# ID: svediakorp-per683
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,412
# sentences: 589
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 28 december 1888.
N:r 52.
Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
B yrä: Klar&amp;berssgatan 54, en tr. Annonspxis: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen} ösnummerforsäljning!
Nu ringes det gamla till ro, till ro, nu ringes det nya till strid; ett slägte bäddas i grafvens b o.
Ett annat står upp bredvid.
Redaktör o c h utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrän kl. 9 — 10 och 4^5.
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
l:sta årg.
Utgfifning-stid: Prenumeration sker: hvarje helgfri fredag.
I landsorten: å postanstalterna.
Sista numret i hvarje manad I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- innehåller en postens hufviidkontor, i de större bok- lådorna samt å tidningskontoren.
fullständig mode- 0. mönstertidning.
O dag af s o r g e r o c h längtan, om v å r väntan du så bedrog, då låt o s s dö, förr än qvällen kom, och innan v å r fröjd du tog.
Men om du en framtid skänka vill, som löftena s k ö n o c h ny, o slut ännu ej vårt ö g a till, förr än v i ha sett den g r y!
Z. Permar till XDTT1T för — treniga årgången 1888 och billiga — tillhandahållas hos redaktionen.
Reqvisitionerna böra dock vara inkomna innan januari månads utgång.
Priset är endast 1 krona,.
som jemte portot uttages medels efterkraf.
Redaktionen.
Träldomsok.
Några små betraktelser öfver ett och annat upptecknade af Mathilda Langlet.
(Forts.) en hvad skall man då göra?
Icke kan man smickra, beundra och berömma barnen for allt hvad de göra!
Nej, det borde man i alla fall icke kunna göra, och gör man det — de äro icke så få, som gå till denna ytterlighet — så arbetar man ju systematiskt på att göra sina barn till fåfängans trälar.
Nej, man skall icke smickra och beundra sina barn, men man skall upp- muntra dem.
Man skall lära dem glädjas öfver framsteg och kunskap och duglighet, icke att yfvas deröfVer.
Man skall lära barn att betrakta hvarje framsteg såsom en grund till nya framsteg och låta dem vara lyckliga och glada öfver, att de hafva något att bygga vidare uppå.
Man skall icke säga: hvad du är kunnig, dugtig, skicklig o. s. v., utan man skall säga: hvad du är lycklig, som nu kan gå vidare.
Och säger man: detta är väl, ut- märkt, ypperligt gjordt, så bör man alltid tillägga något, som visar barnet dels hvad ledningen vid arbetet uträttat, dels hvilka fordringar på ytterligare arbete och hvilket allvar förmågan att arbeta medför.
Ty det är ytterst farligt att t. ex. förevisa för vänner och bekanta ett arbete af barnet och dertill foga den anmärkningen: » och detta har han gjort utan någon egentlig undervis- ning; jag vet inte, när han lärt sig det, » och dylikt.
Huru ofta hör man icke belåtna föräldrar i sin gosses närvaro yttra: » jag vet inte, när han lär sig sina lexor!
Han får så mycket beröm af sina lärare, han har flyttat öfver så och så många kamrater » m. m.; eller också heter det: » ja, den flickan, hon har sådana anlag för språk (eller musik), lärarinnan säger, att hon har aldrig haft en sådan elev, » o. s. v. i oändlighet.
Öfverhufvud bör man aldrig, icko ens till sina intimaste vänner, i barnens närvaro tala om deras framsteg eller förevisa deras ar- beten.
Endast sällan kan sådant ske utan skada, och blott undantagsvis kan det vara nödigt, der barnen tydligen allt för mycket sakna sjelfförtroende, hvilket senare j u till en viss grad är oundgängligt här i lifvet.
Men deremot kan och bör man taga vara på och uppmuntra alla små framsteg, så att barnet lär sig lita på egna krafter och hoppas på framtiden.
Hvad särskildt den qvinliga fåfängan be- träffar, så kan det väl ej nekas, att denna som oftast ordentligt uppammas och fostras hos barnen genom mödrars, tanters och barnjung- frurs förenade och nitiska bemödanden.
Innan ännu den lilla kan tala och nätt och jemnt Topelius.
uppfatta några intryck, sätter man på henne en plymbeprydd hatt eller mössa, spetskan- tadt förkläde eller dylikt, och då håller man upp det och ropar med förtjust min: » lullull, grannt!
åh, så grann lillan är!
lullull! » med mera i samma stil.
Senare heter det: » åh, så vacker klädning lillan har!
Om nu lillan är snäll, så skall hon få på sig nya hatten när vi gå ut. » Och efter promenaden heter det: » vet frun, att alla menniskor tyckte så mycket om lillans hatt, och flera frågade, hvar den är köpt.
Det var ingen, som hade så vacker hatt som lillan • — nehej, det var det inte! » Och då tager mamma klenoden i famn och kysser henne, likvisst med skyldig » aktning » för den förtjusande hatten.
Barn- jungfrun får en vänlig blick och går med det medvetandet, att hon stigit ett par grader i sin matmoders ynnest, och hvarken den ena eller den andra tänker på att i det späda sinnet blifvit nedlagdt ett frö, hvilket likt se- napskornet skall växa och öfverskygga många, om icke alla de goda egenskaper, som sam- tidigt skjuta upp i det unga hjertat.
Så kommer det- främmande; den lilla fyra- eller femåriga skall iföras sällskapsdrägt och komma in och » helsa ».
Så blir det ny be- undran.
» En sådan vacker klädning du har, lilla Ninni!
Och hvad det är nätt med den kragen!
Ä r skärpet af siden?
Nej, siden- sars — j a det är mycket vackrare.
Men det skulle vara en liten turnyr, det blir vackrare fall på klädningen.
Jag har sytt åt mina flickor etc. etc. » Och nu börjas ett långt och intressant samtal om nyaste modet på barnkläder, till hvars enskildheter den lilla med mycket öppna öron lyssnar.
Det är ej heller utan exempel, att en sådan liten dam, när hon skulle klädas till promenad, helt enkelt vägrar att taga på sig » den gamla » hatten, utan nödvändigt vill hafva » den nya »,
Tidningen utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar tär ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— Sista numret I I r \ I \ J I | U k i IN månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning.
— Uppgif ä närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg prenum.-afgiften.
moderna.
Ä r lyckan god omtalas detta snilledrag för vänner och bekanta, hvilka för det mesta tycka, att en så utvecklad smak hos ett så litet barn är något mycket » sött » och ytterst lofvande för framtiden.
Icke all- tid är man så varsam vid dessa berättel- ser, utan den lilla får mången gång höra både dessa och kommentarierna.
Icke mindre skadliga äro de samtal om moder och klädedrägter, som i hemmet ofta förekomma, och som de små ofta få åhöra.
Likaså öfverläggningarne om anordningen af deras drägter, kinket vid profning, valet af garneringar och dylikt.
Barnen borde aldrig få vara med om dessa öfverläggningar och aldrig under några förhållanden tillfrågas om sin smak och sitt tycke: de hatva helt enkelt ingen talan här.
Och då deras drägter prof- vas, bör man aldrig göra affär af, huru de sitta eller kläda den lilla, utan blott lägga vigt på, att allt skall vara ordentligt och väl gjordt, varaktigt, nyttigt, varmt, rymligt, lämpadt efter årstiden och tillgångarne.
sannat utgifvarens länge hysta åsigt, att en sär- skild tidning för fruntimmersverldeh här i lan- det vore af behofvet påkallad — en tidning, som, utan att ingå i lärda och långa diskus- sioner och utredningar angående qyinnans rät- tigheter, i mera lättsmält form behandlade frå- gor, som på ett eller annat sätt beröra qvin- nan och hennes verksamhet såväl inom som utom hemmet.
Redaktionen har sökt göra sitt bästa i detta afseende.
Huru vida vi lyckats, öfverlemna vi åt våra ärade läsarinnor att afgöra.
V i vilja emellertid nämna, att Idun under årets lopp innehållit nära halftannat hundratal dylika kortare uppsatser i ämnen, som vi veta vara af intresse för vår stora läsekrets.
Derjemte hafva i våra många underafdelningar talrika rön och råd meddelats till gagn och nytta för husmö- drarna.
D e flesta och bästa af dem hafva otvif- velaktigt kommit från tidningens egen läsekrets.
Men liksom till omvexling med det allvar- liga arbetet äfven behöfves en eller annan för- ströelse, så liar det varit Redaktionen ange- Men så kommer något, som stundom kor- läget att jemte de mera allvarliga uppsatserna sar öfver den bäst beräknade uppfostrings- meddela goda och intressanta berättelser och plan — det är umgänget med andra barn skisser till förströelse på lediga stunder.
Ett och deras omdömen om de våras drägter och eller annat poem har ock, såsom vi tro, bidragit uppträdande.
Det dröjer icke länge, förrän att skänka omvexling åt det hela.
de små damer, hvilkas fåfänga uppammats Att denna vår plan för tidningens redige- ungefär efter ofvan antydda program, börja ring vunnit erkännande, derom vittna de tal- anmärka på jemnårigas tarfligare eller gam- rika skrifvelser, som under årets lopp till oss in- malmodigare klädsel.
Det gäller då att på gått.
I dessa skrifvelser har nästan alltid före- ett förståndigt sätt bibringa våra barn den kommit uttrycket » vår egen tidning ».
V i be- uppfattningen, att menniskovärdet icke beror trakta derför uttrycket » damernas egen tidning » på yttre åthäfvor, yttre medel.
Men vi måste som en hederstitel för Idun, hvilken hon mer göra det så, att icke häraf uppkommer också och mer skall sträfva att göra sig förtjent af.
ett slags fåfänga, den, om hvilken Sokrates Någon förändring i det hittills följda pro- sade: » Anthistenes, jag ser fåfängan lysa ge- grammet anse vi sålunda ej nödigt vidtaga för nom hålen på din kappa. » Icke som be- det kommande året.
V i vilja endast sträfva höfde man frukta, att den cyniska skolan nu- att efter vunnen erfarenhet på bästa sätt full- mera skulle i praktiken få för många efter- följa och utveckla det redan uppstälda.
Och följare, men man skulle kunna genom öfver- härvid räkna vi fortfarande på hjelp och stöd drift i detta hänseende utså ett frö till cy- från alla våra hittillsvarande medarbeterskor nisk verldsåskådning, och detta är också en och medarbetare samt dessutom åtskilliga nya fara att beakta.
både pröfvade och opröfvade, ej minst ur Iduns Den moder, som allvarligt vill uppfostra ' egen läsekrets.
Den lilla modebilagan, som medföljt Idun sina barn till enkelhet och ödmjukhet, gör bäst att härtill bruka flitig läsning i Nya en gång i månaden, kommer med det nya årets testamentetet.
Någon rigtigare grund till upp- ingång att försvinna.
Man har allmänt tyckt, fattning af menniskovärdet och något fastare att den varit för obetydlig för att kunna verk- värn mot flärden och fåfängan kunna vi ej ligen gagna tidningens läsarinnor, och sjelfva gifva våra barn.
Men då måste också tillämp- äro vi de första att erkänna detta.
Iduns bil- ning på dagliga lifvets förhållanden följa med liga pris tillåter dock ej bortgifvandet af någon läsningen, och denna aldrig förekomma såsom dyrbarare modetidning.
Det är sålunda bäst, skolarbete eller blifva tröttande.
Och j u ti- att denna afdelning alldeles utgår ur tidnin- digare modern kan begynna med sådan läs- gens program.
Detta hindrar dock ej, att vi ning, j u säkrare blir hon på att hos barnen fortfarande få tillfälle att en och annan gång kunna grundlägga pligtkänsla och redbarhet i Idun yttra oss om klädedrägten.
Hvad som samt för framtiden befria dem från det hårda emellertid genom denna indragning inbespares, ok, som högmod och fåfänga eljest en gång skall komma tidningens läsekrets till godo på torde lägga på böjda och tryckta skuldror.
andra områden.
Särskildt kommer det qvin- liga porträttgalleriet att bättre än hittills till- godoses.
Minst ett porträtt i månaden skall intagas, och dervid hafva vi en god förhopp- ning att få meddela dragen af de ärade och omtyckta författarinnorna Mathilda Langlet och Förnya prenumerationen så fort som möj- Ave, (Eva Wigström).
ligt, på det ej något afbrott i tid- ningens expedition till Eder må be- höfva ega rum!
Ärade läsarinnor!
Idutl har nu tillryggalagt sin första årgång.
Att tidningen under detta sitt första år stän- digt vunnit allt vidsträcktare spridning är ett faktum, så mycket mera glädjande, som det be- Pristäfiingar skola anordnas hvarje qvartal.
Hvad vi för öfrigt vilja, torde våra ärade läsarinnor finna i följande rim, som af en medarbetare i tidningen stälts till vårt för- fogande.
Ungmor, mödrar, hvad I heten, Idun vill bli eder vän; när I ingen utväg veten, när I frågors lösning leten, vill hon vänligt säga den.
Allt hvad qvinnan intresserar man i henne diskuterar.
Vill du duktig husmor blifva, lärd i hvarje hemmets värf, skall hon goda råd dig gifva, hemmets ros till blomstring drifva, göra dryg en ringa skärf.
Hvad dig bry o c h bråk kan vålla Iduns tomte bort skall trolla.
Och har sjukdom trädt i huset, Idun vet ock medel då.
— Blir det qväll, och tändt är ljuset — du är trött af verldslifsbruset — sätt dig i din älsklingsvrå.
Stilla Idun för dig biktar allt hvad skönt, s o m skalden diktar.
Öppnen derför, höga, låga, dörren för så vänlig gäst, som ger svar på hvarje fråga, som vill öka svag förmåga, och som bjuder allt hvad bäst.
Julklappskorgens bästa gå / va Idun var — det vill jag lofva.
Till sist hafva vi ej annat än att hembära Iduns stora och trofasta läsekrets ett hjeriligt tack för visadt öfverseende och tillönska alla våra läsarinnor och läsare ett godt slut på det gamla året!
Redaktionen.
Med dagens nummer följa titelblad och register, afsedda för tidningens inbindning.
En pä så sätt kompletterad, fullständigt uppbevarad årgång af Idun bildar en värdefull tillökning till biblioteket i hemmet, en innehållsrikuppslagsbok, der de mång- faldiga uppsatserna, råden och rönen i vexlanda praktiska ämnen allt framgent ofta torde komma till öfvervägande och nytta.
I praktiskt syfte.
Under senare år har man ofta hört den klagan framställas, att, på samma gång en mängd ytlig och derför föga fruktbringande lärdom inom skilda ämnesområden genom sko- lorna bibringades vår uppväxande qvinliga ung- dom, dess uppfostran i husliga och praktiska konster allt för mycket försummades.
» De kunna sladdra en hjelplig franska », heter det, » och rabbla upp all historiens regentlängder både fram- och baklänges; men att sy en knapp i sin egen drägt eller stoppa ett hål i sina strumpor — det duga de icke till! » Tyvärr kan ej förnekas att det legat och ännu ligger mycket sanning i dessa klagomål.
Glädjande är derför att förnimma, det saken börjat behjertas af den qvinliga uppfostrans målsmän: ett synnerligen godt uppslag har gjorts dermed, att man i Stockholms folksko- lor upptagit undervisning i klädsömnad på programmet.
Detta första steg har manat till efterföljd vid en del seminarier och enskilda läroverk, såväl här som mångenstädes i lands- orten.
Den undervisningsmetod, som ur erfarenhe- ten framgått som den mest tillfredsställande, den s. k. folkskolemetoden, har lemnat goda resultat, men dock kraft oproportionerligt myc- ken tid, då hittills ingen lärobok funnits, utan eleverna nödgats göra skriftliga anteckningar i ämnet.
Det vackra syftets vänner och beifrare ha derför ock allt skäl att vara fröken Hulda Lundin varmt tacksamma för hennes åtgörande till afhjelpande af denna olägenhet, i all syn- nerhet som fröken Lundin utan gensägelse kan erkännas ha synnerligen förtjenstfullt skiljts vid sin uppgift.
Hennes nyligen utsända » Hand- ledning i klädsömnad » till skolans och hem- mets tjenst bär genom sin praktiska och lätt- fattliga uppställning och dermed följande stora användbarhet godt vittnesbörd om de grund- liga studier och erfarenheter fröken L. gjordt
Vi vilja särskildt fästa uppmärksamheten på Iduns la plighet för plats- sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom fö r alla öfriga slags i sin egeuskap af slöjdinspektris vid Stock- holms folkskolor.
D e n lilla boken, som fram- träder i g o d utstyrsel m e d förtydligande t e c k - ningar o c h till det synnerligen modesta pri- set af 50 öre, b ö r finna ett varmt mottagande hos hvarje lärarinna, hvarje m o d e r, som lägga sig vinning o m att bibringa sina lärjungar och döttrar den sanna o c h husliga uppfostran, som en gång blir den unga makan till större prydnad o c h tillfredsställelse än något bjefs af moderna pensionstalanger.
annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom S. Gumeelius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
IDUN Utoijven ef JWH (() FJ (EUÄR (i är den degantaste o c h r i k Skand.
Modet.
haitigaste Utgifvandet af veckans nummer har något försenats på grund af de mellankommande många helgdagarne.
1 sitt slag.
4 Ett storstadsbarn.
Berättelse af J o h a n för O: » 1 91 O: (D ar en prydnad för den finaste eller budoar.
Skand.
Modet.
salong ar också ej afsedd att vara Bfr en modejournal, utan Modet.
en endast tidning för salongen, Skand.
Modet.
Skand.
Modet.
Skand.
Modet.
Idun J^ordling.
(Forts.) lllt efter som qvällen framskred, kom det emel- lertid något underligt nervöst öfver pappa Eebolledos sätt, som hastigt tilltog till fullständig oro.
Han vred sig oroligt fram och åter på sin plats, reste sig så plötsligt och gick ett slag öfver golfvet, stannade framför fönstret, jemkade rullgardinen åt sidan och stirrade ut i den lilla trädgårdens mörker, genom hvilket den hvita snön lyste, spöklikt och matt.
Satte sig så ned på nytt för att efter några minuter upprepa samma manöver.
Det var, som väntade han någon, som dröjde.
Ruth förundrade sig häråt, men låtsade om intet, utan fortsatte, så godt hon förmådde, att i glädtig ton tala om gamla dagars minnen och om kommande dagars förhoppningar.
Han hörde endast till hälften på hennes ord och lemnade allt mer förströdda svar.
De anspråkslösa julkiapparne voro redan expedie- rade, de brokiga vaxljusen i granen brunno ned: hon måste släcka dem det ena efter det andra, och det blef skumt och dystert i rummet i jemförelse med det bländande ljus, som tidigare hade rådt.
Euth kände med smärtsam ängslan, hur den korta, lyck- liga trefnaden, den hon gjort sig så mycken möda att skapa, löstes upp som i en dimma, och hon an- strängde sig, feberaktigt, hälft förtvifladt, att med glada ord och skratt, som började klinga allt mera tvunget, hålla den qvar.
Ack, endast ett ögonblick, ett ögonblick ännu!
Så föll det henne in, att pappa Eobelledo allt för mycket saknade sin vanliga toddy för att känna nå- gon trefnad vid det söta vinet och bakverket i läng- den.
Och delvis var det nog så.
H o n hade tänkt, att hon skulle få honom att glömma sin dryckjom — för denna enda qväll; men nu tyckte hon synd om honom och dukade fram det varma vattnet och den mörka konjaken, öfver hvilka den gamle med darrande ifver genast slog ned, medan hans ansigte för ett ögonblick ljusnade.
Han drack hastigt och mycket, men ej ens detta ville i afton hjelpa.
Gång efter annan föreföll det Euth, som om han hade något på sinnet, hvilket han ville fram med; hans läppar rördes, som önskade han tala, och Euth stannade midt i sitt samspråk och fäste sina allvarliga ögon frågande på hans ansigte.
Men det blef intet af, aldrig något af; han dök en- dast hastigt ned i sitt glas, hälft skygg för hennes blick.
En pinande oro, som växte och växte, och som hon ej kunde förklara, än mindre betvinga, smög sig öfver Euth: det var som om hon fruktade något, hon visste ej hvad, och hon spratt till vid minsta ljud, en knäppning i väggen, ett köldskott från något af de gamla träden ute i trädgården, der kylan hastigt tog till och blef bitande hvass.
Slutligen kunde hon ej beherrska sig längre, utan frågade helt plötsligt den gamle koristen i en ängslig, nervös ton: » Hvad har du att säga, pappa Eobelledo?
Du har något på hjertat. » » Jag • — — jag • —, » darrade han till; » jag — nej — nej, visst inte.
.
.
» I det samma hördes en knackning på rutan, sakta och hälft tveksam, men fullt tydlig.
Euth blef skrämd, och den andre, hvars ögon redan börjat QlrdTld O &amp; (111 U. '
här kända tidning 1 Skand.
Modet.
P ti «- * - P Skand, Modet Skand, Modet MAflflf innehåller alltid derjemte en JiLUUuli intressant och spännande föl- jetong.
s n a ^frflTlfl MAftVt b j u d e r * abonnenter till OiVCUlU.
lll.UU.Gl.
storartsde pristäflingar i qvin- lig slöjd om tusentals kronor.
utkommer 2 gånger i måna- den med ett häftadt och skuret nummer om 24 sidor, innehåller i hvarje nummer omkring So illustrationer samt ett ytterst elegant omslag med 2 kol.
helsidsbilder.
lemnar med hvart annat num mer en synnerligt rikhaltig mönsterbilaga.
meddelar dessutom i hvarje nummer en moderevy, full- ständiga beskrifningar till alla illustrationerna och för öfrigt uppsatser i allt, som hör till damernas toalett, meddelar ständigt det allra nyaste inom modets verld.
lemnar alltid å första sidan i hvarje nummer någon in- tressant illustration här hem- ifrån.
r t e n em Q V fl TI H OMM.
Mfiriflt ^ * J fÖreIsevis billigaste 1UUUCL.
af alla kända modetidningar.
QVflTlfl O A Ull U. Mnflpt Sånger omfångsrikare 1UUUCL.
h ojemförligt elegantare än andra här kända modejoui- naler.
ä r t r e o c s t ä r QlrflTlfi Mndflt • typografisk utstyrsel 0&amp;011U.
JI1UUCI.
öfver det bästa, som hos oss bjudes.
ä r r m QVflTlH MaHaT * ° ° d e - och kramvaru- ÖJMUIU.
JttUUuli affärer, för sömmerskor och damskräddare den bästa an- nonstidning.
R kostar för helt år 8 kr., U kr.
50 öre, V2 är 4 kr.
Skand.
Modet, 50 år 6 öre, V-l kr.
50 öre, 2 postarvodet inberäknadt.
QVand Mnrlot har till utgifvare FritMof OÄttllU.
lllUUGl, Hellberg, red.
och utg. af Idun; adress: Stockliolm.
» Ni hade dock lofvat mig det, herr Berg, » säger Kruse; » ni kör väl ej ut en gäst på denna qväll. — Euth, var förståndig, var barmhertig; jag älskar er högre än allt i verlden.
.
.
» Hans stämma nästan ber.
» Gå », säger Euth.
Men pappa Eebolledo reser sig, stapplande, ännu förbryllad.
Han går fram emot Kruse; han får plöts- ligt ord i munnen, många, flödande ord i häftig ström.
» Oh nej », säger han, » för all del, det är inte meningen, det är inte alls meningen!
Tag icke illa upp, herr Kruse; Euth menar icke, hvad hon säger; hon är endast så häftig och nervös ibland; och dess- utom blef hon skrämd.
Hon besinnar sig snart.
Stig på och sitt ned: var så god — så god.
.
.
» » G å », upprepar Euth, häftigt, skarpt; och hon lyfter sin hand och pekar emot dörren.
» Se så, se så », lugnar pappa Eebolledo, » var nu snäll och förståndig, min kära flicka.
Herr Kruse vill dig så väl; inte sannt.
.
.
» Men plötsligt, när hon inser, huru litet hon för- mår mot dessa två män, som sammansvurit sig, bri- ster det förtvinade modet inom Euth som en skör bubla, hon sjunker samman, förkrossad, trycker händerna för sina ögon, i tårlös, öfvergifven klagan.
» O, pappa Eebolledo, hur — hur kunde du göra mig detta?
Du, den ende — — som stod mig qvar.
.
. » Och hon springer, utan att få händerna från sitt ansigte, öfver golfvet in i sitt rum; de båda männen, som hälft brydda, hälft obeslutsamma, betrakta hvar- andra, höra regeln skjutas för bakom henne, och allt blir tyst.
D e stå en stund, slagne, utan ett ord.
Så säger Kruse: » H o n har dock ett satans humör, er kära foster- dotter. » Och pappa Eebolledo stammar ett ursäktande svar.
Men der inne i mörkret får Euth i brådskande hast sin hatt och kappa på.
H o n känner en isande, smärtsam, förtviflad tomhet inom sig, ett mörkt svalg, genom hvilket ropar en röst, ropar och ropar med befallande magt: bort, bort!
H o n måste det; hvart, huru, det vet hon ej, frågar sig ej.
Som i en med- vetslös sömngång smyger hon sig ut genom den lilla butiken åt gatan, ensam ut i vinternattens kyla, snö och mörker.
.
.
H o n flyr efter de tomma gatorna, der ingen möter, ingen ser henne, ingen hör henne.
Hennes tinningar bränna; hennes kjortel fladdrar för den kalla vinden.
H o n känner det ej, förnimmer intet!
Allt snabbare jagar hon för hvarje minut på sina steg — bort från hemmet och utan m å l.
.
.
(Slut på första delen.)
glänsa af ruset, och h v a r 3 kinder färgats af hektisk rodnad, blef med ens hvit i synen och darrade på handen, som förde glaset till munnen, så att halfva dess innehåll sqvimpades ut öfver skjorta och väst.
» Hvad var det », frågade Euth; » hörde du? » I stället för att direkt svara på hennes fråga bör- jade pappa Eebolledo jemra och beklaga sig i ömk- lig ton: » Ack, mitt kära barn, jag är så olycklig, så olyck- lig — — ingen i hela verlden bryr sig mer om pappa Eebolledo, nej ingen!
De vilja vräka ut ho- nom på gatan, om de kunna få, ja, det vilja de.
Jag är så olycklig, så olycklig.
.
.
» Det knackar på nytt, något hårdare, och Euth lägger ängsligt sin hand på hans arm; hon känner sig i qväll så märkvärdigt förskrämd och fruktande, att hon hälft omedvetet litar till skydd bos detta barn till man, som hon annars sjelf var van att mo- derligt beskydda.
Pappa Eebolledo tar åter till ord, men i en brådskande, hälft urskuldande ton.
Euth förstår till en början intet.
» Ack, du skulle bli få lycklig, mitt kära barn, så lycklig och rik; jag försäkrar dig det, så lycklig.
Och du skulle kunna hjelpa gamla stackars pappa, som de annars vräka ut till hundarne.
Ja, till hun- darne, du Euth », ropade han häftigt till, så att hon skalf.
» Och det är bara för ditt eget bästa, ditt eget bästa.
.
.
» Som en blixt går sanningen upp för Euth.
I detta ögonblick finner hon icke tid att förundra sig öfver detta, som hon aldrig förr anat, öfver bekant- skapen mellan fosterfadern och Elon Kruse, som för- följde henne, finner icke tid att fråga öfver samman- hanget i det otroliga.
H o n endast fattar allt, allt med ingifvelsens hastighet och skarpsynthet, och pul- sarnes slag stanna, då hon reser sig upp och med båda händer hårdt trycker pappa Eebolledos arm.
» Det är han », säger hon häftigt; » det är han.
.
.
?
» » Bara för ditt — eget — bästa », jollrar den andre.
» Svara mig, hör du », befaller hon, » svara på min fråga! » Men han behöfver icke svara.
Det tar i låsets vrede, och dörren går upp.
På tröskeln står Elon Kruse i frosthvit tulubb, och en kall pust drar in bak efter honom, flägtar i fönstergardinerna och vajar i granens grenar.
Han skyggar öfver ögonen emot ljuset och säger: » Ar jag inte väntad, är jag inte välkommen? » Ingen svarar.
Pappa Eebolledo sitter hälft för- skräckt, hälft förlägen qvar i sitt hörn.
Silfverskeden till hans glas vrides nervöst mellan hans fingrar.
Euth trycker sig orörlig upp emot väggen, hennes blåa ögon se hotfullt svarta rakt framför sig, och mes läppar slutas hårdt.
387 JPfAL ME DAHLS.
Fabriks Försäljnings-Magasin, Stockholm, S p e c i a l - a f f ä r f ö r U t s t y r s l a r ^ p f ii CD CD S- ro 0 0 ^ » 0 0 o o
tidningen kostar endast én (t) krona tor qvartaiet, befordrlngsafglften inberäknad.
— Fullständig mode- och mönstertidning gratis.
i r-v I j Kl Annonser mottagas genom S. Ciumsei us annonsbyrå # ocn nös redaktionell I LJ LJ IN till 25 öre pr 4-spaltig petltrad (= 10 stafvelser).
ef 61 4 Drottninggatan 3 tr. u p p I få härmed rekommen dera sin nya tidsenliga 0; f I.
M.
G Ö T H E 48 Drottiainggatari 4 8 Regeringsgatan 27, Skeppsbron 20, Hornsgatan 54, 61 ^ samt hos andra Bok- och Pappershandlare i riket i dag utkommet: o ^ m w m m a ® P hj g r 0 ST 4 c / a AD gg å l &amp; &gt; m CA g o Jr l / H af @ I Metersystemet.
[605] Örebro Kem.-Tekn.
Fabrik i m a sina tillverkningar af H. E. Ekströms c: o Att rengöra sammet.
Tvänne oxgal- lor blandas tillsammans med litet bo- ning och tvål i regnvatten, kokas och omröras.
Sammeten lägges på ett rent fuktadt bräde och bestrykes temligen starkt med ofvannämnda lösning för- medel; - t en liten lapp; derpå lägges den omkring en mangelstock och mang- las, till smutsen gått bort, hvarefter den doppas i rent vatten och manglas på nytt för att ändtligen upphängas och halftorkas.
D å fuktas den åter med i vatten uppmjukad och uppkokt hus- blåss, slås emellan en duk, tills den blifvit torr, manglas och gnos än en gång med en duk.
P.
P. Stina.
Låler sig göra för Priset är 10 öre numret.
Patenterade Jästmjöl prenumeranter.
(Oumbärligt iör hvarje hushåll,) Eau de Cologne, Parfymer, Håroljor, Asepiin, m. fl.
Tekniska fabrikater.
Innehållsförteckning " s Tillkännagifvande.
Träldomsok; några små betraktelser öfver ett och aunat af Mathilda Ärade läsarinnor!
I praktiskt syfte.
Ett storstadsbarn; berättelse för Idun af Johan Nordlin / / (slut pfi första delen).
Hvarjehanda.
Breflåda.
— Moderevy.
Text till modebilderna.
N ä r pappa är vid misshumör; utkast af Stephan Obs, Langlet.
Å Smith.
S P E R den välbekanta skämttidningen, har under ta / rika senaste och fina godmodiga att Annonser.
genom sina samt och humoristiska tidningen härdar ha / fåret illustrationer sin text visat, nu i sin nya utstyrsel jemföre / se tidningar med Europas i denna vidstående fabriksmärke!
gifves af undertecknad för ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- färdiga egna klädningar.
Bernadina Nicodemi, Barnhusgatan 4, 1 tr. upp öfver g.
[135] ut- förnäm- genre.
Säkert Potatis såsom tvål.
Potatisen skalas ock publiken uppmuntra Kaspers Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
skall ren och rifves på ett rifjern; till den sträfvan genom att göra honom till en Ingen annons införes under 1 k r.
rifna massan sätter man 4 ä, 5 gånger vä / kommen vän i alla hem, der man så mycket vatten antingen efter vigt älskar ett godt skämt.
I spetsen för eller ögonmått och silar den genom redaktionen stå Richard Gustafsson och en duk.
Låter man massan stå några John Johnson (Kapten Punsch), samt PLATSSÖKANDE.
ögonblick, så sätter sig potatismjölet på för illustrationerna vårt lands förnämste botten och kan, om det renas några Lärarinna, tecknare, Viktor Andrén.
Prenumeration gånger med vatten, brukas till stär- som genomgått Wallinska skolan, ön- mottages å alla postkontor.
Oaktadt kelse.
Den afhälda vätskan kan man, skar plats för att undervisa flickor i de ökade omkostnaderna för tidningens kall eller en smula uppvärmd, genast vanliga skolämnen, språk, musik och eleganta uts / yrsel är priset det samma begagna till tvätt.
handarbeten.
Svar till » L.
», H u l t.
som förr, eller 4 kr.
75 öre pr helt år.
Man kan helt och hållet tvätta hvitt [607] [610] och färgadt tyg, ylle och linne deri, ntan lut och såpa, och det tvättade blifver deri fullkomligt hvitt.
Framför DIVERSE.
tvål har detta potatisvatten det före- träde, att det ej det minsta skadar det nämd Oscar II, König von Schwe- Doktor A.
Afzelius färgade tyget.
Sidentyg erhåller deri- f den, försändes i maj 1SS9 i ori- genom en slags styfhet och glans, om Lilla Vattugatan 24, 9-10 oeh 2-3. ginal-vinterförädlingar för kr.
6 det icke sköljes i vatten.
— Tyg, som Företrädesvis mag- och hudsjukdo- pr st. med emballage.
Fullstän- är mera orent, tvättar man i starkare mar.
[5051 dig beskrifning på begäran franko.
potatisvatten och tillgjuter mindre rent Beställningar mottagas från och vatten, hvarefter man till sist sköljer med i dag.
det tvättade.
Doktor Carl piensburg Helsingborg den 20 dec.
1888.
Ypperligt är detta potatisvatten för 14 Lilla V a t t u g a t a n 14.
[G08] - 2V.
P. Jensen.
ylletröjor, som man bär på bara krop- Hvardagar ' / z3 — ' fe4.
Helgdagar 10 — 11.
pen.
Med tvål skrympa de och blifva Behandlar företrädesvis Barnsjuk- gula, men genom detta blifva de rena domar.
[297] och hvita sådana de en gång varit.
GRETA LANDSORT, P.
P.
Vårt i: a Hushålls-, Pariser^ och Intubi-Kaffe, hvars godhet garanteras, r e k o m - menderas h o s hvarje sparsam hus- moder.
Stockholms Kaffe-Aktiebolag, N:r 4 Klara östra gata n:r 4.
[228] J.
G. Hammars Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
P r i s: enkla m e d veke 4 — 6 k r.
, extra s o - lida 7 — 8 k r.
, m e d 2 vekar 1 2 k r.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] Sköterska af sinnessjuka, ROLAND M A R T I N Tandläkare.
Vasagatan 10, Stockholm, [587] Kurs i klädsömnad, {1 / 1 krona.
Pris: sta F P Si l Breflåda.
Hvarjehanda.
S 9 B i rekommenderar |461 •i &lt;1 j f o f I enkel och tydlig uppställning med öfversigt Med största högaktning ' p P Q I All slags Fotografering utföres omsorgsfullt enligt nutidens fordringar.
J.
G. HAMMAR, Flemminggatan 16 A, 1 tr., Stockholm.
30 Malmskilnadsgatan [597] snedt emot Centralstationen.
[572] I YLLE Svenska Konstväfnader och Broderier.
Inackordering.
En ung, bildad dam erbjudes inackor- dering i yngre officersfamilj i Stock- holm.
Svar till » Hem » inlemnas å Iduns byrå.
[009] Yllestramaljer, alla färger, Garn och Silke.
Förklädestyger, ylle och bomull.
Äkta färg-er.
Skånsk medvurst Originalmönster.
Bästa materialier.
af bästa beskaffenhet och afsedd för Beställningar ' utföras a Möbeltyger, familjebehof.
Underrättelse i Kulles Mattor, Vraperier m. m. i hvilken hod, Drottninggatan 36. stil som öns / cas.
Moderata priser.
Stockholm, Drottninggatan 36.
Tillverkningsort: Lund (Thora Kulle).
Göteborg Filial: (Svenska industrimaga- sinet.)
[37] Ramlösa Plantskola.
Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slag plantskoleartiklar är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888.
[522] y.
P. Jensen.
388 REGIMEN.
Bästa skydd mot köld och värme Normal-Underkläder.
Prisbelönta med 6 Guldmedaljer.
Illustrerad Katalog gratis.
Fabriks-Nederlag hos: Qösta Yidinghoff, [113] 19 Drottninggatan, Stockholm.
STOCKHOLM, GERHANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
f z o n Bihang till P R A K T I S K N:T V E C K O T I D N I N G F Ö R 12.
Moderev * ^.
\ ulen är öfver!
De som räkna sin jul fram till » tjugondag Knut » ha visser- ligen ännu en god del åter; ännu stå väl de smyckade granarne med halfförbrända ljus qvar i våra hem; ännu har icke den uppsluppna helgstämningen helt och hållet släpt taget, och barnens leksakspresenter äro ej alldeles förintade; — men de stora dagarne äro dock blott ett minne, julklapps- brådskan, jägtandet, de tusen bestyren likaså, och vi ha ändtligen fått ett ögonblicks and- rum att samla våra tankar till det ingående nya året.
Det ingående året — det är ock den in- gående vintersäsongen.
Ty det är egent- ligen först efter jul vi kunna börja räkna denna.
Släd- och skridsko partiernas, ba- lernas middagarnes, de små och stora bjudningarnes tid står för dörren.
Och sedan omsorgen för de broderade toff- lorna, åt » kära pappa » eller den vackra förmakskudden åt » lilla gubben » ej längre trycker, tränga sig åter de van- liga modebekymren våra damer in på lifvet.
Gäller frågan nu endast drägtens form och snitt, så kunna vi åter upprepa, hvad redan af tidigare moderevyer framgått, att rediiigote- eller direetoire-formen ännu mer än någon annan är den förherskande.
Törhända vore det ej ens för mycket sagdt, det denna typ ligger till grund för alla de variationer i snitt vi för när- varande träffa på.
Härvid är att märka, att kjolens draperi i allmänhet förfärdi- gas sammanhängande med lifvets rygg- stycke, under det de öfriga delarne af den förra göras hvar för sig.
Derjemte finna vi dock ofta toaletter, som synas oss helt och hållet annorledes anordnade och likväl i sjelfva verket måste betraktas som varianter af ofvan nämda form: talangfulla kombinationer af våra modi- ster, hvilka städse låta sig angeläget vara att undvika allt för stor enformig- het i sina arrangementer.
I stor gunst stå ock för närvarande toaletter med kjolar utan hvarje draperi, endast gar- nerade med smalare eller bredare volan- ger, och till hvilka så kallade runda lif med skärp erbjuda de mest skilda smak- riktningar fritt val.
Om en absolut för- herskande form kan under dessa om- ständigheter ej gerna bli tal, och vi ha allt skäl att vara modet tacksamma för Q V I N N A N O C H 1888.
December denna medgörlighet gent emot det individu- ella tycket.
Lika litet kan man uppgifva en dominerande form för kapporna; det ges kappor af de mest olika snitt, anspråkslösa och eleganta, prydda med en rikedom af snörmakerier och broderier, kappor till urval för hvarje ålder och smak.
På pelsverksgebitet har modet, bringande vintern skyldig tribut, haft mycket att be- styra, i det hela med lysande resultat; det har ej allenast begagnat sig af de fina och dyrbara pelsslagen, utan äfven egnat de enkla och billiga sorterna omsorgsfull uppmärksam- het, härmed tillgodoseende dem, som måste taga hänsyn till kostnaden vid valet af pels- verk.
Det är klart, att utter och bäfver, hvilka med stor möda och fara måste jagas på Kamschatkas ogästvänliga kuster, repre- sentera högt värde.
1 betraktande af de be- tydande summor, hvilka en bäfverfäll, ett utterskinnsgarnityr eller ett sälskinnsbräm be- tinga, har körsnärskonsten låtit sig angeläget vara att åstadkomma förvillande efterhärm- ningar af olika pelsslag.
Dessa efterbildnin- gar tillverkas af andra pelsslag, hvilka — ehuru liknande till utseendet — dock ställa sig billigare i pris och derjemte motsvara skäliga anspråk på elegans och värme.
Man har så t. ex. allt skäl att känna sig till freds med den imitation, som framställes af nord- amerikansk tvättbjörn; detta skinn behandlas och användes som bäfver.
På samma sätt sker med den från Syd- och Centralamerika stammande uttern.
Högt i pris och fägring står den sällsynta blåräfven; dock ersattes äfven denna af vår vanliga räf, hvars af na- turen hvita bukskinn färgas i de deli- kataste nyanser och användes till bräm och garnityr.
Något nytt och synnerli- gen elegant är det blekta, ljusa loskin- net, hvilket väl dock på grund af sitt höga pris får anses tillgängligt endast för mera exklusiva kretsar.
Sälskinnets förtjenster skattas sedan länge högt; om äkta eller imitation (af bisam) är det sammetsmjukt och af en fin, dämpad och klädsam färg.
i. fe- v &gt;• Fig. 1.
Hatt a f filt.
H E M M E T För sällskapstoaletterna dominera un- der säsongen bland de tunga tygerna moaré, faille, sammet och de mer eller mindre ripsartade bengalin-tygema.
Skola randiga eller broscherade tyger använ- das härtill, så måste de vid samman- sättandet af en drägt väljas med har- monierande färger.
Sammet och plysch anses under denna säsong förnäma.
Släp af den ena eller andra sortens tyg kunna göras fria för sig och fasthakas vid ko- stymen: de göra sig vackert och elegant, Till och med spetsklädningar kunna med fördel förses med ett siden- eller tungt sammetssläp, om nu ock slika drägter helst bäras något kortare.
Ljusa spets- klädningar, arrangerade öfver kulört siden, äfvensom färgade silkesspetsar till Ghan- fo ' %-väfnad gifva eleganta och behagliga bal- och sällskapsdrägter, i hvilka de mest vexlande idéer kunna bringas till uttryck.
Ett hel- eller halfskuret lif af plysch eller atlas till en spetskjol gör sig synnerligen elegant, och kräfver den senare ringa spetsutstyrsel exempel- vis vid öfverkanten ett Berthearrange- ment eller ett fichyartadt garnityr.
Sär- deles använda för sällskapstoaletter äro rikare tyger, försedda med särskildt af- passade mönster för framvåden och] jf-
46 IDUNS MODBTTDNING- besättningen, såsom ottomane med matta sammetsblommor, hvilka stiga uppåt och afslutas i smidiga rankor, eller färgrika orientaliska brode- rier, genomdragna af guldtråd, som åstadkomma den rikaste effekt.
F ö r små sällskap eller teatern begagnas mer och mer elfenbensfärgade ylle- tyger, crépe de Ghine och siden.
Dessa lif göras ofta tvåsidigt delade med isättning af veckadt eller olikfärgadt tyg eller band, eller ock garnerade med broderade börder eller guld- tofsar.
A f originell verkan äro fantasikostymer, hvilka framställas af kjolar af mörkfärgadt siden med Pompadoursmönster, blusartade lif af småmönstrigt, svart tyll och ljusa sidenskärp, hvilkas långa ändar af- slutas i silkesfransar eller snör- makeri.
Näst blomsterprydnaderna, hvilka till form och färg bestämmas af den öfriga toaletten, ådraga sig handskarne, skorna och solfjädrarne, Fig. 2.
Jacklif a f s d e n.
hvilka måste stå i närmaste sam- klang med drägten, vår uppmärk- samhet.
Den långa skinnhandsken och den långa silkeshandsken, ofta smyckad med guld- eller brokigt silkesbroderi, äro väl bekanta.
Vidare begagnas skinnhandskar, till hvilka ansluta sig spetsartade manschetter.
Det nyaste i solfjädersväg, som konstindustrien frambragt, består af spetssolfjädrar eller sådana af gazbotten med spetsapplikation och målningar, vidare af fjädrar, pergament, crepe de Ghine med målnin- gar i alla tänkbara kompositioner och färger.
Till baltoaletten egna sig af praktiska skäl enkla solfjädrar, konstruerade af palmblad och på ena sidan prydda med en knippa friska eller konstgjorda blom- mor; dessa fästas om lifvet med ett sidenband.
Deeember 1888 framstälda drägten.
Den breda vo- langen prydes i nedre kanten med broderier och uppveckas i sidorna i solfjäderform.
» Besparingslinnin- gen », med hvilken det blusartadt anordnade lifvet är försedt, fram- ställes af rynkadt siden i samma färg och begränsas af en broderad bård.
Liknande garnering af bår- der förekommer på de med puffar prydda ärmarne; af samma tyg som » besparingslinningen » är det breda, veckade skärpet.
Drägten fullstän- digas af en hatt af grön plysch, som garneras med sidenband i lju- sare färgnyans.
Fig. 6.
Drägt a f plysch o c h siden.
Kjolen, hvilken har grund- formen af en volang, är af grön Ottomanrips och garneras, på sätt som synes, i nedre kanten med snörmakeriarbete.
Den i directoire- form tillskurna öfverklädningen är af mörkgrön plysch.
De båda vä- der som galonartadt falla ned öf- ver kjolen, äro skurna i ett med lifvets sidostycken.
Lifvets framstycke är öppnadt och visar en krusad isättning af samma tyg som kjolen.
Två rader stora fan- tasiknappar (3 i hvarje rad) pryda lifvet, som knäppes i sidan.
Den breda kragen likasom de bröstut- skärningen omgifvande revererna och ärmarnes uppslag äro af gul- grönt siden.
Hatten, hvars brätte är uppböjdt, göres af grå filt med bandklädsel i samma färg samt röda plymer.
Fig. 3.
Lång kappa.
Fig. 7.
Kappa a f sidenrips.
Kappan af svart sidenrips förses med pelsfoder och göres baktill åtsittande, framtill med en veckad isättning, hvilken företer smala röda tvärstreck på svart botten.
Kappans sidostycken, hvilka på samma gång bilda ärmarne och begränsa isättningen, prydes i den främre kanten till hela sin längd af snörmakeriarbete.
Hatten, hvars form synes af afbildningen, göres af svart sammet och garneras med ett sidenbandarrangement i samma färg samt högröda plymer.
Fig. 8.
Drägt f ö r flickor o m 7 — 9 år.
Kjolen göres i form af en bred volang af grå- och rödmönstrig etamine, öfverklädningen deremot i redingote- Fig. 1.
Hatt a f filt.
Den framtill med bredare, baktill med smalare brätte form af röd plysch, och skola dess långa skört, som figuren förtydligar, upp- försedda hatlen är af brun filt.
Undersidan af brättet kläde3 i kanten med en skäras baktill och på sidorna.
Det af grått siden förfärdigade bluspartiet, hvil- 6 centimeter bred crémefärgad bård af fjädrar.
Ett slöjarrangement af bruna ket kompletterar öfyerklädningens framdel, sammanhålles vid lifvet af de tv: " skärpändarne med metallhakar samt fort- sidenband och créme-färgade fjäderaigretter sätter der nedom, deladt i midten, son- bildar klädseln, hvilken fullständigas af ett slags garnering på kjolen ända till bandändar, som hänga ned baktill från dennas underkant.
Dessa garnityrdela; hattbrättet, samt af bindband.
hållas samman och fastade vid kjolen ge nom små veckade tygbitar.
Fig 2.
Jacklif a f siden.
Lifvet göres af rödt satin merveilleux.
Framstyckets Fig. 9.
Bulgarisk c a p o t e.
Den oss foder klädes med gul surah, hvilken, som förevisade modellen till denna capote var synes af teckningen, i midten veckas men af mörkröd sidenplyscb med sidenfoder i på sidorna hålles slät.
De båda jackhälf- samma färg och prydd med guldbroderier terna, hvilka framtill äro vidt skilda, fodras liksom figuren utvisar.
med surah i samma färg, hvilken fogas in i såväl sido- som axelsömmarne (passe- poileras).
Skörtet i bak veckas och dess kant begränsas med soutachebroderi; af liknande materiel äro de broderier, som reveartadt ordnas på lifvet, som pryda nedre delen af framjackan samt ärmarne och ståndkragen.
Fig. 10.
Drägt f ö r g o s s a r o m 4 — 6 år.
Figuren framställer en drägt med matrosblus för små gossar.
Kjolen här-.
till förfärdigas af blå- och gulrandigt kläde, veckadt vid öfre linningen och fästadt vid en underblus af fodertyg, på hvilken äfven kravattstycket och ståndkragen af samma tyg som kjolen äro anbringade.
Den långa blusen är af marinblått kläde, framtill hjertformig urskuren och försedd med breda, randiga reverer, som på ryggen sluta i en ståndkrage.
Fig. 3.
Lång kappa.
Den långa, åt- sittande kappan förfärdigas af modefärgad cheviot och förses till hela sin längd med en isättning samt en ståndkrage af plysch i samma färg.
En synnerlig elegans för- länas kappan genom de silkesbroderier, som pryda revererna och ärmuppslagen.
Fig. 11.
Kappa f ö r flickor o m 6 — 8 år.
Kappan förfärdigas af dunkelrödt och grått rutigt, engelskt ylletyg, förses till lifvets längd med yllefoder i åtsittande fason.
Det öfre tyget ordnas på fodret så, som figuren utvisar.
Den med en veckad remsa af siden garnerade kragen är af dunkelröd plysch, desslikes de på samma sätt garnerade ärmuppslagen och det breda skärpet, hvilket baktill prydes af knappar och hakar af metall.
På fram- sidan företer skärpet en liknande prydnad af metall, hvilken äfven tjenar till det sammas knäppande.
Fig. 4.
Sällskapstoalett a f siden.
Denna enkelt eleganta sällskapstoalett med half- långt, släp är af svart sidenrips.
På den fotfria klädningen anordnas framtill ett långt skörtartadt draperi; släpet ordnas, som synes, vid öfre kanten i veck och infogas vid kjolens linning.
Lifvets hjert- formiga utskärning fylles med en jabot af svarta spetsar; broderier af silke och per- lor omgifva reverartadt utskärningen samt pryda ärmarne och ståndkragen.
En sär- skild prydnad erhåller drägten genom den vid venstra sidan fastade långa band- öglan. '
Fig. 5.
Drägt a f ylletyg.
Myrtengrön voile utgör materialet i den på figuren Fig. 4.
Sällskapstoalett a f siden.
Fig. 5.
Drägt a f ylletyg.
Fig. 12.
Drägt f ö r g o s s a r o m 5 — 7 år.
Drägten anordnas på skotskt vis; kjolen förfärdigas af blå-, röd- och gråru- tigt ylletyg och veckas i djupa veck.
Den
IDUNS D e c e m b e r 1888 öfver bröstet urrundade jackan af blått kläde, visar en väst af samma tyg.
Till drägtens prydnad tjena yttterligare det på axeln med en agraff fastade, pläd- artadt ordnade skärpet af rutigt tyg samt en väska af röd sammet med pelsbesättning, som på främre sidan fästes midt på kjolen.
När pappa är vid misshumör.
Utkast af Steplian Smith.
|äradshöfding Davidson öppnade dörren till sängkammaren och slängde med förtretad min ett par små bruna, rosadoftande handskar in på chäslongen.
Lilla frun, som just var i färd med att krusa pannluggen, vände sig hastigt om med ett lätt rop — hon kom att bränna sig litet på den heta griffelbiten — » Du stygge Julius, så du skrämde mig! » Hon reste sig på tå framför honom.
» Nu kysser du mig genast! » Den äkta mannen lydde befallningen på ett något kyligt sätt och tillade derefter förebrå- ende: » Kära Bertha, dinahand- skar lågo på mitt skrifbord; du vet ju, att jag afskyr all oordning — åtminstone i mitt rum », tillade han och såg sig med kritisk blick kring i säng- kammaren.
» Förlåt mig, kära du, men när jag kom hem i går qväll, hörde jag lille Arnold gråta, och då måste jag ha kommit att i hastigheten kasta dem der.
Nå », fortsatte hon skrattande, » det var väl ingenting att se så högtidlig ut för? » » Nej bevars, men, Bertha, det skulle verkligen inte skada, om du vore lite mer ordentlig. » Hon satte sig vid fönstret och såg envist ut.
Det var ingenting i verlden, som mer retade henne än detta eviga predikande om ordning i hvarje vrå.
Ordning!
— ja, det var visst en välsignad sak, och in- gen var mera villig än hon att erkänna det, men hon kunde verkligen inte hjelpa, att hon ej var något ordningsmönster; hon var icke skapad på det viset.
MODETIDNING » Jag kan flytta, om jag inte kan vara frun i lag », ljöd det med en ton af sårad sjelfkänsla borta från spiseln, och Elins af elden på för- hand upphetsade, trinda anlete lågade ytterli- gare af harm.
» Jag ska ' be om mitt betyg. » » Men Elin då, begriper hon inte, att jag måste säga från då något är galet? » » Jag begriper ingenting här i huset.
Kan jag hjelpa, att frun är vid dåligt humör?
Jag kunde laga sås till kaptenskan Grip, så att den kunde ätas, och hon gaf mig tjugo kronor i julklapp, men » Resten försvann i en dof brumning, hvaraf frun endast, då hon drog dörren till efter sig, hörde något otydligt om » folk som sjelfve ingenting begripa. » Hvad hon kände sig elybklig!
Icke ens lille Arnolds joller kunde komma henne att glömma, hur ledsamt det varit hela denna dag.
Hon lät barnflickan bära ut gossen och kastade sig sjelf, på nytt gråtande, på en stol.
Då hörde hon steg i yttre rummet, hastigt torkade hon sina ögon, och då mannen inträdde låg hon helt lättjefullt på soffan, så fördjupad i en bok, att hon icke märkte honom.
47 » Du lofvade i morse att göra i ordning en hvit halsduk.
Hvar är den: jag måste nu kläda mig, om jag inte skall komma för sent; begrafningen är kl. 4. » Det gaf ett ryck i henne, och hon kände en ängslan, som var nära att qväfva henne; men så svarade hon helt vårdslöst utan att vända på hufvudet: » Det har jag glömt. » » Men hvad i — - » Han hejdade sig lyckligt- vis, tog upp sin portmonnä och kastade ett silfvermynt på borbet.
» Vill du göra mig den tjenstcn att skicka någon af pigorna efter en — eller kanske det är bäst taga två, antagli- gen behöfver jag en i morgon ».
Hon reste sig med retsam långsamhet. » Du kunde ju ta ' ett hälft dussin så gerna. » Det lät trotsigt, och hon lemnade rummet utan att se på honom.
Något hvitt föll ned pä golf- vet, och han böjde sig ned för att taga upp det: det var hennes näsduk; den var alldeles våt.
Han fick en bekymrad uppsyn; hon hade gråtit, kanske öfver hans betende vid bordet; han kunde väl ha ' ätit hennes tjocka sås för en gängs skull; men det hade då också hela «, " i • .. ' / |, ' V!
: \;, J3fc?
, ' ÉPhSbF ' |fc ^ ' ^ Vid middagen voro de båda förstämda, och stackars Berthas ögon voro röda.
Kom så ste- ken; häradshöfdingen hatade tjock sås — en åsigt som alls icke delades af pigan, hvilken i dag ensam lagat middagen, emedan frun hade hufvudvärk; häradshöfdingen rörde litet i sås- skålen, satte den derefter till baka på bordet utan att taga något, samt tuggade torrt på stekbiten med en alldeles o- hyggligt allvarsam min.
Der efter reste han sig tigande och gick in i sitt rum.
» Gud, Elin en sådan sås • — den är ju tjock som gröt!
Elin vet ju, att häradshöfdingen af- skyr tjock sås? » Fru Bertha hade svårt att hålla till baka tå- rarne.
» Det är bra ledsamt, att jag inte för en enda gång kan slippa stå bredvid spisen! ») rägt af plysch o c h siden Kappa a f sidenrips.
Drägt f ö r flickor o m 7 — 9 år.
48 dagen varit så förb — dt på tvären.
Han ön- skade nästan att semestern vore slut.
Der hade han suttit ensam i sitt rum hela för- middagen och haft tråkigt, utan att hon en enda gång stuckit näsan in om dörren.
» Var så god! » Hon lade halsduken på bor- det och återtog sin bok.
» Tack! » Han vände sig om i dörren.
» Jag hade tänkt, att om du vore i ordning, då jag kommer tillbaka — - hvilket nog inte dröjer länge — så kunde vi gå till Liinells i afton och titta på deras nya trädgårdsanläggning. » » Nej tack, jag har inte lust. » Hon vände ryggen emot honom och bet i näsduken, me- dan hon ifrigt vände bladen i sin bok.
» Ja så, adjö då! » Han drog till dörren med någon häftighet, och hon hörde honom med en ed sparka till hunden, som brukade ligga på hans skrifbordsmatta.
Hon hade sti- git upp och stod framför dörren med handen utsträckt för att öppna.
Om hon ändå skulle gå med till Liinells?
Det kunde då verkligen redan vara nog med ledsamheter för en dag!
Då öppnades dörren ånyo med sådan häftighet, att hon nästan fått ett slag i hufvudet, och en liten barngalosch slungades bort åt golfvet.
» Låt mig åtminstone slippa att ha barngarde- rob här inne!
Nu har Don tuggat sönder Ar- nolds ena galosch. » » Då har väl hunden också sjelf dragit dit den.
Jag skall verkligen nu be, att få vara i fred! » utbrast hon alldeles utom sig.
» Du skall få vara i fred », svarade han med särdeles långsam betoning, och om en stund såg hon bakom gardinen med sina svidande ögon efter honom, der han med mörk uppsyn vandrade gatan nedåt, påtagande sina svarta handskar.
Hvad hon kände sig olycklig och — ensam!
— Öm hon skulle gå in till gossen en stund?
Hon tog hans lilla trasiga galosch i handen och gick in i barnkammaren.
Der satt han ensam och gret, medan jungfru Lina ute i kö- ket fick del af den orättvisa behandling för hvilken Elin varit utsatt af frun; köksans berättelse var beledsagad af knytnäfslag i köksbordet, och det ofta åter- kommande: » men så sade jag • — — », framslungades hvarje gång med stor kraft och väldiga gester.
IDUNS Fig. 9.
MODETIDNING December 1888 Bulgarisk c a p o t e.
skräcklig ångest i sitt bultande hjerta.
Stirr- ande ut om fönstret och förgäfves väntande, att mannen skulle återkomma, satt hon der qvar, sedan gossen somnat och det började skymma.
Hon spratt till, då det knackade på dörren, och benen ville knapt bära henne, när hon gick bort för att öppna.
Det var Elin, kokerskan, som frågade om hon skulle bädda.
» Hvarför skall inte Lina bädda? » » Nå du milde, det visste väl frun?
Lina gick ju för ett par timmar sedan. » Att hon, Elin, ännu var qvar, berodde dorpå, att hon Eru Davidson stod på trö- skeln utan att märkas af de båda ifriga pigorna, och Lina hoppade en half aln från golf- vet och gaf till ett skri, då hon hörde frun, med en temligen stark darrning på rösten, fråga, om hon hade tid att komma in till gossen — » såvida », tillade frun, » du inte föredrar att lemna din plats genast. » Lina vände sig förskräckt om, men uppfångade i hastig- heten en vältalig blick från sin kamrat, hvilken sade så mycket som: var nu ingen pultron.
Och hon svarade käckt och utmanande: » Ja bevars, om frun ger kost och lön till flyttetiden.
Här kan ju ändå ingen vara till lags. » Fru Bertha flydde som jagad af furier in i sin säng- kammare, tagande barnet med sig, och sedan hon skjutit rigeln för, satt hon der med gossen i sitt knä och en för- Fig. 10.
Drägt f ö r g o s s a r.
Fig. 11.
K a p p a f ö r flickor.
Fig. r as af naturen inte vore fallen för skandal, annars hade Jönsson, fästmannen hennes, sin syster i sta ' n, så nog kunde hon få komma dit alltid.
» Ja, bädda då. » Stackars lilla fru!
— hon kände sig alldeles vimmelkantig, gång efter annan försökte hen att få litet reda i det för- färliga koas, som uppfylde hennes arma huf- vud, men hon kunde ej få någon bugt med detta virrvarr och insomnade vid tolftiden, utan att mannen ännu kommit hem.
När han kom hem hem ett par timmar se- nare, sof hon med sin arm sträckt öfver kan- ten till gossens lilla bädd och hållande hans lilla knubbiga hand i sin.
Han satte sig ned på stolen och betraktade henne.
En och annan gång ryckte det till i hennes läppar, och han hörde en darrande suck.
Han såg på henne länge och allvarligt.
Han hade varit mycket ond, då han gick bort i ef- termiddag, och hennes beteende hade då ej heller varit egnadt att göra honom blidare till sinnes.
Hvad han egentligen gjort?
Han bör- jade tänka efter, hvad som passerat ända från morgonen.
Nå ja, litet sträng hade han kan- ske varit, men hon var då också så ömtålig för det allra minsta.
— Hon rörde sig oroligt i sömnen och suckade.
Då lade han smekande sin hand på hennes panna och hviskade sakta: » Bertha ».
Hon satte sig upp yrvaken, och så började hon gråta på nytt, denna gång med armarne kring hans hals, och hon sade, att hon var så gränslöst olycklig och hade känt det hela da- gen.
» Lilla Bertha, glöm nu alltsammans, så är du snäll; inte ska vi träta om småsaker? » » Småsaker? » sade hon förebrående; » hela lifvet är ju en idel sammansättning af småsa- ker, men du vill väl derför icke säga, att det är värdelöst ?« » Nej, älskling », sade han allvarligt, » men jag önskar, att du inte ville taga allt så hårdt. » » Ah, du vet inte; du anar inte hälften af den förtret och den förödmjukelse, jag i dag måst lida. » Och hon omta- lade allt från början till slut, sade att Lina utan vidare gått sin väg, och att hon egentligen ansåg Elin bära skulden härför.
Häradshöfdingen gick några slag häftigt framoch åter på golfvet och tuggade sin mus- taeh; så stannade han fram- för sin hustru.
» Vet du hvad Bertha?
I morgon låta vi Elin också gå sin väg. » » Kost och lön », sade frun med en skakning på hufvudet.
» Ja, det är ju förargligt, men jag tål inte att min hustru förolämpas af en tjenstflicka, — ser du, liten, det kan jag ej fördraga. » Lilla frun log.
» Käre Ju- lius, jag tror, att alla fruar få tåla förolämpningar af tjenstfolket; det vänjer man sig vid, antager jag; men » — hon hotade honom leende, genom tårarne — » af sin man — » » Sparlakanslexa! » af bröt han och tillslöt hennes läp- par med en kyss.
Och så voro de försonade — för den gången.
Drägt f ö r gossar.
Stockholm, - Gernandts Boktryckeri-Aktieb., 1888.
