# ID: svediakorp-per69
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,037
# sentences: 612
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Regina Pallin.
.
Under de sista dagarna af maj manad rådde tystnad och stillhet i Högre l&amp;rarinneseminariets och Normalskolans lokal, äfven under lofstnnderna.
Och detta var n %got ovan- ligt, t y den, som eljest under en af skolans lofstunder trädde inom läroverkens portar, möttes af ett nästan bedöfvande sork skratt och prat, sång och munterhet tycktes fylla hela huset.
Men nu var det så tyst, så tyst.
Man gick på tå och man hviskade, man.
stängde hvarje dörr så sakta, och utan att hafva manats af klockans ljud satt man på sin plats.
Och om vi frågat den första lilla flicka vi mött, hvarför det var SA tyst, så skulle hon med förundran öfver vår fråga hafva svarat: Fröken Pallin är sjuk.
Och om vi stigit e11 trappa högre upp i Seminariets våning, så hade vi snart sett, att sorgen der blifvit bofast gast.
Det &amp; r icke fruktan för exa- men 0c.h.
betyg, som blekt de ungas kinder och lockat tårar i SA många ögon - nej från fröken Palliiis sjukrum har det budet kommit, att allt hopp är ute, och derföre har ocksa all glädje flytt sin kos.
På morgonen den 28 maj kom bud- skapet, att under nattens lopp hade den sjuka sakta och stilla förts öfver gränsen in i evighetens land.
De yttre dragen af Regina Pallins lefnad kunna tecknas med några få, rader.
Hon var till börden värmländska och skulle i år hafva uppiiått en ålder af 66 &amp; r.
Som barn fick flickskola; iiiider hon sin undervisning i Karlstads f~rnä~msta ungdomsåren vistades hon i Upsala, der hon genomgick de högre klasserna af den s.
.k.
Klosterskolan.
Derefter egnade hon sig några ar åt enskild undervisning och kallades år 1864 till biträdande föreståndarinna vid Högre lärarinneseminarium.
På denna plats verkade hon i jämt 26 år; och det är på detta verksamhetsfglt hennes enkla lefnadssaga st8r skrifven i lef- vande och oförgätliga drag.
Hvad var det då hon uträttade, denna stilla kvinna, som först efter sin död kommit att höra offentligheten till?
Jo,.
hon vann öfver den ungdom, soin var anförtrodd i hennes l ' ag ?&amp;. /.
9
vArc1, ett inflytande sa starkt och så varaktigt, som blott de utkorade af ungclomens ledare lyckas vinna.
Och detta in- flytande missbrukade hon aldrig ett Ggonblick för att &amp; t sig sjalf lata tända förgängliga rökoffer.
Xej, sin makt öfver de unga använde hon sh, att hon tog dem vid handen, en och en - Regina Pallin hade aldrig brackom, hon gaf sig alltid god tid - och förde dem in p&amp;, arbetets och pligtens väg.
Ty hon visste själf och lärde derföre sin iingdomsskara, att den, som skall uppfostra andra, maste börja med sig sjalf.
Och hvad hon framför allt sökte att utveckla hos de blif- vande lärarinnorna var känslan af ansvar inför det kall, hvarht de egnade sig.
Dock gjorde hon aldrig pligtens vag tung och mörk.
Nej, serninarielifvet var ljust och gladt och fullt af fröj deamnen, det var elevernas samstamrniga vittnesbörd.
Regina Pallin fanns ständigt bland sina lärjungar.
Hon skiinkte dem i rikt matt icke blott karlek och deltagande, utan ock helsosamma riid och kraftigt stöd.
Med sitt sant kvin- liga väsen hörde hon nämligen vida mer till deras antal, som gifva stöd än till deras, som begiira ett sådant.
Ock&amp; anli- tades hennes klara omdöme och rika erfarenhet flitigt af de unga, ej blott d % de ännu vor0 Seminariets lärjungar, utan ai ' ven sedan de lemnat den egentliga lärotiden bakom sig.
Fran skilda bygder i v %rt land gingo osynliga t&amp;dar till Regina Pallins stilla hem, och de tradarna vor0 starka, t y de vor0 spunna af den varmaste tillgifvenhet och den dju- paste aktning; ja, de ~70ro s&amp; starka, att de blefvo till stöd för mer &amp; n en ung kvinna, d&amp;, det gällde att vandra framht.
p&amp; pligtuppfyllelsens vag; I sin egen kamratkrets var Regina Pallin alltid medel- piinkten.
Till henne gingo vi ju alla s&amp; väl i glädjens som i sorgens stunder, och alltid kunde vi vara vissa om att mö- tas af det hjertligaste deltagande.
Hon hade för sin omgif- ning blifvit SA godt som ett samvete, och detta kunde Bon vara, ty hon vandrade sjelf i ärlig sjelfpröfiiiug inför Guds ansig te.
De iitaf- oss, som minnas den bortglingna, sldan hon var for ett tiotal - af &amp; r sedan, de minnas, att det vemodsfulla dra- get och det trötta utseendet ej alltid varit ilet förherskande i hennes vasen.
Ehuru allvar alltid var grunddraget i hen- nes karaktär, kunde hon dock i Ben t r h g a vänkretsen rara glad och munter.
Vi, som minnas förtroliga aftonstunder i
vhr " Regentiniias " förmak, vi minnas huru trefnad och glädje då strålade ut från hela hennes väsen.
E t t godt skämt upp- fattades alltid af henne, och sjelf vann hon sina segrar lika mycket med skämtets som med allvarets vapen.
Hon var född med motvilja för hvarj e offentligt uppträdande; detta hin- drade henne likväl icke att högt skatta och sympatisera med kvinnor, för hvilka det var naturligt att verka ph ett annat satt och med andra medel, än hon sjelf gjorde.
Men blef det klart för Regina Pallin, att det var hennes pligt att ut- tala sig, t. ex. vid ett styrelsesammanträde eller ett liirare- kollegium, då gjorde hon det.
Hon var dh alltid väl förbe- redd, och hennes anförande var klart och öfvertygande.
Också gick hennes mening i de flesta fall segrande igenom.
För de flesta af Dagnys läsare torde det vara bekant, att äfven yttre bevis på den kärlek och aktning, hvarmed Regina Pallin omfattades af sina lärjungar, kommo henne till del.
.Vi nämna blott stipendiifonden " Regina Palliiis minnei ' och det porträtt i olja af den saknade föreståndarinnan, som vid läshrets afslutning öfverlemnades till Seminariet.
Shväl fonden som porträttet .äro ghfvor frhn en del af Seminariets forna och nt~varande elever.
Det är dock icke om dessa mer officiella ghfvor vi här närmast velat paniinna, utan om de många små kärleksbevisen, som kommo Regina Palliri till del.
Var det icke p&amp; hennes arbetsbord vi niistan alltid sågo vårens förstlingar och höstens sista blommor?
Och till henne hittade ju rosorna vägen äfven midt i vintern.
Och p&amp; hennes födelsedag - huru rördes icke våra hjertan till med- lidande med de stackars postbuden och telegrafpojkarna, som maste springa med bud från nar och fjärran!
.
Regina Pallins vänner sågo med oro och bekymmer huru hennes sjuklighet tilltog hr från hr.
Arbetet, som var hennes glädje, började att kännas tryckande, och hon hade derföre hos Seminariets Direktion anhållit om tjiinstledighet för nästa läsår.
Denna anhållan beviljades dagen innan hon lades ned ph den sjukbädd, från hvilkan hon aldrig skulle uppsta.
Hon hade fatt tjänstledighet för alltid.
- Äfven efter hennes död kommo de små kärleksghf ' vorna.
Hvar och en ville räcka henne sin blomma, cch sh hvilade hon, nedbäddad bland de många blomsterbuketterna.
Sh kom begrafningsdagen med en rikedom af kransar och blom- mor, som alla buro helsningar till den kära döda.
De bud,
som blommorna framförde, hade ensamt kunnat teckna Regina Pallins lefnadssaga.
Blommorna från Seminariets Direktiol; uttryckte " djup tacksamhet för en iidel lifsgerniugn; f r h kamrater kom " ett tack för trofast ranskap och ädelt före- dömen, och bland de många helsningarna från forna lärjungar var det en krans, som bragte tack fur " moderlig k i i ~ l e k.
~ P&amp; Regina Pallins begrafningsdag öft-erlemnades af Se- minariets rektor, Dr Julius Humble, en summa af 1000 kr .. sasom giifva till stipendiifonden Regina Pallins minne.
Till samma fond hafva under de närmast följande dagarna af d- @; ra bland Regina Pallins slagtingar och vänner skänkts om- kring 300 kr.
För att bereda en ung friin Seminariet utexa- minerad lärarinna, hvars helsa ar vacklande, tillfalle att starka sina krafter vid en brunns- eller badort, hafva andra vänner till Regina Pallin lemnat en summa af 000 kr.
Det spirar välsignelse i en adel menniskas fotspår.
Lilly E~zgstru ' m.
En visa tryckt i år.
Flyg, dzcfnu vinterflugn, Fr&amp; % nordens snö och is, Och surra, Ziitt att truga, I skenet af Paris!
lirråd der din ~nyggcZu.ns!
Se, och hör, Kinesa, kisa, 7cÖp 0 ~ 7 2 kör, Böj knä f ö ~ dugefis gudar: Tres hum bie serrjitezir!
Förldt, jag stamar hemzu Med undra f cdtig7&amp;j09 % Till?
) årens bolugsstii~iznza Och värlcZsex2~osit ion.
Jag vet, att hcitt blir grönt behag, Att död bZir l i j och natt bli+ dag.
Sök du ett bättre floje, Men inte reser jag.
, Ja.9 v d, att sitfverfiiirdc6r Bli A t i r saji~er d&amp; Oclt vintermolmts vtirldar NgmdZccs 7zim~neZsb16.
Hvar ktippa blir arkitektur, Hvar björk blir extrujn skulptur Och sen - 7cowert i skogen Med 7costnads f ri watur!
Men söker du tek~ikerc, Begär du industrin, Hvar finner du väl liken TilE vdrens dngmus7cinS Hvar jnner du en väf sd mjuk Till helgdagspynt och hvardagsbruk, Som ängefis bqsselnaatta Ock kullens 7canz9narduk?
Dzt latta vinterJ2uga På vår tids sockerbit, Jag sä9der f d n min smuga *) TiZi dig en he7sni~g dit.
Mitt Mawfalt &amp; r 9ned skörda;.
fiickt, Mitt Eie7tom bar filrans drtegf.
Min Bodanger at.
storme,i.
I sekirets a f tonuakt.
Högt upp i de nordligaste delarna af Norge har en vilje- kraftig kvinna utfört ett arbete, som torde vara enastiiende i Skandinavien, och hvars f r u h e r med all s i h r h e t komma, att bereda hennes fosterland orniitliga fijrdelar.
Hennes namn är Fru hdriane Öwre.
* *; Hon \ - ar dea yngsta af en talrik familj ' i smH omständigheter ocli mEsk vid helt unga år ut i viirlden för att själf förtjiina sitt bröd.
Medan hon iinnu var barn hade hos henne vakliat en brin- nande lust för att odla växter: och hon begagnade sig af alla möjliga tillfiillen, som erbjödo sig för att f&amp; tillfredsställa denna oemotståndliga åtrå.
Sedan hon 1836 ingatt äktenskap med en lhsman, blef hon bosatt i Ledesby i Finnmarken, ocli der anlade hon vid sitt hein en liten trädgir$: h a r i hon odlade både grönsaker och Blommoï.
Före heciies tid var tradg$rdsskötsel någonting fullkomligt friimrna~de f6r dessa trakter och Fru Önres tilltag betraktades derför ef befolk- ningen till a.tt börja med s&amp;som ide: barnsligheter: men mast ändrade sig detta förh$lla.nde, hennes exempel manade till efterföljd och numera odlas allmänt i samma trakter atmin- stone potatis till husbehof.
Efter magra ar erhöll hennes man lansmanstjansten i Karasjok.
som ligger laiigt inne i landet: ett par mil från den ryska gränsen uncier 69 " 13 ' nordlig bredd.
FN Öwre liit ej afskracka sig af en otacksam jor~Iu~&amp;n, utau upptog genast sin ä,lsBlingssysselsäIt U~J- g: och me6 s: ' n @ au- liga ihiirdighet har hon afven der kcmmit Bstad en ti-iidgirds- *) Finskt ord = vrtl.
* s) Se Norsk Havetidende arg.
180.
skötsel, hvars resultat äro i hög grad öfverraskande.
Hon kunde, som naturligt tir ej i längden förblifva obemärkt, och sedan hon kommit i förbindelse med den om trädgårdsod- lingen i Norge s&amp; högt förtjänte Professor Schiibeler i Kri- stiania, har hoii årligen genom hans föïsorg blifvit forsedd med frön af hvarjelianda växter.
Hennes försök dermed hafva så utfa.llit, att icke mindre än 350 prydnadsväxter hafva visat sig kiinna med fördel odlas i Karasjok, och flere af dessa växter hafva t. o. m. lämnat mogna fröskördar dersta- des.
Men det är icke blott för sin egen del hon .arbetat och- sträfvat; hon har, hvad mera kr, genom sitt föredöme, sina ' r8d och anvisningar lyckats förmå äfven sina grannar, lap- parne att försöka sig p&amp; trädgårdsodling.
Fru b r e har genom sin lifsgiirning visat, att trädgårds- skötsel kan bedrifvas med f r a m g b g så långt norrut som vid 69: de breddgraden; och hon har äfven visat huruledes man med en fast vilja, triiget arbete och goda föredömen kan på e n jämförelsevis kort tid förmå en för nyheter eljes obenägen landtbefolkning, att med kärlek och intresse egna sig &amp; t det hade inbringande och förädlande arbete, som trädgbrdssköt- seln erbjuder.
Den erfarenhet, man vuiinit genom hennes verksamhet, är för oss af så mycket större betydelse, som derigenom på förhand alla tvifvelsm$l undanrödj as rörande möjligheten att bedrifva trädgårdsskötsel, hvar halst det vara m&amp; i vart land, der klimatet medgifver jordens odliiig för .andra ändamål.
.
Att en mera allmänt förekommande trädgårdsskötsel vid menige mans hem skulle i ekonomiskt afseeilde medföra en ofantlig vinst för vårt land ligger i öppen dag.
Funnes det vid hvarje bondgård, hvarje torp, hvarje arbetarestuga p&amp; landet en liten triidgårdstäppa, hvilken ovärderlig hjälp slc~dle icke hu~modern k~.uma hämta derur för hushållet, och hvilken angenäm och pk samma g h g helsosam omväxling i den mångenstä.des nästan uteslutande af potatis och mjölmat be- stiiende dagliga kosten skulle icke derigenom kunna åstad- kommas; för att icke tala om det nyttiga sätt att använda tiden, som genom triidgården skulle kunna beredas såväl bar- nen som familjens ålderstigna till gröfre utarbeten o f ö r ~ ö g n a medlemmar.
I de delar af landet, der fruktträd l a m a odlas, kan det viil ej vara mer än en mening rådande om det goda, en träd-
gård kan medföra.
Den obetydliga plats, ett fruktträd upp- tager, och det ringa besvär, som dess skötsel kräfver, äro af ingen betydelse i jämförelse med de stora fördelar man kan hafva deraf, sedan det hunnit en viss utveckling; och eger man några friska fullväxta fruktträd, kan man, s&amp; godt som ntan några kostnader, nästan Arligen räkna på att inhösta skördar, som, vare sig man är i tillfälle att förvandla dem i penningar eller ej, hafva ett oberäkneligt värde.
Frukten kan, likasom baren frkn buskarna, på många olika, lätt ut- förbara satt bevaras eller beredas för framtida bruk; och deri- genom blir den nytta, som hushållet kan göra sig af träd- gardens alster, icke inskränkt endast till mognads- eller skör- detiden, utan den kan utsträckas till hela året, ja t. o. m. ännu längre.
Såväl fruktträden som barbuskarne utgöra föröfrigt, om de vårdas viil, verkliga prydnadsväxter af första ordningen.
Svårligen kan ma.n se d g o t vackrare, nhgonting praktfulla- re, än fruktträden, när de p&amp; försommaren stii inhöljda i sina hvita rödskiftande blomsterskrudar; och nar deras grenar om hösten nedtyngas af svällande, guldgula eller rödblommiga frukter, kunna de väl utharda täflan med hvilka andra pryd- nadsväxter som hälst.
Huru ofta förekommer ej en eller an- nan obegagnad plats invid stugan, der mycket val ett frukt- träd eller en bärbuske skulle kunna planteras; och alla nakna, fula vaggar och murar, som ligga emot solsidan, huru mycket bättre skulle de ej taga sig ut, om de i stallet vore till n&amp;- gon del skylda genom några spalimtrad.
Det är ingen s v h konst att odla och sköta sadana triid, men de hafva den sto- ra fördelen med sig, att de kunna odlas längre norrut iiii fri- sthende fruktträd.
Visserligen kunna icke fruktträd uthärda klimatet öfver- allt i vårt land, men bärbuskar och köksväxter kunna odlas l h g t upp i landets nordligaste delar, blott man förstår att valja sådana sorter, som utveckla sig p&amp; kort tid; och erfaren- heten har redan gifvit vid handen, att trädgiirdsalsterna i allmänhet blifva välsmakligare, fa mycket mera arom, ju langro norrut de frambringas.
Om den trefnad och det behag, som alltid hoilar öfver det lilla hemmet, nar stugan orngifves af nagra, om ock an- anspråkslösa blomsteranlaggningar, iir öfverflödigt att orda.
Blommorna behöfva ingen förespråkare, de tala själfva med sitt färgrika språk tillräckligt kraftigt för sin sak.
Att sysslandet med växtodling, vare sig det sker för nyttan eller för nöjes skull, har ett förädlande och uppfriskan- de inflytande på sinnet kan väl sviirligen ' förnekas.
Den som ständigt umgå,s med sina växter och med vaket sinne följer dem i deras utveckling från det första uppspirandet tills de uppfyllt sin best&amp;mmelse, kan ej undgå att få blicken mer och mer öppen för naturen; och ju längre man lyckas tränga in i dess hemlighetsfulla skattkammark, desto mera hänföres man af de rena fröjder och njutningar, som ett närmare um- gänge med naturen alltid förmår skänka.
Säkert ar också att en trädgård, stor eller liten, alltid gör hemmet kärare för sina innehafvere, hvilka kunna der söka den förströelse, hvar- af människosinnet alltid i större eller mindre grad är i behof och i den mången gång finna en afledare från mindre föräd- lande nöjen och tidsfördrif.
Att v a c h den stora allmänhe- tens h %g för en så, välsignelserik sysselsättning, att arbeta derpli att inom en ej allt för aflägsen framtid hvarje g %rd, hvar- j e stuga på landet, äfven den obetydligaste backstugusittares, skall varda försedd med ett eller annat fruktträd, några bär-.
buskar, nhgra blommor och ett litet trädgårdsland utanf ' ör.
sina knutar, är derför för visso ett af de vackraste mål en fosterlandsvän kan uppställa för sig att arbeta och strafva.
för.
- alen, huru skall ett så omfattande mål kiinna ernås?
0Hve.m skall utföra ett sådant storverk3 Jo, likasom hittills i de trakter, der triidgårdsodling mera allmänt förekommer bland allmogen, clet i de flesta fall ä r deras kvinnor, hvilka tagit initiativet dertill, s&amp; är det allt.
fortfarande den svenska kvinnan det tillkommer att föra d&amp;a fosterländska sak fram till seger.
I de smii hemmen är det hustrurna, som skola lära sig, huru trädgården bör ordnas och skötas, det är dem clet tillkommer att med barnens och d.e gamles hjälp så, plantera, rensa och skörda, under det männen, hvilka icke hafva elleroanse sig hafva tid med dy- likt, äro upptagna - af vigtigare grofarbet ' en; och det är de.
bättre lottades uppgift att dertill uppmuntra allmogens kvin- nor; att gå dem tillhanda med ranl och dåd, att hjälpa dem med anskaffaildet af fruktträd, bärbuskar m. m., att lära dem de basta sätten att använda träclgårdens alster i hushållet,,
- med ett ord att hvar i sin stad följa det storar- tade och framghngsrika föredöme, som Fru Adriane Owre deruppe i Finnmarken i trots af en styfmoderlig natur gif- vit alla nordens för v k t folks utveckling och förkofrau i sed- ligt och ekonomiskt afseende ömmande Irriiinor.
Det iir en stor uppgift för den svenska kvinnan, soni liar föreligger; a t t hon, om blott viljan finnes, skall lyckas genomföra den, derom är intet tvifvel t y när kvinnan allvarligt sätter sig något före, larer hon icke giirna lats sig afshiickas af de hinder, som resa sig i hennes vag; - så lär osa Atminstone århundradens erfarenhet; och att ett upprop till Sveriges kvinnor att egna nkgon del af sina krafter och sina sparpen- gar till förverkligandet af ett s i ädelt och behjartansvärdt syfte som detta icke skall vara gjordt förgafves, derpk tviflar minst af alla o. s. v. kfel ' f.l (llli2lt~.
, Till ofvrinstiende artikel, hvilken med mjckei tillmötesgtende blifvit för tidskriftens räkning författad af en om triidgiIrdsskMseln sardeles förtjlnt man, torde niigra ord f % tilläggas.
Mir man af sitt hela hj8rta ifrar för en idé, s&amp; &amp; r det oskattbart att f&amp; den utta- lad s&amp; varmt och s % uppfordrande som bar ohanför skett, och man hoppas och tror att orden icke skola f6rklinga utan gensvar.
Iden nar tiden g8r s&amp; börjar man misströsta och tvifla, m m fruktar att intrycket skall plinas ut af andra, Iivilka i vira Gagar s % rastlöst jaga hvarandra, man börjar fraga sig sjllf: hafva dessa ord af en fosterlands- van ocks5 verkligen l p k a t s att förvandla intrycket till bandiing till sparsamhet, till flit, till allt det som fordras för att satta den an- gifna planen i verket?
Finnes det har och der i landet u %gra kvin- nor, som redan nu börja förrn % fattiga arbetares mödrar, hustrur eller barn att grafva jorden kring stugan för att bereda den till höstens plantering, till hvars inköp de redan börja samla medel?
SAdana fr8gor skola komma af sig sjäfva medan sommaren g %r och Dagny tiger.
Den verksamhetsdag som gifves hvarje mtinnislta är s i kort.
Man maste gripa tiden i flygten, om man verkligen vill utratta nAgot- Hvarje Ar som förspilles &amp; r ' en stor forlust, desto större ju större milet ar.
Liten mig derföre stalla en bön till Eder, 1 kvinnor, som möjligen lange hyst samma önskan, men icke kommit er för att satta den i verket, den bönen att i höst till Dagny sanda en uppgift p&amp; de, trld och buskar I lj-ekats fil satta invid de fattiges bostäder.
Skulle jag fA veta att, Iiit oss saga blott femtio frukttrad blifvit -
satta i den svenska jorden, hvilka icke utan detta upprop hade kom- mit dit, s&amp; skall jag gliidja mig öfver att mitt arbete i denna tid- skrift icke varit utan frukt, och jag skall med stor tacksamhet an- teckna antalet i mitt sista hrshafte af Dagng.
A. K-dt.
Balder.
För deii, som blifvit riktigt uttröttad af det febrila lif- vet i en hufvudstad, der det ena intresset efter det andra sticker fram med hundra hufviiden, der musikaliska och in- tellektuella frestelser och filantropiska pligter öfverallt taga tid och krafter i anspråk långt öfver förmågan, kan ibland en sjukdom blifva nästan välkommen.
Man bäddas ner, rum- met göres halfmörkt, de sjuka nerverna kanna.
liksom om en sammetslen hand strök dem till ro, när denna härliga tystnad fortfar timme efter timme.
Läkaren kommer, undersöker, för- klarar att det är ingen fara.
Du behöfver bara stillhet, får ej oroas, ej taga emot någon.
Han ger sina föreskrifter till din gamla trotj anarinna, tillsäger henne på det bestämdas te att hon håller tyst omkring dig, s % blir allt snart bra igen.
Och så nickar han och försvinner.
Och från denna stund ser du ingen mer än henne, som pysslar ibland omkring dig som en öm, tyst moder, men största delen af dagen är du ensam.
Tystnad!
Ensamhet!
Nej, hvilken lycka!
Att med ens ryckas ur alla dina jagtande förbindelser till den öfriga värl- den!
Att stillhet och * ro i en hast blifvit dig en pligt, som du törs och får njuta, i stallet för en lockande frestelse, som måste bekämpas - är icke detta oskattbart?
Och nu först känner du riktigt hur trött du är vid detta onaturliga, uppjagade lif, som är vart århundrades pest.
~ n d t - ligen far du nu slippa lefva med i hvirfveln, du får tid att söka reda p&amp; ditt eget fattiga jag, att lyssna till de röster, som tala inom dig och som hittills döfvats af världsbullret.
Di.
får tänka en tanke till slut, får samla dina intryck och erfarenheter och lefva dig in i dina minnen.
E n enslig fluga surrar ilagon g h g, bullret från gatan hörs bara som ett oredigt sorl, .den svala luften i ditt sjuk-
.
rum är som mättad af musik, tystnadens härliga toner, hvar- efter du så lange förgafves längtat.
Det är kanske ej s % många, som ha öra för den sortens m s i k, och v ' l är det, ty den bjuds ej ofta i vår tid; men har man en ghng fått örat öppet för dess skönhet, kngtar man som en vansinnig efter den.
Då du ibland rnidt i manniskolifvets oroliga myrstack plötsligt minns den, sådan du förnummit den någon gång i en stor, öde skog, eller uppe bland fjiillen långt frQn mä.n- niskoboningar, eller vid det stora, oandliga hafvet, så kan du blekna af längtan efter dessa underbara harmonier, och du börjar nästan afsky hela det konstlade: brkkiga lif, du lefver och själf hjälper till att göra, ännu mer inkrångladt.
Xen det der förstå människor i allmänhet ingenting af.
De äro få som smakat tystnadens välsignelse.
Det ringer på tamburklockan!
Xiigon söker dig.
Bety- der ingenting!
Du ler i öfvermått af trygghet, ingen får störa dig, icke ens en helsning från den yttre världen.
Iso- leringen, stillheten, lugnet slAr allt tätare ringar kring dig.
Dagen skrider spkrlöst fram, under det att tankar och min- nen fylla din själ.
Minnen - ja, det är en underbar värld!
Bilder dem sjdens öga ej sett på, flere htionden, barndomsminnen, dyka plötsligt upp med en förvhande klarhet, och der du nu i kvällens ljudlösa tystnad mönstrar dem med den mognade kvinnans kritiska blick, förefalla de dig så besynnerliga, nä- stan otroliga.
Om du läste dem i en bok, skulle du kalla dem fantasifoster, och dock, det vet du s&amp; väl, ega de äkta verklighet och sanning.
Xen vi gamla glömina lätt hur tankelifvet ter sig i en brtrnasjiil.
Vi tro icke att dessa loc- kiga små hufvuden vi se omkring öss hafva en värld för sig, och att, trots deras frimodighet, der finns en vrå, i deras iiwe, dit vi aldrig intriinga, kanske emedan de instinkt.likt känna att ride storan ej skulle förstå dem.
Om barnasinnet inom oss själfva ej blifvit förtorkadt, skulle vi icke beköi3-a st&amp; som främlingar inför barnen och deras cIrömviirld och b&amp;de de och vi skulle blott vinna p$ denna öppenhjärtiga förtroligliet, som vagar gifva sig helt, utan fruktan för ' de storas3 öfverlägsna, medlidsamma småleende, som skrämmer och stinger.
.Ja, di1 ar nästan rädd an i dag för de storas h h.
Ka.nske tro de nu, liksom cle skulle trott om du shsom barn beraittat dina
.
intryck, att det är bara en saga.
Nåväl, låt dem tro det!
Du vet dodi att den är upplefvad och sann från början till slut.
Du har plötsligt blifvit ett litet barn igen, en flicka mellan.
8 h 9 år.
Det ar långt fram p&amp; varen och sista las- dagen i terminen.
Men du sitter ej på skolbänken bland surrande kamrater, du sitter allena med en ung lararinna i ett stort, krefligt l&amp;srum med öppet fönster, genom hvilke t nyintspruckna syréiier nicka in till dig.
Ensam!
- ja, ackså der, redan i barndomen ensam, inga syskon, inga skolkam- rater.
Dina f ö d d r a r, som ej egde något mera barn än du, ville ej skicka sin enda älskling till skolans faror, och så lärde du redan då, i de Ar då barn lefva flockvis tillsammans i ras och lek, att trifvas i ensamhet och befolka den med dina egna tankar och funderingar.
Utanför trädgården breder sig den skönaste sjöstrand,.
Vetterns strand, med sin mjuka, gulhvita perlsand, der du brukade bygga kanaler och sjöar, palats och trädgårdar, Ilileii midt i din ensliga lek kunde du tvärstanna, fängslad, utan att du förstod livarför, af taflan framför dig, Vettern ' med sitt djupbla vatten, sina hagringar, sina höga stränder - och der langst bort i norr Visingsö, enkom skapad för att för- trolla ett dsömmande barnasinne.
Ibland kunde ön ligga som en ljusblå strimma ellek som en otydlig dimbild öfver vatten- ytan.
Eli annan g h g höjande sig med klara, bestämda kon- turer, för att slutligen lilisoiri med ett trollslag komma s&amp; nara att du i det blandande solskenet kunde skönja de grön- skande angarne, kyrktornet, stiigorna och bäst af allt Visings- borgs romantiska ruiner.
Och Vettern sjalf!
Finns det val en stoltare sjö?
Den är som hafvet, bliinande och oändlig.
Inga holmar, intet småkrafs.
Bara stora linier, oandliga perspektiv.
Och så nyckfull den.
är!
På morgonen kunde den ligga spegelblank och vanlig, och fagrare och gladare syn ser ingen, an Vettern lugn och i solglans.
Men plötsligt mörknar vattenytan, ett doft rytande begynner, och innan du vet ordet af piskas sj.ön upp i vreda böljor, som vräka sig skiiinmande som hafsvågor in mot stranden.
Fram emot kvällen saktar sig stormen, men under natten hör du ännu som tunga suckar derutifrån.
Men i dag ar det godt vader och fr&amp;u läsrummets öppna fönster ser du ut öfver den lugnaste sjö, medan du begärligt lyssnar till mythen om Balder, som 1ärarinna.n ger dig som
en afskedsbild att taga med dig in i sommarlof~~et.
Nar det nordiska barnasinnet första gången tager emot den nordiske, guda.sagan, oförberedt utan upparbetning, sk slier det med samma känslor, som när det första gingen medvetet möter våren.
Hvem minns ej hur det kändes första g h g e n i vårt unga lif, d&amp; vi riktigt uppfattade att det var vår.
Vi hade ej last skaldernas varsånger då, visste hvarken livad skalder eller vHr ville säga, men den gyllene kstidens * hela poesi dagades oskyldigt och oändligt barnafriskt för oss, l h g t skö- nare än vi sedermera kunnat förnimma det eller niigon af jordens shgaresnillen ' förmAtt tolka det.
Nänniskohjärtat rymmer blott en gång i lifvet sidana omedelbara, daggfriska intryck.
Lärarinnan hade framställt Baldersmythen varmt och lefvande.
Hon var ung och hade ej ' mu slitit p&amp; sina krafter och sin förmhga att träffa barnasinnet, och liirjungens glänsande ögon sade henne, att hon var först~dd och att hen- nes berättelse gifvit ett lifsintryck.
Men klockan slHr 12, pliminnande om att det iia tid att sluta och att tillsammans begifva sig till skolnngdomens kon- sert i stadens kyrka, t y äfven för dem var det afslutning i dag och gossarne skulle fira den med att aflagga prof på sin sbgarkonst.
Du hade aldrig förr bevistat en konsert, och redan blotta namnet vacker din stora undran.
Kyrkan s a r fylld af &amp; hörare, föräldrar, syskon och vänner till skolungdomen.
Nu strömmar den första friska sangen emot dig med den egendomligt skära gosstimbren i sig.
Endast få röster hade hunnit öfver miilbrottet.
Hur du gripes och rycks med i shngens konstlösa rytmer!
En helt ny värld dagas för dig, skön som Vettern, som våren, som Baldersagan!
Uedm du lyssnar som förtrollad, betraktar du den unga skaran samlad i koret alldeles invid siltaret.
Du känner ej niigon bland dem, och det var ju naturligt - dessa sjungande halfgudar höra val ej jorden till.
Hör, der tonar en ny kör, drömmande, klagande liksom hela skapelsens sorg vid Bal- ders död.
Men hvilket under!
Bland de frimste i sångar- hopen sthr ju Balder sjelf lifslefva.ncle, Balder i sin allra första ungdom, en h g, smärt ynglingagestalt, ljusliitt, fin- hyllt, med ett ädelt formadt hufvud och det äkta nordiska tycket öfver sig.
Xen det var ej det rika, blonda haret och
den ljusa hyn, som gjorde honom till Balder för dig, det var uttrycket öfver det blida anletet.
Hur tydligt minns du det ej an i dag, fast 3 årtionden gått sedan du såg det den första och enda gangen.
Och lin kan du förstå det, fast du ej fat- tade det då, att det var denna renhet och själsadel, som lät barnet instinktlikt ana en Balder i den okände ynglingen, ana att derinom bodde krafter, som ville lefva och dö i lju- sets och sanningens tjänst, ana att Loke skulle i honom få en mäktig fiende.
Detta var det, som fängslade din fantasi, och som gjorde att dina undrande barnaögon ej mer lemnade honom och att hela konserten från den stunden fick en annan prägel.
Den blef mänsklighetensj vårens, hela natnrens offer- fest till Balder, firad vid oskuldens och fromhetens altare.
Och det] &amp; g ett segerjubel i ungdomsskarans Baldershymner, som tydligt talade om hoppet att denne nye Balcler skulle lefva och aldrig nås af Höders pil och Lokes list och att allt som var af Asablod skulle blomstra upp med nytt lif och.
krossa Jötunernas slägte.
ni På hemvägen ville du ropa till alla du mötte: Balder?
Vet ni att han kommit tillba.ka från Hel till jorden igen " -- Men du anade att de ej skulle tro dig, fast det var ju s&amp; sannt, så sannt.
Och så behöll dn din glädje för dig själf, och ingen, som shg den lilla beskedliga, stillsamma flic- drömma om att hon kan i detta kristliga samhalle, k~~ncle umgicks ined s % hedniska tankar.
Så gingo dagar och veckor och sommaren var nästan halfliden.
Balder såg du aldrig, men hvad gjorde det, du visste att han fanns, att mänskligheten egde den ljuse, fromme Balder ibland sig, och du var sh innerligt lycklig.
Sommaren var ovanligt varm och ftdl af klara, sköna dagar.
S&amp; kom den dagen, du minns sa väl.
E n het, strålande morgon; fram emot middagen en frisk bris derutifran Vet- tern, men så en plötslig omkastning, hastigare och häftigare än vanligt.
Inom få mi-ter hela himlen förmörkad, hela sjön i ljungande storm och åskans brakande så som du en- dast hört den deriiere i Jönköping~t~akten bland de höga.
bergen.
Nu var Thor riktigt vred deruppe i Thrudvagn, men nog var Loke också ute och dref - ofog, ty det låg list med i denna häftiga orkan.
Efter några timmars fruktans- värdt oväder, hvars make i våldsamhet icke ens de gamle
mindes, kom aftonen med hastigt klarcande himmel, naturen stillad och bara en konvulsivisk suck d&amp; och di, utifrån sjijn.
Mä,nniskorna ilade som befriade fAngar ut ur sina bo- ningar och samlades gruppvis för att tala om de iingestfulla timmar, som nyss gbtt.
P % ett par stallen hade Siskan slagit ner, fönster blåst sönder, tegelpannor lyftats från hnsen, o. s. v. Men hvod var allt detta emot olycksh~ndelsen med se- gelblten?
" Segelbitenn?
fragade mánga munnar p8 en &amp; ng.
nJa, vet ni inte det?
fiskar Ola liar just kommit hem med den pojken, som räddades, den andre blef der han!
Det var minsann inte den förste, som Vettern ~ l u l r a t.
~ Men hvad var detta för e11 sensationsnyhet?
" mätta, berätta!
!
!n " Jo sir iiin - och berättaren bröstade sig sjalfbel&amp;tet öfver att i en hast h a blifvit en rigtig persou, - " sir ni, dii va ' tv&amp; våghalsar te skolpojkar, som gaf se,j lit i eu krake till segelbåt i middags, när det började blasa friskt!
och di va ' komna halfvägs t e Habolandet niir orkanen bröt 16s.
Han, fiskar Ola, som rott i land i god tid s i g dem han, hur biitel1 kom susande och hur di styrde mot laid för brinnande lifvet.
Da stig ut, som skulle den berga sej, men sk nar den ra ' bara ett par famnar fr&amp;n land, kom en riktigt ~rildsint by, rrgkt7eii &amp; t sidan, så han fylldes rna vatten och sjjönk som en gråsten.
Den ene pojken kom opp igen och simmade som en hel karl och Ola mött ' en en bit på vag i sin bAt och fick ' en i land, men den andre ble ' borta - syntes aldrig till: han \ - a ' nog intrasslad i seglet han, stackare. "
" Hvem var han då, hvad hette h.an ' ?VIjöd det i korus.
" Jo, di sa han va son till orgelnisteii i grariiisockna &amp; han va ' bara inne öfver dagen för il helsa p&amp; en kalnrat, B s&amp; gaf dom sej &amp; f &amp; segla.
Annars gick han i storskolau har å var blefven student nu i varase.
: ' " a, jag vetn, sade en röst nr hopen, xdii ya?
den der stiliga pojken med det granna, lejiisa hkret, han som s j ~ n g s$ vackert och som dom sa ' skulle Idi eu storkarl med ticleii.
Sicken skada att han skulle bli s&amp; kortlift-ad !3 Ja, au förstod du det!
Balder rar- död!
Du sprang h m P t det fortaste du kunde, k d d af eli hittills okänd sorg.
Och der kastade dii dig uer p8 golflvet
och gret, gret så der hejdlöst och öfvergifvet som endast ett barn kan gråta.
Men plötsligt repade du mod.
- E n lycklig ingifvelse!
Ja, nu visste du råd!
Och det bar ' af ut i triidahden.
Solen hade just gått ned i en dunkel molnvägg.
Kvällen var så skön.
och ljuflig som om ej sorg och ve funnes p&amp; jorden * Och du lutar dig med förhoppningsfullt, troende barnasinne öfver blommor och griisstr&amp;n, öfver halfinslumrade $&amp;ilar och domnade myggor, ja, t. o. m. öfver den fula, skrämda grodan, som hoppar vid dikeskanten, och du ber och tigger och be- svär dem, att de alla, alla skola gråta tjfver Balders död, så lösa de honom tillbaka från dijdsriket.
Och blommor och grässtran nicka bifall i aftonvindeii och hela den regndränkta naturen grhter med dem.
Och din sorg blef läkt, genom det säkra hoppet att Balder skulle lefva upp igen, och det var ej mera ett sorg- set, utan bara ett lyckligt och leende barna-ansigte, som månen såg slumrande på kudden, nar han den natten tittade in i din kammare, - - - - - - - -- - - - - - - - - - - C - L - - - - _ - - - - - - - - - Det &amp; r samma måne, som iiii glider in med en hel ljus- flod i ditt tysta sjukrum.
Men du sjalf, och allt omkring dig ar så annorlunda.
Hela detta underliga, romantiska, barn- domsminne blef småningom glömdt i {ifvets brusande svall- vhgor och först nu efter årtionden har du, medan du lyssnade till tystnadens musik, letat fram det bit för bit.
- Men hur gick det med Balder?
Medan du var barn tänkte du att hela naturens sorg köpt honom tillbaka.
Men det är läagesedan du h r d e förstå, att han var och förblef död.
- Eller har du väl sett att din tids ungdom eger Balder ibland sig?
Människorna ville ej förena sig i naturens tårar vid Balders död - derför kom han aldrig igen.
C.
C. '
Opportunitets Betraktelser.
Materialismen och lifsledan.
(Insandt) Hvarje varelse, som icke far utveckla sig p&amp; det satt, som bfverensstiimmer med hans anlag och individualitet, eller ock berofvas de för denna individualitet utmärkande organen, kan ej blifva det, hvartill han var amnad, och kanner sig för den skull otillfreds och olycklig.
FBgeln, uppfödd med bundna vingar eller sedermera ving- klippt, kan ej svinga sig med fröjd mot solen och skall ej lata hara sitt muntra kvitter.
Likas&amp; mtinniskan.
Anglosachsen, uppfödd bland Australiens Papuas och saknande den kultur, som betingar utvecklin- gen af hans anlag kan ej blifva den intelligente, ingripande och h8g- stamde personlighet, hvartill han af naturen var danad.
Hvad har gäller den animala varlden och manniskan som varlds- borgare, gäller henne äfven stisom evighetsvasen.
Uppvaxer och fort- lefver hon under förl~Ulanden, hvilka kvafva eller missrigta utvecklingen .af hennes anlag för ett högre lif &amp; n detta jordiska, far hon aldrig ltira att bland varelsernas mángfald: - - - " ensam utan like FramstBr manskan och till dubbelt rike Jord och himmel tar; ' - har man * ej med nog eftertryck sagt henne att: " mellan sorgens tArar lyser E t t odödligt hopp; " -.
d&amp; skall hon ej kunna utveckla sig till den barmoniska fullandning, som tillhör hennes normala personlighet.
Xiinniskair &amp; r ett andav#isen, en dualism af ande och materia och star i f6rbindelser med " andarnes fader " Gud.
Nen försvagas eller slites sa m bandet, tager materien, sinneviirlden, den animala principen, eller hur man vill fran olika synpunkter sedt kalla manniskans fysiskz, sinnliga jag, (Ifverhenden och förkvafver andens lif, da kan människan ej mer mottaga " evig- hetsvinkarne " fr&amp;n den högre liggande varlden; d i blir hennes utveck- ling ensidig och förfelar sitt föresatta mil.
Ar detta handelsen med flertalet af befolkningen i ett visst land och under en viss tid, d&amp; gBr detta folk tillbaka i sin kultur, ty det har förlorat mer eller mindre af den egenskap, som betingar allt högre kultrarlif: Andens herraviblde öfver materien.
Det Iran ej nekas att förhhllandena i v&amp;r tid blottsttilla mäuni- skorna i kulturlanderna för faran af en sidan ensidig utveckling.
Be
; ar0 utsatta, ej.
blott .för de frestelser till naturalism, som en mogen, i vissa fall öfvermogen civilisation alltid frammanar, ' ut.an ocksA för det materialiserande inflytande, som vAr tids.
triigna och framghngsrika naturvetenskapliga ', forskningar medföra.
Det ' oaflAtliga arbetet med afslöjandet af naturlagarna, med uuderkufvandet af naturkranerna; med.
förbiittringar af vilkoren: för manniskans fysiska tillvaro; alla dessa strafvanden hafva dragit uppmllrksamheten och intresset fr&amp;n de and- liga spörsmhlen.
Den.
naturliga följden haraf har ej - uteblifvit: bort- seende frin, ringaktning., ja förakt for, stundom förnekelse af.
den öfversinnliga varlden, eller hvad man med ett modernt uttryc.k kallar ') ag !aostici.sm.n Dessa förluster pA det.
högre Iifvets omrAde.
hafva varit de.
offer, som utgifvits för naturvetenskapens segrar.
Men ostraffadt offras ej böga sanningar.
Var civilisation stoltse- rar med sina upptackter och uppfinningar, med sina förbiittringar-och - sin fördomsfrihet, och hennes.
stolthet ar s i till vida .berättigad: - Men förbländad af sina framsteg, ser .hon ej de svaga sidorna.
Hon yfves öfver sina segrar inom materiens varld, men blir ej varse sina nederlag inom andens, och att hon, rik p&amp; varldsligt vetande ar arm p&amp; andligt lif, att hon oaktadt förbättrade fysiska lifsvilkor, dock ar sjuk intill bjllrteroten.
orngifven af allt, hvarmed konst och forfinhg rikedom och industri försköna lifvet, gripes kulurmänniskan af lifsleda; ty hon har förlorat den helsobringande kanslan af att hennes lif ar: " af det stora, det drömmande hela .en del, Som förnimmer att skapelsen drömmer om Gud. "
Beröfvad tron p&amp; en högre tillvaro och.
de idéela magterna, söker hon förintaelsen.
Penningefursten, för hvilken alla de njutningar stii till buds, som ' kunna köpas .för guld, andar sitt lif med.
ett.
resolver- skott; - snillet, som mottager h ' yllning af beundrande ' och tacksamma landsrniin, ' kan ej uthärda en tillvaro utan odödlighetshopp; ung domen, o&amp;rilad d lifsv~rens solljus och med framtidsperspektivet for ögonen, vander sig hopplös och lifstrött bort och slutar sitt knappt började lefnadslopp under j&amp;rn~vilgslokom ' otivet.
och d&amp; sorgens, sjuk- domens och nödens tider komma, finnes ingen kraft att fördraga, att ut.hiirda pröfningarne, ty de röster .som: " hviska att stridens, och smiirtans myst&amp; Är fullkomningens yilkor och sjalarncs ratt ", höres ej af den vid sinnesv&amp;rld&amp; bundna.
anden.
.
.
Lifsledan griper ej blott, honom, som i njutningar och nöjen p i varlderis marknadstorg spelat bort helsa, viilst8nd 0c.h likars aktning, och som för att slippa tömma lifsbagarens dragg, gl) r slut p&amp; ~lifvet - '
~jalft; utan ock högre naturer, som missuppiritta ocb desför afsv&amp;@ kristendomens v&amp;rldsbigt, men ej kunna undvara dess etiska bog- het och religiösa khnslolif.
Tidsandans offer, v8rda ett biittre öde!
Symptomerna af denna sjukdom till döds visa sig tydligast p&amp; konstens omride, hos pennans, penselns och mejselns man.
Fantasiens söndagsbarn gro kansligast för tidsströmningarna och dragas lattast till bot- ten af deras förradiska hvirflar.
Smittan har friimst gripit litteraturen, som 6fverfli) dar af skiftande bilder från den stora gruppen " Haablöse Slaegter. '
Författarne tiifla om hvem som skall öfvertrnffa den andre i skildringen af ett tillstand nllrmast likt det moraliska ocb religiösa förfall, som föijde p&amp; antikens blomstringstid.
Mau ntlstan frossar af sin moraliska vanmagt och sitt slackta evighetshopp, som en nervsjdc kvinna njutor af och narer sitt svarmod.
Man tycker sig vara sj8bls- aristokrat, representant för sin eids framstegsparti och segrare öfver föraldrade Asigter, kiilkborgerligt sm8sinne och dumma fordornar.
Iden denna sjiilfbelilteuhet &amp; r som en febersjuks fantasier, de aEl&amp;m af miss- mod, klagan, ackel och lefnadströttbet: " Vi tacke gode gudar, hvad namn man an dem gaf, att stoftets tungs skrudas vi alla 18gga af, att natt de döda höljs, att morgon ej skall följa, att trötta floder bölja till sist mot mojna&amp; haf. "
Visshet om dödsförintelsens hvila skulle alltsa vara det mil, dit var kultur för manskligheten!
Den vore dA en sjalfmördare p&amp; samma ging som en mördare af slagtet.
Men kultur ar lif och framsteg, och för den till döden, SA ar det derför, att den &amp; r sjuk, har öfvergltt frAn fram8tskridande till upplösning.
Hvari bestar sjukdomen?
" Der religionen har förlorat sitt lif, der skall alltid kulturens mark vara nndergr&amp;fdn, sager en af v&amp;ra ädlaste författare, och han tillagger: nVAr tids och sar bildnings ends raddning a r det religiösa lifvets panyttfödelse till klar och medveten sj&amp;lfst&amp;ndighet.
Denna pilnyttfödelse kan icke rara fjarrtmn, ehuru mellan oss och henne synes ligga en tid af andlig sÖudersIitenhet, guds- förnekelse och förtviflan. "
- Redan klinga dock fran utlandet öfver till oss röster, som tala om Aterviindande helsa, om nyuppvhckt hopp och förtr&amp;tan, om ett tillfrisknande ej blott frlin otro utann ock frAn en tom och osjiilfstandig
auktoritetstro; - om ett hopp ej blott p s Gud och odödlighet utan ock p&amp; personlig helgelse, utan hvilken ingen k m se Gud.
Den gamla tron, renad fr&amp;n dess slagg!
P&amp; sofringens produkt kunna lampas skaldens ord: " Och ny hr himlen och ny hr jorden Och ny ar himlens och jordens son. "
Per TT ygg.
Också en visa;, Sh brådtom de hade, f&amp;gelmammorna inne i skogen, just vid uthuggningen, der det nästan fans ett bo i hvart träd.
Dolda bland löfven, inne i stammens fördjupningar, nere vid marken, under buskar, emellan de stora stenarnes skrefvor, öfverallt ftinnoa der små bekväma nästen; och öfverallt hade man bradtom.
Ungarne började blifva så besvärliga, rigtigt öfver- dådiga små, sällar.
De nöjde sig icke längre med att sträcka halsarne utom boets kant, de skulle balancera p&amp; den med sina stapplande små, hen och vippa med de korta vingarne, ja, de började smakackla; det var inte nog med det förra v i p ", npiph, det var som om pulsarne börjat slA och som, om läng- tan gripit dem att sjunga och att flyga!
" Ack, de ungarne s&amp; ifriga de %ron,: suckade mammorna - men nu skulle de lagga sig, det hjelpte inte att saga emot, att pasth att cle väl kunde h %lla sig uppe tiu far kpm hem med födan.
Nej, - bolstrarne reddes med de sm&amp; näbbarne - i säng skulle de.
v e n tyst, hvad var det?
Sh underligt - här borta i skogens allra djupaste enslighet.
- Hit kommer ju aldrig n %gon.
Det prasslar lätt p&amp; marken, solens sneda strålar falla p&amp; nkgonting ljust midt i det dunkla gröna, det mossigt ' bruna.
Det är ingenting annat an en enkel blå klädning och en bvit halm- hatt, men hvad hundra smA fhgelhalsar strackas fram nyfikna och förvhnade.
Hon kom glad och ung som våren, en smula fiiimtande efter den hastiga gången, hvilken han, som gick bredvid henne, haft svart att följa, han som icke var halften sh vacker eller hälften s&amp; lëtt och som dessutom haft det bestyret a t t.
böja undan grenar har och der, meii som såg s&amp; lycklig ut att de små fAgelungarne nästan voro frestade att nicka &amp; .t hvarandra af förtjusning.
" Nå1 ', - sa,de hon och x-aiide sig hastigt om emot hoiiom munter, rodnande, skalkaktig och uppfordrande.
D&amp; han icke svarade,, sade hon ytterligare:?
h r det 1-5- .got särskildt vigtigt .. Att begära af mig, att jag skall springa bort ifrån dem allesammans, det är nästan.
.
.
: ' " Ett enda ögonblick - just derföre att de alltid äro der allesammans - och så han den der rike - som jag afskyr.
.n " Ah, - sa styggt - det kunde jag aldrig tro ", sade hon, när det för att saga mig det -? "
" Jag har ju inte mycket -! "
nVerkligenx, sade hon med ett svagt försök till trots, men j hennes violbl&amp; ögon och i det halfva leende, som ha- stigt delade hennes röde lappar, lastes så tydligt som ord någon- sin kunna uttrycka.
det.
: nLiksom det skulle göra det allra minsta - jag ar visst inte van vid mxcket. "
" Då ar det mycket värre med mig7: sade hon.
--?
?ag har så många fel, jag.
: ' Så hon slirymt.a.de.
Det sade hon, medan hoii inom sig beslöt att bli fullkomlig, att lagga bort livarenda liten odygds- unge, hellre an att göra honom ledsen.
" Feln, utbrast han och tankarile och känslorna brusade fram, så att rösten icke hann med allt.sammass - " fel, åh nar vi få vara tillsammans, så tanka \ - i aldrig.
på fel - eller vi uppfostra hvarandra, leda, sätta, böja hvarandra hela.
lifvet - dag ut och dag in.
J a g ger dig inim fel, du ffir ta haxd om dem, liksom om mig sjalf. "
nNej, nej3, ropade hon förskriickt, - " jag kan inte upp- fostra, bara alska, då vet jag att jag blir god.
Jag vill inte vara din lärare - bara, bara din h t ~ s t r u.
~ Hon smög .sig in- till honom och lade .hufvudet tryggt i n ~ i d hans bröst.
Han sllg in i hennes glansande violblå Bgon, som roro så filla af för- troende och ömhet.
nAtt man kan vara så lycklig ", sade han, " att alska - .att älska en enda i hela världen. "
det säkert det? "
sade hon, fastän Lon icke hyste det minsta tvifvel om den saken.
Och till bekräftelse p i sin fr %ga, smög hon armen omkring hans hals.
Då var det som när eii orkestersnförarc?
höjer sin takt-.
pinne, och det bryter löst med ens.
Det ljöd från löfven, f r h stammarne, från buskarne, från marken.
Alla de små ungarile hade lärt att sjunga i ett ögonblick.
" vad var det? "
sade hon häpen.
J a - hvad var det?
Det var visaii om karlekens sorn- - mardagar.
A. Ii-dt.
Fjärde allmänna flickskolemotet.
Vid det Garde allmänna flickskolemötet, hvilket p&amp; i11- bjudning af Gustaf Sjöberg, Bilda Casselli, Liliy Engström, Julius Humble och Ernst Olbers skall ega rum i Stockholm den 12, 13 och 14 Juni 1889 komma följande allmannafragor: att diskuteras: 1.
Bör den högre flickskolan så ordnas, att den omfattar .sju ett-åriga klasser?
2.
Böra vid de högre flickskolorna, der så ske kan, in- rattas fortsattningsknrser, och huru böra i. så fall dessa kur- ser ordnas?
3.
Böra i den högre flickskolan endast tvänne fram- mande sprak få förekomma?
4.
Är det lämpligt, att de allmänna läroverken i vissa mindre samhällen, enligt Flickskolekomit~ns förslag, ombildas till samskolor?
6.
Begagnar flickskolan de medel,.som stå.henne till buds, för att meddela sina lärjungar en i sann mening praktisk och hela personligheten omfattande: bildning?
6.
Vore det önskligt, att historieundervisnii~gen ordiia- des i öfverei~sstämmelse med Flicl~skolekomiténs förslag?
7.
Bör snickerislöjd förekomma i en skola för flickor?
8.
Ar det lämpligt, att vid de högre flickskolorna fin- nas förberedande klasser, och i så fall, huru många?
9.
Huru Ungt bör det s: k. klasslärarinnesystemet tillam- pas i den högre flickskolan?
10.
Anses det öiiskvärdt, att alla skriftliga arbeten ut-.
.
föras p&amp; ligrorummet? '
' I sammanhang med skolfrågor iir ' det oss ett nöje att anmäla en pedagogisk tidskrift kallad.
SmAskolevannen, livilken tyckes på ett sar- ' 0 1 '.
deles tillfredsställande satt lösa sin uppgift att rara ett organ för frii- gor rörande denna afdelning af skolväsendet.
Med vaken blick följer den hvad som tilldrager sig inom detta ornrtde, har goda referat från skol- och kretsmöten samt synes i allmänhet hylla sunda och goda hig- ter i fraga om undervisningssattet, larares stullning och pligter samt hemmens och komunernas skyldigheter gent emot skalan och dess la- rarepersonal.
.
Kvinnokongresser i Paris.
I anledning af den pAg&amp;ende varldsexpositionen i Paris denna sommar hafva anordnats kongresser i alla möjliga veten- skaper och sociala fragor.
Bland dessa kongresser beröra tv&amp; kvinnornas intressen.
Den fursta af dessa kongresser kallas " Congr8s fra~gais et international du droit des fenimesn och skall aga rum fran den 26-29 juni.
Kallelsen till denna kongress, hvilken hade sitt motstycke vid expositionen i Paris 1878?
har utgatt fran tv&amp; i Frankrike befintliga sällskap: " Ligue franqaise pour le droit des femmes " stiftadt 1869 och " Société pour l ' am4lioration du sort des femmes. "
Enligt programmet skulle denna kongress arbeta i fem afdelningar, nämligen: 1) histo- risk: Kvinnornas inflytande pk de mänskliga samhällenas ut- veckling; 2) Ekonomisk: Undersökning af kvinnornas arbete och arbetslön i de olika länderna.
Deras uteslutande fran och de- ras tillträde till olika arbetsomraden; 3) Moralisk: Undersökning af orsakerna till sedlighetens förfall och botemedlen för detta onda; 4) Juridisk: Tpphgfvandet af lagar, som hålla kvinnan i omyndighet.
I spetsen för denna inbjudning star Mr Léon Richer, en frmstående jurist, som i flera &amp; r kiimpat för a t t f&amp; den franska lagstiftningen ändrad till kvinnornas fördel och M: lle Maria Deraismes, ordförande i det andra af de ofvan- nämnda sällskapen.
Redan i mars mHnad hade en mängd framstiiende personligheter friin olika land anmiilt sig sbom deltagare och deltagarinnor.
Framlingarne ega ratt att gratis deltaga i mötets förhandlingar.
Förhandlingame torde der- före blifva af största intresse.
Det franska elementet kommer naturligtvis att blifva det betydligt öfvervagande och gifva sin egendomliga prägel åt förhancllingarne, med de skarpa
169 motsättningar som förefinnas i Frankrike i kvinnofrågan och i detta lands lagstiftning rörande kvinnan.
Den andra kongressen kallas: n Congr&amp; internatioonaal des oeuvres et institutiom fhininesn och skall sammantriida den 12 juli.
Denna kongress står under statens beskydd och initia- tivet till densamma synes hafva utgått frlln .åtskilliga inom filantropiska omradet betydande kvinnor.
Programmet om- fattar fyra afdelningar 1) Filantropi; 2) Pedagogi; 3) Konst, Vetenskap; 4) Civil lagstiftning, Kvinpans omyndighet, såsom maka, moder och såsom handlande.
Atskilliga af Paris peda- gogiska och filantropiska inrättningar skola besökas af kon- gressens medlemmar.
Meningen ar att genom rapporter frlln olika omr %den och olika länder gifva liksom en expos&amp;.
af hvad kvifinar, har iistadkowna ' t.
Deremot synes man fast mindre vigt vid diskuterandet af hennes rättigheter, ehuruväl detta ej torde vara uteslutet, att döma af den 4 afdelningen, hvilken likvisst ej innefattar mer an civila lagstiftningsfrhgor Bland personer, som undertecknat inbjudningen och äro komité ledamöter märkes J~iles Simon, M: e Bovet (redaktris af la Novelle Revue), Ernst Legoiive, M: e Benoit, medicine doktor M: e Eoechlin Schwartz, ordförande i nL, ' Union des femmes de Francen, ordförandena i flere större i.
@ örenhetsinrättningar m. fl.
Vigt har i programmet särskilde lagts vid, att ingen.
politisk eller religiös tro bör afh %lla, fran deltagande i den- samma.
Styrelsen för den första kongressen har med stor tillfreds- ställelse hälsat underrättelsen om denna andra, synbarligen.
senare, p&amp;tankta kongress.
För hvar och en, som ar intres- serad af att kvinnans rättigheter utvidgas, .ar det af största.
vigt, att k-hiinna visa hvad kvinnan under nuvarande i många.
afseenden tryckta förhhllanden kunnat uträtta.
Är detta värdt.
någonting, d&amp; har man ett bevis i sina händer, som är l h g t mera värdefiillt an alla abstrakta demonstrationer, ett bevis till förmån för kvinnans beghfning och krafter.
Till representant för Fredrika-Bremer-Förbundet vid dessa.
- bada kongresser har dess styrelse litsett filosofie doktorn fröken Ellen Fries.
Från riksdagex.
Sedan nu innevarande års riksmöte afslutats, aterstår icke m y ~ k e t att saga om utgdngen af de frhgor som mer eller mindre direkt beröra kvinnans intressen.
- Det mycket .omtalade .och omskrifna margarinforbudet kan ju i viss måi: raknas som en hiish&amp;llsangelägenhet, hvilken oaktadt blda kamrarne enats om densamma, ännn icke kan anses for afgjord.
Regeringen har.
nämligen remitterat äxendet till flera myndigheter såsom tullst yrelsen, landtbrnksakademin; m fl.
och dessa hafva ännu icke aflåtit nilgrs yttranden.
- Anghende lagen om skydd mot yrkesfara, må namnas, att tre fabriksinspektörer komma att tillsättas, och synes meningm vara att dessa skulle s i val bereda sig för, som uteslutande egna sig &amp; t sitt ansvarsf~da varf.
- Den af Rongl.
Maj: t föreslagna lagen om yttrandefrihet, slidaii den af riksdagen blifvit modifierad, ar f. n. u d e r ompi-öfning hos Högstó Domstolen.
- Vidare torde böra.
niimiias att döfstimiiu~dw visningen blifvit bättre ordnad, att frågan om fideikonimisser- nas upphiifvande icke heller denna g h g lyckades vinna 1: sta kammarens bifall, att den sh länge srafvande teaterfragan nri tyckes närma sig en tillfredsställande lösning.
Slutligen m&amp; namnas ett förslag om varors kringförande till försäljning af hustru eller hemmavarande barn, hvilket sarskildt för den lilla industrien och hemslöjden p&amp; landsbygden torde w r a af be tydenhet ..
Den nya förordningen angående kvinnas inviiljacde i fattigvArdsstyrelse och skolråd ar dock det för kviimofrágaii vigtigaste resultatet af 1889 Brs riksdag.
H \ - arje steg, om &amp; n så litet, som g l r i ratt rigtniiig m l ju helsas med till- fredsställelse.
Men det behöfves ännu mycken allvarlig straf- van, mycken sj alfuppfostran å ena sidan, mycken sj alfuppog- ring ti den andra innan kvinnofrhgans problem blifva lösta, så att det icke h g r e med ratt skall kunna sagas, att i sam- hallhlifvet kvinnan är r o r Herres stedbarn p i jorden. "
Fredrika-Bremer-Förbundets meddelanden.
redr rika- rem er- f örbundets &amp; möte egde rum i läkaresällskapets lokal den 20 Maj kl. 6 e. m.
Sedan utdrag ur årsberättelsen upplästs och decharge be- viljats styrelsen, uppstod en liflig diskussion om ett af sty- relsen väckt förslag, dels om den förändring af mom. 2 af S 4 i stadgarne att inträdesafgifter, i stället för att uteslutande kapitaliseras,.
skulle till halfva beloppet användas till betac- kande af de hvarje &amp; r större utgifte.r förbundets ökade verk- samhet betingar, dels ock om afförande från den nu enligt samma S bildade fonden af det belopp, kr.
493,75, som står bok- fördt såsom organisationskostnad samt af så stor del af för- bundets inventarietillgång, som styrelsen pröfvar lämpligt.
Mot detta förslag talade förbundets kassaförvaltare dok- tor C. Nyström samt fru Bolin, hvaremot fru Adlersparre, frö- ken Adelborg och hofintendenten Börtzell talade för förslaget, som slutligen antogs af mötet.
- Härefter skedde val af styrelse, som utföll så, att de rned- lemmar, hvilka voro i tur att afgå,, niimligen riksantikvarien Bildebrand, fru S. Adlersparre, fröknarna L. Engström och M. Forsell, d: r G. Sjöberg och fru S. Whitlock, återvaldes.
Med undantag af redaktör E. Beckman, som inndanbedt sig Aterval och i hvars ställe invaldes fru A. Kerfstedt, bterval- des de afgående suppleanterna, fröknarna G. Elfving och E.
Fries samt fru Th. G y l d h, kapten Hubendick och professor P.
G. Rosén.
Till revisorer och deras suppleanter återvaldes harads- höfding A .. Lundvall, fru E. Odelberg, fröken M. Rossander, &amp; r V. Svedbom, revisionssekreteraren W. Uppström och fru S. Wising.
Efter förhandliugarne följde ett intressant.
och med lif- ligt bifall helsadt föredrag af fil.
doktorn fröken E.
Fries öf- ver ämnet: " några synpunkter för bedömande af kviniims plats i historien. "
Till sist upplästes ett af fru ~ d l e r s ~ a r skrifvet re längre anförande deri framhölls vigten af att antaga en till förbun- det gjord inbjudan att genom ombud låta representera sig vid de blifvande kvianokongresseriia i Paris.
Förslaget mot- togs med bifall, iiågot beslut fathdes dock ej, utan öfverlem-,
nades detta å t styrelsen.
För att iiriderlätta de ekonomiska svårigheterna utlofvade en af förbundets medlemmar 300 kr.
såsom reseunderstöd; vidare möjligen inflytande gAfvor emot- tagas å byr&amp;n .. Mötet var ganska talrikt besökt, hufvudsakligast af damer * Fredrika-Bremer- Förbundds Sjdkassn hol1 sitt Arsmöte torsdagen den 25 April i förbundets lokal, 5 Malmtorgsgatan.
Som den ordinarie ordföranden i styrel- sen, professor R o s h var hindrad att infinna sig uppdrogs ordfökandeskapet &amp; t medicinalrådet Pontin.
Efter upplasan- det af &amp; rsber&amp;ttelsen, hvaraf framgick att medlemmarnes an- tal under året höjt sig till 136 samt att sjukhjälp utgått med 694 kr.
50 öre, meddelades ansvarsfrihet för styrelsen.
Hiir- efter utsågs revisorer för innevarande &amp; r öfverstelöjtnant C.
E. Elfving och fröken H. Casselli samt till suppleanter frök- narna L.
Borg och A. Dahlström.
.
Kassans styrelse har under hret haft följande sammaii- sättning: ordinarie styrelsemedlemmar: professor P. G-.
Roshil, ordförande, d: r C. Nyström, fröknarna A. Pabricius och A, Roos, medicinalrådet Pontin; suppleanter: professor 0.
San- dahl, fröken H. Lindberg (under h e t afliden) och fru F * Lybeck.
Styrelsen, som utses af förbundets styrelse, iir för inne- varande år återvald, och i stället för fröken H. Lindberg har invalts fröken Gabriella von Plorngren.
O Å förbundet8 b y ~ ä &amp; ro uader A p d månad anmiilda: Aebet.sgifva~e för erhiillande af likrarinnor 13, lektioner 4, bitrade med kontors- och skrifgOromii1 3, viirdinnor och bitriidda i hem 4.
Snm- ma 24.
Sökarnde: Ilrarinnor 26, lektionsgifvare 8, sardinna II, siillskssg och bitriiden i hem 8, kontors- och skrifbitraiden G, gymnast 1.
Sum- ma 49.
Hvarjehanda i kvinnofrågan.
Sverige.
På Förem+agens för gift kvinnas eganderqtl Brssam- montrade under byrhhefen greive H. Htimiltons ordförandeskap före- drogos först ars- ocb revisionsber&amp;btelserna, hvaraf framgick, att före- ningen.
som nu egt besthd i 16 Ar, för narvarande raknar 400 iedambter.
after frih.
Stackelberg, som afgatt med döden, och fru Lind af Hageby, som afsagt sig förtroendet, utsagos till styrekeledatnölet.
frö- ken ' Cecilia Nauman och kand. H. Sohlman, hvarjemte lir A. Hedin omvaldes.
Till styrelsesuppleant utsigs fröken G. Hjelmerus.
Till revisover valdes bfverstel~jtnant v. Kocb och fru Lind af Hageby, med fröknarna A. Rylander och E. Frysell till suppleanter.
Harpa libll jur. kand.
EI.
Solilonan ett föredrag, deri han teck- nade de skarpast framtriidande konturerna af de senaste lagstiftnings- reformerna i Norge, Danmark och Finlaud rbrande kvinnans sttillning inom iiktenskapet i rhttsligt afseende.
Riksdagsmannen hr A. Hedin lemnade derefter en liten öfver- sigt öfver g h g e n af den nyligen hos oss lösta frigan om kvinnas rhtt att invaijas i fattigvArdsstyrelse och skolrad.
n redogörelse för Högsta dom- Slutligen lemnade o r d f ö ~ a ~ d e en stolens yttrande öfver nya lagberedriingens förslag till lagstiftning an- @ ende hkta makars inbördes egendomsförliAllanden.
Föllskörsenamen bar aflagts infar förste stadslakaren, doktor K. Lisrotb, af fleöken HZda Cavolina Pettersson, &amp; a högre bildningsanslull f&amp;- b a r e och lärarinnor I r ifr8ga- ' satt att inrattas i huhudstaden.
.Det &amp; r den barvarande kretsen af fareningen Svenska folkskolans vai~ncr, som tagit initiativet hartill, Ldtaarinlza Or Zikc~tdkd oned karave vid sökande af folkskolel&amp;- rarcbefattning.
DerpA har man nu erballit ett prejudikat.
P&amp; förslag till en lararebefattning vid flyttande folkskola inom Ragunda fdrsam- ling i. Jemtiand uppforde skolr8det tre ma.nliga sökande.
Lararinnorna Agnes Göransson i Nalden och Katarina Jonsson i Anundsjö, Iivilka afven anmiilt sig som sökande till platsen, anförde hvar för sig klago- mil hos domkapitlet deröfver a t t de icke crhBllit ftlrslagsrum.
Genom utslag fann domkapitlet, enligt hvad Svensk Lilraretid- ning uppgifver, skaligt, med godkannande af besvaren, ogilla det upp- rattade förslaget och det derph grundade folliskolelararevalet samt föreskrifva att skolrtldet skulle uppratta nytt förslag med iakttagande af Katarina Jonssons och Agnes Göranssons ratt och derefter i laga ordning: IAta anstalla nytt val.
atskilliga församlingsbor ö-erklagade detta utslag, men K.
M: t har den 25 sistlidne april förklarat skal ej vara anförda, som kunna verka andring i domkapitlets beslut.
Tekniska skolan i stockhoim har haft sin sedvanliga Brsutst~ll- ning med vidlyftig, i Atta stora salat framsttlld uppvisning af ritnin- gar, modelleringsarbeten i lera, gips och vax, dekorationsm6lningar '
och tillampningsiimnen för traskulptur, triiskiirning, konstsömnad, pors- linsrniilning samt gravyr i metall och ciseleringsarbeten.
Afdelningen för kvinligcs 1arjunga.i; der 306 elever varit in- skrifna, har sina kurser i allmanhet likstalda med de manliga iarjun- garnas undantagande de, hvilka icke egna sig fbr kvinnor, hvaremot andra aro tillagda, t. ex. konstsömnad, rmnad som kompletterings- ämne för dem, som vilja utbilda sig till lararinnor i teckning eller handslöjd.
Den högre korastiradocstriela afdehingens för maaliga och Icvin- E@a &amp; irjusagar stora och rikhaltiga utstallning hade mycket af intresse att bjuda p i: De till afdelningen horande barnklasserna för utbildande af teckningslarare ha besökts af 188 larjungar och skötts af 21 saduna lararekandidater, dels manliga, dels kvinliga.
I Tekniska skolan ha i vinter 1,402 elever varit inskriha, d&amp; barn klasserna medraknas.
Historiskt arbete.
I dessa dagar har i bokhandeln utkommit en biografisk studie, stödd p&amp; vidlyftiga arkivforskningur 6fver Axel Oxen- stiernas son, rikslr; ansl$iren E?
* ik Oxenstiecraa, hvilken studie är för- fattad af filosofie doktorn Ellen Fries.
Samma f8rf.
utgifver afven f. n. eii serie populara biografier öfver " Markvardigra Kvinnorn, hvaraf ett htifte utkommit.
Norge.
Kvi ' enlig jal~maceut.
Döhen Dahl från Trondbjern aflade nyligen i Kristiania farmaceutisk ' 9medhjtllpareexamen ", hvilkeu examen före henne ej aflagts af nhgot fruntimmer i Skandineviee, sti@; a norska tidningar.
Danmark.
Dansk Kvinde Samfunds senaste Brsber&amp;ttelse med- delar a t t medlemsantalet nu a r 907.
Föreningen har saisom tillförens utvecklat en lifiig verksamhet medelst föredrags hhllonde.
Hr 1888 höllos 82 föredrag, Iivaraf 60 af kvinnor.
Vidaro hor verkats för kvinnans deltagande i det komunala lifvet.
20,000 underskrifter under adresser i sadant afseende hafva samlats.
För kvinnans tilltráde till handtverk och andra nya arbetsomriiden har afven arbetats.
Den fond som för att understödja kvinnor, som önskade blifva handtverkare, blifvit samlad, har nu vaxt till 1,100 kr.
Vid faestekontoret (för tj26nstfiickor), som började sin verksamhet med 1888 har arbetats med godt resultat.
Ej miridre &amp; n 5359 tja- iiarinnor hafva genom kontoret erhtlllit anställning.
Ned detta, faste- kontor har Fredrika-Bremer-Förbundet för de till Danmark utvan- drande svenska tjanstflickornas rtikuing tradt i förbindelse.
Vidare upptagas redogörelser för kretsafdelningen uti Aarhus och Aslborg.
D&amp;A: Kvindelig fremskridtsforening och Dansk Fredsforenings Kjobenhavnskreds inbjuder intresserade fran alla land till ett " No~disli; Ve ' ennem~de om Kvinde och Fredssager i K6penbamn p&amp; Sorte- damslund 15, 16 juni 1889.
Nötet afser - att förbereda till den aI annat stfille i tidskriften omtalade kongressen i Paris samt för en fredskongress, som der skall hallas 23 juni.
- Finland.
Finsk kvinnoförenings Arsberatt else meddelar bland annat.
att medlemsantalet i centralföreningen var 94.
Föreningens väsentliga verksamhet i praktiskt syfte hade utöf- vats .af dess arbetsbyril.
Denha hade förmedlat arbete dels för den bildade klassens kvinnor dels ock för tjänarinnor; Afven.
till försalj- ning mottagas handarbeten och slöjdartiklar.
För tjanarinneafdelningqn hade orlofsedelsblanketter utarbetats .. Vidare redogöres för farenihgens arbete för reformer i ltrinno- dragten, för bagabringande ' af sommarkolonier för meddellösa arbeter-.
skor, m. m.
För kvinnans deltagande i stadsfullmiiktigvalen hade arbetats med ' det resultat att nara en fjärdedel af kvinnornas röstetal varit begag- nadt i Helsingfors.
Vid Washington kongressen hade föreningen representerats af fr. Alexandra Gripenberg.
Vidare upptagas berättelser för filialerna.
i Kuopio och i Viborg.
Öfverallt synes lifaktig verksamhet rada.
Xvirnnan vid universitetet.
.
Med anledning af standerpetitionen anghende finsk kvinnas intrade vid universitetet har senaten infordrat universitetskonsistoriets utlhtande.
Konsistorium har i princip.
till- styrkt petitionen och nedsatt en komité för att inkomma med förslag angiiende kvinnans stallning vid universitetet samt i sammanhang der- med behandla en af de vid universitetet inskrifna Bviriliga studeran- dena till konsistorium inlemnad ansökan om rätt att intriida shsom medlem i studentafdelning.
Sarnskolun i Finland.
Senaten har hemstält om ' ett statsun- derstöd af 6,00O .. mk.
om Aret utder 5 Ar för privata finska sclmskolau i Helsingfors.
Ofverstyrelsen för finska skolvasendet har förordat fröknarna L. Enroths, W. Hjelts och L. Hagmaiis ansökning om r#tt att niista höst öppna en privat finsk förberedande skola för g0ssa.r och flickor i Helsingfors.
ptlivat~arariiman H. Keiniinens ansökan att utan hinder af sitt kön förordnas att bestrida lelrtorstjanster i tyska och franska vid re- allyceer samt lararetjiinster i samma sprak vid klassiska lyceer har af senaten bifallits.
I Finland utgifvas numera tv8 kvinnotidslrrifter.
" Hentmet och Sarm71älletn, utgifven p&amp; svenska spriiket af fröksn Alli Trygg, afser att.
behandla frAgor om uppfostran i hem och skola, kvinnans stall- ning inför lagen m. m.
" Koti ja Yhteiskunta " utgifves p&amp; finska spraket af fr. A. Gripenberg.
Tidskriftens syfte är att arbeta för höjande-af kvinnans bildning, hennes plats i hemmet och i samhallet.
Artiklar rörande uppfostran, nykterhets- och sedlighetsfrilgan komma att införas.
Tyskland, " Akademiska föseningetis " kvinnoafdelning (Berlin) har fAtt sig upplAtna trädgirdar och orangerier, tillhöriga en enskild person i Charlottenburg nara Berlin, till öfningsfalt i t de unga flickor, som önska studera trädgArdsskötse1.
Ofvertr&amp;dgirdsmastaren skall leda
den praktiska undervisningen, hvarmed den vetenskapliga skall förc- nas, sá snart fbretagets första svárigheter aro öfvervunnn.
Samma förening har lhtit utg8 en inbjudan till grundläggande af en understödsförening f6r de kvinnor, som vilja egna sig &amp; t köp- mannabanan eller At praktiska yrken.
Inbjudningen har mottagits med stort bifall.
England.
Kvinnans politiska rösträtt i Londolz.
Y engelska öfverbuset hade lord Denham vackt förslag om den politiska röstrat- tens utstriickande till kvinnor.
Vid förslagets första lasning förklarade premierministern lord Salisbury, att, ehuru han personligen hyste starka sympatier för ifrigavarande reform, h m ansig, att d&amp; f6rslaget afshg underhusets sammanslttning, det afven borde forst viickas i un- derhuset.
Lord Denhams förslag afslogs derps af öfverhuset.
Kvinnors valrätt till grefskaps~åd i England.
Appellations- domstolen i London har stadfast forsta instansens dom, hvarigenom lady Sandhursts val till .grefskapsr&amp;d farklarades ogiltigt.
Domstolen har motiverat siu dom dermed, att bestammelsern2 för lokalstyrelseil icke sarskildt, liksom de för fattigviirdsstyrelseu och skolrhdet, h- klara kvinnor valbara.
Amerika.
I staden Toieka i Kansas ha, vid de sista valen, flere kvinnor &amp; n .man begagnat sig af sin röstritt.
P flere andra stii- der inom Kansas har ett liknaude förhiillande egt rum.
Kvidiga dirar beliandlas endast aj kuinsao~ i darhuset i Xor- ristown, Peonsylvanien.
Dr Alice Bennet har under sin sabrd mer &amp; n 800 sinnessvaga kvinnor.
Norrköping 1839.
M. W. Wnliberg &amp; Comp.
Eioktryekeri.
