# ID: svediakorp-per678
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,844
# sentences: 966
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 1 fredagen den 30 november 1888.
48.
Tidningen kostar B yrå.
: Klar&amp;bergsgatan 54, en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Redaktör o c h endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen} ösnummerförsäljning!
FRITHIOF Träffas å byrån kl. 9 — 10 och 4 — 5.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
V ä l är den lång, den k a l l a v i n t e r n a t t e n, s o m land och haf till b l o d l ö s t hjerta sluter och a n d a s is på j o r d e n s b l e k a kind.
TJtgrif ningpstid: utgifvare: HELLBERG.
l:sta årg.
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker: I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större bok- lådorna samt å tidningskontoren.
M e n ej den e v i g ä r: — en g å n g s k a l l s o l e n s i t t eldspjut rikta m o t den g r y m m e s p a n n a och n o r d a n v i n d e n dö för v e s t a n v i n d.
A-titjttst JilancJie.
Träldomsok.
A Skandinavisk Modetidning, den finaste prydnad för salongsbordet samt den rikhaltigaste och tillförlitligaste mode- och handarbetsjournal, torde prenumeration d r ö j ligen oför- ske.
Tidningen är ej afsedd endast för sömmer- skor och damskräddare, utan derjemte till en hjelpreda i hemmet.
Särskildt vilja vi fram- hålla dess ytterst rikhaltiga handarbetsafdel- ning samt den goda handledning i förfärdi- gandet af barndrägter, som den lemnar.
För öfrigt är tidningen genom sin synnerligt ele- ganta utstyrsel, i hvilket afseende den ej öfverträffas af någon tidning i vårt land, sär- skildt lämpad till en prydnad i hvarje hem.
Tidningens anmälan å sista sidan i n:r 1, som medföljde till Iduns alla prenumeranter, torde noga genomläsas.
Skandinavisk Mode- tidning, som är en alldeles sjelfständig, från Idun skild tidning, kostar för november och december endast 1 krona.
Annonsen om Iduns Uträttningsbyrå å af sidan 352 i detta nummer af Idun torde tidningens läsarinnor noga observeras.
Redaktionen.
I En af de tyngsta af dylika träldomar är nog, exempelvis, den att vara slaf af sin upptecknade af vrede.
Och denna är måhända också en af Mathilda Langlei.
de träldomar, man minst tänker på att af- skudda sig.
» Jag vet nog, att jag är häf- tid vet ej af någon träldom — det tig, » erkänner man, » men det rår jag inte EwJC finnes inga slafvar mer.
Menniskohan- för, » tillägger man ursäktande, och så är allt del och slafveri upphäfvas äfven i länder, väl bestäldt.
Man är häftig, man är obillig, der det senare ansetts som oumbärligt, och man förgår sig, man plågar sin omgifning snart skall det knappast finnas någon fiäck med sin hänsynslösa häftighet, men — det på Guds gröna jord — i alla fall inom civi- kan j u ej hjelpas, man är nu en gång sådan, lisationens råmärken — som icke trampas af man kan ej rå för sitt humör!
fria män och qvinnor.
Nej, visserligen, man kan ej rå för sin häf- Visserligen.
Bojor och band lossas på alla tighet, men man kan rå på den.
Det är vis- håll, äfven inom andens rike.
Forskningen serligen icke så lätt, men det går dock, när är fri, tanken är fri, ordet — både det talade man blott en gång fått ögonen upp för det och det skrifna, sedermera tryckta ordet — olycksbringande att låta vreden taga öfver- är fritt, och ehuru det visserligen nu är myc- hand.
Men det är deruti felet ligger, att man ket, som icke är » tullfritt », kan dock ingen ej har detta klart för sig.
Så länge ej vreden säga, att den personliga friheten är på något öfvergår till ursinne och så länge ej dess obilligt sätt kringskuren.
utbrott förorsakar materiell eller synbar Och dock gå här i verlden så många hårdt skada, anses dessa utbrott temligen berätti- bundna trälar, stundom suckande öfver sitt gade eller i alla fall bestämdt ursäktliga.
Om- slafveri, stundom omedvetna derom, men der- gifningen anses böra med tålamod underkasta för icke mindre trälbundna, stundom i en sig alla de ledsamheter, som häraf uppkomma, träldom som faller enhvar i ögonen — mam- och benäget öfverse med den felande, derför monsträlar, syndaträlar, arbetsträlar, hvem bar att han är «så häftig » och inte rår för, att ej sett, hvem igenkänner icke dem?
— stun- han är det.
dom åter släpande på en boja, som ehuru Det måste medgifvas, att uppfostran ofta icke synlig, dock trycker lika hårdt.
Det är är skuld till detta.
Och det är också genom den gamla historien om, att ingen vet, hvar uppfostran vi skulle lära oss beherska vår skon klämmer, utom den som har henne på, vrede, så att vi icke öfverila oss.
Men huru här så tillvida varierad, att äfven den, som sällan ingår icke detta i planen för våra barns bär skon, stundom icke vet hvar hon trycker, utveckling — om vi öfver hufvud uppgöra förrän någonting upplyser honom eller henne någon plan derför!
I allmänhet bryr man sig derom, eller måhända hellre bär den tryckande ej stort om ett barns vrede — den får väl bojan än gör sig besvär att upplösa och af- gå öfver, menar man, och den går också öf- skaka den.
ver, men huru?
Lemnadt åt sig sjelf, behåller Några små betraktelser öfver ett och annat yM / jfa alltid barnet i sitt lilla hjerta qvar något af den bitterhet vreden uppväckt, och detta får
Tidningen utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag oéh kö4tår för ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— Sista numret I Ständig näring och påökning af nya utbrott af en vrede, som visserligen kan kufvas eller afledas, men hvars eld dock alltid glimmar under askan och vid minsta anledning flam- mar upp igen.
Det värsta vid allt detta är dock det, att just vi föräldrar ofta sjelfva lära våra barn att vredgas, dels derigenom att vi straffa dem i vrede och icke i kärlek, dels föregå dem med onda föredömen, i det vi sjelfva förgå oss, dels också försumma att lära dem ångra och afsky sina öfverilningar och sålunda be- segra sin vrede.
Det är kanhända så, att ingen, som älskar sina barn, kan med kallt blod aga eller straffa dem.
Upprörd måste man vara, om också ej uppbragt, säger man, och deri har man må- hända rätt.
Men detta medför icke bestämdt, att man skall visa sig ond och vred.
Be- dröfvad, djupt bedröfvad bör man vara och visa sig vara, men icke ond, icke häftig.
Och då det gäller att aga och straffa ett barn, bör det väl icke vara svårt att få vreden att öfvergå till sorg, tyckes det; det är dessutom verkligen nödvändigt, ty uppkommer hos barnet blott en gång den föreställningen, att modren straffar för att gifva sin vrede luft, för att hon är ond på barnet, då får den lilla snart den uppfattningen, att det är en glädje för modren att straffa, och då komma onda och vreda tankar i barnasinnet och hela grunden, hvarvå man skulle bygga, blir undergräfd och vacklar.
Om man ser ett barn öfverlemna sig åt ett utbrott af vrede, kan man visserligen med maktspråk hejda detta utbrott, men man kan icke ur hjertat utdrifva den känsla, som fram- kallade utbrottet.
Derför tager den ömma, den verkligen ömma modren, det af vrede skälfvande barnet i sin famn och talar hjert- ligt och mildt förebrående, visar den lilla, huru ond och farlig vreden är, och upphör ej med förmaningar och smekningar, förrän häftigheten smälter bor i tårar och ånger, och detta gör hon, äfven när hon straffar barnnet.
Det är mycket farligt att låta ett barn gå och » tjura », gå och » bita i sig » har- men öfver verkliga eller inbillade oförrätter, och det är orätt och syndigt att låta den lilla ensam och utan stöd utkämpa striden med sig sjelf.
Också dukar barnet då som oftast under.
Vaka vi så öfver våra barn — och öfver oss sjelfva — tror jag, att vi skola kunna mycket bidraga till att vredens träldomsok icke kommer att trycka deras axlar, helst om vi icke förtröttas, utan under hela deras upp- växt förmana och stödja dem och framför allt föregå dem med godt exempel.
Detta om barnen.
Nn några ord om oss sjelfva.
Man hör ofta sägas, att det är en svår konst att beherska sig sjelf, och kanske är det derför man endast ganska sällan kan förmärka, att någon anser det nödigt att lära sig eller att utöfva den, såvida man icke är tvungen.
Så fort någon får råda sig sjelf, så fort tvånget upphör, anser man sig också fri att öfverlemna sig åt sina egna infall.
Man säger sig då vara fri, men är i sjelfva verket mera bunden än någonsin, ty den per- sonlighet, den inre, andliga menniska, hvar- igenom först hvarje mensklig varelse göres till en verld för sig och blir skild från det öfriga slägtet, denna personlighet underkufvas nu af den sinliga natur, som hon är satt till att styra.
Och först då taga vi träldoms- ok et fullt på våra axlar och blifva lika sä- kert slafvar, som om vi vore sålda och köpta för penningar.
I pv I I j Kl s^J IN månaden meddelar en fullständig mode.
och mönstertidning.
— Uppgif å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, så er- Nu kan det ju hända att mången icke frå- gar efter detta — anser detta för obetydlig- heter.
Men då ville jag bedja den, som det gör, synnerligast om det är en qvinna, att något litet betänka, huru hennes vrede verkar på omgifningen, samt huru den tager sig ut i andras ögon.
En vrede, som man beher- skar, inger för det första mera respekt, än en vrede, som man låter bryta ut.
Och se- dan blir omgifningen van vid dessa utbrott; man vet, att de ej kunna räcka i evighet, man bryr sig ej derom, och barn och tjenste- folk tänka som så: låt henne storma • — det går väl öfver.
Slutligen — och detta är det svåraste — stjäl vreden och dess täta utbrott ifrån oss den kärlek, som vår omgifning skulle skänka oss, och hvaraf vår inre menniska skulle lefva.
Och detta ville jag bedja enhvar maka, mo- der, husmoder af allt sitt hjerta och af all sin håg besinna, när hon frestas till utbrott af vrede.
Det kan väl hända, att hon genom ånger, gåfvor och fördubblad ömhet kan åter vinna hvad hon förlorat, men detta sisyfus- arbete är ohyggligt tröttande både för henne sjelf och för omgifningen, och ingen kan för öfrigt svara för att det lyckas.
Om hennes närmaste också en gång, när hon går bort, glömma hennes fel och minnas henne med ömhet, kan det dock aldrig förnekas, att sam- manvaron förbittrades, och att hon, då hon var ibland de sina, icke egde den kärlek, som kunde och borde varit hennes, och som skulle förljufvat hennes lif.
Och då husfriden skall ständigt störas af häftiga uppträden, blir hem- met till slut nästan förhatligt, och hvar och en söker att så mycket som möjligt tillbringa sin tid utom detsamma.
Det är så mången af oss, som häruti felar, som syndar ovetande — det vill säga, som icke vet eller tänker på, att hon går i träl- domsok och är slaf af sin vrede, lika litet, som hon tänker på de sorgliga följder detta medför.
Att man förgår sig, när man låter vreden bryta ut, det får man nog erfara — följderna låta sällan vänta på sig.
Men då passar man alltid på att skylla ifrån sig och trösta sig med de mest ihåliga påfund.
Der- för ville jag bedja alla, både män och qvin- nor — men qvinnorna främst och mest — att noga ransaka sina hjertan och sinnen och sin erfarenhet och se om vreden och öfveril- ningen någonsin gjort dem något godt eller någon nytta.
Och då nu vreden finnes hos oss och det utan tvifvel måste vara någon afsigt dermed, såsom att upptända och värma menniskors hjertan till kamp för det goda och sanna, så är det minst lika säkert, att denna afsigt helt och hållet förfelas, om vi blifva slafvar af vår vrede, i stället för att beherska och leda den på rätt väg.
Och porten slås upp; från ljusets höjd i skinande hvita kläder en sJcara af cnglabarn med fröjd mot lille främlingen träder.
Men liten pilt, han vet icke af, hior lycklig hans lott är vorden; han skådar ut öfver rymdens haf och ser som en sijemö jorden.
I tårlös sorg utan tröst och hopp der nere hans moder sitter; hon stirrar ned på sin älsklings kropp, som smärtsamt i dödsångst spritter.
Ron håller fast mot sitt hjerta tryckt hans hand, den spensliga, lilla, och barnets själ, som börjat sm flygl, hvilar på vingarna stilla.
Men endast ett ögonblick.
.
.så slår som en flammande blixt hans öga: i all sin strålande klarhet står vidöppen himmelen höga.
1 slocknande blick hans moder ser af eviga ljuset en strimma: nu har han ej syn för jorden mer — allt försvinner i dimma.
Öfver det döende barnets drag en hög förklaring sig breder: ett återslcen af himmelens dag har spridt sig till jorden neder.
K. A. Melin.
I dag har Idun prydt sin första sida med ett motto af August Blanche.
I dag äro ock jemt tjugu år förgångna, sedan den upp- burne författaren, omgifven af den ungdom, han så varmt älskade, plötsligt slutade sina dagar.
Stockholms arbetare, hvilka han var en trofast vän och deras rätts oför- skräckte förkämpe, fira honom om söndag med en massprocession till hans vård.
Så äro vi ock visse, att hans minne i dessa dagar firas inom svenska hem när och fjerran — om ej i yttre måtto med lof och tal, så dock med mången tacksam tanke i det tysta.
Så vidt hans omfattande och populära författareskap — det må nu vara på dramats, romanens eller den enkla berättelsens område — skaffat sina otaliga vänner och väninnor uppbyggelse och för- Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
ströelse, så vidt lefver än i dag August Blanches hågkomst.
Två decennier ha ej förmått lägga glömskans likgiltighet mellan honom och hans fosterland!
Ä Det klappar så sakta på ^ » himlens port.
* tdfflmHet klappar så sakta på himlens port w&amp;t&amp;t med späda, famlande händer: statt upp, Sankt Peter, och öppna fort, ty jorden en engel dig sänder.
* Ur de i dagarne utkomna » Dikter » af K. A. Melin.
346 Hjerteqval.
E n n o v e m b e r h i s t o r i a ur lefvande lifvet.
Dom lUrdant väder är det, Lotten? » » Åh, kära fröken, det är så kallt så.
sa, att det va ' flere grader i morse, och
hailes ett nummer i veckan under heia qvartaiet.
Por hvarje 6-tal abon- nenter, » om samlas, och för hvilka afgiften Insände » till Redaktionen af vattenpussarne i Humlegården ä ' alldeles frusna, och blåser gör det rent vådligt. » » Uch då, så odrägligt, nu får man ta till den där lunsiga vinterhabiten igen!
Lotten får allt ta fram min vinterkappa, men piska pepparn ur den dugtigt först. » Fröken Elise fördjupade sig åter i sin tid- ning, der hon beqvämt satt tillbakalutad i gungstolen framför förmaksbrasan, under det jungfru Lotten letade fram vinterplaggen, som legat i ide under sommaren.
När Lotten återkommer med kappan, går hon fram och håller den framfor elden.
Fröken granskar den med en kritisk blick.
» Nej, fy då, så den ser ut! » » Men, fröken, jag har piskat och borstat den så väl — det fins inte ett damkorn.
.
. » » Hvem talar om dam; mamma, mamma! » Dörren till sängkammaren öppnas, och mamma visar sin breda figur ännu iklädd morgonrock.
» Hur ä ' det fatt, kära barn? » » Åh, kom hit, ska ' du få, se, hur den här ser ut! » » Ja, skinnbrämet är litet nött, men det går väl an att få ett nytt.
» » Ja, om det bara vore det.
Men titta, så den grinar i sidsömmarna, och så ä ' den ju alldeles stött i kanten, och så ä ' knapparna söndriga och • — jo, det va ' just vackert — der sitter en stor tjärfläck! » » Men, kära lilla barn, den kan väl tagas bort, och när det så blir nytt garnityr och kappan för öfrigt omrustad, så blir den allde- les som ny. » * Ny, säger mamma, ny! » Fröken Elise gl ' orde en åtbörd af outsägligt förakt.
Föremålet för dessa öfverläggningar hängde nu emellertid helt menlöst öfver gungstolskar- men, sedan jungfru Lotten till sin icke ringa förargelse måst afdunsta.
» Mamma kan du verkligen på fullaste all- var vilja, att din egen Elise skall gå med en så- dan kappa? » » Men Elise lilla, kappan är ju ännu så ut- märkt vacker, och pappa har haft så mycket utgifter i höst, så jag tror aldrig det ä ' värdt att be honom. » » Åh, söta lilla mamma, vi ska hjälpas åt att be, bara du vill så.
.
.
» » Ja, men nu jag inte, Elise, det ä ' att riktigt vräka ut pengar. » Elise vid faderns dörr: » Pappa, lilla pappa! » » Si så, hvad är det nu?
Jag har brådt med posten. » » Ack, kom hit ett litet tag, så ä ' du rysligt rar. » Pappa lyder order.
— » Nå-å? » » Jo, ser du, jag har upptäckt, att min vin- terkappa ä ' i ett miserabelt skick, jag kan omöjligt ha den utan att väcka anstöt. » Elise kastar en blick på modern i hopp om hjälp, men mamma har i hast fått så mycket att syssla med solfjädrarne och makartbuketterna öfver hörnsoffan, att Elise sjelf måste löpa till storms.
» Omöjligt, min tös, blankt omöjligt, svarar fadern.
» Badresan i somras och Elofs löjt- nantsuniform ha gjort allt för stora hål i kassan och smågossarne måste ju ha nya vinterkosty- mer.
.
.
» Fröken Elise skjuter ut med läpparna och ser ohyggligt sur ut.
Och så kommer en ny salfva om flickorna Bing och flickorna Bång, som skulle få nya kappor, fastän deras voro då på långt när icke så fula som hennes, och deras pappa visst inte hade så stora inkomster som hennes.
.
.
men, det förstås, när inte pappa och mamma ville så.
.
.
så fick hon väl vill I P \ I U I I M U I N Idun, erhållas ett gratlsexemplar för hela den tid, under hvllken » Bonne mentet räcker.
Äro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera sitta inne, ty att gå ut med den kappan det kunde då aldrig komma i fråga.
.
.
inte så mycket för hennes egen skull, utan för hennes föräldrars.
.
.
hon finge inte vara med på några skridskopartier eller något alls.
.
.
eller ock skulle hon gå i höstkappan och ta 1.
.
i.
.
i.
.
f vet af sig. » Fröken Elise sjönk med en långdragen snyft- ning ner i närmaste emma, alldeles som hon sett primadonnorna på » Dramatiskan » göra det.
Det hela var utmärkt stilfullt, i all synnerhet sedan mamma skyndat till och Elise fått luta sitt hufvud mot sammetsuppslagen på hennes morgonrock.
» Sä ja, så j a » tröstade mamma och strök med sin välformade hand öfver det brända håret » gråt då inte så förfärligt, barnet mitt. » » Ja — det ä ' nu inte så mycket för k-a-ap- pan — den bry-y-y-r jag mig inte om mer; det ä ' bara för jag ser, att pappa och mamma inte hålla af sin lilla Elise, nej, inte ett d-u-ugg. » Pappa, som stått och sett tvähogsen ut, fattade nu posto på andra sidan.
» Hvad ä ' det för ett tokprat, stumpan lilla. » Elise fortfor att snyfta, men mamma upplät sin mun och sade: » Elise har fått alldeles för mycket känsla, det stackars kära barnet, sådana der varm- hjertade naturer får man allt vara litet var- samm med, eller tror du inte det, Säger? » På den samma dagen och i dagarna tre hemsökte fröken Elise med mamma hvart enda bättre kappmagasin, i hela Stockholms stad, och, hvar de gingo fram, lemnade de hela berg af nedrifna kappor efter sig, utan att det kom- mit till någon handel, tills fröken ändtligen vid fjärde besöket hos Klädströms fattade ett af- görande beslut.
Mamma hade visserligen sin mening för sig om tygets godhet, men det tyckte nu Elise var kälkborgerligt att fästa så mycket afseende vid — kappan var cllic och hvad ändå mer var: » satt som om den vore gjuten », detta var hufvudsaken.
85 kr.
skulle den kosta, men efter öfvermänskligt prutande lem- nades den för 75.
När den unga damen strålande glad prome- nerade i sin nya vinterkappa, hände nog, att hon mötte stackare i sin väg, hvilka gingo och huttrade i paltiga själar eller tunna regn- kappor, och som skulle skattat sig lyckliga, om de varit i stånd att lösa ut vinterplaggen, hvilka sen i våras stodo på assistancen; men för Elise var detta icke något möte — endast förbiskymtande skuggor, från en verld, som hon icke kände- Den gamla kappan skickades till en dam- garderob, der Elise fick 11 kr.
och 50 öre för den, som på otroligt kort tid festades upp i damkafeér, fruktbodar och konditorier.
Nej, inte allt.
En liten blåfrusen flickunge räckte en gång Elise en bukett litet frostbitet löfkojsris med ett par gulgöna blad; henne gaf hon den begärda tioöringen och lät henne behålla blommorna.
och Den fröken Elise, hon hade ett så varmt känsligt hjerta!
Elsa.
I d.
v s.
n s f j e r d e p r i s t ä f l i n g.
1) För den bästa uppsats i något ämne, som berör qvinnans lif och verksamhet i eller utom hemmet, hemmet sjelft eller barnens upp- fostran, utdelas ett pris af 25 kronor.
Upp- satsens längd får ej öfverstiga fyra spalter i Idun.
2) För den bästa berättelse, skiss eller no- 347 vellett om högst fyra spalter lemnas ett pris af 20 kronor.
3) För det bästa nyårspoemet lemnas ett pris af 15 kronor.
Hvarje pristagare erhåller derjemte en år- gång af Skandinavisk Modetidning: för 1889.
Täflingsskrifterna, som böra skrifvas endast på en sida af papperet och förses med namn eller signatur och förseglad namnsedel, skola vara inlemnade senast den 2 4 december.
Å baksidan af konvolutet bör tecknas ordet: Täf- Redaktionen.
lingsskrift.
Teater och.
musik.
K u n g l.
o p e r a n.
Fröken Gina Oselio afalutar i af- ton (onsdag) såsom Margareta i » Mefistofeles sitt gästspel å k. operan.
I sistnämda parti har hon både som sångerska och skådespelerska dokumente- rat sig som en konstnärinna af framstående rang.
Särdeles torde tredje aktens fängelsescen få räknas till det bästa som här presterats.
Fröken 0:s upp- trädande harstädes har följts med mycket intresse af den ständigt fullsatta salongen och helsats med det lifligaste bifall.
K. d r a m a t i s k a t e a t e r n gifver torsdagen den 29 deu- nes för första gången » Final », skådespel i 3 akter af Ernst Ahlgren och Axel Lundegård.
De vigti- gaste rollerna och deras innehafvare äro: Hugo Bruhn, hr Fredrikson; Betty Bruhn, hans hustru, fru Dorsch- Bosin; Saima Bonne, fru^ Bundberg; Karl Bonne, hr Bersonne; Sörling, hr Ortengren: Stenström, hr Hartman; Hollgren, hr Hamrln; fröken Bertha Sandgren, fröken Ählander; fröken Agda Lundberg, fröken Klefberg och fröken Lisen Törnblom, fröken Bäckström.
V a s a t e a t e r n s bebådade nyhet, » Den nye mikadon », har nu gått af stapeln i och med lördagens preniiere, som samlat öfverfullt hus.
Hvad den glänsande, ge- digna och stiltrogna utstyrseln vidkommer, torde väl knappast det omtyckta sällskapet å denna det unga Stockholms favoritteater förr presterat något lik- nande.
Och dock har det, som allmänt kändt, här- utinnau ingalunda gjort det minsta.
Musiken i den nya operetten, till största delen hemtad från A. Sul- livans melodier till den engelska förebilden, tilltalar äfven den genom sina egenskaper: melodirikedom oeh ganska högt musikaliskt värde.
Skada blott, atL den något klumpiga libretton skall nedtynga in- trycket af det hela.
Samtliga rollinnehafvare skildes med heder från sin uppgift.
Titelpartiet, den unge mikadon Tsing- Tsings roll, utfördes af fröken Anna Petterson med vanlig musikalisk finess och dramatiskt lif.
Fru Carlbeck var särdeles intagande som ung japanska i giftasåren; denna intelligenta skådespelerska gör med hvarje nytt parti anmärkningsvärda framsteg.
Hrr Cloed, Grunder och Johanson böra ock särskildt nämnas.
Samspelet var utmärkt, regien värd allt erkän- nande, bifallet lifligt.
J. N — g.
Filharmoniska sällskapet gaf sistlidne tisdag sin första abonnementskonsert i musikaliska akademien under anförande af sin skicklige och energiske le- dare kapellmästaren A.
Hallen.
Större delen af programmet bestod af acapellakörer, några förut här utförda.
De nummer å programmet, som tycktes mest slå an, voro Dvoraks originella och melodiösa stycken » Gyllene åkrar » och » Afconklockan », Hallens fina och vackra fruntimmerskör » Das Aehrenfeld », Jacobssons nätta » Dansvisa » och Mendelssohns » Jagt- sång ».
Till de mera framstående acapellakörerna torde ock få räknas Schumanns » Schön Bothraut », hvilken liksom öfriga stycken erhöll ett förträffligt och väl nyanseradt utförande.
Konsertens slutnummer utgjordes af den populäre tonsättaren P. Heises snill- rika — åtminstone hvad de två första afdelningarna beträffar — tonmålning » Volmerslaget », som nu utför- des med messingsackompanjemang.
Programmet utfyl- des med en aria ur Massenets op. » Cid » och några visor af Kjerulf, förträffligt föredragna af fröken S. Wolfi.
— Konserten bevistades af ett talrikt audi- torium, hvaribland märktes konungen och prins Carl med uppvaktning.
M u s i k f ö r e n i n g e n har, då detta nummer kommer / våra läsarinnors händer, åter uppfört Berlioz ' här- liga dramatiska legend » Faust » och naturligtvis för i förväg utsåldt hus.
V i återkomma i nästa nummer.
Den 28 nov.
F. Hbg.
Vu., ske å närmaste postanstalt.
— Bidrag från alla områden f 8 r qvlntlg I erksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bor användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
I DU N Literatur.
Dikter af K. A.
Melin (Sthlm, Wilhelm Bille).
Den begåfvade skalden, förut i vida kretsar känd och erkänd för sina längre dikter: » Prinsessan och svennen » samt » Humleplockningen », skänker här sina minga vänner en välkommen julklapp i form af en knippa smärre dikter Afveu öfver denna samling ligger den ton af skär och verkligt känd poesi, som så behagligt kännetecknat förf:s föregående arbeten.
Detta hindrar ingalunda att förf.
har både starka och bjerta färger på sin palett, hvilka han ock förstår att » lägga på » med realistiskt verkande kraft utan att dock någonsin öfverskrida den konstnärliga måttfullhetens gräns.
Läs blott bland hans ypper- liga skärgårdsbilder en sådan dikt som: » Så skall en sjömanshustru vara », och ni tycker er känna en frisk hafsbris blåsa er till mötes, med doft af sälta och tång.
Vi ha på annat ställe i dagens nummer tillåtit oss aftrycka en liten dikt som smakprof för våra läsarinnor.
Skänd Modet haitigaste ^ ^ ' här » kända ° tidning • Skand.
| | J A | innehåller alltid derjemte en iu.UU.CLt intressant och spännande föl- jetong.
är en prydnad för den finaste Skand.
Modet salong eller budoar.
är också ej afsedd att vara Skand.
Modet, endast en modejournal, utan Skand.
M f t t f p t b j u d e r sina abonnenter till lilULuli storartsde pristäflingar i qvin- lig slöjd om tusentals kronor.
Skand.
Skand.
WfAflpf ^ ^ J f°relsevis billigaste ili.UU.ul&gt; f]] kända modetidningar.
r Berättelse af J o h a n för Skand.
Modet, Skand.
Modet, Idun Skand.
Modet, jfopdling.
IX.
Dystra tider.
(Forts.) var en qväll i slutet af september.
Ruth hade slutat sitt arbete på fleurist- ateliern och skyndade med brådskande steg den långa vägen hemåt.
Vädret var afsky- värdt.
Regnet — ett kallt, snöblandadt regn — öste ned från en himmel, svart som beck; en intensiv, pinande blåst strök fram öfver staden, hvisslade i gathörnen, svängde plötsligt om en knut och kastade ett fång regnvatten rätt in i ögonen på närmaste utevandrare, så att han i det närmaste förblindades.
Det for- sade och sjöd öfver gatans stenar som i ett skummande kärl, och gaslyktornas röda lågor, som lungsiktigt kippade efter andan, glimmade skumt som rjerran vårdeld genom misten.
Skand.
Modet Skand.
Modet, |) et Just som Ruth sneddade öfver Artilleripla- nen, ännu mörkare och mera vattensjuk än något annat ställe, steg en manlig gestalt fram ur gömman från en husvägg, och hon hörde en röst nämna henne vid namn.
Hon blef förskräckt, omotiveradt förskräckt: hennes hjerta bultade förtvifladt; men klockan var ju ändock endast 8 på qvällen.
Hon skyndade än hasti- gare på sina steg utan att se sig om.
» Ruth, blif inte rädd!
Det är ju bara jag, Karl Vrede », sade det bakom henne.
Ja, det var han; nu kände hon hans röst och stannade, gladt förvånad, förtjust öfver detta sällskap en så ruskig afton.
» Ack, är det du Karl!
Gud — hvad jag blef rädd!
Hvad i all verlden gör du här vid denna tiden.
Det var så länge sedan vi rå- kades ».
De gingo framåt vid hvarandras sida.
» Jag har vänlat dig här », sade han, » ty jag måste tala vid dig i qväll. » Hon tyckte, att han lade en sådan egen- domlig tonvigt på » måste », och kände sig ge- nast åter beklämd.
» Karl, det är väl inte något ledsamt?
Hvad har händt? » » Ledsamt? » upprepade han dröjande; » åhnej — tvärtom egentligen: jag får resa. » » Resal » Hon stannade.
Han tvingade henne genast i gång på nytt, hälft brydd.
Brådskande, liksom fruktade han, att hon åter skulle få ordet, började han tala, e e antaste 1 sitt slag.
Skand.
Modet, Ett storstadsbarn.
en en tidning för salongen, utkommer 2 gånger i måna- den med ett haftadt och skuret nummer om 24 sidor, innehåller i hvarje nummer omkring 80 illustrationer samt ett ytterst elegant omslag med 2 kol.
helsidsbilder.
lemnar med hvart annat mim mer en synnerligt rikhaltig mönsterbilaga.
meddelar dessutom i hvarje nummer en moderevy, full- ständiga beskrifningar till alla illustrationerna och for öfrigt uppsatser i allt, som hör till damernas toalett, meddelar ständigt det allra nyaste inom modets verld.
lemnar alltid å första sidan i hvarje nummer någon in- tressant illustration här hem- ifrån.
i en nervös, jägtad ton, den han förgäfves an- strängde att göra sorglös och glad.
Det var en lång historia: en af professorerna vid aka- demien, som hade fäst sig vid hans studier och anlag, skulle tillbringa sin vintertjenstledighet i Paris.
Han hade sändt bud på Karl Vrede, hade erbjudit sig att ta honom med, för intet, endast af intresse och för att denne skulle få tillfälle till att i den stora verlds- och konst- närsstaden göra fruktbringande studier.
Ett generöst, ett lysande anbud, omöjligt att af- böja!
Men han hade af böjt, nej, icke afböjt, men tvekat.
Hur skulle han kunna lemna Ruth nu, just nu, när deras kärlek var så ung?
Han hade förhalat tiden, stridt med sig sjelf.
Hans gynnare hade envisats, rätt ut skrattat åt hans barnslighet, när han, nödd och tvungen, ohöljdt öppnade sitt hjerta.
» Naivt pjoller — ett flyktigt tycke, glömdt i morgon — skulle han för detta offra kanske hela sin framtid som konstnär?
Det var ju bara en vinter för öfrigt, det gällde ».
Flyktigt tycke — åh, han visste icke han!
Men det var sannt: det var ju bara en vinter, en kort vinter!
Den kunde väl deras kärlek lida.
Och i dag hade han åter sändt bud på Karl.
» I morgon resa vi », det var allt; och han kunde väl dock icke stöta bort denna fri- kostiga kand, som räcktes honom.
Hvilka ut- sigter öppnade den icke för öfrigt, denna resa!
Åh — han skulle bli en stor konstnär, och han skulle komma åter, berömd, afundad, att lägga sin berömmelse för hennes fötter.
Efter en kort vinter.
.
.
Men i morgon skulle de resa.
De hade gått fort, och när han slutat tala, var Ruth nästan hemma.
Hon hade ej ett ord till svar på hans tal, och de gingo framåt i en pinsam tystnad.
» Är du inte glad », frågade han slutligen, » — för min skull? » » Nej », brast hon ut; det lät som en svårt bekämpad snyftning.
Men så ångrade hon sig med ens; hur sjelf - 348 r a e n a r em a t r e MftflPt ^ Sånger omfångsrikare lllUUuU och ojemförligt elegantare än andra här kända modejoui- naler.
i typografisk utstyrsel Skand.
Modet står öfver det bästa, som hos oss bjudes.
Skand.
MnrlPt ^ ^ " k kramvaru- lliUuDLt affärer, för sömmerskor och damskräddare den bästa an- nonstidning.
r m o e o c för helt år 8 k l.
, % Skand.
Modet, 50 kostar år 6 kr.
50 öre, V2 år 4 kr.
öre, lt 2 kr.
50 öre, 1 postarvodet inberäknadt.
h a r Qkiind Mndflt utgifvare Frithiof Ofi.aUU, IftUUOl, Hellberg, red.
och utg. af Jduji; adress: Stockholm.
visk, hur sjelfvisk!
Han hade ju rätt — och hon plågade honom med sin egoism.
» Ack jo, ack jo — visst är jag glad », sade hon.
» Förlåt mig, Karl, förlåt mig; » och hon slog sina våta, späda armar om hans hals.
Han kände hennes kind, brännande het och torr som eld, snudda vid sin.
» Det är ju bara en vinter », upprepade han på nytt, ton- löst, för att ge sig mod.
» Ja, du skall, du måste resa, det är ju klart. » Och hon började tala, häftigt, entu- siastiskt för hans sak, liksom var det hon som skulle öfvertyga honom.
Ett sådant lyckans äpple, som föll i hans väg — och han skulle icke taga upp det!
Omöjligt!
Det var den sista qvällen, och de stodo länge, hand i hand, i mörkret, i vattnet, utan- för den gröna porten.
» Farväl », till sist: » farväl » — och hon log — hjeltemodigt — • log och nickade gladt hopp, när hon hastigt vek sig ifrån honom och in genom den gamla porten.
Han hörde hennes steg i den väta sanden dö bort derinom.
Så var det endast regnet, som susade.
Då gick han långsamt hem och for om da- gen derefter.
Det gick bakut med pappa Rebolledos affä- rer i den lilla butiken, förfärande hastigt.
De trogna kunderna blefvo allt färre och färre, pappa Rebolledos humör, som blef surare för hvarje ' ny dag af motgång, lät de få dröjande umgälla, hvad de andra brusto.
Och så trött- nade äfven de långmodige, den ena efter den andra.
Han gaf sig icke tid nu, den gamle koristen, att vänta med sin aftontoddy, till dess Ruth hann hem om qvällarne och med flinka händer fick trefnad i rummet och det varma vattnet i ordning.
När hon kom, var han redan i full gång; och det gamla entalet, som förr aldrig öfverskreds, svällde efter hand ut till både tre och fyra.
Manuskript, som ej antages ttil Införande, återsändes, så vida porto bi- fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
Då var röd lian vid under ögonen helsade henne ett konstladt, gladt humör, och hvit om kinderna, och redan i dörren med barnsligt sladder: se god dag, dufva.
Den nog sin gamle min När lilla dufva — konstnären lilla dufva — ännu icke så förnäm, att sig.
det är är lilla ännu god gudbevars!
Hon hon är inte kan nedlåta mörkt, hennes nåd, mycket mörkt.
.
.
» Ruth åsyn; så de ack — han var ju än i unga dagar.
och verkligen gammal; och motgången är åren hjerta att I För IDUN klagade han och jemrade utan uppehåll öfver sina motgångar, den » förbannade verldens Hon tyngre hade ej förebrå honom, utan skrattade en i honom uppskatta det yuklighet. » hade de inte trampat pä ned, ned — port, Hade nom.
.
.
än de.
Ock så talade han höjde sin röst honom, i all derför att till skrik han annan gång var med, hans lynne som en j u l b r å d s k a n.
1 0 k r.
julklappar å t 6 personer.
Jag antar, att du, min kära unga vän, för första gången ute i den vida verlden att sjelf förtjena ditt bröd, gerna då och då ser några rader från gamla tant Malla, din närmaste slägting i lifvet, du lilla hemlösa vildfogel.
I dag skall mitt bref bli fasligt praktiskt allt igenom.
Du sade i ditt senaste bref, att du gerna till julen ville gifva medlemmarne af den familj, der du nu har din fri- stad och röner vänlighet, några små julklappar, men att du rakt ej vet någon utväg, då din knappa kassa ej tillåter någon större depens än — 20 kr.
20 kr., min kära flicka, det är ju en hel förmögenhet och alldeles för mycket!
Låt oss säga att du offrar hälften, och du behöfver ändock ej stå med skam- men, när den glada qvällen kommer med sina gåfvor.
Din familj består ju, om jag minns rätt, af 6 personer: brukspatronen och hans fru, deras äldsta dotter, fröken Fanny, dina två små disciplar, Bose och Anna på 10 och 6 år, samt till sist hushållerskan, som du » inte vill glömma ».
Nåväl, den saken låter väl arrangera sig.
Alla gåfvor vinna i värde, om man kan märka på dem, att de en längre tid tagit gifvarens uppmärksamhet och ftertanke i anspråk; också böra de väljas så, att de, så vidt möjligt, bereda mottagaren någon längre fortvarande nytta eller nöje.
Herrn och frun i huset bör du visa uppmärksamhet genom ett handarbete.
1.
At frun föreslår jag en fotdyna.
Den göres ungefär 24 centimeter lång, 30 cm.
bred och 20 cm.
hög samt klädes öfver med vanlig juteväf.
Ofver- sidan och sidorna broderas med brokigt yllegarn i korsstyngsbroderi, botten klädes med något mörkt tyg, som all- deles ej behöfver vara nytt men dess mera starkt.
Kanterna och hörnen dekoreras med en yllegarnskordong, som man tvinnar sig sjelf.
Som stopp- ning i dynan användes hö.
V i d ena underkanten anbringas ett handtag af trefaldigt hopfiätadt simpelkort, hvilket handtag, då det ej begagnas, skjutes in under dynans botten.
Pris: högst 1 kr.
50 öre.
Annu billigare och äfven den sär- deles praktisk blir en » synålskappa- ».
En hvit, 15 till 20 cm.
lång och unge- fär 6 cm.
bred flanellremsa sys rundt om i kanten med vidt utdragna lan- guettestygn och prydes med något silkes- broderi.
25 synålar stickas bredvid hvarandra fast i denna remsa.
Ett sidenband af samma längd och bredd fästes vid hörnen under flanellsremsan, och vid den ena tvärändan af arbetet fästes en trådrulle medelst ett fint band, som dragés igenom den.
Begynnelse- tråden på rullen dras genom samtliga nålarne, och den ena efter den andra af dessa » påträdda » nålar kan nu efter behag dras ut med nödig tråd, som klippes af.
» Kappan » rullas till om trådrullen, förses med 2 små sidenöglor set dansade.
Sä han Tvi • dem plötsligt — honom.
var tårarne hon ljuset och gla- ruset, tog önskade, att enda, ban och perlknappar.
Två sådana » synåls- kappor », en för hvit träd och en för svart, bli bestämdt välkomna.
För dagen hinner jag ej mer; men 1 nästa vecka skall jag återkomma till brukspatronens och de öfrigas julklap- par.
Till dess en vänlig helsning från din gamla Tant Malla.
T a l g k o r f.
Till 10 " 8 väl hackadt kött tagas 5 " 8 fint skuren njurtalg.
Köttet arbetas en timma med 3 ' / z kannor upp- kokt men kallriad mjölk samt kryddor efter smak och ej för litet salt.
Sedan arbetas hela massan åter timme, då talgen är ilagd tillika med ' ¡2 % potatis- mjöl.
Korfvarne stoppas temligen hårdt samt saltas som vanligt.
Den kan kokas som fläskkorf med potatis, är utmärkt god samt blir betydligt billi- gare än om man skulle köpa den i boden.
Ofta brnkar jag, då den kokas med potatisen, krydda spadet med ett par hela rödlökar och något litet krydd- peppar.
Carola.
A t t l u t a f i s k till julen.
5 &lt;§ lutfisk läggas i friskt vatten i 8 dagar (man ombyter vatten några gånger under denna tid).
Fisken upptages derpå ur vattnet och lägges i en balja eller annat passande kärl hvarftals med kalk.
Till hvarje &amp; fisk tages 5 jum- frur kalk.
12 ' / s ort soda upplöses i vatten och slås öfver fisken.
Den är färdig på fyra dagar då den upptages och lägges i rent och friskt vatten.
Mimmi.
R ö d b e t o r förekomma sällan i allmo- gehemmen utom under julhelgen, då de användas som ett slags särskild julrätt vid sidan om skinkan, pressyltan och andra feta saker, man fått af den nyss slagtade julgrisen.
Det kan der- för vara på sin plats att i julbrådskan upplysa om, att rödbetorna mycket väl kunna stekas i bakugnen tillsam- man med grofbrödet.
Innan man ko- kar eller steker rödbetorna, får man ej beskära dem hvarken i rotspetsen eller öfverst vid bladkronan, enär eljes den bästa saften går förlorad.
Man tvättar dem endast väl rena och kokar dem något mer än till hälften, häller så vattnet af och betäcker dem, tills de kallnat.
Man bör nämligen ej påbälla ättikan, förr än rödbetorna äro kalla, ty de hålla sig då längre.
H — a.
milda ord och ho- lirkande möda barn.
Och ideligen vore han ett runno de salta öfver han3 skrumpna kinder, ännu då stoppade täcket om honom och strök ho- nom med sin svala hand öfver hans fuktigt heta panna: till — brast ett » Så, sof nu godt, pappa Rebolledo, och jag skall be för dig om gladare tider.
De komma, ser du, de komma.
.
.
— (Forts.) han finge dö — - =3r^&gt; begärde, innan han slu- H. E.
M.
S.
Försök den behandling, som föreskrifvits Dortchen i n:o 46.
Åkomman är ytterst envis.
Hedda Använd det medel, som föreskrifvits Alfhild 4) i n:o 47.
A.
G.
L.
Den diet, ni för, synes oss vara allt annat än lämplig, då ni börjar bli så nervös, som nu tyckes vara fallet, ty af ute- slutande vegetabilier får ni inga krafter.
Ni behöfver ej vara orolig för, att köttdiet och kraftig föda i allmänhet äro olämpliga för det obehag, ni omnämner: detta kan naturligtvis ej annat än förvärras genom nervsvaghetens tilltagande.
En systematiskt genomförd göd- ningskur skulle säkert göra er nytta.
Att förorda äro ock kalla afrifningar på morg- narna och på qvällarna kalla lokala tvättningar eller ännu hellre ljumma sittbad.
I sommar bör ni — ensam — tillbringa minst två måna- der vid en god kallvattenkuranstalt.
Villy.
Utan tilltälle till undersökning kunna vi ej gifva er ett samvetsgrant råd.
Ni gjorde klokt i att om möjligt vända er till en specia- list med edra förfrågningar.
D:r — d.
L ä r a r i n n a.
En ung flicka af aktad familj med vana att undervisa i brukliga skolämnen och musik, önskar plats i ett verkligt godt hem som lärarinna för yngre barn.
Svar till A.
B. å Fredrika-Bremer-För- bundets byrå, Stockholm, der vidare upplysningar meddelas.
[583] I f i n a r e H a n d e l.
En ung flicka med god uppfostran, som genomgått Smedman den äldres Handelsinstitut i Stockholm, önskar plats som kassörska eller som biträde i finare handel.
Svar märkt M.
A.
torde inlemnas å Fredrika-Bremer-För- bundets byrå i Stockholm, der vidare referenser kunna erhållas.
[582] som saknar föräldrahem, önskar plats i någon bildad familj att gå frun till- handa, Den sökande är van vid hus- hållsgöromål, sömnad och finare hand- arbeten.
A lön göres mindre afseende.
Svar torde godhetsfullt adresseras till S.
B., Askersund, pöste restante.
C.
A. R — n, Skara.
Eder lojalitet är ju mycket vacker men monne den denna gång icke smyckat sig, i alit » för mycket blommor »?
Redaktionen.
I n n e h å l l s f ö r t e c k n i n g: julbrådskan.
— Läkareråd.
— Breflåda.
Moderevy.
— Till modebilderna.
— Barns- lighet; skiss af Anna Branting.
— Mina gran- nar: af Vidi Källner.
I CD dessa dagar utkommer på Wilhelm Billes förlag: Om den sexuela hygienen CD några af dess etiska konseqvenser.
Trenne föredrag C O CD SEVED RIBBING,!
Professor i praktisk medicin vid universitetet i Lund.
CO Pris 2 kronor- to [581] 55 " ro oo Annonser.
PLATSSÖKANDE.
On Lärarinna, l e k t r i s eller •• 3 O - o s ä l l s k a p.
bD S L U i.
L U - i es n •3 o o m •t / 3 [470] 349 Stockholm, [3911 œ o o — ' o En lärarinna — 2 2 år — önskar med första plats att undervisa i van- liga skolämnen (icke främmande språk) samt musik.
Den sökande, hvilken eger vana både som lärarinna och lektris, har god helsa och gladt lynne samt har utgått från ett mycket godt hem.
Anspråken äro ej stora.
De bästa rekommendationer kunna före- tes.
Närmare upplysningar kunna er- hållas genom Iduns Redaktion, dit svar, märkta » H.
H.
», o c k torde ställas.
[519] M E D Å I L S Fabriks Försäljnings-Magasin, Special-affär för U t s t y r s l a r.
sr [584] och Tillkännagifvande.
— Träldoiusok; några smä betraktelser af Mathilda Langlet.
— Det klappar så sakta på himlens port.
Poem af K. A. Melin.
— I dag.
— Hjerteqval; en novemberhistoria ur lefvande lifvet af Elsa.
— Iduns fjerde pristäflan.
— Teateroch musik.
— Literatur.
— Ett storstadsbarn.
Berättelse för Idun af Johan Nordling.
I EL ST ss CD •-3 crq C / 3 rH o " O En ung, bättre flicka, B r e f l å d a.
T ' era.
Ni saknar icke stil och förutsättningar att med fortsatt arbete verkligen lyckas.
Nu föreliggande något för naivt och omoget.
A, K.
För långt och för bombastiskt!
Vi halva sett mycket bättre saker af eder penna.
Ai Edra » taflor » äro väl gjorda, och vi betvifla ingalunda deras natursanning.
Men icke äro de vackra.
Vi ha ännu ej be- stämt oss, huru vida Idun kan använda dem.
Mor Sara är då alldeles för sträng.
Vi äro mycket tacksamma för hennes bidrag, och de skola inflyta efter hand.
Den starka tillströmmingen af slikt gör, att en del ofta får stä öfver.
L ä k a r e r å d.
Kerttu.
S i vidt vi kunna bedöma saken utan att ha tillfälle att undersöka edraögon, syces det oss sannolikast, att orsaken är en för- trängning af tårkanalen.
Denna måste behand- las med sondering; möjligen kan ock en annan mindre operation ifrågakomma.
Vänd er emellertid till läkare — det är det enda råd, vi kunna gifva eder.
E — y S — d.
1).
Se svaren till Tyne i n:o 2 och till Mary i n o 3: 2).
Använd de nämnda baden äfven för fötterna hvarje qväll.
På morgnarna bör ni använda kalla tvätt- ningar med följande grundlig frottering med grott ylle, tills god värme inträdt.
Ni måste dagligen vara i rörelse ute; i nödfall kunna några lämpliga fotrörelser användas, t. ex. höjningar på tåspetsarna, rullningar i fotle- den o. s. v. 3).
Afiifningar äro att rekom- mendera.
4).
Se svar till.
.
.
2G.
.
.
2) i n:o 47.
— Är ert allmänna helsotillstånd så särdeles godt '?
hundarne skulle nosa åt honom af med hans kläder, som den de uslingarne!
ens tusen hjelplöst och Ingen, ingen frågade efter honom det Med ej fick Ruth honom då till sängs; hon måste bjelpa sig sjelf ond Allt gick honom emot, alla öfvergåfvo nej, ingen!
Han der och slog med i gråt, en jemrande oresonlig gråt som barns.
det som — hans syftade högre O sr tade som tiggare i rännstenen utanför sin egen öfver konstnärliga och stora; tid, så så godt hon förmådde ät hans elaka qvickheter.
Men då knutna handen i bordet, så att kände - bitter sveda vid hans ord men ensam, vid sig hand; de haft förstånd, de kältringarne, att någonsin » Ack, åt omvänd Annonser mottagas endast mot kontant liqvid I förskott af 2 5 öre pr 4 - spalt.
petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons Införes under I krona.
tidningen kostar endast en (I) krona för qvartalet, befordringsafglften Inberäknad.
— Fullständig mode- och mönstertidning gratis.
I P \ I I NI I U U IN Annonser mottagas genom 8.
Gumaallus annonsbyrå » e n nos redaktionen till 2 5 öre pr 4-spaltig petilrad (= 10 stafvelser).
(4 Lifförsäkring till verkliga kostnaden.
P Associationen för Ömsesidig Lifiörsäkring 0 IÜ (M u t u a l R e s e r v e F u n d L i f e A s s o c i a t i o n i N e w Y o r k) IJtiorsältring !P o P 9 JProspekter och vidare upplysningar på begäran.
Hufvudkontor för Sverge, Norge och Danmark i Stockholm: V a s a g a t a n 2 2 A.
o o Direktör: J o h a n M i l l é n.
Ramlösa Plantskola.
Q 61 Drottni n ggatan 61 3 tr. upp ^ H IIP Q tTftVoVnlonrloT " m P Fotografering S * erbjuder på som beqväma betalningsvilkor verkliga kostnaden (= ungefär hälften i alla af kostnaderna i Sträng sparsamhet riktningar.
bestridande af förvaltnings- Inga aktieegare, taga vinsten, eller andra in- Bestämda årsafgifter till till bolagen enligt som gamla systemet) med faststälda maximipremier, inom lifförsäkringsrörelsen.
Beqväma betalningsvilkor för försäkringstagare, med kostnaderna.
grundade på erfarenheten tressenter, dela öfverskottet.
Absolut säkerhet.
Iakttagande af försigtighetsåtgärder för att omöjlig- göra spekulation eller bedrägeri.
Försäkring till nettokostnad enligt åldersskala och till ungefär hälften af kostnaderna vid det gamla systemet.
Vistelseort bestämdt maximibelopp.
utomlands och utrikes resor förorsaka inga extra kostnader.
Aiim.
Telefon: 84 37.
Ombud antagas.
r 5 1 9] Landsortsboar kunna få hvarjeh.
uppdrag utförda ge- nom undert.
Se annonsen i n:r 15 af Idun.
Postadr.
: Engelbrektsg.
31 A.
Telegrafadr.
: Ströms.
Stockholm.
[300] Maria Ström, född Klockhof.
få härmed rekommen ' dera sin Helsingborg i september 1888.
[522] utföres B enligt Oumbärlig hjelpreda l l O Ä ö M l C l i U G l.
för husmödrar, inne- hållande 177 matrecepter för så väl det borgerliga som stora köket.
Till salu i alla boklådor för 1 krona.
[414] omsorgsfullt nutidens fordringar.
DIVERSE.
¥ 1 1 1 1 &amp; töm Doktor A. Afzelius Lil a Vattugatan 24, 9-10 oeh 2-3. företrädesvis ROLAND och Intubi-Xaffe, V å r t i: a Hushålls-, CD Pariser^ hvars godhet garanteras, rekom- menderas hos hvarje sparsam hus- moder.
6- II % pr l S v e n s k a - » iCtT: Konstväfnader och B r o d e r i e r.
YXLestramaljer, alla färger, Garn och Silke.
Förklädestyger, ylle och bomull.
Äkta färger.
Origlnalmönster.
Bästa materialier.
Beställningar utföras d Möbeltyger, Mattor, Braperier m. m. i hvilken stil som önskas.
Moderata priser.
Ä Stockholm, Drottninggatan 36.!
I i Tillverkningsort: Lund (Thora Kulle).
Göteborg Filial: (Svenska industrimaga- sinet.)
[37] Kungsholmstorg N:r 2.
9 (postadr.)
B, 81 C.
15.
[315] MARTIN TJULANDER &amp; C:o, Vasagatan 10, Stockholm, snedt emot Centralstationen.
[572] J.
G. Hammars Lampkök.
N:r 4 Klara östra gata n:r 4.
[228J Nicodemi, 4, 1 tr. upp öfver g.
[135] Refleringsgatan n:r Knr Nybrogatan n:r 28 1 1 " " " r Drottninggatan n:r Butik i Göteborg: Kyrkogatan n:r Barnsjuk- [297] Tandläkare.
Stockholms Intubi-Kaffefabrik, ti 4 Bernadina Barnhusgatan N:r 2 14 Lilla Vattugatan 14.
Hvardagar ' / z3 — ' ¡¡4.
Helgdagar 10 — 11.
domar.
Jensen.
och Doktor C a r l p i e n s b u r g Behandlar P.
^ Q u s t Q. p o l l e r s [Skönfärgeri Ko nsttvättn i ng Dn+i nllil lrnw Företrädesvis mag- och hudsjukdo- mar [505] §!
3T.
K u r s i klädsömnad] gifves af undertecknad för ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- färdiga egna klädningar.
Med största högaktning sv • 8,11 är nu utkommen och tillsändes franka.
nya, tidsenliga Sm Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slag plantskoleartiklar VIUHA1TDEL, 55 Drottninggatan 55, rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska V i n e r och Spirituösa.
Särskildt framhålles: finare C h a m p.
- C o g n a c från de förnämsta firmor, flere år här i lager, B o r d e a u x - v i n e r af välkända firmor samt h v i t t P o r t v i n, särdeles omtyckt.
[313] Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla med veke 4 — 6 kr., extra so- 7 — 8 kr., med Etui- &amp; Fortföll- lida 2 Tekar 12 kr.
Fullkomlig F a b r i k, belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] jlamngatari g J.
G.
H A M M A R, 30 Malmskilnadsgatan YLLE REGIMEN.
4 l^Wk r^W Bästa skydd mot köld och värme ef Jf Tillverkar E t t l i e r Normal-Underkläder.
3 för Smycken, G&gt; Bordsilfver, Scha- ck tull.
Smyckeskrin, • Syskrin, Album m. m. Infattar Fotografier.
Monterar Tapisseriarbetcn.
y^ " * Prisbelönta med 6 Guldmedaljer.
Illustrerad Katalog gratis.
[506T 350 Fabriks-Nederlag hos: Qösta Vidinghoff, [113] 19 Drottninggatan, Stockholm.
V i v i l j a s ä r s k i l d!
f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n på I d u n s mplighet för plats- o k a n d e o c h p l a t s u t b j u d a n d e a n n o n s o r e r, äfvensom f ö r a l l a ö f r i g a s l a g s lä I U U l |k| IN a n n o n s e r s o m beröra f a m i l j e k r e t s e n.
- A n n o n s e r m o t t a g a s e n d a s t g e n o m S.
G u m a e l i u s annonsbyrå o c h h o s r e d a k t i o n e n.
A b o n n e n t s a m l a r e a n t a g a s.
BOSÄTTN N I GSMAGAS N I torkprkobrinkcn ¿3 -- ^ STOCKHOLM P r i s u p p g i f t å; ^^2) N:r Storlek i cm Pris Storlek 42 cm.
N:r 13 (mindredamstorlek) Pris pr dussin » (vani, » (vani, » (större 47 » » » i — 4. — 10 36 1.75 14 4. — Ordinära: 20 30 42 42 2.20 2.40 5 — 40 46 2.85 Prima: 16 17 18 19 4.25 — 5.50 — 5. — 20 50 46 3. — 21 m 22 23 24 25 4.25 4.50 4.75 5. — 5.50 5.75 6. — G.75 7.50 8. — 9. — 10. — damstorlek) 52 » 4.25 5. — 5.25 5.50 6. — 6.25 6.75 7. — 8. — 8.75 9. — 10.50 11.50 herrstorlek) 57 » — — — 7.25 — 8. — — 8.75 — 10.25 — herrstorlek) N:r Pris pr dussin 29 5. — Kambrik: 31 33 6. — 7. — Kammarduk N:r 67 Pris pr dussin 6. — 35 37 9.50 10.50 39 12.50 med hålsöm: 70 _ 7 3 _ J75__ 7.50 12. — 1 2.
— 18. — Barnnäsdukar med kulört bård: N:r _ J _ _2_ 3 Pris pr dussin 1.95 2.35 3.15 ^^Prisuppgift I m i t a t i o n Storlek i cm.
1 2 0 x 1 2 0 Pris pr stycke Pris pr längdfot D a m a s t; 140x140 351 d ^ ^ r 160x160 180x180 — —
I D U N Sl^gjvrgJ [TöT^^ial Ifgl^^igj [51-^ivrrH î i [If g v / n u i si \ \ 1S •M sk \: si * .- 1 •m sR ÏÂ Denna byrå har kommit till stånd uteslutande för att varda till gagn och nytta närmast för abonnenterna å Iclun och Skandinavisk Modetidning.
I landsorten i synnerhet finnes en hel mängd personer, hvilka tid efter annan behöfva det eller det uppdraget utfördt i hufvudstaden, men ofta nog stå strandsatta, all den stund de der ej hafva någon bekant eller veta, hvart de skola vända sig för att få uppdraget bäst och billigast utfördt.
Talrika under det nu snart förflutna året från Iduns läsarinnor ingångna uppdrag ha förmått mig att nu sätta det hela ordentligt i system, på det nyttan må varda den största möjliga.
Jag har derför träffat öfverenskommelse med affärsmän och affärsqvinnor inom olika brancher, hvarigenom det blifvit mig möjligt att erhålla de bästa varor till billigast möjliga priser.
Alla uppköp göras gratis åt Iduns och Skandinavisk Modetidnings abonnenter.
Öfriga uppdrags uträttande ombesörj es mot en obetydlig ersättning.
Kostnadsförslag till bosättningar uppgöras.
Allt möjligt inköpes och anskaffas såsom t. ex. Arbetsmaterialier Balariiklar Barnkläder Bosättningsartiklar (alla slag) Bröllopskort Böcker Dekorationsartiklar Duktyger o c h linne Gardiner Garner, silke och tråd Guldsmedsartiklar Hattar Husgerådssaker Julklappar (alla slag) Kappor Klädnings tyger Lampor Leksaker Lysningspresenter (alla slag Mattor Möbler Möblemanger (hela) Möbeltyger Musikalier Papper samt kuvert (med och utan namn) Pianinos (med flerårig garanti) Toaleltartiklar Viner Visitkort (enklare och finare) m. m., m. m.
Allt uppköpes gratis och skickas mot efterkraf.
M e d I d u n s U t r ä t t n i n g s b y r å är ä f v e n förenad en F l a 1 8 a n s k a f f n i n g s b y Sk r å %M« 11 1 Si as Genom den samma anskaffas, så vidt möjligt är, alla slags platser inom hemmen såsom lärarinnor, säll- skapsdamer, bonner, värdinnor, hushållerskor och tjenare af alla slag.
Någon särskild inskrifningsafgift vid denna byrå finnes ej.
Det fordras endast, att en hvar, som söker en plats, eller som önskar ett biträde inom ofvanstående kategorier, till byrån insänder en annons att införas tre gånger i tidningen Idun, hvilken genom sin ovanligt stora spridning och derigenom, att den går direkt till hemmen och husmödrarna, är den allra lämpligaste annonstidningen i detta hänseende.
Liqvid (Iduns annonspris är 25 öre för hvarje tiotal stafvelser med tillägg af 25 öre för rubriken) torde lämpligast insändas medels postanvisning.
Bifogas derjemte betygsafskrifter och rekommendationer, så blir den sökande inskrifven i byråns platsanskaffning sbok för ett års tid och har derunder ej att vidkännas några ytterligare kostnader för platsers anskaffande genom byrån.
Alla skrifyelser böra adresseras till Iduns Uträttningsbyrå, Klaraberg sgatan 54, Stockholm, och åtföljas af dubbelt porto i och för nödig korrespondens.
SS m m as m ü m Hk Iduns Uträttningsbyrå har under de få veckor den redan existerat varit nästan öfVerhopad af uppdrag, hvilket visar, att den varit af behofvet påkallad.
Stockholm i november 1888 si *.
wi !3iDirwi5i sr57ii^ f RITHIOF JHELLBERG Utg. af Idun och Skand.
Modetidning.
352 " |ln1 ?Kp|| [nl ^ir ' B12ÈIS m
e&amp;vtdez cefi {cocì taw MODEVEHIaDEN Bihang till m i n i «ti P R A K T I S K VECKOTIDNING FÖR QVINNAN OCH HEMMET N:T November 11.
Moder e V u.
raden i Humlegården och Kungsträdgår- den stå kala; ett lätt frostlager täcker marken och hustaken tidigt på morgo- nen, då ni, min nådiga, tager er morgonpro- menad.
Ja, vi ha haft snö och kälkbacks- åkning till och med.
Trots det inträdda blidvädret — 3 å 5 grader öfver fryspunk- ten — måste vi erkänna, att det blifvit vinter.
Vintern har kommit och — vintermoderna.
Förtjusande, förstås!
Och ej minst derför att de tillåta oss bibehålla " gamla former.
Några små förändringar, litet mera besättning här, ett annat tyg till insats der — och vi hafva skattat åt modets kraf, och vår toalett är » chic ».
De varma tygerna till drägter och kappor intressera oss mest.
Och då träda oss sedan länge kända väfnader, om ock stundom under ett nytt namn, ständigt till mötes.
Till de mest omtyckta hör bouelé, som till samman med ett enkelt garnityr användes till de mest af unga damer begagnade åtsittande drägterna.
Särdeles verkningsfulla äro de silfverfärgade tygerna sibirienne och moscovite, af hvilka kappor med pelsgarnityr hufvudsakligen för- färdigas.
Poil migé, garneradt med broderier, användes med förkärlek till de små paletots jemte matelass-tygerna, af hvilka ett rikt ur- val förts i marknaden.
Om de klädelik- nande tygernas användbarhet för promenad- drägter ha vi talat en föregående gång och vilja endast nämna, att starka chevioter, ylle- satiner, plaidtyger, natlé och matelass mycket begagnas, dock till samman med tyger i an- dra färger.
Pekinstyg betraktas som särdeles elegant.
Utom till insatsdelar och garnering användes det till de omtyckta västarne — för ögon- blicket toalettens nästan vigtigaste plagg — det må nu vara fråga om en sällskaps- eller matinédrägt.
Till formen äro dessa skilj- aktiga.
Dock har directoire-genren, karak- täriserad af breda reverer och stora knappar, tillvunnit sig de största sympatierna.
I all- mänhet gäller regeln, att till randiga västar hör ett enfärgadt lif och till den likaledes enfärgade kjolen ett randigt draperi; revererna böra ock göras af ran- digt tyg.
En kravatt af hvit musslin eller spetsar fullständigar utstyrseln.
Som sällskapstoaletter gälla hvita, af kaschmir eller mousseline de Laine, som de elegantaste; de garneras helst med atlas eller moaré.
Empireformen, den vackraste och mest lämpliga för denna drägt, passar i synnerhet ungdomliga gestalter.
Garneringen utgöres af en bred veckad gördel med långa skärp- ändar af något bland nyssnämda tyg.
1888.
Det är ej drägten allena.
Det är ock tusen andra småsaker, hvilka stå under modets in- flytande, och hvilka vi vant oss att betrakta som nödvändiga för vår komfort, man intres- serar sig för.
Först skola vi likväl tala något om vin- terkapporna.
Deras allmänna karaktäristik är: eleganta och praktiska tillika; eleganta till form, ut- styrsel, väfnad och qvalitet.
Så väl den åt- sittande redingoten som den endast i ryggen indragna kappan begagnas, Den förstnämda prydes med siden, snodder och snörmakeri- arbeten; den senare med sidenstickningar, reliefsnörmakeriarbeten, pelsverk o. d.
Kappor af tjockare tyger sakna foder, men de af lättare fodras med vadderadt siden.
Hög- eleganta äro plyskapporna, hvilka göras, så att de omsluta hela gestalten.
Vadderadt sidenfoder och rik garnering med snörmakeri- arbeten och silkesnodder höja deras värde.
Och nu till dukarne och skärpen, som de vinterliga dagarne göra nödvändiga hemma Det nu rådande modet tyckes dock vara gynsammast för den svarta drägten.
Denna önskar man gerna begagna sä- song efter annan, och då blir moderni- serningen enklare och mera praktisk, när den kan åstadkommas genom några omflyttningar och förändringar af garni- tyret, än om snitten skulle undergå en genomgripande förändring.
Besättningsartiklarne på modet äro: snörmakeriarbeten af glänsande kortklipt silke utan perlor; broderier i arabesk- form; afpassade garnityrdelar för kjol och lif.
Särskildt vilja vi påpeka stick- ningar på klädesremsor med languette-, platt-och kedjestygn; mellan dessa finnas figurer utskurna i klädet, så att botten- tyget blir synligt.
Men julen nalkas.
Fig. 1.
Rund filthatt.
Man finner i dessa dagar ett lifligare intresse än vanligt för modets yttringar.
Fig. 2.
Capotehatt.
IDUNS 42 November 1888 MODETIDNING fina glacéhandskar med långa manschetter och läderapplikation vid handleden.
Sidenhandskarne äro släta, genombrutna och prydda med spetsmanschetter eller svandunskantning.
Det bör må hända nämnas, att strumporna, hvilka ock äro underkastade med drägten.
modets inflytande, måste till färgen öfverensstämma Till baltoaletten hör ljusa strumpor.
Fig. 1.
Rund filthatt.
Hatten är af svart filt och har låg kulle.
Brättet, som baktill är smalt, blir bredt framtill.
Hatten garneras med silf- vergrå fjädrar.
Ärran gemen tet sluter sig till en boa af samma material.
Boans längd beräknas så, att den omsluter halsen och blir för denna ett kläd- samt och värmande skydd.
Fig. 2.
Capote-hätten är af mörkt olivfärgad sammet.
Kanten är af lätt broderi på ljust siden.
En créme-färgad spets arrangeras så öfver hatten, att den betäcker den samma ända till kanten.
Till hatten hör dessutom oliv- färgade sidenband och en gröngul fogel-aigrette.
Fig. Jacklif med väst.
eller ute.
Ylleväfnad och knytning, ljusa och mörka färger i alla nyan- ser, rent ylle eller genomdraget med guld- och silfvertrådar, virkade med broderier: — se der profkartan.
Men vi skulle tala om alla dessa förtjusande småsaker, hvilka både höra och icke höra till toaletten.
Man finner dem redan i skyltfönstren.
Fig. 3.
Jacklif m e d väst.
Materialet till den klädsamma jackan är fint mörkblått kläde.
De breda reverer, som begränsa framkanterna och gå rundt halsen samt smyckas med fantasiknappar, äro liksom ärmslagen af mörkblå sammet.
Den urringade västen af gulhvit piké knäppes vid sidan och har två knapprader.
Chemisett, ståndkrage och rosett äro af samma tyg.
Fig. 4.
Lif a f siden.
Detta lif, som framställes af röd surah, använ- des med fördel till kjolar i harmonierande färg.
Den eleganta, ofvan breda och veckade jabolen är liksom underkantens garnityr af crémefärgade duchesse- spetsar.
En slejf af röda repsband täcker det stälie, der garnityrdelen fästes.
En likfärgad slejf pryder ståndkragen af spetsar.
Lif a f siden.
Fig. 5.
Kappa a f velour.
Denna är af svart- och grårandig velour, vadderad och fodrad med siden.
V i d halsen och i ryggen är den krusad och vid midjan prydd med ett snörmakeriarbete.
Till kappan hör ståndkrage af sammet.
Främre kanten garneras af ett slejfarrangement af svarta repsband.
Dessa hafva vid kragen långa öglor, ordnas sedan som jabot till midjan, der de fästas och sedan hänga lösa.
Hatten är af svart velour med perl- broderi och hakband.
Den garneras med svarta sidenband och crémefärgade fjädrar.
D e små miniatyrmuffarne af atlas eller kaschmir i alla färger och rikt garnerade med spetsar skola säkert fiuna vägen till månget julbord.
Fig. 6.
Sällskapsdrägt.
Öfver kjo- len ligger en fyra meter bred volang af terrakottafärgad faille.
Det sammanhän- gande draperiet är af gulhvita spetsar.
Främre delen är vid öfre kanten så väl som vid venstra sidan rikligt veckad; baktill puffas draperiet och uppfästes vid högra sidan 50 cm.
från främre kanten; den återstående delen ordnas, såsom afb.
visar, i vertikala veek.
Den del af v o - langen, der draperikanterna mötas och som blir obetäckt, prydes med en likfärgad slejf.
Halsurringningen på lifvet, som framställes af spetstyg öfver terrakottafär- gad faille, begränsas af af en krusad spets, hvilken vid högra sidan går ned till lifvets underkant.
Krusade spetsar omgifva ärm- ringningarne.
Till drägten hör långa handskar och en med fjädrar garnerad solfjäder af spetsar.
Och solfjädrarne!
Baldrägtens bi- hang.
Ja, bland dem blir det svårt att välja.
I så rik omvexling före- komma de.
A f spetsar med fjäder- garnering: af siden eller trä med målning och guld-, silfver- eller fjä- derornering: af snidadt elfenben med eller utan målning.
Vill ni välja bijouterier, så finner ni marknaden väl försedd.
Der bju- des necessärer och saker för toalett- bordet, flaskor och portmonnäer be- satta med brokiga stenar eller smyc- kade med silfvermonogram.
Man står rådvill inför denna öfverväldi- gande rikedom på smycken och lyx- saker.
E n synnerlig uppmärksamhet egnar man åter de små dukar, hvilka del- vis skola ersätta näsdukarne, men egentligen sakna annat ändamål än att pryda.
D e äro blott en mode- nyck dessa 2 0 qvadratcentimeter stora dukar af foulard, batist, crépe och crépe lisse i alla moderna färger och i öfverensstämmelse med dem prydda med sidenstickningar, languetter eller spetskantning.
Man bär dem i en liten bröstficka, mellan knapphålen eller vid lifvets nedre kant, dock alltid så, att de äro fullt synliga.
Nio eller tolf af dessa dukar i en smakfull kartong, fint parfymerad, bilda en förtjusande julgåfva.
Dessa kartonger eller småpaketer, hvilka ock kunna begagnas för större fick- dukar eller handskar, bör man helst förfärdiga sjelf.
För fickdukar äro de qvadratiska, för handskar aflånga.
På tal om handskar må sägas, att skinnhandskar kortare och längre, med sidenhandskar, dela damernas gunst.
Till promenadtoaletten höra Fig. 4.
Fig. 7.
K a p p a a f engelskt ylletyg.
Gråblommigt engelskt ylletyg användes härtill.
Kappan veckas vid öfre kanten och har en kragliknande del af grått siden.
Den är baktill åtsittande.
Reveren, som begränsar framkanterna och kragen, är af mörkt sammet och prydes med sidenstick- ning i kappans färg.
Kappan kan, om man så vill, vadderas och fodras med siden.
Fig. 8.
Sidenkappan göres i redingot- form af tungt, grön- och rödskiftande siden, vadderas och fodras med siden, garneras med grå kastor och sammanhålles af stora fantasiknappar.
Armuppslag, krage och muff äro äfven af kastor.
Hattkullen är af samma tyg som re- dingoten men brättet och banden af grön sammet.
Hatten garneras med fjädrar i gröna och gula toner.
Fig. 9.
Drägt med kort kappa.
Den släta kjolen är af brun sammet.
Kjoldra- periet och det släta lifvet af i brunt och dunkelrosa randig pekins.
Den baktill korta, framtill med långa ändar försedda kappan är af brun sammet, fodrad med likfärgad surah och framtill prydd med ett baksidans liknande broderi.
Dylika broderier finnas ock på de långa spetsiga ärmarne.
Den eleganta kappan kantas med blåräf.
Hatten är af brun sammet med lik- nande band ocb prydes med en fjäder- aigrett i dunkelrosa.
Kappa a f velour.
IDUNS November 1888 MODETIDNING 43 Då hon kom hem, förklarade hon för hushållerskan, att hon hade hufvudvärk och bad att få vara ostörd.
Någon mat ville hon ej ha.
Fadren finge äta middag ensam.
Fig. 10.
Lambrequin till korgar o. d. Handarbeten.
Fig. 10 Lambrequin till korgar o. d.
Denna göres af kopparfärgadt kläde och tändas i kanterna.
Kantbroderiet göres med röd che- nille och ljust bronsfärgadt silke; till midtbro- deriet användes blå chenille, oliv- och brons- färgadt silke.
Mönstret är i naturlig storlek och kan lätt transporteras medels kopierpapper.
Fig. 11.
Skyddstäcke a f korsstygnsbro- deri och fdet guipure.
En qvadratformig bit crèmefàrgadt kongresstyg med 40 cm.
kant användes härtill.
Härpå göres korsstygnsbro- deriet med bordeauxrödt silke.
Kanten arbetar man med medelgroft garn i rät filet och stoppar denna i point de toile och point d ' esprit.
D e upphöjda figurerna göras i point de reprise.
D e förbindande stjel- karne omlindas med cordonnet- - | styng.
Ytterkanten languetteras.
J Så hastade hon in i sitt rum, låste dörren med nyc- kel och stoppade till yttermera visso denna i fickan.
Det kom med ens för henne, att hon hade en hel hop saker att ordna, innan detta sista afgörande före- togs.
Hon skyndade sig att städa i sina byrålådor.
I de nedre var den saken lätt undanstökad.
Tvätten var nyss hemkommen, och der lågo hennes fina, lätt ringade linnen i sin ordentliga trafve, de små nysydda nattröjorna bredvid med sina broderade remsor kring hals och armar.
De hade utgjort hennes förtjusning och stolthet, ty de voro så äkta fruntimmersaktiga.
Ingen skulle ha kunnat tro, att hon var endast sexton år, då hon var iförd en sådan tröja, som mest af allt liknade en peignoir, sådan som unga fruar begagna.
Hervor hade alltid tyckt, att hon såg gift ut, då hon var klädd så.
Gift, hon skulle aldrig, aldrig bli gift, då han hade försmått henne.
Tårarne runno ned för hennes runda kinder, och hon sköt igen lådan med en tung suck.
I den öfversta lådan hade hon sina » minnen » för- varade.
I det silkespapperet låg fyrväplingen, hon hade hittat, då de åkte i hö, der var rosen han burit i knapp- hålet den der söndagen — ack!
Den var nu så skrum- pen och förtorkad, så förvissnadt död som hennes eget unga hjertas glädje.
Ty hon var bra ung, hon tyckte det till och med Barnslighet.
Skiss af A n n a B r a n t i n g.
f ervor hade bestämt sig för den handling hon ämnade företaga.
Hon kände sig bruten, krossad af det slag, som drabbat henne, hon kunde icke härda ut med lifvet längre, derför skulle hon dö.
Hela sommaren hade hon så fast trott på sin lycka.
Så fullt, så säkert hade hon litat på, att det var henne, just henne, han hade älskat, och så be- fans det, att det hela endast varit en lek; till tidsfördrif, för att förkorta landets enfor- mighet hade han låtsat kärlek till henne.
Hon kunde icke bära det.
Nej, hellre dö.
Med den fullständiga lik- giltighet för allt och alla, som utmärker en person i detta förtvinade predikament, hade hon vidtagit sina anordningar.
Efter att ha funderat fram och åter om det sätt hon skulle välja, hade medlet liksom flu- git henne sjelf i handen.
På förmiddagen, då hon varit sänd ett ärende till sin sjuka faster, hade hon haft tillfälle att obe- märkt tillegna sig en flaska kloroform, resten af det, som användts för fasterns opera- tion.
Det var mer än nog för hennes behof.
På vägen hade hon köpt ett paket renad vadd på apoteket.
Fig. 11.
Ml Skyddstäcke.
sjelf.
Hervor granskade sin bild i spe- geln.
Så förgråten hon var!
Skulle svullnaden gå bort ur ögonlocken då.
.
.
och skulle nästippen hvitna?
Annars vore hon allt ful.
Hon gick till handfatet och baddade sitt ansigte i det kalla vattnet.
Så, nu var hon blek igen, blek som.
.
.
Men, beslut och handling!
Tiden finge ej försinkas.
Det är bäst först som sist.
Ur sängen hemtade hon sin örngotskudde och lade den på sin lilla söta sofia, som hon fått af pappa till midsommargåfva.
Ack, pappa!
Stackars pappa!
Skulle han sörja?
i b, han tröstar sig nog.
Det hviskades ju om, att han tänkte gifta om sig.
Hervor hemtade papper och kuvert ur sin skrifportfolj.
Med skälfvande hand rafsade hon följande ord på papperet: » Förlåt mig, älskade pappa, men jag kan ej annat.
Hvar- för får ej du och heller ingen annan veta.
Jag tar min hem- lighet med mig i grafven.
Din H e r v o r.
» Efter att ha förseglat bref- vet skref hon utaapå: T i l l pappa.
Det kom för henne, att hon kallat sin pappa — du, som hon inte annars brukade.
Men annars hade det låtit trivialt, och det var bra som det var.
Så, nu var allt färdigt.
Men, att l i g g a.
.
.
så i en rutig perkalklädniug!
Det vore ju rent af löjligt.
Och med läderkängor!
I största hast bytte hon toalett.
Hon tog en hvit un- derkjol och försigtigtvis rena, djupröda strumpor.
En af de älskade tröjorna togs fram och träddes öfver hennes späda armar, hvarefter hon slog ut sitt vackra bruna hår, så att det hängde fritt ner öfver ax- lame.
Fig. 6.
Sällskapsdrägt.
Hervor slätade öfverdraget på soffan, långsamt och all- varligt, som om detta i och för sig vore en vigtig hand- ling.
Der efter hemtade hon flaskan, vadden och en hand- duk.
Denna vred hon i hop till en strut och fäste den med en nål.
Der efter intog hon sin plats på soffan, drog ner kjolen så långt hon kunde och
ID U N S 44 November 1888 MODETIDNING Mina grannar.
kände efter, att tröjan var säkert knäpt vid hal- sen.
Så tog hon hastigt ett stycke af vadden, tog ur korken i flaskan och slog ut en del af innehållet der öfver, hvarefter hon stoppade bom- ullen i handduken, lade sig på sida och gömde ansigtet i struten.
En plötslig motvilja fick makt med henne.
Hon kände hostretningar och äckel.
Men efter hand gaf det vika.
De kroppsliga funktionerna blefvo beherskade, och hon hade endast sitt and- liga medvetande i behåll.
» Jag vill inte!
Jag vill inte! » tänkte hon ropa och resa sig upp.
Men munnen var sluten och tungan rörde sig ej.
Hon ville slita bort handduken, men kunde ej.
Hon underkastade sig med en dof ångest.
Utifrån gatan hörde hon buller af vagnar och en gäll hvissling från någon, som kallade på sin hund.
Ånger öfver sin handling, sorg öfver fa- derns sorg blandade sig med de lumpnaste små- saker i en oredig villervalla.
Hon mindes, att det sista hon sett var de begagnade strumporna och den rutiga klädningen, som fallit ner på golfvet — hur slarfvigt!
— och så mindes hon sin fars kärleksfulla godnatt föregående afton.
Han hade kysst henne på ögonen.
.
.
det var ett litet hål på ena strumpan.
.
.
tiek, tack.
.
.
kloc- kan pickade.
.
.
hui, ritsch.
.
.
tick, tack.
.
.
min grannfrus till venster hus går det till c-lr » som i ett härläger, när fienden är i antå- gande.
Här är ett evigt jägtande, ett oafbrutet rännande fram och åter.
Dörrar slås upp och igen, häftiga tilltal och svar göra sig hörda till och med ända ut på gatan.
Knapt har tjenst- flickan begynt på ett arbete, förr än hon hetsas till ett nytt.
Om till på köpet en främmande kommer på besök eller någon oförutsedd händelse inträffar — då är allt som upp-och-nedvändt!
Trots allt detta bråk kommer aldrig huset i ordning; göromålen hopa sig, måltiderna äro aldrig tillreds i behörig tid.
Mannen har intet hem, frun blir genom- nervös, och barnen gå som vildar.
Den ena tj en aren följer tätt på den andra.
Hos min grannfru till höger deremot går det till som i en kyrka.
Alla dörrar gå som på oljade rullar, tjenstfolket som i mjuka tofflor, tonen är dämpad, lugn.
Alla sysslor bestyras i sin rätta ordning och äro alltid färdiga en qvart tidi- gare, än hvad som är prompt nödvändigt.
Husmodern känner alla behof på förhand och träffar sina anordningar härefter.
Intet besök, intet oförutsedt kan störa hennes värdiga lugn.
Mannen finner sig ingenstädes bättre än mel- lan sina egna väggar; hans hustru förblir evigt ung; barnen äro städade, tjenstefolket trogna vänner.
» Öppna lederna, marsch!
Ett, tu!
Slut lederna, Min granne till venster kysser och kelar marsch!
Ett, tu! » Hervor skrattade invärtes.
» Hon med sina barn utan någon urskiljning, endast kunde aldrig säga lederna, den der gymnastik- förestafvad af tillfälligtvis godt lynne.
Men hon lärarinnan, utan ledera, hon sluddrade öfver n ' et käxar äfven på dem och retar dem till mot- helt enkelt ... slut ledera, marsch!
brukade flic- Fig. t.
Kappa a f engelskt ylletyg spänstighet.
Ett af barnen blir obändigt, och det korna härma.
goda lynnet upplöser sig i ett missljud.
Ha, ha, ha!
Ledera!
Usch, en sådan otäck lukt!
Vid dåligt humör deremot stöter hon till och med favoriten Hvem höll henne i handen?
Hvad det kändes varmt och trygt.
Det var pappas fasta tag.
Lilla pappa, lilla, söta, kära, snälla pappa!
omildt ifrån sig.
Det är icke sträfvandet att förbättra, som leder Hervor kunde icke trycka handen igen, hon orkade ingen ting säga, hennes hand till straff, utan hämndlystnaden, vreden.
Gent emot sitt tjenstefolk är hon ock på samma sätt omvex- icke ens lyfta på ögonlocken.
Det enda hon förmådde var att småle.
» Hervor!
min lilla flicka!
Hvad tänkte du göra?
Jag borde banna lande solsken och storm.
Barnen visa rent utaf ifrån sig hennes smekningar; hennes onda dig, men jag kan ej. » ord apa de efter; hennes slag göra Fadern smekte hennes kinder, intet intryck på dem.
Tjenstfolket kysste henne öfver hela ansigtet.
Hon aktar henne ej.
I detta hus herskar bara log.
antingen slamsig uppsluppenhet eller » Hur är det med dig?
Hervor, se ock barntjut och snäsor.
upp, lyft snällt upp ögonen en smula!
Frun i huset kommer aldrig ut Så, så ja!
Mitt älskade barn!
Var ur bråket; mannen hinner knapt öf- du så ledsen?
Ville inte liten Hervor ver tröskeln, förr än hon öfveröser vara med längre, inte leka med, då honom med klagomål öfver tjenst- det blef tråkigt?
Liten söt, rar folk och barn.
Hervor, pappas enda glädje, ville hon släcka pappas enda glädje?
Ett så- Min granne till höger älskar sina dant barn, ett sådant litet barn! » barn icke mindre högt.
Men hennes Hervor såg upp.
Der satt han, uppträdande mot dem är alltid jemnt, hennes pappa, hennes bäste vän, der lugnt och måttfullt.
Hon är lika hus- satt han så trofast och mild, så full hållsam i sina kärleksbetygelser som af kärlek, och bara kärlek.
Och i sitt tadel.
Gent emot tjenstefolket honom hade hon velat göra den sor- är hon noggrann och bestämd men gen!
Hon hade velat släcka hans enda vänlig.
Hennes barn älska henne glädje för sin usla, lilla smälek, for innerligt och ära henne; tjenarnes att en kadettpojke inte ville.
.
.
Åh, aktning är stor.
hvad hon blygdes!
Hon tryckte fing- Så styr denna fru sitt hus blott rarne mot ögonen.
Skulle hon nå- med en blick; till eftertryckliga ord gonsin våga se upp mer, våga möta kommer det sällan.
Alla bemöda hans ömma blick, den goda pappa!
sig att förtjena en liten gillande nick » Liten Hervor! » från hennes hufvud.
Så lyfte hon åter långsamt upp Omätligt stort, i sanning, är mö- ögonen, slog sina armar om den tro- drarnes inflytande på det uppväxande faste vännens hals och brast ut i ån- slägtet.
En Carl von Linné, en Esaias gerns hejdlösa och välgörande tårar.
Tegnér och andra stora män ha öppet och i glädje erkännt, huru de ha sina mödrar att tacka för sin själs riktning.
; Vivi Källner.
Fig. 8.
Sidenkappa.
Fig. 9.
Drägt med kort kappa- Stockholm, Gernandts Boktryckeri-Aktieb., 1888.
Mönsterbilagan hafva vi alldeles utelemnat denna gång, hufvudsakligen på grund deraf, att föga eller intet nytt finnes, som i detta nummer lämpar sig att meddela tillskäringsmönster öfver.
