# ID: svediakorp-per681
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,976
# sentences: 830
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 50.
F r e d a g e n den 14 d e c e m b e r 1888.
B y r å: Klarabergs gatan 54, en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (— 10 stafvelser).
Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen} ösnummerförsäljning!
Redaktör o c h FRITHIOF utgifvare: HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 9 — 10 och 4 — 5.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Utgrifning-stid: h v a r j e h e l g f r i fredag.
Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.
l:sta årg.
Prenumeration sker: I landsorten: &amp; postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens huivudkontor, i de större bok- lådorna samt å tidningskontoren.
Flit bräcker m ö d a n s skal, kraft g e n o m b e r g o c h dal b r y t e r sin stråt.
Godt samvet ger godt mod, godt arbet l y c k a god, trampar på drakablod, l ö g n o c h försåt- J. O. Träldomsok.
Några små betraktelser öfver ett och annat upptecknade af Mathilda Langlet.
III.
•päln träldom, som till sin beskaffenhet är nära slägt med högmodet ehuru i sina yttringar ganska olika, är fåfängans.
Den liknar högmodet deruti, att ingen gerna vill vidkännas den, men skiljer sig derifrån så tillvida, att högmodet kan fördöljas, hvilket deremot är omöjligt med fåfängan.
Den sitter utanpå; slafmärket är tydligt för alla.
Om det är sant, att högmod går för fall, är det icke mindre säkert, att fåfängan leder till förderf.
Och fåfängan är kan hända det starkaste af alla träldomsband, ty fåfängan kan till och med öfvervinna snålheten, som eljes icke för något i verlden ger vika, och vid sådana tillfällen händer det nog, att få- fängan går det godas ärenden.
Det är dock icke så ofta.
Vanligast leder fåfängan blott till det som ondt är.
Unga flickor förledas till koketteri, behag- sjuka, modegalenskap och mycket annat för- derfligt och förderfbringande.
Och af de unga männen äro de blott allt för många, som af ren fåfänga taga det första ruset eller det första steget på lasternas bana.
Skulle någon tycka, att detta är ett allt för hårdt tal, så att han icke kan fördraga det, så kan han j u tänka sig litet till baka och påminna sig de ynglingar, som, för att visa sig karlavulna, deltogo i eller stälde till Wallin.
dryckeslag vid hvarje steg på den väg, der de skulle skapa sig en framtid, eller som trodde sig vara manliga genom att vara last- bara.
Ja, så långt kan fåfängan leda sina slafvar, att de till och med låtsa sig vara lastbara eller lefnadströtta, eller » pessimister », blott för att beundrande vänner och kamra- ter skola tro dem vara män, fria, sjelfstän- diga män, fastän de i sjelfva verket äro slaf- var, ömkliga slafvar af den uslaste fåfänga.
Men det är icke blott de unge, de oför- ståndige, som taga på sig fåfängans ok.
Mån- gen, af hvilken man kunde vänta bättre, går genom hela sin tid och släpar derpå.
Och fåfängan har något nästan demoniskt i sin natur — hon liksom finner nöje i att för- vända synen på sina slafvar, så att de hos sig se egenskaper, som ingen annan kan upp- täcka, och tro sig kallade att utföra stor- verk, som dock i deras händer bli narrverk.
Ingenting förleder menniskan att begå så stora dumheter som just fåfängan, dumheter, så kolossala, att de oftast störta den som begår dem.
Den osläckliga törsten efter pris och beröm förleder till dårskaper, som man eljes aldrig skulle begå, och fåfängan förvän- der, som sagdt, vår syn, så att vi se oss sjelfva helt annorlunda, än vi äro.
Skalden, icke nöjd med den lager dikten virat kring hans tinning, vill med all gewalt blifva samhälls- reformator, politiker, lemna spår i historien såväl som inom literaturen och i flera om- gångar göra sig odödlig.
Resultatet blir van- ligen att han — i bästa fall — gör sig löj- lig; stundom gör han sig också olycklig och störtar andra i olycka.
Politikern, åter, kan icke afhålla sig från att dela skriftställarens berömmelse och ger sig hvarken ro eller rast, förr än han fått i tryck pråla med några, oftast lånade fjädrar.
Och de qvinnor äro nästan otaliga, som af ren fåfänga förledas att skryta med kunskaper, som de ej ega, gifva sig ut för att förstå, hvad som bestämdt ligger utom deras synkrets, och inbilla sig ega en trollmakt i behag, som äro ganska vanliga.
Detta allt passar för öfrigt också rätt väl in på män, som gå under fåfängans ok, och det hör till kriteriet på fåfängans slafvar, att de, af hvad kön och ålder de vara må, i allt, hvad de företaga, tro sig vara oemotståndliga.
Skilnaden mellan högmodet och fåfängan torde kanske tydligast visa sig deruti, att man i allmänhet hatar den högmodige, men skrattar åt den fåfänge.
Detta i det yttre.
I det inre eller till sin verkan på personligheten äro båda lika för- derfliga.
Dock är äfven här en skilnad.
Det är något mera storslaget, men också mera olycksbringande i högmodet, det är något mera smått, men också mera förnedrande i fåfän- gan.
Högmodets ok sargar mera, men få- fängans har narrbjellror.
Men fåfängan kan också vara olycksbrin- gande.
Det är när dess slagord blir antin- gen: » man måste väl vara som andra », eller ock: » man behöfver ej vara sämre än andra ».
I förra fallet drifver fåfängan sina trälar från den ena atgrunden af skuldsättning till den andra, medan de stackars slafvarne lefva i den tron, att de just hålla sig uppe genom att lefva öfver sina tillgångar, ända tills bubblan brister och vågorna slå till samman öfver deras hufvuden.
I det senare åter för- slösa fåfängans slafvar vanligen, hvad arbe- tets trälat i hop och resultatet blir det samma.
lidnlrigeh utkommet- I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar tor ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— Sista numret I Men huru skall man då undgå detta ok?
Det finnes antagligen icke mer än ett sätt — större enkelhet i seder och lefnadssätt, framför allt i uppfostran.
Genom enkelhet får man smak för det solida, det som verk- ligen är något att akta på, och får man af- smak för det ytliga, det värdelösa, det få- fängliga.
Men det vill med barnen också något mera till.
Det är ett ständigt aktgif- vande på deras karaktär och utvecklingen deraf.
Hos somliga barn finnes fåfängan af natu- ren nedlagd, under det hos andra anspråks- lösheten är medfödd.
Många föräldrar inse detta och söka i bästa välmening råda bot derpå genom att aldrig berömma eller upp- muntra barnen.
Men detta kan blott lägga band på fåfängan, icke utrota den.
Andra gå ännu längre och nedsätta barnen och deras arbete både i deras och andras ögon, blott ör det att barnen icke skola få för höga ftankar om sig sjelfva.
Härvid glömma de dock att taga i beräkning ett och annat, som korsar deras planer och ofta nog gör att re- sultatet blir raka motsatsen till, hvad de väntat.
Till exempel: andra menniskors omdöme, som man ej kan undertrycka och som ofta utfaller alldeles motsatt det, föräldrarne så der af omtanke för barnens bästa afgifvit.
Och då barnen gerna vilja tro, hvad som är dem angenämt, så misstänka de föräldrarne antingen for brist på omdöme eller för brist på kärlek.
Och så barnens eget omdöme.
Det är ej heller så alldeles att förakta.
Man kan vis- serligen, om man ihärdigt upprepar det samma, få ett barn att ganska länge tro sig vara odugligt, uselt, underlägset alla andra, men så kommer må hända någonting, som öppnar dess ögon, så att den vuxne ynglingen eller flickan med rätt eller orätt anser sig bedra- gen och förd bak om ljuset, och det bidrar oftare än man tror, till att den barnsliga kärle- ken då mattas, slocknar eller till och med förbytes i ovilja, om också icke i hat — ehuruväl det någon gång torde inträffa, att, åtminstone för en tid, hatfulla känslor till och med mot föräldrar intaga den, som anser sig tillbakasatt.
(Forts.) Ettjder.
n gång då jag sorglös lekte bland doftande blommor små, bröt sköna, lysande rosor, en orm jag träffade på.
Han kväsande reste sig mot mig, jag flydde förskräckt min kos.
— Nu fruktar jag list och ormar aUtjeml bland blommor och ros.
II.
I valet, och qvalet står hon.
— Den älskade fattig är, men han, den andre, har pengar, och rykte och namn han här.
Hon tvekar, hon glömmer satsen, som en gång hon kunde väl: » Hvad gagnar dig hela verlden, om skada den tar din själ! » i p » I \ j I i vJ M IN månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning.
— Uppgif å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er- III.
Så ofta jag ser en siska, som fulltam sitter i bur och äter sitt frö sorteradl och mottar Jcanariens kur, dä tänker jag på en qvinna, som glömde sin ungdoms tro blott för att utkomst vinna och vinna lyx och ro.
- ler.
Några ord om sorgen.
let är en lycka för menskligheten, att en stor, ja, kanske största delen af demensk- liga sorgerna är af den art, att hedern, am- bitionen, blygheten eller sjelf be varelsedriften tvinga oss att sorgfälligt dölja dem i vårt eget hjerta och, långt ifrån att påkalla våra med- menniskors deltagande, göra hvad vi kunna för att afleda deras uppmärksamhet från tillvaron af den smärta, som förtär vårt inre och gör våra nätter sömnlösa.
Antag att förhållandet vore annorlunda, att hvarje verklig sorg visade sig med öppet vizir, insvept i krusflor, och gjorde anspråk på vårt medlidande och hänsyntagande såsom den enda till ett dylikt utställande privilegierade sorgen efter kära anförvandter, som döden bortryckt, nu gör — ja, då skulle hela sam- hället förvandlas till ett enda sorgehus, der alla skratt förstummats och löjet smöge som en förbrytare öfver änDU trotsigt ungdomsfriska läppar.
Jag vill ingalunda säga, att vi skola stå likgiltiga inför vår nästas sorg — långt deritrån!
Men jag frågar blott, om vi i sjelfva verket gagna den sörjande med at (ständigt möta honom eller henne med en dyster, allvarlig upp- syn, ett tungsint medkännsamt leende och en liten tår i ögat, en konventionell liten tår, hvilken vi — låtom oss vara upprigtiga och erkänna det — med en känsla af lättnad skynda att aftorka, så fört dörrarne slutits efter den sörjande.
Dessa i djup sorg försänkta fäder och mö- drar, enkor och föräldralösa, månne de känna sig styrkta och tröstade af våra gråtmilda miner och vår mer eller mindre framtvungna sorg- senhet?
Är icke då i sjelfva verket den hemliga sorgen, som icke har anspråk på att » respekte- ras », lyckligare lottad?
Den unga qvinnan, som sett sitt hjertas varmaste förhoppningar krossade, maken eller makan, som vaknat upp ur ett tidslångt rus och finner sig kedjad vid en ovärdig, sonen eller dottern, som är på väg att förlora tron på lifvet, derför att en afgudad far eller mor icke längre visar sig motsvara idealet, och familjefadern, som darrar för en hotande ruin — alla dessa, hvilkas sorg i grunden är mera tung än deras, hvilka begräta sina döde — då de komma ut bland menniskorna bli de i till- fälle att se glada, smärtfria ansigten, höra muntra, smittande skratt, och man anförtor dem oförbehållsamt sin lycka och sina glädjeämnen, hvilka man döljer och förtiger för den sorg- klädde » för att icke såra hans känslor ».
Och det är sant, att det pinar den hedröf- vade att bevittna andras lycka, men denna känsla har sin rot i det sämre i menniskona- turen och blir icke länge herrskande, derest den icke med en klandervärd förkärlek om- huldas.
Sundare och sannare är, att andras lycka tröstar och förströr oss i vår sorg och så små- ningom väcker hoppet och lifsglädjen till nytt lif i oss.
Sorg är en sjukdom hos själen, glädje och sorglöshet är det friska tillståndet.
Då vår organism är sjuk, är det icke blott vår rätt utan vår pligt att söka läkedom äfven om vi göra det motvilligt.
Sorgens läkedom är åsynen af och deltagandet i andras lycka och glädje.
Derför, alla I sjuka, söken detta läkemedel, äfven om det fordrar öfvervinnelse hos er.
Och I, som sitten inne med det helbregdagö- rande läkemedel, upptagen eder vackra roll som läkare i stället för att, som I nu ofta gören, sätta eder ned och insupa sorgens gift i tron att dermed göra en god gerning.
Våra sorger för oss sjelfva — dock utan att rufva öfver dem, men dölja och bekämpa dem såsom farliga smittofrön; våra fröjder för andra — de äro härliga läkeörter I Låtom oss lyda skaldens råd: » Du men ' skobarn, hur tung din lott du känne, Sök ej hos dina svaga likar tröst.
Lägg ej din sorg på redan tyngda bröst.
Din sorg är din och, du skall bära henne.
Elna Tenow.
Mormors förkläde.
|ushålls- och köksförklädena föra nu för tiden en hälft föraktad tillvaro.
Man godt som skämmes för dem och har myc- ket brådtom att få dem af, om något besök anmäles.
Åtminstone har jag ofta varit vittne till, hurusom frun eller dottern i huset, ännu medan de vänligt helsande vände sig emot mig, under tiden häftigt löste upp banden på det stackars föraktade plagget och så — vips — lät det försvinna genom dörrspringan.
Undras, om äfven vår mormor skulle ha handlat på samma sätt?
Helt visst icke!
Hur lifligt erinrar jag mig icke ännu min kära mormor, hvilken alltid, i sitt stora, fot- sida förkläde och nyckelknippan på sitt band vid sidan, förefallit mig som idealet för en äkta svensk, kärnduglig husmor.
Hon lade aldrig af dessa emblem på sin husliga flit, om ock gäster kommo; och aldrig behandlade någon henne derför mindre vördnadsfullt; tvärt- om föreföll det mig alltid, som om herrarne med alldeles särskild aktning kysste hennes hand, denna sirliga, lilla hand, som så flitigt styrde och stälde för oss alla!
Månget kärt minne från glada barndomsdagar väckes upp vid tanken på mormors förkläde.
Under dess vida veck funno vi den bästa till- flykten i » kurra gömma »; det tjenade bror till kröningsmantel, när han, gripen af sin hersklystnad, från vedlåren höll ett uppskakande tal till de yngre systrarne.
Och var någon gång mormor nog medgörlig att ställa flera af dessa sinnebilder på hennes husfruvärdighet till vårt förfogande, då arrangerades hastigt och lustigt en maskeradbal, på hvilken vi, svepta i våra dominos, stolt spatserade omkring, genom- trängda af den tillfredställande öfvertygelsen, att ingen kunde känna igen oss.
Från en mormor var naturligtvis ett förkläde något all- deles oskiljaktigt; till och med lilla mormor i dockskåpet saknade icke sitt.
Deraf kom sig också, att, då vi en gång voro inbjudna till en liten väninna, som ännu var nog lycklig att ega en mormor, bror Emil sedan hemma helt förvånad och snopen yttrade:
hålles ett nummer I veckan under hela qvartalet.
För hvarje 5-tal abon- nenter, som samlas, och för hvilka afglften Insändes till Redaktionen af » Men hör nu, snälla pappa, Betty hade ingen rigtig mormor. » » Ingen rigtig mormor!
Hvad menar du med d e t, min gosse? » » Jo, för hon hade inte något förkläde, pappa! » Dotterdotter.
Några drag af Ernst Ahlgren.
(Forts.) u har jag — som sagdt börjat arbeta — och d å är jag alltid vid ett jemnt och gladt lynne, något tyst men belåten med min verld.
Och jag tycks inga nerver ha.
Det ä r min stolthet.
Men ni vet hur förfär- ligt långsamt jag arbetar, trots det att jag skrif- ver fort.
Jag rifver sönder, stryker, ä D d r a r, bråkar och gör utkast, om det så gäller det allra lilla minsta.
När jag skrifver vet jag al- drig om det skall bli fiasko eller om det skall lyckas.
Så länge jag håller på med ett ämne, är jag alldeles blind.
Men jag vet, att jag äl- skar arbetet för dess egen skull.
Ingen lycka är mig större än att fördjupa mig i den verld, som är så helt min egen; och jag känner al- drig större sinnesro, än när jag kan gå omkring bland dessa menniskor, hvilka jag älskar som vore de kött och blod, fast de äro mina egna jag höll på att säga » skapelser«, men så lät ordet för storståtligt. » Hvilken lust och hvilken glad lefnadsfriskhet i det bref jag får en månad senare!
Der kom- mer den ungdomliga Ernst Ahlgren storleende som hon kunde le med ögon och mun, och ber mig att ej kvarhålla hennes modlösa utta- landen i minnet: » Ty jag är egentligen så glad om dagarne öfver att himlen är blå och att det blir vår, att detta nästan motväger min känsla af att jag är en strunt och en latmask ibland.
Om ni ' visste sådana föreläsningar jag håller för mig sjelf!
Ni skulle riktigt skratta.
Jag sä- ger mig att jag är ett fä, som går och grubb- lar så länge jag har fullt upp med ämnen lig- gande oförsökta.
Och jag säger att man inte skall vara dum och ställa ä D g s l i g t stora for- dringar på sin förmåga och framtid.
Nej fri- het och friskhet bara I Jag var inte i godt humör när jag skref till er, jag tyckte att jag varit så öppenhjertig och detta gjorde mig så ondt om ni skulle tycka en hel del saker om det.
Den der stämningen hänger efter ännu, men inte fullt så mycket.
— — Den sista tiden har jag ofta varit glad som en spelman, derför att jag ä r så förtjust i mitt lilla rum, som ä r helt mitt eget, af hela huset betraktadt som en helgedom.
Minst fyra — fem gånger om dagen slår jag upp mitt fönster och får in vårluften.
.
.
.
Och jag bor allde- les som ute i en trädgård, mina fönster ligga lågt.
Allt derute ser en smula förvildadt och yfvigt iit, men just derför naturligt och i min smak.
Jag är så dum som grämer mig så mycket för de usla penningarne och för morgondagen.
Hvad vet man om det som kommer!
Det blir ofta så mycket bättre och gladare än man tror.
Så har det varit för mig.
Egentligen har det varit så, att ju längre jag lefvat, dess lyckli- gare har jag blifvit.
Friskt mod bara!
Om inte konstnärer kunna skaffa sig en viss sinnets bekymmerslöshet, då äro de förlorade.
hon 1 r \ I \ J I I \ | \ J IN Idun, ernålles c it gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken abonne.
mentet räcker.
Åro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera- » Man är i grunden ett stort barn! » hade en gång utropat.
Vore jag karl och gift författare förbjude!
ty hvad skulle jag föda på?)
så skulle jag göra liksom nu: ha mitt arbetsrum utomhus » tout garoon ».
(det Gud en hustru jag skulle å fait en Se här ett nytt prof på denna oskrymtade glädje, hon visade öfver hvarje bevis på till- gifvenhet som mötte henne: » Det har händt mig personligen ganska myc- Några tidningar talade efter hennes död om ket sedan jag sist skref till er » — det är för- hösten 1886, hon skrifver detta.
» Jag skall hennes begär efter lyx.
De som skrefvo det, skulle ha sett hur hon var nöjd med litet!
berätta: För någon tid sedan fick jag ett mycket När hon tog in på sitt hotell i Köpenhamn, vänligt bref, anonymt, innehållande en liten flyttade hon om möblerna en smula, så att det extra uppmuntran af 300 kr.
Jag behöfver hela ej skulle ge intryck af hotell.
Då hon i väl icke säga om jag blef glad!
Jag var då Stockholm hyrde möblerade rum, tog hon ned det kom rent af mjältjuk bara af bekymmer de allra värsta oljetryckstaflorna från väggen om hvar jag skulle taga penningar ifrån till och flyttade möblerna i rummet, så att der mina hotande utgifter, ty jag behöfde böcker, såg en smula sjelfsvåldigt hemtrefligt ut.
Det kläder, ved för vintern etc.
Allt sådant der var hennes lyxbegär.
Till julen kunde hon extra skall jag bestå mig sjelf; ni vet ju att bestå sig några enbuskar att pryda rummet med.
Det var allt.
Enkel var hon i sina familjens affärer äro skrala.
Jag blef också som en ny menniska sedan vanor, liksom i sin klädedrägt.
Hon resonnerade i det kapitlet så här: jag fått den der lilla summan att för tillfället » Om jag egde medel dertill, skulle jag kan- reda mig med.
Och nu skall jag tala om för er hur jag har gjort.
Jag hade redan innan ske frestas att omgifva mig med en efter min jag fick min anonyma gåfva gjort aftal med personlighet lämpad komfort, — mörka sam- min man ait han skulle låta mig ha en liten metsfärger, mattor och konstföremål.
Men nu flygelbyggnad, här är, bestående af två små nu är jag helt enkelt en fattiglapp, och derför rum och en förstuga.
Denna lokal ligger på ger jag lyxen en god dag.
Det vore alldeles andra sidan gården och ingen bor i närheten, fåfängt att jag kände någon åtrå derefter, och så att det är just ett ställe för en sådan der jag känner heller ingen.
Ty enligt mina iakt- arbetsmyra som jag.
Jag tänkte att få nöja tagelser blir det så lätt deraf ett slags band mig med ett skrifbord och en stol; flera möb- — konstlade behof — ett slags spindelväf, som ler kunde jag väl icke få råd att skaffa mig.
hindrar sin egares rörelser och gör honom bo- Skrifbord har jag aldrig förr egt, jag har skrif- roende af en massa ovigtiga saker.
Det der vit på ett gammalt spelbord, hvilket för resten är icke för mig ».
Nej, det var inte lyx, hon begärde, det var alls icke är att förakta.
Men nu skaffade jag Hör henne bara!
mig hvad jag så länge, länge önskat: en chäs- frihet.
» Jag har den mest häpnadsväckande förmåga long samt för öfrigt ett par stolar etc, så att nu är rummet rätt beboeligt.
Men det kostade att vara lycklig, för en bagatell — om man så på att få det repareradt, tätt och tapetseradt, vill — att vara det alldeles ohejdadt, med hela varelse, med full medvetenhet och ändå ty det var ett rigtigt gammalt råttbo.
Tarfligt min är det, men det skall bli trefligt ändå.
Och så härligt omedelbart.
Om allt hvad jag lidit så är det ju alltid mitt!
Jag kan glädja mig och all fruktan för att få lida det samma om åt sådana der saker alldeles som ett barn.
.
igen kunde tagas ifrån mig, blott jag afstode Det är för resten en lycklig gåfva.
Jag har från denna förmåga; jag gjorde det icke.
Må mitt arbete och mina böcker der nere, annars det komma allt, och må jag känna det till mitt bor jag som vanligt i mitt lilla rum i gamla allra yttersta!
Lyckan är mycket mer indivi- bygnaden.
Det ena rummet får stå tomt tills duell än sorgen.
Lyckan är svår att förstå vidare.
Jag har intg råd att anskaffa möbler för andra, smärtan aldrig.
Hvem kan nu för- stå att jag kan vara så lycklig öfver att med till det ännu. » mitt arbete och alla mina husgudar ha fått Och ej nog med detta.
I nästa bref kom- flytta bort ifrån andra menniskor, från dem mer fortsättningen: som hålla af mig?
Det står inte till att be- » Jag känner att det i dag icke skall vara skrifva hur jag njuter. » — — mig möjligt att skrifva om annat än det som » Trots min nomadnatur », heter det en an- nu upptager mig, ni är den enda menniska jag känner, som i den punkten helt skall kunna nan gång samma år, » har jag en fanatisk hem- förstå att en sådan ' obetydlighet ' kan vara så kärlek.
» mycket för mig.
Jag är lik en nyförlofvad menniska, som måste utgjuta sin förtjusning för en vän.
Ack, det är bara mitt arbetsrum det gäller, detta förtjusande lilla bo midt i den stora, öde ladngårdsbygnaden!
Det enda ljud jag hör är klockan, som knac- kar så hårdt och fort, mäter min glada stäm- ning, visar hur ensamheten glider undan.
Här har jag allt hvad jag älskar, möbler gjorda att ligga och sitta på, skrifbord som ert, mattor under fötterna, böcker, böcker i långa vårdade rader, mörka färger, ljusröd sängkammarampel i taket, okontrollerad frihet och tystnad — tystnad!
.
.
.
Allt är mitt, köpt genom mitt eget arbete och utan att fråga någon till råds, annat än min kassa.
Intet pigregemente, inga nyfikna ögon i mina papper; jag dammar af sjelf och stoppar nyckeln i fickan när jag går.
Jag har sjelf valt tapeter, sjelf haft handtver- kare, sjelf stält allt i stånd.
Här är det jag som är herre.
Här kan jag stänga och rigla.
Här kunna de stå utanför och ropa sitt ärende vid dörren.
(Forts.) Um flickors uppfostran.
len för en lifskraftig tillvaro, » Förenin- gen för gift qvinnas eganderätt »; det är ej länge sedan vi voro i tillfälle omnämna ett möte, der på dess initiativ frågan om qvinnas inval i skolråd dryftades; — förli- den fredag hade föreningen inbjudit intresse- rade till nytt rådslag i en sak, som låg den förra nära, så till vida som båda röra sig på skolans gebit.
Med anledning af flick- skolekomiténs nyligen afgifna betänkande löd aftonens ämne: » om flickors uppfostran ».
En synnerligen talrik publik, hufvudsakligen qvin- nor, hade samlats å Hotel Continentals stora sal.
En verklig tillfredsställelse skänkes oss af att kunna erkänna, det komiténs maktpålig- gande arbete gått i en rent frisinnad rikt- ning, och att den samma visat sig ha ögon,
tiuli ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden f ö r qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör förnuft och hjerta öppna för qvinnornas hit- tills allt för förbisedda rätt, förbisedd till och med då det, som här, gällt uppfostran af deras eget kön.
Den redogörelse öfver det väsentliga innehållet i komitébetänkandet, som lektor A.
Linder inledningsvis afgaf, väckte ock så godt som enstämmigt bifall.
Det ofantligt rika materiel till öfverlägg- ning och öfvervägande, som utlåtandet erbjöd, tillät naturligtvis endast ett par detaljfrågor att under aftonens lopp komma på tal.
De- taljfrågor — säga vi!
Visserligen — i jem- förelse med det hela, men dock hvarje för sig af synnerligen väsentlig vigt.
För sam- skoleidén — flickors och gossars samunder- visning — ett kapitel af så omfattande social betydelse, att det ensamt kunde kräfva ut- redning i volymer, uttalade de närvarande varma sympatier.
Rörande införandet i flick- skolorna af fysiologi och helsovårdslära be- visade ock de olika talarinnornas och talar- nes utlåtanden varm anslutning.
Föreningen har för afsigt att låta den syn- nerligen intressanta sammankomsten inom kort åtföljas af en ny, der dessa vigtiga frågor upptagas till fortsatt behandling.
Ett inlägg i en vigtig fråga.
Om den s e x u e l a h y g i e n e n o c h n å g r a af d e s s etiska k o n s e q v e n s e r.
Tvänne föredrag af Se- ved Ribbing, prof. i prakt, medicin vid univer- sitetet i Lund.
(Vilhelm Billes förlag, Stock- holm).
Vi meddelade i förra numret af Idun, att nyssnämnda bok inom loppet af en vecka slutsålts i bokhandeln.
(Andra upplagan har i dessa dagar utkommit).
Detta ger vid handen, att boken mer än vanligt är af märkligt inne- håll.
Också torde den komma att väcka både de varmaste erkännanden och de lifligaste gen- sagor, allt efter den ståndpunkt, hvar och en intager till den föreliggande frågan.
Arbetet sönderfaller i tre föreläsningar; dessa föreläsningar höllos för ett par år sedan af förf.
inför medlemmarne af Lunds akademiska förening.
Den första föreläsningen afhandlar könslifvets anatomi och fysiologi, den andra äktenslcapei och den tredje könssjukdomarne.
Förf.
förutskickar det meddelandet, att han kommer att alldeles oförbehållsamt och rakt på saken yttra sig om sitt ämnes alla detaljer och ej det ringaste beslöja det.
» Det kan mycket väl hända, » säger han, » att ett sådant behand- ligssätt rent af framkallar ett fysiskt illamående hos en och annan; och de, som icke känna sig säkra på sig sjelfva, göra bäst i att aflägsna sig. » Boken är naturligtsvis ej afsedd att utan vidare sättas i händerna på unga flickor.
Hvarje till förståndet mogen qvinna torde deremot ur den samma kunna hemta de nyttigaste lärdo- mar, såväl för sig sjelf som, om hon är moder, för sina barns uppfostran.
Förf.
uppträder med kraft och skärpa och man finner tydligt, att boken är skrifven i den ädla afsigten att åstadkomma en ändring till det bättre.
Hvad förf.
för öfrigt vill, fram- håller han i följande slutord: Hvad är det jag vill?
Vill jag arbeta på en högre könsmoral?
Svaret derpå kommer att vexla efter den granskandes ståndpunkt.
Min mening har varit att framställa några drag af monogamiens naturlära, att påpeka den för kropp och själ, för individer och folk helsobringande kraft, som ligger i en verklig och ärlig monogami.
Nå!
intet annnt än det, torde kanske mången ut- brista, sådana uppmaningar få vi nog till lifs; sådana råd att vara tillfreds med bestående missförhållanden | rv I U I I Pv| U IN användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga anglfvas, och kan fullkomlig diskretlon från redaktionens sida påräknas.
äro mycket billiga att gifva, hvad vi behöfva, är re- former!
Det vill jag icke neka eder.
Reformer önskar jag såväl som någon af eder; men icke reak- tionära reformer, icke atavistiska återfall utan verk- liga framsteg.
Vår uppfostran måste blifva egnad att göra kroppen sundare, vi måste anpassa oss till kulturen, vi måste bereda oss mera nerv, för att få mindre nerver, vi måste beflita oss om att uppföda det kommande slägtet i mera ren andlig atmosfer.
Jag kan endast antyda några af vägarne.
V i måste sky alkoholens förderf; icke kan jag begära att hvar och en skall förena sig med ett absolutistiskt sam- fund, men jag kan begära, att han är nykter, det vill i min mening säga, att han aldrig förtär så mycket alkohol, att någon kroppslig eller själslig för- ändring deraf härfiyter.
V i måste undvika psykiska retmedel, literatur, bilder, skådespel m. m. af den art, som retar sinligheten.
V i måste lägga an på en större naturlighet i det allmänna umgängeslifvet, låta män och qvinnor oftare träffas, se hvarandra under enk- lare hvardagsförhållanden, än nu är fallet, då man hufvudsakligen sammanför ungdomen till balernas nöjen, dervid allt för många skrankor, t. o. m. den anständiga drägtens skranka dem emellan nedrifves.
För min del hoppas jag förbättring i sederna ge- nom samuppfoslran, när den rätt utföres, och då uppfostrare af båda könen deri deltaga; uti under- visningen bör på hvarje utvecklingsstadium ingå det qvantum af kunskap om könslifvet, som är pas- sande.
Allt sådant vetande gör mera gagn, om det kommer på den lagliga undervisningens väg och icke på förstulna omvägar.
I denna undervisning borde ingå slutligen någon kurs i anatomi, demonstrerad på menskliga lik, en metod, som skulle efter mitt förmenande borttaga en del af den nyfikenhet, som nu.
på detta område utöfvar ett skadligt inflytande.
V i måste vidare lägga an på större sparsamhet i vårt dagliga lif.
I detta fall vet jag knapt någon klass, hvilken så försyndar sig som Sveriges bildade manliga ungdom.
» Jag nekar mig ingenting, natur- ligtvis », sade häromdagen åt mig en student, som lefde på sin^fars arbete, och han tyckte, att han dervid var i sin goda rätt.
Studieskulderna, ofta onaturligt höga, äro en specifik svensk samhällsolyeka, hvars verkningar gå igen generation efter generation.
Derom kunde vara mycket att säga från åtskilliga synpunkter, men jag erinrar nu endast om, att skuld- sättningen uppskjuter giftermål, förlänger öfver höfvan förlofningstiden, hindrar många partier mellan pas- sande individer och förstör många hems trefnad.
För att qvinnan ur de bildade klasserna skall mera lämpa sig att blifva en passande maka samt moder för kommande slägten, fordras hufvudsakligen bättre helsokraft, större arbetsförmåga och mindre anspråk på lifvets beqvämligheter.
Jag vet icke om det är orätt, men för mig är den sexuela frågan både roten och blomman, både början och slutet af all moral.
Arbetar man än dag och natt för medmenniskors väl, offrar man än derför lif och förmögenhet, så synes det mig allt till intet nyttigt, om man vanvårdar, försummar och förnedrar sexual- lifvet, naturens egen evigt föryngrade elementarskola för sann altruism.
I kännen alla det gamla språket: » framför allt bevara ditt hjerta, ty derutaf går lifvet »; jag skulle vilja af denna sats göra en tillämpning.
Liksom hvarje menskligt lif och tillvaro ha sin upprinnelse i ett könsförhållande, så kan detsamma betraktas såsom mensklighetens hjerta.
Rubbas och förstöres detsammas verksamhet, så lida mensklig- hetens alla lemmar med.
Det bar från Frankrike utgått en grundåskådning som gifvit sig uttryck i ordspråket: » Ou äst la femme? » — hvar är hon, denna vanligen hemska, de- moniska, sirenlika varelse, detta väsen, som ingen manlig kraft och karakter kan motstå, detta dunkla, oförstådda naturmedium, som trånande och omättligt bedöfvar, bedårar, neddrager och tillintetgör hvarje manligt väsende.
Det ordspråket har fått sitt kom- plement, hvilket också på franskt tungomål lyder: » tuez-la! », döda henne, något annat argument finnes ej i mannens hjerta och själ, döda henne eller du tillintetgöres sjelf!
Vare det hellre vårt valspråk för hvarje steg vi gått framåt, för hvarje svårighet vi besegrat, för hvarje förädling vi vunnit, vare det vårt valspråk, derför att det är sant, empiriskt sant — » dos ewig weibliche.
zieht uns hinan.i&gt; Teater o c h musik.
Kungl.
operan.
Den märkligaste repris å denna scen under innevarande spelar är onekligen Beetho- vens härliga opera » Fidelio », som i lördags gick af stapeln efter flerårig hvila.
Liksom mångenstädes i ut- landet är fallet, så borde ock här denna opera, Bee- thovens enda, vara ständigt stående på repertoaren.
Det sätt, hvarpå operan denna gång framföres, är ock egnadt att väcka det lifligaste intresse och det tacksammaste erkännande.
Få operor, om ens nå- gon, torde ställa så stora fordringar på de uppträ- dande som » Fidelio ».
Att de mötande svårigheterna emellertid här öfvervinnas är ett faktum, och detta på ett sätt, som måste framkalla rättvist erkännande.
Särskildt kan fru Östberg räkna utförandet af Fidelios parti som en ny triumf till sina många föregående.
Alla de öfrigi sköta likaledes sina partier särdeles förtjenstfullt.
Hvad det orkestrala beträffar, väckte i synnerhet de båda härliga uvertyrerna, som på det mönstergillaste sätt utfördes af k. hofkapellet under hr Nordquists ledning, det mest stormande bifall.
Ingen verklig musikvän bör försumma att höra och höra om igen denna opera, som aldrig kan bli för- åldrad.
K. dramatiska teatern gifver torsdagen och lördagen innevarande vecka » Herr Derblays giftermål », i hvil- ket stycke fru von Koch debuterar som Claire.
På fredagen gifves » Rose », » E n kopp te » och » I tele- fon ».
Detta blir nog en angenäm afton, så mycket mer som allmänheten får tillfälle återse sin gunstling, hr Svante Hedin, hvilken en längre tid af sjukdom hindrats uppträda.
Han utför nu åter sin gamla roll som Camouflet i » En kopp te ».
Svenska teatern gaf i tisdags för första gången Alexander den äldres skådespel » Henrik I I I och hans hof ».
Stycket, som erhållit en präktig utstyr- sel och ett vårdadt inöfvande, väcker i våra dagar ej vidare intresse.
För dem, som älska starka scener med gift och dolk, lönmord och dueller, torde det dock komma att utgöra en dragningskraft.
Utföran- det förtjenar beröm.
Sr Olsson ger en god och karaktäristisk bild af den svage Henrik III.
Der- jemte torde särskildt böra framhållas hr Lundberg som grefve Saint-Mégrin, fröken Lundqvist som her- tiginnan af Guise och hr JRanft som hertigen af Guise.
Svenska teatern förbereder till julen en repris af Zacharias Topelius ' stämningsfulla och fosterländska skådespel » Regina von Emmeritz » med följande be- sättning af de vigtigaste rollerna: Gustaf I I Adolf hr Ranft, fursten af Emmeritz hr Lundberg, Regina fröken Lundqvist, Pater Hieronymus hr Olsson, Larsson hr Nilsson, Kätchen fru Stenfelt och Dorthe fru Littmarck.
Härförutom komma följande pjeser att uppföras under loppet af innevarande säsong: » En börsbaron », folklustspel i 5 akter, af Richard Schröder; » Byråkraten », komedi i 4 akter af G. von Moser; » Den vandrande juden », drama i 11 tablåer af Eugene Sue; » Åkerman &amp; Son », komedi i 4 ak- ter af G. af Geijerstam; » Kejsarens nya kläder », ko- misk operett i 3 akter - af Charles Kjerulf; » Frun- timmersskolan », komedi i 4 akter af Moliere; » Tret- tondagsafton », komedi i 5 akter af Shakespeare, samt » Flickornas gossar », fältmanöverfars i 8 tablåer, öf- versättning från danskan.
Under förberedelse att uppföras ett kommande spelar äro: &gt;Götz von Berlichingen », historiskt dra- ma af Goethe, samt » Eva », sorgspel i 5 akter af Richard Voss.
Vasateatern har återupptagit det roliga sånglust- spelet » Resan till Kina ».
Hufvudrollerna innehaf- vas af hrr Kloed, Grunder, Hirseh och Paulsson samt af fruarna Bergström, Carlbeck och Cederberg.
Den 12 dec.
.Literatur.
Qvinnans kallelse och uppfostran af Nils Hertzberg (P.
A.
Norstedt och söners förlag).
F. d. norska statsrådet Hertzberg utsände förlidet år under mot- svarande rubrik i sitt hemland detta arbete, hvilket der väckte stor och gillande uppmärksamhet.
En af författaren sjelf ombesörjd svensk upplaga har nu utsändts i vår bokmarknad.
Författaren har under sin verksamhet som stats- råd och pedagog haft rikt tillfälle att förvärfva sig erfarenheter och kännedom, hvilka i detta verk kom- ma till sin rätt, och hvilka ge det en pregel af veder- häftighet.
Om omfånget och grundligheten af hr Hertzbergs undersökning kan man bilda sig ett be- grepp redan genom ett flygtigt öfverskådande af de specialfrågor, som der stäilas under debatt: betydelsen och omfattningen af våra dagars qvinnofråga; hvad som i vår tid manat fram den s. k. qvinnofrågan; Stuart Mill och hans skrift » qvinnans underordnade ställning », Herbert Spencers utvecklingslära; qvin- nans uppgift i sedligt och socialt hänseende; utvidg- ning af området för qvinnans förvärf; qvinnans rätts- liga ställning i öfverensstämmelse med gällande lag.
Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, så vida porto bl- fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
På samma gång förf.
medglfver, att en del både berättigadt och behjertansvärdt ligger i den moderna ({vinnoemancipationen, ställer han sig dock gent emot densamma på en i det hela ganska reserverad och traditionel grund.
Visst är emellertid, att äfven de, som till äfventyrs i dessa spörsmål äro längre avan- cerade, i hr Hertzbergs arbete skola finna mycket tänkvärdt, framgånget ur en kunskaprik och mognad mans erfarenhet.
V i äro öfvertygade, att ingen skall behöfva ångra att hafva * gjort författarens bekantskap.
Jul, konstnärsklubbens bebådade julskrift, har nu utkommit och bevisar sig vara — hvad man hade allt skäl att vänta sig — ett synnerligast till utstyr- seln mea desslikes ock till innehållet framstående alster af penna och press.
D e många charmanta illustrationerna, vignetter, porträtter, landskapsstycken och genrer, förskrifvande sig från skilda ritstift, ut- förda i skiftande maner och här reproducerade i vexlande ton- och svarttryck, göra häftet till ett verkligt värderikt konstverk.
Bland textbidragen märkas namn sådana som Viktor Rydberg, A.
T. Gellerstedt, Gunnar Wennerberg, Fredrik Sander, Ernst Ahlgren m. fl.
En nyhet, som nog kommer att slå an, är den att hvarje bidrag åtföljes af för- fattarens miniatureporträtt.
Och allt detta för endast 1 krona!
Man kan knappast önska sig en vackrare prydnad för julbordet.
Qvinnor; novelletter och skisser af Johan Nordling.
(Stockholm, Carl Sunesons förlag: pris 1.
25.)
• * * c Under titel Axel Lindahls porträttgalleri har den välkända fotografifirman påbegynt utgifvandet af en serie porträtt af musici.
De hittills komna äro vackert och omsorgsfullt utförda och lofva god fortsättning.
Ett storstadsbarn.
B e r ä t t e l s e f ö r Idun af J o h a n jJozdling.
j f- \ I L / I I kl \ J IN Annonser mottagas endast mot kontant llqvld I förskott af 2 5 öre pr 4- spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under I krona.
lemna regementet, bland dessa främst Elon Kruse.
Denna motighet tog den unge mannen icke synnerligen djupt.
Han förströdde sig med en lusttur till Paris och Monaco, medan det värsta sqvallret hemma i Stockholm hann lägga sig, och om hösten var han åter midt inne i de gamla kretsarne och sina gamla vanor.
Intet ändrade sig, utom att han var om möjligt ännu mera syssolös än förr med ännu rundligare tid tillmätt för dagdrifvar- upptågen.
Med tanten, fru Linder, plägade han inga- lunda något regelbundet umgänge: » den gamla, högtidliga hexan tråkade ut honom med sina sedesamma predikningar », brukade han säga; och hade det icke varit derför, att alla de unga snärtorna på fleuristateliern lockade ho- nom till ett eller annat besök, hade hon väl aldrig fått se skymten af sin herr systerson.
\ Dermed skulle hon för öfrigt ha varit mest tillfreds; efter en följd af nedslående erfa- renheter från tidigare år hade hon visserligen tagit för princip att aldrig lägga sig uti sina unga arbeterskors enskilda lif eller att öfver- vaka deras seder utom fabriksrummen.
Men Elons uppträdande å ateliern hade redan hunnit förskaffa henne en hel del obehag, synnerligast sedan tvänne af de unga da- merna kort efter hvarandra försvunnit från sin post under allt för litet tvifvelsamma omständigheter.
Nu hade han emellertid senast under tvänne år vistats utomlands, och hans minne i fleu- ristlaget började så småningom öfvergå till en sorts sagolik myt, den några af de äldre flickorna på platsen med vidunderliga histo- rier uppehöllo, då han nu med ens på nytt föll ned som en bomb i de gamla kretsarne.
(Forts.) » ^ f / a c k r a Elon », som flickorna påfleurist- XI.
V ateliern sig emellan kallade honom, var en systersson till förestånderskan, Nej!
fru Linder.
Elon Kruse var ännu ej en trettio års man, men hade dock hunnit lägga » Nej, säger jag er, och åter nej!
A c k, en temligen skiftesrik lefnad bakom sig.
Hans lemna mig blott i fred, jag ber, jag ber föräldrar hade båda, kort efter hvarandra, e r.
.
.
» gått ifrån honom i behaglig tid, just som den Han skrattade lätt till svar, ett kort, öf- unge studenten och officersaspiranten började verlägset skratt, och slog med ridspöet efter sin kurs på Karlberg, och lemnade honom skaftet på sin blanklädersstöfvel.
Hon skyn- dermed i oqvald besittning af en betydande dade nervöst på sina steg för att hinna hem, förmögenhet.
Han hade alltid, äfven som undan honom, men han höll henne takten pojke, visat anlag för vidlyftigheter, grand- •fullt ut.
Ruth kände, hur gråten började seigneurlif och munter dryckjom; nu när stocka sig uppåt halsen, en hälft vredgad, medlen så med ens och så utan all begräns- hälft förskrämd gråt, och hon vågade icke ning stäldes honom i händerna, gaf han alla tala på en lång stund för att icke förråda sina dåliga anlag lösa tyglar.
Hans pennin- för honom, hur upprörd hon var.
gar och djerfva lynne beredde honom inträde » Nu släpper jag er icke så lätt, lilla vild- i hufvudstadens högadliga dandykretsar, och fogel, när jag ändtligen lyckats få er fast.
han samlade så småningom omkring sig en I hela två månader har ni låtit mig löpa krets af dess sämsta element, en handfull som en narr.
Ni måste kunna trolla, Ruth, unga officerare, som ständigt gjorde sig be- eller göra er osynlig; tänk, jag har j u passat märkta genom öfvermodigt och lysande upp- er qväll efter qväll på er vanliga väg hem, trädande, genom all sorts extravagans, genom än här, än der, men alltid har ni lyckats galanta äfventyr i oändlighet.
smyga er undan mig.
Ni är då i det hela Som ung gardeslöjtnant förde han på detta rysligt barnslig, min kära Ruth. » sätt under några år i Stockholm ett utsväf- » A c k, låt mig g å », ber hon, hälft i en vande lif; otaliga voro de historier, som voro snyftning.
i svang om hans och hans gilleskamraters » Gå?
Jag tycker ni flyger redan.
Ruth, äfventyr, och i hans eleganta våning nere allvarligt taladt, är er förskräckelse för mig vid Nybrohamnen aflöste den ena bullrande rent utaf en smula komisk.
Tror ni då, jag festligheten den andra.
vill er något ondt, eller ser jag ut till att De unga sällarnes lif väckte dock till slut ämna sluka er. » Han böjde sig hälft fram allt för allmän skandal, i synnerhet sedan under gången för att möta hennes blick, men rykten om vansinnigt spel funnit bekräftelse.
hon höll den envist fäst på gatstenarne fram- Regementets chef måste träda emellan; en för sig.
Hela det lilla ansigtet blossade af grundlig räfst blef hållen, och ett hälft dus- den häftiga marschen och den undertryckta sin af de mest komprometterade tvangs att sinnesrörelsen.
» Jag har ju sagt er, att jag älskar er Ruth, älskar er ofantligt, och att mina afsigter äro de ärligaste i verlden.
Har ni då inte ett enda litet vänligt ord till svar för allt, som jag känner för er. » - Den oförsynte!
Hon hade j u svarat honom, svarat honom med formliga ord, svarat ho- nom mer än tillräckligt tydligt hundra gån- ger om med hvarje drag, hvarje min i sitt ängsliga ansigte, så snart han kommit eller gått uppe på fleuristateliern, svarat honom med de otaliga mödor, hon gjort sig, den fintlighet, den list, hon utvecklat, de långa krokvägar, hennes trötta fötter skyndat, för att undgå hans efterhängsenhet qväll efter qväll.
Och efter allt detta vågade han ännu, trotsande på hennes värnlöshet, tala henne till i dessa ordalag.
Hon kände den däm- pade harmen inom sig med ens flamma upp till en okuflig vrede; hon skulle ha velat skymfa honom så djupt, att hon ej fann ord dertill, slå honom i ansigtet för att visa, hur gränslöst hon föraktade honom.
.
.
» Ni är en usling », ropade hon och stan- nade tvärt; » gå, gä, eller jag vänder mig till första man, jag möter, för att begära skydd. » Detta plötsliga vredesutbrott förtjuste ho- nom.
För tusan, hon hade både näbb och klor den lilla; det hade han icke trott henDe om!
Men hon var verkligen dyrkansvärd, der hon nu stod framför honom i gaslyktans ostadiga sken, som spelade öfver det vackra ansigtet; hennes vreda ögon — att de kunde bli så mörka, det var förunderligt — sågo honom för första gången djerft in i ansigtet; hennes läppar skälfde, hela den spänstiga gestalten spändes som till ett förtvifladt mot- stånd.
.
.
Men denna häftiga kraftyttring varade en- dast för ett ögonblick.
När han tog henne hårdt om handleden, sjönk hon åter tillsam- man; betryckt, utom sig, brast hon i gråt.
Kruse lutade sig fram emot henne och hvi- skade ända in på hennes ansigte, så att hon kände hans heta andedrägt bränna sig: » Ruth, du kommer att ångra dig — tro mina ord! » Så vände han sig om, slog med ridspöet framför sig i luften, så att det hven, och gick derifrån.
Men han kände, hur hans be- gär efter denna qvinna växte inom honom till en vansinnig, allt förtärande passion; och han sade sig — för första gången — att han måste ega henne, till hvarje pris, äfven om han skulle offra allt.
Hon föll ej likt den mogna frukten i handen som alla de andra; välan, han finge foga sig och brinna i stället för att bränna!
* * Alla dessa många qvällar och så denna förfärliga sista, när Ruth kommit hem för- skräckt, upprörd, nervös och klarögd, — att icke pappa Rebolledo märkt det minsta, anat nå- got, frågat något, derpå fanns endast en för- klaring.
Han var redan fullt uppe i sitt rus, uppspelt ibland, gråtmild och jemrande der- emellan.
Hos denne gamle sjelfdyrkare hade egoismen alltid legat öfverst i hjertat; med de tilltagande bekymren och skröpligheten hade den vuxit till och frodats som ett ondt ogräs, och han var numera knarrig och olid- lig utan gräns, så ofta icke spriten gifvit honom gemyt.
Och Ruth beherskade sig, så godt hon för- mådde; till och med en mera skarpsynt skulle ha låtit bedraga sig.
Pappa Rebolledos butik var numera så godt som en öde graf, der en tillfällig för- irrad kund var en sällsynt uppenbarelse.
Det lilla lagret var icke något lager längre; nå- gra eländiga, förtorkade och förskämda rester af ett och annat, der aldrig någon omsätt- ning gafs och aldrig någon förnyelse.
Det var icke en affär, det var en skräpbod, der den sure gamle koristen, hvilken i slö lik- giltighet halfsof hela dagen igenom öfver sin disk, icke var det minst skräpande.
Hade nu icke Ruths anspråkslösa förvärf vandrat in i huset, hade för pappa Rebolledo intet annat stått åter än hungersdöden eller fattighuset.
Men hon hushållade rent af be- undransvärdt med de små medlen, så att de nödtorfteligen förslogo; pappa Rebolledo led icke någon brist och i det hela ingen inskränkning i sina gamla vanor; och han fann alltid i disklådan ett eller annat blankt silfvermynt till sin dåliga konjak och sina pepparmyntpastiller, utan att det någon- sin föll honom in att fråga sig, hvarifrån de egentligen kommo.
T y icke var det från kunderna, som ej längre funnos.
(Forts.) 2 ?_ Palna.qu.ists AlstieTaolags förlag hafva utkommit: Fröken Con och hennes unga skydds- Från nybyggarhemmet till Hvita huset.
Presidenten Abraham Lincolns lif af IV.
M. Thayer.
lingar af Agnes Giberne.
Häft.
1:75; kart.
På Häft.
2 kr.
; kart.
2: 4 0; klotb.
3 kr.
2: 2 5; klotb.
2: 7 5.
Från kojan till palatset.
En moders testamente af Silas K. Hocking.
klotb.
2: 50.
Den Unga qvinnan.
Hennes kallelse och ut- sigter för detta lifvet och det tillkommande.
A f J.
A. James.
S j e t t e u p p l a g a n.
Häft.
1:40; kart.
1:75; klotb.
2: 5 0; guldsnitt 2: 75.
» Denna b o k sysselsätter sig ej med qvinnans rättigheter i det offentliga, i statens eller kommunens lif; den sysslar ej med könsförhållandena eller förbindelserna, och likväl är det en b o k så g o d och värdefull för och o m qvinnan. » Flit, kraft karakter.
Vägen till framgång af VI.
M. Thayer.
A n d r a u p p l a g a n.
Häft.
1:50; kart.
2 kr.
; klotb.
2: 5 0.
OCh » En beundransvärd b o k I A f hela vårt hjerta anbefalla vi den till unga män och till alla som vilja ungdomen väl. » En samling af bibliska böner och löften för hvarje dag i året.
Tredje u p p l a g a n.
Häft.
15 öre; kart.
25 öre; klotb.
65 öre.
Utaf allt hjerta instämmande i hvad » Käthe » säger uti n:r 47 af denna tidning, ber jag endast att få tillägga följande: låt ej en julgran saknas i ditt hem, der må finnas barn eller ej, granen må nu vara aldrig så liten eller aldrig så enkelt prydd.
Laga blott att den blir rik på ljus!
Den skall då mera påminna oss om det ljus, som blifvit oss gifvet att vara » våra fötters lykta och ett ljus på alla våra vägar-&gt;.
Tänker du på någon julbjudning, så låt först och främst några fattiga barn få litet del af julglädjen i ditt hem.
Låt dem dansa kring den tända granen, sjunga en julpsalm, gif dem någon liten gåfva och någon trakte- ring — och den glädje du ser i barna- anletet skall förvisso blifva ett rikt ämne till förnyad julglädje för dig sjelf.
Jag tror att för månget barn minnet af en sådan oskyldig julglädje kan blifva till både fröjd och välsig- nelse.
Och har du sjelf barn, lär dem då tidigt att finna en glädje uti att glädja andra, särskildt under denna stundande högtid, som ju i viss me- ning är barnens.
Selma.
Julbord för barn.
Möjligen äro några af Iduns läsarinnor hågade att anordna ett litet sommarlandskap till barnens nöje midt under vinter- cch juletid.
Om man bar ett gammalt bord och kan afstå ett hörn af matsalen eller något annat rum, der ej mattor finnas, så kan man med tillhjelp af grå och grön mossa, vackra, större och mindre stenar, snäckor, lingonris, granrisqvi- star, litet spegelglas m. m. åstadkomma ett vackert landskap; af papp tillverkas lätt en kyrka, några stugor och till och med ett slott, om man är händig.
Alla fönster böra skäras ut och täckas med hvitt silkespapper.
Taken göras af svart eller rödt papper.
Eljes finnas i handeln nätta och billiga både slott och kojor.
Genom att begagna gamla askar och ihopskrynklade tidningar till underlag på bordet erhålles » kuperad mark ».
Små mosskantade insjöar an- ordnas med tillhjelp af spegelglaset.
I brist derpå tages vanligt fönsterglas med svart papper under.
Som fond till det hela uppsattes granrisqvistar mot väggen.
Gångstigar anordnas här och hvar och beströs med sand, då allt är färdigt.
Vill man hafva dem sluttande, är bäst att gumma bruna pappersremsor och strö sand på dem.
Framsidan af bordet klädes med en hvit duk.
Om barnen till julklapp få litet figurer, tennsoldater och boskap att pryda bordet med, så hafva de förströelse under flera dagar med att ställa upp detta än här och än der.
Någon gång i skymningen kan man våga tända ljus inuti kyrkan och något större hus, och då blir glädjen stor.
Från jul till jul kunna alla dessa små- saker gommar, och att de helsas med jubel hvarje år de tagas fram, det in- tygar Mamma Elisabeth.
För de små kan det ju vara nöj- samt att under en afton af de glada juldagarne se ett fyrverkeri, som en snäll pappa eller någon af de större syskonen tillställes.
För den skull blandar man 12 delar salpeter, 15 delar svafvelblomma och 30 delar krut.
Vi- dare upplöser man 2 delar kamfer med 8 delar koncentrerad sprit och 4 delar gummi arabicum i vatten, blandar allt samman väl och tillsätter 10 delar lin- olja.
Man knådar sedan det hela till en deg och formar deraf små kantiga stycken, som man torkar.
Vid antän- dandet sprida dessa ett vackert ljus.
* Folkare-bo ».
Konstgjord!
stjernfall får man, om man antänder små kulor, tillverkade af litet stött svafvel och salpeter, tillsatt med litet citronsaft och fuktad med brän- vin.
Nedkastade från ett högt beläget, ställe sprida de ett sken, som påmin- ner om naturliga sjernfall.
i&gt;Folkare-boi&gt;.
Näsduksbevarare.
(En billig och treflig julklapp.)
Materialet till den samma utgöres af en fyrkantig bit hvitt, små- randigt eller slätt tyg.
I de fyra hör- nen ritas upp ett enkelt mönster, som sedan sys med stjelkstygn af hvitt eller kulört garn.
Derefter fållas den och sättes en knapp och en liten band- hank i de hvar andra motsvarande Garfvaresonen President.
Grants lif af W. M. Thayer.
1:75; klotb.
2: 2 5.
General Ulysses Häft.
1:40; kart.
» Detta är en utmärkt skrift för gossar o c h ynglingar samt för h v e m som helst.
Innehållet är på samma gång iu- tressant och lärorikt, båda delarne i hög grad. » (fl&gt;) Cassandra och hennes kamrater at Marshall.
» Innehållet är spännande, lärorikt o c h godt. » I andras hem Giberne.
Emma Häft.
1:50; kart.
1:85; klotb.
2: 4 0.
(IL) eller Besöket i Oldham af Agnes Häft.
1 kr.
; kart.
1: 3 5; klotb.
1: 90.
Berättelse från Wesleys tid af J. F. Cobb.
Med illustrationer.
Häft.
2 kr.
; kart.
2: 5 0; klotb.
3 kr.
SergiUS BatUrin.
Nutidsbild från Byssland.
Häft.
2 kr.
; kart.
2: 5 0; klotb.
3:25. af P.
B.
Power.
Femte öre; kart.
30 öre.
» Den som ej har denna förträffliga bok, bör så fort som möjligt skaffa sig och m e d eftertanke läsa henne. » (Hcmlandsv.)
I julbrådskan.
Om dessa arbeten yttrar Vårt L a n d: » Båda äro lika förträffliga och synas oss vara särdeles lämpliga som julgåfvor åt u n g d o m e n.
.
.
Med lika nöje och nytta läsas de af såväl gammal och ung, hvadan vi ock kunna med skäl rekommendera d e m till inköp åt sockenbibliotek ».
.
.
Fyrbåken på Lands End.
Himmelskt manna.
Sen till, ärade läsarinnor, att Idun finnes hos Den oljade fjädern alla edra bekanta!
u p p l a g a n.
Häft.
20 Presidenten James A. Garfields lif af W. M. Thayer.
Häft.
1:75; kart.
2 kr.
eller Harrys Fader Häft.
1:50; kart.
2 kr.
; Föreliggande arbete innehåller en särdeles intresseväc- kande skildring från Ryssland under den väckelse, som för åtskilliga år sedan begynte i detta land genom den äfven här i Sverige väl bekante l o r d E.
F ö r dem, som hört lord B. och sett på närmare håll de verkningar Gud fått åstadkomma genom detta sitt redskap, k o m m e r boken säkert att hafva någonting särskildt tilltalande.
hörnen.
Hvaije sida måste med söms- mån vara en half aln.
Jag har gjort flera sådana till såväl syskon som vän- ner, och hafva de blifvit mycket om- tyckta.
Blekingsflicka.
Vedbärare.
Jag har till en sådan köpt 2 alnar alnsbred säckväf och sytt på yttersidan en bård af blått och rödt garn.
Bården är rätt bred och ej för tät.
Sedan fållas en bred fåll på de två kortsidorna, och sättes en rund käpp i hvarje fåll.
Om man vill kan man fodra den med grått foder.
Det är en billig och nyttig julklapp.
Blekingsflicka.
Lutad fisk.
Torr rotcher blötes om- kring 8 dagar i vatten, tills den blifver så mjuk, att den kan skorras längs med fisken, då man har i ordning lut af god aska.
Till 20 9 fisk tages 4 kannor aska samt 1 | kanna hvit kalk, som röres ett par timmar, ställes så att klarna, då den klara luten slås öfver fisken, som dermed får stå 3 ä 4 dygn.
Lägges så i kalkvatten öfver 3 ä 4 dygn, der efter i klart vatten, är färdig då den tages ur tredje vattnet.
Ett andra recept, pröfvadt och som aldrig misslyckas.
Fisken blifver hvit, fast och ej geléartad.
Härtill använ- des stockfisk, längor och gråsidor.
All fisk, som skall lutas, bör vara ljus i köttet, annars får man den ej ljus i lutningen.
Tag 10 &amp; fisk, bulta den på skinnsidan, hugg den i 2 ä, 3 bitar, lägg dessa i en balja med kallt vatten, ömsa vatten 3 gånger med 2 dagars mellanrum, skåra med en skarp knif i skinnet, så att luten tager igenom.
Af 1 16 soda och | stop hvitkalk samt varmt vatten, att det smälter, göres en lut, som spädes mad kallt vatten (helst sjö- eller åvatten), så mycket att det står öfver fisken, hvilken ofta måste vändas, emedan kalken sjunker till botten.
Då fisken är tillräckligt svald, urvattnas den samma.
Skulle den ej svälla tillräckligt, tillsättes litet mera kalk i luten.
Utilis.
Bohaget.
0m polerade möbler erhållit skråmor och rispor, kunna de åter erhålla ett nytt utseende, om man med en ylle- lapp gnider dem duktigt med kokt linoljefernissa.
Lackerade möbler renoveras, om man gnider dem väl med en i en lösning af shellack och koncentrerad sprit doppad yllelapp.
Till och med gult vax är ett särdeles lämpligt polermedel, om man med en yllelapp ingnider det så starkt i möblerna, att de derigenom bli glatta och blanka.
» Folkare-bo ».
Husdjuren.
Det är bättre att gifva hönsen rå- hackade ben än brända sådana, upp- lyser en prenumerant, som tecknar sig » i — o ».
Efterrätter.
Pudding till efterrätt.
25 tum oskum- mad mjölk kokas upp.
18 ort smör, 18 ort mjöl fräsas till samman och spädas med den förut kokade mjölken.
Blandningen får sedan kallna, hvarpå 6 äggulor röras uti, en om sänder, sist de 6 hvitorna, vispade till skum, och litet vanilj.
Formen glaceras med socker, och puddingen sättes i kokande vatten.
Den tål koka 1 | timma.
Ser- veras med vaniljsås.
Gifas.
Slag-t.
God korf.
5 ® oxkött, 5 &lt;B svin- kött males fint, 5 " B späekfläsk skares i tärningar, knapt 1 stop halfkokt, kallnad och rifven potatis, 3 stop upp- kokt och alldeles kall mjölk.
Salt, stark- och kryddpeppar tages efter smak.
Mjölken tillsättes litet om sän- der, det hela arbetas länge och väl.
När skinnen blifvit fylda, gnidas de med fint salt och förvaras som vanlig saltad korf.
Vill man röka en del, få de ej ligga med saltet mer än en dag.
' Sådan rökt korf rekommenderas, isyn- nerhet som bräckt till smörgåsbordet.
Utilis.
Hushållet.
Karaffer och buteljer göras lätt rena med fin sand och vatten.
Man ska- kar dem en stund och all orenlighet försvinner.
Efin.
annonser som beröra familjekretsen.
- Annonser mottagas endast genom S. Gumaelius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
Vi vilja särskildt fästa uppmärksamheten på Iduns rnpiighet for piais- sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom för alla öfriga slags Breflåda.
F r å g o r.
N:r I 28. a.
Fins någon bok utgifven, hvari en ung flicka kan få lära sig prydlig bord- dukning och servering m. ni.
dylikt?
Hvad Ii eter den?
Och priset?
b.
Eller kanske några af Iduns läsarinnor ville vara af den godheten att ur sin rika, praktiska erfarenhet lemna en mindre prak- tisk några dylika lättfattliga, enkla råd? '
c.
Fins någonting man kan använda sönder- slaget glas och porslin till?
d.
Hvartill användas bäst gamla strump- sockor (söndriga strumpfötter)?
6.
Hvad skall man göra med nysilfver, som gulnat, att det åter blir som nytt?
f. Har någon med framgång försökt något medel mot småfinnar i ansigtet och solbränna?
g.
Hur tillredas klenat?
Frågvis N:r 129.
Vill någon erfaren husmor vara god och med första svara på, hur man skall förfara på bästa sätt att nedsalta kött och fläsk, så att det behåller sig mört och godt året o m; samt hur man skall förfara, när man kokar det, så att det blir mört och saftigt.
Svar skulle tacksamt emotses af Oerfaren Husnwr.
N:r 130.
Hvilket är enklaste sättet att borttaga rostfläckar ur en bomullsklädning?
A — la.
Tandläkare.
&lt;£.
i f.
hornberg Mina.
Tack för den vackra dikten.
Vi kunna dock ej säga, om vi få utrymme for densamma, dä trängseln i julnumret hotar Vasagatan 10, Stockholm, bli stor.
snedt emot Centralstationen.
[572] Manda.
Vi undra, om det dock skulle bli så trefligt med denna militäriska disciplin i kurser börja i Kristinehamns hemmen,] som Ni förordar.
Litet tillmötes- j^l Y g| Praktiska Skola för män och gående och vänlighet frän ömse håll, och för- hållandet mellan husbondfolket oeh tjenarne • kvinnor nästa 8 Jan.
Nytt reglerar sig nog i godo.
program mot dubbelt porto.
Betyg vid Inga.
När vi fått tid att reiouchera er upp- afgången.
sats något litet, skola vi med nöje använda den i våra smala spalter.
(G.
P. Joh.
Bäckman.
M:r I 10.
Tag en matsked amoniak till hvarje kanna vatten och uppblanda det med så mycket såpa, att det fradgar sig litet.
Lägg sedan dukarne och antimacassarne att blötas några timmar, hvarefter de böra sköljas väl.
Om tvättningen försiggår på vintern, bör det tvättade rullas in i torra lakan en stund, innan det upphänges, emedan man i annat fall riskerar att få gula ränder pä detsamma.
De ömtåligaste färger taga ej skada.
Efin.
N:r I I 2.
Ett bepröfvadt medel mot frost- knölar är Johannesolja, hvilken fås på apo- theket.
B d.
N:r I I 5.
Var lugn i afseende på de spanska hönsen.
De plocka ej af hvarandra fjädrarne, utan är det mycket vanligt, att de fälla dem om hösten.
Man bör om vintern gifva hönsen för hvarje morgon mat, bestående af hälften hafremjöl och hälften hvetekli, hoprördt med varmt vatten till en hård deg.
Gif dem sedan häraf flere gånger om dagen, men ej för myc- ket för hvarje gång, samt till aftonen, innan de flyga^ upp, en hand full hvete till hvarje höns.
Håll hönshuset dragfritt och någorlunda varmt, så växer fjädern snart igen.
Prenumerant i — o.
N:r I I 8.
Mycket god medvurst tillagas på följande sätt: Till 1 £ C o x - eller hästkött tages 8 ® fint skurna fläsktärningar, 1 dricksglas cognac, 1 dito öl, Vs glas blod, en knifsudd; salpeter, 1 matsked ingefära, 1 matsked starkpeppar, 1 matsked nejljkor samt 1 matsked aseptin och salt efter smak.
Allt detta arbetas väl tillsammans och fylles hårdt i väl rengjorda skinn.
Tager man hästkött, som är mycket mörkt i sig sjelf, behöfves intet blod.
Efin N:r 124.
I n:r 47 af » Idun » frågas, hur man skall tvätta ett svart klädningstyg.
Detta sker bäst genom » nedsättning », hvarvid för- fares på följande sätt: i ett rymligt kärl lägges först ett hvarf af tyget, derefter en näfve groft salt, som strös deröfver.
Härmed fortfar man, tills alla tygbitarne äro nedlagda.
Derpå slås kallt vatten så.
mycket att det står väl öfver.
(Det är ganska vigtigt, att vattnet står öfver tyget, ty eljest uppkomma hvita fläckar, som ej kunna urtagas).
I denna saltlake skall tyget ligga ett half dygn, derefter upptages det, sköljes i ljumt tvalvatten och sedan i ljumt klart vatten; detta får lof att ombytas minst ett par gånger, så att allt saltet bort- sköljes.
Väl sköljdt, upphänges tyget, så att vattnet afrinner; sedan inklappas det i linne; balftorrt pressas det.
Fira.
1 ® grönsåpa upplöses väl uti IV2 kanna varmt vatten.
Då det kallnat hälles det sakta uti en balja, men bör ej det tjoc- kaste grumset, som stannat på botten, få medfölja.
På aftonen nedlägges tyget häruti och får ligga öfver natten.
På morgonen vaskar man det väl och kramar ur såplösnin- gen, hvarafter tyget sköljes vid en rinnande vattenledning, tills vattnet rinner rigtigt klart ur det, då det urvrides och klappas väl i lakan; strykes vått på afvigsidan med väl varma jern och så sakta, att hvarje bit är väl torr, innan man lemnar den.
Om ej stryk- ningen sker med omsorg, uppstå vattenskrynk- lor i tyget, som aldrig försvinna.
Tyget blir efter denna behandling alldeles som nytt.
Sjelf har jag härigenom fått mig flera xnya » klädningar.
Alla märka tyger af helylle kunna tvättas på samma sätt, och samma resultat uppnås.
Carola.
ST0CKH0LM 14 Gustaf Adolfs torg 14 s r Frisbelönt i Sverige oeh i Utlandet.
[339] Innehållsförteckning: Träldomsok.
Några smä betraktelser af Mathilda Langlet (forts.).
— Etyder, af V. — ler.
— Några ord om sorgen, af Elna Tcnoiv.
— Morniors förkläde, af Dotterdotter.
— Några drag af Ernst Ahlgren.
— Om flickors upp- fostran.
— Ett inlägg i en vigtig fråga.
— Teater och musik.
— Literatur.
— Ett stor- stadsbarn.
Berättelse för Idun af Johan Nbrd- ling.
THE0D0R BLANCHS m Konst-Salon STOCKHOLM Permanent Konstutställning I julbrådskan.
— Bohaget .. — Husdjuren.
— Efterrätter.
— Slagt.
— Hushållet.
— Frågor.
— Svar.
— Breflåda.
Svar.
H:r 107.
Pannkakslaggen göres varm,, men ej het; smörjes med osaltadt smör eller ister; afgnides sedan med en ren yllelapp, smörjes åter, och sedan kan gräddningen börjas.
Bä gräddningen är slutad, torkas laggen väl ren med ylle samt förvaras omlindad med papper.
Prenumerant i — o.
Urf abrikör 27698x1) Fotografier N:r I 05.
Tag en lapp af samma sort som tyget, doppa den i afkok på thé och stryk dermed öfver de blanka ställena, tills de blifva fuktiga.
Thébladen kunna förut hafva varit använda.
Prenumerant i — o.
N:r 1 2 6.
Bästa sättet att borttaga den dåliga lukten uti edra lavoirer är att använda bestrykning med petroleum och deri strösocker samt derefter antändning i fria luften.
Erfaren A. i W —, O ROLAND M A R T I N af Annonser, LEDIGA Nils Forsbergs tafla Vårt " En hjeltes d ö d ".
PLATSER.
hvars (Särdeles passande julgåfva!)
E n enkel och anspråkslös Som Forsberg, tande c.
— 22 år — musik.
eger vana lektris, har samt har D e n både god helsa och gladt lynne bästa rekommendationer kunna före- tes.
stora.
hållas genom Iduns märkta » H.
på kontant eller reflektera Wilhelm Billes torde förlag: och s r (Andra upplagan.)
N. F. Tun- T r e n n e f ö r e d r a g af m S E V E D RIBBING, Professor i praktisk medicin vid universitetet i Lund.
reqvisitioner Pris 2 kronor.
insändas.
Stockholm i december Theodor dit [586J Kgl.
[581] 1888.
Blanch, Sköterska af sinnessjuka, CD [597] xa Flemminggatan 16 A, 1 tr., Stockholm.
på.
En flicka vid 30 år, med god re- kommendation, händig i slöjd och forn- nordisk väfnad, van vid hushållsbestyr och som frågar mindre efter lön än ett godt bemötande, önskar nästa vår plats i presthus eller annat kristligt hem för att gå frun till hända.
Förfrågan besvaras af » S.
», Billeberga, p. r.
[591] Kurs i klädsömnad gifves af undertecknad för ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- färdiga egna klädningar.
Bernadina Nicodemi, Barnhusgatan 4, 1 tr. upp öfver g.
SVENSKA [135] Skriftlig undervisning i stenograf.
(Arends ' system) erhålles af skicklig lärarinna mot insändande af 15 kronor jemte noggrann adressuppgift till Eed.
af Idun.
[5 6 6] FAMILJ-JOURNALEN &lt; / &gt; so £5- ILLUSTRERAD till Tidningen är den största, vackraste, billigaste och mest spridda illustrerade veckotidning Skandinavien eger.
inbjuder Doktor A.
Afzelius Lilla Vattugatan 24, 9-10 oeh 2-3. mag- och hudsjukdo- L505] Doktc-J?
Carl piensburg 14 Lilla Hvardagar Behandlar domar.
Vattugatan ' / 23 — ' H 14.
Helgdagar 10 — 11.
företrädesvis VECKOTIDNING r o oo CO DIVERSE.
Företrädesvis CD SÖ Ett 28 års fruntimmer önskar på nyåret plats i Stockholm eller lands- orten som sällskap, lektris, skrifbiträde, att biträda i hushållet eller för barn.
Svar märkt » Nyåret 1889 » torde god- hetsfullt inlemnas å denna tidnings byrå, Klarabergsgatan 54. mar.
CD GRETA LANDSORT, Ho / konsthandlare.
[bis] Att dessa dagar har u t k o m m i t några af dess etiska konseqvenser.
på reqvi- Herr från O o Om den sexuela hygienen kartong erhållas antingen g e n o m snarligen H. », ock torde ställas.
till pris bokhandlare begränsadt, D e Redaktion, I cm., dessa Närmare upplysningar kunna er- svar, c.
m., m e d m., 4 Klara östra gata n:r 4. egenhändigt lärarinna och ej 60x47 Kjerrström, adr.
Stockholm, nelgatan 27. utgått från ett mycket godt äro hvaraf öre o c h 4 ler., så kunna c. rekom- sparsam hus- vidtberömda OBS.
att artisten på hvarje exemplar skrifvit sitt namn.
U^J " * D å antalet a f upplagan är sökande, hvilken Anspråken N:r [22S] försäljning a f hans garanteras, hos hvarje Stockholms Kaffe-Aktiebolag, uteslu- 7 ler.
sition pr önskar hem.
eger ä resp. undervisa i van- som 21 x 14 fotografier liga skolämnen (icke främmande språk) samt till öfver 42x33 Lärarinna, lektris eller sällskap.
plats att rättighet m.
, m e d kartong 50 lärarinna mera Pariser- moder.
Nils finnas två format, nämligen 38 X 26 samt första på grund af » En hjeltes död », tafla PLATSSÖKANDE.
E n nu fotografier 7181x1) med undertecknad, öfverenskommelse m e d artisten Hushålls-, godhet menderas flicka med godt lynne, ej allt för ung, kan få plats nu genast att gå husmodern till hända i hushållet mot lön.
Den sökande skall vara kunnig i enklare matlagning, bakning, sömnad o. öfriga i ett landthushåll förek.
sysslor samt i främsta rummet van vid ordentlighet o. renlighet.
Svar till » Landthushåll », Edebo, p. r.
(G. i: a och Intubi-Xaffe, Barnsjuk- härmed prenumeration sin 4:de årgång.
Innehåller romaner, noveller, berättelser o. d. af in- och utlandets mest omtyckta författare; har särskilda afdelningar för damerna, för hemmet och för barnen; meddelar kostnadsfria läkareråd; står för sin illustrationsafdelning i för- bindelse med de bästa tecknare; utkommer hvarje lördag i stort åttasidigt for- mat samt följes alltid af minst fyrasidigt bihang.
Postprenumerationspris: helt år 5 kr.
; hälft år 2 kr.
50 öre; ett qvartal 1 kr.
25 öre.
F r i s: exxdast l O öre i v e c k a n h o s r i k e t s s a m t l i g a bokhandlare (G.
27400x1) [297] på och » Sveas, enskilda 367 n f ^ A L M E D Å H L S Fabriks Försäljnings-Magasin, Stockholm, Special-affär för " U t s t y r s l a r.
U S rsoii kommissionärer.
[] o o
Tidningen kostar endast en (I) krona för qvartalet, befordringsafglften Inberäknad.
— Fullständig mode- och mönstertidning gratis.
Lifförsäkring et I f \ I U Annonser mottagas genom 8.
GumseHus annonsbyrå ocn no » redaktionen till 2 5 öre pr 4-spaltig petllrad (= 10 stafvelser).
I | 11 U IN till v e r k l i g a kostnaden.
C Associationen 0 (M u t u a l erbjuder på bolagen Inga R e s e r v e beqväma enligt för gamla F u n d betalningsvilkor systemet) Ömsesidig med faststälda aktieegare, som taga vinsten, eller andra in- Life Iäfförsäkring Bestämda årsafgifter Försäkring Iakttagande af försigtighetsåtgärder för att omöjlig- CD® a kostnaden grundade på till till till bestridande af förvaltnings- ungefär nettokostnad hälften eller bedrägeri.
(= York) kostnaderna i lifförsäkringsrörelsen.
Sträng sparsamhet i alla riktningar, enligt åldersskala och på af Beqväma betalningsvilkor för af kostnaderna vid det gamla upplysningar hälften inom försäkringstagare, med bestämdt maximibelopp- Vistelseort utomlands och utrikes resor förorsaka inga extra kostnader.
systemet.
och vidare i ~New ungefär erfarenheten kostnaderna.
Absolut säkerhet.
JProspekter A s s o c i a t i o n verkliga maximipremier, tressenter, som dela öfverskottet.
göra spekulation till Lifiörsäkring begäran.
AHm.
Telefon: 8437.
Hufvudkontor för Sverge, Norge och Danmark i Stockholm: V a s a g a t a n 2 2 A.
Ombud antagas.
Direktör: J o h a n M i l l é n.
r 5 1 9] wwmx, Q 61 IIP • få | sin G r ö n k a l l Bok-, Musik- &amp; Pappershandel Stockholm, Sturegatan 8 härmed rekommen dera O A l e x i s Drottninggatan 3 tr. u p p nya, Samtliga literära oeh musikaliska julnyheter.
Välordnad pappershandel.
Speeialité: Affärskuverter oeh Adresslappar.
s Ordres från landsorten expedieras pr omg.
tidsenliga ä p Fotografering utföres omsorgsfullt * 5 enligt I * Med nutidens f S 9 2 1 fordringar.
största högaktning å Qm I l 9) Örebro Kem.-Tekn.
Fabrik rekommenderar sina H.
55 Drottninggatan 55, i n e r och S p i r i t u ö s a E. af Ekströms Patenterade Jästmjöl (Oumbärligt tör hvarje hushåll,) rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska V tillverkningar Eau de Cologne, Parfymer, Håroljor, Aseptin, m. fl.
Tekniska fabrikater.
.
Särskildt framhålles: finare Cb.amp.-Cogn.ac frän de förnämsta firmor, flere år här i lager, Bordeaux-viner af välkända firmor samt hvitt Portvin, särdeles omtyckt.
[313] Obs, vidstående fabriksmärke.!
D3 J.
G. Hammars Undervisning i kiädsömnad utan all profning CD meddelas på kort tid och till billigt pris äfven i hemmen åt kotterier om 4 it 6 st. Ang. Aströmmer, Drottninggatan 2 4, ö. g.
2 tr. upp.
J$G~ Presentkort till julklapp finnas från 15 kr.
[596] % 8&gt; Konstväfnader \ ^ och Broderier.
^ s t o r t J Min nya priskurant öfver rikhaltiga af alla slag plantskoleartiklar r i k h a l t i g t u r v a l u l p r e s e x i t e r i Pariser-Ba^areri Btf förråd o c h af vackra och billiga Ramlösa Plantskola.
y, Yllestramaljer, alla färger, Garn Jj % och Silke.
[522] L Förklädestyger, ylle och bomull.
Originalmönster.
t et Svenska E t t Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla med veke 4 — 6 kr., extra so- lida 7 — 8 kr., med 2 vekar 12 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] J.
6.
HAMMAR, 30 Malmskilnadsgatan o ~ &amp; sC-tfiiii-E # ~ • 25Z5E5E5H5E5a5H5E5H5aEE5H5ESH5HSH5H5H5H5l Lampkök.
11 R e g e r i n g s g a t a n 11 ~p (3 19 H u m l e g å r d s g a t a n 19.
WI _ [598] är n u utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888. s N.
P. Jensen.
Husqvarna y \ Landsortsboar.
Undertecknad åtager sig uträttandet Bästa materialier.
« Beställningar utföras å Möbeltyger, M af hvarjehanda uppdrag, såsom uppköp ^ \ Mattor, Draperier m. m. i hvilken r) af matvaror och allt som hörer till stil som önskas.
Moderata priser.
N fruntimmers- och barntoaletten, tapis- m. m. Profver å tyger Stockholm, Drottninggatan 36. seriarbeten % Förfärdigandet af klädningar T 7 anskaffas.
ombesörjes.
Samvetsgrant bemötande.
Tillverkningsort: r) Val af goda varor.
Der så önskas, Lund (Thora Kulle).
% sändas varorna mot postförskott eller efterkraf.
Provision 3 %, dock intet under 50 öre.
Postadress: Göteborg (Svenska industrimaga- uppdrag Engelbrektsgatan 31 A.
Telegrafadress: sinet.)
[37] % Ströms.
Stockholm.
Maria Ström, % [261] född Klockhoff.
i vida så i allt afseende maskinerna äro hvad på det tillverkade, arbete och utländska material, som ock symaskiner hvaraf heter, Husqvarna- beträffande deras justering.
S t i c J i m a s l s - i n e r samt Å 368 öfverträffande väl Stålsymaskiner, Symaskin- O a, 371 [136] N:r lO Gustaf och Stickmaskintillbehö H a n n e r, Adolfs torg " N:r l O.
S T O C K H O L M, G E R N A N D T S B O K T R Y C K E R I - A K T I E B O L A G
