# ID: svediakorp-per676
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,933
# sentences: 709
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 16 november 1888.
N:r 46. endast 1 krona för qvartalet.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
postarvodet inberäknadt.
Träffas ä byrån kl. 9 — 10 och 4 — 5.
Tidningen kostar Byrå: Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen Jösnumraerförsäljning!
Altan.
Telef.
6 1 I, s o m r o p e n, d e t ä r i n g e n, i n g e n själ f ö r d o l d i t i n g e n: a l l t ä r s t o f t, ej m e r — 47.
TTtgfifninjrstid: hvarje helgfri fredag.
Bistå numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstortidning.
l:sta årg.
Prenumeration sker: I landsorten: å postanstaltema.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större bok- lådorna samt å tidningskontoren.
Dårar, b l o t t till k ä l l a n s t i g e n: sen ert anlete o c h tigen, rodnen höljen er!
jF.
M. Franzén.
I Iduns redaktion har som fast medarbetare antagits hr Johan Ett jubileum Fjerran från de stora gatornas buller och rastlösa oro har den gamla författarinnan dragit sig undan till Kaptensgatan å Öster- malm, der hon sedan mer än 20 år innehaft sammalugna bo.
Det är icke särdeles länge sedan den, som skrifver dessa rader, hade lyckan att få besöka fru Carlén i detta hennes hem.
Hon lefver annars nu mera ett mycket stilla och tillbakadraget lif, ensam med sin gamla tro- tjenarinna.
De enda besök hon i regel tar emot, äro de af någon nära anförvandt eller vän från svunna tider.
dessa dagar har i Stockholm — ja, vi ess * kunna säga öfver hela landet — firats en min- genom flere under året i tidningen införda nesfest af mindre alldaglig art. En svensk skisser äfvensom genom den nu pågående qvinna, hvara namn knappast behöfver nämnas för att vara kändt, en qvinna, som kring hela följetongen » Ett storstadsbarn ».
den civiliserade verlden spridt ära öfver sitt Frithiof Hellberg, fosterland, en husmoder och författarinna, hvil- Red.
o.
utg. af Idun.
ken så som ingen annan skildrat de svenska Djerfvas vi glänta en smula på dörren till hemmens lif, har firat sitt glänsande författare- hennes hem för våra läsarinnor?
Vi förmoda, att Å skaps halfsekelfest.
De dagliga tidningarna ha visserligen redan för den gamla med det blida sinnet icke förtänker en hvar af våra läsarinnor gjort bekant, hurusom oss denna lilla indiskretion.
S k a n d i n a v i s k Modetidning, Hela detta hem bär en prägel af något Emilie Flygare-Carlén den 10 dennes uppvakta- den finaste prydnad för salongsbordet gammaldags gediget.
Förmaket minner till möb- des af anforvandter och vänner, lyckönskande samt den rikhaltigaste o c h tillförlitligaste med blommor och varma ord; hurusom på hennes lemang och hela sin anordning lifligt om ett bord förelåg den särskildt till dagen utgifna landtligt prestgårdsförmak af det gamla hem- mode- och handarbetsjournal, jubelupplagan af hennes första roman » Walde- trefliga slaget, på sammagång som under årens lopp torde prenumeration o f ö r - mar Klein », hvilkens 50-åriga födelsedag var hit samlats en del konstverk och modernt lyx- inne; — vi taga ändock för gifvet, att Iduns gods, som ger det vackra rummet en egendom- dröjligen s k e.
ligt kontrasterande karaktär af konstsalong en Tidningens anmälan å sista sidan i n:r läsekrets med nöje skall se några ord i sin I fönstret frodas pelargonier och tidning, egnade den vördnadsvärda gamla som miniature.
1, som medföljde till Iduns alla prenume- hyllning, en hyllning till en af de ädlaste cactus.
De urmodiga möblerna, klädda i grön ranter, torde noga genomläsas.
S k a n d i n a - bland svenska qvinnor.
sammet, förefalla oss med sina förgylda roc- v i s k M o d e t i d n i n g, som är en alldeles sjelf- Emilie Flygare-Carlén är nu 81 år, en silfver- cocoornament rent af vördnadsvärda: hvad allt ständig, från Idun skild tidning, kostar för hårig åldring, som längtar efter slutet, såsom skulle ej det gamla bohaget kunna förtälja, om hon sjelf helt öppet bekänner i förordet till det egde öron och tungor!
november och december De hvita konturerna af en Venusbyst, en den nämda upplagan af » Waldemar Klein ».
Hvem kan undra, att den gamla efter ett så Apollo teckna sig bjert mot tapetens blåa bak- långt lif af rastlöst arbete, af mycken framgång grund, en mängd målningar och miniatyrer pryda Annonsen o m — det är sant — men ock af mycken strid väggarna, borden digna under planschverk och och sorg känner sig trött.
Men med tillfreds- böcker.
I d u n s U t r ä t t n i n g s b y r å Innanför förmaket ligger fru Carléns arbets- ställelse kan hon blicka till baka på sin lefnads rum, ett litet kabinett i enkelt möblemang, gerning, så visst som alla hennes landsman- å näst sista sidan i detta nummer af Idun men kring hvilket naturligen knyter sig besö- innor och landsmän, redan sen generationer torde af tidningens läsarinnor noga obser- till baka, med stolthet blickat upp till henne!
karens lifligaste intresse.
Der ' vid fönstret står veras.
Redaktionen.
hennes skrifbord, ett anspråkslöst litet skrif- * * bord med en portfölj, ett par pennor och ett Nordling, förut känd inom Iduns läsekrets endast 1 krona.
Tidningen utkommer i hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för ett qvartal endast 1 krona, postarvodet inberäknadt.
— Sista numret I I i - \ I I Kl I L&gt; \ J IN månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning.
— Uppgif å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, så er- bläckhorn — och från detta ha dock så många beståndande verk vandrat ut till tusenden och åter tusenden af läsarinnor och läsare öfver all verlden!
Ett bokskåp innesluter de ut- ländska upplagorna af den frejdade författa- rinnans arbeten.
De ha öfversatts på nästan alla civiliserade språk, på danska, tyska, en- gelska, franska, holländska, italienska, böhmiska och ryska.
Så ett litet bord med andliga böcker, bland dessa en nött psalmbok i läder- band — ett minne från hennes man — som, säger den gamla, » skall följa mig i min sista bädd ».
var, var det ej mången som observerade henne, helst hon ej var vacker, utan snarare tvärt om; och ändock fick hon en friare redan vid adertons ålder — sjelfva pastorn i försam- lingen — en aktad begåfvad man, som på nära båll sett, hvad hon var i föräldrahemmet.
Hon älskade honom lidelsefullt, som en del qvinnor älska — helst sådana, hvilkas lif varit blottadt på kärlek och lycka.
Det kom lif och värme i hennes stora gråbruna ögon, och hela ansigtet blef vackert genom den sol- glans, som låg deröfver — ingen kunde nu- mera kalla henne ful.
På väggen i detta minnenas rum hänga ytterligare bevis på den kända pietet, med hvilken hon omfattar hågkomsten af sin make: tvänne porträtt af Johan Gabriel Carlén och öfver dem hans svarta filthatt, prydd med gul- nadt löf och eterneller.
.
.
Hvarje år den 6 juli, som är mannens dödsdag, vandrar fru Carlén den långa vägen ut till hans graf på Nya kyrkogården för att smycka den med blommor.
Att han älskade henne — valt henne bland så många andra — syntes henne ofattligt, liksom ock att det var hon, som var her- skarinna i hans hem, styrde och stälde der, som hon ville, i fullkomlig frihet, utan rädsla, utan fruktan för förebråelser eller missnöje.
Inga hårda ord mera, endast frid, och i hans ögon ett gillande, en beundran, som vore hon en verklig skatt.
Hon gjorde också sitt aldra bästa, ty hennes ödmjuka tacksamhet minskades ej, och det enda, som mer än en gång hejdade hennes arbetsifver, var en plötslig känsla af lycka öfver, att det var hennes hem detta — hennes alltsammans, och han, som gifvit henne det.
Efter tvenne års äktenskap födde hon en son.
Han var klen och späd — skulle tro- ligen ej blifva vid lif, sade läkaren — men hon vårdade honom med outtröttlig kärlek och omsorg, älskade honom som endast en moder kan älska — och ändock var mannen henne kärare än allt annat.
Intet ondt ord hade fallit dem emellan, och hon anförtrodde honom hvarje tanke, viss att han skulle förstå henne — hon var så ung, och han flere år äldre, en god och för- ståndig man, som hon kunde se upp till och som sade henne hennes fel också.
Egentligen hade hon endast ett, och det kom aldrig till ubrott — ty ingen anledning fans — hon var svartsjuk till sin natur, och ville ej dela med åt någon, der hon älskade.
När gossen — Gunnar, som de kallat honom — var fyra år, dog fadren helt plötsligt, utan föregående sjukdom.
Hon var fullkom- ligt tillintetgjord, ty hon hade i sin lycka glömt fienden döden — som alltid står på lur, färdig att röfva ett lif här eller der — oftast det som synes oumbärligast.
* Fru Carléns syn har på de senaste åren mycket försvagats — hon är nu nästan blind.
I öfrigt har hon dock både sin kropps och själs krafter i godt behåll, och hennes lifliga, spirituella konversation är särdeles fängslande.
Hälst dröjer hon — som ju så naturligt är — vid flydda dagars minnen, rika på glädje och sorg i skiftande vexling.
Hon beklagade sig öfver den massa böner om autografer, som från all verldens kanter ännu i dag strömmar in till henne; hon kan ej gå dessa » anspråkslösa önskningar » tillmötes, då hon på grund af sin svaga syn endast med stor svårighet tecknar sitt namn.
Detta smärtar henne.
Men innan vi lemna hennes hem, för den gamla frun, som lifligt och säkert rör sig på de kända vägarne inom sina rum, oss fram till fönstren för att beundra den vackra utsigten.
Sjelf kan hon ej längre njuta deraf.
Framför oss breder sig Nybroviken med sina masters skog, glittrande i middagssolen, vimlande af båtar och rörligt lif; i fjerran, förtonande mot den blåa himlen, teckna sig de pittoreska konturerna af Söders höjder, skiftande i klara färgtoner ofvan vattnet, som såge man dem genom ett prisma.
.
.
Inför denna syn beklagar man i tysthet än varmare den gamla författarinnans hårda pröf- ning.
Men sjelf ler hon så vänligt och gladt, när hon fattar ens hand och hjärtligt trycker den till afsked, att man inser, huru ett långt och ädelt lif lärt denna qvinna att bära mot- gång och sorg med samma sinnets förtröstans- fulla ödmjukhet, som hon burit framgången och lyckan.
J- N — g.
En svärmor.
Skiss af Wilma Lindhé.
J P ^, i l m a Berg hade sett nöd och elände på ' MM nära håll, ty hennes föräldrar lefde ej godt tillsammans, och hemmet var fattigt i mer än ett afseende.
Så mycket hon kunde försökte hon ställa till rätta och stifta fred, när så behöfdes, men det var ett tungt lön- löst arbete, som kraft större kraft och klokhet, än hon hade att förfoga öfver.
Torftigt klädd, tyst och försagd, som hon Hon knotade ej emot försynen, dertill var hon alltför from och ödmjuk — det var bara slut alltsammans — slut på glädje och för- hoppning — mörkt som hade solen gått ned för alltid; men lefva måste hon ju, liksom så mången annan som staplat sig fram, trött och modlös med grafven som sitt enda hopp.
Den första tiden egde gossen ej ens för- måga att glädja henne, hon glömde honom nästan och kunde aldrig se honom utan att falla i gråt; men så småningom blef det an- norlunda, och han fick allt större plats i hennes hjerta.
Djupt känslig, som hon var, omhuldade hon så att säga sin smärta, kelade med den och skulle ansett som ett vanhelgande, om hon ej burit den med sig lifvet igenom.
Hennes väsen bar också alltid en prägel af stilla vemod, men i de djupa själfulla ögonen lyste en stråle, som talade om hur lifligt och varmt hon kände allt, så väl sorg som glädje.
Arbeta måste hon j u också för sitt uppe- hälle, ty det lilla kapital, mannen efterlemnat, ville ej räcka till ens nu — och hur skulle det då blifva framdeles, när Gunnar blef äldre?
Efter många funderingar och olika planer lärde hon sig att fotografera samt satte upp en atelier, och, som hon arbetade med outtrötlig flit och noggrannhet, blef hon allt mera anlitad.
Gunnars ömtåliga kroppskonstitution hin- drade honom från att föra ett rörligt lif till- sammans med kamrater — kanske kände han ej heller någon böjelse härför — och modern blef under de första tio åren af hans lefnad ej endast vårdare och vän, utan lärare och lekkamrat.
Äfven när han kom i » storskolan », hjelpte hon honom med lexläsningen, och när han kunde mer än hon, var hon ändock sporren, som dref honom framåt.
Hennes ögon talade så lifligt om glädje och sorg, och hon tog det så häftigt, då hans betyg voro dåliga, liksom hennes fröjd öfver hans framsteg var så stor, att den dref honom framåt mer än allt annat.
Hon lefde endast för honom, och otacksam var han icke, men tog det i alla fall, som en naturlig sak.
Hvilken märkvärdig för- måga egde hon ej att gissa sig till hans in- tressen, elda hans håg, väcka hans ambition, hans längtan efter att blifva nyttig och fram- stående, och hvilket allvar, och ändock hvilket lif, i hennes samtal!
Hon höll honom så att säga alltid vaken, med blicken alltid riktad på ett mål, och i hennes kärlek, som röjde sig i den minsta småsak, blandades aldrig denna allt för vanliga slapphet, som kelar äfven med felen.
Han vande sig vid att rådfråga henne i allt liksom att gå till henne med sina be- kymmer och sin glädje, ty hon kände det så varmt och tog det alltid som något alvarligt.
Hvem vet också från huru många frestelser denna förtrolighet med modren, denna kunskap om hennes gudsfruktan och lifsåskådning be- varade honom?
Hon var en entusiast i allt — i sin känsla för det goda och sköna, liksom i sin harm öfver det onda och lumpna — och hade lärt honom att se allt med sina ögon.
Det var lyckliga år, när hon hade honom i hemmet, fick lefva och tänka för honom endast, och då allt, som företogs, gjordes i tanke på hans nöje, trefnad eller beqvämlig- het.
När studentmössan ändtligen prydde hans hufvud, gret hon af glädje, och han tyckte sig aldrig förr än nu hafva förstått, hur varmt och lifligt hon kände.
Hon var stolt öfver honom, och kunde vara det — och det var det bästa!
Nu skulle han upp till akademien — skiljas från henne!
Vilda planer om att följa honom, att hyra en lägenhet och hålla rum och mat för studenter, jagade genom hennes hufvud — men lemna sin säkra inkomst — helst nu, då hon behöfde så mycket penningar — omöjligt!
Han reste, och hon fortsatte sin verksam- het, arbetande med dubbel ifver för hans skull och deruti finnande sin enda tröst.
Hans bref!
Hur lyste ej hennes ögon när hon läste dem — lyste af beundran och tårar om hvarandra!
Under ferierna var han hemma, och då lefde hon upp på nytt.
Den som sett henne under hans bortovaro — tyst, alvarlig, upp- tagen af sitt arbete, likgiltig för egen trefnad och beqvämlighet, skulle ej känt igen henne sådan hon nu var, liflig, strålande, vinnande med allt blott för att ej gå miste om ett enda af de ögonblick, han hade att skänka henne.
Och hemmet var som férvandladt!
Allt det bästa sparadt till honom — allt bärande en festlig prägel, liksom hon sjelf!
Hon hade helst sett, att han blifvit prest liksom fadren, men dertill kände han ingen kallelse — det var en missräkning för henne, men hon teg dermed.
hålles ett nummer I veckan under hela qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- nenter, som samlas, och för hvilka afglften Insändes till Redaktionen af Sin grad tog han deremot med heder, och blef till hennes glädje lärare i samma skola, der han en gång varit en af de bästa lär- jungarne.
Privatlektioner fick han också, skref dess- utom ett och annat i tidningar och tidskrifter samt hade goda inkomster.
Hos modern bodde han fortfarande, och ännu mer än förr voro deras intressen gemensamma.
Han läste upp för henne sina skisser och poem, be- rättade om elevernas framsteg, eller läste högt — • allt nytt som kom ut — samt resonne- rade sedan deröfver; hon hade så skarp blick, och han satte hennes omdöme öfver alla andras.
Han var sällan borta, men umgicks dock i några familjer, deribland rektorns, och der- åt gladde hon sig, liksom åt hvarje vänlighet, som visades honom.
För sig sjelf begärde hon intet!
De talade allt emellanåt om, att han skulle gifta sig, och hon önskade det innerligt; ty hon var allt för mycket kristen qvinna för att ej deruti se den enda säkra vägen till lycka; men hur det var, hade ännu ingen flicka vunnit hans tycke.
Omedvetet jemförde han dem alla med modren, och hans anspråk voro stora.
En var för talfri, en annan för kokett en tredje för utstyrd, och så vidare.
Lyckligast var hon j u alltid, som det var; men ändock kunde hon, som sjelf varit så lyckligt gift, ej tänka sig honom som gammal ungkarl.
Rektorns hade en villa strax utanför staden.
Om somrarne var der mycket vackert, och medan modren retoucherade sina fotografier i de upphettade rummen inne i staden, gladde hon sig åt att sonen var så mycket derute, ty, ehuru hans helsa nu var god, skulle det ytterligare styrka honom att bada, ro och vistas i det fria.
Tomt var det — mycket tomt — men hon skulle låta reparera i hans rum, sätta upp nya tapeter och gardiner, som de så länge talat om, och i glädjen öfver den öfverraskning, hon ämnade honom, kändes skiljsmessan mindre svår.
En dag på sensommarn när läsningen skulle taga sin början, kom han till henne och berättade, att han var förlofvad.
Hon hade j u önskat| det — men ändå!
Det kom öfver henne så plötsligt — alldeles oväntadt, utan att han rådfrågat henne, utan att hon varit hans förtrogna, liksom förr hela lifvet igenom.
Rektorns hade många barn — vuxna alle- sammans — och hemmet var gladt och an- genämt.
Martina var den yngsta, nyss fylda aderton, och i henne var det han förälskat sig under klara soliga sommardagar och milda vemodsfulla aftnar.
Redan vintern förut hade hon intresserat honom, men först under ferierna, då de träffats så ofta, hade han lärt att rätt förstå, hvilken bra flicka hon var — huslig, anspråkslös, enkel — och ändå intresserad för — ja, för allt som intresserade honom sjelf!
(Forts.) Sen till, ärade läsarinnor, att Idun finnes hos alla edra bekanta!
i p \ I I Kl I U U IN Idun, ernåliaa c&lt;t gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken abonne mentet räcker.
Äro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera » Le mois noir » *.
" ^Mjung tigger novemberdimma %m bredd öfver gator och torg; tung öfver trötta sinnet trycker lifvets sorg.
Sorg, att dess sommardagar ila så snabt sin kos, sorg, att stormens vinge bräckte lilja och ros.
Jag stänger mig trumpen inne att glömma svunnen tid emellan fy ra väggar vid bok och arbetsid.
En blick från ditt blåa öga möter mig, varm och öm, der nöjd och flitig du sitter lutad öfver din söm.
Och dina röda läppar, sträckta till kärlekskyss, komma mig snart att ångra mitt dumma missmod nyss.
Den svarta novemberdagen strålar sommarklar emot mig från hemmets tröskel genom ditt ögonpar.
man gör, der felar i regel den tysta, sjelfupp- offrande verksamheten.
Den verkliga, outtröttliga husmoderligheten — hon verkar utan återvändo i smått som stort, hon förhäfver sig icke, ulan gör sitt bästa och erkänner gerna, att äfven detta ofta kan vara mycket ofullkomligt.
Der äro de många orden fjärran, der gäller det ej att glänsa och synas, ty der är ett pligttroget ar- bete i det tysta lifvets högsta pligt.
När det gör mitt hjerta beklämdt, att jag ej kan nå upp till de der » fullkomliga fruarna », då ser jag på dem, som sjelfva hålla sig för mycket ofullkomliga.
De gagna oss högst som föredöme och det bästa af allt — de veta det icke sjelfva!
Edelweiss.
Om barns ägande.
Ytterligare ett inlägg i frågan.
| p l \ t i Idun for den 2 G sistlidne oktober fo- * Sg) b rekommer bland annat en uppsats i uppfostringsfrågan.
» En ungkarl » har deri framstält sina åsigter om det berättigade eller oberättigade i att aga barn.
Hvars och ens åsigter i en fråga äro ju oantastliga, för så vidt de ej publiceras; men i så fall torde ett kritiskt skärskådande af de samma ej vara ur vägen.
Först måste då erkännas, att uppsatsen är skrifven med en viss talang, så att mången, som läser den, får det intryck, att » hvad den lärer är sanning ».
För min del måste jag erkänna, att jag kom till en helt annan slutsats, nämligen att en hel del af hvad den lärer ej håller stånd.
Till en sådan slutsats har jag kommit i följd af egen erfarenhet, dels såsom f. d. barn, dels såsom handledare af barn.
Handhafvare af agan i uppfostrans tjenst äro föräldrar och lärare.
Jag ställer agan i uppfostrans tjenst, ty det låter svårligen tänka sig att en god uppfostrare — och sådana är J o h a n N o r d l i n g.
det j u fråga om?
— använder agan såsom afledare för dåligt lynne eller i följd af till- fälliga misstämningar, än mindre för att skaffa sig motion.
» Ungkarl » vill ha föräldrarne att aga lin- De veta det icke sjelfva!
debarnen, men anser agan efter det fjerde året obehöflig och således oberättigad.
En pro- |) å jag ännu var ung, förundrade jag mig test härmot vågar jag, ty hvarje uppfostrare ofta storligen öfver andra husfruars be- vet och erkänner, att uppfostran måste vara rättelser om allt, de hunno med, om allt, de lämpad efter föremålets förståndsutveckling.
kunde uträtta och göra.
Jag föreföll dervid Agar man ett barn, som ingenting begriper, alltid mig sjelf synnerligen okunnig och odug- så uppfostrar man ej — man dresserar.
Vig- lig och afundades dem ofta i tysthet.
fcen utaf att dressera ett lindebarn förstår jag, Sedan jag nu blifvit äldre, har jag ock blif- upprigtigt sagdt, icke; tror dock, att om agan vit en smula mera misstrogen och skeptisk.
någonsin vore onödig, är den det, då den Man kan inte undgå att då och dä råka få gäller ett lindebarn.
kasta en blick bakom kulisserna äfven hos Från och med andra året är barnet der- sådana der mönstermenniskor, och då ser man snart, hur syn och sägen, teori och praxis inte emot mottagligt för uppfostran, om ock i alltid stämma godt tillsamman.
Det är en början primitiv, och från den tiden anser jag stor tröst, som lugnar vid tanken på ens egen agan berättigad, när omständigheterna så krä / va, ända till dess barnet är sjelft ansvarigt för ofullkomlighet.
sina gerningar inför borgerlig och kyrklig lag.
Ett har jag emellertid fått klart för mig.
Nu blir frågan: kunna omständigheter in- Då ett gammalt ordspråk säger: » de bästa fruarna äro de, som minst låta tala om sig », träffa, som göra agan behöfiig och berättigad?
skulle jag vilja tillägga: » och de allra bästa Eller ock: kan en allvarlig, kärleksfull upp- fostrare undvika agan under perioden 4 — äro de, som minst tala om sig sjelfva. » 14 år?
Der det egna jaget ställer sig fram i skryt, Lefde vi i ett samhälle, der hvarje far der kunna äkta qvinliga dygder ogerna ta plats eller mor vore en sådan uppfostrare, skulle i hjärtat.
Der man med många och långa ord beständigt talar om, hvad man kan och hvad må hända sista frågan kunna besvaras ja- kande.
Med tanken åter på samhället, sådant * Befolkningen i Bretagne kallar november: » le det i verkligheten gestaltar sig, måste den be- svaras nekande.
mois noir » — » den svarta månaden ».
' jd^aolo tlu.i ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden f ö r qvinllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör Hvilken af oss vet icke, att föräldrar fin- nas, som hvarken kunna eller vilja rätt fostra sina barn, ja, rent ut sagdt, fostra dem i det onda.
Dessa vanartiga barn uppträda emellertid sedermera i umgänget såsom lärare och lära- rinnor för jemnårige och lyckas alltid inympa någon eller några af sina färdigheter på dessa, de må ha huru goda, allvarligt uppfostrande föräldrar som helst.
Dessa olater måste de all- varliga föräldrarna motarbeta, det må ske med ord eller gerning, och det må svida huru hårdt som helst i föräldrahjertat: de få ej, de kunna ej undandraga sig sin pligt i detta fall.
Och vägen?
— » En ungkarl » säger: goda ord, böner, allvarliga och stränga ord torde hjelpa.
— Ja, om barnet och dess föräldrar vore lemnade åt sig sjelfva, hulpe det säkert, men så är ty värr ej händelsen.
Som förhål- landena nu äro, hunna de der åtgärderna ofta vara nog; men det kan också hända, att bar- net oaktadt allt detta låter locka sig till upprepande af sitt brott; derpå tarfvas väl inga bevis.
Tanken på faderns sorgsna an- sigte, förmaningar och hotelser, moderns tårar och böner äro ej nog starkt stöd för den fre- stade.
D å kan en lämpligt afpassad aga bli för barnet det stöd, det ytterligare behöfde.
Vore ej agan under sådana omständigheter berättigad?
Låt vara, att barnet skulle » känna sig kränkt » deraf.
Det vore väl ej så far- ligt dermed, om det blott finge klart för sig, att denna kränkning vore en följd af dess egen kränkniug af det rätta.
Jag tror heller ej, att barnet under sådana omständigheter skulle hysa agg mot far eller mor, om än det under svedan tyckte sig finna, att » pappa är stygg »; kunde lika lätt hända, att det efter en kort besinning frivilligt bad pappa om förlåtelse och gaf löfte om bättring.
Tror ej heller, att » aga skapat flere dåliga menniskor än smek »; går ännu längre och påstår, att en förnuftigt handhafd aga ej alstrat en enda dålig menniska, då deremot smek och klemig- het i många fall äro grundorsaker till många förfelade existenser.
Då » ungkarl », såsom han sjelf erkänner, ej eger erfarenhet i ttppfostringskonsten, är det i någon mån förlåtligt, att han kunnat framställa ett påstående sådant som ofvan vidrörda.
Nog får han vid närmare besinning medgifva, att — om än agan såsom uppfost- ringsmedel af det ojemförligt stora antalet för- äldrar handhafves kanske till större skada än gagn: principlöst, inkonseqvent etc. — det dock finnes föräldrar, som handhafva den rätt; och ej bör man bannlysa ett medel, som kan lända till välsignelse, derför att ett stort antal missbrukar det.
Bättre då att under- visa och meddela råd åt dem, det vederbör, än att helt enkelt stämpla allt bruk deraf såsom brutalt och barbariskt.
Till detta un- dervisande fordras dock erfarenhet, större än man såsom f. d. barn kan ega, för så vidt ej företaget skall bli omoget, då det förorsa- kar större skada än gagn.
Det städse återkommande tadlandet af lärare eller lärarinna, som använder rottingen, liksom ock det af ett » gudskelof » åtföljda påståendet, att den försvunnit ur skolan, väcka hos skolans arbetare den tanken, att det är rent af för- dömligt att använda den; och teoretiskt tyckes det, som vore det så.
» Inte kan man slå någon lärdom i ett barn »; » inte är vägen genom rygg- bastet den enda till barnens samveten och hjertan »!
— Praktiskt sedt, torde dock rot- tingen ännu försvara sin plats inom skolans väggar, så länge barn från 3 0 — 5 0 olika uppfostringshärdar — och hurudana?
— stäl- I P \ I \ J I I Kl \ J IN användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga anglfvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
las under en persons ledning, helst då denna person saknar det stöd från föräldrahemmet, som under sådana och alla förhållanden är honom nödvändigt.
» En bild ur lifvet » må belysa påståendet.
I den folkskola, till hvars gebit underteck- nad hör, gälde det en gång en så enkel sak som afskrifning.
En 10 — 11-årig gosse fick såsom uppgift att ur bok afskrifva 7 — 8 ra- der.
Flere staffel utmärkte den fullgjorda uppgiften.
Han fick skrifva om och blef i all vänlighet tillsagd att se upp.
Ännu en gång fel.
Samma straff och samma tillsä- gelse.
Utan verkan.
Sju gånger skref han fel.
Fick så tillsägelse att skrifva den en gång till och derjemte en hotelse om aga, ifall han den gången också skref ve fel.
Utan verkan.
Agan följde, och för nionde gången skref gossen sin öfning och skref den rätt.
» Sedan dess », berättade läraren, » har han visserligen skrifvit sina uppgifter fel, men bara en gång, högst två gånger hvarje ».
» Trots? » frågade jag.
— » Ähnej, bara ett olidligt slarf », svarade han.
Säg, » ungkarl », var ej agan denna gång på sin plats?
Ingen skulle väl kunna i detta fall påstå, att läraren tog till käppen för sin motione- ring, ej ens såsom afledare för dåligt lynne.
Slutet blir: Agan är under nuvarande för- hållanden både behöflig och berättigad, då den med urskilning handhafves; åtminstone hyses denna uppfattning af S. Bgr.
I d u n s fjerde pristäfling.
af 20 kronor.
bästa nyårspoemet lemnas ett pris af 15 kronor.
Hvarje pristagare erhåller derjemte en år- gång af Skandinavisk Modetidning för 1889.
Täflingsskrifterna, som böra skrifvas endast på en sida af papperet och förses med namn eller signatur och förseglad namnsedel, skola vara inlemnade senast den 2 4 december.
A baksidan af konvolutet bör tecknas ordet: Täf- lingssh-ift.
Vi tillåta oss som ett det bästa prof på det upphöjda innehållet här nedan aftryeka några korta citat från skilda ställen af arbetet.
Våra barn och framför allt våra döttrar böra vi tidigt inskärpa blygsamhet samt utveckla och förfina den, så att denna känsla blir upp- rigtig och fin och icke ett konventionelt hyckleri.
* Att framlocka kärlekens gnista ur likgiltig- hetens hårda kiselsten är ett förtjusande under, att väcka den ur dess sömn en afundsvärd förmåga; att beså vår lefnadsstig med kärlek och åtrå kan för en hvar menniska vara be- rättigad anledning till stolthet.
Men ett af de mest upphöjda mål, hvartill vi kunna sträfva, är dock att bevara den vunna kärleken, att bevara den ren och klar och att låta den oskadd genomgå lifvets cykloner, novembertöcken och decemberfroster samt att leda den sund och stark till grafvens brädd, så att den må dö under lofsånger och höljd af evigt oförgängliga blommor.
Det är ett företag, lika härligt som att skapa ett konstverk, lika nyttigt som att blifva rik, och en lika stor som ärofull bedrift.
* 1) För den bästa uppsats i något ämne, som berör qvinnans lif och verksamhet i eller utom hemmet, hemmet sjelft eller barnens upp- fostran, utdelas ett pris af 25 kronor.
Upp- satsens längd får ej öfverstiga fyra spalter i Idun.
2) För den bästa berättelse, skiss eller no- vellett om högst fyra spalter lemnas ett pris 3) För det • » Alla ädla qvinnor » har författaren till- egnat sin bok.
Det ömtåliga i sjelfva ämnet hade aldrig kunnat mera diskret behandlas, aldrig samtidigt mera ärligt och djerft.
En allvarlig idealistisk grundåskådning ligger öfver- allt på botten af författarens snillrika skil- dring, vare sig denna i poetiskt liffull stil uppehåller sig vid » kärlekens morgonrodnad » och » dess första vapen » eller oförskräckt blottar de mörka skuggor, som omgifva » kärlekens afgrund » och dölja » dess vanära ».
Redaktionen.
Kärlekens fysiologi.
Manlega %xa — se der ett namn, som intill denna dag antagligen varit främmande för en stor del af Iduns läsarinnor, men som hädanefter torde blifva dem både väl kändt och kärt.
En italiensk lärd — vetenskaps- man, skald och novellist —, sedan länge i sitt hemland högt uppburen för alstren af sin forsk- ning och diktning, kommer till den svenska qvinnan med ett bland de förnämligare af sina verk.
- » Kärlekens fysiologi », en bok som i Italien utgått i en mängd upplagor och dess- utom öfversatts till flera kulturspråk, föreligger i dessa dagar i en vårdad svensk öfversättning, verkstäld af hr E. Thyselius.
Det fins intet mera smittosamt än hänförelsen, intet mer bedårande och omotståndligt än en qvinnas hänförelse.
Utan bevisniugsgrunder, utan hoppets styrka, endast upprätthållen af kärleken, är hon städse uppfyld af tro på allt hvad som är stort och skönt.
Och vid hvarje steg af lifvet tyckes hon i sin sublima oför- sigtighet eller drifven af ungdomlig hänförelse säga oss: framåt, framåt!
Och med sina ljufva händer drager hon oss uppåt, leder oss och gifver oss alltid friskt mod, äfven när hon sjelf synes uttröttad.
* Det förefinnes en väsentlig olikhet mellan mannens och qvinnans kärlek: den förre vill bliva älskad, den senare framför allt älska.
Hennes känsla är verksammare, expansivare än vår; hon fordrar föga af den älskade, eme- dan hon sjelf är för rik och hennes hängif- venhet för stark, för att hon skulle behöfva egenkärlekens stöd för att trotsa lifvets strider.
Den fullkomliga kärleken består, sant nog, i summan af dessa båda härliga saker: » jag älskar, jag är älskad », men för en kvinna är det många gånger nog att kunna utropa: » jag älskar », och för mannen ännu oftare att kunna blåsa upp sig och säga: » jag är älskad ».
* Smärtan, som är så rik pä lidanden och marter, som i mångfald är lika oändlig som sandkornen pä hafvets botten och lika djup som oceanens afgrunder, har dock bevarat åt kärleken sin största bitterhet, sina grymmaste plågor.
Och så måste det vara: den varmaste lidelse måste dämpas af den starkaste frost, den på fröjder rikaste lidelsen äfven vara rikast på smärta.
*
Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, så vida porto bl- fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
Äfven svaga o c h förkrympta naturer känna sig styrkta o c h räta på sig, då de ha en öm och modig natur att stödja sig mot, äfven den småsinta hätskheten o c h elakheten förlora all sin bitterhet i en ädel och mild karaktärs lugna, klara ocean.
Frånsedt döden, hvaremot alla hjertats o c h vetenskapens vapen äro maktlösa, kunna o c h skola vi i kärleken njuta a f all fröjd samt förebygga o c h omintetgöra all smärta.
* Kärleken höjer alltid den förälskade öfver genomsnitsmenniskans nivå, o c h j u m e r de ökade krafterna göra honom mäktig a f större uppgifter, dess mera vidgar sig hans synkrets, emedan han blir van att betrakta menniskor och ting från en högre ståndpunkt.
Hvar och en a f oss har olika stor förmåga att höja sig upp till idealets rymder, men hvardagsmenniska eller snille, prosamenniska eller skaldesjäl, all- tid höja vi osss m e d kärlekens tillhjelp u p p till en verld, som är skönare, renare, större än den, hvari vi framsläpa vårt hvardagslif.
Huru många simpla, föraktliga naturer har icke kär- leken förädlat, huru många tröga, overksamma andar har den icke fört in på ärans stråt; huru många banala varelser ha icke vid kär- lekens hand svingat sig u p p till tankens guda- verld!
I n I I M I L » U I N Annonser mottagas endast mot kontant llqvid i förskott af 2 5 öre pr 4.
spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under I krona.
Afskedsföreställning å k. operans scen gifves näst- kommande tisdag till förmon för hr Hanson.
Här- vid uppföres » Fregattkaptenen eller Salamandern », det bekanta lustspelet.
Föreställningen får ett särskildt intresse derigenom, att hrr Knut Almlöf och Lagerqvist lofvat medverka.
K.
Dramatiska teatern.
Till omvexling med » Ga- leotto », som fortfarande drager fulla hus, uppta- ges fredagen den 16 dennes ett alldeles nytt pro- gram, nämligen 1) » En hofsven », skådespel i 2 akter, svenskt original.
(De vigtigaste rollerna o c h deras innehafvare ä r o: Gustaf den 11 Adolf hr Palme, Jakob de la Gardie hr Hartman, Åke Tott hr Thegerström, Lennart Torstensson, konungens hofsven, fru Bundberg, grefve Kramotski hr Or- tengren, en öfverste hr Hamrin o c h Jadviga fru Fahlman.)
2) » Bingarna », lustspel i 1 akt af Christoffer Boeck, öfversättning från danskan.
(Personalförteckning: Anna Blicher fröken Sandell, Viggo Lund hr Törnquist, Axel Bonne hr Hillberg och mamsell Mikkelsen fröken Anländer.)
3) » Hjer terdam », lustspel i 1 akt af Max Bernstein, fri öfversättning från tyskan af Oscar Wijkander, med följande rollbesättning: Frans v o n Staff hr Fre- drikson, Ella, hans hustru, fru Hartman, hr v o n Belling hr Personne o c h Jean hr Norrby.
o Svenska teatern har redan gifvit » Lifvet på lan- det » för ett tiotal alldeles utsålda hus, och om ej alla tecken svika, kommer nog både det andra och tredje tiotalet af samma slag att » pö om p ö », som Onkel Bräsig säger, gå af stapeln.
Stycket hör ock till dem, som man med samma nöje kan se om flere gånger.
Framgången är stor och väl- förtjent.
Vasateatern uppför nästkommande tisdag den 20 dennes för första gången den engelske tonsättaren Sullivan ' s operett » Den nye mikadon ».
Stycket lär komma att erhålla en lysande uppsättning.
Teater och musik.
Konsertsalen.
Teatrarna.
Kungl.
operan.
Andra symfonikonserten egde rum å k. operan sistliden lördag o c h var af synnerligt intresse.
Konserten inleddes med en suite för orkester, kallad » Alhambra », af den danske ton- sättaren P. Lange-Muller, som sjelf ledde utföran- det.
Kompositionen, s o m lär tillhöra tonsättarens tidigare arbeten, vittnade o m en ärligt sökande ande samt hade att uppvisa många ställen af verklig skönhet.
Särskildt utmärkte sig tredje satsen, betitlad » Abeneerragernas sal », för klarhet och uttrycksfullhet.
Den målande, mystiska stäm- ning, som kännetecknade den samma, harmoni- erade förträffligt med den dystra saga, som kom- positören här i toner velat berätta.
Fjerde satsen, » Lejongården », hade likaledes flere effektfulla och melodiska pointer att uppvisa.
De båda första satserna uppburos af en viss originalitet, men föreföllo något ojemna genom det sökande o c h famlande, hvarom de buro vittne.
Sista satsen var onekligen svagast, hvilket gjorde, att totalin- trycket blef något matt.
Hr Lange-Muller är här förut både känd och välkänd genom sin anslående och melodiösa musik till » Spanska studenter » o c h » Det var en gång ».
Att hr Franz Neruda skulle väcka det lifligaste bifall var att förutse.
De fleste musikälskare hafva ännu i kärt minne hans föregående besök härstä- des.
Hr N. är j u ock en af samtidens främste violoncellister.
En bred o c h sångbar ton, en ädel uppfattning o c h ett i bästa bemärkelse konstnär- ligt utförande — se der egenskaper, som utmärka hans spel.
Programmet upptog endast komposi- tioner af exekutören sjelf, alla vittnande o m en djup begåfning i förening med ett ärligt o c h ädelt utarbetande i tekniskt hänseende.
Hvarje num- mer helsades med det lifligaste bifall från den till sista plats besatta salongen.
Aug.
Södermans » Offertorium » hör till dessa nummer, som publiken aldrig ledsnar på att åter höra.
Det väckte äfven nu så lifligt bifall, att det måste omtagas.
Senare afdelningen i programmet utgjordes af Beethovens vackra c-durs symfoni, hvilken i lik- het med öfriga orkesternummer för aftonen på ett mönstergilt sätt utfördes af hofkapellet.
Konungen och prins Carl bevistade konserten.
A. k. operan uppträder i afton (onsdag) som gäst fröken Gina Oselio i Carmens roll, hvilken lär tillhöra den framstående sångerskans allra bästa partier.
En af de intressantaste repriser, som äro under förberedelse på denna scen, är Beethovens » Fide- lio » med fru Östberg i titelrollen.
Vidare repete- ras » Lohengrin », » Hvita frun », » Trollflöjten » o c h » Den stumma ».
Fröken Carlheim-Gyllensköld gaf sistliden tisdag en ganska talrikt besökt konsert i musikaliska akademiens stora sal.
Hennes pianospel präglades af elegans och luftighet, löpningarna voro jemna och klara, anslaget mjukt och säkert.
Inlednings- numret, toccata och fuga i d-moll af Bach-Tausig, utfördes på ett synnerligen förtjenstfullt sätt.
Af öfriga pianonummer anslogo särskildt Mendelssohns Scherzo, Paderewskis Menuet och Moszkowskis Valse (e dur).
Fröken C.-G.
belönades med app- låder efter hvarje nummer.
Bland de biträdande framstod särskildt fröken Wolff, hvilken förträfligt utförde tvänne stämnings- fulla sånger af hr Emil Sjögren, som sjelf ackom- panjerade.
Hr Lundmark sjöng på ett anslående sätt den vackra barcarollen ur » Lalla Boukh » och hr Lejdström sammalunda den bekanta stjern- romansen ur » Tannhäuser ».
Fröken Amalia Riego gifver nästkommande tis- dag den 20 dennes konsert i musikaliska akade- mien med biträde af prof. Ivar Hallström samt hrr Salomon Smith o c h 0.
Lejdström, äfvensom en kör af damer o c h herrar ur societeten under ledning af d:r Svedbom.
Konserten lofvar att varda mer än vanligt lockande.
Den 14 nov.
F. Hbg.
Ett storstadsbarn.
Berättelse af Johan för Idun J^ordling.
(Forts.) f l p n o m fa dagar var Ruth så hemmastadd un- r å k der dessa nya förhållanden och med det nya yrket som trots någon af de äldre.
Under Klaras vänliga ledning gjorde hon lörundrans- värdt snabba framsteg; hennes späda fingrar tillegnade sig med ens alla dessa slöjdens små finesser och virtuositet, som göra arbetet — man vore böjd att säga — till en vacker lek.
Sjelf var hon utomordentligt intresserad af sin sysselsättning; hennes konstnärsanlag fingo luft.
Att på detta sätt ur de brokiga stoffens kaos sjelf få skapa de kära blommorna, dem hon kände så väl; att med penselns bäfverhår på linongrosens kalkblad härma fram den fina skiftning, som hon sett julidagarne andas ut öfver remontanternas knoppar i pappa Rebol- ledos trädgårdstäppa; att med lätt hand aptera blyglasets perlor så konstnärligt planlöst, som hon otaliga gånger studerat, huru Södei bergens nattdimma regnat dagg öfver rabatten med narcissorna och sparrisgräset — det var helt enkelt förtjusande!
Och ofta, medan en dyrbar blomma tog ske- pelse mellan hennes flinka fingrar, kunde hon känna något af den danande artistens vällustiga, ifver strömma genom sina ådror; hennes kin- der blefvo heta och blossande feberröda, hen- nes ögon glänsande, och hon lade omedvetet det runda lilla hufvudet pröfvande på sned, granskande sina händers verk.
I sådana ögonblick lät Klara sina händer sjunka i knäet och följde i oförstäld beundran Ruths arbete: hon var ju redan långt framom dem alla.
» Du är ju en artist Ruth, en verklig artist », brast hon slutligen ut.
Och Ruth känner en osjelfvisk glädje vid detta öppenhjertiga lof och svarar blott: » Jag vore så glad, om jag kunde lyckas. » Fru Linder, den stränga » gumman », kom snart undorfund med Ruths talang och satte ett stort värde derpå.
Hon kritiserade henne strängt, när kritik kräfdes, endast för att egga henne till än större ifver; men hon gaf ock deremellan med ett belåtet leende, en nick sitt bifall till känna, och för Ruth blef detta spar- samma erkännande den största och lifligast efterträdda belöning.
Inom kort var hon, den stackars » lamungen », som inte hade » der att göra », den skickligaste bland dem alla, den åt hvilken det svåraste och ansvarsfullaste arbetet förtroddes som i de obetingadt värdigaste händerna.
VIII.
Väninnor.
På dessa få vintermånader, som nu gingo, åldrades pappa Rebolledo mera än han förut gjort det på tio år.
Tyst och trumpen satt han den långa dagen igenom bakom disken i den lilla butiken; de gamla kunderna kommo .och gingo, och han betjenade dem som en automat.
Det var nu vanan — den starkaste bland magter — som höll dem qvar; men sig emellan enades de om, att de gamla goda da- garne, då den lilla frun välkomnade dem med sitt fryntliga ansigte och sin viga tunga, dock voro något helt annat: då var den ett riktigt nöje, kommersen!
» Inte kunde mau nu undra på, att pappa Rebolledo fann det en smula hårdt att lemna teatern och ta till det blåa kryddbodsförklädet; men det blef dock för led- samt till slut att se hans evigt sura ansigte »; och hur det var började en och annan dra sig undan, försvinna och söka upp andra ställen far sina inköp.
Nej, inte kunde man undra!
I sina tankar var pappa Rebolledo beständigt bland de gamla » konstnärskamraterna » nere på » inrättningen »; han intalade sig sjelf med ruelse, att han svi- kit sin » höga uppgift », och han kände rodna- den bränna under den pergamentstyfva, af smink förstörda huden i sitt skrumpna gamla ansigte, när han ideligen frågade sig sjelf, hvad månne » de andra skulle säga om förräderiet ».
Han var också fasligt ensam, pappa Rebol- ledo, och hade god tid för allt sitt grubbel.
Ruth, det enda hans hjerta var bundet vid numera här i verlden, var borta hela dagarne på sin fabrik.
Vägen var for lång, att hon skulle hinna hem till middagsmålet, som der- för gemenligen fick bestå af matsäcksmat.
Men om qvällarne, när hon vände hem, skyndade hon allt ifrigare på sina steg, ju när- mare hon nalkades.
När hon kom till slussen, der det elektriska ljuset kastade sitt skarpa sken öfver den frosthvita ryttarstatyn, riktigt sprang hon, sprang upp för backarne och den länga, långa gatan utan att fråga efter, utan att tänka på någon trötthet.
Hon kände före- bråelsen svida i sitt blod, förebråelsen att hon försummade den stackars, gamle pappa, som så godt behöfde henne.
Men hon kunde väl dock ej föra dagdrifvarlif, och hennes små bi- drag till hushållskassan voro godt af nöden.
Blossande röd och med andan högt i tryck stormar hon in, och kyssar och vänliga frågor regna ned öfver pappa Rebolledo.
Hans an- sigte klarnar till ett leende, men hon kan än- dock icke undgå att se, hvilket trött stackars leende.
» A r du sjuk, säg; du är bestämdt sjuk, kära pappa; svara mig! » » Nej, min flicka, » bedyrar lian och stryker hennes hår.
Och tusen omsorger omgifva honom med ens, en ung qvinnas delikata omsorger.
Boden blir stängd, och kammaren blir så ljus och varm, och toddyvattnet är färdigt genast, fastän spisen nyss var svart och kall, och medan qvällsvarden anrättas och Ruth i tusen bestyr vänder af och an, blåsa glada ord och skratt likt en frisk flägt bekymren ut ur pappa Re- bolledos dammiga gamla humör.
För den q vallen.
Det var en majdag, en af månadens sista, det var söndag, det var ljum sol och lockande blå himmel, och det var Ruths födelsedag.
Tusen glada anledningar!
Och de skulle ock tagas vara på.
En varm hängifven vänskap hade så små- ningom växt upp mellan Ruth och Klara Vrede, växt ut till denna otroliga, allt uppoffrande intensitet, som är en egendomlighet för unga flickors inbördes känslor.
Det var visserligen flera år, som skilde dem åt; men Ruth var så ovanligt utvecklad för sin ålder, att detta godt jemnade ut förhållandet.
Och så mycket ur- sprungligare var den hängifvenhet, hon hyste för sin vackra kamrat, som hon, Ruth, visser- ligen förr i skolan haft stort jemnårigt umgänge, men aldrig intill dessa dagar kännt någon verklig sympati binda henne vid någon bland detta.
Matlag-ning.
Ett Sätt att få sega stekar möra.
Sä- kerligen ha många med mig från slag- taren erhållit kött, som vållat oss stort bryderi genom den långa tid dess ste- kande fordrat innan det blifvit ätbart, men som dock aldrig blifvit mört och smakligt.
Af en erfaren fru har jag nyli- gen fått lära ett medel mot detta obe- hag.
Se här: köttstycket lägges på ett bord och bearbetas med en kafrel af trä, tills det ger vika för kafveln.
Detta arbete sker med samma rörelser som då man kaflar ut en deg; det är ett ganska styft arbete, men lönar mö- dan fullkomligt.
E. Medvurst, mycket god och omtyckt samt alltid använd i mitt föräldrahem, tilhedes på följande sätt: Till 12 ® oxkött, som hackas och bultas väl, tages 6 r£ i fina tärningar skuret späck- flask, som uppblandas med ' k kanna stark buljong, 1 qvarter franskt brän- vin, peppar, nejlikor, ingefära, salt efter smak samt litet salpeter.
Då massan är väl sammanblandad, har man tillreds väl rengjorda fetskinn af oxe.
Häri instoppas korfmaten så hårdt som möjligt Sedan tillknytes Hon hade några gånger, på fridagarne, fört Klara med sig hem; och pappa Rebolledo, som visst icke var okänslig för ett ungt qvinno- ansigte och ett par vackra ögon, likade henne godt.
I dag klappade hon på den gröna porten redan strax efter 5 på morgonen, och Ruth, som väntade henne med otålighet, passade på derinom och slog den genast upp på vidan gafvel.
» Hur roligt, att du ej försof dig, » helsade Ruth; » pappa Rebolledo är redan färdig, och kaffet väntar derinne. » Men först måste de naturligtvis kyssas, flera gånger omfamnas och kyssas; och Klara lade händerna på den andras axlar och höll henne ut framför sig, såg på henne med glänsande ögon: » således är du 15 år idag, min kära Ruth; akta dig: du börjar bli farlig! » Ruth förstod blott till hälften, hvad hon menade; men hon rodnade, slog armen om hennes lif och drog henne med sig in.
Det varma kaffet var snart inmundigadt, och de redde sig i ordning till sin färd.
Det var ett riktigt äfventyr, de skulle ut på, tyckte de, ett förtjusande äfventyr, och det hade kostat Ruth en ofantlig möda, många vackra ord och böner att vinna pappa Rebolledos tillstånd dertill och hans deltagande deri.
Saken var dock helt enkelt den: Klara hade en ung bror, ett par år äldre än hon, som var artist eller åtminstone skulle utbilda sig dertill.
Han hade lemnat målarakademien för ett hälft år sedan med vackra betyg; nu hade han just tidigt om våren flyttat ut till Nacka, der en målarskola var upprättad och en liten koloni artister slagit sig ned för att använda den ingående sommaren till studier i det fria.
Karl Vrede var en ståtlig ung man, mycket lik systern; de friska, öppna dragen i hennes ansigte hade i hans ett uttryck af manlig käekhet och kraft; de bruna ögonen lyste af lefnadsmod.
Ruth och den unge målaren hade råkats några gånger på fleuristateliern, då denne senare kommit upp att besöka Klara.
Många ord hade ej vexlats dem emellan; men den unge mannens ansigte fick alltid ett varmt skimmer öfver sig, när hans öga mötte Ruths, och han hade tusen gånger inför systern uttryckt sin varma beundran för hennes unga väninna: Nu var det aftaladt, på Karls enträgna in- bjudan, att de tre: pappa Rebolledo, Klara och Ruth, skulle använda den vackra majdagen till en utflygt till Nacka, der de skulle råka den unge artisten och tillbringa hela sin dag i det gröna.
De skulle företaga den långa promenaden till fots, deri låg nöjets största charme; och den rymliga matsäckskorgen, som pappa Re- belledo ej på vilkor tilläts bära — » du skulle bara ruska sönder äggen, du opraktiska pappa », förklarade Ruth — utan som flickorna togo emellan sig, vittnade godt äfven för dagens mera materiella nöjen, der den lilla kortegen i den tidiga timman vandrade i väg utefter de sabbatstysta gatorna.
Det hade varit en tidig vår med blå, ljumma dagar.
Den hade gjort styfva dagsverken, solen; vinterkälen i marken var sedan länge en saga blott.
Och sedan denna lossat bojorna, som tryckte det sofvande lifvet i frö och rot, hade det blifvit en jäsning och ett spirande i den svarta jorden, som inom kort i ett trollslag förvandlat den i spädgrön äng och backar i kokett toalett pour le saison.
Safven steg upp i trädens stammar och buskagens grenverk, en nybrygd saf, rusande som ett eldigt vin; och se — knopparne svällde och brusto, och, blek- gula ännu som den unga cirkassiskans hud, sprungo de späda bladen fram ur svepet, bredde sig ut och färgades af klorofyllens lifsfärg i dagens ljus.
Hammarbysjön låg ännu insvept i en lätt dimma, ett hälft genomskinligt flor, genom hvilket man skymtade reflexerna från det vak- nande vattnets krusning.
Just som de hunno fram till Barnängen, vände den stora staden ryggen och svängde ned öfver bron, blåste det upp en plötslig, nyckfull morgonbris, som i okynne ref dunstslöjan öfver vattnet i trasor och sopade dem undan bland litet gammal vass-stubb i ett hörn; och blixtrande till vid den klara morgonens åsyn låg vattnet blottadt inför deras fötter.
De höga strändernas ljus- löfvade träd böjde sig fram och speglade sig deri; strandpiparen flög upp ur redet och gaf hals; och den svarta gamla väderqvarnen, hvars groteska profil återgafs i djupet, ruskade sakta på lederna i sina giktbrutna vingar, liksom ville den känna efter, om den icke ännu var nog ungdomlig att slå ett slag.
(Forts.) » Hon är förtjusande söt, din vän! » med segelgarn, hvarvid öglor lemnas, så att korfven deri kan hänga, då den rökes.
Sedan ingnidas korfvarne med litet salt och salpeter och läggas i ett passande kärl, der de få ligga i tre dagar och vändas hvarje dag, upptagas sedan och torkas med linne.
Sedan bindas 3 1 4 träspjelor hårdt omkring hvarje korf, som sedan upphänges att rökas i kall rök, tills hvarje korf blir väl genomrökt.
Spjelorna aftagas och medvursten är färdig att begagnas ge- nast.
Förvaras hängande i kallt rum.
Carola.
Helsovård.
Under regnvädersdagar äro visserligen de dagliga promenaderna i det fria ej så angenäma som annars, men många damer anse dem rent ut skadliga och hålla sig derför konseqvent innestängda, då vädret ej är vackert.
Detta är emellertid både oklokt och falskt.
Det har gifvits år, då det 6 veckor i följd så godt som oafbrutet regnat; skulle man kanske derför under så lång tid ej taga sig någon rörelse i det fria?
Ett sådant afbrott i den dagliga fri- luftsmotionen skulle tvärt om medföra allvarsamma rubbningar i helsan.
Derför: ett par täta skodon på, pa- raplyet i hand, och man frågar ej längre efter vare sig ur eller skur!
Doktorinnan.
Huskurer.
Emot tunn hårväxt har jag med god framgång pröfvat följande medel.
' / « liter kornbränvin fick under 2 dagar stå och dra på 2 flnt sönderskurna rödlökar.
Utaf denna vätska ingned jag sedan en tid bortåt min hufvud- svål hvarje afton innan jag gick till sängs.
Nina.
Tvätten.
Att tvätta yllefiltar.
Man gör sig en lösning af 10 liter vatten, 3 — 4 mat- skedar terpentin och lika mycket sal- miaksprit samt 2 teskedar borax.
I denna lut tvättas filtarne grundligt och spolas derpå i rinnande vatten.
D e bli särdeles vackra.
Ylletröjor och strumpor, som blifvit hvad man kallar filtiga, behandlas äfven med fördel i denna lut och blifva derigenom spän- stiga som nya.
S * * * Bakning ".
Mammas » Snibbar ».
1 " ffi smör, ' / 2 " 8 socker, 1 ägg och 2 S mjöl blandas och arbetas, till degen blir smidig.
För att lättare handteras, delas den i 4 eller 5 rullar.
Hvarje rulle utkaflas ' tills den blir lagom tunn — ungefä, k linie — och skares med lineal ochr sporre i aflånga snibbar.
Gräddas i lagom varm ugn.
Linnea.
Köket.
Särdeles goda våfflor, hvilka kunna hålla sig flera dagar, beredas på föl- jande sätt: 12 hela ägg, 375 gram smält och klaradt smör och 500 gram krossadt socker röras ' / » timme till samman, hvarpå det rifna skalet af en citron, 500 gram siktadt mjöl och 2 matskedar rom tillsättas.
Denna massa gifver 30 stycken i femdelad hjertform bakade våfflor.
Annika.
Drycker.
Hemgjord god champagne, ' h liter rödvin och ' / z liter hvitt vin slås till samman, hvarpå 1 kilogram socker och 90 gram tvåfaldt kolsyradt natron upp- lösas deri.
Derpå tillsättas 65 gram vinstenssyra, vätskan röres om och serveras omedelbart skummande i gla- sen.
För brygden behöfver man an- vända ett kärl, som rymmer minst 3 liter.
R.
P.
1 Vi vilja särskildt fästa uppmärksamheten på Iduns mplighet för plats- sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom för alla öfriga slags annonser- söm beröra familjekretsen.
- Annonser mottagas endast genom 8.
Gumaelius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
o I d u Otaliga gånger under från tidningens vända det s årets lopp läsarinnor sig för att inköpet n ingått U hafva för att få fruntimmer hufvudstaden, en eller annan sak från För som att äfven eller vilja t n med de b lärarinnor, göras af billigaste särskilda OBS.!
efierkraf tidningarnas Att skilja gamla höns från unga är ej alltid så lätt.
H ä r v i d l a g spelar e m e l - lertid färgen p å fötterna e n stor r o l l; j u m e r a m ö r k t g u l a dessa ä r o, dess yngre är hönset.
V i d ljusgul färg är detta ä n n u ganska u n g t.
J u m e r fär- gen n ä r m a r sig till svart (grått, g r å - b l å t t j, dess äldre är djuret.
Ruth Förargligt är d e t alltid, n ä r, s o m ofta händer, g o l f m a t t o r n a envisas att rulla u p p s i g i k a n t e r n a.
F u k t a g r u n d - ligt e n q v ä l l d e s i d o r af mattorna, s o m vilja s a m m a n r u l l a sig, m e d s v a m p o c h rent vatten, belasta k a n t e r n a öfver nat- ten m e d t y n g d e r, större b ö c k e r eller d y l i k t.
N ä r k a n t e n till m o r g o n e n tor- kat, h a r d e n o c k förlorat s i n förargliga benägenhet.
X — y.
kunniga och erfarna affärsmännen personer.
Bästa all den stund under- härstädes i detta syfte Alla inköp göras g r a t i s och varorna sändas mot till reqvirenten.
porto bör medfölja.
C D och uppdrag böra adresseras Klarabergsgatan Stockholm 54 endast till: Stockholm.
; Enkelt den 1 nov.
1 8 8 8.
Med utmärkt högaktning F R I T H I O F HELLBERG.
Utgifvare af » Idun » och » Skand.
Modetidning ».
läsarinnor; ombesörjer inköp af tyger och allt annat till klädedrägten hö- Hvarjehanda.
samt aftal.
iduns Uträttningsbyrå, kommissioner möbler, pianinon, i alla brancher.
pris kunna utlofvas, Alla förfrågningar sig alla möjliga.
sällskapsdamer och tjenare; anställningar tecknad med de förnämsta och ingått å ord allt hvad till hemmets och damernas utstyrsel hörer; de der ej ha någon, r af materialier till alla slags handarbeten, ett Inköpen vända sig.
åtager y varor grunda ofvannämda s men råka i förlägen- Iduns Uträttningsbyrå.
från g förmedlar i berörda hänseende kunna vara såväl » Iduns » Iduns Uträttningsbyrå n anskaffar anskaffad.
» Skandinavisk Modetidnings » läsarinnor till nytta, har under- tecknad beslutit i rande, behöfva nämligen då och de skola få dem, all den stund till hvilken de kunna t få det eller den eller den saken då ä hvari de kunde få det eller det uträttadt, för att gjordt, r till Iduns Redaktion förfrågningar, Många i landsorten boende het, huru t som ni önskar dem, torde de i alla händelser InneMllsffirteekning!
Ett fruntimmer — 30 år — af god ej blifva, då de ej äro det af natureu, men familj, med jemt och gladt lynne, söker bär ert öde med jemnmod och begagna ej Tillkännagivanden.
— Ett jubileum, af plats i stad eller på landet som hus- klädningar, på hvilka ärmen slutar — der N — g.
— En svärmor, skiss af Wilma Lindhé.
armen börjar!
— » Le mois noir », poem af Johan Nordling.
fru.
H o n undervisar äfven mindre D:r — d.
— De veta det icke sjelfva!
af Edelweiss.
— barn, vid hvilket hon har flerårig Kärlekens fysiologi.
— Teater och musik.
— vana.
Upplysningar och rekommen- F r ågor.
Ett storstadsbarn.
Berättelse för Idun af Jo- han Nordling.
dationer erh.
genom fru I. Jochmann, N:r 120.
Vill någon husmor vara god och Hushållsskolan, Upsala.
[573] Huskurer.
— Matlagning.
— Köket.
— Bak- med det snaraste gifva beskrifning pä, huru ning.
— Drycker.
— Efterrätter.
— Tvätten.
god grynkorf tillagas?
Äfven några andia — Konservering.
— Hvarjehanda.
— Läkare- beskrifningår på korftillredning skulle tack- råd.
— Frågor, — Svar.
samt emottagas af Helmi.
S v a r.
LED / GA Carola.
D o k t o r A.
PLATSER.
14 Lilla V a t t u g a t a n 14.
Hvardagar ' / z3 — - ' / e4.
Helgdagar 10 — 11.
Behandlar företrädesvis domar.
R O L A N D L S F a b r i k s F ö r s ä l j n i n g s - M a g a s i n, f ö r U t s t y r s l a r.
~ Vasagatan r S O [297] M A R T I N 10, Stockholm, snedt emot Centralstationen.
[572] C D OM CD: o CD mmm ' a C O cs&gt; e n C O •3 o 22- O ' ca 09 [470] S t o c k h o l m, W t Barnsjuk- Tandläkare.
™ 335 S p e c i a l - a f f ä r * Doktor Carl piensbuug Breflåda.
H o Afzelius 2 A.
Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Lilla Vattugatan 24, 9-10 o c h 2-3.
Företrädesvis mag- och hudsjukdo- Tngen annons införes under 1 kr.
mar.
[505] Läkareråd.
E D 2 o A n n o n s e r.
— — Jag låter ibland min tjenarinna Ett ungt, bildadt musikaliskt frun- läsa Id.ua, hvars smala spalter hon isynnerhet ifrigt studerar.
Med n:r 44 i handen inkom timmer med goda kunskaper i t y s k a, hon häromdagen till mig, sägande: franska och engelska språken, kan er- » Frun, i det här numret är det en ung hålla förmånlig plats som lektris och husmor, som vill veta, hur hon ska ' bära sig skiifbiträde hos ett äldre par, boende åt med pannkakslaggen, som inte släpper, hon smörjer och gnider den.
Laggen är, vintertiden i Stockholm samt om som- Dorlchen.
Åkomman Ur ytterst envis.
Hvad fast förstås, ny och skroflig.
Skrif, frun, och säg maren å landet.
Den sökande bör vara ni kan försöka är penslingar med eollodium henne, att hon skall låta jungfrun skura och (huru dessa göras, se i svar till Tyne i n:r 2), gnida den riktigt blank och polerad med en af verkligt god familj, helst från lands- och, om dessa visa sig overksamma, använ- sand- eller tegelsten och sedan riktigt dug- orten, och torde skriftligen anmäla sig dande af den hehandling, som .föreskrifvits Lisa 21 år i n:r 7: Hvad medel Un må an- tigt gnida in den med fett. » med bifogande af betyg och fotografi Och jag skref.
vändas, fordras den största ihärdighet med till Fredrika-Bremer-Förbundets Byrå, Den unga frun får ursäkta, att rådet kom- behandlingen — den kräfver ofta månader.
I Stockholm.
svårare fall måste operativa ingrepp — s. k.
mer ifrån jungfrun och ej ifrån husmodern.
I egenskap af sådan, kan jag blott rekommen- scarifieationer — företagas.
— I många fall (G.
26607X1) [579] dera medlet såsom klokt, godt och bepröfvadt.
står lidandet i samband med något underlifs- lidande eller någon magsjukdom, och i sådant Vän af Idun.
fall måste naturligtvis denna sjukdom först N:r 110.
Då ni vill tvätta något, vare sig botas, för att väsentlig förbättring skail kunna broderier, ömtåliga siden, kattuner eller dy- PLATSSÖKANDE.
vinnas.
likt, så använd endast » quilajabark ».
Man köper för 25 öre sådan bark pä apoteket och A.
— 19 — - Se svar till Dortchen härofvan!
Lotten.
Operativt aflägsnande det enda låter den koka i en kastrull rent vatten.
Se- säkra medlet.
Mer än en vecka torde ni ej dan det kokat, silas det och vispas hårdt till L ä r a r i n n a, skum.
Man tvättar det ömtåliga broderiet, behöfva beräkna.
2).
Dessa aflägsnas lämp- eller hvad det nu än är, i det ljumma badet l e k t r i s eller ligast på samma gång.
Det medel, ni sjelf s ä l l s k a p.
föreslår, kan användas lika väl som alla an- och sköljer sedan mycket väl och många gån- En lärarinna — 2 2 år — önskar ger i ljumt vatten.
Får ej vridas, utan må- dra brännmedel (mjölksyra, salpetersyra etc.) ste hängas att sjelfrinna.
Jag har tvättat med första plats att undervisa i van- och bör appliceras en gång om dagen.
Blir oändligt många ömtåliga saker och alltid med retningen för stark, göres uppehåll på några liga skolämnen (icke främmande språk) samma goda resultat.
Min mans flottiga dagar.
samt musik.
sökande, hvilken sammetsrockkrage har blifvit ny och fin hvarje Hcliodora.
Tag en half timme före hvarje gång jag med en i quilajabadet doppad svamp eger vana både Den som lärarinna och måltid 1 gram bromnatrium.
Upphöra ej här- tvättat den.
No-nia.
igenom de nämda obehagen, bör ni vända er lektris, har god helsa och gladt lynne till en magläkare.
N:r I I 1.
6 &lt;S?
oxkött, 6 &lt;S svinkött, S &lt;t£ samt har utgått från ett mycket godt A. i Nbg.
Förr ansågs för säkert, at skör- fläsktärningar, en matsked starkpeppar, 1 d:o hem.
Anspråken äro ej stora.
De bjugg berodde blott på dåliga hygieniska för- kryddnejlikor, 2 teskedar salpeter, knapt ty bästa rekommendationer kunna före- hållanden och i synnerhet på olämplig diet •B?
socker, 1 qvarter konjak, 1 qvarter vatten, (särskildt för litet vegetabilier), och så är ännu tes.
Närmare upplysningar kunna er- 12 lod salt, arbetas väl Tillsammans, hvarefter de flestas åsigt, men mycket talar dock för, färsen stoppas i väl rengjorda korf skinn.
hållas genom Iduns Redaktion, dit att sjukdomen i fråga är en bakteriesjukdom, Medvursten gnides sedan väl med lika delar ehuru det ej är bevisadt.
Direkt smittosam salt och salpeter, lägges i press ett dygn, in- svar, märkta &gt; H.
H.
», o c k torde är den, så vidt man vet, i alla händelser ej.
ställas.
[519] nan den rökes.
Carola.
— Ä r det emellertid säkert, att tandläkarens N:r I 1 8.
Till rigtigt goda semlor tages 1 diagnos är riktig?
Förefinnas blödningar å stop oskummad mjölk, Vs &amp; pressjäst samt andra delar af kroppen (t. ex. benen)?
Om En rask, oförtruten och tilltagsen 5 &amp; hvetemjöl, hvaraf göres en blank och dylika funnits eller finnas, stödes diagnosen tjenstemannadotter med sinne o. fallen- smidig deg, som ställes att jäsa till dubbel betydligt.
— A f er beskrifning af sjukdomen storlek.
Sedan tillsättes 3 ä 4 ägg, vispade het för prakt, hushållsbestyr, uti hvilka kan man ha anledning att tänka på en svå- med en tekopp fint socker, 1 ® smör, 1 lod hon äfven eger någon vana, önskar i rare och smittosam sjukdom, hvarför vi vilja bitter- och 4 lod sötmandel, skållad och rif- råda er att vända er till läkare.
sådana värf anställn.
hos något herr- 1 struken desertsked kanel och nära lika Helmy bör låta läkare undersöka hjertat.
ven, mycket kardemumma (fmstött) samt, om man skap i stad eller på landet.
Den sök.
Skulle ej hjertfel föreligga — och detta kan vill, 6 å 8 droppar cedroessence, hvarefter idkar något musik o. sång, hvaruti hon blott genom undersökning afgoras — så bero degen ånyo arbetas mycket väl.
Den bör ej troligen edra krämpor på blodbrist eller nerv- vara härd, utan så lös som möjligt.
Häraf är villig undervisa nybörjare, om så svaghet.
inbakas nu semlor, i den storlek man Önskar, åstundas.
På lön fästes mindre afse- M — a W — t.
Vänd er om möjligt till spe- och ' sättas pä plåtar att jäsa.
Så snart de ende, men desto mer på tillfälle till cialist.
Har ni ej tillfälle dertill, så kan ni väl jäst upp, sättas de i ett Öppet fönster 15 försöka att tre gånger dagligen medels näs- utveckling uti de pligter, som tillhöra å 30 minuter.
När de sättas i ugnen, slås dusch göra insprutningar af en ljum koksalts- litet vatten under plåten och luckan stänges en husmoder, äfvensom på ett humant lösning (1 %).
väl.
Carola.
bemötande.
Befl.
härå behagade sända A.
H.
A.
Släta kunna edra armar bli ge- svar märkt » F.
A.
» till S. GumEelii nom att använda tvättningar med Eebras säp- sprit och att till nätterna linda dem väl med annonsbyrå, Stockholm, hvarefter nö- bindor, sodan ni först besmort dem rikligt diga referenser skola meddelas.
med något fettämne t. ex. lanolin.
Ni måste Hp.
Endast första numret.
(G-.
26589x2) [578] dock hålla på länge med kuren.
Så hvita, Astrid.
Möjligen framdeles.
M c » DIVERSE.
N:r 107.
Pannkakslaggen bör aldrig ren- göras med vatten, utan blott gnidas väl med torrt, mjukt bröd eller läskpapper, medan den ännu är varm.
Är den ny och derför torr och kärf, bör man efter begagnandet ingnida den med något fett.
Då pannkakslaggen se- dan skall användas, värmes den väl och gni- des blank, hvarefter gräddningen sker som vanligt.
Så behandlade stek-, plätt- och pann- kakslaggar släppa alltid lätt smeten.
Att hafva litet smör i smeten gör äfven god verkan.
Göm korkarna!
G a m l a k o r k a r ned- l a g d a i f o t o g e n ä r o y p p e r l i g a brastän- dare p å v i n t e r n.
Linnea.
H f l f A L C D I
Annonser mottagas genom 3.
Uumaeiius annonsbyrå tocn not redaktionen till 26 öre pr 4-spaltlg petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kottar endast en (I) krona för qvartalet, befordrlngsafglften Inberäknad.
— Fullständig mode- och mönstertidning gratis.
L i f f ö r s ä k r i n g i t i l l v e r k l i g a k o s t n a d e n.
Associationen för Ömsesidig Lifförsäkring (D erbjuder P i i l » o O ' p b t * •• &lt;!
4 på beqväma Lifförsäkring betalningsvilkor till verkliga kostnaden (= ungefär hälften af kostnaderna i bolagen enligt gamla systemet) med faststälda maximipremier, grundade på erfarenheten inom lifförsäkringsrörelsen.
Sträng sparsamhet i alla riktningar.
Beqväma betalningsvilkor för försäkringstagare, med bestämdt maximibelopp.
Vistelseort utomlands och utrikes resor förorsaka inga extra kostnader.
Bestämda årsafgifter till bestridande af förvaltnings- kostnaderna.
Försäkring till nettokostnad enligt åldersskala och till ungefär hälften a f kostnaderna vid det gamla systemet.
Inga aktieegare, som taga vinsten, eller andra in- tressenter, som dela öfverskottet.
Absolut säkerhet.
Iakttagande af försigtighetsåtgärder för att omöjlig- göra spekulation eller bedrägeri.
JProspekter och vidare upplysningar på begäran.
Hufvudkontor Q f ö r Sverge, - Norge o c h D a n m a r k i Allm.
Telefon: 84 37.
S t o c k h o l m: V a s a o h g a t a n 2 2 A.
CO • O m b u d Q ii p L-J NB a n t a g a s.
61 ~ « [519] Drottninggatan D i r e k t ö r: 61 få h ä r m e d r e k o m m e n - dera Q 0 sin nya, All Hl P slags Fotografering 5 j p.
utföres enligt, Hl V * n M i l Med * • - • omsorgsfullt nutidens l é n, J.
G.
Hammars Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla med veke 4 — 6 kr., extra so- lida 7 — 8 kr., med 2 vekar 12 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] J.
G.
H A M M A K, 30 Malmskilnadsgaian Ett ungt fruntimmer, elev af herr Brink, meddelar grundlig undervisning i pianospelning.
Svar märkt » F.
», Iduns byrå.
[576] tidsenliga H a K u r s i klädsömnad gifves af undertecknad för ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- färdiga egna klädningar.
Bernadina Nicodemi, Barnhusgatan 4, 1 tr. upp öfver g.
[135] 3 tr. u p p • " I J A A *.
fordringar.
Q u s t.
största högaktning S [46] 9 k Q, ö n ^ o l c ^ e r s f ä r g e r i och K o EM- &amp; Fabrik 3 6 ^ V (\ y X i n g: N:r 2 Kungsholmstorg N:r 2 D n ^ i l r n m.
Reaeringsgatan n:r 9 (postadr.
), J j U L l K 6 r Nybrogatan n:r 28 B, ' Drottninggatan n:r 81 C.
Butik i Göteborg: Kyrkogatan n:r 15.
[315] Portfölj- jiamngatar] &lt;§ n s t t v ä t t n) U U U V 1 ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ T T T ^ ^ T ^ T * r-r T Telefon: &lt;S&gt; ' s J ' 49 70.
Vårt i: a Hushålls-, och CD hvars f Pariser ' - Intubi-Kaffe, godhet garanteras, rekom- $ T y^ " * 3 Lektioner i teckning och målning meddelas af undertecknad.
Träffas torsdagar och lördagar kl. 11 — 2.
[577] Fanny Hjelm.
L L E Svenska * H Konstväfnader i och B r o d e r i e r.
Yllestramaljer, alla färger, Garn och Silke.
ylle oeh bomull.
(i Förklädestyger, Ä k t a färg-er.
Originalmönster.
B ä s t a materialier.
Beställningar utföras å Möbeltyger, Mattor, Draperier m. m. i hvilken stil som önskas.
Moderata priser.
Stockholm, Drottninggatan 36.
% p I I \ Js ' " " Bordsilfver, Scha- 55 tull, Smyckeskrin, 1 1 V ' " fattar Fotografier.
Landsortsboar kunna få hvarjeh.
uppdrag utförda ge- nom undert.
Se annonsen i n:r 15 af Idun.
Postadr.
: Engelbrektsg.
31 A.
Telegrafadr.
: Ströms.
Stockholm.
[800] Maria Ström, född Kbckhoff.
tTfiVoVfllflnfloT ' Oumbärlig hjelpreda lVUfi.öfi.aiCllUCi.
för husmödrar, inne- hållande 177 matrecepter för så väl det borgerliga som stora köket.
Till salu i alla boklådor för 1 krona.
[414] I r i k e kunnen göra e n g o t t g e r n i n g genom att mot 6 % ränta oeh afbetal- ning låna en fattig, redlig man 1000 kronor.
Svar benäget till » X.
», Iduns Redaktion.
[468] i n N D E R &amp; C: o, Drottninggatan 55, e r och S p i r i t u ö s a.
i Undertecknad mottager sa väl äldre som yngre elever i allt slags handarbete, såsom: hvitsömsbroderi, märk- ning, schattérsöm på kläde, plysch och siden, hålsöm, macramé, filet-guipure, knyppling [rysk och Vadstena], snörmakeriarbeten samt fornnordiska sömnader m. m.
(7:de u n d e r v i s n i n g s å r e t.)
Profver och färdiggjorda arbeten finnas till påseende.
O B S.
!
M u s i k l e k t i o n e r i piano och guitarr meddelas äfven.
Norrlandsgatan SI, S tr. j.
Stockholm.
I [402 M a g (a K e m p e Nyheter för höstsäsongen 1888: D a m h a t t a r, ^Fä^Siga K l ä d n i n g a r oofi.
£ösa, T r i c o t l i f, tj-oolia helvita, Klädningskjolar, - 4: 50, 5: 50, 6 ocrv ~j &amp; t.
* t.
(M o r g o n r o c k a r, F i l t s c h a l a r j k å n, 5, 6 oofi, 7 6- * - * t-, S t i c k a d e K o f t o r oorV V ä s t a r, U n d e r k j o l a r ^tån 1: 5 0 t i K 1 0 Ht.
.vt.
Den Min nya priskurant öfver rikhaltiga är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888.
[522] 2V.
P.
Jensen.
sista stora nyheten i A n n o n s e r, a f s e d d a f ö r familjen eller damverlden: S n ö r l i f v e t L a S y l f i d e, Höcra vneZ en, S n ö r l i f v e t V i c t o r i a, fåejoo m e 3 | i » M e n, hvilka båda sorter gifva kroppen den skönaste pgur med nästan ingen snö Dessa utmärkta Snörlif erhållas endast hos Jansson &amp; C:o, [546] Hötorget 6.
STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTRYCKEr.T-AKTlEBOLAG 330 I M P * A Särskildt framhålles: finare C l i a m p.
- C o g n a c från de förnämsta firmor, flere år här i lager, B o r d e a u x - v i n e r af välkända firmor samt h v i t t P o r t v i n, särdeles omtyckt.
[313] Plantskola.
förråd a f alla slag plantskoleartiklar Filial: Göteborg (Svenska industrimaga- sinet.)
[37] L rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska §: Monterar Tapisseriarbeten.
[50CT~ Ramlösa Tillverkningsort: Lund (Thora Kulle).
U V I 1 T H A 1 T L E L, - JPfäJ$ Syskrin, Album m. m, Stockholms Intubi-Kaffefabrik, N:r 4 Klara östra gata n:r 4.
[228] J fS&gt; t5r Smycken, «&gt; moder.
s ^ " Tillverkar |P menderas hos hvarje sparsam hus- CD $Ati£r W fruntimmersverlden, införas lämpligast i dun.
&lt; ^ R |
