# ID: svediakorp-per691
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,186
# sentences: 865
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 15 mars 1889.
N:r 11.
Tidningen kostar B yra: Klarabergs gatan.
54, en endast 1 krona för qvartale t. tr.
Redaktör och FRITHIOF utgifvare: HELLBERG.
Annons pris: postarvodet inberäknadt.
Träffas å byrån kl. 10 — 11 och 4 — 5.
25 öre pr petitrad (— 10 stafvelser).
Ingen lösnummerförsäljning.
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
» På ängens blomma hvilar hvar blick förnöjd, och dock är hon ej gjord blott till ögonfröjd: Iduns postupplaga utgör denna dag 10,500 abonnenter.
Glömmen ej, ärade läsarinnor, som prenumererat på Idun endast för ett qvartal, att i tid för- nya prenumerationen, på det att intet af- brott i tidningens sändande till eder måtte behöfva ega rum!
Bäst är att på en gång prenumerera till årets slut.
Priset från den 1 april till den 31 december är endast 3 Jcronor.
I n:r 14, som är andra qvartalets nummer, begynner Prenumeration sker: I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads postens hufvudkontor, i boklådorna samt å tidningskontoren.
du skönaste bland qvinnor, nog är du egnad också till något bättre än ögonfägnad! » Lifsbilder, mot 4,750 exemplar vid slutet af sisti.
år.
Då härtill lägges antalet abonnenter å Stockholms Stadspost, i boklådorna och tidningskontoren — inemot 4,500 — visar sig, att Idun för närvarande har ej min- dre än omkring fasta Utgfifningrstid: hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag på fredagen, ut- gifves tidningen näst föreg.
eller nästfölj.
söckendag.
Kring sin egen axel.
exemplar 6,130 första andra delen af följetongen Ett storstadsbarn, som under det förflutna årets sista qvartal väckt så stort intresse.
För dem, som ej hafva första delen af nämda följetong, finnes den samma att tillgå hos redaktio- nen mot insändande af en (1) krona i fri- märken eller ännu hellre i postanvisning.
För 1 kr.
50 öre kan 1888 års årgång från och med n:r 11 (i hvilket nummer den längre följetongen begynner) till och med n:r 52 erhållas.
Lösa permar der till å 1 krona.
Redaktionen.
2:dra årg.
tecknade för Idun af Ave.
II.
» Vår son ».
A p&amp;l Persson hette fadern och hade från •ÅU vallpojke tjent sig upp till ladufogde 0 / ' vid samma gods, der hans föräldrar lefvat och dött som torparfolk.
Pål var af en dugtig arbetarslägt, men hyste sjelf liflig beundran för fina qvinnor med hvita, mjuka händer och prydliga drägter.
Som vallpojke såg han sig ofta i sina vakna drömmar som folksagans yngste son, åkande efter fyra hästar bredvid » nådig frö- ken », som han räddat ur jättevåld, och vid trettio års ålder gifte han sig med grefvin- nans romanläsande kammarjungfru.
Enda barnet i detta äktenskap erhöll dopnamnet Ernst efter någon romanhjelte, som synnerli- gen slagit an på gossens mor; men på hela godset blef pojken i tysthet kallad vår son, emedan föräldrarna alltid benämde honom så.
När han vuxit ut ur barnahull och kolt, blef han moderns afbild, liksom han var hennes afgud.
Hans händer voro välfor- made som hennes, med fina fingrar och vackra ovala naglar; han hade hennes långlagda, nästan förnäma ansigte med tunna läppar och något skarpt tillspetsadt i hakans form samt i den lätt böjda näsan.
Modern hade mörkgrå, lifliga ögon; sonens voro stora och mörkblå; men hans ljusa hår lockade sig kring en hög, smal panna, på samma sätt som hennes.
Pål Persson hyste en vördnadsfull beun- dran för sin vackre gosse och skulle till intet pris velat sätta honom till att uträtta några gröfre - sysslor, äfven om modern önskat det, något som dock aldrig fallit henne i hågen.
Den inrättning, som kallas folkskola, fans ännu icke till, så ingenting borde ha hindrat föräldrarna från att gifva gossen en prak- tisk, naturenlig uppfostran, så att man kun- nat bli klok på, i hvilken riktning hans an- lag lågo.
I den tiden var det en vanlig sak, att antingen mödrarna sjelfva eller ock någon annan till hushållet hörande person under lediga stunder lärde banen läsa, forma bokstäfver med bläck och penna samt en smula praktisk räkning, och här kom modern att blifva undervisare.
Ernst lärde sig ovanligt tidigt att läsa rent och förstå det han läste; troligen bidrog moderns val af öfningsböcker mycket härtill, ty hon bjöd gossen idel äfventyrliga sagor af det slag, som då förekom i flygskrifter.
Äfven visor, » tryckta i år », lärde gossen utantill, omvexlande med Lindbloms katekes.
Grefvinnan på godset blef uppmärksam på gossen och lät honom några år njuta un- dervisning af husläraren, samtidigt med ett par af husets söner, och allt mer och mer utvecklade sig gossens föreställning, att han var kallad till att blifva något utomordentligt.
Grefven talade dock med hans far och sade honom oförbehållsamt, att det var myc- ken fantasi, men ringa tankeskärpa och djup hos den nu omkring femtonårige gossen.
Men ladufogden smålog slugt vid grefvens medde- lande och hans förslag att låta Ernst välja något praktiskt yrke.
Fadern visste nog han, hvad der bodde i sonen, och så drog Pål fram ett tidningsblad ur sin rockficka och visade grefven, att Ernst var ett snille, som kunde skrifva vers och få dem tryckta gratis.
» Vill Pål då bekosta sin sons vidare stu- dier vid universitetet? » frågade grefven något öfverraskad.
Idun utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— » Ernst säger, att han allt reder sig med den lärdom han fått hos herr grefven; men eljes kan han, när han nu blir konfirmerad, läsa in allt hvad han vill hemma; geni har han. » Det blef dervid.
Ernst stannade hemma » för att läsa sig till riktig skald », sade mo- dern.
Och ynglingen läste — rent af fylde sig med kunskaper i åtskilliga ämnen, men der- jemte läste han massor af öfverspända ro- maner samt ryktbare mäns biografier.
Då och då offentliggjorde han eu bit poesi i nå- gon tidning, och då han diktat sin första lilla prosabit, skref en välmenande tidningsredak- tör ett slags biografi öfver berättelsens unge författare samt uttalade sin förhoppning, att den lofvande diktaren måtte blifva förflyttad till en krets, der hans snille och anlag kunde få näring och full utveckling.
Nu uppstod det strid i hemmet.
Ladu- fogden, som var en praktisk man, trodde det vara tid att sända Ernst till Stockholm, » så att han kunde komma att praktisera i större tidningar »; han menade, att detta måste vara en bra väg för att » lära sig skrifva stora böcker, som ge pengar ».
Men Ernst afskydde allt regelbundet arbete och älskade det be- qväma lif, han förde i sitt hem.
Så full af öfverspända griller han än var, kände han af instinkt, att han på en större plats skulle få kämpa hårdt för att vinna den minsta smula rykte; här hade han redan ett namn, som var på allas läppar.
Modern fruktade för att släppa Ernst ur boet.
I hennes romaneska hjerna hade upp- stått den tanken, att emellan grefvens fjorton- åriga dotter och Ernst fans ett spirande kär- leksförhållande, som borde få utveckla sig så, att skalden, som, enligt hennes tanke, stod öfver hvarje rangförhållande, kunde hem- föra grefvedottern som brud.
Före detta kammarjungfrun hade sett, att Ernst diktade en mängd qväden till » skön Kerstin »; frö- ken hette Ulrika Kristina, och nu drefs der i djupaste hemlighet en Kerstinskult hos ladu- fogdens, der madam Persson hade inredt en studerkammare åt » vår son », som under inga vilkor fick störas i sitt evinnerliga drömlif öfver böckerna.
Ladufogden visste ingenting om Kerstins- kulten, men han slog sig till ro med visshe- ten, att Ernst läste flitigt, och då de allra flesta böckerna lånades ur det stora grefliga biblioteket, kostade Ernst honom så föga, tyckte Pål.
Så länge grefvens voro bosatta på detta gods, märktes föga af Ernsts egendomligheter, men knapt var herskapet affiyttadt för att taga bostad på det egentliga fideikommisset, förr än den unge diktaren slog hela bygden med häpnad.
Nattrockar voro på den tiden ingen vanlig drägt för ynglingar, och i hvarje fall hade ingen menniska sett sådana plagg bäras vid vandringar i det fria; men nu syntes » vår son » stundom midt på dagen, stundom i ljusa månskensqvällar iklädd en blårosig kattuns- nattrock samt med en öppen bok i handen vandra genom byn, eller ock glidande fram och åter i en och samma skogsdunge nära vägen.
Man undrade, hvad han kunde finna på der, och det visade sig, att hvarje björk- stam bar ett sammanflätadt E.
K., inskuret i barken.
Detta väckte gissningar.
I hela byn visste man dock snart, hvad det betydde, men modern gick ännu i fröken- fantasier, då godsets förvaltare underrättade henne om, att Ernst höll sig med en sångmö I f-N I I k l I U U IN Tidningen nnehåller nästan uteslutande originalbidrag.
— Uppgif å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er- af temligen jordisk art; det var nämligen den vackra mjölnardottern, Kerstin Björk, till hvilken han egnat alla sina otryckta sånger.
Det gör mig ondt att säga det: nu höll Ernst på att få stryk af sin varmblodiga mor, men ladufogden, som började tycka, att sonens stora böcker läto allt för länge vänta på sig, hade ingenting emot att se sin son gift med en flicka, som kunde bringa honom en qvarn i hemgift.
Var det den djupa sinnesskakningen vid de uppträden, hvilka följde, då han afböjde giftermålet, som slog eld och frambringade en liten snillegnista, eller egde han verkligen skaldegåfvor?
Hvem kan säga det om dessa förolyckade - andar, hvilka ideligen kretsa rundt kring sig sjelfva?
Ernst skref en dramatisk produkt, som blef antagen till spelning af ett ansedt lands- ortssällskap.
I en fantastisk vårkostym och spetsiga, urringade skor samt rosenfärgade strumpor, så olik andra menniskor som möj- ligt med sitt ljusa, långa, lätt vågiga johan- neshår benadt midt i pannan, reste författa- ren sex, sju mil på » rapphöna » för att i en af våra residensstäder se sitt opus uppföras.
Ladufogden, som var missnöjd med att sonen ej skulle ha någon betalning för sitt arbete, ville ej ge honom så pass reskassa, att han kunde taga in på ett hotell, utan tillsade honom att gå till en åkare, med hvil- ken Pål var bekant, och få herberge.
M o - dern kunde blott hjelpa Ernst ur denna för- lägenhet genom att gifva honom ett par kro- nor extra till ett rum på stadshotellet öfver den första natten samt dessutom förse honom med en god matsäck.
Ernst sökte under hela den uppskakande färden i sitt biografiska kunskapsförråd för att finna någon berömd man, något stort snille, som varit i ungefär samma belägenhet, innan han, som en strålande stjerna, plötsligt bländade verlden, och Ernst fann så många jemförelsepunkter, att han blott behöfde välja, hvilken han ville efterbilda i fråga om egen- heter, lämpliga att antecknas vid hans namn i kommande tiders literaturhistoria.
Då Ernst en solig eftermiddag uppnådde målet för sin resa, lät han skjutsbonden bära sin nattsäck, i hvilken maten äfven var ned- packad, upp till stadshotellet och följde sjelf efter, trippande så märkvärdigt i sina frun- timmerslika skor, att han slog alla mötande personer med häpnad öfver en sådan före- teelse.
Han fick ett rum, skref sjelf små- leende sitt namn på den svarta taflan i vesti- bulen, gick så och lade en del af sitt mat- förråd in i en tidning samt trippade små- sjungaude utför trappan, nedlåtet nickande åt betjeningen.
» Författaren till den nya pjesen » hörde han hviskas bakom sig och kände, att han nu kunde våga skapa en literaturhistorisk anek- dot, den första kända, till sitt berömda namn.
Det hade varit hans mening att i en utan- för staden föga besökt park hålla sin måltid; nu slog han sig i stället ned i en trädgård, hvarest ett par forbönder sutto vid sina mat- skrin.
Det var på en gång något så teatra- liskt och hemlighetsfullt i den unge mannens sätt och min, att bönderna brådskande med- delade hvar andra, att det nog var en rymd dåre.
Ernst hörde anmärkningen och svarade med att bjuda dem dela hans måltid, och denna bjudning skedde på ett sätt, som lät landtmännen ana, att de för sig hade en af dessa » förnäma stoliar », hvilka ibland få lust att studera folklifvet.
Personer från staden gingo förbi och sågo nyfiket på främlingen; nu var Ernst öfver- tygad om, att han icke längre gick här i verlden som en okänd man.
Huset var nära utsåldt, det nya stycket hade väckt nyfikenhet; det mottogs också med bifall, och författaren blef inropad.
Ett sorl af förvåning brusade genom salen, då denna figur med johannesansigtet och den fantastiska drägten framträdde.
» Mamma, se han har röda strumpor! » ro- pade en liten gosse uppe från tredje raden.
Och Ernst såg dit upp med sina stora lätje- fulla ögon, smålog och kysste på fingret åt den lille, och så bröt en bifallsstorm lös, som i Ernsts öron var en hyllning åt snillet och det karaktäristiska i hans personliga upp- trädande.
Gossens utrop om de ljusröda strumporna skulle blifva den andra anekdoten, som knöts till den genialiske diktarens namn.
Teaterdirektören » skänkte » i ett anfall af ädelmod författaren femtio kronor, så snart ridån fallit emellan denne och publiken.
Ernst visste, att det var oförsynt litet; men hade dock ej en smula begrepp om, hvad anstän- digheten der vid lag fordrade af direktören, ty Ernst räknade i sina storhetsdrömmar tu- sentals francs, så som han lärt af franska teaterskildringar.
Skrattande stoppade han sedlarne lösa i fickan och bjöd direktören samt de fem medspelande på » sexa » samma afton, då det gick så pass högt till på stads- hotellet, att Ernst följande morgon fann för godt denna dag lefva på sin matsäck.
Pjesen spelades äfven nästa afton, och der- efter följde en kollation till ära för Ernst, föranstaltad af stadens konstälskande herrar.
Festen egde rum å ett utvärdshus med till- hörande parkanläggning, hvilken var omgär- dad med ett högt plank.
En konsert samt ett fyrverkeri hade denna afton i parken för- samlat en massa folk, som roade sig utan att hafva en aning om, att der fans en sådan stjerna som Ernst i dess omedelbara närhet.
Men de skulle få veta det.
Kort före stängningstiden uppstod buller och oväsen i parken; polisen hade gripit en person, som sökt klättra öfver planket för att komma ut.
Han lät föra sig igenom den packade folkmassan; festgifvarne sprungo ut och kände igen föremålet för deras hyllning.
— Tablå!
Den fjerde anekdoten om en stor man var färdig.
Jag tror ej, att någon författares fantasi kunnat dikta sådana scener; men hvad allt en person, som svänger rundt omkring sig sjelf, kan hitta på för att blifva bemärkt, det skall man ha sett för att ej förvånas ens öfver de största vanvettigheter.
Vid hemkomsten från detta triumftåg fick Ernst förebråelser af fadern, för det han gifvit ut » så oskäligt många pengar på en enda måltid »; men modern fann det helt naturligt, att Ernst skulle uppföra sig som — ett snille.
Nu måste han naturligtvis resa, antingen till Paris eller Stockholm.
Ladufogden ville dock ej bestå mera penningar, än som var nödvändigt att förflytta » vår son » till landets egen hufvudstad.
Och der — men hvarför fortsätta skildringen af ett lif, hvars enda mål var det egna jaget!
» Vår son » slutade sitt förfelade lif på det numera icke ovanliga sätt att genom ett sjelfmord ådraga sig samtidens uppmärk- samhet.
Han hade då uttömt sina föräldrars till- gångar, men de erhöllo i stället ett afskeds- bref från honom, och det brefvet blef offent- liggjordt i flere tidningar.
hålles ett nummer I veckan under hela qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- nenter, som samlas, och för hvilka afglften Insändes till Redaktionen af Det nya i huset.
jtEj|f tomten.
An i går vid morgonoäkten fans här blott den gamla slägten; förr ' n man tände aftonljuset, kom dock ännu en i huset.
tomten.
Såg du det?
Förste tomten.
Hans små händer!
Förste Intet tåckare kan Andre tomten.
Underbara!
vara!
tomten.
Ljusan dag, då natten föll, noga vakt om allt jag höll: klar och lugn var spiselns flamma, stjernans milda blick del samma.
Förste Nå, hvad strängt för tomten.
Lugnet vakta, larm och buller akta!
Förste t tomten.
göra?
Andre tomten.
• Regn, fall lätt på rutans släfva!
Vind, kan gerna fjerran blifva!
Kissemiss, så artig var och i natt ditt oljud spar!
Lilla råtta, tyst och blyg, genom bod och trappa smyg!
Andre tomten.
Er jag säger, port och dörr, knarren ej så gällt som förr!
Förste tomten- Säg, hvar råkas vi härnäst?
Andre tomten.
Hår.
Förste Tst — tomten.
steg!
Andre tomten.
Försvinna Annie öllfit de många uppsatser, som i detta ämne influtit, och som visserligen bevisa, bäst!
Berg.
Idun bör ej saknas i något hem; den vill för alla vara en god tomte, en tillförlitlig råd- gifvare.
att intresset för det samma är lifligt, kunna vi dock naturligen icke införa alla för att ej trötta med ideliga upprepningar.
Då emellertid » fru Annas« uppsats synts oss väl genom- tänkt och framgången ur en rik erfarenhet, ha vi ej velat neka den plats och dermed våra läsarinnor tillfälle att taga del af den samma.
* tomten.
Ja, lått på tå smög jag mig ur kammarns vrå, öfver hvita bädden böjd såg den lille slumra nöjd.
Andre Idun, erhålles ett gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken aconne mentet räcker.
Aro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera frågan ».
(Efter Johannes Tröjan.)
Andre i i Kt KJ IN Ännu en gång » skafferinyckel- S a m t a l p å vindsloftet.
Förste i i-n I L- / * Ehuru jag kommer ett par nummer for sent, kan jag ej underlåta att bedja Idun införa mitt och mångas med mig hjertliga tack till fru H.
Kamke, för hvad hon yttrat om » sparsamhet uti det lilla ».
Hvad jag nu kommer att säga förestafvas allt af egen erfarenhet.
Första halfåret af mitt giftermål hyste äfven jag den åsigten, att man aldrig skulle läsa in något för tjenarne.
Jag lät allting stå för olästa dörrar, sylter, specerier, frukter, linneskåp, med ett ord allt.
Men oaktadt jag sjelf öfvervakade mitt hushåll och var ständigt med vid mottagningen, märkte jag snart, att allt hade en förvånansvärd åtgång.
Jag rådgjorde med äldre, mera erfarna husmödrar, och de rådde mig till att läsa undan, hvad de uti sin under många år samlade erfarenhet funno borde vara un- danläst.
Jag sade då till min tjenarinna, att jag såg, det hon ej egde förmågan att med sparsamhet och omtanke hushålla, och att det var bäst jag hade förråden under mitt eget ansvar; gick då för mycket åt så var felet mitt.
Under de två år hon var hos mig voro vi å ömse sidor belåtna med denna min sparsamhetsåtgärd.
De andra tjenstflickorna jag haft har jag pröfvat för att se, om jag skulle kunna lita på dem; men sorgligt nog har resultatet aldrig utfallit till min belåtenhet.
Så t. ex. — till en af dem framlemnade jag 8 ® bordsmör, som jag beräknat räcka ea månad för 4 personer.
Jag sade henne, att hon skulle hus- hålla, med det så, att det räckte så länge jag beräk- nat.
Det räckte under hennes lmshållnig en och en half vecka.
Likaså med kaffe, socker, mjölk m. m.
Denna flicka hade på egen hand förestått hushållet uti den familj, der hon förut tjenat, och der hus- hållet bestod af fyra personer såsom hos oss.
Som jag under sju års tid fört noga uppgift på inkomster och utgifter uti vårt lilla hushåll, så vet jag precis, hvad som åtgår, och att man kan lefva godt, med tillräcklig och väl lagad mat af prima varor, på den hushållskassa min man gifvit mig.
Under min ledning går det utmärkt, men en tjenst- flicka kan omöjligt hushålla med den summan.
Ett exempel på deras okunnighet.
En dag hade vi grytstek.
När flickan burit in maten på bordet, gick jag ut i köket for att säga till om något.
Fick då se stekgrytan stå under vattenledningen, full med vatten.
» Hvar gjorde Marie af den sås, som var qvar i grytan, » frågade jag.
Den sköljde jag bort förstås, blef svaret.
Jag gjorde henne uppmärksam på, att den sås, som blir qvar uti grytan, kan man späda ut och gömma till en annan dag, när man värmer upp öfverblifven stek.
Det hade hon aldrig hört talas om — men huru hade hon också det kunnat, när på de förra ställena frun ej befattat sig med hushållet, utan Marie sjelf fått styra med allting efter eget godtycke.
Dessa exempel, jag nu anfört, bevisa ej någon oär- lighet hos tjenarinnorna, men deremot en stor lik- giltighet och försumlighet hos dem om husbondfolkets tillhörigheter.
En tjenarinna hade jag, som var mig kär och till- gifven som en syster.
Hon var af s. k. bättre familj, fastän hon var fattig och genom föräldrarnes frånfälle hennes uppfostran blifvit försummad, så att hon ej kunde antaga annan plats än som tjenstflicka.
Hon var glad och vänlig, utan att vara närgången, ärlig och pålitlig; under hennes tid hade jag, då som nu, lås för mina tillhörigheter, men hon yttrade aldrig missnöje deröfver, utan tog det som en gifven sak uti ett ordentligt hus.
Hon fick oftast nycklarne att sjelf taga fram, hvad som behöfdes, och med lugn och förtroende lemnade jag henne nycklarne, om jag reste bort en dag eller par.
Till min både saknad och glädje erhöll hon sedan en husmamsells- plats, hvilken hon skötte till sin matmoders synner- liga belåtenhet.
Ett exempel, jag hörde af en fru, från landet ber jag äfven att få anföra.
Hon hade en tjenarinna, som hon hade alla skäl i verlden att lita på.
H o n var på stället i två år, då frun gjordes upp- märksam på, att den » trogna tjenarinnan », för hvil- ken ingenting var inläst, tog hvetemjöl, kryddor och smör från husbondfolket, lät baka åt sig, tog så kaffe, socker, punsch och viner och höll kalas ute i det gröna för sina bekanta.
Samma fru hade en kokerska, som hotade barnen med ris, om de be- rättade, ait hon bakade pepparkakor, då herrskapet var borta.
En liten nioårig flicka var dock så oför- skräckt, att hon ej teg af fruktan för den orättvisa agan.
Ja, otaliga exempel kunde jag anföra och deri- genom bevisa, att en ordentlig matmoder bör och skall hafva husets förråd inlästa och sjelf lemna fram, hvad som behöfves för dagen, samt se till, att det.
ordentligt användes och tillgodogöres till hus- hållets nytta.
Ty » genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid makt hållet; och genom klok hushållning varda kamrarne fulla med allehanda kosteliga och sköna rikedomar ».
En mycket vis och klok statsekonom sade till mig på tal om detta: » lås och nycklar äro ej till för tjufvar utan för ärligt folk och för ordentlighetens skull; ty en ärlig person tänker aldrig på, att något är inläst, och känner sig ej sårad deraf, och för tjufven är intet lås starkt nog ».
Dessutom händer det den allra bästa och ordent- ligaste matmoder, att hon kan glömma, att hon gifvit bort eller förstört det eller det, och då är det godt för både matmodern och tjenaren veta, att matmodern ensam har att ansvara för det bortkomna.
Och för öfrigt, om det endast är för oärliga menniskor, som det läses, då hade väl hela den stora tjensteperso- nalen på forntidens borggårdar bestått af idel dåligt folk, efter som borgfrun sjelf delade ut allting cch gick med den stora, tunga nyckelknippan vid sin sida.
Detta mode finnes ännu t. ex. i Tyskland, der hvarje hustru är en dylik borgfru, det må nu vara uti ett stort eller litet hem, fastän det i vårt lilla fattiga Sverige har blifvit ett mode att nästan anse som ett fel hos husfrun, om hon ser till sitt hus och tager vara på dess förråd.
Här är dygden hos husfrun att öfverlåta husets skötande åt legda händer.
Det skulle vara mycket intressant att af en hof- mästare eller hushållerska, som hafva ett stort hus- hålls ansvar på sig, få höra deras omdöme om fru Kamkes yttrande att hafva förråden inlästa.
Likaså stort ansvar sådana tjenare hafva inför sitt husbondefolk, likaså stort ansvar har en hustru inför sin man, det är hans inkomster hon förvaltar och såsom jag en gång förr yttrat, det är af aktning för mannens arbete, som hustrun med omsorg och sparsamhet skall sköta sitt hus.
Fru Kamke yttrar ju dessutom förståndigt nog, att när tjenarne få allt, hvad de behöfva, så är öfver- flödigt att gifva dem tillfälle slösa med mat, såsom t. ex. jag hört många fruar klaga öfver, att öfver- blifven mat från smörgåsbordet, stekt fläsk, potatis m. m. dylikt kan få slå i skåpet orördt, tills det är skämdt och förstördt; men stek, sylter, salader och dylikt, som smakar tjenarne, det går åt fortare, än det bör.
Derför kan jag ej annat än gilla fru Kamkes råd att dela af åt tjenarne och sedan läsa undan uti skafferiet det man önskar behålla till en annan middag.
Detta kan hvarken kallas » girighet eller afskyvärd grymhet », ty icke ens på de stora restau- ranterna, der sådant öfverflöd på mat finnes, få tjenarne välja sjelfva och taga af den mat, som bäst smakar dem, utan der lagas särskild mat åt betjen- ningen; så äfven på de större godsen och hos » rikt folk ».
Och ändå äro dessa tjenare glada och belåtna och se ej uthungrade ut, hvilket jag för resten aldrig upptäckt, att en tjensteflicka gör, ehuru hon vid minsta fnurra på tråden mellan matmodern och henne slår fram, att hon får svälta.
Ingenting skulle vara en husfru mera kärt och glädjande än att få anse tjenarinnan såsom sin vän, sin tillgifna trogna bjelpreda.
Huru lugnt, huru behagligt skulle det ej kännas för både fru och tjenarinna, ja, för hela familjen.
Men huru åstad- komma detta?
Jag, och flere äldre, erfarna mat- mödrar med mig hafva gjort allt för att nå detta mål.
Bjudit till med vänlighet, goda råd att använda lönen förståndigt, fristundar till läsning, nöjen och sömnad för egen del, befrielse från öfveransträngning och nattvak, visadt intresse för tjenstflickans bekym- mer och hjertesorger, men intet af allt detta har hjelpt.
Ett sätt har jag icke försökt, och det är, att genom presenter muta tjenstflickan att göra sina göromål ordentligt och blifva mig tillgifven.
T y dels har jag ej råd att använda detta medel och dels föraktar jag att köpa tillgifvenhet, der sådan ej god- villigt gifves.
Presenter och drickspenningar äro till att förstöra en god tjenare med, vill jag påstå.
Ett bra sätt!
att lära tjenarinnan hushålla, är att gifva henne sin beskärda del af kaffe, socker, smör
on ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden f ö r qvinlig verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör — och om det ej bakas i hemmet — pengar till frnkostbröd samt fotogenpengar till kökslampan, allt pr månad, sedan man likväl först sjelf hushållat med samma förråd och sett, att det räckt fullkomligt till.
Visar hon då, att hon förståndigt hushållar med detta, så är det ju en kärkommen anledning till glädje och förtroende hos matmodern.
Hvad jag här ofvan anfört är ej för att på minsta vis motsäga A l b e r t.
.
.
uti hennes anföranden om ett hems skötande, utan endast för att gifva fru Kamke étt erkännande, att jag och många flere med mig finna, att hon har rätt uti sin uppsats öfver spar- samhet uti det lilla.
Fru Anna.
Ilidningen » V å r t L a n d » har med an- ledning af de ord, med hvilka vi i n:r 8 af Idun för innevarande år beledsa- gade baronessan Mary Vetseras porträtt, beskylt oss för drifvande af » osedlighets- propaganda ».
Man skall vara bra angelä- gen om att uppleta fel hos andra, då man i de medlidsamhetens ord, som vi fogade till bilden af nyssnämda olyckliga unga qvinna, kan spåra ett försök från vår sida att drifva osedlighetspropaganda.
Man skall vara bra orättvis och g r y m för att så, som » Vårt Land » gjort, kunna fördöma en olyck- lig och beklagansvärd qvinna, hvars största ursäkt — hvem var väl ursprungliga skul- den till hennes olycka?
— ligger i hennes stora ungdom.
O c h man skall vara bra egenrättfärdig, då man med stora ord och låter kan uppträda och klandra en sak, till hvilken man sjelf kort förut gjort sig skyl- dig.
V i hänvisa blott till första artikeln å utrikesafdelningen i » V å r t Lands » dag- liga upplaga för den 11 sistlidne februari (samma uppsats återfinnes i V.
L:s vecko- upplaga för den 15 febr.).
» Vårt Land » beskärmar sig öfver vår beskrifning på Mary Vetseras dödsläger.
H v a d är då skilnaden mellan vår beskrifning och » V å r t L a n d s »?
Jo, hufvudsakligen den, att V.
L.
— naturligtvis för att så mycket skar- pare framhålla den tragiska situationen — med särskild, kursiv stil utmärkt sin be- skrifning.
M e n — » när j a g dricker är det rätt », heter det.
» Vårt L a n d », som j u pro- klamerat sig vilja stå på kristlig grund, bör erinra sig berättelsen om grandet och bjelken.
Egentligen behöfva vi väl knappast för- svara oss m o t den gjorda beskyllningen.
V i vilja endast hänvisa till Iduns spal- ter under den tid, tidningen varit i verk- samhet, och våga med lugnt samvete vädja till våra säkerligen mer än femtio tusen läsarinnor, om de någonsin kunnat spåra ett försök till osedlighetspropaganda i den tidning, s o m ' de sedan länge till baka älskat att kalla » sin egen ».
Redaktionen.
Fritt arbete och fri konkurrens.
§ n:r 7 af Idun för i år har Inga Schen- felt under rubriken: » Våren nyttiga i hemmen! » gjort ett inlägg mot en uppsats af Lilly om » Ojemn konkurrens », införd i n:r 3 af samma tidning, och förordar varmt, att de unga flickor, som ej af behofvet drifvas att lemna hemmet, måtte stanna der och söka göra sig nyttiga för det samma.
Jag är öfver- tygad om, att Inga S., som tydligen hör till de strängt konservativa, har många menings- fränder, i synnerhet bland det manliga könet; i I i-x L / i • i \ J | \ | användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga anglfvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas men icke dess mindre kan jag för min del ej anse den stora konkurrensen annat än som ett glädjande tidens tecken, att ändtligen våra unga qvinnor vaknat till insigt af, att äfven de böra göra sin insats i lifvet och söka an- vända de gåfvor, de undfått, i stället för att gå helt passiva i hemmet och afvakta, om någon kommer för att taga dem och kanske allt för ofta antaga denne någon utan verk- ligt tycke, blott för att få en egen verksam- het.
Det låter nog så vackert det der att lefva för hemmet, men låtom oss föreställa oss ett väl- bergadt hem med tre unga, fullvuxna döttrar.
Kan man nu tänka sig, att dessa tre unga flickor skola kunna finna tillräcklig och till- fredsställande sysselsättning i ett af våra van- liga stadshem, i synnerhet om modern ännu befinner sig i sina bästa år i besittning af god helsa och verksamhetslust?
Antingen skall familjen ha en å två tjenarinnor mindre och de unga damerna förrätta alla en hus- jungfrus sysslor; men då konkurrera de ju med de fattiga tjenarinnorna; eller ock skola de sy allt husets linne jemte sina egna kläder; men då konkurrera de j u med de fattiga sömerskorna, och jag förstår nu ej hvarför detta skall vara bättre än att kon- kurrera med lärarinnor och kontorister.
En hvar familj, om än aldrig så förmögen, anser ju som alldeles naturligt, att sönerna skola söka bereda sig en aflönad anställning, och det faller väl ingen förnuftig menniska in att här vid lag komma med några klan- drande invändningar och yrkanden, att de borde afhålla sig från att konkurrera med sina mindre lyckligt lottade bröder.
Hvarför skall icke samma frihet unnas qvinnorna?
Litet hvar vet nog, att ett arbete, för hvilket man tager betalning, sporrar till mera ansträngning än ett frivilligt, som kan uppskjutas eller fullgöras efter behag.
För öfrigt, om man än aldrig så mycket svärmar för makans och moderns kall, så säger oss dock vår statistik klart och tydligt, att förhållandet mellan tillgång och efterfrågan är så ojemnt, att en öfvervägande stor andel qvinnor måste mer eller mindre ogerna afstå från konkurrensen på äktenskapsmarknaden; och nog faller detta sig bra mycket lättare för den qvinna, som vetat förskaffa sig sin sjelfständiga bergning, än för den, som går och åldras i hemmet, och som kanske, när detta upplöses eller råkar på obestånd, måste söka sin utkomst hos och göra sig beroende af andra, hvilket naturligtvis måste förefalla långt mera påkostande för henne, som ej vant sig dervid i ungdomen.
Dessutom, hur godt och bra ett hem än må vara, nog är det dock alltid nyttigt för utvecklingen af karaktären att komma ut bland andra menni- skor och lära sig känna olika lynnen, tänke- sätt och vanor, lära sig ge akt på sig sjelf och lämpa sig efter andras tycken: i hemmet fostras, tyvärr, allt för ofta, genom för mycket öfverseende från föräldrarnas sida, sjelfviskhet och sjelfsvåld.
Jag föreställer mig, att genom skilsmessan hemmet blott skulle bli dess kärare, och hemmets främsta uppgift är väl i alla fall att fostra så väl döttrarna som sönerna till nyttiga och sjelfständiga medlemmar, ej till att ständigt kretsa kring och bero af det samma.
.
Alltså må vi hellre glädjas åt, att våra unga qvinnor alltmera gripas af håg och lust att vara något annat än sina föräldrars mer eller mindre behagliga döttrar, och ej tro, att det endast är » modet », som drifver dem dertill.
I stället för att klandra och afråda dem böra vi uppmuntra till nyttig verksam- het och hoppas, att allt flere arbetsfält skola öppnas för dem, så att konkurrensen deri- genom må blifva mindre, om den än, af helt naturliga skäl, aldrig kan helt och hållet upphöra.
Rik eller fattig, bör väl hvar och en opåtaldt få egna sig åt det arbete, hvaraf han eller hon känner sig mest tilltalad.
Rik eller fattig, är den redlige arbetaren väl värd sin lön, och derför instämmer jag obetingadt med Lilly i hennes yrkande, att de bättre lottade arbeterskorna ej genom underbjudande måtte nedtrycka arbetslönen för sina fattigare medsystrar.
Hanna R.
Teater och musik.
Kungl.
operan gaf i lördags för första gången under innevarande säsong » Alphyddan » och » Re- gementets dotter ».
Fru Charlotte Strandberg, åt hvilken denna föreställning var anslagen som af- skedsrecett, var naturligtvis föremål för liflig och yälförtjent hyllning från den fullsatta salongen.
A måndagens abonnementsföreställning gafs sam- ma program.
I Max ' roll i » Alphyddan » har hr Nygren ett tacksamt tillfälle att låta höra sin präktiga röst, som redan vunnit betydligt i säker- het och afrundning.
Likaledes visar hr Nilsson i Daniels roll mycket goda anlag för det komiska tenorfacket.
Att fru Edling är förträfflig som Betli torde vara öfverflödigt att nämna.
I » Regemen- tets dotter » utförde fröken Klemining titelpartiet med god smak och urskiming; dock nådde hon ej fullt hvad fru Edling och fröken Vendia An- dersson (numera fru Sörensen) i denna roll pre- sterat.
Hr Strandberg som Tonio sjöng sitt parti som vanligt synnerligen väl, men visade ock goda ansatser till ett lifligt spel.
För öfrigt förtjena fru Strandberg som markisinnan och hr Seller- gren som Sulpiz att nämnas.
Tisdagens program upptog dels » Alphyddan », dels en konsertavdelning, i hvilken man hade nöjet stifta bekantskap med en ung polsk violinspeler- ska af ganska framstående rang.
Hennes namn är G. Wietrowets.
En vacker och fyllig ton, ett mjukt och själfullt föredrag äro utmärkande egen- skaper för hennes spel.
Stormande bifall följde på hennes utförande af Mendelssohns violinkonsert och andantet ur Spohrs sjette violinkonsert.
Vi hoppas få återhöra henne.
K.
Dramatiska teatern.
Det nya program, hvar- med denna teater redan i måndags åter var fär- dig, hör visserligen ej till de bästa, men torde — tack vare det omsorgsfulla utförande, som, liksom alltid å denna scen, kommer det till del — dock åtminstone som nyhet kunna påräkna intresse.
Emile Augiers här icke på flere år gifna versko- medi » Giftbägaren » verkar onekligen nu mera nå- got matt och föråldrad.
Hr Elmlund (Clinias) innehade sin gamla roll, åt hvilken han genom naturlig och osökt värdighet samt mönstergilt fram- sägande af versen gaf god relief.
Hrr Hillberg och Thegerström framstälde de två falska o c h snikna vännerna, som trakta efter Clinias förmö- genhet i arf; god karaktäristik utmärkte deras spel, som dock, i vårt tycke, väl kunde ha tålt att än ytterligare chargeras, då båda dessa figurer i dra- stisk teckning stå farsen skäligen nära.
Fru Rund- berg var en strålande skön slafvinna; mot hennes deklamation kunde dock åtskilligt invändas.
Grévilles proverb » Krigslist » var en sann- skyldig bagatell, af hvilken fruarna Dorsch-Bosin, Fahlinan och Hartinan gjorde, hvad göras kunde.
Stycket n:r 3 på programmet utgjordes af en fars i 1 akt af Dreyfus, benämd » Offret », hvars största förtjenst ligger derutinnan, att det bereder hr He- din tillfälle att bravera med en af sina godmodiga och oemotståndligt skrattretande gubbar.
Den välvilligt stämda premiérepubliken belö- nade samtliga styckena med lifliga applåder o c h inropningar.
Den 13 mars.
Sen till, ärade läsarinnor, att Idun ej saknas hos någon af edra bekanta!
iVI inuskrlpt, som ej antages tiII Införande, återsändes, sä vida porto bl- fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
i r~ " \ I I IV I I Vj IN Annonser mottagas endast mot kontant llqvid i förskott af 2 6 öre pr 4 - spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under 1 krona.
Han gjorde först några af de vanliga me- dicinska frågorna.
Annie svarade, men hon märkte genast, att han ej gaf akt på hennes Fru Buchholz i Orienten; af Julius Stinde.
(Fahl- svar, utan hade något annat i tankarne.
cranlz &amp; Comp.)
Julius Stindes arbeten ha på få Literatur.
år tillvuLnit sig den vidsträcktaste popularitet, ej blott inom Tyskland, utan vida utom dess gränser.
Fru Vilhelmina Buchholz har blifvit en synnerligen ryktbar och gerna sedd personlighet, tor hvilken alla dörrar stå på vid gafvel hvarje gång hon gläder med ett nytt besök.
Denna gång kommer hon för att förtälja sina märkliga öden och iaktagelser från en rei-a i Orienten, och hennes af gammalt uppskattade, gemytliga berättartalang har nu lika litet som for svikit.
Också förutspå vi, att inom kort mången förtrolig krets i svenska hem, samlad till att lyssna i den trefna aftonlampans sken, kommer att genljuda af den välgörande munterhet, som fru Vilhelminas historier alltid visat sig föra i släptåg.
Prenumerationen torde förnyas med allra för- sta, pä det intet afbrott i tidningens sänd- ning måtte behöfva ega rum.
E n radikalkur.
Novell af Elin Ameen.
(Forts.) ^ {fönstret stod öppet åt skolans lilla träd- Si gård, der jasminer och syrener blan- dade sin doft med hvar andra.
Den mörk- blå rullgardinen var till hälften uppdragen, och aftonsolens sista, bjert röda strålar trängde dämpade derigenom i en egendomlig purpui- färg.
Annies säng stod längre in i rummet, der skuggorna voro djupare.
Hon såg mycket blek ut, der hon låg.
Hennes händer om- slöto en liten bukett af vilda blommor, dem rektor Bergman nyss lemnat den lilla tjenst- flickan med en hjertlig helsning, att » det var så skönt upp i skogen, om fröken snart kunde komma dit ».
På täcket lågo några lösa häften af en tidskrift, som hon bläddrade i, men ej orkat läsa.
» Det var så skönt i skogen! » Hon förde blommorna till ansigtet och inandades deras friska doft.
En sådan liten fin bukett, så smakfullt ssmmansatt — hon hade aldrig trott, att den stele rektorn hade så mycken poesi inom sig.
En svag glimt af ett skälm- aktigt leende for för en sekund öfver hennes ansigte.
Der hade han gått i skogen och krökt sin raka rygg för att plocka dessa blommor — åt henne!
Och så hade han tänkt på henne — inte bara då, utan alltid.
Och så väntade han — väntade allt jemt.
Hon fick en plötslig längtan till skogen.
Om hon kunde stiga upp och komma dit och andas den barrdoftmättade luften!
Men hon orkade ingen ting — och så fyldes hennes ögon med tårar.
Plötsligt höjde hon lyssnande sitt hufvud, och hennes ansigte fick för ett ögonblick högre färg.
Hon hade hört grinden från ga- tan öppnas och smällas igen, hastiga steg närmade sig allt mera, och någon hvisslade sakta en smäktande melodi.
Strax der efter släppte lilla Kerstin in doktor Ljung.
Han helsade på Annie allvarligt och smått förlägen, tog derefter af sig den ljusa som- marytterrocken, satte hatten på bordet och såg ut att ämna slå sig ner hos henne en stund.
Han hade tagit en pappersknif af utskuret trä från bordet och betraktade den så noga från alla håll och sidor, som hade det klum- piga elevarbetet varit en utsökt konstsak.
Derpå, utan att se upp, sade han: » Fröken Birger, jag är ingen fin diplomat, jag är en rättfram och naturlig menniska, som ni nog vet.
V i två ha umgåtts som ett par goda kamrater — får jag tala till er som vän till vän, utan att ni misstycker? » Deras ögon möttes en minut, hennes i en hälft undrande blick, hans sväfvande och und- vikande.
Hon tyckte, att han borde kunna höra, hur våldsamt hennes hjerta slog.
» Naturligtvis, » svarade hon och tog den lilla buketten i sin hand.
» Ja, då går jag också rätt på saken. » Han dröjde emellertid en sekund, såg upp åt taket och tycktes der som vanligt finna en lysanda idé, ty derefter fortfor han, hastigt och med en lätt rodnad: » Fröken lär ha yttrat åt någon, att j a g.
.
.
att n i.
.
.
att jag skulle gifvit er anledning att tro, att jag — var förälskad i er! » D e sista orden slängde han fram i förargad ton.
Öfver hennes ansigte göt sig en mörk pur- pursky af bestörtning, förundran och blygsel — blygsel öfver honom och sig sjelf — att hon skulle sagt något sådant, som framförts till honom, att han kunnat tro derpå, och att han nu småsinnadt i förargelsen upprepade det för henne.
Då hon teg, såg han på henne, liksom väntade han af hennes sanningskärlek en be- kräftelse.
» Det har jag aldrig sagt, aldrig kunnat säga, » svarade hon lugnt, ehuru harmen jäste inom henne, och hon kramade hårdt om blom- mornas stjelkar.
» Det tror jag inte heller, men ni har kan- ske yttrat ord, som andra tydt så.
Man har i alla händelser berättat mig, att ni af mig väntade, hvad jag icke kan ge e r.
.
.
det skulle göra mig mycket ondt, om mitt in- tresse för er och mitt varma deltagande gifvit er anledning att tro något sådant.
Jag vill inte göra någon menniska ondt, allra minst er — ni behöfver en sund själ i en sund kropp, all er kraft och energi orubbade till ert arbete och er strid med lifvet.
Om jag kan hjelpa er något, bli er en sann vän, skulle jag känna mig lycklig.
Ser ni, just nu har jag inte tid eller lust för kärlek och sådant der — jag är en torr vetenskapsman, och för hvart år som går, synes det mig omöjligare att bli kär.
Jag har naturligtvis haft mitt ungdomsideal, min » första kärlek », men det är länge sedan förbi, och jag har sedan inte kunnat tro på någon qvinnas kärlek. » Detta sista sade han med ett visst bittert vemod, i det hans ögon fingo ett svärmiskt uttryck.
Annie uppfattade fullkomligt, att han, som sade sig vara en » torr vetenskaps- man », i djupet af sin själ kände en trånande längtan efter att bli älskad, fast han i dag försmådde hennes kärlek.
» Och så, » fortfor han efter en kort tyst- nad, » är jag er läkare och har åtagit mig pligter gent emot er, hvilka jag måste upp- fylla som läkare och hederlig man.
Har jag omedvetet eller tanklöst i mitt intresse för er brutit mot dessa pligter, så ber jag er förlåta mig och glömma det! » Hans ansigte hade ett nästan förklaradt skimmer i känslan af, hur ädelt han sjelf tyckte sig tala och handla.
H o n måste be- undra och förstå honom, hvad hon än kände, tänkte han.
Men på henne hade det en motsatt verkan, och det var, som hade plöts- ligt ett vågsvall gått öfver hennes kärlek och svept den med sig i ett bottenlöst djup.
Under det han talade, hade hon obarrn- hertigt plockat sönder sin lilla bukett .vild- blomster, blad för blad, dem hon strödde på täcket.
Till sist kastade hon häftigt bort de bladlösa stjelkar^e, vände sitt ansigte så, att hon kom att se rätt in i hans.
Derpå sade hon sakta, men med fast röst: » Ni hade kunnat bespara er och mig obe- haget af detta, ty det är allt samman ett missförstånd, ett misstag på person, t y — j a g älskar en annan! » Han studsade lätt, och i hans ansigtauttryck läste hon ännu något annat än förvåning, nämligen en svag glimt af missräkning.
» I så fall säger j a g: så mycket bättre, » sade han kallt.
» Jag har talat, som min pligt bjöd — var det allt igenom ett miss- tag, bör ni ändå ej missförstå, hvad som dref mig att tala öppet med er.
V i ha ju nu i alla fall fått klart för oss, att det var en dum historia, och att der aldrig varit något å någondera sidan! » Hans frågande ton, hans.
forskande och ännu tviflande blick kommo henne att svara: » På ingendera sidan — naturligtvis. » » Som gammal vän får jag då kanske ön- ska er lycka i er kärlek? » » Kanske får ni det — snart. » (Slut i nästa n:r.)
Från Iduns läsekrets.
Ett hjertligt tack till Elna Tenow för hennes in- lägg i frågan om » bättre » och » sämre » flickor.
Det gläder oss, att det fins verkligt bildade personer, som sälta värde på de enkla egenskaper — heder- lighet, allvar och arbetsamhet — dem » en student- ska » så villigt tillerkänner en bonddotter; egenska- per, hvilka naturligtvis i en så upplyst qvinnas ögon äro af intet värde och för den skull ej kunna pryda » bättre » flickor, utan endast Bonddöttrar.
Ett tack från » Katie ».
Jag kan icke underlåta att sända ett hjertligt tack till Iduns läsarinnor för det intresse de visat mig genom att sända mig så många och välmenande råd.
De flesta synas vara förestafvade af ett varmt hjerta och djupt deltagande för en medsysters olycka — några deremot af ett stolt medvetande om egen ofel- barhet.
Emellertid är jag varmt tacksam för de sym- patier, som blifvit mig bevisade, och lofvar att upp- bjuda hela min förmåga för att, om möjligt, öfver- vinna min olyckliga böjelse.
Ett särskildt tack sändes till » Ln. » för hennes lilla vackra berättelse.
Hon har förstått mig, och jag skall göra allt för att följa den vink hon gifvit mig på ett lika fint som qvinligt sätt.
Hypnotisk behandling har jag redan försökt, men utan resultat.
Till sist mitt hjertevarma tack till Iduns redaktion, som genom att intaga min fråga verkligen visat, att den för alla vill vara » en god tomte och tillförlitlig rådgifvare », icke minst för eder djupt tacksamma &gt; Katie ».
Idun gratis erhåller en hvar, som anskaffar 5 abonnenter, af dessa upptager afgif- ten (å 1 kr.
för hvarje qvartal) och in- sänder den samma till R e d.
af Idun, Stockholm.
Med I d u n s e x p e d i t i o n är f ö r e n a d I d u n s u t r ä t t n i n g s b y r å, hvilken g r a t i s v e r k s t ä l l e r a l l a u p p k ö p at I d u n s a b o n n e n t e r i l a n d s o r t e n s a m t f ö r ö f r i g t Våra barn.
En ypperlig leksak, billig och varak- tig, som barnen ej ledsna vid, vill jag rekommendera åt Iduns läsekrets.
Låt förste bäste snickare förfärdiga några dussin träklotsar af 7, 5 och 3 centi- meters dimensioner, kanterna rätvink- liga, men ej skarpa.
Sålunda fås för småttingarne ett byggnadsmateriel som utan att trötta ständigt eggar och be- lönar deras uppfinningsförmåga.
— e.
Bostaden.
Vackert blomsterbord.
Jag hade en god vän.
Det var en gammal tall.
Under den hade jag min hängmatta, der läste jag, der tänkte och der drömde jag.
En vacker dag var min tall borta.
Mig ovetande och otillfrågad föll den för yxan.
Något minne måste jag dock ha af den.
Jag sågade af toppen, tog en bit med dess grenar, sågade den i höjd med ett bord, tog en rund bräd- skifva och spikade ofvanpå.
Med grå mossa och kottar klädde jag sedan hela foten; satte en styf pappersremsa om- kring skifvan och klädde öfver denna med mossa.
Nu står min gamla tall som ett rätt prydligt blomsterbord: starkt, billigt, egendomligt och riKtigt vackert.
Bose Nath.
Handarbeten.
En billig o c h v a c k e r resfilt.
Om man händelsevis har någon gammal kappa eller annat plagg utaf plysch eller mjuk doffel, som man ej mera begagnar, klipper man deraf fyrkantiga lappar samt virkar eller stickar lika stora så- dana utaf yllegarn i en eller flere fär- ger, allt efter behag, sätter en utaf hvar- dera sorten sigzag, syr (om man så vill, med filtstygn) eller virkar tillsammans dessa.
Blir både värker, billig och nästan lika på båda sidor samt lätt att arbeta.
Vill man heldre ha den ran- dig, kan man göra taffelvirkning i krokar, så bredt man tycker, klipper så ett mönster efter delta och lägger på tyget för att få uddarne lika till sammansättning, den ena in uti den andra.
Anna H.
En smakfull och ovanlig samt billig bordduk kan fås utaf storblommig cre- tonne (67 öre pr aln, enkel bredd), hvars konturer, flere eller färre, mar- keras med guldtråd (15 öre nystanet).
I kanten antingen en rätt gles spets utaf det så moderna s. k. fiskgarnet (för 30 öre blir visst nog), eller endast en virkad snodd häraf (ung.
8 maskor upp- slagna), kring hvilken en glitter-vind- ning virats och nätt påsytts.
1 hör- nen kan denna snodd sättas i trenne öglor, eller ock tofsar med trädning af glittertråd.
Fås något öfver, kan man i stil med duken få ett eller tvenne öfverkast — en mindre fyrkant af cre- tonne, markerad som ofvan, der om- kring en rätt bred, men skir spets af fiskgarnet.
Af ännu mindre bitar, fa- sonvis afklippta, blir materiel att klistra på tallrikar tifl de nu så moderna väggprydnaderna.
Hoi.
Toaletten.
Ett beprSfvadt medel mot röda och k y l d a händer torde väl just nu, då vintern tagit sig föt att på allvar visa tänderna, vara välkommet för mången.
Äfven för de damer, hvilkas ömtåliga ansigtshud tagit kylskada, kan det på det varma- ste rekommenderas.
Den välgörare, som uppfunnit det nya medlet, är den berömde pharmakologen vid universi- tetet i Berlin, d:r Liebreich.
Förfa- ringssättet är följande: sedan händerna grundligt tvättats med lätt skummande (uppvispad) såplösning, väl afsköljts och torkats så omsorgsfullt som möjligt, ingnides handen, särskildt på den oftast illa utsatta yttre sidan, med en liten qvantitet lemolin, hvarpå öfverskottet aflägsnas med en handduk.
Lanoli- I P \ I U nens obehagliga lukt — den beredes som bekant af fårull — kan lätt för- bättras genom tillsats af litet vanilj och rosenolja, som tillgår sålunda, att man till 50 gram lanolin tillsätter * / io gram vanilj och en droppe rosenolja.
Hvarje apotekare kan i en handvänd- ning tillreda denna salva.
Det nämda inrifvandet af salvan sker på så sätt, att lanolinen så fullständigt som möj- ligt intränger i huden, och måste upp- repas omedelbart efter hvarje tvättning.
Ur handdukarne och tvätten i öfrigt låter lanolinen lätt aflägsna sig.
La- nolinens gynsamma verkningar bero tydligen deraf, att den eger förmågan förena sig med vatten, hvarigenom den ringa mängd fuktighet, som dock alltid efter torkningen finnes qvar i huden, upptages af lanolinen och händerna öfverdragas med ett ringa, men för luften ogenomträngligt lager af fett, som skyddar för kyla och luftens rå- het.
Händer, som sedan åratal varit röda som hummerklor, ha genom ofvan nämda förfarande återvunnit sin ur- sprungliga färg, och till inrifning i an- sigtet har salvan äfvenså visat sig syn- nerligen fördelaktig.
Hemfärgning '.
Grå färg (enrisgrått).
Enrisgrenar med barr och bär kokas i 2 timmar, hvarefter grenarna borttagas, spadet silas och garnet kokas i lagen 1 | tim- ma, hvarpå det åter upptages.
Nu sättes till lagen 1 | å 2 ort grön vitriol för hvarje " B?
garn, som skall färgas.
Så snart vitriolen smält, lägges garnet åter i lagen, der det får ligga till dess denna är kall, hvarunder garnet vän- des ett par gånger.
Derefter upptages det och sköljes mycket väl i kallt vatten, torkas, och är nu färdigt.
På sådant sådant sätt gifver man åt ylle en vac- ker grå färg, som hvarken färgar ifrån sig eller fäller, och äfven för linne och bomull är denna färg med samma fördel användbar.
A.
B. Grankottbrunt på bomull.
Till 5 " S garn tager man en half tunna gran- kottar samt något björkbark; gran- kottarne klyfvas itu och kokas tillika med barken en bra lång stund, hvar- efter garnet lägges att koka 2 timmar, får sedan ligga i färgen, tills det kall- nar, då det upptages, sköljes i byklut och upphänges att torka.
A.
B. Matlagning-.
L a x p u d d i n g.
2 " ffi urvattnad, finhac- kad lax, 6 ägg, 25 tum bruten grädde och 12 tum mjölk, 5 tum rismjöl, 5 stötta skorpor, 5 skedblad skirdt smör, socker och muskot efter smak; allt detta sammanblandas väl, hälles i dub- belsmord form, gräddas i ugn, serveras med kraft- eller corinthsås.
E — n.
Pirog (rysk rätt).
En vanlig smör- deg utkaflas tunnt och utskäres i tvänne bottnar, den ena något större än den andra.
På den mindre bottnen lägges först ett hvarfi mjölk, med något smör, salt samt litet peppar, kokta risgryn; derpå ett hvarf finhackade ägg; vi- dare ett hvarf finhackadt kokt eller stekt kött; så åter ägg och risgryn, hvaref- ter den större bottnen lägges deröfver och kanterna på de båda bottnarne sammantryckas.
Insattes i lagom varm ugn att gräddas.
Nina.
Enkel, men god chokoladcréme.
^ stop mjölk och 4 ort chokolad kokas samt sockras mycket starkt.
1 kaffekopp maisenamjöl uppblandas i litet mjölk och hälles i chokoladen som derefter blott får ett hastigt uppkok.
Slås der- på i form, uppstjelpes och severas med grädde.
Nina, Baknlng *.
Hushållsbullar.
Tag 1 stop mjölk, | " ffi godt, skiradt ister eller godt bul- jongsflott och 5 " B mjöl.
Man inarbe- tar största delen af mjölet.
När man arbetat degen, så att den släpper han- I I M U IN b i l l i S a s t e P r i s och på b ä s t a s ä t t u t f ö r alia m ö j l i g a u p p d r a g f ö r Id uns ä r a d e l ä s a r i n n o r.
tllltjens den, ilägger man 3 ä5 skedblad sirup, 6 stötta kardemummor och litet stött kanel.
När detta är inarbetadt, ihälles 105 gram pressjäst, som förut är upp- löst i mjölk hvari blifvit invispadt litet af mjölet; sedan denna blandning är väl, men varsamt inknådad, får degen stå och jäsa 1 å 3 timmar.
Sedan formar man med tillhjelp af det återstående mjölet de- gen till aflånga bullar, som sättas på väl smorda plåtar för att ånyo jäsas upp.
(Detta sker bäst genom att ställa plåtarne öfver en kokande vattengryta.)
Så snart de äro väl jästa, sättas de i ugnen och gräddas.
När de uttagas ur ugnen, far man hastigt öfver bullarna med en våt lapp; därigenom få de en vacker glans.
I öfrigt bör anmärkas, att sittpin- narne aldrig böra anbringas trappform- igt, utan alla vid samma höjd, annars komma hönsen ej i ro om aftnarne, utan kifvas och slåss om öfversta pin- nen.
Såsom särdeles flitiga äggläggare samt för sin skönhet och sitt muntra väsende böra Hamburgerhönsen rekom- menderas, deras ägg äro visserligen något små, men i stället lägga de flere än någon annan hönsras, och vackrare djur finnas icke, förnöjsammare och trefligare ej heller.
De äta ock minst af alla höns, men fordra frihet och ut- rymme.
Hulda.
Om man vill hafva skorpor af bul- larna böra de stå öfver natten.
och se- dan skäras i skifvor af 1 tums tjocklek, hvilka klyfvas och sättas på plåtar med den bruna sidan nedåt och sättas i ugnen för att torka.
Får ej vara mer än ljusbruna.
Vira.
Svinslagt *.
När svinet är styckadt, nersaltas alla stycken med väl krossadt salt och salpeter (man kan äfven lägga dem i färdiggjord saltlake); huf- vudet klyfves itu, vattendras ett dygn, derefter kokas det i en stor kittel med några lagerbärsblad, en liten hand krydd- peppar och salt.
När det är afsval- nadt, skrädes det väl, svalen frånskäres nätt i större bitar för att kläda syltan med.
Allt sämre, kring öron, ögon och tryne bortskäres väl (ätes gerna af hönsen), derefter skares syltan i små tärningar, som sedan läggas i en ka- strull med ett qvarter vatten och en nypa salt att väl genomvärmas.
En ren, tunn, men stark linreduk blötes vatten och lägges öfver ett stenfat; svålarne bredas nu ut derpå, och sylt- bitarne istjelpas.
Bäst är att göra ett par syltor.
— En tallrik med press på sättes öfver, och det får stå öfver nat- ten, hvarefter syltan upplöses och läg- ges i saltlake; kan länge gömmas.
Griplunds h e r r s k a p s b r ö d.
tvättadt smör, 36 ort socker, \ mjöl.
Kakorna uttagas med och vikas sedan ihop med emellan.
Aro mycket goda.
1 ® väl 15 potatis- dricksglas hallonsylt Ulla.
Telje-kringlor.
5 * 8 mjöl, 8 ägg, \ stop grädde, 1 socker, 25 ort smör.
2 ort hjorthorns^alt.
Kringlorna böra öfverpenslas med ägghvita innan de gräddas.
Nina.
Efterrätter.
Ägghvitskaka.
1 stopp gräddmjölk, 8 lod socker samt litet rifven bitter- mandel sättes på elden att koka.
I en del af mjölken upplöses 10 lod stärkelse, hvilket tillsammans med 6 ägghvitor, vispas uti den kokande mjölken.
Agg- hvitorna vispas sist.
Upphälles genast i hålform att kallna i några timmar.
Serveras med sylt eller saftsås.
Herta.
Ä g g c r é m e.
| ffi katrinplommon kokas i vatten.
Spadet, som ej bör vara mera än ett qvarter, afsilas och ställes att kallna, hvarefter dertill hälles | qvarter franskt vin och socker efter smak.
Till- sammans med 8 äggulor sättes alltsam- mans på frisk eld att koka under flitig vispning.
Man fortfar att vispa creinen tills den är kall, då den slås öfver de i en skål upplagda plommonen.
Herta.
Smörgåspudding med s v i s k o n.
1 S ka- trinplommon kokas, hvarefter kärnorna uttagas.
Hvetebrödsskifvor, på båda sidor påbredda med urtvättadt smör, läggas i en form, hvarftals med plom- monnen, hvarefter 1 stop söt mjölk och 5 hela, väl vispade ägg påhällas.
Gräddas i ej för stark värme.
Serveras med vaniljsås.
Herta.
Husdjuren.
Hönsskötsel.
I Iduns uppsats » att an- lägga en hönsgård » säges: » Men de äro icke goda slagshöns och visa nästan al- drig någon lust till ruggning.
Derför bör den, som håller italienska höns, skaffa sig ett par höns, som rugga bra, så- som Bramaputra eller Kochinkinahöns, hvilka äro oöfverträffliga som rugg- höns. » Med anledning häraf bör an- märkas, att italienska höns rugga lika som Brahmaputra-, Kochinkina- och alla andra höns årligen göra, men rufva det göra de icke gerna och icke heller pålitligt, när de någon gång göra det.
Hönsens ruggning (d. v. s. fjäderfäll- ning och fjäderombyte) bör icke för- vexlas med deras rufning (utläggande af ägg).
Det är icke allenast hos Eder en dylik förvexling af orden ruf- va och rugga förekommer; äfven andra tidningar, som tillfälligtvis skrifvit i hönsskötsel, hafva gjort sig skyldiga dertill, men det bör und- vikas, ty det är missledande.
Slag-t.
Af spadet, hvari hufvudet kokat, an- yändes att förvälla korngryn (1 — 2 k:r) till korf; iblandas när grynnen äro väl svällda, (instött kryddpeppar och fin- hackad stekt rödlök: om man så vill äfven sirap och russin.
Stoppas se ' n i de krokiga skinnen, och kokas så korfvarne, blott några i sender, åter i vatten och litet salt.
Litet kokt rifven lefver iblandas äfven.
Lungorna, hjertat m. m. finhackas rått.
; blandas sedan med | å 1 kanna torra korngryn, stött stark- och krydd- peppar, litet salt och salpeter; stoppas sedan löst i de raka fjellstren och för- varas i saltlake.
Istret skares i tärnin- gar, smältes vid sakta eld, tills det blir klart, och uppsilas; litet finkrossadt salt iröres då det är halfstelnadt.
Maria.
Hvarjehanda.
Ett säkert medel mot kackerlackor är kejsargrönt (mycket giftigt).
K ö p för 10 öre i en färghandel och strö deraf några gånger, så försvinna de snart.
Persiskt insektspulver är ock myc- ket bra, men jag tror ej man dermed kan utrota dem.
Hanna.
Läkareråd.
50-äring.
Massage vore utan tvifvel det bästa i detta fall, men, då sådan ej kan er- hållas, vilja vi råda eder att om nätterna begagna våtvärmande omslag öfver det sjuka stället.
Under dagens lopp bör ni ett par gånger grundligt gnida in en mixtur af 2 de- lar kamferolja och 1 del bolmörtsolja.
Agnes II.
V i skulle lättare hafva kunnat besvara er fråga, om ni sagt oss, hur ni i Öfrigt befinner er.
Ofta är bleksot orsaken — lider ni deraf?
Om så är förhållandet, äro jern- medel, kraftig föda och stärkande lefnadssätt i öfrigt på sin plats.
Som ni ej nämner något om smärtor eller andra obehagfrän underlifvet, så är det väl knappast Bannolikt, att något underlifslidande föreligger.
Efra frågar, hvad hon skall göra för att bli mager, då det ej vill lyckas trots det, att hon äter endast middag (?)
och för öfrigt häller - dieten ».
För den händelse » dieten » är den rätta, så har ni i öfrigt att iakttaga följande.
Ni skall taga stark motion flere timmar dag- ligen och sofva mindre än vanligt.
Starka, svettdrifvande bad bidraga ock att understödja kuren — om ni i öfrigt är frisk och tål vid dylika.
* Ännu en beskrifning på svinslagt, som i mycket torde komplettera och förtydliga den nyligen meddelade, bör ej vara ovälkommen.
Vi vilja s a r s k i l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n p å I d u n s l ä m p l i g h e t f ö r p l a t s - s ö k a n d e o c h p l a t s u t b j u d a n d e a n n o n s ö r e r, ä f v e n s o m f ö r alla ö f r i g a s l a g s Gunnar.
Använd den behandling, som före- skrifvits Prenumerant i n:r 5.
E.
H.
1).
Se svar till Ina i n:r 9; laga dessutom, att ni har jemn, daglig afföring.
2).
Ingnid morgon och afton en salfva af 1 del resorcin på 20 delar lanolin.
Anna i Ryd.
Tag hvaije qväll heta fotbad och begagna yllestrumpor öfver natten.
På morgonen tvättas fötterna med källkallt vatten och frotteras derefter grundligt, ända tills de blifvit väl varma.
Under dagens lopp äro lämpliga folrörelser (såsom » fotrulloingar », upp- repade höjningar pä tåspetsarna o. s. v.) a:t rekommendera.
Förefinnes något allmänlidan- de — blodbrist, bleksot, allmän svaghet, lijert- fel, etc. — måste naturligtvis detta behandlas.
Ottiliana.
Använd ett par veckor förband med citrinszlfva, vexladt två gånger dagligen, och derefter den Viola i n:r 7 föreskrifna be- handlingen.
13~åring.
Se svar Ull Gunnar här ofvan!
Ansigtet bör behandlas på sätt, som finnes angifvet i svar till Ina i n:r S.
På aftonen tvättas ansigtet med hett vatten.
Nervös fru.
Läkarnes utsago är, så vidt vi kunna döma, riktig, och ni bör derför fort- sätta med den föreskrifna behandlingen.
Hvad hypnotisk behandling beträffar, så kan er blek- sot ingaluuda botas dermed, men väl är det möjligt, att några af edra nervösa symptom skulle kunna gynsamt påverkas deraf.
Vera.
Massage af fullt kompetent person är utan tvifvel lämplig för ert onda; att mas- sagen förorsakar smärta är visst icke bevis for motsatsen.
— e — a.
V).
Nej, visst icke.
Om menstrua- tionen i öfrigt är regelbunden, och ni under mellantiderna ej känner något ondt, så är det ej ens sannolikt, att så är förhållandet.
En undersökning är dock i dylika fall alltid önsk- värd.
2).
I sådant fall mäste tvättningarna göras oftare, t. ex. hvar annan dag.
I stället för grönsåpa bör ni använda Hebras supsprit, utspädd med ljumt vatten.
lsedora.
» Pormaskar » (som ej äro annat än abnormt rikligt afsöndradt hudfett) behandlas på följande sätt.
Ett par gånger i veckan utkramas de flesta porraaskarne.
Hvarje morgon användes Hebras såpsprit på så sätt, att ni doppar en yllelapp i varmt vatten, slår litet af sapspriten på lappen och derefter gnider hela ansigtet, så att såpspriten löddrar sig.
Derefter affcvättas hela ansigtet noga i ljumt vatten.
Behandlingen måste fortsättas länge, men vid inträdande bättring kunna såpsprittvättningarna inskränkas till ett par gånger i veckan.
Einar.
Försök i stället den Ina i n:r 9 föreslagna behandlingen.
Ni bör dock komma i håg, att dylika åkommor äro mycket envisa.
Emma.
G-if barnet 2 — 3 gånger dagligen 1 punschglas Carl * ba der vatten under några veckor.
Födan bör bestå uteslutande af mjölk- mat, slemmiga soppor, löskokta ägg o. hvetbröd (skorpor).
Förträngning i stolgången är en ej ovanlig orsak; om sådan här föreligger, kan naturligvis blott genom undersökning afgöras.
Mina W. Er förmodan är troligen riktig.
Tag under några veckors tid tre gånger dag- ligen tre stycken af Pilulce ferratm Blaudii.
Derjemte en konseqvent genomtord mjölkkur: förtär åtminstone en och en half liter dagligen.
Olycklig prenumerant.
1).
Se svar till Isedora här ofvan.
2).
Martins binda kostar omkring 5 kr.
Den lindas nedifrån foten och upp till knäet så, att nedre kanten i hvarje hvarf täcker öfre kanten i det närmast undre, Vid anläggandet spännes lindan (som är elastisk), så att den kommer att utöfva ett jemt och stadigt, men dock ej för starkt tryck på hela benet.
— Kan reqvireras från kirurgiska in- strumentmakare (t. ex.
Ställe eller Werner i Stockholm); brukar dock finnas äfven på de flesta landsortsapotek.
D:r — d.
I D U K t IN a n n o n s e r sörtn b e r ö r a f a m i l j e k r e t s e n.
— A n n o n s e r m o t t a g a s e n d a s t g e h o m S.Gumselius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
N:r 5 9.
Hur tillredes mandelmassa?
Vira.
N:r 6 0.
I n:r 47 af » Idun » för 18S8 finnes ett recept till fläckvatten.
livad för slags fläckar kunna urtagas dermed?
Fins det ej något, som urtager vinfläckar frägar Vira.
N:r 6 I.
Kan någon af Iduns läsarinnor säga mig, hur man på egen hand skall kunna lära sig läsa och tala engelska språket?
Elda N:r 6 2.
Kan och vill någon af Iduns läsa- rinnor lemna upplysning om, hvart man skall vända sig för att få köpa lås, spännen och hakar, passande till halsdukar och rosetter för herrar?
Erhålles något svar härpå, emottages det med tacksamhet af Anna V. N:r 6 3.
Skulle någon af eder, älskvärda damer, i nästa nummer vilja gifva mig be- skrifning på en smakfull modell till en frun- timmersriddrägt, äfvensom mått på kjolens längd och vidd samt om afsydt knä är nöd- vändigt för begagnande af damsadel.
Helst använder jag herrsadel, men huru skall kläd- ningen dä sys för att taga sig bra ut?
Anser ni det strida emot konvenansens lagar att en dam begagnar sig af männena privile- gium att sitta beqvänit till häst?
Vän af sport.
Svar.
N:r 2 8.
Tvätta bufvudet väl med hälften cognac, hälften vatten.
Ett annat medel är att gnida in hufvudet med » Eau Tonique ä la Vitelline&gt;; köpes i hvarje parfymbod.
Båda dessa medel äro mycket bra och bepröfvade.
M.
M.
N:r 2 9.
Se Anna H:s meddelande i dagens nummer under rubriken Handarbeten.
N:r 4 3.
Bäst är att inlemna duktyget på något apotek, der märkbläcksplumpar lätt bort- tagas.
A f erfarenhet vet jag, att detta göres väl och billigt på apoteket Morian, 23 Drott- ninggatan, Stockholm.
I Hagdahls bok » Fråga mig om allting » finnes följande upplysning om: » Att taga märkbläckfläckar ur linne.
Fläckarna borstas med en lösning af cyanka- lium, och en borste af kamelhår användes till inguidningen.
Då fläcken försvunnit, tvättas linnet väl i kokt vatten » S.
N:r 4 2 a) von Schulzenheims handpomada är ett utmärkt medel mot frost i händerna.
Fås på alla apotek.
8.
N:r 5 2.
Alla upplysningar om Hemmet för sjuksköterskor lemnas af dess förestånderska, Fröken E. Storckenfeldt, som träffas alla söckncdagar 12 — 2 e. m., adr.
Uplandsgatan34, Stockholm.
S. Breflåda.
PLATSSÖKANDE.
E n ung bättre flicka, som H u s m ö d r a r!
Försöken Th. Win- i Stock- holm tillverkningar af borg &amp; C:is genomgått kurs i Nya Hushålls- skolan i Stockholm praktiserat i större och Ättika, Senap, Såser, $ oj a, flere gånger prisbelönade dessutom hushåll, önskar sig en plats till våren i ett bättre hem att vara frun förefallande behjelplig med inomhus göromål.
Svar till H. E., En flicka af god familj, med flere års vana att förestå större hushåll, ön- skar sig plats att antingen gå frun till hända i något större hus eller förestå en enkemans eller ungkarls hushåll.
Finaste referenser.
Svar inlemnas till Helsingborgs Dagblad, Helsingborg, under adress » S.
2 8 ».
[117] För en 20-årig flicka önskas plats i familj för att gå frun till hända.
Sö- kanden är kunnig i sömnad och hand- arbete; passar äfven för större barn.
Svar till » M.
A.
», Iduns byrå, eller till Jungfru,; atan 38, 2 tr., der rekom- mendationer erhållas.
.
[121] Ett medelålders fruntimmer, vant vid husliga göromål, önskar snar verk- samhet, helst som biträde åt en äldre dam eller som värdinna i ungkarls- hem.
Plats i familj antages äfven.
Be- tyg kunna företes.
Svar till » Snar verksamhet », Eksjö p.
r.
[105] Doktor C a r l p i e n s b u r g 14 Lilla V a t t u g a t a n ' / z3 — ' H.
fä5] D amer kunna förtjena 100 kr.
i må- naden genom att försälja yllevaror mot hög provision.
Profver mot 5 kr.
Bref besvaras, om 20 öre tillsändas [106] A. Williamson, Stockholm.
Ramlösa Plantskola.
Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slag 14.
Helgdagar 10 — 11.
Behandlar företrädesvis Barnsjuk- E — y.
F. För att genom Iduns Kikare fa domar.
ett råd adresserar ni brefvet till Iduns redak- tion och skrifver på baksidan af kuvertet ordet: zLäkarcråd- ».
Kommer.
Motse tacksamt ullof- Tade » praktiska » Lilla hezanv bjuder på cn sorglig historia; den är dock väl berättad, och vi skola fram- deles söka bereda!
den-plats.
Hon är.
gerna välkommen åter — helst med något gladare!
Humlegårdsgatan 8, 2 tr. K — lk.
Möjligen de små prosabitarne.
Poe- men e j!
Bådfrågningstid 1 — 2.
[120] Polly R.
Med nöje.
Mor Anna.
Skall inllyla; någon afgift kom- mer ej i fråga — utom annonsafdelningen.
Bloinstcrr-än kan i Iduns senaste nummer bland småbitarne finna svar på sin fråga.
E.
L.
Dagens nummer lemnar den äskade upplysningen.
(Arends ' system) Anna H. Gerna sedd, när helst ni kom- i förening med Brunells Handelsskola, mer ihåg oss.
Red.
Drottninggatan 48.
Undervisning med- delas.
Keferat ombesörjas.
Lager af N:r 5 4.
Kan någon af Iduns läsarinnor upp- stenografisk literatur.
Mottagningstid lysa, hvart en person väl kunnig i noters af- Tillkännagivanden.
— Kring sin egen axel; skrifning skall vända sig för att erhålla arbete, lifsbilder tecknade för Idun af Ave.
(II.
» Vår landsortsbor meddelas undervisning ge- och hvad man brukar betala for arket?
son ».)
— Det nya i huset; efter Johannes nom bref.
[U5] Anna. '
Tröjan af Annie Berg.
— Ännu en gång » skaf- N:r 5 5.
Frida vore tacksam, om någon, som ferinyckelfrägan »; af fru Anna.
— Replik.
— har symaskin, ville gifva henne ett råd, hur Fritt arbete och fri konkurrens; af Ränna R. hon skall få bort olja, som beckat sig utanpå — Teater och musik.
— Literatur.
— En maskinen, så att hon kan få den ren och radikalkur; novell af Elin Arnem (forts.).
snygg, som då den var ny.
— Från Iduns läsekrets.
N:r 5 6.
Min äldste son, som är 15 år gam- Våra barn.
— Bostaden.
— Handarbeten.
mal, bevistade med mig och sin far tvänne af års årgång af — Toaletten.
— Hemfärgning.
— Matlagning.
bröderna GrunfeJds koncerter och blef så — Bakning.
— Efterrätter.
— Husdjuren.
— förtjust i violoncell, att han dagligen bedt Slagt.
— Hvarjehanda.
— Läkareråd.
— Frå- mig skaffa honom lärare i nämda instrument, gor.
— Svar.
— Breflåda.
och vore jag derför ytterst tacksam, om någon af Iduns läsarinnor eller läsare godhetsfullt skulle vilja upplysa mig, om hvar och huru fr. o. m. n:r 11 t. o. m. n:r 52 jag skall kunna finna någon sådan.
Svar eller mer än tre qvartal emotses med största tacksamhet af (Obs!
I n:r 11 börjar den längre Eru Honor L.
N:r 5 7.
Ä r det någon af Iduns läsarinnor, följetongen, hvadan intet af som kan lemna ett godt råd, om huru gips- den samma går bort.)
bilder, som af ålder och dam blifvit smutsiga, såljes oinb.
för I kr.
50 öre, lämpligast skola reDgöras, så att de återfå den hvithet, de hade såsom nya, så vore detta med lösa permar för 2 kr.
50 öre 25 öre pr petitrad (= 10 staf velser).
särdeles kärkommet for Nicoline M — n.
samt kan användas som en Ingen annons införes under 1 kr.
N:r 5 8.
Med anledning af den » matsedel för hönsen », som finnes i n:r8 af Idun, frågas, om någon godhetsfullt vill lemna svar i Idun på följande frågor: a).
Hvar får man köpa risgrynsaffall och till vänner och väninnor emellan.
hvad pris?
Efter till Bedaktionen af Idun b).
Hvad nytta göra trädkolen och svafvel?
c).
Kunna hönsen verkligen betala sig, då ingången reqvisition sändes årgången En dugtig, pålitlig och skicklig de lefva på så hög diet?
mot efterkraf med tillagdt porto.
kokerska eller köksa erhåller plats d.)
Vill någon lemna en billigare matsedel till på ett bruk i Vestmanland instundande en könsmadam.
24 April.
Lön 100 kronor.
Svar till P.
S.
För Öfrigt bör komet i matsedeln utbytas » S.
», Bånghammar.
[tio] mot något mer hafre, ty hafre är äggdrifvande och korn skalbildande, således bör man under äggläggningen gifva mer hafre än korn.
Helsingborg i september 1888.
[522] Tandläkaren Constance B Undervisning meddelas åt damer och barn i alla slags handarbeten af elev af Handarbetets vänner; Uplandsgatan 30, 1 tr. upp t. venst.
i porten, 11 — 1.
[112] - 15.
2 H S I I Annonser.
Annonspris: LED / GA PLATSER.
synnerligen lämplig present = 2 2äi r5 0 i I I [, tr £ ^ tro _ » " Ro a o 1 a- e 3: es a 1 1 % II CD % * ES - a O CD p, to S S S o.
p.
• * * g.
C 0 O 1 CD I kl. ' / 2IO — 11 f m. och 5 — 7 e. m.
Å t L I I i 1? » Elbe, Frågor.
3 S 1 Steuoerafiskt Institut Innehållsförteckning: N.
P. Jensen.
illiga l e k t i o n e r lemnas a f un- dertecknad i franska, tyska och engelska språkens så väl talande som skrifvande samt åt nybörjare äfven i latin.
Referenser i Wallinska skolan.
Jetta Westerlind, Floragatan 10, 3 tr. [HG] Träffas kl. ' M — 6 e. m.
[34] Maggie.
raden. » plantskoleartiklar är nu utkommen och tillsändes franko.
Handarbete.
DIVERSE.
Hvardagar och fullt jemförliga med de bästa utländska fabri- kat.
Tillhandahållas hos Hrr specerihandlare.
[123] Iduns redaktion.
Nytt!
— o rj Praktiskt!
Elever emottagas tillskärningskurs af barnkläder; priset Se n:r 10 af denna A n n a Carlsson.
född Forssell.
Rådmansgatan 24, 1 tr. upp, kl. 11 — 1 och 4 — 6.
[122] l Nytt fortfarande till min fruntimmers- och endast 15 leronor.
tidning.
a m e r LO f-#- r o r En ung, bildad man med ståtligt ut- seende och oberoende existens, vågar härmed rekommendera sig i eder åtanke.
I förstån mig väl!
Inlemnen till Iduns redaktion några rader åtföljda af foto- grafi, under märke » Norrländing Framför allt huslig och bildad.
Ano- nyma skrifvelser lemnas utan afseende.
Förmögenhet kommer ej i fråga.
Full- komligt allvar.
Skämt undanbedes.
[114] * Annonsören har nppfylt det nödvändigt faststälda vilkoret för giftermSlsannonsers in- förande och för Red.
enskildt uppgifvit sitt namn.
50,000 ».
CO o o
Tldn.
kooiar enda3t en kr.
för tjvartalet, befordrlngsafg.
Inberäknad.
Anordnar hvarje qvartal pristäflingar for sina prenumeranter.
Annonser mottagas genom 8.
Öumsellus annonsDyrå lOcn no » redaktionen till 2 6 öre pr 4-spaltig petitrad (= 10 stafvelser).
D U N E.
J.
A N D E R S S O N S 61 Drottninggatan 3 tr. upp få härmed rekommen- dera sin nya, tidsenliga G r] M N T O I J A 61 F ö r s ä l j n i n g och U t h y r n i n g Mästersamuelsgatan All C slags 26, Stockholm S U C H A R D.
Fotografering utföres o m s o r g s f u l l t enligt nutidens fordringar.
$UChard ' S fjhocolat.
17 Guld- och Silvermedaljer.
Med största högaktning Erkänd utmärkt qvalité.
Samtliga Suchard ' S Chocolader äro garanterade ren Cacao och socker utan tillsats.
Suchard ' s Praliner, Gianduja, Capsules, Noisettes, Nougatines 55 Kybrogatan.
B I L U G A PKISJBR.
Xybrogatan och andra menderas.
55.
AV.Q J Tvätt utföres äfven af härv.
ordentliga tvätterskor, hemtas och U U S I I hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 eller pr post.
[37] H VARJE HUSMODE bör Suchards R Skandinavisk af Cacaopulver, Cacao Soluble, ett rent lösligt pul- ver i bleckburkar på J, \ och J kilo, är drygt, välsmakande och närande.
Af Suchard ' s Cacaopulver får man 100 koppar på J kilo.
[21] Fabriksmärke.
S U C H A R D.
ovilkurligen skaffa sig ett i slutet af nästa vecka utkommande särskildt uragdomsnummer dessertchocolader rekom- Frans Lundberg Modetidning.
Detta nummer, omfattande ej mindre än 24 stora sidor med inemot 100 illustrationer och ett fint koloreradt omslag, framställer i bild och text allt, som hörer till barnens och barnkammarens utstyrsel.
Expedieras till en hvar, som insänder 50 öre i frimärken.
Af S k a n d i n a v i s k M o d e t i d n i n g s b r u d v i t s t y r s e l A u n a.
n a.
e r, utgifvet i januari samt i bild och text meddelande allt, som hörer till en ung frus utstyrsel, finnas ännu ett par hundra exemplar att tillgå, likaledes mot ett pris af 50 öre.
Priset å Skand.
Modet, är eljes 8 kr.
pr år, 2 kr.
50 öre pr qvartal.
Piaxiomagasin.
S t.
G r å m u n k e g r ä n d 1.
Filial: S t a l l g a t a n 1.
Säljer billigast i Stocliholm l:ma maltdrycker, mineral- vatten och läskedrycker m. m., deraf särsfcildt rekommenderas: P o r t e r å 15 ore, öre, T a f f e l b i e r å.
10 öre, s. k.
M a l t e x t r a k t ö l å.
8 öre, H u s h å l l s - P i l s n e r b i e r å 7 öre, l: m a b a j e r s k t Ö l a.
6 öre, I s k ä l l a r d r i c k a ä 5 öre, V i c h y, B i l i n e r och S o d a v a t t e n å 5 öre o. s. v. O b s.
!
TJtmärlcta varor.
Minsta antal, 25 fläsk 3r, hemsändes fritt efter order pr post eller _LLtelefon.
— Till landsorten mot efterkraf.
[81] Flyglar, Pianinos, Tafflar och Orglar från in- och utländska utmärkta Fabriker till de billigaste priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pispos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af Flyglar från Bliithner och Pianinos från G. Schwechtens berömda fabriker.
TILL SALU I ALLA BOKLÅDOR.
Husmödrarnes Lättfattligaste Itufvu.dkonkoz.
: Frea ' sgatan 18.
GUST.
PETTEESSON &amp; Komp., [20] 38 Regeringsgatan Metertabell.
Kr 38. hjelpreda torgh.and.elii o c h h a n d e l s h o &amp; e n utgifven af Oscar F l y g l a r, Tafflar o c h Pianinos från J.
G. Malmsjö.
[35] P r i s 25 Jansson.
öre.
OUMBÄRLIG FÖE HVARJE HUSMODER Det lins ingen mer än A.
W i l l i a m s o n, Stockholm, som säljer 1 helylle damväst, 1 helylle schal, 5 förklädstyg, 1 par skära fla- nellkalsonger, 1 skärt flanell-lif, 1 bl, damlinne, 1 par strumpor samt en bundt nya, vackra lappar till ett täcke, allt detta för 10 kr.
Agenter antagas mot hög provision.
Bref besvaras mot 20 öre.
[U9j XZijLsb-ållsslsola.
För inrättande af en dylik skola på landet för bildade flickor söker ett fruntimmer, med fina referenser, en qvinlig kompanjon, af god familj, skick- lig i husliga göromål samt med för- måga att leda och undervisa och med ett kapital af cirka 4 å 5,000 kr.
Svar afvaktas under märket 26 + 32, Linkö- ping, pöste restante.
(G.
13449) [113] A l l a fördelar framför andra sorter!
4i Allmänt erkändt bästa Snörlif " La Gracieuse ", 44 såväl i höga som låga former, finnes endast att erhålla hos Stockholm.
L i n n e - o. B o m n l l s v ä f n a d e r till Lakan o. Örngått.
L i n n e - o. B o m n l l s v ä f n a d e r till Damunderkläder.
Broderier, Trimmings, knypplade Skånska och Vadstena- Spetsar.
H a n d d u k s v ä f n a d e r och Handdukar.
m Till finare Damunderkläder finnas utmärkta Bomullsväfnader, hvilka i utseende och känsel likna linne, tillverkade af rund- trådiga, hårdtvinnade garner och särdeles omtyckta f ö r sin håll- barhet och smidighet.
Beställningar å alla slag af Damunderkläder, Lakan, Örngått emottagas och utföras med omsorg.
H e n r i k.
HiaToettt, Kongl.
Hofieverantör, 27 Drottninggatan 27 Obs.
Till Utstyrslar.
Ifr Profver K..
Tillsändes, om lifvidden uppgifves i eentimeter eller decimaltum.
[71] M.
7 88 å alla slags Väfnader Lundbergs sändas Bosättningsmagasin, Storlsyrlsobrinlcea STOCKHOLM, franlto.
GERNANDTS 7.
[85] £ fr fr fr * fr fr fr fr fr fr fr fr fr BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
