# ID: svediakorp-per679
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,381
# sentences: 789
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


F r e d a g e n den 7 d e c e m b e r 1888.
N:r 49.
B yrå: Kla.ra.lierssgs.tan 54, Tidningen kostar en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (— 10 stafvelser).
endast 1 krona för qvarialei.
postarvodet inberäknadt.
Ingen Msnummerförsäljning!
Redaktör o c h FRITHIOF utgifvare: HELLBERG.
Träffas ä byrän kl. 9 — 10 och 4 — 5.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
B e d, att det d a g a s!
Ä n ä r n a t t o c h d i m m a från f o r d o m t i d u t ö f v e r m å n g e t s i n n e; bed, att de n y a t i d e r s m o r g o n t i m m a l:sta årg.
TJtgfifningstid: hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker: I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större bok- lådorna samt a tidningskontoren.
f o r o s s m å g r y o c h ej i m o l n f ö r s v i n n e; bed, att på v å r a furor s o l m å g l i m m a och sagan ensam gömma nattens minne.
Z. Topelius * Ledsam tystnad.
Ett ord för dagen, af Ave.
Ha, som bevistat sammanträden, hvarest både män oeli qvinnor äro kallade att del- taga i förhandlingarna, görad en erfarenheten, att damerna sällan eller aldrig yttra sig i någon fråga, ej ens då den uteslutande rör sig kring deras egna vigtigaste intressen.
Jag har gjort denna erfarenhet i Stockholm lika så väl som i våra landsortstäder, och för kort tid sedan såg jag två referater öfver sam- manträden, det ena från hufvudstaden, det andra från Helsingborg, deri referenterna (den ene var dock en korrespondent vill jag minnas) omnämde qvinnornas passiva hållning vid för- handlingarne.
» De hviskade med männen och med hvarandra, » hette det från det ena stället, » men det hade varit önskvärdt, om de högt uttalat sina tankar. » Orsaken till att qvinnan tiger i församlingen är naturligtvis — männens tyranni, kunde man ja påstå, om det vore sundt förnuft och rätt- visa uti att gräla på nutidsmännen för gamla tiders fördomar och åsigter, i stället för att ärligt erkänna, det vi sjelfve ännu äro så bundna af eget småsinne, småfnaskig fruktan för de närvarandes kritik, att vi antingen sitta rent stumma och svälja våra tankar eller också hviska, som man » hviskar i ungdomens vår ».
Jag har träffat en tänkande förståndig qvinna, som under flere år led af minnet att ensam af sitt kön en gång ha yttrat sig offentligt om små barns uppfostran; led, som man kan lida vid minnet af att ha begått ett fel; led af qvinnornas ogillande blickar och ett par dumma ord af en man, och hon blef ej be- friad från denna pinsamma känsla, förr än hon en gång, rent händelsevis, fick höra en annan qvinna offentligt yttra sig Öfver samma ämne.
Jag känner andra, som ej nöja sig med att blott tiga eller hviska på sammanträden, men som derefter anfäktas af bondånger och sjelf- kritik så häftigt, att de hvarje gång lofva sig sjelfve » att aldrig göra så mer. » För några år tillbaka talade jag med nu aflidne professor Svend Grundtvig om en qvinna, som led af det grymmaste sjelfplågeri hvarje gång hon talat offentligt.
» Är hon ej betryckt, innan hon beträder talarstolen för att hålla ett föredrag, ty det kan jag stundom vara? » sade han.
— » Nej, då är hon glad och väl till mods. » — » Såå! » sade han allvarsamt.
» Då är det nog bäst hon undersöker, om hon ej i grund och botten är en fåfäng niennislta. » Om vi nu också alla skulle undersöka, om ej orsaken till vår tystnad på sådana samman- träden, der det är vår pligt att tala, till en del har sin grund i personlig fåfänga, som för- bjuder oss att göra så godt vi förmå, så fort vi ej dermed kunna hoppas vinna bifall eller smickrande uppmärksamhet!
Det gör ett egendomligt intryck att på ett sammanträde blott höra män förhandla om saker, hvilka närmast röra oss, under det att många af de närvarande qvinnorna, hvilka sitta som om det hela ej anginge dem det ringaste, dock känna de afhandlade frågorna vida bättre än åtskilliga af de män, som så obesväradt yttra sig om desamma.
En sådan tystnad blir betänklig, då man besinnar, att här sträfvas och arbetas varmt för en fullständig likställig- het mellan man och qvinna.
» Qvinnor kunna nog prata, men ej tala.
De äro ologiska, kunna aldrig draga en ordentlig slutsats af föregående premisser; hålla sig aldrig till ämnet i ett ordskifte, » påstå många män.
Ja, någon har just sagt, att skilnaden mellan ologiska män och qvinnor är den, att i en diskussion säga männen: två gånger två är fem, men qvinnorna säga: två gånger två är talgljus.
Det ligger icke så liten sanning i dessa påståenden, ty flertalet af qvinnor har ej ännu insett nödvändigheten af, att äfven vid de ordskiften, som dagligen - — i all vän- lighet förstås — förefalla i hemmet, ordna sina tankar så, att man håller sig strängt till saken, dels aktar på, att man ej i ett ordalag försvarar en åsigt, som man i nästa minut med något annat talesätt förkastar.
Ingenting är mera retsamt och tålamods- prövande för en logisk menniska än sådant prat hit och dit om en sak, och denna osed förderfvar lätt sjelfva förmågan att tänka redigt.
Vi kunna iakttaga detta senare, då sådana män som i dagligt tal nämnas pratmakare, uppträda och försöka tala offentligt.
Det förekommer en då, som om tankarna leka titt-ut med en dylik talare, medan orden leka tag-fast med hvarandra.
Ack, som man kan sitta och pinas under ett dylikt anförande och blott önska, att hela ordflocken på en gång ville försvinna för honom.
Många qvinnor föreställa sig, att man, vid ett anförande på något sammanträde, måste tala som en bok » i väl valda ordalag », och dock verkar en dylik förkonstling frånstötande på åhörarne, när det ej rent af höres löjligt.
Har man i hemmet vänjt sig vid ett hyfsadt talspråk och att på ett vänligt, lugnt sätt ut- tala sina tankar och åsigter samt kan motsäga en olika tänkande utan att bli het eller gå från sak, så bör man blott föreställa sig, att man talar till vänner för att öfvervinna det obehag, som föregår det ögonblick, då man beslutat stiga upp och säga sitt: » herr ord- förande! » Det är ej sällan männens högtidliga upp- trädande, äfven vid ett anförande af enklaste slag, deras cirklade talesätt och konstmessiga
Tidningen utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— 8lsta numret 1 omsägningar, som verka afkylande på vår lust att helt rätt framsäga vår mening.
Men det är just detta element af frisk naturlighet, ett okonstladt språk samt en tillsats af hjerte- värme till den nödvändiga förståndsmessigheten, som vi behöfva få in i den offentliga diskus- sionen, och detta element skola vi tillföra den- samma genom att tala i stället för att hviska på de sammanträden, der vi redan hafva sam- ma yttranderätt som männen.
Vi måste alla besinna, att hvarje rättighet innebär en pligt, hvarje förmån en motsvarande uppgift, och att några få lämpliga ord från en tänkande, hjertevarm qvinna kan på en minut föra en god sak längre fram än tim- marslånga, kalla tal af män förut förmått göra.
Vi känna ju detta från vår indirekta verksam- het på många allmänna angelägenheter; hvar- för skola vi dä tveka, när det gäller att offent- ligen säga ett godt ord i männens lag?
H u s m o r s tomtar.
.et glunkas så smått i bygden ' om lufvor med silfverskägg, som hjelpa vid baket och brygden, v- och vakta vid stuguvägg.
^ Man hviskar och skakar sakta sitt hufvud, ty fast är tron, att nog bör husmor sig vakta för slika tjenstehjon.
När midnattsmörkret breder sin mantel kring tomt och gård, och folket till ro lagt sig neder och bedt sig i Herrans vård; då klingar det genom stufvan ett sakta, fnittrande skratt, då brådskar den röda lufvan att få sin syssla fatt.
Säg, skall jag då er förråda livad namn liten tomte bär, och skall jag låta er skåda det hem der helst han är?
Tians namn är Kärlek trogen, for make och barn i brand; hans broder är Redobogen t^i syster är Flitig hand.
J. månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning.
— Uppgif Ä närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er- Träldomsok.
Några små betraktelser öfver ett och annat upptecknade af Mathilda Langlel.
II.
|P|j|et finnes träldomar, ännu nesligare än vre- d^^&gt; dens och dock mera tolererade, ja stundom omhuldade och ansedda såsom högst förträffliga.
Detta senare kommer sig nog af, att här som i växtriket ogräset icke blott smyger sig in bland den goda säden utan till och med an- tager en » habitus », som gör att det ofta faller sig svårt att skilja arterna åt.
Sålunda blir högmodet ädel stolthet, fåfän- gan kallas att man vill hålla sig uppe, icke vara olik andra, med mera af samma slag, fråsseriet och andra lika usla lidelsers tillfreds- ställande hedras med namnet » lifsglädje » o. s. v. Och detta förblandande af ondt och godt gör mer än något annat för att hårdt tilldraga träldomsbanden.
Det egendomliga med högmodsträlen är, att han sjelf tror sig vara herrskare, under det att alla andra se att han är slaf — till och med de, som krypa för honom och kalla ho- nom herre.
Det finnes många slag af detta slafveri — bördens och börsens, dumhetens och intelligensens — och hvarje slaf under det ena oket rycker på axlarne åt dem, som träla under det andra, medan de för en opartisk åskådare allesamman te sig lika löjliga.
Det är nästan det värsta med denna träldom, att ingen vill erkänna sig bunden deri.
» Jag har nog mina fel », medger man, » men jag är åtminstone icke högmodig. » Det vore också litet svårt att i fråga om högmodet säga som om vreden, att man icke » rår för » det.
Der före tager man till den vida enklare utvägen att helt och hållet förneka det.
En sådan form af högmodet inverkar emel- lertid icke så synbart på vår omgifning och kan finnas hos mången utan att yttra sig på något sätt obehagligt eller löjligt.
Men den verkar så mycket mera på oss sjelfva och van- ställer vår inre menniska på ett sätt, som skulle komma oss att rysa, om vi kunde se det, kunde se vår andliga personlighet i dess rätta gestalt eller jemförd med den typ af ren- het, oskuld och ödmjukhet, som måste synas oss såsom den högsta.
Och högmodet är egent- ligen roten till allt ondt.
Högmodet var upp- hof till den första synden; olydnaden kom ju af begäret att » varda såsom gud. » dagen i öster bräcker ottvaken hane gal, sakta på husmor väcker minner om sysslors tal.
lär, — i bygden det äfven sagts, — allt ordnadt stå, krångliga tioskaftsväfven vuxit en aln eller två.
— Pehr I I K t U IN Troligen vore det för mycket sagdt, om man ville påstå, att ingen är fri från högmodsan- dan, men tryggt kan man säga, att de äro få, som ej bära på denna träldom i någon af dess skiftande gestalter.
Gå vi noga till doms med oss sjelfva, ransaka våra hjertan och påminna oss skälen till vårt handlingssätt måste vi sä- kert instämma deri, att » aristokrater äro vi alla. » Om ej annat torde de flesta anse sig bättre än sina medmenniskor och detta utan att kunna pröfva dessa menniskors hjärtan och utan att vilja pröfva sina egna.
Han spottar ett tag i näfven, så dånar det till med kraft: det suckar i växande väfven och qvider i solf och skaft.
Det är en anblick, en sällsam: det faktas kring golf och tak och tomten skyndar beställsam, att ordna bortglömd sak.
När och lian och Dä liar och har I rs I VJ Wallin.
Det krassa högmodet, det som faller enhvar i ögonen, som gör högmodsträlen löjlig, detta är, så till sägandes, mindre farligt, emedan man lättare kan vakta sig för att blifva sådan, och i alla fall en högre bildning medför för- mågan att beherrska yttringarne deraf.
Men om jag också icke bär oket synligt och utanpå kläderna, kan jag dock släpa lika tungt derpå och till på köpet inbilla mig, att jag är fri och ingens trall Det är underligt med högmodet, att det växer så fast i barnasjälen och vaknar så ti- digt — det är, som hade det insupits med modersmjölken.
Och dock är det så få af oss, som tänka på detta, så få, som arbeta på att ur det späda sinnet upprycka högmodets ogräs.
Tvärtom befordra vi ofta dess växt, dels genom oförståndiga, nedsättande omdömen, dels, genom att tillåta, ja, kanske till och med uppmuntra barnen att med öfvermod bemöta och behandla tjenare och personer i den ringare klassen.
Om vi hade klart för oss, huru mycket just detta bidrager till att lägga en af de olidli- gaste träldomar menniskohjertat känner på våra stackars omedvetna barns axlar, skulle vi bäfva för oss sjelfva och vår tanklöshet.
Redan från den första stund våra barn kunna fatta och förnimma sådant, blifva de medvetna om, att det finnes två slags menniskor, » bättre » och » sämre », samt att de sjelfva, utan den ringaste sin egen förtjenst eller värdighet, räknas Ull de bättre.
Från denna ringa brodd spirar gan- ska ofta ett träd, hvars grenar räcka allt upp under himmelen, och der många onda böjelser finna ett skydd, men hvars rötter, likt en jern- hand, gripa om hjertat och hålla det fängsladt.
Detta högmod är så mycket farligare, som vi icke ens blifva det varse och icke märka dess ok, förrän det får någon bastant stöt, men då skär det också in i vår nacke, så att blodet mången gång droppar deraf.
Äfven den stoltaste torde ej kunna förneka, att den anspråkslösa, den som tänker högt om andra och ringa om sig sjelf, är både lyckligare och älskvärdare än den, som hyser åsigter i motsatt riktning.
Detta, huru vigtigt det än borde synas för den, som älskar sina barn, är dock underordnadt i jemförelse med anspråks- löshetens förädlande och frigörande inflytande på karakteren, på den andliga menniskan.
Huru mycket mera fri är icke den, som sällan eller aldrig tänker på, hvem som innehar första platsen, som aldrig saknar de företräden dessa förmånligare platser medföra, aldrig afundas deras innehafvare, aldrig utan skäl finner sig förbisedd, aldrig fäster någon vigt vid dylikt — - huru mycket mera fri är icke han, än den, som vid hvarje steg måste ängsligt vaka öfver, att ingen går honom förbi, liksom äfven att han icke sjelf nedsätter ett anseende, som hvi- lar på högmodets och egenrättfärdighetens tem- ligen prekära grundval!
Huru mycket lättare är det icke att tänka och handla rätt och ädelt, uär man icke fjettras af omtanken för det egna lilla jagets högt uppsatta plat3, hvarifrån det ju så lätt kan ramla ned!
Och att det mera förädlar att hysa ringa tankar om sig sjelf än att sätta sin egen per- son för högt, derom torde ej mer än en mening- vara rådande, men då livar och en, som nyss anmärkt, ogerna, ens för sig sjelf, bekänner sig vara högmodig, lefva nog äfven de flesta hög- modets trälar i den mening, att de äro fullt fria från detta förnedrande ok.
Men huru skola vi då undgå det?
Månne icke det bästa vore, att vi lärde oss sjelfva och främst våra barn att af ödmjukt och uppriktigt hjerta bedja: jag fattig, syndig menniska, etc.?
Och dervid skulle vi tänka, hvar i sin stad, att jag, just jag, som beder detta, också är en verkligen fattig, syndig men- niska, som har ingenting att förhäfva sig öfver, intet företräde framför andra.
Ty alla timliga fördelar gå för mig förlorade i samma stund som den timliga tillvaron upphör, och det andliga hos mig, det som fortlefver, har hos hvarje menniska samma värde — den ena är icke dyrare köpt än den andra.
Endast så, genom att akta alla menniskors andliga värde lika högt, blifva vi rättsliga frie från högmodsandans tryckande träldom.
| p \ I U hålles ett nummer I veckan under hela qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- nenter, som samlas, och för hvilka afglften Insändes till Redaktionen af Från qvinnans arbetsfält.
Studier från Stockholms horizont af J. N-g.
I.
Några inledande ord.
Jland de sociala frågor, som i dessa tider, W stå på dagordningen, har väl näppeligen någon större rätt till en uppmärksamhet, som den ock i rikt mått vunnit, än just qvinno- frågan.
Denna senare skulle vi i sin ordning vilja uppdela i trenne hufvudfrågor, berörande den första qvinnans politiska ställning i sam- hället, den andra hennes ställning i äkten- skapet och hemmet och den tredje hennes ställning på arbetsområdet.
Det är vid denna sista — qvinnans ställ- ning på arbetsområdet — vi i den serie upp- satser, hvarmed här göres början, ämna uppe- hålla oss.
Det är ingalunda vår mening att komma med någon ' vetenskapligt grundlig nndersökning och utredning; i det abstrakta resonerandets väg har på senaste tider öfver denna sak mycket både kompetent och godt blifvit skrifvet: i hvad mån lärda utläggningar här vid lag gagna eller icke vare en fråga för sig, om hvilken vi ej vilja tvista.
Vår afsigt är helt enkelt den att genom några korta skildringar från de olika yrken och brancher, inom hvilka qvinnorna, särskildt i hufvudstaden, vunnit ökad arbetsterräng, för våra läsarinnor framlägga det rent praktiska resultat, till hvilket striden i saken här uppe ledt; ett resultat som väl torde få anses något så när typiskt för hela landet, då i hufvud- staden, del.
andliga och materiella arbetets centralpunkt, äfven de flesta och mest vari- erande arbetstillfällen erbjuda sig.
Man må vara en vän eller ej till den s. k. qvinnoemancipationen, vill man vara oväldig måste man medgifva, att våra dagars ändrade förhållanden på det ekonomiska området rent utaf tvinga qvinnan att se sig om efter nya arbetsfält i ersättning för dem storindustriens maskinarbete frånröfvat henne.
Otaliga alster af qvinlig hemslöjd i allt hvad rör, exempelvis, beklädnader, belysningen, uppehället ha nu utträngts eller utträngas allt mer af billigt industrikram, mot hvilket det ej kan uppe- hålla konkurrensen.
Väfstolen i kammaren höres ej för slamret från jätteetablissementens mönstermaskiner, det hemstöpta ljuset är en saga blott i lysoljornas, gasens och de elektriska glödlampornas tid, och till och med det gam- maldags kökets hushållsproduktion kringskäres väsendtligt af ångbagerier, eharkuterier, bryg- gerier, konserverier och hvad de nu allt be- nämnas dessa moderna inrättningar, som för- vandlat den husliga Gastrea till direktrice på en korfstoppningsfabrik.
Emellertid är den tidpunkt icke synnerligen aflägsen, då qvinnan rent utaf genom lagens skrankor utestängdes — endast och allenast derför att hon var qvinna — från flera lönande arbetsfält, på hvilka dock hennes begåfning och förmåga särskildt bort finna god använd- ning.
Härutinnan äro numera lagarne ändrade till ett bättre, ehuru visserligen mycket åter- står att göra.
Hvad som dock ännu lägger svåröfverstigliga hinder i vägen för den unga arbetssökande och 3xbz \ sbehöfvande qvinnan, särskildt ur de högre samhällslagren, är den förvända uppfostran, som i regel bestås henne i hemmet och i pensionen.
I det förra lär hon sig ofta att, om ej med afgjordt för- dömande, dock med ett visst ogillande och löje betrakta de qvinnor såsom oqvinliga, hvilka i kampen för en hederlig ställning och I I Kl U IN Idun, erhålles c it gratlsexemplar för hela den tid, under hvllken abonne- mentet räcker.
Äro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumera- utkomst brutit sig nya banor.
I den senare uppmuntras på allt sätt denna vrånghet i uppfattning och syn på lifvet, samtidigt med att de kunskaper, som bibringas, äro allt för irrationelt serverade, allt för mycket anlagda på ett yttre sken för att på något sätt kunna lemna henne rustad, om en gång — och hur lätt, hur snart kan det icke hända!
— för- ändrade förhållanden tvinga henne in på den hänsynslösa konkurrensens fält.
Detta är en sak, som enligt vårt förmenande knappast tillräckligt allvarligt kan läggas mödrar och uppfostrarinnor på hjertat, och vi ha ej kunnat undgå att inledningsvis och i förbi- gående beröra den.
Vi öfverlemna den emeller- tid nu, då den i det hela ligger utom planen för här tillämnade skildringar, till öfvervägande och dryftning eder sjelfva emellan.
Iduns spalter stå som alltid gerna öppna, om någon skulle känna sig manad i saken taga till ord.
Slutligen återstår då endast här att upp- räkna några af rubrikerna på de uppsatser, denna serie kommer att omfatta, för att der- med redan nu gifva våra läsarinnor ett begrepp om de olika synpunkter, ur hvilka vi ärna behandla ämnet.
Så finna vi i promemorian: qvinnan som telefonist; qvinnan i posten, tele- grafen och vid kartverket; fabriksarbeterskan; sömmerskan och modisten; tjenarinnan; skol- lärarinnan; grofarbeterskan; skådespelerskan; qvinnan på kontoret och i handeln; typografen, fotografen och xylografen; på schweizeriet och i kaféet; qvinnan som skriftställare och konstnär.
Denna skenbara oordning torde förvåna, men då hvarje uppsats blir ett af- slutadt helt för sig, ha vi af flera skäl ej ansett nödigt eller lämpligt strängt systematiskt ordna det rika materielet.
Som nämdt komma studierna att hufvud- sakligen beröra Stockholmsförhållanden, och vilja vi ej alls hafva sagdt, att de ej under arbetet kunna svälla ut och nya synpunkter gifva sig sjelfva.
Iduns fjerde pristäfling.
1) För den bästa uppsats i något ämne, som berör qvinnans lif och verksamhet i eller utom hemmet, hemmet sjelft eller barnens upp- fostran, utdelas ett pris af 25 kronor.
Upp- satsens längd får ej öfverstiga fyra spalter i Idun.
2) För den bästa berättelse, skiss eller no- vellett om högst fyra spalter lemnas ett pris af 20 kronor.
3) För det bästa nyårspoemet lemnas ett pris af 15 kronor.
Hvarje gång af 1889. pristagare erhåller derjemte en år- Skandinavisk Modetidning för Täflingsskrifterna, som böra skrifvas endast på en sida af papperet och förses med namn eller signatur och förseglad namnsedel, skola vara inlemnade senast den 24 december.
Å baksidan af konvolutet bör tecknas ordet: Täf- lingsskrift.
Redaktionen.
Förnya prenumerationen så fort som möj- ligt, på det ej något afbrott i tid- ningens expedition till Eder må be- höfva ega rum!
Från en af den aflidna författarinnans närmaste vänner har Red.
mottagit denna uppsats, hvilken meddelar flera intressanta utdrag ur bref från Ernst Ahlgren och som lemnar flera bidrag af vigt till hennes biografi.
Några drag af Ernst Ahlgren.
rnst Ahlgren », den aflidna och saknade författarinnan, tillhörde de menniskor, som ej läto mycket tala om sig.
Hon lefde uteslutande för sitt arbete, men det är aldrig exempel på, att hon gjorde något väsen af sin person.
Som hon sjelf en gång yttrade, var det hennes diktade eller från verkligheten till dikten öfverflyttade personer, som lefde, medan hennes eget jag allt mer och mer uppgick i dem.
Det var först hennes död och de ofullbor- dade eller outgifna arbeten, hon lemnade efter sig, som läto hennes karaktär träda fullt fram i dagsljuset.
Det var ej blott en tom nyfi- kenhet, som kastade sig öfver den bortgångna och ville ha svar på frågan, hvarför hon dö- dade sig, — det var ett helt naturligt begär att lära känna denna ovanliga, skarpt utmejs- lade karaktär, hvilken dolt sig så väl för verl- den, som gjorde deltagandet så allmänt.
Ernst Ahlgren hörde ej till dem, som dö i och med det de upphöra att lefva.
Hennes djupaste inre lif, hennes karaktärs möjligheter, hennes sträfvan och hennes ensidighet, hela hennes inre lif, den strid, som kämpades ut inom den skenbart lugna ytan, i — allt detta fick sig det starkaste uttryck först i de skrifter, hon lemnade efter sig, i hennes bref och an- teckningar liksom i ett och annat utkast, ett och annat ofullbordadt arbete.
Sluten i sitt uppträdande, var Ernst Ahl- gren i bref till sina närmaste öppenheten sjelf.
Man fick ibland intrycket af, att hon var rädd att bli missförstådd af dem — eller ock rädd för att sjelf bli svag, och att hon derför kände denna ständiga håg att klargöra för andra de grundsatser, som ledt hennes lif Hon ville, att hennes vänner skulle känna henne, och hon afslöjade för dem sitt tanke- och känslo- lif temligen hänsynslöst.
Det jag här har att meddela, utgör endast några få och spridda drag till Ernst Ahlgrens karakteristik.
De förutsätta, att läsaren känner de yttre grunddragen af hennes lif samt äfven hennes arbeten.
Den som skref » Pengar » var en energisk natur,, som hoppades mycket af framtiden och som sträfvade efter ett enda ting: frihet, fri- het att lefva och frihet att arbeta.
Hon hade ett slags nöje af att — åtminstone i bref — pocka på sin rätt att bestämma sjelf öfver sitt lif, att håna kälkborgarne — ett ord hon ofta använde — i lilla Hörby, der hon kände sig inspärrad som i ett fängelse, och med en viss sjelfkänsla tala om, hvad hon tilltvingat sig i de små förhållanden, som rådde derstädes.
Så skref hon en gång (1885) om sitt första författareskap: » Hade jag varit rädd för att såra och rädd för att bli biten, så hade jag från början så väl kunnat uppge all tanke på författarskap, ty blott det, att jag skref i an- nan stil än Leas, var tillräckligt att sätta de myndigaste i min omgifning på krigsfot, hvad tro då att skrifva något så » omoraliskt » som » Pengar »!
Hon talar ironiskt om sin » idylliskaro », lugnt om sin » isolerade ställning », käckt om » denatmo- sfer af kall artighet, som jag tilltvingar mig,
tion ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden f ö r qvinllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör och doldt agg, som jag ignorerar », — allt detta som, om det varit några år förut, skulle ödelagt henne, men som hon nu, då hon ge- nomlefvat en kris och lärt att känna sig sjelf och sina möjligheter, bär med lugn, derför att hon nu har något att lefva för.
» Nu har jag hård hud samt ett tyst, litet arbetsrum, stort som en skrubb, och båda delarne äro vida mer, än jag kunnat skryta af förr i verlden. » Men i hennes tankegång på den tiden är alltid denna samma underström, som hon en gång — samma år — uttryckte så: » Jag är lugn, och jag känner, att jag kan arbeta.
Jag är som den der en lång tid varit inklämd i en för låg bur och så får räta upp sig med ett djupt andetag och känna, att han är vid full vigör och endast behöfver leda till sig en smula.
Sjukdomen skall slå ned mig en vacker dag — det vet jag — och då, god natt med arbetet; men deras sjuka ' moral ', som hvarken tål sol eller dag, den skall åt- minstone inte rå på mig. » Likväl medgaf hon redan vid den tiden gerna, att hon ej var obekant med inre slit- ningar.
» Ensamhet och tystnad är då det enda medlet att återgifva nerverna deras fast- het.
Och den är icke alltid att skryta med, fast sjelfbehersknigen aldrig sviker. » » Kanske », yttrar hon en annan gång vid denna tid, » är jag just af den metall, som duger att ställa i elden.
Tiden får utvisa det. » Hon talade ofta om sin ensamhet under hela denna tid, då hon uppfostrade sig sjelf.
Hon satt der nere i den lilla bokhandel, hon upprättat, bildande sig till sitt kall för lifvet och läng- tande till en omgifning med intressen, som kunde möta hennes.
» Kom i håg — heter det — » att här fins för närvarande icke en enda menniska, med hvilken jag kan samspråka om hvad som intresserar mig sjelf: literära frågor.
Jag har ju nog ' vänner ' också här, men om mitt arbete kan jag ju icke tala med dem; det jag gjort allra sämst, det räkna de som det bästa, och tvärt om.
De kunna läsa Marie Sophie Schwartz!
Herrarne med (!
). » Och på samma tid skrifver hon: » Ekono- miska bekymmer äro, när de taga öfverhand, en svår hämsko på arbetsförmågan, men för min del skall jag söka skaffa mig en motvigt genom att förenkla mina lefnadsvanor.
Jag tror, att jag hellre ville svälta smått än hetsas upp ur den sinnesro, som enligt min mening ger den härdigaste luften åt arbetet. » Så lugnt och modigt yttrade hon sig vid denna tid om penuingfrågan, som skulle komma att upptaga så stor plats i hennes lif, och som hon senare väntade skulle » slå i hjäl » henne.
Men nu var hon hoppfull och stark till sinnes, nu ville hon lefva, ville hjelpa sig sjelf.
» Olyckan är att jag förr haft stort ' apanage '.
Jag är så ovan vid fattigdomen, att blotta be- röringen dermed på mitt ömskinnade sinne verkar som hundrade knappnålsstyng.
Jag vill härda mig.
Men det går icke i en hand- vändning; och fruktan att detta endast är förspelet, gör det onda ännu värre. » Denna allt besegrande käckhet, som ofta nog framträder hos hennes personer, så väl hos de af äldre datum som hos de senare, kan man ej finna hos henne sjelf; tvifvel och misströstan på anlag och duglighet — något ej allt för sällsynt hos konstnärer med stora fordringar på sig sjelf — infunno sig tidigt hos henne och följde henne sedan genom hela hennes författarebana.
Hon nämner det redan i ett bref af 1885, der det heter: » Fysisk trötthet kan komma till (ni vet I Pl I U I I NI U IN användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga anglfvas, och kan fullkomlig diskretlon från redaktionens sida påräknas.
förmodligen, att jag är obotligt sjuk) och så sjunker själslifvet.
Vid sådana tillfällen skulle jag vilja ge bra mycket för ett muntrande ord, — det är då, man så gerna ville, att någon skulle finnas, som såge mer till hvad man sökt att måla än det lilla man orkat med, — mer till det ärliga arbetet än det klena resul- tatet.
— — — Åh, man är i grunden ett stort barn! » Att hon är nedtryckt till sinnet, kom äfven fram ibland, när man minst skulle väntat det — i bref och anteckningar, i sitt tal berörde hon ytterst sällan och ytterst förbehållsamt sitt trista jag, — likaså döljer hon ej att hon, trots sin stora öfverståndna uppgörelse med sig sjelf, hade sitt eget lifs räkning ouppgjord.
» Jag vet, » skref hon i början af 1886 från Hörby, » att det fins tider, då lifvet flyter en likgiltigt förbi, då det är så utan all friskhet, att man nästan vämjes vid det; då allt ser lika grått och betydelselöst ut, både det, som är, och det, som man väntar komma, ännu tyngre.
Så är det för mig. » Hvari söka orsaken till detta frambrytande tungsinne?
Hon har sjelf omtalat det.
I det förut blomstrande hemmets ekonomiska fall och allt det pinsamma, det drog med sig.
Hon hade då stigit upp från sin årslånga sjukbädd, såg lifvet i ljusare dager än på långa tider, arbetade med friska krafter och kände lifs- lusten vakna.
Hon hade händerna fulla af ämnen — och hon kände sig då för första gången sakna den själsfriskhet, utan hvilken ingen konstnär håller sig uppe.
Och arbets- kraften slappades ännu mera af den hetsande tanken, att för hvar dag som gick borde hen- nes arbete inbringa henne något.
För första gången undslipper henne denna klagan, som sedan slog fast rot i hennes själ: » Min ångest öfver hvad det skall bli af mig, om jag icke kan skrifva, vill alldeles qväfva mig. » Dessa sista rader äro hemtade ur ett bref från februari 1886, ett bref, skrifvet i sådan nervös upphetsning,, att det ej blef afsändt, förr än hon med lugn och sans kunde i fortsätt- ningen tala om sin belägenhet.
I denna del af brefvet förekommer följande betydelsefulla sjelfbekännelse: » Jag brukar ha anfall af den sjukligaste melankoli och lifsleda ibland, när de ekono- miska farhågorna bli mig öfvermäktiga, eller när jag känner mig oförmögen att arbeta.
Första delen af mitt bref var skrifvet under ett sådant anfall.
Det varade precis i fjorton dagar.
Nu är det förbi; jag känner mig all- deles normal igen, och i går kunde jag börja ett arbete.
Jag talar om allt detta, derför att jag tänker, att det möjligen kan vara er till någon nytta.
— • Vet ni, hvad jag gör hvar gång ett sådant der anfall kommer?
Jag går ut i fria luften.
Jag går och går.
Jag kan gå timvis fram och tillbaka, och jag går inte in igen förr än jag är riktigt trött.
Det är det enda som lindrar.
Jag mår fysiskt illa på samma gång: en obehaglig känsla af oro, i hufvudet, och en tyngd öfver bröstet, som om jag saknade luft.
Jern, maltextrakt eller dylikt brukar vara bra för mig.
Men bäst af allt är det att få vara ensam, så att det är alldeles tyst och nerverna falla riktigt i hvila, så att man får gå till botten med sig sjelf, göra upp med både ett och ett annat, samla sig och komma till någon slags klarhet.
Att man icke har någon tro på sig sjelf är i så- dana stunder des allra värsta, Jag får der- jämte en viss leda på mina närmaste, hvilken plågar mig, ty fast ingen märker någon ovän- lighet hos mig, förefaller jag mig sjelf som en dålig, elak varelse, som alldeles utan nytta trampar jorden.
Detta är j u en ordentlig bikt.
T r o r att j a g aldrig talat o m det så der ordentligt för någon förr.
att M e n skall känna någon kunna draga nytta af ens verkliga lif *, så får man vara så god tala om det, medan man lefver; tids nog får man man tiga.
icke tänka på, verlden får veta har jag O c h j a g vet af erfarenhet, har att någon man och skall huru efter glädje af att att ligga o c h gått som en domino g e n o m myllas ned utan att man egentligen varit.
tillfrisknandet från någon Derför den långa sjukdom, som g a f mig kryckorna som ett minne, försökt det i c k e.
att lära mig Åtminstone tala.
F ö r u t kunde icke när sjelf. » jag det rörde mig (Forts.) Teater o c h musik.
Kungl.
operan.
Sistlidne torsdag och lördag åter- uppfördes, båda gångerna för utsåldt hns, Berlioz ' storslagna dramatiska legend » Faust ».
Utförandet var, åtminstone på torsdagen, det allra bästa och utgjorde en verklig heder för Musikföreningen, k. hofkapellet och de uppträdande solisterna, fru Edling, hrr Strandberg, Smith och Nygren — le- daren, hr hofkapellmästaren Nordquist ej att för- glömma.
K. dramatiska teatern har uppfört ett nytt stycke, nämligen » Final », skådespel i tre akter af Ernst Ahlgren och Axel Lundegård.
Stycket, som spe- lar i våra dagar, inför oss i en familj, der man- nen ej blott är otrogen sin hustru, utan äfven den bankinrättning, hvars direktör han är.
Det hela livilar på en temligen lös moral, som i dylika fall alltid förr eller senare framkallar en katastrof.
Så ock här.
Styckets första akt är onekligen den svagaste, hvaremot de andra o c h tredje äro myc- ket verkningsfulla, i synnerhet den andra.
Ut- förandet är på alla händer synnerligen förtjenst- fullt.
Särskildt utmärkte sig hr Fredrikson som bankdirektören samt fru Dorsch-Bosin som dennes visserligen svaga och koketta, men sjelfuppoffrande hustru och fru Rundberg som Saima Bonne, di- rektörens älskarinna, som i nödens stund öfver- ger h o n o m.
Stycket förtjenar att ses.
o A denna teater upptages på torsdagen inneva- rande vecka ett nytt 1-akts-lustspel af Paul Heyse, kalladt » R o s e ».
Vidare förberedas till uppförande Ibsens nya skådespel » Fruen fra Havet » o c h sam- ma författares » Kjaärlighedens Komedie », båda i öfversättning af Harald Molander.
Den 5 dec.
F. Hbg.
Literatur.
Om den sexuela hygienen och några af dess etiska konseqvenser, trenne föredrag af prof. Seved Rib- bing, har utkommit från hr Vilhelm Bittes väl- kända förlag o c h slutsåldes redan på en vecka, hvarför ny upplaga är under utgifning.
Boken är af det slag, att den nog kommer att å ena sidan väcka en storm af ovilja, men å andra sidan åter det varmaste erkännande.
Vi skola i nästa mer återkomma till den samma.
num- Sina, berättelse för unga flickor; Wiseli finner rätta vägen, berättelse för barn och barnavänner — båda af Johanna Spyri, (Stockholm; Wilhelm Bille).
Mången mor kommer helt visst att till ju- len en dag stå tvekaude och rådvill framför bok- handlarens disk, öfversvämmad af det literära jul- flödets brokiga likt och olikt.
Hon vill ha en bok åt sina barn, en underhållande och god bok med en verkligt sund och oskyldig tendens, och hvilken hon tryggt och med glädje kan sätta i deras hän- der.
» Men huru träffa det rätta och bästa i allt detta öfverflöd », frågar hon sig sjelf i valet.
Dess bättre ha på de senare åren allt större omsorg o c h uppmärksamhet börjat egnas åt bar- nens literatur o c h den insigten allmänt gjort sig gällande, att här vid lag knapt kan göras för myc- ket.
Vi äro derför ock öfvertygade, att den stun- dande julmarknaden på detta område kommer att erbjuda mycket verkligt godt.
Hvad de här om- nämda berättelserna angår, vilja vi endast erinra, hurusom Spyri sedan flera år äfven i Johanna * Jag behöfver ju ej påpeka, hur karaktäriskt för henne som förfatlare detta yttrande är?
Manuskri i t, som ej antages till Införande, återsändes, så vida porto b l - f-ogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
vårt land räknar många vänner bland de unga och bland tacksamma mödrar och fäder, samt huru- som dessa sista hennes arbeten ingalunda stå de föregående efter i till barnasinnet lämpadt intresse eller i sund hållning.
De kunna på det varmaste rekommenderas.
Tvenne illustrerade förlagskaialoger, den ena från Fahlcrantz &amp; G:i, den andra från P.
B. Eklund i Stockholm, ha nyligen utsändts.
De utgöra hvar på sitt sätt genom sin solida utstyrsel vackra prof på vår högt stående boktryckarkonst, på samma gång de genom sin rikhaltighet bära vittne om de resp. förläggarnes värdefulla verksamhet.
Qvinnas rösträtt; föredrag inom Norrköpingskret- sen af Östergötlands rösträttsförening af — r — g.
i denna lilla broschyr, på hvilken förf.
som motto satt Clevelands segervissa ord: » qvinnans rösträtt är snart ett faktum; derom är ej tvifvel », drager den förre varmt i härnad för den humana idén.
Efter en kort historisk återblick upptager förf.
till gendrifvande det ena efter det andra af de mot- skäl, som af frågans motståndare allmänt pläga anföras, och — lyckas i det hela ganska godt.
Häftets sista afdelning egnas åt frågan om qvin- norösträttsidéns utveckling — synnerligast i ut- landet, i Skall Sverige bli bland de första eller sista, som genomföra reformen », frågar förf.
till sist; och tillägger: » svaret är helt och hållet be- roende af de svenska qvinnorna sjelfva ».
Den lille priskuranten, utgifven af G. Kinell, inne- håller för dagligt behof oumbärliga prisförvandlin- gar från det gamla mått- och vigtsystemet till det metriska samt vice versa.
Den lilla nyttiga fick- boken är utkommen på P.
A. Norstedt &amp; Söners förlag.
Gammaldags seder och bruk af Johannes Sundblad; ny subskription, häftet III.
Vårt Land; en skildring i ord och bild; skription, häftet IV.
ny sub- Från Abraham Lundquists välkända musikförlag har utsändts följande nya arbeten: 6 poesies mignonnes pour piano par P. Beau- mont.
2 kr.
Vinterblommor för 1 8 8 9; nyaste dansmusik.
1 kr.
50 öre.
High life!
polka för piano af John Öländer.
Ib öre.
Barnbalen för 1 8 8 9.
1 kr.
Ett storstadsbarn.
Berättelse för Idun af Johan J^ordling.
X.
Kris.
(Forts.) en nej — de kommo icke!
* Ett år var gånget, ett långt, tungt år.
Om våren hade Kuths konfirmation gjort ett litet afbrott i det hvardagliga arbetets enformighet — för några korta, stämningsdjupa ögonblick, hvilkas andakt, hvilkas minne snart plånades bort af söckendagsbekymren, som likt ett oaf- låtligt, enformigt vågsvall vältrade sig öfver alla sinnets mera diskreta känslor.
Pappa Kebolledo hade suttit bland åhörarne » på gången », nervös och darrande ännu af den sista qvällens rus; han hade gråtit kopiöst och vätt den gamla bruna rocken med tårar, allt för nära till hands.
Och den stackars Ruth, hvars jungfruhjerta verkligen för en minut genom- bäfvats af den onämnbara förtrollning, som högtidsakten eger bunden vid sig, hade han ledt hem under känslosamt och innehållslöst pjoller, som kom hennes bröst att krympa af en ängslig, ångestfull saknad efter ett verkligt, varmblodigt deltagande.
i r &gt; I 1 hl Annonser mottagas endast mot kontant liqvld I förskott af 2 5 öre pr 4.
I Lv spalt, IN petltrad (= När de kommo hem, smög hon sig undan honom, ut i den lilla trädgården, der aplarnes knoppar börjat svälla, och der mullen låg fuktigt svart mot den hvita drifvan, som ännu dröjde sig qvar i skuggan af det höga planket — smög sig ut och lutade länge sitt feberheta hufvud i öfvergifven sorgmodighet mot den gamla portens svala klapp.
Karl skref till henne ett par bref under sin första Parisertid, ett par glada, förtröstansfulla bref som gjorde henne nästan rusig af glädje för flera dagar, sedan de kommit.
Men der- på upphörde de med ens.
Hon skref och väntade, väntade och skref på nytt.
Icke en rad till svar.
När så hennes sinne till sist blef allt för öfverfullt af oro, gick hon efter tusen strider en dag till Klara med sina bekymmer.
Det gamla förhållandet mellan de unga flickorna var icke längre det gamla; hvari skilnaden låg, var icke godt för någon utaf dem att säga, om ens de sjelfva sökte göra sig reda derför.
De voro ännu de bästa vänner, de arbetade vid hvarandras sida för hvarje dag på ateliern och följdes till och med då och då långa vä- gar åt, när de gingo till och från.
Men den gamla förtroligheten var endast en skugga af hvad den en gång varit.
Klara var nu för öfrigt förlofvad med Fritz Ritter, öppet ringförlofvad, och hon hade ett gladt ämne och glada tankar, som oupphörligen lågo henne på t u D g a n, utan att hont änkte sig, hur hvarje ord var ett smärtande stygn för Ruth.
Men när nu denna ändtligen kom med det sorgsna förtroendet, hvilket hon inbillade sig vara en nyhet för den andra; när Klara kände hennes späda arm darra under sin och hörde skälfningen i hennes röst, den hon sträfvade att visa lugn; då greps hon af denna oändliga, inträngande medkänsla, som är qvinnan egen, hennes hjerta flammade till af en plötslig värme, och i det hon tog ordet ur Ruths mun för att spara henne dess smärta, talade hon tusen förtröstansfulla ord om brodern, om huru allt skulle bli godt och lyckligt, om huru Ruth icke skulle oroa sig för en obetydlighet, som kunde bero på en tillfällighet, förklarade, öf- vertygade, tröstade — till dess hon slutligen lemnade Ruth, lättare om hjertat än denna varit på långan tid och oändligt lisad endast af att ha en förtrogen i sina bekymmer.
Men ack — - sedan dess gingo många dagar och den gamla smärtan kom troget igen med fördubblad kraft.
Genom Fritz lyckades Klara en dag på eftersommaren få reda på, att pro- fessorn, som tagit Karl med sig ut, skulle komma hem.
Naturligtvis voro flickorna nere vid centralstationen om qvällen, och huru klap- pade icke deras hjertan!
Tåget kom och pro- fessorn kom — Karl var icke med.
Ruth blef hvit, och det svartnade för hennes ögon.
Hon måste sätta sig, om hon ej skulle falla.
» Men nej, det var icke möjligt, han måste vara med, han hade väl blifvit efter på något sätt », förklarade systern, ifrig, förskrämd.
Hon fick i hast Ruth ned på soffan under den stora klockan, och, tilltagsen och djerf af oron, sprang hon efter professorn, som redan skyn- dade derifrån med sin nattsäck.
» Herr pro- fessor, herr professor! » Han vände sig förvånad om.
» Ack, — förlåt mig — men säg — säg hvar har ni min bror?
» Er bror? » Han förstod inte.
» Karl Vrede, herr professor, som for med er till Paris.
Jag är hans syster, och vi ha ej hört af honom på så länge.
.
.
» Ett leende lyste upp den berömde mannens 10 stafvelser).
Ingen annons införes under I krona- ansigte.
» Ja så, ni är hans syster, mitt vackra barn, det var en annan sak.
Jo, han stannar i Paris tillsvidare, och har det riktigt bra.
Det vore en dumhet, om han skulle afbryta sina studier nu.
Det är en duktig pojke, som nog slår sig fram och kommer att gå långt. » » Men — har han icke helsat, » frågar Klara ängsligt.
» Helsat — jo, nog tror jag han helsade.
.
.
» » Men till någon särskildt.
.
.
? » » Nej, icke till någon särskildt, det minnes jag ej, » nickade han till afsked och försvann bland den böljande mängden i vestibulen, Han hade således icke helsat till Ruth; det var förskräckligt — ofattligt!
Klara kände djupt medlidande för väninnan, men hon kunde icke undgå att i samma ögonblick tänka på Fritz Ritter: detta skulle han aldrig ha kunnat göra.
Hon behöfde intet förklara för Ruth — hennes ansigte talade bättre än ord.
Tyst gick hon vid hennes sida den långa vägen upp till Hornskroken, och när hon, likaledes utan ord, kysste hennes panna, mun och kinder till af- sked, kände hon, hur den andras gestalt skälfde som af en feberfrossa.
* * Uppe på fleuristateliern var arbetet och de flinka tungorna i full gång.
Trots det var vid middagstiden, var den gråa novemberdagern från en grå novemberhimmel allt för otillräck- lig för flickornas minutiösa göromål: luckorna voro tillskjutna för fönstren, de susande gas- lågorna under sina gröna bleckskärmar ofvan de två långa borden brunno hela dagen igenom och spredo i den öfverfylda salen omkring sig en tung tryckande värme, som doftade af ko- pal och de unga arbeterskornas dåliga parfymer.
I dag var konversationen om möjligt mer än vanligt liflig, men fördes samtidigt med temligen dämpade röster, då den rörde sig kring ett ämne, som ej var afsedt för » gum- mans » vaksamma öron bakom den röda portie- ren.
En af flickorna, gemenligen » halta Ida » kallad för ett lyte, som gjorde hennes gång vaggande och ojemn, och hvilken till och med af alla de andra ansågs för den personifierade sqvalleraktigheten, hade blifvit underkunnig om en stor och intressant nyhet, den hon ej var sen att meddela de andra.
Hon hade varit så ifrig, när hon kom, så der riktigt nervöst laddad, som hon plägade blifva, när något märkeligt tryckte henne på tungan, att de an- dra genast sågo, att något var på färde.
Mycket riktigt — hon hann knappast få kappan och hatten af och komma ned på sin plats, förr än det brast lös.
» Kan ni tänka er » — det blef en andlös tystnad, alla hufvuden böjde sig fram, alla öron spetsades — » vackra Elon kommer hem i dag! » Det gick en susning af förbluffad öfverrask- ning öfver salen.
» Åh, är det möjligt?
— Och vi ha rakt inte hört någonting.
— Nej, det är inte sant!
— • Halta Ida har drömt, gudbevars, hon drömmer jemt om honom, hon, och inbillar sig, att han drömmer igen. » Denna sista anmärkning helsades af en Ijud- lig skrattsalfva.
Ida endast knep ihop läp- parne och knyckte på hufvudet.
» Ja, gerna för mig — ni slipper väl tro mig då, efter ni har reda på er så bra.
An- nars tänkte jag verkligen, att Elin uppe hos Linders hade bättre ordning på den saken. » Detta var ovilkorligen ett dräpande argument, och nyfikenheten steg på nytt till högsta spän- ning.
(Forts.)
under arbetet.
Korfven stoppas som ning af silfver, koppar m. m., till sist Sockerpepparkakor.
4 ägg vispas väl vanligt i rena, vackra blåtarmar och och alltid till sist två dagar skurning tillsammans med / ® pudersocker och lägges i ej för stark saltlake.
Urvatt- och städning.
Först när arbetena så- / 18 strösocker, / thesked stötta nas innan den kokas.
Mor Sara.
lunda blifvit indelade och fördelade på nejlikor, en half thesked hjorthornssalt; För 10 kr.
julklappar åt 6 personer.
särskilda dagar, börjades » stöket », som mjöl tages, så att det blifver en bra (Slutet.)
Ja, det var ju brukspatro- God medvurst.
5 18 oxkött, 5 18 svin- på det sättet erhöll en viss reda.
Man hård deg.
nens julklapp, min kära flicka, vi i kött, väl rensadt och fint målet eller behöfde ej vara rädd att ej hinna med, Gräddas i svag ungsvärme.
dag först skulle tala om.
Brukspatro- 3 18 fint skurna fläsktärnin- när en hvarje dag hade sitt bestämda, och 8.
M.
B. hackadt, nen får en liten slummerkudde eller gar, 1 3 lod salt, 3 lod peppar, 3 lod d e t fick medhinnas, om också natten så kallad öronkudde.
Göres den af salpeter, 4 lod pudersocker, ett par Tekakor.
1 äggula, 4 lod socker, skulle stryka med.
Och den fick ofta ylletyg, ställer den sig något dyr; för- skedblad blod ihällas i stället för den 1 2 lod urvattnadt smör röres tills tagas med, ty någon särskild dag eller delaktigare är att göra den melonfor- blodsaft, som bortgått under målnin- blandningen blifver fräsig; 6 skedblad dagar till julklappars förfärdigande togs made kuddens olika delar af javatyg gen af köttet.
Arbetas Vjz timme utan vatten och 1 18 mjöl tillsättas.
Degen aldrig i beräkning.
» Det få ni sticka och brodera dem med brokigt, färg- att spädas; korfven stoppas i rena rak- bakas i små tunna, väl naggade kakor, er till emellanåt, » tyckte mamma.
När äkta garn i korsstygn.
En kudde af tarmar med talgsidan u t å t, gnides som gräddas i svag värme.
Ullis.
sådant tyg i enkel fyrsidig form, 2 5 julafton kom, var hela stöket » en saga med salt och salpeter och lägges rak blott »; då förekom aldrig annat arbete cm lång och bred, är särskildt prak- Vaniljbröd.
1 18 smör tvättas och i något passande kärl.
Korfvarne vän- än julgranens smyckande.
Hvilken tisk, derför att den godt låter tvätta röres, 1 " 8 socker, 5 hela ägg, 2 18 das dagligen under 3 dagar och till- angenäm sysselsättning att i det så- sig.
Då stoppningen måste vara mjuk mjöl, 1 / 2 lod hjorthornssalt och 1 / 2 stång stoppas ännu hårdare, innan man efter lunda i ordning stälda hemmet, der allt och icke får rassla, rekommenderar jag vaniij, fint stött med litet socker, till- de tre dagarne lemnar ut dem till var putsadt och rent, pryda julgranen!
i stället för sjögräs ungefär fingerlånga sättes.
Bakas i fason af eklöf samt rökning.
Bökas ej för hastigt eller för Hvilka ljufva minnen från många så- och blyertsbreda, tillklipta tygrester beströs med mandel och socker.
varmt; hänga under vintern i luftigt dana julaftnar i föräldrahemmet!
Vanan (ylle och bomull blandadt).
Fjäder Ullis.
rum; om våren inlindas de i papper att på ofvan beskrifna sätt indela jul- skulle bli något för dyrt.
och nedläggas i torr, kall aska, då de Potatisbröd till kaffe.
2 5 ort smör, stöket på bestämda dagar har följt mig i en god källare hålla sig lika goda Hushållerskan får en bok för inskrif- 2 5 ort potatismjöl, 5 0 ort hvetemjöl, till mitt eget lilla hem, och jag tycker och mjuka till nästa år.
ning af köks- och hushållsrecept.
2 0 ort socker och 5 ort rifven mandel alltid att Den stöket går lugnare.
Skulle beställes hos bokbindaren i qvartfor- blandas väl till samman, klappas ut på någon af Iduns läsarinnor komma att Mor Sara.
mat, ungefär fingertjock, i grönt eller plåt, gräddas i varm ugn och skares i följa mitt exempel, vore dessa rader brunt linneband med guldpressning på ej förgäfves skrifna af Albert.
.
.
så stora bitar man behagar.
Gifas framsidan, angifvande bokens ändamål och mottagarinnans namn.
För 2 kr.
kan den göras synnerligen prydlig.
En Medel att fördrifva gammal frost.
Man sjelfdiktad tillegnan eller en titelmål- fuktar en linnelapp i kallt vatten och ning på första sidan af boken ger Trollmos.
6 äpplen läggas i en varm Tvenne taflor.
» Barnen skola lägga lägger på det frostanbltna stället, samt denna gåfva en synnerligen behaglig ugn, tills de kännas mjuka; då tages sig », och små, täcka ansigten jubla af derpå vaxduk och flanell ytterst.
Håller prägel.
skal och kärnhuset bort; inkråmet fröjd och belåtenhet.
De äro så glada, man på med detta hvarje natt en tid, passeras genom durkslag och röres / At fröken Fanny kan du för 1,50 småttingarne, som nu skola bada, innan skall frosten försvinna.
M — y.
timme med en ägghvita och 6 mat- eller högst 2 kr.
få ett par verkligt de gå till hvila.
Modern är sjelf inne skedar socker.
Lägges sedan upp på vackra små majolikavaser; mycket och nätt tar hand om sina små.
På deras fat eller geléskål och garneras med sylt är äfven ett blomsterställ till samma ansigten lysa helsans rosor och glädjen och bisquits.
A. Ö — n.
värde och af samma materiel (kan ock ur deras ögon.
Barnen gifva ofta sin vara af glas eller porslin) i form af en glädje till känna genom rop och hand- Flag.
Ett hälft stop grädde, 5 ägg- Mönsters öfverförande på kläde eller vid korg eller ett litet fat — förgät- klappningar, och talrika smekningar gulor samt litet socker, punsch och plysch.
Detta sker f u l l t tydligt en- mig-ej i synnerhet ta sig väl ut i ett komma den lyckliga modern till del.
citron vispas väl till samman.
Sist dast på det sätt, att mönstret kalkeras sådant blomsterfat.
För julbordet Så säga barnen sitt: » god natt, mamma iröres 5 ägghvitor, som äro uppvispade på ljus domestik, som sedan noggrant fylles det med mossa och brokiga strån.
lilla », och modern kysser sina älsklin- till skum.
Man har kokta katrin- tråcklas på afvigsidan af klädet eller För motsvarande pris kan du annars gar och sammanknäpper deras händer plommon i en med smör smord form, plyschen, hvarefter alla konturer sys också få en gåfva af verkligt konst- samt läser högt med dem den kända slår äggsmeten öfver detta och gräddar med hvit tråd n:r 5 0 i små förstygn.
närligt värde: Knut Ekvalls vackra bönen: » Gud, som hafver barnen kär ».
det i ugnen.
Kan ock användas utan Detta är fullt tydligt.
Härvid behöf- teckningar till Frithiofs saga eller Lud- Snart är allt tyst och stilla: de små katrinplommon.
ver man ej befara, som vid mönstrets vig Bichters till Herman och Dorotea, hafva insomnat, och modern går att Göteborgska.
uppritning med färg, att den sprider båda serierna i ljustryck, kartonerade möta sin make, sedan hon först ord- omkring sig och ofta lemnar stora och i prydliga permar.
Svängpudding.
Ett hälft stop mjölk nat barnens kläder.
plumpar på tyget.
X. uppkokas, deri röres 9 lod smör, 9 lod För din 10-åriga lilla lärjunge, Bose, mjöl, 9 lod socker samt mandel eller föreslår jag en serie vackra kolorerade Silfver får en vacker och varaktig citron.
Då det kallnat, iröres 9 ägg- bibliska bilder.
Sådana finnas i han- glans af följande: man tillagar en tunn » Barnen skola lägga sig », och der- gulor, en i sänder, och sist de till deln till särdeles måttligt pris; jag tror gröt af slammad krita och ammoniak; för visa de sura miner och grina illa.
hårdt skum vispade 9 ägghvitorna.
a t t l kr.
5 0 öre godt skall förslå.
med en linnesudd doppad häri ingni- Smutsiga och utan någon tillsyn lå Hålles i en väl smord form och kokas des silfverpjesen, de ciselerade ställena A t den 6-åriga Anna föreslår jag de lägga sig, och huru bråka och stoja två timmar med glöd på locket.
Ser- i n b o r s t a s, tills man ser att de äro något, som synnerligen plägar roa barn, de icke vid afklädningen.
De före- veras.
med saft- eller syltsås.
rena.
Sålunda förfares med allt silfret, oller en s. k.
— - nunderbolU.
Peppar- falla så slöa och bära vittne om mån- Göteborgska.
och det får med denna betäckning stå nötter, konfektbitar, små porslinsfigu- gen brist.
Någon aftonbön förekom- öfver natten.
Sedan sättes en stor rer, iitet docksaker, en fingerborg, Chokladglace.
1 / 4 kanna gräddmjölk, mer icke: de hafva aldrig fått lära sig kittel med vatten på elden, och, då det några blanka slantar, en liten nålbok, 2 rutor choklad, 5 äggulor och 2 hvi- att bedja.
Huru ser det icke ut efter kokar, neddoppas en pjes i sänder i ett litet kors eller hjerta att bära om tor, 1 liten tesked mjöl, och socker dem: allt i största oordning, det ena vattnet.
Med en linnetrasa borttorkas halsen m. m., m. m. vecklas in i fin efter smak.
Allt detta tömmes i en plagget här, det andra der.
Och hvar kritan, det ciselerade borstas.
Man hvit vadd, som döljer all herrligheten förtent kastrull och vispas hårdt öfver finna vi barnens moder?
Borta från har en stor balja med kallt vatten till här och der och formas till en boll.
elden tills det kokas upp.
Sedan vi- hemmet, som likväl borde vara henne hands, hvari silfret sedan nedlägges, Gifvarinnan kan i en sådan » under- kärast af allt.
Paulina L. spas det sakta tills det svalnat.
Under och ytterligare efterses, att ingen krita boll » få en nätt användning för en tiden sätter man ned glacedosan eller är qvar.
Silfret upptages genast och massa obetydliga småting ur sina i brist derpå en vanlig bleckflaska i torkas med fint linne.
Om denna ren- gömmor.
sönderhackad is och groft salt.
När görning företages om hösten, behöfver Och här sättes nu punkt för detta blandningen är riktigt kall, tömmes man sedan blott en gång i veckan julklappskapitel med många varma den ned deri och arbetas, tills den är Choklad-pudding.
God, billig och med torrt sämskskinn gnida det silfver, helsningar från Tant Malla.
lätt tillagad.
Ett hälft stop nymjölkad frusen.
som står framme.
Dåligt, slitet ny- mjölk uppkokas med en bit osockrad Vaniljglace kan göras på samma silfver behöfver då och då borstas med Julstök.
När jag läste redaktionens choklad och litet socker.
A f mjölken sätt, om man under kokningen tar i kallt vatten upplöst silfvertvål, som vänliga inbjudan till Iduns läsarinnor tages så mycket som behöfves att upp- vanilj i stället för choklad.
afsköljes med kallt vatten.
att genom bidrag till afdelningen » I lösa 3 ' / s matskedar maizenamjöl.
Mjö- A.
Ö. julbrådskan » göra den samma rikhal- Gorinna.
let slås sist till det öfriga och får ett tig och underhållande, tänkte jag som hastigt uppkok.
Slås i en våt porslins- Aseptin.
2 kannor vatten kokas upp.
så: hvad månne jag skall kunna bi- form att kallna, hvarpå puddingen upp- 28 ort borsyra läggas uti och få smälta.
draga med?
K o m så att tänka på, stjelpes.
Serveras med grädde eller Inlagda ärtor.
Sedan ärtorna äro Sedan tillsättas 3 0 droppar nejlikolja, att det han hända kunde vara till mjölk.
spritade, förvällas de, uppslås i ett 4 0 ort glycerin; röres om och får tjenst för någon, om jag omtalade, O b s.
!
Maizeuamjölet måste alltid durkslag och utbredas på linne.
Till kallna.
Der efter ihälles 2 0 droppar huru vi i mitt föräldrahem (ett an- upplösas i k a l l t vatten eller mjölk, hvar kanna ärtor tages 1 qvarter salt, pepparmyntolja, hvarpå aseptinen silas språkslöst, litet landthem) ordnade det annars klimpar det sig.
som väl inblandas.
Då ärtorna äro genom ylle.
Gifas.
s. k. julstöket, som ju alltid ter sig Göteborgska.
kalla, läggas de på buteljer, som väl något bråkigt, sedt på afstånd.
Innan korkas och hartsas.
Vira.
vi började det ringaste stök, satte vi Våfflor.
Ett qvarter sur grädde vi- oss alltid, min syster och jag, och spas till skum, 1 qvarter vatten, 1 / 2 räknade efter, hur många dagar som qvarter smör samt mjöl efter behof.
Fru Anna.
Gif flickan under två dagar skulle behöfvas, och indelade der efter Santoninkakor fyra gånger dagligen.
Två Göteborgska.
God och pålitllig köttkorf.
1 2 &lt;ffi ox- två arbetena ungefär så här: två dagar timmar efter det hon tagit de två sista ka- kött, fritt från senor, väl hackadt eller korna andra dagen, ges en matsked ricin- tvätt (byk), två dagar brygd och upp- målet, 8 18 fint skuren njurtalg, 1 6 lod olja.
tappning af denna, två dagar bak, peppar, 1 lod ingefåra, 2 lod salpeter, Peregrinus.
1).
Var ej rädd för en mjölk- (ibland tillkom litet extra slagt för Vridna ringar.
1 ffi smör, 1 % socker, 7 5 tum uppkokt och väl kallnad mjölk, kur, utan förtär ända till en kanna dagligen.
högtiden, som fick sin särskilda dag Edra farhågor äro öfverdrifna.
2).
Huru ni 8 ägg, 1 lod hjorthornssalt; mjöl tages, 2 5 tum halfkokt kallnad, rifven potatis; skall » slippa förstoppning », beror naturligtvis eller två), en dag mangling, en dag tills degen blifver lagom hård.
allt detta blandas och arbetas en god på orsaken till den samma.
Det fordras så- strykning, en dag polering och puts- S.
M.
R. timme.
Mjölken påspädes litet i sänder ledes undersökning af läkare.
F ö r a t t f å ö p p - I julbrådskan.
1 2 1 1 2 Våra barn.
2 Huskurer.
Efterrätter.
x a Hvarjehanda.
o Matlagning.
Inläggningar.
Slagt.
Bakning.
Läkareråd.
VI vilja särskildt fästa uppmärksamheten på Iduns mplighet for plats- sökande och ptatsutbjudande annonsÖrer, äfvensom för alla öfrtga slags S A N D G R E N, ning kan ni använda t. ex. Pulvis Glycyrr- hi %m compositus (en tesked på qväll en), men något botemedel är det visst icke.
M. II.
1).
Upplys oss.
om ni icke har några andra sjukliga symptom, ty det är nödvändigt att känna för att kunna ge råd.
2).
Något medel mot » ros i benen » kunna vi ej ge eder, förr än vi få närmare beskrifning på er » ros ».
Hvad allmänbeten kallar » ros » är vanligen något helt annat.
Lemna oss således mera detaljerade upplysningar.
Hur länge har ni haft åkomman?
Har ni också sår på benen?
Har ni några smärtor eller klåda?
o. s. v. Elisabeth.
Hafva icke äfven sjelfva ögon- lockskanterna varit sjuka?
I sådant fall är nog detta orsaken tiil, att ögonhåren blifvit tunna.
Såvida emellertid sjelfva hårrötterna ej blifvit förstörda af sjukdomen, växa håren igen utan behandling; i motsatt fall hjelpa cj heller några medikamenter.
annonser som beröra familjekretsen.
- • Annonser mottagas endast genom S. Gumselius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
Regeringsgatan 6, L a g e r Mavaga.
Uti Svaret till S. v. B. i n:o 7 finner ni uppräknade de födoämnen, som böra undvikas, om ni vill bli mager.
Dess utom bör ni promenera flera timmar dagligen samt sofva litet.
Troligen är en dylik kur också bästa medlet att bli qvitt de drömmar, som besvära eder.
D:r ~d.
Svar.
N:r I I I.
Jlur man skall tillreda medvurst.
I många är liar jag följt denna beskrifning och varit belåten dermed; äfven fått beröm derför.
10 &amp; oxkött, 5 * «?
grynadt fläsk, 21 lod salt, 2 rågade matskedar salpeter, l j strukna matskedar hvitpeppar, 12 lod fimigtadt socker V2 QV.
cognac hopblandas.
Degen knådas V » timma, innan fläsket iiägges; derpå en timma tiil.
l 4 4 Breflåda.
Innehållsförteckning: Annonser.
Johanna.
Behandling svaret till Tyne i n:o 2.
finnes angifven i W. S.
Så vidt vi kunna bedöma saken utan undersökning, synes det oss sannolikast, att er hustrus onda — förutsatt att hjerta och lungor äro friska — består i blodbrist och nervsvaghet i förening med magkatarr.
Vi tillråda derför den behandling, som föreskrif- vits C. W. M.
i n:o 12.
Dessutom bör hon akta sig för ansträngningar, och äfven psykiskt hafva lugn.
Afrifningar hvarje morgon torde ock göra henne godt.
— Om » knölarna » våga vi ej yttia oss utan undersökning.
Försök emellertid penslingar 2 gånger dagligen med jodtinktur.
PUTSSÖKANDE.
G.
27525x1) [590] " En hjeltes död ".
En ung, bättre flicka, som saknar föräldrahem, önskar plats i någon bildad familj att gå frun till- handa, Den sökande är van vid hus- hållsgöromål, sömnad och finare hand- arbeten.
A lön göres mindre afseende.
Svar torde godhetsfullt adresseras till S.
B., Askersund, pöste restante.
[581] (Särdeles passande julgåfva!)
Som undertecknad, på grund af öfverenskommelse med artisten Nils Forsberg, nu mera eger uteslu- tande rättighet till försäljning af fotografier öfver hans vidiberömda tafla » En hjeltes död », hvaraf finnas två format, nämligen 38 X 26 c. m., med samt 21X14 42x33 DIVERSE.
Doktor A. Afaelms Lilla Vattugatan 24, 9-10 oeh 2-3. mag- hudsjukdo- Företrädesvis och mar.
Verkställer elektrolytisk behand- ling af abnormt växande hår, skägg, vårtor o. d.
[505] Doktor Carl piensburg 14 Lilla Vattugatan 14.
Hvardagar ' / 23 — ' / 24.
Helgdagar 10 — 11.
Behandlar företrädesvis domar.
c. kartong 60x47 cm., c. m., med kartong m., till pris ä 7 Jer.
50 öre och 4 kr., så kunna dessa fotografier erhållas antingen genom resp. bokhandlare eller på reqvi- sition pr kontant från Herr N. F. Kjerrström, adr.
Stockholm, Tun- nelgalan 27.
Theodor B l a n c h, Kgl.
Ho / konsthandlare.
[586] I dessa dagar har utkommit Skriftlig undervisning i stenograf!
(Arends ' system) erhålles af skicklig lärarinna mot insändande af 15 kronor jemte noggrann adressuppgift till Ked.
af Idun.
[5 ~] Fru Sofia Eklund förfärdigar underkläder.
26 Biblioteksgatan 26 reformerade Stockholm.
SS / X) Telefon: på Wilhelm Billes CD xa CD några af dess etiska konseqvenser.
Trenne föredrag af SEVED RIBBING, " CO C /) so Professor i praktisk medicin vid universitetet i Lund.
Si [581] ro oo O11 5 2 (|jjS|=&gt; J [506] ~ CO LLi 1; 9 m o £S ä n a ^&gt; O 3 o fc PS s.
' CO si U J&gt; Til verkar f ^ ~ ^ i Etuier gi&gt; för Smycken, S&gt; Bordsilfver, Scha- tull, Smyckeskrin, j_Vrg &amp; Syskrin, A b l um m. m, Infattar Fotografier.
E3 gxgJ^xg^xg^gygxgxgig^E ' § Monterar Tapisseriarbeten.
CD och •ä i p Om den sexuela hygienen &gt; o ^Ny * " o ' o förlag: Pris 2 kronor.
EM- &amp; Portfölj- / ^ Fatarik ^ jiamngatari å&gt; H KS Tandläkare.
Vasagatan 10, Stockholm, [572] CfQ CO §J^f^ Då antalet af upplagan är begränsadt, torde reqvisitioner snarligen insändas.
Stockholm i december 1888.
ROLAND M A R T I N snedt emot Centralstationen.
CD OBS.
att artisten på hvarje exemplar p o egenhändigt skrifvit sitt namn.
Barnsjuk- [297] &lt;§&gt; timmer önskar plats som sällskap, samt biträda i hushållet hos ensamt frun- timmer eller mindre familj; den sö- kande är kunnig i finare handarbeten.
Svar torde sändas till » A.
K.
», Ve- sterviks-Postens Tryckeri.
t?
- [6 T B] 49 70. gCjl^V Ett medelålders bättre frun- o U R Lärarinna, THEODOR BLANCHS lektris eller sällskap.
En lärarinna — 22 år — önskar med första plats att undervisa i van- K o n s t - S a l o n w liga skolämnen (icke främmande språk) samt musik.
Den sökande, hvilken STOCKHOLM eger vana både som lärarinna och lektris, har god helsa och gladt lynne Permanent Konstutställning samt har utgått från ett mycket godt hem.
Anspråken äro ej stora.
De CD bästa rekommendationer kunna före- tes.
Närmare upplysningar kunna er- Fotografier KS hållas genom Iduns Redaktion, dit svar, märkta » H.
H. », ock torde af Nils Forsbergs tafla o Ställas.
N:o 120.
Ungefär en kanna risgryn sköljes 1 kokhett vatten och derpå i kallt.
Ungefär H.
30 är.
En väl lagd neptunigördel är 2 V a dier 3 kannor mjölk uppkokas (helst i att förorda.
Tag en timme, innan ni går till sängs, ett pulver af 1 gram bromnatrium och jerngrytor), hvarpå grynen iläggas och få sakta koka under jemn omröring, som till Va gram salicylsyrad vismut.
Morgon och afton bör ni dricka ett glas pyrofosforsyradt gröt, men få ej fullkoka, emedan korfven då blir för lös.
Derför är ock bäst att icke taga jcrnvatten.
all mjölken att börja med utan späda efter Priino.
1).
Näsdoucher 3 gånger dagligen hand, ifall all icke skulle behöfvas.
Gröten hälles upp att väl kallna; den kokas helst med ljum koksaltlösning (1 %).
2).
Obehaget dagen förr än korfven skall göras.
Gröten försvinner antagligen, när snufvan blir bättre.
arbetas nu i en balja eller ett tråg med 1 qvar- 3).
Behandling finnes angifven i svar till ter, förväld och rifven lefver, 14 tum sirup, Finska 2) i n:r 9.
4).
Se svar till Fanny ett skedblad fmsållad myham, en tesked rifven L.
L.
L. i n:r 15. ingefära, en sked kryddpeppar, något rifven Ariana.
1).
Använd en salva af 1 del zink- bittermandel och — om gröten är hård — oxid på 10 delar gul vaselin, ingniden flera 1 qvarter grädde.
Litet linskuren lök, upp- gånger dagligen.
2).
Skaffa er en salva af 1 fräst i njurtalg eller ister, tillsättes äfven.
del hvitt precipitat och 1 del zinkoxid på 20 När korfmaten nu blifvit blandad, är bäst att en steka litet deraf på en stekpanna och delar vanlig vaselin och gnid in densamma afprofva den för att få den efter smak, lagom på ögonlockskanterna 2 gånger dagligen.
3).
söt eller salt, hvilket sistnämda icke iix godt Fakta dem med concentrerad amykos och låt att en gång för alla bestämma, då smaken på dem i öfrigt vara i fred så mycket som möjligt.
salt ur mycket olika.
Den som vill kan in- blanda rensade, förvälda russin.
Stoppas Zaima.
1).
Se svar till Lisa 21 år i n:o sedan i rengjorda tjocktarmar af oxe eller 7.
2).
Ät så ofta och så mycket som möjligt, svin med talg- eller ister-sidan inåt.
Korf- isynnerhet leta och söta saker samt mjöl- ven kokas i något saltadt vatten, som icke (srärkelse-) haltiga födoämnen; drick oskum- får koka för häftig och under jemn tillsyn, så mad mjölk och potter.
(För att stå ut med att korfvarne icke gå sönder.
en dylik kur, fordras dock en god mage!
J.
Om ni dess utom rör er litet och sofver Mor Sara.
(ligger) mycket, torde den önskade effekten ej uteblifva.
3).
Edra armar bli naturligtvis N:r 134.
I Idun kommer med snaraste en också fetare genom en dylik kur.
Att de artikelserie af särdeles intresse att påbörjas, också bli idealiskt runda och vackra, kunna och kommer i denna serie, behandlande skilda vi dock ej lofva er.
områden på qvinnans arbetsfält, äfven denna fråga att finna uttömmande svar.
Red.
Icke (?)
kokett prenumerant.
Blir ni ej bättre N:r 127.
Cinclairs kallvattentvål har jag genom användande af de medel, som lore- användt och funnit den utmärkt.
Beskrifning, skrifvits Mary i n:o B, kunna vi ej ge er annat huru den skall användas, finnes på hvarje råd än att hänvisa er till en specialist i hud- paket.
Löpes i kryddbodarne.
Carola.
sjuk domar.
Möjligt är ju, att ni då kan få ett » säkert och hastigt » verkande medel — vi känna ej något sådant.
— Äro edra händer för feta så får ni väl sätta er på svältkur, ty icke lyckas det att » banta » blott händerna!
— Maria.
Icke så illa.
men dock mindre an- Vårtorna aflägsnas bäst operativt af läkare.
vändbart.
Litet mindre högstämd patos, och Eljes genom penslingar med ättiksyra.
ni lyckas!
— landsbo.
Någon orsak måste upptäckas, Albert.
.
.
Hjertligt tack.
Välkommen åter.
ty eljes lyckas det näppeligen att finna bote- Ansas har sett illa upp .. Svar i breflådan medel.
Är er mage verkligen i god ordning?
fanns redan i n:o 45 af Idun, hvartill vi hänvisa.
Skrifver ni aldrig prosa — sådana Isabella.
1).
Tag hvarje qväll under 20 bidrag äro mest välkomna.
— » Framåt » lefver minuter ett 25° varmt fotbad med tillsats af ännu.
20 ort soda.
Fortsätt dermed en längre tid.
2).
Använd det medel, som föreskrifvits En prenumerant (Finland).
Ja.
Alfhild 4) i n:o 47.
Mamma Elisabeth tackas varmt for bidraget.
Kommer i nästa nummer.
Glöm ej bort oss.
A — ta.
Skaffa er från instrumentmakar en Redaktionen.
Verner i Stockholm elastiska strumpor och begagna dessa dagligen.
Pä qvällarna aitagas de, och benen tvättas med bränvin, utspädt med lika delar vatten.
— Under nätterna be- gagnas ej strumporna.
Ledsam tystnad.
Ett ord för dagen, af Raf.
G. Ingnid hvarje qväll grundligt en Ave.
— Husmors tomtar.
Poem af Pehr J. salva af 1 del zinkoxid och 1 del fäldt svafvel Wallin.
— Träldomsok.
Några små betrak- pä 10 delar gul vaselin.
Tvätta på morgonen telser af Mathilda Langlet (forts.).
— Från med varmt vatten och aseptintvål, — Att qvinnans arbetsfält.
Studier från Stockholms porerna bli » upprifna och mörka » beror helt horisont, af J. N~g.
— Iduns fjerde pristäflan.
säkert på bildning af s. k. pormaskar.
Dessa — Några drag af Ernst Ahlgren.
— Teater måste klämmas ut.
och musik.
— Literatur.
— Ett storstadsbarn.
Berättelse för Idun af Johan Nordling.
Une instilutriee.
Alla de symptom, ni skil- drar, härleda sig enligt vår tanke af nerv- I julbrådskan.
— Våra barn.
— Matlag- svaghet; åtminstone kunna alla, utom möjli- ning.
— Bakning.
— Efterrätter.
— Inlägg- gen de två sist nämda, förklaras deraf.
En ningar.
— Slagt.
— Huskurer.
— Hvarje- för er lämplig behandling torde derför vara handa.
— Läkareråd.
— Svar.
— Breflåda.
den för Gertrud — m i n:o 9 föreskrifna.
Af största vigt.
anse vi det vara, att ni undviker för mycket arbete, isynnerhet som ert troli- gen är ganska nervretande.
Hvad beträffar de krämpor, som omnämnas i edra två sista frågor, så bör ni vända er till tandläkare för plombering (de förra plomberna voro helt säkert dåligt gjorda), och, om möjligt, till en specialist i halssjukdomar för fortsatt behand- ling af er hals.
— • Finnes möjlighet dertill, Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
bör ni i sommar besöka en lämplig badort.
Tngen annons införes under 1 kr.
af de bästa t-, 470]
tidningen kottar endast en (I) krona f8r qvartalet, befordrlngsa / glften Inberäknad.
— Fullständig mode- och mönstertidning gratis.
I f \ I I |L| I L.J \ J IN Annonser mottagas genom 8.
Gumaeilus annonsbyrå iocn nos redaktionen till 2 5 öre pr 4-spaltlg petltrad (- 10 stafvelser).
L i f f ö r s ä k r i n g till v e r k l i g a Associationen O o- (Mutual Reserve för kostnaden.
Ömsesidig Fund Life Lifförsäkring Association i New York) erbjuder på beqväma betalningsvilkor L i i f f ö r s ä k r i n g till verkliga kostnaden (= ungefär hälften af kostnaderna i | O: bolagen enligt gamla systemet) med faststälda maximipremier, grundade pä erfarenheten inom lifförsäkringsrörelsen.
Sträng sparsamhet i alla riktningar.
Inga aktieegare, som taga vinsten, eller andra in- Bestämda årsafgifter till bestridande af förvaltnings- Beqväma betalningsvilkor för försäkringstagare, med tressenter, som dela öfverskottet.
kostnaderna.
Absolut säkerhet.
bestämdt maximibelopp.
Försäkring till nettokostnad enligt åldersskala och Iakttagande af fdrsigtighetsåtgärder för att omöjlig- till ungefär hälften af kostnaderna vid det gamla Vistelseort utomlands och utrikes resor förorsaka göra spekulation eller bedrägeri.
inga extra kostnader.
systemet.
M«&lt; Mim.
Telefon: 84 37.
Hufvudkontor för Sverge, Norge och Danmark i Stockholm: V a s a g a t a n 2 2 A.
(D. '
Ombud antagas.
Direktör: J o h a n M i l l e n.
83!
P r o s p e k t e r o c h v i d a r e u p p l y s n i n g a r p å b e g ä r a n.
[m] P 48u a JLMWMM1W åk C: o 61 tö o Drottninggatan 3 tr. u p p TJULANDER &amp; C:o, 61 VINHANDEL, 55 Drottninggatan 55, få härmed rekommen dera sin nya, tidsenliga rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska V i n e r och S p i r i t u ö s a.
Champ.-Cognac från de förnämsta Bordeaux-viner af välkända firmor hvitt Portvin, [313] All slags Särskildt framhålles: finare firmor, flere år här i lager, samt särdeles omtyckt.
Fotografering utföres omsorgsfullt enligt nutidens fordringar.
fö £0 M Med största högaktning Örebro Kem.-Tekn.
Fabrik rekommenderar sina tillverkningar af H. E. Ekströms f?
5 4 eller pr post.
_ (Oumbärligt tör hvarje hushåll,) Eau de Cologne, Parfymer, Håroljor, Aseptin, m. fl.
Tekniska fabrikater.
[74] _ Obs, A l l m ä n n a Lifrorsäkringsbolaget, Q » Stockholm, Ktingsträdgårdsgataii 2 C, 1 tr. S rf B o " CD « B vidsiående fabriksmärke!
(6- 17599) [587] SK i Tryggande fonderadt på matematisk grund.
Försäkrings- tagame varda meddelegare i bolaget och hela dess vinst.
Husqvarna Stålsymaskiner, vida öfverträffande allt hvad utländska symaskiner heter, så väl i afseende på det material, hvaraf Husqvarna- Vänner af Spetsknyppling maskinerna äro tillverkade, som ock beträffande deras den vackra Spetsknypplingskonsten arbete och justering.
allt Son mer och mer synes beaktas och ut- bredas n i om vårt land, vill undertecknad, S t i c l t m a s l i i i i e r som i nära 30 år sålt tråd till Vadstena- ortens knypplare, härmed bekantgöra, att, yjjj samt Symaskin- och StickmasMntillbehör sedan jag nu stält mig i förbindelse med [378] Pianomagasin.
CD Patenterade Jästmjöl 55 N y b r o g a t a n.
Billiga priser.
N y b r o g a t a n 55. f|l-.p&lt; I Tvätt utföres äfven af härvarande ordentliga tvätter^kor, LfUo » » hemtas och hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 Ib 10 SQQ ått-Iiiittiliiii Flyglar, Pianinos, Tafflar och Orglar från in- och utländska utmärkta Fabriker till de billigaste priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pianos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af från Bliithner och från G. Schwechtens berömda fabriker.
Flyglar Pianinos de bästa fabriker i utlandet för tillverk- ning af bäst passande Tråd, jag stän- GUST.
PETTERSSON " &amp; Komp., digt til handahål er Oblekt och blekt lantråd, 38 Regeringsgatan 38.
Blekt Eomullstråd samt Flyglar, Tafflar och Pianinos Svart Silke och Redgarn uti från J.
G. Malmsjö.
[525] alla förekommande nummer.
Tråden expedieras uti större eller min- dre poster pr efterkraf till alla platser riket, då order och tydlig adress Handarbetskurs.
i n i n o s m ändes till P. Alexander son, [589] Vadstena.
(7:de undervisningsåret.)
O a - r l - A.- H a n n e r, N:r lO Gustaf Adolfs torg- N:r lO.
S k r i f till Se annonsen i n:r 34 af » Idun ».
J.
G. flammars B o s ä t t n i n g s m a g a s i n Lampkök.
Sthlm, Norrlandsgatan 31, 3 tr. [479] MAGDA KEIHPE.
Ramlösa Plantskola.
Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slag plantskoleartiklar är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888.
[522] 2f.
P- Jen sen.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla med veke 4 — 6 kr., extra so- lida 7 — 8 kr., med 2 vekar 12 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] och b e g ä r p r o f ver o c h p r i s u p p g i f t e r å Hvita Yäfnader till underkläder, Spetsar, Broderier, Duktyger, Handduksväfnader, LakanVäJnader och Sängkläder.
J.
G. HAMMAR, 30 Malmslcilnadsgatan 360 STOCKHOLM, GEBNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
