# ID: svediakorp-per684
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,559
# sentences: 948
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Iduii räknar nu minst 3 5, 0 0 0 läsarinnor, spridda öfver hela landet.
l:sta årg.
Fredagen den 10 februari 1888.
N:r 6.
B yr å: 8 Sturegatan 8 (ingång från Humlegärdsg.
19) Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 11 stafvelser).
Tidningen kostar endast 1 k r o n a f ö r qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnnraraerförsäljning!
trtg-ifning-stid: Prenumeration sker: hvarje helgfri fredag.
I landsorten: å postanstalterna.^ FRITHIOF HELLBERG.
Sista numret i hvarje månad I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större bok- innehåller en Träffas å byrån kl. 9 — 10 och 4 — 5.
fullständig mode- o. mönstertidning.
lådorna samt å tidningskontoren.
Redaktör och utgifvare: Låt ärbarheten i din drägt Bli sinnebild af dina seder I A.
M. Lenngren.
Behaget är med fliten slägt, I nyttig sällhet sätt din heder, De fyra första numren af Idun för innevarande år äro, oaliadt de trycktes i ganska betydliga upplagor, alldeles ut- gångna och kunna ej vidare erhållas.
Då emellertid, nya prenumerante / r allt fortfa- rande anmäla sig, vilja vi härmed till- kännagifva, att vi gått i författning om tryckande af ett särskildt kompletterings - nummer, som, med utelemnande af an- nonser och mindre betydande saker, i sig skall upptaga följetongen från dess början samt alla de förnämsta uppsatserna i de utgångna numren.
Derjemte komma vi att helt och hållet omtrycka n:r 1 af mode- tidningen.
Skulle våra ärade läsarinnor godhets- fullt vilja härom underrätta, dem bland sina bekanta, som ännu ej prenumererat på Idun, och dermed låta dem veta, att det ännu ej är för sent att anmäla sig till prenumeration, blefvc vi dem högst förbundna.
Den ovanliga framgång, vårt företag rönt, kan ej annat än sporra oss till nya ansträngningar för att i alla afseenden göra Idun — damernas egen tidning — sä underhållande och lärorik som möjligt.
Vi vänta ock med tillförsigt, att våra ärade läsarinnor sjelfva skola bidraga härtill genom att till Hed.
insända vippsatser i alla möjliga ämnen, som angå qvinnans verlcsamhet och qvinnans intressen.
Sen framför allt till, ärade läsarinnor, att Idun är till finnandes hos alla edra bekanta!
Redaktionen.
Hos fru Haraldson.
Af Ai / e.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
lifter en timmes förlopp voro de tre damerna åter till baka i fru Haraldsons salong.
Augusta slorgrät, Ella var hvit om kinder och läppar, Ingeborg gick bort till den unga frun.
» Hvarför lät du mig se dessa — dessa? » snyftade Augusta.
» Det är för rysligt!
— Jag har läst mycket om sådant elände, men att se det! » — - Hon slog båda händerna för ansigtet.
» Jag kan aldrig, aldrig roa mig mera! » kom det som ett hjertskärande verop, och hela hennes kropp skälfde.
» Hvad ville du med detta? » tillade hon efter en stund.
» Rädda dig från att ännu en gång säga detta ohyggliga: Mig har han aldrig gjort något ondt, då fråga är om sådana personer som Georg.
Ar det ej ondt nog, att medan en stor klass qvinnor lider i den djupaste uselhet, är en annan, kanske större klass af oss bättre lottade, blifven så moraliskt förslöad, att vi icke allenast, till förströelse läsa om den hemskaste samhällsskadan, denna, som du i dag sett en ringa skymt af i verkligheten, utan vi kalla det för nöje, att unga bildade qvinnor lägga blottade armar och skuldror intill sådana mäns bröst, som denne Georg, småle mot dem, som mot medbrottslingar, hvilkas ogerningar vi känna och gilla.
Och hvem vet, om ej just denna tanklösa oblyghet bland oss bil- dade ofta varit den tändande vådeldsgnistan för mången ädel yngling?
Tänk på detta, Augusta, när du håller din lille son i fam- nen!
Äfven han skall en gång ut i lifvet. » » Det är allt sammans männens skull! » brusade Augusta upp.
» Vi qvinnor äro systematiskt förslöade, och nu hållas vi för lägre naturer, ovärdiga likställighet med männen. » » Det är kanske mest derför, att vi ha så svårt att hålla oss till saken, utan nästan alltid göra sidosprång i ett ordskifte, » sade Ingeborg med ett fint humoristiskt leende, då Augusta kastade sig in på en fråga, af hvilken hon blott kände ett par slagord och rubriker.
» Men inte äro vi lägre varelser än män- nen? » frågade Ella skyggt.
» Det tror jag ej, att vi äro.
Men, kära fröken Ella, hur inånga af oss — när vi se till hela antalet qvinnor — hafva arbetat oss ur den gamla slentrianen?
Hur mycket tanklöst snack, pjoller och tomhet herskar ej bland oss?
— Ja, ni menar att slikt också råder i männens lag, och det är sant nog.
Men skulle det kunna vara annor- lunda?
Tror ni, fröken Ella, att det stora flertalet bland vårt folk — och delta utgöres här af oss qvinnor — kan under många århundraden ha varit dömdt till att, genera- tion efter generation, lefva i en så ringa andlig utveckling, utan att äfven mindre- talet, männen, skulle ha tagit skada deraf? » Augusta tycktes ej längre ha lust att deltaga i ordskiftet.
I sjelfva verket kände hon ett starkt behof att frigöra sig från den underliga oro och aggande smärta hon erfor.
Hon gick in i Ingeborgs arbetsrum, ryckte till sig en illustrerad tidskrift oeh försökte läsa.
Det halfhöga samtalet der ute fortsattes.
» Männen ha dock ej rättighet att ring- akta oss, » sade Ella.
» Rättighet, fröken Ella!
Nej, lika litet som vi dem.
Men tror ni, att det går så lätt att befria sig från uråldriga fördomar?
Det är ju jemt och nätt, att vi kommit ur vår- brytningen och börjat så, så ut våra tunga tankar, men deribland också många kärn- tomma hugskott — Ella, kära flicka vi stå nu vid början af vår största mission i menskligheten. »
månadan meddelar en fullständig mode- och mönstertidning.
— Uppgif ä närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, så er- iidningen utkommer i hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för ett qvartal endast I krona, postarvodet inberäknadt.
— Sista numret 1 » Och den är, fru Haraldson? » Ella kände, hur en rysning gled genom hennes lemmar.
» Att rädda och pånyttföda del sedliga lifvet.
Detta är för mig den djupaste betydelsen i hela denna stora menskliga väckelse, som fått namn af qvinnofrågan.
Huru denna kommer, att utveckla sig i tidens lopp, be- kymrar mig mindre, ty blott vi styra mot detta stora mål, så — faller oss allt det öfriga till. » » Men i alla dessa tusen vikar, bland dessa skär, som vi kalla samhälls- och säll- skapslif, » utbrast Ella ångestfullt, » hur finna rätta farleden? » » Gud ger vishet, då vi hålla oss till honom, så sade ni ju sjelf här om dagen, då jag nedböjdes af ansvaret för det förslag jag framstält.
Ja, detta är för mig mera än hopp, det är erfarenhet.
Vi qvinnor ha ett sjette sinne, fröken Ella; ni vet, hur det kan bli så förunderligt känsligt, då det ställes under den Högstes blick.
Ni vet hur det liksom upplyser oss på de vägar vi gå.
— • Derför är det en så hjert- slitande syn att se, hur våld göres på detta heliga ljus; derför är det vida svårare att se en sjunken qvinna än en andligt föro- lyckad man.
Ty då en qvinna sjunker i dyn, brister en af de fina ljusstrålar, som sammanknyter hela menskligheten vid him- len.
» Fru Ingeborg sade delta sakta och drö- jande, som om hon i ord öfversatte toner, blott förnimbara för hennes själ; men äfven Ella måste ha hört dem, ty hon fick ett så gladt uttryck i blicken, att då Augusta nu kom ut i salongen, utbrast den unga frun: » Ni äro sannerligen lyckligare än jag!
Ni sitta här oeh småprata bort edra lunga tankar, men mina — ja Ingeborg, de ha bitit sig fast.
— Vet du hvad jag gör?
Jag dansar ej med — någon på balen i morgon. » » Vi födas ej till hjeltinnor, vi uppfostras dertill, » smålog fru Haraldson.
» Fresta bara ej Ella till att handla emot sin rätts- känla! » tillade hon tyst, då hon knöt till hattbanden under Augustas lilla rosiga haka.
» Bevarare mig Gud derifrån! » svarade fru Augusta.
Blommor i vinterri.
Får jag se ditt öga!
Som demanten ren, du, mitt eget hjertas dyra ädelsten, till min själ skall bryta ljuset från det höga!
Furuskogen döljer grönskan under snön; blåa vågor höljer fotstjock is på sjön; allt år tyst och stilla som en aftonbön.
Ut på viken!
Hissna ej för isens dön!
Tygeln håller jag.
Det går ju alls ej illa!
Våra raska fålar nu fått båttre fart.
Sol ' n i guldglans målar skogens toppar snart.
Det år tid att vånda: stjernor kallt och klart från oändlig verldsrgmd ljus så underbart till oss, stora barn af åndliglielen, sända.
Vändning!
Hem i blinken!
Klatscli af piskans snärt!
Du förstår nog vinken, ädla djur så smärt: hem till bord och krubba!
Se, der lyser bjeri ljus ur alla fönster.
Verld, nu år ej vårclt alt oss hemmets ljufva lycka söka rubba!
In i ljusa salen, in till uppvärmd härd, fredad från skandalen!
— » Ja, ack ja, vår verld! » — Godt!
Jag vill ej byta på min lefnads färd mot vår glada lycka alla våldels svård för att se ' n med » årans » dunkla lagrar skryta.
Fort kläd af dig, liten!
Får jag näsan se!
Ar hon väder-biten, år hon blå kanske?
Himmel, ros och lilja för min blick sig te!
Får jag om en kyss — en lång,enlång — dig be?
Krångla nu ej du, som år så qvick att vilja!
N.
G. Arena.nd.er.
Bref till tant Anna.
Stockholm i febr.
skynda dig, tag på soandunskantad hufoa och bottiner små, pelsverksfodrad kappa, muff ocli handskar!
— Så!
— Sölnos, du vill kyssas, ställer dig på tå.
Fort då!
Utanför stå liåstarne så rappa.
In i slädens mjuka, varma björnskinnsfåll!
— Klart!
— Vi piskan bruka blott till munter smäll.
Eldigt fullblod ilar.
Innan det blir qvåll, framför salskaminens trefna glödhög såll du invid mitt varma hjerta åter hvilar.
Ser du, hur det glindrar ifrån teg och ren!
Iskristallen lindrar under solens sken!
1888.
|) et fins ett franskt ordspråk som säger: » livar är qvinnan? » Man förutsätter nämligen, att livarhelst nägot betydelsefullt in- träffat — helst något tragiskt — der har en qvinna oförmärkt sin hand med.
Men har det aldrig fallit dig in att på fullt allvar fråga: livar är qvinnan?
Hvar är vår svenska qvinna t. ex., hvar håller hon hus, hvad gör hon?
Statistiken visar, att den långt öfvervägande delen af befolkningen utgöres af qvinnor.
Alla åldrar — egendomligt nog med undantag af de nyföddas — representeras starkast af qvinno- könet.
Hvar håller hela denna q vinnos värm till?
Hur kan den hålla sig så obemärkt oeh göra så litet väsen af sig?
Dagligen oeh stundligen höra vi talas om män, som knutit sitt namn till ett eller annat företag.
Vi hafva aldrig sett och ännu min- dre talat vid dem, men deras tillvaro är oss lika förtrolig som våra närmaste grannars.
De utmärka sig inom politik, vetenskap och konst, göra upptäckter, bygga hus och sätta upp fabriker.
När höra vi qvinnors namn nämnas?
— På några lätträknade undantag när endast tre gånger i deras lif: då de förlofva sig, vigas och dö.
Och dessa deras göranden berör då ingen utom dem, som känna dem personligen.
Men hvad göra dä qvinnorna?
frågar jag ännu en gång.
— » Jo, de verka i det tysta, » svarar man.
» Det är deras storverk, » tillägger en och annan af qvinnornas riddare.
Ja, jag betviflar icke detta och är den sista att vilja förringa qvinnans arbete i hemmet.
Jag.
skulle tvärt om vilja bedja qvinnorna sjelfva i första rummet och männen i andra skänka det ett större erkännande än hvad nu sker genom att visa sin högsta aktning för den hus- mor, som sjelf med allvar sköter sitt hus eller uppfostrar sina barn och vid hennes sida ställa den så ofta förbisedda husmamsellen och den aflönade uppfostrarinnan.
Men jag frågar: är det möjligt, att detta enda värf — hemmet och hvad dertill hörer — kan sysselsätta en sådan massa qvinnor?
Låtom oss uppställa å ena sidan alla de grenar männens verksamhet omfattar och å andra sidan qvinnans arbetsmarknad, hvilken med undantag af några få och synnerligen under- ordnade värf inom männens fack uteslutande ligger direkt eller indirekt inom hemmens rå- märken, så framställer sig bestämdt den för- vånade frågan: kan det vara rätt stäldt, att så mycken arbetskraft, energi och intelligens går åt till vårdande och underhållande af hem- men, att ett ungefär motsvarande mått deraf är tillräckligt för hela det stora yttre samhälls- maskineriet?
— Ligger icke möjligen allt för mycken energi obrukad, allt för mycken intel- ligens ouppodlad och allt för mycken kraft domnad på denna sidan af menskligheten?
Eller låtom oss antaga, att det verkligen för- håller sig alldeles riktigt med denna fördelning af lifvet: hemmen på ena sidan, hela dets.
k.
» yttre lifvet » på den andra.
Om dessa båda sferer kräfva lika mycken verksamhet, så är det ju alldeles i sin ordning, att mensklighe- tens båda stora hälfter hafva tagit hvar sin part på sin lott.
» Hemmet är sålunda qvinnans naturliga verk- samhetsfält »; det är en gammal sats, som icke för några undantags skull tycks kunna rubbas.
Men hvad har qvinnan under de århundra- den hon haft hemmet under sitt speciella hägn gjort för dess utveckling och förbättrande?
— Jag vet knappast, huru jag skall kunna för- klara för dig, hvad jag menar med denna fråga.
Men du är nog så snäll och följer mig med en stunds tålamod genom mina funderingars irrgångar, tills jag genom jemförelser och liknel- ser hunnit klargöra för dig, hvad jag menar.
Jag skulle nämligen vilja, att du och många af mina medsystrar också skulle komma att tänka litet öfver dessa saker och genom sitt intresse derför hjelpa till att frigöra krafter, som ligga bundna och derför obrukade inom dem sjelfva eller hos deras omgifning.
Du vet, att särskildt under detta sista år- hundrade, ångans, elektricitetens och naturve- tenskapens tidehvarf, har allt gått framåt — » med iltågsfart » för att begagna ett uttryck, som denna framåtbrådskande tid sjelf har skapat.
Vi se årligen och dagligen, huru detta fram- åtskridande går till: en upptäckt göres, en tanke födes, irrande oeh oviss i sin begynnelse, men genast är företagsamheten framme, pröfvar, grubblar, utvecklar, till dess den lilla upptäckten eller tanken blifvit ett mäktigt ingripande kugg- hjul i det stora samhällsmaskineriet, så bety-
hälles ett nummer I veckan under hela qvartalet.
För hvarje 5-tal abon- nenter, som samlas, och för hvilka afgiften insändes till Redaktionen af delsefullt, att vi ha svårt att föreställa oss, huru vi kunnat reda oss det förutan.
Nåväl!
Hvilken insats hafva qvinnorna gjort i detta förbättrings- och försköningsarbete för sitt speciella verksamhetsfält — för hemmen?
När man nu ser sig om efter en bostad, be- gär man, att den skall motsvara » nutidens alla fordringar. » Hvem har framkallat och tillgodosett alla kraf på förbättringar inom hemmens gebit?
— - Det har väl med aU \ sannolikhet qvinnan såsom dess speciella vårdarinna, liksom styrelsen öfver hvarje annan anstalt sätter en heder i att först tillgodogöra sig det bästa af andras erfaren- heter och sedan s j e l f göra ytterligare förbätt- ringar —?
— Nej ty värr, qvinnorna hafva icke mycket att berömma sig a f härutinnan.
Var det kanske en qvinna, som föll på den idén, att det på något sätt skulle kunna gå för sig att leda vattnet direkt upp i hennes kök?
Åh nej, honbeklagade nog kan hända sin stackars tjenstflicka, som dagligen fick släpa de tunga vattenhinkarne tre, fyra trappor upp i höjden, men detta medlidande födde ingen tanke i hennes hjerna; — eller var det en qvinna, som insåg det beqväma och bränsle- besparande i att ersätta den öppna spiseln med någon slags ugn?
Har en qvinna uppfunnit dubbelfönstren eller den mekaniska mangeln eller tvättpressen eller några andra af de hundra- tals små förbättringar, som helt och hållet falla inom hennes område och kommit till för att underlätta hennes mödor?
— Du skall kanske invända, att för att kunna tänka ut något af allt detta, måste man vara specialist på respektive områden.
Det tror icke jag.
Sidenfabrikören är icke mekanikus, men då han går bland sina maskiner, kan han ändå tänka ut, att om vissa ändringar vidtoges med den eller den maskinen, skulle arbetet påskyndas eller förbättringar i fabrikationen vinnas.
Bryg- garen är icke glasblåsare, men kan ändock finna, att om buteljerna hade den eller den egen- skapen, motsvarade de bättre sitt ändamål, och boktryckaren är icke gjutare, lika litet som ritare, men detta " hindrar honom icke att göra ständiga förbättringar i sina stilar liksom i allt annat, som tillhör hans fack.
Det samma gäller administrationen, den yttre oeh inre led- ningen.
» Inga initiativ, inga beräkningar, bara lunka fram på utstakade vägar med så litet hufvud- bry som möjligt » — det tycks deremot vara vår lösen.
Tycker du detta är rätt, tant lilla, är det hedrande för oss?
Ja, vi försöka åtminstone ge det sken deraf och äro synnerligen angelägna om att tillskrifvas ett par egenskaper, som skola vara specielt qvinliga: anspråkslös ' iet och förnöjsamhet.
Men j a g undrar, om vi icke ofta gå l å D g t utöfver den gräns, der dessa egenskaper upp- höra att vara dygder och i stället blifva fel och böra kallas liknöjdhet, slapphet, indolens?
Du vet väl, att det kan hända ibland, att äfven en qvinna har blick för, att allt icke är så bra inom hennes lilla sfer, som det kunde vara, men du har nog också hört, hur hon säger då?
Jo, så här låter det på hvardags- språket: » Åhja, alltid står jag ut! » » Alltid går det i min tid! » Detta tror hon är martyrlik undergifvenhet, ett sant bevis på qvinlig fördragsamhet.
Men vet du, hvad jag snarare tror det är?
Jo lojhet och ovilja att på allvar taga i tu med något, som går utom den dagliga slentrainen.
Nu vet jag väl, att hvad jag har sagt kan i l- % I I K l I \ j IN Idun, erhålles ett gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken abonne- mentet räcker.
Äro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera- möta mångfaldiga invändningar, men jag vill tills vidare blott bedja dig och alla dina medläsar- inno.r komma i hog, att jag ännu endast hunnit förklara mig helt ytligt, utan alla de begräns- ningar, som äro nödvändiga.
Men man kan ju icke hinna säga mycket på två, tre spalter, icke skydda sig mot missförstånd och falska slut- ledningar.
Men jag hoppas att åtminstone du, kära tant, är öfvertygad om, att, då jag framkastat en be- skyllning mot mitt eget kön, det skett i de bästa afsigter, särskildt den att väcka en och annan till eftertanke af, huru vida beskyllningen är rättvis eller ej.
Au revoir!
Din Guido.
Hemma och ute.
Den n y a ministären är nu färdigbildad.
I mån- dagens konselj beviljade konungen afsked åt hrr Themptander, von Steyern, Hammarskjöld, Richert, frih.
T a m m och frih.
Peyron.
Den nya ministä- ren upptager följande ledamöter: hans excel- lens frih.
Gillis Bildt, statsminister (hittills riks- marskalk), hans excellens grefve Albert Ehrcnsvärd, utrikesminister (qvarstående), statsrådet Gunnar Wennerberg, ecklesiastikminister (hittills landshöf- ding i Vexjö), statsrådet Axel Bergström, justitie- minister (hittills landshöfding i Örebro), statsrådet Henrik Loven, konsultativ (qvarstående), statsrådet frih.
Carl Gustaf von Otter, marinminister (qvarstå- ende), statsrådet Edvard von Krusenstjerna, civilmini- ster (qvarstående), statsrådet frih.
Hjalmar Palm- stierna, krigsminister (generalmajor och chef för arméförvaltningens intendentsdepartement), stats- rådet frih.
Fredrik von Essen, finansminister (stor jordegare i Vestergötland, bevistat mer än 20 riks- dagar som ledamot af Första kammaren), samt statsrådet Gustaf Lönegren, konsultativ (hittills tullförvaltare i Norrköping).
Hvad den nya ministärens ställning till dagens vigtigaste fråga — tullfrågan — beträffar, är det ju naturligt, alt konseljen skall hafva en öfver- vägande protektionistisk karaktär, då j u såväl statsministern som finansministern, hvilka båda frågan närmast rör, äro utpräglade protektionister.
Tager man emellertid hänsyn till numerären, stå fem mot fem i statsrådet.
Den stora tulldebatten i riksdagen egde rum i onsdags o c h slutade med, att de af utskottet före- slagna tullsatserna antogos, ehuru med ej synner- ligen stor röstöfvervigt.
Konungen afreser till Norge den 15 dennes o c h åtföljes af prins Carl.
Drottningen har nu, åtföljd af prins Oscar o c h fröken Ebba Munck, anländt till England, efter att hafva gjort ett några dagars besök hos prins Eugen i Paris.
De båda prinsarne aflade den 4 dennes besök hos franske presidenten Carnot, hvil- ken dagen derpå jemte sin fru gjorde visit hos drottningen.
Kronprinsessan, hvilken som bekant en tid varit sängliggande till följd af lindrigare sjukdom, är nu så åtcrstäld, att hon kunnat företaga prome- nader i det fria.
Kronprinsparet gaf i tisdags familjemiddag, till hvilken konungen o c h prins Carl voro inbjudna.
Prinsessan Eugenie, livars helsolillstånd på grund af en för någon tid sedan ådragen förkylning va- rit mindre godt, är nu dess bättre återstäld.
H. k. h. måste dock fortfarande hålla sig på sina rum.
Prins Carls ridklubb sammanträdde i måndags för första gången på det nya året i ridhuset vid Mä- stersamuelsgatan.
Antalet medlemmar af klubben uppgår nu till ett tjugutal damer o c h herrar ur den högre socieleten.
Vid niotiden på aftonen infann sig klubbens stiftare prins Carl och deltog i ridöfningarna, hvilka ledas af klubbens instruk- tör grefve C. Wirsén.
Till landshöfding i Stockholms län efter hr Vilhelm Stråle, s o m den 6 dennes af k. m:t beviljats af- sked, utnämdes samma dag förre statsministern Oskar Robert Themptander.
Förlofning är eklaterad mellan regementsintenden- ten vid Iifregementets husarkår Sten Agardh och fröken Conny Nerman, dotter till majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren Gustaf Nerman och hans aflidna maka, född Brändström.
S o m grundfond f ö r ett stipendium vid folkskollära- rinneseminariet i Stockholm hafva till rektorn vid nämda seminarium genom lärarinnorna Ida Bro- man och Ingeborg Rydberg öfverlemnats 700 kr.
Stipendiet skall under namn af » Lärarinneslipen- dieb&gt; förvaltas af seminariets lärare och lärarin- nor, o c h räntan, sedan fonden vuxit till visst före- skrifvet belopp, årligen utdelas till behöfvande elever.
Medlen hafva samlats dels af forna elever vid seminariet, dels af andra för saken intresse- rade personer.
Sin nittiondeförsta födelsedag firade sistlidne sön- dag enkefru Kristina Ulrika Willman härstädes i kretsen af anhöriga och vänner.
Bland de förra märkas direktören för de k. teatrarne Anders Will- man, hennes son.
Den vördnadsvärda gamla har ännu att glädja sig åt goda såväl själs- som kropps- krafter, o m man undantager, att hörseln är något försvagad.
Stockholms adresskalender för året har nu utkom- mit, denna gång från den välkända bokförlagsfir- man Seelig &amp; Co.
Kalendern synes vara rikhah tigare än någonsin — » nyfikenhetsregistret » ej att förglömma.
S o a r é gafs i måndags af öfverstekammarherren frih.
Carl Jedvard Bonde o c h hans grefvinna.
Den bevistades af kronprinsparet.
Civiläktenskap har ingåtts inför kronofogden i Barne fögderi mellan fröken Moritz, dotter till godsegaren E. Moritz å Stora Hof och hans maka, född Heyman, samt löjtnanten vid Vestgöta rege- mente C.
G. Silfverhjelm.
Vårt sällskapslif.
IV.
arnbjudningarna måste bära en annan prägel än den nu existerande.
Benämningarna » bal » och » barn- bal » väcka pretentioner och ställa anspråk p å en lyx, som ingalunda verkar förmonligt på våra ungdomar.
Vi skola, i stället för att vänja våra barn af med att leka och vara barn, väcka deras håg för lekar, dans oeh oskyldiga nöjen, hvilka kunna anordnas i all enkelhet och utan långa förberedelser.
Ja, i all enkelhet och helst med hvardags- drägter och obrända lockar, utan hårfrisörska, betjent och fyraknappshandskar.
Utan olästa lexor och skolkad pianospelning.
Men med de smås lugna sjelfmedvetande om uppfylda pligter och en väl förtjent fristund.
När gästerna då anlända, har matmor hvar- ken tändt kronan i salen eller i förmaket.
Barnkammaren användes endast nödfallsvis till toalettrum.
Borta i vrån vid pianot sitter ingen väntande hyrd spelfröken, medan småherr- skapet dricker kaffet och mumsar på kakorna.
Kakorna, hvilka äro rättvist fördelade, så att ingen blir lottlös, utan en och hvar får sin ranson.
Blir det dans af — hvilket jubel om några af gästerna sjelfva kunna spela valser och polkor och fransäser!
Sådant lär man sig hemma, om man är flitig, och det blir man så lätt, när man D å g o n gång får tillfälle att visa hvad man kan.
Ofta hafva vi iakttagit, huru en och annan liten mer än vanligt musikalisk flicka eller gosse vid dessa tillfällen försökt sig på början till en vals eller dylikt, men en naturlig blyg- het har tvingat dem att draga sig till baka, när den skickligare äldre pianisten bereder sig att öfvertaga arbetet.
Hvilken malplacerad välvilja!
Monue det ej för somliga af de små gästerna kan vara lika roligt att få försöka spela en vals, som att dansa den!
Oeh än mer, det är ett ingrepp i barnens nöje, ty i allmänhet tycka barn mera om att roa sig sjelfva, än att blifva roade.
tion ske å närmaste postanstalt.
— Bidrag från alla områden för qvinlig verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör Frågan är alls icke förkastlig, lika litet som den bör lemnas utan afseende.
Det finnes ung- domar, hvilka hafva tagit spellektioner i åratal, ja i många år, utan att derför ännu kunna spela ett ordentligt stycke.
Skalor och öfningar äro nyttiga studier, men verka alls icke upp- lifvande vare sig på sinne eller öra, och der- för vore det i högsta grad önskvärdt, att man lockade eleverna till större intresse genom att tillåta dem uppträda inför deras egen publik.
Under tiden, medan lekarne äro i full gång, springer icke husets matmoder ut oeh in för att se efter, om glacen till supén är hemkom- men från sockerbagaren, eller om fogeln är ordentligt plockad, ty här är det ingalunda meningen att barnen dagen derpå skola klaga öfver dålig mage och dylika reminiscenser från säsongens kalas.
Tvärt om, mamma slår sig ned vid salsbor- det med sitt arbete i hand, midt ibland den stojande barnskaran, så att hon då och då kan kasta ett öfvervakande öga på de ostyri- gaste.
Har hon sedan ett och annat roligt att, föreslå, något litet minne från egen lektid att berätta, så mycket lyckligare.
Hon skall deri- genom vinna de smås intresse, lockas in i deras tankegång förstå deras smak och få till- fälle att oförmärkt styra lekarnes gång.
Hon är icke endast den frikostiga värdinnan, hon får icke ens vara det vid dessa tillfällen, hon är barnens vän, som icke önskar högre än se dem glädjas.
I r~V I I k l | \ J \ J | \ | användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
Allt nog, det beror på våra mödrar och d e äldre syskonen i familjerna att omskapa våra barns nöjen, så att det kommer en friskare fläkt äfven öfver de smås sällskapslif.
Att skrifva lagar ens i detta afseende vore djerft och föga tacksamt, men att påpeka de utvägar, som stå oss till buds, torde vara tillåtet.
Om det skulle intressera våra läsarinnor, kunde vi må hända bereda oss tillfälle att å andra Btällen i Idun lemna liten redogörelse för en och annan mindre vanlig lek, och på så vis i någon mon påskynda reformationen.
Ty ingen fasthåller väl vid, att våra barn skola uppfostras medels barnbaler och sjelfsvåldigt sqvaller om kurtis och mycket annat lika värdelöst.
Och om vi här i synnerhet hållit oss på det område, som omfattar de mindre barnen, så har detta endast kommit sig deraf, att vi utgått från den san- ningen: om ej grunden är god, kan ingenting godt byggas derpå.
Med sådana anspråk hos våra småttingar, som de nu moderna, kunna vi aldrig beräkna att få se våra fjortonåringar annorlunda än de äro.
Och det kunde vi väl ändå ha skäl att önska?
Clara Smitt Den nya pristäflingen nummer torde å sid. 42 observeras!
i dagens T v å pris om resp. tjugu (20) och tio (10) kronor!
Och när de gamla lekarne Sälja väf, Oömma ringen med förbehåll, Smussla penning, Ryktet, Min vän, Skänka och använda, Byta namn, m. fl.
blifva för stillsamma, kunna ju varia- tioner med dem och mera rörliga lekar före- tagas.
Man har dervid ett rikligt antal att välja på t. ex. de mest gängse såsom, Slumnia dansen, Marknaden, Hela hafvet stormar, Resan till hufvudstaden, Slingerleken, Resleken, Katt Fosterdottern.
Skiss af E L N A TENOW.
(Forts.) och råtta, Förtrollningen, hvilken senare alltid | l U å g o t öfver tre år hade förflutit, då Wal gör synnerlig god effekt genom den fullkom- (45 " deniar en höstafton i Köbenhavn stud- liga orörlighet, som på gifvet tecken ålägges de sade vid åsynen af en ung qvinna med en musik- lekande.
Naturligtvis blir äfven detta en pant- portfölj i handen, som gick upp i ett nybygdt lek, men bör företrädesvis användas efter de s. k. hus vid Dosseringen.
Just som hon öppnade för- springlekarne, då ju småherrskapet har svårast stugudörren, möttes deras blickar; ett ögonblick att hålla sig stilla och följaktligen det hela grep hon krampaktigt fast i dörren, i nästa tager sig ännu löjligare ut genom de egendom- var hon borta, och " Waldemar hörde hennes liga situationer, som kunna uppstå.
Vid t. ex. ' lätta steg uppför trapporna.
.
.
en ringning och en klockas ljud får Anna ej sätta sig på den en dörr, som smäldes i lås.
.
.
så var allt tyst.
stol hon ämnat.
Erik icke säga ut sin mening, Hans första ingifvelse var att följa henne, Oskar icke släppa kamraten, som pröfvat hans den nästa att vänta; han visste ju icke, om armstyrka, utan hela sällskapet blir som för- hon bodde der uppe, eller om hon var bland stenadt.
främlingar, och bland dem ville han icke möta Har man på detta sätt under aftonens lopp henne.
— • Waldemar hade aldrig glömt Gué- omvexlat med pantlekar och rörliga lekar, samt rita, men han hade uppgifvit hoppet att åter- då och då svängt om i en polska eller vals, finna henne, och man hviskade om, att han torde mattimman snart vara inne, och om då, stod i begrepp att göra ett annat val.
Det under det bordet dukas, någon af de äldre hade väckt den glömda historien om den så barnen är nog fyndig för att kunna berätta en mystiskt försvunna fosterdottern till lif igen, ty liten historia om en resa eller dylikt, med till- man visste ju temligen allmänt, att de voro hjelp af de ord som kamraterna sins emellan förlofvade.
utdelat är tillfället rätt lämpligt.
Faller sig Nu vaknade alla de gamla kära minnena detta för svårt, så återstå alla våra rikhaltiga med förnyad styrka i Waldemars själ.
— Hon sagor, hvarpå vi gud ske lof ej lida någon brist.
lefde, hon fans här helt nära honom.
Hvar Topelius, Andersén, Asbjörnsen, Eichard Gustafs- hade hon varit hela denna tid?
— Hans drag son, Concordia Löfving och oräkneliga andra fram- förmörkades; nej, det var icke tänkbart, att stående författare på detta område, hvilka förstått hon, hans Guérita, med de stora fromma ma- intränga i barnaverldens hemligheter och lärt sig donnaögonen skulle ha gjort något dåligt.
Han fatta den ungdomliga fantasiens fordringar, hafva föraktade sig sjelf för hvarje misstrogen tanke försett oss med lärorika och verkligt goda sagor.
han tänkt.
Det finnes få barn, hvilka ej känna sig lockade Medan tankar och minnen sålunda vimlade af löftet om en saga, och det blir till deras om i hans hjerna, gick han fram och åter egen nytta, om de så småningom vänja sig vid med ögonen envist fästa på dörren och den att sjelfva berätta, hvad de läst eller hört be- upplysta trappuppgången, men dörrar öppnades rättas.
Deras tankeförmåga skarpes och de och smäldes igen, mörka skuggor skymtade vinna lätthet att uttrycka sig både i tal och förbi fönstren upp och ned, men det var aldrig i skrift.
hon, och timme gick efter timme.
Han gick upp i huset och läste namnen på alla dörrarna; der bodde en tulltjensteman, en snickare, en målare, en arkitekt, en löjtnant och en enke- fru.
Hos hvem skulle han söka henne, och hvem skulle han fråga efter?
Nedstämd gick han bort, men nästa afton var han på sin post igen; tre qvällar väntade han förgäfves, men den fjerde kom hon.
Han såg henne på långt håll, och innan hon märkte honom, lade han sin hand på hennes arm.
» Guérita! » Hon stannade och såg upp; allt blod hade flytt från hennes ansigte.
» Låt mig gå — - tänk icke på, att ni har sett mig — • och säg det^ för ingen 1 » sade hon brådskande och andades kort.
» Hur kan du tro, att jag skulle låta dig gå? » svarade han och lade sin arm i hennes.
Han ville säga något, fråga henne om något — om så mycket, men han kunde icke fånga en enda redig tanke, det surrade för hans öron, och han gick stum och betraktade hennes böjda hufvud, men det enda han iakttog var hennes fina fylliga läppar som darrade.
De hade gått sakta framåt, nu stannade Guérita.
» Här är det, » sade hon och ville lösgöra sin arm.
» Hvad gör du här? » frågade Waldemar.
Hon såg skyggt upp på honom och sade sakta: » Jag ger lektioner. » Hon pekade på sin notportfölj.
» Men låt mig nu gä, annars kommer jag för sent. » » Hur länge blir du der uppe? » » En timme. » » Jag väntar här.
Jag måste tala vid dig.
Kom säkert!
— Denna vägen, » tillade han just som hon med kraft drog sin hand ur hans, nickade och sprang upp för trappan.
Länge stod den unge mannen orörlig och stirrade efter henne.
Hans gamla kärlek flam- made upp starkare än någonsin.
Den blida unga qvinnan i den enkla drägten syntes honom nästan skönare än den dansande flickan i siden och tyll, som hittills varit hans skäraste minne.
Men nu skulle hon icke smyga sig ifrån honom, som hon gjort här om qvällen.
Han undersökte huset och fann såsom han antagit, att det hade två utgångar, en åt Dosse- ringen och en åt gatan; han stälde sig på vakt mellan båda, i fall hon skulle ha i sinnet att fly honom.
Mycket riktigt.
Nu kom hon sakta utför trappan, stannade några ögonblick i tvekan, gick ett par steg mot hufvuddörren, men svängde hastigt om in i den mörka korridoren, som ledde till gården och gatan.
Hon sprang andlös genom den temligen långa oupplysta gången och trefvade ifrigt efter dörrlåset lik- som ett uppskrämdt barn i mörkret, utan att finna det.
Men han, som hon hade flytt, fångade henne i sina armar, oeh hon lät det ske utan mot- stånd; ty hon kunde fly sin kärlek, och det hade hon gjort, men strida med den mäktade hon icke.
När han kysste henne, lät hon der- för också detta ske, och när han lade hennes arm fast i sin och tog hennes portfölj från henne, följde hon honom stilla.
Det var så länge, länge sedan någon handlade för henne, det föreföll henne som en ljuf dröm, och hon önskade blott, att han icke måtte tala, icke bryta förtrollningen.
Men det måste talas, det var så mycket, som måste förklaras; han lockade ur henne ett ord efter annat, men det var magert och ofull- ständigt, det han fick veta.
Hon hade funnit modern sjuk och utarmad;
Manuskript, som ej antages till införande, återsändes, så vida porto bi- fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
så hade hon försökt alla möjliga utvägar till förtjenst.
» Men jag kunde ju ingenting, rakt ingenting, » sade hon med ett sorgset leende, » och ingen ville ha mig.
Mina fina händer, som varit min stolthet, vittnade blott om min oduglighet, och ingen trodde mig, då jag sade att jag ville bjuda till.
Till sist fick jag passa upp på en skollärarinna.
.
.
hon var god och vänlig, och jag anförtrodde henne till en del min historia.
.
.
då skaffade hon mig musik- lektioner och lexläsning, och nu ha vi det rätt bra.
.
.
» Om allt hvad hon lidit af hunger, köld, för- ödmjukelser och förtvinan talade hon icke, och när han upprepade gånger frågade henne, hvar- för hon hemligt lemnat fosterföräldrarna, hvar- för hon icke anförtrott dem eller honom sin sorg — de älskade henne ju så högt och hade naturligtvis hjelpt henne sörja för modern — så skakade hon blott på hufvudet.
» Jag kunde icke annat; jag skulle göra så om igen. » Han betraktade hennes bestämda lilla ansigte och trodde, att hon sade sant, och i tysthet be- undrade han denna yttring af okufvad stolthet på samma gång som han klandrade den.
De bodde i en liten villa på Westerbro i två nätta rum och kök, berättade hon vidare.
Der bodde lärarinnan också, och Guérita höll hennes båda rum i ordning, så var hyran icke så dyr.
Hon meddelade enkelt och utan förlägenhet sina korta upplysningar, liksom hon icke för- stod huru underligt det skulle ljuda i den unge baronens öron, att hans fästmö (f. d., det glömde han hvar annan minut) talade om hyror, uppassning och kök.
Utanför hennes port skildes de, men dagen derpå skulle de träffas igen; hon bad honom fåfängt att icke mer korsa hennes väg.
» Hvad vore det för dårskap!
Hvarför skulle hon envisas att afsäga sig allt?
Slumpen hade ju fört dem tillsammans, och hans vänskap kunde väl icke skada henne. » » Vänskap » — det ljöd så tryggt och lockande det påminde om den behagliga trefnaden i ett varmt rum en bister vinterdag, när det är köld och snö utanför; det är icke hela verlden som är solig och varm — såsom kärlek gör den — det är bara denna lilla instängda fläck.
Ett lät han dock förmå sig att lofva: att icke förråda hennes tillvaro för någon af hennes gamla bekanta.
Fosterföräldrarna voro långt nere i södern, i Italien.
• (Slut i nästa n:r.)
Teater och musik.
Stora teatern.
En nyhet, som väl skall helsas med odeladt intresse af alla konstens vänner, är den, att fröken Selma Ek, vår värderade sånger- ska, blifvit engagerad vid operan för den återstå- ende delen af säsongen.
Hon lär inom kort komma att uppträda i » Tannhäuser » och längre fram i » Mästersångarne ».
Dramatiska teatern uppförde i lördags » Lilla sy- ster » och » Fjärilsfebern », båda kända som ett par nätta och roliga pjeser.
Fru Hartman skördade välförtjent bifall för sitt ypperliga återgifvande af titelrollen i det första stycket.
I » Fjärilsfebern » debuterade en fröken Sjöman, som dock ej för- mådde afvinna sin ingalunda otacksamma roll något vidare intresse.
I tisdags uppfördes för första gången ej mindre än två nya stycken, deraf ett svenskt original af onämd förf.
Intet af dessa stycken förmådde väcka något synnerligt intresse hos publiken.
Det första stycket » Byväder », enaktskomedi af Dreyfus, var ingalunda ointressant, men förlorade derigenom att hufvudrollen anförtrotts åt för den samma all- deles olämplig person.
— Det svenska originalet I I I \ | Annonser mottagas endast mot kontant liqvid i förskott af 2 5 öre pr 4.
I U spalt, IN petitrad (= » Hett blod », skådespel i 4 akter, föll igenom af sig sjelf och trots de spelandes alla goda bemö- danden.
Särskildt gjorde hr Hillberg en mycket god karaktär af hufvudrollen.
Vasateatern utvecklar en rastlös verksamhet.
A repertoaren har under hela denna vecka stått Millöckers nätta operett » Bellevilles mö », hvilken skördat lifligt och rättvist bifall för det goda ut- förandet.
Denna teater räknar ju ock flere verk- ligt goda förmågor.
Särskildt böra framhållas fröken Anna Petterson och fru Selma Grunder samt hrr Grunder och Kloed.
Inom kort upptages en ny 1-aktsoperett » Kol- händlarne » af Ph.
Gille med musik af J. Costé, i hvilken rollerna komma att innehafvas af fröken Anna Petterson samt hrr Kloed och Grunder.
En koketts bekännelser.
Skiss för Idun af MIA.
.Eftertryck förbjudes.
(Forts.) jftM&lt;årmånaderna flögo sin kos och sommaren x$W- nalkades.
För att förströ mig och hemta nya krafter efter säsongens slut beslöt jag att tillbringa en termin vid en af vestkustens bad- orter.
Jag träffade der tillsammans med idel gamla bekanta, och.
efter endast en veckas förlopp hviskades det om, att en af » gamla gardets » mest blaserade kavaljerer, ryttmästaren * ' * krona på allvar gjorde mig sin cour, och att jag långt ifrån visade mig likgiltig for min nye tillbedjare.
Jag lät mina vänner prata bäst de behagade och föredrog fortfarande ryttmästarens muntra umgänge framför de andra fadda kavaljerernas.
Vi voro grannar vid table d ' höten och pro- menerade ofta tillsammans.
Den uppmärksam- het han mer än förr visade mig lönade jag med ett motsvarande mått af älskvärdhet.
Det föll mig aldrig in, att en så rutinerad » friare på narri » verkligen skulle falla ur sin roll oeh bli kär på allvar.
Men jag misstänker, att han slutligen blef det, och historien om hur jag kom under fund med det är rätt lustig.
* *:: Se på den här reliken, fortfor Ebba skrat- tande och tog fram en metkrok ur samlingarna.
På denna krok har jag också fångat friare.
En vacker dag presenterade ryttmästaren för mig en af badgästerna, en docent vid ett af universiteten.
Den lärde herrn var född i skärgården och gjorde intryck af en fisk, som hamnat på land- backen.
Jag hade åtminstone ej kunnat fri- göra mig från den föreställningen, att docenten, då jag mött honom, liksom gjorde försök att kryssa i motvind utan roder och kompass.
Hans ansigte var sympatiskt, men åt sin toalett egnade han ej mer uppmärksamhet än en zulukaffer.
I synnerhet äflades han att knyta sin halsduk så, att ena snibben kittlade honom under hakan, hvilket hade till följd, att han bar bufvudet högt, under det den andra pekade rätt nedåt som en minutvisare hvarje halftimme.
Han var med ett ord ett original!
» Hur kommer det sig, att ni intresserar er för den der underliga figuren? » var också min första fråga till ryttmästaren, sedan vi efter presentationen skilts från docenten.
» Jo, det skall jag strax säga.
Karlen och jag äro barndomsvänner.
Vi ha kamperat sam- man genom läroverket i — — • — ping och brottats med Vetterns oroliga vågor.
Jag tän- ker föreslå er, att ni endera da ' n, när det » friskar i », skulle företaga eu liten segeltur till hafs i docentens sällskap. » I I stafvelser).
Ingen annons införes under I krona # » Hvad säger ni!
Törs den underliga menni- skan ge sig till sjös.
Han kan ju knapt reda sig på land, och ni är ju inte sjöman, efter hvad ni sjelf sagt mig. » » Nej, inte jag, men han.
Vattnet är hans element och han seglar som en gud.
Ni vet ju, att guden Odin var en säker skeppare! » skämtade ryttmästaren.
Jag hade således haft rätt i min uppfattning om docentens fisknotar.
Hur intresserad jag än var af att få medfölja på en seglats utoin- skärs, kände jag mig dock att börja med en smula tveksam och gaf ryttmästaren del af mina farhågor.
» Jag förstår, ni hyser fruktan för våra ge- mensamma vänner.
Det är just derför jag finner det så lämpligt, att docenten är med.
Var öfvertygad om, att ingen af dem skulle anse det farligt för er, om ni ensam gåfve er ut på villande haf i hans sällskap.
Man misstänker er verkligen inte att vara så in- tresserad af hans vetenskap. » » Jag fruktar ej heller, att misstankarne komma att riktas mot honom, då vi ju ha er med, som vakar öfver oss, men för säkerhets skull tror jag, att det ej skulle skada, om vi åtminstone toge Maria, min kammarjungfru med oss.
Hon har helt och hållet min mors förtroende. » » Det tviflar jag ej på, men det vore just rätta sättet att utsätta oss alla för ogrundade misstankar från den reflekterande societeten.
Er Marie ser visst icke ut att ha fått något med af den heliga jungfruns gloria kring sitt ämne.
Och hvem vet, om docentens Josefs- mantel är så löst axlad, att han lemnar henne den i sticket, » fortfor den oförbätterlige rytt- mästaren.
Slutligen gaf jag efter, och redan följande dag giorde vi vår första tripp ut till hafs.
Dessa utflykter upprepades sedan åtskilliga gånger och utsträcktes allt längre oeh längre.
Ibland lyckades jag, trots ryttmästarens pro- tester att äfven locka ut några af de mest orädda och sjövana badgästerna på våra vi- kingatåg.
Tiden förflöt på det angenämaste och sejou- ren nalkades sitt slut.
Docenten och jag voro redan de bästa vän- ner och en afton inbjöd han mig och ryttmä- staren till en segel- och fisketur som borde räcka till fram på eftermiddagen, om vädret blef gynsamt.
Tidigt följande morgon gåfvo vi oss äfven af.
Det gick undan med ilande fart.
Den lilla båten dansade som en hafsnymf på vå- gorna.
Ryttmästaren skötte focken och skämtade som vanligt.
Hans lätta konversation piggade upp mig, så att jag kände mig uppsluppen som en pensionsflicka på en kadettbal.
V i genom- gingo våra gemensamma minnen från föregå- ende vintersäsonger, och så halkade samtalet oförmärkt in på områden, hvilka jag förut al- drig beträdt i ryttmästarens sällskap.
Det var äktenskapsfrågan, som kom under debatt.
» Hvem vet, » sade ryttmästaren slutligen, » kanske det inte vore så dumt att ett, tu, tre öfver- raska sina vänner med att man tagit sitt parti och kastat ankar i hamnen i stället för att irra kring som en viking på lifvets ocean.
Hvad säger ni, tror ni inte att det vore för- ståndigt?
» » Jo bevars, när man som ni har boställe på landet, bör mau begagna det och söka sig en Dafne, som sätter filbunkar och matar lam, under det ni sjelf ser, hur rågen och potatisen frodas i täppan, » svarade jag skrat- tande.
» Skratta inte; när allt kommer omkring, är kanske den lotten den afundsvärdaste.
Oeh efter som ni sjelf rullat upp den idylliska taflan, tycks det, som om den emellanåt hägrat för er som ett önskningarnas mål.
Har jag inte rätt, kanske? » » Nej, mina vyer äro inskränktare.
Jag tän- ker förbli ogift, och.
.
.
» » Och egna er åt missionsverksamhet på gamla dar, » afbröt min kavaljer.
» Nåja, det är ju också en mission, men lofva mig då att ni köper ull från mina får till de strumpor, ni ämnar sticka åt negerbarnen. » » Det lofvar jag, bärbar ni min hand derpå, » svarade jag.
Han fattade den och behöll den ett ögon- blick, under det han kastade en blick på do- centen, som på länge ej blandat sig i vårt samtal, men nu plötsligt inföll: » Hvad säger herrskapet, ska ' vi nu vända och länsa undan mot holmarne, som jag ser sticka upp der borta? » » Ja, låt oss göra det, så får jag styra, » in- föll jag och drog handen till mig.
Ryttmästaren, som synbarligen genom af- brottet från docenten hindrades från att fort- sätta vårt samtal, blef i hast allvarsam.
» Klart att vända var det, » repeterade han och lossade i distraktion fallet till storseglet.
Första Pristäfling n:r 2.
Sedan tiden för den första pristäf- lingcn nu tilländagått och inom.
den samma inlemnats ej mindre än trettio sex (36) täflingsskrifter, hvilket ju visar, alt täjlingen väckt ett lijligt in- tresse, hafva vi beslutit att redan nu anordna en ny pristäfling, » Tyst toge dig under ut det till han häst, » svarade ryttmästaren, » Såå, gläder det er verkligen, att jag nappat! » sade docenten med komiskt allvar och såg på mig ofvan glasögonen.
åter fastgjorde fallet och los- sade skotet.
En halftimme senare lade vi till vid hol- Jag fann situationen så lustig, att jag ej kunde motstå begäret att skämta litet med den underlige mannen.
marne.
Under det jag skött rodret, hade docenten underhållit mig med en föreläsning i båtma- növrering.
Men docenten förstod icke skämt.
Det dröjde ej länge, förr än han friade på fullaste allvar.
Ryttmästaren hade sträckt ut sig i en be- qväm ställning för ut och — somnat.
I det samma vaknade ryttmästaren.
» Aj, aj, aj, ni leker med hjertan, men det är en farlig lek!
Har skulle det gått med missionsverksamheten på gamla dar, om jag inte vaknat och afbrutit den här ömma tete ä téten, » hviskade han mig i örat.
Til} straff förbjöd jag docenten att väcka honom, innan vi hunnit duka upp matförrådet på holmen.
Jag hade aldrig sett den lärde herrn så älskvärd som nu, då vi voro så godt som på tu man hand, omgifna af de glittrande vå- gorna.
Plötsligt, då han vände ryggen till för att hemta något från båten, observerade jag, att han var klädd i — svans.
Han hade, sedan han lemnade rodret åt oss, satt sig på mina fiskedon.
En af krokarne hade fastnat i hans kläder och refven släpade efter honom.
Då jag gjorde honom uppmärk- sam härpå, inföll han: pristäfling en.
Utom af Red.
komma de till denna läfiing inlemnade täfiingsskrifterna att granskas af tvänne framstående för- fattarinnor härstädes, och skola vi, så snart det ganska mödosamma arbetet härmed, afslutats, oförtöfvadt offentlig- göra resultatet.
Redaktionen.
Helsovård.
Kalla händer o c h fötter.
Bot derför måste sökas i varm beklädnad, hvilken två (2) pris också bör sträcka sig titl armar och å tjugu (20) och tio (10) kronor.
ben.
Afven på natten bör man an- Det första priset, 20 kronor, ut- vända yllestrumpor och yllevantar, så delas för den bästa berättelse, skiss att lemmarna kunna vara riktigt varma eller novellett om högst tre breda spal- på morgonen.
Man tvättar dem då i ters utrymme (vanlig artikclstU), som kallt källvatten, ja håller dem till och inkommit till Redaktionen inom den med ett par minuter deri, hvarefter de 7 nästkommande mars.
böra frotteras med torrt ylle, till dess de åter blifvit varma.
Om fram på Andra priset, 10 kronor, lemnas för den bästa samling af råd och rön, som dagen lemmarna blifva kalla, måste man gnida och borsta dem, vara i rö- falla inom området för de i de sma- relse och gymnastisera, tills de åter lare spalterna förekommande afdclnin- bli varma.
För lemmar, som frusit, garna för hus och hem.
Täfiingslidcn så att man känner stickningar, klåda utgår här likaledes den 7 instundande eller sveda i dem, kan rekommeuderas mars.
För att komma under ompröf- pensling två gånger om dagen med en ning vid täjlingen om andra priset, blandning af lika delar salpetersyra måste hvarje samling, som inlemnas, om- (skedvatten), kanelvatten och peppar- fatta minst 10 korta uppsatser, hvardera myntvatten.
om högst 50, lägst 10 rader petitstil (den i dessa smalare spalter vanligast an- vända), deraf en till hvardera bland uågon af följande afdelningar: Våra L a m p m a t i a.
En mycket vacker lamp- barn, Klädedrägten, Toaletten, Bosta- raatta kan man förfärdiga af ett stycke den, Fönsterträdgården, Handarbeten, blommigt möbeltyg.
Kring blomman Bakning, Tvätt och strykning, Köket, syr man med guld- och silfvertråd, och Tjenarne.
bladens ådror syr man öfver med silke, De insända läfiingsskrifterna få ej hvarvid man mycket väl kan använda vara förut offentliggjorda.
Manuskrip- rester.
Broderiet fästes på papp, fo- tet bör skrifvas på endast en sida af dras med svart bomullstyg, och det papperet, och hvarje täjlingsskrift mär- hela omgifves med en smal, kulört frans.
kas å baksidan af kuvertet med på- Eda.
skriften: Täflingsskrift.
Hvarje täf- Handarbeten.
Redaktionen.
» Naturligtvis, hvarför skulle jag icke det, i synnerhet då jag nu ser, hur lätt ni nappar. » han, jag skulle just vilja se, hur du titt hvilken vi utsatt lingsskrift bör förses med en signatur och förseglad namnsedel biläggas.
De i godhet närmast efter de pris- belönade alstren kommande täflings- skriftcma komma att hedersamt om- nämnas, och förbehåller Redaktionen sig rätt att, om hon så för godt finner, i Idun offentliggöra äfven dem.
Stockholm den 8 februari 1SS8.
» Jaså, ni har roat er med att lägga ut era krokar för mig. » » Jo, den är ljuf att ha med till sjös », in- föll docenten.
Klädedräkten.
Att r e n g ö r a hvitt p e l s v e r k.
Kragarne gnidas dagligen med en i benzin och fin pulveriserad krita doppad ren ylle- lapp samt läggas i solen.
Muffen och mufftiserna måste vändas fiere gånger under blekningen.
Öfver sidenfodret tråcklar man ett stycke tyg, så att det ej blekes af solen.
Sedan pelsverket legat så flere timmar, piskas det och borstas.
På detta sätt blir det åter vackert, rent och hvitt.
A r pelsverket mycket Redan följande dag afreste ryttmästaren till regementsmötet.
Sedan dess har jag aldrig återsett honom.
Och docenten?
Han är nu professor och redan andra gången.
smutsigt, upprepas proceduren en eller två gånger.
Elin.
Bostaden.
gift för (Forts.) och l ' / 2 skalp, pudersocker röres till skum och blandas deruti jemte 1 rå- gadt skedblad bikarbonat, 2 skedblad ingefäraj ' ochj 1 tesked cedroolja.
Hvet- mjöl efter behof.
Anna.
Att r e n g ö r a smutsiga tapeter.
D å ta- peter blifvit solkiga, torkar man dem Blixttårta.
25 ort socker och 3 hela först lätt med en damhandduk; derefter ägg vispas väl.
25 ort urtvättadt smör afgnidas de med ett franskt bröd, som är röres till skum.
En tesked hjorthorns- skuret i temligen stora stycken, så att salt och 50 ort hvetmjöl röres väl med det icke finnes någon skorpa mer än det öfriga en god stund.
Hälles i smord på en sida.
Afgnidningen bör endast och beströdd form.
Gräddas i svag ugn.
ske upp ifrån och ned.
Maja E -.
Huskurer.
Nytt medel m o t v å r t o r.
Skifvor af goda citroner uppmjukas under 8 da- gar med vinsprit, _i det man under denna tid förnyar vätskan 3 eller 4 gånger.
Ett stycke af på så sätt be- handlade citroner lägges på vårtan och ombytes, så snart det blifvit torrt.
Så- lunda förfares 4 — 5 gånger, då vårtan skall hafva lossnat.
.. Mot fräknar.
Pepparrot skrapas i en kopp kall, sur mjölk och får förbli stå- ende i 12 timmar; användes derefter 2 il 3 gånger dagligen.
Punschkaka.
4 ägg vispas väl med lika vigt socker och hälften hvetmjöl af äggens vigt.
Vispas väl.
Hälles i beströdd form.
Gräddas i tårtform i svag ugn.
Klyfves sedan midt i tu och fuktas med 4 matskedar punsch.
Maja E —.
Utmärkta kransar.
1 qvarter råmjölks- grädde knådas kallt till vanlig deg med tillräckligt mjöl och 2 skedar jäst.
Får jäsa kallt.
Då den göres upp, arbetas i degen / « skalp.
smör.
Beströs med socker.
Sedan " ktansarne jäst upp, gräddas de i svag ugn.
Maja E —.
3 Köket.
Bakning ".
Käks till s m ö r g å s b o r d.
3 dricksglas söt mjölk, 3 skalp, groft rågmjöl, / 4 skalp, skiradt smör, 3 dessertskedar kummin, 3 matskedar socker, 1 knifs- udd salt srbetas väl tillsamman, kanas ut till en mycket tunn deg, som pic- kas och urtages med ett dricksglas eller en sporre.
Paula.
3 Sockerkringlor.
Till 1 skalp, vanlig hvetdeg arbetas ' / « skalp, kallt smör och 2 äggulor.
Degen trillas sedan ut och afskäres i tumslånga bitar, som rullas ut och formas till kringlor.
Desfa läggas i socker, tryckas flata med en brödspade och insättas i varm ugn endast 1 å 2 minuter.
Paula.
S m å b r ö d.
Halfmånar.
Ett qvarter skiradt smör och ett qvarter socker röres tillsammans.
Ett qvarter mjöl och G ägg tillsättes.
Smeten bakas i plättpanna.
Hvarje plätt skares i tu, lägges dubbel med sylt emellan och bestrykes med glasyr af socker och vatten, hvareftet de insättas i en sval ugn att torka.
Anna.
Engelska pepparkakor.
1 qvarter sirup röres ' jz timme; 1 qvarter söt grädde Surstek.
En späckad stek nedlägges.
i så mycket ättika och dricka — hälften af hvardera — att det väl täcker den, samt starkpeppar och lagerbärsblad efter smak.
Deri skall den ligga om vintern 6 — 8 dagar, om sommaren endast 2 — 3, under daglig vändning.
Den brynes sedan i smör under påspädning af dricka och vatten (hälften hvardera), utom sista qvarten, då den påspädes med mjölk.
Serveras med sin egen sås.
Paula.
Kalfstek.
Kalfsteken lägges i kern- mjölk dagen innan den användes; skinnet aftages.
Späckas med fläsk- bitar och stekes i ugn.
Paula.
Sillsallad.
Dubbelt så mycket potatis som sill, rödbetor lika med sillen, dito kött och äpplen tillsammans, lök efter smak; bra med socker och ättika.
V i - spad grädde slås öfver.
Paula.
Medvurst.
10 skalp, oxkött och 5 skalp, fläskkött males tillsammans samt blandas med 8 skalp, finskuret fläsk.
Till 1 lisp. medvurst tages l ' / 2 qvarter konjak, 20 lod salt och 6 lod salpeter samt hvitpeppar efter smak.
Massan arbetas under 1 timme.
Paula.
Vi vilja särskildt fasta uppmärksamheten pa Iduns lämplighet för plats- sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom för alla öfriga slags Att fort k o k a segt kött m j u k t.
Sedan man skummat, under det att köttet starkt kokar, häller man på 1 kilo kött ungefär 1 skeblad godt kornbrän- vin.
Köttet smakar icke det ringaste deraf.
Inläggningar.
S y l t a d e apelsinskal.
Skal af G apel- siner (med det hvita qvarsittande) läg- gas 24 timmar i kallt vatten, hvarefter de upptagas och kokas möra i vatten.
.
Derpå läggas de åter i kallt vatten och sedan på en sil för att rinna af.
Sedan man öfver elden smalt 250 — 375 gram socker i mycket litet vatten och skummat det väl, läggas skalen deri, och det hela upphälles efter 3 — 5 mi- nuters förlopp i en glasburk.
Vihna.
Läkareråd.
Lola Den höggradiga svagheten efter eder sjukdom botas nog ej blott mod elek- tricitet; for nervryckningarna kan den ju dock vara att försöka.
Alla symptom, Öfver hvilka ni klagar, sta- i samband med eder svaghet.
Ni bör, jemte det ni använder stär- kande medicin, som eder läkare sannolikt redan föreskri fvi t, lefva af stärkande (men lättsmält) föda, och denna bör ni i små qvan- titeter, men flere gånger dagligen tvinga eder att förtära, äfven om aptit felas.
För eder svaga mage är mjölk det bästa.
Sök att för- tära så mycket som möjligt deraf, kokt eller okokt, allt efter som ni bäst fördrar den.
I öfrigt bör ni ej försumma att af den läkare, som skött edor under sjelfva sjukdomen, in- hemta nödiga föreskrifter för et konvalescens.
— Hvilken sorts maggördel, ni använder, är temligen likgiltigt — liufvudsaken är, att den är tjock och varm.
Eulalia.
Något säkert medel &amp; W förekomma eller uiplå,na skrynklar linnes ej.
Ni kan om ni — i motsats till oss — anser, att man skall behandla slikt, försöka följande.
Pulve- risera väl G delar sötmandel och 2 delar bit- termandel samt tillsätt till detta 1 del peru- balsam och en del honung och blanda allt- sammans väl.
Tag af denna blandning för hvarje gäng ungefär så mycket som en has- selnöt i handen och ingnid det med tillsats af litet vatten å ansigte (och händer).
F ö r verkan svara vi ej, men anse, att ni bör kunna trösta eder öfver dess uteblifYande.
a Minka de A — %.
nödvändig.
Undersökning af ert hjerta Guslafva 26.
Någon särskild specialist för det onda, hvaraf ni lider, finnes ej.
Ni kan lugnt vända er Ull hvilken läkare som helst, för hvilken ni hyser förtroende.
Edert onda är visst icke obotligt; att sä skulle vara, har ni väl sett i någon af de dåliga » läroböcker », som i tidningarna utbjudas?
Med af läkare föreskrifven och ledd behandling har ni all utsigt att bli frisk, när orsaken till det onda ej mer tinnes till.
Linda.
Det vigtigaste medlet mot dålig qndedrcigt är att väl sköta mun och tänder.
Äro några af tänderna skadade, så bör ni låta plombera dem.
Morgon och qväll bör ni noga borsta edra tänder med något tandpul- ver, t. e x.
doktor Ulmgrens, samt efter mål- tiderna skölja munnen med friskt vatten el- ler ännu bättre med amykos eller med en lösning af klorsyxadt, kali (två teskedar till ett qvarter vatten).
Ä r eder mage dålig, bör ni i och lör lämplig behandling vända er till läkare; likaså, om ni plägar ha ondt i näsa eller svalg; i sådant fall helst till en specia- list / V. E.
C.
A.
Se svar till » Frågvis » 3 i n:r ö!
Lydia 25.
Ert onda fordrar nödvändigt undersökning och behandling af en specialist i öron sjukdomar.
Hvarför har ni ej redan för länge sedan vändt er till en sådan?
Sonja X.
Ni lider efter all sannolikhet af blodbrist eller allmän svaghet och bör der- ior af läkare inhemta nödiga föreskrifter för behandlingen.
Då er sjukdom tyckes vara af svårare art, bör ni laga så, att ni i som- mar kan besöka någon för eder lämplig bad- ort.
83-årig fru.
.
Då den af eder rådfrågade läkaren, som ju är specialist, ej kunnat ge eder något råd, så tilltro vi oss ej heller att kunna göra det.
Dock torde värme i nå- gon form, t. ex. medels heta kompresser, vara det mest tjenliga att försöka.
Sanno- likt står värken i samband med ert under- lifslidande och torde komma att förbättras med detta.
Gabriella 38.
Då det måste vara genom en läkare ni fått reda på det vetenskapliga namnet på er sjukdom, så har ni nog ock af denne hört, att sjukdomen i fråga, för att bo- tas, fordrar energisk behandling, både lokal och allmän (beroende på orsaken).
Ni bör ej dröja att vända er till en specialist.
Linca.
.
.
d .. r.
Se svar till Tyne i n:r 2, Mary i n:r 3 och E, A.
T. i n:r 5!
Greta.
Dagliga varma bad jemte massage är, så vidt vi kunna döma, det enda, genom hvilket ni kan hoppas stäfja ert onda.
Någon för eder lämplig bok i detta ämne känna vi ej.
Men under denna långa tid har ni väl redan af läkare fått detaljföreskrifter?
Liklornsmarlyr.
Det enda som säkert före- kommer bildandet af liktornar är att skydda foten för tryck.
Hafva tårna (ill följd af olämpliga skodon antagit en sådan form, att ett dylikt skydd ej genom lämpligare fotbe- klädnad (och möjligen liktornsringar eller dy- likt) kan ernås, så måste ni nöja eder med den öfverguende hjelp, som edert lik torns- medel — kollodin — lemuar eder.
Det har ju dock haft förträfflig verkan.
En af Iduns läsarinnor.
Sådana medel fin- nas nog, men de hjelpa blott för en tid af några veckor, äro ej alldeles ofarliga samt fordra i alla händelser läkares recept.
Blott om det gäller en liten yta, ges det varaktig bot.
E — a.
1).
Orsaken till att tandköltet loss- nar från tänderna, är i de flesta fall den, att s. k. vinsten afsätter sig på tänderna.
Ni bör derför vända er till tandläkare för att fa edra tänder skötta.
2).
Hvad som är bästa medlet mot tandvärk, horor naturligtvis pa orsaken i hvarje särskildt fall.
Äro tänderna skadade, är plonibering bästa medlet.
Bella.
Se svar till » En af Iduns läsarinnor » i detta nummer!
5.
O. M.
X.
Ni måste låta er nöja med det råd, ni sjelf befarar att erhålla, ty utan undersökning är det helt enkelt omöjligt att yttra sig om eder sjukdom.
O. J. bör vända sig till läkare, ty utan un- dersökning är det omöjligt att gifva råd.
M. n.
Er husläkare har tydligen redan gifvit er de bästa råd, ni kan få.
Ni har ej annat att ' göra än att fortsätta med en stär- kande behandling och iakttaga försigtighet.
När man är så svag som ni, måste man foga sig i att » tänka på allt » — På er fråga om blodet kan komma annorstädes från än från lungorna, svara vi ja.
Från luftrörsgrenarna bland annat kunna blödningar komma, och dessa äro ock ai mindre farlig " natur än verk- liga lungblödningar.
Att döma af er läkares ord, torde källan Ull blödningen vara just denna.
En mor med unga söner.
Att i en läkarc- rådsafdelriing för fruntimmer » regleringsfrå- gor » skola förekomma, är ju tydligt, och att de ej afhandlats för detaljeradt, det torde hvarje opartisk kunna intyga.
Något anstöt- ligt kan det.
ju ej vara att tala om dessa na- turliga saker, och finge edra söner ej se värre saker i tryck, kunde ni verkligen lyckönska eder.
I Öfrigt.
är ju hela denna afdelning i tidningen afsedd blott för de rådfrågande.
A.
B. och Prenumerant i landsorten hänvi- sas till ofvanståendc.
D:r-d.
F r å g o r.
(I de frågandes intresse vänder sig Red.
till Iduns ärade läsarinnor med anhållan om svar på här nedan förekommande frågor.)
1.
Kan någon husmoder gifva en öfver rinnande innanfönster förtvinad sådan anvis- ning, hur obehaget må kunna afhjelpas?
Glas- mästaren, som jag efterskickade i tankesätt fönstren behöfde kittas, förklarade den gamla kittningen vara oklanderlig och tillade — an- tagligen i tanke att dermed trösta: » Frun är inte den enda, som får dragas med sådant här obehag, hvars orsak jag inte hört någon kunna förklara. » Och ändå fuktar det ej i huset, och jag har för tredje gången i vinter satt in mina innanfönster!
Bekymrad husmoder.
2.
Anhålles att i tidningen Idun få upp- lysning om bästa sättet att borttaga bläck- fläckar ur ljust kläde och vlletyg.
Atte.
Charad.
Mitt första är den grund, hvarpå stater hvila.
Mitt andra är det mål, dit flickans blickar ila.
Och om nu mitt hela förstår mitt första rätt, så är charaden ganska lätt.
Ina.
Fyrkant.
För Idun af F. M.
C.
Mitt första haft och har ännu makt att göra mitt tredje hvart sinne.
Du nog på mitt andra förnöjd dig lagt, när ändtligt mitt fjcrde var inne.
Breflåda.
Ragnvald Ulfsson.
Bidraget antages med tacksamhet och införes i något af de närmaste numren.
Ni är alltid välkommen.
• » En svensk qvinna ».
Er uppsats om » Sven • ska qvinnornas nykterhetsförening » och dess sträfvanden är nog i flere fall beaktansvärd.
Dock torde den näppeligen lämpa sig för of- fentliggörande.
Fru A — e.
Det af eder åsyftade rönet haf- va vi fått från ett håll, som vi hade fullt skäl anse tillförlitligt, och vi våga ännu anse det så.
Felet ligger antagligen deri, att ni annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom S. Gumaslius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
låtit luten koka under hela tiden i st. f. att endast låta den koka upp och sedan låta brännaren ligga i den samma 2 — 4 timmar.
Atem.
Ert påpekande är alldeles riktigt.
Emellertid få vi nämna, att det är med full afsigt, som vi just i n:r 4 inrymt fru Ma- thilda Langlets förträffliga uppsats &gt;Drägtre- formeoV.
Önskligt vore det, enligt vår asigt åtminstone, att en reform och en genomgri- pande sådan snart vunne insteg hos fruntim- ren beträffande klädedrägten med dertill hörande modeväsen.
Att vi i Idun skattat åt detta modeväsen har sin grund deri, att det samma ännu åtminstone är af utomordent- ligt stort intresse för fruntimmersverlden, som ju till större delen anser sig nödvändigt behöfva en modetidning.
Och då vi — och detta med betydande uppoffring — äfven på detta område velat så vidt möjligt tillfreds- ställa våra ärade läsarinnors skäliga anspråk, veta vi, att de flesta af dom hålla oss räkning derför.
E. Wh.
Den nätta dikten skall med nöje användas, antagligen i något af de närmaste numren.
Tacksamma, önska vi eder väl- kommen åter.
Oscara.
Vid dylika anonyma skrifvelser fästes ej det minsta afseende.
Uppgif ert namn oeh adress, skall ni få tillfredsställande svar!
Dolly Roon.
En sä treflig, gladlynt och på samma gång förståndig medarbeterska som ni kan ej annat än hel sas välkommen, när helst hon kommer.
Och ju oftare detta sker, dess bättre — att döma af edra redan 1cm- nade bidrag.
Det senast anlända skall in- föras med första.
Tillåt oss fråga: är ni stadd på resande fot?
De olika poststämplarne?
Öda.
Möjligen fram mot sommaren.
Nu är det mindre lämpligt.
L.
.
a.
Tack för ert qväde till Idun!
Det gläder oss, att tidningen är er till lags.
» Lehrer 57 ».
Ihr letztgesandtes Gedicht ist ein wenig gemacht und eignet sich nicht recht wohl fur Idun.
Das vorige war wcit besser und geläufiger.
Wiinschen Sie, dasswir Ihr Gedicht zuriicksenden?
B. Sable.
V i d tillfä ' le med någon omar- betning.
Tack!
Lisa.
Dito dito.
En af Iduns läsarinnor.
Ja, i nästa mode- nummer.
O. Lmg.
Mycken tack för anbudet.
Vis- serligen redan godt om manuskript; men goda och lämpliga bidrag mottagas alltid.
Anna; Ina; Hildegard; Maja E —; Dagny; Paula m.
fl.
Mycken tack för edra vänliga skrifvelser med åtföljande bidrag.
De senare skola efter hand användas.
Gullvifva.
Och obarmhertigt stafven bryts Så öfver hvar » kokett » sjunger ni.
Ja, tyvärr måste vi denna gäng bryta stafven äfven öfver er » kokett », skulle vi ock riskera att Koketteri kallt omkring sig ser Och är ej mer så from.
A.
M.
5.
Ni berättar ledigt oeh lifligt, meu Önskligt vore, om det blefve litet mera verkligt innehåll i edra uppsatser.
S.
E.
T.
Tack för anbudet!
Ert poem lämpar sig dock ej väl för Idun.
L.
IF.
; Skollärare; laS~; N. N — r; Elisa- beth; Une Mere; O. J.
G. B — g; m. fl.
Edra uppsatser med anledning af Elna Tenows artikel » Böra barn lyda? » hafva kommit Bed.
till hända.
Flere äro till synpunkter och in- nehåll i det närmaste lika hvar andra, hva- dan endast ytterligare ett par uppsatser kom- ma att införas.
Lena — ck.
Er senaste uppsats är ej så klart hopkommen.
För öfrigt bör ni heller välja en annan form än brefformen.
Redaktionen.
Inneh-ållsförteckning '.
Hos fru Haraldson.
A f Ave (slut fr. föreg.
n:r).
— Blommor i vintern.
Ä f N.
G. Are- nander.
— Bref till tant Anna.
A f Guido.
— Hemma och ute (notiser).
— Vårt sällskaps- lif.
I V.
A f Clara Smitt.
— Fosterdottern.
Skiss af Elna Tenow (forts.).
— Teater och musik.
—, En koketts bekännelser.
Skiss för Idun af Mia (forts.).
Pristäfling n:r 2.
— Helsovård.
— Hand- arbeten.
— Klädedrägten.
— Bostaden.
— Huskurer.
— Bakning.
— Köket.
— Inlägg- ningar.
• — Läkareråd af D:r — d.
— Frågor.
— Gåtor.
— Breflåda.
A n n o n s e r.
Annvnspris: 25 öre pr petitrad (= 11 stafvélser).
Ingen annons införes under 1 kr.
Trolofvade.
Filosofie Licentiaten J.
R o h d e och Anna Arfvidson.
Göteborg.
Lagmansholm.
Tillkännagifves endast på detta sätt.
Född.
En dotter.
Stockholm den 7 febr.
1888.
Betty och Carl Tömblom.
Död.
Lördagen den 4 febr.
3 II.
/ {5 /.
m. tog Gud hem till nig v å r ö m t älskade s o n Johan Arvid Sigurd i Upsala, efter en lefnad af 3 mån.
7 dagar.
Djupt sörjd oeh saknad.
Herren gaf oeh Herren tog.
Väl- signadt vare Herrens namn.
Job 1: 21.
Hilda Janson, ludd Bruneli.
LEDIGA John Th. Janson.
[155] PLATSER.
E n anspråkslös, musika- lisk lärarinna erhåller den 1 april plats för att undervisa en 11-årig flicka.
Afskrifter af betyg och rekommenda- tioner torde sändas till » H.
P.
», Iduns Redaktion.
Svaren afhemtas den 20 dennes.
[143] Plats!
I en bättre familj i landsortsstad får ett yngre fruntimmer om 20 — 24 år plats för att hafva uppsigt öfver 3 barn om 2 — G år samt vara som säll- skap åt frun.
God bildning och goda rekommendationer fordras.
Bref torde sändas till Idnns Redaktion, märkt » 200 », f. v. b.]
[u 6 PLATSSÖKANDE.
Plats s o m lärarinna för mindre barn sökes af en ung flicka, som genomgått sjuklassigt läroverk.
Den sökande är äfven villig att deltaga i hushållsgöromål och är kunnig i finare handarbeten, äfven knyppling.
Små löneanspråk.
Goda betyg kunna företes.
Svar till A.
K. torde sändas till Iduns Byrå, Sturegatan 8.
[134] E n ung:, b ä t t r e flicka, väl kunnig i hushållsgöromål samt med bästa rekommendationer från föregående plats, söker ny sådan helst på landet att gå husmodern till hända eller sjelf- ständigt förestå ett mindre hushåll.
På lön göres mindre afseende än på ett godt hemlif.
Reflekterande sände bref under adress » E.
F.
» Kungsholms post- kontor, Sthlm, pöste restante.
[123] E n v e s t g ö t a t ö s, 21 år, arbetsam och ordningsälskande, önskar plats.
H o n är kunnig i hvarjehanda hus- hållsgöromål, handarbeten och sömnad samt skicklig i trikotstickning, åt hvilket hon sista året egnat sig.
Svar bedes snarast till » Målsmän », Bollnäs.
[150] (G.
441x1) E n bättre flicka med vana i handel önskar sig plats som kassörska eller biträde i affär.
Goda refe- renser.
Svar till » Sm. », Skånska Af- tonbladets kontor.
Malmö.
[133] E n duglig, a n s p r å k s l ö s flicka önskar plats att förestå ungkarls eller enk- lings hem.
I brist häraf i familj.
Utmärkta rekommendationer kunna fö- retes.
Svar till » 2 5 », Horred.
[138] För ett bildadt, musika- liskt fruntimmer med behagligt sätt, gladt lynne och kunnig i enklare mat- lagning sökes plats såsom värdinna eller sällskapsdam i ett bättre hem eller såsom biträde på kontor.
På lön fästes blott ringa afseende, då hon i ett vänligt bemötande finner sin största ersättning.
Svar till » B.
B. » kunna inlemnas till Iduns Bedaktion, Sture- gatan 8 (ing.
fr. Humlegårdsgat.
19), Stockholm.
[118]
Tidningen kostar endast en (t) krona för qvartaiet, befordringsafgiften inberäknad.
— Fullständig mode- och mönstertidning gratis.
Annonser mottagas genom S. Gumoelius annonsbyrå ' och hos redaktionen till 2 5 Öre pr 4-spaltig petitrad (= II stafvelser).
V a r m e - 61 Drottninggatan 3 tr. u p p N e c e s s a i r e r få h ä r m e d r e k o m m e n dera eller sin n y a, flyttbara tidsenliga Fotografering utföres Kaminer från Söderbloms omsorgsfullt Gjuteri-Aktiebolag, Eskilstuna.
enligt nutidens fordringar.
Med största högaktning Försäljas i Stockholm af H r r W i m a n &amp; 3 ' K o m p.
, Vasagatan välsorterad n:r 52, uti hvarje Jernhandel och direkt från verkstaden.
oo (T) Cirkulär och meddelanden sändas på begäran franko.
T U o •a i ^ B U Öfver 9,500 exemplar äro nu i bruk.
55 N y b r o g a t a n.
Billiga priser.
Nybrogatan 55.
A l, ~ I Tvätt utföres äfven af härvarande ordentliga tvätterskor, \ J U v S.
I hemtas och hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 eller pr post.
[74] CD T «? "
H p Si f i l W i i i i i i t i g i i Plats som husfru för en ungkarl eller enkling eller som sällskap i familj önskas af en duglig och bildad flicka.
Goda rekommenda- tioner kunna företes.
Vidare upplys- ningar af Iduns Redaktion.
[122] Fatent.
P.
G.
B J U R S T R Ö M S Bosättningsaffär, Lampmagasin och Konsthandel n a c k o r d e r i n g ' önskas af en ung, musikalisk flicka i bildad familj, Stor utställning der ungdom finnes.
Svar motses från landsorten och Stockholm och försäljning af alla slags till » N.
F.
S. », Iduns redaktion.
[140] I h a n d a r b e t e, såsom strumpstick- ning för hand, slätsöm, knyppling, Plats s o m sällskapsdam makramé m. m. undervisas till 50 öre pr timme.
Då minst 6 elever förena sig sökes af en 21-årig flicka med god upp- om samma timme, blir priset 25 öre för fostran, godt, jemnt lynne.
V i d ett hvarje.
Nicoline Beckman, vänligt bemötande fästes största afse- [141] Kommendörsgatan 24, 3 tr. endet.
Svar till Iduns Redaktion, f. v. b. till » I.
M &gt;.
[no] Kurs i klädsömnad gifves af undertecknad till ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- DIVERSE.
färdiga egna klädningar.
Bernadina Nicodemi, Mrs Ap George gives instruction in Regeringsgatan 47, 3 tr. upp öfver g.
English, reading, writing and conversation.
[135] Adress SO A Drottninggatan, first floor.
Ett g o d t h e m [77] I mot god, billig inackordering erbjudes någon äldre eller yngre dam i en stilla, vacker trakt af Nerike.
Svar till » .Hem », Askers poststation.
(G.
11693x2) [148] o et ?t0 ID [56] 51 Drottninggatan 51 I stort sortiment från enkla och billiga till de mest eleganta och dyrbara.
BosättniiOTiiMar Lyxartiklar och Konstföremål Allt till d e billigaste i alla möjliga branscher och [39] former priser.
Andra upplagan af Qvinnans ställning i samhället.
lagra inlägg i nutidens sociala spörsmål AF CLARA S M I T T.
Unga damer utbildas med största omsorg vid Fridsta pension i handelsvetenskap och kon- torsgöromål i alla affärsgrenar, Svenska Första u p p l a g a n slutsåldes under l o p p e t af en m å n a d.
språket, Räkning, Skönskrifning, Sång m _ och Musik.
Billig inackordering; rum anskaffas åt dem, som blott betala för undervisning.
Förfrågningar mot porto T (förut 5) besvaras genast af fröken Anna Pira, rekommenderar sig uti allmänhetens Fridsta, Askcr, Örebro län.
(G.
11694x2) benägna ynnest.
Emottager prenu- [149] meration å alla Stockholms tidningar, hvilka hemsändas gratis dels med egna utgifves i Sundsvall hvarje tisdag, torsdag och lördag, i stort 0- och bud eller, om så önskas, direkt från Begär alltid 7-spaltigt format.
tryckerierna.
Beqvämaste prenumera- tion.
Emottager annonser till Stock- CIL1N O rena Cacao Annonspris: 10 öre pr finstilsrad.
Utsökt qvalitet - - Billigt pris.
holms Dagblad, Aftonbladet, Vårt Land Prenumerationspris på posten: 6 kr.
för helt år, med postarvode.
Va kilo 2: 75; V4 kilo 1: 00; Vs kilo 80 öre.
och Svenska Dagbladet.
Enligt officiel uppgift från Sundsvalls postkontor, utgjorde post- General-Agent för Sverige: Lager af alla sorters utmärkt goda S.
J.
N O R M A N, S t o c k h o l m.
upplagan å Sundsvalls Tidning den 1 februari nedanskrifne år: Parfymer, Eau de Cologne, Tvål, flere [142] (G.
11476x13) sorter, Bläck, Blanksmörja, Skrifmate- 1885 1886 1887 rialier Gratulationskort m. m., m. m.
[93] Tidningskontoret Sturegatan n: r S u n d s v a l l s T i d n i n g \ / PPM ' Q v bdc-r- SO jo H3 öl- et » B CO CD (j a k k Svenska Konstväfnader k k och B r o d e r i e r.
k TUe strama !jer, alla färger.
Garn % och Silke.
ylle oeh bomull.
Äkta ii Förklädestyger, k färger.
Original-mönster.
Bästa ma- terialier.
% Beställningar utföras å Möbeltyger, (i Mattor, Draperier m. m. i hvilken stil som önskas.
Moderata priser.
Stockholm, Drottninggatan 30.
I 1 ^ Dessutom Till salu finnes: Hos Looström &amp; komp.
och de flesta öfriga bokhandlare, häftad 9 kr., bun- den 10 kr.
: Tredje 861 distribueras till 1,030 närliggande 1,000 e x.
hvarje tidningsdag.
verk och byar omkring Hedaktionen.
[139] betydligt tillökade upplagan utaf Svensk-Fransk Ordbok af C.
J.
B. Berndtson.
1 Husqvarna Stålsymaskiner, KB v i d a öfverträffande allt hvad utländska s y m a s k i n e r heter, fj) [91.1 såväl i afseende maskinerna p å det materiel, ä r o tillverkade, hvaraf Husqvarna- ^ s o m ock beträffande deras arbete och justering.
Tillverkningsort: Lund (Thora Kulle).
1 6S© Filial: Göteborg (Svenska industrimaga- sinet.)
[137] Läs och reqvirera!
2 st. s t o r a, eleganta fotografikort öfver Prins Oskar samt hans trolofvade F r ö - ken E b b a Munck erhållas mot insändan- de af endast en krona i frimärken till J. Fogelberg &amp; C:o, Kalmar.
[132] samt Symaskin- och Stickmaskintillbehör O a - a r l - A .. [136] hos fä H a n n e r, N: r IO Gustaf A d o l f s torg N:r IO.
STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTRYCKERI-A KTIEBOI.AG 44 Annonser, afsedda för familjen eller fruntimmersverlden, införas lämpligast i Idun.
