# ID: svediakorp-per689
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,854
# sentences: 723
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 4 Januari 1889.
N:r 1.
Tidningen kostar B yr å: Klarabergsgatan 54, en endast tr. Annonspris: 25 ö r e p r p e t i t r a d (— 10 s l a f v o l s e r).
1 krona för qvartalet.
Redaktör och FRITHIOF utgifvare: HELLBERG.
postarvodet inberäknadt.
Träffas å b y r å n kl. 10 — 11 o c h 4 — 5.
Ingen Wsrmmmerförsäljning.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
TJtffifning-stid: hvarje helgfri fredag.
Infaller h e l g d a g p ä f r e d a g e n, u t - g i f v e s t i d n i n g e n näst fö reg.
e l l e r nästlolj.
sockendag.
Krafter i det tysta.
Du unga dr!
Æ ÆS u v a æ n a En nyårsbetraktelse.
re y å t ' du kom i den sena natt med hvita flingor i håret och blåa ögons skatt.
Som bäst gick jublande barnens krans rundt om den gröna granen i dans, då, plötsligt, vid klockans tolfslag du stod der i ljusens glans.
® * * f &amp; .Du pilt med blickar klara, livad g&amp;mmeé väl i ditt sinn '; o, kunde jag läsa bara ett ögonblick dit in!
0, kunde jag tolka drag för drag ditt späda anlete gåtor i dag och ur dina blåa ögon utforska ödets lag.
1 Otaliga böner sparas för dig,, du unga år; skall deras rop förfaras likt flingan i ditt hår?
Skall något hjerta finna hos dig den tröst det sökte innerlig, och någon dyr förhoppning i fröjd uppfylla sig?
Bock nej!
hvad båtar fråga ej lockar du pilt till svar!
Likt brusande böljor tåga de tunga arbetsdar ' emot oss — brusande böljors flod Så möt med årlig vilja och- mod, och din blir segerns vinning, om ock genom tårar och blod!
Annie 4tø Berg.
2:dra årg.
et kunde förvisso skäl vara, att vi alla något oftare gingo till räkenskap med oss sjelfva, än vi nu i allmänhet pläga.
Under hvardagsbestyrens eviga jäglande, under de dagliga sysslornas och pligternas uppfyllelse ger man sig så sällan tid och ro att verkligen på allvar gå till boks med sig sjelf; vi göra hvad jämt och nätt nödigt är af hvar dags omsorg, göra det af gammal vana, halft maskinmessigt — och anse oss dermed ha uppfyllt allan rättfärdighet.
Hur ofta glider man icke härunder in på slen- trianens väg, hvilken alltid är en dålig väg; ty slentrianen är ingalunda detsamma som den goda traditionen, den är det liknöjda och nödtvugna fyllandet af skyldigheter, vid hvilkas infriande man dock rätteligen i glädje borde sätta in allt, hvad man bäst eger af leivande intresse och samvetsgrann omsorg.
Det brukar emellertid sed vara, att litet hvar vid årsskiftet bereder sig en samvets- stund med sig sjelf.
Såsom affärsmannen, den ordentlige husfadern och husmodern då afsluta sina räkenskaper för året för att se, huru debet och kredit ställa sig till hvar- andra, så gör ock den enskilde ett öfverslag öfver den gångna tidens gerning för att finna, i hvad mån han eller hon gjort någon insats i sin lilla verkningskrets till nytta och välsignelse.
Allt för ofta, det måste vi till vår • egen nesa bekänna, blir resultatet af föga tillfredsställande natur, bär vittne om lojhet, liknöjdhet eller rent af försummelse; och ett slikt rön af samvetsgrann sjelfkritik är väl egnadt att verka smärtsamt och ned- slående.
Ja väl, må vi gerna nedslås!
Må vi för- krossas och ödmjuka oss inför detta bedröf- liga faktum, att vi under gångna dagar, dem vi aldrig kunna taga åter, försummat så oändligt mycket, som vi kunnat verka till glädje och till gagn, gjort så onödigt myc- ket, som ländt till smärta och till skada!
Prenumeration sker: I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufrodkontor, i bokladorna samt å tidningskontoret !.
Hur ofta har icke ett tillfälle till en god gerning obeaktadt fått gå förbi; hur ofta skulle icke ett kärleksrikt ord eller råd här, en vänlig liten ansträngning ytterligare der ha kunnat medfört glädjande och lyckosamma resultat!
Men så få vi ej låta oss nedslås, att vi hopplösa eller liknöjda säga till oss sjelfva, att våra krafter äro för ringa, för obetyd- liga och vår svaghet för stor till alt kunna bringa upp vårt kreditkonto till en mera tillfredsställande slutsumma.
Tvärtom bör medvetandet om den flydda tidens försum- lighet vara oss en eggande maning till att framdeles taga bättre och friskare tag; och ingen kan i ärligt mod söka intala sig sjelf att krypa bakom denna skamliga och lätt- vindliga ursäkt: jag har gjort mitt bästa, och det är ej mitt fel, att jag ej mer förmåtl.
» Hvad stort sker, det sker tyst, » har skal- den skrifvit, och alla kunna vi dagligen erfara, huru djup sanning gömmes i hans ord.
Det finnas särskild t bland qvinnorna många, som i allvarligare frågor af misströstan om egen förmåga låta sig hållas tillbaka från hvarje ansträngning mot ett godt mål.
Och dock är det just dem.beskärdt att genom sin tysta, ofta obemärkta och underskattade verksamhet i hemmet utan allt stort lal, utan all bullrande strid, utan all tom bra- vad öfva den mäktigaste och mest välsig- nelsebringande inflytelse i snart sagdt alla dagens små eller stora frågor.
Men hvarför egentligen tala om små eller stora frågor!
Det skulle då också finnas större eller mindre pligter att uppfylla.
I grunden är ju hvarje värf och hvarje ger- ning, fyld och utförd i kärlek och gladt mod, i godt förstånd och ärligt syfte, lika bety- dande.
Icke må den lilla frun, som i kär- leksrik omsorg stoppar sin herr mans strum- por eller med egen hand lagar hans favorit- rätt till middagen, medan denne vid sitt skrifbord arbetar i lärd forskning eller må- hända i riksförsamlingen talar varma och
Idun u t k o m m e r I hufvudstaden hvarle helgfrl f r e d a g och kostar f 8 r qvartal e n d a s t I krona, p o s t a r v o d e t Inberäknadt.
— öfvertygande ord för bedjertansvärda skol- reformer eller vidgad rösträtt, icke må den lilla frun grämas öfver, att hennes verk- samhet skulle våra så försvinnande obetyd- lig mot hans; kanske hade en felande knapp i hans rock eller en vidbränd soppa kun- nat rubba den jemnvigt i lynnet, som nu lägger grundlighet i hans studier och kraft i hans ordl Hvilken kraft i det tysta är icke modern gifven, der hon leder uppfostran af sina barn!
En ansvarsfullare pligt än denna kan icke låta tänka sig; och den är dock huf- sakligen i det moderna samhället öfverlåten åt qvinnan, då fadern oftast genom sina göromål utom och bredvid hemmet sättes ur stånd att så oaflåtligt och direkt syssel- sätta sig dermed.
De goda krafter, som en gång hos den vuxne mannen taga sig verksamhet i nyttiga värf, spira upp ur de frön, som modern sådde i barnets sinne.
Den känslans renhet och bjertats glada offer- villighet, som äro den unga qvinnans skö- naste smycken och på samma gång star- kaste vapen, ha från hennes spädaste ålder ammats och vårdats af moderhänder genom arbete och lekar, genom studier och vak- nande erfarenheter, genom barndom och uppväxt.
Hvilken kraft i det tysta är icke makan gifven, att verka uti och genom förhållandet till hennes man!
Det tjenar här till intet att i allmänna fraser söka utveckla en sak, förr så otaliga gånger behandlad och disku- terad, hvilken det lefvande lifvet dagligen och stundligen genom tusenden af exempel gifver den skarpaste, mest vexlande, mest lärorika och uttömmande belysning.
Inom hvarje tröskel till ett hem, som du öfver- skrider, skall du kunna läsa ett nytt kapitel ur den kraftens historia, hvilken är skrifven med sidor af det ädlaste, mest upphöjda innehåll, men hvilken ock är skrifven med sidor af tårar och blod.
.
.
Och qvinnan — hon behöfver ju hvarken vara maka eller moder: hon kan vara syster, väninna, intaga hvad helst af ställning inom samhälle och familj — alltid är henne gifvet att med små medel, små kärleksord, små kärlekshandlingar, otaliga att räkna, omöj- liga att ketegorisera, utöfvade som de äro genom hvardagsmödornas, hvardagsbekym- rens, hvardagslifvets gång, och välsignelserikt stora och herrliga till resultat — alltid är henne gifvet att verka en kraftig gerning i sin krets och efter sin förmåga.
Dessa krafter i det tysta äro större och mägtigare, rikare till dåd och framgång, än I ofta sjelfve anen.
Det är icke den skyhöga vågen, som med stort buller och ansats löper till storms, hvilken holkar klip- pan och förflyttar berg, det är den sipp- rande droppen, som utan återvändo arbetar i det fördolda.
Till ett rätt och offervilligt verkande af all förmåga gifve det nya året rika föresat- ser och rik uppfyllelse!
J. N — g.
» Det nye system. » MpMet är icke om det välbekanta Björnson- éty^i ska stycket med detta namn, vi här ämna tala.
Det är endast vår afsigt att med några f l ord fästa alla våra läsarinnors — och enkannerligen husmödrarnes — uppmärksamhet på en ny sida i handelns och vandelns stora ett I I Pl U I I U M IN Tidningen Innehåller nästan u t e s l u t a n d e orlglnalbidrag.
— U p p g l f å n S r m a s t e p o s t a n s t a l t n a m n o c h a d r e s s s a m t e r l ä g g en k r o n a, s a e r - codex, som det nya året slagit upp, ett nytt system, som mellan helgdagarne och nyårsfi- randet smugit sig öfver oss alla, kanske öfver allt för många — som en tjuf om natten.
Vi syfta härmed på det nya metersystemet för mått, mål och vigt, som från och med 1889 års ingång äfven i Sverige tillämpas som obligatoriskt.
Dess införande bör visserligen icke gerna ha kunnat öfverraska någon som en nyhet: sedan många år har riksdagsbeslutet om saken faststått; våra almanackor, våra kalen- drar, oräkneliga reduktionstabeller i skiftande uppställning och form ha täflat om att i tid förebereda oss på saken; • — men så stark är nu en gång för alla vanans magt ibland oss och, hvarför förneka det, den medfödda loj- heten, att flertalet väl knappast allvarligen tänkt på att sätta sig in i det nya systemet, förr än just i dessa dagar, sedan det redan stigit innanför dörren.
Vi betvifla visserligen ej, att hrr affärsmän, hvilka nu äro lagligt skyldiga att i allt begagna mått efter metersystemet, till en början skola stå ovana och okunniga kunder till tjenst och hjelp vid nödiga reduktioner, men enhvar bör anse för en pligt att åtminstone nu sent om sider ju förr dess hellre göra sig förtrogen med de nya måtten, då naturligen ingen be- stämd klarhet och reda i handel och vandel kan sägas ha inträdt, förr än den köpande all- männheten lärt sig att förtroligt umgås med samma måttsystem, efter hvilket de säljande äro skyldiga göra sina beräkni ngar.
För att i vår mån stå Iduns läsarinnor till tjenst ha vi för afsigt att låta ett af januari- numren åtföljas af en särskildt upprättad, prak- tiskt uppstäld reduktionstabell, hvilken i treflig utstyrsel dessutom kommer att åtföljas af ett fullständigt kalendarium med namnlängd, upp- tagande — i stället för de många konstbesyn- nerliga och aldrig använda i den vanliga alma- nacken, qvarlefvor från katolicismens dagar — endast våra egna vackra fornnordiska namn, hvilka väl förtjenade att flitigare komma till bruk.
E t t gratisexemplar erhåller en hvar, som sam- lar fem abonnenter &amp; Idun och till Red.
direkt insänder beloppet.
Träldomsok.
Några små betraktelser Sfver ett och annat upptecknade af Mathilda hanglet.
IV.
Sista artikeln.
tt närmare beskrifva yttringarne af de träldomar, som dryckenskap och andra laster ålägga menniskorna, skulle här vara lika vämjeligt som onödigt, hvartill kommer, att den, som skrifver dessa rader, genom lyckliga omständigheter förskonad från när- mare bekantskap dermed, endast skulle kunna efter hörsägen beskrifva dylikt.
Men hvad som är af behofvet påkalladt, är snarare att försöka utreda dels uppkomsten af dessa träl- domar, dels också verkningarne deraf på den inre och yttre menniskan, dels också möjlig- heterna att förekomma andligt och personligt elände i sedligt afseende.
Dertill skulle behöfvas både mera utrymme och större förmåga än här kan disponeras, men hvar och en, som kommit till mogen 2 ålder, och som något gett akt på lifvet, kau ju alltid få bära fram en del af den lilla erfarenhet han samlat.
Det är dock alltid ett litet strå till den stora stacken, medan man väntar på större krafter, verksammare arbete.
Det kan icke undgå en tänkande menni- skas blick, att här i lifvet synden som oftast straffar sig sjelf och blir ytterligare straffad.
Ja, oftast sticker detta så i ögonen, att man ej kan tro annat än, att äfven den tank- lösaste skulle se, huru sant det är, att våra gerningar följa oss efter.
Visserligen gifvas undantag, men oftast får dock t. ex. drinkaren plikta dyrt för sitt rus.
Det är då han be- går exesser, som han i nyktert tillstånd skulle blygas att nämna; det är då han » skrifver på » åt sina vänner för summor, som han aldrig egt och kommer att ega.
På så sätt kan han blifva ekonomiskt och medborgerligt ruinerad, och likväl är detta icke det värsta.
Ty ruset förslappar hans sedliga kraft och tär på hans själ.
Efter hvarje rus har han förlorat något af sitt menniskovärde, och till slut går hans högre natur alldeles förlorad och hans tillvaro blir nästan rent djurisk.
Det händer visserligen, att drinkaren sig omvänder och bättrar, men ingen, som det gjort, kan väl neka till att träldomsoket lemnar djupa ärr — ja, kanske oläkliga sår efter sig, och att han förlorat mer, än han hade råd till, af sin bättre natur genom det slafveri, hvari han varit bunden.
Och på samma sätt är det med andra dy- lika passionens träldomsok.
Har icke spela- ren förstört både sin och andras egendom, och har han icke blifvit förfalskare, bedragare, rymmare under sin träldomstid?
Och se vi icke alla dagar här huru, synden straffar sig sjelf och huru menniskornas gerningar följa dem efter?
Jo, det är alldeles icke fördoldt utan uppen- bart för hvar och en, och dock låter knappast någon varna sig.
Hvaraf kommer det?
Svaret kan icke blifva mer än ett: vi synda ovetande, nemligen ovetande om syndens följ- der.
Hvar och en tror sig om att kunna be- herska sina begär, hvar och en tror sig kunna utstaka en gräns, ingen vill tro att han blir slaf, just då han tror sig ega den största frihet.
Deri ligger det — man missförstår ordet frihet.
Blott den, som är sj elfständig, är fullkomligt fri.
Men sjelfständig är man icke, när man gifver sina begär lösa tyglar Blott den är själfständig, hvars vilja råder öfver oklara, otämjda begär, och som förstår uuderkufva dem.
Han ensam kan gå den väg han för sig utstakar, han ensam vet sitt mål och vägen dit, han ensam är fri, rätts- liga fri.
Men huru blifva fri, huru blifva herskare och icke slaf?
Det är frågan.
Det finnes icke mer än ett sätt, — karak- terens utbildning, förståndets upplysning, hjertats förädling, eller med andra ord, upp- fostran.
V i måste uppfostra våra söner och döttrar att förstå och älska friheten.
V i komma alltid tillbaka till detta: man måste börja med barnen.
Och mödrarne måste börja — antagligen först med sig sjelfva.
Om vi blott föresatte oss att af allt vårt hjerta och all vår själ och all vår håg arbeta på att göra våra söner till fria män, som förakta all träldom, och lära våra döttrar att älska endast fria män och förakta alla slafvar, då först kunde det vara något hopp om vårt lands och vårt folks framtid.
Det är ett gammalt ord, som vi föga akta på, och som dock kunde lära oss så mycket,
hålles ott n u m m e r I veckan under hela qvartalet.
För hvarje 5-tal abon- n e n t e r, s o m s a m l a s, o c h f ö r h v i l k a a f g i f t e n I n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f och det är detta: » vi böra uppföda våra barn i tukt och Herrans förmaning. » Ty detta be- tyder helt enkelt att till uppfostran behöfves både tuktan och kärlek.
Försök aldrig att använda det ena utan det andra — det lyckas ej.
Utom det att barnen lida under sådan be- handling är det alldeles visst och säkert att resultatet blir dåligt, såvida ej omständig- heterna rycka barnen ur våra händer i tid.
Men så kommer härtill något annat, för- utan hvilket hvarken kärlek eller tuktan kan rätt utdelas, nemligen ett förståndigt och nog- grant aktgifvande på barnens böjelser och anlag, och slutligen en oaflåtlig omsorg om att de unga icke få insupa vanor och utveckla böjelser, som i en framtid kunna blifva skadliga.
Huru vet man, till exempel, om icke den gången, då fadren fyllde punschglaset åt sin son och klingade med honom, denne son tog första steget på rumlarens bana?
Hvem vet om icke modren, när hon lärde barnen spela » svälta räf » om russin och mandel, väckte till lif den slumrande spelpassionens första frö?
Och hvem vet — eller rättare sagdt, hvem vet icke, att modren, då hon i sin lilla dotters närvaro utbredde sig om moder och klädsel, hos den lilla grundlade den fåfänga, hvars tillfredsställande kanske sedan störtade henne och hennes familj i olycka och vanheder.
Derföre måste vi mödrar vid hvarje steg, som våra barn taga, ständigt tänka på, att de gå mot framtiden och att det onda växer lika fort — ja, vanligan fortare än det goda.
Hafva vi detta i tankarna och nyttja vi så vid barnens uppfostran både kärlek och tuktan rätt och förståndigt, så ega vi åtminstone grundade förhoppningar om att våra barn icke skola blifva slafvar och slafvinnor under dåliga böjelser, icke skola behöfva böja sin nacke under lidelsernas träldomsok.
Resultatet I d u n s fjerde af pristäfling.
^Iranom den utsatta tiden ha 42 täflingsskrif- ter inkommit.
A f dessa ha 15 rört sig inom den första ämnesgruppen, omfattande uppsatser öfver qvinnans lif och verksamhet i eller utom hemmet, 15 inom den ändra grup- pen, » en berättelse, skizz eller novellett », samt 12 täflat öfver det tredje ämnet, » ett det bästa nyårspoem ».
Så som ' äfven vid den senaste pristäflingen var fallet, har den poetiska afdelningen qvali- tatift befunnits afgjordt underlägsen de båda andra — så underlägsen till och med att Ke- daktionen ej ansett sig med något fog inom denna afdelning kunna utdela det utsatta priset.
Det första priset, 25 kronor, har tilldömts fru M. Lundell, Upsala, för hennes uppsats: » Qvinnan som reformator ».
Det andra priset, 20 kronor, har förvärfvats af fröken Hilda Hintze, Kristianstad, för en berättelse från Rom benämd: » Hvem är den gamla damen? » Dessutom utdelas det å den poetiska afdel- ningen utsatta priset, 15 kr., som ett extra, tredje pris åt fr. Julia Klingström, Wallen- tuna, för hennes båda uppsatser, » Några all- varsord » och » I kras ».
Med hedersamt omnämnande och diplom utmärkas vidare följande skrifter: inom första gruppen — » Mamma, hvad skola vi leka? » af signaturen M.
N., » Några ord om barnens uppfostran » af K. samt » Små funderingar » af Iloi; inom den andra gruppen — » Valet af yrke » af Eb.
67. och » Un komplott » af Adrian.
DUN Idun, erhållas * &lt;t g r a t l s e x e m p l a r f ö r hela d e n tid, u n d e r hvilken a b o n n e - m e n t e t r ä c k e r.
Ä r o d e s a m l a d e a b o n n e n t e r n a f ä r r e än 6, t o r d e p r e n u m e r a - De två sistnämda signaturerna, hvilka ej bifo- gat fullständigt namn och adress, torde omgå- ende insända uppgift härå i och för heders- diplomens öfversändande.
De belönade uppsatserna komma att efter hand införas.
Början göres i dagens nummer med fru M. Lundelis » Qvinnan som refor- mator ».
Bedaklionen.
Qvinnan som reformator.
Af Fru M. Lundell.
Belönad med l:sta pris vid Iduns 4:de pristäfling.
etta låter ju förmätet nog.
— Hvad kan väl hon reformera, höra vi mången un- drande fråga, hon som i allmänhet helt brist- fälligt fyller den föga framstående plats i lifvet, hon förut har?
— Nå ja, just derför att platsen är dålig och förmågan om möjligt ännu sämre, behöfs här reformeras.
Det är icke lönt att längre med händerna i knät sitta och sucka efter bättre tider och vänta, att någon annan skall » göra ' t ».
» Den som hjelper sig sjelf, hjelper vår Herre », säger ett gammalt ordspråk.
Den sjuka skall väl också känna, hvar skon klämmer.
— Alltså mod och ihärdighet!
— Det gäller att för- bättra vår egen ställning.
Ett i sanning styft arbete; svårigheterna äro stora och många och arbetarne få.
Men så är lönen.
.
.
.
Ja, lönen — om det lyckas, den få vi se oss om efter.
Den blir ett arf åt våra efter- kommande.
Skall experimentet lyckas, gäller det näm- ligen att gå till grunden, att börja från bör- jan så vidt möjligt.
V i sjelfva äro då icke fullt lämpligt material; vi måste tänka på våra döttrar medan tid är.
Men hvad kunna då vi väl göra, som äro så okunniga, så fulla af brister?
Jo, åtskilligt.
V i skola göra bristerna till våra bundsforvandter, de skola visa vägen.
Det och det felas mig, men det skall och får icke felas min dotter.
Se der en ledtråd vid reformarbetet, som nästan bjuder sig sjelf.
Men vi måste öfva oss i sjelfkännedomens svåra konst.
Hvilka äro våra verkliga brister och hvilka de största?
— Och hvilka våra fortjenster?
Äfven dessa måste jag göra mig reda för och söka bibringa min dotter.
Att blott göra henne till ett komplement af mig sjelf är icke nog.
Första steget till förbättring af qvinnans ställning, ett steg som hon sjelf måste taga, är alltså, att mödrarna gifva sina döttrar den uppfostran, en bättre ställning, kräfver som en nödig förutsättning.
Det är derför icke fråga om någon idealuppfostran.
Bevare oss väl!
V i så väl som lifvet sjelft äro alldeles för litet ideala, för att detta skulle passa ihop.
Nej, en uppfostran, som gör våra döttrar skickliga att icke blott fylla vår plats, utan äfven så småningom höja sig till en bättre.
Men hvad är då att göra?
— Ja, det är frågan.
Kunde vi besvara den, vore gåtan löst.
V i för vår del skulle vilja föreslå, att man först toge i öfvervägande, hvad den unga flickan behöfver — och hvad hon bäst be- höfver för att taga sig fram i lifvet, innan vi börja proppa i henne likt och olikt.
Detta vore enkelt nog, om man kunde ställa hennes horoskop, om man visste hennes öden på för- hand; men hvem vet det?
Nå ja, det går j u icke att med vissliet af- göra antingen konsten att stoppa ett hål, eller kunskapen om gnostikens irrläror kommer att vara henne till största nyttan här i verl- den; men härvidlag, som så ofta annars, få vi nöja oss med att bygga på antaganden, och jag hör tydligt de flesta och bästa rösterna höja sig för botandet af hålet i kläderna, innan luckan i det kyrkohistoriska vetandet fylles.
Med litet eftertanke kan man så bilda sig en hjelplig norm för en vanlig flickas upp- fostran.
Hon är först och främst menniska och skall såsom sådan bibringas en del s. k. allmän- bildning.
En del minnessaker skall gifvas henne, medan det mottagliga barnasinnet ännu är i behåll.
Allt naturligtvis samtidigt med att hennes förstånd och anlag utvecklas och öfvas.
Hvad som för en flicka dernäst är af största vigten, är att lära sig sköta hus och hem.
— Alla bli icke gifta.
Nej visserligen.
Men det torde vara ytterst få, som icke nå- gon tid af sitt lif — de flesta kanske större delen — komme att göra gagn af den kun- skapen, om de ägde den.
Om icke förr, så brukar den åldriga söka sig en egen vrå, hon kan kalla sitt hem.
A f hvilken vigt den vore för den gifta qvinnan, förstås ju af sig sjelft.
Hennes uppfostran, som för det kom- mande slägtets skull är vigtigast, är för när- varande sämst tillgodosedd, eller rättare icke tillgodosedd als.
Alla uppfostras till guver- nanter, d. v. s. laddas med så- mycket sak- kunskap, pianoklink och andra konster som möjligt — utom konsten att sedan på lämp- ligt sätt öfverflytta all denna visdom på det yngre slägtet.
A l l kunskap är bra; i synnerhet när den meddelas på ett njutbart sätt.
Det fins väl knapt något, som är så obetydligt eller så onyttigt, att det icke i sin mon bidrager att gifva lifvet ett rikare innehåll.
Men här om någonsin gäller det, att det bättre är fiende till det goda.
— Om jag behöfver ett, hjel- per icke ens den största rikedom af ett annat.
När den unga frun skall koka kaffe, eller om hon endast skall mäta till bönorna, är hon icke hjelpt, om hon än har den franska syntaxen på sina fem fingrar.
Skall hon köpa handdukar och icke kan skilja linne från bomull, skräp från det som duger, ja — så hjelper henne hvarken algebra eller statskunskap.
När den^ rätta lärotiden är förbi, måste den nya husmodren börja lära för lifvet.
Det blir ett drygt arbete.
Sjelf måste hon vara både lärare och lärjunge.
Hennes hog är förut riktad på annan sorts sysselsättning; det nya förefaller henne själ- löst och ointressant och tar dertill hela hen- nes tid i anspråk, oöfvad som hon är.
Hon, som förr skulle hänga näsan öfver boken både nätter och dar, blir snart nästan oförmögen till tankearbete.
Hon törs icke fördjupa sig i andra funderingar, än dem som röra maten och kläderna, kläderna och maten, ty då kunde det hela lätt gå på tok.
Att den som måste lefva under så ogynsamma förut- sättningar — en hel del andra att förtiga — icke kan utveckla sig fritt, icke kan bli en hel menniska, bör icke synas underligt.
Hon måste nästan helt gå upp i det dagliga » sli- tet » och upphör så småningom att lefva som individ, måste till slut vänja sig af med att hafva några egna önskningar och tycken, n. b. så vida hon icke just hör till det fåtal lyckliga, hvars hog och anlag uteslutande äro riktade på dylika praktiska hvardagsgöromål.
t l u) s k e å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g frän alla o m r å d e n f ö r qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
E n d a s t en s i d a a f p a p p e r e t b ö r Det tycks vara förklarligt nog, att den gifta qvinnans väg icke betecknas af » upptäckter » och » företagsamhet ».
Hon borde j u visser- ligen ha de flesta väckelserna, de största an- ledningarna till verksamhet, men trycket af dessa sig ständigt pånyttfödande hvardags- göromål, som i sig sjelfva äro så otacksamma att fullgöra, blir för den, som ej är rustad att bära det, rent af till en odräglig börda, som lätt kräfver hvarje initiativ, och förlamar den smula spänstighet, en förvänd uppfostran möjligen lemnat qvar.
Den » lösen » Guido och många med henne lägga i qvinnans mun: » Inga initiativ, inga beräkningar, bara lunka fram på utstakade vägar med så litet hufvud- bry som möjligt » (se Idun n:r 6, 1888) torde vara en lösen, som blifvit henne påtvingad af omständigheternas makt och icke en sjelf- vald sådan — således ingens lösen i egentlig mening.
Nå väl!
Det sjuka i saken borde kunna, om icke hjelpas, åtminstone betydligt förbättras, om den unga flickan finge en grundlig under- visning i åtminstone det vigtigaste af hvad som hörer till ett hems skötande.
Men i dessa stycken spela öfning och vana en stor rol.
En flyktig kurs kort före bröllopet, som nu är vanlig — eller ingenting als i den vägen — är således långt ifrån tillfyllest- görande.
Undervisningen bör börja redan i barnaåren (t. ex. vid 10, 12 års ålder) och sedan gå jemnsides med den högre bokliga utbildningen, som naturligen då måste maka åt sig; dels gifvas med större urskiljning, dels komma efteråt — om tid och lägenhet det tillåta.
Detta icke på det att fruntimmerna skola hålla till i köket, vid sömmen etc. mer än en samvetsgrann husmoder redan nu gör.
Nej, tvärt om — för att de skola bli satta i stånd att med minsta möjliga uppoffring af tid och krafter på ett tillfredsställande sätt uppfylla sina plikter i den vägen.
Endast på så sätt är det tänkbart att husmodern skall få någon frihet att lefva ett eget lif, att utveckla sig sjelf och således också blifva bättre i stånd att fylla sin plats som maka och moder.
Som moder j a; — men här ha vi åter en be- tänklig lucka i vår uppfostran.
— Månne icke hvarje qvinna skulle hafva mera gagn af litet undervisning i helsolära, barnauppfostran och sjukvård, än t. ex. af all den fingergymna- stik, hon tager på pianot?
Man skrattar och tycker den unga modern bär sig näpet åt, när hon ovan och okunnig icke ens kan taga i sitt barn, utan att bära sig fumligt åt.
Det skulle vittna mera om förstånd och hjerta att gråta öfver att en så hjelplös varelse helt oförskyldt råkat i så ovär- diga händer.
» A r det ej förvånande att, fastän på barnens behandling deras lif eller död, deras sedliga välfärd eller fall beror, likväl icke ett tecken till undervisning med- delas om barnauppfostran åt dem, hvilka förr eller senare måhända blifva föräldrar?
Ä r det ej vidunderligt, att ett nytt slägtes öde skall lemnas åt den tanklösa vanans, nyckens eller inbillningens slump i förening med okun- niga sköterskors förslager och mormödrars fördomsfulla råd? » säger Spencer.
Och vi- dare: » Att föräldrar börja sitt svåra åliggande att uppfostra barn utan att någonsin hafva egnat en tanke åt de fysiska, moraliska eller intellektuela grundsatser härför, hvilka borde tjena dem till till ledning — detta uppväcker hvarken förvåning öfver dem, som så göra, eller medlidande med dem, som blifva offren. » — Nej, tyvärr komma ännu tusende sinom tusende att gå under, innan man lär sig inse i I r~ \ Lv I 1 U IVI IN användas och marginal lemnas.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e alltid nog.
a n g l f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g d i s k r e t l o n från r e d a k t i o n e n s s i d a p å r ä k n a s att någon kunskap om lagarna för lifvet — såväl det kroppsliga som det andliga — är af nöden för att kunna fostra ett lyckligare slägte.
Men ännu äro vi icke färdiga med vår flickas uppfostran.
Hon har fått i sig de första grunderna af de vanliga skolämnena.
Hon har sedan vid sidan af fortsatta studier vunnit utbildning i det husmoderliga köket.
— Hit räkna vi äf- ven enkel bokföring samt vana att handtera penningar med förstånd.
— Valet af de äm- nen, hon läst, har varit beroende af den rela- tiva nytta och behållning, man kunnat vänta sig af det ena eller andra.
Så har fysik och kemi fått en mera betydande plats än nu.
Dessutom har undervisningen bytt väsen och form i åtskilligt.
Historien t. ex. ger mera intryck af en kulturens historia än ett schema af namn och årtal.
Språkundervisningen, be- tydligt reformerad, bedrifves med ifver i ett af de tre främmande språken, så att detta verkligeu hjelpligt läres, och i de två öfriga meddelas endast de allra första grunderna, på det att den svåra början skall vara gjord, om någon sedermera vill skaffa sig färdighet äfven i något af dessa.
Barnavården och sjukvården kan lämpligt anstå till efter skol- tiden.
Men ännu felar en vigtig sak.
— • Det är icke nog att helsoläran blott meddelas teore- tiskt, den måste äfven praktiskt tillämpas.
God gymnastik, bad och mycket vistande i friska luften äro nödvändiga förutsättningar, om allt det andra skall bli till någon väl- signelse.
Flickskolekomitéen har i sitt utlå- tande ett yttrande rörande denna sak, som icke kan annat än väcka sorg och häpnad.
Det » måste anses konstateradt », heter det der på den 230:de sidan, » att den vida öfvervä- gande delen af landets qvinliga skolungdom utgöres af sjuklingar. » — Hvad kan väl kraftigare tala för hygieniska reformer än detta ödesdigra faktum?
med litet ansträngning kunde orka med.
Har en god idé fått lif, gäller det att strida för den och framför allt icke göra den till en modesak.
Det kunde lätt bli dess död.
Lär ungdomen att betrakta » modet » med nyktra ögon, och den skall aldrig mera fullständigt underkasta sig dess tyranni.
Men äfven tiden för uppfostran har ett slut.
Den unga flickan är sådan vi fostrat henne.
Ännu skulle vi dock vilja gifva henne ett välment råd.
Hon får icke nu sätta sig hemma i ro och hvila på sina lagrar.
Hur illa de mödrar göra, som af » ömhet » icke vilja skicka bort sina döttrar, förstå de lyck- ligtvis eller rättare olyckligtvis ej.
De kunna icke räkna ut, att när de sjelfva ej mera finnas till, barnen icke längre kunna hålla dem i förklädsbandet.
Dessa stå då kanske ensamma i verlden, oförmögna att reda sig sjelfva.
Nej, fattig så väl som rik skall efter slutad lärotid ut i verlden för att lära tänka och handla för sig sjelf, rikta sin erfarenhet och pröfva sina krafter.
Frihet och ansvar äro två vigtiga vilkor för en sund utveckling.
En afton i qvinn oklubb en.
llpfl ör oss, stockholmare, iir omnämda qvinno- ÜJH) klubb icke längre » nlgon nyhet för da- gen ».
Den utgör helt enkelt en lyckligt rea- liserad idé — en af de få, som vår energiska tid lyckats genonidrifva till allmän belåtenhet.
Vid första uppropet i tidningarne, som afsfig att åstadkomma en teckning i och för bildan- det af en qvinlig sällskapskrets, hvars mål skulle blifva att skaffa sig egen, dagligen till- gänglig lokal, hålla läsrum och till och med spisning för sina medlemmar, anordna samman- träden och diskussioner, ni.
m., bl ef man litet tvehågsen.
Visserligen nödgades man erkänna nyttan och behofvet af en dylik klubb, men En och annan ansträngning i den riktnin- — och här trängde sig det gamla tvistefröet gen göres j u visserligen emellanåt.
Frågan fram igen.
om drägtreformen t. ex. var j u till och med Familjen!
Skulle icke månne familjen och nästan på väg att bli modern.
Man läste familjelifvet få en svår konkurrent i denna och studerade om chemiletter och chemilooner, s. k. qvinnoklubb?
Helt säkert.
Och man men • — vanans makt är stor.
Detta var nå- föredrog att hålla sig neutral i frågan.
got så främmande, att man ej kom sig för.
Dock, de funnos, hvilka genom olika lef- Dock hvarför icke söka draga ut konseqven- nadsförhållanden och samhällsställning snart nog serna af de budord, » Reformdrägten » bjuder lä de sig uppskatta den nya idén.
Icke alla på, och åtminstone i någon mån söka tillämpa hade lyckan att ega egen familj, der de kunde dem .. tillbrioga sina fristunder, utbyta tankar och hemta friskare lifsmod.
Och dessutom, hvad Der står: I.
» Lemna lifsorganen utrymme till obe- man icke sjelf behöfde, kunde ju andra draga nytta af, hufvudsaken vore att bidraga till en hindrad verksamhet.
praktisk frågas utredande.
II.
Bär upp kläderna med axlarna.
I I I.
Förminska klädernas tyngd så mycket Och nu står man vid målet.
som möjligt.
Hvilka svårigheter, som mött, hvilka miss- I V.
Bibehåll en jemn kroppstemperatur. » räkningar, som uppkommit på grund af den Snörlifven och alla lif med ben, planschetter ekonomiska frågans ofta ofantligt svåra lösning, eller dylikt otyg få således afsked, och ett om allt detta tala de nitiska förkämparne allt- temligen högt foderlif kommer i stället, för- för sällan.
De hafva tagit sin uppgift på all- sedt med två rader knappar.
Den ena kring var och derför hafva de också trotsat mot- midjan att knäppa de båda lätta underkjort- gångarne.
Resultatet bär ett hedrande vittnes- larnes mycket vida besparingslinningar på, börd om den uthållighet och den sega energi, och den andra något längre ned för kalsong- som i allmänhet karakterisera våra qvinnor.
linningens räkning.
Kalsongerna göras hela, Derför var det också en öfver all förväntan tal- rynkas och knäppas med vida linningar vid rikt besökt julfest, som i lördags afton firades i klub- knät.
Strumporna knäppas fast vid lifvet bens lokal, Hamngatan 18.
Man hade för aftonen med elastiska band.
Kängorna få ej i någon beslutat utvidga våningen genom att begagna en an- gränsande sal och några smårum till musik- och riktning vara mindre än foten.
Linnena göras konversationsrum, under det supén sedermera skulle nära ett qvarter högre i halsen än den tradi- anordnas i den vanliga lokalen.
En smakfullt prydd julgran, hvars tända ljus af- tionella fasonen och ärmarne halfalnslånga i st. f. lika med noll.
Äfven klädningen får speglades i den stora väggtrymån och kastade ett dubbelt ljusskimmer öfver de glitterbeströdda gre- ej bryta mot ofvanstående bud.
Se der en narne; ett smakfullt draperi af nordiskt konstväfda reformdrägt, som äfven den mest konservativa förhängen anordnadt på långväggen; längst uppe r 4
Manuskript, s o m ej fogas.
antages Inga till Införande, ofrankerade återsändes, försändelser så vida p o r t o bl- lösas.
ena hörnet ett uppslaget piano, melodiska ackorder och en silfverklar härrlig stämma, som sjöng om hur - » Björken berättar hvad som kan hända i mån- skenet * — af allt detta möttes de något försenade gä- ster, hvilka samtidigt med mig inträdde i den redan till trängsel fyllda salen.
Och på Sylvias älskliga visa följde ännu ett par, och sångens genius, representerad af fru Dina Ed- ling lemnade plats för » Porträtterna » af Anna Ma- ria Lenngren.
Det omtalade draperiet föll, och de sju trogna afbilderna af den giktbrutna grefvinnan och hennes förfäder, obarmhertigt, men lyckligt kar- rikerade af en af klubbens medlemmar, blefvo syn- liga.
Och der nedanför sutto lifslefvande både den » grefliga enkan » och dennas kammarsnärta samt illu- strerade och utförde på ett synnerligen skämtsamt sätt den ifrågavarande satiren.
Efter en stunds konversation på egen hand be- redde man sig ånyo på att få höra något, hvarpå Fröken J. Zetterberg på ett anslående sätt föredrog » Psyche » af Viktor Bydberg och » Elfvaäringen » af C.
D.
af Wirsén.
Och härmed var man fullt inne i stämningen.
Kl. började närma sig half 10, supén var serverad, och sällskapet begaf sig tillbaka in i våningen.
Här möttes man emellertid af en högst skratt- lockande anblick.
Icke just ovan vid nödvändighe- ten af små förhoppningar, hade aftonens styrelse icke på förhand vågat garantera något alltför stort antal bordsgäster, hvarför värdinnan (Klubben har öfver- lemnat serveringen åt den nära klubblokalen be- lägna restauranten » Concordia ») fann sig litet öfver- rumplad.
Antalet qvarstadnande gä~ter närmade sig nemligen omkring ett hundratal och utgjorde således nästan dubbelt emot hvad man var van att antaga troligt.
Den löjeväckande förvirring, som häraf upp- stod, kan också med skäl nämnas såsom aftonens » glansnummer ».
Man såg snålt på sina » bättre lot- tade grannar », man delade med sig af skämt och skrattlust, och man lyckönskade » Qvinnoklubben », som gått så hastigt framåt i sin utveckling.
Vär- dinnans bryderi, — hvarur hon dock redde sig med heder — • väckte mången af de närvarandes tankar på tillfällen, då en och annan af oss sjelf befunnit sig i » samma svåra dilemma », och då Kajsa Vargs » man tager om man så hafva kan » ingalunda verkat tröstande.
Historier och anekdoter, lustiga infall, » oärlig konkurrens » m. m. dylikt, gjorde sig gällande; och när sedermera efter reträtten till stora salen ordföranden, Kröken Hübner, höjde sitt glas för Qvinnoklubbens bestånd, blef jublet fulltonigt.
Denna rikt besökta julfest hade stärkt förhoppningarne.
Några tal höllos för styrelsen.
En af medlem- marne, fru Westermark, berättade en lustig sägen från norska gränsen, hvarefter en vals spelades upp, och man svängde om litet i all enkelhet.
Hela julfesten hade en prägel af familjär hem- trefnad, som man högst sällan finner, då man någon gång söker roa sig utom sin egen trängre familjekrets.
A f åraredogörelsen framgår, att de ordinarie allmänna sammanträdena under årets lopp ut- gjort 2 9: 1 årsmöte, I julfest, 12 föredrag eller uppläsningar o c h 15 diskussioner.
Före- drag hafva hållits af frk E.
K e y, frk H.
Strandberg, fru Flodin o c h frk W h i t l o c k m.
fl.
Frk Zetterberg har flere gånger framsagt poem o c h fru Westermark berättat landsmålshistorier.
Diskussionsämnena hafva varit följande: » Kan något göras för att reformera sällskapslifvet? » » Yrkesskicklighet bland qvinnor » (2 ggr).
» Hvad vi behöfva », en uppsats af E.
Key (2 ggr).
» Ett samlif » af Jonas Lie.
» Ager en författare rätt att i sina arbeten skildra personer från sin umgängeskrets? » » Ar kunskap liktydig med bildning? » » Fredrika Bremer Förbundets sjukkassa. » » Den realistiska li- teraturens inflytande på familjelifvet. » » Filantropi * (2 ggr).
» Ä r det till gagn eller skada, att den gifta qvinnan arbetar utom hemmet? » » Sjelfständighet och effektsökeri? » » Samuppfostran. » Diskussionerna hafva inledts af fruarne Palme, Sachs, Brauting, H e y m a n, Frölander, fröknarne W h i t l o c k, Hübner, A d e l b o r g, Grundahl, A l m é n och Lewysohn.
U n d e r det nu ingångna året anordnas 2 ggr.
i månaden — 2:dra o c h 4:de lördagen — ett ordinarie samqväm.
D e t nästkommande eger alltså rum lördagen den 12 j a n.
Clara Smitt.
i I px i i iv i \ J IN Annonser spalt, m o t t a g a s petitrad Gastronomiska kåserier.
H&amp;firiifl, røbij cü ' o Bifil ' h tléo om denna tidning läses i många hem, der man förstår att sätta värde på Guds gåfvor, så har jag åtagit mig att då och då kåsera litet om matlagning.
Må hända finner äfven den erfarnaste och skick- ligaste matmor i dessa kåserier något nytt som intresserar henne.
Jag skall genast an- ställa ett prof genom att i dag komponera en så enkel middagsmatsedel som ärtpuré, gädda, höns och äppeltårta.
Det finnes ingen mat- mor i Sverige, som icke har serverat på sitt bord och ätit af dessa rätter.
Men om ni följer till punkt och pricka utan de ringaste afvikelser mitt tillagningssätt, så skall ni i dessa fyra så vanliga rätter finna någonting, som ni icke kan få beskrifningen på i en kokbok, och som dock kommer att smaka er, som jag hoppas, förträffligt.
D e flesta menniskor, i synnerhet män, finna, då de äro i normalt tillstånd, en njut- ning i att äta sund och välsmaklig mat, och om de ville vara riktigt uppriktiga, så skulle de säga, att det är vid bordets samqväm, som de vanligen tillbringa sina gladaste stunder, utan att derför lefva hvarken i sus eller dus.
En och annan säger kanske, att det gör all- deles det samma, hvad han äter, men alla intelligenta damer — och hvilken dam är icke intelligent i vår så upplysta tid?
— veta, att det icke gör honom det samma, utan att födoämnenas tillredning och omvex- ling utöfva stort inflytande på helsan och lynnet.
En fru vill derför gerna ge sin herre och man god mat, men om hon icke fått lära sig matlagning, så öfverlemnas de på nåd och onåd åt kokerskan.
Har hon ej heller varit i skola hos någon verklig mat- mor, så tages kokboken till hjelp.
Men all kokboksmat är icke god.
Jag vill derföre i denna tidning då och då gifva damerna några råd i att komponera enkla och äfven mera anspråksfulla matsedlar samt angifva huru en viss rätt skall tillagas för att komma riktigt till heders.
V i sysselsätta oss endast med så- dana rätter, hvartill vårt eget land lemnar rikliga råämnen.
Utaf de materialier, som naturen gifvit oss för bordets njutningar, är hönsslägtet bland de mest användbara, emedan det genom sitt kötts såvål läckerhet som lättsmälthet erbju- der en föda, som är både angenäm för gom- men och nyttig för helsan, om den är af friska djur.
Men har ni märkt, då ett ny- stekt höns styckas, hur ofta man känner en obehaglig lukt?
Jag har utforskat orsaken till den och kommit till följande resultat.
Om ni går på torget i en stad och betraktar de plockade höns, som der försäljas, så finner ni, att dessa höns icke ha samma färg.
Som- liga ha ett mjellhvitt, friskt och aptitligt ut- seende, andra ha gulaktig hudfärg eller blå- gråaktig, och det är dessa höns, som äro b e - häftade med den motbjudande lukten, då de stekas.
V i d närmare granskning af ett sådant stekt höns finner man att skrofvet har mörk- grå färg och är genomsprängdt af koagule- lerade blodstrimmor, hvilka ha sin utgång från ena låret, på hvilket är ett sår.
Djuret är angripet af benrötsjukdom.
Hönsen med ett mjellhvitt utseende ha frisk och angenäm lukt och ett elfenbensblankt skrof.
D e med gulaktig hudfärg bilda ett mellantillstånd.
Benrötsjukdomen uppstår derigenom, att dju- ren uppfödas och forslas i trånga burar, som icke hållas rena.
Jag har påpekat detta, så 5 (= enoast 10 m o t kontant stafvelser).
Ingen llqvld l förskott annons införes af 26 under öre 1 pr 4- krona.
att åtgärder måtte vidtagas som kunna gagna allmänheten såväl i hygienens som i smakens intresse.
Nu till matsedeln för dagen: Ärtpuré, Gädda, Höns, Äppeltårta.
Ä r t p u r é.
Färska spritärter kokas i vatten och passeras till puré.
Spädes sedan med svag buljong.
Afredes med en äggula och några skedblad grädde.
Kryddas med salt och peppar.
Serveras med små stekta bröd- bitar.
Gädda.
Goda sellerirötter skäras i tär- ningar och kokas i smör och vatten, till dess de bli möra.
Gäddan rensas väl, skares i stycken och kokas i en särskild kastrull med smör, vatten och litet god sherry.
Kryddas med salt och peppar.
Då gäddan är färdig, hälles selleridekokten öfver den och hålles varm tills den serveras.
H ö n s.
Råa höns sönderstyckas som till frikassé och kokas i en kastrull med litet smör, spädes der efter med tunn buljong, kryddas med salt, litet cayennepeppar, några mindre lökar och ett par skedblad god sherry; med slutet lock fortsattes kokningen på sakta eld.
Särskildt kokas gröna ärter eller annan grönsak, som finnes tillgänglig.
När hönsragouen är färdig, lägges den på ett varmt fat och garneras med grönrätten.
Vill man ytterligare förstora denna välsmakande rätt, så göres ett garnityr af små bräckta skinkskifvor, som förträffligt harmoniera med hönset.
Äppeltårta.
R i f hamburgerskorpor och stek dem i smör.
Smörj en form med kallt smör, lägg en del af de rifna skorporna i botten, så ett hvarf äppelskifvor, ett lager strösocker och så skorpor, äppelskifvor och socker om igen ända till dess formen är fyld, hvarqå den insattes i vattenbad i ugnen.
Svag värme under 2 timmars tid.
När den stått i ugnen en timma, så häll i formen litet gammalt hvitt franskt vin.
Så kokas den åter en timme vid svag värme.
Då den slås upp, öfverspänn den med maräng.
Allt detta är ju mycket enkelt att utföra, men bjud er herre och man en dag på denna middag, och ni skall få se, att han kommer i sitt allra bästa humör, innan han slutat den.
En gourmet.
Teater och musik.
ii Kungl.
operan.
Det nyaste gamla, som återupp- tagits å operascenen, är, om man frånräknar det fö r hvarje julhelg obligatoriska folkskådespelet » Verm- ländingarna », Aubers populära opera » Den stumma från Portici ».
Eeprisen har flera gånger gått öfver scenen och alltid för fullt hus, hvadan detta grepp torde få betraktas som synnerligen lyckligt.
Härtill bidrager ock utan tvifvel i ej obetydlig mon den unge debutanten i Masaniellos roll, hr Hagman, hvars malmrika och välklingande tenorbaryton redan hunnit förvärfva honom många vänner och beundrare.
Hr Hagmans debut kan ock betraktas såsom synner- ligen lyckad.
Visserligen behöfver rösten än ytter- ligare ej obetydligt skolas, för att den vackra stäm- man skall kunna komma till full rätt, och spelet mera vårdas samt framför allt bringas till öfver- ensstämmelse med musikens innehåll; men debuten måste i alla händelser räknas till de mera förhopp- ningsgifvande, som på sista tiden förekommit här- städes.
Operan fick för öfrigt ett i alla afseenden utmärkt framförande under hofkapellmästaren Nordquists led- ning.
Nästa symfonikonsert gifves lördagen den 12 dennes
M e d I d u n s e x p e d i t i o n ä r f ö r e n a d Iduns u t r ä t t n l n g s b y r å, hvilken g r a t i s verkställer alla u p p k ö p åt Iduns a b o n n e n t e r i l a n d s o r t e n s a m t f ö r ö f r i g t K. dramatiska teatern har återupptagit Leroy ' s ro- liga komedi » En teaterpjes », hvilken ej varit gifven härstädes på de sista tio åren.
Bollbesättningen är nu alldeles ny.
Beprisen gick första gången öfver scenen i lördags och gjorde mycken lycka.
V i skola i nästa nummer återkomma till ett närmare omnäm- nande.
A denna teater gifver dess nitiske och skicklige regissör hr Axel Boos instundande söndag, tretton- dagen, en matine, vid hvilken en hel mängd af våra mest framstående förmågor såväl i dramatiskt som musikaliskt hänseende kommer att medverka.
Tvänne 1-akts-lustspel komma att gifvas, nämligen » Jag gifter mig med min dotter » (fru Hartman, fröken Ahlander, hrr Fredrikson och Envall) samt » Han är inte s vart- sjuk » (frn Bundberg, hrr Bæckstrom och Personne).
Fröken Klemming och hr C. F. Lundqvist föredraga sångnummer samt hrr Personne och Hamrin deklama- tionsnummer.
Det hela lofvar varda en särdeles an- genäm tillställning.
Billjetter torde derför i tid an- skaffas.
Den 2 jan.
Fröken Fine.
Ett referat ur verkligheten af Georg Nordensvan.
•äffe] on var en löjlig gammal fröken, som blifvifc lemnad ensam i verlden, medan hennes samtida en efter en gingo hädan och hennes slägtingar glömde henne.
Hon var ett stycke inne på åttiotalet, var nära nog blind, bebodde två stora, kalla, obeqväma rum i ett gammalt hus vid en bakgata uppe på norr och lefde i ständigt krigstillstånd med sin städerska, hennes afsvurna fiende, om man skulle tro den gamlas lika ynkliga som upprörande berättelser om allt, hon dag- ligen måste utstå.
Hennes silfverskedar för- svunno, hennes linne kom bort i tvätten, när hon ringde hörde aldrig Lovis på det örat, och när hon skulle gå på någon visit, fick hon länge och väl gräla med plågoanden, in- nan denna kunde förmås att följa henne.
Ofta nog sade hon bestämdt ifrån, att frö- ken kunde hålla sig hemma » som en ordent- lig menniska » — ville hon nödvändigt ränna ut, finge hon gå ensam.
Lovis » hade inte lust » och fann det onödigt att ens komma fram med något svepskäl.
D å begaf sig fröken i väg ensam.
Alltid träffade hon någon beskedlig herre, som ledde henne öfver gatan, der så behöfdes, och kan- ske till och med följde henne ända fram till hennes mål.
Hon vände sig aldrig till frun- timmer med begäran om hjelp — det var herrarnes skyldighet att bistå henne, och hon framstälde sin begäran på ett sätt, så hon alltid blef åtlydd.
Fröken Ekeberg var nämligen alltid road af sällskapslif.
Att sitta ensam de långa eftermiddagarne i sina tråkiga stora rum hade hon längesedan hunnit ledsna på.
Hon ville Matlagning-.
Råmjölkspannkakor.
När man har 5 mål råmjölk, så blandas den tillsam- mans, och deri lägges socker, salt och muskotsblomma efter smak, sedan ivis- pas 4 händer hvetmjöl till hvarje kanna mjölk.
Gräddas i väl smorda pannor i en ej allt för het ugn.
När de äro gräddade och något afsvalnade, stjelpas de upp på fat och serveras med socker.
Alma.
Inlägg-ning ".
Rabarber på buteljer.
Vid midsom- marstid är rabarbern mjellast och bäst till inläggning.
Man tager blott de spädaste stjelkarne, som skalas, sönder- skäras samt nedstoppas i buteljer, hvarpå I l~ \ I I | \ J \ J NI IN t ' 11 billigaste pris o c h råka folk, folk som lefde med, höra hvad som hände och skedde, i synnerhet i den musikaliska verlden, höra musik och sång och så tala om gångna tider, om flydda tider, då hon sjelf varit med, varit uppburen och hyllad, hon som nu längesedan blifvit lem- nad på öfverblifna kartan.
Derför besökte hon i sträng ordningsföljd ett dussin bekanta familjer.
Välkommen var hon långt ifrån alltid, hon hade en märklig förmåga att kunna komma olägligt, och när hon väl var kommen, stannade hon alltid, tills dagen var forliden, nöjd och belåten, der hon satt i soffhörnet i sin gamla svarta sjal, med sina båda lockar hängande ned på ömse sidor om det skrynkliga, gråa ansigtet och med de runda blåa glasögonen på den stora krokiga örnnäsan.
Hennes ögon syntes aldrig, hon måste akta dem för dagern.
Under dessa långa visiter var hon idel öra för händelserna ute i verlden — om den nya operan, om soaréer inom den förnäma societeten, om sista konserten, fröken Grabows bröllop, fröken Eks Margareta.
Eller också talade hon sjelf, men då mest om sitt forna jag, om den tid, då hon var en uppburen sångerska, om sin bekantskap med Jenny Lind, som hon till och med fått sjunga duett med en oförgätlig afton, — om hvad kron- prinsessan Josephine sagt till henne en qväll i musikföreningen.
När någon af hennes bekanta helsade på i hennes hem, då höll sig gamla fröken all- tid till det närvarande.
D å var det hennes krämpor, husvärdens njugghet, hennes pen- ningbrist, hennes dagliga svårigheter gent emot de andra hyresgästerna, hvilka klagade i kapp med henne på ' den fruktansvärda Lovis, och gent emot nämda odjur, som hon likväl ej vågade säga upp, ty då var hon rädd att Lovis, — om hon verkligen skulle gå — skulle taga med sig allt som fans i huset.
Det var mer än en, som sökte öfvertala gumman att skaffa sig plats hos pauvres honteux, der hon kunde lefva sorgfritt och lugnt och slippa både Lovis, husvärd och grannar.
Men nej!
Sälja sina möbler, sin broders gamla skrifbord, sin flygel!
Man betalar ingenting för möbler — och hon skulle säkert inte få ut pengarna.
Det sista bandet mellan henne och det jordiska, det var dessa minnen, hon hade omkring sig, — hvad skulle hon göra dagen lång i ett främmande rum med främmande möbler, som hade ingenting — platt ingenting att säga henne?
Men hon grät och gnälde.
Hon kunde inte lefva länge, hon kände, hur det gick bakåt för henne.
I går, när hon skulle bort till sin kära, aimabla Selma Sars, hade hon fallit omkull i trappan och tappat alla sina p å b ä s t a s ä t t u t f ö r a l l a m ö j l i g a u p p d r a g till t j e n s t f ö r Iduns ä r a d e läsarinnor.
saker, ridikylen, ' dörrnyckeln, som hon stän- digt bar haugande på fingret, och paraplyet.
Jungfrurna der nere måste hjelpa henne, taga in henne i sitt kök och gifva henne vin och vatten, innan hon kunde gå tillbaka upp till sig.
Lovis hade förstås inte haft lust att följa henne, inte ens utför trappan.
Efter fallet fick gumman hålla sig inne en tid bortåt.
En eftermiddag, då en af hennes bästa väninnor kom till henne, fann hon henne sittande i den gamla skinnstolen vid fönstret.
I knäet hade fröken ett litet minia- tyrporträtt.
Det var redan så skumt, att den blickande ej kunde urskilja den målade man- nens anletsdrag.
Men han var klädd i uni- form, det såg hon — med bred gul krage, var en skägglös man med högt uppstruken tupé och stor krokig näsa.
Hans profil var ej olik frökens egen, han skulle kunna vara hennes bror.
H « n började berätta, ej om sina triumfer, ej heller om sitt nuvarande lifs dagliga ve- dervärdigheter — utan om sin ungdom, om den tid, nu längesedan förfluten, då hon lef- vat, lefvat fullt och helt.
Den besökande hade ej yttrat ett ord af nyfikenhet, det var den gamlas tankar, som ville ha luft, ville kläda sig i ord.
Gamla fröken Ekeberg talade med sin hesa, entoniga, svaga röst, berättade torrt och sum- mariskt sin historia, hvilken jag här återgifver så, som hon berättade den.
Hon började med att tala om sitt barn- domshem i Göteborg, detta gästfria hem, der det alltid var främmande och der särskildt alla resande artister, som kommo till trak- ten, måste hälsa på och voro som hemma.
Hon talade om syskonen och om slägtingarna — det var ett stort hushåll och en stor slägt.
Men mest talade hon om sin moders half- broder — • som varit hennes bästa vän allt från barndomen.
Axel kom ofta till hennes hem, hon » red ranka » på hans knä, han var hennes första lärare i pianospelning, och hon sjöng också för honom.
Alltid ville han ha henne och ingen annan med sig på sina promenader, — då tog han henne på skämt under armen och kallade henne sin lilla gumma.
» Nu tror jag vi gör ' en promenad upp till fjälls », sade han efter middagskaffet — alltid till henne, aldrig till hennes systrar.
Och väl komna upp till utkiksstationen: » Nu, min lilla gumma, sjunger du för mig ».
Och hon sjöng.
Å r efter år upprepades morbrors besök och deras promenader.
Hon växte upp och var sexton år.
(Forts.) stänger på papper, (ej omedelbart på plåten) men bör man akta sig för att placera stängerna för tätt till hvaran- dra, ty de flyta lätt ut.
Man strör sä socker öfver dem, samt derefter hackad mandel och hackade syltade apelsinskal.
De gräddas i lagom (ej varm) ugn.
När de äro gräddade lossas de med en knif med tunnt blad och skäras snedt i 3 tum långa bitar.
Man kan äfven ihälla några droppar esence i smeten, men bör i så fall ute- lemna apelsinskalen.!
— M — Rullad tårta (» Syltbröd ».)
125 gram strösocker samt 6 ägg-gulor röres, tills massan höjer sig, derpå iröres 125 gram hvetmjöl samt 5 till hårdt skum slagna ägghvitor och det fint rifna skalet af 1 citron.
En plåt med kanter smörjes, betäckes derpå med oljadt papper.
Massan ut- bredes mycket tunnt och gräddas i slås friskt källvatten; korkas och ned- sättas i källare.
V i d användandet till- sättes saften med några skifvor röd gelatin och kokas till kräm.
Bitarne användes råa och öfverströs med socker, samt läggas hvarftals med rifvet stekt bröd till äppelkaka, som blir särdeles saftig och smaklig.
Baknlng-.
Goda småbröd (» Gotlandsbröd »).
125 gram strösocker och 5 ägg-gulor röres till massan har höjt sig och blifvit hvitaktig.
120 gram hvetmjöl tillika med de 5 till hårdt skum slagna hvi- torna iröres lätt, eljes » faller » massan och blir tung.
Man gör en strut af hårdt] skrifpapper, i hvilken massan hälles och ntklämmes i fingerbreda 6 lagom ugnsvärme, hvarefter den upp- slås på bordet.
Äppelmarmelad (eller hvilken sort man önskar) påbredes ^ tum tjockt och bakverket hoprullas sakta.
Skares sedan i tunna skifvor.
Jag brukar bestryka skifvorna med ägghvita och rulla dem i kulört socker och sätta in dem ett ögonblick i ugnen, ty då hålla de sig längre färska.
Dessa småbröd lämpa sig äfven att servera till Blanc-manger.
— M — Efterrätter.
Äppelmos Till 12 " 8 äpplen tages 2 J S socker och 4 gram salicylsyre- pulfver.
Äpplena skalas och kärnhu- sen borttagas.
Sockret blötes i vatten och kokas, tills det är simmigt, dä äpplena ilägges och kokas, tillsj det hela är som en mos och ser klart ut.
N / I vilja s a r s k l l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n s ö k a n d e och platsutbjudande annonsörer, på Iduns l ä m p l i g h e t f ö r plats- ä f v e n s o m f ö r alla ö f r l g a s l a g s Sedan moset är kallt iröres pulfret väl.
moset hälles så i burkar, som väl täckas, och kan förvaras öfver vintern.
Kan användas emellan tårtor i gräddvisp m. m.
Medel mot hosta, katarrh, och hals- förkylning.
Man intager starkt salvia- thé, uppblandadt med honing och litet ättika.
Mot snufva intager man en varm matsked 6 — 12gånger omdagen, mot hosta äfvenledes, och mot förkyl- ning i halsen gurglar man sig dermed 20 — 30 gånger om dagen.
Daphne.
God efterrätt.
Ett qvarter risgryn sköljas väl, först i kallt, sedan i varmt, och så åter i kallt vatten; derpå sättas de på elden i ett stop uppkokt söt mjölk, och får blandningen under ständig om- rörning koka, tills grynen äro väl kokta.
Om nnder kokningen skulle behöfvas något mer mjölk, innan grynen bli kokta, så spädes men med kokt mjölk, men ej mer än att, när grynen äro kokta, det hela då är tjockt som gröt.
Då upphälles det i ett fat att kallna.
Under tiden vispas ett halfstop tjock söt grädde till ett hårdt skum med 8 lod socker och några droppar bitter- mandelolja; detta hälles till risgrynen tillika med 11 kakor upplöst gelatin och omröres väl.
Sedan hälles massan i en vacker form och gräddas.
Tvätten.
Att tvätta atlas, sidenband, brocat och dammast.
Tyget bestrykes antingen med venetiansk tvål eller äggula eller bägge tillsammans, tvättas i ljumt vat- ten, sköljes i kallt och torkas; derpå upplöses gummidragant i friskt brunns- vatten med vinättika, hälften af hvar- dera, och silas genom en duk för att blifva fri från äfven den minsta oren- lighet.
Ej heller får man taga för mycket gummi; blandningen, måste vara flytande, att det temligen torra tyget på en gång genomblötas, hvarpå gummivattnet urkramas och tyget för- medelst en borste utbredes på ett rent bräde och torkas i solen eller mot en varm kakelugn.
Band kan man ge- nast stryka.
Äfven på följande sätt kunna siden- band få utseende af nya: Oxgalla och tvål upplösas i regnvatten och ingnides dettai banden.
Bensköljda doppas de i en upplösning af honing och ägghvita för att erhålla glans och appretyr; i stäl- let för honing kan kandisocker och i stället för ägghvita gummidragant ta- gas.
Torkade läggas de emellan tvänne rena pappersark och strykas.
Siri.
Huskurer.
Ett osvikligt medel mot förkylda lem- mar.
Man tager uppkokadt vatten i en thekopp och rör deruti linfrömjöl, så deraf blifver en lagom gröt; detta lägges på den kylda lemmen, så varmt som det kan tålas.
Då det kallnat, pålägges en ny gröt gjord pä samma sätt, och fortfares med denna behand- ling under några dagar.
Om det on- da är i fötterna, kan detta medel be- gagnas endast om nätterna, tills det blifver bra; hjelper så väl för öppna sår som vanlig ömkyla, om än flera år gammal.
Undertecknad har erfa- renhet af, att det hjelpt till och med en person, som lidit af förkylda fötter i öfver 20 år, men nu blifvit fullkom- ligt bra.
C.
E.
Mot liggsår hos sjuka.
Man lägger en vaxduk med glanssidan uppåt under sängkläderna.
— Eller: man lägger un- der sängkläderna en rådjursfäll s§, att håren på fällen lägga sig i riktning åt den sjukes hufvud.
— Eller: man läg- ger flera små, 2 fot långa och 1 fot breda, med hästhår löst stoppade kud- dar af mjukt hjort- eller fårläder, hvilka man byter om flera gånger om dagen, allt efter som den sjuke har det be- qvämt.
— Äfven kunna de ställen af sängkläderna, som mest äro utsatta för kroppens tryckning, bestrykas med hjorttalg, och de såriga ställena tvättas med Goulardskt vatten, eller också doppas små lappar i en blandning af bränvin och ägghvita och påläggas sorgfälligt, så att ingen skrynka finnes.
Daphne.
o Lärarinna, l e k t r i s eller s ä l l s k a p.
En lärarinna — 22 å r — önskar med första plats att undervisa i van- liga skolämnen (icke främmande språk) samt musik.
Den sökande, hvilken eger vana både som lärarinna och lektris, har god helsa och gladt lynne samt har utgått från ett mycket godt hem.
Anspråken äro ej stora.
De bästa rekommendationer kunna före- tes.
Närmare upplysningar kunna er- hållas genom Iduns Redaktion, dit svar, märkta H.
H.
», ock torde ställas.
[619] Hvarjehanda.
Knäck.
Knäckens godhet består i sirupens beskaffenhet, hvarför endast brun sockersirup bör användas, hvilken kokas fort i 10 minuter å 1 qvart, samt röres med silfversked.
Hackad krakmandel, eller skållad, hackad söt- mandel ihälles, sedan knäcken är pröf- vad och hård; den bör nu blott pösa upp öfver elden, hvarefter den genast upphälles på smord plåt eller papper.
— Hälles den på plåt, bör den, medan den är mjuk, skäras i rutor, som gå att bryta, då den hårdnat.
Lofordad af alla och lätt att koka.
Läckergom.
En musikalisk flicka önskar snarast plats i Stockholm eller landsorten som sällskap, lektris eller musiklärarinna.
Svar torde godhetsfullt sändas till » A.
», Borås, poste restante.
[3j S e hit!
Ett ungt, bildadt och anspråkslöst fruntimmer med goda kunskaper i fran- ska och tyska språken, af hvilka det senare flytande talas, önskar med första plats i aktningsvärd familj såsom säll- skap, lektris eller skrifbiträde.
Den sökande är något musikalisk (sång), är villig att deltaga i husliga göromål samt, om barn finnas, vara dem be- hjelplig med deras hemlexor.
Ingen lön önskas, blott att få vara medlem af familjen.
Svar till » Elsa » motses med tacksamhet å Fredrika-Bremer- Förbundets byrå, Stockholm, der vidare upplysningar meddelas.
(G.
8) [1] F r å g o r.
N:r 1 4 5 H u r u k a n m a n b ä s t p r o f v a g i f t i g a t y g e r f ö r att u t r ö n a, o m d e ä r o s k a d l i g a f ö r helsan.
O — n.
N:r i 4 6.
H u r u skall m a n afväuja u n g a m ä n trän e i g a r r ö k n i n g p å k o n t o r e t eller a f l a r s - b y r å n, n ä r f r u n t i m m e r linnas n ä r v a r a n d e, fra- g å r e n u n g, o l y c k l i g q v i n n a, s o m ej tal t o - baksrök.
Victoria Svar.
N:r 1 2 6 Q- K l e n ä t e r t i l l r e d a s p å f ö l j a n d e s ä t t: 10 ä g g - g u l o r,] 6 d e s e r t s k e d a r hvitt fint stött s o c k e r, 8 d e s e r t s k e d a r g o d g r ä d d e 1 s p e t s g l a s k o n j a k, litet rifvet c i t r o n s k a l o c h sä m y c k e t m j ö l att., d e g e n k a n k a n a s u t (s å lös s o m m ö j l i g t).
Ä g g e n m e d s o c k r e t r ö r a s m y c k e t väl, sedan tagas grädden o c h m j ö l e t.
D e g e n kaflas t u n n u t, skares m e d e n » s p o r r e » i h v a d slags fason m a n vill, sedan k o k a s k l e n ä t e r n a i flottyr o c h få d e r e f t e r l i g g a e n stund p å g r å p a p p e r, t i l ' s d e t feta h u n n i t rinna af d e m.
Jhrma.
&lt;g.
p Cornberg Urf abrikör STOCKHOLM 14 Gustaf Adolfs D o k t o r A.
Eva.
T a c k för d e n s a m l a s k i s s e n, h v i l k e n skall a n v ä n d a s.
A.
S.
V i tacka bjertligt för den vackra lilla s a g a n o c h s k o l a b e r e d a d e n p l a t s i n å g o t af d e närmaste n u m r e n.
Ett par insändare af täfling s skrifter ha helt Öppet e r k ä n t s i g ej v a r a p r e n u m e r a n t e r å Idun.
Naturligtvis står emellertid Idnns p i i s t ä f l i n g a r endast ö p p n a f ö r d e s s e g n a p r e - n u m e r a n t e r, h v a d a n h v a r j e a n n a n skrift, d e n m å nu h a h u r s t o r a f ö r t j e n s t e r s o m h e l s t, helt o c h hållet måste lemnas ur räkningen.
Annie Berg.
T a c k för p o e m e t.
S y n d att d e t k o m f ö r s e n t till p r i s t ä f l i n g e n!
F ö r s e n t till I d u n s s p a l t e r skall ni ej b e h ö f v a k o m m a, o m ni åter k o m m e r i håg o s s.
Bed-.
[3391 domar.
[297] M e t e r t a b e l l k o r t i plånboksformat, omfattande de 4 af- delningarne af Metersystemet, med så väl förvandlings- som prisberäknings- tabeller, hvarå äfven kan anbringas tryck af firma, affär m. m., utgifna af undertecknad, säljas med påtryckt firma etc. eller detalj priset (5 öre) till netto kr.
20 och u t a n kr.
17 för 1,000 kort.
Dubbla kort kr.
30 och 2 2; vid större parti betydlig rabatt.
Order emot re- missa utföres genast.
Prof gratis mot porto.
Eng. Forsman, [4] Stockholm.
Innehållsförteckning: D u u n g a v å r.
P o e m a f Annie Berg.
— Krafter i det tysta.
E n nyårsbetraktelse af J. N — g.
— » D e t n y e s y s t e m ».
— T r ä l d o m s o k.
N å g r a s m å b e t r a k t e l s e r Öfver ett o c h a n n a t af Mathilda Langtet (sista u r t.)
.
— R e s u l t a t e t a f I d u n s f j e r d e pristäfling.
— Q v i n n a n s o m r e f o r m a t o r.
A f fru M. Lundell.
— E n afton i q v i n n o k l u b b e n.
A f Clara Smitt.
— G a s t r o - n o m i s k e s k å s e r i e r, I.
A f En gourmet.
— T e - ater o c h m u s i k.
— F r ö k e n F i n e.
E l t referat u r v e r k l i g h e t e n.
A f Georg Nordensvan.
Matlagning.
— Inläggningar.
— B a k n i n g.
— E f t e r r ä t t e r.
— T v ä t t e n.
— H u s k u r e r.
— i t var- j e h a n d a.
— Frågor.
— Svar.
— Breflåda.
förfärdigar reformerade underkläder.
Biblioteksgatan 26 Stockholm.
[281] 26 F l y g l a r, P i a n i n o s, T a f f l a r och Orglar från in- och utländska utmärkta Fabriker till de billigaste priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pianos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af Flyglar från Blüthner och Pianinos från G. Schwechtens berömda fabriker.
A n n o n s e r.
25 ö r e p r p e t i t r a d (— 1 0 staf v e l s e r).
Ingen annons införes under 1 kr.
GUST.
PETTERSSON &amp; Komp., 38 Regeringsgatan 38.
PLATSSÖKANDE.
Flyglar, Tafflar och Pianinos från J.
G.
M a l m s j ö.
[525] En ung flicka af god familj (prest- dotter) önskar nu genast eller till våren plats såsom sällskap eller ock att gå frun till handa.
Den sökande är van vid alla inom hus förefallande göro- mål.
Svar torde godhetsfullt sändas till » S.
C. S. », Sandsjö station.
[5] Inackordering.
En ung, bildad dam erbjudes inackor- dering i yngre officersfamilj i Stock- holm.
Svar till » Hem » inlemnas å Iduns byrå.
r 09] 6 7 s C D Ramlösa Plantskola.
/ Q XII Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd a f alla slag plantskoleartiklar är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888.
[522] N.
P. Jensen.
J.G. Hammars Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
P r i s: enkla m e d veke 4 — 6 k r.
, e x t r a s o - l i d a 7 — 8 k r.
, m e d 2 v e k a r 12 k r.
Fullkomlig belåtenhet garantefas hvarje köpare.
[292] MAGDA KEMPE.
[479] o o * &lt; J.
G.
H A M M A R, Malmskilnadsgatan (7:de undervisningsåret.)
Se annonsen i n:r 34 af » Idun ».
Sthlm, Norrlandsgatan 31, 3 tr. 0 Skriftlig undervisning i s t e n o g r a f i (Arends ' system) erhålles af skicklig C D lärarinna mot insändande af 15 kronor jemte noggrann adressuppgift till Bed.
af Idun.
[560] Vänner Som allt af Spetsknyppling!
den vackra Spetsknypplingskonsten mer och mer synes bredas som inom vårt beaktas och ut- land, vill CD O CD undertecknad, i nära 3 0 år sålt tråd till Vadstena- ortens knypplare.
härmed bekantgöra, att, sedan j a g nu stält m i g 1 förbindelse med de bästa fabriker I utlandet för tillverk- Tråd, n i n g a f bäst passande digt tillhandahåller lantråd, B o m u l l s t r å d samt S i l k e och R e d g a r n Blekt alla förekommande Tråden dre inom CO j a g stän- K - Oblekt och blekt Svart Pianomagasin.
C D Fru Sofia Eklund 30 Doktor C a r l F l e n s b u r g 1 4 Lilla V a t t u g a t a n 14.
Hvardagar ' / 23 — ' / ät Helgdagar 10 — 11.
Behandlar företrädesvis Barnsjuk- 14 Frisbelönt Afzelius Lilla V a t t u g a t a n 24, 9-10 o e h 2 - 3.
Företrädesvis mag- och hudsjukdo- mar.
Verkställer elektrolytisk behand- ling af abnormt växande hår, skägg- vårtor o. d.
[505] torg i S v e r i g e o e h i Utlandet- DIVERSE.
Breflåda.
Annonspris: annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast g e n o m 3.
Gumæiius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
IDUN expedieras uti större poster pr riket, då Insändes till P. uti nummer.
efterkraf order S3 eller till alla och t y d l i g min- platser adress Alexanderson, r o Vadstena.
[589] CO Ny remontantros för 1 8 8 9, benämd Oscar II, König von Schwe- den, försändes i maj 1889 i ori- ginal-vinterförädlingar för kr.
0 pr st. med emballage.
Fullstän- dig beskrifning på begäran franko.
Beställningar mottagas från och med i dag.
Helsingborg den 20 dec.
1888.
[6081 2f.
P. Jensen.
o o
Tidn.
kostar e n d a s t en kr.
f ö r qvartalet, befordrlngsafg.
Inberäknad.
A n o r d n a r hvarje q v a r t a l p r i s t a f l i n g a r f ö r sina p r e n u m e r a n t e r.
L i f f ö r s ä k r i n g O a Associationen I p \ I L / t i l l I I RI \ - J IN A n n o n s e r m o t t a g a s g e n o m 8.
Q u m æ i l u s a n n o n s b y r å joen / los r e d a k t i o n e n till 2 5 ö r e p r 4 - s p a l t i g p e t i t r a d (- IO s t a f v e l s e r).
v e r k l i g a k o s t n a d e n.
för Ömsesidig Lifförsäkring m (Mutual erbjuder på Reserve beqväma Fund betalningsvilkor Life A s s o c i a t i o n lafforsäkring till verkliga kostnaden i ~New Y o r k) (= ungefär hälften af kostnaderna i bolagen enligt gamla systemet) med faststälda maximipremier, grundade på erfarenheten inom lifforsäkringsrörelsen.
Inga aktieegare, som taga vinsten, eller andra in- tressenter, som tiela öfverskottet.
Absolut säkerhet.
Iakttagande af försigtighetsåtgärder för att omöjlig- Pi « — t- göra spekulation eller bedrägeri.
«W P r o s p e k t e r Hufvudkontor Bestämda årsafgifter till bestridande af förvaltnings- kostnaderna.
Försäkring till nettokostnad enligt åldersskala och till ungefär hälften a f kostnaderna vid det gamla systemet.
o c h v i d a r e för Sverge, Ombud antagas.
u p p l y s n i n g a r Norge o c h p å Danmark Allm.
Telefon: 84 37. b e g ä r a n.
i Stockholm: V a s a g a t a n D i r e k t ö r: r519] J o h a n 2 2 A.
M i l l e n.
T J U L A N D E R Drottninggatan &amp; C: o, V H T H A N I 3 B L, 3 tr. u p p larme Sträng sparsamhet i alla riktningar.
Beqväma betalningsvilkor för försäkringstagare, med bestämdt maximibelopp.
Vistelseort utomlands och utrikes resor förorsaka inga extra kostnader.
55 rekommen- Drottninggatan 5 5, rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska V i n e r och S p i r i t u o s a.
• Särskildt framhålles: finare C h a m p.
- C o g n a c från de förnämsta firmor, fiere år här i lager, B o r d e a n x - v i n e r af välkända firmor samt h v i t t P o r t v i n, särdeles omtyckt.
[313] Fotografering utföres enligt omsorgsfullt nutidens fordringar.
Med största högaktning Örebro Kem.-Tekn.
Fabrik CO rekommenderar sina tillverkningar a f H. E. Ekströms Patenterade Jästmjöl Billiga priser.
(Oumbärligt lör hvarje hushåll,) 55 N y b r o g a t a n.
N y b r o g a t a n 55. llYRci t Tvätt utföres äfven af härvarande ordentliga tvatterckor, lUUvS » I hemtas och hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 eller pr post.
[741 Eau de Cologne, Parfymer, Håroljor, Aseptin, m. fl.
Tekniska fabrikater.
Obs, Allmänna vidstående fabriksmärke!
[587 Lifförsäkringsbolaget, Stockholm, Kungsträdgårdsgatan 2 C, 1 tr. Husqvarna Tryggande fonderadt på matematisk grund.
Försäkrings- tagarne T a r d a meddelegare i bolaget och hela dess vinst.
(G.
17599) Stålsymaskiner, vida öfverträffande allt hvad utländska symaskiner heter, så väl i afseende på det material, hvaraf Husqvarna- maskinerna äro tillverkade, som ock beträffande deras arbete och justering.
[378] H A N D A R B E T E.
Lektioner gifver undert, utex.
lärarinna från » Handarbetels Vän- ner », åt damer och barn i knyppling, snörmakeri (utan maskiner), schatlérsöm, guldbroderi, hvitbroderi, broderi å plysch, siden, kläde m. m., makramé, filet-guipure, märkning (flere sorter), hålsöm och forn- l nordiska sömnader, monteringar af färdiggjorda arbeten samt upprit- ningar å plysch, siden, kläden m. m.
Modeller till påseende.
Fritt val af arbeten och lektionstid.
[2] S t i c k m a s l i i n e r samt Symaskin- och Stickmaskintillbehör C a r l [136] hos H a n n e r, J3L .. N:r IO Gustaf Adolfs torg N:r IO.
Anna Andersson.
Brahegatan 4, 2 tr. upp.
S k r i f gohan till $ o r d l i n g: eft.
© I L.
£ i m 9 $ ø f c c p B o s ä t t n i n g s m a g a s i n Q V I N N O R * J K o v e l l e t t e r o c h.
oftotfi- ' y. ' tß-oßtin&amp;^n.
{Stockholm oftotflijfclloBtirvfieia o c h S k i s s e r begär prof ver o c h prisuppgifter å H v i t a Yäfnader till underkläder, Broderier, 1 P2] &amp; *.
25 8 * J Spetsar, Dukttjger, Handduksväflnader, LakanVäfnader och Sängkläder.
STOCKHOLM, GERNAHDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
