# ID: svediakorp-per697
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,042
# sentences: 769
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 26 april 1889 N:r 17.
Tidningen kostar Byra: Klarabergsgatan 54, en endast 1 krona för qvartalet.
tr.
Annons pris: 25 öre Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
postarvodet inberäknadt.
pr petitrad (= 10 stafvelser).
Träffas å byrån kl. 10 — 11 Ingen lösnummerförsäljning.
t öt- aä-n-llta- ^ a ^ o t duemRa- ^oCllefc Dt-öjeiD, %Ö / J&amp;$&amp;ftM ', - otD Din- at-ifca- Bä-DD ^ Daa.
cfå- d t f t j da- Amä / t-barnt men do^cj inoc.iv icrie af / ftLD r-öjeic-, Dta / BCoc- äcttTa / iv öDet * a&amp;xcj.
; Det ä-t, Aotcj, s o m .slx^x-fiev, ocla.
Det äx- amcti-ta- d i g S^öt- visao ti-PE cjoDjk BePictcj .. jxn-A en tancj; aj?
dtötxe uäxDe ocn- D^u-p, ä-n- Den- Ont a-tt oc-lv Aorn.
{löjet-, Dier | / u - t4teSöw) ^^f ' Detta- nxeD OfH cjet / ni-ncr- Du- o^ » Pä-i^De må- i&gt;a / ta- ä-teAtoDen- på- Di-n &lt;^x,cc^, ooH dPciat på- dPcigb t$ \, aXZ - ua-n-Dta- d i n a jax-De, §Bx^vé vi jwaäta n i m n e l; Det-utaj '.
2) eb uat- Dttt lljei / tad aDePdflap, * oiia- näixDe i Hä-iL / feli- - fy-ettan tilT Dig, jluat- - fi / oaD Du- v trjdtfiet uexJiat tn-gen- flän-De, Din- ecyen (lanD Det lc-fle Rännet- T men- De ^ett-aic-rile, a t m e Begtåta fick; ocn- ePänDe Dig- t Delta ögon$Pi-cfi.
.
.
J o h a n N o r d l i n g.
och Allm.
Telef.
6 1 4 7.
i — 5.
2:dra årg.
Utsrifningrstid: Prenumeration sker: hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag på fredagen, ut- gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söckendag.
I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å S t a d s - postens hufvudkontor, i bokladorna s a m t ä tidningskontoren
Idun u t k o m m e r I h u f v u d s t a d e n h v a r j e h e l g f r i f r e d a g o c h k o s t a r f ö r e t t qvartal e n d a s t I krona, postarvodet Inberäknadt.
— Från faderns debet.
an talade om barnuppfostran och dess vanskligheter, dess utsigter att lyckas och dess benägenhet att misslyckas.
Vår äma- ble värd berömde sig af att aldrig ha bråkat med teorier och system, barnen hade fått myc- ken kärlek, och förmaningar, afpassade för tillfället.
Hans hustru instämde: » endast så behandlade kunna barnen bli fullt naturliga. » En och annan opponerade sig utan att dock klargöra sina egna åsigter.
Från ett soffhörn höjde en liten fru sin stämma: » jag undrar, hvilken som har mest för- måga att uppfostra, — mannen eller qvinnan? » » Det har qvinnan förstås! » — » Det har nog mannen! » — » Ja, tänk på alla förolyckade morsgrisar! » hördes från olika håll.
En gammal doktor tog till ordet: » I de flesta familjer är mannen äldre och mera in- tellektuelt utvecklad än hustrun.
Han borde sålunda ha ett mera juste omdöme och mindre partiskhet.
Likväl få vi vara glada, om hu- strun besörjer uppfostran. » » Hvarför det? » » Annars bli ej barnen uppfostrade alls, vet jag!
Min erfarenhet är den, att männen bry sig katten så litet om sin afkomma under dess första barndom, detta sagdt till pappornas evin- nerliga skam.
När barnet hunnit ett stycke på väg, blifvit några år, anser sig fadern vara skyldig att biträda vid dess » oppdragelse », men hans ingripande inskränker sig till mer eller mindre hård aga emellanåt, det är allt.
Först när barnen blifvit stora nog att hålla fäderna sällskap, försvinner denna besynnerliga likgil- tighet å deras sida.
Hur ofta har jag ej frå- gat män efter deras småttingar och fått till svar: » det der har jag inte riktigt reda på, ungarna sköter mamma, det förstår hon bäst.
&gt; » Herr doktor, ni glömmer alldeles, att män- nens tid är upptagen af arbete », sade en myn- dig affärsman.
» Nej, det tror jag ej, att jag glömmer.
De flesta män ha en viss, bestämd arbetstid, som lemnar dem rätt mycken ledighet att syssla med sina barn, om blott hågen funnes.
Men saken är den, att barnavården är besvärlig, och fäderna ha från äldsta tider tyckt den vara tråkig.
Derför lemnades den åt slafvinnorna — hustrun inberäknad.
Så går det till än i dag.
» Under tidernas lopp har den nedärfda vanan att befria sig från detta ofta mindre nöjsamma bestyr hos männen grundat den åsigten, att de sakna förmåga och handlag att sköta ett spädt barn.
Ja, det haf gått så långt, — horribile dictu — • att fadern anser såsom menligt för sin värdighet att pyssla med sin lille.
» Har jag ej sett fäder, som om de skola knyta en ren haklapp på lillan, taga på sig en min af godmodig sjelfbelåtenhet, som om den berömvärda handlingen genast skulle no- teras der uppe. » » Så är det lyckligtvis inte hos oss! » utro- pade värdinnan.
» Under alla åren har min Gustaf hjelpt mig att bada och sköta barnen och burit dem om nätterna för att spara mina krafter. » » Helt enkelt hans pligt », sade doktorn.
. » Naturligtvis » genmälde en ung notarie, » bör fadern sysselsätta sig med sina barn, men ro- len af barnjungfru är dock ej den, som han företrädesvis bör åtaga sig.
Hur skola barnen kunna ha den sanna vördnaden för en far, som knäpper deras kängor och agerar en slags pass-opp.
Nej, fadern bör vara deras själs le- dare, ej deras tjensteande. » Notarien slöt fast tillsammans läpparna efter de sista orden, som uttalats långsamt.
— i | pv L / I I LJ \ | IN Tidningen innehåller nästan uteslutande originalbidrag.
— U p p g i f å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t n a m n o c h a d r e s s s a m t e r l ä g g en k r o n a, så er- » Ja, det skall jag säga er, min herre », ut- brast doktorn och slog handen mot knäet, » att det är den, som putsar barnet och kammar och tvättar det, det är den och endast den, som kommer rätt underfund med detsamma!
Och att förstå sig på barnet, genomskåda det, se der grunden för all uppfostran!
Hvarför äro de så sällsynta dessa lyckliga familjer, der barnen genom kärlek och förtroende äro tätt sammanslutna med föräldrarne?
Och hvarför äro de så talrika dessa fall, der modern måste vara medlare mellan en uppretad fader och en trotsig son?
Mina vänner, vi ha nog litet hvar hört talas om uppvuxna barn, som bru- tit familjebanden och vind för våg drifvit ut i verlden och förolyckats. » » Rå föräldrarne för det?
Händer ej sådant äfven hos de förträffligaste föräldrar?
Det är så modernt hu att framställa alla misslyckade individer såsom offer för dålig behandling och dåliga samhällsförhållanden.
Att taga elaka barns parti är en malplacerad menniskokärlek. » » Det förhållande jag ville påvisa — eller rättare missförhållande — borde beaktas af alla fäder », började doktorn ånyo, utan att bry sig om notariens sista yttrande.
» Om fadern toge liflig del i sitt barns skötsel och uppfostran under dess första år, skulle de å ömse sidor lära att förstå hvar andra.
Låt vara, att den far, som tar fram torra strumpor åt pysen och matar honom vid middagsbordet, ej blir före- mål för så skygg vördnad och förstummande respekt som den, hvilken blott sällan inskrider i barnets verld.
Men, mitt herrskap, hvarför öfverskatta den vördnad, som framkallas genom karbasen?
Den korta tid, då stryk kan an- vändas, är snart förbi.
Var då respekten ej grundad på annat än aga, förbytes undergifven- heten snart i skoningslös kritik och längtan att bli » gubbens » regemente qvitt.
Nej bar- nets vördnad bör vara grundad på dess akt- ning för faderns moraliska egenskaper, då växer den år från år.
Men dessa egenskaper kan barnet icke uppfatta utan att väl känna sin far.
För öfrigt vinner en far aldrig lättare sitt barns kärlek än genom uppoffrande ömhet och omvårdnad.
Ju mindre fadern är egoist gent emot sina små, dess rikare belöning får han en gång.
När vi sjelfva göra oss den frågan: » hurudan var min far mot mig, då jag var liten », den, hvilkens inre då sväller af oändlig tacksamhet, han fick genom sin faders kärlek en skatt af lycka, en värmande rikedom i sitt inre, hvilken törljufvar hans lif. » » Vet ni herr doktor », inföll en äldre herre, » att det är först nu, tjugufem år försent, som jag rätt fått syn på det vigtiga ämnet: huru man bör vårda sina efterkommande.
När jag var ung man och ung far älskade jag liksom nu varmt mina barn, men min kärlek skulle gagnat dem betydligt mera, om mitt förstånd varit mer upplyst i fråga om barnavård.
Det borde varit min skyldighet att studera helso- vårdslära, att taga reda på, hvad barn böra äta, huru barn böra vara klädda, huru barna- kroppar böra utvecklas.
Men härom var jag lika okunnig som om barnens själslif.
Mina små voro klena och ha ej heller som uppvuxna blifvit särdeles kraftiga.
Hvad deras moraliska egenskaper angår, hafva de visserligen aldrig giort mig någon sorg, tack vare Guds hjelp och min hustrus förmåga att handhafva dem, men jag handlade orätt, när jag lät min hustru ensam bära våra gemensamma pligter mot bar- nen.
Nu på ålderdomen plåga mig svåra sjelfförebråelser.
Jag har gjort mina barn orätt, det är ingen tröst för mig, att jag ej visste, huru jag annorlunda skulle handla.
Felet ligger just i denna ovetenhet, hvartill den ena för- äldragenerationen efter den andra gör sig skyl- dig.
Jag bokstafligen sörjer, när jag ser, hur unga fäder med den gladaste nonchalans kasta ifrån sig vården om den unga plantan åt hvem som helst, som är till hands att vara trädr gårdsmästare. » Den unga frun i soffan tog sin gamle väns hand: » Hvad det gör godt att höra någon låta sitt samvete tala.
Det lockar till ödmjukhet och sjelfanklagelse.
Men jag förvånade mig, att höra er tala så, ni, käre farbror, som har sådan glädje af edra barn! » » Ja, mina barn hade goda anlag, och jag behandlade dem som en riktig klåpare.
Det kunde ha gått galet! » » Mitt herrskap », började doktorn ånyo, » låtom oss komma öfverens om ett gemensamt arbete: att verka för en snar förändring till det bättre på barnavårdens område, särskildt derutinnan att fadern ej i minsta mån fritager sig från sitt ansvar och sin pligt samt att föräldrarna gemensamt och grundligt sätta sig in i vilkoren för en liten menniskovarelses sunda utveckling. » Doktorns förslag antogs och kommer nog att, åtminstone hos några, bära frukt.
Genom hela lifvet följer oss den själ, som bildades i vår barndom; lycklig den, hvars både själ och kropp lärt att lefva rätt!
F. S. Qvinnbgymnastik.
En serie uppsatser efter » Vort Hjem ».
I. Hi§l) e bemödanden, som under senare år e ^ ^ i gjorts för att skaffa äfven qvinnorna här hemma tillfälle att gifva sina kroppar nödig utveckling, ha redan börjat bära frukt.
Den gamla fordomen, att det är » oqvinligt » att företaga kroppsöfningar, är grundligt ut- rotad.
D e växande kraf, som ställas på qvinnornas andliga verksamhet, ha ändtligen tvungit dem att äfven ge litet akt på sin kroppsliga utveckling.
De ha vunnit den erfarenheten, att i och med det samma krop- pen icke fungerar normalt, blir man mindre » upplagd » för andlig sysselsättning; man blir nervös och orolig och tynges af det arbete, man under normala förhållanden med lätthet skulle ha utfört.
Men arbetet måste göras; det väntar icke, till dess man blir » upp- lagd ».
Antingen det nu är fråga om en exa- men, som skall tagas, eller kontorsgöromål, som skola uträttas, så gäller det att hålla stången och icke sacka bakut, eljes utfyller nog snart konkurrensen den lediga platsen.
Något måste göras, men hvad?
Först för- söker man naturligtvis hjelpa upp saken ge- nom att taga en promenad, detta omtyckta universalmedel mot allt slags ondt.
Nu kan ju icke nekas, att rörelse i fria luften är något utomordentligt gagneligt och uppfri- skande, när motionen kan företagas timvis minst en gång dagligen och, väl att märka, i fullkomligt ren luft.
Men hur många äro i tillfälle att offra den nödiga tiden härför, äfven om vädret icke lägger något hinder i vägen?
D e flesta få nöjas med att trippa omkring en half timmas tid, tyngda och be- svärade af sina öfverplagg, och detta ej alls i Guds fria natur, utan på stadens mer eller mindre qvalmiga gator.
Hela denna motion kommer egentligen blott benen till godo, medan armarnes, ryggens och bröstets musk- ler hållas i nästan fullständig hvila.
Och dock behöfva dessa senare rörelse fullt [ut så
nållea ett .tummar I veckan under hela qvartalet.
För hvarje 5-tal abon- nenter, s o m s a m l a s, o c h f ö r h v i l k a a f g l f t e n I n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f väl som benens muskler, hvilka man ju dock alltid blir nödgad att något sysselsätta.
Den så kallade » spatsergångeu » kan alltså vis- serligen sägas vara bättre än ingenting, men ej heller en smula mer.
I äldre tider, då lifvet rörde sig i lugnare former och qvinnans verksamhet till det mesta föll inom husets fyra väggar, då den » stilla » qvinligheten var slägtetsj ideal, kunde hon måhända nöjas med den smula rörelse, som en daglig spatsertur eller de husliga sysslorna erbjödo.
Men nu då tidens ström allt mer och mer griper qvinnan, hvarför skulle hon icke då rusta sig till kampen?
Det är ej nog med att man ger henne större kunskaper.
Hon skall ej ens kunna tillegna sig dessa kunskaper, om ej den lekamliga utvecklingen följer med.
Kroppen är nu en gång själens bärare.
Den skall visserligen vara andens tjenare, men försummar jag mina tjenares behof, då skall ovilkorligen den tidpunkt komma, att han uppsäger mig sin tjenst.
En slapp fysik vållar andlig slapphet.
Om man ej sörjer för, att blodet rullar raskt i ådrorna, kan man ej heller begära, att det skall tillföra den nödiga näringen till hjernan, och så går det klent med hjernans arbete.
Visste qvinnorna blott, hvilken fond af väl- befinnande och lifsmod en smula rationelt drifna kroppsöfningar kan skapa, skulle de i ännu större utsträckning söka gymnastikun- dervisning.
Mycket är visserligen vunnet, men målet är icke nådt, förr än alla, hvilkas sysselsättning ej förskaffar dem behöfliga kroppsliga rörelser, kommit derhän, att de då söka den på annan väg.
V i veta nu mycket väl, att ett synnerligen stort antal qvinnor af skilda skäl aldrig vill inlåta sig på att taga egentlig gymnastikun- dervisning; men derför behöfva de icke rent af underlåta att taga någon liten hänsyn till sin lekamliga utveckling.
Det följer af sig sjelft, att en kunnig undervisning af en ut- bildad och erfaren lärarinna alltid är det bästa; men der en dylik undervisning icke står att få, skulle dock några enkla, men rationella gymnastiköfningar på egen hand göra godt gagn.
V i ämna derför i snarast kommande num- mer af Idun i text och bild gifva några an- visningar för de qvinnor, som på egen hand önska drifva litet rationel gymnastik.
Det kan tör hända kosta en del sjelföfver- vinnelse att göra början, men om saken gripes an med en smula energi, skall resultatet snart visa sig.
V i skola endast välja rörelser, som en hvar kan företaga i sitt hem, och så noga som möjligt göra reda för, både huru hvarje särskild rörelse skall utföras, och hvad som afses med den samma.
Pastor Osterraanns föredrag.
Några af invändningar Referenten.
" lijiSledan jag i tvänne föregående nummer af Jir^K I d u n refererat hufvudinnehållet af pa- stor Rodolph Ostermanns tvänne föredrag om » Qvinnans ställning », kan jag icke under- låta att fästa mina läsarinnors uppmärksamhet på den inkonseqvens, som gör sig gällande vid föleläsarens framställning, af hvad som faktiskt är qvinnans rättmätiga fordran i afseende på sjelfständighet, sjelfbestämmanderätt och öfriga menskliga rättigheter, som hittills förbehållits mannen allena, och det bruk hon faktiskt bör i r-N I \ J | i ki \ J IN I d u n, erhålles e&lt;t g r a t l a e x e m p l a r f ö r hela den tid, u n d e r hvilken a b o n n e m e n t e t räcker.
A r o d e a a m l a d e a b o n n e n t e r n a f ä r r e än 5, t o r d e p r e n u m e r » göra af dessa henne rättvisligen tillkommande rättigheter.
Jag vill så mycket skarpare betona denna föreläsarens sjelfmotsägelse, emedan den är så ytterst betecknande för menuiskors — isynner- het mäns — sätt att behandla qvinnofrågan.
Den blir i deras händer icke en fråga om rättvisa och realitet utan om smak och ideella fördomar.
Få äro dock så barnafromt ärliga som pa- stor Ostermann.
Alla veta de, hurudan de vilja hafva qvin- nan, för att hon skall motsvara deras egna in- tressen, men för att förläna sken af rättmätig- het åt den stränga begränsning de gifva åt qvinnans verksamhet gifva de oss falska för- utsättningar, såsom exempelvis, att qvinnans fysik, hennes begåfning, hennes naturliga an- lag och — ej minst — hennes » qvinlighet » göra henne olämplig för hvarje annan roll, än den man hittills funnit i sitt intresse att låta henne spela.
.
Pastor Ostermann är ärligare.
Han utgår ifrån hvad han såsom sannings- sökande samhällsfilosof funnit vara sant och rätt, nämligen att — enligt hvad » historiens vitnesbörd och våra dagars erfarenhet intyga » — qvinnans begåfning icke hindrar henne att » göra anspråk på en mera framskjuten plats i samhället, än den som hittills tillerkänts henne ».
» Hon kan fordra social och politisk likstäl lighet med mannen; hon kan fordra tillträde till alla lifsomräden med rätt att följa sina an- lag och utofva dem i alla de yrken, embeten och sysselsättningar, som hittills förbehållits det andra starkare könet. » Se härom första föredraget.
I det andra deremot möter oss föreläsaren- mannen, som, insnärjd i denne senares alla ärfda och förvärfda fördomar, icke kan släppa det gamla häfdvunna qvinnoidealet, som är de fleste mäns dröm: en blid och hängifven va- relse, som lefver, tänker och verkar endast för och genom mannen, som lojalt erkänner sin djupa underlägsenhet (utom förstås i skön- hetens, behagens och — toffelväldets herra- dömen) och som tacksamt underkastar sig hans välvilliga beskydd och ledning.
Att nu tänka sig dsnna harmoniska sam- mansättning af en del engel, en del barn och en del slafvinna plötsligt byta hamn och bli bara — menniska bär mannen emot.
Och så vädjar han till qvinnans ädelmod, hennes ofta besjungna offervillighet och säger: visser- ligen måste jag i sanningens namn medgifva, att du har alla de der rättigheterna och för- mögenheterna, men för min och alla välsig- nade mäns skull nedlägg din fordran på de förra och afstå från bruket af de senare och låt allt blifva vid det gamla 1 Vill du skaffa dig kunskaper, nå väl, sä gör det för att bli för oss en intiessantare vän, ett angenämare sällskap.
Våga dig blott icke ut i lifvet på egen hand, ty då väntar dig vår ringaktning, hvaremot vi vörda din svaghet.
Vill du her- ska, så styr verlden genom oss.
Lef för oss, tänk genom oss och göm dig bakom oss!
— Sådan är föreläsarens vädjan till våra » qvin- !iga » instinkter.
Han hotar, smeker och ler, allt för att bevisa oss otillbörligheten i den längtan, som i vår tid gripit vårt kön, att fri- göra sig ur det beroende förhållande, i hvilket de flesta qvinnor f. n. stå till en eller flere män.
Männen, som sjelfva äro så ytterst känsliga på detta område, hvilkas diktan och traktan medvetet och klart allt ifrån gossåren går ut på, att så snart som möjligt blifva oberoende, bli » sin egen herre », kunna de icke tänka sig att en qvinna kan känna det samma?
Hvilken är ynglingens dröm?
— Oberoende.
— Hvad är mannens stolthet, sjelfständighet och styrka?
— Hans oberoende.
— Hvad förskaffar honom aktning och inflytande?
— Återigen hans obe- roende.
Då deremot vårt förakt, medlidande eller till och med vårt löje icke sparas på den, som blott är sin fars son, sin brors bror eller sin hustrus man, han må såsom sådan vaia aldrig så hängifven eller angenäm och tjenst- aktig.
Deras heder räcker dock icke till för honom längre än under ungdoms- och läroåren.
Hvarför skall man hafva ett annat mått för bedömandet af qvinlig heder?
Hvarför skall hon genom hela lifvet hedras för andras för- tjenster, njuta frukterna af andras oberoende, men deremot förnekas att känna glädjen, till- ftedsställelsen och tryggheten vid att skapa sig ett eget.
Huru förvillande för rättsbegreppen och huru orättvist!
En man, som arbetar, sträfvar och trotsar sig fram, trots alla motgångar, hinder och med- täflare — » heder åt honom », heter det.
— En qvinna, som gör sammaledes — » vår ring- aktning åt henne », försäkrar pastor Ostermann.
Hennes qvinliga nimbus filas bort mot vår grofhet, menar han.
Jag beklagar, att han tror vår qvinlighet sitta så löst, vara en fernissa, som endast kan bibehållas i väl stängda boningsrum.
För min del hoppas jag, att » qvinligheten » är vårt väsens innersta kärna och följaktligen icke kan nötas bort.
Tvärt om skall vid en sådan nötning det komma i dagen, som är det verkligt äkta och bestående i » qvinligheten ».
Ett annat tungt vägande skäl för sin åsigt om qvinnans uppgift att tillbakadraget och stilla verka i det tysta tror sig pastor Oster- mann finna deri, att qvinnan skall vara barnens — framtidens — uppfostrarinna.
Med bästa vilja kan jag ur denna synpunkt icke fram- tvinga annat än ett skriande skäl mot hans uppfattning.
Framtidens, barnens, döttrarnas och sönernas uppfostrarinna — hvad kan i högre grad vara henne af nöden än lifserfarenhet, än en sjelf- förväfvad kännedom om den verld, för hvilken hon skall uppfostra kommande generationer?
Hur skall hon kunna uppfostra andra för ett lif, som hon aldrig sjelf har left, härda dem för öden och stärka dem mot faror, om hvilkas tillvaro hon sväfvar i lycklig okunnighet?
De mödrar, som aldrig pröfvat lifvets allvar utom hemmet, hvad kunna de i regel göra för sina barn?
I de flesta fall intet utöfver att vagga dem på sina armar, akta dem för stötar, kläda och mata dem.
Sedan blir det skolan, som får gifva dem kunskaper, kamraterna och slumpen, som får bilda deras sinnen.
Och ännu icke fullvuxna skola barnen drabbas af den olyckan att märka en klyfta mellan sig och sin mor, emedan hon står i en annan verld än deras.
Pastor Ostermann uppdrog i sitt föredrag en paralell emellan de mödrar, som stanna i hem- met och vaka öfver barnen, och dem, som egna sin tid åt göromål utom hemmet och sålunda tvingas att lemna barnen åt — guvernanten • — » en sorglig företeelse, hvars olyckor jag icke behöfver förklara för mina åhörarinnor », sade han.
Månne han icke här gjorde sig skyldig till ett tvåfaldigt misstag — åtminstone vid betrak- tande af svenska förhållanden?
Jag tror för det första, att guvernanten oftast är en vida bättre uppfostrarinna än modern.
Hon är oftast — icke alltid — danad ' och begåfvad för sitt kall, hvilket modern oftast icke är; hennes intresse är koncentreradt på
on s k e å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g f r å n a l l a o m r å d e n f ö r q v i n l i g verksamhet mottagas med tacksamhet.
E n d a s t en s i d a a f p a p p e r e t b ö r denrja enda uppgift, under det moderns är splittradt på tusen ting; hennes omdöme är icke förblindadt af moderskärleken, men under- stödt af hennes kunskaper och den vakna blick, som gerna förvärfvas af den, som, sjelf i en be- roende ställning, kommer i beröring med främ- mande menniskor.
Guvernantuppfostran synes mig derför icke vara ett så bedröfligt ting, som pastor Ostermann håller före.
För det andra tror jag icke, att det är de mödrar, som syssla med arbete utom hemmet, som mest skada sina barn — naturligtvis från- räknadt de fattiga dagsverkshustrurna, om hvilka dock ej här kan bli fråga, de ha minsann inga guvernanter till sina ställföreträderskor — utan de mödrar, som flacka från nöje till nöje och vexla bort mot glitter och sällskapsnöjen den smula guld i karaktären, som de skulle gifvit i mödernegåfva åt sina små.
Men dessa äro de minst emaneiperade.
* ^ Gu / ' do.
En åkerbrukskoloni för små fattiga, värnlösa barn liar, såsom vi förut meddelat, fröken Concordia Löf- ving satt sig före att upprätta, och att hon här vid lag lägger i dagen ett nit oeh en uppoffring af tid och möda, som äro ytterst sällsynta, det vet en hvar.
Hennes senaste åtgärd är anordnandet af en hasar, hvilken skall gå af stapeln den 8 och 9 inst.
maj, och som kommer att bjuda på åtskilliga öfverrask- ningar.
För det synnerligen goda syftet har helt nyligen utsändts ett upprop, undertecknadt, utom af fröken Concordia Löfving, af den i dessa dagar till sorg för så många hjelpbehöfvande bortgångna prin- sessan Eugenie och ett antal varmhjertade qvinnor.
I detta upprop uppmanas en hvar att bidraga till den goda sakens framgång, vare sig med penningar eller föremål af säljbar beskaffenhet.
De minsta bi- drag äro välkomna.
V i äro öTvertygade om, att en stor del af Iduns läsarinnor med glädje skola be- gagna tillfället att på ena eller andra sättet bidraga till det goda ändamålets vinrjande.
Gåfvorna böra före basårens öppnande iolemnas hos fröken Löfving, Nybrogatan 11 B, eller till någon annan af de tal- rika undertecknarinnorna, hvilkas namn och adresser återfinnas i de dagliga tidningarna.
F r å n v å r a badorter.
En Marstrandssejour sommaren 1887.
Af Silah.
Prisbelönad vid Iduns femte täfling.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
l a n beskyller i allmänhet qvinnan för att uteslutande kokettera för mannen, men att så ej är förhållandet märks bäst i Mar- strands badhus.
Kostymernas färger öfverensstämma så väl med det i koketta badmössor fängslade håret, och under stundom ser man en liten skönhet, hvilken mycket länge uppehåller sig på trap- pan för att låta beundra sig i sin vackra tri- eotdrägt, som tydligt framhäfver kroppens mjuka linier.
Här och der ligga unga flickor, likt hvilande najader, behagfullt utsträckta på vat- tenytan, andra kasta sig med ett djerft språng i hafvet, hvirfiande upp en hel kaskad af glän- sande vattenstrålar, och åter här och der synes ett rosigt flickansigte sticka upp ur vågorna.
Barnens bassäng är mycket talrikt besökt, oeh de små ungarne aro verkligen förtjusande, så snart de inte skrika.
Efter badet rusa alla upp i bergen oeh hoppa omkring på klippaf- i I r- \ |_ / I I U Kl IN användas och marginal lemnas.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e alltid noga a n g l f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g d i s k r e t i o n f r å n r e d a k t i o n e n s sida p å r ä k n a s satserna, till dess normal kroppsvärme åter inträdt.
- För dem, som ej tåla att begagna de kalla baden, finnes ett förträffligt varmbadhus, som är mycket anlitadt.
— — — En ä två gån- ger i veckan arrangerar direktionen » pie nios » ut till de närbelägna öarna, då man utau rin- gaste besvär och med helt obetydlig kostnad kan påräkna en förtjusande dag.
Affärden sker kotteri-vis i segelbåtar, då man förkortar vägen genom att sjunga eller berätta roliga historier.
Sången tar sig här synnerligen väl ut, och klipporna kasta ett rent och klingande eko efter sångaren.
Eikliga förfriskningar serveras vid framkomsten till någon af öarna, musiken blå- ser upp en franeaise, och snart är ungdomen i full gång.
De äldre damerna och herrarne slå sig ned på improviserade bänkar, och kri- tiken blir väl understundom skarp nog, men hvad behöfver man väl bry sig derom?
Hvar på Guds gröna jo:d finnas ej små intriger och små skandaler?
Och en badort är ju en syn- nerligen tacksam jordmon derför.
— — När man sedan far hem om aftonen för en sakta bris, afbrännas raketer från de flesta af bå- tarne, och under hurrarop och i den festliga- ste sinnesstämning tägar man upp till » Alp- hyddan » för att på ett värdigt sätt afsluta da- gen med en glad supé.
— — Kanske ett af de behagligaste nöjena i Marstrand äro de s. k.
» musikaftnarne på sjön ».
Artiga kaval- jerer anskaffa en segelbåt, hvilkens master och reling prydas med kulörta lyktor.
Champagne, drufvor och cakes stufvas in i akterskåpet, och dermed äro alla förberedelser vidtagna.
Vid 9-tiden på aftonen vimlar hamnen af hundratals segelbåtar och tusentals kulörta lyk- tor, och då och då stiger en raket med ett fräsande ljud mot aftonhimlen.
Bland allt detta sorl och lif brusa musikens tonvågor fram, än starka, än dämpade, allt efter som man närmar och fjärmar sig derifrån.
Ack, hvilka lustiga sceuer man kan blifva vittne till!
En segelbåt utan lyktor är i allmänhet ett ganska misstänkt föremål.
Ett par unga, lyck- liga menniskor sitta som oftast deri och njuta af bvar andras sällskap i den alldeles oriktiga tanken, att ingen ser dem, ty, o ve, en illvillig, kanske afundsam person låter helt plötsligt en raket stiga upp just öfver denna båt, - och lika plötsligt dragas händer, som råkat på villospår, till baka till sina rätta egare.
Men i sjelfva verket är en sådan afton förtjusande.
En sysselsättning, som flitigt anlitas, är fiske.
Man hyr dagen förut en fiskarbåt och beger sig ut vid 8-tiden på morgonen, i allmänhet utåt » Klädesholmarne », der det bästa fisket är att tillgå.
Båtens egare anskaffar några slags öfvertåg af oljeduk, refvar, bete m. m., och har man tur, kan man draga upp ända till 30 stora glänsande fiskar i timmen.
Fiskarfolket är ett kraftigt, gediget och gud- fruktigt folk, ärligt som guld.
Det är för resten anmärkningsvärdt för denna lilla ö, att ej i mannaminne en stöld der blif- vit begången; man lemnar sina nycklar uti lådor och dörrar, och aldrig behöfver man frukta för vare sig tjufnad eller prejeri.
— — — Segelbåtarne äro alla däckade, mycket pryd- liga och beqväma, men rulla otäckt i sjögång.
Största antalet badgäster ligger ute på sjön hela förmiddagarne, men de, som ej äro dess lifligare Neptuni-dyrkare, ligga hellre uppe bland bergen och gassa sig i det härliga solskenet.
Marstrands klimat är sommartiden tvifvelsutan det härligaste i Sverige.
Aldrig för varmt oeh aldrig för kallt, luften ljum och mild till framåt kl. 2 på nätterna.
Danssoaréer gifvas 3 ä 4 gånger i veckan, då man grundligt roar sig, och mellan danserna promenerar man i parkalléerna, derefter supe- rar man på » Alphyddan » i kotterier under musikens än jublande, än svärmiska toner.
Se- dan händer, att man gör » stora promenaden » ut till » Kruthuset » i ett gudomligt månsken, längs hafvet, som här stundom bryter sig i bränningar mot klipporna och fradgande och brusande kastar hvita skumstänk högt upp på land, stundom ligger stilla med somnad våg — endast månstrålarne glittra och darra på dess ytta.
Grottor och bänkar befinna sig här och der vid vägen, öfverallt träffar man på grupper af menniskor, och understundom tränga tonerna af en mansqvartett från klipporna mäktigt fram genom nattens tystnad.
Stundom, men ganska sällan ser man en bärstol, buren af några kraftiga åboar.
Ett blekt, magert ansigte blickar undrande och sorgset en till mötes, och på ett ögonblick dör leendetbort vid åsynen af den bjerta motsats, som lifvet här erbjuder: å ena sidan sprittande lif och lefnadskraft, å andra sjukdom och ho- tande död; för resten, — hvem vet, — kanske går man sjelf ett liknande öde till mötes — ingen anar ju, hvad framtiden bär i sitt sköte.
I den lilla vackra kyrkan hållas utmärkta morgonböner af framstående predikanter, och tillfälle att deltaga i körsång finnes trenne gån- ger i veckan.
Som jag ej sjelf begagnar mig af någon lä- karevård, kan jag ej yttra mig derom, men har jag all anledning tro den vara utmärkt.
Jag har nu sagt en hel del om Marstrand — visserligen kunde jag utförligare berört den ekonomiska sidan af en sejour derstädes, men de, som önska en detaljerad underrättelse här- om, hafva endast att under kamrer Silfversvans adress reqvirera ett prospekt öfver badanstalten, — och vill jag nu sluta med det rådet, att hvar och en, som har godt om pengar och dessutom tid att fara bort öfver sommaren, ställer kosan till Marstrand; jag tror ej att någon skall ångra att hafva tillbringat några veckor på denna förtjusande lilla ö, som likt en hafsdrottning sticker sitt fästningskrönta huf- vud upp ur böljorna.
God ton.
lll^lamerna kunna träda in i ett rum med parasollen, men paraplyn sätter man från sig i tamburen.
Herrarne sätta alltid ifrån sig sina käppar och, om det ej är en allt för flyktig visit, äfven sina öfverplagg.
En herre sätter sig aldrig bredvid en ung flicka i en soffa, med mindre de äro goda bekanta; om han likafullt gör det, bör hon gifva honom en liten lektion genom att under en eller annan förevändning resa sig.
Om husets fru är något till åren kommen, kan hon anmoda en herre, som är på visit att taga plats bredvid sig i soffan, men herrn bör icke göra det utan uppmaning.
En herre på visit bör icke i närvaro af andra personer, som äro komna i samma ärende, öfverräcka en dam någon present.
Om han medför exempelvis en bukett, låter han deDna stanna i tamburen och öfverlemnar den först, när de andra lemnat rummet.
Det hör r.rmligen ej till god ton att direkt eller indirekt säga de andra, att de kommit med tomma händer.
En dam frågar aldrig en man, hur han befinner sig, om ej i det fall att vederbörande
M-inusKripi, s o m e j a n t a g e s till I n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s ä v l d a p o r t o b l - fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
är mycket gammal eller öfverstått en farlig sjukdom.
För öfrigt förekommer det mig bäst, att man vid visiter, då många personer äro till städes, hvilka ej äro intima bekanta, aldrig bringar sådana ämnen på tal, som blott intressera några få och måste förefalla de andra skäligen tråkiga.
Det hör ej till god ton att afböja, när en herre bjuder armen — bekanta är här natur- ligtvis icke tal om.
Emellanåt kan det j u vara mindre behagligt, men man får ärran gera det så, att herrn icke får anledning dertill, hvilket visserligen ibland kan vara kinkigt nog, om ej rent af omöjligt.
En dam behöfver ej hysa betänkligheter för att mottaga en hjelpande hand från en herre, som hon ej känner, vid urstigandet ur en spårvagn, omnibus eller slikt, om blott denne ser ut som en hyfsad menniska.
Det kan ju hända, att denne herre blott ser ut att vara det eller det, men hvad betyder detta?
Min fru, ni som har söner på 12, 14 eller 16 år, ni bör aldrig tillåta, att dessa undandraga sig nödvändiga höflighetsformer gent emot sina farmödrar, tanter eller systrar.
Få de först vana att visa höfiighet mot sina närmaste, följer sedan af sig sjelft, att de visa sig höfviska och förekommande äfven mot främmande.
Teater och musik.
Kungl.
operan återupptog i förra veckan Meyer- beers klangfulla o c h storslagna opera » Huge- notterna ».
Utförandet var på det hela taget för- träffligt; men som en stjerna bland de öfriga glänste fru Östberg i drottning Margaretas parti.
Säkerligen har detta oerhördt svåra, men för en sångerska af första rang så tacksamma parli aldrig å denna scen erhållit ett mera briljant och vårdadt utföranda Fru O. har här lagt en ny o c h skön lager till sina föregående.
Om någonsin, var här den inkastade lagerkransen på sin plats.
Fröken Klemming sjöng Valentine ' s ganska for- drande parti alltigenom musikaliskt och på det i alla afseenden redbara och omsorgsfulla sätt, som man är van att finna hos henne.
En bättre repre- sentant än fröken Karlsohn som page Urbain får man leta efter.
Hennes entrée i första akten var charmant.
— Bland herrarne utmärkte sig i främsta rummet hr Sellman, hvilken i Raouls parti upp- trädde som gäst.
Något svag i början, sjöng hr S. som vanligt snart upp sig.
Bland de öfriga torde nämnas hrr Sellergren, Linden o c h Ström- berg som resp. grefve de Saint-Bris, grefve de Nevers och Marcel.
Hofkapellet, till hvars pen- sionskassas förmån operan sistl. onsdag gafs, skötte sig som vanligt under hofkapellmästare Nordqvists ledning utmärkt.
På lördagen i denna vecka gifves f. f. g. efter längre tids hvila Andreas Hallens opera » Harald Viking » med hr Brun i titelrollen.
K. dramatiska teatern.
A denna teater afslutar fru Hennings i morgon torsdag sitt med en så ovanlig och så välförtjent framgång krönta gäst- spel, j Vildanden » gifves då liksom i dag onsdag.
Svenska teatern gaf i går tisdag ett nytt stycke, » Maria Magdalena, » inför en ganska fåtalig publik, hvaraf säkerligen en stor del hade mycket mun- tert trots det gripande sorgespel, som på scenen afvecklade sig.
Allvarsamt taladt, kunna vi san- nerligen ej förstå, huru man kunnat upptaga ett dylikt så alltigenom gammalmodigt och förlegadt stycke.
Teaterns ledare borde hafva bättre an- vändning för de skådespelarkrafter, som stå till buds.
Det är nog ej med något vidare intresse, de hänge sig åt ett arbete, hvarpå de — det hafva de nog från början insett — ej kunnat be- räkna att skörda någon vidare berömmelse.
Till de uppträdandes heder må dock nämnas, att de i sina respektive roller s o m vanligt nedlagt ett sam- vetsgrant arbete.
Särskildt gäller detta hr Nils- •son och fröken Lundqcist.
Vasateatern har återupptagit » Fatinitza ».
Den nätta operetten, en bland de .bättre i sitt slag, i p \ | i kl I Ly LJ IN pr A n n o n s e r m o t t a g a s e n d a s t m o t k o n t a n t llqvld I f ö r s k o t t a f 2 5 ö r e 4_ spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen a n n o n s införes under I krona.
har de aftnar den gifvits rönt lifligt bifall af den talrika publiken.
Största förtjensten härför till- kommer naturligtvis fröken Anna Pettersson, titel- rollens innehafvarinna.
Men äfven de öfriga hufvudrolierna äro i goda händer.
Filharmoniska sällskapet gifver i dag onsdag en intressant konsert å k. operan.
Matiné gifves instundande söndag i Berns ' salong af violinisten Edvin Sjöberg.
Bland de biträdande märkas hofsångerskan grefvinnan Mathilda Taube, f. Grabow, m. fl.
framstående förmågor.
Den 24 april.
Ett storstadsbarn.
Berättelse för Idun af Johan plordling.
(Forts.) | | | s §) e t var nästan som om Ruth sökte en «H ?p grym sjelfplågeriets vällust i detta illa- sinnade sqvaller, sysslolösa tungors - lättsinniga väfnad af sanning och lögn.
Så hade de då dömt henne, de få som kände honom, den gamle, och henne sjelf!
Och hon hade hela tiden hållit sig fjerran, låtit » pappa Rebolledo » i öfvergifven ensamhet gå grafven till mötes och gifvit förtalet rättfärdigande och näring!
I detta ögonblick, bestormad af slika tan- kar och känslor, kände den unga qvinnan, som dock för fosterfadern gifvit så mycket: sin barndoms tillgifvenhet, sina flickårs kärlek och derpå — till sist — hela sin framtid — hon kände nu sitt inre genombäfvas af omät- liga sjelfforebråelsers qval, medan marken brände uuder hennes fötter att fort nog komma derhän att få taga åter vid den offergerning, hon lemnat.
På det yttersta Östermalm funnos då ännu några oansenliga armodets ruckel, som med förtviflans seghet hängde sig fast vid randen af klippan, medan storstadens breda avenyer, snörrätt som tunnlar, sprängde sig fram genom stengrunden nedan deras vacklande fötter och det hotfulla jätteledet af moderna stenkaserner i jemn linie från dag till dag ryckte närmare att trampa ned och röja undan, hvad gammalt och bräckligt var.
Ett af dessa, bofälligare om möjligt än något af de andra, beboddes sedan mannaminne af en förfallen, gammal drinkare, som enligt sägen i yngre år skulle sett bättre dagar — han hade varit en på sin tid rätt uppburen och lofvande musiker — men hvilken under de senaste trettio åren lefvat på hvad stunden gifvit af andras barm- hertighet.
Något litet renskrifning af noter då och då, som någon mindre anspråksfull amatörförening lemnade - honom, och en del qvacksalfvande i all smyg bland förstadens fattiga och okunniga befolkning utgjorde hans enda förtjenst.
Sedan » pappa Rebolledo » gått från gård och grund uppe i Hornskroken hade en egen- domlig slump en dag på krogen fört honom samman med denne värdige broder i Bacchus; en gång förr i sin välstånds dagar hade de bägge männen något kommit i beröring, fastän nu många år skilt dem åt.
Pappa Rebolledo hade ännu någon liten summa qvar, den hans kreditorer af barmhertighet lemnat honom åter, när gården realiseredes.
Det var ett härligt fynd för » musikanten » — så benämdes den andre af grannar och bekante i dagligt tal.
Återseendets glädje bekräftades med ett grund- ligt rus; slutet på det hela blef, att de två flyttade tillsammans.
Så länge pappa Rebolledos slantar varade, lefdes ett lif i sus och dus, sådant det gamla nästet icke sett maken till på många god ' dagar.
Men sedan dess voro nu gångna flere långa år.
De månadtliga penningesäudnin- garne, som äfverlemnades till den gamle koristen genom församlingens pastor, uteblefvo, sedan de börjat, dock aldrig och satte de två supbröderna i tillfälle att lefva ett jemförelse- vis bekymmersfritt lif.
När ändtligen Ruth och Klara, efter mycket frågande och sökande, funnit rätt väg, måste de låta droskan stanna ett långt stycke ifrån, innan de hunnit fram.
Här spärrades gatan plötsligt af en bergvägg, och hvarje farbar väg upphörde.
Regnet forsade nu ned i ström- mar, och uppe ifrån berget, på hvilket de fallfärdiga, gråa kojorna sågo än mera sorg- modiga ut än vanligt genom vattnets flor, sqvalade smutsiga floder med stickor, grus och strå ned öfver gata och trottoar.
För Ruth och hennes oroliga hjertas ifver hade dock allt detta mindre än intet att betyda, ja, hon egnade det ej ens en tanke; beslutsamt började hon den besvärliga klättringen upp för berget, der hennes späda fot i den låga, koketta pariserskon för hvart annat steg slant i jorden och den hala mossan.
Klara följde henne hack i häl.
Med skälfvande knoge knackade Ruth på dörren till » musikantens » hus.
Ingen svarade der inne ifrån, trots att dörren stod på glänt.
Klara sköt henne undan och upprepade med en hårdare bultniug.
Ännu lika tyst.
Ruth kunde bokstafligen höra sitt hjerta slå och drog häftigt efter andan.
» Våga vi stiga p å », frågar hon efter en sekund sin väninna med ängslig, hviskande röst.
» Jag känner mig så hemsk till mods; här förefaller allt så underligt och ängsligt. » » Se så, lugna dig, kära Ruth; du öfver- drifver i din sinnesoro.
Hvad ha vi egent- ligen att frukta? » » Nej », utbrister Ruth i uppflammande mod; » hvad ha vi att frukta!
Och pappa Rebolledo, pappa Rebolledo som väntar.
Stackars, käre gamle pappa Rebolledo, att du har hamnat här! » Och dermed skjuter hon upp dörren, och de stiga in.
På andra sidan den lilla förstuguqvisten fiuna de ett stort rum, till hvilket dörren står på vid gafvel.
Det är ett kök med en kolos- sal, hvitmurad spisel i ett hörn, men i öfrigt så godt som alldeles utan något möblemang.
Ett par rankiga trästolar och en rödmålad koffert försvinna nästan spårlöst i det smutsiga rummets nakenhet.
På spiselhärden är svart och kallt, som brunne der aldrig någon eld; några kökskärl eller öfriga hushållsattiraljer synas ej heller till, endast en rad tombuteljer garnerar afsatsen på spiselkappan.
Det hela gjorde det starkaste intryck af otrefnad, armod och förfall.
I rummet syntes ingen till, och de båda damerna stannade ånyo tveksamt inom tröskeln.
Ruth kunde icke återhålla en rysning, då hon lät sina blickar öfverfara den nedstäm- mande interiören.
Klara svarade med att trycka hennes hand.
» Här synes ingen menniska till; kunna de bägge vara ute », säger den senare efter en minuts tystnad.
» Eller — låt se, der finnes ett inre rum; skulle man ej hört när vi kommo. » En enkeldörr, stängd med en klinka af jern, ger tätt invid spiselmuren anvisning till vidare efterforskningar.
Klara går fram och lyfter just sin hand till knackning, då Ruth med en hastig rörelse håller henne tillbaka.
M e d I d u n s e x p e d i t l o n ä r f ö r e n a d I d u n s u t r ä t t n l n g s b y r å, hvilken g r a t i s verkställer alla u p p k ö p åt Iduns a b o n n e n t e r i landsorten s a m t f ö r öfrigt » Hörde du? » — hviskar hon nästan andlös; » hvad var det? » » Jag hör ingenting. » » Tyst, det är någon, som jetnrar sig der- inne!
O, det är han, det måste vara han! » D e lyssna i spänd tystnad.
Och nu upp- fatt de det båda tydligt: en bruten, stönande jemmer som från ett sjukt barn, emellanåt tilltagande i styrka, deremellan knappast hör- bar, svag som undertryckta snyftningar.
Hela Ruths gestalt kommer i den häftigaste darrning, som skakades den af en våldsam frossa.
Klara försöker hålla henne åter; men förgäfves, hon rycker sig lös.
» Jag måste, jag måste », flämtar hon, medan hennes späda behandskade fingrar fumla med klinkan.
Så springer den ifrån och dörren går upp.
I den inre kammaren är nästan mörkt, och en skämd, qvalmig luft slår dem till mötes.
Tjocka trasor hänga spikade för fönstret — en sorts primitiva rullgardiner.
D e se först intet eller föga, ovana vid skymningen, höra endast jemmern tilltaga i styrka.
Klara, som vanligt den modigaste, går fram och lyfter fönsterförhänget åt sidan.
En stiimma regn- grått dagsljus faller in i rummet.
På en smutsig bädd ligger en gammal man, ett gammalt grått, skägglöst hufvud med härjade drag, med kinder och ögon brinnande af feber — pappa Rebolledos hufvud!
Och med ett utrop af smärta störtar Ruth hejdlöst på knä vid bäddens hufvudgärd.
.
.
(Forts.) Tjenarne.
Var sparsam men dock ej småaktig och snål mot din tjenare.
Gör ho- nom ej förtrogen med familjens en- skilda angelägenheter.
Visa dig dock ej liknöjd, om tjenaren vill anförtro sig åt dig, utan gif honom goda råd i allt, hvad som rör hans egna ange- lägenheter.
Håll alltid fast, vid hvad du en gång sagt, och betänk derför nogsamt förut, att du säger det bästa.
Föregå tjenaren städse med ordning och flit.
Beherska alltid ditt sinne, så att dn med lugn och sans tillrätta- visar din tjenare, när han felat.
Iakt- tag städse dessa mina råd, oeh tjena- ren skall få aktning och lydnad för dig, och du sjelf tilltaga i mennisko- värde.
Lalage.
Bostaden.
Såsom något synnerligen praktiskt och billigt i hemmen vilja vi rekom- mendera en nyhet, som i dagarne förts i den svenska marknaden af K.
M. Lundbergs Bosättningsmagasin, Stor- kyrkobrinken 7.
Det är färdigberedd färg i bleckdosor (AspinaWs oxidized enamel).
Helt säkert observerade de flesta af Iduns läsarinnor i näst före- gående n:r en större illustrerad annons om denna sak.
A f densamma inhem- tas såväl de framstående egenskaperna hos uämda färdigberedda färger, som ock sättet huru och ändamålet hvartill de brukas.
I England hafva dessa fär- ger kommit i så allmänt bruk, att man numera finner dem snart sagdt i hvarje hem, och särskildt är det damerna och för öfrigt ungdomen af båda könen, som synnerligen flitigt använda dem till hemmens förskönande.
Vårglädje.
Den, som älskar vårens första späda grönska och blommor, kan lätt förskaffa sig en liten vildmark af sådana inne i sitt eget m m.
Man tager ett litet bord eller ställning, som man icke är rädd om, placerar derpå en låg (mjölkjbunke af bleck eller ler- gods, som man fylt med passande jord- torfvor, vattnar och tillsläpper luft och I Pk I U I I k I U IN tlil b i l l i g a s t e p r i s o c h p å b ä s t a s ä t t u t f ö r a l l a m ö j l i g a u p p d r a g f ö r Iduns ä r a d e läsarinnor.
Från Iduns läsekrets.
• Då jag nu känner som en pligt att lyda de upp- maningar, hvilka såväl muntligen som skriftligen blifvit stälda till mig att närmare förklara mina åsigter rörande den » Handslöjdskola för damer », som öppnas d.
1 juni d. å. vid Sundbyberg, är jag glad att dervid kunna vända mig till redak- tionen af en tidning, som så väl lyckats lösa en af sina, enligt min uppfattning, vigtigaste uppgifter, den nämligen att gifva tänkande qvinnor i olika delar af landet tillfälle att utvexla och byta skif- tande åsigter och meningar.
De, hvilka hysa intresse för skolan o c h derför sannolikt skaffat sig prospekt deröfver, skola finna detta så utförligt angående såväl undervisnings- kurserna som underrättelse o m afgifter, kommu- nikationer m. m., att knappast något återstår att säga om anordningen häraf.
Deraf torde ock framgå, enkelt men tydligt, att direktionens varma och ärliga sträfvan är, att Handslöjdskolan må kunna blifva såväl en i praktiskt o c h teoretiskt hänseende dugande undervisningsanstalt, som ett hem, der vänliga ögon vaka öfver elevernas helsa och trefnad.
Måhända skall den sannaste uppfattningen af hvad j a g vill kalla » andan » i företaget hemtas genom ett uppriktigt uttalande af de motiv, som medverkat till denna idés bildande.
Vana vid och behof af verksamhet i detta ords såväl and- liga som rent praktiska bemärkelse jemte en inner- lig önskan att kunna välja en försörjningsulväg, som genom att vara gagnande för andra kunde medföra någon tillfredsställelse för mig sjelf, är väl jemte några naturliga anlag hufvudorsaker till mitt omfattande af den nutidens » brännande fråga », som innefattas i orden handslöjd för qvinnor.
Men en annan driffjeder har ock gjort sitt till för att möjliggöra öfvervinnandet af de mötande svårig- heterna.
Denna driffjeder är kärlek till de unga.
Kärlek och medkänsla för dem, som ännu hafva så mången pröfningens stig otrampad, på hvilken jag så gerna skulle vilja vara med o m att här ljus, och man skall snart ha glädjen, om valet skett med urskiljning, se sin lilla täppa öfversållad med sippor, gull- vifvor och liljekonvaljer.
Så snart en sort blommat ut, ersattes den med en annan.
Bunken omgifves med en krans af mossa eller dylikt, som döljer den.
Ett sådant litet blomsterbord är bra mycket trefligare att ha, än af- plockade blommor, som vissna efter ett par dagar.
Lilly.
Fönster och spegelglas rengöras lät- tast med en hellinnetrasa, doppad i ättika.
Lalage.
Möbler, på hvilka polituren börjat anfrätas, få utseende af nya genom att gnidas med ylle, doppadt i fotogen.
Lalage.
Klädedräg-ten.
Förvaring af pelsverk.
Ett särdeles enkelt men icke desto mindre säkert sätt att förvara pelsverk mot mal är att bestryka linnelappar med fotogen och lägga dessa mellan det hopvikna pelsverket, hvilket sedan omslutes af ett kläde, som äfvenledes fuktas med fotogen.
Sedan nedlägges det i en kista.
Vid upptagandet vädras pels- verket och piskas, hvarvid oljelukten alldeles försvinner.
Lalage.
Handarbeten.
Att märka näsdukar m. m.
Man stic- kar namnet med grof hvit tråd, att det ser ut som maskinsöm.
Sedan liksom kastar man med rödt från höger till venster, träder nålen genom hvarje stygn.
Färdigt ser det ut som en röd och en hvit snodd.
Frida N.
N. och der framskjuta ett pålitligt stöd.
En omsorgs- fullt öfvervakad, af skickliga lärare ledd o c h för- ståndigt begagnad handslöjdskola är ett sådant stöd.
Jag vet icke något, som i motsvarande grad för en ung flicka underlättar bemödandet att i stillhet i hemmet förströ sig sjelf samt att blifva en nyttig o c h hemtreflig medlem deraf, förutsatt att hon f. ö.
eger den bildningsgrad, som passar för hennes förhållanden och begåfning.
Den kunskap, som inhemtas i handslöjdskolan, måste blifva, hvad kunskap ännu ofta icke är för qvinnor, näm- ligen fullt grundlig och bör sålunda, i fall af behof, kunna tillförsäkra henne en nödtorftig utkomst.
A andra sidan lämpa sig näst.an alla dess brancher för individuel utveckling af konst- o c h smaksinnet, hvilket onekligen är både bildande o c h förströende.
Handslöjdskolan torde dock bäst lösa sin upp- gift såsom ett första steg från den rent teoretiska utbildningen i våra läroverk för flickor till bere- deisen för det praktiska lifvet, vare sig det, efter olika håg och vilkor, hufvudsakligast gäller att inhemta kännedom i någon särskild konstgren, eller att genomgå en mera omfattande kurs i handslöjd.
Hushållskursen — ty en sådan finnes ock — kan synas lång; den räcker nämligen är, men derunder kan ock skolans öfriga kurser genomgås, hvilket gör den samma jemförelsevis billig.
Då här icke behöfver blifva fråga om ett bråd- störtadt inlärande af några ämnen, vågar denna handslöjdskolas grundläggare hoppas ett godt resultat af det ömsesidiga arbetet, en harmonisk utveckling i mån af elevernas olika håg och be- gåfning.
Stockholm i april 1889.
Mathilda Gestrin.
Första föreståndarinna vid Handslöjdskolan vid Sundbyberg.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Huskurer.
Kalla fötter.
Den som för ett stilla- sittande lefnadssätt är ofta kall om fötterna, då han skall gå till sängs, hvilket ledsamma förhållande mången gång fördröjer sömnen flera timmar.
Förgäfves har jag deremot försökt gnid- ningar, » på-tå-häf », fotrullningar o. d., men det bästa har jag funnit vara ett kallt fotbad.
Då man öfvervunnit den första hisnande känslan, märker man efter en stund en behaglig värme i föt- terna; man torkar då väl af dem och går genast i säng.
Samma medel har jag tyckt vara bra när fötter klia af gammal förkylning.
Jag har aldrig härigenom ådragit mig snufva eller bröstvärk.
Det är dock icke sagdt, att hvar och en tål vid denna kur, men det kan ju finnas någon, som vå- gar försöka den och finner den bra.
Lilly.
Efterrätter.
Majspudding.
A f majsmjöl och t. ex. ' / a kanna oskummad mjölk kokas en tjock gröt.
I denna iröras 2 äggulor, bra med mandel, mest söt, dock några bittra samt socker efter smak.
Den varma massan upphälles i kaffekoppar och får kallna.
Härefter uppstjelpes hon på ett större fat och öfvergjutes med saftsås af hallon.
En prydlig och god efterrätt.
Lalage.
Hvarj ehanda.
Att få gamla fula golf hvita och vackra sker derigenom, att man sku- rar dem med en blandning af upp- löst piplera, sand och såpa.
Denna blandning bör stå en dag innan den användes.
Maria.
Bakning ".
Läkareråd.
Tarfliga hveteskorpor.
Till 1 kanna oskummad mjölk tages | fi&gt; smör, | © socker, litet kardemumma samt för 12 öre pressjäst.
Gräddas i stark ugnsvärme och torkas samma dag.
Till finare skorpor tillsättas ett par ägg.
Lalage.
52-dring.
Skölj munnen flere gånger dagli- gen m e d följande m u n v a t t e n: 3 delar borsyra, 10 delar gummislem och 1 0 0 delar vatten (med tillsats af några droppar pepparmyntsolja).
Gcorgina.
1) Det står ej i vår förmåga att gifva er föreskrifter, hur ni skall kunna » bli röd som en ros och hvit som en lilja ».
V i veta e j, om det Öfver hufvud taget kan lyckas er att vinna detta önskningsmål; i alla hän- t tllltjens delser torde det blifva nödvändigt för er att vända er till läkare, som särskildt sysselsätter sig m e d hudens sjukdomar.
2) O m ni, sedan ni tvättat håret, använder stark sprit, så får ni håret lättare torrt.
E n dylik tvättning bör ni göra ett par gånger i veckao.
Emilie B —.
N i måste närmare beskrifva dessa besynnerliga » hEemorroider, som förr hade sin plats i nacken eller ryggen och nu gått n e d \ magen, der de ej heller äro allde- les stilla », t y det är oss m e r än oklart, hvad ni menar.
Å t t det är kräfta, torde ni dock ej behöfva frukta.
Alba C.
T a g under några veckors tid tre gånger dagligen tre stycken Pilula ferrata cum chinina.
E — g, Iakttag de föreskrifter, som gifvits Kalla i n:r 14.
Lilly.
1) Ingnid morgon och afton lika d e - lar lanolin och glycerinsalfva.
2) I sådant fall m å s t e ni vända er till läkare i Stockholm.
3) Se 1)!
— N i torde kunna använda er ben- zoetvål.
4) V i känna ej till denna » balsam * och dess verkningar.
Sonja.
Omöjligt att ge råd, då vi ej känna orsaken till er » susning i hufvudet ».
— A d r.
Hamngatan 3 A.
V2IO — 10 och 3 — 4.
Olycklig ungmö.
A d r e s s: Lilla Vattugatan 24.
9 — 10 och 2 — 3.
Gruflig.
N i bör bada varma, salta bad två gånger i veckan.
E n kur vid lämplig badort i s o m m a r skulle sannolikt göra er godt och möjligen förekomma nya utbrott.
— Ju förr de öppnas, dess bättre, och dess förr blir ni qvitt edra plågor.
Cecilia.
Om ni, som ni säger, är i öfrigt fullkomligt frisk, så kunna vi ej säga er or- saken till detta obehag; sannolikt förorsakas det dock af en genom värmen framkallad blodvallning åt hufvudet.
V i kunna ej gifva er annat råd, än att ni söker så mycket som möjligt undvika de omständigheter, ni funnit framkalla det onda.
Romola.
1) A n v ä n d en salva af 1 del sa- licylsyra, 10 delar zinkoxid, 10 delar stärkelse och 20 delar vaselin.
2) N e j, men ni måste äfven göra grundliga tvättningar m e d tvål eller såpa en gång dagligen.
En stockholmska.
1) Beror på orsaken.
Tvättningarna äro ingalunda orsaken till dessa fläckar.
2) N e j.
3) N e j.
4) N e j, blott till- fälligt genom utryckande af håren.
5) Ja.
— V i känna ej till detta m e d e l; hafva ännu mindre någon erfarenhet derom.
6) H y p n o - tism bör användas blott af läkare, emedan olyckor eljes kunna uppstå.
Kafring.
1) Detta » otyg » torde ni ej utan specialists behandling kunna bli qvitt.
2) Se svar till Lilly i n:r 13.
Fix.
Borsta tänderna qväil och morgon och använd till m u n - och gurgelvatten en lösning af klorsyradt kali (3: 100).
Tag dess- utom två gånger dagligen näsdusch med en ljum koksaltslösning (1: 100).
En - prenumerant på Idun.
Blaud ' s jern- pilter: tre stycken tre gånger dagligen.
—, Afrifuingar kunna tagas sommar och vinter.
N ä r vädret är godt, är en promenad på af- rifniugen att föredraga.
V a t t n e t bör vara 15 ä 20 grader varmt.
D:r — d.
71 vilja s ä r s k i l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n p ä I d u n s l ä m p l i g h e t f o r p l a t s - s ö k a n d e och platsutbjudande a n n o n s ö r e r, ä f v e n s o m f ö r alla öfriga s l a g s Frågor.
N:r 86.
Skulle någon vilja säga mig, hur mycket garn som åtgår till en hängmatta, och hvad n:r dertill bör användas.
H v a r skulle man få tillfälle att lära sig knyta en s å d a n?
Amalia.
N: r 87.
K a n någon af Iduns läsarinnor upplysa mig, huru m a n skall få en gulnad rothatt åter hvit?
Stina.
I I p \ LJ I I U En 22-årig, huslig och arbetsam flicka söker piats i familj som biträde åt husmodern.
Sökanden är kunnig i matlagning, klädsöm samt öfriga hand- arbeten, dess utom van att deltaga i alla inom ett hushåll förefallande göro- mål.
Svar till » Skånsk bonddotter », Kristianstad, p.
r.
[186] 70.
1 A ... T n u n g * Lotten.
L.
A.
V i ha öfversändt eder uppsats till författarinnan af de omhandlade artiklarne.
— gg — Obetingadt det Arendska; i all synnerhet när det gäller sjelfstudium.
C. Tk.
.
.
.n.
Tack.
V i skola använda b i - draget.
F. L.
V i skulle nog m e d någon liten än- dring kunna fiuna användning för det insända; något lionorar för en uppsats af denna art, som närmar sig det personliga uppropet, kan dock ej gerna k o m m a i fråga.
Matmor på landet.
Hjertligt lack för edert seDaste intressanta bref.
Frågan är utantvif- vel beaktansvärd, och vi skola snart återkomma till densamma och edra belysande bidrag.
Fanny kan lämpligen skaffa sig Fritze ' s svensk-franska parlörlexikon.
Red.
flicka Plats önskas familj nu genast af en 25 års flicka med lust och fallen- het för landthushåll för att biträda med dylika göromål.
Kunnig i söm, väf- nad och finare handarbeten.
Finnas barn, önskar hon handhafva vården om dem.
Goda rekommendationer.
Svar till » Norrländska », Elvenäs, G r u m s, Verml.
[183] Inneliållsförteckning:: Prinsessan E u g e n i e; dikt af Johan Nord- Ung.
— Från faderns d e b e t; af F. S.
— Qvinnogymnastik; en serie uppsatser efter » V o r t H j e m ».
I.
— Pastor Ostermanns före- drag; några invändningar af Referenten.
— En åkerbrukskoloni för små fattiga, värnlösa barn.
— Från våra badorter: I.
E n M a r - strandsejour sommaren 1 8 8 7; af Sitah (slutet).
— God ton.
— Teater och musik.
— E t t storstausbarn; berättelse af Johan Nordling (f o r t s).
— Från Iduns läsekrets.
Tjenarne.
— Bostaden.
— K l ä d e d r ä g t e n.
— Handarbeten.
— Bakning.
— Huskurer.
— • Efterrätter.
— H varjehanda.
— Läkarerad.
— Frågor.
— Svar.
— 34.
14 Lilla Vattugatan 14.
G, D J O.
S E P H S O N f !33] Annonser.
Humlegårdsgatan 8, 2 tr. Bådfrågningstid 1 — 2.
[120] PLATSSÖKANDE.
P i a n o m a g a s i n F l y g l a r, F i a n i n o s, T a f f l a r och O r g l a r från in- och utländska utmärkta Fabriker t i l l d e b i l l i g a s t e priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pisnos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af F l y g l a r från Bluthner och PianinOS från G. Schwechtens berömda fabriker.
flUST.
PETTERSSON k Komp., 38 Regeringsgatan 38.
Uff~ Flyglar, Tafflar och Pianinos från J.
G.
M a l m s j ö.
[35] B I TTngdomsnumret af * ö 1 En ung flicka af god familj önskar p k a n d i n a v.
M o d e t i d n i n g!
komma i ett bildadt hem på landet under sommaren för att undervisa i H är nu alldeles utgånget och kan ö franska språkels talande och läsande I ej vidare erhållas.
Deremot åter- emot fritt vivre.
Svar till » A.
H.
», står ännu ett mindre antal ex. af Tidningskontoret, Klarabergsgatan 27, Stockholm.
[187] det rikhaltiga Plats som kassörska, kontors-eller skrifbiträde eller ock som sällskap ön- skas af ett fruntimmer af bättre familj.
Svar till » L.
», Norrköping, p.
r.
[179] I B r u d u t s t y r s e l numret, som kan erhållas mot insändande J af 50 öre i frimärken.
Red.
» » HHHESEIEä B H &gt;.V s m K O med K ö d r a r!
Senap, blandad efter engelsk och fransysk smak, flere sorter.
Beefsteaksauce.
Soja, flere gånger pris- belönade och fullt jemförliga med de bästa utländska fabrikat.
Tillhanda- hållas hos Hrr specerihandlare.
[95] R a m l ö s a P l a n t s k o l a.
Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slag plantskoleartiklar är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888.
N. F. Jensen.
K o k b o k!
Pä Fahlcrantz &amp; C:os förlag har I nyligen utkommit i hvarje välordnad bokhandel, ä 1.
5 0: B O K P i a n o s t ä m n i n g a r och reparationer verkställas i Stock- holm ofh dess närhet af Kärrström, Klara N.
Kyrkog.
30.
Allm.
T.
69 26.
[190] afseende fästadt på billig matlagning af Köksmästare.
Denna billiga kokbok af en af vårt lands förnämsta praktiserande \ kockar innehåller beskrifning på mer än ett tusen anrättningar.
BiUig!
w • &lt; / 3.
CO a 8 CO ^ o £ B?
U ^ ~ P r i s: inb.
1.50.
g » kom) ii:c) i (()!
(() i (o » « (): &lt;o:«TrinTii) i (oi ((g Regardez!
u C.
R a t h c k e, C o n s t a n c e Elfoe, En ung flicka från landsorten, kunnig i inom hus förefallande göromål, ön- skar plats i familj för att gå frun till hända; äfven van vid större barn.
Svar torde lemnas Johannesgränd n:r 2, Skeppsbron, 2 tr., dörren vid tredje tr., der närmare meddelas.
[191] q v a l i t é e r.
[522] Tandläkaren En musikalisk, ung flicka, elev af hr Bickard Andersson, undervisnings- van, önskar under sommaren plats i en aktningsvärd familj på landet för att ge musiklektioner.
Svar till » Mu- siklärarinna », Upsala, p.
r. vänner och väninnor emellan.
Efter till Bedaktionen af Idun ingången reqvisition sändes årgången mot efterkraf med tillagdt porto.
2 H ö t o r g e t 1 1, 1 tr., Hvardagar 2 — 3.
Helgdagar 10 — 11.
Allm.
telef.
69 10.
Fruntimmerssjukdomar, Förlossningar.
l Ättika Hvardagar ' / 3 — ' / 2 4.
Helgdagar 10 — 11.
Behandlar företrädesvis Barnsjuk- domar.
[34] D o k t o r e på flaskor B r ut- spädning.
synnerligen lämplig present 9 — 10 och 2 — 3.
p i e n s b u r g.
Försöken Th. Winborg &amp; C:is i Stockholm tillverkningar af Conoentrerad fr. o. m. n:r 11 t. o. m. n:r 52 eller mer än tre qvartal (Obs!
I n:r 11 börjar den längre följetongen, hvadan intet af den samma går bort.)
säljes oinb.
för | kr.
50 öre, med lösa permar för 2 kr.
50 Öre samt kan användas som en 1153] C a r l g o d a IDUN mot resa fjäll- Vi- Företrädesvis mag- och hudsjukdomar.
D o k t o r i års årgång af Doktor A. Afzelius Vattugatan o t v a r u h.
a x i 3 2 8 Regeringsgatan 2 8, H DIVERSE.
Lilla c.
A.
H t S j u k s k ö t e r ska.
En bildad sjuksköterska önskar all ting fritt efter midsommar få med någon sjuk eller frisk till trakt eller göra fjällvandringar.
dare genom Iduns Bedaktion.
i S T O C K H O L M, [189] Breflåda.
r H U L T E N B E R G S är försedd med ett välsorteradt lager af alla slags tricotvaror till lägsta priser.
För Herrar: Strumpor, Tröjor, Kalsonger, Normalunderkläder, Ylleskjortor, Maggördlar, Damasker, Knävärmare, Vantar, I / luddar, Stic- kade Mansvästar m. m.
För Fruntimmer: Stort och välsorteradt lager af Ylle- och Bomullsstrumpor, Undertröjor, Ylleunderlif, Tricotsnörlif, Ylleunderkläder, Simdrägter, Damasker, Knävärmare, Maggördlar, Muddar, Vantar, Ylle- västar, Yllekoftor, Yllekjolar, Bomullskjolar, Filtkjolar, Ylledukar, Ylle- schalar, Yllekragar, Teatermössor, Silkesschalar, Tricotlif m. fl.
artiklar.
För Barn: Stort lager af Bomulls- och Yllestrumpor, Barntröjor, Gosströjor, Gosskalsonger, Maggördlar, Damasker, Muddar, Vantar, Barn- mössor, Yllevästar och Koftor, Ylleunderbyxor, Barnkjolar, Stickade Goss- västar, Tricotkostymer får Gossar (Byxor säljas särskildt), Flickkläd- ningar af tricot, Krokade Barnklädningar, Sockor m. m.
[137] af god familj, verkligt musikalisk, med de bästa rekommendationer, önskar öfver sommaren emot fritt vivre plats i ett gladt, trefligt hem på landet f ö r att gå frun till hända i hushållet och undervisa i musik.
Svar torde med första sända s till » Carola », F a l u n.
JR ... N:r 82.
M i n tanke är, att Mary gör bäst uti att ej gifta sig m e d den efter sitt stånd bildade handtverkaren, då hon behöfver för- fråga big hos Iduns lässarinnor, om det är tro- ligt, att hon kan bli lycklig m e d honom, fastän hon säger, att tycket är ömsesidigt och bepröfvadt genom långvarig bekanskap, u u - der daglig sammanvaro.
Som något afseende kanske också borde fästas vid den hederlige, aktningsvärde handtverkarens lycka, hvilket den » bildade Mary » ej tyckes göra, så är min tanke den, att detta äktenskap blir lyckligast — om det ej blir af.
E annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom S.Qumsellus annonsbyrå och hes redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
J O H N Svar.
N:r 69.
Till virkadt täcke är spets vac- krast.
I Nordisk Mönstertidning, årgång 1888 n:r 19, tinnes beskrifning och prof på en mycket treflig sådan.
Tidningen kan fås om adressen uppgifves i brefladan!
Teresia.
N: r Man tager 1 Tekopp socker, / - &gt; fe- kopp vatien, 3 matskedar ättika och fäter detta koka.
N ä r det är färdigt ilägges nöt- terna.
Man bör vid upphällandet noga akta sig för att k o m m a när botten eller kanterna pä grvtau, ty det vill då gerna sockra sig.
Kl IN Praktisk!
_ U34] Bland de förnämsta medel, och utan tvifvel det angenämaste och drygaste, till tändernas rengöring och beva- rande är tandläkaren C. O. Kochs i Linköping FLOIlIXjIÄrii !.
Minutförsäljning öfver allt i riket, i Stockholm hos C.
G. Leth, Drott- ninggatan 44.
Partiförsäljning hos C.
O, Koch, Linköping, och C.
B.
Blom, Norrköping.
[142] &gt; i * ' m 3 ta o &lt; o 5 » o.
Handslöjdskola för D a m e r öppnas vid Sundbyberg den 1 juni.
Se annonsen i n:r 13 af Idun.
Till- mötesgående framstälda önskningar med- delas, att hushållselevkurs kan få tagas på kortare tid än den i kursplanen ut- fästade, samt att, om tvänne systrar el.
vänner teckna sig för en kurs, hel el.
half, med eller utan inackordering (se kursplanen), kunna de få taga 1 | må- nad hvardera [188] M a t h i l d a G-estrin.
Wujvudfaz^oz: Fr eds gatan 18.
[20]
T i d n.
k o t t a r e n d a s t a n kr.
f ö r q v a r t a l e t, b e f o r d r l n g s a f g.
I n b e r ä k n a d.
A n o r d n a r hvarje qvartal pristäflingar för sina prenumeranter.
I p.
U i • U » i IN Annonser m o t t a g a s g e n o m 8.
Qumsellus a n n o n s b y r å o c n / ios till 2 6 ö r e p r 4 - s p a l t l g p e t l t r a d (= 1 0 s t a f v e l s e r).
redaktioner.
so en?
so E.
J.
O • O TT y zr !_• c o 2.
8 E ro 61 Drottninggatan 3 tr. upp * CD Försäljning och Uthyrning Mästersamuelsgatan 26, Stockholm.
få härmed rekommen- dera sin nya, tidsenliga P O l-t 8P O o 1 y — Fotografen utföres 55 omsorgsfullt £0 17 Guld- och Ärade läsarinnor!
s« po si o © • CO H i 9 3 &gt; ps K " po CTQ 3 Ct&gt; CTQ B O o ct- CD PJ g; o 8= g r a t i s Suchard ' s Praliner, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines och andra dessertchocolader rekom- menderas.
Suchards Cacaopulver, erhåller en hvar, som före den 8 nästkom- mande maj anskaffar 2 nya prenumeranter å Iduns tre sista qvartal (1 april — 31 dec.)
och till bevis derpå till redaktionen insänder när- maste postanstalts qvitto för de nyanskaffade jemte deras namn och adress.
Cacao Soluble, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på $ \ och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af Suchard ' s Cacaopulver får man Fabriksmärke.
j K l ä d n i n g s - nm B illiga l e k t i o n e r lemnas af un- dertecknad i franska, tyska och engelska språkens så väl talande som skrifvande samt åt nybörjare äfven i latin.
Referenser i Wallinska skolan.
Jetta Floragatan 10, 3 tr.
Träffas kl. ' / z4 — 6 e. m.
[116] O pr ^ » Ä — — ^ — &lt;^ — — ^&gt; — - o *. — - Ä- — CO cc Eo: it [21] r F r u n t Fr. Marcus, Kongl.
Hofieverantör Stockholm.
i m Al m e r försäkra sig i iisiapt.
Undersökningsläkare i Stockholm: Prof. JONAS W / ERN eller D:r KAROLINA WIDERSTRÖM.
I landsorten kan vederbörande husläkare anmodas afgifva försäkringsutlåtande.
Chokolad, sockrad och osockrad, hvaribland Iiushålls-CIwkolad o. Consum-Cliolcolad m.
fl.
; Cacao Columbia, närande, lättsmält, fin i smaken, öfverträffar alla utländska sorter.
Säljas hos alla speeeri- och delikatesshand- lande samt i parti hos [128] J.
K.
N o r d l i n g, Lilla Nygatan 2 3.
För lifränteaftal fordras ingen läkareundersökning, endast presterligt åldersbetyg.
Bland agenter i Stockholm nämnas: Fru M a r i a H e l l b e r g, Klara Bergsgatan 54.
Fröken B e t t y J o h a n s s o n, Vestmannagatan 38.
Fru S i g r i d.
L a g e r v a l l, Agnegatan 3.
Fröken V i s e n L e v i n, Nordiska Museet.
Landsortsboar kunna fä hvarjeh.
uppdrag utförda ge- nom undert.
Se annonsen i n:r 14 af Idun.
- Postadr.
: Engelbrektsg.
31 A.
Telegrafadr.
: Ströms, Stockholm.
[170] Maria Ström, född Kloekhoff.
» H u l d a L u n d i n, Brunkebergstorg 2.
Fru U l l a S a n d e l l, Pilgatan 4 A.
Alla upplysningar i och för försäkring lemnas för öfrigt beredvilligt och blanketter tillhandahållas af bolagets agenter i Srerige, Norge och Finland samt vid h u f v u d k o n t o r e t i S t o c k h o l m, K v m g s t r ä d - g å r d s g a t a n 2 C, 1 tr, u p p.
(G.
157G0) [185] Allmänna Livförsäkringsbolaget.
Allmänt erkändt bästa P P P^ ö Profver kosttisfritt.
Repisitioner fraktfritt.
Oös.!
Ett aluum mole- plaiscler medföller.
är det fördelaktigt och beqvämt att Alla fördelar framför andra sorter!
O: S?
Westerlind, t y g e r F 00 * w^P V^v * V^P — 100 koppar på \ kilo.
S U C H A R D.
En hvar af Iduns ärade läsarinnor har nog bland sina bekanta någon eller några, som ännu ej kommit sig för med att prenumerera på Idun.
Bearbeten dem och visen dem, huru mycken nytta och förströelse de kunna hafva af Idun!
De tre kronor, de utlägga i prenumerationsafgift, återfå de IP mångdubbelt genom den mängd goda anvisningar och råd, som Idun lemnar dem.
Kunde upplagan på detta sätt fördubblas, vore Iduns läsarinnor de, som mest skulle vinna härpå.
Redaktionen blefve då nämligen i stånd att, trots tidningens billiga pris, ej blott utvidga den samma till omfånget, utan ock göra dess innehåll ännu mera omvexlande och intressant.
Begagnen sålunda, ärade läsarinnor, hvarje tillfälle att arbeta för Iduns spridning!
I kunnen det väl.
Permarna blifva synnerligen eleganta och ändamålsenliga (ej så ljusa som i år, hvilket visat sig opraktiskt).
Adressera alla skrifvelser till Redaktionen af Idun, Stockholm.
Den 16 april 1889.
Heäaktionen.
trt- g » CTQ CD ?&gt;3 en Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga Suchard ' s Choeolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
Idun 1889 M- ef- 55.
$uchard ' s Chocolat.
Silvermedaljer.
till gy Sybrogatan S U C H A R D.
P e r m a r CT3 PRISER.
» •••• o sv s&gt; i » p BILLIGA Med s t ö r s t a högaktning s • ra Jfyforogatan.
i A l, ~ T Tvätt utföres äfven af härv.
ordentliga tvätteräkor, hemtas och i | U Ubi • hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 eller pr post.
[37]] enligt nutidens fordringar.
&lt; ANDERSSONS Till Snörlif " L a Gracieuse ", v å r e n!
såväl i höga som låga former, finnes endast att erhålla hos De, hvilka i god tid önska sig profver tillsända af de nyaste mönster af H e n r i k IjixTocitt, Kongl.
Hofieverantör, 27 Drottninggatan 27 Kattun, Percal, Satin och Bomulls- o torde snarast insända order derå till Stockholm.
er Obs.
K.
M. Lundbergs Bosättningsmagasin, Tillsändes, om lifvidden uppgifves i centimeter eller decimaltum.
[71] 7 144 S t o r k y rfc o b r i n k e n S T O C K H O L M.
STOCKHOLM, GERNANDTS 7, [87] BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
