# ID: svediakorp-per702
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,694
# sentences: 980
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 24 maj 1889.
N:r 21.
B yrå: Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kostar Redaktör o c h postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning.
Träffas å byrån kl. 10 — 11.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Helene lår man i Höijers musiklexikon upp namnet Munktell, finner man, att det är nedärfda anlag, som göra sig gällande hos den tonsättarinna, hvars bild vi just för tillfället trott skulle intressera Iduns älskvärda läsarinnor.
Fröken H. Munktell är nämligen den första svenska qvinna, som komponerat för teatern, och hennes förstlings- arbete, opera-comiquen » / Firense », skall just i dagarne gå öfver Stora operans tiljor.
Hennes far, bruks- patron Henrik Munk- tell, var utan gensägelse ett musikaliskt geni.
Jenny Lind yttrade en gång, då hon hörde ho- nom spela: » Ett sådant anslag på pianot har jag aldrig förr hört. » Hans musikaliska minne var någonting alldeles ovan- ligt: han kunde utan noter på pianot på ett glänsande sätt återgifva många af Mozarts och Haydns violqvartetter.
Och hans improvisatio- ner väckte stort uppse- ende i Tysklands för- nämsta konstnärskret- sar, der han kom i in- tim beröring med de utmärktaste tyska mu- sici, bland andra Spohr, med hvilken han slöt ett varmt vänskapsför- bund.
Det är från fadern Helene Munktell ärft sin utgifvare: endast 1 krona för qvartalet.
FRITHIOF HELLBERG.
2:dra årg.
TJtfrifning-stid: hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag pä fredagen, ut- gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söckendag.
Prenumeration sker: I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i boklådorna samt å tidningskontoren Munktell.
musikaliska begåfning, en begåfning, som sedermera vuxit ut under lyckliga förhål- landen och erhållit stöd af skickliga lärare.
Fadern dog redan 1861 i Falun, men fröken Munktells mor, ett i hög grad be- gåfvadt fruntimmer, uppehöll — om vi så få uttrycka oss — familjens musikaliska traditioner.
I sitt hem — om vintrarne i hufvudsta- den, om somrarne på sin egendom Grycksbo, en bland Dalarnes vackraste egendomar, och hvarifrån det bekanta Grycksbopapperet stam- mar — samlade hon om- kring sig en liten utvald stab af musici, komposi- törer och lyriska artister.
Norman var en ofta och naturligtvis gerna sedd gäst i huset, och på de magnifika soaréer, fru Munktell om vintrarne gaf för gräddan af so- cieteten, kunde man all- tid vara viss på, att till programmet också hörde en liten konsertafdelning, utförd af några af ope- rans mest firade arti- ster.
Men fru Munktell åtnöjde sig icke med att endast njuta af sången och låta konstnärerna ge glans och lif åt fe- sterna; hon understödde äfven frikostigt många af tonkonstens unga adepter, och mer än ett bekant och nu lysande namn har nog att tacka fru Augusta Munktell för att de första stegen på den törnströdda ba- nan icke blefvo så tungai.
I denna finbildade och konstnärliga omgifning växte nu Helene Munk- tell upp; hennes sinne för musiken utbildades ytterligare genom um- gänget med verkliga ar-
Idun utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— tister, och hon var lycklig nog att kunna underställa sina första försök erfarna och vänligt stämda konstdomares pröfning.
Hennes förste lärare voro Ludvig Nor- man och Josef Dente.
I Paris, der hon sammanlagdt vistats flere år, studerade hon under den berömde Benjamin Godards led- ning, och denne har om hennes komposi- tioner lemnat de mest smickrande omdömen.
Fröken Munktells kompositioner — bland hvilka främst står en suite för orkester — utmärka sig äfven för mycken melodirike- dom, fin känsla och en lätt och flytande form.
Bland hennes sånger nämna vi i främsta rummet » Sof » och » Sorrento », med framgång sjungna både här hemma och i utlandet.
Om en annan sång, » Melodie », utförd i Paris på en af Amalia Riégos kon- serter, gifven i den kände bataljmålaren Berne-Bellecours kolossala atelier, skref Post- och Inrikestidningars pariskorrespon- dent i numret af den 23 maj 1885: » Ett särskildt nöje var att höra fröken Öhrström sjunga en högst intagande komposition » Melodie » af fröken H. Munktell. » Som sagdt, både här hemma och utom- lands har hennes begåfning som tonsätta- rinna vunnit stort erkännande, framkallat mycken sympati, och vi instämma gerna i Théodore Lacks en gång om henne fälda yttrande: » Ce n ' est pas une femme qui compose, c ' est un eompositéur! » — » det är inte en qvinna.
som skrifver musik, det är en kompositör! » Och detta var antag- ligen det högsta beröm, den spirituelle fransmannen trodde sig kunna ge.
Fröken H. Munktell är född den 24 no- vember 1852 — således ännu med hela framtiden för sig, och en vacker framtid, det tro vi oss kunna spå.
Hennes anlag äro så utpräglade, hennes uppfattning så fm, att om hennes energi går hand i hand med talangen, vi helt säkert någon teater- afton i kommande år skola få helsa henne som en operakomponist af rang.
Den Munktellska slägten har då med trenne namn skrifvit in sig i vår konsthistoria: Henrik Munktell, fadern, Emma Sparre (den bekanta målarinnan) och Helene Munktell, döttrarna.
Och det är minsann vackert så!
I dagens nummer hafva vi tillika nöjet få meddela en originalkomposition af den begåfvade tonsättarinnan.
Vi äro öfverty- gade om, att detta skall bereda många af våra läsarinnor ett nöje, på samma gång det bidrager till omvexling i tidningens innehåll.
Viola Trieolor.
är fjärdarnes is har flyktat och träden ha gått i knopp och vindarne oärligt spela kring sippor, som vaknat opp, då mins jag den gröna gatan med kantning af dikesren och vänliga, låga trähus, begjutna af solens sken.
Dit stämde vi lustigt möte i frihet från skolbänkstvång, här brydde oss inga lexor, här gjordes ej tiden lång.
i i- \ I LJ i | (J K t IN Tidningen innehåller nästan uteslutande originalbidrag.
— Uppglf å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg e n krona, s å er- Kom bonden från handelstorget, lian vänligt emot oss log och gerna i halmströdd skrinda den sorlande hopen tog.
Han flitigt med piskan smälde, och stolta vi åkte fram Ull målet, den hvälfda porten, som ledde till Zinkensdum.
Här spridde sig nu vår skara kring backarne under skratt.
Hvart grönskande strå, som spirat i våren, oss blef en skatt.
tens tidehvarf — ty det finnes sådana — äro mest rika på öfverdrifter inom alla om- råden.
Och det är ju också naturligt, att den, som blott ser till ytan, blott, så att säga, skummar gräddan af all ting, snart tröttnar, önskar ombyte, förkastar utan att pröfva och icke är nöjd, förrän han nått gränsen för nöjet och njutningen, och — öfverskridit den.
Den ytlige ropar nemligen icke blott som den njutningslystne: » mer, mer! », utan också: » nytt, nytt! » Historien visar oss också, att ytlighet och veklighet hos folk och samhällen medfört de vildaste excesser, den omåttligaste öfverdrift, och att sedermera ingenting annat än det grymmaste blodsdop förmått borttvätta den smitta, som från ytan och ytligheten trängt Hvad fröjd, att på fria stigar ända in i nationens eller samhällets hjerta.
Jå taga ur jordens famn Det bland Europas folk, som anses mest yt- de nyjödda, späda, växibarn ligt, är ju också det, som snarast går till med enkla och kända namn!
ytterligheter.
Ytligheten går i civilisationens spår.
Det Men plötsligt ett rop af jubel vill säga, när denna blir till öfverförfining.
den skingrade hopen når; Det är då ytligheten för spiran och regerar, man funnit i bergens skrefvor så att det hela faller samman och förstöres en viola trieolor.
i den grad, att endast af spillrorna kan något godt komma fram.
Vi märka det ej; Som lärjungar nu vi sitta vi veta ej af, huru dag för dag ytligheten i vaken och stillsam rad tilltager.
Mången gång få vi aldrig veta det, och lyss till den gamla sagan, men dock torde det hända, att vi ibland som täljes af blommans blad.
vakna upp med förfäran och finna, att det vi dyrkat, det vi utan knot underordnat oss, det var blott ett tomt skal, ett lysande so- På sty / modern djupt vi harmas, domsäpple, inuti fyldt af aska och orenlig- som tronar på stolar två het.
och låter de egna barnen Och lika litet veta vi af, huru mycket vi förtränga de styfbarn små.
bidraga till ytlighetens herravälde, eller huru starkt vår medfödda böjelse derför är.
Jag Till staden vi vända åter vill icke säga, att ytligheten är störst hos med gamman och muntra språng.
qvinnorna — himlen må veta, att det finnes Men hjertat en vårbrodd döljer nog af ytliga män också — men jag fruktar, af harm mot förtryck och tvång.
— att den hos dem fostras som mest, och det är icke omöjligt, att den ofta från dem öfver- går till männen.
Åtminstone påstår man Från lexor och lek vi vuxit detta — om med skäl vilja vi lemna oaf- och kommit i verlden ut, gjordt.
Visserligen var det ju så, att redan der stundom i lifvets skola i paradiset qvinnan frestades af att kunska- vi mötas en kort minut.
pens träd var » lustigt » att se på och fruk- ten » ljuflig »; men det att frukten berömdes Ej mer vi kamratlikt blicka; för att gifva förstånd synes hafva lika myc- vi le mot hvarann, men stelt, ket frestat henne.
Men i stället att tvista och ej som i barndomsåren om den saken, borde vi må hända hellre söka förstå vi hvar andra helt.
utreda, i hvad mån och på hvad sätt vi fostra ytligheten, och hvad vi kunna göra för att omvända och bättra oss.
Hvad är det, som vållar kylan?
Månn ' olika tankar blott Det första missgreppet torde vara, att vi om värdet af prakt och höghet, låta vårt omdöme allt för mycket påverkas om menniskors skilda lott?
af ytan.
Detta är tillika, så att säga, kärn- punkten i det hela.
Visserligen säga vi ofta: » ytan bedrager », » det kan bo mycket fult i Ack, violan i sin knoppning, fagert skinn » o. s. v. Men huru ofta handla den blott som ett minne står vi i konseqvens härmed?
Jag frågar bara.
af känslor, som oss förenat Skulle vi, till en början, väl låta i så hög en gång kring en trieolor.
grad regera oss af modets och fåfängans nyc- Amalia Fahlstedt.
ker, om vi icke satte ytan högre äD inne- hållet?
Skulle männen fjäska kring en tank- lös modedocka — ty det gören I, mina her- Ytligheter och ytterligheter.
rar — och skulle qvinnorna leende och tack- samma låta sig omfamnas — ty det gören I, torde i allmänhet icke hafva gjort mina damer — af den elegantaste dansören sig reda för, huru nära slägt dessa och på samma gång ovärdigaste mannen — 67 T båda äro — ytterligheterna och ytlig- skulle sådant ske, om vi ej högre värderade heten; man skulle till och med kanske vara en lysande yta än ett inre värde?
böjd att alldeles förneka all slägtskap emel- Skulle en man, som har andras penningar lan dem och påstå, att just djupare anlagda på sitt ansvar, tillgripa dem, om han icke, naturer skulle vara mest böjda för att gå till bedragen af ytan, trodde, att ett lysande lef- ytterlighet uti all ting.
Det synes stundom nadssätt skulle gifva honom det värde, den så, men månne det också verkligen är så?
samhällsställning, hvarefter han fikar?
Det torde ej kunna förnekas, att ytlighe- Och månne icke det siden och sammet,
h illes ott lumrner 1 / eckan under hela qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- nenter, som samlas, och för hvllka afglften Insändes till Redaktionen af hvari så många qvinnor prunka, förtjusta öfver sin glänsande yta, månne det icke ofta köpes med familjefaderns vanheder eller olycka?
Det är denna uppfattning — att ytan är det förnämata — • som vi skulle motarbeta hos oss sjelfva och förnämligast hos våra barn.
Men göra vi det?
Jag fruktar, att vi alla svårligen försynda oss i detta stycket.
Eller hvem bland oss är det, som icke då och då förlöjligar eller till och med klandrar en gammalmodig drägt, en tarflig måltid, ett fult ansigte?
Jag säger icke, att vi framför allt klandra eller af illvilja förlöjliga — jag säger blott, att vi göra så ibland, och att vi aldrig borde göra det.
» Åh, så hon såg ut!
Sådan hatt hon hade!
En sådan vagn hon åker i!
Så ful hon är!
Så fult hår!
Så stora händer!
Så grofva skor! » Detta är temat med oändliga variationer.
Eller omvändt: » Hvilken förtjusande hatt!
Hvilken charmant möbel!
Ett så elegant ekipage! » m. m., m. m.
Vi kunna ju icke binda för våra ögon — vi måste se, att den ena är vacker och den andra ful, att den ena är smakfullt och den andra illa klädd, och vi kunna ej heller hin- dra oss från att finna det ena behagligt och det senare obehagligt.
Men hvarför skola vi tala om det så, som om vi satte ett så stort värde på den vackra ytan och ansåge den mindre vackra så förringande?
Barnets sinne är så öppet för intryck, och det är så obe- räkneligt, hvilka intryck som stanna qvar, och hvilka som förflyktigas, att ett ord, som vi obetänkt fälla i deras närvaro, oss ove- tande kan blifva ett utsäde för lifvet.
Här beror så mycket på den rätta såningstiden, och det är ej godt att veta, när den är inne.
Derför borde föräldrar sorgfälligt vaka öfver sina ord, när barnen äro närvarande och icke yttra något, som skulle kunna förvända deras begrepp om rätt och sanning.
i rvi i k t I Vj \ J IN Idun, erhållet « i t gratlsexemplar för hela den tid, under hvllken abonne mentet räcker.
Aro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumera Sjelfpröfning är således det andra nödvän- diga, om vi skola med framgång bekämpa den öfverhandtagande ytligheten — ty det kan ej förnekas, att ytligheten mer och mer utbreder sig.
Men det är så många af oss, som icke tro sig vara ytliga.
Vi skrifva och tala och hålla föredrag om det bittra och djupa lidande, den förfärliga verklighet, som lifvet eger, och som döljes under en fager eller förvillande yta.
Men när man så får se en sådan moralpredikant, blir man oftast helt häpen, ty der man väntade sig en anakoret, får man stundom se en sprätt eller en god- dagspilt, och der man väntade sig en barm- hertighetssyster, möter man en verldsdam i sammet och perlor.
Det är ursäktligt, om man då får den föreställning, att alla dekla- mationer om mensklighetens lidanden äro nå- got ytliga, och om den djupa realiteten i del- tagandet deri förekommer något misstänkt.
Att det finnes mycket lidande, mycken sorg här i verlden, ja, mera sorg än glädje, hvem är icke benägen att tro detta?
Men då man kommer och säger oss, att det finnes ingen verklig glädje och lycka i lifvet, intet verk- ligt godt, då uppreser sig vår känsla deremot, äfven om vi icke strax inse, att det är det ytliga betraktelsesättet, som framkallat ytter- ligheterna i dessa påståenden.
makt och förmåga söka motarbeta ytlighetens utbredande.
I ytlighetens spår går flärden, och flärden förleder till ytterligheter, som man skulle kalla vansinniga, om de ej voro så löjliga.
Men, som sagdt, då ytligheten kommer in i det allmänna tänkesättet, då man vänjer sig vid ett ytligt sätt att betrakta lifvet, vid att snart glamma, ofta byta om både kläder, nöjen och åsigter, då har ytligheten åstad- kommit ytterligheter.
Då skall allting fram- för allt vara nytt — icke framför allt vara godt.
Det nya kan gerna vara dåligt, ovar- aktigt, en lätt afnött fernissa — det gör ingenting, blott det är nytt.
Det får gerna vara skadligt, förgiftande, sjudande ondt — det gör ingenting, blott det är nytt.
Det behöfver icke ens vara vara vackert — man är mätt på det sköna — det får gerna vara vidrigt, upprörande för den sedliga känslan, grymt, rått, ohyggligt — det gör heller ingen- ting, blott det är nytt.
Man predikar sedlighet genom att undan- rycka grundvalen för all sedlighet; man skrifver ljungande diatriber mot de rika och afslöjar de fattigas uselhet, medan man sjelf med all makt fikar efter de njutningar, som man gör till de rikes förbrytelser; man för de förtrycktes talan, man skildrar öfverklas- sens orättfärdighet, man föraktar dem som ega detta lifvets goda, och man slutar med — ja, stundom med att taga lifvet af sig, för det man sjelf icke har Aladdins lampa till sitt förfogande, utan måste försaka åtmin- stone några af de njutningar jordelifvet kan skänka.
Man predikar om egendomsgemen- skap med juvelringar på fingrarne och esco- moterar bort folkfriheten, medan man gör den till fotapall för politiska uppkomlingar — och så har ytlighetens tidehvarf fördt oss in i ytterligheternas.
Ty i ytlighetens tidehvarf sträcker sig yt- ligheten äfven till betraktelsesättet.
Och der- för kan så mycket få passera, som eljes aldrig skulle förblifva utan anmärkning.
Och äfven den, som sjelf tror sig gå till botten med allt, blir mot sin vilja ytlig, blir det utan att veta deraf.
Det är derför sjelfpröf- ningen blir oundgänglig.
En liten ransak- niDg med vårt eget jag inför sanningens dom- stol och med samvetet såsom vittne skulle göra oss alla utomordentligt godt och i hög grad motverka både ytlighet och ytterligheter.
Men vilja vi verkligen gifva våra barn en Men för att det skall komma så långt Hafva vi blott en gång kommit derhän, allvarligare riktning, så finna vi snart, att vi att vi veta med oss sjelfva, huru nödigt det med oss, derför bevare oss, milde Herre Gud!
sjelfva också måste inslå på en annan väg är att arbeta på daglig förbättring, och äro Och här är det, som vi qvinnor skola gripa Ty om vi äfven binda vår tunga, så att aldrig vi öfvertygade, om att vi måste gå tillbaka, in.
Här är det, som den sanna qvinligheten hon i detta fall försyndar sig, kunna vi lika- om vi ej gå framåt, då är första grunden skall komma till heders.
Ty det är vi, som väl med lefnadssätt och exempel hos barnen lagd, och vi hafva något att bygga vidare genom enkelhet, måttlighet, allvar och trohet inympa en oskälig beundran för ytan och ett på.
Det är icke så roligt att se sina fel skola sätta en gräns för ytligheten.
Det är lika omotiveradt förakt för innehållet, hvilket och svagheter i ansigtet, och oftast nöjer man ju vi, som uppfostra barnen!
Det beror i allt i en framtid skulle kunna störta barnen sig med att så der i allmänhet medgifva dem.
icke ringa grad af oss, huru ett kommande i olyckor, för hvilka vi skulle hisna, när vi » Jag har nog också mina fel », heter det, slägtes öden gestaltas.
blott tänkte derpå.
Och äfven derför är » men », tröstar man sig genast, » hvem har icke Det beror på oss, om våra barn och fram- det första steget i detta hänseende, att vi det?
Åtminstone vet jag då, att jag inte tidens män och qvinnor skola blifva ytliga, sjelfva ej få låta vårt omdöme om menniskor har det eller det felet », o. s. v. Men den, njutningslystna varelser, som med stora steg och om lifvet så mycket bero på ytan af som allvarligt vill lefva ett nyttigt lif och hasta mot ytterligheternas afgrund, eller all- tingen.
icke ett ytligt, innehållslöst, låter sig icke varliga tänkande menniskor, som vilja lefva Det är hos mången en inrotad fördom, att, nöja med en så ytlig sjelfkännedom — ty till glädje och nytta för hvarandra.
Allt när en menniska hunnit till mognare år, kan sjelfpröfningen kan nog också vara ytlig — detta beror på oss, hustrur, mödrar, arbetan- hon icke förändras till det bättre.
Hon är, utan undersöker litet närmare, försöker få de och icke arbetande, begåfvade och icke som hon är — hon är nu en gång sådan — rätt på motiverna till sina handlingar, jemför begåfvade qvinnor, de som verka i vida kret- uppfostran, omständigheter hafva gjort henne dem med det rättesnöre, en hvar hederlig sar och de som äro trogna i det lilla.
Måtte sådan — nu få andra hålla till godo med menniska för sig uppdrager, och ser efter vi alla rätt uppfatta våra pligter och troget henne, som hon är.
Hon kan icke blifva om de hålla profvet.
Det händer då, att söka fylla dem, förstå vårt dryga ansvar och icke söka undandraga oss det!
man i bland gör förvånande upptäckter.
annorlunda!
Men det blir oss for tungt, måhända, detta, Mycket möjligt, men hon vill sannerligen Det är ganska antagligt, att många af oss.
icke heller.
Hon vill icke ransaka sig sjelf om vi företaga en sådan allvarlig sjelfpröf- ty vi äro, om sanningen skall fram, dock och se sina fel och svagheter utan att ur- ning, skola finna, att vi verkligen vida mer alltid det svagare kärilet.
Och derför skulle säkta dem.
Jag är alldeles viss på, att, om än vi anade, sätta högt värde på ytan.
Det vi hafva stöd och hjelp i vårt arbete af sjelfpröfning vore litet allmännare, skulle är äfven antagligt, att rätt många skola be- kraftigare händer.
Det lider ej heller något tvifvel att vi ju skola bättring ej heller vara så sällsynt.
Det skulle trakta detta såsom både förlåtligt och oskad- ej heller förundra mig, ifall man kunde vända ligt.
Det är ju också möjligt, att det icke få sådant stöd, sådan ledning.
Qvinnor, som ut och in på själens hemligaste kamrar, om skadar dem sjelfva, men det är ganska säkert, vilja det rätta, skola aldrig förgäfves vädja man då på dess väggar finge se den inskrif- att det skadar deras omgifning.
Det är möj- till rättänkande män, och det skall helt säkert ten hos de flesta: jag är ändå litet bättre än ligt, att många menniskor kunna högt värdera icke behöfvas mer, än att vi qvinnor visa, att andra.
Jag säger de flesta, ty jag vet ju, ytan och ändock bibehålla aktning för inne- vi hafva allvar med oss i att motarbeta yt- att de finnas, som icke blott säga, men verk- hållet, ändock bibehålla allvar och djup i lighet och flärd, för att vi skola få alla ligen känna och tänka: jag är den förnämli- karakteren, men det är alldeles säkert, att tänkande och hederliga män på vår sida.
gaste bland syndare.
Men till huru många icke alla kunna det, ja, att de flesta icke Mathilda Lang / et.
procent af menskligheten kunna dessa räknas?
kunna det.
Derför bör hvar och en efter
Hon klär sig enkelt — hon som mannen.
I Stockholm kan, liksom i Berlin, en herre styra ut sig i den brokigaste kostym, och han Sådan hon är och sådan hon icke är.
anses elegant ändå.
Fransmannen deremot, (Från Iduns pariserkorrespondent.)
och framför allt parisaren, fordrar af en man, fn fransk författare — om det är Catulle som vill gälla för att vara distinguerad, att Mendés, de Banville eller kanske någon hans drägt är elegant, men hållen i mörka annan, det erinrar jag mig lDte precis — liar färger.
Cylinderhatt, violblå cravatt och svart i en liten förtjusande saga berättat om en fé, bonjour, antingen dubbelradig eller af engelskt som, • — det var naturligtvis för » mycket, snitt — parisaren imiterar gerna det engelska mycket länge sedan » — gaf hvar och en af — är den vanliga klädseln för en person, som jordens qvinnor en skänk.
Den ena fick skön- vill uppträda som gentleman.
het, den andra godhet, den tredje blef kär- Parisaren är rädd att väcka uppseende, det lekselden beskärd, på den fjerdes lott föll be- är skälet.
haget, o. s. v. Men fransyskan, hon fick Vill ni kläda er parisiskt, min läsarinna?
— allt.
Nåväl, kläd er då enkelt!
Det är snittet, ele- Ni protesterar kanhända, min vackra läsa- gansen kommer an på.
Parisiskan älskar det rinna?
Ni har läst franska romanförfattare?
.
.
.
stålgrå, det grå med de blå eller violetta skift- ningarne, och, Gud, hvad det klär henne!
Ah!
ni behöfver inte rodna för det!
Men jag vill säga er en sak, detsamma f. ö., Hvilken form sedan tyget får, det bestämmer hvarom baronessan Harel upplyste stock- modet, och hon lyder modet, men trotsar det holmarne förlidet år: romanliteraturens fran- också ibland, om det blir för extravagant.
syska är icke typen för den franska qvinnan, Turnyren har hon för länge sedan gifvit afsked, genomsnittsfransyskan har med henne föga och luggen, ja, den fick följa med — på sin gemensamt.
Författarne må teckna undantagen höjd kan några hårstrån vid hvardera tinningen bland menniskorna — undantagen äro ju de dragas ned i snigelform.
Ett toalettfel har intressantaste att studera • — och de ha rätt hon, och det bör ej imiteras: benägenheten att dertill, men vill man finna den typiska repre- pudra sig.
Här i Paris har emellertid poudre- sentanten för en klass, ett folk, då måste man de-riz i boudoirerna öfvergått från lyxens om- oftast lägga boken ifrån sig och gå ut i lifvet.
råde till att vara en ren nödvändighetsartikel, Är hon då vacker, fransyskan?
Ja och nej.
som är omöjlig att utrota.
Men den fattigare klassens qvinnor då, de, Uppställer ni som vilkor för qvinnofägringen en näsa, så klassiskt skuren som den meliska som ej ha råd att välja sina kostymer hos Afrodites, ett par ögon, hvars drömmande damskräddaren Worms?
Ja, det är just hos svärmeri griper er så sällsamt som Madonna dem, fransyskans naturliga smak bäst visar di San Sistos, då måste Frankrike uppge allt sig — en smak, som ersätter hvad som saknas hopp om segerns pris vid de nu moderna i portmonnän.
Går man uppför bankarne i skönhetstäfiingarna.
Men det gifves ju många Belleville eller till de osnyggaste qvarteren i slag af skönhet.
Den t. ex., som ligger i den Monmartre, skall man finna detta.
En qvinna hälft omedvetna charme, hvilken kan göra ett må här vara aldrig så fattig, så vet hon dock i vanlig mening ej vackert ansigte nästan för- att fästa sin tarfliga bomullsklädning, att upp- trollande, det skälmska lekande behag, som lägga sitt hår, så det fär en viss, distinguerad kan forma ansigtslinier så gratiösa.
Det var prägel.
Detta i förening med gången, sättet detta je ne sais quoi, som säkerligen gjorde, att föra sig.
Den franska gracen är också att Ninon de 1 ' Enclos ' skönhet trotsade åren, tidigt utvecklad.
Lägg t. ex märke till en och det är detta, som än i dag gör parisiskorna liten, liten unge, hvilken plastisk ställning hon tilldragande.
En låg panna, ett par ljusbruna, intar, när ni tilltalar henne, och med hvilket romerskt mandelformiga ögon, hvilkas tunga oefterhärmligt behag hon säger: i&gt;Oui, m ' sieurh lock gifva dem ett smäktande drag, en liten, eller: iiNon, m ' sieur.
' » något böjd näsa med öppna, vibrerande näs- borrar öfver ett par små, tunna läppar — lägg dertill en hvad italienarne kalla morbidezza, Ni har väl hört anekdoten om engelsmannen, d. v. s. en fyllighet, som står på gränsen af, fransmannen och tysken, som skulle teckna ett men ej öfverskridit embonpointens område, och lejon?
Engelsmannen for till Sahara, och tysken ni har typen af en parisiska för er, une jolie konstruerade fram ett lejon » aus der Tiefe femme.
seines Bewust3eins », medan fransmannen helt Ett och annat om parisiskan.
Hvad, som ökar hennes behag är den med- födda smak, hvarmed hon vet att kläda sig.
Jag tänker nu inte på den fina demi- monden, hvars ekipager väcka beundran de vackra vårdagarne i Champs-Elysées och Bou- lognerskogen, och i hvars aristokratiska privat- hoteller — ty det finnes många både hertigin- nor och markisinnor bland demi-monden — de löjliga moder uppfinnas, hvilka sedan omständ- ligt skildras i deras organ, Oil Bias och Le Figaro: röda frackar, skospännen i form af ur, o. s. v. Ej heller syftar jag på eocott- verlden i Paris, hvilken söker sin like i ele- gans, men hvars elegans ingalunda är den smakfullaste.
Ju djerfvare färgsammansätt- ningar dess bättre, är der toalettens första budord.
Men la femme vraimenl distinguée est celle, qu ' on ne distingue pas — d. v. s. den verk- ligt distinguerade qvinnan är den, som man ej urskiljer — har Balzar yttrat, och parisi- skan är af samma åsigt, hon må nu tillhöra hvilken samhällsklass som helst.
enkelt gick till jardin des Plantes.
Det är ganska betecknande for de tre folken, ej minst för fransmännen.
Ty fransmännen äro alltigenom ett praktiskt folk.
Ett af hindren för qvinnoemancipationens utbredande i Frankrike är qvinnans domine- rande ställning inom det praktiska lifvet.
Hon har der så stora fält för sin skicklighet, att mannen ej kan få blick för det berättigade i hennes fordringar på likställighet äfven på det politiska och sociala lifvets områden.
Frans- mannen är så van att se » det vackra könet » vid praktiska sysslor, att han betraktar qvin- nor, hvilka disputera för den juridiska eller medicinska graden — det var for ej länge sedan fallet med ett par damer, — såsom verkliga fenomen.
Hvad äro de ej allt, dessa parisiskor?
Det finnes ej ett hotell, ej en butik, ej ett kafé i Paris, der kassan ej skötes af en dam.
De äro dugliga som lärarinnor, oemotståndliga som aktriser, de äro barska som portvakterskor, skräekingifvande som logeöppnerskor (på tea- trarne), de äro dugtiga i alla handtverk och ingen makt är större än deras, då en prefekt- befattning eller en plats i akademien skall till- sättas.
Och — först och sist — • hemmet.
Der kan hon allt, der förstår hon allt (utom att damma, förstås, en konst, hvari svenskorna excellera!
), der komma tre af hennes egen- skaper förträffligt till sin rätt: hennes smak, hennes praktiska sans och hennes sparsamhei.
Men, min ärade läsarinna, ni har ej blott läst några franska romanförfattare, ni har kanske äfven sett en och annan pjes af Sardou eller Dumas.
Och man har i dem sagt er, att de franska qvinnorna såsom hustrur äro mycket otrogna.
Men det är icke sant.
Äktenskapsbrotten florera inom en del af » öfverklassen », der » resonnanspartien » äro en vanlig sak, det medges.
Men i de flesta fall kan den franska qvinnan i trohet mot sin man täfla med hustrun i hvilket land som helst.
Fransmännen ha lyckan att ej vara senti- mentala, och deras kärlek är ej alltid af så hyperideel art som den, hvilken skildras i » Högadals prostgård » eller » Hjertklappningen på Dalvik », men den är ej mindre fast, mindre innerlig for det.
Hon är då utan fel, fransyskan?
Långt der- ifrån!
Friheten från pryderi kan öfvergå till osed- lighet, af den praktiska sansen kan bli » ideal- löshet », och sparsamheten Jean stundom taga Guizot för mycket på orden, då han utropade: Enrichissez-vous!
(Gör er förmögna).
Allt detta — i synnerhet de två förstnämda tingen — är fel, som man ej sällan med fog kan förebrå den franska qvinnan lika väl som man- nen.
Men hvad jag velat framhålla är, att man smädat fransyskan, då man i romanlitera- turen ej framstält henne sjelf, men undantags- qvinnor, för att ej säga vrångbilder.
Nej, då tror jag, att de gamla romantikerna, en Francois Villon, en Pierre Gringoire gjorde den franska qvinnan mer rätt.
Hvad besjöngo de hos henne?
Jo det, som feen en gång skänkte galliskan: den mjuka arm, som när den lindar sig kring mannens hals är den starkaste makt, den milda blick, som talar det tystaste, men också det mest bjudande språket — med ett ord det ting, som ingen emancipation i verlden behöfver döda: » det äkta qvinliga.
Alvar Arfwidsson.
Qvinnogymnastik.
En serie uppsatser efter » Vört Hjem ».
?lnnan vi i dag fortsätta med öfningar på dörr- vy räcket, skulle vi önska göra ett par bemärknin- gar om gymnastikens ställning i forntid och nutid.
De flesta af våra läsarinnor känna utan tvifvel, att gymnastiken hos forntidens vigtigaste kulturfolk, grekerna, stod på en synnerligen hög ståndpunkt, och att i en del stater till och med flickorna fingo deltaga i den samma, trots den undanskjutna ställ- ning qvinnorna i Grekland eljes intogo.
Men längre.
tro vi ej, att de flestas kunskap sträcker sig.
Att gymnastiken utgjorde väl hälften af den frie gre- kens uppfostran, att man nedlade samma omsorg på kroppens som på själens bildning, och att det be- traktades som en lika stor skam att sakna herra- välde öfver sin kropp som att ej kunna läsa eller
I D U N skrifva, derom har visserligen endast ett fåtal en klar föreställning.
Samtidigt med att gossen började sin första skol- gång, fick han äfven sin första undervisning i gym- nastik under handledning och tillsyn af särskildt utbildade lärare, som hade att noga ge akt på, att ingen fick utföra rörelser, som stodo öfver hans ål- der och utveckling, och dessa öfningar fortsattes dag- ligen, till och med sedan den egentliga skolunder- visningen var afslutad.
Ursprungligen var afsigten med gymnastiken na- turligtvis den, att utbilda ungdomen till kraftiga och dugliga soldater.
Men vid sidan häraf hade man ock ädlare mål i sigte.
De kroppsliga öfningarna skulle, förutom att de styrkte ynglingens helsa, till- lika bibringa honom ett ledigt och ädelt behag i det yttre uppträdandet.
Man fordrade, att den frie, bildade mannen genom hela sitt yttre skulle skilja sig från den, hvilken af strängt och ensidigt arbete beröfvats kroppens harmoniska utveckling.
Ej heller var man blind för den stora betydelse, som de gymnastiska öfningarna egde för ungdomens moraliska utveckling.
Den känsla af kraft och helsa, gymnastiken födde, sknlle naturligtvis höja ynglin- gens lifsglädje och skaffa honom förmåga att fullare njuta alla lifvets behag, hans musklers spännkraft skärpte mod och energi, under det den stränga di- sciplin, han från sin första barndom vänjdes vid genom de gymnastiska öfningarna, lärde honom ord- ning, måttlighet och sjelfbeherskning.
Ej heller fanns någon fara, att de unga skulle förfalla till klemighet eller utsväfningar, så länge lusten att täfla med jemnåriga lockade dem till de gymnastiska öfningarna.
Det är derför ingalunda underligt, att staten gjorde allt för att främja ungdomens kroppsöfningar.
Ingen stad var så liten, att den ej hade sitt gymnasium, sin offentliga plats för kroppsöfningar, der den vuxna ungdomen dagligen samlades till öfning.
Ett sådant gymnasium må vi.
inte tänka oss som en af våra dagars dammiga och smutsiga gymnastiksalar, som man är glad att slippa ut ur så fort som möj- ligt.
De bestodo af en öppen plats, omgifven af byggnader med pelargångar och af trädgårdsanlägg- ningar, der det var godt utrymme för åskådare.
Ty gymnasierna voro tillika en omtyckt samlingsplats för stadens borgare, som till en stor del sökte sitt umgänge här, och som med ifver följde ungdomens öfningar; detta lifliga deltagande från de äldre åskå- darnes sida var ock egnadt att än ytterligare sporra de unga att göra sitt bästa.
En sådan uppfostran måste dana ett ovanligt lifs- kraftigt slägte.
De stora andliga förmögenheter, na- turen gifvit detta folk, kommo i de kraftiga krop- parne till sin fulla rätt.
Medan grannarne i öster och vester antingen voro öfverförfinade, klemiga trälar eller råa barbarer, se vi det jemförelsevis lilla grekiska folket utföra ett andligt arbete, som ännu väcker vår beundran, och som efterlemnat de dju- paste spår i menniskoslägtets historia.
Så långt om grekerna.
Af hänsyn till utrymmet vilja vi först i ett följande nummer kasta en blick på nutidens gymnastik och derför nu öfvergå till framställandet af tre rörelser på räcket.
komma i vågrät ställning (fig. 12 a).
Fem sekun- der derefter sträckas benen till baka till halfmåne- Dock, för den, som har lyckan att vara oberoende af dylika band, uppväges den längre resan mer än nog af de allt mer vidgade utsigterna och den ojämförligt renare luft, som härute spelar omkring.
Då man gjort en tre å fyra timmars färd, inandas man med för- tjusning en luft, hvarom en inlandsbo icke förr kunnat göra sig en inbillning.
Om man så stiger i land vid t. ex. Furusund och van- drar fram i furuskogens ljusdunkel, får man njuta af den mest härliga blandning af skogs- och sjöluft, som man någonsin kan begära.
Också har Furusund sedan gammalt varit en eftersökt helso- och rekreationsort, samt för sina omvexlande utsigter tidtals eröfrad af våra artister.
Dock är det först på senare tid med dess beqvämare kommunikationer, som Furu- Fig. 12 b. sund utvecklat sig till verklig badort och be- redt sig att mottaga ett större antal sommar- ställningen (fig. 12 b), som likaledes bibehålles i fem gäster.
Dessa bli ock med hvarje år allt sekunder, hvarpå knälyftningsställningen intages (fig. 12 c).
Utan att låren sänkas sträckas dernäst be- talrikare, och många vända dit alltjemt, år Hvad som bland annat bidrager nen fram till vågrät ställning (fig. 12 d), som bibe- efter år.
att göra Furusund så omtyckt, är den stora frihet att följa sin egen smak, som platsens terrängförhållande medgifver.
Den, som älskar att vara tillsammans med de andra bad- och sommargästerna, väljer i allmänhet sin bostad vid nordöstra sidan af ön, nära det särdeles trefliga societetshuset med park och en hän- förande utsigt samt i närheten af ångbåtarnes större tilläggsplatser.
Möblerade villor att hyra täfla der om det vackraste läget.
Andra, hvars smak drager dem till ensam- heten, slå sig ned en qvarts timmes väg der- ifrån, i enklare bostäder, tillhörande öns be- folkning, som gerna om sommaren drager sig undan till mindre beqväma tillhåll för att Fig. 12 c och d. förtjena en summa penningar.
För alla smakriktningar är dock skogarnes hålles så länge krafterna tillåta det.
Till sist sän- dragningskraft gemensam, och många äro de kas benen långsamt, hvarefter man tar ett språng ned på fotbladen med lätt eftergifvande böjning i platser på ön, som blifvit sommargästernas tå-, fot-, knä- och höftled.
Under hela öfningen favorit-promenad-mål.
Så har t. ex. den, som måste bålen hållas alldeles stilla, hufvudet fritt från älskar sjön, utsigten vid Nordcap med sina armarne, och dessa må gerna till att börja med obe- berghällar och svallvågor att njuta af, medan tydligt böjas för att bättre vidmakthålla den goda de, som föredraga det mildare landskapet, gå hållningen.
till Fagerviks leende löfklädda stränder.
På vägen till jernkällan plockar man utan möda en bukett konvaljer eller linnéor samt under F r å n v å r a badorter, bärtiden präktiga smultron.
Slutligen erbjuder oss sjön en rikedom af rodd- och segelturer.
För den, som ej har egen båt, är tillfälle att få låna eller hyra Furusund sådan af fiskare och lotsar, och kan då ofta f) Sträckhängning med benvinkelföring är en syn- af hjelp med båtens manövrering erhållas.
nerligen allsidigt utvecklande öfning, enär den brin- Lilly.
Ibland arrangeras utfärder med ångbåt af gar så godt som samtliga muskler i stark aktivitet.
Verkar dock särskildt stärkande för länd-, uuderlifs- M|l^iå den resande med jernväg anländer till societeten till närbelägna öar och egendomar; och bukmusklerna och blir derigenom specielt för eUsS Sveriges hufvudstad, har han ett allmänt en annan gång får åter ön mottaga resande qvinnan af stor betydelse.
TJnderlifssjukdomar höra, som kändt är, ej till sällsyntheterna nu för tiden, intryck af det genomfarna landets skönhet gäster.
Om man är rädd för långa båtfärder, men ett förnuftigt utvecklande af underlifvets mu- och vexlande behag, men knappast någon be- erbjuder det midt emot belägna Köpmanholm skulatur kan ofta erbjuda ett godt värn mot dessa stämd föreställning om någon viss orts sär- ett lagom afstånd och en vacker utsigt öfver farliga sjukdomar.
skildt anmärkningsvärda sköna läge och om- Furusund.
Är man ett helt litet sällskap Sedan en lugn sträckhängning intagits, böjas de gifningar.
Skälet dertill torde vara, att man och tager kaffe med sig ditöfver, så blir fär- slutna benen så starkt i knälederna, att skenbenen har taflan för nära intill ögonen, för att rätt den så mycket angenämare, förstås.
Äfven är ett sakta roende hit och dit på den spegel- kunna uppfatta densamma.
Men då han med någon af de större ång- klara vattenytan under lugna sommaraftnar båtarne gör en färd utåt Stockholms skärgård, ett omtvckt nöje, medan man lyssnar till kan ett dylikt uppfattande lätt ske, och han tonerna af en god orkester, placerad på pla- öfverraskas af den mängd natursköna scene- tån vid societetshuset.
rier, som öfverallt uppenbaras för hans be- Såsom bad- ochj kurort har Furusund otvif- undrande blickar.
Öfverallt ha också menni- velaktigt ett utmärkt inflytande på de helso- skorna vetat att taga all denna härlighet i sökande, särskildt på dem, som lida af nerv- besittning och slagit ned sina bopålar.
I sta- sjukdom och reumatism.
Platsens lämplighet dens närhet kan man tycka, att dessa bopålar som sanatorium torde icke kunna betviflas i kommit väl tätt för att medgifva den frihet anledning af den rena och starka luften från och otvungenhet, som äro ett af sommarnöjenas barrskogen.
Anstaltens gyttjebad i förening förnämsta behag.
Men för handels- och affärs- med massage lära vara något i sitt slag ut- verlden, som väl till största delen bebor dessa märkt, och särskildt kan Furusund rekom- sköna stränder, är grannskapet till staden menderas for dem, som önska en efterkur efter otvifvelaktigt af ganska stor vigt.
en sejour, tillbringad vid något hafsbad.
Fig. 12 a. ni.
I D U Det vore orätt att icke närana något om de gynnsamma resultat, som framkallats af badortens unge läkare genom hypnotism, och hvaraf ett och annat fall helt enkelt bör be- tecknas som glänsande.
Till sist några ord om societetslifvet, hvari man kan deltaga eller afstå från, om man så vill.
Hvarje morgon under högsommaren hålles korum framfor soeietetsparken, der de brunns- drickande kunna promenera.
Orkesten låter for öfrigt höra sig under ett par timmar både om morgnarne, table d ' höte-tiden och om aft- narne.
Då samlas man vanligen i den rym- liga och vackra societetssalongen för att stu- dera dagens tidningspost, eller ock dansar man, en eller ett par gånger i veckan vanligen.
Ibland om eftermiddagarne tillställes kafferep, antingen i salongen eller ute i det fria; eller, när aftnarne börja mörkna, stiga svämare och raketer upp öfver vattenytan till ett glänsande fyrverkeri.
Äfven auktioner och s. k. venetianska fester, som varit ganska lyckade, hafva icke fattats.
— Sedan september månad ingått, kan den, som har tid att då dröja sig qvar, få njuta af de klara och milda dagar, som äro så egendomliga för denna trakt.
Man vore frestad tro, att sommaren vände åter.
Men då blifva aftnarne snart mörka utomhus, och det är då som » salongen » skapar sitt säregna behag.
Man får ett intryck af, att alla dessa gamla och unga damer och herrar, som sitta samlade vid de lampupplysta borden, konverserande, läsande eller görande lekar, eller ock lyssnande till sång och musik, tillhöra en enda stor familj.
Faktum är också, att man under dessa aftnar gör närmare bekantskap med hvar andra än under hela den foregående tiden.
Orsaken är helt säkert den, att vid denna tid många redan flyttat in och de återstående ej äro flere, än att ett visst familjelikt förhål- lande kan uppstå.
Naturligtvis har Furusund, liksom hvarje badort, sina vänner och sina vedersakare, be- roende på, att hvar och en har olika smak och fordringar.
Men vare sig att man vill söka bot för verkliga sjukdomar eller finna en angenäm tillflyktsort under sommaren med god tillgång på ren sjö- och skogsluft samt bad och gymna- stik af alla slag till stärkande af en ansträngd helsa, kan Furusund sägas utgöra en lycklig blandning af naturskönhet, sällskapslif och landtlig enkelhet samt förenar äfven fördelen af ganska moderata priser.
Genom sina lätta kommunikationer med hufvudstaden bör den lilla frsmåtgående bad- orten vara att beakta, särdeles för stockholmare, när nu snart den stora frågan står för dörren: » hvar skall man göra af sig i sommar? » Händernas vård.
så få af v å r a l ä s a r i n n o r kasta utan tvifvel tf=|e m e d e n f ö r s a k e l s e n s s u c k e n b l i c k p å s i n a flitiga h ä n d e r, s o m b ä r a all s l a g s s p å r a f arbetet.
M e d v e m o d t ä n k a d e till b a k a p å d e n tid, d å d e v o r o fina o c h v ä l v å r d a d e.
M e n d e h a a l l a n l e d n i n g att v a r a s t o l t a ö f v e r d e n v e r k s a m - het, h ä n d e r n a b ä r a vittne o m, o c h k u n n a g e r n a ö f v e r l e m n a till f ö r f a t t a r e n a f d e s s a r a d e r att ut- b r i s t a i k l a g o m å l ö f v e r, att a l l s k ö n h e t m å s t e förgå.
M e n är n u detta o c k s å verkligen n ö d v ä n d i g t?
K u n d e m a n ej i d e a l l r a flesta fall h a f ö r m i n s k a t d e s s a följder o c h spår af arbetet, eller h a utplå- n a t d e m o c h p å så s ä t t g i f v i t h ä n d e r n a d e r a s mjukhet o c h smidighet, deras behagfulla form o c h färg till b a k a?
N D e t t a ä r i c k e b l o t t f a l l e t, u t a n till o c h m e d n u efteråt k a n m y c k e t g ö r a s g o d t i g e n, u t a n att m a n d e r f ö r b e h ö f v e r d ö m a d e flitiga h ä n d e r n a till o verk- s a m h e t o c h u t a n att d e t ä r n ö d v ä n d i g t a n v ä n d a farliga s k ö n h e t s m e d e l.
D e m e d e l, v i vilja p å p e k a, v e r k a i c k e b l o t t i s k ö n h e t e n s tjenst, u t a n ä r o o c k i s t å n d att f ö r e b y g g a a l l a s l a g s o b e h a g, t i d s f ö r l u s t o c h utgifter.
Hvad s o m hufvudsakligen skadar händerna o c h v a n s t ä l l e r d e m, är för det m e s t a ej det uträttade arbetet i o c h för sig, utan snarare h u d e n s otill- räckligt utvecklade eller g e n o m o v a r s a m h e t för- m i n s k a d e m o t s t å n d s f ö r m å g a.
Vi k u n n a få se hän- der, s o m h v a r k e n blifvit s k o n a d e eller särskildt vårdade, bevara sin mjukhet o c h smidighet, sin form o c h färg ä n d a in i e n sen ålder, u n d e r det andra, trots all m ö d a s o m a n v ä n d t s p å d e r a s vård, icke kunna dölja de spår, s o m åren — kan- s k e ä n n u ej s y n n e r l i g e n m å n g a — e f t e r l e m n a t.
H ä n d e r n a s o c h f i n g r a r n e s h u d b ö r v a r a glatt, m j u k o c h smidig, d e n skall elastiskt sluta sig o m f o r m e r n a o c h n a g l a r n e s r o s e n r ö d a färg b ä r a v i t t n e o m b l o d r i k e d o m o c h g o d näring.
Händer, s o m s k u l l e h a ett s å d a n t u t s e e n d e, m å s t e n ö d v ä n d i g t e g a kraftigt u t b i l d a d e m u s k l e r o c h e n j e m t ut- v e c k l a d fettcellväf, s o m utfyller h å l i g h e t e r n a o c h f ö r d j u p n i n g a r n a m e l l a n k n o t o r o c h s e n o r, s å att f o r m e r n a bli afrundade o c h glatta.
Men dessa b e t i n g e l s e r k u n n a e n d a s t d å f ö r e f i n n a s o c h fort- b e s t å, n ä r ett s u n d t o c h n ä r i n g s k r a f t i g t b l o d c i r - kulerar g e n o m k r o p p e n.
M e n vill m a n ernå detta s e n a r e, s å ä r d e t n ö d v ä n d i g t att a n s a o c h v å r d a h e l a s i n k r o p p, o c h slikt m å s t e p å b ö r j a s från d e n t i d i g a s t e å l d e r f ö r att s e d a n a l d r i g s t a n n a utaf.
Blodets sammansättning o c h rörelse i allmänhet o c h särskildt i h ä n d e r n a främjas g e n o m lämplig k r o p p s r ö r e l s e, g e n o m m o t i o n i d e t fria, l e k a r, s k i d l ö p n i n g o c h slikt, g e n o m b a d n i n g, s i m n i n g, g y m n a s t i k, h o s flickor ej m i n s t g e n o m d e » f r i s t å - e n d e ö f n i n g a r n e », s o m ä r o s å lätta, att d e m y c - ket v ä l k u n n a fortsättas i m o g e n o c h h ö g ålder.
E n v ä l n ä r d o c h a f b l o d e t kraftigt g e n o m s t r ö m - mad h u d s k a l l t i l l i k a b l i b ä t t r e i s t å n d att m o t - stå temperaturens inflytelser o c h yttre åverkan, särskildt tryck o c h g n i d n i n g, i det d e n, elastisk o c h s m i d i g s o m d e n är, hastigt aflägsnar d e n yttre h u d e n s förbrukade celler, s o m då ersättas af n y b i l d n i n g a r, h v i l k a i f ö r b i n d e l s e m e d h u d k ö r t - larnes afsöndringar gifva h u d e n en v i s s bestän- dig glanskighet.
När blodet cirkulerar hastigt, håller det d e s s u t o m h ä n d e r n a v a r m a, n ä r d e s s a vid p r o m e n a d e r, skridskoåkning o c h dylika rörel- s e r, v i d h v i l k a a r m a r o c h h ä n d e r intet h a att för- rätta, ä r o utsatta för stark afkylning.
Innesittande menniskor, svaga qvinnor o c h barn, h o s h v i l k a b l o d o m l o p p e t ej a f g i f v e r tillräcklig v ä r m e f ö r h ä n d e r n a, m å s t e s o m h j e l p t a g a till v a r m a klädesplagg, s o m mindre gälla händerna, m e n s o m särskildt v ä r m a öfverarmarne, h a n d l e - d e r n a, j a, h e l a k r o p p e n.
V i l l m a n e m e l l e r t i d här- i g e n o m icke framkalla klemighet, m å m a n a n v ä n d a kalla tvagningar m e d efterföljande kraftiga gnid- ningar o c h derpå följande rörelser.
A l l e n a s t att u t s ä t t a k r o p p e n f ö r k y l a v e r k a r i n g a l u n d a här- d a n d e, u t a n f ö r m i n s k a r b l o d f u l l h e t e n o c h fram- kallar ömtålighet.
V i d en lägre lufttemperatur s l a p p a s de ytterst liggande ådror, s o m skulle föra d e t b r u k a d e b l o d e t till b a k a till h j e r t a t, h v a r v i d blodstockningar o c h dessas följder framkallas.
Derför se vi hvarje vinter b l å r ö d a h ä n d e r m e d k n ö l a r o c h s v u l s t e r, m e d s å r o c h b ö l d e r, j a, sta- digvarande svullnad o c h knutar i cellväfnaden, i fingerlederna, i naglarne, j a, i sjelfva benen.
D e n, s o m e n g å n g g e r a k t p å d e t t a, s k a l l lätt k u n n a ö f v e r t y g a s i g o m, att g o d n ä r i n g, flitigt u n d e r s t ö d d af lefvertran, kraftig m o t i o n o c h v a r m a kläder, ej b l o t t s k y d d a m o t f r o s t, u t a n att d e ä f v e n b ä t t r e ä n alla h ö g t p r i s a d e f r o s t m e d e l k u n n a b o t a ska- d o r, h v a r m e d d o c k ej m å v a r a s a g d t, att s å d a n a m e d e l v i d s ä r s k i l d a tillfällen, n ä r d e v ä l j a s m e d s a k k u n s k a p, ej k u n n a u t r ä t t a n å g o t g o d t.
F ö r u t o m dessa synnerligen allmänna slag af m i s s h a n d l i n g få v å r a h ä n d e r t å l a m å n g a a n d r a, s o m i c k e alltid k u n n a u n d v i k a s, m e n h v i l k a s skad- l i g a i n f l y t a n d e till e n s t o r d e l k a n f ö r m i n s k a s el- ler aflägsnas.
Groft arbete, s o m o r s a k a r hård hud, d a m o c h smuts, s o m lägga sig i öfverhudens v e c k o c h endast g e n o m stark g n i d n i n g o c h borst- ning k u n n a aflägsnas, frätande vätskor, långva- r i g t a r b e t e i m y c k e t k a l l t v a t t e n o c h l i k n a n d e sa- ker k u n n a v i s s e r l i g e n ej alltid u n d v i k a s, m e n tålas bättre af e n motståndskraftig h u d ä n af en s å d a n, s o m m e r eller m i n d r e s a k n a r det natur- liga s k y d d e t.
E n m o t s t å n d s k r a f t i g h u d är n u l y c k - l i g t v i s ej d e t s a m m a s o m e n t j o c k h u d, t v ä r t o m k a n e n s å d a n taga s k a d a v i d m å n g a tillfällen, d å en fin h u d s l i p p e r g o d t i f r å n; e n t j o c k h u d får s å t. e x.
l ä t t a r e s p r i c k o r o c h k n u t a r a f k ö l d e n, b l i r h å r d v i d t u n g t a r b e t e, d å e n t u n n a r e h u d ej l i d e r någon skada.
E n s å d a n h u d tål ä f v e n v ä r m e n bättre än en tjock h u d.
D e n n a större m o t s t å n d s f ö r m å g a b e r o r dels, s o m ofvan omtalats, p å bättre blodtillförsel o c h nä- r i n g, d e l s p å h u d e n s s t ö r r e s m i d i g h e t, s o m huf- v u d s a k l i g e n f ö r s k r i f v e r s i g f r å n e n m y c k e t fin, f e t a k t i g a f s ö n d r i n g från h u d e n s t a l g k ö r t l a r.
Det v i d a f s ö n d r i n g e n f r a m k o m n a fetaktiga ö f v e r d r a g e t k a n m i n s k a s, a n t i n g e n g e n o m att k ö r t l a r n e s ö p p - n i n g a r t i l l s t o p p a s a f d a m, g e n o m att h u d e n b l i r h o r n a r t a d eller liknande, eller lider det s k a d a ge- n o m att allt f ö r r a d i k a l t a f l ä g s n a s m e d h j e l p a f f ö r s k a r p a t v å l s o r t e r, e l l e r s l u t l i g e n k a n d e t till sin beskaffenhet o c h verksamhet förstöras g e n o m den i hårdt vatten f ö r e k o m m a n d e kalken.
E t t a f d e v i g t i g a s t e m e d e l till h u d e n s v å r d ä r d e r f ö r att b e s t ä n d i g t t v ä t t a s i n a h ä n d e r i m j u k t v a t t e n e l l e r s å d a n t, s o m g e n o m k o k n i n g e l l e r till- s ä t t a n d e a f b o r a x g j o r t s till m j u k t, o c h d e r n ä s t att u n d v i k a a n v ä n d a n d e t a f s k a r p a tvålsorter.
T v å l e n b ö r b e s t å af fettsyradt n a t r o n eller kali, m e n får ej i n n e h å l l a ö f v e r f l ö d i g t alkali (l u t); ej h e l l e r harts, sand, kalk eller a n d r a o r e n a b e s t å n d s d e l a r, h v i l k a s f ö r e k o m s t k a n u p p t ä c k a s a n t i n g e n deraf, att h ä n d e r n a v i d ofta u p p r e p a d a n v ä n d n i n g b l i torra, eller p å deras skarpa s m a k, när t v å l e n f ö - r e s till l ä p p a r n e e l l e r t u n g s p e t s e n.
D e t ä r e j b l o t t d e v a n l i g a, utan äfven m å n g a d y r a toalett-tvåler, s o m h a s å d a n a fel.
K e m i n har gjort o s s u p p - m ä r k s a m m a h ä r p å o c h å s t a d k o m m i t, att g o d a f a b - riker n u tillverka tvåler, s o m särskildt e g n a sig till h ä n d e r n a s t v ä t t n i n g.
Den, s o m nu emellertid en g å n g har torra o c h s p r u c k n a händer, b ö r helst efter h v a r j e t v ä t t n i n g o m s o r g s f u l l t i n g n i d a d e m m e d e n b l a n d n i n g a f g l y c e r i n o c h r o s e n v a t t e n (1 del g l y c e r i n o c h 8 delar r o s e n v a t t e n) eller m e d n å g o n g o d fetsalfva, s å s o m C o l d c r e a m, lanolin- salfva eller liknande.
^&gt; Teater och musik.
Kungl.
operan h a r i O f f e n b a c h s fantastiska opera » H o f f m a n s s a g o r » funnit e n n y fängslande d r a g n i n g s - kraft u n d e r d e n n a för teatrarne v a n l i g e n så o p å l i t l i g a maj m å n a d.
O c h såväl o p e r a n i sig sjelf s o m dess utförande äro i s a n n i n g förtjenta af d e n f r a m g å n g de rönt.
D e för Offenbach u t m ä r k a n d e g o d a e g e n - skaperna, a n s l å e n d e m e l o d i e r o c h e n lifiig r y t m, framträda i rikt mått äfven i d e n n a o p e r a, d e n g e n i a - liska mästarens e n d a.
D e t t a h a n s sista arbete u p p - v ä g e r o c k tiotal af d e n stora m ä n g d o p e r e t t e r h a n komponerat.
Vi sakna t y v ä r r u t r y m m e för n å g o n n ä r m a r e r e d o g ö r e l s e för o p e r a n o c h vilja, h v a d u t f ö r a n d e t beträffar, endast n ä m n a, att fru Ostberg s o m O l y m - pia — Antonia — Stella v a r nära n o g oöfverträffiig; å t m i n s t o n e k u n n a v i ej tänka oss n å g o t m e r a fnll- ä n d a d t än h e n n e s u t f ö r a n d e af O l y m p i a s — d e n m e k a n i s k a d o c k a n s — r o l l i andra akten, o p e r a n s bästa.
B å d e spel o c h sång erinrade ända till illu- s i o n o m en m e k a n i s k d o c k a s ' rörelser o c h t o n e r.
H r Lundmark var en m y c k e t g o d H o f f m a n, o c h h r Linden f y l d e v ä l sin plats s o m styckets a n d e g e n i u s i d e n trefaldiga gestalten L i n d o r f f — C o p p e l i u s — M i - rachel.
H r Nilsson h a d e t r e n n e o l i k a betjentroller att utföra o c h g j o r d e detta fullt tillfredsställande.
Särskildt b e r ö m förtjenar f r ö k e n Jungstedt för sin g o d a sång o c h sitt h u r t i g a u p p t r ä d a n d e s o m studen- ten N i c k o l a u s.
S o m p r o f e s s o r S p a l a u z a n i v a r h r Janzon förträffligt p å sin plats.
D e t samma torde k u n n a sägas o m h r Sellergren s o m C r e s p e l.
I enta- b l å i tredje a k t e n v i s a r sig fru Eäling o c h sjunger d e r sitt lilla parti m e d k ä n d s m a k o c h o m v å r d n a d.
O p e r a n l e d d e s m y c k e t förtjenstfullt af hr Henneberg, s o m äfven säges hafva utarbetat u v e r t y r e n.
Både u n d e r o p e r a n s g å n g o c h efter akterna h e l s a d e s d e u p p t r ä d a n d e af s t o r m a n d e a p p l å d e r, särskildt natur- l i g t v i s fru Östberg, s o m o c k s å fick e m o t t a g a e n b u k e t t c h en lagerkrans.
Conrad Behrens u p p t r ä d d e i g å r ' (t i s d a g) ' s o m landtgrefven i » T a n n h ä u s e r » o c h s k ö r d a d e d e r rätt- vist bifall.
P å torsdag u p p t r ä d e r d e n framstående gästen s o m M a x i » A l p h y d d a n », e n af h a n s g a m l a k ä n d a glansroller.
I nästa v e c k a gifves fröken H e l e n a M u n k t e l l s o p e r a - c o m i q u e » I F i r e n z e » m e d text af D.
F a l l s t r ö m.
Den 22 maj.
• * ££ Idun bör ej saknas i något hem; den vill för alla vara en god tomte, en tillförlitlig råd- gifvare.
F e Till Iduns nj a — S i g u r d.
Jag såg sorgsna, bedjande bar- naögon riktas från grändernas qvalm ut emot strålande vårsol, vågornas sång och foglarnes sprittande jubelkör; och jag ge- nomglödgades af en brinnande längtan att kunna hjelpa en enda liten stackare, bara en endaste, dit ut!
Och så kom jag i håg en törne- krönt panna, ett par smärtfullt skälfvande läppar, som en gång hviskade: » Allt hvad I hafven gjort den minste af dessa små, det hafven I ock gjort mig! » Och det är bara de orden, jag ville hviska om igen till de många, som nog med skäl tyckte, att det knappast var värdt en femtioöring att få se den tjocka läsarinnor!
Då Sigurd, som så mången gång förut klappat på dörren till edra hem och blifvit vänligt mot- tagen, nu kommer i denna ovan- liga drägt, torde han behöfva skicka med ett ord till ursäkt och ett till förklaring.
Det var ett barmhertighetsverk, jag skulle främja genom att i jättinnan Fenjas drägt draga min Grotte uppe på åkerbrukskoloni- ens vårfest å Stockholms börs.
Men alla veta vi ju, att något qvinligt måste ingå i hvarje art af barmhertighet; och hvar skulle jag taga detta qvinliga?
Eder fägring kunde jag ju icke få låna!
Eder grace är ju oefterhärmlig, helst för en koloss på 18 pund (gamla vigten).
Jag hade då ej annat att tillgripa af det » evigt qvinliga » än — kjol och lockar!
Se der min ursäkt!
Och så en förklaring, huru jag kunde våga!
Våga att inför en elit af hvad vårt land eger yp- perst af qvinligt behag, urskil- ning och smak hölja mig med en qvinlig toga, i hvars veck Gud skall veta att inga gracer lekte!
Mina damer!
Då jag i mitt anletes svett, ackompagnerande mig sjelf med ett muntligt före- drag, deri frånvaron af det atti- ska saltet, gudnås, var allt för märkbar, traskade omkring der uppe på börsen i Fenjas toga, då hade jag intet öga för spet- siga löjen, ingen misstanke för det gömda hånet, inte ens någon fruktan för skalken, som lekte i grupperna på edra rosenkinder!
Jag såg blott i hoppets fjerrglas små bleka barnanleten återfå lifvets färg der ute i den blifvande åkerbrukskolonien.
Jag såg små magra armar, tärda af nöd och brist, blifva runda, solbrynta och flinka ute i stärkande landtluft vid natu- rens egen moderliga barm.
Fenja-Sigurd.
Till ofvanstående hafva vi en- dast att lägga det, att vi trott i oss göra våra ärade läsarinnor ett nöje genom att intaga den i hela landet så populäre kåsören Sigurds bild som jätteqvinnan Fenja.
Denna bild förtjenar ock j att bevaras.
Ty säkert är, att hade ej redaktör Alfred Heden- [stierna genom sitt uppträdande: som jätteqvinnan Fenja gjort en ' så betydande insats i den nu af- i slutade bazaren till förmån för en åkerbrukskoloni för värn- lösa barn, skulle resultatet af den samma, just derför att den på grund af flere omständigheter måst uppskjutas till en olämplig årstid, ej på långt när blifvit så godt, som nu blef förhållandet.
Heder åt honom derför!
Den lilla medaljongbilden i hörnet visar Sigurd, sådan han ter sig i hvardagslag.
luftsträcket bredt sin färg deröfver, skägget dolde en del af ansigtet.
Och dertill kom drägtens främmande snitt.
Men nu — när Ett storstadsbarn.
hon fattade det med ens — grep hon häftigt om Fritz Kitters arm, som sökte hon instinkts- B e r ä t t e l s e f ö r Idun likt beskydd.
af Johan plordling.
Hela denna scen, ett ögonblick blott i var- (Forts.) aktighet, hade undgått honom, medan han •^jVLfven han studsade vid detta oväntade sprakade några ord med Vivan.
Nu rann ® möte.
En rodnad drog hastigt som en honom hans försumlighet i sinne, och han förbiilande skugga öfver det solbrända ansigtet.
utbrast: Och allt medan Ruth ännu, utan att kunna » Ack, förlåt — här står jag ju alldeles samla sina tankar, utan att ens kunna tänka och glömmer mig.
Här i hastigheten och en bestämd tanke, i mållös förfaran stirrade trängseln tappade jag alldeles bort dig, min rätt framför sig, som hade hon sett ett spöke kära Karl.
Tänk, hvad Klara skall bli öf- i det klara qvällsljuset bland alla dessa stim- verraskad och glad.
— Får jag lof att före- mande menniskor af kött och blod på den ställa • — — » trånga bryggan, lyfte han med en tveksam Men i detsamma afbröts han af, att Ruth bugning den lätta halmhatten och böjde sig häftigt tryckte båda händerna för sina ögon så för att dölja sin förvirring djupt — djupt ... och med ett qväfdt rop som af smärta tungt Men ögonblicket derefter slog det ock henne, stödde sig öfver hans arm.
Först nu kom att det var han.
Åren hade förändrat myc- han att erinra sig, hvad allt låg emellan ket: dragen hade förmanligats, det sydliga dessa tvänne, och att hvarje presentation i alla fall vore öfverflödig.
Och han kände sig grufligt förvirrad.
Ack, hur hade han kunnat undgå att tänka på detta genast, långt förut.
Men man kan då ej heller tänka på allt.
Han hade ju kommit öfver honom så plötsligt och ovän- tadt, Karl Vrede, om aftonen på hans kontor, strax innan han skulle lemna det för att bege sig ned till båten.
Och sedan han väl sjelf hemtat sig från sin öfverraskning och den första, uppflammande glädjen att efter så många år se den gamle kamraten från gångna konstnärsår igen, hade han endast haft tanke för den förvånade fröjd, .som skulle beredas Klara vid det oanade mötet med den afhållne brodern.
Ej en rad hade ju denne skrifvit om det på förhand.
Men Euth och hennes närvaro der ute hade Fritz Ritter under allt detta totalt förgätit.
* Dock medan ännu de båda vännerna stodo förvirrade, veksamma, lyckades Ruth genom (Forts, å sid.
181.)
" F j e r r a n p å e n s l i g s t i l Ord a f D a n i e l Fallström.
Musik af H e l e n e Drömmande.
Munktell.
4 F j e r - r a n på enslig skall du få stig ZfZl - &lt;s&gt;- 3fc VP fjer-ran, der vä - gen n-|-9 — * t- fel J « — ±- - m 7&gt;p zfi — f-r * mig, is * * As -- I i sö-ka - izp, •Si ». " '
t ä rit.
tempo - a — fr sm.
H fram ha!
Å snår!
g e - n o m g r ö - na In - gen 1 i- I ^, IL fe * r ' o 11 I n l l 1= ' f., J ttto^gff^^g kän-ner än sko-gen tra - sten * ^V- hr * * — 9 — * 0- - 3 a ==- tempo I ' ' Ti — H 1 den den, w / - k — » — » - f- in - gen hit-tat L 3 II har I I tIH-^ j m 1. kän-ner blott H den É vä - gen!
godt!
fet • I - I — I- I I I - A — - I- t3= — fc 31 — gr I * — I I I rallent.
fe- - 0 — 0- - * — 0 Kan 0 — 0 9 — du så fin-na •^Spr^k f ~#q= » - # - •i-s&gt; mig, a l - d r i g j a g svi-ker z±=^= !S£=±±±jt » x - 0-e&gt; — - 0-0 - &lt;- » &lt;- - f Ig - å P-l- rallent.
4. dig!
ad UN - * — # — i ri-0- ped.- _ n, « femjjo 4 S - ^ v Djupt in ^ i i, skogens * ro - byg-ga Zj7 t g - m 1 — t z - * — H H ' vi v ^ två ^ vårt - &lt;S&gt;i-l bo.
A - 8^ — — * — » — hå!
hå!
±=s i- — ^h^-^Jti^ — ' ^-^ tempo ttiS ^1 1 I f= - f | w f
Med Iduns expeditlon är förenad Iduns uträttnlngsbyrå, hvilken gratis verkställer alla uppköp åt Iduns abonnenter i landsorten samt för öfrlgt ansträngandet af sina yttersta krafter först af dem alla återvinna det yttre lugnet och fick efter några sekunder, hvilka foreföllo långa som evigheter, ett slut på situationens pinsamma spänning genom att sträcka Karl sin hand och i beherskad, vänlig ton säga: » Välkommen åter till fosterlandet, herr Vrede.
Ni gör alla edra gamla vänner en glädje, då ni än en gång visar er.
Och huru inte Klara fröjdas! » Den lilla Vivan, som till en början med stora undrande ögon betraktat det besynner- liga uppträdet och den obekante, främmande mannen, hade derpå, utan att någon fäste sig dervid.
på sina flinka små ben lupit i förväg upp till Klara på verandan och be- rättade just med flämtande ifver, att » pappa hade främmande med sig ».
Detta var nu icke något så ovanligt, att det kunde sätta Klara i bryderi: herrskapet Ritters rika bord var när som helst godt nog för de förnämligaste gäster.
Det är någon af sina affärsvänner, tänkte hon vid sig sjelf, han lockat ut från den dammiga staden.
Men i det samma trängde ljudet af de kommandes steg upp till henne på verandan — ännu voro de dolda af strandvägens täta löfmur.
Och hon hörde mannen säga: » Visste hon blott, hvad som väntade, skulle hon minsann ej bli så lugnt på sin plats! » Och en annan stämma svarade — — — en annan stämma,vid hvars första ljud hon spratt till likt den lyssnande posten för en fjerran hornsigDal!
I andlös spänning lyst- rade hon efter hvarje tonfall: kunde det väl vara möjligt — ack nej — en inbillning — en märkvärdig likhet!
Då vika de in på terassen, och den främ- mande mannen lyfter sin hvita hatt och svänger den till helsning öfver sitt hufvud.
Karl, ja, det är verkligen han, hennes egen kära, kära bror, som så många, långa år hållit undan hennes ögon!
Lika fort som denna gladt öfverraskande visshet slår henne, V å r a barn.
Hos de flesta barn finnes e n åtrå att ständigt vara i v e r k s a m h e t, o c h häri l i g g e r ej n å g o t o n d t, b l o t t deras v e r k - samhetsbegär ledes p å förståndigt sätt, ty m y c k e n skada k u n n a d e å s t a d k o m - m a, o m d e oeftersedda få sysselsätta sig m e d h v a d d e m lyster.
I motsatt fall kan m a n g e n o m att ej anförtro d e m n å g o n a n n a n sysselsättning ä n lekar, vänja d e m v i d sysslolöshet.
D e t finnes v e r k l i g e n m å n g a arbeten, s o m d e s m å k u n n a förrätta, såsom att af t u n n p a p p u t k l i p p a m ö b l e r till d o c k - skåpet o c h sedan m e d vattenfärg måla d e s s a; a f kulörta p a p p e r s r e m s o r k u n n a de fläta m a t t o r till d e t s a m m a o c h flere d y l i k a s m å arbeten, s o m för b a r n e n k u n n a vara s o m n y t t i g lek, b l o t t d e ledas af n å g o n äldre p e r s o n s v a k s a m m a öga.
Dana.
Tj en ar ne.
I hvarje ijenstehjon är m a n p l i g t i g h e d r a m e d m e n n i s k a n, s o m fått e n hår- dare lott p å sin d e l o c h i c k e k o m m i t i åtnjutande af e n bättre u p p f o s t r a n, af h v i l k e n m a n lika litet s o m af nå- g o n är berättigad att fordra f u l l k o m - lighet.
H a r m a n e n välartad p i g a, bör man meddela henne kunskaper o c h färdigheter, föregå h e n n e m e d g o d a e x e m p e l i g o d a v a n o r, vara h e n n e b e - hjelplig att g ö r a k l o k a o c h billiga u p p - k ö p af kläder o c h d y l i k t samt p å m i n n a h e n n e o m att spara n å g o t till m ö j l i - g e n inträffande n ö d d a g a r eller e g e n sjelfständighet derdomen.
I r- \ I i N I I L / KJ IN till billigaste pris och på bästa sätt utför alia möjliga uppdrag tllltjens för Iduns ärade läsarinnor.
så hastigt är hon nere från altanen och honom långt till mötes och får honom varmt i famn.
Så, när de första hängifna helsningarna gifva andrum och tid, skola de betrakta hvar andra, mönstra från hufvud till fot, så som man mönstrar en kär klenod, den man for evigt trott forlorad, men plötsligt finner åter och tvekar ändock, i den otroliga glädjen, att det rätt är den samma.
Hvad han blifvit manlig och ståtlig; hvad det blonda skägget klädde honom väl; hvad den mörka teint, som söderns sol lagt öfver hans drag, förlänade dem en mejslad fasthet!
Och hon — hvad hon blifvit värdig och utvuxen, en rigtig grande dame; den lilla fet- hyltheten klädde henne fötjusande, och hennes klara ögon, voro upp i dagen de gamla!
Det var nu det bästa, man kunde säga om dem!
Men efter allt detta kom äfven Klara plötsligt att besinna, hvilken helt annan inne- börd broderns hemkomst kunde ega för Ruth, och hon försräcktes midt i sin glädje.
Vid denna tanke vände hon sig om att få syn på vänninan.
Ruth gick långsamt efter dem i gången med Vivan vid sin hand, och Klara kände sig obeskrifligt och på det angenämaste lugnad, när den andra mötte hennes hastigt forskande blick med ett svagt litet leende, vemodigt visserligen, men lugnt, och en vänlig nick.
Gud, vare lof: hon hade tagit det förstån- digt!
Och med ny ifver vände sig Klara till brodern.
Hvilken förtjusande angenäm middag åto de icke till sammans i den ljumma högsom- marqvällenl Luften var nätt och jemt så mycket i rörelse, att den sakta vaggade i den stora verandans hvita gardiner och bibe- höll en angenäm svalka öfver det blomster- smyckade måltidsbordet i skuggan derinom.
Det var ju tusen sinom tusen saker att fråga och förtälja; Klara tog nästan Karl som helt och hållet för sin egen del, så nära sköt bon samt försörjning p å ål- Dana.
Bostaden.
hans kuvert intill sitt, när hon med egna händer dukade fram det på bordet.
Alla de friska blommorna kommo plötsligt att stå som en kedja hedersvakt omkring hans beständigt fylda tallrik, och medan Klara ideligen uppmanade honom att äta, som hade han nyss räddats från en uthungrad och öde kust, gaf hon sig knappast tid att sjelf förtära en enda munsbit ..
Oupphörligen lade hon sin gaffel i från sid och lät händerna sjunka ned i knäet för att med glänsande ögon endast betrakta brodern vid sin sida.
» Ja, vore det icke din egen köttsliga bror, skulle jag bli fruktansvärdt svartsjuk », skäm- tade Fritz, hvars ögon och lynne äfven spe- lade af oförställd glädje.
Det var som en flägt från gamla ungdoms- dagar, från ett kärt konstnärslif i mycket arbete och möda, men ock i mycken oför- gätlig gamman.
Och dessa herrliga minnen voro väl värda det bästa vinet: Fritz var sjelf ned i sin källares » allra heligaste » och kom upp med den spindel- väfsomflätade Tokayern och en Constantia, gristrande som rubin.
Långt in i den blek- ljusa förnatten sutto de gamla vännerna qvar vid sitt ständigt fyllda glas.
Den öfriga ser- visen röjdes af bordet, endast skålen med drufvor, vinet och blommorna blefvo åter.
Och Klara var hela tiden med; att deltaga i deras glädje, att höra och sjelf passa upp dem.
Gångna dagar togo på nytt gestalt i deras historier och till sist ljöd — o, under — ännu en gång ur friska strupar den gamla visan om prinsessan och ungersvennen långt ut öfver den den nattysta fjärden.
Intill dess hade Ruth, i stillhet lyssnande, suttit med vid bordets nedersta ända.
Men nu reste hon sig och gick, med sänkt hufvud, långsamt in till sig.
till hvarje skalp, saft samt k o k a s 1 0 ä 15 minuter under j e m n skumning.
Frida N.
N. Osötad lingon- eller blåbärssaft.
Polerade ljusa möbler, s å s o m stolar m.
m.
i barnkammaren o c h hvardags- r u m m e t blifva i l ä n g d e n fläckiga o c h fula, m e n m a n kan åter f ö r n y a d e m g e n o m att öfverstryka d e m m e d v a l - n ö t s b r u n spritlaekfernissa.
(Forts.) Till 2 k a n n o r b ä r tages | k a n n a v a t t e n, k o k a s en stund sakta u n d e r s k u m n i n g, silas sedan g e n o m h a n d d u k, buteljeras utan att o m k o k a s.
Frida N.
N.
Köket.
Dana.
Vid rengöring af fastnubbade mattor är fuktiga teblad ett k ä n d t m e d e l, m e n ett a n n a t praktiskt m e d e l, s o m mesta d e l e n af v i n t e r n står till b u d s, består i att, sedan m a n väl utvädrat r u m - m e t så att dess temperatur under- stiger f r y s p u n k t e n, öfverströ mattan m e d helst nyfallen s n ö, m e n b l o t t e n del af mattan i sänder, samt sedan s o p a den n o g g r a n t m e d n å g o r l u n d a styf damborste.
Dana.
Fina, trefliga och billiga gardiner er- hållas af o b l e k t d o m e s t i k, s o m j u är crémefärgad, samt e n spets af sextrå- d i g t, o b l e k t solfgarn.
V i l l m a n g ö r a hela r u m m e t i stil, tages spetsen att kanta p i a n o - o c h b o r d s d u k a r, samt sättes m ö r k r ö d t m ö b e l t y g, s. k.
granit, till speglar.
Stassan.
Drycker.
T i l l hvarje k a n n a h a l l o n tages I k a n n a vatten, s o m slås kallt p å bären i g r y t a n o c h påsättes för att få ett u p p k o k, hvarefter det silas g e - n o m handduk.
D å saften kallnat o c h sjunkit, tages | skalp, s o c k e r (siktadt) Hallonsaft.
Vid tillredning af all slags stek re kommenderas de nymodiga grytorna att insätta i u g n e n s o m finnas h o s d e flesta j e r n h a n d l a n d e.
Grytan inne- håller en f o r m, uti h v i l k e n steken ned- lägges.
M a n påspäder genast litet vat- ten, ungefär | q v a r t e r eller n å g o t m e r a, i fall steken är m y c k e t stor, hvarefter n å g o n v i d a r e p å s p ä d n i n g ej b ö r ske.
L o c k e t påsättes v ä l.
S k u l l e steken ej vilja antaga d e n rätta b r u n a färgen, aftages l o c k e t n å g r a m i u u t e r.
V i d detta b e h a n d l i n g s s ä t t blifver k ö t t e t v i d a saf- tigare o c h rikare p å sås än det, s o m stekes p å spisen i e n v a n l i g stekgryta.
E n stor fördel är o c k, att m a n ej b e - h ö f v e r frukta att steken v i d b r ä n n e s, oaktadt man blott 3 H gånger be- h ö f v e r tillse h e n n e.
Lalage.
Klädedräg-ten.
Eft bepröfvadt medel mot mal är ter- pentinsprit.
N å g r a d r o p p a r deraf i botten af b y r å l å d o r, kistor, klädskåp o c h g a r d e r o b e r är tillräckligt att för hela s o m m a r e n s k y d d a kläderna, förut- satt att d e p å v å r e n äro p i s k a d e väl rena.
Dana.
1 Bakning.
Jäst.
N å g r a potäter skalas, h v a r - efter d e rifvas o c h silas g e n o m hårsikt.
T i l l ungefär £ k a n n a af detta spad, h v a r i vispas a n t i n g e n råg- eller h v e t e - m j ö l, tages 1 stor tesked s o c k e r, 1 d: o salt o c h 2 matskedar g o d jäst.
När m a n sätter till d e g e n, skall m a n iröra 1 stor tesked d u b b e l s o d a.
Frida N.
N.
Att åstadkomma hembakt färskt bröd hvarje morgon, s y n n e r l i g e n lätt o c h bra för sommargäster o c h u n d e r fastlags- tiden p å landet.
T a g o m a f t o n e n (6ist b l a n d g ö r o m å l e n) o c h b l a n d a till en v a n l i g d e g af h v a d m j ö l s o m ö n s k a s samt k r y d d o r efter s m a k, m e n af kall, o k o k t mjölk.
A r b e t a d e g e n rätt l ä n g e, ty annars blir b r ö d e t blåsigt.
Beställ af j e r n p l å t en 15 c e n t i m e t e r b r e d, bra h ö g o c h l å n g f o r m, s o m smörjes n å g o t, h v a r p å d e g e n ihälles o c h ställes p å kallt ställe, källare eller b o d, att j ä s a öfver n a t t e n; o m den står v a r m t, blir den syrlig.
I j e r n s p i s e n eldas först m e d bark, s o m v ä r m e r d u b b e l t, h v a r p å b r ö d e t insattes; m e n d e t b ö r gräddas långsamt, h v a r f ö r e l d n i n g e n m i n s k a s.
Stjelpes strax ur f o r m e n o c h svalnas.
Särdeles saftigt o c h v ä l s m a k a n d e.
Stassan.
Billigt men godt smörgåsbröd.]
k a n n a vatten, i h v i l k e t l ä g g e s ett skedblad smör, uppvärmes.
Häraf göres m e d tillhjelp af h v e t e m j ö l en lös d e g m e d pressjäst för 4 ö r e uti.
N ä r d e g e n är väl uppjäst, arbetas d e n å n y o, hvar-
I P \ I L / Manusnnpx, som ej antages till Införande, återsändes, såvldaporto b l.
fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
n u blifvit v ä l j ä s t f ö r a n d r a g å n g e n, insattes d e n i u g n e n.
Lalage.
Mjuka kringlor.
A f \ kanna söt m j ö l k, h v e t e m j ö l o c h pressjäst g ö r e s en lös d e g, s o m får jäsa u p p.
I d e n n a inarbetas 1 k o p p socker, 5 ä g g u l o r, 8 skedblad skiradt s m ö r samt karde- m u m m a efter b e h a g.
K r i n g l o r n a ba- kas lösa o c h låter m a n d e m j ä s a v ä l.
G r ä d d a s i m y c k e t varm u g n.
Dessa k r i n g l o r äro utmärkt delikata.
Lalage.
Fönsterträdg-ården.
Bland våra växter inom hus förtjenar äfven d e n u n d e r n a m n af E i c i n u s k ä n d a k u l t u r v ä x t e n plats, h v i l k e n g e - n o m sina praktfulla blad o c h saftiga g r ö n s k a p r y d e r sin plats.
Men hon g ö r det ä n n u m e r g e n o m sin f ö r m å g a att fördrifva flugor från det r u m, der h o n finnes, o c h enär endast få v ä x t e r ega sådan f ö r m å g a att hastigt o c h kraf- tigt u t v e c k l a sig s o m E i c i n u s s l ä g t e t, k a n m a n m e d lätthet förskaffa sig n ö - d i g t antal e x e m p l a r g e n o m att af d e större o c h kraftigare taga afläggare.
Dana.
Hvarjehanda.
En » famös ».
D e t är väl i n g e n, s o m v e t, h v a d en » famös » är för n å g o t?
D e t är l i k v ä l det mest b e q v ä m a o c h praktiska p l a g g m a n g e r n a kan skaffa sig o c h m y c k e t enkelt att å s t a d k o m m a.
M i n » f a m ö s » är e n läng, m j u k schal, stickad af m ö r k t redgarn, s o m ej ta- ger åt sig d a m o c h är b e t y d l i g t billi- gare än garn.
D e n är 1 6 0 c m l å n g o c h 8 0 c m b r e d.
U n d e r flere år har j a g nästan d a g l i g e n begagnat d e n, ty j a g b e h ö f v e r d e n alltid till n å g o t.
D e t är dess företräde, att den låter a n v ä n d a sig till hvarjehanda o c h i c k e uteslu- tande till schal.
M e n s å s o m sådan k a n d e n bäras e n k e l eller d u b b e l p å l ä n g d e n o c h knytes d å öfver bröstet, eller lägger m a n d e n d u b b e l p å tvären, d e n v ä r m e r d å förträffligt r y g g o c h axlar.
O m m a n lindar d e n o m lifvet u n d e r k a p p a n, tager d e n nästan i n g e n plats g e n o m sin m j u k h e t, m e n v ä r m e r ä n d å bra.
D å m a n åker i blåst eller kyla, är d e n g o d att svepa o m hufvu- d e t o c h ansigtet.
I j e m v ä g s k u p é n rul- lar j a g i h o p d e n till en m j u k h u f v u d - k u d d e, eller o c k s å b i n d e r j a g m e d d e n i h o p kjolarne o m b e n e n, d å d e t är kallt.
D e t är ett bra sätt att h i n d r a k y l a n att tränga u p p, m e n d e n, s o m är g e n e r a d för detta sätt, kan d o c k l i n d a e n sådan schal o m fötterna, o m m a n först är n o g försigtig att lägga en t i d n i n g p å golfvet, att » f a m o s e n » ej m å bli nedsmutsad.
D å j a g måste gå till sängs i ett h o t e l l, t y c k e r j a g, att d e t är s k ö n t att först s v e p a m i n schal o m r y g g o c h bröst, ty i dessa sängar kan m a n i c k e vara n o g försig- tig m o t f ö r k y l n i n g.
N å g r a flere sätt att a n v ä n d a n ä m d a p l a g g finnas ä n n u, m e n j a g v i l l n u blott n ä m n a ett till.
J a g har n ä m l i g e n m e d d e t lärt m i n lilla g u d d o t t e r att gå.
J a g lade d e n m j u k a schalen löst framför bröstet o c h u n d e r a r m a r n e p å d e n lilla, d o c k fick h o n alls i c k e hafva d e n till stöd, h v i l k e t i c k e är bra, utan ändå lita p å sina e g n a små b e n; det var b l o t t för att taga e m o t » s v i g t e n » m e d, s o m j a g höll i den.
D e n lilla k ä n d e sig m e r fri o c h litade m e r p å sig sjelf, än o m jag hållit i h e n n e, o c h för m i g h a d e d e t d e n fördelen, att j a g ej blef p å långt när så trött, s o m o m j a g h a d e måst g å m y c k e t lutad.
— G ö r sig ej d e n praktiska tingesten väl förtjent af h e d e r s n a m n e t » f a m ö s », eller h u r?
Lilly.
» Fläskadoppa ».
Sedan man bräckt s k i n k a eller stekt fläsk, hälles i stek- p a n n a n en b l a n d n i n g af ägg, m j ö l k o c h m j ö l s o m till p a n n k a k a.
Man rör litet i b l a n d n i n g e n, så att d e n blir l ö s s o m ä g g r ö r a.
Passar u t m ä r k t till fru- kosträtt åt hungriga s k o l b a r n.
Lilly.
Flugors utrotande ur köken.
T i l l att utrota flugorna från k ö k e n l ä m p a r sig intet af d e m e d e l, m a n m e d n å g o r - l u n d a framgång a n v ä n d e r i b o n i n g s - r u m m e n, s å s o m håf, qvassea m.
fl.
E t t m e d e l, s o m, e h u r u d e t förorsakar m i n - sta besväret, i c k e d e s t o m i n d r e är d e t radikalaste af alla, vill j a g h ä r m e d till- råda.
I e n lerskål k o k a s | qvarter linolja, tills h o n antagit f o r m af tunnt fogellim.
M e d detta bestryker m a n några p i n n a r eller brädlappar, s o m se- d a n u p p h ä n g a s i taket.
Flugorna, s o m hafva stor b e n ä g e n h e t att sätta sig p å dessa, fastna genast, o c h p å ett par t i m m a r skall k ö k e t vara q v i t t d e obehagliga sommargästerna.
Skålen m e d öfverblifna l i m m e t förvaras p å ett svalt ställe, tills d e t å n y o b e h ö f v e r a n - vändas.
Lalage.
Väggohyra i sängställen o c h andra m ö b l e r fördrifvas bäst m e d oljefärg, helst z i n k h v i t t.
A l l a inre delar, äfven- s o m baksidan a f r y g g s t y c k e n o c h u n d r e sidan af b o t t n a r rengöras o c h bestry- kas n o g a m e d färgen.
D e t t a är dess- u t o m h e l s o s a m t, ty g e n o m målarefår- g e n förhindras s m i t t o ä m n e n att rot- fästa sig i träet.
Lalage.
De promenadkäppar eller stafvar, s o m äro så o m t y c k t a att b e g a g n a s på lan- det o m s o m m a r e n, bli d u b b e l t trefliga o m de p r y d a s m e d e n rosett eller en k u l ö r t s n o d d m e d ett par bolltofsar.
Lilly.
Hårdgräddade limpor bli mjukare, o m m a n lägger grofva k ö k s h a n d d u k a r, d o p - p a d e i hett vatten, öfver d e m o c h se- dan betäcker d e m m e d schalar o c h dylikt.
Lilly.
Läkareråd.
H.
G.
Edra ytterst knapphändiga upplys- lingar göra det omöjligt för oss att besvara er fråga.
— I alla händelser bör ni laga, att ni har jemn afföring minst en gäng dagligen (jemför svar till P.
E. i n:o 4).
Bessie.
Något absolut säkert medel finnes icke, men ni torde ändock snart nog bli qvitt dessa obehag.
Som lindrande medel kan ni försöka ett pulver af lika delar bicarbonat, magnesia och vismut, af hvilket ni vid behof kan taga.
en struken tesked 3 — 4 gånger dag- ligen.
Äfven vichyvatten är att rekommen- dera.
Undvik så mycket som möjligt dryck och flytande föda till måltiderna.
Emma.
Efter all sannolikhet har ni något underlifslidande, hvarför vi råda er att med första låta undersöka er af läkare.
Lotten.
1) Fukta tre gånger dagligen med 2 % naphtolsprit och pudra med potatismjöl.
Tag hvarje qväll ett ljumt pottaskebad.
2) Se svar till Ingeborg i n; o 19.
3) Se svar till Lisa 3) i n:o 12.
20-årig grcfvinna.
(?)
Kan säkert botas blott genom behandling hos specialist.
De medel, ni uppräknar, göra hvarken till eller ifrån.
E.
K. S — n.
Denna fråga är utförligt af- handlad i svaret till P.
E. i n:o 4.
— Af ma- rienbadervattnet kan ni dricka 2 — 3 glas på morgonen.
— Kan ni erhålla god massage- behandling?
Prenumerantska.
1) Ja, om ni begagnar tjock ylletröja närmast kropepn och härdar huden genom tvättning med kallt vatten på morgonen.
2) Troligen beroende på en svalg- och strupkatarr.
3) Ni måste sjelf motarbeta detta, så att det ej Ökar sig och tar öfverhand.
I I NI U IM Annonser mottagas endast mot kontant llqvld I förskott af 2 6 öre pr 4 spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under I krona tidning n:o 9 för 1887.
Skulle prof önskas, erhålles det genom att brefvexla med Kerstin, Länghem.
N:r 75.
Jag kan ej gifva » Maria » något råd, men vill dock nämna en del böcker, som jag sjelf läst och tyckt bra om, samt anser lämp- liga till förströelseläsning: » Fältskäms berättelser » och » Vinterqvallar » af Topelius; » Elisabeth » en berättelse, som ej slutar vid bröllopet; » Doktor Draytons lär- jungar »; » Lefvande blommor »; » Pensionskam- raterna » och » En ung flickas sorger och fröj- der » af Clementine Helm; » Berättelser af J. »; » Helenes småttingar », &gt;Små ostyringar på som- marbesök hos tant Agnes » samt » En liten osty- rings dagbok » äro mycket lustiga.
Att re- kommendera äro Leas berättelser, Alcotts från engelskan och Heimburgs från tyskan.
?
— Den literatur, som bäst passar, känner troligen » Maria » till förut.
Louise Alcotts be- rättelser äro nog, hvad moralen beträffar, den mest lämpliga för unga flickor, och min favo- ritlörfattare är » Marlitt »; äfven hennes arbeten äro genomandade af en sund moral.
Wilhel- mina Gravallius ' arbeten äro, äfven de, mycket lämpliga för ungdom, kanske den renaste af dem alla.
K. é A.
N:o 77.
Några af undertecknads favorit- stycken äro: » Lustspels-Ouverture » af » Kéler Béla » (för 4 händer), » Wid Renas strand » af Christian Teilman, » Oberons Zauberhorn » och » En morgon på Alperna » af Tu.
Oesten.
Alfhild.
— Om Signe har samma smak som » K &amp; A », så vågar jag rekommendera följande rau- sikalier: » L ' Absence », romance sans paroles, af van Tal; » Erinnerung an Helgoland » af C. Besendahl; » Scéne de ballet » af Ch.
de Bériot; » Tyrolienne » af Alexander Tersky.
K.
&amp; A.
N:o 83.
För att få plats som barnsköter- ska är bäst vända sig till Fredrika-Bremer- förbundet, som, om möjligt, anskaffar sådana.
Förbundets adress är: Fred rika-B rem er-För- bundet, b Malmtorgsgatan, Stockholm.
G a.
N:r 86.
Ett och ett hälft skålpund segel- garn ätgär till en hängmatta.
Vet ej, om olika nummer finnas å segelgarn.
Knytes som vanliga fisknät, " hvarför man lätt kan få lära sig af dem, som tillverka sådana.
A.
N:o 88.
Vill framställaren af frågan 88 i bref under adress » Lianus », Bromölla, Kristi- anstads län, uppge sin adress, skola » profbi- tar erhållas, och råd, hvad väfnad beträffar, gifvas med snaraste.
Lianus.
N:r 92.
Vanille-glace.
Till en kanna grädde tagas 16 ägg-gulor, 1 &lt;g&gt; socker, 1 stång va- ni lie, allt detta ställes på elden att under stark vispning koka upp, aflyftes, vispas, tills det kallnar.
Man har nu i ordning en glace- dosa, väl nedfrusen med hvarftals salt och fin- hackad is omkring, hvarpå glacen slås i dosan att under stark surrning frysas.
Vanille-parfait.
1 halfstop vatten, 1 stång va- nille, klufven, 16 ägg-gulor, socker efter smak, sättes på elden att under stark vispning koka, aflyftes vispas, tills det kallnar, då man har i ordning gräddskum efter 1 kanna grädde, hårdt vispadt.
Crömen slås tillsammans med skummet, som sakta omröres, slås i formar med lock och nedfryses.
Choklade-parfait.
[I halfstop vatten, 1 V2 aka osockrad choklade, socker efter smak, " detta sättes på svag eld att koka tills 1 qvarter återstår, da aflyftes detta, och 10 ägg-gulor ivispas.
Uppkokas och slås upp att kallna, dä gräddskum efter 1 stop grädde tillsättes; hälles i formar, nedfryses i 2 timmar.
Smultronglace.
1 stop smultron sönderkra- mas och sockras för att stå och safta sig i några timmar; under tiden kokar man upp 1 halfstop vatten med litet socker och slår på de sönderkramade bären; allt detta silas ge- nom en hårsikt i glacedosan och nedfryses.
Skulle färgen ej vara nog röd, tillsättes litet färg.
Citronglace.
1 halfstop vatten med 1 &amp; socker sättes på elden att koka, tills det blir sim- migt, då det slås upp i ett fat.
Deri urkra- mas 5 citroner öfver en hårsikt; litet af det rifna skalet ger god smak.
Sedan allt är si- ladt, nedfryses det.
Elin F. N:r 100.
Skulle någon af Iduns läsarinnor godhetsfullt vilja upplysa om, hvarmed man vid glasmålning fäster bilden på glaset?
Jag bar lärt att fästa den medels gummidragant, men som fläckar uppstå på taflan efter en tid, och jag tror dem härleda sig af gummidra- ganten, vore jag mycket tacksam, om någon ville upplysa om något annat medel dertill.
Lola.
N:r 101.
Jag är hvad man kallar -. » hemligt förlofvad » och ville på min fästmans födelse- dag öfverraska honom med en gåfva, helst ett handarbete.
Skulle någon af Iduns läsa- rinnor vilja gifva mig idé om ttt vackert, praktiskt och till en ungherre passande så- dant, vore jag mycket tacksam.
Van af Idun.
N:r 102.
Vill någon af Iduns läsarinnor upplysa mig om, hvad en kurs hos Hand- arbetets vänner kostar?
Huru lång behöfver kursen vara, då man förut har färdighet 1 handarbeten?
Hvad är afgiften för densamma?
Hvad är billigaste priset, per månad, för hel inackordering i Stockholm?
Adble.
N:r 103.
Vill någon af Iduns läsarinnor upplysa mig om bästa sättet att tvätta en helylle svart och hvit vårkappa, vore jag mycket tacksam.
X.
Svar.
N:r 74.
Både udd- och lncllan-spets pas- sande till gardiner finnas i Nordisk Mönster- A n n o n s e r.
Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under 1 kr.
PUTSSÖKANDE.
Å Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, Stockholm, finnas a n m ä l d a q v i n - liga arbetssökande, s å s o m: s v e n s k a o c h utländska lärarinnor för h e m o c h s k o - lor, k o n t o r s - o c h skrifbiträden, hus- föreståndarinnor, sällskap o c h biträden i h e m, föreläserskor, g y m n a s t e r, sjuk- sköterskor m.
fl.
[196] En 24 års flicka ö n s k a r från 1 a u g.
k o m m a i familj p å landet för att få deltaga i alla i n o m hus förefallande g ö r o m å l.
D e n s ö k a n d e, s o m aflagt små- s k o l l ä r i n n e e x a m e n, är äfven villig u n - dervisa m i n d r e b a r n.
L ö n begäres e j.
O m svar bedes till » M.
2 4 å r », Gefle, p ö s t e restante.
[231] k D:r — d.
Frågor.
Innekållsförteckning ": Helene Munktell.
(Med porträtt.)
— Viola trieolor; dikt af Amalia Fahlstedt.
— Ytlig- heter och ytterligheter; af Mathilda Langlct.
— Ett och annat om parisiskan; af Alvar Arwidsson.
— Qvinnogymnastik; en serie uppsatser efter » VortHjem ».
V.
— Från våra badorter; III, Furusund, af Lilly.
— Hän- dernas vård.
— Teater och musik.
— Fenja — Sigurd; porträtter med text af Sigurd.
— Ett storstadsbarn; berättelse för Idun af Johan Nordling.
— Fjerran på enslig stig; sång till piano af Helene Munktell, till en dikt af Daniel Fallström.
Våra barn.
— Tjenarne.
— Bostaden.
~ Drycker.
— Köket.
— Klädedrägten.
— Bak- ning.
— Fönsterträdgarden.
— Hvarje- handa.
— Läkareråd.
— Frågor.
— Svar.
— Breflåda.
Breflåda.
Win.
Hvad ni vidrör är en oundviklig om- ständighet, i hvilken våra prenumeranter måste finna sig.
Annonserna bidraga väsendtligen att ekonomiskt bära upp tidningen och sätta Red.
i ständ att for det låga prenumerations- priset åstadkomma så mycken värdefull och dyrt betalad originaltext.
Esther.
Annonsera och åter annonsera — det leder dock säkrast till målet!
M. Wrg.
Tack för det sända, som användes.
Wanda.
Eder berättelse saknar ingalunda stilistiska förtjenster, men dess tendens kunna vi på intet vis biträda.
Menar ni verkligen att dessa unga tu göra sin » pligt », vare sig mot sig sjelfva eller mot de två andra, då de nu våldsamt qväfva en verklig böjelse för att på skilda håll knyta föreningar, som förlorat all helgd, då icke längre kärlek är grunden?
Och dessa » pligtskyldiga » äktenskap, skola de någonsin kunna blifva till välsignelse?
Jnga S — t.
Eder artikel har länge varit uppsatt, men undan för undan måst stå öfver i brist på utrymme.
Hilma G.
1888 års årgång från och med n:r 11 (der den längre följetongen tar sin början) kan erhållas inbunden till ett pris af 3 kr.
50 öre.
En af Iduns många beundrarinnor.
Vi känna ej sjelfva den omtalade sagan, men föra in er fråga till den kraft och verkan den hafva kan.
Att intaga förut tryckta saker anse vi emel- lertid olämpligt.
Red.
Irfärarliiiieplats sökes af lärarinna m e d g o d a b e t y g o c h undervisningsvana.
U n d e r v i s a r såväl äldre s o m y n g r e, flickor s o m gossar, i svenska ä m n e n, språk, handarbete o c h musik.
S v a r t o r d e godhetsfullt insän- das till » E.
», K a l m a r, p.
r.
(G.
17614) [225] Plats som lärarinna sökes af en an- språkslös flicka, s o m är van v i d att undervisa uti v a n l i g a s k o l ä m n e n samt uti m u s i k e n s första g r u n d e r.
H o n är äfven v i l l i g att hjelpa till m e d kläd- och linnesömnad.
Svar märkt: » W.
» å " Wexiö P o s t k o n t o r.
P ö s t e restante.
[233] En ung småskollärarinna, m e d g o d a betyg o c h undervisningsvana önskar u n d e r j u l i o c h augusti månader, e m o t fritt v i v r e, plats i e n treflig familj.
S v a r till » L ä r a r i n n a, j u n i 6 8 », T ä b y.
[239] Som sällskap och hjelp ö n s k a r e n b i l d a d, musikalisk o c h anspråkslös flicka åtfölja en äldre d a m eller familj till b a d o r t eller till l a n d e t.
H o n e g e r un- d e r v i s n i n g s v a n a i m u s i k, o m b a r n fin- nas.
E n d a s t fritt v i v r e.
S v a r till » 2 1 å r », I d u n s byrå.
[228] En ung, bättre flicka, ö n s k a r plats i n å g o n b i l d a d familj att v a r a frun b e h j e l p l i g m e d alla i n o m h u s förefallande g ö r o m å l, s ö m n a d m.
m.
S v a r t o r d e godhetsfullt adresseras till I.
B.
, A s k e r s u n d, p ö s t e restante.
[235]
VI vilja särskildt fästa uppmärksamheten på Iduns lämplighet för plats- sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom för alla öfrlga slags F ä r g i A s p i n a l P s | n I U b I I M U IN l e annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom 8.
Qumeelius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
c k d o x i d i z e d Frisbelönt.
o s o r!
E n a m e l.
För målning af nya och renovering af gamla möbler.
Dosan bör aldrig stå öppen.
Äldre saker, som om- målas, böra först ren- tvättas med varmt vat- ten, blandadt med något soda.
Vid målning bör iakt tagas, att handen ej vidrör föremålet, eme- dan af värmen bildas luftblåsor, och torknin- gen till följd deraf för- dröjes.
För målning af blomkrukor, fogelburar För målning af jernsängar, korg- arbeten m. m.
Bör ej saknas i nå- got hem!
Bör ej saknas i något hem!
Erhålles i bleckdosor å 60 öre och kr.
1,50 pr st.
Erhålles i bleckdosor å 60 öre och kr.
1,50 pr st. Lämpliga Lämpliga Penslar Pens ar till olika priser.
K, till olika priser.
L u n d b e r g s B o s ä t t n i n g s m a g a s i n N:r 7 S t o r k y r k o b r i n k e n N:r 7 M.
DIVERSE.
Doktor A. Afzelius Lilla Tattugatan Företrädesvis mag- 34.
9 — 10 och 2 — 3.
och hudsjukdomar.
Chokolad, sockrad och osockrad, hvaribland Hushålls-Chokolad o. Consum-Chokolad m.
fl.
; Cacao Columbia, närande, lättsmält, fin i smaken, öfverträflär alla utländska sorter.
Säljas hos alla speceri- och delikatesshand- lande samt i parti hos [128] J.
E. Nordling, Lilla Nygatan 23.
^ — j - | " jgy j 1 Boktop Carl piensburg Köttextrakt " S * 1 4 Lilla V a t t u g a t a n 1 4, husmödrar, för tillredning p å få m i n u t e r a f e n ut- märkt o c h välsmakande buljong.
Bruks- a n v i s n i n g å hvarje burk.
Finnes hos alla s p e c e r i h a n d l a n d e.
[210] Helgdagar 1 0 — 1 1.
Behandlar företrädesvis domar.
Barnsjuk- [34] Landsortsboar Doktor C, D.Josephson H ö t o r g e t 1 1, 1 tr., Hvardagar 2 — 3.
Helgdagar A l l m.
telef.
6 9 1 0.
10 — 11.
Fruntimmerssjukdomar, Förlossningar.
fi k u n n a få hvarjeh.
u p p d r a g utförda g e - nom undert.
S e a n n o n s e n i n:r 1 4 a f Idun.
Postadr.
: Engelbrektsg.
31 A.
Telegrafadr.
: Ströms, Stockholm.
[170] Maria Ström, född Klockhoff.
T i F ö r s ö k e n Th. Wiriborg &amp; C.-is i S t o c k h o l m tillverkningar af Concentrerad.
Ättika Smm verldsberömda, prisbelönta [153] Hvardagar H u s m ö d r a r!
va 03 X - S U co ca ti på flaskor för ut- spädning.
051 ol Senap, «8 i " S * k .. ^ s .s N fa CO « s g 5 fe « £2 " I 90 S P.
C; tu ' L« » 5 - o 5 ca a a s oC3 a i Si « " Cl Is k * * * » blandad efter engelsk och fransysk smak, flere sorter.
Beefsteaksauce.
Soja, flere g å n g e r pris- belönade o c h fullt jemförliga med de bästa utländska fabrikat.
Tillhanda- hållas h o s H r r specerihandlare.
[95] J.
G. Hammars Lampkök.
Inackordering för s o m m a r e n sökes Ramlösa Plantskola.
för t v å u n g a f r u n t i m m e r h o s e n aktad Med.
Dr ERNST SALÉN, M n i nya priskurant öfver rikhaltiga familj, d e r tillfälle till u m g ä n g e finnes.
i d hafskust eller nära n å g o n f ö r råd af alla slag plantskoleartiklar H b a e d l o s t r t v eller Ögonläkare.
i skärgården.
Bref m e d är nu utkommen och tillsändes franko.
referenser, prisuppgift B o s t a d: Stora Vattugatan 2, m.
m.
t o r d e sän- M o t t a g n i n g: helgfria dagar k l.
Helsingborg i september 1888. das till » F ö r ä l d r a r », H o t e l d e S u e d e, ras] | 1 0 - | 1 2 f. m.
[522] - V. P. Jensen.
Pris: enkla med Teke 4 — 6 kr., extra so- lida 7 — 8 kr., med 2 vekar 12 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[22 (5] [230] J.
G. HAMMAR, 3 0 Ma Imskilnadsgatan Tandläkaren Vid vestkusten Adolf Hörnstrcm 30 Regeringsgatan 30.
M o t t a g n i n g s t i d helgfria dagar 1 0 — 2 o c h 4 — 6 e. m.
O B S!
V e r k s t ä l l e r allt, s o m hörer till tandläkarekonsten.
[240] Tandläkaren.
Constance Elbe, Humlegårdsgatan 8, 2 tr. Bådfrågningstid 1 — 2.
Stockholm.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
[120] Iduns uträttningsbyrå o m b e s ö r j e r g e n o m fullt k o m p e t e n t a p e r s o n e r u p p k ö p i alla möjliga branscher åt I d u n s o c h Skandinavisk Modetidnings abon- n e n t e r o c h f ö r u p p d r a g åt andra m o t en ersättning.
Alla saker skickas m o t efterkraf o c h f å returneras (d o c k genast) m o t kostnader.
Dubbelt porto medsändas.
gratis obetydlig eller i K o n n e b y ö n s k a r e n u n g flicka bli i n a c k.
i s o m - m a r h o s b i l d a d familj.
S v a r till » Aidyl », B e r g a, Nerikes Knista.
[236] Hatfblommor.
Eleganta o c h enklare till billigaste priser.
F ö r återförsäljare b e t y d l i g rabatt, hos I d a 22 a g l i n d.
53 Drottninggatan 53.
Elever mottagas.
[238] Hemväfning.
Med anl.
a f F r i d a s råd i n: o 1 5 a f I d u n att a n v ä n d a g a m l a k l ä d e r till m a t t o r e. d. erbjudes h ä r m e d att m o t skäligt pris få sådana väfda.
— B e - ställningar å regarns- o c h y l l e t y g e r mottagas äfven.
— N ä r m.
u p p l y s n.
å Iduns Byrå.
[232] Inackordering öfver s ö n d a g a r n e i en fin o c h a k t n i n g s v ä r d p å l a n d e t b o - e n d e familj ö n s k a r ett y n g r e q v i n l i g t k o n t o r s b i t r ä d e.
S v a r till » B.
K.
», T i d - ningskontoret Tegnergatan 1 8.
[234]
Annonser mottagas genom 8.
Oumcellus annonsbyrå IOCCI no » redaktionen till 2 6 öre pr 4-spaltlg petitrad (= 10 stafvelser).
Tldn.
kostar endast en kr.
för qvartalet, befordrlngsafg.
Inberäknad.
Anordnar hvarje qvartal prlstäfllngar for sina prenumeranter.
v p S mmim ' * C * " W 61 = • 1 — 0 2.
8 E CD få härmed J. Drottninggatan 3 t r.
upp dera &amp; sin N D E R S S O N S 61 F ö r s ä l j n i n g r e k o m m e n - och Mästersamuelsgatan P- O hl A U t h y r n i n g 26, Stockholm nya, tidsenliga o Fotografering utföres enligt nutidens i c™] tyger fordringar.
Med största högaktning &lt; ProfTer Kostnadsfritt.
Reöjisitioner fraMritt.
O D S,!
Ett altmm morie- plansder ledfölier.
jKlädnings- o m s o r g s f u l l t Fr. MarcusJ Kongl.
Hofieverantör Stockholm.
o 55 Pianomagasin.
to to F l y g l a r, Fianinos, Tafflar och O r g l a r från in- o c h u t l ä n d s k a utmärkta Fabriker till d e b i l l i g a s t e priser.
F ö r i n s t r u m e n t e n s b e s t å n d ansvaras.
Ä l d r e P i « n o s tagas i u t b y t e.
OBS.
S t ä n d i g t lager af F l y g l a r från B l u t h n e r o c h P i a a i n o S från G.
S c h w e c h t e n s b e r ö m d a fabriker.
års å r g å n g a f P I D U N fr. o.
m.
n: r 11 t.
o.
m.
n: r 5 2 eller mer än tre qvartal (Obs!
I n:r 1 1 böljar d e n längre f ö l j e t o n g e n, h v a d a n intet a f &amp; !• et- P w £00 P CD " 1 CD B C PETTERSSON 38 Regeringsgatan ' Sjkf Flyglar, Tafflar från J.
G.
M a l m s j ö.
AVIQ Nybrogatan.
T Tvätt B U U C A utföres äfven PRISER.
Nybrogatan 55. af härv.
ordentliga tvätterskor, hemtas o c h ' UUöi • h e m s ä n d e s, d å adress u p p g i f v e s p r telefon 4 3 9 0 eller p r p o s t.
17 S U C Guld- o c h H A R Silvermedaljer.
&amp; Komp., D I [37] J.
S u c h a r d ' S C h o c o l a t.
E r k ä n d utmärkt qvalité.
S a m t l i g a SucharoVs C h o c o l a d e r äro g a r a n t e r a d e r e n O a c a o o c h s o c k e r utan tillsats.
38. och Pianinos [35] SucharoVs P r a l i n e r, G i a n d u j a, Capsules, Noisettes, Nougatines o c h andra dessertchocolader r e k o m - menderas.
synnerligen lämplig present © 85 GUST.
den samma g å r bort.)
säljes oinb.
f ö r I kr.
50 ö r e, m e d lösa p e r m a r f ö r 2 kr.
50 öre samt k a n a n v ä n d a s s o m e n IS I vänner o c h väninnor emellan.
E f t e r till K e d a k t i o n e n a f I d u n i n g å n g e n r e q v i s i t i o n sändes å r g å n g e n m o t efterkrat ' m e d tillagdt p o r t o.
S u c h a r d ' s C a c a o p u l v e r, C a c a o S o l u b l e, e t t rent lösligt pul- ver i bleckburkar p å \, \ o c h | kilo, är drygt, välsmakande o c h närande.
A f SucharoVs C a c a o p u l v e r får m a n 1 0 0 koppar p å \ kilo.
[21] C5 Fabriksmärke.
ED: CD O CTQ - O O O Hujvudkontoz: Frec / sgatan 18.
\ GUSTAF HOLMBLOM " KAPP-FABRIK j| 3, 1866, 5 K e n h Perukmakare m n i °P?
X Wien 1873 • ((): ((), (0), m t (): ((l r | T J i i g d o m s n 3 är n u alldeles utgå 3 står ä n n u e t t mindre E fr 5 B ' St- OQ r j - cd- P " P- g- rf- * &lt;1 pr to O: CD O pr CD CO H e r r - o c h D a m f r i s e r i n g, förfärdigar alla slags H e r r - o c h F r u n - timmers-Hårarbeten.
L a g e r a f f ä r d i g g j o r d a arbeten till billigaste priser.
A l l a sorters materia- lier f ö r p e r u k m a k a r e.
Skriftliga förfrågningar besvaras g e - nast.
Fru Eriksson, Hårfrisörska, verkställer F r i s e r i n g o c h arrangerar B r u d k l ä d s e l.
Champonering f ö r damer.
Telefonmr: A l l m.
B o l a g e t 2 4 1 8.
[229] P=: c+- erh O O p " A l l a f ö r d e l a r Ä » Sv I \ =x=M^mam C H A 3 s o m k a n erhållas mc R D.
Red.
I?) i !o)! ())! (i !o) !oi! (»: («) l!
(» 1 OM (» I &lt; M &lt; » I &lt; Tr. B illiga l e k t i o n e r lemnas a f un- dertecknad i franska, tyska och engelska språkens så väl talande som skrifvande samt åt nybörjare äfven i latin.
Referenser i Wallinska skolan.
[116] f r a m f ö r t e r Sl a s?
svenskt o c h b e l g i s k t af alla di- mensioner, Spegelglas, kor, Taser [237] ololieradt glas och till b u t i k - och B a l j o r, ett större och lyxartiklar 24 Regeringsgatan 24.
Blomkru- sortimept, m.
m.
säljas b i l l i g a s t G. Johanson.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx; xBlindföreningens Försäljningsbod; 1 9 Tcili-oloss^tcin STOCKHOLM X V S \ Jetta Westerlind, Floragalan, 10, 3 tr. 1 9 tillhandahåller a l l m ä n h e t e n till låga priser a f b l i n d a förfärdigade arbeten, s å s o m: korgar, borstar, enklare möbler, listskor o c h listmattor, stickade, knutna o c h lagda arbeten m.
m.
Denna nya affär är af » Föreningen för blindas väl » grundad för att förskaffa afsätlning för fattiga blindas arbeten, och anhåller för- eningen om allmänhetens välvilliga uppmuntran.
[227] Träffas k l.
' / s4 — 6 e.
m.
a n d r a n s Zinkhinkar; antal e x.
a f p t insändande p S * fönster, D e r e m o t åter- K 3 a f 5 0 ö r e i frimärke i.
, B Folieradt nget o c h k a n E |Brudutstyrse InumretJ g Vesterlångg.
5 2 Salong för P | Skandinav.
Mo detiiJningS 3 d e t rikhaltiga 8 • [M A U A S | N 9 m ' af 3 ej v i d a r e erhållas.
(etablerad 1860) STOCKHOLM 1, | ÄssilKarl Eriksson, (0!
(&lt; 1 T r) u m r e t 2 tr. upp.
[207] Nedra botten, I U l o s i ^ j l Glas- &amp; Porslinsserviser, ^, j 38 Vesterlånggatan 38 o S [20]; xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx s o r t e r!
Allmänt erkändt bästa 8= P Snörlif såväl i " La Gracieuse ", ^ B o m u f l s k l ä d n i n g s t y g e r, j5 höga som låga former, finnes e n d a s t att erhålla hos Hattun, CD H c n r i l Kongl.
2 7 73 SJ i.
X-.ciTo.rttt, stort Hofieverantör, D r o t t n i n g g a t a n F e r e a l urval, och S a t i n, nyaste N mönster, nu inkomna i 2 7 K.
3YL L u n d b e r g s B o s ä t t n i n g s m a g a s i n, Storkyrkobrinken 7, [87] STOCKHOLM Prof ver sändas fritt!
Stockholm.
O b s.
Tillsändes, om lifvidden uppgifves i eentimeter eller decimaltum.
184 STOCKHOLM, GEKNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
