga.
Filharmoniska sällskapet kommer att under som- maren, antagligen i augusti, företaga en sångar- färd till Paris.
En grundfond — 25,000 kr.
säges det — lär genom enskild persons frikostighet vara af satt för ändamålet.
Den 28 maj.
Ett storstadsbarn.
Berättelse för Idun af Johan plordling.
(Forts.) VI.
Räkenskap.
^rots att Ruth kommit sent till hvila och IHP derefter länge hållits vaken af alla de tankar och minnen, mötet med den forne trolofvade gifvit lif inom henne, vaknade hon dock följande morgon i god tid, vid att lju- det från Waxholmskyrkans förstegångsringning som en morgonsalm strömmade in genom det öppna fönstret.
Hon steg upp, fick de röda saffianstofflorna på sina nakna små fötter, svepte den lätta mor- bl i I r-N LJ I I K I kJ ' J Annonser mottagas spalt, petitrad (= gonrocken af hvitt ylle om sig och gick ut på den lilla balkongen, till hvilken glasdörrarne från gästrummet direkt vette.
e n d a s t m o t k o n t a n t llqvld 1 f ö r s k o t t a f 2 5 ö r e pr 4 10 stafvelser).
Ingen a n n o n s införes under I krona dan.
Men slutligen tog han åter till ordet och sade, med dämpad röst, nästan bedjande: » Jag skulle dock så gerna vilja träffa er en- sam; jag har mycket, så mycket att säga er. » » Hvad skulle ni kunna ha att säga mig », brast Ruth ut, häftigt, och lyfte sitt hufvud.
Hennes blick mötte hans; den var trotsig och vred.
Men då hon såg det allvarliga, nästan öd- mjuka uttrycket i hans ansigte, blef hon ge- nast vekare.
» Numera — — » tillade hon, vemodigt.
» Det är inte godt, hvarken för er, R u — fru Kruse, eller för mig, att det gamla lig- ger oförklaradt och missförstådt emellan oss och.
.
.
» » Det gamla », afbröt hon; » ack, jag besvär er, låt det gamla hvila i ro! » » Nej, vi äro skyldiga hvarandra, att få allt på klar fot.
Jag förstår, att ni anklagar mig, som den der ensam har felat.
Men jag säger er Ruth », hans röst fick en lidelsefull, nästan hotsam klang, » att jag har äfven räkenskap att affordra er, stora räkenskaper.
.
.
» Ruth svarade intet.
Hon tryckte läpparne så hårdt samman, att de hvitnade; han kunde se, hur det arbetade inom henne, hennes bröst häfdes häftigt, och det ryckte nervöst kring hennes sänkta ögon.
Var det ånger, var det vrede, frågade han sig.
Han visste det ej.
» Ett står fast », sade han enkelt; » jag har aldrig upphört att älska er. » Men han ångrade sig i detsamma inför följ- derna af sina ord.
Hade han slagit Ruth i ansigtet med sin lyfta hand, kunde hon icke våldsammare brusat upp.
Hela den späda gestalten reste sig, som hade hvarje nerv, hvarje sena inom den i ett ögon- blick spants likt en fjeder; stolt, utmanande, högrest stod hon inför honom.
Hennes blå, klara ögen, som föraktfullt mötte hans, mörk- nade nästan till svart, och när hon talade hade hennes röst en skälfning, vittnande om att hela hennes inre rörts upp från grunden.
Han tog ofrivilligt ett steg till baka.
» Och detta vågar ni verkligen säga mig rätt upp i ansigtet — ni, som en gång egde den unga, oerfarna flickans — barnets — hela kärlek — en kärlek, som älskade öfver alla gränser, trodde öfver alla gränser, hoppades utan någon inskränkning — • o, hur skulle jag då inte kunna ha lidit allt, allt för dig, Karl — tåligt väntat, i evighet förbidat — allt, utom likgiltighet och glömska.
.
.
Och ni, som för detta barn sten för sten ref ned den byggnad af förtroende och hopp, som hon byggt upp med hvad ädlast och skärast och heligast fanns af känslor och föreställningar inom henne — ni kommer nu inför mig och talar fräckt om en beståndande kärlek!
Gå, gå bort ifrån mig, säger jag er, och visa er aldrig mer för mina ögon.
Ni har ej ens skytt att kränka mig så, som ingen ärbar qvinna eger rätt att någonsin glömma, ty, minns ändock, att jag är en annans hustru ... » Det var en förtjusande morgon.
De väl- klippta gräsmattorna på terassen nedan villan lågo äDnu fuktiga af daggen, hvilket i solske- net gaf deras gröna sammet en perlemorlik skiftniDg.
De röda rosorna lyste klara som blod, de hvita duggade sin snö öfver rabattens svarta mull, när helst den lätta morgonbrisen, som blåste från sjön, satte dem i sakta vaggning.
Den rika trädvegetationen efter stranden hade antagit denna saftigt klorofyllmättade färg- ton, som högsommarens solbränna förlänar den; och bortom strandens ram glittrade den fria fjärden i jemn krusning likt ett fjälligt pansar af skimrande guld.
Det riktigt gjorde ondt i ögonen att se der- på, och Ruth skyggade ock öfver pannan med handen, så att ljuset silade sig mellan hennes fingrar och föll i rosenfärgade strimmor öfver hennes haka och kind.
För öfrigt tycktes hela Klaraborg ännu ligga sänkt i sömn; de gröna spjeljalousierna voro slutna för solsidans fönster, liksom blundade huset med alla sina ögon.
Den enda lefvande varelse, Ruth såg till, var trädgårdsdrängen, som till hälften söndagsklädd, men med den blårandiga arbetsblusen dragen ofvanpå krag- kappan, längst ned i trädgården vattnade löf- kojorna och resedan.
Hur kunde man dock sofva en sådan mor- gon?
I en känsla af vällustigt välbehag spär- rade Ruth upp sina näsborrar och insöp i långa drag den friska doftfylda luften, så att näs- vingarne fladdrade som en blommas blad.
Hennes silkesgula hår låg ännu utslaget ef- ter nattens hvila, och när hon såg det glänsa i solskenet, tog hon en slinga mellan sina fing- rar och lät den långsamt glida emellan dem fram och åter, medan hon, försjunken i beun- dran, lät sina ögon länge dröja vid den leende taflan.
Plötsligt föll det henne in, hur skönt det skulle vara att taga en långpromenad efter stran- den, ensam med sina tankar och den fria natu- ren, innan ännu någon af de andra vaknat.
Hon gick åter in till sig och fullbordade raskt sin toalett.
Men när hon kom ned på terassen och med snabba steg vände af mot vägen till stranden, hörde hon en dörr öppnas i byggnaden bakom sig.
Ofrivilligt vände hon sig om.
Uppe på trappan till verandan stod Karl Vrede och helsade henne artigt med hatten i hand.
Ruth, som var allt annat än angelägen om sällskap och kanske minst af allt om Karl Vredes, gaf honom svar med en afmätt böj- ning på hufvudet och fortsatte så vägen framåt med påskyndade steg.
Men den unge målaren följde henne.
Hon hörde sanden knastra un- der hans fötter bakom sig och, fastän hon i nervös förvirring alltjemt ökade farten, till dess hon slutligen halfsprang nästan som i flykt, kom han henne allt närmare och närmare.
Och Hon uttalade de sista orden långsamt, med så hörde hon hans röst ropa: ett hånfullt skärande eftertryck på hvarje bok- » Jag tror rent af, att ni är rädd för mig; staf.
är jag er då så förhatlig, att jag ej får föl- Karl, som ytterligt bestörtes öfver detta våld- ja er? » samma utbrott, sökte gång efter annan afbryta Hon stannade genast, utan att vända sig henne; han lade afvärjande sin hand på hen- om; hon var blossande röd efter den hastiga nes arm • — bon ryckte den till baka, som marschen, af den fruktade öfverrumplingen, och hade hon bränts af en giftig ört.
Men när med sänkt hufvud och nedslagna ögon slog hon hon slutat, hade han dock icke genast ord, häftigt i gräset vid vägkanten med spetsen af förvirrad, tveksam, hvarmed han skulle bemöta denna den hopsparade smärtans paroxysm.
sitt parasoll.
Han var nu vid hennes sida och lyfte å nyo Ruth vände sig om för att gå; men, hunnen på sin hatt, men hon såg ej upp.
Några pin- ett par steg, stannade hon och sade: samma sekunder yttrades intet å någondera si- » Dock nu, nu kan ni följa mig.
Jag for-
M e d I d u n s e x p e d i t l o n ä r f ö r e n a d I d u n s u t r ä t t n l n g s b y r å, hvilken g r a t i s verkställer alla u p p k ö p åt Iduns a b o n n e n t e r i landsorten s a m t för öfrigt drar det, jag befaller.
Efter detta är ni mig mer främmande än den som står längst från mitt hjerta, och jag skall skänka er tillfälle att föra ert usla • — försvar. » Hon fortsatte nedät stranden med fasta steg och hållning.
Vrede tvekade; kunde något vi- dare sägas henne med rimlig utsigt till hör- samhet, medan hon var i denna sinnesstäm- ning?
Men, medan han oviss lät sina ögon fara omkring, fick han sigte på trädgårdsdrän- gen, som på afstånd med den oförstäldaste för- För sommaren.
Såsom en särdeles praktisk och nyttig sak måstå man beteckna den välkända firman J.
G. Hammars lamphöh.
Ingen familj, som flyttar ut på sommarnöje, borde underlåta att skaffa sig ett dylikt lampkök.
Lätt transportabla, lämpa de sig synnerligen väl för utflykter i det gröna.
Tre a fyra olika storlekar gifvas med en, två och tre lågor.
De båda mindre slagen äro förträffliga att använda ej blott vid nyssnämda utflyk- ter, utan ock — det kunna vi af en tvåårig erfarenhet intyga — synner- ligen lämpliga att användas i hem, der man har små barn.
Ett dylikt lamp- kök tjenar nämligen ej blott som kok- apparat, utan utgör pä samma gång en den allra färträffligaste och mest lätt- skötta nattlampa.
De större sorterna ersätta nästan fullkomligt en mindre kokspis.
Lampköken måste ock i för- hållande till den stora nytta de göra betecknas som synnerligen billiga.
Fru Maria II.
Hushållet.
Ättika, senap, soja och kryddor — se der saker, som äro oumbärliga i snart sagdt hvarje hem.
Det mesta af dylika varor, som hittills hos oss an- vändts, torde hafva ledt sitt ursprung från utländsk fabrikation.
Men hvar- för skola vi gå öfver ån efter vatten?
Numera tillverkas ju här hemma fullt ut lika goda, ja delvis bättre varor af detta slag, utan att derför betinga högre priser.
En firma, som i detta afseende inlagt stora förtjenster och fört i marknaden verkligen utmärkta varor är Th. Winborg &amp; G:i.
Flere husmödrar hafva bedt oss påpeka god- heten hos nämda firmas varor, dess ättika, soja senap, biffstekssås, malda kryddor m. m., och vi göra det så mycket hellre, som vi sjelfva haft till- fälle öfvertyga oss om det berättigade i en sådan rekommendation.
Bostaden.
Pulveriserad pimsten i husmoderns händer.
Att pimstenstvål och pim- stensbitar borttaga bläck- och frukt- fläckar från händerna, är nogsamt be- kant; men hvilken nytta husmodern kan draga af pulveriserad pimsten (köpt på apoteket eller i drogehandeln) är just, hvad jag härmed ämnar påpeka.
Detta pulver har hjelpt mig i många fall, der jag förut stått rådlös, och ko- star blott obetydligt; för 25 öre räcker nämligen hos mig hela året om.
Brännare på lampor och fotogénkök ser man i de flesta hem — äfven der husmodern för öfrigt är ett mönster af snygghet och ordentlighet — svarta och fula, just derför, att frun ej vet, hur man på lätt väg skall få bort denna sotskorpa.
Nå, man behöfver bara fukta en yllelapp, doppa den i några korn pulveriserad pimsten och efter en liten stunds gnidning har sotet försvunnit, och brännaren är blank som guld.
Oljehus, som af utsipprad foto- gen blifvit gula, skuras ögonblickligen fina genom pimsten; äfven bruna fläckar på lampglasen gifva vika för detta ypper- liga pulver.
Vid vår- och höst-general-diskningen af köksporslinet hjelper det ofta bra I | P \ I I U \ l | \ | b i l l i g a s t e pris och på b ä s t a s ä t t utför alla m ö j l i g a u p p d r a g f ö r Iduns ä r a d e l ä s a r i n n o r.
våning från rabatten fånstirrade emot dem; och han följde henne.
De gingo i tystnad framåt, en hvar på hvar sin sida om vägen, liksom skydde de att komma hvarandra allt för nära.
När de kommit ned till ångbåtsbryggan, vek Ruth af på Waxholms- vägen, som skuggad af al och tall följde vatt- net framåt.
De hörde våg efter våg i jemna taktslag slå in öfver stenarne vid stranden; en ångare gick bullrande förbi, så kom svall- sjön efter den och sköljde in i viken med ett litet att begagna het sodalut och såpa, och i trots af all borstning stanna gula smutsränder och, som man tror, in- brända ställen qvar.
Vid första för- söket att dervidlag använda pulverise- rad pimsten kom jag till ett glänsande resultat; allt det inbitna dammet mel- lan fasonerna, som förargat mig i så många år, gick äfven genast bort.
Bläckfläckar på elfenbenspennskaft och - pappersknifvar samt fläckar på alla sorters metaller kunna gnidas bort med tillhjelp af pimstenspulver; men fastän pulvret är temligen fint, gör det dock repor på finare metaller, der jag blott använder det, då det gäller verk- liga fläckar af sot, rost eller dylikt; till blankskurning har man ju så många andra utmärkta enkla medel.
Sterda.
För att blända fönsterrutor begagnar man i allmänhet krita, upprörd i vat- ten, men detta har den olägenheten, att kritan faller af när solstrålarne bränna på fönstret.
Långt bättre är att härtill använda karlsbadersalt, upp- löst i bajerskt ö l; det sitter fastare och är långt vackrare, i det saltkristallerna gifva rutan utseende af att vara frusen och betäckt med de präktigaste isblom- mor.
Dana.
Hemfargning ".
En svart ylleklHdning, som blifvit fläc- kig och grå, kan genom att färgas på följande sätt, åter blifva liksom ny.
Lake kokas på enris; i denna blandas 35 ort bresilja.
Tyget kokas derpå i denna blandning en stund samt sköljes sedan i ren enrislake, hvarefter det strykes, medan det ännu är någor- lunda fuktigt.
Strykningen försiggår på afvigsidan.
— Tyget färgar ej från sig.
Lalage.
Handarbeten.
Treflig stickning, passande till dukar, stolöfverkast och dylikt.
Första hvarfvet.
2 räta maskor, 1 hank, 1 rät m., 2 m. tagas ihop, 1 afvig m., 2 m. tagas ihop, 1 rät m., 1 hank, 1 rät m., 1 hank, 1 r. m., 2 m. tages ihop, 1 afvig m., 2 m. tages ihop, 1 rät m., 1 hank.
Andra hvarfvet.
2 räta m., 1 hank, 1 rät m., 2 m. tages ihop, 1 afvig m., 2 m. tages ihop, 1 rät m „ 1 afvig m „ 1 rät m., 2 m. tages ihop, 1 afvig m, 2 m. tages ihop, 1 rät m., 1 bank.
Tredje hvarfvet.
2 räta m., 1 hank, 1 rät m., 1 hank, 2 m. tages ihop, 1 afvig m., 2 m. tages ihop, 1 afvig m., 2 m. tages ihop, 1 afvig m., 2 m. tages ihop, 1 hank, 1 rät m., 1 hank.
Fjcr- de hvarfvet.
2 räta m., 1 hank, 3 räta m., 1 hank, 2 m. tages ihop, 3 räta m., 1 afvig m., 3 m. tages ihop, 1 hank, 3 räta m., 1 hank.
Femte hvarf- vet.
2 räta m., 1 hank, 5 räta m., 1 hank, 3 m. tages ihop, 1 hank, 5 räta m., 1 hank.
Sjette hvarfvet lika.
med första, sjunde med andrao.
s. v. Emellan hvarje hvarf stickas ett hvarf afviga maskor.
Dana.
Matlagning ".
Äppelmos året om utan den farliga salicylsyran.
K ö p Amerikanska äpplen skurna i ringar, lägg dem några tim- mar i vatten, skölj väl med en visp, och koka uti litet vatten socker och tllltjens fräsande crescendo, aftog och tystnade.
Plask — plask — mätte vågorna på nytt ut tiden, moment efter moment.
Och på afstånd hörde de en strandpipare skrika, flyttande från sten till sten.
Dessa enkla naturljud verkade nästan pin- samt på dem bägge i den spända ordlöshet, med hvilken de vandrade vägen fram.
vin.
Då det är nästan kokt, röres med en stålvisp, att moset blir som af färska äpplen.
Kan användas till tårtor och kakor och fullkomligt som af färska äpplen.
Stassan.
Barnbalstårta.
Tag 4 ägg, 2 the- koppar socker, som vispas tills det höjt sig.
2 thekoppar mjöl, 1 d:o grädde, vispad till skum, 3 theskedar jästpulver, blandadt i mjölet.
2 mat- skedar smör.
10 bottnar gräddas, äp- pelmos eller sylt lägges emellan.
Ofver- vispas med grädde, deri några skifvor gelatin upplösts, samt socker och gar- neras med sylt.
Häraf bli 2:ne tårtor för 25 personer.
Stassan.
Falsk sparris.
Odla under sommaren s. k. sockerrötter, svartrötter eller scor- zoner, som äro svarta, fingerstjocka och jemtjocka rötter.
Skrapa dem och kasta dera i vatten med litet ättika uti, ty annars svartna de.
Kokas och ätas som sparris med något litet smör &amp; socker i spadet.
Kan äfven användas till sparrisomlett.
Stassan.
Drycker.
Läskedryck af apelsinskal.
Tag apel- sinskal, bortskär allt hvitt och lägg det gula uti kornbränvin, som bör stå öfver skalen.
Står öfvertäckt i 6 vec- kor.
Spriten afhälles och utgör nu en stark essence.
| k:a kokt vatten bör kallna, då 1 ® hvitt socker, 3 ort citronsyra och ett spetsglas af essencen dithälles, hvar- efter ihälles vatten efter smak.
Stassan.
Hvarj ehanda.
Blekning af linne.
11 skalp, klor- kalk upplöses i ljumt vatten och silas två gånger genom entränningshanddu- kar, så att intet grums kommer med.
Silas i träkärl, och så mycket vatten påspädes, att det blir 10 kannor; skall vara ljumt då garnet ilägges.
Härtill tages 10 skalp, garn eller väf, som legat i vatten öfver natten och är väl ur- vridet; får ligga 10 å 12 timmar, un- der hvilken tid godset vändes ofta.
Så fort man ser, att kalken sjunkit, vändes det för att blifva jemnt blekt.
Vrides sedan upp och sköljes väl i mycket vatten, t.j o. m. i flere, om man ej kan komma till rinnande vat- ten.
Sedan får det ligga i vatten öfver natten och kokas i sodalut (1 skalp, soda till 15 kannor vatten) och ånyo sköljas väl samt läggas på en byk, om dertill är tillfälle, i annat fall får det ligga i vatten ett par dagar.
A r det t. ex. köpt väf som skall blekas, bör den lakas eller måste man åtminstone slå kokande vatten på den för att få bort all olja, som finnes i väfnader, hviika tillverkas vid fabrikerna.
Frida N.
N.
Att från duktyg borttaga rödvinsfläckar.
Fläckarna bestrykas först med bom- olja och gnidas med fingret, hvarefter duktyget under 2 timmar lägges till blekning i solen.
Härpå tvättas fläc- karna först i kallt, derpå i varmt såp- vatten, hvarefter det lakas som van- ligt och fläckarne skola försvinna.
Frida N.
N.
(Forts.) Att skära fogel.
Vingbenen samt låren frånskäras och styckas; bröst- köttet lossas försigtigt från benet och skares i vackra fingersbreda bitar, som läggas i en stjerna ofvanpå.
Har det varit två foglar, ser detta synnerligen bra ut.
Frida N.
N. Läkareråd.
A.
M. M — in.
1) o c h 2) O m n i h a r l u n g s o t, k a n ej u t a n u n d e r s ö k n i n g a f g ö r a s.
I alla h ä n - d e l s e r har ni s y m p t o m af b l o d b r i s t o c h n e r v - s v a g h e t.
V ä n d e r m e d f ö r s t a till l ä k a r e — o m ni ej r e d a n g j o r t d e t.
E n l ä n g r e t i d s h v i l a t o r d e e m e l l e r t i d v a r a ett o e f t e r g i f l i g t v i l k o r, f ö r att n i skall b l i b ä t t r e.
3) S e I d u n s a n n o n s a f d e l n i o g.
4) D e t är å t m i n s t o n e h ö g s t o s a n n o l i k t.
5) Ja, m e n n i t o r d e f ö r s t b e h ö f v a s t ä r k a s m e d a n d r a b a d.
H a r ni ej tillfälle att i s o m m a r u n d e r g å en b a d k u r?
Prenumerant 1889.
D å n i i öfrigt k ä n n e r e r frisk o c h n u m e r a ej h a r n å g r a s y m p t o m deraf, så b e h ö f v e r n i ej alls o r o a e r, f ö r så v i d t ni ej p å n y t t u t s ä t t e r e r f ö r d e t s a m m a.
B a d a i s o m m a r kalla bad, t a g g o d m o t i o n o c h var i öfrigt v i d g o d t m o d.
— N e j, det v o r e a l l d e l e s b o r t k a s t a d e p e n g a r a t t skaffa e r d e n n a, s o m ej är a n n a t ä n h u m b u g.
Hilda.
1) N e j, o m n i b l o t t är f ö r s i g t i g.
2) J a.
3) N e j.
?
?
?
1) A l l a s t a r k a r e m e d e l, s o m m e d f ö r a h a s t i g v e r k a n, ä r o ej o f a r l i g a o c h kräfva d e r - för f ö r s i g t i g h e t, h v a r f ö r m a n g ö r k l o k a s t i, att ej sjelf f ö r e t a g a d y l i k b e h a n d l i n g.
S e i ö f r i g t svar till I n g e b o r g i n: r 1 9.
2) E t t så- d a n t m e d e l är j e r n.
D r i c k m o r g o n o c h afton e t t hälft d r i c k s g l a s K a r l s t a d s j e r n v a t t e n.
L.
S.
Ä r snufvan tillfällig, eller h a r n i haft d e n l ä n g r e t i d?
I förra fallet går d e n n o g öfver af sig sjelf; g e n o m a n v ä n d n i n g af e t t » l u k f m e d e l » a f 10 d e l a r karbolsyra, 10 d e - lar altolwl o c h 5 d e l a r ammoniak t o r d e ni o c k få n å g o n l i n d r i n g.
I s e n a r e fallet f o r d r a s l ä n g r e behandling (m e d insprutningar, toucheringar, e t c), h e l s t a f s p e c i a l i s t.
— Skaffa e r R o s é n s b r ö s t d r o p p a r o c h tag a f d e m en h a l f t e s k e d ett p a r g å n g e r d a g l i g e n.
Otålig.
M e d l e t a n v ä n d e s i d o s i s a f högst 5 milligram för hvarje gång.
V i anse det a b s o l u t o r ä t t a f e r att p å e g e n b a n d e x p e r i - m e n t e r a m e d ett så farligt m e d e l.
— H a r n i ej tillfälle att u n d e r g å e n b r u n n s - o c h b a d k u r, t. e x.
i R o n n e b y?
A.
T.
I n g n i d tre g å n g e r d a g l i g e n såpsprit (1 d e l g r ö n s å p a p å 2 d e l a r c o n c e n t r e r a d s p r i t); a n v ä n d p å n ä t t e r n a e n salfva a f 1 d e l borax.
1 d e l hvitt pracipital, 1 0 d e l a r lanolin.
Blir r e t n i n g e n f ö r stark, a n v ä n d e s u n d e r n å g o n t i d b l o t t salfvan.
B e h a n d l i n g e n m å s t e f o r t - sättas l ä n g e.
Ester.
S e s v a r till A.
T.
h ä r o f v a n!
29-årig flicka.
1) B e g a g n a m o r g o n o c h af- t o n s k ö l j n i n g a r m e d l j u m t v a t t e n.
2) O m ö j - l i g t att b e s t ä m m a g l a s ö g o n n u m m e r u t a n u n d e r - sökning.
3) N e j.
4) Finnes det någon m ö j - l i g h e t f ö r e r att i s o m m a r u n d e r g å l ä m p l i g b a d b e h a n d l i n g, så b ö r ni ej u n d e r l å t a d e t.
M e d b l o t t m e d i c i n uträttas b ä r v i d l a g f ö g a; d e r e m o t t o r d e n i g e n o m hvila, o m b y t e af luft o c h en f ö r s t å n d i g b a d - o c h b r u n n s k u r kunna bli betydligt förbättrad.
5) K a n ej s ä k e r t afgöras u t a n u n d e r s ö k n i n g; s a n n o l i k t s y n e s o s s v a r a, att ni ej l i d e r a f d e n n a s j u k d o m.
o X.
16.
D e n M i t c h e l l ' s k a k u r e n är ett slags g ö d n i n g s k u r.
I d e flesta fall i s o l e r a s p a t i e n - t e r n a o c h få l i g g a till s ä n g s d y g n e t o m, u n - d e r d e t att d e p å b e s t ä m d a t i d e r få i n t a g a b e s t ä m d a qvantiteter föda i stigande m ä n g d.
Äfven kombineras kuren gerna m e d massage, ofta ä f v e n m e d e l e k t r i s k b e h a n d l i n g.
I m i n - d r e svåra fall m o d i f i e r a s k u r e n.
Att närmare i n g å i d e n n a s d e t a l j e r s k u l l e ej tjena m y c k e t till, e m e d a n k u r e n i alla h ä n d e l s e r m å s t e ledas o c h öfvervakas af läkare.
B l o t t läkare k a n d e s s u t o m a f g ö r a, f ö r h v i l k a fall d e n lämpar sig.
D:r — d.
Breflåda.
Gerda N — n.
I c k e illa, i all s y n n e r h e t o m å l d e r s u p p g i f t e n är tillförlitlig.
V i s å g e h e l s t, att d e a u n g a f ö r f a t t a r i n n a n f ö r o * ss e n s k i l d e uppsfåfve sitt n a m n, h v i l k e t n a t u r l i g t v i s s t a n - n a d e h o s R e d a k t i o n e n.
V i skulle sedan m e d n ö j e m e d d e l a h e n n e s lilla p o e m.
» En af 2duns prenumeranter » frågar, h v a r f ö r » d e n till h e l a r s p r e n u m e r a n t e r u t l o f v a d e m o d e - j o u r n a l e n » u t e b l i r.
V i v e t a alla i c k e, h v a r - ifrån d e n ä r a d e b r e f s k r i f v a r e n Jatt f ö r e s t ä l l - n i n g e n, att n å g o n m o d e j o n r n a l s k u l l e följ; i Idun.
Vi h a a l d r i g utlofvat n å g o t f å d a n t A t t d e t lilla o t j e n l i g a, m å n a d t l i g a b i h a n g e t,
VI vilja s ä r s k i l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n pä Iduns lämplighet f ö r plats- s ö k a n d e o c h platsutbjudande a n n o n s ö r e r, ä f v e n s o m f ö r alla ö f r l g a s l a g s som i fjol u t g i c k m e d I d u n, i å r s k u l l e u p p - h ö r a o c h s k ä l e n härtill, t i l l k ä n n a g å f v o v i v i d årsskiftet.
• » En af Iduns intresserade läsarinnor — men ej läserska! » Y i vilja g e r n a v a r a så m å n g a s o m m ö j l i g t af v å r a l ä s a r i n n o r till l a g s, m e n d e r f ö r får m a n o c k b j u d a p ä u p p s a t s e r i v i d t skilda ämnen, i skild t o n o c h skilda riktnin- g a r.
En a f e d r a ö n s k n i n g a r finner, s o m n i s e r, u p p f y l l e l s e r e d a n i detta n u m m e r.
F ö r f.
till » E t t s t o r s t a d s b a r n » l å t e r s v a r a e d e r, att f ö r k l a r i n g e n till e n s t o r d e l k a n h e m t a s u r första d e l e n — n i h a r väl läst d e n?
— o c h a t t ä n v i d a r e ljus i s a k e n s n a r t n o g k o m m e r att s p r i d a s.
E n d a s t litet t å l a m o d!
T a c k a r eder f o r vänliga intresset.
Red.
Pv VJ Hörnström Tandläkare B illiga l e k t i o n e r lemnas a f un- dertecknad i franska, tyska och engelska språkens så väl talande som skrifvande samt åt nybörjare äfven i latin.
Referenser i Wallinska skolan.
Jetta Westerlind, Floragatan 10, 3 tr. [116] Träffas kl. ' / z4 — 6 e. m.
I n g e n a n n o n s i n f ö r e s raider 1 k r.
PLATSSÖKANDE.
flicka, f l synnerligen lämplig present vänner och väninnor emellan.
Efter till Bedaktionen af Idun ingången reqvisition sändes årgången mot éfterkraf med tillagdt porto.
Ramlösa Plantskola.
[522] J.
R. Nordling, N&gt; O med I denna läroanstalt, hvars förestån- dare eger 20-årig affärspraktik och som derjemte tjenstgjort vid flere af utlan- dets förnämligare handelsakademier, emottagas manliga och qvinliga elever till DIVERSE.
undervisning uti alla till handeln och det praktiska lifvet hörande förrättningar.
Doktor A.
Afzelius OBS.!
Billig afgift.
Afgångsbetyg och rekommendationer.
Prospekt på be- I.illa V a t t u g a t a n 3 4.
J. Eneman, Behandlar företrädesvis mag- och gäran.
[246 [Skolans föreståndare.
hudsjukdomar.
Praktiserar 1 juni — 1 sept.
vid H j o vattenkuranstalt.
[153] Handslöjdskola Behandlar företrädesvis Barnsjuk- domar.
[34] Med.
D:r E R N S T SALÉN, Ögonläkare.
Bostad: Stora Vattugatan 2, Mottagning: helgfria dagar kl.
Damer öppnas den 14 juni vid Sundbyberg.
Kurser på sex veckor medgifvas.
Se f. ö. ann.
i Idun n:r 13 &amp; 17.
Plan öfver lärokurserna m. m. samt muntliga och skriftliga underrättelser pr Stockholm ge- nom Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, genom Enkefru C. Norberg, Garfvare- gatan 11, samt Fru Bloms Inackorde- ringsbyrå, St. Vattugatan 3; pr Sund- byberg genom undertecknad.
[251] M a t h i l d a Gestritt.
Kokbok!
I K B O K Doktor C D.
Josephson H ö t o r g e t 1 1, 1 tr., Hvardagar 2 — 3.
Helgdagar 10 — 11.
Allm.
telef.
6 9 1 0.
Fruntimmerssjukdomar, Förlossningar.
1133] Tandläkaren Constance Elbe, Humlegårdsgatan 8, 2 tr. Bådfrågningstid 1 — 2.
[1 2 0] - 1 Q Orottnmggatan 1 C. r e k o m m e n d e r a r sitt, * » * *.
för s ä s o n g e n Ifft 1 nyinkomna .«&gt; * %- \ \ &gt; " X &amp; v J y ^ » l a v g e r, * » •-&lt; „. » • * v V. » • » * xv af £V [244] / l fV Köksmästare.
D e n n a billiga k o k b o k af e n a f vårt lands förnämsta praktiserande kockar innehåller beskrifning p å mer än ett tusen anrättningar.
U ^ " P r i s: inb.
I.50.~W| Billig!
såväl Senap, b l a n d a d efter e n g e l s k och fransysk smak, nere sorter.
Beefsteaksauce.
Soja, flere gånger pris- belönade och fullt jemförliga med de bästa utländska fabrikat.
Tillhanda- hållas hos Hrr specerihandlare.
[9 5] 30 Malmskilnadsgatan f j - j T " &gt; " | 1 St verldsberömda, prisbelönta [134] GUSTAF HOLMBLOMl KAPP FÅBBIKs 3 8 Vesterlånggatan 3 8 | Nedra botten, I o. 2 tr. upp.
n [207] |L ti Köttextrakt husmödrar, för tillredning på få minuter af en ut- märkt och välsmakande buljong.
Bruks- anvisning å hvarje burk.
Finnes hos alla specerihandlande.
[210] Landsortsboar kunna få hvarjeh.
uppdrag utförda ge- nom undert.
Se annonsen i n:r 14 af Idun.
Postadr.
: Engelbrektsg.
31 A.
Telegrafadr.
: Ströms, Stockholm.
[170] Maria Ström, född Klockhoff.
erhålles billigast genom abonnement i 17 Fredsgatan 1 7.
Hattblommor, såväl utsökt eleganta som enklare, till billigaste priser.
För återförsäl- jare betydlig rabatt, hos billiga priser.
I I.
B e n d i x, g] Ättika p ä flaskor för u t - spädning.
J.
G. HAMMAK, Praktisk!
| | » .•• ' * lö f r ö r g g o o s s s s a a r r •. » • » • " * ' u t so s m ö k t för s m a flickor, kfulla B n m o d e l i l e u r ts ocli y a t t k e f r u s l t a ^ i ökt till sm Concentrerad Lampkök.
@ » i ^ Försöken Th. Winborg &amp; C:is i Stockholm tillverkningar af Stor värmeförmåga Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
P r i s: enkla m e d veke 4 — 6 k r.
, e x t r a s o - l i d a 7 — 8 k r.
, m e d 2 vekar 12 k r.
Fullkomlig belåtenhet gaianteras hvarje köpare.
[220] Rathcke, ^ g k l Q r.
J.
G. Hammars a f s e e n d e fästadt p å b i l l i g matlagning af R. SAHLBERGS Lånbibliotek, 1 M.
B E N D I X w H u s m ö d r a r!
Chokolad, s o c k r a d o c h o s o e k r a d, h v a r i b l a n d Hushålls-Chokolad o.
Consum-Chokolad m.
fl.
; C a c a o Columbia, n ä r a n d e, lättsmält, ä n i s m a k e n, öfverträffar alla u t l ä n d s k a sorter.
Säljas h o s alla s p e c e r i - o c h d e l i k a t e s s h a n d - lande samt i parti h o s [128] L i l l a N y g a t a n 23.
Oxtorget 6, 2 tr. upp.
för Mesost JV.
JP.
Jensen.
[250] Hvardagar Vz3 — 7s4.
Helgdagar 10 — 11.
delikatess Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd a f alla slag plantskoleartiklar är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888.
K Stockholms Nya Handelsskola, 6 28, goda qvalitéer.
P ä E&amp;hlcrantz &amp; C:os f ö r l a g h a r nyligen u t k o m m i t i hvarje välordnad | bokhandel, ä 1.50: Lärarinna.
14 Lilla Vattugatan 14. i e.
P r i m a H l En undervisningsvan lärarinna med goda vitsord söker till hösten plats.
Franska språket har studerats utom- lands.
Upplysningar å Fredrika-Bre- mer-Förbundets byrå, Stockholm.
Doktor Carl p i e n s b u r g STOCKHOLM, Mera välsmakande och billigare än de flesta andra ostsorter, bör denna delikatess derför ej saknas i något hushåll.
Säljes hos speceri- och viktualie- handlande samt i parti hos J.
B.
IVORDIilSTG, (G.
17767) [242] Stockholm, Lilla Nygatan 23. fr. o. m. n:r 11 t. o. m. n:r 52 eller mer än tre qvartal (Obs!
I n:r 11 börjar den längre följetongen, hvadan intet af den samma går bort.)
säljes oinb.
för I kr.
50 öre, med lösa permar för 2 kr.
50 Öre samt kan användas som en 25 ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l a e r).
ung, bättre .A.Ht w i Regeringsgatan är försedd med ett välsorteradt lager af alla slags tricotvaror till lägsta priser.
För Herrar: Strumpor, Tröjor, Kalsonger, Normalunderkläder, Ylleskjortor, Maggördlar, Damasker, Knävärmare, Vaniar, Kluddar, Stic- kade Mansvästar m. m.
För Fruntimmer: Stort och välsorteradt lager af Ylle- och Bomullsstrumpor, Undertröjor, Ylleunderlif, Tricotsnörlif, Ylleunderkläder, Simdrägter, Damasker, Knävärmare, Maggördlar, Muddar, Vantar, Ylle- västar, Yllekoftor, Yllekjolar, Bomullskjolar, Filtkjolar, Ylledukar, Ylle- schalar, Yllekragar, Teatermössor, Silkesschalar, Tricotlif m. fl.
artiklar.
För Barn: Stort lager af Bomulls- och Yllestrumpor, Barntröjor, Gosströjor, Gosskalsonger, Maggördlar, Damasker, Muddar, Vantar, Barn- mössor, Yllevästar och Koftor, Ylleunderbyxor, Barnkjolar, Stickade Goss- västar, Tricotkostymer för Gossar (Byxor säljas särskildt), Flickkläd- ningar af tricot, Krokade Barnklädningar, Sockor m. m.
[137] Vasagatan 1 0, Stockholm, snedt emot Centralstationen.
[243] l önskar plats i någon bildad familj att vara frun bebjelplig med alla inomhus förefallande göromål, sömnad m. m.
Svar torde godhetsfullt adresseras till I.
B., Askersund, pöste restante.
[235] 28 ROLAND MARTIN Annonser.
H U L T E N B E B G S T r i c o t v a r u h.
a n d.
e l 30 Regeringsgatan 30.
Mottagningstid helgfria dagar 10 — 2 och 4 — 6 e. m. OBS!
Verkställer allt, som hörer till tandläkarekonsten.
[240] års årgång af En annonser s o m beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom S.
Qumsellus a n n o n s b y r å o c h h o s redaktionen.
Abonnentsamlareantagas.
JOHN Adolf För sommaren.
— Hushållet.
— Bostaden.
— Hemfärgning.
— Handarbeten.
— Matlag- ning.
— Drycker.
— Hvarjehanda.
— Läkare- råd.
— Breflåda.
Annonspris: I 1 K1 KJ IN Tandläkaren.
Innehållsförteckning: Tillkännagivanden.
— Till unga mödrar, v a r a n d e e l l e r b l i f v a n d e; a f Elna Tenow.
F ö r - sta a r t i k e l n.
— T i l l m i n o k ä n d a z i g e n e r s k a; d i k t a f Daniel Fallström.
— - D o p s e d e r o c h d o p s k r o c k; a n t e c k n i n g a r från g a m l a t i d e r.
— E n J e n n y - L i n d s - k o n s e r t; a f A. Godin.
— O m maj m å n a d o c h H e i n r i c h H e i n e e t c.
; e n f ö r e - l ä s n i n g f ö r d a m e r n a a f Dolly Roon.
— L i t e t om k r ä f t o r; a f En gourmand.
— T e a t e r o c h m u s i k.
— E t t störst a d s b a r n; b e r ä t t e l s e f ö r I d u n a f Johan Nordling.
Y l.
Räkenskap.
i I Ida Haglixid.
5 3 Drottninggatan 5 3.
Elever mottagas.
[238] Iduns uträttningsbyrå ombesörjer genom fullt kompetenta personer uppköp i alla möjliga branscher g r a t i s åt Iduns och Skandinavisk Modetidnings abon- nenter och för uppdrag åt andra mot en obetydlig ersättning.
Alla saker skickas mot éfterkraf och få returneras (dock genast) mot frakt- / kostnader.
Dubbelt porto torde i medsändas.
[241] &lt;
T l d n.
k o s t a r e n d a s t en kr.
f ö r q v a r t a l e t, b e f o r d r l n g s a f g.
I n b e r ä k n a d.
A n o r d n a r hvarje qvartal pristäfllngar f o r sina p r e n u m e r a n t e r.
A n n o n t e r m o t t a g a » g e n o m 8.
Öumasilus a n n o n s b y r å ö c n n o » redaktioner, till 2 5 ö r e p r 4 - s p a l t l g p e t i t r a d (= 1 0 s t a f v e l s e r).
DUN B ef H E R M.
w m m i m Drottninggatan 4 3 0 tr. upp o I få härmed rekommen ro ' Sybehör, 1 &lt;$9 ' ^^yS ' ^ samt o O N?
S = £1 3 &lt; Gytje-Bad-Anstalt.
O Skorpor, många sorter W.
Sch it ma.
c li er, ICf / l.
Hofleverantör.
Stockholm, Norrlandsgatan IV.
A l l m.
Telef.
5600.
B e l l T e l e f.
954.
Ankarstock.
o. billiga saker för h e m m e t.
Furusunds S a l t s j ö - och berömda Maltose- Pumpernickel C.
[248] O a) p p- - Sommargäster!
Beställningar på alla brödsorter, så- väl matbröd som kaffebröd, mottagas till försändelse med de resp. ångbåtar, som anlöpa sommarnöjena i Stockholms om- nejd.
D e inom ramen nämda brödsor- terna rekom.
särskildt för hållbarhet.
Limpor.
IIP Tébröd.
Biscuit.
Med öfver 50 Villor, äldre byggnader och 2 Hotell, beläget på den natur- sköna och helsosamnia ön Furusund med sina af barr- och löfskogar bevuxna bergspartier och ekpark.
Närmare upplysningar hos H a m m e r, Stockholm, samt badkontoret.
[245] Glas- &amp; Porslinsserviser, [Klädnings- nm tyger Fönsterglas, Fr. MarcusJ Proiw tostaadsfcitt.
Bepisitioner ltaHMtt.
Kongl.
Hofleverantör OBs.!
Ett alfinm mode- Stockholm.
DiaMer medföljer.
svenskt och belgiskt af alla di- mensioner, Spegelglas, Folieradt och of olieradt glas k o r, ett större sortiment, och Lyxartiklar m.m. säljas billigast x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x xBlindföreningens Försäljningsbod; 19 5 §9 * 8 AD £ ® Vaser [237] 7] 2 4 Regeringsgatan 24.
19 S STOCKHOLM tillhandahåller allmänheten till låga priser af blinda förfärdigade arbeten, såsom: korgar, borstar, enklare möbler, listskor och listmattor, stickade, knutna och lagda arbeten m. m.
Denna nya affär är af • » Föreningen för blindas väl » grundad för att förskaffa afsättning för fattiga blindas arbeten, och anhåller för- eningen om allmänhetens välvilliga uppmuntran.
[227] U G H Sö MJfGJEZSTCA och SACHSISKA.
HBZ- ocli A G.
R 17 Guld- och Silfvermedaljer.
D SCAZPXZZE- C.
W E N N E R S T R Ö M S STOCKHOLM Fabriksmärke.
8 0 Drottninggatan 8 0 hörnet af Klarabergsgatan.
hörnet af Appelbergagatan.
Ständigt lager S af Svarta äkta Lyoner-Sidentyger och äkta Schalar.
• U C Cacaopulver, H A R D.
S5B5H5H5H5S5E5S5E5g5E5B5B5H5H5H5B5H5S5H5 • [162] &amp; 8, 83 CllOCOlat.
Cacao Soluble, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på |, \ och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af Suchard ' S Cacaopulver får man 100 koppar på § kilo.
[21] Manufakt-u.r-Magasin.er 4 5 Drottninggatan 4 5.
$uchard ' s Suchard ' s D. Johanson.
Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga SucharoVs Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
- Suchard ' s Praliner, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines och andra dessertchocolader rekom- menderas.
x x x x x x x x x x x x x x x x x x x si et till butik- fönster, Zinkhinkar och Baljor, B l o m k r u - SÖ 1 Garneringsartiklar, Mode-, Fantasi- o. Hvita varor O Preussiska bröd.
o0 åk Vesterlånggaian 3 4 Götgatan 2 4 af praktiska 03 15.
73 A Regeringsgatan 2 6, tidsenliga et Fredsgatan Drottninggatan dera sin nya, 1 M E E T H S Partiaffär: PARAPLYER och T i l l PARASOZZJER.
U t s t y r s l a r!
Sängar och Sängkläder ma Alla fördelar framför andra sorter!
Allmänt erkändt bästa SnOrlif " La Alla sängkläder tillverkas p å egen verkstad.
.
Bolstervar, Täcken och Filtar a r s e n i k f r i a.
Gracieuse ", Beställningar emottagas o c h utföras noggrant.
såväl i höga som låga former, finnes endast att erhålla hos H e n r i " Pc L å g a b e s t ä m d a priser!
Prisuppgifter sändas franko.
Ijsitoartt, Kongl.
Hofleverantör, 27 Drottninggatan K.
27 M. LUNDBERGS Bosättningsmagasin 7.
Stockholm.
Storkyrkolbrinken StOCKHOLlH.
Obs.
Tillsändes, om lifvidden uppgifves i centimeter eller decimaltum.
pii 192 STOCKIIOTjyt, GERNANDTS 7.
(88] BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
