# ID: svediakorp-per695
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,268
# sentences: 968
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 12 april 1889.
N:r 15.
B yra: Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kostar Redaktör o c h utgifvare: endast 1 krona för qvarialet.
F R I T H I O F H E L L B E R G.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnunrmerförsäljning.
Träffas å byrån kl. 10 — 11 och 4 — 5.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Eva 2; dra årg.
TJtgfifningrstid: hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag på fredagen, ut- gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söckendag.
Prenumeration sker: I landaorten: a postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, S Stads- postens hufvudkontor, i boklådorna samt å tidningskontoren Wigström.
(Av e.)
Herr redaktör!
D å ni nödvändigt vill skicka ut det här porträttet till Iduns läsarinnor, var det verk- ligen mycket klokt att anlita mig till att skrifva något om originalet, ty det hade nog blifvit svårt för en annan menniska att finna stoff till texten.
Sjelf vände och knå- dade jag den smula ämne, jag hade att tillgå, men kunde dock ej få ut mera deraf än: född 1832 d.
24 december; gift 1855 d.
24 juni; mor till två flickor, hvilka båda lefva, bor fortfarande hos min man, som har helsan och mår bra, liksom jag sjelf.
Det är j u ytterst tarfligt, eller hur?
Men när förlägenheten är som störst, är rädd- ningen derutur som när- mast.
Här kom den i form af en fråga om bättre och sämre flickor; en fråga, som för mig hade stort personligt in- tresse, ty den tvang mig att spörja mig sjelf: har du varit en bättre flicka, min kära Ave, eller hur hänger det egentligen ihop med den saken?
Svaren i Idun på nämda fråga hafva blott varit egnade att slita mig emellan en svag ljusning af hopp och en stark, mörk fruktan, och derför vill jag nu be- gagna mig af detta till- fälle att framlägga min sak inför välvilliga lä- sarinnor, utan att derför begära omröstning i ärendet.
Min far var en fri skånsk bonde, och min mor tillhörde, liksom han, gamla odalmanna- ätter.
(Som man ser, börjar det betänkligt.)
V i voro tio syskon, och hushållet bestod under de senare åren af 40 å 50 personer.
Fa- miljen var visserligen vän af » rent linne och kalla tvagningar i djupaste hvardagslag »; vi öppnade fönstren anständigt, och alla egde ett visst skönhetssinne, hvilket allt jag i en af artiklarne i Idun funnit framstäldt som vilkor för att räknas bland bättre flickor; men om vi ändå utgjorde en » kulturfamilj », det vågar jag ej afgöra.
Det jag nu kommer att säga om mig sjelf, är mycket nedslående för min egen sak, ty jag har hvarken » genomgått något qvinligt elementar- läroverk » — hvilket kan- ske kunde ursäktas af det förhållande, att så- dana inrättningar för fabrikation af bättre flic- kor då ej funnos till —, och jag har ej heller » fått motsvarande under- visning i hemmet »; detta hörde också till de vil- kor, hvilka blifvit fram- stälda som afgörande vid denna fråga.
A f hela syskonflocken är jag den enda, som ej fått någon skolundervisning alls, vare sig i hem eller skola.
Bröderna, de äldsta af barnskaran, hade haft lärare i hemmet, och mina äldre systrar hade fått undervisning i sta- dens skola » för bättre flickor ».
D e yngsta åt- njöto samma förmån; men enligt min fars åsigt var det de skolbildade syskonens pligt att hjelpa mig, som nu stod för tur.
Sanningen bjuder mig
Idun utkommer t hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar for ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— tillägga, att han ej hade någon öfverdrifven vördnad för den tidens flickskolor.
En af bröderna — han var för klen till annat arbete — lärde mig läsa, men emedan jag då ej var mer än fyra år gammal, min- nes jag ej hans metod, och som hans helsa tidtals kräfde, att han under månader vista- des i Danmark hos berömde läkare, gick jag på egen hand, uppmuntrad af far och mor, vidare på kunskapens väg, der för mig idel rosor växte, så vida jag ej för läsningen för- summade det arbete, " jag hade att utföra i det stora landthushållet.
Ty strängt arbete inom och utom hus, med sysslor i de vidlyf- tiga trädgårdarne, på åker och äng, med lin och ull, spanad, väfnad, söm och mycket annat upptog för små och stora veckans sex arbetsdagar; läsningen tillhörde egentligen sön- dagen, sedan denna konst var inhemtad näm- ligen.
K o m så den dag, då föräldrarne ansågo det vara tid för mig att lära skrifva.
Min bror var då död, alla de andra äldre sysko- nen voro förhindrade att handleda mig, ty utom det dagliga arbetet, tillkom det oss flickor » att någorlunda ledigt uppträda i säll- skapslifvet » i hemmet, der vi esomoftast sågo tillfälliga eller inbjudna gäster af alla sam- hällsklasser.
Men om jag för min del hade » s.
k. savoir vivre » (också ett af vilkoren), vågar jag ej påstå.
Skrifva skulle tioåringen i alla fall lära, och så spatserade jag en vinter till en i grannskapet boende halt åbo, hvilken, på grund af detta sitt kroppslyte, i yngre dagar egnat sig åt skolan.
Du gamle, hederlige Nils Kerstensson, hvad skulle du säga, om du stode upp ibland oss och skådade våra skolbarns lärdom!
D u hade ej en aning om, att modersmålets stafning lärdes på annat sätt, än genom att läsa det; du pratade aldrig om det du inte visste, utan skötte tyst garfningen af fårskinn till pelsar, lagade seldon eller tillredde det bläck, med hvilket jag och ett par kamrater ritade våra bokstäfver.
Och lika tyst som du, satt din vänliga gumma och spann sina blånor, medan från den fyrkantiga jernugnens skifva uppsteg ett litet rökoffer, beredt af en med rödlöksskal och lavendelknopp betäckt soc- kerbit.
Hvilka harmlösa, lustiga minnen erbjuder ej denna undervisning, eller rättare detta af lärare ostörda sjelfarbete!
Men då det är föga troligt, att Nils Kerstenssons bild, ut- förligare tecknad, skulle bidraga till att för- skaffa mig rang bland » bättre flickor », får jag se mig om efter något annat att lägga i vågskålen.
Månne det kan hjelpa mig något, om jag anför det sakförhållande, att i hemmet fans ett ansenligt förråd af böcker?
Der funnos större historiska verk, liksom också en hel del andra vetenskapliga arbeten, af hvilka min far köpt många på auktioner efter lärde män, så det var ej så märkligt, att äfven filosofiska verk, liksom också läroböcker i främmande språk kommit med.
Min far läste på alla lediga stunder, dock aldrig skönliteratur, om jag undantager ett par af våra skalders arbeten.
Men när han gjorde sina årliga somrnarresor i affärer till hufvudstaden eller till Gefle, utvidgades vår fritid en smula, och då flöt den aldrig helt utsinade strömmen af skönliteratur starkare in i huset.
Genom goda vänners försorg gjorde vi förtrolig bekantskap med många af de mästerverk, hvilkas titlar ungdomen nu lär känna i skolornas högre klasser.
Min far — han hette Pål Nilsson — låtsade sig tro, Tidningen nnehåller nästan uteslutande originalbidrag.
— U p p g i f å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, så er- IDUN att vi systrar blott höllo oss till husets bok- förråd och ökade detta med nya historiska verk samt goda resebeskrifningar m. m.; men under inga omständigheter tilläts läsningen inkräkta på kroppsarbetet.
Välsignelse öfver honom och min kloka, arbetsamma mor!
Min far dog plötsligt, midt i sin ifrigaste bondeverksamhet; hemmet öfverläts af min mor till äldste sonen, som flyttade dit med sin familj, och åt några af oss systrar an- visades nytt hem och ny verksamhet å vår andra egendom, Ramlösa helsobrunn, som skulle bestyras af en dertill utsedd dispo- nent.
Och så utbyttes friluftsarbetet nöd- tvunget mot bad-, brunns- och societetslif, af hvars s. k. nöjen vi dock gjorde mått- ligt bruk.
Här slutade min flicktid, ty jag gifte mig; valde » i frihet och under ansvar », hvilket sätt jag af erfarenhet kan anbefalla, synner- ligast om det tillämpas före giftermålet.
Med ödmjuk bön om förlåtelse för det jag besvärat Iduns läsarinnor med att taga känne- dom om mina personliga förhållanden, hvilka jag aldrig skulle ha nämt, om ej den här frågan om » bättre flickor » kastat mig in i tviflens mörka natt, anbefaller jag mig och denna min sak i alla goda, upplysta qvin- nors benägna välvilja.
Helsingborg i mars 1889.
A ve.
Till hvad den ärade författarinnan här ofvan anfört vilja vi endast erinra om hen- nes verksamhet inom pressen och literatu- ren.
Oräkneliga äro de uppsatser hon strött omkring sig i en mängd tidningar och tid- skrifter och behandlande en mängd frågor, framför allt dock uppfostringsfrågan.
För denna fråga hyser fru W i g s t r ö m det lifli- gaste intresse, och på detta område har hon samlat betydande erfarenheter, hvilka hon sökt göra fruktbringande i en af henne sedan många år tillbaka ledd privat skola i Helsingborg, den der åtnjuter stort anse- ende.
Sjelf alldeles ovanligt ungdomlig ännu vid fylda 56 år, intresserar hon sig för allt, som rör ungdomen.
Ett område, på hvil- ket hon derjemte är särdeles bevandrad, är studiet af svenskt folklif.
Hennes folk- lifsskildringar äro förträffliga och hafva rönt berättigadt uppseende såväl inom- som utom- lands.
Och hvilken flitig och intressant med- arbetarinna fru W. varit i Idun, det veta våra läsarinnor sjelfva.
Ave och Mathilda Langlet äro två förf.-namn, som för Iduns läsekrets blifvit synnerligen kära.
Otaliga äro ock de uppmaningar, som ingått till oss, att i Idun intaga de ärade författar- innornas porträtt.
Efter åtskilliga fåfänga övertalningsförsök hafva vi nu ändtligen lyckats erhålla en fotografi af A v e, och vi kanna nämna, det g o d utsigt finnes för, att vi snart också skola kunna presentera fru Lan g] et.
JVlellan himmel och haf.
' ^mhgt öfver ^jf * snabt öfver bogen saltskum svallande då och då en fiskmås sig spanande lofvar kring stänker, fjärd det går, sänker, slupen slår.
Svept i schal i för ' n litar på styrman hon i blå tycker sig se i vågens fenor glitter blixtra på hvalfisk Stimdom sitter, kavaj, och haj.
ned i de gröna djupen dyka de båda en kort sekund men i den nästa sträcker glänsande hvit, mot blånande O, der ute ej skär och endast himmel och i lifsglada, — slupen, sund.
bankar, och haf de se, friska tankar här sin tro de hvar andra ge!
Daniel Fallström.
Må exemplen tala!
Verklighetsbilder.
Af Clara JRomäahl.
Prisbelönade vid Iduns femte täfling.
id en vårexamen med lärjungarne i hög- sta klassen i Y.
elementarläroverk för flickor kunde det ej undgå en uppmärk- sam åhörare, hvilken ojemnhet i kunskaper som var rådande bland de utgående eleverna.
Ja, det gjorde åtminstone på mig ett pin- samt intryck att tänka på, hurusom alla dessa flickor hädanefter hade anspråk på att anses vara ganska bildade qvinnor, ehuru flere bland dem med sina examenssvar bevisat, att de nu gingo allt för tidigt från mästaren.
Men hvadan kom sig detta?
Att det ej var skolundervisningens fel, intygade de kun- niga, intelligenta och pigga eleverna på ett glänsande sätt.
Orsaken till den rådande ojemnheten, sades mig, hade sin grund deri, att just de der » svaga » eleverna i regel en- dast gått några få terminer i skolan, efter att förut meddelats mer eller mindre god en- skild undervisning.
Och när så föräldrarne kommo för att anmäla dem till inträde i sko- lan, så stipulerade dessa vanligen som vilkor, att deras — oftast fjorton- å femtonåriga döttrar — skulle intagas i näst högsta klas- sen.
Hvarom inte, så togo de barnen med sig hem till landet igen för att fortsätta för » guvernanten ».
» Ty att låta dem läsa bland de små, kunde aldrig hända. » Men som, tyvärr, den privata läroanstal- tens ekonomi i hög grad var beroende af lärjungeantalet, så var frestelsen ganska stor att ej, annat än i yttersta nödfall, afsäga sig någon elev.
Hvilka sorgliga följder detta kunde hafva för framtiden, besinnade man ej.
Men ännu några ord om den ofvan nämda examen.
Medan jag under en rast samtalade just härom med skolans rektor, observerade jag, huru en af lärarne talade med den ena efter den andra af de nu utgående eleverna, samt äfven hurusom hans uttrycksfulla ansigte blef allt allt dystrare och dystrare.
Som jag var hans vän, anförtrodde han mig snart orsaken härtill.
» Lade du märke till, huru hemskt okunnig i mina ämnen den der blonda flickan var? » frågade han mig strax derefter.
Och mitt svar lydde: » Ja, det bara förvånade mig,att du lät henne hålla på så länge, när hon inte kunde något. » » Det gjorde jag, » svarade han, » för att offentligen bevisa, att mitt C var ett rättvist
nällos ett nummer Ivackan under hela qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- nenter, som samlas, och för hvilka afglften Insändes till Redaktionen af betyg, trots moderns påstående, som säger, att hon har läshufvud och är skapad till lärarinna. » » Men flickan har väl mera sjelf kännedom än så, » invände jag.
Och nu fick jag veta, att han vid samtal med flickan fått höra, huru hennes föräldrar, mot flickans önskan, gått i författning om att skaffa henne lära- rinneplats och det till på köpet hos en bro- der till mig.
Jag stod.
som förstenad.
Skulle denna okunniga och, hvad värre var, synbart för studier ointresserade flicka kanske komma att totalt forderfva läslusten för mina kära små brorsbarn.
T y var det väl möjligt, att hon, som under sin egen sista examen tedde sig så slö, likgiltig och dum, skulle kunna upp- väcka håg för studier hos andra.
» Nej, tusen gånger nej », ropade det inom mig, Och med hela öfvertygelsens värma besvor jag sedan min svägerska att skaffa sina barn en dugligare lärarinna.
Men förgäfves.
» Flic- kan såg söt och anspråkslös ut, hade lofvat att hvarje ledig stund hjelpa till i hushållet, » sade hon samt ville lugna mig med, att det inte behöfdes så mycket kunskaper för att undervisa nybörjare.
Jag märkte, att det tjenade till intet att resonnera.
Hon tyckte, att » affären » var lysande, och jublade vid tanken på att få sig ett biträde i hushållet.
D å jag följande vår gästade min brors fa- milj, hade jag tillfälle att få se frukterna af den » husliga » lärarinnans verksamhet.
» Nå, barn, är det roligt att hafva börjat läsa? » frågade jag mina små lifliga brorsbarn.
» Nej, hu då! » svarades i korus.
» Men nog är väl eder lärarinna snäll mot er? » sporde jag vidare.
» Ja, men i synnerhet när vi koka knäck, se det är en sak hon är skicklig till, det, » svarade Ragnar, äldste gossen.
Jag frågade icke vidare, utan beslöt att följande dag åhöra en lektion.
V i d mitt in- träde i skolrummet i och för detta syftemål öfverraskade jag lärarinnan med att finna henne liggande på soffan.
H o n höll ett bref i handen.
Vid ett bord sutto de två yngsta barnen och skrefvo.
På en stol bredvid lärarinnan satt Ragnar och läste innantill ur folkskolans läsebok.
» Ä r det någon ni önskar tala vid? » frå- gade den unga flickan och reste sig upp.
» Jag önskar endast få höra, hvilka fram- steg de kära småttingarne gjort, » svarade jag och slog mig ned i gungstolen.
» Åh, det är intet att höra än, » svarade hon förläget.
Och jag fann, minut efter minut, att hon talade sanning.
Bland annat kom jag att få höra det sätt, hvarpå hon undervisade i kristendom.
På ett kallt, ointresseradt, ja, rent af liknöjdt sätt behandlade hon detta så vigtiga ämne.
Och barnen bara gäspade och sågo sömniga ut.
Då jag reste mig upp för att gå, beklagade hon, att jag just skulle kommit att få höra » ett så tråkigt ämne ».
Jag medgaf, att jag haft otur och lofvade komma igen.
Dagen derpå bevistade jag en räknelektion.
Den artade sig att blifva lika odräglig som kristendomstimmen.
Stackars min lille Ragnar, hvad han svettades och pinades; men någon reda och klarhet kom han ej till i fråga om sin räkning, huru han än bjöd till.
Undervisningen saknade all metod och var oklar och dunkel i högsta grad.
» Att lära barn räkna är det ledsam- maste som fins », hette det nu från lärarin- i r \ I I \ | I LJ U IN Idun, erhållet ett gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken abonne- mentet räcker.
Aro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera- nans sida.
Jag gjorde en tyst bugning och försvann, ty att tacka för den åhörda lektio- nen var jag ej nog falsk att göra.
Men deremot gratulerade jag i mitt hjerta barnen, då jag kort derpå fick höra, att deras lära- rinna till följd af sitt snart blifvande gifter- mål skulle flytta till midsommaren.
» Kan du tänka dig värre galenskaper, » sade min svägerska kort härefter, och berät- tade vidare, att hennes man, henne ovetande, gått och skaffat dem på halsen en onödigt lärd och dyr guvernant.
» En som är allde- les olämplig och har betingat sig rättighet att disponera sina lediga timmar till egna studier, » fullföljde min svägerska misslynt.
» Tacka vill jag den förra; henne hade jag nytta utaf, det var annat det, » slutade hon.
» Få se, om inte du blir ännu mera belå- ten med den nya lärarinnan ändå, » sade jag tröstande och i mitt hjerta glad i hoppet, att de kära små nu skulle få bättre håg att läsa.
Det led mot jul, och enligt löfte reste jag att tillbringa denna högtid på min broders landtegendom.
Det första jag kom in i salen, märkte jag, att min kära svägerska var ledsen.
» Kan du tänka dig värre dumheter, » började hon, och så följde en lång jeremiad öfver, att gu- vernanten anhållit att så här midt i julstöket få kalla examensvittnen att höra på barnens examen.
» Och nu vill gubben min, » tillade hon, » att prosten och häradshöfdingen skulle inbjudas för sådant lappris skull.
Följden blir, att jag får af bryta slagten för att se dem på middag, » fullföljde hon vidare och såg ytterst förgrymmad ut.
» Håll du gerna en liten treflig festmiddag i glädjen, att du fått en så nitisk och sam- vetsgrann lärarinna åt dina barn, » svarade jag- » Jo, vackert samvetsgrann; hon har då inte sytt i så mycket som en knapp eller lagat en strumpa åt oss, nej, inte så mycket som hjelpt till att duka ett bord en gång, » tillade min svägerska förtrytsamt.
Och derpå höll hon en lofsång öfver förra lärarinnan: » hon hade gjort nytta, hon, utan att göra väsen och bråk af sin lärdom jemt ».
Efter detta loftal gick min svägerska ut, och jag lät henne gå utan vidare invändningar, ty hvartill tjenar det att orda i undervisnings- frågor med henne?
Det hade varit lika för- spild möda som att läsa Cicero för en hot- tentott.
Deremot hade jag, i afvaktan på min brors hemkomst från jagten, ett behof att genast lära känna den misskända, men säkert för- träffliga lärarinnan.
Jag gjorde mig ärende med att fråga efter Ragnar, som jag ville bedja om en tjenst.
Hon var emellertid ensam inne i rummet.
Barnen hade vid min ankomst fått en stunds permission och hade ännu ej infunnit sig i skolrummet.
V i d mitt inträde satt den unga lärarinnan djupt nedböjd öfver en griffeltafla.
Hon var så fördjupad i att skrifva på taflan, att hon ej märkte, att någon kom.
Slutligen röjde jag min närvaro.
V i blefvo presente- rade af och för hvarandra.
— » Förlåt att jag hvarken hörde eller såg, att någon kom », sade hon samt redogjorde för de bekymmer hon hade i och för att få Ragnar att blifva road af räkning.
Hon hade just vid mitt inträde suttit och skrifvit upp några tal åt honom.
Hon visade mig dem.
Jag såg den möda, hon nedlagt för att hitta på något ro- ande.
Han hade nu fått i uppgift att dela ut julhögar åt sina syskon och sig.
De sexton nötterna skulle delas i lika många delar som barnen voro.
Kakor, russin och mandel äf- venså.
Hon såg, att jag med intresse läste på taflan, och sade förklarande: » Jag vet ej om det är dumt; men jag tror att blotta siff- rorna äro för abstrakta och ointressanta för Ragnar.
Och det är min pligt », tillade hon, » att till hvarje pris få honom road af räk- ning, så väl som af hvarje annat läroämne. » Jag frågade henne nu, om barnen visade håg för studier.
Och fick till svar: » Det syntes mig ej så till en början.
Men nu Gudskelof äro de ganska uppmärksamma. » Och så återgick hon till Ragnars räkning.
» Bara jag egde förmåga att klargöra hans små uppgifter riktigt tydligt », sade hon och fullföljde: » ty huru skall han annars kunna reda sig här i verlden, blir inte grunden god, ramlar hela byggnaden. » » Ni har rätt, min fröken », svarade jag, och uttalade min tacksamhet för det lefvande intresse hon tycktes egna sina elever.
» O, ni kan ej ana, huru orolig och ängslig jag dagligen är, för att ej mina lektioner skola vara nog intresseväckande och lärorika för barnen », svarade hon ödmjukt och fortfor vidare, » jag dömer alltid mig sjelf, hvarje gång de små stackrarne se ohågade ut.
Och oftast finner jag i så fall, att samvetet svarar » skyldig ».
I det samma hördes steg i trappan.
Ett, tu, tre voro barnen församlade kring bordet för att återtaga den afbrutna läsningen.
Lärarinnan bad mig taga plats, och jag stad- nade och åhörde den förträffligaste lektion i geografi jag någonsin hört.
Först förhördes lexan.
Derpå bad lärarinnan den lille Ragnar att med egna ord göra en liten resebeskrif- ning öfver det län, han haft i läxa.
Och med kartan till hjelp redogjorde han på ett om intresse vittnande sätt för, huru man klokast borde färdas fram der i trakten.
Han omtalade då, i hvilka väderstrec kstäderna lågo från hvar andra, hvilka historiska till- dragelser der timat, och hvilka sevärdheter der funnos.
Och egendomligheterna i fråga om natur och folk tycktes den lille parfveln också hafva litet reda på att döma af det lilla sakrika föredraget.
» Det låter som om du varit i Dalarna », utropade jag till den lilla berättaren.
» Ja, min önskan och sträfvan är, att han skall känna sig lika intresserad för de orter han läser om, som om han sjelf genomrest dem », sade lärarinnan och smekte sin lilla elev på hufvudet.
» Men huru kan ni få i honom allt det der? » frågade jag.
» Jo, före genomgången af ny lexa har jag studerat den sjelf.
Och när vi så gå i genom den samma, så berättar jag med ledning af större läroböcker litet af hvad jag anser kunna intressera honom, och på så sätt blir den torra geografilexan ofantligt mycket roligare », sade hon.
» Och så fastna lexorna i minnet, om de läras med lust och fröjd », tillade hon.
Jag medgaf, att hon hade rätt; ty jag tyckte mig hädanefter aldrig kunna glömma Dalarne.
Och skulle då ej Ragnar minnas det?
Han som på sina förmenta ströftåg i andanom badat i Runn och fiskat i Siljan och gjort sig förtrogen med Utmelands källare, ja, alla de ställen Gustaf Vasa gästat.
Efter geografilektionen följde en kort rast, hvarpå Ragnar skulle ha historia, hvilken lektion småbarnen skulle tyst åhöra.
Och så lifligt och intressant som lärarinnan höll den samma, kunde de ej annat än skatta sig lyckliga att närvara.
Hon förevisade teckningar och kartor, be-
tien ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden f ö r qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör rättade små älskliga drag, som varit karak- täristiska för den svenska konung hon så godt som föreläste öfver.
Ja, hon framstälde bilder af sin hjelte (Gustaf den andre Adolf) så lefvande och intresseväckande, att barnen började få rigtig kärlek till den store mo- narken.
Två dagar senare bevistade jag jemte de öfriga vittnena barnens examen.
Den gick förträffligt.
Synnerligen roligt tyckte vi det var, när lille Ragnar fick i uppdrag att citera Gustaf Vasas afskedsial till riksens ständer.
Först såg gossen blyg ut; men så gick lära- rinnan och ropade in hans syskon.
» Han saknar visst sitt auditorium », sade hon.
Han brukade nämligen låta småsyskonen föreställa dem han talade till, antingen han skulle för » odalmännen » citera Thorgnys tal, eller som nu vara Gustaf Vasa.
H o n hade på så vis fått Ragnar att mera dramatiskt och kraft- fullt citera de store männens tal.
» Glöm oss andra och tala nu med ljudlig röst till ständerna », sade hon.
Och Ragnar gjorde, som hon bad; ty sedan han väl satt sig in i sin roll, så lyckades han på ett ut- märkt sätt föra Gustaf Vasas talan.
Men roligast var dock att höra det varma, hjertevärmande sätt, hvarpå hon undervisade i kristendom.
Hon tycktes med hela sin själ uppgå i sitt ämne.
Hvarje hennes ord egde makt att tränga till hjertat; men så voro de också sprungna ur hennes egen af en varm gudsfruktan uppfylda själ.
Ja, hon ådaga- lade i hela sitt uppträdande, att hon förstod vigten af att handleda dessa små evighets- vandrare, som lemnats i hennes vård.
Och gifve Gud, att ingen, ingen, som ej för- står vigten, betydelsen och målet med under- visningskallet, egnade sig deråt.
T y inga pap- persmeriter och kunskaper kunna ensamt skapa en nitisk och pligttrogen lärarinna.
I P&gt; I I M | \ J \ J | \ | användas och marginal lemnaa.
Namn och adress torde alltid nog » anglfvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas och utfor i de bittraste förebråelser, för att lärarinnan ej lärde hans barn något. '
&gt;De voro ej sämre i för- stånd än andra. » Och han tillade, att, om hon ej ändrade sig, skulle han anmäla hennes lättjefullhet för skolrådets ordförande.
På hennes uppmaning att någon gång besöka skolan och höra på undervisningen, svarades, att » han ej hade tid ».
Lärarinnan kunde ej uträtta mera för hans barn, än hon gjort, och blef anmäld.
Till lycka för henne erhöll hon tröst och uppmuntran af sin förman i stället för varning.
En annan gång hade en gosse gjort sig skyldig till oordentlighet under vägen från skolan, hvilket bestraffades af lärarinnan med! / s timmes qvarsittande.
Gossen bättrade sig icke, och då föräldrarna frågade efter orsaken, hvarför han ej förr kom hem från skolan, svarades det, att lärarinnan tvingade honom att för hvarje dag sitta qvar långt efter det lektio- nerna voro slut, fastän han ej begått något fel.
Den lilla blef tröstad med, att han ej skulle behöfva gå hos den orättvisa lärarinnan, utan få vara hemma.
Då fadern sedermera kom för att hemta barnets ttll- hörigheter från skolan och lärarinnan försäkrade honom, att det narrats, ville han icke höra på.
Först då församlingens pastor uppträdde till hennes försvar samt påvisade det skadliga för barnet i ett dylikt handlingssätt af föräldrarna, blef upproret stilladt.
Detta är j u blott skuggsidor, kan mången tycka.
Det är så.
Men de äro här framstälda för att visa, hvilka svårigheter stundom möta dem, som egnat sig åt lärare- och lärarinnekallen.
Hafva vi något dyrbarare, som ligger hjertar när- mare än våra barn?
Kunna vi med lugn och ro lemna dem ett ögonblick utan att veta dem vara i godt förvar?
A r o de sjuka — huru bäfva vi icke för utgången!
Dock — är icke deras själ lika så mot- taglig för sjukdomsfrön, hvilka kunna blifva upphof till det största förderf.
Derför, fader eller moder, följ ditt barn så länge du kan!
Skolan blir dess första erfarenhet utom hemmet.
Gör dig förtrogen med den, som jemte dig skall uppfostra oah lära det.
F. d. lärarinna.
Morgondrägten.
&gt;&gt;W||ljin morgondrägt bör alltid vara sådan, att du kan låta se dig af hvem som helst. » Denna lärdom gaf min goda mor mig ofta, men lika ofta slog j a g den med en sextonårings hela flyktighet i vädret.
» I dag kan det inte komma någon; alla våra » Ur småskolelärarinnans lif. » bekanta i grannskapet ha ju nyligen varit här.
Och hvem skulle väl annars tidigt på anna voro de ord, som författarinnan till styc- morgonen visa sig i prestgården? » I denna ket med ofvanstående rubrik fälde för små- goda tro gick jag ned i trädgården och var skolelärarinnan.
De vittnade om ett intresse och deltagande, hvilka ej ofta falla på hennes lott.
just syssselsatt med att taga upp grönsaker till middagen, då min moder ropade på mig.
Vore detta mera allmänt, skulle arbetet i skolan blifva lättare samt ansvaret och bördan mindre Utan att ana oråd skyndade jag upp på ve- tung, än hvadl nu mången gång är fallet.
Barnen randan, der jag träffade min mor och — o äro i den ålder, som de innehafva vid inträdet i småskolan, mera lättböjda och snälla, än då de blifva fasa!
— en främmande, ung man, som pre- senterades som kandidat iST.
N.
, son till en äldre; men det oaktadt höra de och förstå, hvad som är ondt.
Illa göra derför föräldrar och upp- af mina föräldrars vänner.
Min moder blef fostrare emot så väl barn som lärarinna, då de må- också förskräckt, såg jag, och i det hon hända genom ett tanklöst yttrande, rubba det förtro- mönstrade hela min förbryllade person med ende dessa obetingadt måste hafva.
så vidt lärarinnan en hastig, förebrående blick, befallde hon skall kunna hoppas någon frukt af sitt arbete.
Om hemmet samverkade med skolan, komme båda mig att göra i ordning frukosten åt gästen.
att känna hvarandra, och det vunnes, att barnen Jag hade så när sjunkit ned i jorden af senare innerligen slöto sig till lärarinnan, och att blygsel, då jag såg mig i spegeln.
Oordentlig denna kände sig mindre ensam.
Stundom händer, i synnerhet på landsbygden, der arbete; utom hus och osnygg var jag från hjessa till fot.
Håret var okammadt, jag hade ett hål på föreligger, att föräldrarne i hemmen ej ens fråga efter, hvad barnet har till hemarbete.
Då derför ärmen, som på de 8 dagarne, sedan min detta ej kan hjelpa sig sjelft och måhända ej har mor upptäckte det, blifvit allt större och lust, kommer det till skolan lika okunnigt, som det större, mina skor voro snedgångna o. s. v. gick derifrån.
A r lärarinnan nitisk och ej öfverser med bristerna, låter hon barnet lära sig under hennes Hvad hjelpte det sedan, att jag kom in med särskilda uppsigt eller, med ancra ord, ger det bak- slätadt hår, i en prydlig drägt och nätta lexa.
Upprepas detta ofta, händer ej sällan, att skor?
Vår gäst hade ju först sett mig i den föräldrarne i barnets närvaro uttrycka sin missbe- andra kostymen, och det första intrycket skall låtenhet med lärarinnans » kitslighet ».
Hvarför hade då Ännu bittrare blir förhållandet, om lärarinnan, ju vara det varaktigaste.
då hon uppbjuder alla sina krafter för att bibringa min mor ropat upp mig?
Hon kunde j u tänka barnet det, som är godt och nyttigt, ändock får sig — ja, det var just det!
D å hennes ord höra, att hon ej fullgör sin pligt.
Så t. ex. befunno hittills icke medfört något resultat, ville hon sig i en skola tvänne syskon, ytterst svagt utrustade å hufvudets vägnar.
Lärarinnan egnade dem sär- ge mig en lexa för lifvet, hvilken, kännbar skild undervisning, så mycket hon kunde utan att som den var, äfven verkligen hjelpte.
åsidosätta de öfriga barnens.
Resultatet blef ändock Från denna stund höll jag min morgon- ej bättre, än att de vid uppflyttningen måste stanna qvar i samma klass.
Då infann sig barnens fader drägt proper och ordentlig, och denna ordning P blef snart till vana hos mig.
Äfven nu, som husfru, då jag har en hel skara barn, som gifva mig fullt upp att beställa från morgon till qväll, är min enkla morgondrägt sådan, att jag kan visa mig för hvem som helst.
Malin.
4 ^ - Teater och musik.
Kungl.
operan.
Sistlidne lördag återupptogs » Troll- flöjten ».
Den härliga mozartska operan fick denna gång ökadt intresse genom en ganska lyckad debut.
Sarastros tacksamma, men maktpåliggande parti utfördes nämligen af en ung hr Borgstedt, medlem af k. hofkapellet.
Begåfvad med en vacker o c h klangfull basbariton samt ett ståtligt yttre, ut- märkte sig debutanten för ett vårdadt o c h musi- kaliskt föredrag, tydligt textuttal o c h g o d tonbild- ning.
De lägre tonerna voro visserligen något svaga, men kunna nog med tiden o c h under g o d ledning vinna i styrka o c h djup.
I mohrens roll, som nu utfördes af hr Rundberg, saknade man hr R o b.
Ohlsson.
För ötrigt gick operan, om man undantager ett par små missöden, som vanligt förträffligt.
I afton (onsdag) gifves Dahlgren-Randels » Verm- ländingarna » för 200:de gången, hvarefter den samma för innevarande säsong nedlägges.
På lördagen gifves Drachmans sagospel » Det var en gång » med den utmärkta danska skåde- spelerskan fru Hennings i prinsessans roll.
K. dramatiska teatern har tvänne gånger gifvit Ibsens » Ett dockhem » med fru Hennings s o m Nora.
Vi hafva tyvärr ej ännu haft tillfälle se den framstående skådespelerskan, men hoppas till nästa nummer kunna nämna något om hennes uppträdande härstädes.
Utom i » Ett dockhem » har hon uppträdt i tre småpjeser, hvarjemte hon vidare kommer att uppträda i » Det var en gång », » Vildanden » m. fl.
stycken.
Stockholms musikförening, hvilken inlagt så ovansk- liga förtjenster om musiklifvet i hufvudstaden, kommer att nästa långfredag i Storkyrkan uppföra Händels storverk » Messias » i st. f. den sedvanliga » Skapelsen ».
Solopartierna komma att utföras af fru Edling o c h fröken Jungstedt, hrr Strandberg och Salomon Smith.
Att detta blir en musikalisk högtid, s o m af ingen verklig musikälskare skall försummas, kan man taga för alldeles afgjordt.
Den JO april.
Literatur.
, Hos förlagsfirman K.
B l a e d e l &amp; C: o ha utkom- mit: Ornamentets b o k; en samling stilfulla ornament från alla konstperioder, med förklarande text af H. Dolmetsch; i svensk bearbetning af 67.
Upmark.
Ett sannskyldigt praktverk, men dock derjemte, hvad mera är, en mönsterbok af verkligt praktiskt värde för konstslöjden i hemmet, för yrkeshandtverkaren på de mest skilda områden!
85 planscher med mer än 1 000 af bildningar, de flesta utförda i rikt färg- tryck, gifva en fullständig öfversigt af ornamenti- kens utvecklingsgång genom olika tider och inom olika stilarter.
Arbetet borde.
finna väg till hvarje hem, för hvilket icke sjelfva penningeutgiften lade oöfverstigligt hinder.
Priset — 25 kr — kan ej heller betecknas såsom obilligt i förhållande till ver- kets dyrbara och solida elegans.
Kortfattad handledning i geometriskt träsnideri eller så kalladt träsnideri i almogestil af Wilhelm 01- denburg.
Helt visst en kärkommen hjelpreda för den vackra slöjdens talrika utöfvare — eller kan- ske snarare: blifvande utöfvare.
Priset, 50 öre, kan ej vara egnadt afhålla någon; och då har man dertill illustrationerna på köpet!
Praktisk lärobok i engelska språket af G.
G. Zetterqvist.
Detta arbete baserar sig på det s. k. mästerskapssystemet, hvilket pröfvats och befunnits synnerligen lämpligt och ledande till snabt resultat, särskildt för sjelfstudium.
Bokens uppställningsform grundar sig förnämligast på Ollendorffska metoden, hvilken anses stå oöfverträfiad i förmåga att befrämja lärjungens praktiska framsteg.
Kan på det lifligaste rekommenderas åt alla, som inom en jemförelsevis kort tid önska lära det engelska språkets ej blott läsande, utan äfven talande och skrifvande.
Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, så vida porto bl- fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
Af F a h l c r a n t z &amp; C:os Universalbibliotek ha ytterligare häftena 7 — 14 nu utkommit, innefattande följande framstående arbeten: Chamisso: Peter Schlemihls underliga historia, öfvers.
af Alfred Victorin; Byron: Ung Haralds pilgrimsfärd, öfvers.
af A.
M. Malmstedt; Luther: Om kyrkans reformation, öfvers.
af 67.
Bergström; Sandeau: Fröken de la Seigliére, öfvers.
af Ernst Lundquist; Goethe: Egmont, öfvers.
af Bernhard Risberg; Heine: Hartzresan, öfvers.
af H.
A.
Ring.
Hos samma förlagsfirma har likaledes utkommit: Kortfattad kokbok med afseende fästadt på billig matlagning af G. Batheke.
Författaren till förelig- gande arbete har gjort sig ett bekant namn såsom synnerligen både skicklig och kunnig på det kulina- riska området.
Då han nu stält sin rika erfarenhet särskildt till de enklare hemmens och husmödrarnes tjenst, kan man vara öfvertygad, att de meddelade råden och recepten i allt äro tillförlitliga och efter- följansvärda.
Bokens uppställning är öfverskådlig och trenig, och ett fullständigt uppslagsregister i dess slut gör den än användbarare.
Det nya vigt- och måttsystemet har följts, hvilket vi anse vara både riktigt och helsosamt, då nu dock hvarje husmoder, ju förr dess bättre, måste sätta sig in deri.
Tvänne utförliga förvandlingstabeller för vigt och rymdmått underlätta arbetet härmed.
Kommer så till alla öf- riga förtjenster den ej minsta: bokens prisbillighet (1 kr.
50 öre för 350 spalter text i ett propert band) — och vi våga förutspå, att den skall röna ett varmt mottagande från våra husmödrars sida.
Ett storstadsbarn.
Berättelse af Johan för Idun plordling.
(Forts.) ida om sida gingo nu de gamla ungdomsvän- innorna, efter många år och vexlande öden så plötsligt återförenade, långsamt framåt efter kajen.
Efter den första öfverraskningens ifver inställde sig en förlägen och plågsam tystnad; den ena hejdades af fruktan, att frågor skulle uppväcka allt för smärtsamma minnen, oeh den andra, oviss huru hon skulle tolka denna främ- mande tystnad, kände hjertat beklämmas af en ångestfull åtrå att efter så länge — så oänd- ligt länge • — ändtligen dock en gång få fullt, med förtviflans öppenhjertighet förtro sig åt en vän.
Men hade hon längre någon vän, ens i Klara — frågade hon sig med skälfvande oro.
På bådas läppar brände ordeD, men att gifva dem luft förmådde ingendera — på länge.
Till sist, när de hunnit ända ned på Skeppsholms- bron, å hvars räcken de gyllene kronorna glödde i eftermiddagssolen, hejdade sig Klara med frågan: » Men, kära Ruth, hvart skola vi då egent- ligen gå? » Det låg verkligen så mycket af diskret, med- lidsam hjertlighet i detta » kära Ruth », att denna med ens kände försagdhetens band lossas öfver sin tunga; och med en plötslig rörelse af frambrytande smärta föll hou Klara om halsen, lutade det beslöjade hufvudet mot hen- nes axel och svarade häftigt mellan snyftnin- garna: » Gå — gå?
Ack, hvart som helst, hvart som helst, der jag ostördt kan få tala, få gråta!
Du hyser således ändock — litet medlidande med mig — säg, Klara — säg.
.
.
» » Stackars, älskade mitt barn, visst gör jag det », svarade Klara enkelt och reste med mo- derlig ömhet hennes hufvud.
» Men först af allt måste du lugna dig och komma i ro.
Se- dan skola vi så småningom dela dina bekym- mer.
Du är ju så ung ännu Ruth, nästan som i r * k i i i i I \ j \ j | \ Annonser mottagas endast mot kontant Mqvld I förskott af 2 5 öre pr 4 - spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under I krona.
ett barn, tycker jag, och lifvet är så långt och skiftesrikt.
Ännu kan allt bli bra. » » Ack, för mig blir det aldrig bra! » » Tyst, Ruth, du får icke säga så i denna ton, det gör mig så ondt att höra det.
Och jag tror dig inte ändå.
— Na gå vi vidare ett slag framåt holmen; der är litet skugga och en smula svalka.
Det skall göra dig godt, om du ej är allt för trött.
Och en sak komma vi öfver ens om — • nu, i dag tala vi ej alls om det förflutna.
Det behöfs en annan ro och en annan plats dertill. » Ruth lät sig viljelöst föras.
Hennes arm låg tungt pä Klaras; denna kände en oändlig, medlidsam ömhet, sådan endast en qvinna kan känna, tända hela sitt inre och blossa upp; aldrig förr, nej, icke ens under den jungfruliga vän- skapens gångna vårdagar hade hon förnummit något liknande för vännen.
Hon visste icke, hvad hon skulle göra för henne, men hon ville göra allt.
Och den qyinliga instinkten ledde henne rätt.
Medan de, fortfarande tysta, gingo framåt, lade sig en känsla af lisande lugn öfver Ruths sön- derslitna sinne, sådan hon icke känt på oänd- ligt länge — lugn, öfver att ha funnit ett hjerta att förtro sig åt; och när de hunno öf- ver till andra sidan af holmen, der Djurgårds- landets sjöbodar speglade sig i den ljumma fjärden och ångfärjan drog en bred strimma af skiftande bubblor oeh skum tvärs öfver viken, lyfte sig verkligen den första aningen af en sval aftonbris från vattnet och kom dem till mötes med sin svalka.
Båda drogo djupt efter andan, och Ruth lyfte, för första gången, på sitt täta flor.
Då Klara fick se den andras ansigte obe- täckt, fick se de fina regelbundna dragen så härjade af sorg, de barnsliga, klara ögonen så dunkla af fördolda tårar och den genomskinliga hyns blekhet, mot hvilken skuggorna under ögonen tecknade sig skarpt, var det nära, att hon icke kunnat återhålla ett utrop af bestört- ning.
Men hon hejdade sig verkligen i tid och sade endast:, » Du ser verkligen bra trött ut, stackars Ruth.
Ah, hvad en tids hvila på det sköna landet skall göra dig väl! » » Ja, det skulle det nog — kanhända!
Men ännu vet jag ingenting om, hur allt kommer att gestalta sig för mig.
Jag har rest i ett sträck i fyra dygn, knappast sofvit en timme ordentligt på vägen och kom till Stockholm i morse ».
» Från Paris? » » Nej, frän Menton. » » Och din — man? » Ruth ryckte till.
» Nej, nej », fick Klara brådt, ifrig, förskräckt öfver sin oförsigtighet; » vi skola icke tala derom; förlåt min glömska — vi ha ju kom- mit öfverens om det.
Har du råkat pappa Rebolledo? » » Nej, jag har tillbragt hela förmiddagen med att söka dig.
Jag har en så märkvärdig fruk- tan för att första gången möta honom ensam.
Det är dumt, oförklarligt, jag vet det.
Men jag ville så gerna ha dig med. » » Ack, så gerna.
Nu följer du mig ut med sju- båten till Klaraborg.
Der få vi vara ensamma, och du får hvila ut.
Fritz kommer ej förr än till söndagen.
Och så är det bara Vivan.
Sedan någon dag ge vi oss in till staden och upp till pappa Rebolledo.
Min kära lilla.
Ruth, du hade väl bra svårt att få reda på mig.
De slogo sig ned på en af bänkarne under kastanjernas löfverk.
Ruth var ofantligt ut- tröttad, af resdagarnes strapatser och sinnes- oro.
Hon kände benen nästan neka tjenst.
» Jag sökte dig först uppe hos tant Linder », sade hon efter att några minuter ha hemtat sig; » jag hade i all min förvirring rent af för- gätit, att du var gift.
Jag såg det ändock för några år sedan i Karlsbad, i en svensk tid- ning, som tillfällighetsvis föll mig i händerna.
Jag tänkte då skrifva först — jag blef verk- ligen så glad för din skull; men så visste jag ej, så tänkte jag — — ja, det sköts upp oeh blef sedan aldrig af.
.
.
» Klara tryckte ömt hennes hand.
Hon märkte, att Ruth var på väg att uppröras på nytt och skyndade att säga: » Ja, den snälla » gumman » hvilar nu i ro.
Det fick du väl höra.
Hon talade så ofta och så deltagande om dig.
De gåfvo dig väl min adress? » » Till din mans kontor.
Kassören der gaf mig anvisning till båten, och så.
.
.
» » Ja, så fann du mig ändtligen.
— Men nu få vi ej försumma den på nytt.
Klockan i Ladugårdslandet slog half nyss.
Om du orkar, ge vi oss sakta i väg.
.
. » » Men det är omöjligt — så tvärt — mina saker vid jernvägen — allt — allt.
— • Och jag vet ju egentligen ej, hvarför jag är här, hvad jag skall ta mig för — » » Inga men; dina saker, dem styr jag om i morgon.
Nu är du bara ett snällt barn, som lyder, och jag är din stränga mamma, som befaller.
Och dermed punkt. » Ruths ögon lystes upp af ett svagt stackars leende.
Hon böjde sitt bleka ansigte fram emot Klaras, lade sina händer på hennes och bad sakta: » Kyss mig, Klara, som du brukade göra ' • — förr. » Aftonen var obeskrifligt angenäm, och den korta timmen för ångbåtsfärden nästan allt för kort.
Efter dagens hetta började luften svalkas af från vattnet; och när de hunno ut på litet vidare vatten, der den svaga brisen strök friare mellan stränderna, som lågo i violett ljus och i orange i den sjunkande solens sneda strålar, var sceneriet hänförande.
De togo plats uppe å kommandodäck, hvilket de öfriga passagerarne lemnade något så när i ro, och Ruth återsåg med stilla, glädjefullt vemod de kära utsigterna från barndomsdar.
Herrskapet Ritters vackra villa låg på Rindölandet, strax innan båten hann fram till Vaxholm.
Nere på bryggan, som med sitt hvita badhus likt en arm med knuten hand sprang ut i sjön, skönjde de redan på långt håll Vivan vid Charlottes, sköterskans, sida, som med sin hvita näsduk viftade mamma väl- kommen.
När båten lade till och de kommo i land, gjorde den lilla stora ögon af förvåning att se den främmande damen vid mammas sida.
» Se här en tant, som du skall hålla mycket af, ty det gör mamma«, sade Klara och lyfte upp barnet emot Ruth, som kysste den bruna, knubbiga lilla kinden.
Efter en lång, djup sömn vaknade Ruth vid att det bjertaste solljus låg in i hennes rum tvärs igenom den tunna rullgardinen; det hade så till och med vågat sig ända upp på hennes kudde.
Genom silduksluften hörde hon glada röster från parterren utanför: det var Klara och Vivan, som rasade om i lek för att riktigt få blodet i omlopp efter förmiddagsba-
Med Iduns expedition är förenad Iduns uträttnlngsbyrå, hvilken gratis verkställer alla uppköp åt Iduns abonnenter i landsorten samt för öfrigt det.
Hon kunde ej med ens reda sina tankar och, hälft förvirrad, strök hon det blonda, ore- gerliga håret, lika glänsande rikt som någonsin förr i solens sken, undan ögonen och pannan.
Hvar var hon — hvad hade tilldragit sig?
Men då med ens klarnade henDes minne, och hon betogs af en angenäm känsla af trygghet och lifslust, som nu var för henne något så godt som alldeles nytt.
Hvad hon kände sig utvilad och stark!
Hon rent af öfverraskade sig sjelf, medan hon gjorde sin toalett, med att sakta sjunga.
Det var en gammal visa, den Karl Vrede ofta brukat gnola, om prinsessan och ungersvennen; huru den kom för henne nu, efter så många års förlopp, kunde hon ej sjelf fatta; och när hon plötsligt upptäckte, hvad det var för eu melodi, hon sakta nynnade på, rodnade hon häftigt och djupt: det stack smärtsamt till inom henne, och hon afbröt sig tvärt.
Ack allt var ju dock förbi för henne, allt — utom lidandet och nesan!
Men hon fick ej tid för sina sorgsna tan- Handarbeten.
Täckstickning.
För den, som varit med om dylikt arbete, synes saken lätt nog, men som troligen många af Iduns läsekrets aldrig varit med om att för- färdiga ett täcke, kan ju några vinkar härvidlag ej vara ur vägen.
Ett täcke bör vara 3 J aln långt, 2 \ d:o bredt.
Såväl foder som yta hop6ys jemt och noggrant, att det icke rynkar i söm- men.
Derefter viker man foder och yta mot hvarandra, som på samma gång kastas fast vid den eDa sidan i stickbågen; vid den motsatta kastas blott fodret fast.
Både upp och ned på fodret fastsys grofva tygremsor, för- sedda på lika afstånd med starka hy- skor, hvari fodret medels snören fast- spännes i bågen.
Ytan vikes ordent- ligt tillbaka, och stoppet pålägges, hvil- ket bäst består af väl kardad bomull.
Dertill kunna ej handkardor gerna be- gagnas, utan stora sådana, fastsatta i s. k. skrubbstol.
Täckvadd blir aldrig så mjukt och jemt.
Man lägger ena kardhvarfvet på tvären, det andra på längden; antalet hvarf beror på hur tjockt man vill hafva täcket.
4 skalp, bomull brukar vara lagom.
Derefter lägges ytan öfver och fastsättes jemt med knappnålar på alla sidor: i båda hörnen fästes först.
Man bör alltid iakttaga att icke sticka för tätt, hvilket blott gör täcket styft och otrefligt.
Se här ett lätt mönster: endast raka rän- der till bård, mötas i hörnen, afmätas med ett spelkort, inuti ränder på sned- den med små blad emellan.
Kaka rän- der erhållas genom att en med krita in- gniden snodd af 2 personer sträckes öfver täcket samt, nedtryckt, på midten af täcket hastigt lyftes upp och slap- pes igen, då en kritrand aftecknar sig.
De små bladen stickar man efter mön- ster, fastsatta med nålar.
Då täcket stofferas (fållas), bör man hafva till- hands mindre kardor att lägga in der det behöfs, på det att kanten må blifva jemn.
Frida N.
N.
Trasmattor m. m.
I ett hem kan man, om allt tillvaratages, erhålla gan- ska många nyttiga saker t. ex. tras- mattor, raffeltyg, strumpgarn m. m.
Nu kan väl hända mången tänker härvid: » Det som användes till sådant, gifver jag till de fattige! » Men månne allt är lämpligt att gifva bort; kläder som egentligen ej äro att slita på eller ock utstyrda med krus och bjefs?
Ändra hellre lämpligt en aflagd klädning, klipp bort det slitna samt alla garneringar och förfärdiga ett passande plagg åt ett litet fattigt barn, och en god ger- ning är gjord.
Man har i alla fall något qvar, som, rätt användt, blir till nytta för mig, men hade blifvit till I r v I I KI I VJ \ J IN till billigaste pris och på bästa sätt utför alla möjliga uppdrag tllltjens för Iduns ärade läsarinnor.
kar, ty i det samma trummade ett par starka barnahänder revelj på heunes dörr, och Vidans klara stämma bad derute ifrån, att » Vivan skulle få komma in ».
Tillåtelsen var knappast gif- ven, förr än Ruth hade den lilla rustibussen uppe i sitt knä; och » rustibussen » hade tun- gan i full gång.
» Det var rysligt, hvad tant hade sofvit länge.
Biukade taut alltid sofva så der länge?
Mamma och hon hade redan badat.
Oh, hvad det var skönt i vattnet.
Hur varmt trodde taDt, att det var i vattnet?
Gissa!
— • Nej, mera!
— Ändå mera.
Så mycket hade det inte varit förut på hela sommaren.
.
.
» Klara helsade henne gladt godmorgon vid det dukade frukostbordet på verandan, der ampelopsisrankorna med sina stora blanka blad och de vajande, hvita gardinerna gåfvo en be- haglig skugga utan att dock någondera helt stänga den vackra utsigten öfver fjärden, som, vimlande af ångare och seglare, glittrade i middagsljuset.
i denna idylliska vrå af verlden, skulle tör- hända till och med Ruth för en stund kunna förgäta sitt hjertas sorger!
» Har du sofvit godt?
Men nej, jag behöf- ver inte fråga.
Jag ser det, på dina ögon, på hela ditt ansigte.
Du är som en ny menniska, min kära Ruth.
Och nu skall du också börja lefva ett nytt lif. » » Ja, ack att jag det endast kunde — och finge.
.
.
» » Kan och får — det skola väl dina vän- bli män för.
Men nu — inga resonne- manger; dertill ha vi ej ännu tid, ty både kaffet och äggen kallna.
De äro ur mit eget höns- hus, må du tro, och jag är ej heller litet stolt öfver dem! » (Forts.) Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
O, bland dessa lyckliga, sorglösa menniskor, ingen för den, som fått det.
Eller gif någon fattig gumma en bit tyg till en kofta, då roffeltyget blir färdigt, sticka ett eller några par strumpor af garnet till någon fattig eller behöfvande nästa, och nyttan blir sjufaldt större, än om allt utan urskiljning bortskänkts till den förstkomne.
Ännu ett ord, och vi skola åter- komma dit, hvarifrån vi utgingo.
Gif helst aldrig bort ett söndrigt plagg, om någotskall bortgifvas.
Lappa det, innan det undanhänges, om det är afsedt att bortskänkas!
Har det ej blifvit gjordt, så gif då åtminstone, hvad som behöfves dertill, ty den, som får det, har kanske ej en lapp eller en ända garn.
Man bör lägga helylle samt stick- ylle för sig, bomulls- samt halfyllelap- par på en annan plats.
A f det förra får man ett utmärkt vintertyg eller ock strumpgarn, visserligen ej fint, men gan- ska användbart; det öfriga användes till mattor.
1).
Boffeltyg.
Man sänder 3 skalp, ylle- lump (benämningen just icke] vacker) och, om man sjelf har, 2 skalp, ull till nå- gon fabrik, der sådant gods mottages, och man får tillbaka 20 alnar tyg mot ett jemförelsevis lågt pris.
Färgen derå får man efter prof från fabriken sjelf bestämma.
Behöfver man en sjal eller filt, ja, då tillsäger man blott derom vid godsets inlemnande, ty äfven sådana tillverkas.
2).
Gröfre strumpgarn kan man äfven få spunnet af helyllelappar o. d.
3).
Allt, som ej kan användas till ofvanstående klip- pas till mattor.
Lapparne klip- pes ungefär 1 centimeter breda, hop- sys nätt och uppnystas.
Hvita böra färgas gula, röda, blå eller gröna, för att få » stil » på mattorna.
Kostgultär billigt och framför allt äkta, mörk ane- lin samt någon s. k. hemfärg användes; allt kan färgas hemma.
Man bör köpa tvinnad varp.
om den äfven är dyr, såsom varande ojemförligt mycket star- kare, än den man tvinnar sjelf.
Hur man sedan skall randa sina mattor, blir en smaksak och beror på de färger man har.
Allt s. k. spint samlas i ett kudd- var och gifves till någon fattig.
Frida N.
N.
Tvätten.
Ätt tvätta kulört tyg m. m.
1 k:na hvetekli kokas till hård gröt, hälles upp och får svalna.
1 k:na rå pota- tis, väl tvättad, rifves, | skalp, ylle- tvål likaså, 2 jungfrur honing, 2 d:o bordsalt, 3 skedblad salmiakspiritus, 2 d:o benzin (eldfarlig), 1 desertsked stött soda, röres mycket väl tillsammans med kligröten.
Tygets behandling: tyget lägges torrt på ett bord och bestrykes med bland- ningen medels en mjuk borste; väl af- struket tvättas det sedan bit för bit i litet mjukt, kallt vatten.
Sköljes se- dan väl, antingen i baljor eller vid rinnande vatten.
Tyget bör ej vridas; manglas eller strykes halftorrt.
Obs.
Vid röda färger utelemnas so- dan.
Frida N.
N. i gröten under ständig kokning.
Då den ser hård ut, hälles den upp i smorda aflånga formar och får kallna.
Gröten hvälfves ur formarne på ett smakfritt skärbräde och skares i tjocka skifvor, hvilka beströs med fint rifvebröd och stekas gulbruna i smör.
Serveras var- ma med sylt.
Frida N. jV.
Bakning.
Matlagning ".
Kali kokt skinka.
Man köper en skinka på 11 k 12 " B, kokar en god sockersaltlake, och då den är väl kall nedlägges skinkan deri, ingniden med socker och salpeter; den vändes ofta, om laken ej skulle stå öfver.
Om den legat i laken 3 veckor, är lagom vat- tenlägga den 1 dygn.
Den lägges i kallt vatten och får koka sakta på jemn eld, i annat fall blir den seg; är vanligen färdig på 2 h, 2 | timme.
Medan den ännu är varm, aftages sva- len, som, i parentes sagdt, kan använ- das i pressylta.
Då den blifvit kall, påströs socker och senap, som blandats, och införes den derpå i stekugnen att bry- nas jemt och väl.
Vill man särskildt pryda skinkan, såsom t. ex. vid julen, arbe- tar man ägghvita och finsiktadt socker, tills massan blir tjock och framför allt hvit; när den börjar hvitna ihälles litet ättika, som gör den blank.
Gla- syren, som måste vara tjock, hälles i en af starkt papper gjord strut med ett litet hål i botten; denna föres öf- ver skinkan så, att man bildar sneda rutor och i hvarje sådan lägges ett rödt bär (stuckna sockerlingon passar bäst), omkring hvilket man formar en stjerna.
Läggen viras med klippt silf- ver- och guldpapper, och fatet garneras med grönt.
Frida N.
N. Russinkaka.
J k:na söt eller sur grädde vispas med 2 skedblad socker till hårdt skum; häruti slås 4 vispade äggulor och 3 skedblad skiradt smör, hvarefter vispningen fortsattes; I k:na stötta och siktade skorpor nedröres äfvensom några kokta, kalla, väl af- runna russin och sist 3 ägghvitor i skum.
Hälles i smord och mjölad form och insattes genast i svag ugns- värme.
A f denna smet kan bakas munkar.
Ätes med sylt.
Frida N.
N.
Efterrätter.
Efterrätt af rismjöl.
| k na grädde kokas upp med 12 ort rifven sötman- del, blandad några bittra, litet kanel och socker efter smak.
Då det kokar, invispas 36 ort rismjöl, får koka några minuter, hvarefter 5 hela ägg, vispade med 3 skedblad godt hvetemjöl, röras: Falska mandelkransar.
1 skalp, sik- tad t socker, 1 skalp, smör, 1 | skalp, mjöl, 15 ort skållad och rifven bitter- mandel, 4 ä 5 gulor, hvilka vispas först och blandas med mandel; deref- ter tages sockret och smöret, sist mjö- let.
Uttages genast med sprits.
Till en half sats tages 3 gulor.
Frida N.
N. Mandeless.
6 ägg, 1 skalp, socker, \ skalp, sötmandel, 1 skalp, mjöl, \ tesked hjorthornssalt.
Bullas i groft socker.
Frida N.
N. Upsalabröd.
1 skalp, smör, 30 ort socker, 1 jumfru bränvin, \ skalp, mjöl; ej för het ugn.
Tages ut med mått och doppas i socker.
Frida N.
N.
Huskurer.
Ett osvikligt plåster för svårläkta sår.
12 ort fårtalg, 12 ort vax och 12 ort grankåda, d:0 1 jumfru god matolja.
Vaxet och kådan, sönderdeladt i små bitar, samt talgen och § af oljan smäl- tes i en stentallrik öfver elden, omröres väl, men får ej koka.
Silas väl genom dubbel gardin.
Då massan blifvit kall, inarbetas den öfriga oljan.
Anmärkas bör, att af kådan utväljas de klaraste och renaste bitarne.
Plåstret utstrykes jemt och temligen tjockt på grof och fast linneväf.
Medan det drager, om- bytes det dagligen, men sedan mera sällan.
Detta enkla plåster, som hvar och en i t. o. m. de aflägsnaste byg- der kan förskaffa sig, har en förvå- nansvärd förmåga att på samma gång draga och läka.
Matoljan är ej nödvän- dig; dess egenskap härvidlag, är blott att göra plåstret mjukare.
Frida N.
N. Fönsterträdgården.
Ett förträffligt gödningsämne för kruk- växter är benmjöl, som, om växten skall omplanteras, blandas med jorden; 1 skedblad till en vanlig kruka.
Man kan ock, för att undvika omplantering, taga bort den öfversta jorden, blanda benmjöl med ny och fylla krukan der- med.
Man måste alltid noga tillse, att intet oblandadt benmjöl kommer intill vare sig växten eller dess rötter.
Frida m N.
Vi vilja särsklldt fästa uppmärksamheten på Iduns lämplighet for plats- sökande och platsutbjudande annonsÖrer, afvensom for alla Öfriga slags Konserv ering *.
Saltgurkor.
Nyss afplockade jemn- stora gurkor läggas i friskt källvatten en half dag, hvarefter de fä afrinna på linne.
Skarp saltlake kokas oeh får kallna; gurkorna nedpackas i en bytta hvarftals med körsbärsblad, svarta vinbärsblad samt dillkro- nor, hvarefter den kalla laken påhäl- les, uppblandad med J k:na kall, kokt ättika, 3 ort hvit vinsten och 3 ort alun till hvarje kanna saltlake.
I hän- delse gurkorna ej vilja hålla sig utan att mögla, bör man på hösten torka af de bladsorter, som användas, för att vid behof kunna ompacka dem, då äfven nykokt lake påhälles.
Frida N.
N.
Vanlig sill.
Man kan med fördel in- salta inmatssill, som är rätt användbar till sillpndding, sillsalat, ättikssill m. m.
Man gälar sillen samt nedpackar den rikligt med salt mellan hvarfven.
Frida K N.
V a r n i n g *.
Tyg till herrkläder.
Varpen: otvin- nadt brunt ullgarn, väften: 2 svarta och 1 hvit ylletråd hoptvinnade.
Väfdt kypert och upplagdt 4 alnar efter skål- pundet.
Hel stamp och klädesbered- ning.
Frida N.
N. Läkareråd.
Förlofvad.
Sannolikt utan betydelse.
Iakt- tag vid dessa tillfällen stillhet så mycket som möjligt, helst stillaliggande.
Som antipyrin i dos af 1 — 2 gram i några fall ger lindring, kan ni försöka detta medel, som, i motsats till de flesta smärtstillande medel, fas utan läkares recept.
B.
B. a).
Ni bör i sommar underkasta er en grundlig behandling vid en vattenkuran- stalt.
b).
Tag på qvällen ett oeh ett hälft gram bromnatrium.
c).
Det ha vi ingen an- ledning att tro.
Paula.
Fukta de kliande ställena med en lösning af 2 delar naphtol i 100 delar utspädd sprit.
Skulle det onda vara skabb — något som ej utan undersökning kan afgöras — måste ni genomgå en särskild skabbkur.
Agneta.
Ni torde i detta fall knappast ha någon hjelp att vänta annat än genom använ- dande af lämpliga bad (tallbarrsbad, gyttje- bad, o. s. v.) och massage.
Ni gör klokt i att i sommar undergå en kur vid lämplig badort.
Alix.
Utom de födoämnen, ni sjelf o m - nämner, bör ni undvika alla öfriga svårsmälta ss.
potatis, salt mat, etc.
Ni bör en tid bortåt lefva blott på löskokta ägg, mjölkmat, fisk och hvetbröd och så småningom öfvergå till förtärandet af andra lättsmälta födoämnen, t. ex. färskt kött, ej fett tillagadt.
Drick mor- gon och afton 1 dricksglas Porlavatten.
Af- rifningarna äro nyttiga, och ni kan när som helst börja derined.
II.
A.
Skaffa er rymliga skodon, som ej förorsaka tryck, och använd i öfrigt den be- handling, som föreskrifvits Viola i n:r 9.
Lida.
Om ni ej blir bättre genom den be- handling, som tillrådts Ina i n:r 9, bör ni vända er till specialist.
Marianne.
Se svar till Lilly i n:r 13.
Galeotto.
1).
Detta medel är i dylika fall ännu för litet pröfvadt, för att vi skola kunna med bestämdhet besvara er fråga.
I de flesta fall torde dock försöket misslyckas.
2).
Ja.
3).
Första vilkoret är naturligtvis, att er » nervösa magkatarrs (och er allmänna nervo- sitet?)
behandlas.
Adéle.
Drick under några veckors tid ett punschglas Porlavatten fyra gånger dagligen till måltiderna.
Förtär under denna tid blott mjölkmat, ägg och godt färskt kött, väl (ej fett) tillagadt.
Se i öfrigt svar till Souma A x.
1) i n:r 5 och till Isedora i n:r 11.
Andtappa.
Som dylik » andtäppa » förekom- mer som ett symptom vid en mängd olika sjukdomar ss.
hjertfel, lugnsjukdomar, njur- lidande, bleksot o.
s. v., så är det oss omöj- ligt i detta fall gifva er råd.
Blott en läkare, som har tillfälle att undersöka er, kan före- skriiVa lämplig behandling.
dn 21.
Af hypnotism har ni i detta fall helt säkert ingen hjelp att vänta.
Sna- rare torde en badkur vara lämplig; med be- stämdhet våga vi dock ej yttra oss härom utan tillfälle till undersökning.
Bäst vore, om ni hade tillfälle att vända er till specialist.
Azema.
Då det visade sig, att den om- nämnda sommarvistjlsen hade ett så godt resultat till följd, så gör ni klokast i att äfven i sommar besöka Jemtland eller möjligen nå- gon annau högt belägen kurort, t. ex. Ulrice- hamn.
Ombytet af vistelseort torde blifva det enda säkra medlet äfven för de öfriga symptomen, som ni omnämner.
— Angående er sons sjukdom hänvisa vi till svaret till Vera i n:o 7.
Uarda (9).
Använd den nämnda tincturen hvarje q väll, men gnid strax derefter in föl- jande hårolja: 2 delar salicylsyra, 100 delar IDUN att äta — välj dervid helst mjölkmat och ägg och, när aptiten Ökats, annan stärkande föda.
— Gif er dotter litet Carlsbadervatten; skaffa henne om möjligt amma.
Fru Z.
Sannolikast syneB oss vara, att det onda beror deraf, att han hela dagen har stillasittande, ansträngande arbete.
En k två månaders fullständig hvila i sommar på lan- det är ej blott önskvärd, utan nödvändig.
Elna W. I sådant fall hjelpa inga inre medel, utan antingen bör operationen företa- gas, eller också bör ni åtminstone skaffa er lämpligt bandage.
Vänd er till närmaste la- sarettsläkare.
Majken.
För vår del tvina vi på, att detta är möjligt.
Skulle någon förbättring kunna vinnas, så fordras i alla händelser behandling af specialist i hudsjukdomar — någon an- nan läkare torde knappast kunna uträtta något.
49-årig.
En grundlig kur i sommar synes oss, efter hvad ni ytterligare meddelar, vara obsolut nödvändig.
Mida.
Beror nog på den ansträngande sys- selsättningen.
Finnes ej möjlighet till minsk- ning häri?
— Tag under några veckors tid tre gånger dagligen tre stycken Pil.
sulphat.
chin.
D:r — d.
Frågor.
N:r 6 8.
Får en folkskolelärarinna gifta sig och ändock behålla sin plats?
Mia Z — t, Norrköping.
N:r 6 9.
En af Iduns läsarinnor undrar, hvilket som är vackrast på ett virkadt täcke: spets omkring eller frans.
Om spets är vack- rast, önskas några beskrifningar derpå.
M — a.
N:r 70.
Skulle någon af Iduns läsarinnor vilja upplysa mig om, huru man kanderar nötter?
Mlie.
N:r 7 1.
Skulle » Småländska » från Stock- holm, hvilken i n:r 8 af » Idun » framlagt en matordning för hönsen, vilja upplysa, hvar s. k. risgrynsaffall finnes att köpa och till hvad pris, Hvad ha hönsen fått om hösten och vintern; » Ply Bock », hvad sägs om dem?
Hönsuppfödare.
N:r 72.
Finnes något sätt att kunna bort- taga oljefläckar, som kommit på en bok deri- genom, att den några dagar legat på ett nytt skrifbord och af oljan i poleringen blifvit för- störd?
Som boken ej är min egen, är jag mycket bekymrad öfver detta missöde, och vore särdeles tacksam, om svar snarast kunde meddelas.
En intresserad läsarinna af Idun.
S v a r.
N:r 26.
Är det golf, som behöfver skuras ofta, är bra att begagna kalk, upplöst i litet vatten i stället för såpa.
Men är det rum, som man inte behöfver bebo under tiden, kan man bestryka golfvet med klorkalk, alldeles som man limmar en spis, sedan det först blifvit öfverdraget med en våt trasa; får så stå ett hälft eller helt dygn, alltefter som det är tjockt bestruket.
Det är noga, att det blir jemt, derför öfverdrages det med borsten några gånger för att inte bli fläckigt.
Sedan bortskuras med sodavatten och sköljes mycket väl.
Detta har jag försökt, ooh resultatet har visat sig utmärkt.
Klorlukten kan vara litet obehaglig, men är det den årstiden man kan vädra starkt, går den snart bort.
Sönder- skurna lökar, stälda på golfvet i något kärl, tror jag borttaga äfven den lukten.
Anna H.
N:r 44.
Ägg, som äro värpta efter » Ols- messan » den 29 juli, förvaras mycket bra till vinterbehof, om man så snart som möjligt ingnider dem med något fett och sätter dem i en vanlig ägghylla i ett svalt, frostfritt rum samt vänder dem en gång i veckan eller minst hvar fjortonde dag.
Den som tycker att detta sätt är tidsödan- de, kan lägga äggen i ett tätt kärl, hvatftals med vanlig släckt kalk, så att intet ägg når det andra, hvarefter vatten påhälles, så att det står öfver kalken.
Man bör tillse, att kalken ständigt är vät.
Hvitan af ägg, som förvarats på detta sätt, har med lätthet bragts till hårdt skum t. o. m.
i mars månad.
» Fritzla ».
N:o 4 5.
Sprätta bort såväl den hvita mös- san som fodret från sammetskanten, doppa sedan den hvita sammeten i ljumt vatten oeh gnid derefter in den med fin hvit tvål; ar- beta den sedan, tills den synes klar och ren, med en mjukare ren borste och skölj den der- efter i flere ljumma vatten, tills all tvålen gått ur den.
Stoppa sedan upp den med en ren handuk och torka den i så starkt solsken som möjligt.
Ä r mössan gammal och något gulnad, så skadar det ej att tillsätta litet » blåkort » i sista sköljvattnet.
Pyla.
N:r 48.
Tag J % liter vatten och ett hekto- gram alun, låt det koka 20 minuter; derefter upphälles detsamma, och den frostskadade lemmen neddoppas deruti, medan det är myc- ket varmt.
Derta bör dock upprepas många gånger.
Samma alunlösning kan uppvärmas flere gånger.
Ester.
N:r 4 9.
Massage hjelper med säkerhet, är bepröfvadt.
Maria.
N:r 53.
Ladorna böra vara 3 fot långa, lVa fot breda och 7 tum djupa; de fyllas till hälf- ten med färsk hästgödsel och packas hårdt.
Efter 3 dagar brytas frökliraparna i tre lika stora delar, som läggas derofvanpå, 4 tum från hvarandra.
G dagar derefter bredes ett nytt lager af färsk gödsel lVå tum högt deröfver och tillpackas hårdt.
Efter 14 dagar lägges ett lager af mull 2^2 tum tjockt, hvilket äf- ven tiilpackas.
När mullen kännes torr, vatt- Lilla Maj.
Ni gör klokt i att upphöra med nas den litet med ljumt vatten, och efter 5 digifningen.
Tag daglig motion i fria luften.
Drick ett glas pyrofosforsyradt jernvatten mor- ä 6 veckor börja champignonerna växa samt gon och afton.
I början måste ni tvinga er kunna skördas under b ' veckor å 2 månader.
l annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas ast genom 8.
Gumsellus annonsbyrå och hes redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
De erfordra hvarken dager eller frisk luft.
Ladorna böra ställas i källaren.
Ett annat sätt: 1 tum tjockt med halm, fröklimparne läggas i små stycken, så tätt som möjligt i halmen, och täckas med 3 / tum mull, som tillpackas v ä l; dessa vattnas oftare än de förra.
Champignonfro kupés hos fröhandlare.
N:r 5 5.
Det enda och bästa sättet är att använda benzin eller fotogen.
Frida bör hälla fotogenen i sin oljekanna och furfara på samma sätt som vid vanlig oljning.
Sedan detta skett, ingjuter man benolja.
Kom ihåg att fotogen blott användes tor att lösa, ej såsom ett smörjmedel.
Trampa symaskinen rätt duktigt, och torka den sedan med en ren, mjuk lapp på alla tillgängliga delar, och Fri- da skall få sin symaskin som ny.
Polly R.
N:r 5 6.
Som svar på er fråga kan jag upp- lysa, att ni åt er 15-årige son kan få duglig lärare i violoncell i hr A. Bergström, k. kam- marmusikus i hofkapellet.
Adress: Grefture- gatan n:r 41.
En sakkunnig.
N:r 5 7.
Sedan allt löst dam med en mjuk borste blifvit aflägsnadt från gipsbilderna, be- strykas de med en blandning af kall skum- mad mjölk och blyhvitt (blandningen omröres väl, lär ej vara all för tjock).
Bestrykningen förnyas två ä tre gånger efter behof, men skall gipsbilden fullständigt torka mellan hvarje gång.
Pyla.
N:r 5 8.
Då min uppsats » matsedel för hön- sen » föranledt de frågor, som » hönsmadam » i n:r 58 framställer, anser jag mig äfven böra besvara dem.
a) Förra sommaren köpte jag en bal ris- gryn efter 7V2 öre skalp.
Priset lär dock nu hafva stigit till följd af ökad tull.
Andersson och Lenngren, Göteborg, ha annonserat i Sveriges Hönstidning om billiga risgryn till hönsföda.
I hvarje välskött hönsgård bör ris ingå åtminstone en gäng i veckan för sin skalbildande egenskap.
b) Träkol och svafvel äro ypperliga preven- tiv för flere hönssjukdomar såsom kolera och magsyra.
Stötta träkol gifvas äfven åt ankor och kalkoner.
c) Enda vilkoret att kunna få vinst på sin hönsgård är, att gifva god, tillräcklig föda och bra skötsel, hvilket alltid i längden blir det billigaste.
Så länge man håller på den gamla satsen, » hönsen föda sig sjelfva », kan aldrig beräknas någon behållning af en hönsgärd.
Kunde blott landtbrukaren förmå sig att egna litet mera omsorg åt hönsskötseln, än hittills skett, skulle han deri få eh ganska vigtig bi- näring.
Hvad min egen lilla hönsgård be- träffar (den bestod vid förra årets början af 32 höns, som vid årets slut ökats till 78), hade jag under året i vinst 130 kronor.
Stör- sta förtjensten var försäljningen af präktiga slagtdjur, hvaraf en del vägde 8 skalp.
Såsom bevis på utmärkt varpning kan jag hämna, att 5 minorkahönor under maj lade 120 ägg.
Ett sådant gynsamt resultat kan endast tillskrif- vas den goda födan och skötseln.
A n n o n s e r.
LEDIGA PLATSER.
J 2 En bättre, anspråkslös flieka önskas i ett mindre hushåll på landet att gå frun tillhanda.
Sökanden skall vara kunnig i matlagning samt sömnad och finare handarbeten.
Ingen må anmäla sig, som ej är fullt kompetent till platsen.
Svar jemte fotografi kan sändas till » X » Qvistrum, pöste restante.
[172] PLATSSÖKANDE.
Ett bildadt fruntimmer önskar plats såsom behjelpJig i hushållet, att gifva musiklektioner eller som skrifbiträde.
Skicklig i handarbeten.
Goda referenser.
Små löneanspråk.
Svar till » H.
K.
», här.
[161] Ett yngre fruntimmer önskar i som- mar vistas på landet i angenäm familj att undervisa i sång och musik.
Herr Richard Andersson, Stockholm, Brunns- gatan 28, har benäget lofvat lemna närmare upplysningar.
[171] DIVERSE.
D o k t o r A.
A f z e l i u s l i l l a Vattugatan 3 4.
9 — 10 och 2 — 3.
Företrädesvis mag- och hudsjukdomar.
1163] Doktor 14 C a r l Lilla p i e n s b u p g Vattugatan 14.
Hvardagar ' / 2 3 — H e l g d a g a r 10 — 11.
Behandlar Barnsjuk- [34] företrädesvis domar.
Doktor C D.
J o s e p h s o n d) A f ofvanstående skäl kan jag på inga H ö t o r g e t 1 1, 1 tr., vilkor förorda en billigare utfodriDg af höns, Hvardagar 2 — 3.
Helgdagar 10 — 11.
som att t. ex. » om morgonen gifva dem litet po- Allm.
telef.
6 9 1 0.
tatis eller andra rester från köket » (i artikeln: Att anlägga en hönsgård », n:r 7 af Idun).
Fruntimmerssjukdomar, Förlossningar.
Bor » honsmadamen » i närhet af stad, der [133] bryggeri finnes, köp då mäsk och använd det till morgonfoder, dock alltid uppblandadt med Tandläkaren med något hafremjöl samt kokt potatis, kål- rötter eller morötter.
Likaså kan ju linfrö- C o n s t a n c e E l b e, mjöl användas i stället for majsmjöl.
Pä vå- ren och sommaren få hönsen tre mål om da- Humlegårdsgatan 8, 2 tr. gen.
Middagsfodret, 5 händer säd till 15 Eådfrågningstid 1 — 2.
[120] djur, kastas omkring i gården eller skjulet.
Vintern, då dagarne äro kortare, blott 2 mål om dagen, middagen utlemnas.
Någon mat I en vacker och liflig trakt strax fär aldrig qvarligga i foderträgen från mål till mål, utan borttages all öfverblifven mat en invid Eksjö emottagas ianckorderingar qvart efter sedan fodringen skett.
öfver sommarmånaderna.
Goda refe- renser lemnas.
Vidare meddelar fru majorskan Emilia Engström, adr.
Eksjö, Åkerslund.
[160] Br eflåda.
Utilis.
Naturligtvis med största nöje!
Frank.
Eder uppsats är tyvärr förfaren vid den stora nyårsrensningen i vår manu- skriptsamling.
.
.
.
n.
.
.
Annonsera!
Det är vårt råd.
Gretchen.
Eder lilla skiss röjer anlag.
Få vi behålla den och genom lämplig retouche dämpa den på sina ställen något för blom- sterrika stilen, skola vi, när utrymme gifves, söka bereda den plats.
Karin B. Gömdt är icke glömdt.
Fru Hilma m. fl.
Vi ha under den senaste veckan icke från ett utan flere skilda håll mottagit liknande böneskri fvelser om 10-öres- insamlingar för ändamål, som visserligen i sig sjelfva kunna vara behjertansvärda.
Men vi våga härvid ej gifva ett så farligt prejudikat, som att intaga dem; gå vi en till mötes, må- ste vi lör rättvisans skull göra alla till viljes — och Iduns redan förut hårdt anlitade spal- ter skulle inom kort icke räcka till för idel upprop!
Red, Inneliållsförteckning.
Eva Vigström (Ave); med porträtt och sjelf- biografi.
— Mellan himmel och haf; dikt af Daniel Fallström.
— Må exemplen tala; verk- lighetsbilder af Clara Romdahl, prisbelönt vid Iduns femte täfiing.
— » Ur småskolelärarin- nans lif »; af f. d. lärarinna.
— Morgondräg- ten; af Malin.
— Teater och musik.
— Litera- tur.
— Ett storstads barn; berättelse fur Idun af Johan Nordling (forts.).
Handarbeten.
— Tvätten.
— Matlagning.
Efterrätter.
— Bakning.
— Huskurer — Fön- sterträdgården.
— Konservering.
— Väfning.
— Läkareråd.
— Frågor.
— Svar.
— Breflåda.
Angenäm bostad å landet.
Till följd af dödsf.
säljes el.
uth.
genast en för få år sedan väl bygd lägenh.
med evärd.
besittningsr.
till jorden.
Stället bygdt till privatskola, lämp.
sig utm.
till sjuk- hem, hushålls-, bokhålleri- el.
privathem.
Läget l / » mil från jernv., från ångb.
i en af Nerikes bördigaste trakter inv.
löf och barrskog.
Byggn.
vacker inneh.
13 rum, deribl.
2 större salar, kök, källare och nödv.
uthus.
Trädg.
närm.
1 tid, ädla fruktträd, bärb.
och land.
Närm.
underrättar H.
F. Pira, Norr- köping.
[175] 1 H u s m ö d r a Försöken T / t.
Willborg i Stockholm tillverkningar af r!
&amp; Cds Ä t t i k a, S e n a p,.
* s r.
i téMiak I II ii !Ag|ardJM S å s e r, S o j a, flere gånger pris- belönade och fullt jemförliga med de bästa utländska fabrikat.
Tillhan- dahållas hos Hrr specerihandlare.
Annonser mottagas genom 8.
Qumaellus annonsbyrå ocn nos redaktionen till 26 öre pr 4-spaltlg petltrad (= 10 stafvelser).
Tldn.
kottar endast en kr.
för qvartalet, befordrlngsafg.
Inberäknad.
Anordnar hvarje qvartal pristäflingar för sina prenumeranter.
E.
J. ANDERSSONS 61 Drottninggatan 3 tr. upp få härmed rekommen- dera sin nya, tidsenliga 61 F ö r s ä l j n i n g och U t h y r n i n g M ä s t e r s a m u e l s g a t a n Fotografering 55 Nybrogatan.
BILLIGA PKISEK.
N y b r o g a t a n 55.
1 flliQ 1 ^ ^ utföres äfven af härv.
ordentliga tvätterakor, hemtas och l UUui • hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 4 3 9 0 eller pr post.
[37] J v Med största högaktning B illiga l e k t i o n e r lemnas af un- dertecknad i franska, tyska och engelska språkens så väl talande som skrifvande samt åt nybörjare äfven i latin.
Referenser i Wallinska skolan.
Jetta Westerlind, Floragatan 10, 3 tr. [116] Träffas kl. ' M — 6 e. m. fr. o. m. n:r 11 t. o. m. n:r 52 eller mer än tre qvartal (Obs!
I n:r 11 börjar den längre följetongen, hvadan intet af den samma går bort.)
säljes oinb.
för I kr.
50 öre, med lösa permar för 2 kr.
50 Öre samt kan användas som en synnerligen lämplig present vänner och väninnor emellan.
Efter till Bedaktionen af Idun ingången reqvisition sändes årgången mot efterkraf med tillagdt porto.
t t S U C H A 17 Guld- och Silvermedaljer.
Chokolad, sockrad och osockrad, Iivaribland Hushålls-Chokolad o. Conswm-Clwlcokid ni.
fl.
; Cacao Columbia, närande, lättsmält, fin i _§ •H fl H M O o &gt; o Svart Vinbärsgelé, utmärkt, ti 1 kr.
per burk eller ett skalp., Drottning- gatan n:r 3.
Portvakten anvisar.
•3 o fl73] Landsortsboar kunna få hvarjeh.
uppdrag utförda ge- nom undert.
Se annonsen i n:r 14 af Idun.
Postadr.
: Engelbrektsg.
31 A.
Telegrafadr.
: Ströms, Stockholm.
[170] Maria Ström, född Klockhoff.
Fabriksmärke.
S U C H A R D.
Ramlösa Plantskola.
F l y g l a r, P i a n i n o s, T a f H a r och O r g l a r från in- och utländska utmärkta Fabriker t i l l d e b i l l i g a s t e priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pi°nos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af F l y g l a r från Bliithner och P i a n i n o s från G. Schwechtens berömda fabriker.
Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slag plantskoleartiklar är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888.
[522] JY ".
P. Jensen.
(JUST.
PETTERSSON k Komp., 38 Regeringsgatan 38.
03 Mot 30 kronor i månaden kan ett bildadt, medelålders fruntimmer med gladt och godt lynne samt små for- dringar bli inackorderadt i en vacker och treflig trakt vid foten af Omberg, intill sjö och jernvägsstation.
Svar torde sändas till » L.
G — r », Borghamn.
H A N D A R B E T E.
Itwfvudkonkoz: Frec / sgatan 78.
[201 [150] /} \ /!
t /) T i l l U t s t y r s l a r.
L i n n e - o. B o m u l l s v ä f n a d e r till Lakan o. Örngått.
L i n n e - o. B o m u l l s v ä f n a d e r till Damunderkläder.
Broderier, Trimmings, knypplade Skånska och Vadstena- Spetsar.
H a n d d n k s v ä f n a d e r och Handdukar.
A l l a fördelar framför andra sorter!
Allmänt erkändt bästa " La Suchard ' S CflOCOlat.
Flyglar, Tafflar och Pianinos från J.
G.
M a l m s j ö.
[35] c Lektioner gifver undert., utex.
lärarinna från jHandarbetets Vän- ner », åt damer och barn i knyppling, snörmakeri (utan maskiner), schattérsöm, guldbroderi, hvitbroderi, broderi å plysch, siden, kläde m. m., makramé, filet-guipure, märkning (flere sorter), hålsöm.
och forn- nordiska sömnader, monteringar af färdiggjorda arbeten samt upprit- ningar å plysch, siden, kläden m. m, Modeller till påseende.
Fritt val af arbeten och lektionstid.
.
[2] Brahegatan 4, 2 tr. upp.
Anna Andersson.
Snörlif.
SucharcTs Cacaopulver, Pianomagasin.
On D C a c a o S o l u b l e, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på \, \ och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af SucharcTs Cacaopulver får man 100 koppar på \ kilo.
[21] F L O R I L I N E.
Minutförsäljning öfver allt i riket, i Stockholm hos C.
G. Leth, Drott- ninggatan 44.
Partiförsäljning hos C.
O, Koch, Linköping, och C.
B.
Blom, Norrköping.
[142] R Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga SucharäVs Choeolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
SucharrTs P r a l i n e r, G i a n d u j a, Capsules, Noisettes, Nougatines och andra dessertchocolader rekom- menderas.
Bland de förnämsta medel, och utan tvifvel det angenämaste och drygaste, till tändernas rengöring och beva- rande är tandläkaren C. O. Kochs i Linköping smaken, öfverträflar alla utländska sorter.
Säljas hos alla speceri- och delikatesshand- lande samt i parti hos [128] J.
E. Nordllng, Lilla Nygatan 23.
S t o c k h o l m T v ä t t i n r ä t t n i n g e n - ^d i utföres o m s o r g s f u l l t enligt nutidens fordringar.
års årgång af 26, Till finare Damunderkläder finnas utmärkta Bomullsväfnader, hvilka i utseende och känsel likna linne, tillverkade af rund- trådiga, hårdtvinnade garner och särdeles omtyckta för sin håll- barhet och smidighet.
Gracieuse ", såväl i höga som låga former, finnes endast att erhålla hos H e n r i k, L a / b a t t, Kongl.
Hofieverantör, 27 Drottninggatan 27 Beställningar å alla slag af Damunderkläder, Lakan, Ömgått emottagas och utföras med omsorg.
Stockholm.
K.
M. Lundbergs Bosättningsmagasin, Profver O b s.
Tillsändes, om lifvidden uppgifves i centimeter eller decimaltum.
[7i] 7 124 å alla slags Väfnader sändas Storkyrkobrixxlse » franko.
7. fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr [S ö j f r STOCKHOLM, G E R N A N P T S B O K T R Y C K E R I - A K T I E B O L A G
