# ID: svediakorp-per696
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,382
# sentences: 1,141
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 19 april 1889.
N:r 16. endast 1 krona för qvartalet.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Annonspris: postarvodet inberäknadt.
Träffas å byrån kl. 10 — 11 och 4 — 5.
2 5 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen lösnummerförsäljning.
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
Tidningen kostar B yrå: Kla.rabergssa.tan 54, en tr. 2:dra årg.
Utgfifningfstid: hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag på fredagen, ut- gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söckendag.
Prenumeration sker: I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å S t a d s - postens huf vudkontor, i bokladorna samt &amp; tidningskontoren M:me Mercedes de Castellanos.
gångne envoyé, ha nyligen, som tidnin- garna för öfrigt re- dan berättat, må hända för alltid, lem- nat Sverige och dess hufvudstad.
Om de varma sympatier, de genom sitt älskvärda uppträdande här för- värfvat, och på hvil- ka de ofta tillförene rönt prof, buro sär- skildt vid affärden de talrikt församlade vännerna och deras otvungna hyllning i blommor och hjert- liga välfärdsönsknin- gar nogsamt vittne.
Näppeligen tor- de namnet på den qvinna, hvars bild för dagen pryder Iduns första sida, vara obekant för någon af våra Stockholmsläsarin- nor.
Dertill har hon allt för länge varit en af hufvudstadens ut- korade favoriter.
Men vi taga äfven för temligen afgjordt, att våra läsarinnor i skil- da landsändar, när och fjerran, genom ofta återkommande skildringar i hufvud- stadens tidningar från dess hof- och högre societetslif, inom hvil- ket m:me de Castel- lanos sedan- en följd af år intagit en fram- skjuten plats för sin ungdomligt strålande fägring och sitt äkta qvinliga behag, ej nu för första gången höra hennes namn nämnas.
Såsom en representant af qvin- lig skönhet och vär- dighet ha vi trott att våra läsarinnor ej ogerna i sin tid- ning skulle möta hennes bild.
M:me Mercedes de Castellanos och hen- nes man, Don L o - renzo de Castellanos, Spaniens nyss af- as!
R fl§ ': 1 ' M:me de Castel- lanos är till börden sydamerikanska.
I Montevideo stod hen- nes barndomshem.
Det var dock i Paris m:lle de Mandeville mottog sin egentliga uppfostran.
Hennes familj stammar ock från Frankrike.
Far- fadern var fransk minister i Buenos Ayres; dotterdottern återvände till förfä- drens land för att, omgifven af europeisk kultur, fostras till en i sannaste bemärkelse framstående dam af verld.
Längtan till barn- domslandet har dock aldrig lemnat hennes hjerta, och när nu
idun u t k o m m e r i h u f v u d s t a d e n h v a r j e h e l g f r i f r e d a g o c h k o s t a r f ö r qvartal e n d a s t I krona, postarvodet Inberäknadt.
— ett IDUN Tidningen innehåller nästan uteslutande originalbidrag.
— Uppgif å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t n a m n o c h a d r e s s s a m t e r l ä g g en k r o n a, s a e r - hennes man drager sig till baka från sin långa, Dock gömmes din snyftning med fåfäng af så mycken utmärkelse lönade verksamhet Jlit som diplomat för att med sin familj slå sig i späda buketten af sippor röda.
till ro i det fjerran, exotiskt sköna land, som Der ute på grafven är snön så hvit: sett hans hustru födas, har han dervid i främsta rummet gått till mötes den hjertats jag vet, att den bleka sippan bärs dit innerliga önskan, m:me de Castellanos ständigt att vittna uppståndelsens lif — för de burit, hvart helst än skiftande vägar ledt.
döda.
Många och af angenäm art torde de min- JoJian Wordling.
nen vara, som m:me Castellanos bär med sig från det nya fosterland, som nu senast varit hennes; de af mest beståndande natur eger hon förvisso i sina barn, hvilka äro födda på Fördomar.
svensk jord.
Af Mathilda Lang / et.
I d u n b ö r ej s a k n a s i n å g o t h e m; d e n v i l l f ö r alla v a r a en g o d t o m t e, en tillförlitlig råd- gifvare.
Påskdag.
% / n ligger en strimma i skuggan men Luften af är solljum om stundande slår ned som Det är Ut skall till man de svara till Ersta staden.
och torg, unga.
vinterns sorg, matsäckskorg af klockors till sjunga.
brus, påskedagsmessa, hoar en kör från och der lärkorna luften ringa öfoer att glömma packa klar, sömmardar på gator af gamla Djurgåfn, Så fylles som ett rus ett vimmel de djerfvaste qvar och himlen en aning ett vimmel af vårsnö stenhusraden; andra Solna kapell på från hus till — i morgonljus bergets hjessa.
hus, —.
.
jet kan icke nekas, att fördomens makt &gt;^M &amp; är stor, och att den verkat mycket ondt, denna makt.
Måhända ej så mycket, som man tror, men dock tillräckligt.
Visserligen kan det hända, att fördomen verkar, i allt för branta utförsbackar, ungefär som en broms- inrättning på en vagn, och att en och annan gång hela lasset torde hafva stjelpt, om ej fördomar- då och då hejdat farten.
Men å andra sidan har af fördomens makt så mycket godt blifvit undertryckt och så många för- delar undanhållits menskligheten, att man tryckt kan förklara denna makt orättmätig och förderflig.
Osökt framställer sig då först den frågan: hvad är egentligen fördom?
Härpå kan blott gifvas ett svar: fördomen är en förutfattad mening, en slutsats utan nödiga förutsättnin- gar, en åsigt, som icke hvilar på förnuftiga grunder och derför är oåtkomlig för förnufts- skäl.
Att fördomar få insteg hos menniskan, kan deremot bero af många orsaker — upp- fostran, omgifning och andras inflytande, mången gång också blott deraf att ingen påpe- kar fördomarna och deras skadliga inflytande.
Tvärtom omhuldas och beskyddas månda för- domar på det varmaste, och de flesta vilja ej ens se, att mycket, som de hedra med namn af åsigter, är blott fördomar, dem de insupit nästan med modersmjölken.
Ty alla äro nog ense om, att fördomar äro förderfliga, men då det gäller att draga fram och nedgöra för- domen, vilja icke så många vara med längre.
Det torde ej heller gerna kunna förnekas, att de, som häruti hafva mesta skulden, äro qvinnorna, om också icke skulden egentligen är deras, utan mest måste tillskrifvas upp- Mur sänkt det unga hufvucl hon bar fostran, som sällan är riktad på att vidga deras synkrest, utan fastmer på att ingifva dem en sitt hjertas sorg alt fördölja; viss dosis temligen onyttiga och sällan frukt- men svarta drägten i ljuset skar, bärande kunskaper.
Men hvaraf det nu också ett skratt förstummades här och livar, härleder sig, måste vi medgifva, att qvinnorna och vänligt spörjande blickar följa.
.
.
i allmänhet äro vida mera fördomsfulla än männen, liksom de, också i allmänhet, äro svårare att öfvertyga, mera sällan » taga reson », som man säger.
Hon hade väl hoppats dock som de, Eller är det annat än en fordom, denna ja, hoppats allt utaf våren.
hos de flesta qvinnor rotfasta öfvertygelse, att « Till påsk », hade läkaren sagt, få vi se, hvarje fin och bildad qvinna måste hafva hvad krafter den sköna luften kem.
ge; » vacker fason på sin kropp », d. v. s. icke en sådan, som Gud och naturen förlänat man dör ej så lätt vid de åren.- » henne, utan en helt annan, en sådan, som » modet » föreskrifver?
Och i enlighet med dessa föreskrifter formas kroppen redan i barndomen antingen efter getingens eller dro- Gud vet, att hon vakade dag och natt medarens modell — det är icke så noga, blott i mörka vintertider.
det blir något annat, än hvad naturen sjelf När helst ur feberdrömmen han spratt, gifvit oss.
Så kniper man in på somliga håll med tröstande ord till reds hon satt: och lägger till på andra, sätter stundom en y&gt;du vinner nog helsa igen, hvad det lider. » puckel fram, studom en puckel bak, snör ihop midjan, klämmer ihop tårna, sätter torn på hufvudet och styltor under hälarne, utan minsta barmhertighet med de inre ädlare delar, på hvilkas välbefinnande dock helsan egent- ligen beror, utan en tanke på blodets omlopp, som dock borde vara obehindradt, för att kunna utföra sina vigtiga funktioner.
Det hjelper icke, att läkare tydligt och klart visa det skadliga, icke heller att moralpredikanten utlägger det orätta i sådant våld mot naturen.
Det hjelper icke ens, om förståndiga män bedyra, att de finna dylika moder osmakliga, och att det är fåfängt att derigenom söka behaga männen i allmänhet — så fast en tanklös sprätt behagar om en försnörd dans- docka yttra, att hon är » väl växt », så är detta ett orakelspråk, mot hvilket alla försök att öfvertyga strandat.
Helsa, framtid, eget och efterkommandes lif sättas hänsynslöst på spel blott för den oefterrättliga fördomen, att särskildt qvinnokroppen måste marteras för att blifva » vacker » och behaglig.
Att en i det hela finare kroppsbygguad hos qvinnan än hos mannen är både vacker och lämplig, kan väl ej bestridas, men att den skall blifva sådan genom hopklämd midja och liktornar på marterade fötter, det är ändå litet un- derligt.
Man skrattar åt kinesiskornas vanstälda och förkrympta fötter, men man borde gråta öfver de europeiska qvinnornas försnörda kropp, när man tänker på, att det är inom denna illa ramponerade hydda, som nya slägten skola få sin första utveckling.
Men det hjelper, som sagd t, hvarken att gråta eller bedja, eller — predika.
Qvinnorna hafva nu en gång fått i sitt.
hufvud, att det skönaste Gud har skapat är — getingen, och att skaparen be- gick ett misstag och en dumhet, när han gjorde den del af kroppen, som skall inrymma inelfvorna, litet rymligare, än t. ex. armar och ben, der inga kaviteter behöfvas.
Ergo måste getingen, kosta hvad det vill, efter- liknas, och skaparens misstag korrigeras, skulle än både lefver och lungor och blod förderfvas på kuppen.
Hvad är det för resten för små- saker mot fördelen att vara » väl växt » (som en svarfvad trädocka)!
Och allt det der » innanmätet » syns ju inte, så hvad skulle det göra, om det vore fullt af tuberkler och sår och elände!
Mannens kropp får utveckla sig temligen obehindradt och får behålla de proportioner den bör och skall hafva.
Men qvinnans kropp skall pressas och svängas in och ut i alla tänkbara och otänkbara former, emedan hon icke duger sådan, som hon är.
O fördom, fördom!
Hvad skulle det också vara annat än för- dom, som gör, att en ung dam — och för resten också en gammal — skulle anse sig evigt vanärad, om en herre finge se så myc- ket som nageln af hennes lilltå blottad?
Icke kan det vara blygsamhet, ty hon exponerar, utan att dertill på något sätt vara nödd och tvungen, blottade skuldror och blottad barm, i en grad, som lindrigast sagdt är förvånande, att icke tala om » upp till axeln nakna armar », något som på en modeplansch nog kan vara vackert, men i verkligheten verkar blott såsom fräckhet.
Skulle samma unga dam, som på balen eller vid middagsbordet visat sig betyd- ligt mindre än halfklädd, räknadt från midjan och uppåt, af en herre öfverraskas, t. ex. i bagarstugan, klädd i endast kjortel och lif- stycke, men dock betydligt mindre dekollete- terad och bararmad än i balsalen, så vore det tur, om hon inte fick en slagattack på fläcken och strök med af pur blygsamhet.
Står hon i sitt rum och pr of var en klädning, höghalsad, men ännu utan insydda ärmar,
nålles ett n u m m e r I veckan u n d e r hela qvartalet.
F ö r h v a r j e 5 - tal a b o n - n e n t e r, s o m s a m l a s, o c h f ö r h v l l k a a f g l f t e n I n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f så gallskriker hon, om en herre tittar in ge- nom dörren; men på balen lägger hon för- troendefullt en ännu mera blottad arm, till påseende på samme kavaljers skuldra.- Fördom — - återigen fördom! '
Och när någon af de så kallade bättre klassens qvinnor öfverraskas i arbetsdrägt och under något arbete, hvad är det då annat än fördom att göra ursäkter och krusa och visa sig förlägen — ja, nästan se ut, som om man skämdes, för att man duger till ärligt arbete och har det förståndet att kläda sig så, som arbetet fordrar?
Och är det för resten icke fördom, som hindrar så mången af oss att utföra en hel del nyttigt och godt arbete, som vi ganska väl kunde ega krafter och förmåga till, men som anses allt för tarfligt och simpelt?
Det kan invändas, att dessa fördomar — i fråga om klädedrägt och arbete — delas af hela menniskoslägtet och icke äro specielt qvinliga.
Må det vara — till en viss grad.
Men det finnes också fördomar, som onekli- gen äro frumtimrens oförytterliga egendom, och för hvilka icke gifves annat skäl än: jag tycker så, och: jag vill så hafva det, eller också: jag tycker icke, o c h: jag vill icke.
Och dessas tal äro legio, och de vexla och bytas om, men fortlefva det oaktadt med en seghet, som förefaller otrolig, om de ock då ock då skifta gestalt.
Dessa äro de äkta, oöfvervinneliga fördomarna — man kan icke besegra dem, ty man vet ej, hvar och hur de skola an- fallas.
Det vore till exempel ganska möjligt att få en klädning sydd lika modern och lika välsittande af en mera anspråkslös sömmer- ska, men det kan man naturligtvis icke för- söka — det vore ju himmelskriande, om kläd- ningen icke skulle sitta som » gjuten » efter — kroppen, höll jag på att säga!
— efter snörlifvet, menade jag naturligtvis.
Men äfven om man vore viss på detta toilettens A och O, måste man dock låta sy hos den mycket dyrare och mera renommerade sömmerskan, fastän räkningen måhända betalas på bekost- nad af något för den husliga trefnaden vida mera behöfligt och nyttigt.
Och hvarför?
Kan det uppgifvas ett enda förnuftigt skäl derför?
Och om en ung flicka kan sjelf sy sin klädning och är nog djerf att erkänna, att hon gjort det, då skall man se, huru beundrande miner förändras till gäckande och öfverlägsna!
Förut hette det: » Åh, så väl din klädning sitter!
Så smakfullt garne- rad! » o. s. v. Men när på den ifriga frågan: » Hvem har sytt den? » svaret blir: » jag har sytt den sjelf », då låter det annorlunda.
» A h!
Ja — så! » (mycket långdraget).
» Så rysligt skicklig du är!
Så duktig kan jag inte vara! » (med invärtes svek af belåtenhet och en tyst tacksamhetsbön för det man icke är som denne stackars publikanen).
Och sedan är kläd- ningen hvarken » söt » eller » rysligt » välsit- tande och tilldrager sig icke en enda blick, om ej af medömkan.
Må man icke säga, att detta är öfverdrift — jag kan då svara som Björnson, när man en gång förebrådde honom, att hvad han berättade om svenska seder icke var exakt: » jag har sett det! » Hvad är det, som kommer våra mödrar att låta sina små flickor pina sig och andra med ett tröskande på piano, som egentligen icke är annat än fingergymnastik, och äfven såsom sådan ganska klen, om ej fördomens makt?
Den lilla flickan skulle kunna göra mycken nytta inom hemmet, vara moderns » lilla hjelp- reda » och utbilda sig för sitt kall som qvinna, men nu herskar den olyckliga fördomen, att IDUN Idun, erhållet » et g r a t l s e x e m p l a r f ö r hela d e n tid, u n d e r hvllken a b o n n e m e n t e t r ä c k e r.
A r o d e s a m l a d e a b o n n e n t e r n a f ä r r e ä n 5, t o r d e p r e n u m e r a ingen flicka kan blifva väl uppfostrad och anses bildad utan (högst ofullkomlig) känne- dom af tre språk och pianomusik, och derför skall en dyrbar tid förslösas och en hurtig, praktisk liten flicka förvandlas till en piano- klinkande, närsynt och bleksigtig ung dam, åt hvilken sedermera med allt besvär måste anskaffas plats eller inbringande sysselsättning, så att hon kan sjelf bestrida omkostnaderna för sin anspråksfulla toilett.
Man skulle kunna i oändlighet uppräkna dylika anklagelser, och dock återstår den svå- raste — den nämligen, att qvinnorna i de flesta fall så envist fasthålla vid sina ärfda eller bibringade fördomar, att det blir hardt när omöjligt att utrota dem.
Och detta beror väl ytterst på, att det är så mycket, som icke anses såsom fördom, utan som god gammal sed.
Det enda möjliga sätt att förminska fördomens makt, som finnes, är derför, att qvinnorna sjelfva taga sig till att undersöka, hvad som är fördom, och hvad som icke är det, samt föresätta sig att, så snart de fått klart för sig att något beror på fördom, ge- nast försöka få bort det, eller åtminstone motarbeta fördomen och dess verkningar.
Och så snart det visar sig, att ingen för- nuftig grund finnes för ett visst tillvägagå- ende, så snart icke något nöjaktigt skäl för vårt handlingssätt kan påvisas, då göra vi bäst i att stå stilla en stund och besinna oss och göra oss sjelfva den frågan: är det månne icke en fördom, som här binder oss, så att vi göra det vi, om vi hade vår frihet, aldrig skulle ens försöka?
Om vi då och då ville företaga en sådan liten pröfning af våra motiver, så är det ej omöjligt, att resultatet deraf skulle hafva ett icke så obetydligt in- flytande på vår omgifning och på våra barns uppfostran.
I alla fall borde det löna sig att försöka.
Våren.
ed det värmande solljuset, den milda I vinden och de spirande träden börjar också lifvet inom oss att pulsera starkare — vi märka, att våren kommer.
A r o vi vid god helsa, kännes det ej så mycket, men ha vi varit krassliga under vinterns lopp, tar våren starkt på oss.
Det gäller då att spara på krafterna och att akta sig för att gå eller arbeta sig svettig.
Man måste sörja för att få god och tillräcklig föda och ordentlig nattsömn.
Känner man sig svag och kraftlös, kan man underhjelpa med ett eller annat stärkande medel.
Bland dessa intaga jern- och kinasalterna en framstående plats.
Här följer receptet på en lösning af citronsyrad jernkinin, hvaraf man kan ta en matsked 3 gånger dagligen: man köper på apoteket 5 gram citronsyrad jernkinin och upplöser detta i 250 gram vatten.
Ett litet glas äkta vin är ej heller olämpligt.
Våren är gerna förkylningarnas tid.
Der- för bör man vara försigtig.
Många äro de, som ådraga sig en förkylning genom att af- lågga vinterkläderna för tidigt; men det är så frestande, när man ser det vackra vädret.
Det är intet lätt att styra sig.
Och man hänger undan vinterplaggen.
Esomoftast blir man emellertid inom längre eller kortare tid tvungen att taga fram dem igen.
Man har fått snufva eller » ondt i halsen ».
Derför bör man vänta, till dess det blir värme i luften, och då lägga af de tjocka kläderna så småningom.
Vår är icke sommar.
Flertalet menniskor, synnerligast de unga, tyckes förvexla dessa två årstider.
Så fort nätt opp solen skiner värmande ned öfver backarne, slå de sig ned att hvila; eller bli de stående stilla långa stunder, kanske med våta fötter.
Har man nu begått en slik dårskap, fryser man, är varm i hufvudet och kall om fötterna; med andra ord — är man förkyld, bör man utan dröjsmål sörja för varm mat och dryck och varma kläder.
Det enklaste, om än ej behagligaste sätt, hvarpå man kan befria sig från en förkylning är att gå till sängs och taga in varma och svettdrifvande drycker.
Här torde ock vara på sin plats att på- minna om, att den stora vårrengörningen helst bör uppskjutas till längre fram på våren, då den kan företagas utan allt för stor risk.
M.
D.
B eatrix.
Ett minne af Dolly Roon.
|et är märkvärdigt, huru man ibland för- följes af ett minne.
Jag vet egentligen ej, hur det kom sig, men i dag, då jag satt vid femtiden uti mitt kabinett och drack min sedvanliga kopp pekoe med en tunn skifva toast (ett förträffligt medel för hyn, en kopp té före dinern), så kom jag att tänka på Beatrix v. Hohenburg.
Stackars Trixie, ingen var hennes like till att förljufva five o ' clocken.
Med hvilken verve och fart förstod hon ej att berätta » la petite chronique »; man kunde ej ens finna sig stött om hennes små historier ibland, oss emellan sagdt, nästan stodo på gränsen af det skandalösa.
Och huru hon klädde sig!
Hennes toilet- ter voro sanna poem!
Att se huru hon behandlade sina kavalje- rer — det var en njutning!
De lydde hennes minsta vink, tillbedd som hon var.
» Bah », sade hon med sin egendomliga lilla tyska brytning, som gaf hennes låga, mjuka röst en ännu mera melodisk klang, » de äro sig alla lika, dessa fåfänga, parfymerade narrar.
— Äro de män? » — och dermed kunde Trixie gifva luft åt en hel serie illa- sinnade anmärkningar om dessa varelser, som icke visste, huru de nog skulle kunna behaga henne.
» D u skall väl ändå en gång gifta dig? » menade jag.
» Ja, måhända, men ser du, Dolly, jag har den gammalmodiga åsigten att vilja älska och högakta min man, och ser du bland alla dessa — låt oss tala om någonting behagligare, » och dermed satte hon sig till pianot och sjöng med en skälmsk blick åt mig: Mein Schatz ist ein Reiter, Ein Reiter muss sein, Das Pferd ist des Königs, Der Reiter ist mein etc. etc. Var Trixie kokett?
Nej!
Det är ett för vulgärt uttryck för det eomotståndliga behag, som omgaf henne; ett behag lika subtilt och ljufligt som violblommans fina doft.
Jag har sett henne bringa män nästan till vansinne härigenom.
Hennes utomordentliga skönhet fängslade dem.
Alltid den samma mot alla, från den rutinerade, segervane salongshjelten till den obetydligaste underlöjtnant, som rod- nande framstammade en anhållan om en dans.
» Men hvarför gifter du dig egentligen ej, »
tion s k e å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g från alla o m r å d e n f ö r qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
E n d a s t e n sida af papperet b ö r frågade jag henne åter en vacker höstmorgon.
Hon stod på terrassen, iklädd en mörk- grön sammetsklädning med kostbara gamla spetsar omkring den hvita halsen, den ena handen hvilande på den trogna vindthundens hufvud och med den andra skuggande sina ögon mot höstsolens strålar.
Hon liknade ett af Millais porträtter.
t I r~ \ |_J I I \ J Kl | \ | arvändas och marginal lemnas.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e alltid noga a n g l f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g d i s k r e t l o n från r e d a k t i o n e n s sida p å r ä k n a s ligt djerf och passionerad ryttarinna och ryggade ej tillbaka för någonting.
Hon på samma gång skrämde och roade mig med sina ridter.
Intet hinder var för svårt, ingen häst för vild.
Alla hästar i faderns stall, och de voro många, hade hon tumlat.
Dock på en enda hade hon hitintills ej vågat sig.
Det var en gigan- tisk, svart hing3t, benämd » Wilder Jäger », så vildsint och svårriden, att ingen utom hen- nes far vågade bestiga den.
» Om igen denna fråga, Dolly!
Med hvem vill du då, att jag skall gifta mig, » sporde hon mig småleende, nästan vemodigt.
Denna höst var Trixie djerfvare än någon- » D u store Gud, du vill väl aldrig, att jag sin; det bredaste diket, den högsta vallen skall räkna upp dina olyckliga tillbedjare? » hejdade henne ej; hon satte sig endast långt Ett missmodigt drag hvilade på hennes tillbaka i sadeln och med sin mjuka och dock så stadiga hand förde hon sin häst i storar- läppar.
» Nej Dolly, besvära dig ej, du känner tad stil öfver hindren.
mina åsigter, mina fixa idéer, såsom du må- En dag voro vi inbjudna till jagt på ett hända med rätta benämner d e m; — j a g måste aflägset gods.
Vid mötesplatsen bemärkte jag älska den, jag gifter mig med, och jag gifter en högväxt, mörk herre, som red en kolossal mig aldrig, såvida intet — » mörkbrun trachenare.
Han var af ett im- Här afbröts hon af Macleod, som reste ponerande yttre, men gjorde ögonblickligen på mig ett dåligt intryck.
Gud vete hvarför.
borst och morrade åt en imaginär fiende.
» Trixie, skulle ändå någon varit lycklig ' Det låg ett falskt och oroligt drag kring nog att röra ditt hjerta, » frågade jag; jag såg hans välbildade mun.
Vid Beatrix ' åsyn spratt någonting i hennes ögon, som jag der tillförene han till, syntes söka något i sitt minne, och aldrig sett, och i min glädje lät jag hela till- efter ett ögonblick red han upp till vår sida för att låta föreställa sig såsom herr von bedjareskaran passera revy i mina tankar.
» En chimére, en dröm, » sade hon med en Merowitz.
likgiltig axelryckning — » Men — lika godt Trixie bleknade, och jag såg henne djupt — efter du nu nödvändigt vill veta det, så draga andan.
var jag j u i somras med mina föräldrar uti En aning sade mig, att här vore den om- Homburg.
Den sista dagen vi tillbringade talade främlingen.
der, promenerade min trogne Macleod och jag Jagten började, och jag fick ej tillfälle att in uti skogen, bakom Kurgarten, för att taga fråga henne derom.
Merowitz vek ej från afsked af en favoritbänk.
Plötsligt märkte henne, jag såg deras hästar sida vid sida följa jag, att jag tappat ett armband.
Hunden hundarne och samtidigt flyga öfver hindern.
fattade snart, att jag förlorat någonting, och Jag såg beundran och lystnad lysa uti hans vi började bägge ifrigt söka.
Steg hördes på ögon.
gångstigen, och mellan träden framträdde en Efter jagtens slut redo vi åter hem.
Mero- herre, som vid åsynen af Macleods och mina witz inbjöds af Trixies far att deltaga uti jag- bemödanden artigt anhöll att få vara oss be- terna på Hohenburg och var oss således följ- hjelplig.
Och verkligen — efter en stunds aktig.
Jag såg honom vid hemkomsten lyfta ihärdigt sökande hade han turen att återfinna Trixie ur sadeln och qvarhålla hennes hand mitt armband.
Jag tackade honom förbind- i sin en sekund längre, än nödigt; hade varit, ligt, och, som jag var trött af min promenad, och jag fattade på stället ett djupt hat till hvilade jag mig på bänken; hau dröjde, lätt honom.
Macleod, som varit hemma, hade vid och ledigt konverserande om allehanda ämnen.
ljudet af hästarnes tramp rusat fram för att Jag vet ej, huru det var, men det låg någon- välkomna sin matmor, men vid åsynen af ting tilldragande, oemotståndligt uti hans Merowitz, ryggade han tillbaka, morrade vackra djupa röst och hans mörka själfulla doft och visade sina spetsiga tänder.
ögon, någonting som man ej så lätt glömmer Då vi kommit upp på våra rum, bekräf- — nej, man glömmer det aldrig!
Med en tade Trixie min förmodan, att Merowitz och bugning aflägsnade han sig, när jag steg upp främlingen voro en och samma person.
för att återvända hem — och dagen derpå » Trixie, du kan väl ej älska honom, akta reste jag. » dig, han är en farlig, otillförlitlig menniska; » Således skall jag förstå, att du, Beatrix han skall bringa dig olycka, » utropade jag, von Hohenburg, firad och tillbedd af alla, förledd af en plötslig ångest, som kom mig skänkt ditt hjerta åt en främling, hvars namn att glömma det okloka i mitt beteende.
du ej ens känner.
O, du ödets ironi! », » Dolly », svarade hon, » jag är intet barn, » Just så, Dolly, » svarade hon likgiltigt, och om du hyser någon vänskap för mig, så men med en längtansfull blick uti sina ögon.
säg ej så; » dermed gick hon och lemnade Ja, i sanning, den man, som förstode att mig ett rof för en allt mera växande oro.
vinna hennes kärlek, som hos henne funne Jag observerade Merowits noga.
Stor, mörk, gensvar åt sina känslor, som såge hennes välvuxen, med svarta, djerfva ögon och glän- sköna ögon hängifvet blicka in uti sina • — sande, hvita tänder under en välvårdad han vore förvisso den lyckligaste bland dödlige!
mustasch, var han verkligen en ståtlig man Beatrix v. Hohenburg var min kusin; på och förde sig med en förnäm elegans, som mödernet svenska, men från faderns sida nästan gränsade till nonchalans.
Han hade tyska.
Hennes upprepade besök hos sin mo- en låg, mjuk och böjlig röst, som när han ders slägt hade gjort henne förtrogen med talade med Beatrix kunde antaga de mest svenska språket, som hon talade och förstod smekande tonfall — och likväl!
Min antipati fullkomligt, och som vi båda sinsemellan be- för honom tilltog med hvarje dag, och jag gagnade.
är öfvertygad, att instinkten sagt honom detta, En kort tid efter ofvaunämda samtal åt- ty jag kände, att han återgäldade mig med följde jag henne till hennes föräldrars hem i samma känsla.
Mecklenburg, der de bebodde ett ståtligt, För mig blef det tydligt, att han förhexat gammalt riddargods.
V i ämnade deltaga uti Beatrix, och alla sågo, att han uteslutande de sedvanliga stora höstjagterna, rida parforee egnade henne sin hyllning, och äfven att han såsom det benämdes.
Trixie våren utomordent- ej var henne likgiltig.
Hvem var då denna menniska.
En rik godsegare från tyska Schlesien, som förut följt den diplomatiska banan och färdats rundt verldens hufvudstäder, ej just med det bästa rykte efter sig.
Han hade varit borta några år och nu plötsligen återvändt.
Nå- gonting närmare om honom kände man ej, men — Så yttrade sig de flesta af jagt- herrarne, som afundades honom Beatrix ' gunst.
Hon undvek mig på senare tider.
Ack, Trixie, Trixie, hvarföre trodde du mig ej?
Du var förbländad, förtrollad!
Jagterna skulle på öfligt sätt afslutas med en storartad bal, hvartill inbjudningar utgått både när och fjerran.
Beatrix var hänförande skön den qvällen.
Under en paus mellan danserna gick jag in uti blomsterträdgården för att söka ett ögonblicks svalka.
Store Gud, derborta un- der en palm, bland orkidéer och ormbunkar, såg jag henne stå med de härliga hvita ar- marne om Merowitz hals och han, tryckande henne till sitt falska hjerta, segerstolt skåda ned uti det sköna, uppåtvända anletet.
Jag drog mig obemärkt till baka.
En okuflig ångest bemäktigade sig min själ.
Slutet nalkades med stora steg.
— Jag hade efter detta förlorat all håg för dans under denna natt och drog mig tillbaka uti ett utbygdt fönster, som doldes af tunga sidendraperier.
I glömska af tiden måtte jag här i mina sorgliga, pinande tankar hafva tillbringat en lång stund uti ensamhet, ty jag väcktes ur mina betraktelser genom två rö- ster, som tilltalade hvar andra uti det, på andra sidan af mina skyddande draperier, tomma och öfvergifna rummet.
» God afton, Merowitz, » hörde jag en för mig obekant röst säga, » god afton, mon cher, det öfverraskar mig att finna dig här, nju- tande af landtlifvets oskyldiga nöjen, då jag trodde dig ännu vara qvar i Italien.
Apropos, jag kan helsa dig från din hustru.
Träffade henne i Venedig förra veckan.
Charmant som vanligt.
D u gör en våldsam kur för fröken v. Hohenburg, hör jag sägas, — du är då alltid den samme, mon garcon.
» Tyst, mon cher, » svarade Merowitz och sänkte sin röst för att hviskande säga någonting, som jag ej kunde uppfatta, » men », åter höjande rösten, » man måste j u fördrifva tiden med något här, och hon är verkligen bra retande och aptitlig, Beatrix. » Här aflägsnade sig de båda talande.
Dar- rande af harm och förskräckelse drog jag undan draperierna för att se efter dem.
O, denne skurk, denne samvetslöse niding, som endast till tidsfördrif lockat Beatrix ' hjerta till sig!
— Mina aningar hade tyvärr varit allt för sanna.
Jag trädde fram ur mitt gömställe, och der stod Beatrix i en dörröppning, undanskymd af några höga blad- växter.
Hon kom stapplande emot mig.
» Dolly, Dolly, du hörde det också, » utro- pade hon förtviflad och jemrande som ett sjukt barn.
En blick på hennes upprörda anlete sade mig mer än väl, att hon hört hela samtalet.
Hon gömde sitt ansigte mot min skuldra, och jag kände hennes gestalt genomfaras at häftiga darrningar.
— Hon sade ej ett ord, endast jemrade sig sakta.
Jag smekte tigande hennes mjuka hår, hvad skulle jag för öfrigt kunnat säga för att trösta henne.
Intet!
Mitt hjerta var uppfyldt af det oändligaste medlidande.
Plötsligen såg hon upp.
Hennes ansigte
I D U N såg jag Trixie från andra sidan i vild fart störta rakt på hindret.
» Barmhertige Gud — hon dödar sig! » skrek Jurgen.
Afståndet var för stort, för att » Kom, låt oss gå », sade hon.
— I det vi, trots alla våra ansträngningar, kunde samma hördes brådskande steg, och Merowitz hinna fram och hindra hennes vansinniga ridt.
ilade mot oss, vid min åsyn hejdade han de Jag såg henne styra » Wilder Jäger » rakt på ömhetsord, han hade på läpparne, och bugade vallen, men han nekade till språnget.
Någonting blixtrade till i luften, och hennes sig för Trixie, sägande: » detta är vår vals, nådig fröken.
Jag har sökt er öfver allt. » ridpiska föll hvinande ned mellan hästens Jag kände Trixies arm darra under min, öron.
Det väldiga djuret reste sig, rasande men det var blott för en sekund.
Hennes af smärta ock ilska; med ett vildt språng ögon blixtrade, hon höjde sin hvita arm, och flög det öfver bäcken och vallen, snafvade i i det hon åter sänkte den, krossade hon sin språnget och störtade med ett doft brakande solfjäder på hans falska mun.
Han tumlade till marken, krossande Beatrix under sin tillbaka med en ed på sina blödande läppar.
mäktiga tyngd!
Bägges död hade varit ögonblicklig.
Med en föraktfull, befallande åtbörd visade hon åt dörren.
» Gå usling! » sade hon — och han kröp ut lik en piskad hund.
Jag förde Beatrix upp till hennes rum.
Hon sade ej ett ord, hon fälde ej en tår.
En qvinlig näring.
Viljelöst lät hon mig föra sig.
Hon var för- stenad utaf sin smärta.
Inär ett stort antal qvinnor, af en eller Jag måste återvända till societeten för att annan orsak, äro hänvisade att med ej väcka för stort uppseende genom bådas vår frånvaro.
Jag möttes af den underrättelse, inkomsten af sitt arbete försörja sig, och att Merowitz sagt sig hafva fått ett telegram, många af dessa, synnerligast de som hafva som kallade honom bort, och att han ögon- lifvets middagshöjd bakom sig, modfälde fråga, blickligen hade afrest.
Han hade sett mycket hvilket område för qvinlig verksamhet lem- nar någon utsigt till förvärfvandet af ett förstörd ut.
Åndtligen voro alla gäster borta.
Jag gick anspråklöst uppehälle, så vilja vi för dem, åter till Trixie, men fann hennes dörr läst.
som hafva helsa och krafter att egna sig åt » Jag vill vara ensam, » löd det afvisande sva- ett handtverk, särskildt framhålla bageriyrket.
ret på mina enträgna böner att komma in.
Detta yrke inläres vanligen på kortare tid Öfverväldigad af trötthet och rörelse gick och till billigare pris än de flesta andra, och jag till mina egna rum, der jag snart föll för drifvande af det samma fordras icke något uti en tung dvala, ur hvilken jag tidigt på större » rörelsekapital », hvilket ju är en be- morgonen väcktes af Beatrix ' kammarjungfru, aktansvärd fördel äfven i det afseende, att som lemnade mig ett bref.
Jag slet hastigt företrädesvis qvinnor hysa en verklig för- upp det; en guldgul lock föll derur.
— skräckelse för att låna penningar och » sätta sig i skuld ».
Beatrix hår I Hvad betydde detta?
Bageriyrket kan nämligen begynnas med » Kära Dolly, » skref hon, » döm mig ej för hårdt.
Jag älskar honom ändå, öfver allting, förhyrandet af 1 större och 1 mindre rum mera än mitt lif, och utan honom kan jag samt kök, försedt med god bakugn.
Vid ej lefva.
Farväl!
Låt ej verlden ana hvad.
stationer böra sådana lägenheter erhållas till någorlunda moderat pris, hvarjemte den ved, du vet.
Din Beatrix. » Förskräckt frågade jag kammarjungfrun, som under bakningen förbrukas, äfven der livar hennes matmor vore; hon svarade mig, faller sig billigare; men omsättningen kan att nådig fröken ridit ut kl. 7, men vore nog beräknas blifva lifligare i städerna.
ännu ej återkommen.
Under så lyckliga konjunkturer, att man Jag skyndade upp, blef klädd i hast och behöfver dagligen baka bröd och småbröd ilade obemärkt ned till stallet, der jag fick m. m. måste, man dock, för att icke sjelf se Beatrix ' ridknekt, Jurgen, gå af och an, blifva allt för öfveransträngd, hafva ett qvin- ligt biträde, som kan tillaga åtminstone en förtviflad vridande sina händer.
På mina frågor framstönade han, att Beatrix del af degarne och sköta ugnen.
befallt honom sadla » Wilder Jäger » samt Vid inköp af till brödet nödiga ingredien- förbjudit honom att såsom vanligt vara henne ser, bör man ogerna taga mindre än 1 säck följaktig.
På hans böner och föreställningar mjöl af hvarje sort och cirka 8 kilogram hade hon ej lyssnat, utan endast svingat sig socker, emedan mycket små partier falla sig upp på hästen och i sträckt galopp ridit bort åt proportionsvis dyrast; likaså bör man förse Jastrauerskogen.
» O, hon tar bestämdt lifvet sig med smör och ägg under de tider af af sig.
— » Wilder Jäger » hade ej varit ute året, då prisen å dessa varor äro blligast.
på nere dagar. » Skulle så inträffa, att man någon gång icke Ack, jag förstod hennes mening allt för väl!
får köpare till de kakor, som ej kunna för- Att få ett par hästar sadlade och hasta efter varas goda öfver en eller annan dag, så ligger uti samma riktning ' var ett ögonblicks verk.
det icke så stort penningevärde i dessa att » Hunden skall hjelpa oss, » utropade jag.
man derigenom kan ådragas en större eko- Jurgen förstod min mening, ty han löste nomisk förlust, så vidt icke detta missförhål- Macleod från den kedja, hvarmed han hölls lande ofta upprepas.
bunden i hundgården.
Tjutande och med Försäljning af matvaror är, snart sagdt, långa språng rusade han i väg, vädrande den enda handel, som i dessa tider kan före- Beatrix ' spår.
tagas med något hopp om framgång, ty äfven Jag var i den hemskaste oro.
V i redo i om flertalet menniskor i alla andra afseenden fyrsprång ned till Jastrauerskogen — • intet spår måste inskränka sina utgifter, så kan dock efter Beatrix!
V i fortsatte vår färd, blindt ingen, trots samtliga » svältkonstnärers » påstå- följande Macleod.
Ändtligen kommo vi genom ende, utan olägenhet undvara » det dagliga skogen ut på ett stort fält, som sluttade skarpt brödet ».
nedåt, begränsadt å ena sidan af en bäck, Visst och sant är dock, att den, som egnar som löpte jemte en hög, bred stenvall.
Der sig åt bageriyrket, ingalunda får vänta ett hade återtagit sitt lugn, men ett olycksbå- dande skimmer glänste i hennes ögon, någon- ting som talade om ett orubbligt fattadt beslut.
beqvämt lif, utan måste vara beredd på att mera än andra bära » dagens tunga och hetta »; man får säkerligen känna sig mycket tacksam, om ett litet tarfligt, men] eget hem blifver frukten af den osparda mödan.
Om emellertid någon känner motvilja för det ifrågavarande yrket blott derför, att det af en eller annan, som sjelf, utan att arbeta, har fullt upp af lifvets goda, anses simpelt, så tillropa vi denna: - » duglighet i hvad som helst är öfver all rang ».
A.
L.
B.
F r å n v å r a badorter.
I.
En Marstrandssejour sommaren 1887.
Af Silah.
Prisbelönad vid Iduns femte täfling.
ff^L ndtligen skulle min liffigaste önskan blifva uppfyld — jag skulle få resa bort och vistas sex veckor vid en af våra mo- dernaste och mest besökta badorter.
Vid middagstiden lemnade jag mina anför- vandter och mitt hem och styrde oförskräckt och med hjertat klappande af glada förvänt- ningar mot okända öden.
Följande morgon vid åtta-tiden var jag i Göteborg, och sedan jag lyckats anskaffa en bärare och gifvit denne ordentliga instruktioner, begaf jag mig i sakta mak utför Norra Hamngatan ner till Skepps- bron.
Det var alldeles förtjusande att som främling komma till denna stora, vackra stad, men slutligen tog hungern ut sin rätt, och med resväskan vid sidan, trotsande all konvenans, steg jag modigt in på Göta Källare och be- gärde — en biffstek.
Hvilken förträfflig an- rättning!
Jag rekommenderar den på det var- maste till hvar och en, som yrvaken och hung- rig anländer till Göteborg.
Sv Emellertid närmade sig tiden för Marstrands- båtens afgång, hvarför jag skyndsamt begaf mig ombord.
— Ack, hvilken härlig färd!
Luf- ten var klar och ren som en morgon i maj, ehuru det var den 18 juli; hafvet låg oändligt, glittrande och djupblått, framför oss, och lång- samt, nästan omärkligt, gled ångbåten ur ham- nen.
Ombord voro lif och rörelse, vackra ung- domliga ansigten, dyrbara toaletter och lorg- netterande ungherrar, och bland allt detta ett lifligt sorl af barnröster, förtjusande små ungar i sjömansdrägter; öfver allt bland resfiltar och hattaskar döko apelsiner och konfektpåsar fram.
Skulle det verkligen bära åstad till en ort, der sjuklingar återvinna helsa och krafter?
Ack, här fans hvarken sjukdom eller nöd, endast rosiga kinder och glada, sorgfria men- niskor.
Jag kände mig så lätt och lefnads- frisk till mods, — voro menniskorna så lyck- liga, var tillvaron verkligen så härlig?
Jag var nyss fylda tjugo år och insöp med begär- lighet hvarje tillfälle att lära känna lifvet.
Under tvänne timmar fortforo vi att glida fram på hafvet — — så ett doft rytande ur skorstenspipan — och Marstrandsön i all sin tilltalande, men kärfva natur låg framför oss.
Hvilket lif och sorl, när båten lade till!
Ham- nen var uppfyld af menniskor, viftningar, hels- ningar och omfamningar från alla håll.
Hur i all verlden skulle jag få tag i mitt resgods?
» Har fröken några koffertar? » hördes i det samma från minst fyra håll, och fyra bärare betraktade mig med förväntningsfulla blickar.
» Ja, det har jag visst, en stor, gul.
riktigt
I DU N brandgul von med svarta beslag — » fröken Eva Gastronomiska kåserier.
Heland » i stora bokstäfver. » » Jaså, jaha, men hvart skall den bäras? » in.
» Strandgatan 2 0.
» » Ska ' eke. » Men tanken på, hvart min kära Signe tagit vägen, trängde sig med oroväckande kraft inpå mig.
Hon skulle var vara en ung, förtjusande min beskyddarinna i enka och detta vårt lands » moderna Babylon », och det var med en viss oro jag spejade efter hennes vackra an- sigte i denna orediga menniskomassa.
» Eva, Eva! » klingande ropade skratt någon, och under ett lades en liten mjuk hand öfver mina ögon.
» Nå, min kära Signe, det var att du fann » Ja, då för väl, mig! » visst var det väl; kom nu hem och gör toalett, sedan gå vi ner i brunnsparken — här är gudomligt !« » Några trefliga officerare », hviskade jag hem- lighetsfullt.
— Nya skrattsalvor.
» Inte ännu, mötena äro just slut — mais ils viendront. » Skall jag menad att vid med sina Aldrig.
det fötter, hög då man i uppför dessa små, branta härliga, beströdt segel, likt kringkastadt så Det finnes ej ord de intryck man erfar, klättrar bergstigar, oändliga hafvet af hundratals hvita hafsskum.
Luften var och klar, och med välbehag drog jag det ena andetaget djupare än det andra, ljumma hafsvindar helsans smekte rodnad, att lefva, var ung och färgade och den tacksamhet och ännu kinderna med varmaste åtrå efter mot hade Gud, lifvet för att jag framför mig, smögo sig in i hjertat under denna min första, oförgätliga Mais vandring bland Marstrands klippor.
retoumons å vos moulons.
Vid fyra- tiden intogo vi en god och smaklig middag på » Alphyddan », riet » drucko kaffe i » Lilla Schweize- och företogo gjorde utmärkt derefter angenäma nya promenader, bekantskaper, och, när jag sent omsider lade mitt hufvud på kud- den, insomnade jag ögonblickligen och sof en djup, härlig, drömfri sömn, ända tills solen stod högt på himlen.
Man är i sjelfva Marstrand.
lagt ner Min verket alls omtänksamma åtskilliga handarbeten, icke flitig i mamma hade men jag får uppriktigt bekänna, att dessa återvände med mig hem i sitt finnes att men, ursprungliga roa präktigt Lånbibliotek det är synd att läsa bort en enda timma i Marstrand.
der skick.
tillgå för den romanläsande ungdo- men sig I sjelfva verket kan man på tusen sätt.
och modernt Societetshuset är inredt med balsal, sa- longer, tidningsrum, biljardsal, kafé och toalett- rum.
Afgifterna äro ej stora, och man kan utan synnerlig kostnad vara med om allt.
Uppe på fästningsvallarne finnes en förträff- lig plats för lawn-tennies-spel, den stora sand- planen nere vid hafvet egnar sig synnerligen väl för kranskastning och croquetspel; de små bänkarne, grottorna och skogsdungarne inbjuda till förtroliga frukt tete-å-tSter, och i sjelfva verket är Marstrand man ekipage.
kan Den fullkomligt står på blommor, och bakelser finnes riklig tillgång.
paradis, s. der k. få Ja, ett litet jordiskt utom — ett » Marstrandshästen » allt, är ensam i sitt slag, och åkdonet be- af en vattentunna.
middagarne ser Mellan kl. 1 2 — 2 på det mycket tomt ut i parken och bland klipporna.
Alla skynda dä att med välbehag kasta sig i de salta, skummande böl- jorna.
påskägg.
Nu då påsken står for dörren — äggens och ägg- ätandets tid par préférence —, kanske det ej kan vara ur vägen, ärade läsarinnor, att tala litet om dessa matnyttiga föremål, dem I alla sä väl kännen.
Att ägget består af 3 delar, skalet, gulan och hvitan, känner snart sagdt det minsta barn; men om vi nu skulle yttra oss litet närmare om dessa olika delars sammansättning, kanhända detta erbjöde åtskilligt nytt för många bland våra läsarinnor.
Skalet består till största delen af kolsyrad kalk, till en mängd af 90 ä 96 p r o c, samt af fosforsyrad kalk.
Det representerar i vigt / af hela ägget och tjenar hufvudsakligen till skydd för de inre de- larne; det är försedt med en myckenhet fina öpp- ningar eller porer, hvilka under fostrets utveckling i ägget formedla luftomsättningen, men hvilka ock vid äggets uppbevarande underlätta dess skämmande.
Agghvitan, hvilken belöper sig till ungefär / af hela äggets vigt, består af en synnerligen fin cell- väfnad, hvars celler innesluta en högst koncentrerad lösning af ägghviteämne i vatten.
Gulan, som bil- dar den minsta delen af ägget och väger / af det hela, utgöres till det hufvudsakiiga af följande ke- miska beståndsdelar: 52 % vatten, ett spår af mjölk- socker, ägghviteämne, ostämne, fosforhaltigt och fos- forfritt fett, färgämne och olika salter.
För att vid förvaring länge hålla äggen friska be- gagna husmödrarna en mängd skilda metoder med mer eller mindre gynsamma resultat.
Det säkraste och billigaste af alla medel är och förblir dock äg- gens behandling med kalkvatten; man tillreder sig af nyutbränd och tvättad kalk i brunsvatten en lös- ning, som, sedan de tyngre partiklarna afsatt sig, ännu böra vara svagt mjölkaktig; i denna blandning lägger man de för förvaring afsedda äggen.
I äggens inre försiggår en svag utveckling af kolsyregas, hvil- ken tränger ut genom skalets porer och med kalken i kalkvattnet bildar en olöslig förening, som afsätter sig i porerna och till den grad tilltäpper dem, att äggen, om de få ligga tillräckligt länge i tillräcklig qvantitet kalkvatten, sedan i åratal kunna hålla sig friska på en sval förvaringsort.
1 1 0 s 3 0 1 i bergen?
sakta mak ägg, enkannerligen 3 någonsin glömma vår första pro- beskrifva Om Badhuset är utmärkt väl och tidsenligt inredt, betjeningen påpasslig och välvillig.
(Forts.) 0 Se här några nya och delikata recept för äggtil- lagning, som kanske Iduns läsarinnor känna sig fre- stade någon gång pröfva nu i äggtiden.
1) Soolägg.
Salta vattnet så starkt, att ett ägg flyter deri; hårdkoka så äggen i detta vatten, hvarpå skalen nå^ot inkrossas och äggen ännu en stund få ligga i del kallnade saltvattnet.
Utmärkta att skära upp till smörgåsbordet.
2) Dolda ägg.
A g g kokas, tills de bli mjuka som plommon, skalas och läggas på ett kallt fat för att ej hårdna efter.
Derpå skär man fint en knippa frisk persilja och något rödlök — eller i stället för rödlöken en charlottelök — sätter 96 gram smör på elden och lägger, då detta kokar, persiljan deri: lå- ter under ständig omröring detta sjuda tillsammans i 2 minuter, hvarefter det slås upp att kallna i ett annat kärl.
Derefter slår man med visp 6 hela ägg i ett kärl till tjockt skum, tillsätter 1 sked socker, | flaska hvitt vin, 1 sked potatismjöl och en kopp vatten och genomvispar alltsammans ofvan elden, så att det blir tjockt som créme.
Nu tar man det af elden, rör det afkylda smöret med persiljan och l ö - ken deri, sätter fatet med de hela äggen hastigt öf- ver hett vatten och gjuter den grönaktiga cremen öfver äggen, så att de alldeles täckas deraf.
3) Spegelägg.
I en jernpanna smälter man en lagom mängd smör (16 gram för hvarje ägg); slår ägg, det ena bredvid det andra, i smöret, hvarvid man noga aktar sig för, att gulorna ej rinna sönder.
Man strör härefter peppar och salt öfver det hela och sätter pannan på måttlig eld, der den får stå, till dess agghvitan stelnat; nu lyfter man af, håller en skyffel med glöd öfver äggen eller ställer dem för några ögonblick in i den heta ugnen, så att äf- ven äggulan stadnar något, » tar ut » äggen med ett rundt mått, lyfter dem med en bred knif ur pannan och ordnar dem på fatet.
4) Sura ägg.
Man gör » spegelägg », men låter smöret dertill brynas, lägger upp äggen på ett fat, låter något bryndt smör koka upp med ättika, salt och peppar och gjuter såsen öfver äggen.
Annu bättre blir såsen, om man låter verkligt god steksås, » brun sås », koka upp med ättika.
5) Färserade ägg med frikassésås.
12 hårdkokta ägg skalas och skäras på längden i halfvor.
Gulorna pressas genom en sil, sammanröras med lika mycket smör, det finhackade köttet af 16 kräftor, några råa äggulor, salt, muskot, något litet parmesanost, en finhackad, i smör bryndt charlottelök och något rifvet hvetebröd; till denna färs blandas litet hårdt vispad ägghvita, hvarpå man härmed fyller de halfva äggen så högt, att de få form af hela ägg, glatt- stryker färsen, lägger äggen på en med smör smord, flat karott, gjuter något buljongsspad eller saltadt vatten derunder, öfvertäcker med ett fettadt papper och sätter in anrättningen i måttligt varm ugn.
Till dessa ägg serveras vanlig frikassésås (köttspad, afredd och tillsatt med vin och citron).
Till påsken plägar man ju ofta inom familjerna roa sig med att dels förse äggen med inskriptioner dels färga dem i brokiga färger.
Fastän j u denna sport ej precis kan hänföras under gastronomien, torde kanske några vinkar och råd i den vägen ej här vara ovälkomna.
Vill man skrifva namn, verser eller tänkespråk på äggen, sker detta bäst med hvit tvål, som man spet- sar och något fuktar.
När skriften torkat på skalet, lägger man ägget i - färgspadet under 8 minuters tid, hvarpå det skrifna stället ter sig hvitt, medan det öfriga skalet bär sin särskilda färg allt efter färg- spadet.
Hvad nu äggens färgning beträffar — de må nu vara urblåsta eller hela ägg — så måste färgmedlet på förhand ha kokat under 10 minuter och får, se- dan äggen ilagts, koka i ytterligare 8 till 10 minuter.
D e skilda färgerna erhållas af följande ämnen: ljus- gul — af saffran; guldgul — af lökskal; blå — af blåholz; röd — af fembock; rosa — af kugellack; grön — af spenat; brun — af kaffesump.
Violett färg erhåller man, om man i blåholzspadet gjuter litet ättika; svart, om man till samma spad i stället för ättikan tillsätter litet kromsyradt kali.
Vill man, att färgerna skola erhålla en glänsande yta, öfverdrar man dem med gummivatten.
En gourmand.
Fönsterträdgården.
Något o m rosodling i boningsrum.
Af Jane.
^flj.iksom i beklädnadsmodet kan äfven i blomster- ^ odlingen påvisas särskilda strömningar, som varat längre eller kortare tid.
Sålunda kunna på- pekas särskilda perioder för odlingen af tulpaner, af fuchsior, af storbloramiga pelargonier, af begonier, af kakteer, af storvuxna bladväxter, såsom Aralia, Ficus, Dra " sena, Phoenix, Musa m. fl.
— i sistnätnda period befinna vi oss till en del ännu.
Trots vex- laude moder har dock en af våra blomväxter — låt vara mer eller mindre — bibehållit ett obestridt anseende.
Denna är rosen.
Med sitt rika, glän- sande bladverk och sina i så många afseenden full- ändade och välluktande blommor i guldgult, orange, ljusrödt, tegelrödt, högrödt, karmin, purpur, i silfver- glänsande hvitt och med en oändlig mångfald af färgnyanser och öfvergångar häfdar rosen äfven i blomsterträdgården sitt anseende som blommornas drottning.
Hos oss är rosen likväl allt för litet känd, syn- nerligast i fönsterträdgården.
Troligen beror detta deraf, att konsten att odla rosor i boningsrum be- traktas nästan som en hemlighet.
D e flesta blom- stervänner försöka sig nog, men misslyckas oftast och ledsna snart till följd af ständiga motgångar.
Dessa äro vanligast orsakade af häfdvunna, men fel- aktiga behandlingssätt och okunnighet om de sjuk- domar, rosen hemsökes af.
För att om möjligt ändra nuvarande missförhål- landen i fråga om rosodling i boningsrum har jag tänkt meddela Iduns läsarinnor några råd och upp- lysningar, förvissad, att, om de blifva följda, man ej så ofta som hittills skall se tynande rosenbuskar i våra fönster.
Först och främst är det nödigt att veta, att ej alla rosor, som kunna fås att blomma ute på friland eller i växthus, passa för odling i boningsrum.
D e bäst passande äro utan tvifvel terosorna och af dessa förordas de, som hafva korta, blombärande årsskott.
Terosor, som skjuta långa ranka årsskott, hvilka först andra året framkomma med blommande sido- skott, såsom Gloire de Dijon och Marechal Niel äro derföre mindre lämpliga.
Den förstnämda kan dock, synnerligast som ung och rotäkta samt som äldre genom särskild behandling, blifva ganska tacksam.
Utom terosorna hafva vi åtskilliga tehybrider, bour- bon-, noisett- och remontantrosor, som kunna lämpa sig, några synnerligen väl till rnmsodling.
(Några särskilda sorter nämnas ej nu, utan torde jag med mina läsarinnors tillåtelse återkomma dertill en an- nan gång.)
Af stor vigt för en framgångsrik rosodling är
I DU N blomkrukornas beskaffenhet.
En af orsakerna till rosodlingens ringa framgång i fönsterträdgården torde vara den från växthusen tagna erfarenheten, att ro- sorna skola vattnas mycket litet.
I boningsrum är ett dylikt förfarande tvärtom synnerligen skadligt.
Växthusens med vattenånga mättade luft hindrar afdunstningen från växternas blad, hvarföre der må- ste sörjas för en riklig ventilation i krukorna.
Här måste man använda porösa krukor, som tillåta af- dunstning icke blott från jordytan utan äfven från sidorna.
Men i boningsrum är förhållandet annor- lunda.
Hvar och en växtodlare har nog märkt olä- genhet af den här rådande torra luften.
Som en gifven följd häraf uppstår en häftig afdunstning från bladen, dessa ställa i sin tur motsvarande fordringar på rötternas uppsugande verksamhet, och följden blir den, att jorden hastigt befrias från sin fuktighet.
Begagnas nu den porösa, oglaserade krukan, som tillåter afdunstning äfven genom väggarna, uttorkar jordklimpen allt för fort, i synnerhet närmast kru- kans väggar, hvarest sugrötterna finnas.
Dessa taga då lätt skada.
Följaktligen passar för odling af ro- sor i boningsrum icke den oglaserade krukan, utan der är den glaserade krukan tjenligast.
Färgen på den samma är ej af så obetydligt inflytande, som kanske mången tror.
Lämpligast är den mörka.
Skälen härför vill jag ej trötta med.
Af hvad som sagts här ofvan torde hafva fram- gått, att om man vill hafva sina rosor i flor, så är ymnig vattning nödvändig.
Få af våra rumsväxter behöfva så jemn fuktighet för sina rötter som rosen, och under knopparnes framkomst och utveckling kan en enda försummad vattning vara tillräcklig att tillintetgöra blomstringen.
Fastän rosen fordrar, för att trifvas, jemn fuktighet, är det dock nästan otro- ligt, huru hög grad af torka hon kan uthärda utan att vissna.
Mången mindre erfaren rosodlare har nog erfarit, huru det stundom händt, att blomknop- par, färdiga att slå ut, börjat vissna och fälla de yttre blombladen; nästan alltid är en uraktlåten vattning härtill orsaken.
Hvad här sagts om rosens vattning, när hon är i full växtkraft, kan naturligtvis ej gälla, då man på våren tager in sina vinterståndare för att börja drifva dem; icke heller om afläggare eller sticklin- gar, som ännu ej kommit i full växt.
(Som bekant förvaras rosorna öfver vintern i en fukt- och frost- fri källare eller i ett mörkt oeldadt rnm, der tem- peraturen ej går under + 4°.
På våren i februari eller mars, ja, till och med i januari tagas de i n; i början vattnar man litet, men ökar dermed i samma mån växtligheten tilltager.
På samma sätt med vattningen, då man fortplantar en rosenbuske genom afläggare eller stickling.
För stor fuktighet är då ovilkorligt dödande.)
Beträffande krukjorden är lämplig sådan sällan svår att anskaffa, ty rosen håller till godo med, snart sagdt, hvad jord man än har att tillgå.
Helst trifves den dock i styf jord, hvilken bibehåller fuk- tigheten längre, t. ex. lermylla, som man tagit från åkern eller ett trädgårdsland.
Innan den användes, befrias den naturligtvis från sten och klumpar.
Skulle lerjorden synas allt för styf, göres den lättare genom tillsats af löf- eller spånjord.
Allt för lätt jord göres lämpligare genom tillblandning af litet gammal lera, som man torkat och söndersmulat.
Det är en stor fördel, om krukjorden i mängd innehåller nödiga näringsämnen, men nödvändigt är det e j; ty sådana kunna lätt tillföras genom upp- repad vattning med gödselvatten.
Dylik vattning är af stor nytta.
Genom den tillföres jorden näring, och ju rikligare näringsförrådet är, hvaraf rosen har att lefva, desto större och kraftigare blifva skotten, desto talrikare knopparne och blommorna.
Teater och musik.
Kungl.
operan gifVer i morgon (onsdag) för för- sta gången sedan nära sex år till baka Meyerbeers storslagna opera » Hugenotterna ».
Operan, som vid denna föreställning gifves till förmån för k. hofkapellets pensionskassa, får ett särskildt in- tresse derigenom, att man i Raouls parti får åter- höra hr Sellman, hvilken ej sedan förra säsongen uppträdt härstädes.
För öfrigt är, om man undan- tager hr Strömberg, hvilken uppbär sin gamla roll, Marcel, rollbesättningen alldeles ny.
Fröken Klem- ming får i Valentines parti en af sina allra för- nämsta uppgifter.
Drottning Margareta af Valois sjunges af fru Östberg och pågen Urbain af fröken Karlsohn.
Hr Sellergren utför Saint-Bris ' och hr Linden Nevers ' partier.
Detta torde varda en af säsongens intressantaste repriser.
Påskdagen gifvas » Alphyddan » o c h » Josef i Egypten », annandag påsk » Djamileh » o c h » Rege- mentets dotter ».
Nästkommande tisdag anordnas troligen symfonikonsert.
Till spelning har antagits en svensk 1-akts opera- comique, kallad » t Firenze ».
Musiken är kompo- nerad af vår talangfulla tonsättarinna fröken Helene Munktell till text af Daniel Fallström.
Operan torde varda färdig lill uppförande i början af nästa månad.
Detta blir första gången, en svensk tonsättarinna uppträder för scenen.
Ett storstadsbarn.
B e n ä t t e l se f ö r af J o h a n Idun J^ordling.
K. dramatiska teatern har, som vi förut nämnt, II.
fått en verklig magnet i den utmärkta skådespe- lerskan från k. teatern i Köbenhavn fru Betty » Sista akten ».
Hennings.
Nästan hvarje gång hon uppträder är (Forts.) teatern utsåld i förköp.
1 går afton (måndag) uppträdde fru Hennings «pjl| \ nder de närmaste dagarna undvek Klara för fjerde gången som Nora i Ibsens » Ett dockhem ».
Z^m, med finkänslig omsorg att med ett enda En i de minsta detaljer från början till slut mera utmejslad prestation torde man förgäfves få söka ord framkalla gångna tiders minnen eller efter.
Allt föreföll så naturligt, så osökt, så kon- att fråga Ruth om de sista skedena i hennes seqvent, att man ej alls öfverraskades af slutet, E n lätt förklarlig, qvinlig nyfikenhet, det » vidunderliga ».
Inropningar i massa o c h en lif.
till det mesta grundad på varmt intresse lagerkrans med band i de danska färgerna belö- nade den framstående konstnärinnan för hennes för vännen, låg visserligen hela tiden nära förträffliga spel.
till med frestelser; men då hon såg, huru I dag (tisdag) uppträder fru H. å k. operan som Ruth sjelf tycktes sky nästan hvarje tanke prinsessan i Drachmanns sagospel » Det var en gång », som skall vara en af hennes mest fram- på det gamla, hvarje ord, som häntydde stående roller.
I morgon (onsdag) gifves ånyo å derpå, för att helt och odeladt hängifva dram.
teaterns scen de trenne småpjeserna » I asy- sig åt njutningen af ett öfverretadt sin- len », » En liten förmyndare » o c h » En middags- nes hvila, af den fridsamhet och ro, hvilka bjudning », af hvilka i synnerhet den förstnämda nu omgåfvo henne och likt en behaglig d o m - gifver fru H. det ypperligaste tillfälle att lägga i dagen hela sin alldeles ovanliga skådespelare- ning göt sig öfver hela hennes väsende, då talang.
Hon uppträder här som en 80-årig, bok- ville hon icke vara den första att uttala det stafligen på grafvens brädd stapplande gumma afgörande ord och det yrkande på förklarin- och utför denna sin roll så illusoriskt, att det ovilkorligen måste räknas som en af skådespelare- gar, som kanske med ens skulle kasta Ruth konstens högsta triumfer.
tillbaka in i det gamla lifvets smärtsamma Fru H. lär ytterligare komma att uppträda i hvirfvel.
I hvarje tall skulle det vara till- » Vildanden » och » Fruntimmersskolan ».
räckligt att bryta verkan af den apatiska Säkert är, att k. dramatiska teaterns direktion domning, som nu som en reaktion efter själs- förtjenar den största tacksamhet af hufvudstadens skakningarna kommit öfver Ruth, och af hvil- teaterälskande allmänhet, för det den gått i för- fattning o m anordnande af detta intressanta gäst- ken hon till en tid hade så godt behof.
spel härstädes.
Så begaf det sig att de två unga qvin- Vasateatern upptager i dag (tisdag) den välbe- norna och barnet i idylliskt lugn tillbringade kanta 3-aktsoperetten » Fatinitza » afSuppé.
Titel- några af de närmast följande högsommar- rollen utföres af fröken Anna Petterson, teaterns dagarna, utan att bry sig med andra tankar framstående primadonna.
eller annan omsorg än den att njuta af att A Svenska teatern gifvas under de närmaste da- garne soaréer af trenne bland teaterns mest fram- vara till.
stående o c h omtyckte skådespelare.
Sålunda gif- Till söndagen kom Fritz Ritter, som be- ves på torsdagen till förmån för hr Aug.
Warberg ramadt var, ut med alla mötesdeltagarne.
» God natt, granne », » Frun från hafvet » eller Han blef först förvånad vid-åsynen af Ruth; » Käringen mot strömmen » (parodi) och » Otellos triumf »; på fredagen » Flickornas gossar » till för- men Klara fick honom hastigt afsides för mån för hr Edeard Nilsson o c h på påskdagen några få förklarande ord, hvilka han för öf- » Lifvet på landet » till förmån för hr Victor Holm- rigt ej hade tid egna mycken uppmärksam- quist.
Att de förtjente skådespelarna skola få het midt i sina värdpligter.
glädja sig åt fulla hus, taga vi för gifvet.
Södra teatern.
Äfven här gifves långfredagen en soaré af en bland denna teaters mest omtyckte och uppburne komiske skådespelare, nämligen hr Emil Strömberg.
Då han i Geijerstams lustspel » Telje tokar », som vid tillfället gifves, har en af sina tacksammaste uppgifter, torde någon särskild rekommendation ej behöfvas.
Den betydelsefullaste musiktillställningen under påskhelgen är, s o m hvar man vet, Musikförenin- gens långfredagskonsert.
I st. f. det sedvanliga oratoriet » Skapelsen » uppföres i år Händels genia- liska och storslagna oratorium » Messias ».
Solo- partien utföras af fru Edling, fröknarna Nordgren och Jungstedt samt herrarne Max Strandberg o c h Salomon Smith, hvarjemte biträde lemnas af k. operans kör m. fl.
samt k. hofkapellet, allt under ledning af hof kapellmästaren Conrad Nordqvist.
Äfven till generalrepititionen på torsdags afton säljas som vanligt biljetter.
En intressant matiné gifves påskdagen i Berns nya salong af operasångaren Axel Rundberg.
A det tilltalande programmet finnas upptagna som biträdande fru Heintz, fröknarna Nordgren o c h Klemming, hrr Lundmark, Hagman, Sellergren, Borgstedt o c h Lejdström.
På Vasaleatern gifver hr N. Clementson annan- dag påsk likaledes matiné.
Programmet är, då detta skrifves, ännu ej bekant.
Den 16 april.
S e n till, ä r a d e l ä s a r i n n o r, a t t I d u n e j s a k n a s hos någon af edra b e k a n t a!
För en dag utbyttes det tysta, nästan för- näma lugnet på villan mot en splendid herr- middags bullrande uppsluppenhet.
På den stora verandan voro middagsborden dukade, och långt ut öfver fjärden ljödo i den svala aftonen de skallande hurraropen och skratt- salvorna, som beledsagade skålar och tal.
V i d 12-tiden på natten fördes gästerna med särskildt förhyrd båt åter in till stadea; Fritz Ritter, hvilken som sekreterare på mötet ej kunde vara ifrån, gjorde dem sällskap till baka.
Så var allt åter lika tyst och rofullt.
Ruth hade under festdagen hållit sig undan så mycket som möjligt, och Klara, som väl för- stod, att det bullrande, obekanta sällskapet endast kunde verka tröttande och pinsamt på henne, hade ej på något sätt påyrkat mot- satsen.
Den lilla V i van fäste sig hastigt vid Ruth med denna naiva och icke så litet efter- hängsna tillgifvenhet, som plötsligt kan upp- flamma hos barn.
Den nya tanten med sitt tysta, mjuka, sorgbundna sätt, med de blåa, drömmande ögonen, som ofta kunde stirra framför sig långa stunder, som såge de in i en annan verld • — det egendomligt melan- koliska öfver hela hennes väsende, så vidt skiljaktigt från de glada menniskors sorglösa obundenhet, den lilla var van att se omkring
M a n u s x r i p i, s o m e j a n t a g e s till I n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s ä v l d a p o r t o fogas.
Jnga ofrankerade försändelser lösas.
sig, verkade på barnasinnet med fängslande magt.
Snart nog kunde hon knappast en minut vara från Ruths sida.
Hon var nöjd, om hon blott i timtal fick stå vid hennes knän och hålla hennes smala, hvita hand mellan sina bruna, knubbiga små näfvar.
Hon plågade henne ej med frågor eller barnslig nyfikenhet, då hon såg, att detta tröttade Ruth; i tystnad stod hon der och blickade oafvändt med klara, bruna barnaögon upp i Ruths ansigte, som denna, sänkt i tankar, höll vändt ut åt sjön.
.
.
Ruth hade redan tillbringat en vecka hos Klara, och ännu var ej ett ord från någon- dera sidan sagdt om annat, än hvad som rörde angelägenheterna för dagen.
En mor- gon kom hon emellertid ned från sitt rum tidigare än vanligt.
Klara, som mötte henne på den lilla blomsterterrassen nedanom ve- randan, frapperades genast af hennes oroliga och upprörda utseende.
D e sista dagarnas hvila hade medfört en ganska väsendtlig för- ändring i hennes ansigte, som börjat återfå en svag skiftning af tidigare dagars ungdom- liga rodnad.
Nu hade de mörka ringarne trädt fram på nytt under ögonfransarnes skugga som efter en genomvakad natt.
Emellertid låtsade hon om intet, och de följdes åt in till frukosten.
Det var den första dagen på länge, som icke vädret varit strålande klart; vinden hade slagit om, och en kylig nordost dref tunga regnmoln från hafs, hvilka då och då urladdade sig i en kort, strid skur.
De hade heller ej efter vanan kunnat duka på verandan, utan höllo till i salen innanför.
Ruth blef allt mer nervös och förströdd.
Hon gjorde synbarligen våld på sig sjelf för att intet låta märka, men lyckades ej.
V i v a n satt trumpen vid fönstret och stirrade ut öf- ver den hvitfradgande fjärden, öfver hvilken molnens tunga - skuggor gledo som misslynta miner öfver ett vackert ansigte.
Ruth hade för första gången skjutit henne ifrån sig, då hon som vanligt kom till hennes knän och fattade hennes hand.
Plötsligt bröt Ruth tystnaden.
» Klara, vill du infria ditt löfte i dag? » frågade hon och såg allvarligt in i den an- dras ansigte.
» Hvilket löfte? » spratt Klara förvirrad upp.
Detta kom så oväntadt.
» Du lofvade att följa mig första gången jag skulle söka upp pappa Rebolledo.
Gör det i dag, jag ber dig så innerligt. » » Men hvarför just i dag, » invänder Klara och kastar en misslynt blick ut genom glas- dörrarne, mot hvilka just regnet smattrade som bäst.
» En dag mer eller mindre gör väl ingen ting, och i dag är j u vädret allt annat än lockande. » » Ack, gör mig till viljes », upprepar Ruth, med så ängsligt ifrig bön i tonen, att Klara förskräckes.
- » Jag måste i hvarje fall in just i dag, och jag vill så ogerna fara en- sam.
Jag vet att det är dumt, barnsligt, hvad du vill kalla det — men jag känner som en ropande röst inom mig, en aning att den gamle behöfver mig just nu.
Jag såg honom i drömmen i natt, o, så tydligt.
H v a d han var förfallen, darrande och grå, stackars gamle pappa Rebolledo!
Och han vinkade åt mig, vinkade flere gånger.
.
.
Det måtte väl aldrig ha händt honom något ondt.
Jag är förbittrad på mig sjelf, att jag i min egoism kunnat dröja så länge. » bl- i I r- \ L / • i w K j • « A n n o n s e r m o t t a g a s e n d a s t m o t k o n t a n t liqvld i f ö r s k o t t a f 2 6 ö r e pr 4 - spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen a n n o n s Införes under I krona.
Efter denna långa replik, som Ruth förde fram med hastig, flämtande röst, reste hon sig med ens upp från sin plats, som om hon genast ville gifva sig i väg.
Klara insåg, att det var fåfängt söka hindra henne, och med ett resigneradt » vi få naturligtvis ändå vänta på 1 O-båten » gaf hon efter.
Ruth hade ingen ro, förr än de kommo i väg.
Långt i förväg stod hon på bryggan, spejande genom det gråa regnet efter » Victo- rias » hvita stäf.
Och sedan, oupphörligen under den korta resan, hvilken de företogo, instufvade för vädret i den trånga damsalon- gen, spratt hon upp ur sin tankfullhet med ett oroligt: » det måtte väl aldrig ha händt honom något, händt honom något ondt! » D å de voro framme och stodo bland ska- rorna, som trängdes på kajen, frågade Klara: » Men vet du nu egentligen, hvart vi skola vända oss för att finna honom?
Jag tror knappast han bor qvar der uppe vid Horns- kroken. » » Visst bor han väl qvar, » svarade Ruth, nästan förskräckt.
» V i bege oss i alla fall först dit upp. » » Jag tycker mig minnas, att Fritz sade en .gång, att han sålt gården åt staden.
Kan- ske jag har orätt.
Det är väl, som sagdt, ändå bäst att börja sina efterforskningar der- ifrån. » D e ropade au en droska och gåfvo kusken nödiga ordres.
Strax de kommo fram och Ruth i nervös brådska fick ned det regndry- pande fönstret, fingo de klart för sig, att Klara haft rätt.
» Han fins ej här, » sade Ruth med gråten i halsen.
Fönsterluckorna och dörren till den för detta lilla diverse- handeln voro igenspikade som på en öfver- gifven barrack.
» Kära Ruth, » tröstade Klara, » hvarför ge- nast ge upp modet.
V i höra oss väl för hos grannarne. » I huset tvärs öfver gatan mötte dem idel nya ansigten.
» Icke en enda gammal be- kant, » sade Ruth missmodigt, » det är det gamla och dock alldeles nytt. » En skara smutsiga ungar skockade sig i näsvis nyfi- kenhet i portgången och kring vagnen.
Ett besök af välklädda damer var här tydligen något alldeles nytt.
Efter åtskilligt frågande fingo de veta, att den gamle aktören redan för tre år sedan lemnat gården, som sedan dess stått obebodd och utan huld.
Den skulle visst snart rifvas för gatans reglering.
Skonåtlerskan, som varit gammal granne, kände nog till hans adress, men äfven hon hade flyttat och bodde nu än längre ut åt Liljeholmssidan.
Det var blott ett att göra, och de satte sig upp på nytt.
Efter åtskilligt letande fingo de reda på den de sökte i ett skumt kryp-in, der qvinnan och hennes fästekarl, en skräddare, trängdes om dagern för sitt arbete vid det smutsiga fönstret och en ilsken träta med skrik och stim mellan tre trasiga små barn i kakelugnshörnet förstummades vid det oväntade besöket.
När de framfört sitt ärende, fick skonåt- lerskan genast sin svada i gång.
H o n var tydligen trakterad af att få spraka om gamla dagar.
» Pappa Rebolledo, ja, herre Gud, hvem frågade efter honom nu för tiden?
Det var då länge sedan hon hört det namnet.
Nog för hon visste, hvar han fanns, alltid; men sedan fosterdottern hans rymde ifrån honom och gifte sig med en rik och förnäm herre för många herrans år sedan, var det knapt en lefvande själ, som brydde sig om honom.
Nå, sitt nödiga underhåll fick han nog än, förstås; det kom visst genom pastorn i för- samlingen, alltid precis på dagen i qvartalet.
Men han hade inte mycket glädje af det nu mer, kunde man väl förstå, sen han knappt orkade öppna munnen för det kära bränvinet. » Klara, som såg, hur våldsamt Ruth upp- rördes af qvinnans sladder, försökte afbryta henne, men Ruth fattade afvärjande om hennes hand.
» Nej, nej, och hur är det vidare — hvar bor han — » (Forts.) Från Iduns läsekrets.
» La Société. » Det kan ju tyckas minst sagdt förmätet att upp- träda med kritik öfver en af » Idun » prisbelönt af- handling.
Men allt sedan jag läste Ebba Lars- sons uppsats » La Société » i N:o 14 af » Idun », har jag känt ett oemotståndligt begär att skriftligen gifva luft åt de blandade känslor, som nämda uppsats fram- kallat.
Att författarinnan icke är ensam om den åsigten, att vårt sällskapslif behöfver reformeras, är en borgen för att denna åsigt är alldeles rigtig: tu- senden instämma med henne deri.
Och att hon sjelf alldeles förälskat sig i sin » vackra saga », fram- går tydligt af slutorden; men låtom oss se, om den icke har flere fel, än det att ej finnas till i verklig- heten.
Idén att några med slägt- och vänskapsband för- bundna familjer skulle genom ett regelbundet och enkelt umgänge söka vederqvickelse och trefnad är särdeles god och ofta med mer och mindre framgång realiserad; men jag undrar, om det icke skulle vara bra svårt att bibehålla de båda första vilkoren, re- gelbundenhet och enkelhet, samt ernå det åsyftade resultatet, om kretsen vidgades i det oändliga?
Vidare förefaller det, som om de » äkta männen » skulle uteslutas ur » La Société », ty det säges ut- tryckligen på ett ställe, att » La Société » är fruarnas klubb, och att dessa äro lika obevekliga som herrarne, hvilka iij tillåta fruarna att med sin virkning sticka näsan i deras klubb.
Men å andra sidan talas om, att såväl yngre som äldre ungkarlar emottagas.
Detta är väl hvarken rättvist eller välbetänkt af ett säll- skap, som gjort till en af sina uppgifter att motar- beta utelif.
Eller är det egentligen de bli / vande äkta männen, som i tid skola reformeras och räddas, och lemnar man de » utestängda » äkta männen åt deras öde?
— I så fall får » La Société » mycken likhet med en råttfälla, som mammorna inrättat för att fint och behändigt fånga män åt sina döttrar.
Att en- kelhet i mat och dryck samt öfriga anordningar icke hämma utan snarare befordra sällskapsglädjen, om den är af rätta slaget, är en bepröfvad sanning.
Men visst skulle åtskilliga herrar hafva litet svårt att underkasta sig den drakoniska lagen att ej få mer än ett glas ö l; en sup kan ju vara rimligt och be- höfver t. o. m. alls icke förekomma, med ölet är det en annan sak, det driokes ju för törstens stillande, och det vore väl föga gästvänligt att söka reglera sina gästers törst.
Författarinnan har också glömt att gifva en anvisning, huru utminuteringen af och kontrollen öfver besagda ölranson skulle lämpligast försiggå.
Skulle måhända någon ung Hebe vid ett särskildt bord sköta ölserveringen, och herrarne i kö vandra fram för att i tur och ordning af hennes hand mottaga sitt bestämda glas öl?
Eller skulle gla- sen stå fylda på förhand, till lika antal med de full- vuxna, manliga gästerna?
— Tänk om någon skalk i en hast skulle tömma tvänne glas!
Då kunde den, som till slut blef utan, med skäl utiopa: » E n af herrarne har tagit sig ett glas för mycket! » — Något underligt förefaller det, att förf.
tyckes före- ställa sig, att tobaksrökning idkas och hundar med- tagas i sällskap; det är väl endast, då herrarne draga sig tillbaka till » herrns rum », som cigarren eller pi- pan tändes, och hundar lysa i regeln genom sin från- varo, om ej möjligen värdfolket sjelfva hafva en eller två fyrben ta favoriter, som få stanna inne.
— Så komma vi till sysselsättningarna under sam- qvämet.
Fruarna sitta med sina arbeten och tala om hushållet; ungdomen dansar och leker » packa kappsäcken », » huru Amor kommer » m. m., hvarunder de unga flickorna sysselsätta sig med ungherrarne, så- som Eva såg på Adam, oskuldsfullt, fritt och öppet (1).
Det tyckes som om förf.
tänkte sig idealmenniskor för bildande af » La Société », åtminstone hvad ung- domen angår, fruarna deremot förefalla skäligen tarf- liga, då de ej skulle hafva annat än hushållsrön att meddela hvarandra.
Att ungdomen i våra dagar i
M e d I d u n s e x p e d i t i o n ä r f ö r e n a d I d u n s u t r a t t n l n g s b y r å, hvilken verkställer alla u p p k ö p åt Iduns a b o n n e n t e r 1 landsorten s a m t för de flesta fall icke är sådan, den borde vara, är ett sorgligt faktum.
Bland de unga herrarne äro de flesta blaserade och sjelfsvåldiga till tal och sätt, och de unga flickorna äro ofta koketta, ytliga och an- språksfulla samt hafva en sådan ton och sådana fasoner, att de unga männen alls icke anse sig be- höfva genera sig för dem, utan karaktärisera dem med uttrycken » lifvade », » skojfriska » e t c; och så- dan ungdom finner ej nöje i oskyldiga lekar.
Men om också ungdomen vore så menlös och oskuldsfull, som Ebba Larsson tänkt sig den, så undrar jag, om den vore tillfredsstäld med att i timtal » leka lekar », och om detta just är någon bildande syssel- sättning.
Författarinnan måtte anse samtal och re- sonnement såsom ieke passande för ungdom, ty hon säger uttryckligen: » de unga konversera ej om väd- ret, sista balen, premieren på teatern eller den ny- utgifna romanen, det låta de de äldre göra. » Hm, hm, nyss tycktes det, som om fruarna hade andra ämnen att sysselsätta sig med — och nog vore det litet malplaceradt, om de företrädesvis skulle tala om » sista balen »; då må de hellre tala om tvätt och matlagning.
Men hos de unga skulle det således H u s h å l l e t.
Mitt hushållssystem.
Som jag tror, att mina skafferiafiärer öfverensstämma med ett flertal af Stockholms måttligt bemedlade husmödrars, kunde det vara af intresse att få systemet bedömdt af någon auktoritet.
Jag har två tjenare — en till hjelp med mina fyra småttingar och en köksa.
Till frukost ha vi, stora, sill och po- tatis.
Sillen köpes af bästa storsill, ett £ hvarje gång och den, tillika med potatislåren, hvetemjölsäcken och den låsta låren innehållande sylter, safter, konserver m. m., som allt för mycket fresta gommen, ha sin plats på vinds- kontor (källare finnes ej).
En sill ur- vattnad och stekt är lagom till fru- kosten — således är sillkaggen lätt kontrollerad.
Till middagen tages steken (eller hvad det nu är) hel in på bordet.
Från bordet skickas maten portionerad in till barnjungfrun, och ät köksan skär jag af, hvad jag anser hon behöfver — resten vet hon jag har reda på.
Skinka köpes samma qvantitet hvarje vecka, och det stycket skall räcka till sina bestämda mål, nml: söndagsmorgon och tisdagsmiddag stekt, samt torsdagsmiddag, då resten kokas.
Till qvällen ha vi vattgröt eller hafregrynsgröt, hvilken kokas i emaljerad gryta i ugnen medan mid- dagen lagas.
A f grynen tages samma mått hvarje gång, hvarför 1 £ räcker sin bestämda tid.
Till söndagsqväll gräddas, under det middagen lagas, ugnspannkaka åt barnen och jungfrurna — vi sjelfva ha då vanligen thé.
Smörgåsmat använder jag mycket litet — undantagandes salt kött — min man föredrager en varm frankfnrter- eller hvitlökskorf eller annan smårätt.
Smöret köpes likaså pr vecka, en viss qvantitet af så väl bords- som malsmör.
A f det senare äta såväl barnen som tjenarne, och vanligen breder jag sjelf barnens smörgåsar.
Kaffebröd bakas hvarje torsdag; dertill tages alltid samma qvantitet mjölk.
Erfarenheten har lärt mig att hafva det undanlåst, och på qvällarne skär jag af åt barnen och tjenarne deras bestämda del til!
morgonen.
Sockret hugger jag sjelf och har det i låst sockerskrin, men sockerskålen är ej undanlåst.
Kaffe, chokolad, thé, finare kryddor etc. har jag undanlåst.
Aurelia.
H a n d a r b e t e n.
Arbetskorg af cigarrlåda.
Locket bort- tages och lådan fordras inuti med röd eller blå tvils.
Tyget klippes mycket noggrant; de fyra bitarne till sidorna fastsys först vid bottenfodret och sedan hopsys hörnen.
Fästes i kanten på lådan med syndetikon.
Botten fordras äfven utanpå; det tillgår sålunda att man penslar helt litet syndetikon på lådans botten och stryker derefter väl till tyget; försigtighet fordras att ej fläckar uppstå.
Man syr ett enklare gratis öfrlgt I D U N tiil b i l l i g a s t e p r i s o c h vara ett fel, om de uttalade sina tankar öfver en pjes, de sett, eller en bok, de läst?
Sådana ämnen äro just intressanta att afbandla med jemnåriga och tillika bildande; ty genom att utbyta åsigter med andra, klargör man sina egna, eller lär sig inse, om de äro vigtiga eller icke.
Om man önskar, att säll- skapslifvet skall vara både bildande och veder- qvickande, så är väl intet lämpligare än att, då un- gefär samma personer regelbundet komma tillsam- mans, man använder någon tid af samqvämet till läsandet af en god bok, eller t. o. m. inöfvandet af något mindre dramatiskt arbete.
Hvad uteslutning ur sällskapet för något brott mot dess » tysta principer » (om hvilka förf.
lemnar oss i okunnighet) angår, så ligger ju i all slags bann- lysning någonting af fariseism.
Och man kan ej gerna antaga, att familjer ingå öfverenskommelse om ett flitigt och förtroligt umgänge utan att på förhand känna till hvar andras moraliska ståndpunkt, hvar- för några obehagliga, upptäckter i det afseendet ju ej behöfde befaras.
— Att toleransen mot männen drifves väl långt, medgifves; ty om icke deras eget rättsmedvetande hejdar dem på det ondas väg, icke mönster på juteväf och fäster det rundt om yttersidan; i kanterna sättes ett veckadt ylleband.
En remsa af samma väf broderas och fästes på ömse sidor att bära » korgen » uti.
Frida N.
N.
Man hör ofta: » Göm det, det kan alltid blifva nyttigt till något! » kanske dock oftare: » Hvad kan det väl duga till, kasta bort det! » Men hafven I någonsin tänkt eder att äfven de tomma tändstickslådorna äro användbara?
Jo, visst äro de så!
Men huru kunna tyd- ligt framställa hur de användas för att bilda något helt?
Jag får dock försöka.
- Man tager ett atlasband och fäster om sjelfva lådan, men just så att den obehin- dradt kan skjutas ut och in i sitt fo- dral.
Sedan hopfästes med stark tråd 3 lådor i rad och 3 öfver hvardera (9 st. lådor) och om det hela fästes ett broderi på mörk juteväf, kanladt med ett veckadt atlasband.
Under fästas 4 trådrullar, som hjul, då hela det lilla arbetet blir något liknande en jernvägs- vagn.
På hvarje låda fästes som » eti- kett » olika: knappar, nålar, hakar m. m. Frida N.
N. Blomställ.
Ett billigt och trefligt ställ för friska eller konstgjorda blom- mor kan man göra af en rak björkgren, omkring 8 cent.
i genomskärning och af 27 cent.
i längd.
Grenen, som bör vara betäckt af näfver, urhålkas tem- ligen djupt för blomstjelkarne.
Tvänne mindre grenar, 2 | cent.
tjocka och 10 cent.
långa, fästas vinkelrätt under den större grenen, som sålunda kom- mer att hvila på dem.
» Lilly ».
I n l ä g g n i n g a r.
Kryddsill.
1 val (80 st.) god, färsk inmatssill galas och torkas, men får ej tvättas, lägges i 1 k:na ättika 15 a 24 tim., hvarefter den försigtigt upp- strykes.
Hufvud och stjert afskäras, då sillen galas.
Derefter nedlägges den med ryggen ned, hvarftals med 2 skalp, liineburgersalt, 1 skalp, pudersocker, 25 ort krydd- och 25 ort starkpeppar, 6 ort spansk humle, 3 ort sandal (röd, köpes på apoteket), 6 ort lagersbärs- blad, G ort saltpeter, 3 ort nejlikor och 3 ort ingefära.
Kryddorna krossas och sammanblandas med saltet och sockret samt strös mellan hvarfven.
Nedläg- ges i en fjerding, som förvaras på kallt ställe.
En lättare press pålägges; är färdig på 4 å 5 veckor.
Frida N.
N.
M a t l a g n i n g.
Maccaroni-pudding.
54 ort maccaroni förvälias i en kanna mjölk och 36 ort smör.
När detta blifver kallt vispas 9 äggulor och iröras, likaledes 9 till hårdt skum slagna hvitor.
Socker och mu- skottblomma.
Formen smörjes med smör och rifvebröd.
Obs.
Maccaro- nerna skållas i hett vatten innan de läggas i mjölken.
Frida N.
N. på b ä s t a s ä t t u t f ö r alia m ö j l i g a f ö r Iduns ä r a d e läsarinnor.
u p p d r a g till t j e n s manas de att öfvergifva den genom fruktan för det allmänna omdömet.
D e veta nog, att de öfverallt gerna emottagas, isynnerhet om de kunna uppträda som épouseurer.
— Huruvida det kan kallas ett » fint sätt », att göra dessa uteslutningar sålunda, att ingen infinner sig på den prickades mottagningsdag, eller hvarken låt- sas märka eller tala med honom eller henne, då han eller hon härnäst uppträder i sällskapet, torde vara tvifvel underkastadt.
Att ett sådant i öppen dag lagdt förakt bland de unga herrarne svårligen skulle göra några proselyter, utan i stället reta dem, så att de gifva » La Société » en god dag, är min öfver- tygelse.
Men att finna rätta sättet att låta.
den brotts- lige känna det allmänna ogillandet är mycket svårt; jag vågar härvidlag ej gifva vare sig råd eller regler.
Hvad som föröfrigt är klokt och godt i förf.
fan- tasibild, kan ej annat än vinna varm sympati hos en hvar.
Jag har blott velat påpeka de mest i ögo- nen fallande felen, under det jag egnar henne allt erkännande för det välmenta i hennes uppsats.
Smörgåspudding.
Skifvor af hvete- bröd bredas med smör och läggas hvarf- tals i en form.
Sylt lägges mellan hvarfven, eller också kan man taga socker, kanel och sönderkrossade russin.
När formen är full, öfverhälles en visp- ning af mjölk och ägg.
Innan pud- dingen är fullt gräddad, tages den ut, och en kopp punsch slås deröfver.
Ser- veras ej för varm.
» Lilly ».
Äppelkaka.
En djup tallrik torra äpplen kokas till mos med ett tefat socker.
Sedan tillagas en smet af 14 gg&gt; \ k:na grädde, hälften söt och hälften sur, samt | k:na stötta skorpor, som upplösas i mjölk; blandas med äppelmoset och gräddas i smord form.
Ätes med vaniljsås., Frida N.
N. ä Fiskfärs.
Gädda eller kolja, 4 &lt;ffi, rensas och skrapas fri från skinn och ben, hackas i en ho samt bultas väl med 63 ort smör.
Massan lägges se- dan i ett fat och uppblandas med | k:na gräddmjölk (hälften god grädde, hälften mjölk), 4 st. ägg, som iblandas hvart för sig, ett drygt | qvarter godt hvetemjöl.
Kryddas med hvitpeppar, salt och socker.
Arbetas 1 timme i fatet; kokas i smord och med skorpor beströdd lockform.
Kokas i minst 2 timmar.
Frida N.
N.
Falsk fiskfärs.
25 ort smör och lika mycket mjöl fräses och påspädes med \ k:na oskummad mjölk; gröten upp- hälles och arbetas ända tills den blif- vit kall.
8 gulor vispas och nedröras tillika med salt, socker och litet mu- skotblomma.
Hvitorna slås till hårdt skum och nedröras sakta, just som man är färdig slå smeten i formen och ställa den i vattengrytan.
Formen väl smord och beströdd med rifvebröd.
Kokas i 3 tim.
Serveras med kraft- eller hum- mersås.
Frida N.
N.
B a k n i n g.
Ingefärsbröd.
2 ägg, | skalp, puder- socker.
5 skedar söt grädde, |- skalp, mjöl, 2 teskedar kanel, 1 d:o ingefära, 1 d:o nejlikor.
Allt blandas väl, läg- ges ut i små plättar på väl smorda plåtar.
Frida N.
N.
Hvita mandelbakelser.
5 hvitor vis- pas till hårdt skum, hvarefter inröres 1 skalp, siktadt socker samt 2 mat- skedar ättika, hvilket väl vispas 1 tim.
Sedan iröres 1 skalp, skållad och väl torkad, rifven sötmandel.
Lägges i kransar.
Frida N.
N.
H u s d j u r e n.
Att hindra snö klumpa sig under häst- hofvarne.
Det säges, att man endast behöfver smörja den väl rengjorda hof- vens undersida med såpa, så skall snön icke bilda sig till klumpar.
Hofven skall vara väl rengjord före smörjnin- gen.
Frida N.
N.
Botemedel för trumsjuka och förstopp- ning hos boskap.
Man gifver det sjuka Thecla S — g.
kreaturet en blandning af J jäst och J linolja.
Det kan äfven gifvas som lavemang.
Kreaturet får blott förtära ljumt vatten.
Frida N.
N.
Uti en tidning stod nyligen att läsa, hur nödvändigt saltet är för våra hus- djur och att man bör tillse, det dju- ren erhålla detsamma i tillräcklig mängd Det beter: » Om man är i tillfälle att förskaffa sig större stycken eller stenar af bergsalt, så är det särdeles lämpligt hafva sådana liggande i foderkrubborna, så att kreaturen kunna få slicka deraf efter behag.
I annat fall kan man gifva dem vanligt salt, en matsked full för hvarje djur dagligen eller hvaran- nan dag blandadt i blötfoder eller upp- löst i vatten.
Dervid bör man likväl iakttaga att ej strax efteråt låta dem komma åt att dricka mycket vatten.
Har man tillgång på saltsten, kan man lägga en sådan i fårhuset, så att fåren kunna få slicka deraf.
Men äanu bät- tre är att blanda målet salt, stötta en- bär och något stenfri lera, hvilket hål- les tillsamman med uppvärmd tjära till en fast massa, som fylles i en träho och ställes hos fåren, så att de deraf få slicka efter behag.
Härigenom skyd- das djuren för vattusot m. fl.
sjukdomar.
Att gifva fåren salt upplöst i vatten, är icke rådligt, ty det spilles lätt på ullen och fåren kunna deraf få vanan att äta ullen af sig. » Frida N.
N.
H u s k u r e r.
Arnicabränvin.
Den allmänt förekom- mande blomman Arnica montana är en växt, hvars både blomma och rot äro nyttiga.
Blomman, fullt utslagen, sam- las i knippen och torkas; sedan kokas på dem ett spad, som saltas något och kallt användes för gikt; den sj uka kropps- delen tvättas dermed.
Det är ij syn- nerhet användbart, då giktknölar visa sig på händerna; man tvättar sig då om qvällarne och låter det torka in.
Roten sköljes och skares i tunna skif- vor samt lägges på buteljer, hvarpå hränvinssprit påhälles.
Begagnas på friska sår, påstrykes genast och tillses, att det kommer in uti såret.
Frida N.
N.
För att hålla öppna bensår rena, an- vändes på såren linnelappar, doppade i smält vax och talg.
Frida N.
N.
Spruckna händer botas bäst genom att gnidas med karbololja.
Om man företager ingnidningen vid sängdags och ligger med handskar på, skola hän- derna nästa morgon vara botade.
Frida N.
N.
För svår hosta.
10 skedblad hafre- soppa, 100 droppar renad terpentin blandas, 1 äggula och 3 skedblad soc- ker vispas till det ljusnar, hvarefter det blandas med det förutnämda.
4 å 5 skedbl.
tages dagligen.
För barn eller dem, som ha svårt att fördraga terpentin, tages mindre deraf Frida N.
N.
VI vilja särskildt fästa uppmärksamheten pä Iduns lämplighet för plats- sökande och plats utbjudande annonsÖrer, äfvensom för alla öfrlga slags Hvarj ehanda.
Välling af ångprepareradt hofremjöl är ett helsosamt och närande födoämne.
Den bor kokas synnerligen väl och drickas något afsvalnad.
Frida N.
N, ster kunde fås genom vår gemensamma vän Idun.
Svar emotses m e d tacksamhet så snart som möjligt af Alex.
N:r 80.
Skulle någon af Iduns många vän- liga läsarinnor vilja hjelpa m i g m e d att få ett kuddöfverdrag, sydt på yllestramalj i forn- nordisk stil, försåldt, så att det lemnar mesta möjliga behållning?
Penningarne skulle a n - vändas till hjelp för att genomgå en slöjdkurs i sommar.
Bortlottning vore nog bra, m e n vet e j, om det är tillåtet.
Svar af vaktas af Några skedblad sherry i såsen, höjer smaken på fårstek.
Frida N.
N.
N:r 81.
H v a d skall m a n använda för att blifva befriad från m a l i såväl möbler som garderober under s o m m a r e n?
V i k o m m a att tillbringa sommaren borta från h e m m e t, och rummen stå derpä igenstängda.
M e d tack- samhet emotses något råd härutinnan, som ej vore förenadt m e d allt för m y c k e t besvär, men ändå säkert att förekomma dessa odjur.
Gammalt smör kan göras välsmakan- de genom att det först tvättas i vatten, derefter i mjölk.
Sedan inarbetar man litet pudersocker, påströr salt, och smö- ret är åter ganska godt.
Frida N.
N.
Ung husmoder.
N:r 82.
Skulle någon af eder vilja uttala sin tanke, huruvida det kan anses troligt, att en bildad flicka kan blifva riktigt lycklig g e - nom att ingå äktenskap m e d en hederlig, aktningsvärd, i sitt stånd bildad handtver- kare.
Tycket är Ömsesidigt och bcpröfvadt genom långvarig bekantskap under alldaglig sammanvaro.
Svar emottages m e d tacksam- En anjovis i grytan, skall gifva god smak åt oxstek.
Frida N.
N. Gummade fönsterremsor äro särdeles användbara till etiketter på buteljer, burkar etc. D e klippas i passande bi- tar, påskrifvas, doppas i varmt vatten och äro med ens färdiga att påsättas, hvartill åtgår betydligt kortare tid, än om man skulle begagna mjölklister.
Det sistnamda har ock den olägenhe- ten att vara särdeles lockande för råt- torna, som på helt kort tid kunna för- störa de prydligaste etiketter.
Frida N.
N.
Vid förvaring af sylt bör ihågkommas, att det möglar i fuktigt rum, jäser i for varmt, sockrar sig i för kallt.
Mög- let kan borttagas utan att syltet behöf- ver omkokas, men har det börjat jäsa, tins ingen annan utväg; det sker då med tillsats af socker doppadt i vatten.
Då det sockrat sig, spädes det med helt litet vatten och ställes i en varm kakelugnsnisch, då det brukar blifva bra igen.
Frida N.
N. het af sten » finnes att få köpa.
Gunhilda.
N:r 59. skalp, Innehållsförteckning t Musikkondition.
Kondition önskas för sommaren af Mathilda Langlet.
— Våren; af M.
D.
— lärarinna vid hr Richard Anderssons Beatrix; ett minne af Dolly Roon.
— E n musikskola att mot erhållande af fritt qvinlig n ä r i n g; af A.
L.
B.
— Från våra vivre för sig och en sexårig son lemna badorter: I.
E n Marstrandsejour s o m m a - ren 1 8 8 7; af Silah.
— Gastronomiska kåserier: undervisning i musik.
Muntliga och III.
O m ägg, enkannerligen påskägg; af skriftliga rekommendationer lemnas af En gourmand.
— N å g o t o m rosodling i b o - hr Richard Andersson, Brunnsgatan ningsrum; af Jane.
— Teater och musik.
— Ett storstadsbarn; berättelse af Johan Nord- n:r 28, Stockholm.
[178] M:ine Mercedes de Castellanos.
— Påskdag; dikt af Johan Nordling.
— F ö r d o m a r; af DIVERSE Doktor A. Afzelius Corimo.
N:r 63.
Fastän icke af ert kön vågar j a g dock meddela e r: En vanlig ridkjol bör vara ungefär fyra a l - nar v i d midten och två alnar lång bak samt försedd m e d utskuret knä, hvilket gör kjolen betydligt längre fram och att den faller väl.
Lifvet skall vara alldeles slätt framtill, för- sedt m e d en tät rad små knappar, samt bak- till ordnadt som en hvit smal frack.
Då ni föredrager herrsadel föreslår under- tecknad ett par mycket vida benkläder, u p p - till rynkade som en kjol, m e d största vidden bakåt, hvilka dä ni är till häst skulle te sig, sedda från sidan, ungefär som ofvan beskrima a f till Klädningar och Kappor.
r v ä f Profver 14 n a d e sändas r, Lilla Vattugatan 14.
Hvardagar 7 3 — 7z4.
Helgdagar 10 — 11.
2.
Annonspris: 2 5 öre pr petitrad (= 1 0 staf velser).
Behandlar L i g e n annons införes under 1 k r.
Barnsjuk- företrädesvis domar.
LED / GA [34] Tandläkaren PLATSER.
Constance En ung flicka med godt sätt mot kunder, godt renomé och fördelaktigt utseende kan erhålla plats i konditori i Norrland.
Svar, åtföljdt af fotografi och afskrift af betyg, torde sändas till Bernh.
Franke &amp; Co., Stockholm.
Rådfrågningstid 1 — 2.
Försöken Th. Winborg &lt; &amp; C:is i Stockholm tillverkningar af En bättre, anspråkslös flicka önskas i ett mindre hushåll på landet att gå frun tillhanda.
Sökanden skall vara kunnig i matlagning samt sömnad och finare handarbeten.
Ingen må anmäla sig, som ej är fullt kompetent till platsen.
Svar jemte fotografi kan sändas till » X », Qvistrum, pöste restante.
[172] Ättika, Senap, Såser, Soja, flere gånger pris- belönade och fullt jemförliga med de bästa utländska fabrikat.
Tillhan- dahållas hos Hrr specerihandlare.
PLATSSÖKANDE.
Ett ungt fruntimmer, fler- årig elev af hr Richard Andersson, van vid och road af undervisning, er- bjuder sig att under sommaren gifva pianolektioner, mot resa och vivre fritt, i ett godt hem på landet.
Goda refe- renser.
Svar till » Harmoni 23 », Idun.
Landsortsljoar kunna få hvarjeh.
uppdrag utförda ge- nom undert.
Se annonsen i n:r 14 af Idun.
Postadr.
: Engelbrektsg.
31 A.
Telegrafadr.
: Ströms, Stockholm.
[170] Maria Ström, född Klockhoff.
Obs.!
I en vacker och liflig trakt strax invid Eksjö emottagas ianckorderingar öfver sommarmånaderna.
Goda refe- renser lemnas.
Vidare meddelar fru majorskan Emilia Engström, adr.
Eksjö, Akerslund.
[leo] [181] Plats som kassörska, kontors-eller skrifbiträde eller ock som sällskap ön- skas af ett fruntimmer af bättre familj.
Svar till » L.
», Norrköping, p.
r.
[179] T i l l B r o d e r [120] H u s m ö d r a r!
[182] C • O (W SS — P+- - 0 ^ 1 0 £3 tr=?
Elbe, Humlegårdsgatan 8, 2 tr. u t s t y r s l a r: a d e R e m s o r af bästa qvalitéer, an 37 olm.
e Doktor C a r l p i e n s b u r g A n n o n s e r.
skalp, skalp, G a r n o r i n g s a r t i l i l a r OBS.!
Ett bildadt fruntimmer önskar plats såsom behjelplig i hushållet, att gifva musiklektioner eller som skrifbiträde.
Skicklig i handarbeten.
Goda referenser.
Små löneanspråk.
Svar till i H.
R.
s, här.
[161] Företrädesvis mag- och hudsjukdomar.
N:r 30.
I Skandinavisk Modetidning N: r 2 och 3 finnes bland andra maskeradkostymer en tyroler- och en schwabisk kostym för unga flickor, särdeles nätta och enkla, som lätt kunna sys hemma.
Mönster och beskrifning finnes i tidningen.
Mathilda.
Mandelmassa göres af 1 söt- och V4 bittermandel, dertill 1 socker.
Alltsammans stötes väl, så det blif- ver fint och j e m t blandadt.
» Thea- ».
N:r 60.
Enligt fieres uppgift har j a g u p p - repade gånger försökt att i kokande mjölk urtaga vinfläckar, m e n utan framgång, hvar- för j a g härmed delgifver den metod j a g efter mångårig erfarenhet finner vara den bästa.
Då j a g har b y k och duktyget genomgått sista stukningen, läggas de dukar och servietter, som äro fläckiga, särskildt och få ej utsättas för vidare gnidning.
P å apoteket köpes för 10 öre Eau de Javeltc, af denna lut hålles på ett tefat, hvarje fläck doppas grundligt häri och bredes på bordet.
F å r ligga tills den försvinner eller högst 8 minuter, då m a n ef- ter hand sköljer fläckarne i varmt vatten; s e - dan hela plagget är fläckfritt, sköljes det i varmt vatten och lägges genast på byken Såsom regel bör m a n alltid först kallbyka en god stund, innan m a n börjar att varmbyka.
l a g e r d uksköterska.
Lilla Vatlugatan 84.
9 — 10 och 2 — 3.
N:r 28.
E t t pröfvadt, godt medel m o t h å - rets aftallande och för undskaffande af mjell 1 hufvudet är att taga 1 del fint salt och 3 delar kognak, som tömmes på en flaska, o m - skakas väl och lemnas stående några dagar.
H ä r m e d kammas håret ett par gånger i vec- kan, dock alltid då m a n är färdig gå till sängs, eljest kan hufvudet lätt förkylas.
Mia.
o Sj E n bildad sjuksköterska önskar mot all ting fritt efter midsommar få resa med någon sjuk eller frisx till fjäll- trakt eller göra fjällvandringar.
V i - dare genom Iduns Redaktion.
Caroline.
eller Bläbinkan (Gichormm intybus).
Nina.
N:r 79.
K a n någon af Iduns många läsar- innor för en ung fru på landet uppgifva något vackert mönster p å lapptäcke.
Jag har en hel mängd utmärkt vackra sidenlappar i alla färger och ville derför gerna använda d e m till täcke, om något trefligt eller eget m ö n - F Breflåda.
1153] Ä r a d e läsarinnor, gifven m i g ett godt r å d; låten eder rika erfarenhet tala och gagnen härigenom en stackars tvehogsen Maria.
N:r 76.
I n:r 12 af tidningen Idun för år 1S8S lofvar » Stenia » att lära den, som sä ö n - skar, huru m a n kan färga ägg i olika färger under kokningen.
V a r nu g o d, m i n snälla » Stenia *, och håll detta löfte!
Jag vore m y c - ket tacksam, om j a g till påsk kunde få lära detta.
En mamma.
N:r 77.
Skulle några af Iduns musikaliska läsarinnor vilja uppge namn på och k o m p o - sitör till några af deras favoritstycken?
Svar emotses m e d största tacksamhet af Signe.
N: r 78.
V o r e tacksara, om någon af Iduns läsarinnor eller läsare i tidningen ville u p p - lysa, huru det tillgår att bleka gräs och blad- «Ss Carl Eva.
V i använda sällan Öfversättningar.
Nero.
Måhända.
Sissi.
V i kunna ej på denna afdelning i n - föra slika förfrågningar, hvilka helt och hål- let falla inom aranonsafdelningens område.
Molly.
Idun sänd till England i korsband för hvarje n u m m e r kostar 1 kr.- 65 öre för qvartalet.
Sten.
Tack för den lilla nätta uppsatsen, som vi m e d nöje bereda plats.
Tacket till förf.
af den omnämda artik.
kanske ej skulle träffa vederbörande — den var nämligen b e - arbetad efter en utländsk tidskrift!
Augusta.
D e t blir för m y c k e t omtuggande i en och samma fråga.
J. G — g.
K a n s k e framdeles.
X.
E r uppsats förefaller oss som ett slag i luften.
N i har hängt upp er på uttrycket xbildadt umgänge » och tyckes dermed mena rent literärt öfverförfinadt.
O m något sådant har i frågan ej varit tal.
Red.
N:r 17, D e t kan j u hända att » Intubikaf- fet » beredes af någon här förut obekant växt, men för oinvigda synes det icke omöjiigt, att underrättelse om växtens odling kan erhållas hos trädgårdsmästare, som ofta odla den i södra Sverige äfven vildt växande Vägvårdan N:r 75.
Gifven en i tveksamhet stadd m e d - läsarinna ett godt råd angående följande fråga: H v i l k a böcker kunna anses vara lämpliga att rekommendera till förströelseläsning å t unga flickor i en ålder af 15 — 18 å r?
H ä r m e d m e - nas, hvilka alster af nutidens skönliteratur som mest egna sig härtill, och efter hvilken princip censuren härvidlag skall tillämpas?
S y t o e l a ö r - Plats önskas i familj nu genast af en 25 års flicka med lust och fallen- het för landthushåll för att biträda med dylika göromål.
Kunnig i söm, väf- nad och finare handarbeten.
Finnas barn, önskar hon handhafva vården om dem.
Goda rekommendationer.
Svar till » Norrländska », Elvenäs, G r u m s, Verml.
[183] Svar.
Lovisa.
Sc moderna, snäfva ridkjol.
A t t, som m a n n å - gon gång sett, då damer begagnat herrsadel, använda en kjol så vid, att den faller som en kappa Öfver hästens bakdel, är högst oskönt.
gröDt N:r 73.
O m svar i Idun på nedanstående frågor anhålles v ö r d s a m t: 1) Bör aldrig ett barn agas af mer än en och samma person?
2) Skulle det icke i så fall kunna hända, att barnet blir bortskämdt, då det ibland af modren agas för en sak, som i hennes från- varo opåtaldt får passera?
3) Ä r det icke då bättre att barnet i m o - drens frånvaro under någon t i m m e för samma sak erhåller lika aga, äfven om den skulle utdelas af fadren eller någon af husets t j e - narinnor?
Fader.
N:r 74.
Skulle någon af Iduns läsarinnor godhetsfnllt vilja gifva m i g prof. på någon vacker ga * dinspets af de numera brukliga grofva sådana, blefVe j a g så tacksam?
JVLocLc- annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom 8.Qumsellus annonsbyrå och hes redaktionen.
Abonnentsam lare antagas.
N:r 84: H u r u mycket salt, alun och vin- sten lägger Sch, Idun n r 4 0, 1888, till en kanna vatten?
Mitt försök aflopp så, att jag Ung (f o r t s).
— Från Iduns läsekrets: » L a fick en nyförtent kastrull alldeles kopparfärgad samt silfret alldeles och svart, och har société »; af Thecla S — g.
jag, oaktadt mycket arbete, ej ännu lyckats Hushållet.
— Handarbeten.
— Inläggnin- få bort fläckarne från detsamma.
Finska.
gar.
— Matlagning.
— Bakning.
— Hushållet.
N.r 85.
Frågas, o m den, som i Idun i n - — Huskurer.
— Hvarjehanda.
— Frågor.
— fört en uppsats om » Såpkokning », äfven ville Svar.
— Breflåda.
i nästa n u m m e r af Idun meddela hvar » lut- Frågor.
S t ö r s t a Mary.
N:r 83.
Skulle någon af Iduns läsarinnor godhetsfullt vilja upplysa en stackars arbets- behöfvande flicka af god familj, (» bättre », tors jag ej säga, sedan j a g läst Elna Tenow ' s u p p - sats i n:r 9 af Idun) som eger håg för det husliga, hur hon skall finna dylik sysselsätt- n i n g?
Det så mycket förordade barn sköterske- kallet låter j u mycket b r a; men huru k o m m a i åtnjutande af en sådan befattriing i vår på arbetssökande öfveruppfyllda t i d?
På ett vänligt råd väntar m e d tacksamhet Anna.
Rödbetor bli fortare kokta, om de kokas tillsammans med potatis.
» Lilly ».
växter?
i i~n i i Kl I L / \ J IN på begäran till landsorten, franco.
[152]
IDUN Färg i bleckdosor!
Asplnall ' s oxidized F r i s b e l ö n t Enamel.
.
För målning a f nya Dosan bör aldrig stå öppen.
Äldre saker, som om- målas, böra först ren- tvättas med varmt vat- ten, blandadt med något soda.
Vid målning bör iakt- tagas, att handen ej vidrör föremålet, eme- dan a f värmen bildas luftblåsor, och torknin- gen till följd deraf för- dröj es.
och renovering~af gamla möbler.
För målning a f blomkrukor, fogelburar m. m.
För målning af jernsängar, korg- arbeten m. m.
Bör ej saknas i nå- got hem!
Erhålles Bör ej saknas i något hem!
i bleckdosor Erhålles å 60 öre och kr.
1,50 pr st. pr st. L ä m p l i g a L ä m p l i g a Pens ar Penslar till olika priser.
till olika priser.
K.
4^ Ä r a d e: r 7 S t o r k y m a n d e I d u n s t i l l m a j t r e b e v i s m a s t e jemte h v a r, som anskaffar s i s t a d e r p å namn f ö r e 2 q v a r t a l till p o s t a n s t a l t s deras och n y a (1 r i n k e n N: r 7 - för n ä s t k o m - prenumeranter april — 31 redaktionen q v i t t o 8 insänder de ar å dec.)
o c h n ä r - Skandinavisk Modetidning, nyanskaffade som adress.
Permarna blifva synnerligen eleganta o c h ändamålsenliga (ej så ljusa s o m i år, hvilket visat sig opraktiskt).
skrifvelser D e n 16 april 1889. b MODETIDNING FÖR HEMMET d e n Kunde upplagan på detta sätt fördubblas, vore Iduns Läsarinnor d e, s o m mest skulle vinna härpå.
Redaktionen blefve då nämligen i stånd att, trots tidningens billiga pris, ej blott utvidga den samma till omfånget, utan o c k göra dess innehåll ännu mera omvexlande o c h intressant.
Begagnen sålunda, ärade läsarinnor, hvarje tillfälle att arbeta för Iduns spridning!
I kunnen det väl.
alla o Den allra lämpligaste En hvar af Iduns ärade läsarinnor har nog bland sina bekanta någon eller några, s o m ännu ej k o m m i t sig för m e d att prenumerera på Idun.
Bearbeten d e m o c h risen dem, huru mycken nytta o c h förströelse de kunna hafva a f Idun!
D e tre kronor, de utlägga i prenumerationsafgift, aterfa de mångdubbelt genom den mängd goda anvisningar o c h råd, s o m Idun lemnar d e m.
Adressera Stockliolm.
k gratis I d u n 1889 e n r l ä s a r i n n o r!
Permar e r h å l l e r Bosättiungsmagasiii IjIINDKEBGS m N * i bleckdosor å 60 öre och kr.
1,50 till Redaktionen af t v å kostar 2 4 - s i d.
Till Drägterna, medlemmar, nare än hvartill de endast äro kr, slut: såväl för både i öfriga öre i k r.
äldre i ojartalet 6: 5 0.
som yngre ändamålsenligare ovanligt familje- och moder- förekommande, rikhaltig modetidning med m å n a d e n.
modejournaler en Denna 50 n u m m e r å r e t s kommer afdelning.
2 borde handarbets- ovilkorligen finnas i hvarje hem.
Prenumeration kan ske å närmaste postanstalt.
Idun, Redaktionen.
MedaJctionen.
Tldn.
k o t t a r e n d a s t en kr.
f ö r qvartalet, b e f o r d r l n g t a f g.
Inberäknad.
A n o r d n a r hvarje qvartal pristäflingar f ö r sina p r e n u m e r a n t e r.
0!
E T I j ~ \ I I I L / \ J A n n o n s e r m o t t a g a s g e n o m 8.
Q u m s e l l u s a n n o n s b y r å o c n not r e d a k t i o n e n till 2 6 ö r e p r 4 - s p a l t l g p e t l t r a d (= I 0 s t a f v e l s e r).
N SUCHARD.
S U C H A R D S ' C H O C O L A T.
U T S T Ä L L N N I G A F fl JJ^f 40 Drottninggatan t 40 17 Guld- och Silfyermedaljer.
Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga Suchard ' S Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
S u c h a r d ' s P r a l i n e r, GFianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines och andra dessertchocolader rekom- menderas.
0 LÄ SP O På dessa i Sverige o. utlandet patenterade o. prisbelönta Stickmaskiner kan man efter 2 ä 3 veckors öfning tillverka nästan allt hvad af ylle eller bomull behöfves i hemmet.
Se vidare annonsen i Idun den i och 8 februari d. å U ° * [99] S U C H A R D S ' C A C A O P U L V E R, Fabriksmärke.
VID T O R S D A G S H U S H Å L L S S K O L A 0° börjar ny kurs den 15 augusti detta år.
Sundt och vackert läge på Kolmår- den vid A b y station, nära Norrköping.
Upplysningar lemnas i Stockholm å Fredrika-Bremer-Förbundets byrå samt i Norrköping af doktorinnan Haglund, till hvilken äfven anmälningarna före den 15 nästk.
maj böra ställas.
SUCHARD.
o Q IIP va 4 » 2 A [180] Styrelsen.
ENGEZSKA B illiga l e k t i o n e r lemnas a f un- dertecknad i franska, tyska och engelska språkens s å väl talande som skrifvande samt åt nybörjare äfven i latin.
Referenser i Wallinska skolan.
Jetta Westerlind, Floragatan 10, 3 tr. [116] Träffas kl. — 6 e. m.
N B) H O P a o a Min nya priskurant öfver rikhaltiga " b a a. förråd af alla slag plantskoleartiklar in * 4 5 Drottninggatan 4 5 8 0 Drottninggatan 8 0 hörnet af Klarabergsgalan.
hörnet af Appelbergsgatan.
Ständigt lager a f Svarta äkta Lyoner-Sidentyger och äkta Schalar.
&lt; [162] I * Chokolad, S » 9 W Cacao Columbia, ?0 G A J.
R. Hordllng, 4 F Y S O I L O G S I K A S K O D O N I » PARAPZYER s " Jensen.
UAZEYZZE- S T O C K H O L M CD ^ Helsingborg i september 1888.
N * P ".
HEZ-och M A A U F A K T U R - M A G A S I N E R SI är nu utkommen och tillsändes franko.
[522] och SACHSISKA.
D.
C.
W E N N E R S T R Ö M S S R A M L Ö S A P L A N T S K O L A.
I p.
C a c a o S o l u b l e, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på t, \ och g kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af Suchard ' S Cacaopulver får man 100 koppar på \ kilo.
[21] och FARASOZI.ER.
sockrad och osockrad, hvaribland Hushålls-Chokolad o. Consum-Chokolad m.
fl.
; närande, lättsmält, fin i smaken, öfverträffar alla utländska sorter.
Säljas hos alla speceri- och delikatesshand- lande samt i parti hos [128] Lilla N y g a t a n 2 3.
c KiTTi för B PR Högaktningsfullt års årgång af S fr. o. m. n:r 11 t. o. m. n:r 52 eller mer än tre qvartal (Obs!
I n:r 11 börjar den längre följetongen, hvadan intet af den samma går bort.)
säljes oinb.
för I kr.
50 öre, med lösa permar för 2 kr.
50 öre samt kan användas som en [78] E N G E L S K A M A G A N S I E T synnerligen lämplig present G F F I fel ODs.!
Ett a M i m o d e - Kongl.
Hofieverantör planscler M t ö l i e r.
Stockholm.
HJO VATTENKURAZXSTALT.
IDUN C. NILSSON, Drottninggatan 100.
F R.
M A R C U S, Profyer Kostnadsfritt.
a d a m e r, h e r r a r och b a r n tillverkas hos undertecknad.
JttfT " Använd alltid sådana åt edra barn, så få de ej liktornar och kylknölar på gamla dagar!
Om profsko insändes, behöfver ej mått tagas.
Repisitioner fraMritt.
J K L Ä D N I N G S - T Y G E R 38 R e g e r i n g s g a t a n 3 8, 1 t r.
u p p.
Strumpor, tricotunderkläder för Da- mer, Herrar och Barn, randig och en- vänner och väninnor emellan.
färgad Serge, Cheviot till gosskläder, Efter till Kedaktionen af Idun Flaneller, Velveteen, Barnskor, Cor- ingången reqvisition sändes årgången setter samt Engelska Keformlif, Tri- mot efterkraf med tillagdt porto.
cotkostymer och Kavajer för mindre gossar.
Pears Soap m. m.
Utmärkta Teer.
OBS.
Endast Engelska varor af bästa qvalité.
[70] a i s o n c i o i x X j v L x a i — X s o p t o m t o e i -.
Synnerligen sund och naturskön belägenhet i medelpunkten af den s. k. GuldkroJeen och i omedelbar närhet till staden Hjo; ljusa, rymliga och be- qväma badlokaler, alla inom hus brukliga badformer, utmärkta tallbarrsbad af dagligen på stället beredt destillat, gyttjebad i förening med massage, elektriska bad; servering af mineralvatten, magsköljning, dietkurer; behand- ling med pneumatiska och inhalationsapparater, elektricitet, massage och sjukgymnastik.
Särskildt Kal I vattenbadhus i Vettern, hvars vatten är beryktadt för sin renhet och genomskinlighet.
Kurorten lämpar sig företrädesvis för behandling af muskel- och ledaffek- tioner, blodbrist och nervsvaghet, scrophulos, mae; - och tarmsjukdomar, hud- sjukdomar och specifika lidanden, samt är i öfrigt en synnerligt lämplig re- kreationsort.
Lätta kommunikationer flere gånger dagligen genom jernväg o. ångbåtar.
Billiga kurafgifter och lefnadsvilkor i öfrigt.
God restauration.
Komfortabla o. välbel.
Villor, endast afsedda för kurgäster.
Intendent och Badläkare: D:r Arvid Afzelius.
Medicinska förfråg ningar besvaras af Intendenten (adress till den 1 juni Stockholm); öfriga upp- lysningar lemnas och rumbeställningar utföras af Kamreraren Erik Gallander.
Hjo, som jemväl efter begäran portofritt öfversänder program.
Hjo i mars 1889.
S t y r e l s e n.
[iiö] f+ Alla fördelar TI il 4 framför a n d r a sorter!
Allmänt erkändt bästa s F Ö R D A M E R, Ö R H E R R A R, Strumpor F F Ö R B A R N.
S N Ö R L I F " LA GRACIEUSE ", såväl i höga som H e låga n r former, i k Éöngl.
2 7.
finnes L a endast " b a t a t t erhålla hos t, G o d a Hofieverantör, D r o t t n i n g g a t a n 2 7 Tillsändes, decimaltum.
o m lifvidden uppgifves i centimeter Låga, sändes b e s t ä m d a p å priser.
begäran.
K.
M.
L U N D B E R G S B O S Ä T T N N I G S M A G A S N I Stockholm.
O b s.
qvalitéer.
Friskurant eller " •I [71] N:r 7 S t o ÖTUUHMU1.M.
rkyrkobrinken STOCKHOLM.
130 STOCKHOLM, GEBNANDTS N: r 7 [861 I rss] BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
