# ID: svediakorp-per700
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,057
# sentences: 813
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 11 januari 1889.
N:r 2.
B y r å: Klarabergsgatan 54, en Tidningen kostar tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
endast 1 krona für qvarta ' et.
postarvodet inberäknadt.
Ingen iösnumnierförsäljning.
Redaktör o c h FRITHIOF utgifvare: HELLBERG.
Träffas ä byrån kl. 10 — 11 och 4 — 5.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Utgfifning-stid: hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag på fredagen, ut- gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söckendag.
rande utlåtande öfver en qvinnas senaste ve- tenskapliga verk, en qvinna, hvilken sedan länge bundit rykte vid sitt namn och den svenska högskola, hvars prydnad hon utgör.
E n qvinlig vetenskapsidkare.
V i taga för temligen afgjordt, att professor et utmärkta arbetet innehåller upptäck- Sonja Kovalevski knappast var någon af våra ten af ett nytt fall, vid hvilket man läsarinnor till namnet okänd, redan innan kan integrera differentialeqvationerna hon helt nyligen fäste allmän uppmärksam- för rörelsen hos en fast kropp, som är fästad het vid sig genom att förvärfva ett högt an- i en af sina punkter och rör sig uteslutande sedt vetenskapligt pris i en täfling inför en under tyngdkraftens inverkan.
Förf.
har icke mindre högt ansedd areopag.
icke nöjt sig med att sålunda tillägga ett Det Bordinska priset utdelas nämligen af resultat af det högsta intresse till dem, som den lärdaste och mest oberoende samling af Euler och Lagrange gifvit oss, utan utfört sin upptäckt till ett djupgående studium under användning af den moderna funktionsteoriens alla resurser.
Egenskaperna hos funktioner med två obe- roende variabler lemna den fullständiga lösningen under den mest precisa och eleganta form, och man har sålunda fått ett nytt och fängslande exempel på ett mekaniskt problem, i hvilket dessa transcendenta funktioner spela en roll, hvilkas tillämpnin- gar hillills varit inskränkta till den rena analysen eller geometrien. » ßonja KovaleYs^i.
V i se eder redan, ärade läsarinnor, med förvirrad upp- syn fråga er sjelfva: » Men hvad är detta!
Har Idun helt plötsligt förvand- lats till en vetenskapligt hög- lärd tidskrift?
Detta är ju hebreiska för vanliga död- lige.
» Ja väl, I han rätt!
För det stora flertalet äfven bland bildade qvinnor och män torde ofvan anförda ord före- falla skäligen obegripliga.
Så lyder emellertid den franska vetenskapsakademiens smick- Sonja Kovalevski.
2:dra årg.
Prenumeration sker: I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i boklådorna samt å tidningskontoren.
vetenskapsmän i verlden, den franska veten- skapsakademien, och mellan täflande, hvilkas namn äro fullständigt anonyma, tills sedeln bry tes.
För att erhålla det fordras ej blott det högsta mått af kunskap utan äfven sjelf- ständighet och originalitet i att lösa problem, hvarpå mäktiga intelligenser utan framgång försökt sig. "
För denna gång befans det ar- bete, som skulle belönas, så framstående, att akademien höjde beloppet från 3,000 till 5,000 francs, en utmärkelse hvars ideella värde naturligtvis är mångdubbelt högre än sjelfva den klingande metallen.
Och entu- siasmen steg ännu högre, då det blef bekant, att segraren var en qvinna, ett kön hvars anlag hittills ansetts temli- gen främmande för den ab- strakta tankeskärpan, den ma- tematiska vetenskapen.
V å r egen entusiasm har rätt att vara lifligare än hvarje annat folks, derföre att hon tillhör vår hufvudstads högskola och hos oss intagit sin första of- ficiela lärda ställning.
Idun har ock i dag trott sig be- reda sina läsarinnor ett nöje genom att i sitt porträttgal- leri införlifva hennes bild.
Den årssammankomst den 27 december, hvarvid fru Kovalevski, som rest till Paris, mottog priset, omtalas i de franska tidniugarne med särskild hänförelse.
Bland de närvarande sågos verlds- stadens alla vetenskapliga celebriteter: grefve Lesseps, Pasteur, Jules Simon o. s. v. Ordföranden framhöll prista- garinnans ej blott » djupa och grundliga kunskaper », utan äfven » stora uppfinningsför- måga » samt den sällsynta företeelsen af en qvinnas mästerskap i matematik.
Ef- ter talet genljöd salen af
Idun utkommer I hufvudstaden hvarje helgfrl fredag OCh kostar för étt qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— applåder och lyckönskades hon skilda akademisterna.
I (~s I \ j • I kl U IN Tidningen innehåller nästan uteslutande originalbidrag.
— Uppgif å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er- af de sär- Fru Kovalevskis lefnadshistoria är visser- ligen ej lång eller uppfyld af märkliga öden; den är dock egnad att väcka ett synnerligt intresse som ett lysande vittnesbörd om, hvarthän ett varmt vetenskapligt intresse, djup- gående forskning och okuflig energi kunna föra en qvinna, trots allt mothåll af sekel- gammal fördom.
Sonja Kovalevska är född i december 1853 1 Moskva af en förnäm magnatslägt, hvars berömdaste namn är den ungerske konungen Mathias Gorvinus, en bland fjortonhundra- talets kultur- och lärdomsljus.
Hennes fader var general och chef för det ryska artilleriet, och hennes moder dotterdotter till den celebre astronomen Schubert.
Med sådana omgifnin- gar och matematiskt-tekniska anlag att brås på erinrar hennes barndom i viss mån om Blaise Pascals.
Samma förunderliga vetgi- righet och brådmogenhet, samma bekymmer hos föräldrarne för en håg, som icke före- föll qvinlig.
Sedan hon lemnat långt bakom sig en medtäflande gosse-studiekamrat, erhöll hon sin slutliga frihet att egna sig åt veten- skapen genom följande händelse.
E n slagting, äfven han hög artilleriofficer, som gästade fädernegodset, hade lemnat en af sina böcker i fysik ' i flickans händer.
Han fick bref från henne i Petersburg, att hon derborta på landet på egfen hand lärt sig bokens innehåll och löst alla dess problem.
Det var omöjligt, ty dertill kräfdes kunskaper, som flickan icke kunde ega, men då han un- dersökta saken, befunnos hepnes försäkringar riktiga; hon hade på eger hand uppfunnit trigonometrien.
Nu föllo alla betänkligheter; barnets första lärda undervisning meddelades i Petersburg.
Derifrån begaf hon sig 186 3 till universitetet i Heidelberg, sedan hon vid femton års ålder gift sig med den nästan lika unge och inom sitt fack likaledes framstående paleontologen Kovalevski.
Fortsatte 1 8 ^ 1 — 7 4 i Berlin sin utbildning under verldens störste nu lef- vande matematiker Weierstrass och blef sist- nämnda år, tjuguett år gammal, filosofie dok- tor vid ett annat matematiskt högsäte Göttin- gen.
Fru Kovalevski har umgåtts i Europas lärdaste och förnämaste kretsar — bland annat med sin man vistats J en längre tid i Darwins hus — och har den omfattande bild- ning, som härör från föreningen af sällspord begåfning och det yppersta i mgänge.
Hennes make, med hvilken hon eger en liten dotter, afled 1883.
Våren 1884 efter sin makes hastiga från- fälle kallades fru Kovalevski till Stockholm att hålla enskilda föreläsnir gar i matematik.
Prof. Mittag-Leffler anskaffide medel till en professur i högre matematisk analys, och i juni samma år fästes hon vid det unga uni- versitet, hvars vetenskapligs verksamhet hon nyss hedrat.
Fru Kovalevski har rktat den veten- skapliga forskningen med en mängd snillrika och mycket uppmärksammade arbeten inom sitt fack, arbeten hvilkas lärda titlar vi ej ens anse nödigt här uppri kna, då de dock skulle förbli obegripliga för de flesta af våra läsarinnor.
Jag vill ej i toner binda.
ug vill ej i toner Mnda, am » hur du är mig gränslöst kär, jag vill ej i fraser linda de känslor för dig jag bär.
Ty känslorna fjäriln likna med vinge af skimrande stoft, och känslorna rosor likna med dårande fager doft.
Oeh vill du en fjäril fånga, strax rullar du vingens stoft; och har du en ros dig brutit, snart flyktar dess bästa doft ...
Men när du i sorger gråter, då vill jag sjunga för dig; och när dig all verld förlåter, kom, göm då ditt hufvud hos mig.
Och jag för din sorg vill sjunga den skönaste vaggsång då, och då kan du gråta, du unga, — din panna kysser jag då ...
Birger Mörner.
I kras.
Skymningsstämning af Julia Klingsiröm.
Belönad med 3:dje pris vid Iduns 4:de pristäfling.
den beqväma och hemtrefliga salongen e S * brann just en munter brasa, som kom rummets båda invånare att tycka, det hösten ändå eger sitt stora behag.
Eldskenet åter- kastades af den blänkande kaffeservisen, som stod der på ett litet bord i närheten af den unga frun och gjorde sitt till för att fram- kalla en lugn och förtrolig stämning.
D e hade nyss intagit sitt kaffe på tu man hand, derefter hållit litet glädtigt skymnings- prat och låtit skämtet flyga hit och dit.
Hvilka angenäma pratstunder hade de ej nu haft en tid!
Båda voro de unga, glada och qvicka, båda njöto af detta slags tornering, i hvilken ingendera kunde öfvervinna den andra.
Om än den ene för ett ögonblick kände sig slagen, fick han dock raskt, gudarne vet hvarifrån, fast i ett träffande svar, som försatte dem i muntraste sinnestämning.
Alltid var det dock ej endast skämtsamma infallen de utbytte, ibland, kunde samtalet flyta lugnt och allvarligt om vigtiga frågor, som djupt intresserade dem begge.
De kände sig då än närmare beslägtade, kände sig vara barn af den nya tiden, som de älskade med alla dess stora spörsmål.
Men nu — alltsom brasan sjönk ned, afstannade samtalet.
Endast ett ord föll då och då.
Kanske kände de instinktmessigt att, en fara sväfvade öfver deras hufvuden, kanske tänkte de .på, att denna sköna tid skulle snart vara förbi; 10 måhända vore denna stund den sista de egde gemensam!
Hur hade hon icke fruktat stjufsonens hemkomst från den långa resan, fruktat hans förebråelser, om ock ej i ord uttalade, öfver att hon intagit hans moders plats i hemmet.
.
.
Men den unge mannen mindes ej mycket sin länge sedan aflidna moder, och han hade un- der sina ferier alltid tyckt hemmet vara det kallaste och dystraste hus på jorden.
Nu fann han det helt annorlunda: den unga qvin- nan hade stämplat hela sin omgifning med ljus och trefnad, och hur tilldragande var hon ej i sig sjelf!
Han fattade så väl sin faders önskan att i sitt hem omplantera denna skära ros.
Som han stod och såg på henne, der hon satt, öfvergjuten af det glödande skenet från brasan, kom det öfver honom en plötslig lust att taga den smärta gestalten på sina armar oeh föra henne bort till sin egen nya, tomma boning.
Hon kände hans magnetiska blick och domnade under den.
&gt;Spela litet! » sade hon nästan ' med ansträngning, dels för att säga något, dels i obestämdt hopp att förlänga dessa sista smärtsamt lyckliga ögonblick.
Utan att svara satte han sig till pianot.
Der borta var så dunkelt, att hon nätt och jemt kunde urskilja konturen af hans hufvud.
» Den, som finge ståj bakom honom, finge smeka hans hår » steg det upp inom henne.
» O m jag vore hans mor, eller syster,.
.
.
är jag det ej!
— Kanske — men utan någon- deras rättigheter.
— Att blott en enda gång, » ljöd rösten ännu, » få föra handen genom det mjuka håret, ned öfver den vackra nacken! » — » N å då, sådana infall !-•&gt; Hon satte sig hastigt tillrätta i stolen och svepte, liksom till skydd mot frestelsen, in händerna i klädningens draperier.
Arvid hade börjat spela, sakta och osäkert.
Tonerna kommo först liksom tvekande, en och annan, derefter vaknade så småningom allt flere upp, höjde och sänkte sig, dröjde, sprungo om hvarandra, tills den spelande tycktes ha samlat och mönstrat alla sina trupper.
Hervor slöt ögonen och lyssnade.
Ä n kom- mo tonerna liksom i sluten kolonn, fast och bestämdt, än skingrade de sig till en samling enstaka strof vare; de blefvo lättare och gladare och förvandlade sig ' slutligen i hennes fantasi till elfvor och genier i lätta ringar.
Hon såg alltsammans i ljusa, skimrande bilder, hvarje ton sammansmälte med en färg.
.
.
Ur detta kaos af toner bryter plötsligt en liten bit af en folkvisa, som höjer sig likt en menniskoröst ur det trolska virrvarret.
Snart dör den bort i en suck, men efterföljes af en annan och ännu en annan melodi.
» Så synd att han inte spelar något till slut — det fins dock ingen, hvars musik jag så gerna lyssnar till; pianot ljuder så annorlunda under hans händer, så vekt och innerligt och ändå utan pjunk.
H ö r nu blott dessa toner, hur på en gång friskt och smekande de brusa oeh välla! » För henne förvandlas hvilstolen till en båt, som sakta föres framåt, förbi susande alar; vattnet klappar och sqvalpar mot dess sidor.
Hon tycker sig förnimma den lekande som- marvinden öfver sitt anlete och den manlige ynglingens berusande närhet.
Hon drömmer: » Hur ljuft att glida framåt, lutad mot din arm, hur fast och kraftigt den stöder.
— Älskade! » — Med ens försvann drömmen, Hervor slog upp ögonen.
Det var mörkt i rummet, mu- siken hade tystnat.
Hennes hjerta bultade våldsamt, och hon strök sig med handen öfver pannan.
tidi ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden f ö r qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör i r \ i i I \ _J \ J K t | \ | användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga anglfvas, och kan fullkomlig diskretlon från redaktionens sida påräknas Men se, nu böriar en fågelqvitter liknande kör: » Äro vi skrockfulla, visst inte; huru kan ni då tro detta?
Måhända under mormors eller farfarsfars tid, men nu, hvilken idé, vi äro alldeles ej vidskepliga!
Usch!
Fy!
En sådan förmodan! » o. s. v. i oändlighet.
Ja, bevars mina nådiga damer, men I fån verkligen ur- säkta, att ännu är jag ännu ej öfvertygad, ty, t. ex. ni, min fru, som jag hör så ener- giskt protestera, hvatföre ville ni ej tillåta er man att anträda en resa här om dagen, och hvarför smekte ni honom och koketterade så länge med honom, att han, stackars offer, all- deles hufvudyr, gaf efter för edra förföriska konster och uppsköt sin resa till dagen derpå?
» Jag ville ej, att han skulle resa en fredag, » svarar ni något motvilligt.
nåja, för resten äro de nu mera ej längre så unga.
» De syntes riktigt godt om hinanden » som danskarne säga, och voro alldeles som skapade för hvarandra.
En gång, då den unge mannen efter att hafva iklädt sig sin eleganta bonjour begaf sig på väg till den skönas hem för att efterhöra, om hon ville samtycka till att göra honom till den lyckligaste bland alla dödliga, mötte han i sin trappa — skurma- damen med en sopskyffel i handen.
Nu hade hans snälla mamma lärt honom, att ett sådant möte betydde olycka, och med ett mildt, under- gifvet småleende på sina bleka läppar gick han tillbaka till sina rum, hängde in sin bonjour, och härmed vardt vidskepelsens makt större än kärlekens, och ogifta gå ännu dessa båda, som voro liksom skapade för hvarandra!
Se der var skälet.
Får jag hemställa till eder, opartiska damer, om detta ej var skrock af gedignaste art?
Och hvarför i all verlden, min nådiga, fick ni så brådtom att bjuda kammarherre D. till middag annandag jul?
Eljes är ni ej så synnerligen angelägen om hans sällskap, ty ni har ju på ert charmant uppriktiga sätt en gång förklarat honom vara » hidöst långtrådig. » Och ändå var det med en lättnadens suck ni hörde, att han antagit er bjudning!
Hvadan kommer detta sig?
» Eljes hade vi ju suttit tretton personer till bordet », säger ni urskuldande.
Är detta ej vidskepelse, eller under hvilken rubrik kan det sättas?
Ni blir förtretad på mig och förklarar, att, om ni än ej vill låta er man anträda en resa om fredagen, och om det än strider mot edra orubb- liga principer att hafva ett antal af tretton personer vid ert bord, så kan detta alldeles inte bevisa att ni är skrockfull; nej annat är det när menniskor anse tisdagen vara olycka- bringande och dessutom fästa afseende vid Tyckobrahedagar, omkullstjälpta saltkar och mera dylikt.
Se, sådant är löjligt och kan anses vara skrock, riktigt förhatligt skrock.
Men har någon varit utsatt för de malheurer och chikaner, för hvilka ni råkat ut, då ni handlat emot edra ofvannämnda principer, skulle denne alldeles ej förundra sig öfver er antipati!
Är detta ej ett slående exempel?
Ni skakar blott på hufvudet.
Nå, vi gå väl vidare i texten.
Det var en ung dam, som led af rheumatism i sina armar.
Fick höra, att hon skulle finna bot, om hon, midsouamarsafton, just som solen gick ned, doppade sig tre gånger i hafvet och sedan läto de härliga, purpurskimrande solstrå- larne med sina glödande kyssar åter bringa värme uti hennes marmorhvita lemmar.
(Be- tydde på prosa, att hon ej skulle begagna bad- lakan den qvällen.)
Allt detta gjorde bon till punkt och pricka — och nu begagnar hon hvarje sommar gyttjebaden i Ronneby.
Ja, min nådiga, jag böjer mig för er öfver- lägsna och träffande logik, men.
.
.
I dag, då ni kom ned till frukosten, obser- verade jag, att er venstra silkesstrumpa, couleur » nymphe éffarouchée », var afvig vänd.
Hvad månde detta betyda, ty att detta toalettfel ej passerade obemärkt af er, derom är jag öfver- tygad; men jag har hört sägas, att somliga vidskepliga personer, när de om morgonen få något plagg afvigt påsatt, af fruktan för olycka, ej våga vr.nda det rätt under hela den dagen, utan få med tålamod foga sig uti att nyttja det afvigvändt.
Eh bien madame!
Ni tiger?
Och ni vet väl: den, som tiger samtycker., Nej, jag vill inte plåga er längre, min nådiga, ty jag har nu hunnit till den fasta öfvertygelse att ni och många andra, trots edra protester, äro skrockfulla; det kunnen I ju måhända inte rå för, då denna öfvertro möjligen kan vara från ofvannämnda mormor eller farfarsfar.
Men försöken åtminstone att hos edra barn, vänner, fästmän, syskon o. s. v. inplanta ett sundt och nyttigt förakt för allt hvad skrock och vidskepelse heter, ty härigenom skolen I be- spara dem många oangenäma och bittra stunder.
Tillåten mig, mina damer, att här i all korthet anföra några exempel på, huruledes skrock uti en viss grad kan ödelägga förhopp- ningsfulla existenser, och huru det äfven kan tillställa mångahanda förtretligheter.
Jag känner en ung dam och en dito herre; Ännu ett par exempel!
Att finna fyrväplingar betyder ju lycka, men jag blef sjelf en gång på ett grymt sätt ta- gen ur denna antika villfarelse, ty dä jag en dag, efter att hafva funnit ej mindre än 27 dylika lyckoblad, först slog sönder en dyrbar japanesisk skål och sedermera föll utför en trappa och dervid illa vrickade min venstra fot, må man ursäkta att min tro blef något rubbad.
En gång var jag på besök hos några vänner på landet.
Vid min ankomst fann jag famil- jens vanligen så glada lynne mycket ned- stämdt.
Omöjligt att utleta orsaken; slutligen fick jag ändå del i hemligheten!
Jiffy, fruns bortskämda asthmatiska mops, hade de sista nätterna gått ned vid dammen i trädgården och tjutit oafbrutet uti flera timmar, och det vela ju alla, att när en hund tjuter så der utan plausibelt skäl, så betyder det dödsfall inom familjen.
Böner, föreställningar, skämt,ingenting hjelpte, lynnet var oeh förblef på nollpunkten.
Precis kl. 1] började den älskliga Jeffy sin sedvanliga konsert.
Jag smög mig ut, för att om möjligt upptäcka, hvad som förorsakade dessa hjerteskärande tjut, och mycket riktigt, der satt det rara lilla djuret och tjöt ursinnigt på månens återspegling i vattenytan.
Att taga min vän Jiffy i den tjocka nacken och färpassa honom ut till månen var ett ögonblicks verk; sedan dess återkom mina vänners goda lynne, och Jiffys konsertmani vardt kurerad.
att I ären berättigade till denna emancipations- sträfvan, då I ej ens kunnen emancipera eder sjelfva från den makt, som vidskepelsen och skrocket ännu i dessa dagar hafva öfver edert förnuft?
Tre ting.
Tre ting bör du älska: mod, mildhet och känsla.
Tre ting beundra: snille, värdighet och behag.
Tre ting hata: hjertlöshet, anspråksfull- het och otacksamhet.
Tre ting fröjdas åt: skönhet, öppenhjertig- het och frihet.
Tre ting önska dig: helsa, vänskap oeh ett förnöjsamt hjerta.
Tre ting skatta: hjertlighet, godt lynne och munterhet.
Tre ting sky: lättja, sqvalleraktighet och lastbart tal.
Tre ting eftersträfva: goda böcker, goda vänner och gladt sinne.
Tre ting strida för: ära, fosterland, ditt hjertas tro.
Tre ting lära: sanning, flit, förnöjsamhet.
Tre ting beherrska: ditt lynne, din tunga och ditt uppförande.
Tre ting i ära hålla: dygd, godhet och vishet.
Arbetsdagar och hvilostunder.
« Ä | \ n d e r denna rubrik förekom här om dagen i tidningen TJpsala en insänd uppsats, undertecknad med det icke minst för Iduns läsarinnor välkända namnet Mathilda Langlet.
Uppsatsen som väl närmast afser förhållan- dena på platsen, torde dock med säkerhet ega tillämplighet mångenstädes, så i hufvud- staden som i landsortsstäderna.
Den fram- stälda uppmaningen synes oss synnerligen behjertansvärd, och tillåta vi oss derför här nedan anföra fru Langlets ord till alla våra läsarinnors välvilliga begrundan: SljiSfc Det är en känd sak att passande hvilstunder icke blott uppehålla arbetskraften utan ock öka hågen att använda denna kraft.
Också har man i nästan alla yrken och näringar medgifvit arbetaren sin måltids- hvila, vanligen tre gånger om dagen och deraf, till middagen, minst en timme.
Emellertid gifves det dock ett och annat yrke, der denna förmån saknas.
Åtminstone finnes det några arbeterskor, som icke under arbetsdagen er- hålla någon stunds ledighet eller hvila, egentligen derför, att hvarken de sjelfva eller någon annan tänkt på, att de behöfva någon arbetshvila.
Det är sömmersskorna, de som » gå » bort och sy, som det heter.
Vanligen börja de sitt arbete klockan åtta på morgonen och sluta det vid samma tid på aftonen.
Under hela denna tid arbeta de vanligen ytterst llitigt och ifrigt, utan att unna sig någon hvila.
Deltaga de i familjens måltider, lägga de bort nålen först vid ordet: » matbud », och återtaga den ögon- blickligen, så fort de rest sig från bordet.
Måhända tycker mången, att detta stillasittande arbete, om man så får uttrycka sig, icke kan jemföras med männens tunga göromål och följaktligen icke fordrar några raster.
Må så vara.
Men detta trägna arbete med nålen eller vid symaskinen angriper bestämdt och tröttar lika mycket, som det, hvartill häftigare rörelser erfordras, och är helt säkert för helsan gan- ska ofördelaktigt.
Och då sömmerskans dagspenning vanligen ej är den drygaste, vågar man med tillför- sigt till dem, som använda hennes arbetskraft, ställa den uppmaning att sömmerskan erhåller en timmes ledighet strax före (eller strax efter) middagen för att hemta frisk luft och en liten förströelse från det trägna arbetet.
o Jag skulle kunna anföra många flera exem- pel, men jag vill ej uttrötta mina måhända då blifvande onådiga damer, dock kan jag ej underlåta en varning mot för stark tro till alla de spådomar, som man nyårsafton och andra bemärkelseaftnar förmodar sig finna uti smält bly, brinnande blånor, ägghvitor och andra vederhäftiga och ofta anlitade spådoms- materialer.
Och till sist, mina nådiga damer.
I, som följen med intresse dagens brännande frågor, I, som svärmen så högt för emancipa- tion och som fördomen ännu högre » det hem- Några hvilostunder under dessa arbetsdagar skola ska slafveri », under hvars tunga ok vi stackars helt säkert icke missunnas de flitiga arbeterskorna, qvinnor suckat sedan sekel tillbaka, tycken I, | och att det ej för längesedan blifvit ett bruk att 12
hålles ett nummer I veckan under hela qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- nenter, som samlas, och för hvilka afgiften Insändes till Redaktionen af » Detta utrop, var det verkligt eller äfven det en dröm! » frågade hon sig i orolig för- virring.
» Jag, olyckliga, som icke får drömma!
Inte så.
Inte om honom.
Ah, hvad skall han väl tro!
? » » Tack för musiken », sade hon hastigt med främmande röst och tillade så likgiltigt, hon kunde, » nu tror jag att det är tid att tända ljus ».
Hon reste sig, men darrade, så att hon knappt förmådde tända lampan.
Kupa oeh glas klirrade i hennes händer.
Arvid hade längesedan vändt sig om på stolen och betraktade oafvändt sin unga stjuf- mor.
Hon viste det, oaktadt hon ej lyft upp sin blick.
D å hon var färdig med lampan, steg han upp och gick med några lätta steg fram till henne — redan kände hon hans andedragt, så nära stod han.
Något måste ske.
Hon bet samman tänderna af ansträngning att beherska sig, slog derpå upp ögonen och mötte hans forskande, varma ögonkast med en lugn, afvisande blick.
— Den unge mannens drag liksom stelnade; och blek, vände han sig hastigt om och gick mot dörren till tamburen.
» Jag har ett ären- de till.
.
.
till posten », stammade han, » far- väl! » Hennes » farväl » kom ej fram öfver läppar- ne, men hon stod ännu upprätt, tills hon af ljudet i dörren hörde, att han gått.
D å stal sig en iskyla öfver henne, det svartnade för hennes ögon, och hon sjönk med en snyftning ned i den stol, der hon nyss drömt så skönt.
» I kras!
— Förbi!
— O, min G u d!
Jag måste ju. » En modern qvinnosjukdom.
I et är riktigt sorgligt vanligt, nu för tiden, att folk oeh i synnerhet fruntimmer ha ondt i armarne.
Det kan synas vara en ganska oskyldig åkomma, som det ej är värdt att spilla många ord pä, men för den, som sjelf pröfvat på, förefaller det allt annat än afundsvärdt.
I allmänhet äro väl de direkta plågorna ganska oskyldiga — nhuru det Annes fall af den för- färligaste och mest outhärdliga nervvärk — men blotta oförmågan att arbeta med hän- derna är en pröfning.
Man vill skrifva, - efter några rader en plågsam trötthet i armen, förloradt herravälde öfver handen, som far bit och dit öfver papperet utan styrsel.
Man vill sy, — några styngn och armen kännes som en klamp, till hvilkens lyftande fordras riktig viljekraft.
Man vill vispa till en smet, — och kakan hotar att aldrig nå sin fullbordan, om ej någon barmhertig menniska kommer en till hjelp.
Men hvaraf kommer då detta onda?
Vanligen är det följden af ofta upprepade öfveransträngningar, vid hvilkas betydelse man ej fäst tillräcklig vigt.
Det är i synnerhet sådana, som länga tider träget brukat sina armar och händer till ett och samma arbete, som drabbas af sjukdomen; de enformigt åter- kommande rörelserna fresta ständigt på samma muskler, och, om då dessa ej äro mycket starka, blifva de förr eller senare öfveransträngda.
Pianospelarne och i synnerhet de qvinliga äro mycket ofta utsatta för följderna af sitt oför- nuftiga sätt att drifva de musikaliska studierna.
De låta fingrarne löpa öfver tangenterna en, kanske två timmar i sträck; en tid går allt i r — \ I I K l I L / U IN Idun, erhalle » ett grattsexemplar för hela den tid, under hvilken abonne mentet räcker.
Åro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumera bra, men så infinner sig en liten trötthet i den ena eller den andra armen.
Det betyder så litet, här gäller blott att komma fort framåt och så fortsattes öfvandet och öfvandet lika ursinnigt som förut utan att någon notis tages om de stackars protesterande armarne, som frän att vara en liten smula bli mycket trötta; och en vacker dag säger allt arbete sig sjelft nej, och der sitter nu den förhoppningsfulla unga artist- kandidaten med nedslaget mod och sina afsig- komna armar, som till intet duga.
Det onda går väl i de flesta fall att bota genom massage och förnuftig gymnastik, men det drar tid och pengar, och är det långt gånget, kan det dröja mycket länge om innan armarne — om de ens någonsin göra det återvinna — sin forna styrka.
till för modet, utan modet är till för henne, att hon skall beherska modet och ej tvärtom.
Modet är särdeles nyckfullt oeh befaller den ena dagen ett, den andra ett annat.
Men har det lyckats finna på något riktigt galet, som de stackars slafvinnorna måste uppoffra duktigt med tid eller pengar för att efter- komma, så känner det sig helt skadegladt, och då kan det hända att den förändring, som var ämnad för några veckor, får gälla flere år.
Nu har det i några år varit modets allt besegrande vilja, att fruntimmerna skola ha sina armar instuckna i så trånga fodral, att det är en fysisk omöjlighet att kunna sträcka dem rakt upp öfver hufvudet.
Nå, om detta vore den enda olägenheten, så vore derom ej mycket att säga.
Men då ärmarne äro snäfva måste armhålen vara trånga, och, att så är, kan hvar och en lätt öfvertyga sig om, som vill föra den ena [armen i riktning mot den andras axel; insidans muskel drar sig då tillsammans och vill i samma män svälla ut, men stöter snart på ett oöfvervinneligt hinder i form af en tjock söm.
Är det en riktigt finfin klädning, så kan man få se ringar på axel och arm, åstadkomna genom trycket.
En annan art af samma sjukdom är den väl bekanta, ehuru icke synnerligen välkända, skrif- varsjukan.
Fruntimmer, som en längre tid uteslutande sysselsätta sig med ett och samma handarbete — t. ex. virkning, som är särskildt ansträn- gande — angripas allt emellanåt, om ock i de flesta fall lindrigt, af detta samma onda, hvars olika arter man med ett gemensamt namn kallat yrkesnevros.
Att detta hämmande af musklernas fria rö- Men huru förebygga faran?
Icke kan man af fruktan för att möjligen få armarne förstörda relser måste vara ytterst skadligt, inses nog vid upphöra " med sina sysselsättningar, af hvilka en smula eftertanke.
Ej nog med att musklernas utveckling hindras, man kanBke rent af måste lefva, såsom fallet ofta är med en mängd piano-, kontors- och utan blodcirkulationen och lymfströmningen, telefonfröknar, hvilkas senares armar emellanåt som ju äro af sådan vigt, försvårat i högsta angripas af sjukdomen till följd af den enfor- grad; en så misshandlad lem kan ej bibe- miga rörelsen vid det oupphörliga lyftandet af hålla sin ursprungliga sundhet.
Derföre gymnastik, masage och allehanda luren.
Nej, detta är ju omöjligt.
Man är ju tvun- läkemedel — bort med de snäfva ärmarne!
Vida, tillräckliga ärmar, som tillåta hvilka gen att arbeta, och valet af arbete står en ej rörelser som helst, se der första vilkoret för alltid fritt.
Men något kan likväl göras.
För att förebygga detta onda bör man sträfva ett par friska, duktiga armar.
Marta.
att stärka de muskler, som vid arbetet tagas i anspråk, och detta sker bäst genom gymnastik, som ju stärker hela ens fysik och i samman- hang dermed kommer armarne till godo.
Men de, som icke hafva tid och tillfälle till en ordnad gymnastik, böra söka att genom fysiskt arbete af allehanda slag omväxla med oeh af- till bryta den genom sin enformighet skadliga hufvudsysselsättningen.
Och den, som ej anser Z D X 7 1 T sina fina händer för ömtåliga att ta till yxan för årgången 1 8 8 8 i vedboden och sopborsten för salsgolfvet, skall ej ångra det utan snart finna, att dessa simpla — trefliga och billiga — tillhandahållas verktyg jemte en mängd andra sådana som hos redaktionen.
Eeqvisitionerna böra dock krattor, hammare och mortelstötar m. m.
äro vara inkoniDa innan januari månads utgång.
helsans och ett friskt lynnes bästa vänner.
Men det är en sak till, som jag skulle vilja Priset är Permar påpeka, och det var egentligen för den skull jag tog till pennan, fast det kommer litet post Skriptum, som ju är fruntimmers sed.
Då fråga blir om en kraftig och sund fysik, spelar menniskans klädedrägt en stor oeh aldrig tillräckligt beaktad roll.
Och denna vigtiga omständighet ignoreras i allmänhet allt för mycket af fruntimmerna; alla gamla historier om snörlif, krinoliner och styltor under fötterna lära oss, att qvinnan tar mindre hänsyn till det helsosamma än till det sköna.
Men det ' sköna är liktydigt med det moderna, oeh modet, hur oskönt och skadligt det än utvecklar sig, ju är alltid vackert och efterföljansvärdt.
Ja — så har det varit, men lyckligtvis har en annan friskare vind börjat blåsa, som fört med sig sundare och friskare åsigter.
Modets slaf- vinnor äro ej så talrika som förr, oeh måDga, som suckat under dess olika tortyrredskap, ha haft kraft att bryta fjättrarne.
Så länge qvin- nan är qvinna, kommer väl alltid modet att fortlefva, men att dess ioll som tyrann är ut- spelt kan man ha grundad förhoppning om, då qvinnan börjar bli medveten om, att hon ej är 11 endast 1 krona,, som jemte portot uttages medels efterkraf.
Redaktionen.
Om vidskepelse och om tisdagar bordet och fredagar, och afvigvända damer, fyrväplingar skrock, om tretton plagg, och om vid skurma- hundtjut.
En föreläsning fön damerna af Dolly Roon.
ina nådigaste damer!
Jag vädjar härmed till edert samvete oeh till edert förstånd!
Rysen ej för denna inledning, ty jag skall alldeles ej vara indiskret, nej snarare tvärtom.
Samlen nu allt edert lugn och skärpen eder tankeförmåga samt svaren mig uppriktigt, efter mogen öfverläggning.
Äro vidskepelse och skrock förenliga med vårt upplysta tidehvarfs åsigter?
Svaret dröjer.
Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, så vida porto bl- fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
medgifva sådana, beror troligtvis såsom nyss antyddes helt enkelt derpå, att man icke kommit att tänka på detta.
Den, som skrifver dessa rader, från barn- domen van vid att ej få förslösa den dyrbara tiden med något så onyttigt, som att hemta frisk luft — det var den tidens åsigt — har ej heller, om san- ningen skall fram, sjelf tänkt derpå.
Det är några varmhjertade unga flickor, som jemfört sitt eget sorgfria, lyckliga lif med sina arbetande systrars, och som, af innerlig önskan att bereda dessa senare någon lättnad i deras sträfsamma tillvaro, blifvit upp- hof till den uppmaning, som ofvan gifvit framställd.
Och helt säkert skall ingen, som i hemmet låter förfärdiga behöfliga drägter, ångra, att hon medgifver den fristund, efter hvilken sömmerskan måhända innerligt längtar, men af blygsamhet eller grannlag- enhet — eller möjligen af blotta vanans makt — icke kommer sig för att begära.
Ty det är ju klart, att, då man med stärkta krafter och förfriskad håg återtager sitt arbete, går det både lättare och fortare, så att följaktligen hvarken den arbetande eller den betalande förlorar på de små hvilostunder, som un- der trägna arbetsdagar sålunda skulle komma kanske de mest samvetsgranna af alla arbeterskor till del.
Teater och musik.
Kungl.
operan återupptager på torsdagen i denna vecka Verdis storslagna opera » Aida » med fröken Ek i titelrollen och fröken Ellen Nordgren — be- kant från konsertsalen — som debutant i Amneris ' parti.
Denna repris torde varda af synnerligt in- tresse.
K. dramatiska teatern har slagit ett stort slag ge- nom upptagande af Shakespeares lustspel » Så tuktas en argbigga ».
Det ypperliga utförandet utgör en sannskyldig triumf för denna vårt lands främsta tal- scen.
Särskildt framstodo naturligtvis de båda huf- vudpersonerna hr Hillbcrg och fru Hartman som Petruchio och » argbiggan » Katarina.
Hr Hillberg, som för ett par år sedan spelade Petruchios roll på dåvarande Nya teatern, gaf nu om möjligt en i de minsta detaljer ännu mera utmejslad bild af den ve- ronesiske ädlingen och tuktomästaren.
Och att fru Hartman med afgjord framgång skilde sig från sin maktpåliggande uppgift — så vidt skild från hennes vanliga — derom torde ej vara mer än en åsigt.
De öfriga medspelande fylde likaledes väl sina plat- ser.
Stycket måste ses af alla, som älska god skåde- spelarekonst.
Svenska täatern gaf sistlidne torsdag för första gången » Seklernas nyårsnatt », sagospel i 1 akt af Gustaf af Geijerstam, samt » Byråkraten », komedi i 4 akter af G. von Moser, öfvers.
från tyskan.
På s. k. nyårspjeser har man ju i allmänhet ej några större fordringar, hvad deras inre värde beträffar, och troligen har förf.
af » Seklernas nyårsnatt » här ej heller framträdt med några anspråk.
Säkert är dock, att pjesen är väl hopkommen och gör god verkan, om det ock ej är svårt att uppleta svaga punkter i den samma.
Men bredvid dem har den ock att uppvisa lyckligt funna pointer.
Bland de i pjesen inlagda tablåerna gör sig isynnerhet den, som fram- ställer en revolutionsepisod, förträffligt gällande.
Det nuvarande och förra seklets gudinnor framställas väl af fröknarna B. Lundqvist och (?.
Lundeqvist.
Den senare, en ståtlig företeelse, uppträdde i denna pjes i sin första roll.
— Efterpjesen » Byråkraten » är tem- ligen långdragen, men har många roliga situationer och erhåller ett vårdadt utförande.
Särskildt vilja vi framhålla fru A. Lundberg som Ellen samt hrr Häuft, Varberg och Olsson som resp. grefve Meng, kamrer Lemke och Eberhard Meng.
Bifallet är hvarje afton lifligt.
Den 9 jan.
Fröken Fine.
Ett referat ur verkligheten af Georg Nordensvan.
(Forts.) Æ % n vinterdag fram emot juleu var det stryk- 4^ * r^ ning hemma i salen.
D å kom Otto, morbrors äldre bror, in.
» Jag har ett bref till dig », hviskar han, då syster Anna är borta och byter om jern vid strykugnen.
» Bref?
Till mig! » Det var något, som aldrig händt förr.
Hvem kunde skrifva bref till henne?
I r- \ I I k l I \ j \ J IN Annonser mottagas endast mot kontant liqvid i förskott af 2 5 öre pr 4 - spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under I krona.
» Det är från Axel.
Han ber helsa och frågar, om du vill ta ' emot det. » nu helsa vi, Fine och jag, på far och mor och systrar och utbedja oss er välsignelse. » » Ja, visst vill jag det. » Hvarpå hon stack brefvet i barmen, utan att någon märkte det.
Men pappa var ond och sade: » Sluta upp med detta opassande gyckel! » När de öfvertygades om, att det var allvar, blef det med ens förstämning, tystnad efter munterheten nyss.
» Detta är en sak, som ej afgöres så här i brådkastet.
Följ med mig du! » När Pappa och Axel blifvit ensamma, stoppade gubben en pipa, gick fram och tillbaka på golfvet, rökte, började sedan att tala: » Har du tänkt dig före, min gosse?
V e t din mor något om ditt tilltag?
Inte?
Hvad tror du, hon skall säga?
Hon har, som du vet, aldrig haft någon dragning till mig och de mina — och är, som du också vet, inte att leka med och att skrifva order för.
— Och har du tänkt på din position?
En fat- tig indelt officer!
Fine har artistbegåfning, och du känner till mina planer för henne.
Det är för henne, ser du, jag arbetar, för egen del väntar och hoppas jag numera in- genting och hennes syskon äro duktiga, här- diga flickor, som komma att finna plats för sig i verlden.
Det var mitt mål att i Fine se en aktad och ansedd artist.
Jag känner henne, du, hon skall aldrig tillfredsställas, om hon icke får utveckla sina krafter.
Hon är ännu barn och vet inte, hvilka skatter hon har i sin strupe, — ännu kvittrar hon som lärkan utan annat mål än att kvittra: att roa sig och oss.
Men hon skall växa ut, det kommer en tid, då hon skall fordra att få bli, det en gifmild natur ämnat henne till.
Vill du då, att hon skall känna sig bunden, en liten fru på ett kaptensboställe på landet — utan resurser, utsläpad, för- krympt?
Tänk dig för, det säger jag än en gång!
D u har gjort ditt för att väcka hen- nes anlag, visa nu att du verkligen vill hen- nes sanna lycka. » Morbror pratade och narrade flickorna att skratta.
Men nästa gång syster var borta vid strykugnen, passade han på och hviskade: » Om du vill lemna svar, så kom upp till mig. » Stackars lilla Fine var mycket orolig.
Var det inte orätt, det hon gjorde?
Hon hade ditintills aldrig haft någon hemlighet för sina föräldrar.
När hon gick upp på vinden med stärk- kjolarna, passade hon på, bröt brefvet och läste.
Det var ett friarbref.
Morbror Axel frå- gade, om hon ville dela hans lif.
Ville hon det, skulle han bli borta i två år, men när den tiden var förbi, då skulle han ha bröd att bjuda henne.
Till dess borde ingen få veta något om saken.
Hon var sexton år, han var trettio.
Han var löjtnant men väntade avancemang inom året.
Han var munter, sällskaplig och god, med lifliga bruna ögon.
H o n sv * arade natur- ligtvis ja, hon hade ju alltid varit fästad vid sin morbror, och hon ville vänta på honom, inte blott de två åren utan till lifvets slut.
Så hände det en dag, att hon blef inkallad till sin fader.
En af de resande artisterna, en ung tysk, hade friat till henne, och pappa ville ej lemna henne i okunnighet derom, fast han redan svarat nej på hennes vägnar.
De kände j u den unge mannen så litet, han såg bra ut och var virtuos på fiol — det var allt, hvad de visste om honom, Och Fine var bara barnet, hade ingen erfarenhet och intet förstånd, derför hade hennes för- äldrar svarat i hennes ställe, då friaren visat den takten att vända sig till dem i stället för att kollra bort barnet.
Fine var glad, att det blef som det blef — men på samma gång var hon ned- stämd.
Hon såg, att man betraktade henne som ett oansvarigt barn, hvars vilja och hvars känslor man ej behöfde taga i be- traktande.
Men snart slog hon bort alla ledsamma tankar, och lifvet i hemmet gick sin gång.
Och de två åren voro förbi.
Julbaket var i full fart i den stora varma bagarstugan.
Snön slog mot rutorna och blåsten hven utanför.
Då hördes bjellrors klang.
Hvem det kunde vara?
Syster fram till dörren, gläntade och tittade.
I det samma togs hon fast af ett par pels- klädda armar och svängdes rundt, föll häpen och förskräckt ned på en stol, hvarpå mor- bror Axel i sin stora pels sprang fram till Fine och svängde om med henne.
Men henne behöll han i sina armar.
Syster skrattade, mamma hade kommit ut och skrattade, han hade stormat in som ett yrväder, men han var alltid så frisk och rolig och välkommen.
» Få vi inte vara med? » ropade småflickorna omkring honom och ville dansa, de också, med björnen i pels.
» Min första helsning gäller fästmön — min lilla fästmö! » ropade han, strålande af glädje.
Fine visste inte, hur det gått till, men hon låg fortfarande i hans famn.
» Alltid är Axel full af spektakel, håll sig allvarsam nu munschör, — och se så ned- snögad flickan är. » Det var pappa, som äf- ven ditlockats af jublet.
» Jag är fullkomligt allvarsam », sade Axel och kastade af sig pels och pelsmössa.
» Och 13 Men de båda unga sågo saken med andra ögon.
Allt för att ega hvarandra, intet i lif- vet kunde ersätta det fattiga kaptensboställe på landet, som nu utgjorde deras mål.
Så kom verkligen förlofningen till stånd, och det beslöts, att Fine skulle resa upp till Stockholm för att sjunga, — hennes fader önskade det nu lifligare än någonsin, och hon sjelf också, ty Axel hade tjenstgöring der.
I Stockholm kunde hon inte bo bos någon annan än Axels mor, det hade varit opas- sande annat.
Axels moder, sträf, högdragen, otillgänglig, hade skarpt och kort nekat sitt bifall till förlofningen.
Men Axel hade tvun- git henne, och hon hade gifvit vika, men att det ej skett godvilligt, det visade hon i sitt dagliga uppförande mot Fine lika ofta som hon visade, att hon var ensam herre i sitt hus.
Hon hindrade Fine att råka Axel, skickade alltid in någon att hålla dem säll- skap, då de någon gång blifvit ensamma i ett rum, — helst var det då sin nittioåriga moder, hon valde till sällskap åt dem, och gumman gnälde och berättade om den disci- plin, som funnits inom hemmen i hennes ung- dom.
Då skulle barnen aldrig vågat, hvad de nu gjorde sig skyldiga till, dä fans det något, som hette barnslig lydnad.
Fine vågade aldrig visa sig på minsta sätt missnöjd, men vintern blef outhärdlig ej min- dre för Axel än för henne, och fram på vår- sidan frågade han henne derför en dag, om hon ville som han: gifta sig, nu genast, lefva med honom i små vilkor, men oberoende af alla andra.
Han lade in ansökan till kungs.
Den om
Med Iduns expedition är förenad Iduns uträttningsbyrå, hvilken gratis verkställer alla uppköp åt Iduns abonnenter i landsorten samt för öfrigt ständigheten att det var i lag förbjudet for så nära slägtingar att gifta sig med hvar- andra hade aldrig bekymrat dem.
— Axel var ju endast hennes styfmorbror och undan- tag från denna lag hade visst aldrig varit sällsynta.
Men till deras oerhörda förvåning blef de- ras ansökan afslagen.
På ett par assembléer under vintern hade Fine sjungit och väckt uppseende, en infly- telserik musikvän, som en gång presenterat henne för kronprinsessan Josephine, åtog sig nu hennes sak, kronprinsessan framförde frå- gan inför Karl Johan, men hans majestät, som var omusikalisk, var på dåligt lynne och svarade kort, att han ej kunde bryta lagens helgd.
Sjelf tog Fine mod till sig och gick upp till excellensen af W * * *, men fick af honom ett svar, som hon aldrig förlät honom.
» Ärendet har varit före, j a g kan inte ännu en gång upptaga hans majestäts dyrbara tid för en så obetydlig sak.
För öfrigt — mister du en, stå dig tusende åter, min söta. » (Han tog henne under hakan, men hon bara såg på honom, vände sig om och gick med en känsla af att nu var allt, allt förloradt.
Hennes föräldrar delade denna tanke.
Fa- dern, som var en framstående tillfällighetspoet, präntade sirligt några verser till kronprin- sessan och lät framlemna dem till henne som en gärd af tacksamhet för hvad hon velat göra för hans dotter.
Modern skref till Fine och förmanade henne till tålamod under pröf- ningarna, hvilka alltid leda till vårt bästa.
V å r a barn.
När bör, barnet lära sig läsa och skrifva?
Återigen har jag blifvit an- modad att undervisa ett barn ej fylda 6 år.
Hvad är att göra?
Stöta mig med föräldrarne kan jag ej, ty undervisnin- gen är min utkomstkälla; men då jag vet att barnet i en framtid kommer att lida derutaf, tager äfven jag mig friheten att gifva ett litet råd om bar- nens uppfostran.
I den största välmening tvingas bar- net, knappast fylda 5 år, att lära sig läsa och skrifva.
Ja, t. o. m.
4 års småttingar kunna mekaniskt efterapa be — a — ba, ge — a — ga.
Gores en liten anmärkning, ursäkta föräldrarne sig med, att barnet har endast hört det, eller det har lärt sig sjelf.
Följ- den af allt detta kommen I snart att sjelfva inse.
Älsken T edert barn, så låten I det aldrig börja att läsa och skrifva, förr än det har fylt 7 år.
Jag hör redan: nonsens, huru kan det vara möjligt!
Möjligt vore det, om I önsken det väl.
Af den mängd barn, som undervisas tidigt, finnes inte ett, som läser med nöje oeh som ej finner, att boken är en plåga, då deremot barn vid 7 års ålder finna i läsning lika stort nöje, som i hvilken som helst annan sysselsättning, för att man ej har tvingat dem i förtid.
Tänk bara efter.
Hvarför tvinga ej föräldrarne sina 5 år gamla barn att sticka strumpor, väfva mattor, utan endast läsa.
Hvarför misshandlas det vigtigaste i hela uppfostran?
Kanske mången svarar: » Jag vet ej, med hvad jag skall sysselsätta barnet, som ut- tröttar mig med frågor och stoj, der- för skickar jag det till skolan för att blifva af med det.
Eller antages en lärare, som får taga hand om det. » Tycken I, att det är rätt?
Jag har undervisat barn i olika ål- drar.
Endast de barn lärde sig fort att skrifva och läsa flytande, som voro fylda 7 år.
Deremot de barn, som började vid 5 års ålder, hade svårt att lära sig, ja, t. o. m. ett par år gingo IDUN tiil billigaste pris och på bästa sätt utför alia möjliga uppdrag till tjenst för Iduns ärade läsarinnor.
Båda föräldrarne bådo henne komma hem till dem.
Men Axels mor dolde ej, hur nöjd hon var.
Nu hade A x e l att välja.
Det stod ho- nom fritt att låta viga sig utomlands, det hade flera än han gjort, men då måste han taga afsked ur tjensten och bryta sig en ny bana i främmande land.
Men det vågade han ej, hvad skulle han lefva på, om han lemnade sin tjenst?
Fine kunde ej af hålla sig att tänka, att den tyske fiolinisten, som friat till henne, ej skulle begärt bättre än att med henne som sin hustru fri och obun- den få resa från land till land.
Men Axel var hvarken fri eller obunden, och af honom kunde hon ej fordra, att han skulle offra sin framtid och sitt fosterland för hennes skull.
Skiljas från henne ville han ej, fast hon satte det i fråga.
Det blef henne olidligt att lefva i hans moders hus, och pinsamt var det att numera visa sig i societeten och i de musi- kaliska kretsarna, der hon nått ett slags ryktbarhet såsom den alltid förlofvade men aldrig gifta mamsellen från vestkusten.
Hennes föräldrar bodde qvar i Göteborg, och nu hade hon varit hos dem ett år, då Axel också- reste dit i ett tjensteärende oeh följd af sin moder.
D e bytte häst vid en af de sista gästgifvargårdarna.
D å kom gäst- gifvarmor fram och berättade, att en häftig sjukdom grasserade i staden.
Det måtte vara farligt, eftersom folk reste bort derifrån i massor.
rit någon god mor mot Fine.
Men du skall lofva mig en sak, — att när jag dör, så skall jag få hvila bredvid henne i jorden. » Modren såg på honom med sin kalla, hvassa blick.
H o n var ond och häpen öfver hans oerhörda dristighet att tilltala henne på detta sätt.
Men vid hans sista ord yeknade hon.
» H v a d är det för fantasier? » frågade hon med dold rörelse och tillade, att när A x e l dör, då har hon legat länge i sin graf och kan inte uppfylla hans önskan.
» Jaja, men om mor lefver. » Sedan talade han inte mera om den saken.
Och de åkte in i Göteborg, der koleran brutit ut.
Nyheten derom hade ej hunnit till Stockholm, då de reste derifrån.
Fine hade fallit af och var inte rask.
Han gick ytterst nervös och orolig omkring i hem- met, uträttade sina sysslor men så besynner- ligt frånvarande och stillsamt, utan att tala med någon.
Hvar oeh en familj lefde nu isolerad, de förskräckligaste rykten om far- soten hade börjat sprida sig, och man läste in sig, rädd för smittan och rädd för hvar- andra.
Men Fine sitter vid fönstret och ser ut.
Hvar är han?
Hvarför kommer han inte?
Men söker förströ henne, men hvarken vill hon spela eller sjunga, utan hon går som i sömnen, genomskinligt blek, med de stora stirrande ögonen riktade ut — ut, om hon ej skall få se honom på gatan.
(Ports.)
» M o r », säger då A x e l till sin moder, när de åkte landsvägen fram.
» D u har inte va- om.
Jag märker på deras ansigten ett missnöje och att läslektionen är för dem en plåga.
Jag måste tillstå, att de hafva aldrig nekat mig att läsa, men också aldrig gjort det med nöje, då ett 7 års bara deremot finner i läsningen en riktig njutning.
Här kommer ej lätja i fråga, ty erbjuder jag barnet flätning, stickläggning, teckning m. m., är det ögonblickligen flitigt och intresserar sig deiför.
Hvems är felet, att barnet är trött vid läsning och ej vid andra arbeten?
Derför boren I inse, att om barnet ej börjar läsa, förr än det fyller 7 år, kunna föräldrarne tryggt lita på, att inom 6 månader läser det flytande.
Kanske någon frågar, hvarför precis 7 år?
Jag önskar bevis derpå.
Och deri hafven I fullkomligt rätt.
Upp- fostrare, iaktagen barnets utveckling, då insen I, att j u yngre barnet är, desto mindre urskiljer det föremålen.
T. ex. — när det ser en käpp, ber det att få rida på d e n; hvarför?
Jo, det ser i käppen en häst, emedan hästen är långsträckt och käppen likaså; eller får barnet tag i en bit sönderklipt papper, ögonblickligen jemföres det med en menniska, djur, byggnad, det beror på hvilket af föremålen, som roar barnet mest.
Ju äldre barnet blir, j u upp- märksammare blir det på sin omj » if- ning, och vid 5 års ålder kan det först börja jämföra eller åtskija de större föremålen; är detta ej hufvudsaken innan det börjar med abc t Huru for- drar man då af 4 — 5 års barn att ur- skilja c — e, 1 — t, m — n, å — ä o.s.
v., då förmågan att urskilja det ena från det andra når sin egentliga utveckling först vid 7 års ålder.
Öfvertygen Eder sjelfva, mina ärade läsarinnor, att ett 5 — 6 års barn (un- dantag finnes j u i allt) ej kan full- komligt jämföra eller åtskilja de min- dre föremålen, således boren I inse, att det att tvinga det att läsa i förtid är öfver dess krafter; derför finna de i läsningen en plåga.
Hvad gör ett år förr eller senare, man hinner nog blifva gammal i för- tid.
Inga.
14 Klädedräkten.
Vill man tala förstånd med qvinnorna angående klädedrägten, då talar man ofta om » rep i hängd mans hus », och jag har alltid funnit det mera otack- samt än något annat ämne, ty ingen vill bryta isen och visa sig i en så enkel och naturlig klädnad, som önsk- ligt vore, fastän många äro nog upp- lysta för att inse det dåraktiga och skadliga i modeslafveriet.
Om nn t. ex. jag säger rent ut, att turnyren är af- skyvärdt ful, narraktig och ett före- mål för alla mäns sannskyldiga åtlöje; så kommer i morgon en modist och påstår, att » den ska ' vara, och ju större dess elegantare ».
Och då står jag här med all min vishet — • slagen, beseg- rad!
Alltså — det enda hopp, som återstår i denna sak, är: att qvinnor- nas sjelfständighet och förnuft dock slutligen bli mogna, och att de då be- sluta sig för att visa sig i ett omhölje, som angifver deras inre värde och ej såsom hittills, tvärt om.
Moster Karin.
1 Matlagning.
Fyld gädda är mycket omtyckt af herrar och tillagas sålunda: fjella gäd- dan, flå sedan af skinnet och akta, att det dervid ej går sönder; tvätta derpå gäddan väl ren, afskrapa derpå fisk- köttet från skinn och ben och hacka det fint.
Blöt skorpor i mjölk, 3 skor- por och 3 ägg till 2 skalp, gädda, litet muskotblomma tillsättes, socker, hvit- peppar och för lökvänner fin hackad rödlök.
Blanda allt detta väl, stoppa det i skinnet (ej för hårdt, ty då spric- ker det).
Hvad som blir öfver kan knytas in i en gardinlapp.
Kokas som fisk; benet och lefvern få koka med.
Till såsen spädes en del af spadet med 2 ä 3 äggulor och litet grädde; den får ej koka sedan gulorna äro ivispade.
Litet franskt vin, om så önskas, eller sherry tillsättes.
Kalmarprenumerant.
För att få delikata köttbullar böra husmödrarne ej försumma att minst \ timma arbeta köttet till köttbullarne med mjölk; ej heller bör man glömma af en sk » d potatismjöl.
Pudding och köttbullar bli derigenom utmärkta.
Ätven brukar jag låta bullarne koka eu stund i buljong eller, i brist derpå, i vatten med litet salt; när de kallnat, bryner jag dem och sätter buljongen till såsen.
Kalmarprenumerant.
Hushållet.
Att bevara potatis.
Man lägger den ungefär fyra fot hög i källaren och betäcker den med 1 fot högt halmlager.
Halmen blir ofvantill helt och hållet våt, medan den nedtill äfvensom pota- tisen är torr.
När frost inträffar, till- slutes källaren väl, och först i början af april insläpper man frisk luft i den- samma och aftäcker halmen.
Denna är då våt och oren, men potatisen torr.
Lotten.
Att återgifva frusen medvurst sin goda beskaffenhet.
Man sätter ett kärl med brunnsvatten i en lindrigt uppvärmd kammare, lägger medvursten deri och låter den ligga, tills isskorpan, som satt sig omkring skinnet, åter upptinat.
Men emedan, med frosten, äfven saltet blifvit ursuget, sticker man med en gaffel hål på flera ställen i skinnet och låter korfven ligga i saltvatten flera dagar.
Kanelbröd.
" B smör arbetas väl.
Sedan tillsättes 1 ägg, ' k S socker, 4 lod sötmandel, 2 lod kanel, 1 lod kar- demumma, 1 ' S mjöl.
En knifsudd pottaska iröres före mjölet.
Degen utkaflas.
Sofia.
Husdjuren.
Emot blek- och vattensot hos får.
Man blandar salt, aska och kli tillsammans och gifver fåren detta om aftonen före fodret.
Man kan äfven inblanda tusen- gyllen eller malört, dock är detta icke alldeles nödvändigt.
Äfvenledes är nyt- tigt att här och der inblanda en god näfve pulveriserade enbär i hackelse- fodret, hvarigenom utdunstningen be- fordras; men krita och kalk få härvid ej användas.
Med detta foder fortfares
VI vilja särskildt fästa uppmärksamheten pä Iduns lämplighet för plats- sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom för alla öfriga slags i 3 — 4 veckor, då fåren vanligtvis be- finna sig på bättringsvägen och kunna fördraga kornhalm; med samma kan gröpefodringen och bruket af krita upp- höra.
— Lutdrick och torr fodring fort- fares med, tills ögonådrorna och huden förlorat sin blekhet, hvilket är tecken till åter inträdande hälsa.
Godt gräs, god ärt- eller vickerhalm, men isynnerhet kornhalm och torrt löf, äro ett ypperligt foder för af blek- eller vattensot lidande får, men råg är deri högst skadlig, me- dan de deremot utan men kunna födas med råghalm.
Isynnerhet måste man undvika fuktiga betesfält, emedan eljes alla botemedel förgäfves användas.
Victoria.
Fönsterträdg-ården.
Sticklingar.
Det är nu på tiden att tänka på att skaffa sig sticklingar af de blommor, som man under loppet af sommaren vill hafva att blomma i fönstret eller i trädgården, om man har en sådan.
De allmännaste och bästa rumväxter, som man lättast kan uppdraga på detta sätt i januari och februari månader, äro fuchsior, pelar- gonier, heliotroper och verbenor.
Stick- lingarne tagas från öfvervintrade äldre exemplar, som man vanligen för en ringa summa kan erhålla hos träd- gårdsmästaren.
Sidoskott äro de bästa, och man bör laga att de blifva skurna till.
2 a 3 tums längd med ett rakt snitt tätt under ett blad eller en knopp (ögat).
Om det nedersta stycket, som skares af sticklingen, är så långt, att det på det samma finnes ett par » ögon », kan detta stycke också brukas som stickling; dock måste snittet upptill göras snedt.
Pelargoniumsticklingar kunna således godt delas i flera stycken, när hvar och en af dem har två » ö g o n »; men denna sort bör alltid ligga en dag, innan de sättas i jorden, för att snitt- såret skall kunna torka in litet och på så sätt skyddas mot förruttnelse.
Hvarje slags plantor må helst hafva sin kruka, men det behöfves icke.
Det kan stå flere exemplar i hvarje kruka, men de få icke beröra hvar andra; ej heller få de sättas djupare än hvad som är högst nödvändigt för att icke falla om kull.
Det är en erfarenhet, att sticklingar, som stå närmast kan- ten, lyckas bäst.
l På botten af en 6 — 7 tum hög kruka lägges först ett tumtjockt lager af små sten eller skärfvor för att leda bort öfverflödig fuktighet.
Derefter ett jord- lager af ungefär 3 tums tjocklek, be- stående af fint siktad och lös mulljord, blandad med lika så mycket hafssand, som först bör sköljas ur i varmt vat- ten för att få bort alla saltpartiklar.
Jorden tryckes väl fast om stieklin- garne, då man sätter ned dem.
Slut- ligen vattnas de rikligt med icke allt för kallt vatten.
För " att ytterligare bevara en jemn temperatur och fuktig luft lägges ett stycke fönsterglas öfver krukan, och den ställes bort i ett fön- ster, der sticklingarne få ljus men icke sol.
När man efter ungefär 3 veckors förlopp, sedan sticklingarne börjat växa och slagit rot, ombesörjer man att gifva dem frisk luft genom att lätta på glaspläten om dagen.
Efter hand växa de upp, så att plåten får helt och hållet borttagas, och derefter be- höfva de ej heller något skydd.
Stick- lingar, som sättas vid denna tid skola i början eller i midten af april om- planteras hvar i sin kruka.
Under rotutvecklingen skall man endast sörja för, att jorden ej blir torr, samt att alla vissnade och rödaktiga blad af- lägsnas.
Kosor och toflelblommor för- ökas också rätt bra genom sticklingar, och dessa behöfva icke afskäras under en knopp.
Murgröna och nerium förökas lättast, om sticklingarne sättas i vatten, tills de slagit rötter.
I februari bör man äfven omplan- D U annonser söm beröra familjekretsen.
- Annonser mottagas endast genom S. Gumælius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
N tera gummiträdet och ara ' ian, om det så behöfves.
Jorden bör blandas med litet torfmull och skakas väl ned mel- lan rötterna.
D o c k får omplantering icke ske, om plantorna allaredan hafva begynt att skjuta skott.
» La flcuristei).
S 17 U Guld- C H A o c h Silvermedaljer.
R S u c h a r d ' s E D Läkareråd.
Une malade.
1).
I vetenskaplig mening linnas inga » slemsjukdomar, » således ej heller några specialister.
En abnormt förökad sleinafsönd- ring kan förekomma vid en mängd olika sjuk- domar, k vadan naturligtvis äfven botemedlen variera allt efier det organ, som är sjakt, och det sätt, hvarpå det är sjukt.
— Någon allmän » förslemning » känner icke läkareve- tenskapen till.
2).
Hvem har lärt er ett så heroiskt medel?
På sin höjd kan detta an- vändas några gånger, men då af läkare.
Vänd er till specialist.
3).
Enligt allmänhetens tanke i alla sjukdomar, men i sjelfva verket i ingen.
— Hvad vi tänka om » Botemedel mot för- slemning », kan ni se af svaret på frågan 1).
— Ja, om ni snür er för hårdt.
— Till spe- cialist i hudsjukdomar.
Homo.
Dagliga tvättningar med vatten samt mellan läggande af litet borsyrebomull.
2).
Tvättningar meu kallt vatten morgon och afton; i värsta fall 30° sittbad en gäng dagli- gun under några veckor.
och andra menderas.
dessertchocolader rekom- S u c h a r d ' s Fabriksmärke.
S U C H A Innehållsförteckning: Sonja Kovalevski; en qvinlig vetenskaps- idkare (med porträtt).
— Jag vill ej i toner binda.
.
.
Dikt af Birger Mörner.
— I kras.
Skymningsstämning belönad med 3:dje pris i Iduns 4:de pristäfling af Julia Klingström.
— En modern qvinnosjukdom.
Af Marta.
— Tillkännagifvande.
— Om vidskepelse och skrock etc. Af Dolly Roon.
— Tre ting, — Arbetsdagar oeh hvilostunder.
— Teater och musik.
— Fröken Fine.
Ett referat ur verk- ligheten.
Af Georg Nordensvan.
Thea B. Ingnid hvarje qväll en salva af 1 del faldt svafvel på 10 delar lanolin.
Är ni i Öfrigt icke frisk, så är om ert förslag att i sommar besöka en badort intet annat än godt att säga.
Nr.
Tre delar vatten och fyra delar mjölk.
Öka mjölken blott obetydligt, tills gossen blir ett half år.
Först efter nionde månaden bor mjölken ges outspädd.
Både mjölken och vattnet skola uppkokas, innan de blandas.
Vilhelmina.
Försök en salva af 1 del hvit prceoipitat på 10 delar vaselin, ingniden qväll och morgon.
Kb.
Nr.
Vi våga ej utan undersökning yttra oss om ett så inveckladt fall.
Är det er verk- ligen icke möjligt att rådfråga lämplig läkare i Stockholm?
A n n o n s e r.
Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under 1 kr.
R [19] En ung flicka af god familj (prest- dotter) önskar nu genast eller till våren plats såsom sällskap eller ock att gå frun till handa.
Den sökande är van vid alla inom hus förefallande göro- mål.
Svar torde godhetsfullt sändas till » S.
C. S. », Sandsjö station.
pj Svar.
N:r i 45.
I kära damer, edra pretentioner ä ' ofta allt för hårda för en man.
Nog mycket lärs er i vår tids pensioner, men rysligt mycket återstår, minsann!
Skicklig musiklärarinna önskar plats i fam. att underv.
i musik och biträda i hvad inom hemmet förefaller.
Upp- lysningar lemnas 22 Djurgårdsslätten af H.
Zerl.
[20J Bland alla högre bildade nationer man toleransen alltid lofvärd fann; och med en lämplig serie lektioner i denna dygd ni skulle nog gå an.
Hur ofta af en nyck blott I beröfven en stackars man hans enda fröjd " i lifvet, den enda njutning, som han kärast höll!
F i a t s i en bättre famtlj önskas för en 18-årig flicka att lära husliga göromål.
gträng uppsigt erfordras.
Svar med prisupp- gift tändes till » Veritas », Iduns annons- byrå, Stockholm.
[16] En smula öfverseende I öfven mot mannens svaghet!
Minns, att I bedrifvit den första gång — att han i synden föll.
En olycklig ungkarl.
Breflåda.
S F a b r i k s l e k t r i s eller Mot fritt vi vre ett halft års tid ön- skar ett ordentligt fruntimmer, som genomgått dubbel italiensk bokföring, plats som praktiserande elev på do- mare-, bruks- eller grosshandelskontor.
Svar till » Anna », Kristianstad, p. r.
[13] En musikalisk flicka önskar snarast plats i Stockholm eller landsorten som sällskap, lektris eller musiklärarinna.
Svar torde godhetsfullt sändas till » A.
», Borås, poste restante.
njj Plats som lärarinna i familj eller att undervisa pr timme önskas af en ung flicka, kunnig i vanliga skoläm- nen, språk, musik, handslöjd samt alla slags finare handarbeten.
Goda betyg och referenser kunna företes.
Svar till » G.
T. » å denna tidnings byrå.
[s] En musikalisk, bildad flicka önskar sig plats som guvernant.
Undervisn, kan meddelas i språk, målning o. hand- arbeten.
Goda betygsreferenser.
Svar till D:r A. Sterner, Linköping.
(G.
10273) [10].
En flicka, som med goda betyg ge- nomgått fullständigt elementarläroverk samt Smedmans handelsskola, önskar plats som bilräde å kontor, helst i landsorten.
Benägna svar adresseras t.
» Nitton år », Falun, p. r. Keferen- ser finnas.
(G. nj [9j [il] DIVERSE.
En lärarinna — 22 år — önskar med första plats att undervisa i van- liga skolämnen (icke främmande språk) samt musik.
Den sökande, hvilken eger vana både som lärarinna och lektris, har god helsa och gladt lynne samt har utgått från ett mycket godt hem.
Anspråken äro ej stora.
De bästa rekommendationer kunna före- tes.
Närmare upplysningar kunna er- hållas genom Iduns Redaktion, dit svar, märkta &gt;K.
H. », ock torde ställas.
tets] U t s t y r s l a r.
C D C D En ung, anspråkslös flicka önskar plats i en bättre familj, ej allt för långt fr. Göteborg, att gå frun till handa samt vara till sällskap åt den samma och l o i öfrigt deltaga i förefallande lättare göromål.
I brist på en sådan plats önskas anställning vid handel.
Ringa pretentioner.
Ett snart svar afvaktas.
Adress för vidare meddelande genom Literatör B. Strömberg, Göteborg.
D o k t o r A.
r o C s ä l l s k a p.
F ö r s ä l j n i n g s - M a g a s i n, f ö r.
Plats familj önskar en flicka med goda referenser.
Genom korrespondens med fru Carolina Svensson, Södertelge, lemnas erforderliga upplysningar.
[17] L ä r a r i n n a, Leo — Leo.
Edert poem vittnar om goda anlag, i all synnerhet när man tager hänsyn till er ålder.
Atskillig öfning och mognad tarfvas dock ännu.
C.
L Fläckebo.
Priset för Idun sänd till Amerika hvarannan vecka blir 5 kr.
30 Öre för helt år.
Såg.
Ni har nog i det hela rätt i er åsigt, att en del af frågorna emellanåt förefaller skäligen obetydlig och naiv, men Red.
anser sig ej böra undertrycka dem, sä länge de äro något så när rimliga, för att ej begå någon mannamän på denna fria afdelning.
Marta.
Insänd er adress så skola vi honorera artikeln.
Välkommen åter med mera!
N.
H.
Edra dikter utmärka sig genom ett vackert språk och ledig versbebandling; Ni eger utan tvifvel goda förutsättningar för poetisk diktning.
Vi skola i något kommande nummer begagna oss af det sända.
Red.
L D PLATSSÖKANDE.
En ung bättre flicka söker plats i en god familj för att taga hand om barnen — samt om så önskas hjelpa dem med lexor.
Ar för öfrigl villig att gå frun tillhanda med sömnad o. d.
Svar till » Lilli, » Örebro poste restante.
Nemo.
Som » gasbildning i magsäcken » icke är någon sjukdom, utan blott ett symptom, så beror det naturligtvis på arten af de sjukliga förändringarna, hur det onda bör behandlas.
D:r - d.
S p e c i a l - a f f ä r C a c a o p u l v e r, Cacao Soluble, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på |, \ och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af Suchard ' s Cacaopulver får man 100 koppar på I kilo.
[21] 20-årig moder.
Ni gör klokast i att ännu ett par månader ge henne så godt som ute- Våra barn.
— Klädedrägten.
— Matlagning.
slutande mjölk, men försatt med ungefär — Hushållet.
— Husdjuren.
— Fönsterträd- hälften vatten.
Efter nio månader kan ni ge gården.
— Läkareråd.
— Svar.
— Breflåda.
mjölken outspädd, men börja ej före tionde månaden med annan föda.
— Sjelf bör ni förtära rikligt med oskummad, god mjölk samt dess utom ägg och kött.
H C h o c o l a t.
Suchard ' s Praliner, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines — K —.
Fortsätt oafbrutet med det lefnads- sätt, ni börjat.
Ät om qvällarne blott obe- tydligt och ej för sent.
Laga, att ni har jemn afföring för hvarje dag, drick på morgonen 1 å 2 glas marienbadervatten.
Vänta ännu en tid med att taga bromnatrium.
Tag, om det behöfver användas, 1 gram hvarje qväll.
Är ni forsigtig med dieten, så skadas ej magen, om ni ej fortsätter för länge med medlet i fråga.
— Men detaljerade föreskrifter för edra obehag kunna vi, af lätt insedda skäl, ej här lemna.
A.
Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga Suchard ' s Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
O A f z e l i u s Lilla Vattugatan 24, 9-10 oeh 2-3.
Företrädesvis mag- och hudsjukdo- mar.
[505] D o k t o r C a r l F l e n s b u r g 14 Lilla V a t t u g a t a n 14.
Hvardagar ' / z3 — ' / z^.
Helgdagar 10 — 11.
Behandlar företrädesvis domar, 15 B U T " A L M D S t o c k h o l m, [8 9 1] Barnsjuk- par]
Tidn.
kostar endast en kr.
för qvartalét, befordringsafg;.
Inberäknad.
Anordnar hvarje qvartal pristäflingar for sina prenumeranter.
| P \ i I k j I LJ vJ IN Annonser mottagas genom S. Qumællus annonsbyrå tocn / lo * redaktionen till 2 5 öre pr 4-spaltig petitrad (= 10 stafvelser).
Lifförsäkring ' till verkliga Associationen 0 4 t (Mutual R e s e r v e erbjuder på beqväma betalningsvilkor kostnaden.
för Ömsesidig Lifförsäkring F u n d L i f e A s s o c i a t i o n i ~New York) JLfßorsältring till verkliga kostnaden (= ungefär hälften af kostnaderna i bolagen enligt gamla systemet) med faststälda maximipremier, grundade på erfarenheten inom lifförsäkringsrörelsen.
•p O " » 5 Inga aktieegare, som taga vinsten, eller andra in- tressenter, som dela öfverskottet.
Absolut säkerhet.
Iakttagande af försigtighetsåtgärder för att omöjlig- göra spekulation eller bedrägeri.
Prospekter ii &lt;J o ® och vidare Bestämda årsafgifter till bestridande af förvaltnings- kostnaderna.
Försäkring till nettokostnad enligt åldersskala och till ungefär hälften af kostnaderna vid det gamla systemet.
upplysningar pä begäran.
r 61 IIP Drottninggatan 5 1 9] T J U L A N D E R &amp; C:o, 61 3 tr. u p p 55 få härmed rekommerv O Q 4 W 0 P&gt; p dera sin nya, V i n o r Fotografei enligt Med nutidens fordringar.
största högaktning f1 T L rJLr — ------ jr^^rnJ Lririitirrijin PJUTPJETPJUI pibinJ tn nJ [nl IS e M e t e r t a b e l l k o r t i plånboksformat, omfattande de 4 af- delningarne af Metersystemet, med så väl förvandlings- som prisberäknings- tabeller, hvarå äfven kan anbringas tryck af firma, affär m. m., utgifna af undertecknad, säljas med påtryckt firma etc. eller detaljpriset (5 öre) till netto kr.
26 och u t a n kr.
17 för 1,000 kort.
Dubbla kort kr.
30 och 2 2; vid större parti betydlig rabatt.
Order emot re- missa utföres genast.
Prof gratis mot porto.
Eug.
Forsman, Stockholm.
[4] En ung flicka önskar blifva inackor- derad i en treflig familj på landet för att lära matlagning och handarbeten.
Svar till » Milli », Vexiö, p.
r., inom två månader.
[15J Svenska Konstväfnader 9 • 3 4 H fn|inruIjfii] uirciETifltnniLnp] innJL rt JinJliir ~ - ~ " - El CD ii och S p i r i t u o s a.
utföres o m s o r g s f u l l t Skriftlig undervisning i stenografi.
(Arends ' system) erhålles af skicklig Prima fjellfågel, till ovanligt billigt lärarinna mot insändande af 15 kronor pris, finnes i E. ".
Lundbergs Lax- och jemte noggrann adressuppgift till Eed.
af Idun.
[566] .Fågelhandel, salustånd N:o 90, Öster- malms saluhallar.
[is] P 55, Särskildt framhålles: finare C h a m p.
- C o g n a c från de förnämsta firmor, flere år här i lager, B o r d e a u x - v i n e r af välkända firmor samt h v i t t P o r t v i n, särdeles omtyckt.
[313] F å g * e 1, 8 = Drottninggatan rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska tidsenliga N 9 Aiim.
Telefon: 8 4 3 7.
Hufvudkontor för Sverge, Norge och Danmark i Stockholm: V a s a g a t a n 2 2 A.
O m b u d antagas.
Direktör: J o h a n M i l l e n.
O tv Sträng sparsamhet i alla riktningar.
Beqväma betalningsvilkor förförsäkringstagare, med bestämdt maximibelopp.
Vistelseort utomlands och utrikes resor förorsaka inga extra kostnader.
t. och B r o d e r i e r.
Yllestramaljer, alla färger, Garn och SiZ&amp;e.
Förklädestyger, ylle och bomull.
Ä k t a färg-er.
Originalmönster.
B ä s t a materialier, Beställningar ulfmas å Mattor, Draperier m. m. i hvilken stil som önskas.
Moderata priser.
Stockholm, Drottninggatan 36.
Tillverkningsort: Lund (Thora Kulle).
Göteborg Filial: (Svenska industrimaga- sinet.)
[37] t t i n a l r A m m a i l f l o i i u e välsorteradt lager Siden-g §| X u C J 1 0 I I l.
I I I.
C I l U.
t 7 X ÄLC » halsdukar, Blomsterkort, S y - | Hj behör, Spetsar, Näsdukar, Strumpor, Kammar och Borstar samt ut- a H märkta Snörlif.
Anne Marie Richter, jf §| Ordensbands- &amp; Sidenaffär, jf jjd [14] 5 Slorkyrkobrinken 5. j | Fru J, Gullbergs Ramlösa Plantskola.
Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slag plantskoleartiklar D A N S I N S T I T U T är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888.
[522] N. P- (Brunkebergstorg n:r 2) börjar vårkursen omkring 15 — 20 januari.
Lektionstider som förut.
Utmärkt noggrann och allvarlig undervisning.
Förstärkta lärarekrafter.
Jensen.
Fru Gullbergs Dansinstitut är centralt beläget: B r u n k e b e r g s t o r g n:r 2, 2 t r.
Landsortsboar.
Undertecknad åtager sig uträttandet af hvarjehanda uppdrag, såsom uppköp af matvaror och allt som hörer till fruntimmers- och barntoaletten, tapis- seriarbeten m. m. Profver å tyger anskaffas.
Förfärdigandet af klädningar ombesörjes.
Samvetsgrant bemötande.
Val af goda varor.
D e r så önskas, sändas varorna mot postförskott eller efterkraf.
Provision 3 %, dock intet uppdrag under 50 öre.
Postadress: Engelbrektsgatan 31 A.
Telegrafadress: Ströms, Stockholm.
Maria Ström, [261] född Klockhoff.
A n m ä l n i n g a r till deltagande i vårkursen böra göras i god tid före kursens början och mottagas dagligen i lärarinnans privata bostad: Vestmannagatan 33, % tr. Biträdande lärarinna: Josefine Gullberg, Frkn Augusta Johannesen.
[12] född Johannesen.
16 För riksdagsman med fru finnes en möblerad dublett.
Underrättelse hos fru Dahl, Brunkebergsgatan 3 B, inpå gården, 2 | tr. upp.
[7] J.
G. Hammars väl Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla med veke 4 — 6 kr., extra so- lida 7 — 8 kr., med 2 vekar 12 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] J.
G. HAMMAH, 30 Malmskilnadsgatan K u r s i klädsömnad gifves af undertecknad för ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- färdiga egna klädningar.
Bernadina Nicodemi, Barnhusgatan 4, 1 tr. upp öfver g.
[135] O b s e r v e r a!
För att bereda dels sysselsättning, dels sällskap åt en vuxen dotter ön- skas några inackorderingar i ett godt hem, beläget i en ovanligt helsosam trakt i mellersta Sverge, 10 minuters väg från stad.
Helst önskas få mot- taga några ijnga flickor eller barn i skolåldern.
A t dessa sistnämnda lem- nas undervisning i alla vanliga skol- ämnen.
Svari bref till » Inackordering », Iduns expedition, Stockholm.
[6] * % Ny remontantros för 1 8 8 9, benämd Oscar II, König von Schwe- den, försändes i maj 1889 i ori- ginal-vinterförädlingar för kr.
6 pr st. med emballage.
Fullstän- dig beskrifning på begäran franko.
Beställningar mottagas från och med i dag.
Helsingborg den 20 dec.
1888.
[608] JV.
P. Jensen.
Vårt i:a Hushålls-, Pariser " och I n t u b i - K a f f e, hvars godhet menderas garanteras, h o s hvarje rekom- sparsam hus- moder.
Stockholms Kaffe-Aktiebolag, N:r 4 Klara östra gata n:r 4.
T228] STOCKHOLM, GEKNANDTS BOKTBYCKEM-AKTIEBOLAG
