# ID: svediakorp-per687
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,891
# sentences: 893
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 2 mars 1888. l:sta årg.
U t f f i f n i n f f s t i d: P r e n u m e r a t i on sker: Redaktör och utgifvare: hvarje helgfri fredag.
I landsorten: å postanstalterna.
FRITHIOF HELLBERG.
Sista numret i hvarje månad I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postarvodet inberäknadt.
innehåller en hufvudkontor, i de större bok- Träffas å byrån kl. 9 — 10 och 4 — 5.
f u l s t ä n d i g m o d e - o. m ö n s t e r t i d n i n g.
postens lådorna samt å tidningskontoren.
Ingen lösnuminerförsäljning!
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
N:r 9.
B yrå: 8 Sturegatan 8 (ingång från Humlegärdsg.
19) Annonspris: 25 öre pr petiLrad (— 11 stafvelser).
Likasom facklor Tidningen kostar endast 1 k r o n a för qvartaiet.
och fyrverkerier blifva bleka och träda i skuggan inför solen, så öfverglänsas och fördunklas ande, geni och likaså skönhet af hjertats godhet FILOSOFEN SCHOPENHAUER.
" En livsuppgift " blir namnet pä intressant novell, nad sin tager afdelning.
af längre, som må i är hända denna må- Iduns för och på novellens område, Näppeligen j) å hälligt och novell våga vi äro meddelande rinnor skall Att taga en- författarens novellen för alla om, den samma alldeles våra väcka " En med öfvertygade hos så af som mottagas vi som ett erkännande kritik sludl novell, väckt " Smink ".
lifsuppgift " intresse, någon tiden, berättigadt publik liksom väl sista och senaste Lundquist.
har utkommit gifvet, att detta talrika läsa- största tillfreds- ställelse.
Säkerligen om skall ytterligare redan nu bidraga kunna För nenter att gå tillråda vi — ju förr, merationen talet, för och sväret, med upplagan början bestämmas vi, abon- af novellen, att — förnya att i tid prenu- stundande för nästa abonnenter tillträdande början läsarinnor hellre det skola när- minst 40,000 emellertid våra dess Iduns för att om alla vidga från ej sent miste här- läsekrets, till redan så tillräcklig, att stora uppgående läsarinnor.
våra ock underrättelsen ovanligt varande må aprilqvar- underlätta be- tillsända alla nummer nödiga prenumerations- abonnenter tillhandahållas blanketter.
Tillträdande de sista i hvilka Anna Berg.
Belönad med det vid Iduns första pristäfling utfästa hufvudpriset.
vardagslifvet i hemmet är sällan I hvad det borde oeh kunde vara.
Man väntar att der mötas af en glad förnöjsamhets stilla lycka, som utgår inifrån och sprides likt ett mildt solljus äfven till en inträdande främling, men i verklig- heten är förhållandet sällan sådant.
Hvad är orsaken?
De hjertan, som inom hemmet klappa, hafva ett gemensamt mål: att älska och glädja hvar andra att vara lyckliga.
Och likväl stores den dagliga friden oupphörligt, utan att någon olycka iuträffat.
Orsakerna kunna visserligen vara flere, men vi tro, att det väsentligen beror på bristande und- seende.
Det menskliga idealet är ännu icke hunnet, hinnes kanske aldrig här på jorden.
Alla veta det; men likväl väntar och fordrar menniskan, att alla, som omgifva henne, skola vara utan vank och brist eller åtmin- stone uti allt efter hennes enskilda önskan, fast än hon sjelf är ofullkomlig i mycket, ty vore hon icke det, skulle hon med godlynt tålamod öfverse, i stället för att vid minsta motgång anse sig förnärmad och visa miss- humör.
J Ernst både af Idun framstående författare Täflingsskrift följetongs- skrifven mest värderade synnerligen under början Novellen vår mest en Inom hemmets verld.
numren den af nya innevarande följetongen qvartal, kommer inflyta.
Redaktionen.
att T Vigtigast af allt är, att man och hustru hafva undseende med hvar andras små fel, sådana, som mest framträda i hemlifvet, och ej låta dessa inverka störande på har- monien i det hela.
Det är de, som utgöra kärnpunkten i hemmet, och af förhållandet mellan dem beror, om atmosferen — and- ligen förstådt — blifver sund eller tvärt om.
Derför, om den ena eller andra parten har en vana eller svaghet, som icke behagar den andra, så haf undseende dermed utan harm, och tro att anledning till qvittering, i de flesta fall, icke saknas.
Finnes i hemmet någon åldrig anhörig eller vän, hvars vissnade utseende, krämpor och tunga lynne synas de yngre oangenäma, kanske frånstötande, huru rätt och väl är det då ej, att undseende af godt hjerta skänkes denne.
Oeh den gamle och lidande får vårt deltagande, om vi blott besinna, huru mycket det är, som tynger på ålderdomens senare år med dess aftagande krafter, dess saknads- fulla minnen samt icke minst medvetandet att vara öfverflödig och icke kunna omfatta och verka såsom förr, utan blott gå sin förvandling till mötes.
Deltagandet bör be- stå deri, att ungdomen icke flyr den gamle, utan närmar sig honom med tillit, gifver sina små ' förtroenden och beder om råd.
De unga skola icke förlora utan vinna på det, de hemta från den gamles erfarenhet, och dessutom skola de se, huru det åldriga anletet ljusnar och lifvas af ett ännu varmt hjertas fröjd att få föremål för inneboende känslor och att icke alldeles förbises.
De, som icke minst hafva rättighet till undseende, äro våra tjenare.
Ofta vålla de oss anledning till missnöje, det är sant, men böra vi vänta mera af dem än hvad de i allmänhet gifva?
De komma främmande i vårt hus, obekanta med hvad vi önska af dem och hafva, i vanligaste fall, fått så ringa upplysning oeh förståndsodling, ' att icke allt för mycket bör väntas af dem, synnerligast då vi betänka, huru stora fel ofta begås under en större bildningsgrad.
De hafva derjemte det hårdaste, minst behagliga arbetet, den lägsta lönen och den minsta friheten af hemmets medlemmar.
Alla deras små fel och okunnigheter nagel- faras, deras tjenster glömmas eller ringaktas ofta; men i stället för att så bemöta våra tjenare, borde vi alltid behandla dem humant.
De skola värdera goda, vänliga ord, och de behöfva helt visst sådana långt bättre än den glade sällskapsbroder, vi så älskvärdt möta.
Och det skulle icke litet bidraga till hemmets trefnad, om ett ömsesidigt af väl- vilja stämpladt förhållande rådde mellan Ä r a d e läsarinnor, arbeten för spridningen a f eder tidning!
Tidningen utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar for ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberaknadt.
— Sista numret i herre och tjenare.
Ett sådant vinnes också säkrast genom godhet och öfverseende.
Slutligen bör hvar och en familjemedlem hafva det uhdseendet med sin omgifning att icke utgjuta sina egna små bekymmer och dermed störa trefnaden i hvardagslifvet.
Slut dörren till om dina svårigheter, visa ett gladt anlete, välj bättre samtalsämnen än de, hvilka intressera endast dig och blott beröra ditt eget kära jag; och den belåten- het och frid inom familjekretsen, du sålunda skyddar, skall i dubbelt mått återkomma till ditt eget hjerta.
» Utan ett vänligt ord ».
Skiss af M A T H I L D A L A N G L E T.
(Forts. o. slut fr. n:r 7.)
|) ch nu gick hon der uppe ensam i de stora rummen.
Barnet hade hon skickat till baka till barnkammaren — hon blef blott ändå mer förtviflad af att se den lilla.
Hon gick fram och åter — nu var hon ej rädd att röra på sig.
Så länge det var dager, stod hon vid fönstret, spejande och väntande.
Men det började mörkna och ingen kom — ingen kom!
Hvarken han sjelf eller den hon skickat för att söka honom.
Hon förmådde icke gå längre.
Hon ka- stade sig framstupa i soffan och dolde i stum förtviflan sitt ansigte bland kuddarne.
0, att han skulle skiljas från henne i bit- terhet!
Utan ett vänligt ord!
Ack, det var hennes fel, endast hennes fel!
Bortskämd, van att blott tänka på sig sjelf och sin egen beqvämlighet, ville hon icke för hans skull göra sig minsta besvär — sådan just var hon!
Och om också han ibland var orätt- vis — Men var han det verkligen?
Om hon nu ginge ordentligt till rätta med sig sjelf — hur var det?
Menade hon verk- ligen ingenting ondt med de orden, som så retade honom?
En brännande rodnad, göt sig öfver hennes tårsköljda kinder — endast allt för väl visste hon med sig sjelf, att hon i djupaste hemlighet dock hade haft en liten afsigt att förödmjuka honom, att på- minna honom om, att det dock icke vore för mycket, om han krusade litet för henne, hon, den förnäma, rika fröken, som, i alla fall i familjens ögon, gjort en » mésalliance », då hon med förbigående af många fördel- aktiga anbud, räckte sin hand åt den vackre, simple adelsmannen, visserligen tidigt avan- cerad till kapten, men fattig, fattig — — O, huru illa hon handlat!
Men hon skulle bli bättre, hon skulle undvika att såra hans ömtåliga känsla, hon skulle med tusen- faldt förökad ömhet ersätta honom, om — Om!
Men om han aldrig komme till baka!
Hon uppgaf ett skri af förtviflan och rusade upp.
O, det var ju ej möjligt!
Han måste komma till baka — det vore ju rysligt eljes • — Nu — nu kom någon!
Hvem?
Hvem!
Hon sprang ut i den upplysta salen.
Der stod den gamle tjenaren — ensam.
» Hur — hur — är det? » stammade hon.
» Inte så farligt, » svarade tjenaren med litet darrande röst, » frfrinnan ska ' inte ta ' så hårdt vid sig, men • — » » Lefver — han? » hviskade hon ohör- bart, men han förstod af läpparnes rörelse hvad hon sade.
» Ja, för all del, » svarade Jansson med så månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning.
— Uppglf å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, så er- öfvertygande röst, att all hennes ängslan i en blink försvann och upplöste sig i en strömmande tårflod.
» O, det lättade, » sade hon efter ett par ögonblick.
» Tala nu om alltsammans för mig! » » Ja, det var en Guds nåd, att jag kom att åka efter kapten, » började tjenaren, » och att jag hade don med mig också, för det hade allt gått precis som jag tänkte — fuxen tog allt på sken, han, och inte hade vi kapson på honom heller, för det ha ' vi inte haft se ' n i fjol vinter, och så gick han hvart han ville, och det bar midt i råken, det — » » O Gud! » skrek hon högt, » och ni sade ju nyss, att han lefde! » » Ja, ja, snälla frö — fri ' rinna, ge sig till tåls ett litet tag!
Som lycka var, så var inte fotsaeken tillknäppt, så att kapten kom ur släden och låg och höll sig fast på iskanten och ropade, förstås.
— Jag körde för brinnande lifvet, jag också, och det var inte så långt härifrån, som olyckan skedde, så att jag hörde skriket och kom fram nätt och jemt i sista stund.
Och så kom det mera folk till, och hur det var, så fick vi opp kapten — men — fuxen, stackare, han ligger på sjöbotten, han! » Den gamle strök med afviga handen öfver ögonen.
» Frfrinnan får vara snäll och förlåta mig, men det kostar på mig, » sade han, » för jag har då både föd t opp honom som föl- unge och kört in honom och allt, och det var nära på min enda glädje. » » Ja, ja, » afbröt hon och vred händerna, så att det hördes, » men säg nu bara, hur det är — » » Med kapten, ja!
Gud ske lof, nu är det skapligt bra, men det såg illa ut i början.
Så fort vi fick opp honom åkte vi opp till Uddnäs och som lycka var, så var doktorn der, och hur det gick till vet inte jag, men nog fick de lif i honom. » » Hvad säger ni? » » Ja, han var mest halfdöd, när vi fingo upp honom, men nu var han kry nog sade de. » » Käre Janson — kan ni, vill ni taga den andra hästen och köra med mig till Uddnäs? » » Ja, på ögna minuten, bara jag först får byta om kläder, för jag blef bra våt, ska ' jag säga. » » O, jag som glömmer både att tacka er och allt — » ropade hon oeh sprang bort till skänken, slog sherry i ett dricksglas och förmådde den gamle mannen att tömma det.
Några minuter derefter satt hon i släden på väg till Uddnäs.
Nu fruktade hon ej för kölden och tänkte ej ens på, att hon åkte i öppen släde.
Kaptenen slapp ej så lätt undan följderna af det kalla badet.
Han föll i en lång och farlig sjukdom, och icke förr än marken bör- jade grönska var han återstäld.
Mer än en gång under dessa långa ängsliga månader hade man trott, att allt hopp var ute, och när slutligen all omedelbar fara var förbi, var han ännu mycket ömtålig och måste framför allt skonas för sinnesrörelser.
Hans hustru hade god tid att vänja sig vid att lägga band på sin häftighet, och hon lycka- des också nästan alldeles fullkomligt.
Men det måste medgifvas, att sjuklingen, rörd af hennes tålamod, å sin sida uppbjöd all sin förmåga att icke pröfva det allt för mycket.
Och på så sätt blef det småningom en vana hos dessa båda, att den ena ständigt tänkte på den andre och ansåg för en pligt att med hjertlig ömhet undanrödja allt, som kunde såra eller plåga den älskade.
» Men ack, » sade Gurli en dag, » att det skulle behöfvas något så förfärligt, för att jag skulle komma till insigt om min stora felaktighet! » » Vi behöfde oss en skarp lexa båda två, » sade kaptenen, » men nu ha ' vi fått den, och jag tycker det ser ut, som om vi skulle draga rätt god nytta deraf, jag! » » Och aldrig skola vi mera skiljas, icke ens för en liten stund, utan ett vänligt ord — icke sant? » sade hon och smekte hans kind.
» Nej, aldrig! » sade han.
1 Der nere i stallet stod gamle Jansson och betraktade med vemod fuxens tomma spilta.
» Gad ske lof att vi ha kapten på fötter igen, » sade han för sig sjelf, » men se — guldfuxen, den förglömmer jag aldrig! » Snödroppen.
tiljan från s-ät högariloft, bygdt af glans från englavingar, ' drömmer om en namnlös doft, som från mullen sig uppsvingar.
Vaknar, spörjer syskonringen, ros i lunden, ört vid strömmen; ljufva gåtan löste ingen, fast de alla drömt den drömmen.
Högröd frukt på bladrik gren känner heta kinden svalkas, spörjer skogens mossa len, spörjer fjärilspar som skolkas.
Allt har känt den underbara svallian likt en andehelsning från en verld, der stjernor klara hviska dunkla ord om frälsning.
iitelnaåt stjernljus faller tyst, bäddar drifvans kalla glitter; men af solens stråle kysst i kristallen lifvet spritter.
Sommams dröm oeh höstens trängtan, sig med vinterns tankar viga och naturens djupa längtan ses mot ljuset sakta stiga.
Ljufva, hvita blomstersnö, hjeltesagans segerdrifva, vaknat upp ur is och snö för att lifvets runor skrifva.
Hälften stjerna, hälften lilja, men med rosens mjidca fägring, bilden af en renad vilja och af segerns dag en fiägring.
Ave.
Hemma och ute.
Kronprinsessan Victoria, som helt plötsligt för- lorat sin yngre broder, prins Ludvig af Baden, hvil- ken afled den 23 februari vid endast 23 års ålder, har afrest för att öfvervara dennes likbegängelse.
Kronprinsen, hvilken för närvarande vistas i Kri- stiania, der konungen likaledes ännu qvardröjer, lär på grund af sin svågers, prins Ludvigs af Baden, frånfälle ej, såsom ämnadt var, komma att bevista prinsens af Wales silfverbröllop den 10 dennes.
hålles ett nummer I veckan under hela qvartaiet.
För hvarje 5-tal abon- nenter, som samlas, och för hvilka afgiften Insändes till Redaktionen af Prins Oscars giftermål lär komma att ega rum i Bournemouth den 15 dennes.
Till vigselakten, hvil- ken förrättas af legationspredikanten, pastorn vid svenska församlingen i London Joh.
Palmer, och som kommer att öfvervaras af drottningen, kronprin- sen samt prinsarne Carl och Eugen, äro den blif- vande brudens anhöriga inbjudna.
Prins C a r l, hvilken, som vi förut meddelat, åt- följde konungen till Kristiania, återkom derifrån i Prinsessan Eugenie hade på sin namnsdag den 10 februari anordnat en fest för de blinda i Visby.
Vid festen afsändes af de blinda ett telegram till furstin- nan, hvilken å sin sida likaledes aflät ttt telegram, uttryckande hennes glädje öfver hennes skyddslingars tacksägelser.
— Prinsessan Eugenie säges hafva testamenterat sitt vackra Fridhem på Gotland till prins Oscar, öhertigen.
Gotländingarne torde sålunda få behålla sin hertig, äfven om han på grund af sitt giftermål måste afkläda sig sin hertigliga värdighet.
V å r a d i v o r.
Kristina Nilsson eller som hon nu- mera heter grefvinnan Casa di Miranda, vistas för närvarande i Spanien, men väntas vid början af in- stundande säsong till London, der hon lär komma att uppträda offentligt på ett par konserter — • må hända för att för alltid taga afsked af publiken.
— Sigrid Arnoldson har engagerats vid italienska operan i Covent Garden, London, under stundande säsong.
Bland annat lär hon komma att uppträda i den nya operan » Lakmé ».
Kjellbergska flickskolan i Göteborg har af en okänd välgörare fått mottaga den stortartade gåfvan af 30,000 kronor.
Dödsfall.
Fru Senriette von Baumgarten, född Klingström, enka efter hofmarskalken S.
H. von Baumgarten, afled i Vexjö den 24 dennes i en ålder af 79 år.
Den hädangångna sörjes af två döttrar, Ida och Sofie, den förra enka efter öfverstelöjtnanten A.
A.
Blomsledt, den senare gift med öfverstelöjt- nanten frih.
O. C. Wrede på Skönberga.
Efierföljansvärdt.
Genom medel, som insamlats i de af fru Ulrika Granqvist uppsatta sparbössorna, be- spisades i söndags ej mindre än 175 af de i natt- herberget vid Karlbergsvägen intagna husville män- nen med en riklig måltid, bestående af två rätter mat och bröd.
Likaså erhöllo i onsdags de vid herberget intagna middag på bekostnad af enskild väljrörarinna.
ti ' ^§ ?e ?X- Vårt sällskapslif.
v. gr det rent af löjligt att se de mindre bar- nens försök att likna äldre personer och efterhärma dessa senares sätt att » hafva roligt », så vill dock väl ingen tycka det samma om våra fjortonåringars uppfattning.
Här viker löjlig- heten och lemnar obehagliga tankar qvar.
Detta evinnerliga kritiserande af allt, som omgifver oss, är må hända icke rätta vägen till våra läsarinnors intresse, och ett för ihärdigt påpekande af missförhållanden tröttar i längden.
Detta säger sig sjelft.
Men hvad skall man då göra för att väcka eftertanke, för att draga främlingar med in i en tankeriktning, som måste verka upplifvande på hemlif och säll- skapslif?
Kritisera?
Teckna af salongens hjeltar och hjeltinnor, sådana de te sig på hvar- dagsscenen?
Men hvilka skarpa konturer, hvilka mörka slagskuggor måste vi ej då taga med i fanorna!
Moralisera, säger man oss hånfullt, och för- sök idealisera menniskorna och verlden — ni tröttnar snart.
Ja, det är sant, man tröttnar verkligen så snart!
Man ser sig omkring, man eldas af idéerna, och man tycker sig vilja fylla en plats, utföra något nyttigt, säga hvarför vi alla ha anledning att vara missnöjda med oss sjelfva och så mycket.
Men så kommer man in på studiernas om- råde.
Och dermed är oändligheten öppnad.
Idun, ernålles ett gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken abonne- mentet räcker.
Äro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera- Hvarför äro menniskorna så ytliga — då de ega så mycket godt inom sig?
Känner du en enda, som ej i djupet af sin själ har en önskan, en åtrå att vara sann och god?
Se på brottslingen, som icke ville arbeta, utan med berådt mod skadade både sin nästa och sig sjelf.
Kan du säga, att han icke skulle varit annorlunda, om han — varit sig sjelf, och icke låtit göra sig till en slaf af omstän- digheterna, förhållandena och sin lifsåskådning, som nu bragt honom i missnöjdhet och ursinne öfver sin ställning i lifvet?
speglas i samlifvet, i sällskapslifvet och i valet af våra nöjen.
Och framåt måste vi ju — uppåt, ja, det blir kanske en annan fråga.
Hvad gör man för att odla sin själ och sitt förstånd?
Man läser, tänker, grubblar, utbyter idéer med sina vänner, kommer till resultat och skapar sig en framtid, det må nu ske me- dels ferorfkraft eller A / erakraft.
Sällskapslifvet borde vara drif hjulet.
Men olyckligtvis verkar allt detta moderna kallprat likt en sordin på all vaknande energi.
Bort med sällskapslifvet således!
Fram med lekar, dans, barnsliga nöjen, som göra våra sinnen unga!
Sätt arbetslampan på bordet, låt den manliga ungdomen läsa högt, deklamera, sjunga, skämta oeh prata — men högt, ärligt, rent spel i allt!
Lägg bort mat- lyxen, så undvikes matfriare, och man får lät- tare att samla värdefulla gäster i sin familj.
Gör icke supéer för månadspengarne, och drag icke in på hvardagsmaten för att kunna ståta med dyrbara bjudningar en eller ett par gånger på året.
Familjens tillgångar måste komma familjen till godo och icke bortslösas på främ- lingar.
Och det är derför, derför att man fattar omöj- ligheten af att kunna undanrödja alla dessa orsa- ker, som man så lätt tröttnar, som entusias- men slocknar och väcker löje öfver våra egna sträfvanden.
Sällskapslifvet!
Hvem bryr sig om sällskaps- lif?
Om man icke trifves i sina umgänges- kretsar, så stannar man hemma hos sig sjelf, låter verlden gälla för hvad den är och lemnar sqvaller, förtal, kurtis, koketteri, slö moral o. s. v. åt sitt värde.
Ja, det gör man, så länge man föraktar sina medmenniskor, så länge man icke väntar Det är ju större heder att vara fattig, men sig något godt af dem.
Men man vore van- hederligt samvetslös, om man, sedan deras bättre kunna bjuda sina vänner på trefnad och enkel egenskaper skymtat fram, icke endast fortfore glädje, än att hafva bord, som digna af kostliga att förakta dem utan också underläte att rätter, medan gästerna gäspa sig trötta till både själ och kropp.
hjelpa dem.
Helt säkert skall ingen, ung eller gammal, Vi ha dåliga äktenskap!
Hvarför?
Derför under loppet af en treflig afton finna det trå- att vi ha dåliga menniskor?
Det är inte sant!
kigt att få tänka sina egna tankar högt, få Det finnes inga dåliga menniskor.
Skaparen har icke framalstrat något afgjordt dåligt.
Det direkta, ja, hvarför icke, satiriska och kritiska är en skymf mot Allmakten att påstå något svar — vi behöfva ja ej alldeles förändra natur, och de så kallade » snillelekarne », Boutrimés, sådant.
Gifva råd, Omdöme och råd, Omdöm-esleken, Men vi hafva ouppfostrade menniskor.
Menni- Berättelser en passant, kunna nog gifva ämnen skor, som icke kunnat utveckla sig sjelfva, till både skämt och tankearbete.
Hålla vi oss utan hvilka måste hjelpas af andra.
sedan till aftonunderhållningar af skuggspel, Och det är derför vi behöfva vårt säll- tankeläsning, trolleriföreställningar, sällskaps- skapslif.
teater helt apropos, der en och hvar lagar sin Här kan man icke reda sig med en torr och roll, dramatiskt framstälda gåtor och porträtt, otillräcklig skolkunskap, här kan man icke läsa pantomimer, m. fl.
löjeväckande tidsfördrif, torde upp inlärda glosor, lik en själlös fonograf.
dessa nog kunna anses utgöra en värdig om- Här måste man lägga fram sin lifsuppfattning, vexling med den ingalunda utdömda dansen.
sina egna tankar, oeh här måste man kunna våga Frågan är endast att söka ' skapa om sällskaps- söka sig vänner och själsfränder.
lifvet, så att det passar och lämpar sig för oss, Men om man redan vid fjorton år måste vi, som icke hafva någon tid öfrig att slösa vara fullärd i förställningskonst, ordvrängning, bort på tidsfördrif oeh tråkiga medmenniskor koketteri och noncholans, hvad skall då vid och skrytsamma supéer.
trettio år kunna återstå af tron på en aktnings- Ingen, icke ens i vår materialistiska tid, värd omgifning?
Och våra qvinnor?
Hvad slags förtroenden lefver af endast bröd; gif oss några droppar skola de få för våra män, då de från första af glädjens och nöjets skummande champagne, början lära känna dem som tanklösa, oreflek- det väcker mera godt till lif inom oss, än någon- terande ungdomar med stora anlag för balkurtis, sin något annat konstgjordt sällskapslif skall hemlighållna möten, hälft begripliga hviskningar förmå göra.
C / ara Smitt.
och lösligt utslungade insinuationer, hvilkas be- tydelse ungdomen sorgligt nog allt mer och mer lyckas fatta.
Ett gratisexemplar af Idun ernålles för hvarje Hvarför är icke sällskapstonen ren och öppen?
samladt 5-tal abonnenter.
Hvarför slår man sig ned i vråarne och håller hviskande tal för sin dam?
Och hvarför har icke ungdomen roligt, om der ej finnes en » han » och en » hon », som det är lustigt att retas med, Om barns lydnad.
att kokettera för?
Så har det varit i alla tider, svaras det.
Ja, så har det varit, men mycket, lä man läser fru Elna Tenows uppsats mycket annorlunda.
» Böra barn lyda? » smyger ovilkorligt den tanken fram: har hon sjelf haft barn att Idealismens tid kräfde oskärade ideal.
Ju renare tankar en ungmö tänkte, ju högre handleda, uppfostra?
Ty hennes teorier tyckas stod hon i mannens drömmar.
Monne det ännu föga praktiskt gagneliga; jag tror till och med är så?
Förr stälde man idealet så högt, att att den ifrigaste sträfvan i modern riktning man endast nådde det med sina tankar, och så för frihet och menskorätt skall i sinom tid nöjde man sig med en mindre fullkomlig verk- inse, hur sorgligt resultatet blefve af en sådan lighet.
Nu har man slagit ned fordringarna egoismens predikande och förhärligande.
— och söker idealet i verkligheten.
Och man är Ingen blir pultron, derför att han lärt sig lyda, nog lycklig att kunna finna det, ofta med stor men^ helt säkert måste den, som en gång skall lätthet, ty numera står det icke » uppåt » i vår befalla öfver andra — hvilket ju ingår i em- lefnadsfana, nu står det » framåt »; skilnaden af- beten och tjenster, i lifvets alla förhållanden
tion ske å närmaste postanstalt.
— Bidrag från alla områden för qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör I | - \ I 1 Kl I U U IN användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga anglfvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
först hafva lärt att sjelf lyda, att böja sig för JVEitt ideal.
andras vilja.
Lären edra barn, I nyktersträfvare att tänka stort, att handla ädelt, oeh I skänken dem då) fW (ag älskar.
Ljufva känsla!
Och den mö, den bästa känsla af frihet, af menniskovärde, fm- för hvilken jag mitt allt med glädje af likhet med det ideal af fullkomlighet, hvilket tim ni * 9M.Jofifil.ssI *.
I j ' J U J} 0fvärj " hvar och en, kristen eller ej, bär inom sig.
som skatt mig följa öfver tidens sjö Men lären dem ock att lyda, hvilket i de och ha min kärlek än, da jag skall dö, späda åren måste ske » blindt », enär ett litet hon inspirerar sången, här jag skrifver.
barn ju ej förmår reflektera.
Sannerligen man derigenom skapar » pultroner » eller » karaktärs- Och hvarför älskar jag den ungmön så, lösa » varelser, lika litet som man fostrar sina söner då skönheter i tusental här vandra, till män genom att lära dem missakta föräl- och hvarför skall mitt hjerta städse slå drars, lärares myndighet, allt, som de hittills- för henne blott?
Du skall det väl förstå: varit vana att blicka upp till.
Jag tror snarare, min vana mö är olik alla andra.
att detta ' moderna tal om tvång, slafveri, väcker bitterhet i unga omogna sinnen, långt mer än den låt vara tvungna undergifvenheten under föräldrar, Kring hennes hvita panna aldrig har dem de, enligt hittills gällande både gudomliga en konstlad lugg sin mörka skugga kastat.
och menskliga lagar, äro skyldige vördnad och Med hårets rika länkar har hon snar, liksom de sköna från antikens dar, lydnad, ja äfven tacksamhet.
sin fina nacke tjusande belastat.
I den s. k. gamla goda tiden var barns första lärdom att lyda blindt föräldrars bud, men jag tror icke, att fru Elna Tenow kan be- Ej en korsett har hennes midja rört, sammanpressa, skylla den tiden — hur mycket än epitetet Planchett ej hennes bröst fått » den gamla goda » må vara ett talesätt!
— och uselt sqvaller ej till torgs liar fört, för att hafva alstrat företrädesvis pultroner, att hon det ädlaste i sig försnört stackare, utan karaktär, utan känsla eller tanke.
och ändock vågat höja fräckt sin hjessa.
y I en familj finnas 10 barn, deraf 8 gossar; fadrens tjenstgöring håller honom större delen af året aflägsnad från hemmet, på modren hvilar alltså tyngden och ansvaret för barnens uppfostran.
Hur vore det tänkbart, att hon för hvar gång ett barn följer sin enligt fru B.
T.
» ädlaste instinkt », d. v. s. vägrar att lyda, skulle kunna resonera om skälen för lydnad eller vägran?
Med så många barn skulle hennes tid helt upptagas af dessa re- sonemanger oeh hemmets trefnad och ordning lida deraf.
Skulle ej äfven barnen taga skada af ett så abnormt förhållande?
Jag frågar i all ödmjukhet.
Jag medgifver gerna, att jag är konservativ, d. v. s. gammalmodig enligt nutidens begrepp, men jag räknar för en heder att vara det i de fall, der det gäller att utbyta en gammal god sed mot nya opröfvade idéer.
Det går en jäsning genom tiden, liksom det giort vid slutet af flydda sekler, och säkert skall ur denna oro i vår tid äfven framgå något godt — i mycket behöfva vi en fri- görelse!
— • men helt säkert sker det icke genom att förkasta allt, som hittills varit oss dyrt och kärt, och sannerligen icke genom att hos de unga inprägla det egna jagYts vigt och betydenhet, eller med andra ord för dem pre- dika egoismens evangelium.
Deras sjelfkänsla dör icke af att lära lydnad; hvar tänkande far och mor vill helt säkert icke qväfva den, utan utveckla alla de goda anlag och böjelser, som finnas hos deras barn, på samma gång de vilja motarbeta och kufva de anlag, som kunna leda till deras skada och förderf.
En god uppfostrans höga mål är ju att ut- veckla allt godt hos dessa barn, som en gång i sin ordning ' skola blifva ett slägtes uppfostrare; att ingifva dem sjelfkänsla, aktning för frihet oeh menskorätt ingår ju häruti, men väl må man akta sig att ingifva dem den tanken, att de äro föräldrarna skyldige hvarken tacksamhet eller lydnad — • de sorgliga följderna af en sådan uppfostran komma att hårdt drabba både uppfostrare och uppfostrade.
L. V. Den nya pristäflingen å sid. 62 i dagens nummer torde observeras \, T v å pris om resp. tjugu (20) och tio (10) kronor!
Och i den barm, som, fri frän hvarje tvång, sig vecklat ut, som Herren sjelf den danat, ett hjerta ryms i bostad icke trång, det hyser kärlek, hyser fröjd och sång, men äfven sorg så djup, som få ha anat.
Ack, som hur det pressas samman för den nöd, menskor blott för menskors skidl få lida; för piskad slaf, för trälen utan bröd det väller fram en blodström varm och röd, hvari hvar droppe hörs af ängslan qvida!
Men hur det också vidgar sig igen och fyller sig af lifvets friska flöden, då, ibland tusende af lumpne män blott fins en enda hugslor hjelte än, som för millioner vågar gå i döden!
Se, sådant är mitt sköna ideal, Urania, ur salta vågor sprungen, m,er ren än marmorn från Carraras dal, mer hvit än romerskt altares vestal och aldrig dock af några bojor tvungen.
Hvem är hon då?
Säg, Jean du det förstå?
Kanske en fröken, kanske en gr ef vinna?
Nej, narr, prinsessor här ej ens förslå!
Min fagra mö är mera hög än så: ack, hon är sångens härliga gudinna!
N.
G. Arenander.
Qvinnor.
Porträttstudier för Idun af Johan Nordlin^.
II *.
Tant Martha.
ta v ([^?
V c k a r s Lilly grät, förtvifladt, öfver- Vwikl) lifvet, sä att hennes vackra blå ögon tf / y^SX ^ kunde flyta bort i tårar.
Och a - m det ljusa håret, som, annars så kokett W ordnadt i all sin oordning, bildade den täckaste ram kring hennes nittonåriga ansigte, l e n * Förf.
har uttryckt som sin önskan, alt den ny- ligen i Idun införda porträttstudien » Syster Elsa » måtte betraktas som n:r I i denna serie.
Red.
det trasslades nu ohjelpligt tillsammans mellan fingrarne till två små händer, som i gråtens nervösa kramp gnuggade tårarnes saltspår ut öfver hela det blossande ansigtet.
Hon hade borrat sitt hufvud så djupt ned i den stora broderade förmakskudden, att hon ej ens hörde, när det knarrade i dörren och tant Martha trädde in.
Tant Martha stannar bestört, ännu med han- den på vredet; ett skimmer af medlidsam un- dran tändes i hennes bruna, vänliga ögon.
Hon stryker med handen öfver dem oeh öfver det grå, släta håret, oviss, om hon sett rätt, och säger derpå: » Lilly, mitt kära barn, gråter du — du, den gladaste bland de glada!
Skall jag tro mina ögon?
— Så bedröfvad och så ensam! » Men Lilly borrar än djupare sitt hufvud bland kuddens sefirgarnsblommor och lyfter ej en sekund sina ögon till helsning.
De delta- gande orden från dessa vänliga, gamla läppar, dem hon så ofta kysst, som vore de en mo- ders, komma nu endast smärtan att än häfti- gare bryta ut.
» O — hur kunde — hur kunde han vara så g r y m.
.
.
» Tant Martha sitter emellertid redan bredvid henne i soffan och har fått det motspänstiga lilla hufvudet i sitt knä, der hon mildt och långsamt stryker det mjuka, fuktiga håret ur den feberröda pannan.
De häftiga snyftnin- garna lugnas så småningom, oeh ett och annat hälft svar på den gamlas försigtigt deltagande frågor ställer snart situationen klar, den hon för öfrigt med qvinlig instinkt för länge sedan gissat sig.
Men ännu strömma tårarne, jemna och heta, fram under Lillys skälfvande ögon- lock och droppa från hennes kind öfver tant Marthas svarta sidenförkläde.
Så till slut vågar denna komma, hälft på försök, med den första skymten förståndig in- vändning och säger: » Men, min älskling, du skall se saken lugnt och rättvist.
Pappa menar det bästa med både Karl och dig, det vet du nog.
Och om du nu också tycker, att han är sträng och grym, skall du besinna.
.
.
» Men Lilly ville icke besinna, och trotset spränger sig med ens fram öfver hennes läppar, den unga kärlekens blinda trots, och hon spritter upp och ropar med ögonen i eld och låga: » Det kan du säga, tant Martha, du, som aldrig har älskat!
Älskat så, menar jag, älskat en man.
.
.
» Och nu har ordens flöde brutit löst och hon ser icke, har icke tid att se den skugga, som — för ett ögonblick allenast, det är sant — for öfver detta lugna, gamla ansigte.
Bråd- skande, med feberaktig häftighet dukar hon upp hela sitt unga hjertas bekymmerhistoria.
» — — Vänta, säger pappa, vänta, säger han!
Tror du man kan vänta, när man älskar som vi — ja, det tror du, men det kan man inte!
Och om det behöfdes!
Jag vill inte, ni skall börja med tomt bo, säger han; då komma liara sorg oeh bekymmer efter.
Och har han inte gjort det sjelf — det har han många gånger med stolthet berättat!
Voro de inte lyckliga, mamma och han, när hon lefde, lyck- ligare än alla andra?
Säg, tant Martha?
Hur många tusen gänger har du inte berättat mig om den saken.
.
.
Om ett par år, säger pappa; ni äro än så unga!
Om en evighet, ja, då kunna vi så gerna lägga oss att dö med det samma!
Och jag gör det, jag vet det — om detta skall vara!
— — Han har riktigt goda inkomster för öfrigt, Karl — redan.
Han har sjelf räknat så noga, och han säger, att det kan gå.
Och han måtte väl bäst veta det ... »
Manuskript, som ej antages till införande, återsändes, så vida porto bi- fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
» Ack, de unga, och deras blinda mod, » säger tant; och hon smeker Lillys späda hand, som, knuten i motspänstig harm, hvilar i hennes knä.
Så blir det tyst med ens.
Långa minuter komma och gå, men inte ett ord yttras.
Vinter- aftonens tidiga skymning sänker sig som en mörk slöja; ännu faller dock en svag strimma dager mellan fönstergardinernas fransar, drar sig i en mjölkhvit gata fram öfver det ombo- nade lilla förmakets gammalmodiga möblemang oeh stannar i en sista skymt öfver tant Marthas allvarsamma ansigte.
Lilly sitter i skuggan, men hennes ögon lemna ej en sekund den gamlas.
I stum, bäf- vande undran blickar hon utan återvändo fram på dessa välkända kära drag, som nu med ens te sig för henne som i ett nytt ljus.
Det har kommit något underbart oförklarligt öfver dem, något, som Lilly aldrig förr skådat, något af oändlig vemodsfull smärta, minnenas smärta.
Öfver dessa bruna, vänliga ögon, som ständigt så gladt och friskt spela ut i dagsljuset, drager sig nu som en slöja af tårar, der de dröm- mande se rätt framför sig i skymningen med ett säreget uttryck af att skönja något — bortom skuggorna.
Den skrumpna, gamla mun- nen rör sig sakta, utan ett ljud, liksom repade den upp för sig sjelf tonerna af en hälft för- gäten sång ...
Det kommer som en rysning af helig an- dakt öfver Lilly, och hon minnes ej längre sin egen smärta, der hon i andlös tystnad följer spelet i tant Marthas drag.
Hon har en för- nimmelse af, att hon kommit en hemlighet på spåren, ett helt lifs hemlighet, och nyfikna frågor kämpa i hennes hjerta med ett kärleks- fullt medlidande, sådant hon förr aldrig känt, och som sluter hennes mun.
.
.
Sent omsider faller en het tår på Lillys hand, en enda brännhet tår; och de båda, den gamla och den unga, spritta förskräckta upp.
Skymningen är nu nästan mörker.
Den ena qvinnan ser ej, hur den andra rodnar; men de känna båda blygseln bränna, den som öfver- rumplat och den som låtit sig öfverrumplas.
Det är för sent att göra något hälft.
Tant Martha för häftigt Lillys hufvud mellan sina händer oeh kysser hennes panna.
.
.
Och när hon kämpat sig till nog sinnes- lugn att tala med hörbar röst, säger hon: » Den sanna kärleken kan vänta, lida — oeh försaka. » Så reser hon sig och går ensam ut.
» Min egen, älskade Lilly!
Jag har tänkt mycket, sedan jag lemnade dig i går.
Jag skall dock nu icke tala mycket.
Jag förnimmer emellertid ett behof att säga dig en sak, hvilken du numera känner — till hälften åtminstone.
Det förefaller mig, att du har rätt att känna den helt.
Äfven jag har älskat, Lilly, sä högt som kanske någon dödlig!
Den man, som en gång var alla mina drömmars hjelte, står dig så nära — som en far kan stå sitt barn.
Hur en annan, lyckligare qvinna blef hans hustru och din mor, den sagan är allt för enkel och hvardaglig att ens förtjena berättas.
Enkel och hvardaglig för alla — • utom för mig!
Lilly, min vän, allt sedan din mor dog i så sorgligt unga år, har du varit mitt barn.
Nu är du sjelf en qvinna, ty du älskar; och du har trampat ut barnskorna, fast än jag har svårt att sätta mig in deri.
Derför har jag ock nu ansett tiden vara kommen för mig att förtälja dig allt — - allt, hvarför jag tagit mig en mo- Annonser mottagas endast mot kontant Hqvid i förskott af 25 öre pr 4- spalt.
petitrad (= I I stafvelser).
Ingen annons införes under I krona.
ders rättigheter emot dig.
Men smärta icke din far med ens antydningen om minnen, dem kanske äfven han kämpat bittra strider att begrafva.
Och här, kära min lilla fästmö, sätta vi nu punkt för tant Marthas sentimentalitet.
Punkt för evigt.
Jag har ett mycket mera praktiskt syfte med dessa rader, som nog kommer att glädja dig.
Saken är helt enkelt den: jag reserve- rade en gång för min egen tilltänkta bosätt- ning ett litet kapital, som sedan dess aldrig rörts.
Det har nu vuxit ut, tack vare de goda bankerna, till en rätt artig summa.
Från och med i dag är den din och Karls.
Den hade ju ändock till sist alltid blifvit det.
Och om den nu kan förkorta den bittra väntans tid för eder, kära, kan den ju aldrig komma till gladare välsignelse.
Gud gifve eder lycka!
Grå nu in till din far och kyss honom och berätta honom — helt försigtigt!
— om tant Marthas testamente.
Du skall se, hur han smälter och ger med sig, ty jag känner ho- nom, jag — han har ett hjerta af guld.
Och när du träffar din fästman (jag inbillar mig, det icke dröjer så särdeles länge), helsa honom då, att han skall vara ett godt stycke karl för att förtjena sin lycka — tant Marthas egen kära Lilly!
Jag, gamla toka, som gör mig så onödigt mycket bekymmer!
Det har jag ju sjelf sagt honom — mångfaldiga gånger!
Och jag vet, att han ej bedrager oss.
Tant Martha. » Att oratoriet gjorde ett mäktigt intryck på alla de närvarande märktes tydligt, och här och der i den vackra kyrkan förnams efter flere nummer ett sakta sorl, som endast rummets helgd hindrade att förbyta i högljudt bifall.
Bland recitativen — må hända verkade mängden af sådana något tröttande — i funnos flere af synnerligt anslående art. A f kö- rerna torde särskildt böra framhållas englarnes » Ära vare Gud i höjden » e t c, de heligas kör » Min själ längtar och trängtar » med det präktiga solot utfördt af hr Lundqvist; vidare de skriftlärdes synnerligen karaktäristiska kör » I Betlehem i judiska landet » samt slutkören af de heliga och församlingen.
Utom- ordentligt anslående voro ock engelns aria » Våren icke förfärade » och qvartetten » O, huru ljufliga », hvarjemte såsom särskildt karaktäristisk torde böra framhållas trion » Hvar är den nyfödde judakonun- gen? », utförd af tre basar (hrr Salomon Smitt, Sellergren och Nygren).
Säkerligen skulle de flesta af dem, som bevistade gårdagens konsert, vara tacksamma, om tillfälle be- reddes dem att ännu en gång få höra det vackra oratoriet.
Stor symfonikonseit gifves nästkommande söndag i Musikaliska akademiens stora sal af ledamoten af hofkapellet och läraren i violoncellspelning vid musik- konservatoriet hr Anton Andersen.
Härvid upp- föres af en 100 mans orkester, bland hvilken märkes konsertmästaren Lindberg och hr Tor Aulin, en af hr Andersen komponerad symfoni (ess-dur).
H r A.
har redan för några år sedan väckt uppmärksamhet härstädes med en dylik större symfoni, som då mot- togs med mycket bifall af både publik och kritik.
Kompositören kommer sjelf att leda utförandet.
En koketts bekännelser.
Skiss för Idun af MIA.
(Forts.) Teater och Musik.
dansens slut råkade vi åter grefven i buffeten.
» Herr hofjägmästare, » sade han, vän- dande sig till min kavaljer, » ni är väl icke ond på mig eller hur? » » Hur kan ni tro det, min bäste grefve, jag har tvärt om alltid för er hyst de vänskap- ligaste känslor, och det skulle smärta mig mycket, om ni af en eller annan anledning ansett er ha skäl att misstänka motsatsen, » sva- rade hofjägmästaren artigt.
» Nåväl, det gläder mig verkligen.
I så fall har ni väl intet emot, att vi tömma en för- soningsbägare tillsammans med vår älskvärda väninna, er dam, hvars skål jag nu vågar före- slå, att vi dricka i botten, » sade grefven och fylde ett par punschglas.
» Tack, jag dricker inte punsch, » svarade hofjägmästaren oeh serverade sig litet cham- pagne med kolsyradt vatten.
» Ah, ni är således absolutist, det visste jag ej, » sade grefven och klingade med oss.
» Till- låt mig fråga — är det af smak eller af prin- cip? » » Af princip; man begår så lätt dumheter, då man fått några glas.
Det har jag en gång haft en sorglig erfarenhet af, » sade hofjäg- mästaren öppenhjertigt.
» Såå, törs jag fråga, när det var?
Under den tid, jag haft nöjet af er bekantskap, har det synts mig, som om ni icke vore i stånd att begå dumheter, ty dertill synes ni mig vara allt för lugn.
Jag deremot, som bär en sjudande vulkan inom mig, jag begår alltid dumheter, » sade grefven med en komisk gest och en sidoblick till mig.
» Säg icke så, förr eller senare blir nog äf- ven ni vis, ty vulkanen inom er kan väl icke fortfara att brinna i evighet, » inföll jag.
» Det beror på hur man hushållar med bränslet, min nådiga, » replikerade grefven.
JCSIH fter u t; e Vasateatern har nu fått sitt nya, af oss förut om- nämda program färdigt.
I måndags uppfördes näm- ligen för första gången 3-akts-lustspelet » Lånta fjä- drar », bearbetning från tyskan af Frans Hedberg.
Det tillhör det vanliga tyska dussiukramet af detta slag och uppehälles hufvudsakligast af det förtjenst- fulla spelet, beträffande hvilket särskildt måste fram- hållas hr Grunder som f. d. byggmästaren, seder- mera (mot sin vilja) stadsfullmäktigen Willerman samt fru Bergström som den förres ärelystna maka.
Slog det nyssnämda stycket just ej vidare an, så blef förhållandet helt annorlunda med efterpjesen, den komiska 1-akts-operetten » Kolhandlarne ».
Säl- lan hafva vi varit vittne till en muntrare sinnes- stämning i en teatersalong.
Stycket, i sig sjelft ro- ligt från början till slut och med en lätt och le- kande musik, utfördes också på ett sätt, som för- tjenar allt beröm.
Fröken Anna Pettersson som kol- handlerskan Thérese öfverträffar nästan sig sjelf och det vill ej säga så litet.
Ett par af hennes mycket roliga kupletter måste omtagas.
Hr Kloed som kol- handlaren och hr Grunder som polissekreteraren bi- drogo likaledes på ett förtjenstfullt sätt till den stor- artade framgången.
Att » Kolhandlarne » blir en förträfflig kassapjes för Vasateatern, torde vara stäldt utom allt tvifvel.
Musikföreningens sextonde konsert egde rum i tis- dags i Storkyrkan, hvilken var till trängsel fyld af andaktsfulla åhörare.
Som bekant uppfördes vid detta tillfälle för första gången i dess helhet Gunnar Vennerbergs härliga oratorium » Jesu födelse » — kompositörens mest storslagna tonskapelse.
Oratoriet består af två afdelningar, af hvilka den senare såväl i melodiernas skönhet som i kompositio- nens genomfördhet onekligen står främst.
Hvardera afdelningen upptager 18 nummer, bestående af soli, recitativ, körer, en terzett och en qvartett.
Solo- partierna äro: profeten (hr Sellergren), evangelisten (omvexlande hr Lundqvist och fru Édling), engeln (fröken Klemming), aposteln (hr Sellman), Simeon (hr Nygren) och Herodes (hr Sellman).
Utförandet, som leddes af hofkapellmästaren Nord- qvist, hvilken med kormästaren hr Edgren delar för- tjensten af det storartade ton verkets inöfvande och så lyckliga framförande, var beträffande såväl solo- nummer som körer och orkesterackompagnemang ut- märkt samt länder alla de medverkande till största beröm.
» Det måste ni hushålla noga med!
Tala vid hofjägmästaren, hur ni bör bära er åt, ty han är säkert hemma äfven i den sortens skogs- hushållning, » svarade jag och bugade mig för mina kavaljer, som återfört mig till min plats der jag öppnade en ny konversation med en af de äldre damerna.
Grefven och hofjägmästaren gingo åter ut i buffeten, och jag återsåg iogen af dem förr än en timme senare, då hofjägmästaren bjöd upp mig till en dans, som redan pågått några mi- nuter.
» Om förlåtelse, jag har låtit er vänta, men grefven och jag voro inbegripna i en så liflig diskussion om jagt, att jag glö — ömde mig, » ursäktade min kavaljer.
Hvad ville detta säga!
Hofjägmästaren var sig icke lik längre.
Hans ansigte var blos- sande rödt och hans andedrägt inpregnerad af spritångor.
Detta gaf mig anledning att sitta öfver dan- sen och be min kavaljer taga plats, ty min nyfikenhet var redan väckt, och jag anade, att onda makter hade sitt finger med i spelet.
» Att ni och grefven blefvo så goda vänner i hast, det förvånar mig verkligen, » sade jag.
» Åh, vi ha ju känt hvara — andra länge, fast vi i — inte förlåt, det måtte vara Salignacen, som han spetsade med, som för- orsakar denna fördömda hicka, » af bröt hof- jägmästaren och bemödade sig att se korrekt ut.
» Min vän sköld och jag ha mycket gemensamt, » återtog min kavaljer.
» Han är en väldig Nimrod — värre än jag trodde och det ska bli Men förlåt, här sitter jag och konverserar om saker, som omöjligt kunna intressera er, » afbröt han åter.
» Ja, uppriktigt sagdt tycks det, som om ni smittats genom umgänget med grefven och till- egnat er hans vulkaniska natur.
Ni ser så ecbaufferad ut, som om en eruption förestode. » Pristäfling n:r 2.
Sedan tiden för den första pristäf- lingen nu tilländagålt oeh inom den samma inlemnats ej mindre än trettio sex (36) täflingsskrifter, hvilket ju visar, att täjlingen väckt ett lijligt in- tresse, hafva vi beslutit att redan nu anordna en » Ha, ha, ha!
Alltid lika spetsig och lika förtju —; usande.
Men om mitt bepri — isade lugn i ett ögonblick som detta skulle svika mig, och min vulkaniska natu — ur i stället gjorde sig gällande, så är det icke min vän grefvens skuld, utan helt enkelt er, min fröken.
Ty det är ni, so — om tändt vulkanen inom mig, so — om ko — ommit mig att glömma » Se här det enda minne jag eger af hofjäg.
mästaren, sade Ebba och visade baksidan af ett visitkort för väninnan.
Innan jag visste ordet af, hade hofjägmä- staren lagt armen om mitt lif oeh sökte trycka mig intill sig, under det hans läppar hviskade något om » älska oeh kärlek », som jag icke lyssnade till.
I stället stod jag ögonblickligen upp och gick, utan att svara ett ord.
När lilla fru Elna en stund senare tagit afsked och Ebba blifvit ensam med sin mor, sade denna: I dörren till den närgränsande salongen mötte jag grefven, som såg mäkta triumfe- rande ut.
» Åh var nu inte så nyfiken!
Öfverrask- ningen kommer allra sist.
Först skall jag berätta, hvad jag hörde och såg i kyrkan. » » Hvad nu, dansar ni ej med min vän hof- jägmästaren?
Eller har han må hända fallit i onåd hos balens tjusande drottning, att döma af den förolämpade min, hon tagit på sig.
Stackars gunstling!
Hans lycka var lika kort som min, sedan vi upphört att vara rivaler. » Ebba gjorde en liten grimas och lugnade sig.
» Skämta inte, grefve sköld, det är er skuld, att jag icke längre räknar hofjägmästaren bland mina vänner.
Och det smärtar mig mer än ni tror, » sade jag upprörd.
Heder och tack till Elna Tenow för några antyd- ningar om » den oärliga konkurrensen på qvinnans arbetsmarknad ».
Ej underligt, att unge kunskaps- rike arbetssökande män se pu oss med » omilda blickar »!
Qvinnor från Dalom.
» Han hade således gjort ett så djupt in- tryck på e r —.
— det, trodde jag icke, » sade grefven hånande.
Till la S — få vi härmed frambära vårt hjert- ligaste tack för hennes uppsats i uppfostringsfrågan.
Ty värr är det ej utan orsak vår tid fått namnet » de lydiga föräldrarnas tidehvarf »; derför heder åt dem, som söka motverka denna missriktning och uppträda mot dem, som vilja underminera fjerde budets helgd.
Erkänsamma föräldrar.
» Ja, jag kan icke neka dertill!
Jag har alltid sympatier för män af heder, och en så- dan är hofjägmästaren. » » Ni har en mycket hög tanke om er sjelf, herr grefve, det har jag många gånger märkt, » svarade jag, vände honom ryggen och gick.
De i godhet närmast efter de pris- belönade alstren kommande täjlings- skrifterna komma att hedersamt om- nämnas, och förbehålla- Bedaktionen sig rätt att, om hon så för godt finner, i Idun offentliggöra äfven dem.
Stockholm den 8 februari 1888 Hedaktionen.
två (2) pris Helsovård.
Medicin f ö r trötta hjernor.
Mången söker i retmedel bot för sin trötthet utan tanke derpå, att han dermed tän- der sitt lefhads ljus i bägge ändar.
Piska på en trött häst, och du skall Andra priset, 10 kronor, lemnas för nog få honom att gå, men det gör den bästa samling af råd och rön, som honom icke starkare, ej heller mindre trött.
falla inom området för de i de sma- lare spalterna förekommande afdelnin- En klok författare har sagt: » Det garna för hus och hem.
Täjlingstiden bästa en menniska kan fösetaga sig, utgår här likaledes den 7 instundande då hon känner sig för svag att uträtta mars.
För att komma under ompröf- något, är att gå till sängs och sofva ning vid täjlingen om andra priset, så länge hon kan.
I sömnen ligger måste hvarje samling, som inlemnas, om- enda medlet att återställa hjernans verk- samhet och kraft, emedan detta organ fatta minst 10 korta uppsatser, hvardera derunder befinner sig i hvila och i till- om högst 50, lägst 10 rader petitstil [den i dessa smalare spalter vanligast an- fälle att ur blodet, den allt lifvande näringsvätskan, upphemta beståndsde- vända), deraf en till hvardera bland lar, hvilka intaga de genom föregående någon af följande af delningar: Våra tankearbete förbrukades plats.
Ty barn, Klädedrägten, Toaletten, Bosta- tankeverksamheten orsakar en faktisk den, Fönsterträdgården, Handarbeten, Bakning, Tvätt och strykning, Köket, förbränning af hjernans beståndsdelar, liksom hvarje kringvridning af hjulen Tjenarne.
eller propellern på ett fartyg är resul- Be insända täflingsskriflerna få ej tatet af en förbränning, kolets under vara förut offentliggjorda.
Manuskrip- ångpannorna.
Ersättningen af förbru- tet bör skrifvas på endast en sida af kad hjernsubstans härledes af närande papperet och hvarje täjlingsskrift mär- partiklar i blodet, som i sin ordning kas å baksidan af kuvertet med på- härstamma från förut intagen föda, och skriften: Täflingsskrift.
Hvarje täf- hjernan är af den natur, att hon un- lingsskrift bör förses med en signatur der det sofvande tillståndet bäst till- och förseglad namnsedel biläggas.
läste hon.
I det samma ringde det.
Det är mamma, som kommer, just som jag slutade mina memoarer, sade Ebba och gick att öppna.
» Jag har en öfverraskning att meddela dig. » » Hvad berätta! » då, hvad då, lilla mamma.
Port, (Forts.) Från Iduns läsekrets.
» Nå, det gläder mig att höra!
Jag har således ännu hopp att fortfarande räknas bland edra vänner. » ny pristäfling, till hvilken vi utsatt å tjugu (20) och tio (10) kronor.
Bet första priset, 20 kronor, ut- delas för den bästa berättelse, skiss eller novellett om högst tre breda spal- ters utrymme (vanlig arlikelstil), som inkommit till Bedaktionen inom den 7 nästkommande mars.
Förlåt!
Rättelse.
I de sista raderna — sjette från slutet — af fru Mathilda Langlets uppsats i förra numret under ru- briken » Frihet och tvång » har insmugit sig ett för- villande korrekturfel, som vi härmed bedja få rätta.
Der står nämligen: » Här gäller det mer än djur etc. — hvilket skall vara: sHär gäller det mer än eljes etc. » egnar sig och med sig införlifvar dessa närande beståndsdelar.
Retmedel förmå ingenting uträtta, de öfverfylla hjernan och tvinga henne till en allt större förbrukning af sig sjelf, tills hon blir så uttröttad, att in- gen förmåga återstår att mottaga för- stärkning.
En andligt uttröttad menniska, som med tillhjelp af stimulerande (eggande) medel söker fördrifva sömnen, jagar på samma gång bort den bästa vän, hon eger, och skall snart, fast än för sent, lära sig inse, att vännen utan återvändo har flytt.
Sömnen är en ovärderlig gåfva, som uppfriskar och pånyttföder den trötte.
Låtom oss tillse, att vi ej missbruka denna gåfva, ej tillskynda oss sjelfva sömnlöshet, oro och till sist döden!
Ur februarihäftet af ^Meddelanden för helso- och sjukvård ».
klämman.
Hvarje liten lapp, hvarje bandstump, allt går till lappkorgen, som naturligtvis härigenom blir nryc- ket innehållsrik.
Hur ofta rotar jag icke i den samma, och nästan alltid finner jag hvad jag söker.
Ä r någon sömnad eller lappning på färde i hem- met, genast måste lappkorgen fram och hjelpa, och den gör det redligt.
Många, många småsaker har jag för- färdigat för hemmet och för barnen allenast af lappkorgens billiga innehåll.
Korgen har två afdelningar.
I den ena afdelningen läggas finare lappar, spetsar, broderirester o. d.; här finnes likaledes en knappask, som innehåller alla samlade knappar.
1 den andra afdelningen ligga de gröfre lapparne.
Det hem, der husmodern lappar och gerna lappar, går ej under!
B.
D. Klädedrägten.
Fönsterträdgården.
En allt f ö r sällsynt gäst i v å r a r u m är kaffeträdet, Coffea arabica.
Denna tacksamma växt är på långt när ej så känd som dess frukt, hvilken ju hos både hög och låg, rik och fattig, frisk och sjuk står i högt anseende.
Kaffeträdet låter med lätthet upp- draga sig i boningsrum, och hur tack- samt är ej dess odlande!
Under blom- ningstiden äro de små träden alldeles betäckta af hvita, välluktande blommor, hvilka talrikt skjuta upp från de hvita bladskaftens bas.
De utvändigt gröna bladen likna till formen ganska mycket lagerträdets blad.
Står kaffeträdet i full Lappkorgen.
Bland alla korgar, jag har i mitt hem, från sykorgen till blomning, har det ett intagande ut- seende, och en hvar måste hålla utaf den spånkorgen, spelar min lappkorg den största rollen.
Den är för mig den jasmindoftande främlingen.
Man skall med glädje unna honom ett rum bland vigtigaste och nyttigaste af alla kor- gar.
Den har gjort mig otaliga tjen- sina andra rumväxter och gerna skänka Eskil.
ster och mycket ofta hjelpt mig ur honom nödig vård.
Utmärkt sätt att stärka tvättklädningar.
12 ort (eller mera, beroende af tygets tjocklek) lim sköljes och sättes med 2 qvarter kallt vatten på elden under jemn omröring.
Efter första uppkok- ningen aflyftes pannan, och, antingen varmt eller kallt, stänkes den torra klädningens eller plaggets afvigsida ganska grundligt med limvattnet.
Det stänkta hoprullas en stund, hvarefter det strykes vått.
Oorinna.
Handarbeten.
VI vilja särskildt fästa uppmärksamheten på Iduns lämplighet för plats- sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom för alla öfriga slags Mot blomknoppars affallande.
För alt hindra blomknoppar, t. ex. på kame- lior, granater m.
fl., att affalla måste man vid klart väder öfverstrila kla- sarne på vintern med ljumt vatten, un- der sommaren med kallt.
Detta vatten ersätter den välgörande dagg, som är så oumbärlig för växterna.
Eskil.
1 Mjölkkammaren.
Att få tjock g r ä d d e p å m j ö l k e n.
Många husmödrar klaga öfver, att de » få så tunn grädde på mjölken ».
Detta af- hjelpes, om man värmer den kallnade nysilade mjölken, tills den blir ljum, samt derefter häller upp den.
Så be- handlad, gifver den både mycket och tjock grädde.
Detta gör jag sjelf hvarje dag, hva- dan jag vet, att det är tillförlitligt.
B.
I. af S.
Huskurer.
Synnerligen godt medel f ö r liktornar.
Köp på apoteket för några öre ättik- syra och en bit ympvax.
Stjelp litet på flaskan samt tag den fuktiga korken och bestryk liktornen dermed, bred af ymp- vaxet på en linnelapp och lägg ofvanpå.
Vaxet begagnas tvänne dygn, men ät- tiksyran påstrykes hvarje afton.
Hål får ej finnas, och försigtighet måste iakttagas med syran.
Det hvitnade skinnet afklippes, och då liktornen höjt sig, afpetas den försigtigt med sax eller knif.
Läk sedan såret med litet vaselin.
Pålitlig husmoder.
Medel m o t t a n d v ä r k.
Man behöfver endast värma litet stark ättika och hålla den en stund så varm som möj- ligt på den värkande tanden.
Detta säges vara långt bättre än det sedvan- liga medlet att hålla bränvin på en tand som värker.
Avis.
Tvätt.
Tvättning af atlas, sidenband, brokad och damast sker dels med äggulor, dels med venetiansk tvål.
Man bestryker det, som skall tvättas, dermed, tvättar det i ljumt vatten, hvarefter det sköl- jes i kallt vatten och derefter torkas.
Härpå upplöses god gummidragant i lika delar vinättika och friskt brunns- vatten, hvilket man silar genom en duk, på det gummin må befrias från all orenlighet.
Man bör dock ej upplösa för mycket gummi, så att lösningen blir för tjock.
I denna gummilösniog blöter man tyget mycket väl, så att det öfverallt blir lika genomfuktadt, urklämmer sedan åter gummivattnet, stryker det med en borste på ett bräde och låter det torka i solen eller i en varm ugn.
Band böra strykas torra med ett strykjern.
Emilie.
Hushållet.
Ny ättika.
Under denna rubrik har äfven i Idun annonserats om ett nytt slags ättika, hvilken efter allt att döma i hvarje hänseende öfverträffar den hittills i handeln förekommande varan.
Den nya ättikan säljes hos de flesta välsorterade specerihandlande, kemiskt ren, koncentrerad, på 10-gradiga flaskor å 1 kr.
pr stycket.
Härvarande handels- kemist har undersökt varan och funnit den innehålla endast ättiksyra och vat- ten samt således vara fri från främ- mande syror och salter.
Bland dess väsentligaste fördelar må framhållas dess prisbillighet, då man j u för 1 kr.
erhåller ej mindre än 2 ' / 2 kanna ättika, hvarjemte den ej afsätter några botten- satser, utan håller sig fullkomligt klar och ren.
För öfrigt kan man sjelf späda den efter smak och behof ge- nom att tillsätta rent okokt vatten.
V i hafva sjelfva haft tillfälle profva den nya ättikan och kunna således in- tyga dess goda egenskaper.
Bed.
Bästa sättet att f ö r v a r a citronskal f ä r s k a.
Det gula skalet på citronen afrifves; i e n liten panna blandas detta I Pl I U jemte nära dubbelt så mycket socker, och vatten påhälles, ej mer än att det blir som en tjock gröt.
Detta sättes på elden under jemn omröring med en silfversked, tills citronen är kok- varm.
Den hälies då upp i glasburk, får kallna, öfverbindes sedan och kan hålla sig ett år.
Corinna.
Att f ö r v a r a citronsaft.
Sedan skalen äro afrifna, skäras citronerna itu och pressas en halfva i sender öfver en hårsil.
Saften ställes att sjunka ett dygn och hälies sedan på en glasburk, som rymmer 4 gånger så mycket.
Deri nedröres med silfversked fint socker så mycket, att det blir som en härd gröt.
Kan förvaras länge och är myckel an- vändbart.
Corinna.
Bakning-.
Mjuka pepparkakor.
1 qvarter sirup uppkokas jemte ' / s skalp, socker och kryddor, 1 tesked ingefära, 1 dito nej- likor, 1 dito kardemumma och 4 mat- skedar finskurna pomeransskal.
Detta upphälles derefter i ett fat, och när det något svalnat, iröras 4 hela ägg, 1 ' lz jumfru grädde, 1 jumfru smält smör, för 12 öre sodabicarbonat samt till sist 1 / 4 skalp, hvetmjöl.
A f denna deg kan man genast sätta små bollar på plåtar, som sedan insättas i ej för svag ugnsvärme.
En mandelstrimma kan läggas på hvarje pepparkaka.
Man profvar en, och om den blir platt, iröres mera mjöl.
Plåtarne böra ej vara uppvärmda.
Alma.
3 K ä k s.
Sats: 3 matskedar fint socker, 3 hela ägg, ' / z jumfru tjock grädde och en liten nypa hjorthornsalt samt mjöl, så att degen blir lagom.
Augusta.
Mjölkstöpt tunnbröd.
Till 1 lisp. fint skrädt kornmjöl tages 2 kannor ljum mjölk.
Detta arbetas tillsamman till en deg.
Till hvarje bröd tages så mycket deg man behagar; denna ut- kallas så tunn som möjligt med randig kafle samt naggas på båda sidor, helst med en fjedernagg, lyftes på en bröd- spade och skjutes in i en riktigt upp- eldad bakugn att gräddas.
Detta bröd, ehuru simpelt, är mycket välsmakande till filmjölk eller annan mjölk, samt till smörgåsar.
Hanna.
Köket.
Snabb-kaka (jästpulverkaka).
3 te- skedar jästpulver röres torrt tillsam- mans med 70 ort hvetmjöl.
Fyra ägg, 50 ort socker (efter smak), tvänne sked- blad smält smör (efter behag smak af citronskal eller bittermandel-essence — det senare fås på apoteket) vispas till- sammans med 1 kopp mjölk.
Mjölet tillkommer.
Hälies i smorda formar, som strax insättas i jemn ugnsvärme i 15 å 20 minuter.
Afprofvas i ugnen med en vispgren, om de äro färdiga.
Corinna.
Husdjuren.
Hönsens utfodring under v i n t e r n.
Sär- skildt under vintern böra hönsen vår- das med synnerlig omsorg, helst vid sträng köld.
På morgonen bör man gifva dem något gröpe eller kli med bröd, blandadt och utrördt i temligen varmt vatten.
Det är en lust att se, huru djuren kasta sig deröfver.
V i d middagstiden ger man dem hvete eller korn och på qvällen majs.
Den senare är i synnerhet mycket värmande genom sin fetthalt.
Två gånger om dagen bör man gifva uppvärmdt friskt dricks- vatten.
Man får ej heller försumma att gifva dem något grönfoder.
Vill man ytterligare göra något, så kan man två eller tre gånger i veckan gifva dem litet köttaflall.
Elis.
Hvarjehanda.
Porslinskiit.
Fin pimsten, kalk och snickarlim blandas till en deg, med hvilken de söndriga kanterna af pors- linet bestrykes.
I I M U IN annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom S. Gumaslius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
Läkareråd.
Agnes.
En lösning af 1 del pyrogallussyra i 40 delar rosmvatten och 2 delar eau de Co- lognc.
Louise 30 bör personligen vända sig till läkare.
Med honung botas _ förvisso ej ert onda.
Wilhelmina.
Ä r individuelt olika, och nå- gon regel kan ej uppställas, utan måste ni sjelf pröfva, hvad ni tål.
Vi känna ju ej graden af er nervsvaghet.
Gertrud — m.
Drick hvarje^morgon på fa- stande mage två glas pyrofosforsyradt jern- vatten samt efter en vecka samma qvantitet äfven pä eftermiddagen.
Tag, om möjligt, kalla afrifningar; hvarje morgon vid uppsti- gandet.
Drick mycket .mjölk och tag god motion, dock ej till^uttröttmng.
— Att ert här faller af, beror på den allmänna svag- heten.
Blir håret för torrt, så använd emel- lanåt någon god olja (från apotek) till upp- mjukning, men undvik alla » hårmedel ».
— Er lilla gosse bör ni visa för latare, som får afgöra, om födelsemärket behöfver opereras bort, eller om det kan aflägnas genom pens- lingar.
A.
D.
Tvätta händerna flere gånger dag- ligen i en lösning af 1 del tannin på 100 delar utspädd sprit, samt pudra dem tidt och ofta.
Se i öfrigt svar till » Nanna » i n:r 3!
Aurora W — n.
Tvätta benet 3 ä 4 gånger dagligen med en lösning af 1 del naphtol på 200 delar utspädd sprit med följande pudring.
När benet blir sårigt.
bör ni förbinda det med blyätiikesalva, ombytt morgon och qväll utan föregående tvättning.
Elida.
Upplysningarna om er sjukdom allt för knapphändiga.
Emellertid kan ni försöka att hvarje morgon på fastande mage dricka ett glas varmt vatten, i hvilket ni upplöjt en och en half tesked konstyjordt kar Isbader salt.
Märker ni ej häraf förbättring, bör ni vända er - till läkare.
Fru på landet.
Låt barnet ej äta eller dricka senare än kl. 6 på aftonen.
Låt henne ej ligga annat än på sida — ryggläge kan hin- dras genom att fastbinda ett nystan el.
dyl. på ryggen.
Väck henne den första tiden en gång på natten något tidigare än hittills ske!
t.
Så vida inga andra orsaker (blåskatarr, mask, sten, etc.) föreligga, så vinnes den säkraste och snabbaste hjelpen genom elektrisk be- handling, om sådan kan erhålias.
Med me- dicin uträttas ej mycket.
— Med åren plägar sjukdomen i de flesta fall af sig sjelf gå till helsa.
G.
M. W. A.
L. får skrifva sina förfråg- ningar tydligt och med bläck för att kunna få svar.
Dagmar.
Se råd till Mary i N:o 3!
Ni bör dock ej göra er för stora förhoppningar i fråga om kuren.
21-årig fru.
Ni hör rådfråga en läkare, som ej i likhet med den förre ordinerar utan att undersöka, ty här beböfves noggrann un- dersökning.
Vänd er, om möjligt, till en läkare för frun timmers sjukdomar och redogör noga for allt.
En ung fru — S.
Ni har troligen miss- uppfattat läkarens ord, ty hans utsago låter mer än osannolik.
Er egen förmodan är mycket sannolikare; dock kunaa v: utan un- dersökning och närmare upplysningar ej yttra oss om fallet.
Är ni säker på, att ej en un- derlifssjukdom — af mindre betydelse — är orsaken?
L.
B Ert lidande är säkerligen af nervös natur och fordrar nog en mera ingripande be- handling, än hvad er, som det tyckes, mycket strängt upptagna tid nu kan medgifva.
Kan ni ej åtminstone till sommaren ställa så, att ni då kan under några veckor få sköta er or- dentligt?
— Af Donnerstags elektriska kedjor har ni ingen nytta.
Fi ?iska, 17 år.
1) Se svar till S. von B. i n:r 7!
— Täck den med en salva af 1 del borsyra på 10 delar vaselin, utbredd pä en mjuk linnelapp och fästad med häftplåster- remsor.
2) Edra » knottror » blir ni nog ej fullständigt q vitt; men betydligt bättre kan ni få denna åkomma genom dagliga varma bad med grundliga såpborstningar.
Ännu kraftigare verkar ingnidning med såpsprit (1 del såpa löst i 2 delar sprit, och lösningen filtrerad), men fortsätt ej för länge med dessa ingnidningar.
3) Orsaken får ni sjelf taga reda pä.
Granska ytterst noga alla edra klä- der, äfven sängkläderna.
Bada flitigt.
E. H — g.
Elektrisk behandling, under längre tid fortsatt, är bästa botemedlet.
sätt med er ^stränga diet », (håll er nästan uteslutande till mjölkmat), sitt ej för mycket inne och sök i öfrigt hålla humöret uppe på bästa sätt.
Karin.
Beror troligen på någon inre orsak.
Liiler ni ej af bleksot t. e x.
?
Det är en vanlig orsak.
Föreligger något dylikt lidande, så måste detta behandlas.
Ert hår bör ni lemna i fred för alla pomador o. d y l, som utbjude3.
Klipp blott af härspetsarne 1 å 2 gånger i veckan.
» Stygg unge- ».
Det är ej osannolikt, att gossen lider af » engelska sjukan », och att det är derför han är » stygg ».
Låt läkare under- söka barnet!
Alexis T.
Fortsätt med den behandling, ni tillrådts, och sök att, om möjligt, få er arbetstid något afkortad.
Ni måste ovilkor- ligen till sommaren ställa så, att ni kan komma till lämplig badort.
Obotligt kan ert onda ej vara.
H.
G.
Ö.
1) Mera stillhet och, om möjligt, massagebehandling.
2) och 3).
Ni bör låta läkare undersöka gossens och er egen urin.
28-årig fru.
Använd samma behandling, som tillrädts^Sigrid » i n:r 7!
Cecilia B.
T).
Att tugga snus bör redan genom det snuskiga deri förbjuda sig sjelft; är dess utom ej heller oskadligt.
Att snusa är åtminstone något snyggare och mindre skadligt, men borde väl dock kunnaundvikas isynnerhet af en så ung person.
2).
Nej — om det ej sker för ofta.
Frågor.
N:r I.
Jag måtte icke ha lyckats göra mig förstådd i min klagan öfver » rinnande innan- fönster », ty de råd jag fått synas mig afse de yttre fönstren.
Tillåt mig derför, herr re- daktör, förtydliga, att det är innanfönstren, med sina dt rummen vända ytor, som dess mer, ju skarpare kölden är, öfverdragas med imma, hvilken under natten oupphörligen kondenseras och bildar stora vattensamlingar.
Gent emot detta obehag står jag fortfarande rädlös.
Bekymrad husmoder.
N:r 3.
Undertecknad skulle gerna vilja fråga någon af Iduns läsarinnor på Öland om enk- laste och riktigaste sättet att laga Ölands- kroppkakor; ty det kunna vi ej i Östergötland.
Agnes A.
Svar.
N:r 2.
Till * Atte ».
Bläckfläckar uttagas medels tvättning med i varmt vatten upplöst fosforsyradt natron.
TT — a W. 7 Lösningar.
Områden i n:r 6: Lagman.
Fyrkanten i samma n:r: Idun, Ungt, Natt.
Dyna, Breflåda.
* Hustrulös&gt;.
Dylika mystiska annonser in- taga vi ej i Idun, äfven om liqvid medföljer.
Erné.
Tack — med någon omarbetning!
Flere förlofvadc.
Vi hafva tagit edert för- slag i öfvervägande och redan satt oss i för- bindelse med på detta område erfaren person.
I skolen snart få höra vidare af oss.
H — a.
A f samma skäl, som ni gör det der yrkandet, ni vet, i er skrifvelse, torde ni äfven finna eder manad att ingå till hösa vederbörande med en anhållan, att National- museum, som ju innehåller en mängd nakna figurer och bilder, måtte slopas.
Ä r det ej sa?
— För edra bidrag hembära v i vårt tack.
A — d; Nana; Signe — n; Elsa; Amalia; Peräval Leen; I. E — n, I — berg.
Vi hafva ännu ej h u n D i t taga tillräcklig del af edra uppsatser, men skola göra det med allra första.
Må hända torde ni kunna vänta svar till nästa nummer.
Corinna; W — a IV.
; Selma; Mor Karin; Carolina; Christina; Gunhild; Agnes A.; Ceci- lia; Nanna; Ellen; Ottilia.
Hjertligt tack för edra bidrag!
De skola efter hand införas.
Gullviva; Greta; Wer da?
Tack för välme- ningen I Edra poem lämpa sig dock ej för Idun.
De ä-o för omogna.
Nuffra.
Mot nödigt porto återfås manu- skriptet.
Redaktionen.
Innehållsförteckning.
Inom hemmets verld.
Täningsskrift af Anna Berg; vid Iduns första pristäfling belönad med bufvudpriset.
— » Utan ett vänligt ord ».
Skiss af Mathilda Langlet (slut).
— Snödroppen.
Poem af Ave.
— Hemma och ute (notiser).
— Vårt sällskapslif V.
A f Clara Smitt.
— Om barns lydnad.
A f L. V. — Mitt ideal.
Poem af N.
G. Arenander.
— Qvinnor.
Por- trättstudier för Idun at Johan Nordling.
II.
Tant Martha.
— Teater och musik.
— En koketts bekännelser.
Skiss.för Idun af Mia (forts.) — Från Iduns läsekrets.
Pristäfling n:r 2.
— Helsovård.
— Kläde- drägten.
— Handarbeten.
— Fönsterträdgår- T.
H.
Svårt att gifva råd utan undersök- den.
— Mjölkkammaren.
— Huskurer.
— ning.
Har ni försökt massage?
Tvätt.
— Hushållet.
— Bakning.
— Köket.
— Husdjuren.
— Hvarjehanda.
— Läkareråd M — a W. Drick hvarje morgon på fastande mage två dricksglas varmt (50°) artificie.lt af D:r — d.
— Frågor.
— Svar.
— Lösningar.
— Breflåda.
karlsbadervatten med en half timmes mellan- tid mellan hvarje glas.
Tag vidare till hvarje måltid ett stort vinglas Ronnebyvatten.
Fort- Olivia B., 20 år ber att få veta,: &gt;hvad som är bra mot qväljningar ».
Som dessa kunna bero på hvarjehanda sjukliga tillstånd, så är det naturligtvis omöjligt att gifva svar på en så kortfattad fråga, ty behandlingen beror naturligtvis på orsaken.
Hvad som i allmän- het plägar hindra (ej bota!)
qväljningar, är att hålla en isbit i munnen eller svälja ned mindre dylika, dricka kalla kolsyrade vatten eller iskyld champagne, tugga på pepparmynt- pastiller o. s. v.
Tidningen kostar endast en (I) krona för qvartalet, befordringsafgiften inberäknad.
— Fullständig mode- och mönstertidning gratis.
i I I Kl I _ / L J IN Annonser mottagas .genom S. Gumselius annonsbyrå * ocn nos redaktionen till 2 5 öre pr 4-spaltig petilrad (= It stafveiser).
P.
G.
B J U R S T R Ö M S Bosättningsaffär, Lampmagasin och Konsthandel 51 Drottninggatan 51 Stor utställning och försäljning af alla slags I stort sortiment Bosättaingsartiklar Lrartiilar från enkla och billiga till de mest eleganta o ?h dyrbara.
och Konstföremål Allt till de billigaste priser.
i alla möjliga branscher och [39] former 1 ?ill=Iifiitilig§s PLATSSÖKANDE.
55 Nybrogatan.
Nu genast eller till våren Förlofvade.
Nils Nordström och Anna Söderström.
Karlshamn.
t °] _ _ _ _ _ Boråkra.
19 Trolofvade.
Axel Brundin och Lilly Svanbom.
Ostetunda.
Stockholm.
Tillkännagifves endast på detta sätt.
[191] _ En dotter.
Örebro, Sirishof den 26 febr.
1888.
Ernst Geijer.
Amelie Geijer, [192] fSdd von Heijne.
Vår innerligt älskade moder Charlotta Marg.
Amundson, född L i n d b o h m, a / led stilla i Uddevalla fredagen den 24 febr.
nära 71 år gammal, djupt sörjd och saknad af oss, barnbarn, syskon, slägtingar och vänner.
Albert A m u n d s o n, A l m a A m u n d s o n, [193] född Godtknccht.
min Inackordering Inackordering på landet kan eihållas i en familj i Vestergötland för 1 ä 2 unga flickor.
Närmare upp- lysningar å Iduns Redaktion.
[163] LED / GA Plats på kontor PLATSER.
IB 8g tyska, i språk, samt kunnigt sysselsättning afseénde fästes behandling händigt af svenska skrifna mendationer å Iduns (ing.
från kl. 9 — 10 och 4 — 5.
Stort språket.
svar, åtföljda Humlegårdsg.
erhåller vid en korrekt torde personligen Redaktionsbyrå, God synnerligast nu genast.
likaledes af ITi] Nyhet!
Med Albumin- Aqvarell-färger kan en hvar med ringa öf- ning färglägga fotografier med en öfvenaskande vacker effekt.
Fär- gerna, som låta teckningen, de mju- kaste halftoner och fotografiens glans göra sig gällande, äro väsentligt lättare att använda än vanliga aqvarellfärger och knnna med lätthet blandas.
Pris f ö r 1 8 färger i en fin portfölj k r.
7.50.
Försändes mot efterkraf från B l o m b e r g s k a Bokhandeln, Lindesberg.
[159] (G.
11828 x 2) \ / l7J7T \ T ' C Begär alltid I V _ _ 1 N O rena Cacao Utsökt qvalitet - - Billigt pris.
I Va kilo 2: Tö; ' / &lt; kilo 1: 50; « / » kilo 80 öre.
General-Agent för Sverige: S.
J.
N O R M A N, S t o c k h o l m.
[142] (G.
11476x13) Tidningskontoret Endast 2 5 öre fijr häfte om 48 sidor kostar T Debet oeh Kredit af Gustav Intressant Freytag.
Sista häftena lemnas gratis.
BoJcförlagsl / yrtln.
Maltextrakt-öl, — det så mycket omtyckta och föror- dade — från Gnesta B r y g g e r i, finnes fortfarande ä 8 öre i Frans Lundbergs Maltdrycksaffärer, St. Gråmunkegränd 1 och Stallgatan 1.
Allm.
Telefoner.
[173] Sturegatan (förut n: r 5) rekommenderar sig uti allmänhetens benägna ynnest.
Emottager prenu- meration å alla Stockholms tidningar, hvilka hemsändas gratis dels med egna bud eller, om så önskas, direkt från tryckerierna.
Beqvämaste prenumera- tion.
Emottager annonser till Stock- holms Dagblad, Aftonbladet, Vårt Land och Svenska Dagbladet.
Lager af alla sorters utmärkt goda Parfymer, Eau de Cologne, Tvål, flere sorter, Bläck, Blanksmörja, Skrifmate- rialier, Gratulationskort m. m., m. m.
[93J Skrif till DIVERSE.
i bokföring, angenäm Tre fina, väl retoucherade fotografier af fröken Ebba Munck, prim Oscar och heia konungafamiljen för det låga pri- set af 1 krona; för ett af dessa kort 40 öre.
Frimärke i liqvid till fotograf Carl A. Andersson, Engelholm.
[186] En ung flicka, som genomgått en kurs i handelsbokhålleri och eger vacker handstil, söker plats som biträde i handel eller som kassörska.
Svar till » 67 », pöste restante, Frösunda.
[188] Ett praktiskt fruntimmer, väl hemmastadt Fotografier.
Se hit! "
c+ i pianospelning meddelas af en van (examinerad) lärare.
Priset moderat.
Svar till » Pianolärare » inlemnas på Iduns Redaktionsbyrå.
[184] En bildad flicka söker sig härmed plats som lärarinna i en god .familj.
Mångårig undervisnings vana.
A r der- jemte villig vara behjelplig i hushållet.
Utmärkta rekommendationer.
Svar till Iduns redaktion, märkt » Emma 2 2 ».
[183] född H e r r m a n s s o n, stilla och fridfullt atled i sitt 70:de lefnadsår, under ett tillfälligt vistande å Lenaberg i Upland den 27 februari 1888 kl. 6 e. m., djupt sörjd oeh sak- nad af mig, slägt och vänner.
Carl J.
E n b l o m.
lo p Undervisning med godt sätt, önskar med snaraste plats att gå frun till hända.
Svar torde in- sändas till » 17 år », pöste restante, Sala.
[187] Ett Dättre fruntimmer ön- Adolfina Charlotta Enblom, adress uppgifves pr telefon 43 90 i ett bättre och väl ordnadt hus på landet, helst prestgård i Småland, Öster- eller Vestergötland, för inhem- tande af undervisning i matlagning m. m., önskas af en ung flicka.
Svar med prisuppgift under märke X.
20 — Kristianstad.
(G.
8 8 7 x 2) [194] skar till våren plats som hushållerska eller husmoder.
Den sökande är skick- lig i alla hushållsgöromål samt kläd- sömnad och strykning och förstår att väl sköta och ordna ett hushåll.
Ut- märkta rekommendationer finnas.
Svar torde godhetsfullt sändas till » Pålitlig », Vadstena, pöste restante.
[185] Tillkännagifves att innerligt älskade hustru Nybrogatan 55 hemtas och hemsändes, eller pr post.
önskar en ung bättre flicka med för- äldrahem, som med vackra betyg ge- nomgått Albert Hedmans Handelsinsti- tut.
Den sökande är språkkunnig och eger en god handstil.
Svar till » Ordent- lig torde inlemnas å ofvannämda insti- tut, der äfven muntliga rekommenda- tioner kunna erhållas af föreståndaren [189] Döde.
priser.
01) s.i ^ ^ önskar ett medelålders, bättre fruntim- mer, med fast karaktär och godt lynne, något musikalisk, plats som värdinna hos aktningsvärd enkeman eller ung- karl eller uti större finare hus som hus- fru.
Den sökande är fullt kompetent att förestå ledningen i ett bättre hem, vare sig i stad eller på landet.
Hon är skicklig i all sorts matlagning, sylt- ning, bakning m. m, äfven med söm- nader och finare handarbeten, öfver hvil- ket de utmärktaste betyg kunna preste- ras äfvensom muntliga rekommendatio- ner.
Härå reflekterande torde insända svar i biljett, märkt » Huslig 1888 », Nya Dagl.
Alleh:s kontor, Munkbron 3, Stockholm.
[1S2] En ung, anspråkslös flicka, Född.
Billiga Egen- rekom- af / emnas Sturegatan 8 19) hvarje dag [175] kan erhållas fruntimmer, fört / enst B o s ä t t n i n g s m a g a s i n af ett eller tvänne som vilja upptaga annonser för / dun.
Närmare med- och delas å Iduns redaktionsbyrå hvarje dag kl. 9 — 10 och 4 — 5.
Mrs ApGeorge gives instruetion in English, reading, writing and conversation.
Adress SO A Drottninggatan, first floor.
[77] [22 6i begär prof ver och prisuppgifter å Hvita Yäfaader till underkläder, Spetsar, Broderier, Dukttjger, Handduksväfaiader,] LakanYäftnader oeh Sängkläder.
STOCKHOLM, G E K N A N D T S B O K T R Y C K E R I - A K T I E B O L A G Annonser, afsedda för familjen eller fruntimmersverlden, införas lämpligast i Idun.
