# ID: svediakorp-per685
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,227
# sentences: 890
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Idun räknar nu » 5,000 minst spridda öfVer hela landet.
läsarinnor, QVINNAN Fredagen den 17 februari 1888.
N:r 7.
Tidningen kosiar endast 1 k r o n a f ö r qvartalet.
Byrå: 8 Stare gatan 8 (ingång Iran Humiegårdsg.
19) A n n 011 s p r i s: i öre pr petltrad 11 slafvelser).
postarvodet in beräknad t.
Ingen lösninmneiTörsäljning!
Var vid godt mod; torka En dina ögon!
utgifvare: Ofta är fallet tanke.
ett medel till att man reser omnvei 2) en Panga 6omnen jömnen - — anDeuetlDen.
cKhn a / 7 " É » » »!
et ARiulct sStuix3o m 8j.
nixttew.4 l u A l i \ a 3 sDa J fe C) SDa tipp Du; GuD.-slLap ApiaEP f&gt;a &amp; Set t ftptitlefc Slit.
3uixlle£ 3toi-yi.
SDet j-otSefuj;, 8n 8n ({jfuxtPifi, Jcjevuviiv tände, fi / jefcnan: j o ti £ å J 3u, CiPueU ÖLCPt Ivua3 ai, SDu t-a tifve-U ©c ?v ?vvcu) oj a Du aninatj Aetj éom.
©m en jange &lt;xnmct RotlPvel Det get.
» EocPwia * pEöiöEtcj t SDen R-Pa-ta f / jaAgPimt, it,,DPlgt oga Aag SfiLafc m o t g o n.
f&gt;tacR.e£, 2) - u J i n a p p a A t minne * ÖCPCt 2Då (9ePl PtuaD 3 a 3a Dag enA itt aj^Pan 4t * v ' tebEE * a j t o n 3nv otoPtgl A ?ag 3i.lt £Eå fet a t Det ' ftiettat » QJn.a66a ' Sa t a n Ii l, vafen ti-De-n-A &amp; c ?i Aonx BEott Ellen Whitlock.
» Utan ett vänligt ord ».
jafcget.
j * ot 3tcf 2D e l 6 uti.
t, menApia, u tia a. SDa Dt ApofcjaA Det il-tom-?
ftliatpa | ?ot3tan uaAen.
8Pi / t Pej; ivaDi Dag.
^ l:sta årg.
Utsfifningstid: hvarje helgfri fredag.
FRITHIOF HELLBERG.
Sista numret i hvarje månad innehåller en Träffas å byrån kl. 9 — 10 ock 4 — 5.
fullständig mode- o. mönstertidning Redaktör o c h Skiss af M A T H I L D A L A X G I.
E T.
et är så vackert väder — har du ej lust att fara ut och åka litet?
Pröfvå det nya föret? » frågade han.
» Ne-ej, » svarade hon, » jag sitter så bra här — jag har ej lust att röra på mig. » Det var då sant, bägge delarne.
Hon satt uppkrupen i soffhörnet, med bordet vid armbågen, på bordet nya tidningar och tidskrifter och i banden den nyaste roma- nen.
Hon satt mycket beqvämt, och man kunde just ej undra på, att bon ej ville röra på sig.
Mannens blick mulnade; han tycktes ämna säga något, men hejdade sig, gick ut och slog hårdt igen dörren.
» Se så, nu blef han ond igen! » sade hon halfhögt.
» Det är då för tråkigt, att han jemt skall bli ond öfver allting — han har ett fasligt humör i alla fall. » Det egde nog sin riktighet, att hennes man hade ett häftigt lynne, men om den lilla frun just nu sett upp i den stora spe- geln midt emot soffan, så hade hon fått se en ganska vresig min på sitt eget lilla täcka ansigte.
Efter en stund kom mannen in igen.
Hans dåliga lynne hade blåst bort, men sig så mycket P r e n u m e r a t i o n sker: T landsorten: postanstalterna.
T Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större bok- lådorna samt ä tidningskontoren.
bättre.
Shakespeare.
hos den unga frun satt missnöjet crvar både i minen och sinnet.
» Det är verkligen ett utmärkt vackert väder, » sade han; » det skulle göra dig godt att komma ut litet. » » Det kan jag aldrig tro, » genmälle hon i likgiltig ton.
» Jag förkyler mig så lätt om vintern — jag är icke van att åka i öppen släde, jag. » » Du behöfver visst inte påminna mig om dina förnäma vanor, » sade han litet skarpt, » dem får man nog veta af ändå.
Och jag försäkrar dig, att jag ännu inte hunnit glömma, att det var du som var rik och jag som var fatt g. » Nej, det var då verkligen förfärligt!
Det var outhärdligt!
» Jag menade visst icke något ondt, » sade hon med litet bruten röst; » men du tar då också upp allting så häftigt » Och så började hon gråta.
» Tårar igen! » utbrast han, ty han var en af de män, som icke röras, blott retas af qvinnotårar.
» Det är då odrägligt, att man ej kan säga ett ord, utan att du skall ' ta till ögonen '. » Det var rått och hårdt sagda ord, men många hederliga män äro hårda, om man ej bjuder till att mjuka upp dem.
Hon blef nästan utom sig.
» Om jag kunnat ana, att jag skulle blifva så behandlad, » började hon, men han var redan ute ur rummet, och det var ej värdt att tala tör tomma väggarna.
Hon kastade sig till baka i soffan och grät och snyftade under några minuter.
Hastigt satte hon sig upp — hon hörde bjellror på gården.
Monne han nu ändå åkte ut?
Jo — hon hörde hans steg i förstugan.
Hon gick till fönstret och såg ut.
Der stod den ystra rödfuxen och klipte med öronen.
Då hans herre skulle sätta sig^i släden, ville hästen ej stå still, utan kastade och hoppade åt sidan.
Förmodligen ännu uppbragt af sam- talet med sin hustru, gaf kaptenen hästen
Tidningen utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för ett qvartal endast t krona, postarvodet inberäknadt.
— Sista numret 1 ett väldigt piskrapp med den följd, att fuxen i ett nu stod rak som ett ljus och fäktade i luften med frambenen.
Ett ögonblick såg det farligt ut, men ett kraftigt ryck i töm- marne och ett nytt piskrapp bragfe ned hästen, och i nästa sekund jagade det lätta fordonet med rasande fart derifrån.
Som en röd ljungeld flög det uppskrämda djuret nedåt allén, utför » vattenvägen » och ut på den isbelagda sjön.
Några ögonblick ännu, och både häst och släde voro ur sigte.
Den unga frun stod qvar vid fönstret, blek och nästan andlös.
Gud i himmelen!
Hur skulle detta sluta?
Skenade hästen, eller — — En nätt jungfru kom genom dörren till ett inre rum med famnen full af spetsar och flanell, tycktes, det, men vid närmare påseende befans det, att ett litet täckt barn- ansigte tittade fram bland spetsarne.
» Lillan är nyss vaken och kommer och vill helsa på sin mamma, » sade jungfrun.
Mamma vände sig hastigt om och ryckte barnet till sig så häftigt, att sköterskan icke kunde återhålla ett litet utrop af för- undran.
» Kära Mari, bed Janson strax komma hit, » bad matmodern med upprörd sLämma.
Några ögonblick senare stod kusken i salongen.
» Hur var det med hästen? » frågade den unga frun med så mycket lugn, som hon möjligen kunde Ulltvinga sig.
» Han ske- nade väl inte? » » Jo, nog durkade han, allLid, » svarade Janson och såg litet betänksam ut, » men yT ska ' väl tro, att kapten får håll på ho- nom, när han fått springa yran af sig.
Se, han har stått litet för mycket nu en tid, och då tål han aldrig så mycket som se piskan, en gång • — jag begriper inte hvad kapten tänkte på, som inte kom i håg det. » Hon knäpte i hop händerna så hårdt, fingerspelsarne hvitnade.
Hon visste nog, hvad han tänkte på.
» Det kan väl inte vara någon fara på färde? » frampressade hon nätt och jemt hörbart.
» Ah nej, vars, om det inte skulle ha slagit upp någon råk på sjön, för det är han oläck med, den här sjön — men kapten skall väl inte köra ned midt på ljusa da ' n heller, om han får håll på fuxen, i alla fall. » » Men, om — om han inte kan hålla hästen? » stammade hon.
» Åh, för all del, » tröstade Janson, som nu först varseblef, huru ängslig hans unga matmoder var, » inte ska ' frfrinnan ta ' så illa vid sig, inte!
En så ' n hästkarl som kapten — och fuxen är väl inte något vild- krilter heller — nog tar kaplen reda på den alltid!
Hvart for kapten? » O, hvilken skam!
— Hon måste ju svara, att hon icke visste det!
» Det var styggt, det, » tyckte Janson, » annars kunde jag ha tagit en af parhä- starne och åkt efter honom. » Hon flög upp och hade så när fallit den gamle kusken om halsen för hans lyckliga tanke.
» Jag, såg i alla fall, åt hvilken sida han for, » sade hon ifrigt, » det var åt Uddnäs till; Janson, käre, beskedlige Janson, kunde ni inte åka efter på Uddnäs-vägen — någon skall väl hafva sett honom — man skall väl få veta, om någon olycka — — » » Det ska ' jag mer än gerna göra, » sade Janson, en gammal trotjenare, som följt henne från föräldrahemmet, » men då ska ' &gt; I r \ I L-J I I Kl LJ IN månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning.
— Uppgif å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, så er- fröken Gurli, jag menar fri ' rinna, förstås, vara snäller o c h lugna sig, för annars går det inte väl, när kapten kommer hem. » » J a — - j a!
G å — - g å!
Ni ser ju, att jag är lugn! » ropade hon o c h stampade med foten.
» Det kan j a g just inte se till, » menade den gamle tjenarcn, men han gick strax, utan att försöka några vidare tröstegrunder, och det dröjde icke många minuter, förr än Gurli såg honom med en af de raska, säkra, svarta hästarne åka samma väg, som den hennes make nyss tagit.
Att han hade en af stallpojkarne med sig, det såg hon, men hvad hon icke såg var, att han hade rep, yxa o c h några bräd- stumpar med sig.
Gamle Janson hade sina tankar för sig, han, o c h han trodde hvar- ken sjön eller den röda hästen mer än jemt.
(Forts, i n:r 9.)
Den oärliga konkurrensen på qvinnans arbetsmarknad.
Några antydningar af E L X A B TENOW.
å man nu för tiden talar om en ung qvinna, är icke som förr den första frågan: » lefva hennes föräldrar? » — » hvad är hennes far? » utan man frågar: » hvad är hon? » — » hvad gör hon? » och svaret blir mycket skiftande: lärarinna, artist, kassörska, modist o. s. v. Endast mycket sällan är hon rätt och slätt sina föräldrars dotter; om icke annat har hon åtminstone ett par små musik-elever eller tar sjelf lektioner.
(Jag talar här företrädesvis om de unga qvinnor, som tillhöra medelklassen och den del af öfverklassen, som icke direkt faller under rubriken: den förnäma verlden.)
Denna företagsamhet är obestridligt ett mycket glädjande tidens tecken, som visar, att qvinnan ur sin allt för långa slummer vaknat till medvetande om lifvets kraf på att hon skall vara något för och genom sig sjelf och icke blott som ett viljelöst ting stå och stampa på den fläck, der ödet stält hennes vagga, och vänta på, att omtänksamma händer skola flytta henne till en annan, eller mata henne som en vinglös fogelunge.
Denna växande sjelfverksamhet inger också de bästa förhoppningar om en generation af qvinnor, hvilka i arbetsduglighet och allvar skola visa sig fullt vuxna den plats vid sidan af männen, som qvinnorna i våra dagar fordra såsom sin naturliga rättighet.
Men öfver denna ljusa tafla faller en mörk skugga, på hvilken jag vill fästa uppmärk- samheten.
Denna skugga skulle jag vilja kalla den oärliga konkurrensen — ^ icke medvetet oärlig i sina afsigter, långt derifrån, utan omedvetet oärlig till sjelfva sin natur.
Kampen mellan de starka och de svaga — så oundgänglig för allt lif, synnerligen under tider af rastlös utveckling — har redan börjat på den qvinliga arbetsmarknaden.
Och hvad som gör denna strid, sådan den nu ter sig, så olycklig är, att den icke står mellan de starkare och svagare andarne, hvilket åt- minstone kunde blifva en vinst för samhället, huru hårdt det än vore för individen, utan det är de ekonomiskt starlca, som underkufva de ekonomiskt svaga.
Det finnes tre klasser af arbetande unga qvinnor (alljemt inom den begränsning, jag i början af min uppsats angaf) nämligen: 1) de som helt och hållet skola försörja sig med sitt eget arbete; 2) de som genom sitt arbete söka en mer eller mindre behöflig biförtjenst för att i någon mon känna sig oberoende af föräldrars och slägtingars underhåll; 3) de för hvilka penningfrågan alls icke har någon betydelse och som skaffa sig arbete blott för att ha en verksamhet, » göra sig nyttiga ».
All den stund området för qvinnans verk- samhet ännu är temligen starkt begränsadt, är det naturligt, att arbetssökerskor ur alla tre dessa klasser skola mötas i marknaden och anställa en täflan, i hvilken det långt ifrån visar sig, att den dugligaste och mest nitiska har största utsigterna.
Andra och tredje klassens arbetssökerskor — hvilka dessutom oftast ega fördelen af vänners och vänners vänners rekommenda- tioner — erbjuda sitt arbete för en betalning, som icke står i den ringaste öfverensstämmelse med arbetets verkliga värde, vare sig hvad krafter och tid eller intelligens och kunskaper beträffar.
Och detta är helt naturligt, all den stund det aldrig faller dessa damer in att göra ens den enklaste beräkning öfver hvad deras ar- bete verkligen är värdt.
* Min tid är inte värd mera, » säga de, » det är bättre att förtjena litet än ingenting alls. » » Man har åtminstone medvetandet om att göra nytta. » Sådan är ungefär deras tanke- gång, hvars kortsynta felslut och omedvetna egoism icke göra någon heder åt våra fram- åtsträfvande qvinnors tankeskärpa.
De äro alldeles blinda för, att de på detta sätt i en olycksdiger grad gifva häfd åt den ringaktning för qvinligt arbete, som på alla områden står qvinnan i vägen; och ännu sorgligare äro följderna af deras blindhet för den skada de göra sina medsystrar af första klassen i vår uppdelning: de som äro hän- visade att lefva af sitt arbete.
Jag vågar påstå, att de qvinnor, som ligga på en soffa och läsa romaner, göra sina fattiga medsystrar — och med dem qvinnornas fram- tidssak — icke huudradedelen så stor skada som de förmögna eller bergade flickor, hvilka arbeta för en allt för låg arbetslön — likgiltigt om de göra det med redligaste allvar och uppsåt eller af den i våra dagar så moderna lusten att » vara nyttig » — » sjelf förtjena de ännu något ».
Qvinnornas oförmåga att tänka längre än från näsan till munnen och den fullkomliga frånvaro af beräkning i deras göranden ha blifvit ett omdöme pm dem, hvars giltighet de ännu ej lyckats vederlägga.
Låtom oss ett ögonblick se till, huru en man värderar sitt arbete (synnerligast intelli- gensarbete), så skola vi kanske förstå, hvarför en man kan försörja en hel familj, der en qvinna med nöd försörjer sig sjelf.
Först beräknar han, hvad hans uppfostran har kostat; den är en vexel dragen på fram- tiden, en skuld, som måste amorteras.
Det betyder intet, om en annan redan betalat denna skuld för honom, han måste i alla händelser motse möjligheten att i sin ordning få för- skottera en ny generations uppfostran.
För det andra skall hans arbete betäcka hans lefnadsomkostnader, och dit räknar han allt, som för honom af vana eller smak be- traktas som lifvets nödtorft:.
ett godt hem, ett godt bord, ett tillräckligt antal tjenare och detta icke blott för sig, utan äfven för den qvinna, som i egenskap af hans hustru är oförmögen att försörja sig sjelf.
'.
ett nummer i veckan under hela qvartaiet.
För hvarje 5-tal abon- r, som samlas, och för hvilka afgiften insändes till Redaktionen af För han det tredje första mögen att förtjena komma en tid, dom att liksom sitt uppehälle, så då derför, han, af sitt lif varit han att oför- kan det af sjukdom och ålder- åter blir förhindrad fordrar ett beräknar tredjedelen att hans göra det.
Han arbete skall lemna att stänga sin liga könet sjelft, till den vår kan sålunda säga, att af sitt dagsarbete: att kostnaderna a) en c) en förslafvadt beroende, denna oär- andra skall qvin.no- och aldrig klafbundet förmå höja i sig sedliga och moraliska utveckling, som tids lösen.
och man begär Böra barn lyda?
dagen, som är, (Med och en » Böj vidjan, medan hon är grön, blir hon både fager och skön. » dyrbar qvinna, skolgång då gar hon ut efter i verlden söker arbete?
Jo, om hon finner sin knappa nödtorft för dagen eller t. o. in.
endast kan fylla de luckor, som anhörigas förmåga att försörja henne möjligen lemna, så frågar hon icke efter mera.
Och att mera, hon icke derför brist på Ett heller skall kunna sörjer qvinnornas att från en embetsmännens syssla, som och sade: jag anspråk, jag för har skall 4,000 kronor.
är ungkarl Och och slutligen räntor G,000 Så komme mindre familj, mindre gerna åtaga mig sysslan Så komme en reder mig frågar endast — Låtom oss annan: godt med en tredje: jag och hedern.
gebiet: betingade kronor i årlig inkomst, vore ledig.
en vinna fullkomliga solidaritetskänsla.
exempel antag lefver på efter jag 2,000. mina titeln antaga, att och myndig- heterna toge hänsyn till dylika absurda anbud — hvad skulle följden pressningssystem, ja omöjligt att som en gren exempel: blifva?
— gjorde det Jo, ett oulkärdligt, existera.
Qvinnorna följa Tag utan tvekan detta system.
af deras verksamhet guvernantens, hvilken såsom kanske är den mest vanliga för den intelligenta qvinnan.
För hennes aflöning .finnes ingen gräns nedåt.
Den kan derest vexla mellan 1,000 icke den sig befogad att att läsa med unga kronor och 100, damen rent af fiuner betala inackordering för nöjet familjens barn, kanske derjemte biträda " i hushållet.
Qvinnorna vida efter stå sålunda fattige nödvändigheten att nöd i arbetare, detta afseende hvilka, inseende skydda livar andras rätt, hellre underkasta sig inställelse till och med en arbets- och vedermödor än de skada livar andra.
Med samma principvidriga egoism handlar qvinnan, då hon kastar sig in på mannens arbetsmarknad, och detta torde vara egentliga skälet till att detta intrång männen betraktas med En anledning af Elna Tenows uppsats.)
i hans ålderdom.
räsonerar mångårig en skall betäcka om- i hans barndom, dag Hur det för dag b) den så i allmänhet af omilda blickar.
ärlig konkurrens, uppställande samma fordringar och samma kompetens, skulle icke Så lyder ett gammalt bondeordspråk, som, dess värre, ännu allt för ofta tillämpas i all dess bok- skifliga bemärkelse af många.
Men har den åsig- ten ännu qvar en del förkämpar bland de s. k. gamle uppfostrames, så liar lian olyckligtvis fått en betydlig skara motståndare af nya skolans uppfostrare och nppfoslrarinnor, de der till en ytterlighet i motsatt riktning drifva sin uppfost- ringskonst.
Elna Tenow, som påstår sig icke erkänna Strind- berg som någon auktoritet i praktiska frågor, ehuru hon sätter h o n o m högt såsom författare, synes hafva låtit förkärleken för S:s författareskap leda sig till att acceptera i hufvudsak åtminstone hans uppfoslringsteorier.
Hon frågar: » Med hvilken rätt fordra vi lydnad af våra barn?
Ar det med föräldramyndigbeténs, uppfostrarens eller den full- vuxnes rätt? » Dessa frågor blifva af henne ne- kande besvarade, cl.
v. s. vi hafva ingen rätt att fordra lydnad af våra barn.
Ehuru vi delvis må- ste gifva E.
T. och S. rätt deruti, att barnen icke alltid hafva anledning lacka föräldrarna för sin tillkomst, sä måste vi dock motsäga dem i den åsigten, att föräldrarna snarare skulle vara bar- nen tack skyldiga.
— Skyldigheter få föräldrarna ifrån barnets första tillvaro och sedan hela lifvet igenom.
Dessa skyldigheter, hvilka i ett ordnadt samhälle äro juriciska, intill dess barnet kan sig sjelft försörja, äro för alla, som ej trampat de tyd- ligasto naturlagar under fötterna, moraliska och stora.
Men med hvarje skyldighet bör följa nå- gon rättighet.
Så är man åtminstone van att se sakerna i samhällen, som icke af en förvänd so- cialistriktning kommit till sådana åsigter, att som- liga individer hafva endast rättigheter, men alls inga skyldigheter.
Under förutsättning att barnen uppfostras i ett samhälle, i hvilket lagbunden ord- ning råder, o c h der individen måste lefva ej ute- slutande för sig sjelf allena, vilja vi fråga, o m vanan att lyda är till gagn eller skada för barnet.
Vilja vi vara fullt uppriktiga, måste vi svara, det vanan att lyda är utan undantag nyttigt, så vida rättsbegreppet är så utbildadt, alt den lydande kan skilja mellan rätt och orätt, i hvilket fall lydna- den för en högre vilja kommer att taga ut sin rätt gent emot möjliga befallningar till det orätta.
Derför, så länge barnets rättsbegrepp är outveck- lad!, har det intet annat än föräldrarnas eller fostrarnes ord och föredöme att rätta sig efter.
Eller kanske det skulle dana stora karaktärer, att barnens för hvarje ögonblick vexlande nycker finge taga öfverhanden och blifva bestämmande?
Ligger icke fastmer en karaktär deri att kunna utan prut och motvilja lyda, då fråga gäller det rätta.
Att komma till en sådan point sker dock endast genom öfning från spädaste barndomen.
Nödvändigheten af lydnad hela lifvet igenom för alla menniskor i alla samhällsställningar är så påtaglig, att få ord behöfva derpå spillas.
Fordras icke, för att samiefnaden skall blifva dräglig, lydnad af tje- naron i dess lägsta tjenst; fordras icke af qvin- nan eller marinen, som innehar någon statens eller kommunens tjenst, alt lydnad för öfverord- nad, för bestämda föreskrifter förefinnas, ej blott till gagn för de öfverordnade, utan ock för de un- derordnade; fordras icke inom äktenskapet, att den ene kontrahenten underordnar sitt eget jay till fromma för den andra, detta till och med i sä- dana nutida äktenskap, som fortsätta endast en och annan månad?
Gå vi till oss sjelfva: äro vi icke särdeles mona om att blifva åtlydda af en livar, som står i lydnadsskyldigt förhållande till o s s?
Och taga vi exempel från dem, som taga mun- nen full med frihets fraser, så finna vi hos dem en utpräglad kraft att tvinga andra till lydnad, under det de sjelfva anse sig icke hafva någon lyd- nadsskyldighet.
Och huru ter sig familjen, det min- dre eller större samhället, der individerna kastat lydnadsskyldigheten öfver bord, eller der de med andra ord sagdt icke i något vilja underordna sig något annat än egna stundom påkommande hug- skott?
Icke är den familjen, det samhället lyck- 1 samma mon härma dem, men nu skaffar qvinnan sig företräde, icke på grund af större skicklighet, utan derför sig tillfälliga af sin billigare, kan sälja mannen, som oftast Hvad qvinnan om hon, till göra, och sin allt att en arbete fördel att arbete har familj nu begagnande kunna sitt har lefva billigare att än försörja.
att iakttaga, fordrar, skall ha rätt arbete, är genomgående att försörjer om så hon ställer — möjligen skulle förtjena arbetskraft man resurser har, sig sjelf — erfordras — och fram- icke säljer sin annan de hon, sjelfständig grund, såsom mannen familj, för saknar slag af fullt att sålunda såsom man hvarje sig på får det öfverskott.
Man i Idun, erhålles ett gratisexemplar för hela den tid, under hvilken abonne- mentet räcker.
Äro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera- arbetsmarknad för konkurrens, för ekonomiskt är I DU N så billigt, eller qvinna — hon icke vid på sidan af som sitt samma arbete sitt uppehälle.
Underlåter hon detta, skola följderna icke uteblifva.
första begagna sitt inflytande skola männen För det ligt, och ännu mindre lycklig och nöjd är den sjelfsvåldiga individen.
Nu vill förmodligen E.
T. och S. påstå, att den lydnadsvane saknar karaktär och är en pultron, af hvilka verlden, enligt deras förmenande, är så fnll.
Monne det är så, att de lydnadsvane äro pultronerna; är det icke snarare tvärt o m?
Se på den duglige soldaten eller sjömannen inom hvilken grad som helst.
Är det ens någon gång det inträffar, att den all lydnad förkastande lägger i dagen ett verkligt mannaprof.
Nej, aldrig.
Kan- ske hör det till storheten i hans karaktär att anse vanliga mannaprof sig ovärdiga.
Låtom oss jem- föra tvänne embetsmän, den ene punktlig o c h lydnadsvan, den andre föraktande lydnaden och dermed äfven föraktande all ordning.
Blir fråga om att slå omkring sig med fraser, är den senare styf och får han sjelf bedöma sin karaktär, är den öfver allt klander; men gäller det att öppet, ärligt bekämpa en verklig orättvisa, och skulle delta be- kämpande möjligen medföra någon verklig risk för den kämpande, skall säkert hans karaktär bjuda h o n o m att stoppa pipan i säcken och resonera: man är sig sjelf närmast.
Den lydnadsvane skall, medveten af uppfylda pligter, icke ett ögonblick, draga i betänkande att kämpa för det rätta; han handlar så, emedan han är van att lyda, lyda den högre viljan före en lägre.
Det är alls icke ovanligt att de sig moderna uppfostrare kallande anse för karaktär, ja, stor ka- raktär att göra allt för mycket väsen af sitt eget jag.
Men ser man då ofta något så beröm- värdt af dessa?
Hvad vi hvardagsmenniskor äro vana alt anse såsom stort och ädelt, att t. ex. verka efler sina krafter och förmåga för sant menniskogagnande syften anses oftast som blott en yttring af en sjuklig fantasi.
I torden med fog beskylla oss för alt gå för långt från ämnet, lydnad.
Nåväl.
Vi gifva E.
T. rätt i hennes åsigter om den tanklöst uppstyltade paradlydnaden, med hvilken allt för många mödrar och — hvarför icke — äfven fäder skylta.
Huru då undvika en sådan paradlydnad och likväl hålla strängt på lydnad hos barnen; och huru få bar- nen att lyda, utan alt lydnaden skall kännas dem som ett tvång?
Icke sällan förekommer äfven hos s. k. bildade personer, alt de tro sig uppfostra sina barn till rikliga dygdemönster genom att gifva dem de mest minutiösa föreskrifter o m " både likt och olikt.
Om barnen än hafva den största kärlek till föräldrarna, råka de dock mycket ofta att först omedvetet och sedan med större eller mindre beräkning öfver- träda de gifna föreskrifterna.
Straffas de — om ock aldrig så mildt • — för den gjorda förseelsen, medför straffet i de flesta fall blott förhärdelse; straffas de icke, följer helt naturligt den föreställ- ningen, att en förseelse mer eller mindre gör ingen- ting, och med det samma äro de inne på olydna- dens slippriga bana, pä hvilken det är så svårt att vända o m.
Men icke nog med alt barnet kommer in på olydnadens bana, hvad värre är, det råkar så lätt in på en annan ännu farligare, sämre väg: förställningens och lögnens.
Jag kände en mor, hvilken med fullt allvar ville uppfostra sin enda son till en duglig medborgare.
Hon hade fått det för sig, att målet vunnes säkrast, om gossen aldrig finge sin vilja fram.
En tid bortåt gick allt godt och väl, men snart blef Mats sin mamma öfvermäktig, fast än han lydde henne — som hon sjelf trodde.
Hvad han icke ville, framstälde han med beräkning som sin vilja, framhållande det, han verkligen önskade, såsom något han alls icke ville.
På det sättet ledde han modern — men ledde sig ock sjelf till — förderfvet.
Många så- dana exempel kunna påvisas ur högen.
Hvad hafva då föräldrar och uppfostrare alt göra för att inplanta lydnad, som blir en verklig lydnad, och som stärker i stället för att försvaga individualiteten hos barnet?
Var varsam i befall- ningarna, men har en tillsägelse blifvit gjord, så släpp icke förr, än den till punkt ech pricka blif- vit uppfyld.
En hos föräldrar o c h uppfostrare — i synnerhet de qvinliga — ofta förekommande för- derflig sed alt än med ett, än med ett annat hota barnen, måste helt och hållet bortläggas.
Hotet, i de flesta fall förkastligt, skall, o m det någongång uttalas, äfven verkställas.
Men hur ofta göra vi oss icke skyldiga till att, i all välmening förstås, h o t a våra barn, och, då de icke aktat denna ho- telse, låta eftergifterna komma emellan, under det vi resonera: det var j u icke så farligt.
Barnets karaktär och deraf hängande framtida lycka beror i många, atticke säga de flesta fall, af dess tidigaste uppfostran, deri lydnadsförmågan spelar den vigtigasle rollen; derför må man obetingadt besvara jakande den frågan: böra barn lyda?
Sveriges störste pedagog sade vid ett tillfälle: om j a g hade barn, skulle, jag icke anse någon
tion ske å närmaste postanstalt.
— Bidrag från alla områden för qvinlig verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör uppoffring för stor för att få en barnvårderska, som förstode rätt sin uppgift, — en som kunde leda barnet till lydnad af öfvertygelse, ej af tvång. » » Men », tillade han, » sådana vårdarinnor äro så sällsynta till och med bland mödrar, af hvilka man hade anledning vänta annat. » — Hade han icke rätt deri?
la S —.
I D U N användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga angifvas, ocil kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
och andra!
Men jag vågar tillråda något fla- nell under tyllen, några flere tum siden ofvan- för midjan.
Svepen kappan ordentligt om eder, våren måttligare vid njutandet af glace o. d. och vid påkommande månskenssvärmerier, så låten edra kavaljerer visa sitt chevalereska sinnelag genom att hemta en mantilj eller något dylikt åt eder.
han kom allt oftare och stannade allt längre.
Guérita bad honom komma mera sällan.
.
.
hon bad honom att aldrig komma mer.
.
.
men de fina svällande läpparne bådo en annan bön, då de eldigt trycktes mot hans, en bön som fann mäktigt gensvar i hans eget hjerta.
Så blef han ännu en gång skickad till ett främmande hof, denna gång till Wien.
I skolen dä få se, att balförkylningarnas Afskedet var bittert.
» Var vid godt mod, antal, i följd af dessa enkla försigtighetsmått, min Guérita!
Vi ha allt att hoppas, intet att säkerligen blifva reducerade med minst femtio frukta.
Då jag kommer åter, blir allt godt, uf^Katsch!
der höres en nysningoch — ratsch!
en procent.
— då är jag en sjelfständig man. » — Dolly Roon.
e^ * * &gt; nysning till.
En snufvig stämma ut- Han rycktes med dernere.
Söderns stolta brister: » Usch, hvad jag är förkyld, det är skönheter fördunklade till och med för ett alldeles förskräckligt, hvar har detta kunnat ögonblick minnet af hans blida nordiska mö; ske! » Jo, mina unga fröknar, det vet jag; han föraktade sig sjelf, och hans bref, i början det var på balen i natt!
I smålen miss- talrika och varma, blefvo färre och onaturliga.
troget, liksom I, i allmänhet, tvifladen på mitt Guérita kunde ej undgå att märka det.
ord och i synnerhet på detta allt för djerfva Hennes gamla valspråk: _ » allt — eller inteU, Skiss af E L N A T E N O W.
påstående.
dref henne ännu en gång ut i lifsstormen, och (Slut fr. föreg.
n:r.)
Men, förlåten mig, jag kan ej afvika från då Waldemar ett år derefter å nyo stod utan- denna min öfvertygelse.
ftor denna afton gingo dagar och månader.
för den lilla trädgårdstäppan och tryckte pä Lyssnen nu till några af de skäl, jag har Sy^t; AllaGuéritas betänkligheter och hennes allt den välkända gamla ringknappen, öppnades dör- att anföra.
svagare och svagare försök att förmå honom ren af en lurfvig skomakare med spannremmen Nåväl — i går qväll, då I kladden eder till att lemna henne åt sitt öde och glömma henne i handen.
bal eller rättare afklädde eder till denna fest- besegrades af deras kärlek, som hon i det » Bor fru Möller inte här ?&gt; lighet (ingen vill väl förneka, att en dam på längsta envisades att kalla vänskap, och snart » Nej, här bor jag. » bal är jemförelsevis mera afklädd än klädd), var Waldemar en dagligen sedd gäst i det » Ni kan väl inte säga mig, hvart hon har tror jag att I redan lade grunden till er snufva.
lilla tarfliga hemmet i villaqvarteret, der » Mar- flyttat? » Hvilken skadlig temperaturvexling utsätten I gareta Möller » gaf musiklektioner för 50 och Ett ljust qvinnolmfvud stack nu fram bakom eder för, då I från en varm, ofta till och med 35 öre i timmen.
det lurfviga.
» Jaså, den sjuka frun, jo hon beqväm middagsdrägt, öfvergän till den regle- Modern låg för det mesta till sängs, hon är död. » menterade balunifornien, hvars förnämsta sträf- hade lungsot.
Hon betraktade med välbehag » Och den unga fröken? » van synes vara att på ett snillrikt och anslå- den unge mannen, ehuru hon icke riktigt tyckte » Hon flyttade härifrån samma dag vi flyt- ende sätt använda oberäkneliga alnar tyll ne- om hans täta besök, men Guérita såg så inner- tade hit. » danför midjan och, på minst synliga sätt, lätt ligt lycklig ut, då hon hörde hans fasta steg » Hvart? » beräknade tum siden ofvanför samma ställe.
på trappan.
» Det vet jag inte. » — Så nickade de och Och sedan i der I naturligtvis af » Vill han gifta sig med dig? » frågade den smälde igen dörren.
hänsyn till^edra_luftiga toaletter, ej vågen svepa gamla en dag, då han gått.
Guérita svarade Han sökte i norr, öster och vester, men kappan ordentligt om " eder, utan låten " den is- icke, hennes blick blef mörk, och hon stirrade någon musiklärarinna, Margareta Möller, fans kalla luften fritt få spela omkring eder!
icke, och ingen annan heller med det namnet.
tankfull ut på den mörka gatan.
Tron I ej, unga fröknar, att detta förhjel- Någon tid derefter upprepade den sjuka sin Han hade länge sedan uppgifvit tanken på att per snufvan ett stycke på vägen?
fråga.
— » Ja det vill han, mor, så snart han finna henne, då han en dag emottog en biljett, Burna af musikens ljufva toner, sväfven I får en sjelfständig ställning. » skrifven med darrande hand: snart omkring i en het och damuppfyld sal, » Tag vård om vår lilla Waldy, jag kan det » Han borde väl förlofva sig så länge då och för att sedan efter valsens slut i ett afkyldt föra dig in i sin familj — på den plats som icke mer.
Du finner henne * * * gade n:r 7 i rum söka svalka åt edra blottade skuldror och anstår dig, » sade hon, och hennes blick öfver- källarvåningen hos madam Hansen.
Gud välsigne armar.
dig, min Walde —.
» for med stolthet dotterns fina gestalt.
Och dessa qvantiteter glace och iskyld Den hade ingen underskrift, men det behöf- Åter teg Guérita.
.
.
Hon förstod, att det champagne, som bana sig väg mellan edra icke var så lätt för honom att införa den des icke heller.
Utan att förlora ett ögonblick rosenröda läppar!
fattiga musiklärarinnan i sin högaristokratiska skyndade han till det uppgifna stället, der han Är det nu äfven ett » hänförande » mån- familj, som det hade varit att lägga den » lilla möttes af en liten älsklig flicka, som såg på sken, ja då är måttet rågadt och snufvan?
feen » från Bredgade i moderns armar.
Hon honom med moderns fasta forskande blick.
onda genius har fullständigt gripit eder med visste, det var sant, att han var beroende af » A r du min pappa?
Är det dig jag skall sina skarpa klor.
Huru lätt låten I ej locka eder sina stolta föräldrar, och att hans inkomster vara så lydig och god emot, » sade barnet, när att vid sidan af er halkavaljer stå uti ett icke på långt när svarade till det lif, hans han tog henne upp i sin famn.
» Det vill jag dragigt, må hända äfven öppet, fönster, för att ställning nödgade honom att föra.
också, ty du ser snäll och rar ut, » fortfor hon betrakta flirtationsbefordrande månplanet!
» Han kunde trotsa det alltsamrqans och om oeh slog sina små mjuka armar kring hans Han, er kavaljer, lider ingen nöd, ty hans så behöfdes skapa dem ett litet enkelt hem hals med behagfull innerlighet.
» Hvar är modern? » frågade Waldemar bäf- ömma hjerta och hans lungor äro nog skyd- med eget arbete, långt borta från verldens dade af de många lager vadd, hvarmed skräd- buller och prakt, och der skulle de ha nog af vande den gamla qvinnan, i hvars vård barnet daren omgifvit honom, för att bevara hans hvar andra och vara så lyckliga som dufvor.
.
. » var lemnadt.
lielsa eller må hända för att göra honom Så kunde de sitta och jollra i skymningen och Vid moderns namn började barnet gråta.
bygga sig idylliska herdehem under bokar och mera acceptabel i edra vackra ögon.
» Ja, mamma, hvar är mamma? » » På Kommunehospitalet, » svarade qvinnan, Men I sjelfva, mina fröknar?
Skydda edra lindar, och Guérita lyssnade andlöst såsom barn till sagor.
Men då lampan var tänd och skym- » hon fördes dit för ett par dagar sedan.
— tunna baldrägter tillräckligt?
H m!
hui!
Här hjelpa visst inga motsägel- ningens mystiska förtrollning bruten, då var Så vida hon ännu lefver, stackaren, » tillade den gamla med en suck.
ser!
Förkylningen kom såsom balreminiscens hennes lugna svar alltid det samma: Waldemar satte ned den lilla och tog sin och en dylik reminiscens tillhör nästan hvarje » Dårskaper - — • som det kan vara roligt att bal; den medföljer de vissnade buketterna, fantisera om; men min kärlek vore icke mycket hatt.
det skrynkliga dansprogrammet och den kros- värd, om den mottoge ett dylikt offer. » » Hvart går du? » frågade barnet oeh höll sade solfjädern?
» Nåja, det behöfs då icke heller.
Om vi honom till baka.
» Till din mamma. » blott ha tålamod ännu en tid, så är jag min Hvar finnes väl bot härför?
» Tag mig med, tag mig med till mamma, » Kan hända uti att kläda sig i reformdrägt egen man och går min egen väg.
Blott några och lik en Atlas bära tyngden af bördan på månader.
.
.
ett hälft år.
.
.
på sin höjd ropade hon ängsligt med tårar i ögonen.
» Hör du! » edra skuldror eller må hända genom det allra ett år. » Waldemar hade ej hjerta att tillbakavisa sitt mest radikala, att ej alls gå på någon bal Och månaderna gingo och åren också, och mera!
Guérita blef tjugu tre år, utan att Waldemar barns första bön; det var nog, att moderns ögon Nej, detta vore för grymt, både för eder.
ännu hade något hem att bjuda henne, men summit i tårar för hans skull.
Balförkylningar.
•3§ÉL Fosterdottern.
&amp; • — j vagneD, denDa x
Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, sä vida porto bi- fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
Nästa minut sutto de två i en droska, från lmlken de stego ur vid hospitalets port, den eftermiddagen jag såg dem.
Då Waldemar några timmar senare trädde ut ur samma port, bar han ett gråtande moder- löst barn i sina armar.
Hemma och ute.
Konungen afreste i onsdags till Norge, åtföljd af prins Carl.
Kronprinsparet gaf sistlidne tisdag middag, till hvilken voro inbjudna konungen, prins Carl jemte de k. hofvens uppvaktningar.
På aftonen gafs, likaledes af kronprinsparet, en soaré, till hvilken inbjudits medlemmar af diplomatiska kåren, sven- ska och norska statsråden m. fl.
Grefvinnan Ma- thilda Taube, f. Grabow, utförde flere sångnum- mer, ackompanjerad af professor Ivar Hallström.
Kunglig present.
Fru Ellen Hartman, hvilken med- verkade å den soaré, som konungen sistlidne sön- dags afton gaf å kongl.
slottet, fick efter soaréns slut af k. m:t mottaga ett dyrbart guldarmband, prydt med en stor äkta perla, omgifven af bril- janter.
Jenny Linds testamente har blifvit öppnadt och befunnits innehålla flere donationer till personer, inrättningar och stiftelser i hennes gamla fäder- nesland.
Bland annat har hon donerat 50,000 kr.
till hvartdera af universiteten i Upsala och Lund samt, sedan i testamentet bestämda legat och lifräntor utgått, återstoden af sin förmögen- het i till sädana sjukhus i Stockholm, som uteslu- tande eller hufvudsakligen äro bestämda för vår- den af sjuka barn ».
Jenny Linds efterlemnade förmögenhet uppgår i sin helhet till omkring 740,000 kronor.
Föreningen » Handarbetets v ä n n e r » har af k. m:t för innevarande år erhållit ett understöd af 1,200 kronor.
Slöjdundervisning i en flickpension.
I fröken Ma- tilda Halls elementarläroverk i Göteborg under- visas nu sedan öfver ett är äfven i slöjd.
Skolan har öfver 200 elever i 8 klasser, förutom 3 för- beredande.
Med 3:clje klassen begynner slöjden ingå som ämne.
En regel är, att ingen elev be- gynner med slöjden, förr än hon fylt 11 år.
Lä- rarinnorna i slöjd, fröknarna Sofia Magnusson och Anna Esselius, hvilka båda genomgått slöjdsemi- nariet å Nääs, undervisa i ämnet sammanlagdt 23 ' / a timmar i veckan.
Ämnet är helt och hållet frivilligt, men blott ett ringa fåtal vill undslippa det; flickorna anse dessa timmar som riktiga hög- tidsstunder, så intresserade äro de af undervis- ningen.
.Undervisningen är efter den s. k. pedagogiska slöjdmetoden.
Den är helt och hållet praktisk.
Intet träsnideri eller någon konstsågning får komma i fråga.
Meningen är, att den unga flickan i sin blifyande ställning som lärarinna eller husmor skall kunna undervisa andra eller ock sjelf för- färdiga en hel del saker, som kunna vara till nytta eller gagn i ett hnshåll, såsom blomsterpinnar, pennskaft, skaft till trädgårdsspadar och kratlor, nyckelhängare, blomkruksfötter, pappersknifvar, smörspadar, skärbräden m. m., säger Göteborgs- Posten.
S p å r l ö s t försvunnen är sedan sistlidne söndags förmiddag fru Ellen Lindström, maka till predi- kanten vid Beskowska kyrkan A. Lindström.
Fru L. hade nämde dag strax efter kl. 10 lemnaL sitt hem för att bege sig till tyska kyrkan.
Sedan dess är hon spårlöst försvunnen, trots ifriga efterforskningar.
Fru L. är något öfver 40 år och gift sedan 1868, men barnlös.
Hon lär under den sista tiden varit sjuklig och nervös.
En skandinavisk q v i n n o k o n g r e s s kommer att hållas i Köbenhavn instundande sommar samtidigt med den skandinaviska industri- och konstutställningen.
Initiativet härtill är taget ' af » Kvindelig Frem- skridtsforening » i Köbenhavn.
Kongressen kom- mer sannolikt att börja i midlen af juli.
Qvinnans k o m m u n a l a rösträtt i Danmark.
Frågan härom, som bifallits af folketinget, förkastades sistlidne fredag af landstinget.
Förslaget hade väckts af hr Fr.
Bajer och åtföljts af en adress, undertecknad af många tusen qvinnor.
Inrikes- ministern understödde förslaget, hvilket dock som sagdt föll.
Den förnämsta motståndaren mot det I D U N Annonser mottagas endast mot kontant liqvid i förskott af 2 5 öre pr 4 - spalt.
petitrad [= II stafvelser).
Ingen annons införes under I krona.
samma var skalden Carl Ploug, den forne frihets- kämpen.
Kronprinsen af T y s k l a n d har nu ändtligen nödgats underkasta sig operation, s. k. tracheotomi.
Svul- sten i struphufvudet ökades på sista tiden i oro- väckande grad och vållade hinder i andhemtnin- gen.
Doktor Mackenzie måste åter resa till San Remo och i hans närvaro företogs operationen af doktor Bramann.
Luftstrupen öppnades, ett rör in- sattes i den samma o c h genom detta försiggår nu andhemtningen obehindradt.
Operationen lär hafva lyckats fullständigt, och kronprinsen befin- ner sig efter omständigheterna väl.
Någon inver- kan på struphufvudssjukdomens fortgång har opera- tionen emellertid hvarken haft eller afsett.
F ö r n ä m a idrottsdamer.
I Petersburg kommer i dagarna en traftäfling alt ega rum, i hvilken en- dast damer af aristokratien fä deltaga.
En hvar af de täflande damerna skall bära sidendrägt i bjerla färger, o c h slädar och seldon skola deko- reras i samma färger.
Prisen bestå uteslutande af briljantsmycken, som skänkts af kejsarinnan, m. fl.
En koketts bekännelser.
Skiss för Idun af M I A.
Eftertryck förbjudes.
(Forts.) » ' i — I ur tycker du, att det här smycket klär (^ v j A mig? » sade Ebba, under hon tog en from min på sig oeh fäste ett litet krusifix om halsen. » » Charmant, man kommer verkligen att tänka på » Lilla helgonet », som längtar efter äfven- tyr med en Celestin, sade fru Elsa. » » Så spetsigt I Nåja, jag har verkligen spelat rollen, och jag kan inte neka till, att kome- dien slutade en smula äfventyrligt.
Som du vet har mammas håg länge legat åt det reli- giösa eller rättare åt det konventionelt-krist- liga, och derom är ju ingenting att säga.
Man ma är konservativ i sin uppfattning om de kyrk- liga tingen, då jag deremot alltid varit en smula frireligiös och opponerat mig mot dog- matiken.
Det var detta, som gaf anledning till, att jag blef närmare bekant med teologie dok- torn och hofpredikanten X.
Doktor X var en verserad man, mer verldsman än de flesta lärde, hälften diplomat och hälften hofman.
Fast än räkningen inte går i hop fans det dessutom vid vissa tillfällen hos mannen ett öfverskott af salvelsefull älskvärd faderlighet, tillräcklig att karaktärisera biktfadren och den andlige rådgifvaren.
Under första hälften af säsongen 18 — var hofpredikanten min mors gäst minst en gäng i veckan.
Att börja med kunde jag icke för- stå, hvad nöje han kunde ha af att tala med mamma om de ting, som icke äro af denna verlden, synnerligast som mamma långt ifrån är invigd i den teologiska vetenskapen och doktor X icke annat än jag kunde fatta, höll konversationen inom råmärken, som för vanliga menniskor voro allt utom lättfattliga.
För att ej synas vara oartig lyssnade jag ibland till den lärde herrn, men intresserad lyckades jag aldrig bli, hvarför jag till sist drog mig undan de aftnar hofpredikanten vän- tades, hvilka alltid inföllo på dagar, då jag hade oturen vara hemma.
^ En sådan afton, kort efter det vår gäst an- ländt, kom mamma in till mig och frågade, hvarför jag inte kom in oeh höll doktorn säll- skap.
» Helt enkelt derför att jag finner honom tråkig, och det måste mamma äfven erkänna att han är. » » Visst inte, kära Ebba, men du har dina nycker, det är allt sammans; man bör intres- sera sig for allt här i verlden, annars blir man snart inte intresserad af något.
Oeh jag fruktar, att det verkligen börjar gå så med dig. » » Jä, det händer nog det, lilla mamma », svarade jag gäspande.
» Fy då, att Ebba, som nu är stora flickan, inte alls känner behof af allvarligt umgänge — Kom nu, doktorn har flere gånger frågat ef- ter dig. » » Hvad vill han mig, han borde väl förstå, att en ung flicka inte .är invigd i teologiska spörsmål, och att han ej heller imponerar på mig genom val af dylika konversationsämnen. » » Han har i afton ej heller talat ett ord teologi.
Han har uttryckt sin förvåning öfver, att du ännu inte blifvit introducerad vid hofvet, och undrat, om du möjligen skulle önska bli det. » Jag sprang upp och lade den bok, jag höll på att läsa, å sido.
» Vid hofvet!
Det var en annan sak, då kommer jag strax, utbrast jag muntert. » » Ser du det, jag visste väl, jag, att du skulle bli intresserad för doktorn.
Men tacka nu mig, som tänkt för min lilla Ebba, som alltid tror sig vara så klok. » » Är det verkligen mamma, som tänkt ut den här saken sä fiffigt? » utbrast jag.
» Jag måste väl; men nu inser du väl, att du å din sida är tvungen att visa dig så älsk- värd som möjligt mot doktorn och alldeles inte se surmulen ut, äfven om konversationen halkar in på det teologiska området. » » Lita på mig, mamma lilla.
Nu skall jag, om det behöfves, lära mig hela exegetiken och mer till i samma genre utantill, om det skulle behöfvas. » » Det behöfs visst inte, men det skadar ej, att Ebba ser en smula mer allvarlig ut än förut.
Det skulle för resten inte klä ' dig illa alls.
Se så, kom nu! » Jag bemödade mig verkligen att se allvarlig ut, och jag — lyckades.
När hofpredikanten tog afsked, voro vi de bästa vänner i verlden.
Eri månad senare förestäldes jag vid hofvet.
Några veckor derefter dog onkel Tom, och i testamentet tillförsäkrades jag en lifränta, hvil- ken kom mig särdeles väl till pass.
Hofpredikantens visiter blefvo allt tätare och tätare.
V i umgingos till sist temligen familjärt, och han förstod att så småningom tillvinna sig ett älskvärdt, farbroderligt infly- tande öfver mig.
Jag förvånades verkligen, dä han vid ett tillfälle omtalade, att han trots sitt nästan silfverhvita hår icke var mer än fyrtio år.
Jag hade gissat ett tiotal mera.
. "
* * ~ En dag i början af maj kom doktorn helt oförhappandes på visit.
Mamma var icke hemma, oeh då jag omtalade detta, såg han mycket förtvinad ut.
» Käraste fröken, det var mycket ledsamt, i synnerhet som jag har en för mig synner- ligt glad nyhet att berätta, hvilket är förnäm- sta orsaken till mitt besök.
Vill ni höra den? » » Ja visst, jag är ofantligt nyfiken.
Låt mig .för all del genast få del af nyheten! » svarade jag- » Nå väl, jag har i dag blifvit utnämd kyr- koherde i ett af rikets största regala pastorat. » » Gratulerar », svarade jag nigande.
» Tack, tack, jag tror, att nyheten skall mycket glädja er mor, som alltid intresserat sig för mig. »
I DU N » Det gläder mig också, var öfvertygad der- om, herr doktor.
Vi ha ju bägge er att tacka för så mycken vänlighet.
Men det blandas vanligen malört i glädjebägarn: nu få vi snart icke nöjet se er hos oss mera. » » Det är sant, och detta smärtar äfven mig oändligt mycket, mera än ni tror.
Det är der- för jag gerna skulle önskat att i dag träffa er fru mor.
Vi ha länge talat om de förhopp- ningar, jag fäst vid pastoratet; de komma att väsentligen förändra de förhållanden, i hvilka jag hittills lefvat, om det så är ämnadt der- ofvan.
Det är icke godt, att mannen lefver allena, står det i skriften, och jag har länge insett det.
Då jag nu genom försynens nåd och min konungs förtroende hedrats med en länge eftersträfvad befattning inom kyrkan som sätter mig i tillfälle att ändtligen kunna er- bjuda ett hem åt den jag älskar, har jag icke tvekat att i dag meddela hvad som länge legat mig på hjertat », sade doktorn högtidligt och fattade min hand.
» Det intresse och den vänskap er älskvärda mor ständigt visat mig har gifvit mig mod att i dag framföra en bekännelse, som iag icke vägat hoppas hon ens anat, att jag mången gäng fört på läpparne.
Jag vet ej heller, hvad svar jag kunnat vänta af henne, men ni, käraste fröken, som känner er mor och nu vet, hvarom frågan gäller, hvad svarar ni? » Jag kände mig verkligen icke litet förbryl- lad öfver en sådan fråga.
Skulle verkligen mamma ha gjort ett så djupt intryck på hof- predikanten?
— Nåja, märkvärdigare saker hade ju händt, och någon egentlig skilnad i ålder fan3 ej.
Jag antog mig således ha hört rätt och svarade: » Herr doktor, jag är må hända allt för öfverraskad öfver hvad jag hört för att kunna fatta den närvarande situationen.
Och jag har, som ni bör inse, svårt att afge ett svar på er | Pristäfling n:r 2.
Sedan liden för den första pristäf- lingen nu tilländagått och inom den samma inlemmats ej mindre än trettio sex (36j täflingsskrifter, hvilket ju visar, att täjlingen väckt ett lifiigt in- tresse, hafva vi beslutit att redan nu anordna en ny pristäfling ', till hvilken vi utsatt t v å (2) p r i s å tjugu (20j och tio (10j kronor.
Det första priset, 20 kronor, ut- delas för den bästa berättelse, skiss eller novellett om högst tre breda spal- ters utrymme (vanlig artikelstil), som inkommit till Bedaktionen inom den 7 nästkommande mars.
Andra priset, 10 kronor, lemnas för den bästa samling af råd och rön, som falla inom området för de i de sma- lare spalterna förekommande afdelnin- garna för hus och hem.
Täfiingstiden utgår här likaledes den 7 instundande mars.
För att komma under ompröf- ning vid täjlingen om andra priset, måste hvarje samling, som inlemnas, om- fatta minst 10 korta uppsatser, hvardera om högst 50, lägst 10 rader petitstil (den i dessa smalare spalter vanligast an- vända), deraf én till hvardera bland någon af följande afdelningar: Våra barn, Klädedrägten, Toaletten, Bosta- den, Fönsterträdgården, Handarbeten, Bakning, Tvätt och strykning, Köket, Tjenarne.
De insända läjlingsskrifterna få ej vara förut offentliggjorda.
Manuskrip- tet bör skrifvas på endast en sida af papperet, och hvarje täjlingsskrijt mär- kas ä baksidan af kuvertet med på- skriften: Täflingsskrift.
Hvarje täf- fråga.
Jag kan derför icke ge er bättre råd, än att ni i en så grannlaga sak som denna vänder er till min mor.
För egen del måste det kännas smickrande för mig, att ni först gifvit mig del af ert förtroende, och jag för- står må hända edra skäl dertill, då.
ni så länge burit denna ert hjertas hemlighet inom er », svaiade - jag och sänkte ögonen inför doktorns frågande blickar.
» Ni ger mig således hopp — tack.
tusen tack », sade hofpredikanten och kysste min hand.
» Jag skall redan i dag tala vid er älskvärda mor om saken.
Tillåter ni må hända, att jag dröjer qvar, tills hon återkommer?
Eller ännu bättre, vill icke ni, käraste fröken, framföra mitt vördsamma anbud. » Jag hade mycket svårt att hålla mig allvar- sam vid denna begäran.
» Om ni vill, så måste jag väl », svarade jag rodnande.
» Ni är oemotståndlig, hr hof- predikant! » » Käraste barn, då hoppas jag saken redau vara så godt som afgjord », svarade doktorn öfverlycklig och tog mig utan vidare i famn.
» Lita inte på det, min mor är kanske icke så lätt att fånga ' som jag. » » Hjertans vän, ni gör mig öfverlycklig.
Låt mig i all ärbarhet kyssa er panna.
Ack, min älskade!
! » — — — — — — — — Jag slet mig lös ur den lätta omfamningen.
Hvilket misstag!
Det var mig han älskade!
Mitt hjerta bultade af ångest oeh med ner- vös oro mumlade jag: » Förlåt, jag har missuppfattat er och kan inte längre stanna här.
I morgon skall min mor svara. » Dermed rusade jag in till mig och ringde på min kammarjungfru.
» Släpp ut hofpredikanten, jag mår icke väl.
Och säg, att min mor dröjer ute ännu ett par timmar! » lingsskrift bch- förses med en signatur och föl-seglad namnsedel biläggas.
De i godhet närmast efter de pris- belönade alstren kommande täjlings- skrifterna komma att hedersamt om- nämnas, och förbehåller Bedaktionen sig rätt att, om hon så för godt finner, i Idun offentliggöra äfven dem.
Stockholm den S februari 188S.
Redaktionen.
Första pristäflmgen.
I nästa nummer skola vi meddela re- sultatet af januaritäjlingen.
Våra barn.
Lindebarn på resa.
Sistlidne höst er- höll min man en betydligt förmonligare befattning i en annan stad.
V i nöd- gades således flytta.
För denna flytt- ning grufvade jag mig långt i förväg, särskildt derför att jag hade ett knapt ettårigt barn och vägen var temligen lång.
Kesan, som skedde på jernväg, gick dock betydligt bättre, än jag hade väntat.
Jag kom nämligen på den idén att taga med mig en hängmatta, hvilken gjorde utmärkt tjenst.
Så snart nämligen min lille pys insomnat, fast- gjorde vi hängmattan vid de jernstän- ger, som uppbära bagagenäten i jern- vägsknpén, ordnade kuddar i den sam- ma samt lade barnet pä dem.
Vagnens skakningar satte hängmattan i en vag- gande rörelse, och gossen sof flere tim- mar, så att äfven jag fick godt tillfälle att hvila ut mig.
Jag tager mig der- för friheten uppmana alla mödrar, som skola företaga en jernvagsresa med sina små, att medtaga en hängmatta.
Fru M.
Följande dag gaf min mor ett artigt af- böjande svar på det märkvärdiga frieriet.
Jag har sedan dess ej återsett hofpredikanten.
Ett- par veckor senare omtalade jag på ett skämt- samt sätt för mamma det fatala misstag, för hvilket jag varit utsatt.
» Stackars hofpredikanten! » utbrast hon.
Lilla fru Elna brast i skratt.
» Ja, skratta du, jag hade lust att göra det samma, om jag kunde », slöt Ebba, under det hon knäpte af sig krusifixet och lade det till baka bland sina samlingar.
(Forts.) Från Iduns läsekrets.
Ett hjerlligt tack till B.
S. för uppsatsen uti n:r 5 af denna tidning, » Böra barn lyda? » Från en med B.
S. liktänkande moder.
Vårt papper är i förra numret fen del af upplagan) och delta nummer ej så vackert och be- hagligt som vanligt, detta beroende deppa, att den senaste pappcrsleveransen helt en- kelt frusit inne.
Den stränga vintern och de rådande isförhållandena hafva nämligen lagt hinder i vägen för dess hitkomst.
Redan till nästa, nummer hoppas vi emellertid åter kunna anskaffa lika vackert och godt papper som förut.
Redaktionen.
Vårt kompletteringsnummer, upptagande i sig alla hufvuduppsatser och följetongen från de fyra första numren, är nu färdigt och expedieras frän och med i dag.
Klädedrägten.
En kostnadsfri förevisning i tillklipp- ning af kläder utan all profning eger rum hos fru Aug.
Aströmmér nästkom- mande tisdag den 21 dennes, enligt hvad annons i dagens nummer närmare upplyser.
Vi hålla före, att många fruntimmer skola begagna sig af till- fället att inhemta kännedom om denna för de flesta husmödrar så vigtiga konst.
Att rengöra atlasskor.
Man doppar en bomullstapp i varm sprit och gni- der dermed de smutsiga ställena på skära, blå och hvita atlasskor, hvarpå man gör en lätt eftergnidning med en torr bomullstapp.
A.
Svarta filthattar rengör man med salmiaksprit och vatten.
Man blandar 1 del salmiaksprit med 2 delar vatten, fuktar en ren linnelapp dermed och gnider med den samma de smutsiga ställena på hatten eller ock hela hatten.
Sedan detta skett tillräckligt, måste man stryka den slät längs efter luggen med en nyfuktad lapp.
Mina.
Skodon göras vattentäta samt blifva mjuka och smidiga, om man insmörjer dem med ricinolja.
Mina.
T r å n g a handskar utvidgas, om man vecklar in dem i en våt — dock ej allt för våt, så att handskens färg ska- das — ren handduk, hvilket gör dem betydligt tänjbarare.
Elsa.
Handarbeten.
En tretlig virkning, passande till säng- täcke, couvre-pied etc. Materialen en temligen grof virknål, passande till vKampenhof virkgarn » n:r 16; äfven kulört ullgarn kan användas härtill.
Arbetet virkas i bredare och smalare remsor, hvilkas längd bestämmes allt efter arbetets storlek.
Sedan virkas remsorna tillsammans medels » stolpar », så att liksom en hålsöm bildas emellan dem.
(Förkortningar, som här nedan före- komma äro: v. m.
= vanlig maska, st. = stolpe, hv.
= hvarf.)
Den breda remsans virkning.
39 maskor uppläggas; derefter slår man upp ännu en maska, hvilket upp- repas vid hvarje hvarfs slut.
1 hvarfvet.
Man virkar till baka 39 v. ra.
och slår upp en till; sedan vändes arbetet, hvil- ket också derefter utgör regel för hvarje hvarf.
• — 2 hvarfvet utgöres af: 39 v. m.; härvid bör dock märkas, att man alltid skall taga i den på undersidan liggande tråden af föregående hvarfs maska.
— 3, 4, 5 hvarfven likasom 2 hvarfvet.
— 6 ' hvarfvet utgöres af: 19 v. m., men i den 20 maskan virkas 5 st. Af de maskor, som bildats öfver de 5 st., tager man sedan i den första och sista, och drager den sista genom den första.
jDerigenom bildas en upp- höjning på rätsidan, liknande en » knut ».
Sedan virkas åter 19 v. m.
— 7 hvarf- vet.
39 v. m.
— • 8 hvarfvet.
17 v.
ra., en knut, som bildas på samma sätt som i 6 hvarfvet; sedan 3 v. m., en knut, 17 v. m.
— 9 hvarfvet.
39 v. m.
10 hvarfvet.
15 v. m., en knut, 7 v. m., en knut, 15 v. m.
— 11 hvarfvet.
39 v. m.
— 12 hvarfvet.
13 v.
ra., en knut, 11 v. m., en knut, 13 v. m.
— 13 hvarfvet.
39 v m.
— 14 hvarfvet.
11 v. m., en knut, 7 v. m., en knut, 7 v. m, en knut, 11 v. ra.
— 15 hvarf- vet.
39 v. ra.
— 16 hvarfvet.
9 v.
m.
, en knut, 7 v. m., en knut, 3 v. m., en knut, 7 v. m., en knut, 9 v. m.
— 17 hvarfvet.
39 v. m.
— 18 hvarfvet.
7 v. m., en knut, 7 v.
ra., en knut, 3 v.
ra., en knut, 3 v. m., en knut, 7 v. m., en knut, 7 v. m.
— 1 9 hvarf-
V!
vilja särskildt fästa uppmärksamheten på Iduns lämplighet för plats- sökande och platsutbjudande annonsorer, afvensom för alla öfrlga slags vet.
39 v. m.
- 20 hvarfvet liksom 16 hvarfvet.
— 21 hvarfvet.
39 v. m.
— 22 hvarfvet liksom 14 hv.
— 23 hvarfvet.
39 v. m 24 hvarfvet lik- • som 12 hv.
— 35 hvarfvet.
39 v. m.
— 20 hvarfvet liksom 10 hv.
— 27 28 hvarfvet lik- hvarfvet.
39 v. m. som 8 hv.
— 29 hvarfvet.
39 v. m.
80 hvarfvet liksom G hv.
— 37, 32, 33, 34, 35, 30, 37 hvarfven liksom 2 hv.
— 38 hvarfvet.
17 v. m., en knut, 3 v. m., en knut, 17 v. m.
— 39 hvarf- vet.
39 v. m.
— 40 hvarfvet.
l ö v.
m., en knut, 3 v. m., en knut, 3 v. m., en knut, 15 v. m.
— 41 hvarfvet.
39 v. m.
— 42 hvarfvet liksom 38 hv.
— 43 hvarfvet 39 v. m.
— 44 hvarfvet.
8 v. m., en knut, 3 v. m., en knut, 13 v. m., en knut, 3 v. m., en knut, 8 v. m.
— 45 hvarfvet.
39 v. m.
— 46 hvarfvet.
6 v.
ra., en knut, 3 v. m., en knut, 3 v.
m., en knut, 9 v. m., en knut, 3 v. m., en knut, 3 v. m., en knut, G v. m.
— 4 7 hvarfvet.
39 v. m.
— 48 hvarfvet liksom 44 hv.
— 49 — 55 hvarfven liksom 2 hv.
Der- efter börjas åter från (3 hvarfvet, och fortsattes så, tills man får den erforder- liga längden.
Den smala remsans virkning.
Uppläggningen och de 5 första hvarf- ven utföras på samma sätt som mot- svarande i den breda remsan, dock med den skilnad, att till den smala remsan uppläggas endast 23 maskor.
— 6 hvarf- vet.
5 v. m., en knut, 5 v. m., en knut, 5 v. m., en knut, 5 v. m.
— 7 hvarfvet.
23 v. m.
— 8 hvarfvet.
8 v. m., en knut, 5 v. m., en knut, 8 v. m.
— 9 hvarfvet.
23 v, m.
— Der- efter börjas åter från G hvarfvet, och fortsattes så, tills man får den erfor- derliga längden.
Lotten.
Huskurer.
Förträffligt medel m o t ö m k y l a.
Sal- miaksalt, lavendelsprit oeh terpentin- sprit — lika delar — blandas i en flaska.
Uåstrykes morgon och afton med en fjäder, men duger ej, om öppet sår fin- nes.
Ihärdighet och tålamod med denna kur ha botat de svåraste kylskador på så väl händer som fötter och öron.
Bakning ".
Pudersockerkaka.
' h skalp, brunt pudersocker torkas och siktas; 4 ägg, 1 tesked hjorthornsalt, litet nejlikor och kanel samt 35 ort mjöl röies till- samman, slås i en smord form och gräddas i svag ugnsvärme.
Hanna.
S m ö r d e g s - t e b r ö d.
1 skalp, osaltadt smör, fint tocker, 1 ' / 2 hvet- mjöl, 6 st. äggulor samt litet citron arbetas väl tillsammans till en smidig deg, som utkaflas och fasoneras efter behag; smö-jes med ägghvita (vispad) och doppas i groft socker.
Augusta.
' / « skalp, skalp, Köket.
O s t r o n p u d d i n g.
6 11 8 st. goda sill- mjölkar tvättas väl och läggas i söt mjölk en stund, hvarefter de hackas fint.
Ett qvarter fint stötta skorpor blötas i 3 qvarler god mjölk.
Deri röres en jum- fru smält smör, G st. väl vispade ägg samt 1 2t 2 matskedar socker och litet muskot.
Serveras med skiradt smör.
Augusta.
ÄppelgrÖt med r i s.
En tekopp Caro- linarisgryn skållas väl och kokas till- sammans med ' / 2 kappe skalade och skurna äpplen samt en bra bit hel ka- nel.
Socker efter smak.
Serveras varm eller kall med vispad gräddmjölk.
Augusta.
Läkareråd.
Sofi.
har redan i föregående nummer erhål- lit svar pä sina frågor.
Till svar på den sist framstälda hänvisa vi till svar till » Anna Nos- rep » i n:r 5.
Anna 24 ocli Gerda E.
2G.
Se svar till » En af Iduns läsarinnor » i n:r G!
Lisa 21 år.
Pensla hvarje afton de angrip- na ställena med följande blandning (beredd pä ap » tet): ichlyol 3 gram, glyacrin, dexlrin och vatten af hvardera 10 gram.
Låt detta torka hi och sitta pä öfver natten, samt af- tviitta det följande morgon med tvål och hett vatten.
Om dagarna bör ni några gånger gnida in tunt af en s a l v a af 2 delar %inkoxid på 10 delar vaselin.
— Kuren fordrar lang tid och godt tålamod.
Amy von K. hänvisas till Klarabergs ga tan 50, kl. * / a 1 — Va e- m.
Det är möjligt, att en undersökning kan lemna förklaring padef förhållande, som bedröfvar eder, äfvensom klargöra orsaken till er hufvudvärk.
Att utan vidare söka ange nägot botemedel för denna senare vilja vi ej försöka.
annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom S. Gumselius annonsbyrå och hes redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
En moder.
Ni bör låta en läkare under- söka gossen.
Dock bör ni först en tid obser- vera, om ej barnet har mask — osannolikt är det ej — och i sådant fall är en maskkur först att försöka.
Julia.
Ingnid 2 gånger dagligen en salfva af 1 del naphtol på 20 delar vaselin och pudra efter ingnidningen med något puder (vanligt potatismjöl t. ex.).
Elsa 23 ' år.
Ni måste vända er till en specialist för att få undersökt, om ej edra smärtor bero på något underlivslidande.
Om så ej är, har ni ej annat att göra än att un- der menstruationen hålla er absolut stilla och forsöka att med varma kompresser och frotte- ringar hindra värken.
Ä r denna allt för svår, så kan ni ju genom läkare skaffa eder mor- fin eller annan smärtlindrande medicin att taga in vid dessa tillfallen.
Sigrid.
Så vida lungor och hjerta äro fri- ska — och det har väl rådfrägad läkare sagt eder?
— så beror ' ert onda på blodbrist eller nervsvaghet.
Ni skall söka förtära så myc- ket föda som möjligt — i synneihet ägg och mjölk — samt till hvarje måltid taga en te- sked (i ett vinglas vatten) af: Tlnctura Mar- tis 1 del och Tinctura China eomposita 2 delar.
Ansträng er ej för mycket, men var dock ute i rörelse litet för hvarje dag.
Kan någon hvarje morgon, när ni stiger upp, gifver er en kall afrifning med lakan, så skulle det stär- ka eder; på egen hand bör ni ej försöka der- med.
I sommar måste ni sköta er vid lämplig badort.
Hvad er mors onda beträffar, så försök med en salfva af 3 delar pulveriserad borsyra på 20 delar vaselin, ombytt två gånger dag- ligen.
Visar sig ej häraf förbättring, måste ni vända er till läkare, helst till en för ut- värtes åkommor, ty kirurgiskt ingrepp kan bli nödvändigt.
n.
Det bäsla råd, vi kunna gifva eder, är, att ni underkastar er lasarettsbe- handling, eller åtminstone lagar så, att ni kan under längre tid få behandling af läkare, som har tillfälle att följa sjukdomens gång, ty er sjukdom hjelpcs nog ej blott med ett eller annat recept af en läkare, som kanske ej har tillfälle att se eder mer än en enda gång.
P — s Se svar till » Lisa 21 år » i detta nummer!
8. von B.
Vi vilja råda eder att lefva så mycket som möjligt af fisk (ej lax eller ål) och kött (ej fläsk) samt iigg A f dessa äm- nen, jemte grönsaker, kan och bör ni förtära så mycket som möjligt.
Deremot bör ni in- skränka brödqvantiteten till det minsta möj- liga och undvika potatis, ärter, hönor och sockerhaltig föda; likaså all fet mat.
Mjölk kan ni föitära, dock får den ej vara för fet.
Föitär mycket kokta äpplen och katrinplom- mon (utan sås).
Fortsätt kon-eqvent med denna diet en längre tid.
Skulle ni märka några andra sympton än de nuvarande, så dröj ej att vända ér till läkare.
D:r - d.
2 Pålitlig husmoder.
Fönster trädgården.
V å r midt i vintern.
En flat porslins- tallrik eller ett porslinsfat fylles till väl 1 centimeters höjd med fuktig sand.
A f läskpapper eller dubbel flanell klipper man ett stycke, som passar till tallri- kens eller fatets form, lägger det öfver sanden och beströr det samma med frön.
Synnerligen väl lämpar sig råg för ändamålet, eller ännu bättre en bland- ning t. ex. af 3 delar råg, 1 del ärter, 1 del lins och 1 del bönor.
Det hela omgifves af en fingersbred ram af träd- gårdskrasse.
Läskpapperet eller flanel- len måste ständigt vara fuktiga.
För att befordra fröens groning ställer man fatet på ett temligen varmt ställe, t. ex. ofvanpå ett skåp i ett varmt bonings- rum.
Sedan de små plantorna skjutit upp till ungefär 2 cm längd, gör man väl i att ställa dem i fönstret i ett svalt rum, på det de må erhålla en vacker mörkgrön färg.
Ett dylikt litet sädes- fält tar sig förträffligt ut på ett divans- bord.
B.
G.
Tvätt.
Att tvätta flor o c h s l ö j o r.
Behand- lingen är olika allt efter florets färg.
Hvila flor tvättas i ej allt för varmt tvålvatten, urvridas lätt, sköljas derpå i kallt brunnsvatten samt blånas, stär- kas och klappas halftorra mellan hän- derna, hvarefter de uppsättas till full- ständig torkning.
Svarta eller i all- mänhet kulörta flor och slöjor doppas i rent vatten, hvari oxgalla blifvit upp- löst oeh sköljas derefter i kallt vatten.
För " alt få dem styfva, drager man dem genom gummivatten, klappar dem half- torra mellan händerna och sätter sedan upp dem till torkning.
Emilie.
Nanna.
Dä samtliga personer, som vistas i rummet, besväras af samma krämpor, så kan detta ej gerna vara cn tillfällighet, utan torde bero på den egendomliga väggbekläd nå- den, som i alla händelser ej kan vara hygie- niskt nyttig.
Elsa.
Vid behandling af finnar måste först oeh främst al ht s. k. hudmaskar utpressas, hvilket sker enklast med naglarna (jemför svar till » Barnslig toka » i n:r 2!)
.
Detta upprepas, sä snart nya bildat sig.
Hvarje qväll strykes på en salfva af 3 delar sidMme- radt svafvel på 20 delar vaselin, hvilken får ligga Öfver D a t t e n oeh aftvättas på morgonen med tväl och varmt vatten.
Om dagarne pu- dras, sedan man in gnidit tunt med eoldcream.
Som huden af denna behandling i längden retas, så är det radligt att efter en tid göra en paus med qvällsingoidningarna iör att efter några dagar å nyo börja dermed.
Skulle huden genom för långvarigt bruk af nattsal- van, ha blifvit något höggradigare rodnad, spänd och öm, så bör man om dagarne stryka på tunt af en salfva af 1 del zinkoxid på 10 dtlar vaselin med följande pudting, och ej använda svafvelsalfvan förr än retningen är, öfver.
I sådana fall, der fmnarne äro stora, röda och fylda med var, böra de Öppnas med knif; likaså böra alla hårda, djupare liggande knu- tar i huden skäras — ingrepp, som helst böra göras af läkare.
I svårare fall, der den nyss beskrifna behandlingen ej medför önskvärdt resultat, torde vara rådligast att vända sig till en specialist i hudsjukdomar.
Slutligen vilja vi nämna, att i många fall finnar ha sin orsak i föreliggande • bleksot eller blodbrist, och i sådant fall måste natur- ligtvis detta samtidigt behandlas.
Likaså kunna digestionsrubbningar vara orsaken.
Lidli.
Som eder förfrågning kommit oss till hända fjorton dagar efter brefvets datum, och det således kommer att dröja mer än tre veckor, innan ni får se svaret, så antaga vi, att under denna tid ert barn redan hunnit bli friskt igen.
Att döma af er beskrifning torde nämligen det onda ha varit en liten böld, och i sådant fall är den sannolikt redan läkt.
Har åter det onda förvärrats i st. f. förbättrats, sä kunna vi med bästa vilja ej gifva er annat råd än att visa barnet för lä- kare.
Svar.
Frågan n:r I.
Til!
» Bekymrad husmoder ».
Sätt in edra innanfönster sä lidigt på hösten, att rumvärmen ej mycket öfverstiger den yttre temperaturen, så kan ni vara viss om klara innanfönster.
» Eogdal *.
5 — Slå sönder tegelsten i små bitar, torka väl ur dem och lägg ett tjockt lager af dem under vadden mellan fönstren.
Mångårig er- farenhet har bevisat detta såsom bästa medel mot fukt emellan innanfönster.
Tillförlitlig husmoder.
Breflåda.
Elsa.
Var god och uppgif för Red., när och hvar ni prenumererade på Idun!
Rörik B — d.
Tack för anbudet, men poemet lämpar sig ej rätt väl för Idun.
En Iduns prenumerant i M ' iksia.
Se t ill — kännagifvandet ä första sidan i n:r G af Idun!
Tilly.
Ert poem Sr alldeles för långt för att kunna intagas i Idun.
K. Oscar E —, S — telgc.
Afgiften för edra 7 senaste prenumeranter qvitteras härmed.
C. H — p, SäfsjÖ.
I nästa nummer.
Lotten; Alma; Pålitlig husmoder; Augusta; B.
J. af S.; I-lanna; A.; Mina; Elsa; Fru M.; Eskil; - Emilie ni.
fl.
Mycken tack för edra bidrag och välkomna åter allesammans!
Redaktionen.
Innehållsförteckning:.
En tanke.
Poem af Elle-n Whitlock.
— » Utan ett " vänligt ord ».
Skiss af Mathilda Langlet.
— Den oärliga konkurrensen på qvinnans ar- betsmarknad.
Några antydningar af Elna Tenow.
— Böra barn lyda?
Med anledning af Elna Tenovvs uppsats.
A f la S —.
— Ballbr- kylningar.
A f Dolly Roon.
— Fosterdottern.
Skiss af Elna Tenow (slut).
— Hemma och ute (notiser).
— En koketts bekännelser.
Skiss för Idun af Mia (forts.).
— Från Iduns läse- krets.
Ny pristäfling.
— Våra barn.
— Klädedräg- ten.
— Handarbeten.
— Huskurer.
— Fön- sterträdgården.
— Tvätt.
— Bakning.
— Köket.
— Läkareräd af D:r — d.
— Svar.
— Bref- låda.
— Annonser.
LEDIGA PLATSER.
0 " bs-!
Annons-svar finnas att hemta å Iduns redaktions- byrå af egarinnorna till signaturerna S.
M., N. F. S. och — a — l.
Bed.
En flicka, bildad, men anspråkslös, erhåller plats hos en familj på landet nu genast för att läsa med tvänne minderåriga barn och att gå frun till hända.
Svar med rekommendationer och lönepretentioner sändes till » Z&gt;, Wiskabro poststation.
• ' - - " - [170] • PLATSSÖKANDE.
Musik.
En ung flicka, elev af Richard Andersson och van att under- visa, önskar öfver sommaren plats som mus klärarinna i ett bildadt hem.
Små anspråk.
Svar till » I.
B. » å Iduns Byrå.
[158] (G.
634x1) Enung ' flicka, som genomgått elementarläroverk och med vana alt undervisa barn i vanliga skolämnen samt språk, önskar plats.
Doktor A.
Sterner, Linköping, anvisar.
[157] (G.
11860x1) Informatorsplats sökes af en Fil.
kandidat, särdeles van att undervisa.
Pretentionerna mått- liga.
Svar torde inlemnas till » C.
H.
» å Iduns Redaktionsbvrå, Stockholm.
[156] Observera!
En ung,.
bättre, anspråkslös flicka önskar plats att gå frun till banda.
Ingen lön pretenderas, blott ett godt bemötande.
Adress » I.
B.
, » Hudiks- vall, pöste restante.
[160].
Var god observera!
E n flicka, som lärt hattsömnad, ön- skar under vårsäsongen plats i dylik affär.
Svar torde godhetsfullt sändas till » A.
L.
, » Skara, pöste restante.
[K;, -,] Mot e r l ä g g a n d e af en mindre månads- penning önskar en ung, bättre flicka komma i en bildad familj som skrif- biträde, sällskap, lärarinna för mindre barn eller för att på annat sätt göra sig nyttig.
H o n är kunnig i knypp- ling, finare handarbeteu, musik, trä- snideri, vanliga skolämnen m. m.
Svar motses till » Ungdom », Iduns redaktion.
[169] Plats som lärarinna för mindre barn sökes af en ung flicka, som genomgått sjuklassigt läroverk.
Den sökande är äfven villig att deltaga i hushållsgöromål och är kunnig i finare handarbeten, äfven knyppling.
Små löneanspråk.
Goda betyg kunna företes.
Svar till A.
K. torde sändas till Iduns Byrå, Sturegatan 8.
[134.]
DIVERSE Intressant Nyhet!
.. V O Med Albumin-.
^ ^ ^ " ") Albumln-Aqvareftfäroer / Aqvareil-färger en hvar kan ringa öf- d nmg färglägga fotografier med en öfverraskande vacker effekt.
Fär- gerna, som låta teckningen, de mju- kaste halftoner och fotografiens glans göra sig gällande, äro väsentligt lättare att använda än vanliga aqvarellfärger och knnna med lätthet blandas.
Pris f ö r 1 8 färger i en fin portfölj k r.
7.50.
Försändes mot efterkraf från m e B l o m b e r g s k a Bokhandeln, Lindesberg.
[159] (G.
11828x2) En i full gång v a r a n d e S k j o r t f a b r i k s - affär finnes att på förmoijliga vilkor öfvertaga nu genast eller från 1 april.
Lagret kurant, ej stort.
3 å 4,000 kronor vid tillträdet samt säkerhet för återstoden.
Svar märkt Y X, pöste restante, Getle.
ru3i]
Annonser mottagas genom S. Gumaelius annonsbyrå ocn nos redaktionen till 26 öre pr 4-spaltig petitrad (= I I stafvelser).
Tidningen kostar endast en (\) krona for qvartaiet, befbrdrtngsafgiften inberäknad.
— Fullständig mode- och mönstertldning gratis.
Värme- Necessairer eller flyttbara K a m i n e r från Söderbloms Gjuteri- Eskilstuna.
Försäljas i Staekholm, af H r r W i m a n &amp; Komp., A ' asagatan r välsorterad n:r 52, uti hvarje Jerohandel och direkt från verkstaden.
F ö r D a m e r o c h s t ö r r e Cirkulär B a r n.
Efter en förenklad, veritabelt säker metod, utan all profning.
meddelar undertecknad noggrann undervisning uti Dam- och Barnklä- ders förfärdigande.
Metoden kan på kort tid läras af hvar och en, äfven den som förut ej befattat sig med sömnad, så att eleven på egen hand utan P i profning och på betydligt kortare tid än vanligt kan förfärdiga utmärkt ™ t » välsittande kläder åt sig sjelf och andra.
För personer, som endast a " g för eget behof önska lära, kan kursen genomgås på 25 ä 30 timmar, g g, Hvarje elev skall under lärotiden sy en klädning åt sig sjelf Ét eller annan person.
&amp; w Lektioner gifvas äfven uti elevernas hem åt kotterier om 4 — C jg.
» damer.
g Priset betydligt billigare, då flere förena sig om samma timmar, g, « Tillklippning och hoptråckling af kostymer verkställes fort och » billigt.
„ " g. född Dahlbom.
» [95] S t o c k h o l m, Drottninggatan 2 4.
begäran Öfver o o 1 I Billiga priser.
55 Nybrogatan.
A j.
_ I \ J ij vS » i rena Cacao [142] kommer i Helsingborg från af 1888 i gånger i femspaltigt veckan helt är 5 kr., 1 / V och ä r 2 början format tre kostar för k r 2 - 7 5 Lyxartiklar och 00 öre, förutom postarvodet.
Tid- ningen kommer noga att följa dagens hufVudfrågor, åtgöranden lingar.
särskildt regeringens och riksdagens förhand- Nyhetsafdel ningen blir så rikhaltig som möjligt, och tidnings- bref komma delar af att Skåne inflyta från och landtbruksafdeloingen, alla Halland.
åt I hvilken lemnas stor uppmärksamhet, les som kom- Krönikeafdelningen hål- i lätt och roande ton oeh så- följetong komma att för den finare lemnas butik, Malm torgsgatan o e h K r e d i t romaner samt goda öfversättningar.
Prenumeration sändes bör närmaste postanstalt.
på begäran.
alltid 11tio i (G.
1 2 0 0 0 x 6) af B e u g e r s Normal-Ylle-Underkläder för Herrar, Damer och Barn.
Normal-Lakan, Örngott, Kamelhårsfiltar och Åder-förbands-bindlar.
(luftrenande) och Endast 25 öre G u s t a v mot mjelt och G e n e r a l - D e p ö t 4 för häfte om 48 sidor kostar af e j!
klibbar e j!
skyddar 5, vis ä, vis hotell Kung Karl, i Göteborg hos Fru M~rs Ap George gives iustruetion in Englisli, reading, writing and conversalion.
Adress 80 A Drottninggatan, first lioor.
[77] D e b e t flottar finnes i Stockholm uti Fanny Gelins renommerade Parfym- Olivia Pihlström, Haglunds Hotell, i Malmö hos Herr Wöhlecke samt i öfriga faf-Platina-Lampa F r e j t a g.
O z o g e n, En gros [wi \ oeh detalj.
— Kataloger och priskuranter gratis.
Bokförlagsbyrån.
GÖSTA VIDINGHOFF, Tisdagen den 21 februari [11S] 1 9 Drottninggatan 1 9.
från kl. 11 till kl. C hålles förevisning uti måttagning, tillklippning och sam- mansättning af frunimmerskläder efter den välkända metoden utan all profning.
Alla för saken intresserade personer in bjudas vänligen!
född Dahlbom.
Drottninggatan n:r 24, ö. g.
2 tr. upp.
[168] Till salu finnes: SkTlf till 0 Aug.
Aströmmér, Hos LoostrSm &amp; komp.
och de flesta öfriga bokhandlare, häftad 9 kr., bun- den 10 kr.
: Tredje B o s ä t t n i n g s m a g a s i n * J oJt-otHij-tHoBtUiflen.
jStOC^hoIlTj, oJtot^-tj.tHoBtltxfleti.
* J H betydligt tiliSkade upplagan utaf och intressanta och spännande original- Profuummer damtoiletten, hårets affallande, Sveriges städer hos Bok- och Pappershandlare.
mer Professor Hj.
Naihorst att medverka.
Allt till de billigaste priser.
Sista häftena lemnas gratis.
öre, år 1 kr 50 öre och för månad i från enkla och billiga till de mest eleganla och dyrbara.
Lundbergs riksbekanta Hårmedel, Inackordering på landet gan, redigeradt i liberal anda, ut- [56] Reg exier at eurn, kan erhållas i en familj i Vestergötland för 1 ä, 2 unga flickor.
Närmare upp- lysningar å Iduns Kedaktion.
p.63] S k å n e - H a l a n!
tullvänligt, fosterländskt or- bruk.
Nybrogatan 55.
1 (G.
11476x13) i Konstföremål i alla möjliga branscher och [39] former förfärdigas utmärkt välsittande dam- kostymer å A u g.
Aströmmérs » Till- skäriugsskola », Drottninggalan n:r 24, öfver gården, 2 tr. upp.
[i 02] Utsökt qyalitet — Billigt pris.
Va kilo 2:75; V i H o 1: 50; ' / a kilo 80 öre.
General-Agent för Sverige: S.
J.
N O R M A N, S t o c k h o l m.
nu exemplar BosåltégsartiHar Utan all profning V e e w s sändas pä P.
G.
B J U R S T R Ö M S Bosättningsaffär, Lampmagasin och Konsthandel 51 Drottninggatan 51 Stor utställning I stort och försäljning af sortiment alla slags Tvätt utföres äfven af härvarande ordentliga tvätterskor, hemtas och hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 eller pr post.
[741 Begär alltid 9,500 äro Patent.
Ang. Aströmmér, o och meddelanden franko.
Svensk-Fransk Ordbok ske å af [jgij C.
J.
B.
B e r n d t s o n.
[22 D e g a r p r o f i l e r och p r i s u p p g i f t e r å Hvita YäUnader till underkläder, Spetsar, Broderier, Duktyger, Handduksväfnader,] LakanVäfnader och Sängkläder.
ffU] STOCKHOLM, G E E N A K D T S B O K T R Y C K E R I - A K T I E B O L A G 52 Annonser, afsedda f ö r familjen eller fruntimmersverlden, införas lämpligast i Idun.
