# ID: svediakorp-per686
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,112
# sentences: 536
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Idun räknar nu minst 35,ooo läsarinnor, spridda öfVer hela landet.
N:r 8.
B yrå: 8 Sturegatan 8 (idgäng från Humlegårdsg.
19) Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 11 stafvelser).
Fredagen den 24 februari 1888.
•Tidningen kostar TJtgrifningrstid: Redaktör och utgifvare: hvarje helgfri fredag.
I endast 1 krona för qvartaiet.
FRITHIOF HELLBERG.
Sista numret i hvarje månad I Träffas å byrån kl. 9 — 10 och 4 — 5.
innehåller en postarvodet inberäknadt.
fullständig mode- o. m ö n s t e r t i d n i n g.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Ingen lösnummerförsäljning!
Som man är klädd, så blir Frihet och tvång.
!
et är en.
rätt egendomlig företeelse, att i en tid, då man så oupphörligt ropar på och fordrar frihet inom det andliga området oeh i alla rent menskliga förhållanden, då man yrkar på det materiellas rätt att blifva beak- tadt oeh ytterst hänsynsfullt beaktadt, att man då förbiser den stackars kroppens högst berätti- gade fordran på en viss frihet och på att icke i vissa delar blifva allt för hårdt behandlad!
På samma gång, som man fordrar, att hjertat oeh själen skola fritt få » vidga sig », fritt få » andas ut », snör man ihop den stackars kropp, som innesluter just detta hjerta, som skulle » vidgas af lefnadslust ».
På samma gång man fordrar att få vandra på hvilken som helst af lifvets beqvämliga banor, klämmer man ihop sina fötter i skodon, såsom tortyrinstrument ganska utmärkta, men i hvarje annat afseende olämpliga, och hvilkas fortsatta bruk helt säkert skall göra foten oduglig att väl och spänstigt vandra på till och med det slätaste kammar- golf.
På samma gång man vill lossa alla de band, som trycka anden, sammanpressar man den arma kroppen på ett vis, som helt enkelt är omenskligt.
Jag vet, att mången är fiendtligt stämd mot den s. k.
» frigörelsen » och » likställigheten » för qvinnan, mången gör gäck deraf och hånar den.
Men är det att undra pä?
Kan man komma oeh tala om » frigörelse från förtryck », när man icke förmår frigöra sig från modets slafveri, som man dock sjelf pålagt sig?
Kan man fordra sjelfständighet, när man icke ens har en ordentlig fot att stå på, utan förkrympta, liktornsprydda, » ömma » fortkomstledamöter och en tung, vacklande gång?
Man får förlåta, om sådant väcker löje eller åtminstone tvifvel om förmågan att rätt använda den sjelfständighet, som påyrkas.
Man har så mycket talat och skrifvit om snörlifvets skadlighet, om huru farligt det in- verkar på kroppens ädlare delar — huru t. ex. lefvern ofta befinnes genom snörniDg samman- pressad, så att detta förhållande ytterst skadligt l:sta år g- Prenumeration s i e r: landsorten: å postanstalterna.
Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större bok- lådorna samt å tidningskontoren.
man hädd.
Gammalt ordspråk.
inverkar på kroppens välbefinnande, mycket annat att förtiga — att det ej kan komma i fråga att å nyo här upprepa det, helst det skulle för denna lilla uppsats blifva alltför vidlyftigt.
Oeh när man icke vill tro dem, som sagt detta i första hand, lär det väl icke i andra hafva större verkan.
Mänga föi snörda, hopklämda fruntimmer lefva ju och uppnå hög ålder — det är ju ett bevis för att det inte är så far- ligt!
Visserligen — men alla de plågsamma krämpor, det » humör », den » nervositet, » hvar- med de plåga sig och andra — hvarifrån kom- mer detta?
menniskokropp vara så hopklämd strax ofvan höfterna och så vansinnigt utsvängd strax nedom midjan?
Nej, det måste ske med konst, och då kunde man så gerna i den blommiga siden- kappan sätta en klädhängare och en turnyr, som en menniska; det skulle ungefär vara lika mycket likt en mensklig gestalf,- " Som den figur man måste tänka sig insatt i modeplan- schernas kostymer.
Och förhållandet är öfver- allt det samma.
Basaren, Mode de Paris, ut- ländska som inländska modeplanscher framvisa alla samma turnyrbehängda klädhängare i » rober » och » redingoter ».
I vår tid, då man så mycket talar om » natur » och det naturliga, ja, egnar det sin dyrkan, är det dock underligt, att man alldeles bortser från det naturliga i detta fall.
En smärt midja är visserligen både vacker och naturlig, men blott då den står i förhållande Ull kroppens öfriga delar, till längd, fyllighet, skuldror, höfter, ålder o. s. v. Men en försnörd midja är hvar- ken naturlig eller vacker.
Låtom 03S kasta en blick på en modeplanseh hvar som helst — ja, hvarför icke i Iduns se- naste modenummer?
Der se vi tre bilder, två fullvuxna damer och mellan dem en liten flicka, som uppgifves vara tio år, alla tre klädda i åtsittande kappor.
Naturligt vore väl nu, att den lilla tioåringens midja hade mindre eller åtminstone icke större omfång än de fullvuxna fruntimrens.
Naturligt, ja, men icke modernt, hvilket för närvarande är två skilda saker.
Och mäter man figurerna, så har den lillas midja jemförelsevis en och half gång större omfång än de vuxna damernas.
Nu invändes må hända, att dessa planscher äro öfverdrifna, och att » ingen menniska » kan snöra sig eller brukar snöra sig så.
Det är nu en lycka, att man ej kan det, men nog vill jag hafva klara papper på den saken, om jag skall tro, att man icke bjuder till att göra det!
Och modeplanschen är ju och förblir det ideal, hvarefter man sträfvar, när man skall följa modet.
Och följa det förståndigt — huru många göra väl det?
Men låtom oss nu medgifva, att det är vackert att, äfven när naturen begåfvat oss med riktiga, proportioner, knipa in, der värt härliga skön- hetssinne finner det vara för mycket, och lägga till, der nägot synes oss fattas — med ett ord lappa och fuska på naturens verk, tills vi fått det så likt en svarfvad trädocka som möjligt — låtom oss antaga, att det är vackert!
Då ställer sig frågan så: Är det rätt — har man ens rättighet att, för att » förbättra » sin figur, veder- våga sin egen helsa och sina efterkommandes?
Och då det är till komplett evidens bevisadt, att snörlifvet skadar qvinnan till kroppen icke blott såsom menskligt väsen, utan lika mycket och kanske ännu mera såsom moder, och i följd af detta naturligtvis hennes ofödda barn — under sådana förhållanden borde det vara hvarje tänkande qvinnas pligt att bjuda till att bort- arbeta ett mode, som är i så mänga afseenden förderfligt.
I synnerhet borde väl mödrar kunna från början så rikta sina döttrars uppfostran och smak, att de föredraga det helsosamma och förståndiga framför det ytterst moderna.
Att detta är galet, kan väl ej bestridas, och att det skall vara ohelsosamt och farligt, må väl hvar och en kunna inse, om nu också en och annan står emot och öfverlefver tortyren.
Men nu skulle det, förstås, vara så vackert, detta smala lif, så att man för den skull måste taga ad notam det gamla ordspråket: den som vill vara fin, får lida pin?
Men är det vackert?
Kan någonting onaturligt vara vackrare än det, som är naturligt?
Om man nu skulle tänka sig att kläda af dessa dockor — kan väl en Ä r a d e läsarinnor, a r b e t e n för spridningen a f eder tidning!
- ^ f t
Tidningen utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar fbV | r * \ I | K | månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning.
— Uppgif ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— Sista numret i I L / U IN å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg prenum.-afgiften.
Hvad som dernäst faller oss i ögonen vid blicken på denna, eller hvilken som helst annan modeplanseh, är att den turnyrbehängda kläd- hängaren står på ytterst klena och vanskapliga fötter.
För att icke tala om den stackars tio- årigas komplett kinesiska styltor, så trotsar jag någon att kunna framvisa en fot, hvilken af naturen har en sådan form, som den mode- planscherna förevisa.
En vanlig, oförderfvad menniskofot har stortån i rak (eller ungefär rak).
linie med inre sidan af foten, medan från yttre sidan foten smalnar mer eller mindre fram till stortån.
Men den moderna skomakarfoten smalnar från båda sidor till en spets midt på foten, så att, man aldrig kan tänka annat, än att stortån är placerad just der, med två kor- tare tår på hvardera sidan.
Och det kan ju också hända att efter några generationer genom konstant pressning från båda sidor våra fötter få denna märkvärdiga form!
Men då kommer utan tvifvel modet och vänder skon bakfram eller forsöker på annat sätt krångla till en spritt ny fason på skodon, efter hvilken foten då skall förändras.
Ty tortyr skall det vara, på ett eller annat sätt, för mensklighetens fötter.
Vidare är med en vanlig, normal fot för- hållandet sådant, att alla tårna fritt och obe- bindradt kunna röra sig och innehafva sitt rätta, naturliga läge.
Men skomakarefoten har alla sina tår hopklämda och hoptryckta, så att de icke af egen kraft kunna röras och flyttas, och i stället att ligga ordentligt bredvid hvar andra, ligga de öfver hvar ann, krokiga, ömkliga på allt sätt.
Och detta allt för det skon — icke foten — skall vara, hvad man behagar kalla vacker!
Allt våld på naturen hamnar sig sjelf, heter det, och det är nog så.
Men, märk väl, det är blott våldet, icke stärkande, sammanhållande band, icke förnuftiga lagar att förekomma sjelfs- våld.
Det vore oförståndigt att icke använda ett väl tillsittande lifstycke och skor, som sluta väl till om foten.
Detta är nödigt för värmens skull och stödjande, när man rör sig och går mycket.
Men det är oförlåtligt oförnuft att snöra lifstycket så hårdt och göra skon så trång, att blodomloppet hämmas eller försvåras, ty deraf kan döden eller obotliga sjukdomar följa.
Och det är ett oförlåtligt barbari, när man redan i barnaåren börjar misshandla mennisko- kroppen, som ju då är fullkomligt värnlös och icke har vare sig makt eller mod att försvara sig.
De som redan äro försnörda och hopklämda må nu hemfalla åt sitt öde • — de äro rädd- ningslöst förlorade.
Men nog borde man hafva någon barmhertighet med den uppväxande ung- domen och unna dem rymliga skodon och klä- der, sä att deras kropp och deras lemmar få fritt utveckla sig.
Skulle det icke vara möj- ligt att af modets vexlingar kunna utvälja och behålla det bästa?
Eller åtminstone undvika det rent af farliga och skadliga?
Och det långa, onaturligt smala lifvet är verkligen ett mode, hvilket alla förståndiga menniskor borde föresätta sig att bekämpa, liksom också de fot- pinande skodonen.
Oeh detta, om något, borde väl åligga qvin- norna.
Man hör dem så ofta klaga öfver att de » icke kunna göra någon nytta », öfver det in- skränkta verksamhetsfält, som är dem anvisadt, och mera sådant.
Här finnes ett ganska vid- sträckt arbetsfält, en stor och nyttig verksam- het, som blott väntar på arbetare.
Men här gäller det, ty värr, mer än djur, må hända att säden är mycken och arbetarne äro få.
Arbetet är ej heller så lockande, ty här måste man mest arbeta med eget föredöme.
Men skulle man ej kunna göra ett och annat försök?
Mathilda Lang / et.
Flickor och samuppfostran.
|§|om ett af de lyckligaste resultat, hvilka genom samuppfostran skulle vinnas, brukar framhållas, att det qvinliga inflytandet såväl från lärarinnors som kamraters sida skulle för- mildra den tendens till råhet, som fins hos mannen, och som redan hos gossen ganska be- stämdt framträder.
— Att qvinligt inflytande ofelbart har denna verkan, deremot torde ingen invändning hafva gjorts.
— Vidare har man sagt, att om gossar och flickor finge arbeta tillsammans, fioge lyda samma lagar, uppfylla gemensamma pligter, de skulle få klart för sig, att sedelagens kraf är det samma för alla, oaf- sedt till hvilket kön de höra.
Den uppfattningen, att det finnes en särskild moral för mannen och en annan för qvinnan, för denna uppfattning med dess olycksdigra följder bär åtskiljandet under uppfostringsåren en stor skuld, och det är väl just på detta område, som samuppfostran torde ha sin högsta uppgift att lösa.
Frågans motståndare göra mot dessa påstå- enden endast lama invändningar, och äfven af den i detta fall mest kätterske kan man få höra: » Ja, för gossarna vore det nog bra. » I allmänhet tycker man sålunda, att gossarne skulle må bra af det qvinliga kamratskapet, liksom det i allmänhet framhålles, att gossarne och således männen i moraliskt afseende skulle bli den egentligt vinnande parten.
Nå, men flickorna då?
Ja, då det gäller hvad flickorna skulle vinna genom denna reform af undervisningen, då blir man genast mycket skeptisk.
En af fostrans varmaste förkämpar i vårt land, hvil- kens ord på detta område troligen kommer att väga tungt i vågskålen, har, då det gällt nyttan för flickorna, inskränkt sig till sådana osäkra och blygsamma yttranden som: » Vore det ej obilligt att frånkänna det manliga elementet allt inflytande? » eller » Skulle inte äfven den bättre delen af menskligheten kunna behöfva ett förädlande inflytande? » o. s. v. Samupp- Jo, jag är viss, att man af samuppfostran kan hoppas fullt ut lika mycken, ja mer båtnad för qvinnorna.
Huru än en gång i framtiden förhållandet mellan mannens och qvinnans intelligens må utjemnas, nu är det väl dock ett faktum, att genomsnittsqvinnan är till sin intellektuela ' ut- veckling mindre avancerad än genomsnittsman- nen.
Detta dock antagligen beroende på den uppfostran hon hittills fått och det instängda lif hon för.
Som det nu är, har qvinnan mer småaktiga hänsyn än mannen; hon har mindre rika intressen, hon ser mer sällan än han ut- öfver den närmaste krets, som omger henne, det är hon, som hårdast tilldrar de konventio- nella banden — och härigenom blir hon sjelf en fiende till sin egen frigörelse och hindrar, att den del af qvinnans intellektuela kraft, som hittills varit obegagnad, lemnas som insats så- väl i det enskilda som i det offentliga lifvet.
Och dessa betänkliga brister hos qvinnan visa sig tydligt redan hos flickorna under den första skolåldern.
Gossarne äro mer storslagna, mer sanna, mer pålitliga, om ej i sitt arbete, så person- ligen.
Flickorna äro mer småaktiga, mer pjåskiga och nyckfulla.
Om nu samuppfostran infördes och qvinnorna i tid finge vänja sig vid ett allvarligt arbete tillsammans med männen .med ty åtföljande tankeutbyte, så, medan hennes qvinlighet mild- het, renhet, samvetsgrannhet å ena sidan vore till välsignelse, skulle å andra sidan detta sam- arbete vara ett kraftigt medel att rikta hennes intressen, vidga hennes blick och komma henne att se mer i stort.
De flesta qvinnor gifta sig, bli hustrur och mödrar, och just derför att hon blir vårdarinna af elden på hemmets härd och uppfostrarinna för kommande slägten, just derför behöfver hon ha vaken blick för lifvets allvar, just derför behöfver hon förstå den tid, i hvilken hon sän- der ut sina söner oeh döttrar till kamp.
Lisa.
Teater och musik.
S t o r a teatern repeterar för närvarande flitigt Halé- vys komiska 3-aktsopera » Andorradalen ».
Rollerna och deras innehafvare äro: Stephan, ung jägare, hr Lindblad; Saturnin, öfver fiskerierna, hr Rundberg; Lejoyeux, kapten i fransk tjenst, värf- vare, hr Ohlsson; Jacques Sincére, gammal herde, hr J. Örtengren; L ' Endormi, sergeant, hr Gra / ström; Thérese, arrendatorska, fru W. Strandberg; Belline, rik arftagerska, kusin till Stephan, fröken Klemming; Rose, Thérese ' s tjenstflicka, fru Edling; öfverdomaren i Andorradalen, hr Sellergren.
Händelsen tilldrager sig under Ludvig den femtondes regering i republi- ken Andorra, belägen i Pyrenéerna på gränsen mel- lan Frankrike och Spanien.
uppsyDingsman — A denna teater har återupptagits » En mid- sommarnattsdröm » med delvis ny rollbesättning.
Så- lunda spelas Hippolyta af fru Fahlman; Helena af fröken Bäckström; Titania af fröken Brandt; Oberon af hr J. Ortengren; Qvitten och Spole af hrr Ernvall och Backström.
För öfrigt är rollbesättningen den samma som under förra året.
Dramatiska teatern uppförde i onsdags för första gången och naturligtvis för fullt hus 3-aktskomedin » Abbe Constantin », bearbetning af Hector Crémieux och Pierre de Oourelle efter en roman af Ludovic Halévy.
Stycket rönte afgjord framgång.
För dagen hinna vi endast uppräkna rollerna och dess inne- hafvare.
D e voro: Abbe Constantin, hr Hillberg; Jean Raymond, hr Palme; Paul de La värdens, hr Personne; herr de Larnac, hr Hamrin; Bernard, träd- gårdsmästare, hr Norrby; fru Scott, fru Bundberg; miss Bettina Percival, hennes syster, fru Hartman; fru de Lavardens, fröken Åhlander.
D e nya dekora- tionerna äro af hr Christian Jansson.
Stycket och de spelande rönte lifligt bifall.
En musikalisk högtid af hög rang förberedes till om tisdag, då Musikföreningen härstädes i Storkyrkan kommer att utföra Gunnar Wennerbergs oratorium » Jesu födelse ».
Säkerligen skall ingen älskare af gedigen och god musik försumma att infinna sig vid detta sällsynta tillfälle.
Konst och literatur.
T h e o d o r Blanch ' s konstsalong, som till följd af den mörka årstiden varit stängd några veckor, öppna- des åter i går med en ny utställning, omfattande oljemålningar, aqvareller och pasteller af in- och ut- ländska framstående konstnärer, hvaribland främst märkes en större tafla » Jesu bergspredikan » af den berömde professor Fritz von Uhde.
Vi torde fram- deles återkomma till den vackra utställningen.
En intressant tafleutställning kommer om någon tid att öppnas i Konstakademiens lokal, upptagande den nyligen aflidne professor Wilhelm Wallanders efter- lemnade samling af aqvareller och skisser äfvensom oljemålningar.
En koketts bekännelser.
Skiss för Idun af » ^f^4u Mia.
est la femme? » bruka fransmännen som du vet säga, när något är på tok, fortfor fröken Ebba.
Jag vill visst inte neka till, att frågan rätt ofta är på sin plats, men ännu oftare äro männen sjelfva till största delen skulden till de dårskaper de begå.
Det var endast på skämt som jag emellanåt (fe /
VI vilja särskildt fästa uppmärksamheten på Iduns lämplighet för plats- sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom för alla öfriga slags gaf en oeh annan favör åt grefve • sköld, en menniska till den grad naivt narraktig, att han blef rolig.
Grefven, som nyss fylt 30 år, var husar, oeh en otympligare figur hade sä- kerligen aldrig suttit på en hästrygg.
Trots sitt röda hår, sina stripiga mustacher, sin fräk- niga hy och sin allt utom aristokratiska näsa, som med sin röda färg oeh sin kuriösa form påminde om en upp och nedvänd jätterädisa, ansåg sig grefven i hög grad ega damernas bevågenhet.
Mot slutet af säsongen två år efter hofpre- dikantens famösa anbud blef jag genast föremål för hans speciela beundran, sedan vi några månader förut förestälts for hvar andra på en middag, vid hvilken han råkade bli min granne vid bordet.
Att grefven vid samma tillfälle ansåg sig ha fått en rival om min YNDEST i hofjäg- mästaren — — klo, förvånade mig EJ.
Hof- jägmästaren och jag voro bekanta sen gammalt, och den uppmärksamhet han visade mig hade alltid varit baserad på denna mer, än treåriga vänskap.
Emellertid uppstod från den der middagen en täflan mellan de bägge herrarne att, hvar de sammanträffade med mig, öfverträffa hvar andra i älskvärdhet och .artighet.
Så fort den ene ett ögonblick lemnade mig, var den andre genast beredd att intaga hans plats.
Jag kan inte neka till, att denna galanta ridderlighet intresserade mig rätt mycket.
Ung- domsminnena från skridskobanan på Nybro- viken, då det alltid var minst två af de största gossarne, som samtidigt täflade om min ynnest till dess det slutade med, att en af dem måste ge vika för den andre, döko åter upp och togo gestalt i hofjägmästaren och grefven, bägge lika stora tjufpojkar för resten.
Mina sympatier hade min vän hofjägmästaren odelade, så mycket kan jag emellertid försäkra.
Det låg alltid något af frisk, landtlig natur- lighet i hans umgänge och konversation, som tilltalade och piggade upp den han kom i be- röring med, då grefven deremot var en typ för den blaserade Stockholmskavaljeren, som söker agera nordens parisare comme il faut.
Det var visst tionde gången, på en bal hos öfverste * * *, som de bägge herrarne spelat rollen af rivaler för nöjet att, som jag trodde, få — förarga hvar andra.
» För tusan, är den karlen också här i qväll, han är då öfverallt och ingenstädes, der man önskar se honom! » brast grefven ut och kläm- de med en ful grimas fast monoclen i ögon- vrån, då han efter första valsen blef varse sin medtäflare.
» Hvar önskar ni då se min vän hofmästa- ren? » frågade jag.
» Hvar ?I Han kan dra åt skogen tycker jag, uppriktigt sagdt. » » Ni är för älskvärd i er » uppriktighet », men jag för min del föredrager heller era artig- heter, herr grefve.
Ty tänk om ni vore lika uppriktig mot mig som mot hofjägmästaren hvad skulle jag icke då få höra. » Pristäfling n:r 2.
Sedan tiden för den första pristäf- lingen nu tilländagått och inom den samma inlemnats ej mindre än trettio sex (36) täflingsskrifter, hvilket ju visar, att täjlingen väckt ett lifligt in- tresse, hafva vi beslutit att redan nu anordna en ny pristäfling ', till hvilken vi utsatt två (2) pris å tjugu (20) och tio (10) kronor.
I PY i I M I LJ \ J IN annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom 3.
Gum2elius annonsbyrå och ' hes redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
» Åh, min nådiga, med er är det en annan sak.
Er afgudar man, då man gör något alldeles tvärt emot med den der björnen! » » Så, det var okristligt.
Jag hyllar den åsigten, att man skall älska sin nästa som sig sjelf! » » Bra, tillåt mig då fråga, om ni räknar mig till er nästa? » » Ja, lika mycket som — hofjägmästaren. » » Men, min nådiga, ni kan väl icke älska oss båda lika, sade grefven och förde mig bort i en fönstersmyg. » » Jo visst, lika med mig sjelf!
Jag älskar er till hälften. » » Åh, ni gör mig förtjust. » » Vänta litet!
— o c h hofjägmästaren till hälf- ten.
» » Men ni glömmer er sjelf? » » Mig sjelf älskar jag naturligtvis helt!
Går icke räkningen ihop? » » Jo bevars, ni har matematiskt geni oeh är mycket beräknande, men jag förstår ändå inte riktigt.« » Förstår ni icke, att ni bör älska hofjäg- mästaren som jag, till hälften, och er sjelf till andra hälften. » » Jaså, och er helt!
Nu förstår jag, » jublade grefven.
» Det går jag gerna in på, låt mig kyssa er hand.
Ni har alltså redan anat mina känslor oeh endast afvaktat ett ögonblick som detta för att låta dem komma till utbrott!
Och då ni nu, på ett så spirituelt sätt fram- tvingat en bekännelse, som länge legat mig på mina läppar, hoppas jag, att ni dermed så att säga velat hjelpa mig på — — hur skall jag säga — — » » På trafven, menar ni, för att uttrycka er kavalleristiskt, » inföll jag mer uppsluppet än salongsmessigt.
» Nej visst icke!
Ni tycks glömma, att det var ni, som drog den falska slutsats, på hvilken ni baserat detta lustiga känslout- brott.
Ni bör älska hofjägmästaren till hälften och er till hälften, sa ' jag och dermed punkt.
Detta är kristlig kärlek!
Att jag utom den kristliga kärlek jag hyser för er bägge bekant mig vara lika mycket egenkär, är endast ett bevis på blygsamhet, för hvilket jag hoppas att ni håller mig räkning! » » Hvilken advokatyr!
Jag begriper sanner- ligen ej, hur ormen kunde öfverlista er stam- moder Eva.
» Med er skulle det säkert aldrig ha lyckats. » » Hvem vet, kanske frestaren i paradiset var snillrikare än ni, herr grefve. » » Må hända.
Hur var det, bjöd icke han på förbjuden frukt?
Sådan bör man akta sig för.
— — » Han var för rolig, den der grefven, och gaf alltid bra rebliker.
» Nåja, ni måste erkänna att jag åtminstone bjudit till att akta mig, » inföll jag.
I det samma kom hofjägmästaren fram till oss.
» Ni är skyldig mig den här polkan, som nu spelas upp, » sade han.
» Ja, jag mins.
Var så god och se, » sva- Det första priset, 20 kronor, ut- delas för den bästa berättelse, skiss eller novellett om högst tre breda spal- ters utrymme (vanlig artikelstil), som inkommit till Redaktionen inom den 7 nästkommande mars.
Andra priset, 10 kronor, lemnas för den bästa samling af råd och rön, som falla inom området för de i de sma- lare spalterna förekommande afdelnin- garna för hus och hem.
Täflingstiden utgår här likaledes den 7 instundande mars.
För att komma under ompröf- ning vid täjlingen om andra priset, måste hvarje samling, som inlemnas, om- rade jag och räckte honom mitt program.
» Jag var endast rädd att ni glömt den. » » Jag, glömma er, en så gammal vän, aldrig! » svarade min nye kavaljer och gjorde ei.
stel komplimang för grefven.
I nästa minut sväf- vade vi ut.
» Hörde ni hvad grefven mumlade, när vi vände honom ryggen? » frågade hofjägmästaren under en paus.
» Nej. » » Knap-adel!
sa ' han, men jag vet inte, hvem af oss han menade, » svarade min kavaljer på sitt muntra, rättframma sätt!
(Forts.) Resultatet af första pris- täflingen.
Som vi förut nämnt, hade 36 täflings- skrifter inom den för första priståIflingen bestämda tiden ingått.
Sedan af dem ut- gallrats 22, som af en eller annan anled- ning ej kunnat komma i fråga vid täflin- gen, har en noggrann profning företagits med de återstående 14 uppsatserna.
I all- mänhet förete de inlemnade uppsatserna brister i stil och språkbehandling, men bjuda på många goda och sunda tankar.
Det utsatta priset — femton kronor — har efter moget öfvervägande tilldömts sig- naturen A. ei I. för uppsatsen » / nom hem- mets ver / d ».
Derjemte har Red.
beslutit tillerfcänna hvardera af signaturerna Elisa- beth och — In — ett extrapris af 5 kronor för deras resp. uppsatser » Några ord om handarbete » och » Hårets hygien », hvar för- utom de erhålla Idun gratis under årets trenne sista qvartal.
Hedersamt omnämnande tillkommer slutligen uppsatserna » I lust och nöd » (sign. * f *), » Några råd till både unga och gamla hustrur » (sign. B. S.J, » Metod » (sign. Moster Stina), » Sätt att tvätta och bleka yllekläder, hvilka gulnat af svettning under begagnandet » (sign. C. F.), » Olika synpunkter » {sign. — e) sami^Ord- ning i hemmet » (sign. C — / C — n).
Utom de ofvannämda prisen eritålla pristagarne smakfullt tttförda diplom, tryckta i olika färger och upptagande nam- net såväl å pristagaren som å den prisbe- lönta uppsatsen.
Dylika diplom tilldelas äfven dem, som erhållit hedersamt omnäm- nande.
Ofvannämda signaturer torde hafva god- heten för Redaktionen uppgifva fullstän- diga namn och adresser.
Deras uppsatser skola efter hand publiceras i Idun.
Början göres i nästa nummer med A. et l:s pris- belönta uppsats.
Redaktionen.
BRENÅDA.
H. Svenskdotter, TJpsala.
Efter genomläsandet af äfven detta nummer torde Ni till fullo inse vår afsigt och finna, att edra i slutet af eder ärade skrifvelse uttalade för- modanden äro riktiga.
Också våga vi hoppas, att Idun allt framgent i Eder skall finna en varm vän och förespråkerska.
Är det ej så?
» Marguerite. » Vi hoppas, att Ni har erhållit det saknade numret?
Fkre insändarinnor.
Svar i nästa nummer!
fatta minst 10 korta uppsatser, hvardera om högst 50, lägst 10 rader petitstil (den i dessa smalare- spalter vanligast an- vända), deraf en till hvardera bland någon af följande afdelningar: Våra barn, Klädedrägten, Toaletten, Bosta- den, Fönsterträdgården, Handarbeten, Bakning, Tvätt och strykning, Köket, Tjenarne.
De insända täjlingsskrifterna få ej vara förut offentliggjorda.
Manuskrip- tet bör skrifvas på endast en sida af papperet och hvarje täjlingsskrift mär- kas å baksidan af kuvertet med på- skriften: Täflingsskrift.
Hvarje täf- nft bör förses med en signatur oeh förseglad namnsedel biläggas.
De i godhet närmast efter de pris- belönade alstren kommande täfiings- skrifterna komma att hedersamt om- nämnas, och förbehåller Redaktionen sig rätt att, om hon sä för godt finner, i Idun offentliggöra äfven dem.
Stockholm den 8 februari 1888.
Redaktionen.
TIDNINGEN KOSTAR ENDAST EN (I) KRONA FÖR QVARTAIET, BEFORDRINGSAFGIFTEN INBERAKNAD.
— FULLSTÄNDIG MODE- OCH MÖNSTERTIDNING GRATIS.
ANNONSER MOTTAGAS GENOM É.
GUMASLIUS ANNONSBYRÅ OCN RTOS REDAKTIONEN TLI I 2 5 ÖRE PR 4 - s p a I t i g PETITRAD (= I t STAFVELSER).
Värme- Necessairer Drottninggatan 3 tr. upp få härmed rekommen dera sin nya, tidsenliga eller FLYTTBARA FOTOGRAFERING Söderbloms Gjuteri- utföres omsorgsfullt enligt nutidens fordringar.
MED STÖRSTA HÖGAKTNING T E R I N &amp; C:a n:r 52, uti hvarje välsorterad Jernhandel och direkt från verkstaden.
Cirkulär och meddelanden sändas på begäran franko.
ÖFVER flicka, som är villig att biträda med de göromål, som förekomma på ett litet sommarställe, kan erhålla god plats un- der sommaren hos en mindre familj.
Svar i biljett till E.
S. '
T.
lemnas till Iduns redaktion n:r 8 Sturegatan.
och Selma Nannfeldt Vesteräs den 16 februari 1888.
[176] [1801 Födde.
En välskapad sons lyckliga födelse.
Vaxholm den 19 februari 1888.
Augusta Gustafson, Helmer Gustafson.
född Österman.
[178] Död.
Tillkännagifves att min älskade hustru född Moberg, EXEMPLAR P.
G.
B U J R S T R Ö M S ÄRO NU I BRUK.
[56] L A M P M A G A S I N O C H KONSTHANDEL 51 Drottning-gatan 51 En bättre flicka, från landsortsstad, som flere år varit lärarinna, önskar sig ny plats för min- deråriga.
Hon undervisar i vanliga skolämnen, språk och musik.
Goda rekommendationer finnas.
Svar i bil- jett, märkt » A », sändes till doktor O. Winslow, Stockholm, Stora vägen 12, 1 tr. upp.
[171] I stort sortiment Stor utställning och försäljning af alla slags från enkla och billiga till de mest eleganta och dyrbara.
BOSÄTTNINGSARTIKLAR LYIARTIKLAR och konstföremål Allt till de billigaste priser.
i alla möjliga branscher och [39] former från landsortsstad, önskar sig plats som sällskap och biträde i hushållet hos ett äldre fruntimmer eller gammalt par.
Lönepretentioner små.
Svar i biljett, märkt » M.
», sändes till doktor O. Winslow, Stockholm, Stora vägen 12, 1 tr. upp.
[172] stilla och fridfullt afled i Töreboda fredagen den 17 februari 1888, kl. l.
i s f. m. i en ålder af 53 år, 5 mån.
och 12 dagar, djupt sörjd och innerligt saknad af mig, anhöriga och mån ga vänner.
9, 5 0 0 ifatent.
BOSÄTTNINGSAFFÄR, En bättre flicka, Augusta Emelia Brandelius, Andra upplagan Q v n i n a n s s t ä l n i n g i s a m h ä e l.
t LÅNB B I L O I TEK f ?itt-Iiiittiligti T d i n n i gskon o t ret DIVERSE.
E B B A Sv.
Ps.
nr 33.
[179] Försäljas En snäll och anspråkslös Vigde.
Axel Widbeck Eskilstuna.
i Stockholm af Hrr Wiman &amp; Komp., Vasagatan PLATSSÖKANDE.
Annonser.
K A M I N E R från Osc.
Brandelius.
E N G Q V I S T S Några inlägg i nutidens sociala spörsmål af C L A R A S M I T T.
17 Hornsgatan 17 FÖRSTA UPPLAGAN utlånar böcker på fördelaktigaste vilkor.
[181] LED / GA PLATSER.
DE BÅDA I FÖRRA NUMRET ANNONSERADE PLAT- SERNA ÄRO NU UPPTAGNA.
RED.
Ett praktiskt fruntimmer, väl hemmastadt i språk, synnerligast tyska, samt kunnigt i bokföring, erhåller angenäm sysselsättning nu genast.
Stort afseende fästes likaledes vid en korrekt behandling af svenska språket.
Egen- händigt skrifna svar, åtföljda af rekom- mendationer, torde personligen aflemnas å Iduns Redaktionsbyrå, Sturegatan 8 (ing.
från Humlegårdsg.
19) hvarje dag kl. 9 — 10 och 4 — 5.
[175] 55 Nybrogatan.
SLUTSÅLDES UNDER L O P P E T AF E N M Å N A D.
l [26] Billiga priser.
Nybrogatan 55 hemtas och hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 eller pr post.
[74] Maltextrakt-öl, — det så mycket omtyckta och föror- — från ordentliga Gnesta B tvätterskor, r y g g e r i, finnes QJj Q I Tvätt utföres äfven af dade härvarande fortfarande ä 8 öre i Frans Lundbergs " Z S T U R E G A T A N (förut n 5) Maltdrycksaffärer, St. Gråmunkegränd 1 och Stallgatan 1.
Allm.
Telefoner.
rekommenderar sig uti allmänhetens benägna ynnest.
Emottager prenu- meration Å alla Stockholms tidningar, gifves af undertecknad till ett begrän- hvilka hemsändas gratis dels med egna sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- bud eller, om så önskas, direkt från färdiga egna klädningar.
tryckerierna.
Eeqvämaste prenumera- Bernadina Nicodemi, tion.
Emottager annonser till Stock- Regeringsgatan 47, 3 tr. upp öfver g. holms Dagblad, Aftonbladet, Vårt Land: r Kurs i klädsömnad.
» - _ I I ii Konstväfnader ^ (i Svenska och Broderier.
&amp; i Utkommer % / L^T Göteborg Filial: (Svenska industrimaga- sinet.)
[137] 2 gånger i veckan och kostar för år endast 4 kr.
Yllestramaljer, alla färger, Garn j) och Silke.
K Förklädestyger, ylte-och bomull.
ÄKTA FÄRGRER.
$ ORIFFINALMÖNSTER.
B Ä S T A MATERIALIER.
y&gt; Beställningar utföras å Möbeltyger, fj Mattor, Draperier m. m. i hvilken fy stil som önskas.
Moderata priser.
fy Stockholm, Drottninggatan 36.
Tillverkningsort: Lund (Thora Kulle).
/ Lämpar sig väl för annonsering till följd af den jemna spridningen i 1 A é % öfv.
östra o. mellersta Westmanland.
Annonspriset är 6 öre för finstilsrad.
A N N O N S E R A!
[174] och Svenska Dagbladet.
Lager af alla sorters utmärkt goda Parfymer, Eau de Cologne, Tvål, flere sorter, Bläck, Blanksmörja, Skrifmate- rialier, Gratulationskort m. m., m. m.
[93] Innehållsförteek ning.
Frihet och tvång.
Af Mathilda Langlet.
— Flickor oeh SAMUPPFOSTRAD.
Af Lisa.
— Tea- ter och musik.
— Konst och literatur.
— En koketts bekännelser.
Skiss för Idun af Mia (forts.).
— Resultatet af den första pristäflin- gen.
— Pristäfling n:r 2.
Iduns modetidning n:r 2: Moderevy.
— Kostym för en 10 ars gosse: drägt för en 8 ärs flicka; drägt för en G a 7 års flicka; drägt för en 6 — 8 års flicka (med mönster); drägt för häfte om 48 sidor kostar för en 8 års flicka (med mönster); promenad- drägt; promenaddrägt för en ung flicka (med D E B E T O E H K R E D I T mönster); kappa för en 10 — 12 års flicka; tock (hufvudbonad); drägt af blågrått ylle och sammet (med mönster); drägt för en 5 — 7 års Sista häftena lemnas gratis.
flicka; liten kappa (mantelet); kappa, modell » Tosca »; kappa, modell » Felix »; — ALLA dessa med tillhörande illustrationer.
— Kalaset.
Poem AF Jemand.
STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG Endast 25 öre af Gustav Freytag.
Bohförlagsbyrån.
fa^ 56 ANNONSER, AFSEDDA FÖR FAMILJEN ELLER FRUNTIMMERSVERLDEN, INFÖRAS LÄMPLIGAST I IDUN.
c&amp;i / CcW oc Ii text " f tan MODEVEHIaDEN Bihang till P R A K T I S K VECKOTIDNING FÖR QVINNAN OCH HEMMET Februari N: r 2.
ModereYtj.
elveckade, släta, föga uppuffade drägter, harmoniska, vackra färger och otaliga ' variationer af paranta garneringsartiklar i snörmakeri och perlor bidraga alla i rikaste mått att höja årets sällskapstoaletter.
Hvilken betydande plats frågan om en drägts klädsamhet ständigt intager, behöfver troligen ej framhållas.
Der vid lag måste ju smak och öfverensstämmelse med hvars och ens egen personlighet komma till sin fulla rätt och verka afgörande i hvilket fall som helst.
Att detta nu för ..... v r tiden, må hända mera än hit- tills, vinner gehör hos äfven våra damer, orsakas otvifvel- aktigt af de idéer, som röjas i vår tids framåtsträfvanden, i synnerhet med afseende å helsa oeh verklig komfort.
Att bära modejournalens nog- grant utarbetade drägter, sak samma om dessa äro för den enskilde klädande eller ens med smaken öfverensstäm- mande, sådana uppoffringar uppskattas föga öfver värdet af tänkande menniskor.
löst och medels knappar lätt afhäktadt sådant, hvarigenom drägten för öfrigt blir fullkomligt oberoende af denna nya prydnad.
En egendomlig effekt erbjuder ett släp af mörk sammet, plysch eller siden under en öfverklädning af ljus väfnad, tyll eller spetsar.
Den harmoni, som vid dessa tillfällen måste råda i färgsammansättningarna framträder aldrig med en så lycklig verkan, som just i anord- ningen af en dylik drägt.
Hvita eller créme- färgade spetsöfverklädningar afslutas med mörk- sort, kunna framställa en smakfull supé- eller salongstoalett.
De alltjemt omtyckta svarta drägterna för- färdigar man företrädesvis af randig moirée, säsongens älsklingstyg, men äfven af randig eller slät atlas, samt garnerar dem med svarta ehantilly spetsar, perlbroderier och snodder.
Vid större anordningar, såsom t. ex. vid släp, före- drages oftast det snibbigt, så väl bak- som framtill urringade klädningslifvet, hvilket i så- dant fall, i synnerhet på allvarligare, icke bal- toaletter fullständigas med isättningar af samma tygsort som släpets, hvarvid man otvifvelaktigt ofta kan finna auvändning för mången gam- malmodig bal- eller supédrägt.
A f allt detta framgår, att en viss grad af sparsamhet kommit till sin fulla rätt vid ordnandet af nya moder.
Äter igen ett hoppgifvande tecken!
För den dansanta ungdo- men bibehålies emellertid de korta toaletterna, hvilka ned- till garneras med veokrika rysch, hvari man här och hvar instuckit en blomma.
Huru många vackra och an- slående färger än finnas att välja på bland de nu inkomna lätta gasirs- och wifes-tygerna, förmå de dock ingalunda un- dantränga den gulhvita färgen, hvilken ännu står främst vid valet af baltyger och, garne- rad med band oeh blommor, lämpar sig ytterst väl.
De långveckade klädningarna pry- das med snodd- och perlbro- deri, mellan vecken inskjutna mörkare tygsorter eller med blommor.
Vi hafva alltså redan tagit ett betydande steg på ett om- råde, der vi qvinnor äro de i såväl sällskaps- som hvar- dagslifvet tongifvande.
Så mycket större anledning hafva vi att glädja oss åt den fri- het, som äfven våra utländska moder erbjuda i detta afse- ende.
Under den närmaste fram- tiden torde, som ofvan redan är nämdt, de släta, raka drägterna.
försvara sin plats, all den stund de lemna obe- gränsadt tillfälle för figuren att framträda i en mera hel- gjuten form.
Såsom ett lyckligt sätt att moderera denna lätt till öfverdrift ledande enkelhet, har man sökt anbringa ett och annat draperie apropos, hvarigenom den undre släta, djupt veckade drägten vinner ännu mera såväl i utseende som klädsamhet.
De korta supédrägterna stå fortfarande så- som de förherskande; dock har släpet i viss grad återeröfrat sin rättmätiga plats.
Man vill gerna framhålla den elegans, som detta, väl anordnadt, onekligen gifver åt sin bärarinna.
Dock stannar det tills vidare endast vid ett 1888.
Figg.
1 — 3.
Drägter för barn om 6 — i o år.
röda, laxfärgade, mörk- eller olivgröna, violetta eller bronsfärgade släp, med hvilka i så fall det ärmlösa lifvet måste öfverensstämma.
Är- marne utgöras vanligtvis af tyll eller spetstyg.
De fördelar, som sålunda kunna vinnas genom möjligheten att lyckas finna användning för fjorårets så använda spetstoaletter, behöfva tro- ligen ej påpekas.
Den tillgång på spetstyger och tyll, som dessa senare ovilkorligen kraft, lemnar vanligtvis ett tillräckligt stort materiel, för att man nu utan synnerlig kostnad skall, med tillhjelp af en dertill passande tyngre tyg- Breda sidenskärp äro syn- nerligen klädsamma för smärta figurer, och efter det skärp- ändarne i en knut löst för- enats kring midjan, afslutas de med inknutna fransar eller kordonger.
Bland de högst moderna guld- och silfverrandade tyger, hvilka utgöra en ny seger för tygfabrikanterna, finnas otroligt vackra va- riationer, och i synnerhet vid anordnandet af maskeradkostymer äro vi i tillfälle att på bästa sätt pryda oss i orientalisk färgrik prakt.
Imi- terade indiska linne- och sidentyger, ja, till och med verkliga orientaliska broderier kunna i våra större mode- och sidenaffärer erhållas till otroligt billiga priser.
Under den nu rådande säsongen torde detta ingalunda vara oväl- kommet.
IDUNS 6 MODETIDNING knapparne, med hvilka rocken knäppes, böra helt naturligt överens- stämma med klädets färg.
Damaskerna af svart getskinn knäppas med prydliga spännen.
Mössan bör vara af samma materiel som öfverrocken.
Fig. 2.
D r ä g t f ö r e n 8 å r s flicka.
Underklädningen är sydd af rutigt tvåfärgaHt ylletyg.
Den grå modefärgen har här användts för vår modell.
Ofverklädningen, hvilken är öppen framtill och i sidorna består af brun plysch.
Uppslagen å bröstet samt ärmuppsla- gen göras af samma tygsort som underklädningen.
Hela ofverkläd- ningen sammanhålles af en bronserad agraff.
Hatt af mörkgrå plysch, prydd med rosafärgade sidenband.
ÉÉ Fig. 3.
D r ä g t f ö r e n 6 ä 7 å r s f l i c k a.
Klädning af i kastanjebrunt och fuchsrödt ru- tigt kläde.
Kjolen lägges i djupa plisséveck.
Den jacklika, framtill öppna koftan prydes af bronserade stålknappar.
Västisättningen, rikt rynkad, bör vara af kastanjebrunt surah, äfven- ledes skärpet såväl som kragen och ärmupp- slagen.
Hatt af kastanjebrun filt, monterad med sammet och plymer i samma färgnyans.
Febr.
1888. utterfärgadt silke, sammanhållen med en agraff, lika- ledes af silke.
Den spetsformiga isättningen göres af i grått och utterfärg randad sammet.
Till denna drägt är den äfven af utterfärgad plysch framstälda hatten synnerligen att förorda, hvilken senare i alla händelser endast bör prydas med bandrosetter och gråa plymer.
(Se för öfrigt mönsterbilagan!)
Fig. 6.
P r o m e n a d k o s t y m.
Ofverklädningen af smaragdgrön silkesdamast, fodrad med ylletyg, garnerad med utterfärgad plysch, prydd med snör- makerier.
De på kappans " båda sidor anbragta spets- formiga ficklocken äro af plysch och silkesdamast och kantade med kordonger.
Den gråa filthatten pry- des på höger sida af en grå fogel, för öfrigt monte- ras den med utterfärgad plysch och en guldagraff.
Fig. 7.
P r o m e n a d k o s t y m f ö r e n u n g f l i c k a.
Denna drägts underklädning består af mörkgrå ka- simir öfverklädd med i färgen öfverensstämmande knollrig plysch.
I klädningens bägge sidor anbrin- gas markerande breda uppslag af rödbrun sammet.
Fig. 4.
D r ä g t f ö r flickor o m 6 — 8 å r.
Öfverdelen af klädningen garneras med en panier- Den bruna ylleklädningen är framtill och på artad tunik af mörkgrönt kasimir, kantad med ett sidorna garnerad med modefärgad soutache.
rödbrunt sammetsuppslag.
Den öppna jackan göres likaledes af kasimir.
Uppslagen å lifvet samt ärm- Det framtill veckade lifvet af i den bruna uppslagen bestå af rödbrun sammet, västen af mörk- modefärgen hållet ylletyg har man prydt med grå knollrig plysch.
Den gråa filthatten fodras med en fichyartad veckning, hvilken fästes på ena rödbrun sammet, och prydes med band samt på hö- sidan medels bruna snörmakerier af ylle.
D e ger sida en ' röd fogel.
(Se för öfrigt mönsterbilagan!)
veckrika ärmarne afJutas med manschetter af soutache, hvilka snöras i hop.
Hatten af gul- Fig. 8.
K a p p a f ö r e n 1 0 — 1 2 å r s f l i c k a.
brun filt garneras enkelt; endast med siden- Denna kappa förfärdigas af utterfärgadt fantasityg band och några plympennor.
(Se för öfrigt med inväfda plyschränder, Framstycket skares i mönsterbilagan!)
Fig. 5.
D r ä g t för en års flicka.
Rysk öfverklädningaf grått kläde med uppslag af utter- bräm.
Kjolen ägges i efter- veck, hvilka fä- stas under lifvet, och härunder lägges en dub- bel kordong af 8 Fig. 4.
Drägt f ö r flickor o m I fråga om hårets uppfäst- ning fordras en hög frisur.
Bucklor samt lösa knutar böra helst anordnas strax ofvan den från större pannlugg befriade pannan.
Blommor ordnas i spetsiga buketter, hvars stjel- kar döljas under en rik hår- knut.
Blomdiadem och kransar användas mycket, i synnerhet om motsvarande guirlander an- bringats å klädningen.
Mörka sammetsblommor bilda ofta ett pikant afbrott i ljusa spets- drägter oeh äro af god verkan.
För att tillmötesgå flere af våra läsarinnors önskningar med afseende å anskaffandet af lätt arrangerade drägter for barn och ungdom, hafva vi i detta nummer särskildt sökt åstadkomma sådana.
Och då vi nu förnämligast sysselsätta oss med ytterdrägter, vore det vår afsigt att om möjligt redan i nästkommande nummer lemna en utförlig redogörelse äfven för inner- och underdrägter, hvar- vid vi särskildt skola taga hänsyn till de förändringar, som föranledts af hygieniska skäl.
Tills vidare lemna vi alltså beskrifning på närstående modeller, hvilkas enkelhet utan tvifvel torde blifva af åsyftadt värde för våra ärade läsarinnor.
Fig. 1.
D r ä g t f ö r e n 1 0 å r s g o s s e.
Öfverrocken med sin dubbla krage förfärdigas af beigefärgadt, brunruligt fantasityg.
De stora trä- Fig. ö.
D r ä g t f ö r e n 8 å r s flicka.
Fig. 6 — 7.
P r o m e n a d k o s t y m e r.
IDUNS Febr.
1888 MODETIDNING 7 afslutning på den i öfrigt mycket nätta barnkostymen.
Fig. 12.
L i t e n k a p p a (mantelet) a f p l y s c h.
Denna kappa af brun plysch är försedd med ett vadderadt foder af surah i samma färg.
Framstyckets rika utsir- ning består af ett dyrbart snörmakeri i form af breda spetsar, och fjädergarnityret, som pryder de öppna ärmarne, öfverens- stämmer med yttertygets färg.
En ned- fäld krage, kantad med likaledes bruna band afslutar det hela, hvarefter kappan knäppes, ej med knappar, utan helt omärk- ligt med hakar oeh hyskor.
Fig. 13.
K a p p a.
Dessa s. k.
» Toscas » äro i hög grad omtyckta och utgöra årets mest anslående kappmodeller.
Den, som vi här framställa, är utförd af mörkblått med röda plysch- ränder randadt siden, och fodrad med mörkblå faille (ett slags storprickigt sidentyg).
Likaså kapuschongen » bonne femine ».
Armarne göras i pelerinform och fodras äfvenledes med mörkblå faille.
Fig. 14.
K a p p a.
Såsom en pendant till » Tosca » uppträder ännu en ny modell den s. k.
» Felix », hvil- ken, förfärdigad af silfvergrå moiréerandad silkesplysch gör sin medtäfiare platsen stridig, synnerligast i fråga om elegans.
Då » Tosca » bibehåller ett visst drag af smakfull enkelhet, söker modell » Felix » i sin mon att verka imponerande genom de längs utåt sidorna nedfallande ärmarne » å la juive ».
Dessa, såväl som det med dem sammanskurna ryggstycket äro af silfvergrå silkesplysch, fodrad med silfvergrått siden, och försedda med bräm af blåräf.
Kragen likaledes af blåräf.
Det är endast motvilligt vi i texten till dessa modeplanseher framhållit användandet af foglar så- som prydnader för vintersäsongens hattar.
Då det dock skett, har det allt jemt varit med tanke på, huru dessa moder ovilkorligen äro stridande mot all mensklig känsla.
Men vi hafva här vid lag visat en opartiskhet, som bör rättfärdiga den dom vi nu söka fälla, då vi vädja till våra ärade läsarinnors eget sunda omdöme och framkasta frågan: bör ej något göras för att om möjligt förminska importen af dessa bevis pä onaturlig grymhet af oss menniskor?
Här vid lag måste en hvar sjelf uppträda till de » långsamt och försigtigt ihjälpinade småfoglarnes » försvar, om också blott genom att underlåta att köpa dessa offer.
Ty hvilken qvinna skall väl med lugnt samvete kunna vara medveten om, att hon uppmunt- rar ett allmänt kändt och till alla delar oförsvarligt djurplågeri?
Hvilken qvinna skulle väl i sin hatt Fig. 8.
K a p p a f ö r e n r o — 1 2 å r s f l i c k a.
prinsessform, och ryggstycket nedanför midjan ord- nas i djupa efterveck.
Ett galler af snörmakeri an- vändes till skärpet, som löst anbringats för att mar- kera det temligen långa lifvet.
Pelerinen, en af årets nyare modeller, går i kors öfver bröstet, uppveckas på venster sida och fästes på axeln medels en snör- makeriagrafF.
För att ännu mera höja det hela pry- der man pelerinen med en gedigen yllefrans.
Fig. 9.
T o c k (Toque).
Denna modell, som till sitt ursprung är den italienska Toeean, ett slags rundt omkring veckad hatt med platt kulle och smala bårder af sammet, satin o. d., framställes här af samma tyg- sort, som den i fig. 4 beskrifna kappan.
Den förses likaledes med silkesvadderadt sidenfoder och med ett bräm af skinn, helst räf, samt ett imiteradt räfhufvud.
Fig. 10.
D r ä g t a f b l å g r å t t ylle o c h sammet.
Den 220 centimeter vida kjolen består af plisserade längder af ylletyg, hvar- dera 25 cm bred, omvexlande med i mörkt nyanserad, med snoddbro- deri försedd sammet.
Det på ven- ster sida veckade och öfver kläd- ningens framsida öfverfallande ylle- draperiet är på högra sidan löst sammandraget genom en slinga af silkeskordong och fasthålles härige- nom vid kjolen.
Fig. 3 visar venstra sidans anordning af bakdraperiet, hvilket likaledes är upphängdt i en kordongslinga.
Det släta lifvet, af samma slags tyg som draperiet, är framtill djupt urringadt och visar en hjertformig med broderi utsirad isättning af sammet.
Slag af krimmer omgifva bägge sidorna af isättnin- gen från axeln ned till klädnings- lifvets spets.
Ståndkragen är, lik- som ärmuppslageh, af sammet och förses med broderier.
(Se för öfrigt mönsterbilagan!)
flickor Fig. 11.
D r ä g t f ö r - 7 å r.
De breda motvec- om ken, som utgöra sjelfva kjolen, prydas hvart och ett med soutache- broderier i blått, äfvenså det för- längda lifvet, hvilket markeras af ett i zigzag ordnadt sammetsband.
Isätt- ningen och ståndkragen utgöras af blå plysch.
Västuppslagen böra deremot vara af i färg öfverens- stämmande siden.
D e på ryggen anbragta stora bandöglorna har man åstadkommit af tjocka, breda rips- band.
Hatten, hvilken likaledes är förfärdigad af blå plysch och prydd med bandöglor, bildar en klädsam 5- Fig. 10.
D r ä g t a f y l l e o c h s a m m e t.
Fig.ll.
D r å g t f ö r e n 5 — 7 å r s f l i c k a.
.
Fig-12.
L i t e n k a p p a a f p l y s c h.
8 IDUNS vilja bära fogel, MODETIDNING t.
Febr.
1888 ex. sin lilla döda kanarie- om denne pressats och omskapats till en lämplig hattprydnad?
gen hoppas v i!
Ahnej, in- Och dock hade den lille älskligen må hända dödt en naturlig död, då deremot de tusentals små oskyldiga kräk, hvilka dagligen utbjudas hos modi- ster och på våra större modekontor, redan lefvande invigts åt sin grymma lott.
Det beror således på de utanför den obevekliga modeverlden stående qvinnorna att icke blindt underkasta sig dess lagar, utan tvärt om genom sin motvilja i fall sådana som dessa, söka inverka på dem och så mycket som möjligt finna ett lyck- ligare sätt att pryda sig än med » liken af oskyldiga djur ».
Kompletteringsnumret, innehållande allt d e f h u v u d s a k l i g a s t e af upp- satserna i de f y r a f ö r s t a n u m r e n, ä r nu färdigt och h a r expedierats till alla postan- stalter i riket, hvilkas beställningar å dessa nummer ej förut kunnat e x p e d i e r a s.
prenumeranter, Post- s o m ä r o i saknad af de f y r a första n u m r e n, b ö r a alltså v ä n d a sig till å den postanstalt, d e r de prenumererat Idun, s å erhålla de n y s s n ä m d a n u m m e r.
Red.
Fig. 13.
Kappa, modell » Tosca ».
Kalaset.
JVperr Kalkon skulle hafva en bjudning en dag, Hjs och han bjuder på middag, förstås; der är fint, må man tro, ty med väldiga tag fröken Anka och äfven fru Gås hafva putsat och fejat i gårdtn så grant, ej blott fint, såsom alltid — nej, riktigt galant bör det bli för att vara i lag.
Fru von Höna, herr Tupp, herr von Tjäder dazu hafva bjudits med präntade bref, herr von Hjerpe och Skata, en hvar med sin fru, emot midda ' n i hönsgården klef; det är slaskigt på vägen och backig den är, och att vandra den blefve för stora besvär, derför åkes för alla de sju.
Herr Kalkon och fru Gås uti förstugan stå, och de buga och niga så nätt, fröken Anka i rummen syns granskande gå, ja, hon trippar så fjedrande lätt; fru von Höna hon tager så glädtigt i famn, sin väninna hon nämner med kärliga namn för det nöje dess ankomst beredt.
Sent omsider de alla välkomnats så kärt, och i matsalen stiger man in, der man lär sig, » hur litet allt verldsligt är värdt », blott man får — proppa magen rätt stinn; liksom sällskapet rätter med omsorg man valt, der fins fräsande stekar och öl som är svalt, — det gör godt i högvördiga skinn.
Den och och och herr bak ban som vill tar en sup till sin smörgås med smak upplåter sin mun med ett smack, sitt krås kan man smörja båd ' framme och bak till sist bör man säga ett tack; von Hjerpe han hostar, på glaset han slår, om örat helt sakta, omärkligt han klår, har råkat i högsta extas: » Hvad är vänskapen värd, om ej nyfödd den blir uti samqväm så här då och då?
Ej i striden alltjemt och med nedfäldt vizir kan en kämpe ju mäkta att stå, — se, derför ibland grannar och vänner med fröjd får man prata en stund — och sig äta förnöjd, derför tacka vi alla också. » Fig. 14.
Kappa, modell » Felix ».
Derpå tackas vår Herre för syns skull ett grand, men värdinnan och värden dess mer, och man bugar och niger och tager i hand, så förbindligt oeh hjertligt man ler; nu cigarrer och punsch man åt herrarne bär, hvarje dam hos värdinnan i förmaket är, uti album och planschverk man ser.
Snart cigarrerna blossa och punschen bärs in, och man smuttar dess nektar så glad; så hjertinnerligt lycklig och nöjd i sitt sinn ' herr von Skata en visa då qvad, och när visan han slutat, ta ' s spelbordet fram, der man sätter sig ned under småtrefligt glam; herr von Tupp slår en munter tirad.
Men i förmaket äter man mandlar och frukt och sin nästa man rättvisa gör; sina pigor då lär man båd ' seder och tukt, — för hvar andra man rosor blott strör.
.
.
Men der kommer j u en, som från herrarne rymt, knapt af honom förstulet man märkt blott en skymt, förr än sqvallret förstummas — och dör.
Dock, hvar qväll skrider undan och denna också, klockan elfva man bjudes på te, men rätt mycket derjemte på bordet syns stå, (stackars magen får sträfva för tre!)
» lilla supen » förstås och assietter i mängd, utaf skålar och fat en förfärande längd uppå bordet man nu kan få se.
Så man griper sig an i sitt anletes svett, — det fins mödor i denna vår verld; o, du arme, som aldrig har pröfvat dem rätt, gå till bordet, der blifver du lärd!
Fast än mätt skall man äta, — och detta man gör, ej man törstar — men dricker, och detta derför: så är plägsed vi nordmanna-härd.
Snart dock kaffe har druckits och tiden flytt bort, öfver midnatt det länge se ' n är.
Med en klagan, att tiden har varit så kort, nu man tackar för alla besvär, man tar afsked och beder att icke bli glömd, och just derför en bägare ännu blir tömd, ack, hvad värden för alla är kär!
Så ha ändtligen alla då kommit till vägs, och nu ljuder det ej som förut; om värdinnan och värden ej artighet sägs, tvärt om är den då alldeles slut.
Öfver vägen man svär och den drumlige kusk, se, » han är då just riktigt en omöjlig slusk, som ej lärt sig ett dugg veta hut. » Herr Kalkon och fru Gås äro sömniga nu, Fröken Anka ej trippar så lätt, — man görr narr af Herr Tupp och hans skrockande fru, h.varje gäst står sig nu ganska slätt; och &gt;den pigan, det soliga, drumliga nöt », emot morgonen ändtligt hon diskningen slöt, detta nöje fick hon sig beredt.
Jemand.
På förekommen anledning få vi beträffande tidningens distribution meddela: att Iduns hela hufvudstadsupplaga (således äfven den del, som går genom boklådorna och tidningskontoren) befordras genom Stadsposten, hvilken senast kl. 9 hvarje torsdagsafton får upplagan sig tillsänd för att tidigt följande morgon kunna börja utdelningen af den samma; att postupplagan alltid under loppet af fredagens förmiddag aflemnas till K.
Postverkets tidningsexpedition; samt att den del af upplagan, som går genom hrr bok- handlare i landsorten, likaledes på fredagens förmiddag levereras till nämde hrr bokhandlares gemensamma kommissionär här på platsen (undantagandes de exem- plar, hvilka enligt order sändas direkt i korsband, och expedieras dessa försändelser likaledes på fredagsför- middagen).
Redaktionen.
För Modeaffärer, Kramvaruaffärer, Syatelierer att beakta!
För dylika affärer torde Ingen lämpligare annonstidning kunna uppletas än I d u n och.
d e s s m o d e t i d n i n g -, all den stund I d u n är den enda verkliga tidning här i landet, som är afsedd särskildt for fruntimmersverlden.
Också har den från sitt första uppträdande rönt en så liflig framgång, att den redan nu räknar m i n s t 3 5, 0 0 0 l ä s a r i n n o r i alla delar af landet.
Modetidningen utkommer en gång i månaden och följer då med månadens sista nummer.
Nedre delen af dess sista sida äfven- som marginalerna äro anslagna till annonsplatser.
Annons- priset är 50 öre pr petitrad i modetidningen samt 25 öre i hufvudnumret, hvilket senare utkommer hvarje vecka.
O b s.
I Den, som med sina annonser särskildt vill träffa fruntimmersverlden, bör framför allt e] försumma att annonsera i Idun och dess modetidning.
Redaktionen.
Stockholm, Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag, 1888.
