# ID: svediakorp-per692
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,974
# sentences: 1,203
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 22 mars 1889.
N:r 12.
B yra: Klarabergs ' satan 54, en tr. A n n o n s p r is: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberiknadt.
2:dra årg.
tXtgf i f n i n g s t i d: Redaktör o c h utgifvare: hvarje helgfri fredag.
F R I T H I O F H E L L B E R G.
Infaller helgdag på fredagen, ut- Träffas a byrån kl. 10 — 11 och 4 — 5.
gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söckendag.
ATOro.
Telef.
6 1 4 7.
Prenumeration sker: I landsorten: a postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads postens hufvudkontor, i boklådorna samt å tidningskontoren.
Ingen lösnummerförsäljning.
Concordia 5i et är onekligen en god sed alt hedra ' de döda, synnerligast minnet af dem, ' ' som uträttat något godt och stort; men det sker ej sällan, att vi, för de döda, glömma de lefvande och i stället för att, medan tid är, med råd och dåd, med varmt hjerta och öppna händer, stödja per- soner, hvilka med gräns- lös sjelfuppoffring arbeta för allmänt gagneliga företag, vänta att visa dem vår aktning och be- undran, tills vi enas om att gifva dem — » en sten på grafven », sedan de möjligen i förtid bru- tits af en öfvermensklig arbetsbörda.
Vi hafva midt ibland oss en qvinna, som bär en dylik arbetsbörda, och fast än hon ännu inga- landa är bruten deraf, utan tvärt om bär den med gladt mod och aldrig svigtande hopp, dock — eller just derför — bör i tid stödjas af Sveriges qvinnor.
Ty det stora verk, åt hvilket hon hel- gar sina krafter, är ett, som framför allt måste - tilltala ädla qvinnohjer- tan, emedan det har till mål att förebygga faltig- dom, brott och elände, genom att rädda och upp- fostra små värnlösa barn till goda menniskor och upplysta, nyttiga sam- hällsmedlemmar.
För många, som känna och värdera författarin- nan, fröken Concordia Löfving.
Löfving) torde dock det arbete, hvilket hon satt som sin egentliga lifsgerning, vara förbisedt eller stå oklart; derför må några ord härom sägas till Sverges qvinnor i vår egen tidning.
Redan under de tre år, fröken Löfving vistades i London, hvarest nämda stads allmänna skolråd sökte fästa henne för ännu längre tid genom en för henne sär- deles fördelaktig anställning *, umgicks hon med planen att i Sverge grundlägga en åkerbrukskoloni, der små värnlösa barn skulle få en god och förståndig uppfostran, som medlemmar i arbetsamma, sedliga jord- brukarehem.
På våren 1883 togfrk L. de första stegen till denna plans förverkli- gande, och förslaget vann så lifliga sympatier hos flere framstående män, att hon redan i maj samma år kunde, med hopp om framgång, till den stora allmänheten utfärda ett upprop alt bilda: Föreningen till det go- das befrämjande.
Denna förening, som räknar talrika medlem- mar ur alla samhälls- klasser — män och qvin- nor —, önskar ingenting hellre, än att ännu flere personer sluta sig till den goda saken och ingå i nämda förening.
Afgiften bestämmes af medlem- men sjelf och erlägges antingen årligen eller på en gång.
Bidragen ha varierat emellan donatio- ner på tusentals kronor, * Under dessa tre år med- delade fröken L. undervis- ning åt lärarinnor i L o n - dons skolor i de vetenskap- liga grunderna för fysisk uppfostran, och skolrådet föreslog att göra denna hen- nes anställning permanent.
Idun utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— I P \ I \ J i I M \ J IN Tidningen nnehåller nästan uteslutande orlglnalbidrag.
— Uppgif å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er- förmån för åkerbrukskolonien för små värn- lösa barn; hvadan man, på samma gång man gör sig förtrolig med ett af de på en gång ädlaste, grundligaste och mest prak- tiska förslag till att förekomma nöd och fattigdom, tillika har glädjen af att ha gifvit ett bidrag af 50 öre till det menniskoälskande företaget.
Något skall dock här sägas om enskilt- hetema af detta företag, så att Iduns läsa- rinnor måtte få ännu större lust att göra sig närmare bekanta med det samma och att hvar i sin mån arbeta till planens full- förande, I sitt upprop till allmänheten yttrar frö- ken Löfving: » Till en riktigt god uppfost- ran erfordras verkliga hem, der barnen utgöra medlemmar af en familj med dess fröjder och sorger, och der husmodern är väl förberedd för sitt ansvarsfulla kall, — hem, hvilka, oafsedt den goda anda, som herskar inom dem sjelfva, tillhöra ett af samma anda genomträngdt samhälle, der barnet följaktligen ej vid sina första steg utom hemmet träffas af dessa orena ord och dåliga efterdörnen, hvilka ju på alla håll möta de späda inom det gamla sam- hället: det erfordras, med ett ord sagdt, att barnen, jemte det att de erhålla god undervisning, omgifvas af en så väl i and- ligt som fysiskt hänseende renad atmosfer.
Den bästa utgångspunkt för utvecklande af ett dylikt samhälle torde vara en åker- brukskoloni, bestående af ett — till en bör- jan — inskränkt antal gudfruktige, rättsin- nige, måttlige, flitige och ihärdige män och qvinnor, der äktenskapet — detta grund- vilkor för ett sedligt samhälle och all sann mensklig utveckling — skulle underlättas genom enklare och naturligare lefnadsför- hållanden och genom den säkra utsigten för arbetaren att inom få år kunna förvärfva sig en egen torfva.
Huru många goda krafter skulle ej här- igenom bevaras åt vårt folkfattiga land, och huru skulle ej dess näringskällor härigenom utvidgas.
Det är till utförandet af detta företag, som medel insamlas genom förenämda förening, i hvars styrelse finnas framstående män, förtroliga med alla de förhållanden, som äro oskiljaktiga från ett dylikt företag *.
Detta skulle ej börja i allt för stor skala; men det kräfves dock ett ansenligt grund- kapital för att köpa en egendom, som har så mycken odlad jord, att den lilla stam- truppen får sin föda deraf under den tid, som kräfves för husbyggnad och första årets nyodling.
Dessutom måste den jordrymd, som inköpes, innehålla större sträckor od- lingsbar mark, så att allt flere och flere små hem der må kunna grundas och allt flere små värnlösa finna ömma fosterför- Ett steg framåt.
äldrar.
Endast ett å två främmande barn skulle upptagas i hvarje sådant hem, och &lt;Slijp|åsom ett steg framåt, om också blott dessa barn komme att få samma trygga i » § # ett tuppfjät, kan man med skäl be- utsigt till bergning, som de första medlem- teckna det riksdagsbeslut, som i dessa da- marne af kolonien.
gar tillerkänt qvinnan behörighet att inväl- Enär företaget är beräknadt på att efter jas i fattigvårdsstyrelse och skolråd.
ett tiotal år kunna bära sig sjelf, så blefve Noga sedt är det icke ens någon direkt vidare gåfvor till kolonien öfverflödiga; ny förmån, som härmed gifvits qvinnorna; sålunda skulle dess medlemmar sparas det man har endast skarpt preciserat ordaly- pinsamma och vanligen förslöande medve- delsen i en förordning, som i sin hittills- tandet af att lefva af fattigunderstöd och varande form lemnat rum för olika tolk- nådegåfvor.
ningar.
— Och denna precisering har blif- Föreningens stiftarinna har sjelf person- vit till qvinnans favör.
ligen anskaffat nära en femtedel af den er- Det heter nämligen i nu gällande för- forderliga summan.
Tänk bara hvilket ar- ordning om fattigvårdsstyrelses tillsättande, bete!
att fattigvårdssambället utser - » ledamöter » Har någon af Iduns läsarinnor försökt och » suppleanter » till så och så stort an- att samla bidrag, att intressera en del men- tal o. s. v. niskor för något s. k. välgörande ändamål?
Och i förordningen om skolråds väljande Naturligtvis ha flere af eder pröfvat den heter det: menskliga offervilligheten med mer eller Till ledamöter i skolrådet eger försam- mindre framgång på detta sätt i en trängre lingen likaledes att å kyrkostämma utse krets och funnit det vara ett mindre be- lämpligt antal för nit om skolväsendet hagligt göra.
Men tanken eder då, att som kände män.
fröken Löfving göra långa resor för att I förra fallet angifves sålunda alls intet intressera framstående och inflytelserika per- kön, i senare fallet står uttryckligen » män ».
soner för ett fullständigt nytt sätt att främja Nu kan emellertid en blick i Sveriges det godas sak här i verlden; att i flere Rikes lag öfvertyga oss om, att med un- städer, på herregods, i prestgårdar, kort dantag af Giftermåls- och Ärfdabalken samt sagdt, öfver allt och i alla samhällsklasser sådana lagbud, som direkt afse att särskilja för mer eller mindre intresserade personer mäns och qvinnors olika ställning i afse- frambära ett sådant förslag som detta samt ende på vissa skyldigheter och rättigheter, be om understöd för det samma, hur tron så är hela lagen skrifven i maskulinum, och I det skulle kännas?
Jag är rädd, att de otaliga ställen förekomma, der man eller flesta af oss skulle ha känt det som en män oomtvistadt uttydes: man eller qvinna.
* tung botgöringsfärd.
Det talas exempelvis om » svensk man », För fröken Löfving måste detta ha känts som dödar annan » svensk man », om » män », så mycket svårare, som hon i grunden är som tvista om gods, om » bolagsmän » o. en utomordentligt försynt och finkänslig s. v. Och dessa lagbud gälla lika för man qvinna, som endast af sin önskan att gagna och qvinna.
sina medmenniskor drifvits att framträda i Något absolut hinder förefinnes alltså icke det offentliga lifvet.
Och ännu alltjemt ar- att redan i lagens nuvarande ordalydelse betar fröken L. med glad förtröstan och utsträcka begreppet » ledamöter » och » för aldrig svigtande hopp för sitt fosterländska nit kände män » också till qvinnor, och en verk, arbetar med en ihärdighet och sjelf- sådan tolkning har faktiskt också förekom- uppoffring, som blott en i anda och sanning mit i ett par kommuner.
Men herrar le- kristen qvinna förmår.
damöter i länsstyrelse och domkapitel, som Skola vi låta denna vår ädelsinnade sven- obetingadt taga oss med, då det gäller straff- ska medsyster fortfarande arbeta för ett skyldighet eller andra skyldigheter, visa en sådant mål utan en allmännare tillslutning ridderlig tvekan, då det gäller att lägga på af Sveriges qvinnor?
Manar ej hennes glada, våra svaga skuldror ett förtroendevärf, som frimodiga tro på det godas makt oss att möjligen skulle medföra den olägenheten, understödja hennes arbete med samma glada att det styrkte könets sjelf förtroende och förtröstan till de goda makternas seger öf- eggade dess begär att förstå och få ett fin- ver de onda?
Känna vi oss ej manade ger med i männens görande och låtande att hedra denna kärnfriska qvinna på det till samhällets bästa.
enda sätt, som hon önskar att bli hedrad, När derför redaktör Borg från Helsing- nämligen genom att hvar med sin lilla skärf borg vid 1887 års senare riksdag väckte och varma sympati sluta oss till den trupp motion i ämnet, hvilken motion hade till af hennes medarbetare för det stora verket, följd en skrifvelse från riksdagen till kongl.
som nämner sig Föreningen till det godas maj: t med begäran om lagförslag angående befrämjande.
rätt för qvinna att inväljas i fattigvårdssty- För min del är jag öfvertygad om, att relse och skolråd, och regeringen begärde Sveriges qvinnor aldrig skulle kunna göra länsstyrelsernas och domkapitlens utlåtande en bättre gerning än att hvar i sin stad häröfver, afstyrktes förslaget helt och hållet och i mån af sin förmåga understödja detta af öfverståthållareembetet och 6 länsstyrel- företag.
ser samt af 6 domkapitel.
Jag slutar derför med en varm uppma- Vid behandlingen i lagutskottet afstyrktes ning till Iduns läsarinnor att utan uppskof det likaledes, och för sin seger i riksdagen skaffa sig den ofvannämda lilla skriften — har det att tacka den blygsamma öfver- och säkert skola alla efter genomläsningen vigten af tvänne röster i första kammaren deraf skynda att sluta sig till » Föreningen och nitton i andra.
för det godas befrämjande ».
Äve.
* Vid förekommen tvekan har kongl.
maj:t för- * Bidrag kunna antingen adresseras till Före- ningens sekreterare, notarien P. Lideli, Stockholm, 41 Karlavägen, eller sändas direkt till skattmä- staren, brukspatron Hugo Tamm, Fånöö, Stockholm.
klarat med afseende på qvinnas behörighet att bevittna testamente, att ordalydelsen i kongl.
för- ordn.
d.
27 april 1810, der det heter, att » testa- mente bevittnas af två gode män », icke hindrar qvinnas giltighet som vittne.
till årsbidrag af 1 å 2 kr.
Äfven det min- sta bidrag mottages med stor tacksamhet, ty utom det välbehöfliga penningebidraget är det fröken L-.s afsigt att samla så många goda viljor som möjligt kring ett företag, hvilket indirekt kommer alla till godo.
Planen för åkerbrukskolonien tillåter tid- ningens utrymme mig ej att i dess helhet framlägga; dem, som önska taga fullständig kännedom derom, hänvisar jag till en ny- ligen utkommen, högst intressant liten bok, som bär det godas titeln: Berättelse befrämjande, om Föreningen till och som säljes till Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
i 10
nålles ett nummer I veckan under hela qvartalet.
För hvarje 5-tal abon- nenter, som samlas, och för hvilka afglften Insändes till Redaktionen af Jag har betonat det motstånd förslaget rönt för att framhålla segerns betydelse så mycket skarpare.
Man skulle kunna tro, att en utsträckning af qvinnans rättigheter, hvilken såsom den föreliggande i praktiken faktiskt skulle blifva ytterst ringa ingripande, skulle möta ett deremot svarande motstånd, men så blef ingalunda fallet.
Vederbörande påminde sig helt säkert ordspråket om lill- fingret och hela handen, och att den, som börjar säga A, så småningom får gå hela alfabetet igenom.
— — — — Det torde för Iduns läsarinnor vara klart, att de qvinnor, på hvilka den nya lagen har afseende, endast äro myndiga qvinnor, som sjelfva ega att råda öfver sig och sin egendom och hafva kommunal rösträtt.
För att ha kommunal rösträtt åter for- dras: 1) att vara svensk undersåte; 2) att vara välfrejdad; 3) att vara medlem af kommun; 4) att vara skattskyldig till kommunen, samt 5) att icke häfta för oguldna kommunal- utskylder.
Dessutom fordras för medlem af såväl fattigvårdsstyrelse som skolråd att ha upp- nått 25 år.
Alltså: de qvinnor, som kunna begagna sig af den nya lagen, bli sålunda endast ogifta eller enkor öfver 25 år, hvilka skatta till kommunen för viss inkomst eller för- mögenhet, lös eller fast.
När dertill kommer, att i de flesta lands- kommuner fattigvårdsstyrelsen handhafves af kommunalnämden, till hvilken qvinnor lika litet nu som förut ega tillträde, och den nya lagen endast gäller de undantags- fall, då särskild fattigvårdsstyrelse tillsättes, så inse mina läsarinnor, att jag med fullt skäl kan beteckna det nu vunna framsteget som ett » tuppfjät ».
Dock må vi icke häraf förledas att ring- akta det vunna, utan tvärtom söka visa, att hela vår sträfvan går ut på, att af hvarje liten tumsbredd mark, som tillerkännes oss, framtvinga en välsignelsebringande skörd för samhället och för vår egen utveckling.
Elna Tenow.
Sen till, ärade läsarinnor, att Idun ej saknas hos någon af edra bekanta!
När tvänne hjertan skiljas.
(Efter E.
Geibel.)
' är hjerta skiljs s&gt; i från hjerta, Som älskat ha hvar Bet Som är den största lifvet Så sorgligt ann ', smärta, bjuda kan.
ger eko uti din För evigt, för evigt farväl, När hjerta skiljs från ann '.
När funnit, först jag hade kärlek Ican ta farväl!
hjerta, Som älskat ha hvar Att själ: slut, Var som allt ljus försvunnit, Som solen slocknat ut.
Så sorgligt gaf eko uti min För evigt, för evigt farväl, När kärlek tagit slut.
själ: farväl!
Dock Bet i pv | | kl I L / U IN smärtor våren var ej genom Ben munnen, Har blifvit I dun, orhålles cct gratlsexemplar för hela den tid, under hvllken abonr.e- mentet räcker.
Aro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumera- tyste: svek.
som mig kysste, lcall och blek.
Ett sista ord jag minnes väl: å rad.
Man kommer till arbetet med friskare krafter och bättre i stånd att göra det rättvisa.
När arbetstimmarna komma i följd, göres det bästa arbetet under första timman, derefter slappas äfven den mest energiska.
I musik skulle en timmas öfning föra oss långt på ett år.
Men kom ihåg att öfningen måste ske med sträng uppmärksamhet.
En Bet var ej genom svek. » timma med sträng uppmärksamhet är mer värd Jacques.
äa tre timmar med slarf, och om någon, som vill göra framsteg, blott kan bestå en timma om dagen, får hon vara mycket noggrann emot En timma om dagen året om.
sig sjelf.
En timma om dagen är äfven förståndigt ti Timmarna förgå och läggas använd, om man begagnar den till rörelse i oss till last ».
fria luften.
På en timma kan man utan för Solvisare-motto.
stor brådska gå en half mil.
Enligt den be- räkningen skulle årets promenader sammanlagdt ndast en timma om dagen ».
Det låter icke mycket; det förefaller utgöra etthundra åttiotre mil, så långt ungefär knapt värdt att nämna, mycket mindre att som från Stockholm till Kom.
Ingen har väl skrifva en artikel om.
Men låt oss undersöka heller något emot att på ett förståndigt sätt och kalkylera en smula; en timma om dagen roa sig en timma om dagen och sålunda samla kan betyda mer än vi tro.
På ett år repre- ett förråd af angenäma hågkomster.
V i måste senterar det trehundra och sextiofem timmar, hafva förströelse för att hålla oss vid friskt som sammanlagdt utgöra nära tjugutre dagar, mod och hindra lifvet från att blifva så en- formigt, som om vi voro dömda till en ändlös om man beräknar sexton timmar på dagen.
Nu är tiden en egendom, som man lemnar trampqvarn.
Vederqvickelse är nödvändig och ifrån sig i utbyte mot någonting annat.
Lifvet att söka nöje är stundom en pligt.
Detta är ett råd, som få skola taga illa upp, är verkligen en kedja af köp, och tiden utgör en stor del af det kapital, hvarmed vi handla.
och då vi gifva det, känna vi oss säkra på Vi gifva den jemte arbete och få i utbyte att, för en gång åtminstone, slippa göra den uppfostran, penningar, skicklighet och nästan erfarenhet, som den ryktbare filosofen Locke, hvilken brukade säga, att han en tid hade för allting annat af värde.
Att vara aktsam om tiden är således en vana att erbjuda sina vänner sådana råd, som vis hushållning.
En gammal berömd man, som han ansåg skulle kunna vara dem nyttiga, men förvånat alla med sina storverk, blef en gång hade slutligen afstått derifrån, ty han fann, att, tillfrågad, hur han burit sig åt for att hinna i stället för att framräcka sina händer för att uträtta så mycket.
» Året », svarade han, mottaga råd, voro menniskor benägna att sträcka » har trehundra sextiofem dagar eller åtta tusen ut klorna.
sjuhundra sextio timmar.
På så många tim- Om vi blott hade en timma om dagen att mar kunna stora ting utföras.
Den lång- undvara, hvilket skulle väl vara det bästa möj- samma sköldpaddan tillryggalägger en lång resa liga sätt att använda den?
Det bästa skulle genom att ej förlora någon tid. » kanske vara att sätta oss ned och tänka.
An- Tänk bara hvad en timmas läsning skulle tag, att vi hvarje dag gjorde halt för en timma » Hvad gör jag?
Hvad är ända- göra på ett år.
På tio minuter kan man med och tänkte: lätthet läsa fem sidor i en bok af vanligt for- målet med detta mitt jägtande lif, och huru mat, och kan man således på trehundra sextio- kan jag så handla, att när jag lemnar denna fem timmar hinna igenom icke mindre än tio verlden, den har blifvit bättre genom att jag lefvat? » tusen nio hundra femtio sidor.
Att så tänka och planera skulle göra oss Hvad beträffar de böcker, hvari årets läs- ning skulle sökas, må hvar och en följa sitt till alltigenom bättre karaktärer, skulle förbereda eget val, ihågkommande, att man lär känna oss på hvarje kommande pligt och sätta oss i menniskor genom dem de umgås med; och för stånd att möta framtiden, beredda på hvad att lefva ett ädelt lif, borde man så mycket som hända må.
En timma om dagen sålunda som möjligt hafva umgängelse med det, som är tillbragt skulle blifva en klar strimma genom- löpande året; förlängd genom ett helt lif skulle ädelt och upphöjdt.
I stället för att läsa antag, att man toge sig den få sin afslutning, i hvad som stundom blif- för att skrifva; en timma om dagen skulle då vit kalladt » uppgörelsens timma », då vi öfvergå frambringa lika märkvärdiga resultat.
Till och till andens verld.
med den lilla regeln » ingen dag utan en rad » Vi se sålunda i allmänhet, att, om vi för- har tillförene alstrat volymer, vi kunde nästan ståndigt sälja en timma om dagen, så ha vi säga bibliotek.
utsigt att vinna på handeln tiotusen niohundra Hvilka resultat kunde i sanning ej uppnås femtio sidors läsning, oberäkneliga framsteg i genom en timmas flit i något ämne!
Den alla slags studier, utbildning i handarbeten af alla dygdiga qvinna, hvarom Salomo skrifver, som slag, etthundra åttiotre mils promenad, glädtig- » arbetar villigt med sina händer », vet detta het, vunnen genom förståndiga nöjen, eller vis- dom, förvärfvad genom tänkande.
Det är ju väl.
» En timma hvarje dag », säger en modern en uppmuntrande uträkning!
författare, » tagen från värdelösa sysselsättnin- Ni säger måhända, att det är lätt att tala gar, skulle, om väl använd, kunna göra en per- om att anslå en timma om dagen till någon- son af medelmåttig begåfning i stånd att gå ting och lätt att göra en början, men mycket långt i beherskandet af en talang.
* Den kunde svårt att hålla i.
Sant nog ", men det är otro- göra en okunnig menniska ganska bildad pä ligt, hvilka under, som kunna framtvingas, ge- mindre än tio år. » nom bruk af den menskliga viljan.
Naturligtvis måste arbetet under denna timma Den trägna fliten under en timma om dagen ej bedrifvas likgiltigt, » varer icke tröge i det är en regel, som lämpar sig för alla.
Må der- I hafven för händer ».
för ingen säga, att hon är » icke så skicklig Det är också en fördel hos timmar, tagna som somliga », och försöka komma undan den med mellantider på dagen, framför flere timmar vägen.
Det är just en regel för dem, som ej » För evigt, för evigt farväl, farväl!
tion, ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden f ö r qvinlig verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör äro skickliga, att göra dem i stånd att blifva mycket skickligare än flertalet af deras med- menniskor.
Eftersom vi vinna så mycket genom ett vist användande af enstaka timmar, så faller det af sig sjelf, att vi förlora en hel del genom att missbruka dem, och ändå är detta den vanli- gaste sak i verlden.
» Vi beklaga oss sanner- ligen », säger Seneca, » öfver tidens korthet och hafva ändå mycket mer af den, än - vi veta hvad vi skola göra med.
Vi förbruka vanligt- vis våra lif med att icke göra någonting alls, eller någonting utan ändamål, eller med någonting som vi ej borde göra.
V i klaga alltid öfver, att våra dagar äro få, och handla, som om det ej vore något slut på dem. » En timma om dagen under ett år, förlorad på lättja och dåraktiga sysselsättningar, betyder just uppoffrandet af alla de ofvannämnda för- delarna.
Och den, som håller i med lättja eller dårskap under ett år, slutar vanligen med att offra en lifstid derpå, hvilket representerar en summa, som hvar och en kan räkna ut för sig sjelf.
Benjamin Franklin brukade vara en stor advokat för inbesparande af tid ifrån sömnen.
Antag, brukade han säga, att ni spar in en timma om dagen, det gör öfver tjugutvå och trefjerdedels dagar på ett år.
Under en lifs- tid på sjuttio år uppstiger det till den ansen- liga totalsumman af nära fyra och ett tredje- dels år.
i I r- \ LJ i i LJ ki IN användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga anglfvas, och kan fullkomlig diskretlon från redaktionens sida påräknas * La societé ».
Med hedersamt omnämnande, diplom Inom kort var Kalle till baka med det samt Idun fritt till årets slut utmärkas signaturen besked, att hos inspektörens ingen fans hemma; A.
L.
B. för skriften » Om sällskapslif » och signaturen herrskapet var borta och pigorna ute, upp- Arvid Danell för en » Humoresk ur sällskapslifvet ».
Inom den tredje gruppen har jlertalet af de insända lyste Kalle.
skrifterna utmärkt sig för ganska erkännansvärda Fru Ternitz smålog litet åt distinktionen, egenskaper och jemnhet.
Det utsatta priset 20 kr.
men återfick snart sin oroliga min.
Hon tilldelades signaturen Frida N.
N. för hennes samling af praktiska råd och rön.
Ett extrapris på 10 kr.
steg upp och gick till fönstret och försökte ha vi dessutom beslutat tillerkänna fröken Julia Kling- se ut.
ström, Vallentuna, (signatur: Lilly) för en motsvarande » Ah, det är mörkt som i en säck! » sade samling af rikhaltighet och intresse.
Med hedersamt omnämnande och diplom samt Idun till årets slut ut- hon.
» Hvart kan han hafva gått i ett sådant märkas innehafvarinnorna af följande märken: Thea, mörker? » Elsa, Stina, Fanny — g, Uti / is, Karna Bäär, Lalage » Han är väl hos doktorns, » menade Maria.
och Två prenumeranter, hvilka — i den mån de veta » Efter vanligheten har doktorn kommit in med sig, att detta ej förr är gjordt — torde insända sina namn och adresser.
Detta senare gäller ock sig- på kontoret och tagit honom med sig hem.
naturen Frida N.
N.
Hvad är det? » tillade hon hastigt och vände Det extra priset å 25 kr.
ha vi funnit lämpligast sig om.
dela på tvänne händer, då ingen af de insända skrif- ' Marmorbilden ' hade uppgifvit ett litet rop, terna utmärkts af framför alla de öfriga framstående egenskaper.
15 kr.
tilldelas fröken S.
Lind af Hageby, och det var som om en eldsky fallit öfver Karlskrona, för uppsatsen » En Marstrands-sejour som- de fina dragen.
maren 1887 *; ett pris af 10 kr.
tillfaller Elsie Calliau » Jag stack mig i fingret, » sade hon och de Lis / e för beskrifningen öfver » Särö saltsjöbadort ».
aftorkade en liten bloddroppe på sin näsduk.
Den sistnämda författarinnan behagade insända sin adress.
Hedersamt omnämnande och diplom samt Idun » Men han brukar alltid säga till oss, när ti / I årets slut ha tillerkänts signaturerna G — s och han går bort, » upprepade fru Ternitz och Blenda för deras resp. skrifter: » Mössebergs kallvatten- satte sig åter i soffhörnet.
» Om det bara inte kuranstalt » och » Lysekil ».
vore så mörkt — och så är det så halt — Samtliga de belönade loppsatserna skola efter hand införas.
För dagen tillåter oss utrymmet endast att och i backen der uppe hos doktorns är väl, göra en början med praktiska råd och rön i våra som vanligt, svallis, så att hela backen står smala spalter.
Då samlingarnas rikhaltighet omöjlig- som en spegel — » gör hvarje särskilds offentliggörande i en följd, låta » Ja, hvad hade han der att göra? » sade vi profbitar ur de särskilda kollektionerna följa om hvar andra; signaturerna, som uppgifvits här ofvan, Maria i missnöjd ton.
lända våra läsarinnor till ledning.
Den unge bruksläkaren var allmänt om- tyckt, så att det kunde icke vara honom miss- nöjet gälde.
Men sedan någon tid vistades * $ * hos honom hans syster, en ung skönhet, upp- — - .OTO- — fostrad hos en rik tant i Göteborg, bortskämd anspråksfull, sade fruntimren, bedårande, Mycket väsen för ingenting.
och vacker och qyick, en verklig verldsdam, sade Små broderier på verklighetens botten herrarne.
Det påstods, med eller utan skäl, att hon också var en hjertlös kokett, som af Mathilda Langlet.
blott ville se alla för sina fötter för att ^f^Yvad är klockan, Maria? » frågade fru sedan skratta åt de arma offren.
Huru som - fyÅ Ternitz och såg upp från sin stick- helst afskräcktes ' offren ' icke af dessa oro- •&lt;2S ning.
» Algot dröjer länge i afton, väckande rykten, utan bringade skönheten oförskräckt sin hyllning.
Sjelfva den allvar- tycker jag. » » Ja, » svarade dottern och såg på sitt ur.
lige kamrern och kassaförvaltaren vid bru- Alla dessa betraktelser egga oss att noga » Klockan är öfver half sju.
Och jag är så ket, välborne Algot Ternitz hade blifvit snärjd taga vara på tiden.
Vi kunna aldrig säga, otålig att få höra slutet på vår bok, » till- i tjuserskans nät, sades det, och säkert är, om det nästa år blir en vacker skörd.
Men vi lade hon med en blick på en uppslagen bok, att hvarken hans mor eller hans syster med blida ögon sågo hans täta besök hos doktorn.
kunna åtminstone genom ett förståndigt bruk af nära lampan.
tiden göra vårt bästa att göra det fruktbärande.
' Inackorderingen ', vanligen kallad ' mar- En sådan sonhustru, hälft engel, hälft dämon, Det är vår pligt, och pligten åtföljes alltid förr morbilden ', sade ingenting, men upphörde ett hade fru Ternitz aldrig tänkt sig, och ej heller eller senare af en redogörelse, hvilket förhål- ögonblick att räkna stygnen på sitt broderi, trodde hon, att hennes djupt känslige och lande gifver en allvarlig betydelse åt det motto, ' evighetsblommor ' benämdt, emedan det al- allvarligt anlagde son skulle blifva lycklig med en sådan qvinna.
Doktorn deremot var hvarmed vi började.
» Timmarna förgå och drig tycktes vilja blifva färdigt.
läggas oss till last ».
» Jag ber Stina gå ned på kontoret och hennes stora favorit, och innan ' den der lilla säga till, att vi vänta på honom, » sade den vackra hopptossan ' — som hon inom sig kallade hans syster — kommit dit och koll- lifliga Maria och skyndade ut i köket.
rat bort alla menniskor, hade den goda frun Efter några minuter återkom Stina med i sitt stilla sinne tyckt, att den moder vore det svar, att kamrern ' va inte inne '.
bra lycklig, som finge en sådan hedersman » Var kontoret stängdt? » frågade Maria.
» Nej, vars, å båga lampo ' sto ' å brann, till måg.
a f I d u n s f e m t e pristäfling.
Stina uppenbarade sig nu och frågade, om så han kommer fäll snart, » menade Stina.
Inom den utsatta tiden ha 43 täflingsskrifter in- Fruntimren återtogo sitt arbete, och Maria man skulle vänta på kamrern — annars var kommit.
Af dessa ha 4 rört sig inom den första lät knyppelpinnarne nästan blixtsnabbt flyga det nog ' dukdags ' och plättarne färdiga.
ämnesgruppen, omfattande uppsatser från något qvin- mellan fingrarne.
Men efter en stund sköt » Ja, jag vet inte, » började fru Ternitz.
ligt yrkesområde eller qvinlig verksamhet utom hemmet, » Jag undrar, om kamrern kan ha gått upp 7 inom den andra gruppen, » den bästa skildring ur hon bort arbetet och sprang upp.
eller uppsats öfver societets- och sällskapslif », samt ej » Nej, det här är odrägligt! » utbrast hon.
till doktorns, och då stannar han väl der — » mindre än 25 täfiat öfver det tredje ämnet, Tiden bä- » Algot har bestämdt gått bort. » Det trodde inte Stina, ty då hon var inne sta och rikhaltigaste samling af praktiska råd och på kontoret med cigarrer, som kamrern bedt » Då säger han alltid till, » afbröt modern.
rön för hus och hem ».
I täfiingen om det utsatta henne hemta i boden, var just doktorn der » För öfrigt kommer han visst nu. » extra priset för den bästa beskrifning öfver skandina- visk badort eller sanatorium ha 7 skrifter deltagit.
Riktigt!
Någon kom uppför trappan.
Maria och talade om, att han fått sjukbud och Inom första gruppen har ingen af de insända skrif- sprang ut. '
skulle åka bort.och bad att få låna vagns- terna synts ega så framstående egenskaper, att den » Det var bara vedpojken, » sade hon miss- lyktorna, ty hans egna voro sönder, » och fas- derför ensam förtjenat det utsatta priset.
Bedaktio- nen har derför beslutat dela detta pris, så att fru lynt, » och han säger, att ingen är på kon- ligt illa lät han öfver, att han måste ut i C / ara Romdahl, Linköping, för uppsatsen: » Må exemp- toret, men lamporna brinna ännu.
Det är mörkret och halkan, » slutade Stina.
len tala! » erhåller 15 kr, och fröken Inga Schen- nästan underligt, att Algot inte skulle släckt » Nej, det här är förskräckligt, » utbrast fru felt, Vexiö, för en artikel, benämd: » Qvinlig verksam- ljusen, när han gick. » Ternitz.
» Här har någon olycka händt!
het utom hemmet », belönas med ett pris af 10 kr.
» Kanske han är uppe hos inspektörens, » Maria, Ingeborg — det står inte rätt till! » Inom andra gruppen tilldelas priset 20 kr.
åt fru Ebba Larsson, Lund, för en uppsats, benämd: ' Marmorbilden ', som tycktes lystra till nam- sade modren.
» Skicka Kalle att höra efter. » Det torde anmärkas, att vi icke kunna und- vara sömnen, men mången tillbringar nio tim- mar i sängen, under det åtta skulle vara till- räckligt, eller tio timmar, fastän hans eller hennes konstitution endast behöfver nio.
Att ligga i sängen är så lätt; det är en af de få saker, hvartill vi ej behöfva några läroböcker.
Låt oss draga in på sömnen alltså till minsta möjliga qvantitet, som fordras för en god helsa, dervid uppmuntrande oss med den tanken, att morgonstund, enligt ordspråket, har guld i mun, och dessutom medför andra skatter i sina fickor.
Resultatet Redaktionen.
:&gt;
net Ingeborg, kastade häftigt bort sitt broderi och tycktes ämna säga något.
Men Maria förekom henne.
» Söta mamma, » sade hon, sjelf darrande, men bemödande sig att vara lugn, » tag då inte saken så häftigt!
Hvad skulle väl hafva händt!
Algot har kanske gått ned till bru- ket — » » Hvad skulle han göra der så här dags?
Nej, du!
Tian har gått ut för att möta dok- torn — eller inspektören — hvad vet jag — men han har gått ut och halkat — och bru- tit benet — kanske slagit i hjäl sig — » Hon reste sig häftigt.
» Stina, » tillade hon, » tänd ljus i lyktan och följ med mig — jag skall gå och söka honom. » » Hvad tänker mamma på? » utbrast dot- tern.
» Låt då mig gå! » » Eller mig, » bad Ingeborg blygt.
» Jag måste gå, » förklarade modern.
» Du, Maria, skulle kunna stupa öfver honom och ändå inte se honom, så närsynt som du är, och hvad Ingeborg skulle kunna göra för nytta, det ville jag väl se!
Och dessutom har jag inte ro att sitta här — nej — i jag vill inte ha någon annan än Stina med mig — det vore bara till hinder — kom nu! » Medan hon talade hade hon påtagit kofta och sjal och knöt nu med darrande men be- slutsam hand väderhufvan under hakan, medan Maria drog på henne galoscherna.
» Kära, söta fröken, ställ plättfatet i ugnen och hvälf en tallrik öfver det och lägg upp sylten — burken står i — » Men hvar burken stod, förblef outredt, ty fru Ternitz drog otåligt Stina med sig, utan att bry sig om afbrottet i instruktionerna.
Maria gick ut och in, dukade och ordnade, men det tog ej lång tid.
Ingeborg satt vid fönstret och stirrade ut i mörkret; Maria tog en bok och försökte läsa, men det gick inte.
» Det här är ju ohyggligt! » utbrast hon.
» Nu kommer inte mamma igen heller!
Och Algot!
Jag tror, att han blifvit bergtagen!
Om jag kunde begripa, hvar han är!
Man skall få se, att han ändå sitter der uppe hos fröken Stefanie i allsköns ro!
Men — tänk om någon olycka skulle händt!
Det händer ju, när man minst väntar.
Ingeborg!
Hvarför säger du inte ett ord!
D u tiger, så att man kan bli galen! » » Hvad vill du att jag skall säga? » sva- rade ' marmorbilden ' saktmodigt.
» Jag tycker, att du sjelf har uttömt alla gissningar. » » Du är då för tråkig, » bröt Maria ut.
» Jag tror, att om du också finge se Algot på bår, så skulle det inte röra dig ett tecken. » Ingeborg flög upp och stod darrande och flämtande framför henne.
» Du vet icke hvad du säger, » frampressade hon med hes röst.
» Ser man på bara! » utbrast Maria litet försmädligt, » jag tror, att ' marmorbilden ' fått lif!
Hvad är det åt dig? » » Ingenting, » svarade Ingeborg och var i ögonblicket lugn igen.
Hon satte sig åter, men hon liksom sjönk i hop — det var nå- got i hennes rörelser, som påminte om en våg, som brusar upp mot stranden men suckande sjunker till baka igen.
» Jag står inte ut längre, » förklarade Maria.
» Nu har mamma varit ute en half timma — jag måste ut och söka henne, jag — Inge- borg, låna mig din lilla lykta, så är du snäll — och titta ut i köket ett ögonblick — se efter att det inte slocknar i spisen och te- vattnet blir kallt! » Hon var borta, och ' marmorbilden ' satt ensam qvar.
Det var så ohyggligt tyst i hela huset — en liten råtta knaprade i skaf- feriet, så att det hördes in i salen — i den djupa tystnaden lät det nästan hemskt.
Inge- borg reste sig och började gå fram och till baka i rummet.
Man kunde se, att det ar- betade inom henne, och färgen gick och kom på hennes kinder.
Slutligen rullade ett par stora tårar sakta ned ur de blå ögonen, och liksom utmattad satte hon sig ned vid bordet och lutade pannan mot de sammanknäpta händerna.
Tusende tankar jagade genom hennes huf- vud, och ständigt återkom det der uttrycket, som hon nyss hört: » Och hvad nytta skulle väl Ingeborg kunna göra! » Och hvarje gång skar det - som en skarp knif igenom hennes hufvud, tyckte hon — eller var det kanske genom hjertat?
Hon hade ju så ofta hört det samma eller ungefär det samma; hon var så van dervid, att det icke rörde henne, alla sade det samma, och hon visste ju så väl, att de hade rätt.
Så långt hon kunde minnas till baka, hade hon alltid hört, att hon var dum, oduglig, slö, och hon visste också så väl, att det var sant, äfven detta.
Innan hon ännu hunnit betänka, om hon skulle våga erbjuda sin hjelp, hade alltid nå- gon annan, raskare i vändningarna, hunnit före henne.
Medan hon besinnade, om hon borde eller icke borde säga något, var redan ögonblicket förbi.
Och besinnade hon sig icke, då gick det alltid, som nyss, hon sade något dumt, som retade och sårade — — Ack, det var för olyckligt att vara så tafatt och tråkig!
En dunkel föreställning om att hon, i fall hon ej i hemmet blifvit tillbakavisad för lifligare, begåfvade syskon, i fall hon ej så ofta fått höra, huru dum och oduglig hon var, att hon kanske då kunnat blifva bättre än nu — en sådan föreställ- ning ilade genom hennes hufvud, men hon förjagade den ögonblickligen med blygsel och ånger.
Nej, det var nog hennes eget fel, allt sam- mans.
Hon var så eländigt feg — det var hela orsaken.
Hon var alltid så rädd, att någon skulle anmärka på henne — göra narr af henne — stöta henne till baka.
Så var det också der hemma.
K o m hon sig någon gång för att med en smekning närma sig fader eller moder, grep henne alltid en sådan ångest för att blifva tillbäkastött eller förbi- sedd, att hon stannade på halfva vägen, och så sade de, att hon var kall och ovänlig.
K a l l!
Hjertat brände som en het sten i hen- nes bröst, tyckte hon, och hon hade gerna dött för att en gång blifva sluten i moders eller faders famn så ömt och hjertligt som de andra syskonen.
K a l l!
Nej, dum och otymplig var hon, men icke kall, icke kall!
Så var det också här — nej, icke alldeles så.
Ty här fans det åtminstone en, som hyste medlidande med henne — medlidande var det naturligtvis — och som icke miss- förstod henne.
Hon hade hört det i somras, en dag.
D e sutto der ute på verandan, mor och son och dotter, och visste icke, att hon med sin bok satt i förmaket vid fönstret upp öfver dem.
Hon gaf just icke akt på sam- talet, men så hörde hon sitt namn och en röst, för henne den vackraste, manligaste stämma i verlden, yttra: » Kall?
Ah, visst icke!
Tillbakadragen är hon och kanske litet stel, men se på hennes ögon!
Om icke ur dem talar ett varmt hjerta, så har jag myc- ket misstagit mig.
Jag tror snarare, att hon är känslig, ytterst känslig, och jag undrar, om mamma och Maria ändå behandla henne riktigt rätt. » Visserligen hörde hon hans mor med en liten öfverlägsenhet förklara, att hon helt säkert bättre än han förstod att uppfostra och behandla unga flickor; visst hörde hon den yra Maria skrattande föreslå brödren att uppsätta en större flickpension för känsliga naturer, men det rörde henne icke det minsta.
Hennes sinne var så öfver- svallande af någon ny känsla, att hon måste springa in i sin kammare och gråta högt, nästan utan att veta hvarför.
Och huru vän- ligt hjelpte han henne icke ur så mången för- lägenhet, hvari hennes tafatthet försatte henne!
Hur ofta yttrade han icke något, som tydli- gen var ämnadt att trösta och stärka henne!
Icke längre sedan än i går, då de talade om något, som han nyss läst för dem, hade han j u sagt: » Om jag skulle söka mig en hustru, skulle jag icke så mycket fråga efter skönhet och begåfning, utan se mest på ett godt hjerta och ett fromt sinne. » Och der- vid hade han sett på henne med en så vac- ker blick — om någon var god, var det väl han!
Och hvar var han nu?
Hade någon olycka verkligen händt?
Och här satt hon med hän- derna i kors och kunde ingenting göra — ingenting!
Hon som velat dö för honom, för hans lycka!
Fans det då alls intet för henne att göra?
Hon sprang upp, tog en lampa och gick ut i förstugan, i hvars fönster hon stälde den.
Den borde lysa ganska vidt omkring och åt- minstone vägleda någon på hemvägen.
Derpå gick hon ut i köket och sysslade litet der; så in i salen och stökade.
Hon vågade ej sätta sig ned och grubbla igen.
» Jag måste hålla modet uppe, » tänkte hon, » ifall någon ting skulle hafva händt. » Hon tvärstannade, ty hastiga steg hördes i trappan, dörren rycktes upp, och den sak- nade och väntade stod på tröskeln.
» Algot!
N i!
V i trodde — v i tänkte — tant och Maria — jag — » Hon sträckte upp armarne och blef alldeles dödsblek.
Algot såg, att hon svigtade och han sprang fram just i rattan tid, för att hon skulle hamna i hans armar och icke sjunka till golfvet.
(Slut i nästa n:r.)
Glömmen ej, ärade läsarinnor, som prenumererat på Idun endast för ett qvartal, att i lid för- nya prenumerationen, på det att intet af- brott i tidningens sändande till eder måtte behöfva ega rum!
Bäst är att på en gång prenumerera till årets slut.
Priset från den 1 april till den 31 december är endast 3 Jcronor.
I n:r 14, som är andra qvartalets nummer, begynner andra delen af första följetongen Ett storstadsbarn, som under det förflutna årets sista qvartal väckt så stort intresse.
För dem, som ej hafva första delen af nämda följetong, finnes den samma att tillgå hos redaktio- nen mot insändande af en (1) kr.
i spar- märken eller ännu hellre i postanvisning.
För 1 kr.
50 öre kan 1888 års årgång från och med n:r 11 (i hvilket nummer den längre följetongen begynner) till och med n:r 52 erhållas.
Lösa permar dertill å 1 krona.
Redaktionen.
Om qvinnan, hennes rättigheter o c h ställning inom familjen o c h samhället.
Tvänne föredrag, hållna af pastorn i franska reformerta kyrkan i Stockholm Rodolf Österman.
(Med föreläsarens benägna tillåtelse för Idun gjordt utdrag ur hans anteckningar.)
Talaren gjorde icke anspråk på att komma med något nytt, han ville endast göra sig till talsman för en vidt utbredd opinion och gifva uttryck åt, hvad många tänka för sig sjelfva eller säga sins emellan.
— Såsom en utanför stående, men intresserad iakttagare ville han skissera konturerna af sitt ämne icke med någon direkt hänsyn till speeielt svenska för- hållanden, utan sådana de i allmänhet te sig inom samtliga Europas och Amerikas civilise- rade nationer.
Hans första fråga blef då: hvad är qvinno- emancipation?
och: hvem bör benämnas » en emanciperad qvinna »?
— Är det hon, som i sitt uppträdande, sätt och tal åsidosätter den takt, tillbakadragenhet och blygsamhet, som ut- märker hennes kön?
— Nej.
Dylika qvinnor föraktas af sina medsystrar och anklagas med rätta för att bringa i misskredit en ädel sträfvan.
Emancipera betyder: tillerkänna en omyndig förvaltningsrätt, d. v. s. att vara sin egen herre.
Om emancipationen i denna betydelse var det föreläsaren främst ville tala.
Om qvin- nornas klagan öfver deras beroende ställning, om deras fordran på större rättigheter, flere privilegier, med ett ord på större verkningskrets.
Talaren kom då till sin andra fråga: Ega qvinnorna de nödvändiga förutsättning- arna för förverkligandet af sitt ideal?
Historiens vitnesbörd och våra dagars erfa- renhet intyga, att så väl inom konster och vetenskaper som i utöfningen af de yrken, hvilka äro för henne tillgängliga, kan qvinnan upptaga striden med mannen med jemna vapen.
Det återstår då blott att utröna, huruvida hon besitter tillräcklig fysisk styrka och ut- hållighet för att i längden kunna gå framåt på dessa banor.
— Detta kommer framtiden att utvisa.
I hufvudsak kan man dock redan nu förut- säga, att dä qvinnan en gång får samma upp- fostran, samma bildning och samma kunskaper som sin manlige kamrat, kommer hon i intet afseende att vara honom underlägsen.
Häraf framgår, att ' qvinnan med fog kan göra anspråk på en mera framskjuten plats i samhället än den, som hittills tillerkänts henne.
Hon kan fordra social och politisk likställig- het med mannen; hon kan fordra tillträde till alla lifsområden med rätt att följa sina anlag och utöfva dem i alla yrken, embeten och sysselsättningar, som hittills förbehållits det andra, starkare könet.
— Detta om hennes rättigheter.
Det förefaller ju mycket enkelt och logiskt.
Men likväl pågår i våra dagar faktiskt en kamp mellan könen, hvilka ömsesidigt angripa hvar- andra med kränkande beskyllningar.
— Att följa utvecklingen af denna konflikt och efter- forska några af dess ursprungliga orsaker kunde väl vara af intresse, men blefve för vidlyftigt och hör dessutom icke direkt till ämnet.
— Nu är frågan: kan man hoppas en lösning på denna konflikt?
Föreläsaren besvarade denna fråga jakande och trodde, att många med honom hyste den öfvertygelsen, att det blott behöfdes att man en smula sökte att förstå hvar andra för att komma till verkliga och goda resultat.
* Jag har här angifvit gången af det första föredraget, hvilket, såsom synes, mera berör frågan i dess allmänhet.
I sitt senare föredrag, till hvilket jag skall återkomma i nästa nummer ingår föreläsaren mera i detalj, följande emancipationen i dess tillämpning på samhället, familjen och särskildt qvinnan sjelf, och de konseqvenser, till hvilka — enligt hans uppfattning — en till sin spets drifven emancipation skulle leda.
Jag har ansett det vara af ett visst intresse för oss svenska qvinnor att taga kännedom om, hvad en prestman, tillhörande en främ- mande kyrka och en främmande nation — pastor Österman är fransk schweitzare — • tänker i en fråga, som i våra dagar mer eller mindre nära berör hvarje tänkande svensk qvinna.
Guido.
eller beströddes den nyfödde med salt.
Bruket har intill våra dagar bibehållit sig i Skot- land, Ryssland och delar af Asien.
Hos armenier och georgier tvättas ej ens de ny- komne medborgarne, utan de endast ingnidas med salt.
På Island brukar man ännu lägga salt i den nyföddes badvatten.
Efter badet inkallades husets hund för a ' t helsa på den lille.
Den ära, som sålunda vederfors ett djur, — ofta förr än barnets fader — berodde på den tro, att det var en lycka att så tidigt som möjligt få se en hund.
Lät man den slicka barnets ansigte eller den lilles hand klappa dess rygg, fick barnet hun- dens goda egenskaper och särskildt ett godt läkhull.
Äfven hästen ansågs lyckobringande.
Men det hade sin svårighet att sätta barnet i be- röring med en sådan.
I Skåne brukade man likväl ännu i detta århundrade, att, om det fans ett föl i huset, hemta in det i stugan, hvarpå den nyfödde sattes upp på dess rygg.
Alla hästar, barnet sedan red på, skulle då trifvas väl.
Desutom var det af vigt att hålla allt hvad kattor heter borta.
Katten förde olycka Den nyfödde.
med sig, rörde barnet vid en katt, blef det sjukligt, » om den också endast kröp under Några bilder från forna dagar.
dess vagga, så kunde ingen veta, om den ej förut rört vid en likkista och kunde förderfva barnet för lifstiden genom att gifva det böjel- det enligt skick och sed gick till förr i verlden, se till att blifva en mara. » då en ung verldsborgare blifvit född.
D e Barnets första drägt var förr i verlden små anteckningar, vi här nedan delgifva, be- mycket trång och obeqväm, en verklig svep- röra olika tider och folk, men skildra egent- ning.
Mycken vigt fastades vid, att dess ligen skick och bruk i de skandinaviska län- hufvud var väl täckt.
derna under 14- och 1500-talen.
Likväl ansåg man, att kläderna borde vara Till barnets födelse har ett stort antal kalla.
Enligt ett arbete från 1847 om folk- qvinnor samlat sig på stället.
Hos adeln lifvet i Skytts härad i Skåne heter det: » bar- voro de qvinliga slägtingarne inbjudna, ofta nets första linda skall värmas på förstugu- långväga ifrån, att öfvervara den väntade dörren, så fryser det aldrig ».
tilldragelsen.
Hos bönderna kom allt hvad I Tyskland var det en gammal sed att grannqvinnor hette för att hjelpa — i Dan- för ett ögonblick lägga barnet naket ned på mark ansågs 1561 trettio hjelpande hustrur golfvet, hvarigenom det ansågs blifva härdadt.
vara ett lämpligt antal.
Dessa togo kom- Barnets linda ansågs åtminstone i Danmark mandot i huset, och att det ej gick vidare ej böra vara hvit, utan af skrikande färger, stillsamt till lär vara antagligt.
helst röd.
» Svepte de mig i skarlakan röd », En otalig Emellertid är den väntade tilldragelsen heter det i en gammal visa.
lyckligt öfverstånden, och den nyfödde skall mängd band knötos härs och tvärs öfver den samma.
ha sin första vård.
Emellertid var barnet nu skyddadt mot köld, Den lilles första bad var ej blott en vigtig förrättning, utan ett afgörande ögonblick för men ej mot trolldom.
Det var en hedning, den lille verldsborgaren.
Barnet doppades och om man ej värnade om det, skulle den onde ned i ett fat med vatten, som ofta nog var komma och taga det.
Det gälde derför att alldeles kallt.
Öfvertron förordnade likväl, iakttaga försigtighetsmått.
De minst rädda att vattnet ej fick intagas i rummet, sedan nöjde sig med att fästa en synål i lindan barnet var födt, ty om man då öppnade dörren eller ännu hellre två i kors, andra sydde in för att bära in vattnet, kunde onda andar en silfverslant eller stoppade in, hvar det föll begagna tillfället att följa med in och vålla sig, en sax, en tång, ett par blad af en bibel skada.
Hade man ej i tid sörjt för bad- eller en hel psalmbok.
Derefter » vigdes » vatten, kunde man hellre tvätta barnet med barnet, hvilket kunde ske på olika sätt.
mjölk eller öl än öppna dörren.
Badvattnet Några nöjde sig med att göra ett korstecken fick ej heller bäras ut efter badet, utan måste öfver barnets panna och bröst.
Andra lade slås ut på golfvet, om detta var af lera, eller litet mjöl eller salt och bröd på dess tunga.
I flere trakter af Norge brukade man taga i annat fall slås under en af tiljorna.
Ingen främmande fick åse badningen, — två bitar bröd med tjära och svafvel emellan, han kunde ha onda ögon!
Badvattnet egde antända brödet och röka dermed öfver barnet, en signande kraft, och det var derför brukligt hvarefter elden släcktes och återstoden af att lägga ärfdt silfver deri, för att den lilla brödet gömdes i vaggan.
aldrig skulle komma att sakna pengar, stun- I Danmark plägade man tillika » läsa » dom också en röd tyglapp och ett friskt ägg öfver barnet.
Fruktade man af en eller annan för att gifva barnet röda kinder och len hud.
anledning någon viss sjukdom hos det, så Denna sed att lägga ädel metall i badvatt- mätte mar- det också.
Deremot vågade man net härflyter ända från Indiens: ' flägsna forn- ej väga det, ty då skulle det ej trifvas.
tid.
Som exempel på egendomliga utländska En gammal sed, som man likväl i Norden » invigningsbruk » må nämnas det skotska.
I brytt sig föga om, är att använda salt vid högländerna brukade man sticka ena ändan denna första tvagning.
Såväl hos judarne af en frisk askgren i elden och låta barnet som hos romarne under kejsartiden ingneds insupa saften, som sipprade fram ur den
den andra.
(Man kommer ovilkorligen att tänka på asken Ygdrasil, lifvets träd).
I södra Frankrike var det sed att låta den lille suga på ett stycke hvitlök, genomdränkt af vin.
Detta var till exempel Henrik den fjerdes första måltid i denna verlden, och under tiden satt hans moder, Jeanne d ' Albret och sjöng: » hvilket hon efter landets sed varit tvungen att göra under hela förloss- ningen ».
Alla dessa plägseder äro tvifvelsutan qvarlef- vor af ur gamla hedniska och kristna vanor.
En af de af yngsta datum var antagligen kors- tecknet och invigningen, som påminner om bruket i Norden vid kristendomens införande i det proselyterna ofta » primsignades » och derigenom invigdes till kristna, långt innan det egentliga dopet egde rum.
Mången ansåg, att ett hedniskt — ej ännu döpt — barn ej borde få läggas i vagga, utan skulle läggas på ett bord, tills dopet var förrättadt.
En allmän tro var, att om man bäddat i vaggan, innan barnet var födt, så skulle det ej lefva länge.
Lyckobringande var det att först lägga barnet i en af de korgar, der man hade kornet, då man sådde.
Ibland strödde man också råg på barnets bröst.
D å den lille ändtligen var klädd, släpptes fadern in.
Och jemte honom ofta nog en hel svärm slägtingar och gratulanter, hvilka kallats dit af ett bud.
Och denna budbärare var rapp på foten, ty på hvarje ställe, der han förkunnade den glada nyheten, hade han rätt att få en gåfva.
Detta var sed äfven i England.
I Hamburg var det i förra år- hundradet brukligt, att nyheten skulle kring- spridas af en tjenstflicka, ledsagad af ett barnhusbarn, som bar listan på familjens be- kanta samt ett paraply, och som fick sin del af skänkerna.
Det var regel, att de som mottogo nyheten Skulle, antingen det var dag eller natt, ögon- blickligen inställa sig för att betyga sin glädje.
De kommo ej tomhändta, utan hade med sig hvad huset förmådde, » så att modern och hennes hjelpande qvinnor skulle få sig en ordentlig hj ertstyrkare ».
En vigtig del af » förningen » var den så kallade » barnsängsgröten », som modern nöd- vändigt måste smaka på.
I gröten hade man stuckit tre pinnar, hvilka kanske skulle hän- tyda på de tre nornorna, ödets gudinnor.
På Färöarna kallas denna gröt för » nornegröt ».
Seden att den nyblifna modern skulle smaka på den var urgammal, och lär ännu före- komma hos lapparne.
Men innan denna förning anlände, hade qvinnorna tagit sig till bästa.
» Det ser ut », yttrar Troels Lund i sin kulturhistoria, » som om starka drycker spelat en väsentlig roll.
I förra århundradet var det ännu sedvana i Telemarken, att modern strax efter förlossnin- gen fick sig ett rus.
I norra Jylland fick hon kaffepunsch.
I södra Jylland skulle alla de hjelpande qvinnorna ha bränvin. » För dessa damer anrättades ett formligt gille med många rätter mat — och detta i sjelfva födelserummet, som qvinonorna på inga vilkor fingo lemna.
Det hände till och med, att man dansade efter måltiden.
Nya förningar kommo, den ena efter den andra, hvarpå alla skulle smaka, och nya gäster, som skulle tackas för det de haft med sig.
Munterheten var allmän.
Modem måste taga så mycken del deri hon kunde.
Ett bevis, på hvad folk i » den gamla goda tiden » kunde tåla, lemnar en beskrifning från vestra Jylland, ej hundra år gammal.
lyder sålunda: Den » När det förkunnas, att ett barn kommit till verlden, sändes till barnsängshustrun vofffor, sötsoppa och annat från slägtingar, vänner och grannar, och hon skall smaka på allt, som kommer, antingen hon kan tåla det eller ej.
Det är ej så underligt, att läkare och barnmorskor, ehuru oftast fruktlöst, ifra mot detta bruk, då hustrun det ena ögonblicket kan få ålsoppa med ett tumstjockt lager fett ofvanpå och i nästa ögonblick sötsoppa med sirap i, och då de insända barnsängsskålarne hos bönder kunna uppgå till öfver femtio ».
De besökande voro så godt som uteslutande qvinnor; männen tåldes ej vid ett dylikt till- fälle, och till och med fadern var öfverflödig.
Han nytjades emellertid till att gå ärenden åt damerna.
Hvarje man, som vågade sig in i rummet — så var seden både i Skandinavien och Tyskland — måste lemna hatten i sticket och fick den igen endast mot kontant veder- gällning.
Hatten var frihetens symbol, her- skaretecknet.
Men här var mannen ej herre.
Då natten kom, måste så många som möj- ligt af de hjelpande qvinnorna stanna qvar i rummet - för att försvara moder och barn mot mörkrets makter.
Rummet måste vara upplyst, eld brinna i spiseln dag och natt, så länge det var ett hedniskt barn i huset.
Det var många förhållningsregler att iakt- taga.
Man fick till exempel ej sätta en handqvarn eller ett spinnrockshjul i rörelse under dessa dagar, liksom ej heller i julhelgen, och detta af en och samma orsak, ty mellan jul och nyår, Kristi födelse och omskärelse, var vår herre sjelf hedning.
Om barnet var adligt, funnos många för- sigtighetsmått att iakttaga.
Det kraftigaste läkemedlet var att låta det » födas på nytt » genom att naket draga det igenom en prest- krage, genom gärdet vid en korsväg e t c, medan man bad Fader vår.
Hjelpte inte det, så ansågs den lille vara en bortbyting.
Det behöfdes endast, att de vakande qvinnorna föllo i sömn för ett ögon- blick, och till och med om de vakade, kunde trollet smyga sig in, krypa fram i en slagskugga, skjuta undan psalmboken och byta bort barnet.
Hade man orsak tro att detta händt, så gälde det att få trollbarnet hemsändt och ut- bytt mot det rätta barnet.
Först måste man likväl ha klart för sig, att det verkligen var en bortbyting.
En sådan kändes igen på sitt stora hufvud och sin orimliga matlust.
Men som äfven menniskobarn kunde ha dessa egenskaper, måste man pröfva den lilla.
Ett godt sätt var att på påskdagens morgon hålla barnet naket emot solen.
Var det en troll- byting, så remnade det då i bitar.
Ett lin- drigare medel var att locka det att tala och röja sin ålder, — ty bortbytingen var ju en gammal menniska och det var endast af elakhet, som han 3 åratal kunde låtsa sig hvarken tala eller förstå, endast äta.
Fick man visshet om, att barnet var en bortbyting, så gälde det att misshandla det så i grundligt, att dess rätta föräldrar bragtes till medlidande och förmåddes att afhemta det.
Man slog det lilla vidundret, spottade på det, lät det svälta, låtsade vilja bränna det i den heta ugnen o. s. v. Ibland trött- nade ungen på en dylik behandling, rullade ihop sig till en boll och trillade bort öfver berg och backar.
Eller också visade sig helt plötsligt en gammal gubbe eller gumma, tog bortbytingen och lade fram det rätta barnet.
Många dylika historier berättas från olika länder.
Fick man ej igen det rätta barnet något så när snart efter dess bortröfvande, så an- sågs det förloradt.
Många historier berätta, om huru trollungen, som i långa tider plågat sin omgifning, helt plötsligt försvann utan att det rätta barnet återkom.
Trollen ansågs vara goda mot de barn, de tagit, och tacksamma, när deras egna behand- lades väl.
» Här har du ditt barn igen; jag har varit mera god mot det än du mot mitt », sade de ofta, då de på grund af misshandel återtogo sina barn.
Öfver de barns öde, som bortröfvats och ej återkommit, hvilade en hemlighetsfull slöja.
Man visste om dem endast, att de uppföddes under jorden och som vuxna gifte sig in i trollens slägt.
Deras afkomma utgjorde en olycklig slägt, de tillhörde mörkrets rike och voro evigt fördömda.
Dunkla minnen från deras första barndom förföljde dem och väckte längtan efter något obestämdt bättre än deras eget öde ..
Dylik öfvertro var förr så utbredd, att för- äldrarne ej kunde vara lugna, förr än deras barn blifvit döpta.
I dopet ansågos de små få en ny natur.
Det är ett betecknande ut- tryck, då man i Skåne ännu i vårt århundrade kallade det att döpa ett barn: » att härda det ».
1 Ur småskolelärarinnans lif.
| ö j i o m jag nu en längre tid haft min bo- stad i närheten af en småskola i en småstad, har jag dagligen det nöjet att se, huru de små 6 — 7-åringarne komma tultände till skolan; med taflan hängande på brö- stet i en segelgarnståt kring halsen se de helt glada och förnöjda ut.
Jag har alltid tyckt om barn och har ej nekat mig det nöjet att ofta besöka denna skola och göra mig underrättad om åtskilligt derinom.
Det första, som möter ögat i tamburen, är den lilla » vakten », som går och hänger upp de mössor, som händelsevis fallit ned, och som ser till att allt är snyggt och or- dentligt vid ställningen för dricksvattnet.
Derpå kommer man in i skolsalen.
Barnen se litet förvånade ut, ty fruntimmersbesök äro der så sällsynta; men så småningom ha vi lärt känna hvar andra, och dessa skolbesök hafva varit ganska helsosamma för den ogifta gamla da- men, som icke kunnat göra sig en föreställ- ning om, hvad arbete de lärarinnor hafva, som skola undervisa en sådan massa barn af båda könen vid detta ålders- och kun- skapsstadium.
Med hvilken mildhet, med hvilket tålamod bibringa de dem ej de allra för- sta begreppen!
Att få dessa 4 0 — 5 0 par små otympliga händer att hålla griffeln rätt; att få deras unga innehafvare att sitta stilla, att gå ordentligt, att begagna näsduken i rat- tan tid m. m.
— hvar sak för sig är ett helt, stort och mödosamt stycke arbete!
J§§j!
Helt annorlunda ter det sig i våra s. k. bättre skolor, der de små vid en bildad fa- ders eller moders ledning tagit åtminstone de första stegen på vetandets väg.
Jag frågade en gång den äldsta lärarin- nan, om hon ej blefve trött och utledsen vid sitt kall.
» Åhjo », svarade hon, » trött blir jag nog mången gång, men utledsen — al- drig.
Jag älskar mina små och vill ej byta lott med någon ».
Helt naturligt kom jag in på den så myc- ket omtalade lönefrågan, och hon berättade med tårar i ögonen, att hon i början haft det mycket svårt att få lönen, 250 (säger tvåhundrafemtio) kronor, att räcka till, då hon tillika måste bispringa en oförsörjd sy- ster; men nu på senare tider hade den ökats till dubbla beloppet med vilkor, att hon skulle vid hufvudstadens seminarium genom- gå en kurs uti nyare metoder och undervis- ningssätt.
» Skolråd och inspektörer hafva alltid va- rit snälla mot mig; men jag känner mig, i synnerhet om söndagarne, grufligt ensam.
Då jag går från kyrkan, nog skulle det kännas bra skönt, om någon vänlig familj inbjöde mig till en middag eller någon gång på 20 år att tillbringa en afton uti något uppfri- skande samqväm bland glada och hjertliga menniskor; men aldrig — » » Nej », slutade hon, » vi småskolelärarinnor äro så ensamma, så isolerade från verlden, att det ej är underligt, om vi bli litet ensi- diga och tafatta.
Man klandrar oss, för det vi äro så tysta på våra distriktmöten, att vi så sällan yttra oss, och att småskolelärarin- nan är i saknad af bildning, af intelligens och Gud vet icke allt hvad.
— Men hvad tjenar det till, att vi säga något.
Alla tycka ju, att vi ha det så bra.
Och när vi bli gamla — ja, jag hoppas, att jag ej behöfver sörja öfver, att ej få någon pension » Detta sades med en sådan resignation, med en så hopplös undergifvenhet, att det skar mig in i själen.
D å tänkte jag: borde ej vi, de s. k. bättre lottade, i någon mån omhulda, det vill säga i all vänlighet någon gång in- bjuda våra ensamma småskolelärarinnor till våra hem, vid högtider eller annars under årets lopp, till något uppfriskande samqväm och nöje.
Jag är viss uppå, att de skulle känna sig mycket tacksamma och deras lott förefalla dem mindre tung, om de ej såge sig så tillbakasatta, som nu på många ställen är fallet.
D å I, societetens unga damer, mån- gen gång se surmulna och tråkiga ut, när I ej fån edra minsta önskningar uppfylda — veten då, att mången ung, intelligent flicka egnar sig åt lärarinnans mödosamma kall af kärlek till barnen och till ett verksamt lif; i stället för att gå stolt förbi och kanske rynka på näsan dertill, då dessa edra systrar våga nalkas eder, borden I i all vänlighet umgås med dem.
I skullen deraf få lära eder mycken undergifvenhet, mycket kristligt tålamod, som väl höfves alla unga qvinnor.
Fröken Margareta.
e r r T a n m a n En gourmand.
Teater och musik.
Kung!, operan återupptager i nästa vecka Andreas Hallens opera » Harald Viking », b vilken här ej varit gifven på flere år.
I dag fredag gifves » Oberon ».
Nästa abonnementsföreställning framflyttas till ons- dagen.
K. dramatiska teatern gifver i afton fredag för första gången Ibsens med så mycken spänning mot- sedda stycke » Frun från hafvet ».
Detta stycke torde måhända varda säsongens märkligaste nyhet å denna scen.
Gastronomiska kåserier.
MlwB * får kalkonen vid anrättningen ett mindre aptitligt utseende, och man beröfvar den dess bästa skydd för den befintliga saftigheten.
» Kalkon är så torrt », hör man ofta sägas.
Jag undrar just, hur den annorlunda sktille kunna bli, då man först rifver en hel mängd små bål i dess skinn och så sätter in den i en af våra brännheta jernspiselugnar utan något skydd emot värmen.
Det är ett ädelt djur och måste behandlas vida var- sammare.
När kalkonen är plockad, öppnas den försigtigt.
Snitten göras på längden och ej större, än hvad nödvändigt behöfves för att få kalkonens inre och kräfva tömda och rena.
När den är öppnad, sköljes den.
Aftonen innan den skall användas, lägges den i kallt vatten, och detta förnyas följande morgon.
Ett par timmar före stekningen tages den upp ur vattnet och torkas omsorgsfullt både utan och innan.
En kalkon kan fyllas med åtskilliga saker såsom tryffel, kastanjer, köttfärs och franskt bröd.
Begag- nas fyllningen endast för att gifva djuret vackrare form, användes franskt bröd, som försigtigt tages ut igen före anrättningen.
Formen har dock alltid vunnit deraf.
De franska bröden blötas i mjölk, in- strös med litet ingefära och brukas till en deg.
Innan kräfvan ifylles, tätas dess nedra öppning med torrt franskt bröd, och när degen är ifyld, täckes kräfvan väl igen.
Till stekningen af en kalkon åtgå allt efter djurets storlek 2J å 3 timmar.
I en varm stekpanna lägges till en större kalkon vid pass | " 8 smör.
När detta är smält, icke brynt, lägges kalkonen deri med ryggen nedåt och sättes i ugnen, som till en början ej får vara för varm.
Litet salt löses upp- i en kopp varmt vatten, och med en tesked öser man häraf öfver djuret 2 — 3 gånger under loppet af 10 minuters tid.
Man har emellertid smort 1 eller, om nödigt, 2 stora stycken hvitt papper med ett lager af smör som till smörgås, och bärmed täckes nu hela kal- konen s bröst och sidor.
Detta skall likt ett täcke skydda köttet mot den starka hettan och hindra saf- ten att fördunsta.
Ugnens värme kan nu så småning- om ökas till vanlig höjd, och blir papperet härunder för brunt, kan man täcka det med ännu ett papper; detta smörjes icke.
Blir af ett missöde papperet förbrändt, får man ersätta det med ett nytt, men detta behöfver icke inträffa.
Under stekningen lyfter man några gånger af papperet och dryper öfver kal- konen med den i pannan nedrunna saften; i öfrigt är intet särskildt att iakttaga.
När kalkonen är färdigstekt, tages den i kräfvan fylda, degen försigtigt ut.
Det öfverflodiga fettet i pannan afskummas, såsen tillsättes med Liebigs kött- extrakt och salt.
Den bör ej vara för fet.
Om en så tillredd kalkon skares väl upp och tall- rikar, fät och såsskål äro ordentligt uppvärmda, är denna stora hönsfogel med sitt fina, hvita kött en delikat spis och allt annat än » torr ».
e s e r * ^ ' ^ ® ^S ' &gt; på f t j ^ ö ^ trakteras med » maltraiterade » kalkoner, kanske det ej kunde vara så olämpligt att här närmare omnämna ett tillredningssätt, som kan begagnas och begagnas med godt resultat.
Följer man det, blir kalkonen mör, äfven om den ej precis är af sista sommarens kull.
A r den allt för gammal och mager, hjelper naturligtvis intet tillvägagående; man måste då åtminstone, i stället för att steka den, anrätta den kokad och i hvit sås — en rätt för öfrigt som näppeligen skattas så högt, som den förtjenar.
Ja, i det hela intaga här hemma i Sverge kokta kött- rätter icke den plats i köket, de på grund både af sin smak och helsosamhet borde göra.
En kalkon bör, sedan den slagtats, hänga ett par dagar, innan den användes.
Man måste plocka den försigtigt, fjäder för fjäder — och ändock hålla igen med venstra handen, ty fjädrarna sitta fast och huden är synnerligen lös.
Kifver man hål på den, En radikalkur.
Novell af Elin Ameen.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
ugn såg hon ut, och stilla, nästan kallt kom hennes svar, men icke såg hon ut som en qvinna lycklig i och genom sin kär- lek.
Han visste ej, hvad han skulle tro, der bodde ännu en misstanke på djupet af hans hjerta, som smekt och smickrat honom.
Psyko- log, som han ansåg sig vara, kände han Annie tillräckligt för att veta, att när hon slöt sig in i sin ogenomtränglighets skal, kunde ingen hitta vägen till hennes inre väsen.
» Men det första, ni har att göra är att bli frisk igen », fortfor doktorn i förändrad ton.
» Jag känner mig bättre.
Jag tror, jag kan stiga upp i morgon, och sedan reser jag bort under resten af semestern. » » Till högfjellen? » » Nej, det vet ni ju, jag ej har råd till.
Jag far till en moster på landet i Östergöt- land.
» Hon hade ej tänkt derpå förrän just i det ögonblicket, men hon fick en plötslig ingif- velse att sätta den tanken i verket så fort som möjligt.
- » Det är bra, det kommer att göra er godt.
Emellertid skall jag skrifva ut en ny sorts piller, som jag tror skall vara nyttig. ».
Han skref receptet, reste sig derefter och räckte henne handen med ett leende, hälft vemodigt, hälft förläget.
» Allt är j u klart emellan oss nu, och vi missförstå ej hvar andra? » sade han.
H o n lade sin hand i hans och såg lugnt på honom, men svarade ingen ting.
Han gaf hennes hand en fast, kamratlik tryck- ning.
Derefter tog han hastigt på sig ytter- rock och hatt.
I dörren vände han sig om.
» Farväl, fröken, och lycka till att snart bli bättre! » » Tack, doktor! » Hon hörde honom fort afiägsna sig genom trädgården, men nu hvisslade han ej.
Länge låg hon alldeles stilla, med hufvu- det lutadt mot ena armen.
Hur länge visste hon ej, ej heller att den lilla tjenstflickan ett par gånger tittat i dörren, men dragit sig till baka, då hon trodde, att hennes fröken sof.
Men när aftonen hade förbytts till en mid- sommarnatts underbara, mystiska halfdager, vågade hon sig tätt intill sängen med brickan, på hvilken hon satt qvällsmaten.
» Ska ' fröken inte äta nu, det är så sent? » Annie spratt till och vände sitt bleka an- sigte mot sin trogna lilla vårdarinna.
Denna var ett fjorton års föräldralöst barn, som Annie gifvit hem och bröd hos sig, och som i gen- gäld egnade henne sin tjenst och under sjuk- domen all den vård, hon förmådde.
» Tack, Kerstin; men hvarför kom du inte in förr, när det är så sent? » » Fröken sof, trodde jag. » » Kanske det.
Men nu vill jag äta upp allt det du gjort i ordning åt mig, Kerstin, för nu vill jag bli frisk och stark. » Kerstins ögon tindrade, medan hon serve- rade sin matmor.
Om fröken bara ville äta, skulle hon nog bli bättre.
Kerstin, som visste hvad hunger ville säga och som, sedan hon kom till fröken njutit af mättnadens väl- måga, ansåg en väl fyld mage för jordens högsta lycka.
» Ska ' fröken ha bud till ap ' teket, innan fröken somnar? » frågade flickan, i det hennes blickar föllo på receptet på bordet.
Annie såg också dit.
Kerstin hade rullat ner gar- dinen och tändt ett ljus.
Annie såg de stora, tydliga bokstäfverna och der under hans namn med en släng efter g.
» Nej, tack, jag har intet bud på apoteket. » När Kerstin tagit godnatt af henne och gått, och hon var ensam, tog hon receptet, ref det i små bitar och kastade bort dem.
Inga flere af hans radikalkurer för henne — hvarken kroppens eller själens!
Derute från köket hördes Kerstin med halfhög röst sjunga en strof af en folkvisa, hon snappat upp någonstädes.
Hon kunde
Manuskript, som ej antages till införande, återsändes, så vida porto bl- fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
ej mera än de samma två raderna, och och om igen gnolade hon det samma: om Hvar skall man plocka rosor, der inga rosor gror, hvar skall man finna kärleken, der kärlek icke b o r.
.
.
Tyst, lilla Kerstin, sluta upp att sjunga de orden — din matmor gråter, gråter af förödmjukelse, af blygsel, af smärta!
En vecka senare hade Annie återfått så mycket krafter, att hon kunde åka ner till ångbåten, som skulle föra henne till hennes moster.
Bland dem, som voro nere för att säga henne farväl, voro äfven doktor Ljung och rektor Bergman.
Doktorn svepte själar och filtar om henne, ifrigt och icke utan en viss melankolisk ömhet.
Gång på gång bad han henne » akta sig väl, taga flitigt in af pillerna och komma kry till baka ».
Hon tackade honom stilla, litet kyligt.
Derpå tog han hastigt farväl och skyndade bort, ty vag- nen väntade honom, och han skulle på ett angeläget sjukbesök.
D å kom rektorn fram, som förut hållit sig på afstånd.
Han frågade, om han fick helsa på henne hos hennes slägtingar, när hon blifvit litet bättre.
Hon svarade sakta, flämtande: » Kanske litet längre fram — jag skall skrifva. » Han tog det som mera än ett hälft löfte, nästan som ett visst hopp för framtiden, och det glimmade till i de allvarliga ögonen bakom glasögonen, på samma gång som ett lyckligt leende upplyste hans drag.
Hon räckte ho- nom sin hand, som han ridderligt förde till sina läppar.
Så ljöd afgångsklockan, och han måste skynda bort, innan landgången drogs in.
Våra barn.
Hvar och en, som i en eller annan egenskap har sig anförtrodt att hand- leda barnen, bör ihågkomma att icke » gnata » på dem beständigt för både likt och olikt, icke ständigt och jemt gifva dem anmärkningar — sådan be- handling verkar rent af förslöande och utsläcker all ambition.
Gif tillrätta- visningar sparsamt, men med kraft; uppmuntra dem med några gillande ord, då de gjort sig förtjenta deraf!
Frida N.
N.
Barnens arbete.
1.
För de små barnen, som skola sysselsättas med hand- arbete i hemmet, lämpar sig, utom de vanliga lägg- och flätarbetena af pap- per eller spån, utstickning af enkla figurer, uppritade på stadigt papper eller karton.
Mest omtyckta äro små teckningar ur djurverlden.
Kitningen lägges på en tjock klädesremsa och uppstickes med en nål, som istickes med en half cent.
mellanrum.
I dessa hål syr man nu med kulört tråd för- stygn, som trädas upp och ned; när figuren är färdig, sys tillbaka i samma linier, så att dessa bli helt utförda i kulört.
Om teckningen följes nog- grant, blir arbetet lika på båda sidor.
» Lilly ».
2.
Så snart barnen kunna föra nå- len med någon säkerhet, kan man låta dem sy en liten bård i vingåkerssöm, som sys på samma sätt, med förstygn som fullständigas först med andra sy- ningen.
Arbetet blir äfven nu lika på båda sidor.
Dessa bårder äro mycket treniga på små dukar att lägga i bröd- korgar o. d.
» Lilly ».
3.
D e vanliga bilderarken att ut- klippa och med gummi sammansätta små fästningar, qvarnar o. d.
äro ett för barnen mycket passande arbete, emedan det både roar dem, skärper eftertanken och fordrar en viss händig- i r \ I I K I I L » U IN Annonser mottagas endast mot kontant llqvld I förskott af 2 6 öre pr bi- spalt, petitrad (= 1 0 stafvelser).
Ingen annons införes under I krona.
På sensommaren drog en annan lärarinna in i de rum, der Annie Birger försökt att börja ett ensamt lif af arbete utan kärlek och — misslyckats.
Den nya kom från ett tarfligt hem, en frisk själ i en sund kropp, hängifven sitt arbete och finnande det lilla hemmet ett paradis.
Kärleken man och qvinna emellan hade aldrig spelat någon roll i hennes lif och skulle antagligen aldrig göra det.
Hon var en praktisk natur, litet sträf och hård, men der var ingen fara, att hon skulle drömma bort en enda timma af sitt lif.
Den ideella lyckan, denna skimrande såpbubbla, som lyser så bedårande, som åtrås så brännande, men när den någon gång un- dantagsvis fångas, brister vid minsta vidrö- rande, den kunde dårar fantisera öfver, men ingen klok menniska!
Det var lycka nog, verklig, fattbar lycka, att när man lidit nöd från barndomen, nu ha fått sin goda berg- ning, och något annat ämnade hon ej begära till döddagar.
Från Iduns läsekrets.
» T v å ruttna lingon ».
Två ruttna lingon!
ITvarför ej i toner dem beprisa; Min sångmö säger icke nej; se här om dem en visa!
Två ruttna lingon!
Deras lott bör ingen menska klandra.
De ha ej in i sylten gått att ätas upp — som andra.
Två ruttna lingon!
Ack, en gång mot vårens sol de myste!
Bland gröna blad dc dagen lång likt fina perlor lyste.
Två ruttna lingon!
Ja, länk när de båda sutto skära och rodnande, som ett par bär, när frosten kom dem nära!
Två ruttna lingon!
Ack hvem, vet, om icke de fått höra en bikt, en dröm, en hemlighet, som aldrig nått ditt öra!
Två ruttna lingon!
Kanske dc, med vindens språk förtrogna, hört sagor ifrån Niniveh, förrän de hunno mogna.
Herr redaktör!
Närslutna dikt, hvilken jag tager mig friheten fråga om Idun vill intaga mot ett honorar af 15 kr., är tillkommen genom ett vad.
Någon sade nämligen om en nyss utkommen förtjenstfull skrift: » jag vill inte ge två ruttna lin- gon för den. » Författarinnan till bifogade verser ut- brast då: » nå, det var ändå något!
Två ruttna lin- gon skall jag åtaga mig att göra något af, som jag får åtminstone femton kronor för. » Så skref jag det lilla stycket för ett välgörande ändamål.
Anna A. het.
Dessa bilderark borde derför mera uppmärksammas.
» Lilly ».
4.
För större barn rekommenderas att låta dem få sysselsätta sig något med bokbinderi.
De kunna då sjelfva laga sina böcker och blifva äfven mer aktsamma om dem.
Detta arbete for- drar ej många verktyg och är lätt att lära, men tyvärr skulle en beskrifning därpå nu upptaga för mycket utrymme i Iduns spalter.
» Lilly ».
Hushållet.
Att konservera buljong.
Mor Anna är en landtfru med 15 års erfarenhet, kanske kan en eller annan fru draga nytta af det sätt att konservera buljong, som jag härmed mycket rekommende- rar.
Någon insändarinna till Idun fram- höll, att buljong länge kunde förvaras på buteljer — jag har äfven försökt detta, men finner vida bättre vara, att då jag efter en slagt kokat buljong, lå- ta den koka så länge, att, då den blif- vit uppslagen i en form och kallnat, den är så hård, att den kan skifvas samt skäras i små rutor, hvilka sedan läggas på flata fat och ställas på lagom varmt ställe att torka.
Torra se bi- tarne ut som lim, men kunna förvaras hur länge som helst, och i ett hem på landet, der man ej alltid har tillgång på färskt kött att koka soppa på, äro de oersättliga, ty med tillsatt smak af morötter, palsternackor eller jordärt- skockor kan jag när som helst få en god och stark köttsoppa.
Jag uppma- nar Eder, mina fruar på landet, som hafva er slagt nu på våren och ej förr konserverat buljong på detta sätt, att försöka och säkert skola ni blifva lika belåtna dermed som mor Anna.
Smörgåsbordet.
Pot-cheese.
Hopgömda » ostskalkar » afputsas och skäras i små bitar samt Två ruttna lingon!
Jag skall nu ej mer om dem berätta.
En gång blir både jag och du blott någonting » för detta ».
Anna A. Idun bör ej saknas i något hem; den vill för alla vara en god tomte, en tillförlitlig råd- gifvare.
Sopprätter.
öfverbällas med porter i en burk; om- röres emellanåt, att allt blir väl genom- Buljong.
Vid anrättning häraf, bör mjukadt, bör stå i flera månader.
Ar- förfaras med största noggranhet.
Man betas sedan med en mortelstöt i en hackho, att massan blir som en smi- beräknar vanligen 1 ® kött på hvarje dig deg.
Uppblandas derpå med kum- person och, då kokningen börjar, 1 k:na vatten till 3 ' S.
Köttet sköljes och min samt, om man så vill, med något styckas, men bör ej ligga i vatten; konjak, men aldrig vare sig med skiradt smör eller grädde, hvilket blott gör, ryggmärgen borttages, det säges, att den skall göra buljongen hvitaktig.
att potcheesen naturligtvis smakar här- Kokningen anbringas långsamt och sken då den blir gammal.
Utan dessa båda sistnämda tillsatser, blir den dere- | fortgår jemt vid sakta eld.
Starkpep- par, morötter och palsternackor iläggas, mot bättre, ju längre den gömmes.
Pot- buljongen saltas, hvaraf skummet skall cheesen nedlägges i en större burk för att kunna omarbetas, och först ef- bättre flyta npp.
Det bör omsorgsfullt ter några veckor nedpackas den i glas- borttagas, i annat fall kan man ej få Köttet upptages, då burkar (f. d. honungs- eller senaps- buljongen klar.
det är kokt, ty sedan tjenar till intet burkar) samt kokas väl.
att låta det ligga uti vidare.
(Kan Obs.
Skulle än fet än mager ost användas till pudding, rensadt från förekomma, bör, för att utmärkt pot- senor och benskärfvor, finhackadt, upp- cheese skall erhållas, hvar sort använ- blandadt med ägg, gräddmjölk, stötta das för sig.
Frida N.
N. skorpor, skiradt smör samt socker, salt och litet muskot).
Buljongen får se- dan hopkoka, och färdig silas den ge- Hästkött.
Som jag hoppas, att alla husmödrar nu för ' tiden äro nog för- nom linong.
Flottet, som stelnar of- vanpå, (det mesta bör likväl vara upp- domsfria att vilja begagna hästkött i skummadt under kokningen) upptages, sina hushåll, vill jag nämna att rökadt, och om man vill gömma det, skiras är det utmärkt godt till smörgås.
Man det med litet salt och skummas väl; förfar dermed som med annat kött, är utmärkt att steka fisk uti.
Bul- som insaltas för rökning; användt till biff, är det också särdeles godt.
Hvar jongen kokas helst dagen före den skall användas.
Man bör hafva en särskild och en bör i sin mon söka motarbeta den kanhända i många bygder ännu kruka, som till intet annat begagnas, att förvara den uti.
När den sedan qvarlefvande motviljan derför genom att föregå med godt exempel och an- skall användas, hälles den försigtigt ur krukan, att bottensatsen, som alltid vända detsamma.
Frida N.
N. bildas, ej kommer med.
Klar b n l j o D g serveras helst i koppar med varma pa- stejer, på tallrik eljest med en rå äggula, Kardinalkött.
En oxstek ingnides väl hackad persilja, brynta palsternackor med salt, socker och salpeter, hvaref- eller rostadt hvetebröd.
Frida N.
N, ter så mycket ättika påhälles, att den nästan står öfver köttet; några nejlikor och lagerbärsblad påläggas.
Steken Njuponsoppa.
Njupon, ' Is k:na till vändes dagligen och kokas efter en fyra personer; sköljas och kokas väl veckas förlopp i ättikan utspädd med sönder, passeras genom durschlag, att vatten; kryddorna följa med.
Förvaras en del af njuponen följer med.
Sop- i spadet.
Frida N.
M. pan göres simmig med litet i kallt vat- ten upplöst potatismjöl; russin kokas
Med Iduns expedition är förenad Iduns uträttningsbyrå, hvilken gratis verkställer alla uppköp åt Iduns abonnenter i landsorten samt för öfrigt och ihällas med sitt spad.
Serveras om vintern varm, om sommaren kall; i båda fallen bjudes gräddskum dertill.
Frida N.
N. Rabarbersoppa.
Stjelkarae rensas och skäras i mindre bitar samt kokas efter att hafva legat någon timma i kallt vatten.
Göres siramig med potatis- mjöl, sötas ovilkorligt med socker samt ätes kall med gräddskum.
Frida N.
N. Gåskråssoppa.
Då man köper slag- tade gäss på torget, får man sällan blodet med.
Det oaktadt kan dock fås en synnerlig smaklig soppa af spa- det, hvari syltan kokats.
Allt flott afskummas ytterst väl; soppan redes med brynt smör och mjöl, hvarefter man tillsätter nejlikor, socker, ättika samt litet sherry, som höjer smaken.
Serveras med krås, gåskorf, katrin- plommon och äpplen.
Spadet, hvari dessa kokats, hälles också till soppan.
Frida N.
N.
Efterrätter.
Äppelkaka.
G ägg och ' / e k:na grädde vispas, deruti nedröres äppelmos och rifvebröd, stekt i smör.
Formen smörjes, ätes varm.
Frida N.
N.
Pannkaka.
4- hela ägg vispas väl, ' / a k:na tjock, söt grädde slås till skum, 2 händer mjöl.
Gräddas i stekpanna.
Frida N. JV.
Snöbollar.
4 hvitor vispas till hårdt skum, deri nedröres sakta 25 ort sik- tadt socker.
God mjölk kokas i en kastrull med en bit vanilj och då mjöl- ken fått tillräcklig smak af vaniljen, formas med ett par skedar små bollar, som kokas i mjölken.
Frida N.
N. Fruktmos.
4 15 päron, 4 " 8 äpplen, 4 &amp; plommon och 4 " B socker kokas till hårdt mos.
Plommonen doppas i kokhett vatten, att skinnet kan afdra- gas, väges sedan kärnorna uttagits.
Päronen tåla att koka längst.
Både päron och äpplen skalas och skäras i små bitar.
Frida N.
N.
B åkning-.
Engelska pepparkakor.
I stop okokt sirup, I S strösocker, 1 qvarter grädde, 2 matskedar soda, 2 matskedar inge- fära och 3 " 8 hvetemjöl.
Degen skall stå 2 dagar innan den utbakas.
Vira.
Jeannas kaka.
75 ort hvetemjöl, 50 ort smör, 25 ort rifvet socker, 1 ägg, | glas bränvin.
Allt detta hoparbetas till en jemn deg och utkaflas; en van- lig stekpanna betäckes på botten och sidorna med degen samt fylles med en compotl af äpplen eller plommon samt sylt, ofvan på detta lägges ett lock af degen.
Kakan gräddas i ugn och ser- veras med följade sås: | stop grädde, 6 äggulor, vanilj och socker efter smak.
En del af såsen slås öfver kakan.
Nina.
Drycker.
Kaffe.
Mången tänker väl: » Icke behöfver man några föreskrifter, om hur kaffe skall kokas, det är väl den lättaste sak i verlden! » Ja visserligen, men dervid, som vid alla anrättnin- gar, fordras noggrannhet, och det ända från kaffets inköp, tills det kommer på kannan för att serveras.
Man får icke tro, att allt är väl bestäldt med att blott slå kaffebönorna i brännaren för att rostas öfver en dålig, rykande eld, mala det och lägga det på pannan, som ganska ofta innehåller ett afsky- värdt afkok på förut användt kaffe.
JSej!
Första vilkoret för att erhålla et.t välsmakande kaffe är naturligtvis en god kaffesort.
Jag har funnit, för att nu icke tala om Mocca, prima Cey- lon samt äkta Guatemala vara goda sorter; Santos är äfven rätt bra, men prisskilnaden obetydlig i jemförelse med varans underlägsenhet under de förstnäm- I I — » I I K l I L » U IN da sorterna.
Kaffet bör alltid rensas och tvättas innan det rostas, helst i varmt vatten; man vispar kraftigt med en styf visp, låter det afrinna samt gnug- gar det sedan i en torr grof handduk.
Vill man, kan det torkas bättre i stek- ugnen, innan det rostas.
Sedan har man en god eld af torr, i kors lagd ved, att ingen rök uppstår; ty i annat fall kan man genast få det bästa kaffe illasmakande.
Bäst är i alla händel- ser en nedbränd björkvedsbrasa för den som så hafva kan.
Kaffebrännaren skakas ofta, att kaffet ej blir » svedt », en annan olägenhet, som kan göra det osmakligt; kort innan det är färdig- rostadt, påströs litet socker.
Bönorna äro färdiga, då de antagit en ljust röd- brun färg.
Hvar och.
en vet, att det vid röstningen utvecklas en stark lukt; det är just kaffets egendomliga arom, som förflyktigar, och j u mer det » brän- nes », ju mer förflyktigar derutaf.
Det förvaras omalet i burk med lock, eller ännu bättre i flanellspåse, dit det slås varmt samt sedan males efter behof.
Bästa kaffet får man tydligen, då man ej begagnar » sump » eller afkok, utan kokar på klara vattnet, som bör vara friskt och välsmakande källvatten, samt beräknar minst 2 rågade teskedar målet kaffe till hvaje kopp.
Det bör ej koka mer än högst 15 minuter och sakta, aldrig » i fläng »; kokar det längre eller skall stå på spisen både länge och väl, blir det allt annat än godt.
Det bör klaras med en liten bit s. k. klarskinn, som man lätt sjelf kan bereda af ka- biljo.^ Måste man iakttaga sparsamheten att blanda kaffet, gör man klokast uti att använda råg; den rensas samt ko- kas tills kornen se svalda ut, hvarefter den uppsilas och omsorgsfullt torkas, i annat fall kan den lätt mögla, då den vanligen förvaras en längre tid.
Bågen rostas efter behof, ej tillsam- mans med kaffet, och deraf kokar man s. k. sump.
Man bör hafva tvänne pannor, en större och en mindre; i den förstnämda tömmes det tjocka på kaffe- pannan och friskt vatten påfylles, då det kokar pålägges groft malmråg.
Man bör aldrig, vare sig på sump- eller kaffepannan, låta samlas för mycket tjockt, utan tömma och skölja dem hvarannan eller minst hvar tredje dag.
Det är ock nödvändigt, att en och annan gång koka ur dem med vatten och en bit soda.
Skötte hvar och en sålunda noggrantkaffetillagningen, skul- le man blifva förskonad från det gråa osmakliga plask, som i månget hem serveras und&lt; \ r namn, heder och vär- dighet af — kaffe.
Frida N.
N.
Inläggningar, Vildt på konservburkar.
Det vilda lägges i vatten öfver natten, hvarefter det väl torkas och urklappas.
Brynes väl i färskt smör; brynes ej köttet väl, kommer det att se ut som vore det kokt; spädes med vatten.
Står öfver natten, hvarefter det skares i jemna bi- tar och nedpackas jemt och tätt.
Skulle såsen vara stelnad, ljummas den, så att den kan påhällas; bör stå öfver steken.
Man tillser noga, att ingen bit vidrör locket, den möglar då.
Loc- ket skrufvas väl till, (man behöfver tång dertill), och får koka 1 tim., under hvilken tid man tager burken en gång och skrufvar upp locket så pass att man släpper ut den luft, som finnes.
Då steken skall användas, värmes den i burken, om den ej skulle behöfva ombrynas.
Såsen afhälles och tillsättes med grädde.
Frida N.
N. Slagt.
Kalfslagt.
Man bör aldrig slagta en kalf för späd, utan hellre kosta på några kannor mjölk, man har igen det i dubbelt mått, derigenom att köttet blir mycket smakligare.
Då slagt se- dan skall försiggå, böra alla husmödrar se till, att djuret ej onödigtvis plågas till billigaste pris och på bästa sätt utför alia möjliga uppdrag till tjens för Iduns ärade läsarinnor.
af den, som skall slagta det.
Blodet tages som vid annan slagt under stän- dig vispning, medan det rinner från kalfven; bör silas vid användandet.
Ett afskyvärdt bruk, som borde öfver allt förbjudas, är, att slagtaren upp- blåser kalfven, såsom det benämnes, innan den flås.
A f » räntan » tillvaratages magsäcken, användes till s. k. löpe, som begagnas vid ystning; lungorna, hjertat och lef- vern.
Hufvud och fötter skållas nog- grant och läggas i vatten tillika med lungorna och hjertat.
Detta allt kokas i samma kärl; fötterna och hufvudet rensas, medan det ännu är varmt; de största bitarne griljeras gulbruna i smör.
A f hjernan kokas sås — spädes med grädde, kryddas med hvitpeppar och salt — som bjudes dertill.
Det som Iemnats af hufvud och föt- ter, hackas fint tillika med hjertat och lungorna, lägges i en kastrull och på- spädes behöfligt af spadet, det kokas uti, hvarefter salt, socker, hvitpeppar och något ättika tillsättes; upphälles i formar att stelna, serveras med skarp- sås, skuret i tunna skifvor.
Lefvern späckas tätt och stekes som vildt eller användes till korfkaka.
A f blodet kokas antingen helt enkelt palt eller ock bättre pudding, som serveras med s. k. skärsäs.
Smör smältes i stek- panna och grädde påspädes, hvilket får koka, tills grädden ligger i bruna klimpar på botten och smöret står klart öfver.
V i d halsen sitter det s. k. bresset, som skuret i bitar och beströdt med salt, peppar och rifvebröd, stekes till smörgåsbordet.
Dagen efter slag- ten styckas kalfveu, och bör man ej gömma köttet för länge, ty det tager lätt osmak.
Man kan på torget få köpa utmärkta gödkalfsrentor för 1: 50 ä 2 kr., och bättre än dertill kan man ej använda sina pengar.
Frida N.
N.
Toaletten.
Tandpulver, ändamålsenligt och ofar- ligt, sammansättes af hvit magnesia, pulv.
hvalfiskfjäll och pulv.
violrot.
Man köper för 10 öre af hvardera sor- ten och sammanblandar efter behag.
Om man vill ha friskare smak, kan litet pepparmyntsdroppar blandas i mun- vattnet och ersätter då violroten.
» Lilly ».
Bostaden.
Vid eldning i kakelugnar bör man tillse att barken på veden vändes utåt rum- met.
Man undviker då obehaget af att elden sprakar ut på mattorna.
» Lilly ».
Fönsterträdgården.
Om bladlöss innästlat sig på blom- krukor, kan man om sommaren släppa Jungfru Maria nyckelpigor på växten, ty dessa förtära de otrefliga snyltgä- sterna.
Afven myrorna göra oss den tjensten att tycka om dem.
» Lilly ».
Huskurer.
Ett enkelt och verksamt medel mot snufva.
A f en hvit flanellslapp gör man en liten roulå, i hvars båda än- dar en bandögla fästes.
Dessa öglor läggas kring öronen, och sålunda fast- hålles roulån under näsan.
Man be- höfver blott en enda natt ha begagnat denna » näsrespirator » för att märka en betydlig förbättring i snufvan, och, om denna icke är allt för svår, kan den så- lunda på ett par nätter fullkomligt bo- tas.
Sonja.
Hvarjehanda.
Tygrester och andra rena lappar böra icke bortkastas, utan klippas i små bi- tar, samlas och bli nyttiga till fyllnad i undermadrasser och kuddar i en tarf- ligare säng.
» Lilly ».
Läkareråd.
Vilma.
1).
Ett af de vanligaste symptomen vid bleksot är just en dylik » andtäppa », som mest ger sig till känna, när det gäller att gå uppför en backe eller en trappa.
Är det så alldeles säkert, att ni nu är qvitt er bleksot?
Skulle så vara förhållandet, bör ni ej under- låta att låta läkare undersöka ert bröst; äfven en balsundersökning vore i sådant fall Önskvärd.
2).
Så vidt vi utan tillfälle till undersökning kunna yttra oss härom, synas dessa » anfall » bero på gasbildning i magen.
Hon bör derför undvika mycket svårsmält föda, såsom ärter, bönor, kål, potatis, fläsk och mycket fett och salt kött i allmänhet.
På qvällen bör hon taga en matsked Fran- guladekokt samt öfver natten begagna ett våtvärmande omslag kring magen.
Artur hänvisas till svaren till Ina i n:r 9 och Prenumerant i n:r 5 (båda svaren äro att finna i innevarande årgång af » Idun ») Edra öron bör ni hvarje qväll tvätta med hett vatten och derefter stryka på en salfva af 1 del zinkoxid, 1 del stärkelse och 2 delar vaselin.
Ellic (?).
Är gossen i Öfrigt frisk?
Är hans mage i god ordning?
I många fall lyckas det ej att upptäcka orsaken.
Med tänderna är det ej någon fara.
Är gossen i öfrigt frisk, så försvinner detta sannolikt så småningom af sig sjelft.
Ung mageHagd flicka.
Ni måste för att vinna det efterlängtade målet öka qvantiteteu af er föda, och hvad qvaliteten beträffar, särskildt hålla er till födoämnen, som inne- hålla fett och isynnerhet s. k. kolhydrater.
Att rekommendera äro således särskildt mjölrätter (framför allt ett slags gröt), potatis, ärter, bönor, sockerhaltiga födoämnen etc. vidare oskummad mjölk i stora qvantiteter; äfven starkt malthaltiga drycker.
Vi anse oss dock böra påminna ev om, att er mage bör vara i godt ständ för att tåla vid dylika prof. Att alla ansträngningar böra undvikas, är ej heller att glömma.
Mycket sömn under- stödjer kuren.
H.
B.
1).
Se svar till Souma A x.
i n:r 5 eller till Isedora i n:r 11.
2).
Tvätta ansigtet hvarje qväll med hett vatten och hvarje morgon med källkallt; torka väl efter tvättningarna.
— Fettämnena äro oskadliga i detta fall.
3).
Se svar till Lostitia i n:r 9.
4).
Nej — tvärtom!
Lisa.
1).
Ni bör tre gånger dagligen medels kraftiga frotteringar med banden ingnida en blandning af 1 del bolmörtolja och 2 delar kamfcrolja, hvarefter lindas med yllelindor.
— Af bättre verkan vore säkerligen ordentlig massage.
2).
Se svar till Prenu- merant i n:r 5.
3).
Liktornar äro alltid en påminnelse om, att skodonen antingen äro för små och för trånga eller också olämpliga till sin form.
Dessa fel måste alltid rättas, för att man skall ha utsigt att för framtiden bli qvitt liktornar.
Hvad sjelfva kuren be- träffar, så är operativt aflägsnande obestrid- ligen det mest radikala och säkra.
God verkan hafva penslingar med 10 — 20 % sali- cylsyrecollodium.
Ett godt medel är också det i handeln förekommande Hktornsmedlet collodin.
Trenne prenumeranter.
1).
Bortkastade pengar!
2).
Använd den behandling, som tillrådts Lisa 1) här ofvan.
3).
Indryp flere gånger dagligen några droppar ljum borsyre- lösning (4 %).
Sannolikt fordras dock operativ behandling.
Samoa.
Ett dylikt » vestan vind sklimat&gt; skulle möjligen kunna förorsaka, att sjelfva orsaken till svagheten komme att fortfara.
Genom förståndig behandling kan ni — för så vidt orsaken till det onda ej längre före- finnes — blifva återstäld i Sverige lika väl som annorstädes, och kanske säkrare.
A.
B, Se svar till Ung, magerlagd flicka i detta nummer.
Flicka 1862.
Båda dessa obehag pläga förekomma hos bleksotspatienter — hör ni ej möjligen också till dem?
En badresa i sommar skulle säkerligen göra er nytta.
Något medel att eljes — utan att känna någon orsak — bota dessa obehag, känna vi icke.
En salfva, som ni kanske med större fördel skulle kunna använda, vore följande: 1 del borsyra, 5 delar vaselin och 5 delar lanolin.
H. H — t.
Af er beskrifning hafva vi ej kunnat afgöra, hvilken sjukdom föreligger, önskligt vore, att ni hade tillfälle att rad- fråga en specialist i halssjukdomar.
Aida.
1).
Ingnid morgon och afton ögon- lockskanterna med en salfva af 1 del hvitt prcecipitat på 20 delar glycerinsalfva.
2).
Använd dir Ulmgrens tandpulver.
Många an- vända pulveriseradt kol, ett enkelt och inga- lunda dåligt tandpulfver — ej minst ur eko- nomisk synpunkt!
Elsa.
Se svar till Ina i n:r 9.
Frida.
För att hår ej skola växa igen, sedan de utryckts, måste sjelfva hårrötterna förstöras.
Detta kan ske medels skarpa brännsalfvor, men för att önskad verkan skall ernås, måste inverkan vara så stark, att ärrbildning torde blifva oundgänglig.
Det enda medel, som har säker verkan utan att ärrbildning samtidigt uppstår, är, så vidt vi veta, behandling med s. k. elektrolys.
I sådant fall blir det dock nödvändigt för eder att personligen vända er till läkare, som sysselsätter sig dermed.
D:r — d.
Fr ågor.
N:r 64.
Fins det något sätt att rengöra ett par ljusgrå smertingsskor, som blifvit något smutsiga?
Annie.
N:r 6 5.
Huru skall man borttaga fotogen- flackar ur ljusgult kläde?
Annie.
VI vilja särskildt fästa uppmärksamheten pä Iduns lämplighet tor platå- sökande och platsutbjudande annonsörer, i ifvensom för alla öfriga slags annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom S.Gumsellus annonsbyrå och hes redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
Svar.
F N:r 19.
Om Signe låter höra af sig å Iduns byrå, får hon der uppgift å en person, som godlietsfullt erbjudit sig att afgiftsfritt under- visa henne i handarbeten.
N:r 4 0.
Begagnade frimärken uppköpas i Stockholm af Heinrich Lichtenstein, adr.
Re- geringsgatan 75 a. Annie.
N:r 46.
Vänd Eder till sjukhemmet på Er- sta, adr.
Stockholm.
Känner Ni eder olycklig och tycker, att Ert lif är till ingenting nyttigt, så gä ut på gator och gränder, och Ni skall nog dä möta någon som behöfver Er bjelp.
Försök att till en aktad pats i samhället återföra om också blott en enda af alla de arma, som dagligen komma i vår väg.
Icke behöfva vi genomgå någon särskild kurs för att blifva barmhertighetssystrar.
Gä vi genom lifvet med vaken blick för vår nästas nöd, helt säkert skall det då gifvas oss tillfälle att utöfva barmhertighet, och att det bli vi sjelfva, som vinna derpå, det ur lika så säkert, som att den känsla af olycka, som nu tynger Er, dä skall försvinna.
Ellen.
N:r 4 8 b.
Ett utmärkt och säkert sätt att borttaga den » förargliga knarren » i skodon har jag fått lära af en gumma i Småland.
Förfaringssättet är följande: tag ett spets- glas renadt bränvin och slå i hvarje sko och låt det torka in, och Ni skall finna, att » knarren » totalt försvunnit.
Sigrid.
N:r 5 5.
Med en linnelapp doppad i foto- gen gnides symaskinen väl, sen eftergnides med en torr linnelapp.
S.
N:r 5 7.
Bett litet lim upplöses väl i varmt vatten och blandas sedan med kall mjölk.
Härmed borstas gipsbilderna och få sjelftorka. '
S.
N:r 5 9.
Lika mycket socker och mandel stötes tillsammans i en mortel.
Rifvet, mjukt hvetebröd, uppblandadt med några skedblad söt grädde arbetas in deri med en sked.
Lämpar sig endast som fyllnad i fettisdags- bullar, men är mycket god som sådan, t. o.
m. i mångas tycke bättre än den, som köpes på konditorierna.
Den faller sig äfven mycket billig, då ett hälft kilogram mandel räcker fyra gånger för ett hushåll af sex personer.
Gammal Husmor.
N:r 60.
Vinfläckar på duktyg försvinna genom att lägga det fläckade i kokande mjölk.
Vin- liksom bärfiäckar borttagas äfven med klorkalk vatten.
S.
M:r 61.
För dem, som på egen hand vilja lära engelska språket, torde Svenssons öfver- sättning af d:r Rosenthals » Mästerskapssy- stemet », kort lärobok i engelska, vara en särdeles god hjelpreda.
Finnes i alla bok- lådor till ett pris af 3 kr.
Ebba.
Breflåda.
En prenumerant frågar, om man skall b e - tala annonsafgift för atti Idun få begäraläkare- råd samt till läsarinnorna framställa och b e - svara frågor.
Pä intet vis.
Dessa afdel- ningar stå utan någon slags afgift öppna för alla våra prenumeranter.
J.
A.
H.
När ni prenumererat å posten för helt qvartal, eger ni rätt genom veder- börande postkontor utfå de föregående num- ren.
En enkel påminnelse härom torde vara tillfylles.
En skollärarehustru.
Vi bemöda oss visser- ligen att på var praktiska afdelning genom nödig vexling tillgodose skilda förmögenhets- klasser, men önskningsmål kunna nog återstå.
Skulle ni ej något utförligare och i detaljer och belysande exempel vilja yttra er i denna sak, da ni helt säkert kunde veika godt i edert syfte och vi gerna skulle införa eder skrifvelse.
Den nu sända förefaller oss för kort och oklar.
En och annan prenumerant förfrågar sig, hvariör Idun i år ej åtföljes af den månadtliga modebilagan.
Vi ha dock i årets prenumera- tionsanmälan tydligen till kännagifvit dess indragande och äfven skälen härför.
En olycklig äkta man delar öde med många insändare i frågan om » bättre » och » sämre » flickor, då vi nu måste förklara denna sak för tillfället utagerad för att ej trötta genom ideliga upprepningar.
Cfiannäh.
Så fort vi hunnit genomläsa manuskriptet, skola vi lemna bestämdt svar.
Matmor på landet.
Eder uppsats har b e - tydande förtjenster, men förefaller oss delvis nog skarp.
Dess offentliggörande just nu skulle helt visst väcka » ondt blod ».
Få vi behålla den oeh framdeles — åtminstone till det väsentliga — begagna oss af den?
» God husmoder », » Verkligt hem », » Små pretentioner » och » Ellen 19 » ha ytterligare in- komna annonssvar att å byrån afhemta eller utfå mot insändande af porto och adress.
Pépa.
Uppsatsen är redan återsänd till författarinnan.
Omöjligt alltså!
H. E.
Som ni ser, ha vi i dagens nummer användt en af edra uppsatser och äro äfven benägna derför betala något honorar.
» Två flickors bestigning af Breithorn » lämpar sig deremot ej.
Sten.
Vi hade redan sändt breflädssvar ned till sätteriet, då eder epistel kom.
Eder uppsats har med tacksamhet mottagits och kommer ock att inflyta; kunde ni göra er ett begrepp om, i hvilken mängd manuskript inflyta till Idun frän alla håll och kanter, skulle ni dock helt visst ej så illa ondgöras, derför att edert något litet fått ligga Öfver.
Det undgår ju emellertid att med så mycket annat dela papperskorgens öde.
John.
Gerna.
Ville ni samtidigt låta upp- gift följa, hvarifrån, och när uppsatsen är hemtad, vore bra.
Red.
A H L C R A N T Z &amp; C ° * T J N I V E R S A L - B I B L I O T E K - i: 2 a s * " S f ° OS si ä 5 $ » ' «3 = 2 3 5 - o I 3 hol i ti \ £5 a a a N a fa to t - P E Tj &gt;w b » 2 § I - WÖ * J O ° * 1 • * i * 1 o c a CO a as s. ca a ^.
ä o &lt;S5 k.
* 3 Innehållsförteckning: Concordia Löfving (till porträttet), af Ave.
— Ett steg framåt; af Elna Tenow.
— När tvänne bjertan skiljas; efter E. Geibel af Jacques.
— En timma om dagen året om.
— Resultatet af Iduns femte pristäfling.
— Mycket väsen för ingenting; små broderier på verklighetens botten af Mathilda Langlet.
— Tillkännagifvande.
— Om qvinnan och hennes rättigheter m. m.
; af Guido.
— Den nyfödde; några bilder frän forna dagar.
— Ur småskolelärarinnans lif; af Fröken Mar- gareta.
— Gastronomiska Kåserier, I I; af En gourmand.
— Teater och musik.
— En radikalkur (Slutet); novell af Elin Ameen.
— Från Iduns läsekrets.
Våra barn.
— Hushållet.
— Smörgåsbord.
— Efterrätter.
— Bakning.
— Drycker.
— Inläggningar.
— Slagt.
— Toaletten.
— Bo- staden.
— Fönsterträdgården.
— Huskurer.
— Hvarjehanda.
— Läkareråd.
— Frågor.
— Svar.
— Breflåda.
En 21 års flicka från landet önskar i vår i en bättre familj, helst på landet; är villig deltaga i allehanda inom hus förefallande göromål.
På lön fästes intet afseende endast på ett godt bemöiande.
Svar till portvakten vid lnedal, Stockholm.
I [125] H u s m ö 1 4 Carl L i l l a a r!
flere gånger prisbelönade och fullt jemförliga med de bästa utländska fabri- kat.
Tillhandahållas hos Hrr specerihandlare.
piensburg V a t t u g a t a n r Ättika, S e n a p, S å s e r, S o j a, DIVERSE.
Doktor d Försöken Th. Win- borg &amp; C:is i Stock- holm tillverkningar af 1 4.
[Hvardagar ' / a3 — k4t.
Helgdagar 10 — 11.
Behandlar Barnsjuk- företrädesvis domar.
[34] års årgång af Doktor C D.
J o s e p h s o n A n n o n s e r.
Annonspris: 25 Öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under 1 kr.
H ö t o r g e t 11, 1 tr., 9 — 10 och 2 — 3.
Allm.
telef.
6 9 1 0.
Fruntimmerssjukdomar, Förlossningar.
H33] Tandläkaren LEDIGA C o n s t a n c e PLATSER.
Elbe, Humlegårdsgatan 8, 2 tr. Bådfrågningstid 1 — 2.
En Lärarinneplats [120] D e s t r o y e r, vid Karlshamns sjuklassiga elementar- läroverk för flickor blir ledig att till- träda nästa höst.
Undervisningsäm- nena äro modersmålet i en af de lägre klasserna (I — I I I) samt i fjerde och femte, i hvilken senare klass uppsats- skrifning förekommer, tyska i en af de lägre klasserna (I — I I I), franska och historia eller engelska i någon af de mellersta eller öfre klasserna.
Lönen är 1,000 kronor.
Ansökningar, åtföljda af betyg, böra vara insända före den 15 april 1889 till Läroverkets Sty- relse, adress: Karlshamn.
(G.13969) [131] oöfverträffadt skador.
medel mot alla frost- Pris pr flaska 75 öre.
hålles mot efterkraf Å m å l s Er- endast från T e k n i s k a I D fr. o. m. n:r 11 t. o. m. n:r 52 eller mer än tre qvartal (Obs!
I n:r 11 börjar den längre följetongen, hvadan intet af den samma går bort.)
säljes oinb.
för I kr.
50 öre, med lösa permar för 2 kr.
50 öre samt kan användas som en synnerligen lämplig present vänner och väninnor emellan.
Efter till Kedaktionen af Idun ingången reqvisition sändes årgången mot efterkraf med tillagdt porto.
F a b r i k.
F ö r s p ä d a " b a r z i.
I Bikupan (Klara Bergsgatan 23) nu inkommit fullständig utstyrsel jemte nyare modeller för efterbeställning.
[123] Chokolad, sockrad och osockrad, hvaribland Hushalls-Chokolad o.
Consum-Chokolad m.
fl.
; Cacao Columbia, närande, lättsmält, fln i smaken, öfverträffar alla utländska sorter.
Säljas hos alla speceri- och delikatesshand- lande samt i parti hos [128] Lilla Nygatan 23.
J.
R. Nordling, Engelska PLATSSÖKANDE.
En anspråkslös flicka önskar sig plats i familj att biträda i hushållet och med sömnad.
Svar till » Augusta », Töreboda, pöste restante [132] En ung flicka söker plats i familj att gå frun till hända.
Sökanden är något kunnig i matlagning samt van deltaga i öfriga inom hus föref.
göro- mål.
Svar till » Agnes », Valbo, p. r.
[125] En ung flicka med goda rekommen- dationer önskar nu eller till hösten plats i en bättre familj att gå frun till banda.
Små pretentioner.
Adress: » A.
Z.
», Ulfstorp.
[130] Magasinet 38 R e g e r i n g s g a t a n 3 8, 1 t r.
u p p.
Strumpor, tricotunderkläder för Da- mer, Herrar och Barn, randig och en- färgad Serge, Cheviot till gosskläder, Flaneller, Velveteen, Barnskor, Cor- setter samt Engelska Keformlif, Tri- cotkostymer och Kavajer för mindre gossar.
Pears Soap m. m.
Utmärkta Teer.
OBS.
Endast Engelska varor af bästa qvalité.
[70] Kurs i klädsömnad gifves af undertecknad för ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- färdiga egna klädningar.
Bernadina Nicodemi, Barnhusgatan 4, 1 tr. upp öfver g.
Fysiologiska för damer, F ö r s ä l j n i n g s - M a g a s i n, f ö r T J t s t y r s l a - r.
skodon herrar och b a r n tillverkas hos undertecknad.
fj^~ Använd alltid sådana åt edra barn, så få de ej liktornar och kylknölar på gamla dagar!
Om profsko insändes, behöfver ej mått tagas.
Högaktningsfullt [78] C. NILSSON, Drottninggatan 100.
Ny K o k b o k!
Pä Fa.hlcra.ntz &amp; C:os förlag har] nyligen utkommit i hvarje välordnad bokhandel, ä 1.50: K O K B O K!
med afseende fästadt på billig matlagning af C. Bathcke, Köksmästare.
Denna billiga kokbok af en af värt lands förnämsta praktiserande \ kockar innehåller beskrifning på mer än ett tusen anrättningar.
D * ~Pris: Billig!
[48 inb.
1.50. "
H g Praktisk!
ri34i 99 F a b r i k s N [124] En äldre, pålitlig barnsköterska ön- skas 24 instundande maj.
Svar till » L.
», Iduns byrå.
I [129] Special-affär U S t o c k h o l m, m
Annonser mottagas genom 8.
Gumtellus annonsbyrå locn / los redaktionen till 2 6 öre pr 4-spaltlg petltrad (= 10 stafvelser).
Iidn.
kottar ondast en kr.
för qvartalet, befordringsafg.
Inberäknad.
Anordnar hvarje qvartal pristäflingar för sina prenumeranter.
S 61 Drottninggatan 3 tr. upp 61 U C H A 17 Guld- och Silfvermedaljer nya, tidsenliga Fotografering utföres enligt omsorgsfullt nutidens &amp; Drottninggatan • SucharcTs Chocolat.
Cacao Soluble, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på \, | och | kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af SucharcTs Cacaopulver får man 100 koppar på | kilo.
[21] c: o Fabriksmärke.
4-0.
SucharcTs Cacaopulver, fordringar.
Med s t ö r s t a högaktning ^ m w m m i m D Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga Suchard ' s Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
Suchard ' s Praliner, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines och andra dessertchocolader rekom- menderas.
få h ä r m e d r e k o m m e n - d e r a sin R 40 S Utställning af R U e g C e H n Lundbergs e A r R a t D e riksbekanta.
u m, Hårmedel, för den finare damtoaletten, flottar e j!
klibbar ej!
skyddar mot mjäll och hårets affallande, finnes i Stockholm uti Fanny Gelins renommerade Parfym- butik, Maljitorgsgatan 5, vis ä vis hotell Kung Karl, i Göteborg hos Fru Olivia Pihlström, Haglunds Hotell, i Malmö hos Herr Wöhleke samt i öfriga Sveriges städer hos Bok- och Pappershandlare.
(G.
1350G) [127] af J.
E.
E r i k s o n s M e k.
Verkst.-Aktie-B olags tillverkning, Stockholm.
i A dessa stickmaskiner kan tillverkas: gardiner, strama / jer, filtar, pläder, täcken, öfverkast, dukar, mattor, möbeltyg, dam- och herrvästar, kalsonger, kjolar, tröjor, strumpor, damasker, vantar, mössor, öfverkläder, kappor, goss- och flickk / äder, schalar, teaterkappor samt hundratals andra artiklar, som man af ylle eller bomull behöfver i hemmet.
S t.
G r å m u n k e g r a n d 1.
Filial: S t a l l g a t a n 1.
Maskinerna tillverkas af bästa svenska materiel, äro enkla, lättskötta och Säljer billigast i Stockholm l:ma maltdrycker, mineral- eleganta samt taga, med bord, ej större plats än en vanlig familjesymaskin.
Köpare af stickmaskiner erhålla gratis den undervisning, som erfordras vatten och läskedrycker m. m., deraf särskildt reko nmenderas: för de olika arbetenas förfärdigande.
P o r t e r ä 15 öre, T a f f e l b i e r ä 10 öre, s. k.
M a l t e x t r a k t ö l ä Af förbättringarna vilja vi särskildt nämna systemet för plaggens 8 öre, H u s h å l l s - P i l s n e r b i e r ä 7 öre, l: m a ' bajerskt Ö l ä 6 fasonering, hvarigenom all räkning vid stickningen borttages.
öre, I s k ä l l a r d r i c k a ä 5 öre, V i c h y, E i l i n e r och S o d a v a t t e n Ett rikhaltigt lager af sådana artiklar, som tillverkats på dessa stick- ä 5 öre o. s. v. O b s.
!
Utmärkta varor.
maskiner, är ständigt till påseende i utställningslokalen.
[13g] Minsta antal, 25 flaskor, hemsändes fritt efter " order pr post eller Agent för Stockholm och omnejd: handl.
P. Persson, Drottninggatan 40.
JLLtelefon.
— Till landsorten mot efterkraf.
[81] 4RF TILL SALU I ALLA T Oscar Jansson.
\ P r i s 25 öre.
OUMBÄRLIG FÖR Ramlösa Plantskola.
Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slag plantskoleartiklar är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888.
[522] N.
Alla P.
Jensen.
fördelar [102] HVARJE Q \ \ &amp; \ HUSMODER B illiga l e k t i o n e r lemnas af un- dertecknad i franska, tyska och engelska språkens så väl talande som skrifvande samt åt nybörjare äfven i latin.
Referenser i Wallinska skolan.
[116] framför Jetta.
Westerlind, Floragatan 10, 3 tr.
Träffas kl. — 6 e. m. andra H V A R J E hjelpreda för torghandeln, och handelsboden utgifven af L u n d b e r g BOKLÅDOR.
Husmödrarnes Metertabell.
Lättfattligaste F r a n s H U S M O D E bör ovilkorligen skaffa sig ett i denna vecka utkommet särskildt ungdomsnummer S k a n d i n a v i s k M o d e t i d n i n g.
Detta nummer, omfattande ej mindre än 20 stora sidor med inemot 100 illustrationer och ett fint koloreradt omslag, framställer i bild och text allt, som hörer till barnens och barnkammarens utstyrsel.
Expedieras till en hvar, som insänder 50 Öre i frimärken.
Äf S k a n d i n a v i s k M o d e t i d n i n g s brudutstyrselxiuxxinier, utgifvet i januari saml i bild och text meddelande allt, som hörer till en ung frus utstyrsel, finnas ännu ett par hundra exemplar att tillgå, likaledes mot ett pris af 50 öre.
Priset å Skand.
Modet, är eljes 8 kr.
pr år, 2 kr.
50 öre pr qvartal.
sorter!
Allmänt erkändt bästa Snörlif R Strumpor " L a Gracieuse ", såväl i höga som låga former, finnes endast att erhålla hos H e n r i k.
X_i£x&gt;3£vtt.
Kongl.
Hofieverantör, 27 D r o t t n i n g g a t a n 27 för damer, för herrar, för barn.
Goda qvalitéer.
Låga, b e s t ä m d a priser.
Friskurant sändes på begäran.
K.
M.
L U N D B E R G S Bosättningsmagasin Stockholm.
N:r Obs.
Tillsändes, om lifvidden uppgifves i centimeter eller decimaltum.
pjj 100 7 Storkyrkobrinken STOCKHOLM.
N; r 7 rse] STOCKHOLM, GEKNAKDTS BOKTrtYCKERI-AKTlEBOLAG
