# ID: svediakorp-per675
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,065
# sentences: 786
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 9 november 1888.
N:r 45.
B yra: Klarabergsgatan 54, Tidningen kostar en endast 1 krona för qvartalet.
tv.
Annonspris: 25 öre pr petitrad (— 10 stafvelser).
postarvodet inberäknadt.
Ingen &gt;ösnummerförsäljning!
Redaktör o c h FRITHIOF utgifvare: HELLBERG.
Tränas å byrån kl. 9 — 10 och 4 — 5.
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
Jag v e t en helsning mera kär än, v e r l d, h v a d du k a n g e: Den heter f r i d — G u d s f r i d det och d e r o m vill j a g be.
är, Utgrifning-stid: hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.
l:sta årg.
Prenumeration sker: I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större bok- lådorna samt å tidningskontoren.
D r ö j d å, o frid, d r ö j i m i t t t j ä l l!
Blif bästa gästen min!
T y dagen skrider, — det blir qväll, o c h n a t t e n b r y t e r in.
ÉrUs Gustaf Geijer.
Fru Haraldsons tredje föredrag.
Upptecknadt af Ave.
i; \ | Jlvarliga frågor förtjena allvarliga svar; &lt;tM * » &gt; derför tror jag det vara min pligt, att i detta lag af vänner äfven förklara de skäl, som föranledde mig, att ej taga del i sammankomsten i o c h för bön o c h bibel- läsning med ortens yngre tjenstefolk.
Det är min kärlek till de unga okunniga, i förening med min kärlek till kristendomen och dess heliga skrifter, som bjuder mig att iakttaga den största varsamhet i fråga om sådana sammankomster med en nästan rent okunnig ungdom.
Vi veta alla, att landets fattigare ungdom genom död läsning, långt mera än genom undervisning o c h kristligt lif, gjort bekant- skap med kristendomen.
Följden bäraf är, att det oupplysta sinnet fattat religionen blott som en förening af ledsam läsning (ur böcker och utantill), af långa böner, sånger, förhör och vissa sedvänjor, under hvilka hufvudsaken är, att man påtager en anständig drägt o c h min samt håller sig ordentligt stilla.
Samma ungdom vet vidare, att här finnes en del folk (företrädesvis sådant, som har Ijenare), hvilken hyser afsky för dylika nö- jen, som t. ex. dans, skådespel, muntra lekar, sånger och musik af verldsligt inne- håll, o c h så bilda de unga sig af allt detla den föreställning, att kristendomen är ett tungt ok, som skapar ett glädjefatligt lif och i synnerhet är ett medel för de befal- lande att hålla sina underlydande i träldom.
Denna föreställning har ätit sig djupt in i de fattigare samhällslagren, så djupt, att blott fruklan för kristendomens förmenta borgerliga magt hindrar oviljan mot » läs- ningen » att gifva sig luft i ord.
Men kom- mer så en bespottare, ser ungdomen upp till h o n o m, som till en hjelte; man kallar honom frltäjikare, emedan man tror hans gamla nötta lexa vara helt nya tankar, som föra till frihet från läsningen af katekes, bibelspråk, psalmer och allt, som utgjort barndomens skräck och plåga samt vållat så många tårar och straff.
Sen t, vänner, det är en noggrann känne- dom, om hur utbredd denna vrånga tanke- gång är, som gör, att jag aldrig vågar oom- bedd läsa de heliga skrifterna för någon okunnig yngling eller flicka.
Jag vet, att i de allra flesta fall skulle skol- eller kyrk- minen påtagas o c h tankarne vandra fjerran, medan hjertat suckade: » Det måtte väl ej vara ett d \ \ l för långt kapitel! » Nu kan här finnas många skäl o c h för- hållanden, som föranleda unga menniskor, utan en gnista lefvande kristendom, att in- finna sig till bibelläsningsstnnder.
Föreställ- ningen att icke ens de strängaste föräldrar eller husbönder våga neka sina underly- dande att lemna arbetet eller pligterna i hemmet, då det gäller frihet att gå på bi- belläsning, frestar starkt en okunnig och förslröelselysten ungdom att gå på sådana sammankomster.
Hoppet att dermed vinna en eller annan verldslig förmån drager dit andra, o c h vissheten att » det till slut har en öfvergång » och att man der efter kan få prata med bekanta om helt andra ting, lockar dit ännu andra.
Nu är det ju så, vänner, att om man med vaken själ läser eller talar till en för- samling, så känner man, om det ord, man har att föra, väcker lif o c h tänder ljus i åhörarnes sinnen o c h tankar, eller o m det faller stendödt till marken.
Ingen ting är mera plågsamt för en talare eller föreläsare än att känna sig stå utanför sin försam- lings tankar o c h uppmärksamhet.
Men nu händer det så ofta, att bibelläs- ning med en okunnig o c h ointresserad ung- dom företages af personer, hvilka åldrig- varit i tillfälle att närmare sätta sig in i denna ungdoms tankegång, känslor och in- tressen o c h derför läsa utan urskiljning och under förmenande, att äfven lösryckta bibelord eller för de okunnige svårbegrip- liga ordalydelser äro mägtiga att tränga rakt till hjertan, hvilka ännu ej känt något verkligt behof af religiös tröst eller väckelse.
Sådana föreläsare märka naturligtvis också, att deras möda är spild samt komma der- vid i misstämning, tillgripa hotande skrift- ställen, i hopp att väcka, men lyckas blott antingen uppjaga en nervös förskräckelse för något mörkt hotande, af ofattlig natur, en förskräckelse, som är nära i slägt med spökrädsla, eller o c k verkar dylik straffläs- ning blott en smula uppiggande, som då en hagelskur under en qvalmig dag plötsligt afkyler luften och smattrar mot fönster- rutorna.
Äfven detta kan ej undgå de personer, som nitälska för ungdomens dragande till kristendomen; men när dessa nitälskande menniskor sällan lyckas få se sin unga församling ute i lifvet o c h ej känna dess verkliga ståndpunkt, så antingen drifves straff läsningen o c h de många bönerna upp till en osund exallation, som än ytterligare bidrager till att befästa de okunniga i den föreställning, att religionen ej har sitt fäste i det verkliga lifvet, utan står utom det samma, eller också blir det nya anledningar till spe o c h hån.
Och så har man sökt alt genom s. k. kristliga kaffe- o c h temöten söka locka unge
Tidningen utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— Sista numret I I r » V I I NI I LJ U IN månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning.
— Uppgif å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg an krona, sa er män till sammankomsterna, då lederna allt mera o c h mera glesna.
Ja, käre vänner, det var j u egentligen min, kanske nog tvära, vägran att bevista ett sådant möte, som sårade inbjudarne.
Men då dessa önskat fä tydliga o c h klara skäl för min synbara motvilja för dylik lockmat, är det min pligt, att omnämna några af de skadliga verk- ningar, jag sett uppkomma af dessa försök att gifva ungdomen ett slags blandning af verldsliga och kristliga ting som ersättning för dans o c h lekar.
belläsning till uppbyggelse.
Ty våra heliga skrifter äro skrifna af vänner till vänner, men Mästaren gaf sina lärjungar ett munt- ligt bud att bära till dem, hvilka sutto i mörkret o c h dödens skugga.
Med innerlig önskan, att mina ord må upptagas lika hjertligt som de äro menade, vill jag sluta med att säga mina vänliga åhörare farväl.
Möjligen framträda verkningarne ej så bjert här ute på landet, men I, käre väl- menande män o c h qvinnor, o m I blott en enda gång vore i tillfälle att höra de sam- tal, som på städernas gator föras af samma ungdom, som några minuter senare med andäktiga miner » dricker te med bibeldopp » eller » kaffe på böner », så är jag säker på, att I alle skullen be Gud nådeligen bevara eder - för att, i allra bästa välmening, föra en okunnig, ouppfostrad ungdom in i sådana frestelser till hyckleri eller hädelse.
Ty en frestelse är det för många och det på flerahanda sätt, men af dessa skall jag här blott påpeka en, innan jag afslutar ett ämne, som det är mig mycket, mycket tungt att afhandla, emedan jag vet, att j a g dermed vidrör mångens ömmaste hjerte- strängar.
Hvad jag vidare vill tillägga, är nemligen detta: att det genom flere samverkande omständigheter blifvit en bland de fattigare klasserna allmänt utbredd tro, att det är lättare erhålla förmånligt arbete o c h goda tjenster, o m man sluter sig till någon bibel- läsande förening och antager dess yttre sedvänjor, så länge tills afsigten är upp- nådd.
Men k o m m a sådana personer då derigenom att få en plats, hvarest kristlig tukt öfvas o c h ingen tillåtelse till att del- taga i demoraliserande nöjen kan erhållas, då händer det icke så sällan, att sådana ynglingar o c h flickor icke blott afkasta den påtagna kristliga rollen, utan äfven bryta med all heder o c h anständighet.
Bella rosa.
Det är verklighetsbilder af dylikt slag, som bestämt mina åsigter o c h mitt hand- lingssätt i denna sak.
Hvad jag deremot skulle vilja verka för och vara med o m, det vore, att några lik- tänkande familjer en gång i veckan under de långa vintermånaderna i tur o c h ord- ning öppnade sina hus för eget o c h vän- nernas tjenstefolk o c h mottoge tjenarne som gäster.
Vid dessa samqväm kunde man då, utan allt skolmästrande, så småningom meddela dessa äldre eller yngre personer en sådan upplysning, att de kunde börja granska sitt inre och tänka öfver lifvet.
För detta ändamål äro egna upplefvade händelser och lifserfarenheter ett godt o c h pröfvadt medel liksom muntliga berättelser ur olika folks historia, våra egna djup- tänkta folksagor samt någon bild ur den kristna församlingens historia.
På detta sätt skulle hyckleriet förebyggas, o c h man kunde hoppas att vinna våra gä- sters hjertan och så göra dessa tillgängliga för en upplysning, ur hvilken så småningom önskan o m en djupare kunskap i krislen- domens sanningar kunde uppspira.
Först då den vrånga föreställningen, alt kristendom är liktydigt med meningslös bi- belläsning o c h antagna seder och talesätt, fått vika för erfarenheten, att tron på reli- gionen skapar ett ädelt menskligt lif, skän- ker frid, glädje och hopp, då först blir bi- &lt;r ^jjjJ^ämn mig figi Bos Prisa af hemlig Dolda icke afundsvärd, ej en skenbar mask taggar är hjertat Håll för mig ej Inga frågor Åek, det gifves till lycka.F tärd, tryeka- tröstetal, mig rigtaT hjerteqval, Dem man blott för Gud kan bikta.
Åck, det gifves hjertesår, Som ej läkas här i tiden.
Först när döden till mig når, Kan jag hoppas vinna friden.
J.
P.
Wallin.
Ur hvardagslifvet.
S k i s s af i.
log tycker jag ändå, att ni någon gång i kunde slå er lösa, kära Klara, — du har ju inte en enda gång sett Galeotto, och det nöjet kan väl vara värdt hvad det kostar!
När j a g nu kommit hit bara för att be dig gå med på teatern, så kan du väl åtminstone fråga Sten och få höra hvad han säger ».
Det är ej värdt att tala derom, Helga; om jag sade Sten, att jag gerna ville gå på teatern, så skulle han ingenting säga om det, utan låta mig gå, men jag vet ju, att till och med en sådan liten extra utgift få vi ej tillåta oss, och jag skulle ej ha det ringaste nöje af hela pjesen, om ej Sten vore med; men han sitter fängslad vid skrifbordet som du vet.
För resten är jag inte säker på, att jag inte skulle ångra mig i morgon, då jag komme att tänka på hvad jag kunde få för de der kronorna, som blifvit utgifna endast för mitt nöjes skull ».
» Ja, det är då säkert, att du sitter inne, tills du med hela din själ går upp i idel småaktigheter — och din eviga söm och ditt lagande och vändaude!
Det skulle jag visst bry mig om, ifall Karl vore med eller inte, det måste väl vara lika roligt, om man går ensam, och männen ha nog minsann så många tillfällen, då hustrun är utesluten, att vi också någon gång kunna vara på egen hand, men du har riktigt sjelf gjort dig omyndig, Klara ».
Den lilla lifliga fru Helga hade arbetat upp sig till en, som hon tyckte, väl berättigad harm öfver sin några år äldre väninnas åsigter.
» Och ändå var du förr lika road af att vara ute, du som andra, men nu sitter du inmurad och har ej reda på det minsta af hvad som händer i verlden, utan intresse för något utomkring dina fyra väggar ».
» Nej, Helga, så får du inte säga, jag har ej förlorat intresset för allt annat, fast jag nu sätter mitt hem och de mina i första rummet ».
» Nå, men kan du då säga mig, hvarför du gräfver ner dig så här«, af bröt henne Helga, «det skulle då aldrig falla mig in att frivil- ligt stänga mig inne och bli glömd af alla mina vänner, du måste väl medge, att det blir bra enformigt ändå, det är ju så att man kan somna dervid, och du har hvarken nytta eller tack d erfor«.
» Det kan nog hända », svarade Klara sakta, » men jag har så många pligter, som du ej kan sätta dig in i, Helga lilla, som qvarhålla mig i hemmet, om jag också annars kunde vara med ute, och då jag nu vet, att det är rätt hvad jag gör, så — » » Rätt, Klara?
Du måste då väl aldrig mena, att det är orätt att vara med i säll- skapslifvet, åtminstone bland dem, man anser för sina vänner? » » Ja, för andra kan jag ju ej svara, och inte kan det väl vara direkt orätt att vara ute någon gång, men du glömmer, Helga, att våra förmögenhetsvilkor äro så olika.
Ni kunna se främmande hos eder, du kan del- taga i sälskapslifvet och tillåta dig som nöd- vändiga saker mycket, som skulle vara en dårskap af mig att tänka på.
D u vet, att vi måste lefva så sparsamt som möjligt för att ej ytterligare råka i skuld.
Jag vill ej förneka, att jag ej mången gång önskat att få » vara med », men du förstår väl, att det ej kan falla oss in att mottaga inbjudningar till dem, hvilka vi ej kunna bjuda igen, och om jag skulle försöka att vilja vara lik andra, så skulle hela vår existens snart stå på spel, och derför, ser du, gör jag rätt i att sitta hemma ».
» Nå, jag kan ju ge dig rätt i somligt, men inte kan det väl öfverskrida edra tillgångar, om ni någon gång vore borta; du som är så förståndig, komme i alla fall ej att extravagera, vare sig med din toalett eller annat ».
» Nej, det förstås, men den ena gången be- höfdes ett, nästa gång ett annat, och hvad som användes till en utstyrsel, som jag hvar- ken behöfde eller kunde använda här hemma, vore dock pengar tagna från hemmet, barnen och allas vår trefnad här.
Om du nu sjelf hade barn, skulle du bättre förstå mig.
Det är svårare att se barnen sakna något, än att sjelf försaka ett flyktigt nöje, och jag kan blott säga, att om det är ett offer, så är det mig ej 1ungt.
Jag liar ju hela min verld omkring mig och mången, mången fröjd, som ej kan fås för penningar.
Dessutom får du ej glömma, att äfven Sten sällan är ute i sällskap ».
» Sten, ja, — han skulle ej tänka på, om du ej finge tala med någon menniska på år och dag! » Fru Helga slog en liten trotsig knyck på sitt hufvud, så att de små krusade lockarna i pannan darrade, » sitter du ej dag ut och dag in med samma själsmördande arbete ».
» Nej, söta du, icke med samma arbete », svarade Klara leende, » du förringar min flit!
I förra veckan sydde jag skjortor åt Erik och nu — » » Ja, nu vänder du Stens rock till kappa åt Ruth, jag vet, kära du — men det är det samma ändå, din tid är delad mellan köket, barnkammaren och symaskinen, och jag på- står ändå, att du som andra behöfver någon vederqviekelse, och att Sten borde tänka på, att du blir utjägtad till själ och kropp på detta sätt ».
» Tala ej om Sten så, snälla Helga, han har j u sitt, han som jag, och får sörja för allt det yttre.
För resten har jag ju lediga
hålles ett nummer I veckan under hela qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- nenter, som samlas, och för hvilka afglften Insändes till Redaktionen af stunder emellanåt, följer med tidningarna så der temligen och tar mig en riktig hvilostund, när Idun kommer.
Och », fortfor Klara, me- dan hennes allvarliga grå ögon blixtrade till, » jag önskar blott att jag kunde bidraga till välståndet i vårt hem — nu kan jag blott verka i kök och barnkammare » som du säger ».
Fru Helga reste sig upp och började knäppa igen sin kappa.
» Ja, så får jag då gå med oförrättadt ärende igen, och jag som tänkte få dig ut och ruska upp dig en smula!
Jag borde aldrig bry mig om dig, når du är så der envis och omed- görlig, men ändå så.
.
. » » Ändå vet du, att rätt är rätt, kära Helga.
Och om du blefve försatt i mina förhållan- den skulle du säga och göra på samma sätt — jag är säker derpå.
D u tyckes nu vara en sådan liten nöjeslysten qvinna, men få se — kanske kommer det en dag, då hemmet får nytt intresse för dig, och då du skall lemna det med saknad. » Helga log och skakade påhufvudet: » Kan- ske, men ännu så länge har jag ingen lust att stänga in mig — längre fram få vi väl se.
Men farväl nu, du lilla nunna!
Nu har jag suttit här så länge, att jag ej har mycken tid på mig för att skaffa handskar och åt- skilligt.
Apropos, du kan ej tro, hvad min gula klädning blef söt, färgen skimrar fram så förtjusande genom det svarta spetstyget; kom in när du går förbi något, så får du se den. » Och med ännu en liten nick tillslöt fru Helga dörren efter sig.
Klara stödde armbågen mot bordet och lu- tade hufvudet i handen.
Ett trött, bedröfvadt uttryck gled öfver hennes bleka ansigte, och hon sköt otåligt undan tygstyckena, som be- täckte bordet.
Visst kunde Helga ha rätt i mycket — nog var hennes lif färglöst och enformigt, och dessa fyra väggar, som Helga så ringaktande hade talat om, nog hade hon mången gång funnit dem som en trång bur!
Och hennes själs åtrå efter allt skönt, alla de högre syf- ten, som förr uppfylt hennes sinne, hade det icke allt krympt ihop för alla de materiella, bestyr och omsorger, som nu upptogo och fylde hvarje dag?
Hennes ungdom, hennes krafter försvunno så småningom, och om deras eko- nomiska ställning längre fram skulle blifva bättre och hon då skulle få mera lugna, sorg- fria dagar — ack, då gjorde det j u det samma, när hon så att säga gräft sig ner i gruset och förlorat förmågan att njuta deraf.
Och Sten.
— Helga hade sagt: » Han tän- ker ej på, om du blir utjägtad till själ och kropp. » Var det sant?
Tänkte han verkligen så litet på henne, att det kunde falla andra i ögonen?
Hennes ögon fyldes af tårar vid denna tanke.
Han var tyst och allvarsam, kunde sitta inne i sitt rum hela dagarna vid sina böcker eller vid skrifbordet, men nog höll han väl henne kär, henne och barnen — visst hade han- väl älskat henne högt, då han tog till sin maka den fattiga, obemärkta flickan, framför andra, som stått honom till buds.
.
.
det var blott det, att han numera var så lugn och allvarsam och hon mången gång kunde längta att se någon varmare känsla flamma upp för henne.
Men det blefve väl alltid så der lugnt med tiden, då lifvets prosaiska allvar komme i stället för all kärlekens poesi och den aldrig hvilande omsorgen för hemmet och barnen upptoge tid och tankar.
För resten — hon sjelf var ju lika lugn, mången gång ända till likgiltighet — kanske i r-x I \ J m l i \ j kl IN Idun, ernåliaz ert gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken aoonne.
mentet räcker.
Äro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera.
han mången gång smärtades deraf och trodde, att hon led af deras små förhållanden, deras in- dragna lefnadssätt — och han kunde ju med all sin makt ej ändra detta.
Skulle då hon, makan, modern och hus- modern, göra lifvet tungt för honom, hemmet glädjelöst för barnen och dem alla • — nog fans det väl mången, som hade det tusen gånger värre än hon — nog kände hon väl i djupet af sitt hjerta, att det ej var mycket att stå efter, det att » vara med » ute i verl- den!
Helga t. ex. kunde ju behöfva detta att fylla upp sitt lif med — hon som ej visste, hvad det ville säga att vara moder, som be- traktade barnen som ett besvärligt bihang och en källa till ständig oro — ack, hur fattig hon dock var, midt i sitt öfverflöd!
Nej,.
bort med alla knotande tankar, all oförnöjsamhet!
» Må jag hellre bedja Gud hjelpa mig göra de mina lyckliga och skapa vårt hem till ett fridens och kärlekens rike, och må jag ej förkasta det solsken, Han sänder oss, utan samla upp hvarje stråle deraf. » Hon steg upp, röjde af bordet och gick ut i köket.
Der höll Mina på att tvätta, och den lilla treåriga Elsa satt med sina små bara armar och plaskade i det skummande såplöddret, skrattande högt af förtjusning.
Klara log mot den täcka bilden, och lilla Elsa sträckte upp sin knubbiga hand och kastade slängkyss åt modern.
Efter en stund var qvällsbordet i ordning, och den klart strålande lampan kastade sitt sken öfver rummet.
Pappa kom in i natt- rock och med tidningen i handen, och Erik och Ruth öfverbjödo hvar andra i berättelser om sina bragder på kälkbackeu — » pappa kan aldrig tro hur roligt det var!
— och gissa hvad vi få till qvällsmat, pappa, — jo, munkar, stora rara munkar, ett helt fat, se der kommer mamma med dem! » Och Klaras kinder voro rödare än vanligt, och hennes ögon fingo en vacker glans vid mannens varma blick: » Jo, jag tackar, jag, se på vår lilla mamma, som skaffat sig granna röda rosor på samma gång, som hon bakat munkar åt oss! » Klara gick till fönstret och släpte ner gardinen.
Der ute låg allt bländande hvitt, — i det klara månskenet skimrade den hvita snön, så det gjorde ondt i ögonen, — kanske det också var derför de blefvo fuktiga — hög och ren hvälfde sig himlen öfver jorden, och det var ljust och fridfullt både ute och inne.
Hennes hjerta slog liksom i ny kraft — visst var hon väl lycklig!
Allt var hennes, — make barn och detta lilla trygga hem — o, här var ej enformigt, ej smått och trångt, ty lif- vets bästa glädje rymdes inom dessa väggar.
» I den gamla goda tiden. » ä s a o c ' k ^öra talas om, hur på den IQvfä tiden, då våra far- och morföräldrar voro unga, döttrarna brukade niga och kyssa sina föräldrar på hand, hur sönerna stodo med obe- täckt hufvud, då de ute mötte fäder eller far- bröder och dessa tilltalade dem, huru de al- drig vågade sitta ner, så länge någon af de äldre ej giorde det, aldrig dristade blanda sig i samtalet eller lyckliggöra sällskapet med sina åsigter, om de ej särskildt tilltalades eller till- frågades.
Vi le numera åt detta.
» Hur stelt, cere- moniöst och otrefligt! » utropa vi, och ingen utaf oss önskar precis den tiden till baka.
Man gick onekligen till öfverdrift då, men — gå vi ej till.
öfverdrift äfven nu i en alldeles mot- satt riktning?
Vi hafva sommarferier.
Stig in i salongen och se på den der ynglingen, som, med re- spekt till sågandes, malier sig i länstolen.
Med tillbakalutadt hufvud, ena benet slängdt öfver armstödet » slukar » han, hvad han sjelf kallar en » lifvad » bok.
Hans mor kommer in, men han ändrar ej ställning, och hon må- ste sjelf skaffa sig en stol och dertill nöja sig med en mindre beqväm, då sonen intagit den beqvämaste i hela rummet.
Han är visst icke någon dålig, elak pojke, och han älskar varmt sin mor, men — han är bortskämd och illa uppfostrad.
Se på denna unga flicka, som en härlig sommarmorgon kommer in i salen, slänger pa- rasoll och handskar ifrån sig och slår sig ned vid frukostbordet kl. / 1 1, i stället för att passa på familjens gemensamma frukosttimme kl. 8.
Hon äter långsamt och beqvämt sin frukost, går sedan ut med » Molly Bown » eller » En modern Circe » under armen och kastar i förbifarten en blick in i strykkammaren, der modern arbetsamt hjelper att stryka » flickor- nas » .luftiga sommardrägter.
Detta bekommer ej dottern det minsta, hon lägger sig i häng- mattan och fördjupar sig snart i sin bok.
Nej — då gilla vi mer bruk och seder, om än öfverdrifna, från » den gamla goda tiden ».
Men hvarför behöfva vi gå så långt till baka som till Fredrika Bremers barndomsdagar?
Bättre tider hafva dock funnits, då den gamla stelheten och fordringsfulla strängheten voro försvunna, men det nya sjelfsvåldet ej ännu in- tagit dess plats.
Frihet tilläts, men en frihet med tillsats af vördnad och respekt för äldre.
Flickor och pojkar sluppo sitta » raka som ljus », men de vågade likväl ej ovärdigt slänga sig i stolar och soffor och alltid utse åt sig det bä- sta, såsom nu är fallet.
Och hör blott, hur de unga tilltala de äldre!
Hvarje yngling emellan 15 och 20 år anser sig kunna reformera verlden och rycker medlid- samt på axlarna åt de gamlas åsigter, såsom varande alldeles otidsenliga och urgamla.
Man har lagt bort att ödmjukt kyssa på hand, att aktningsfullt stå med obetäckt hufvud, men behöfver man derför lägga bort den aktning och vördnad, som gåfvo upphofvet till denna sed?
Dock lyckligtvis — ungdomen är ej alltid så- dan.
Vi se än i dag unga flickor förekommande bjuda far och mor en stol, en pall, vi se dem läsa högt för en gammal tant med svaga ögon, vi höra dem vid strykbrädet gladt sjungande vid arbetet med den ljusa bomullsklädningen.
Vi se äfven unge män bjuda armen åt någon gammal dam, som har svårt att gå i trapporna, hålla paraplyet öfver modern eller hjelpa far på med öfverrocken, allt detta utan spår af fjäsk eller tillgjordhet.
Det är ej den vanvördiga ungdomen, som ensam bör klandras.
Barnen skola i tidigare år vänjas att visa de äldre aktning och vörd- nad, ty de vanor, som inympas i barndomen, följa oss hela lifvet igenom.
Det sjelfsvåld och den missaktning, som numera äro så all- männa, skulle aldrig varit tänkbara, om de ej otuktade fått växa till.
» Ett fint och belefvadt sätt är af mindre vigt än goda grundsatser », sägen I.
Ja väl; men sjelf- viska vanor och sjelfsvåldigt sätt åstadkomma fula märken i karaktären, om ursprungligen än aldrig så god.
Budet » hedra din fader och moder » gäller allt uppförande gent emot för- äldrar och äldre och detta i sätt att vara, i umgänge och tal — så väl som i lydnad, vän- lighet och hjelpsamhet.
Smilo.
1 2
tion ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden f ö r qvinllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör Namnen i vår almanack.
Jjm man med » namnsdag » menar dagen, ' WtdcJ ' då ens namn återfinnes tryckt i vår sekelgamla almanack, så synes mig denna senare vara mycket efter sin tid och temligen ofull- ständig, då hon ju ej upptagit mina välkända svenska namn.
På så sätt har jag under min lefnad ej alls blifvit så uppmärksammad af vänner som alla de, hvilka hafva det prejudi- kat, som almanacken skänker.
Icke för att jag skulle vilja heta Grispina, Fausta, Monika, Perpetua, Petronella, Potentia eller dylikt för att blifva ihågkommen, emedan jag då lätte- ligen och säkerligen samtidigt blefve utsatt för drift eller skämt.
Också tror jag, att de, som dessa dagars föremål till ära, ville skrifva vers, finge ofantligt svårt att få rim.
Ileson är det ej heller att bibehålla i vårt lutherska land en mängd från katolska tiden härstammande namn.
Som jag tyckt mig finna, är almanacken en namnlängd, hvarigenom en hel del framstående personer och händelser skola bevaras, men då borde den endast innehålla för vår religion och för vår egen historia minnesvärda namn och händelser och ej, såsom nu, från katolska tiden och för oss främmande minnen.
Då vi hafva sett, att namnförändring ej är omöjlig, vore det önskvärdt, att vederbörande fortsatte dermed i den af mig antydda rikt- ningen, till dess vi erhölle en rent svensk almanack, då jag är förvissad om, att jag ej blefve förglömd.
Intill dess detta sker, får jag väl draga mitt kors med tålamod och med två korsmesso- dagar årligen.
A propos dubbla namnsdagar, så hafva vi i Katharina,.
David och Josef, och kunde saklöst en af hvardera ersättas med andra brukliga, men uteglömda namn.
Saken är ej af så ringa betydelse som kan- ske genast skulle tyckas, tvärtom, och derför har jag vändt mig till » Idun », hvars stora lä- sarinnekrets jag hoppas skall intressera sig för och omfatta den revidering och tidsenliga förändring af almanacken, jag här ofvan fram- hållit såsom nödvändig och önskvärd.
Blenda Ingeborg.
Red.
kan naturligtvis ej annat än in- stämma med Blenda Ingeborg angående be- höfligheten af ofvan påpekade reform.
Tills vidare, d. v. s. till dess vederbörande gå i författning om en ändring till det bättre i berörda syfte, skulle vi för dem, s o m hålla på namnsdagsfirandet, vilja föreslå, att » Nordisk namnlängd », hvilken endast upp- tager kända nordiska namn o c h som gratis tillhandahålles af Allmänna lifförsäkrings- bolaget, Stockholm, måtte k o m m a i allmänt bruk inom familjerna.
Fråga.
fen bör man spara, Man ger bort tusende i den » — En gammal sanning är — men första kyssen svara: Får mail ej tusende igen?
» Ilibon ».
I Pk I U I I M U IN användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
Välgörenhet.
let var en qväll på eftersommaren för ej så länge sedan.
Vi voro ett par vänner, som till samman hade besökt Djurgårdsteatern, och kommo till staden med en af de sista spårvagnarne.
Det var ej just min väg, men den stilla qvällen lockade till en liten promenad och der- för följde jag min vän nedåt Kungsträdgården.
Vi samtalade om den nyss sedda represen- tationen och annat, som intresserade oss, och hade hunnit ned till Jakobs kyrka, då vi om- ringades af några småpojkar med detta half- vilda i blick och fasoner, som utmärker äkta Stockholms-gatpojkar.
» Snälla herrarne, ska ' ja ' stå på näsan för ett öre? » ljöd det i kör.
Vi gingo emellertid vidare, fortsättande vårt samtal, men en liten krabat med pigga mörka ögon följde oss.
» Söta, snälla herrarne! » bad han.
Jag gräfde i fickan för att affärda den lille med en slant, men min kamrat hejdade mig.
Han hade fattat den lille i axeln.
» Är det roligt det der, att värfva småslan- tar på det sättet? » » Ah! » kom det dröjande.
Den lille tvekade om svaret.
» Det är icke rigtigt hederligt det der.
Det är tiggeri, och du ser mig så dugtig ut, att du bestämdt är karl till att slå dig på ett bättre näringsfång.
Då kan du få mycket mera slantar, och se ' n är det mycket roligare att veta sig verkligen ha förtjent dem, rigtigt för- tjent dem, ser du. » Gossen såg förvånad ut.
Det der talet hade han bestämdt inte hört förr.
» Har du några föräldrar? » » Ja-a, men de ä ' borta på arbete, och så får jag vara ute till samman med andra pojkar. » Min vän hade tankfullt strukit mössan af den lilles hufvud och smekte de tofviga loc- karne.
Gossens panna var ren och hög, vitt- nande om inneboende intelligens.
Han gjorde mig uppmärksam derpå.
» Om du skulle sälja tidningar? » » Äh, då ska ' man ha pengar.
.
.
» » Kan du inte få litet af pappa att börja med? » » Pappa behöfver sina pengar sjelf, säger han. » » Nå ja, vi kunna nog ändå rangera saken.
Om du kommer upp till mig i morgon för- middag, skall du få sälja en tidning. » — Han nämde sin adress och tidningens namn.
» På de tidningsnummer, du får af mig, förtjenar du litet; så skall du af betala på din skuld några ören och för öfverskottet af vinsten skall du köpa ännu flera exemplar.
Så kan du få en liten tidningsaffär, om du ej slarfvar bort pen- garne.
» Den lille begrundade saken.
Han följde emellertid med oss, under det min kamrat talade med honom och utvecklade sina planer i allvarliga, till hjertat gående ord, Då vi skildes, voro gossens ögon tårade, och han lof- vade oss med ett handslag, att han skulle komma och börja sin nya verksamhet dagen derpå.
Den lilla händelsen hade gifvit mig åtskil- ligt att tänka på, der jag vandrade hemåt.
Vi förorsaka säkert mycket elände, amma säkert mången last genom tanklöst gifvande.
Det gör kan hända ett pinsamt intryck på oss att se nöden och uselheten på nära håll, och derför skynda vi ofta att med en liten gåfva friköpa oss från den obehagliga förnimmelsen.
Så är det med många.
Lika ofta är det emel lertid lusten att exponera sin välgörenhet.
Det måste ju göra ett godt intryck på de förbi- passerande, om man tager fram portmonnän och kastar en slant till den tiggande, som så att säga utställer sin uselhet och sina trasor till betraktande.
Hvilken god dam, hvilken god herre!
tycker man sig höra omkring sig, och det smickrar ju ens egenkärlek.
Bättre vore att göra sig rigtigt underrättad om orsa- ken till nöden, ej blott hos den bönfallande, ty är det en yrkestiggare, kan man svårligen tro honom, utan äfven på andra vägar.
Då finner man kanhända också ett bättre sätt att hjelpa än genom en tillfällig penninggåfva, som möjligtvis ej rätt användes.
Finner, man då att det är ett försök att lefva af folks god- trogenhet, äro förmaningar och varningar på sin plats samt ett kraftigt försök att vända den felaktige till bättre tanke- och handlings- sätt genom råd och dåd.
Är det åter oförvål- lad nöd, orsakad af arbetsbrist eller sjukdom, då är det att gripa djupt i pungen, så långt våra egna förhållanden tillåta, och så ställa den nödlidande åter på egna fötter.
Få äro de tiggare, som ej på något sätt kunna vedergälla vår lilla gåfva.
Alltid gifves det ved att hugga, vatten att bära, strumpor att stoppa eller något dylikt.
Om man derför gör en sådan liten tjenst till vilkor för sin gåfva — man kan ju omöjligen ha tid eller råd att egna sig personligen åt alla hjelpbe- höfvande — skulle mycket vara vunnet.
Yr- kestiggaren skulle snart lära sig att undvika ett sådant ställe, der hans ingrodda lätja finge maka åt sig, under det den verkligen hjelp behöfvande skulle med glädje förtjena den mat- bit eller det klädesplagg han behöfver.
Kunde man så gifva honom fortsatt verksamhet eller anvisning dertill, skulle han räddas från att bli yrkestiggare eller något ännu värre, ty dit- hän går det eljes.
På landet klagar man mångenstädes öfver besvärande tiggeri.
Om man försökte på det föreslagna sättet, skulle det nog mycket stäfjas.
Man brukar ofta, der tiggeriet florerar, afvisa alla hjelpsökande med några hårda ord eller en hänvisning till fattigvården, men detta är ej rätt.
Sant säger skalden: Döm ej strax den vilseförda, stolta broder, med förakt; icke vägde du den börda, ödet på hans skuldra lagt.
Husmödrarne hafva i fråga om välgörenhet ett stort och ansvarsfullt värf.
Ty oftast är det till dem bönen om en almosa rigtas med säker, ofta pröfvad kännedom om qvinnans veka sinne och ömmande hjerta.
Men man får ej låta känslan skjuta undan det lugna pröfvandet.
En annan sak här vid lag.
En god husmoder bör aldrig tillåta sitt tjenstefolk att dela ut almosor af familjens egendom till de bettlande utan sitt hörande.
Det är näm- ligen en stöld tjenaren begår.
Husmodern endast är det, som det tillkommer att pröfva och gifva, så vida hon ej har en tjenarinna eller tjenare, för hvilken hon har fullt för- troende, och som hon vet ega omdöme att gifva med urskiljning.
Ty att gifva är vigtigt och ansvarsfullt.
Men vi skulle just vilja veta, hur det gick med den der gatpojken.
I de flesta fall äro nog alla de der förmaningarne, de der hand- tagen, hvarom ni talat, utan resultat.
Ja, det är nog sant.
Beklagligtvis erfara vi ofta, att vi missräknat oss; ofta, allt för ofta finna vi våra ansträngningar, våra goda afsigter vara en droppe, spild i sanden.
Jag hade mest glömt den lilla episoden med
Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, så vida porto bl- f o g a s.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
gossen, då j ' ag af en händelse för ett par da- gar sedan påmindes derom.
Jag hade slutat min enkla middag och be- gaf mig genom Kungsträdgården till tidnings- byrån.
Då hörde jag plötsligt bakom mig: » Aftonbladet, fem öre! » Det ropet är så vanligt vid den tiden, men af en händelse vände jag mig om.
Der var han ju med en packe tidningar under armen.
Pigg och glad såg han ut, och drägten var hel och jemförelsevis snygg.
Han kände igen mig och helsade.
Jag köpte en tidning och frågade, hur det gick med hans lilla affär.
» Jo, det går undan », svarade han gladt, » jag har förtjenat flera kronor, och dom gömmer mamma.
Dom ska ' bli till en varm rock, när det blir kallt.
1 qväll har jag bara Afton- bladet, men i morgon ha vi lof på eftermid- dagen, och då ska ' jag sälja Nisse och Kasper också! » Om fröet, som föres af vinden, känner man ej, om det någonsin skall nå sin bestämmelse.
Blen det gifves en mild, ledande hand, som för det till en plats, der det kan rota sig och sätta blom.
Denna gör ock de goda orden, de vänliga råden, gifna utan öfverlägsenhet eller onödigt predi- kande, fruktbärande.
Om du ej har råd med något annat, öfva då en dylik välgörenhet.
Gud skall gifva det ringa fröet välsignelse.
Percival.
Strödda tankar af Jean P a u l Richter.
Glädjen flyger omkring oss som en mång- färgad, guldglänsande och oskadlig fjäril, men lemnar ofta efter sig ägg, ur hvilka komma glupskt frätande larver.
* Minnet är det enda paradis, ur hvilket vi ej kunna förjagas.
Icke ens våra första för- äldrar kunde jagas derutur.
Lidanden kunna ej fortfara ständigt, ty de äro moln.
Ju snabbare de ila genom himla- rymden, desto flere följa efter dem.
Men äfven de, som tyckas vara stillastående, på- verkas af etern, förminskas och försvinna små- ningom.
* Eu skön själs lidanden äro majfrostnätter, som föregå den varma årstideu; men en hård, förderfvad själs smärtor äro höstfrostnätter, hvilka blott förebåda vinter.
i i — v I I K l I LJ U IN Annonser mottagas endast mot kontant llqvld 1 förskott af 2 5 öre pr 4- spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under I krona räknas Philoméles kupletter i tredje akten, hvilka på det förträffligaste utfördes af fröken Klemming.
Det hela gick synnerligen väl under hofkapell- mästaren Nordqvists vana ledning.
En angenäm nyhet torde vara, att fröken Gina Oselio i nästa vecka kommer att uppträda å k. operans scen.
Vid symfonikonserten på lördag i denna vecka får den musikälskande allmänheten tillfälle höra den kände violoncellvirtuosen Frans Neruda ut- föra en konsert af egen komposition.
Vid samma tillfälle kommer den danske tonsätlaren P. Lange- Muller att anföra sin bekanta suite » I Alhambra^.
K.
Dramatiska teatern ger fortfarande för fulla hus » Galeotto ».
I donna Julias roll alternera nu fru Rundberg och fröken Zetterberg, och erkännas må- ste, att den senare här tar priset.
I synnerhet är fröken Zetterbergs spel i de båda sista akterna förträffligt.
I början af nästa vecka bjuder dramatiska tea- tern åter på ett alldeles nytt program, nämligen » En hofsven », skådespel i 2 akter, svenskt origi- nal, » Hjerter dam », lustspel i 1 akt af Max Bern- stein, och » Ringarna », lustspel i 1 akt af Christ.
Boeck — de båda sista styckena öfversättningar.
Teaterns förnämsta förmågor komma att medverka vid utförandet af detta program.
Svenska teatern uppförde i tisdags för första gången » Lifvet på landet », Frans Hedbergs öfver- sättning af Fristrups bearbetning af Fritz Reuters bekanta roman.
Det torde vara länge sedan denna teater återskallade af så rent af bedöfvande applåd- salvor, som vid denna första representation.
Det hela artade sig verkligen till en storartad fram- gång.
Spelet var alltigenom ganska jemt, men intresset knöt sig helt naturligt hufvudsakligast kring hr Holmquist, hvilken på det oöfverträffliga- ste sätt utförde Onkel Bräsigs roll.
Nästan hvarje replik åtföljdes af skallande skrattsalvor från pu- bliken, och efter aktsluten inropades hr H. gång på gång samt efter styckets slut ej mindre än sju gånger.
Bland de medspelande utmärkte sig sär- skildt fruarna Lundberg, Julin o c h Littmarck samt hrr Selander, Nilsson, Lundberg, Warbery och Olsson.
Med ett ord: styckets framgång är gifven; hvarje stockholmare måste se det.
Vasateatern inöfvar Sullivans operett » Mikadon », hvilken lär komma alt erhålla en synnerligen ly- sande uppsättning.
» Pariserlif » drager fortfarande fulla hus.
Södra teatern, som i » Orpheus i underjorden » fått en riktig kassapjes, kommer att upptaga pro- fessor Ivar Hallströms täcka operett » Mjölnarvar- gen » med fröken Ekström i hufvudpartiet.
Der- jemte kommer att gifvas » Syndabocken », lustspel i tre akter af Carl Laufs.
Ett storstadsbarn.
Berättelse för af Johan Idun jtardling.
(Forts.) VI.
De små barnen stå Gud nära: verldskloten äro ju närmast solen.
de minsta Teater och musik.
Kungl.
operan återupptog i lördags Léo Delibes ' opera » Kungen har sagt det », hvilken här ej varit uppförd på de sista tio åren.
Operan torde så- lunda för mången vara en fullkomlig nyhet.
Den pikanta o c h lifliga musiken, understödd af en fyn- dig libretto, tycktes lifligt slå an på den talrika publiken.
Utförandet vitlnade om, att synnerlig omsorg nedlagts på inöfningen.
Af de uppträdande torde särskildt böra framhållas fröken Ek som kammarjungfrun Javotte och hr Ohlsson som balett- mästaren.
Båda voro förträffligt på sin plats.
Äfven hr Janzon var en god markis, men led tyd- ligen för aftonen af tillfällig indisposition.
Hr Linden erinrade som Benoit nästan för myc- ket om Per Svinaherde, men redde sig i allmän- het rätt bra, om ock det kantabla ej alltid kom till sin fulla rätt.
Till det bästa i operan måste Nya roller.
Kj|l||fter en lång natt af halfvaken oro med ^ssVi tårar då och då och till sist ett par timmars uttröttad tung sömn fram emot mor- gonen vaknade Ruth till en ny dag vid att en strimma blek höstsol stal sig in under rull- gardinen och kittlade henne, lätt, på de röda, stackars ögonlocken.
Hon gnuggade sig yr- vaket i ögonen, mindes till en början alls intet af den stora sorgen från i går; men så gick med ens hågkomsten upp för henne, det var som om den halfljusa kammaren plötsligt hade mörknat till natt, och hon lutade sorgset öf- vergifvet ett tungt litet hufvud mellan sina knät », der hon satt i sängen.
Dock, inom några sekunder spratt hon upp: en tanke flammade likt eu låga upp inom henne och arbetade sig fram ur den slöa miss- modigheten till en drifvande kraft.
I en hast fick hon sina kläder på, tyst, ljudlöst smög hon omkring i den röda strumplästen och litet emellan lyssnade hon vid pappa Rebolledos dörr — » stackars öfvergifna pappa Rebolledo, nu hade han endast henne, och tänk, om han vaknade och saknade sitt morgonkaffe! » Men nej, hon hörde hans andedrag derinneifrån, för- undransvärdt jemna och lugna: han sof som ett godt barn.
Med en rysning steg hon ut i den lilla bu- tiken, som låg sänkt i mörker.
Luckorna voro förskrufvade och ytterdörren stängd.
En strimma ljus föll in från kammaren, bakom disken stod den dödas säng, som man flyttat dit ut.
Ruth förvånades sjelf öfver sitt mod, när hon gick fram, lyfte duken, som låg bredd öfver mo- derns ansigte, åt sidan och kysste den bleka pannan.
Hu, den var kall som is!
Förunder- ligt: hon kunde ej längre gråta öfver den döda; förunderligt: hon kom blott åter att tänka på den lefvande, och hon sade halfhögt i en qväfd snyftning: • » Älskade, stackars pappa Rebolledo! » När pappa Rebolledo slog upp ögonen, \ stod kaffet rykande vid hans säng och Ruth der in- vid; den gamle koristen stirrade i slö förvå- ning upp i hennes allvarliga ansigte, sä bör- jade det rycka nervöst kring hans mun och ögon och han drog Ruth ned på sängkanten bredvid sig och kysste henne gång på gäng, häftigt.
Hans känslor afleddes dock hastigt nog; han tycktes med god aptit egna sig åt » doppningenc&lt; samt började strax derefter tala om begrafningen.
» Hon skall ha en hederlig begrafning, det var hon värd », menade pappa Rebolledo, och han kände redan ett visst intresse vakna inom sig.
Det var ej utan att tanken på att få paradera en smula ingaf honom en känsla af välbehag.
Och en hederlig begrafning fick hon ock, den lilla frun!
Den svarta kistan var öfver- täekt af blommor, dyrköpta blommor, dem ej det gröna husets frostförfrusna trädgårdstäppa kunnat producera, de inbjudna grannarne bjö- dos på vin och tårtor, och pappa Rebolledo gick omkring, mera gravitetisk än någonsin, och uppbar med en min af oöfverträffligt vär- dig sorg de många beklagandena.
Ruth var förtjusande söt i sin svarta klädning och den fina rodnaden kring de tårklara ögonen, der hou satt främst i processionen i den öppna landån vid pappa Rebolledos sida, pappa Re- bolledo i sin snusbruna paletå och med ett högt sorgflor kring sin cylinder.
Det var ett skådespel för hela trakten.
Det var en hel resa dit ut till den nya kyrkogården invid Haga, och Ruth tyckte den blef pinande tröttsam och tung.
Hennes huf- vud sjönk tillbaka mot vagnens stoppning, det blef så sorgset inom henne och hon tryckte näsduken emot sina ögon och grät sakta.
För pappa Rebolledo hade vägen gerna fått vara dubbelt så lång.
När man dock slutligen hunnit så långt, att de tre skoflarne mull med ett ihåligt, tröstlöst ljud fallit öfver den lilla fruns kista, praktise- rade den gamle koristen med mycken omstän- dlighet fram en vissnad krans af lager, den han hittills hållit dold under sin stora rock.
En ful gammal krans var det, och ej begrepo de högtidliga gästerna hvarför just den med så mycken ostentation slungades ned i grafven som den allra sista helsningen.
Men sjelf be- grep han det godt, djupt; man såg en snyft- ning, den första, den enda, som en nervryck- ning skaka hans väldiga kropp.
Och Ruth begrep det, der hon pressade händerna hårdt mot sitt ansigte, medan heta tårar droppade mellan hennes fingrar ned i det döda gräset.
Pappa Rebolledo offrade den lilla fruns minne sin stoltaste relik, offrade sin konst.
.
.
* Ja, sin konst.
Detta är bokstafligen sant.
Ty efter långt betänkande och öfvervägande hade han beslutat att afbryta sin långa konst- närsbana för att sjelf förestå och sköta den lilla butiken, som var för mycket affär att gerna läggas ned.
Och dagen efter begrafnin- gen slogs verkligen den stängda dörren upp på nytt, luckorna skrufvades ifrån och de gamla kunderna togos emot af den nye expediten — pappa Rebolledo!
Men Ruth tog ånyo i med sin fleuristvurm, som detta oförväntade dödsfall för en tid skju- tit undan.
Alla pappa Rebolledos protester båtade till intet, löftet var en gång gifvet, och en vacker novemberdag, då snön föll hvit och lätt som dun öfver den stora staden, vandrade Ruth den långa vägen upp till ateliern vid Storgatan.
färgdosor, penslar, saxar och knifvar — ett virrvarr af dessa otaliga ting och redskap, som fleuristen begagnar vid sin vackra slöjd, fylde borden mellan de unga qvinnornas led.
Som ett trolleri gick arbetet framåt, allt under det tungorna ej en sekund unnade sig någon iivila.
De små saxarne, förda af dessa vana händer, formade behändigt ur tyget kal- kens blad; innan betraktaren ens visste ordet af, voro de samlade kring den smidiga stjel- ken till en yppig blomma, en förtjusande knopp; litet silke, litet gummi, litet färgstoft — och mel- lan de späda fingrarne slog den ena blomman efter den andra ut i full fägring och samlades till de öfriga i den kartong, som hade sin plats på golfvet bredvid en hvar af de arbe- tande.
Långt ned i trappan möttes man af glada rösters stim som af en musik, i förstugan var det ett jemt crescendo, och när man så slog dörren upp, blef man till en början hälft be- döfvad af detta kaotiska surr från gälla, unga stämmor, som gnabbades, pratade, skrattade, sjöngo.
Fyrtio flinka tungor gingo i kapp med fyrahundra viga fingrar, den stora fleuristfabri- kens maskineri.
Innanför den stora salen, bakom en dörr, till hälften stängd af en purpurröd portiére, låg förestånderskans rum, der de olika blom- morna ordnades och granskades, hvarifrån ord- rerna utdelades, och hvarifrån beständigt ett vaksamt öga följde arbetena derute.
Ättio nyfikna ögon togo emot Ruth, strax hon steg inom dörren; hon blossade häftigt upp och kände sig grufligt brydd.
Hon såg hufvuden luta sig tillsammans och tydligen ut- byta anmärkningar öfver hennes person, och just som hon tveksamt gick öfver golfvet fram emot » gummans » rum (» gumman » var de unga damernas hvardagliga och föga vördnadsfulla benämning på fru förestånderskan) hörde hon en gäll stämma, som öfverröstade de andras, gäckande ropa: Lägenheten utgjordes af en enda stor sal, hvit af ljus från den breda gatan, som ström- made in genom fyra gardinlösa fönster.
Två långa bord gingo parallelt med hvarandra ut- efter hela rummets längd; vid hvardera bordet voro placerade 20 unga flickor i rader efter långsidorna.
De brokiga stoffen, siden, ylle och tyll i skiftande färger, små korgar fylda med mossa, skålar med färgstoft och glaspulver, guld- och silfverbrous, rullar med silke, metall- tråd och smala gummislangar, klisterburkar och » En sådan lamunge!
Hvad skall nu den här att göra i fårahjorden. » Vid dessa ord spratt Ruth till; hon kände sig sårad och sträckte hälft ofrivilligt på huf- vudet.
Minsann; hon skulle visa dem, att hon icke var ett sådant lam, sonf de inbillade sig!
Den allvarsamma förestånderskan tog gan- ska vänligt emot henne.
» Ni är verkligen bra ung », sade hon och skakade sitt hufvud, » ett par år yngre än någon af de andra.
Nånå, VII.
Bland fleuristerna.
Huskurer.
Frusna lemmar.
Kokt asklut, så stark att den klibbar vid fingrarne och blan- dad med salt, skall fullkomligt åter- ställa frusna lemmar, då den frusna kroppsdelen hålles deri en ä två tim- mar.
A. Wa.
Mot liggsår.
Tre ägghvitor vispas till hårdt skum.
Häri iröres en jung- fru bränvin.
Detta förvaras i en ren flaska.
A f innehållet bestrykes den del af den sjukes kropp, som börjat rodna eller visa tecken till sår, med en fjeder hvarje dag.
Skulle liggsår redan förefinnas, förfares på samma sätt med dessa.
A. Wd.
Matlagning ".
God köttkorf.
1 &lt;8 kött, 6 il 7 ffi talg, 3 kannor mjölk, | kanna potatis- mjöl, 1 muskot, 12 charlottenlökar, 1 matsked starkpeppar, salt samt för 25 öre enkel torr aseptin.
Köttet bör vara väl målet och befriadt från senor, talgen väl ren och fet samt finhackad.
Att skära den är ej bra, emedan den då blir för grof.
Mjölken sättes på elden och, då den kokar upp, ilägges aseptinen, hvarefter den ställes att kallna ett dygn.
Köttet, talgen och kryddorna arbetas i två timmar, hvar- under mjölken småningom tillsättes jemte mjölet.
Skinnen böra vara väl rengjorda och hafva legat i stark salt- lake några timmar.
Då korfven är färdig lägges den ulan att saltas i en tät bytta med lock.
Den håller sig god och välsmakande året om och är naturligtvis mycket mera närande än korf, som varit skarpt saltad och vatt- nad.
Efin.
Ägg böra ej vispas mera än att de nätt och jemt gå sönder, annars vassla de sig.
Till äggröra kan man ju taga en nypa hvetemjöl till hvarje ägg för att vara säker att den skall bli stadig.
Efin.
Köket.
Konserveringssalt för friskt kött.
80 delar koksalt och 10 delar kalisalpeter pulveriseras och blandas.
Sedan iröras 10 delar salicylsyra.
Det färska köttet, fisken eller hvad det nu är ingnides med saltet, invecklas i papper och förvaras på en kylig ort, tills det skall användas.
Innan köttet tillagas, af- tvältas det med kallt vatten.
Husmoder.
Grytor med lemningarne efter mjölk- mat o. d. kunna lätt göras rena, om man låter dem koka en stund med litet aska och vatten.
Efin.
1 Bakning.
» Cigarrer. » J 15 urvattnadt smör, 1 ägg, 12 lod socker, l &lt;8 hvetemjöl.
Eöres ej mycket.
Bullas i stänger i kanel i form af små cigarrer.
Efin.
Frasvåfflor, Ett qvarter grädde och litet socker vispas till skum, sedan iröres sakta så mycket hvetemjöl, att smeten blir lagom tjock; spädes sedan med ett och ett hälft qvarter vatten och sen med en jungfru kokhett smör.
det skadar ej att börja ett ärligt arbete i tid.
Men lyd ni mitt råd och hör icke allt för noga på, hvad allt de andra flickorna sladdra.
Jag skall ge er en snäll arbetsgranne, som får hjelpa er till rätta i början. » Hon ropade ut genom dörren: » Klara Vre- d e »; en adertonårig, högväxt flicka med ett friskt och gladt ansigte och vänliga bruna ögon reste sig från sin plats och kom in i rummet.
Ruth mönstrade henne nyfiket.
Det var ett vackert och godt ansigte, tyckte hon och kände sig genast dragen till sin unga beskyddarinna.
» Här ha vi en liten nybörjare, Ruth Berg, som ni, Klara, får ta hand om och hjelpa.
Var snäll emot henne och låt ej de andra flickorna retas, som de alltid bruka med de nya. » Och så sköt hon dem ut genom dörren, in- nan de ens hunnit öppna munnen till att svara.
Den långa flickan lade beskyddande sin arm öfver Ruths hals och förde henne med sig till sin plats vid ändan af det ena bordet.
En stol stod ledig näst derintill, alldeles som hade den varit bestäld; Klara röjde undan en fläck framför Ruth i allt, bråtet på bordet och sade vänligt: » Sitt nu ned, skall jag visa er, hur vi få börja. » » Ack, säg inte ni », bad Ruth, » utan endast du; jag skulle bli så glad, om vi finge vara vänner. » » Det skola vi visst bli det, Ruth, det är jag säker på.
Dä säga vi du till hvarandra.
Det göra för öfrigt alla flickorna här, så snart de bli aldrig så litet bekanta, » Ruth kände sig obeskrifligt tacksam mot denna unga flicka, som så vänligt tog henne under sitt beskydd, och hon såg upp i hen- nes bruna ögon med en beundrande blick, som kom den andra att le och hälft moderligt stryka öfver hennes gula, glänsande hår.
Hon var ju hela fyra år äldre!
» Hvad du har vackert hår, Ruth », sade hon.
Gräddas sedan i jernet, som skall vara smordt.
Dessa våfllor kunna äfven användas som dessert och ser- veras då med sylt.
Anna.
Franska bröd.
}, stop mjölk, 4 " 8 hvetemjöl samt en tesked finstött soda och 32 ort pressjäst arbetas till en smidig deg.
En eller två teskedar salt böra läggas i degspadet.
Bröden böra få jäsa väl ut och ej gräddas i för varm ugn.
Carola.
Drycker.
Ris-lemonad är för dem, som lida af magkatarrh, en dryck, värd att rekom- mendera.
Ett stort kaffefat, fyldt med karolina-ris, begjutes med 1J liter varmt vatten och får stå väl öfvertäckt i en lerkruka på ett varmt ställe.
Se- dan silar man vätskan genom en hår- sikt och tillsätter saften af två citroner och socker efter smak.
Lemonaden drickes ljum.
Viktor.
Fylda vinbuteljer måste alltid förvaras liggande, enär eljes korkarna torka in och bli otäta.
Uppkorkadt vin skall snart förderfvas, om ej en god kork sättes i buteljen.
T.
Efterrätter.
Mannagrynspuding.
6 qvarter mjölk sättas på elden att uppkoka, hvarpå 3 jungfrur mannagryn vispas uti; derpå får blandningen ej koka.
Gröten upp- hälles i fat och röres, tills den kallnat.
Uppblandas då med 6 a.
7 ägg, 2 lod rifven bittermandel jemte socker efter smak.
Hälles sedan i smord och mjölad (Forts.) ' form ugn.
och gräddas i någorlunda varm Serveras med vin- eller saftsås.
Augusta.
Tvätten.
Lättaste och billigaste sätt att tvätta kläder är att under två dygn blöta kläderna i mjukt vatten, uppblandadt med amoniak.
Till en stor byk åtgår amoniak för 25 öre.
Sedan tager man hett vatten, hvari något soda och såpa upplöses, samt sköljer igenom kläderna med blotta händerna och tillser, att inga fläckar finnas qvar, hvarefter kläderna bykas på vanligt sätt.
I luten hälles ett par skedar terpentin och om sommaren hälles detta renadt i blå- vattnet, hvar efter kläderna hängas ovridna att torka i starkt solsken.
De blifva på detta sätt mycket hvita, och den förderfliga nötningen med tvätt- bräden, borstar o. d. undvikes helt och hållet.
Kläder med de ömtåligaste färger kunna tvättas med amoniak och litet såpa i vattnet, hvari de få ligga några timmar utan att färgerna eller tyget tager den minsta skada.
Försöken min metod att tvätta, och i skolen blifva mycket belåtna med resultatet.
Efin.
Spetsrosetter och krusningar kunna utan att söndersprättas tvättas i ben- zin — eldfarlig —.
Man kramar dem försigtigt deri, vrider ur dem i en duk och plockar dem sedan försigtigt i sär samt återgifver dem deras form.
De behöfva ingen vidare apprelur.
En- dast spetsnäsdukar strykas försigtigt på afvigsidan med ett ej för varmt stryk- jern.
Probus.
annonser som beröra familjekretsen.
- Annonser mottagas endast genom S. Gumaelius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
\ / i vilja sarskildt fästa uppmärksamheten på Iduns mpUghet för plats- sökande och plats utbjudande annonsörer, äfvensom för alla Öfriga slags S A N D G R E Kons erv er in g *.
Konservering af grönsaker.
Alla grön- saker rensas, sköljas och skäras i den form de skola hafva vid serveringen, hvarefter de nedläggas i konservdosan, så att denna fylles till ungefär 1 tum från öfversta kanten.
Derefter påhälles vatten, tills det knapt når samma höjd, och locket påskrufvas hårdt, hvarpå den dosan är färdig till kokning.
V i d kokningen användes ett kärl, lämpadt efter det antal dosor, som skola kokas, men alltid så djupt, att vattnet står l tum öfver dosorna.
Man låter vatt- net först koka upp öfver frisk eld, hvarefter dosorna nedställas och efter- ses under hela kokningen.
Uppstiga luftblåsor kring någon dosas lock, upp- tages denna och tillskrufvas ytterligare.
Beträffande tiden för grönsakernas kok- ning böra bönor, ärter och sparris (alltid med topparne uppåt) * koka 1 | timma.
Blomkål och spenat 1 timme.
Dosorna böra alltid förvaras på fukt- fritt ställe.
Hilma.
Friska ägg.
Man bringar vattnet i en stor kruka till sjudande kokning och sänker sedan ungefär tolf ägg, lagda i ett nät, långsamt ned i vattnet och tager dem upp utan dröjsmål.
Ägg- skalens porer hafva då slutit sig luft- tätt och man kan förvara äggen i en korg eller på ett luftigt ställe.
Husmor, Hvarjehanda.
Klister, ersättning for gummi ara- bicum.
Ett gummisurrogat, billigt och med stor förmåga att binda, hvilket ej möglar eller blir illaluktande, er- håller man, om man blandar vanlig hvetestärkelse torrt med 5-procentigt dubbelt kolsyradt natron.
Blandnin- gen ställes på ett underlag i en stek- ugn, tills stärkelsen i följd af hettan börjat gulna.
Naturligtvis omröres den då och då, så att den blir jemt upp- hettad.
Sedan kokas stärkelsen i vat- ten.
Härigenom förvandlas stärkelsen till luktlös dextrin, hvilken liksom gummi arabicum löses af kallt vatten och klistrar lika fort och säkert.
Dess företräde ar att ingen illaluktande mögelbildning eger rum.
Probus.
N, Regeringsgatan 6, a g e r a f b ä s t a U R 0^ CD 0 DIVERSE.
e Doktor A.
Afzelius Doktor Carl piensburg Edla B.
.
.
k.
1).
Om er framställning är riktig, så är nog detta orsaken, hvarför be- 14 Lilla V a t t u g a t a n 14.
Innehållsförteckning *: handling bör inledas ju förr desto hellre.
Mor- gon och afton tages en tesked af Pulvis ama- Hvardagar ' / z 3 — H e l g d a g a r 10 — 11.
rus ferratus.
Efter en vecka göres uppehåll Fru Haraldsons tredje föredrag.
Uppteck- Behandlar företrädesvis Barnsjuk- under några dagar, hvarefter behandlingen nadt af Ave.
— Bella rosa.
Dikt af. /.
P. upprepas en eller flera gånger.
Hvar annan Wallin.
— Ur hvardagslifvet.
Skiss af L.
— domar.
[297] afton tages ett stort (1 — H / 2 kanna) lavemang I den gamla goda tiden, af Smilo.
— Namnen med ljumt vatten, som qvarhålles åtminstone i vår almanack, af Blenda Ingeborg.
— Fråga.
en qvart.
Hvarje qväll göres dess utom skölj- Poem af » Ribon ».
— Välgörenhet, af Pereival.
R O L A N D M A R T I N ning.
Behandlingen fortsattes länge.
Något — Strödda tankar af Jean Paul Richter.
— skäl att vara ängslig finnes ej.
2).
Fordrar Teater och musik.
— Ett storstadsbarn.
Be- T a n d l ä k are.
undersökning af läkare.
rättelse för Idun af Johan Nordling.
Vasagatan 10, Stockholm, F. G.
1).
Nej, helt visst icke.
2).
Nej.
Huskurer.
— Matlagning.
— Köket.
— Bak- 3).
Nej, om ni häller er föresats.
4).
Behöf- ning.
— Drycker.
— Efterrätter.
— Tvätten.
ves visst icke — detta reglerar sig sjelft.
5).
— Konservering.
— Hvarjehanda.
— Läkare- snedt emot Centralstationen.
[572] Har nog ej inverkat nämnvärdt menligare.
råd.
— Frågor, — Svar.
G).
Onödigt.
Akta er framför allt för i tid- ningarne annonserade; de äro blott humbug.
Undervisning i Betty.
1).
Detta obehag torde ni få behälla, åtminstone delvis.
Tvätta två gånger dagli- gen med hett vatten.
.
Medikamenter hjelpa föga.
2).
Står sannolikt i samhand med er A n n o n s e r.
meddelas af vant och kunnigt frun- allmänna svaghet; dock vore rådligt att låta läkare göra en underlifsundersökning.
timmer.
Närmare underrättelser å Är vårt antagande riktigt, så förbättras det onda genom lämplig allmänbehandling.
3).
byrå, expeditionstiderna.
[555] Annonspris: 25 Öre pr petitrad (= 10 stafvelser) Iduns • Kan möjligen medföra någon nytta.
Vigtigare Ingen annons införes under 1 kr.
är dock, att ni skaffar er hvila, ombyte af vistelseort och stärkande behandling i öfrigt.
4).
Fordrar fullständigare upplysningar för att kimna besvaras.
Försök emellertid hvarje morgon minst en half timme före frukosten dricka ett glas varmt vatten med tillsats af Min nya priskurant öfver rikhaltiga en tesked arteflciclt GarIsbadersalt.
Undvik salta, feta och söta födoämnen.
förråd af alla slag plantskoleartiklar r CD C / 5 &gt;H o fRANSKA " O Ram ö l sa P a l ntsko a l.
LEDIGA PLATSER.
0 O t&gt; s.
!
Sörmlands flicka.
Det är ej osannolikt, att susningen beror på blodbrist.
Använd derför För en bättre flicka, kunnig i kapp- den behandling, som föreskrifvits Sigrid i N:o och klädningssömnad, och som på egen 7, och fortsätt dermed flera veckor.
D:r ~d.
N:r 108.
Huru skall man få en gråhvit muff (af siifverhare) ren?
Astrid.
N:r I 09.
Hvad fordras i kunskaper o. s. v. för att blifva telegrafist; huru lång är hvarje dagf jenstgöriug, och huru stor är i allmänhet lönen, som gifves?
Astrid vore särdeles tack- sam för alla detaljerade upplysningar an- gående den saken.
N:r I I 0.
Huru skall man bäst kunna tvätta borddukar och antimacassar af linnestramalj (jaratyg) så att färgen på den tapisserisöm, som vanligtvis är sydd på dem, äfven bibe- hålies?
Amy.
N:r I I I.
Huru skall man Ullreda med- vurst på bästa sätt?
Amy.
N:r I 12.
Kan någon säga, hur man skall kunna fördiifva frostknölar pä fötterna?
o Läkareråd.
Wend i N:o 10 (jemför ock svaret e Breflåda.
hand kan förestå ett mindre Syeri, finnes förmånlig plats nu genast.
Fo- tografi jemte rekommendationer torde insändas till Iduns redaktion under loppet af 8 dagar i frankerad biljett, märkt » Syeri ».
[570] blomstänglar men eger ej mer än tre friska är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888.
N ".
P. Jensen.
[522] Ett ungt fruntimmer, elev af herr Brink, meddelar grundlig undeivisning i pianospelning.
Svar märkt » F.
», Iduns byrå.
[570] Undervisning i träsnideri meddelas af undertecknad, som träffas onsdagar och lördagar kl. 11 — 1, Tunnelgatan 25, 3 tr.
PLATSSÖKANDE.
s r 0 CD I CD Q CD Esther Sillen.
[569] Qvinno-Klubben, Lärarinna, l e k t r i s eller s ä l l s k a p.
En lärarinna — 22 år — önskar med första plats att undervisa i van- liga skolämnen (icke främmande språk) Elin.
samt musik.
Den sökande, hvilken N:r I 13.
Finnes det något medel att, dä håret börjat gråna, förhindra denna process?
eger vana både som lärarinna och Hvilket är det bästa, oskadliga ihedel till färg- har god helsa och gladt lynne D ing af mörkbrunt hår.
Friherrinnan lektris, S. samt har utgått från ett mycket godt N:r I I 4.
Huru skall man tvätta knypplade hem.
Anspråken äro ej stora.
De linnespetsar, der i arbetet ingår lantråd?
Gistnade träfat blifva åter täta, om Fanny.
bästa rekommendationer kunna före- man fyller dem med halm eller dåligt hö, N:r I 15.
Hvad skall jag göra med mina tes.
Närmare upplysningar kunna er- gjuter dem fulla med vatten och lägger spanska höns, som plocka af hvarandra fjäd- hållas genom Iduns Redaktion, dit en sten deröfver.
Vattnet rinner vis- rarne på halsen, så de äro alldeles nakna?
svar, märkta » H.
H. », ock torde Jag fruktar de förkyla sig i vinter.
Anna.
serligen bort, men den fuktiga hal- ställas.
[519] N:r I I 6.
Frågas om någon härtill kompe- men befordrar träets svällande.
Eljes Ett städadt, yngre fruntimmer ön- tent person ville genom Idun lemna en upp- måste ma ?n — utan halm — fylla på gift om rätta medlet och sättet att laga gummi- skar i bättre familj få deltaga i inom vatten, tills träet svällt så mycket, att ga^scher såväl på bottnen som ofvanpå?
hus förekommande göromål samt blifva Våra barn slita sönder sina galoschcr så vattnet ej kan rinna ut, men detta upptagen såsom en medlem af famil- fort, så att det vore en verklig fördel att få fordrar vida längre tid.
Viktor.
veta något medel, som de kunde varaktigt jen.
Ingen lön.
Benäget svar torde lagas med.
Hoppas mången meddelar sina fortast möjligt sändas till » E.
F.
», råd härom, hksoni jag tror att många skulle Ked.
af Idun.
[575] mottaga dem med tacksamhet.
» Sparsam mamma ».
Plats Önskas af en bättre flicka Muntha.
1).
Medlet är oskadligt.
2).
Detta N:r I I 7.
Frågas äfven hvad jag skall göra som vårdarinna af barn samt deltaga känna vi ej till.
Deremot kunna vi rekom- med min Begonia Kex hybrida.
Bladen med skrifn., sömnad och f. ö. under- mendera d:r Ulmgrens tandpulver.
skrumpna i kanterna och liksom förbrännas, visa i pianospelning.
Svar t.
» Helma », så att hon sällan mer än två A tre rigtigt 23 är.
Besväras ni af mjellbildning?
An- friska blad.
Nu blommar hon med två vackra vänd i sådant fall den behandling, som före- Motala.
[571] skrifvits d till Karin i N:o 9!
), men ej blott för en el- blad och det oaktadt växer hon rigtigt kraf- Ett fruntimmer — 30 år — af god ler annan gäng, utan flere veckor livarje dag.
tigt.
» Sparsam mamma-.
familj, med jemt och gladt lynne, söker Huruvida någon inre orsak kan föreligga, är N:r I 18.
Skulle någon af Iduns läsarinnor oss omöjligt att afgöra, då vi ej känna ert vilja säga mig, hur man bakar semlor.
Vira.
plats i stad eller på landet som hus- helsotillstånd i öfrigt.
fru.
H o n undervisar äfven mindre N:r I I 9.
Huru skall man fa solbränna att Prenumerant.
Detta kan omöjligt afgöras barn, vid hvilket hon har flerårig gå bort?
Signe.
utan undersökning.
De symptom, ni om- vana.
Upplysningar och rekommen- nämner, tala ej nödvändigt för lungsot.
dationer erh.
genom fru I. Jochmann, Svar.
Ben oförståndige.
Tag hvarje morgon en Hushållsskolan, Upsala.
[573] kall afrifning öfver hela kroppen och på N:r 102.
Köp på apoteket 10 delar gly- qvällarna, innan ni går till sängs, en lokal cerin och 2 delar saltsyra för tillsammans 25 tvättning med kallt vatten.
Tag dagligen öre.
Gnid händerna hvarje afton dermed och motion i det fria och förtär kraftig föda, isyn- pådrag handskar öfver natten.
Efter kort tid nerhet rikligt med mjölk och ägg.
Håll hu- försvinner syran och händerna hlifva hvita möret uppe, ty genom förståndig behandling och mjuka.
Anna.
blir ni med säkerhet frisk.
— Tag under några veckor tre gånger dagligen tre piller af Pilulm ferratre eum chinina.
De tider, då nätterna äro oroliga, bör ni på qvällen taga ett gram bromnatrium.
— Nästa sommar bör Friherrinnan h.
Nej, adressen är ej så.
ni tillbringa några veckor vid en kallvatten- B.
E.
N.
Manuskriptet i fråga kunna vi kur.
ej erinra oss.
Vi skola emellertid söka det.
Ansas.
Tack for det sända; lämpar sig dock Lilla Vattugatan 24, 9-10 oeh 2-3.
Olla.
Ni gjorde klokt i att hänvända er mindre väl för Idun.
Om Ni prenumererar i till en specialist.
För vår del vilja vi råda er Företrädesvis mag- och hudsjukdo- Vasa och sedan insänder prenumerationsqvit- att hvarje morgon tre qvarts timme före fru- mar.
Verkställer elektrolytisk behand- tot till redaktionen, skall härifrån prenume- kosten dricka ett glas dubbelt Carlsbadervatten, ration sbeloppet återsändas.
Välkommen igen ling af abnormt växande hår, skägg- 40° varmt.
När svedan påkommer, torde ni med bidrag vid tillfälle!
vinna någon lindring genom att taga in en vårtor o. d.
[505] G.
Er uppsats kan ej införas på grund tesked af nalriumbicarbonat och vismut G.
(lika af den ton, i hvilken den är hållen.
delar).
Frågor.
God och billig blanksmörja.
2 lod galläpplen, 1 lod vitriol, 4 lod bröst- socker stötas mycket fint och hällas på en butelj tillika med 1 qvarter ny- silad mjölk och 1 jungfru bränvin.
Skakas sedan om några gånger då och då första dagen, hvarefter svärtan är färdig att begagnas A. Wa.
Rengöring af glaskärl.
Glaskärl, hvari qvarstannat oljiga eller fetthaltiga äm- nen, rengöras bäst medels asklut.
Flaskor, hvari förvarats öl, vin eller ättika renas med stenkolsaska, under det vattenkaraffer eller guldfiskskålar, deri vattnet afsatt kalkränder bäst göras klara och rena med förtunnad saltsyra.
Samma resultat kan dock uppnås genom en blandning af stark ättika och salt.
Viktor.
o L Hamngatan 18 B, 2 tr-, öppen alla dagar från kl. 8 f. m. Sam- qväm 2:a och 4:e lördagen i hvarje månad.
Samqvämen börja kl. 7 e. m. med sång och musik, hvarefter kl. 7,30 diskussion eller föredrag vidtaga.
Dis- kussionsämne den 10 nov: » Nyttan af.
föreläsningar jemford med nyttan af hemstudier ».
[574] K- ro
Annonser mottaga » genom 8.
Gumsellus annonsbyrå tocn no &amp; redaktionen till 2 5 öre pr 4-spaltig petitrad (= 10 stafvelser).
i i an ingen kostar endast en (I) krona för qvartalet, befordrlngsafglften Inberäknad.
— Fullständig mode- och mönstertidning gratis.
L i f f ö r s ä k r i n g t i l l v e r k l i g a k o s t n a d e n.
Associationen för Ömsesidig Lifförsäkring 0 a C O * (Mutual R e s e r v e — ^&gt; t O: Inga aktieegare, som tressenter, taga som r — r- I a k t t a g a n d e 0 3 MA eller andra Bestämda årsafgifter in Försäkring säkerhet.
spekulation eller f ö r att till bestridande a f f ö r v a l t n i n g s - i N e till omöjlig ungefär till nettokostnad hälften af bedrägeri.
enligt åldersskala kostnaderna O m b u d antaga-s.
vid det och bestämdt gamla Vistelseort utomlands inga systemet.
f ö r S v e r g e, Norge o c h D a n m a r k [519] L sparsamhet B e q v ä m a betalningsvilkor ProspekUr och vidare upplysningar ' på Hufvudkontor Sträng kostnaderna.
öfverskottet.
af försigtighetsåtgärder göra M - &lt; vinsten, dela Absolut p, Fund Life A s s o c i a t i o n w Y o r k) erbjuder p å b e q v ä m a betalningsvilkor U f f o r - s ä k r i n g till v e r k l i g a k o s t n a d e n (= ungefär hälften a f k o s t n a d e r n a i bolagen enligt g a m l a systemet) m e d faststälda maximipremier, g r u n d a d e p å erfarenheten i n o m lifförsäkringsrörelsen begäran.
i a extra utrikes resor förorsaka kostnader.
J o h a n U 2 2 A.
M i l l é n.
- ^ A - A — A - A - i - ^ ^ A - A - A — 4 » A~A- riktningar maximibelopp och V a s a g a t a n D i r e k t ö r: A A alla Allm.
Telefon: 84 37.
Stockholm: A i f ö r f ö r s ä k r i n g s t a g a r e, med A A A A A - A - A - S k ö n f ä r g e r i och o K o n s t t v ä t t n i n g.
t » N:r Fotografering utföres enligt ' B Y E R Kungsholmstorg Regeringsgatan DlUlKci omsorgsfullt nutidens Med största 2 " D T I + I I T - A W Nybrogatan.
B (/ r / &gt; / fordringar.
D r o n:r ttninggatan Göteborg: N:r 2.
n:r9 (pos (adr.
), 28 n:r Kyrkogatan B, 81 n:r C.
15.
[315] högaktning I N &amp; C: q a O et e * tu T J U L A N D E R 55 Nybrogatan.
Billiga priser.
Nybrogatan 5 5.
IfYKo I Tvätt utföres äfven af härvarande ordentliga tvätterckor, | \ / U v S » • hemtas och hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 I eller pr post.
[74] I &amp; C: o, V I N H A N L E L, 55 Drottninggatan 55, rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska eiO " B V i n e r och S j a i r i t u i o s j a, - YLLE Särskildt framhålles: finare C l i a m p.
- C o g n a c från de förnämsta firmor, flere år här i lager, B o r d.
e a u x - v i n.
e r af välkända firmor samt h v i t t P o r t v i n, särdeles omtyckt.
[313] REGIMEN.
Bästa skydd mot köld och värme O ' B Fru Sofia Etui- &amp; Fortfoli- / 4 Fabrik reformerade Hamngatan.
/ ^ / 3 Eklund förfärdigar 2 6 underkläder.
Biblioteksgatan 2 Stockholm.
Normal-Underkläder.
6 Prisbelönta [281] tfrt m e d 6 Guldmedaljer.
Illustrerad Katalog gratis.
T E L E F O N m 49 70.
Fabriks-Nederlag h o s: Q ö s t a Tillverkar E t u i e r v * &gt;^ S&gt; för P i a n o m a g a s i n.
y ^ * s&gt; 1 9 Vidinghoff, Drottninggatan, Stockholm.
Smycken, Flyglar, c+ [j.13] Bordsilfver, Scha- Bianinos, Tafflar och från in- och utländska utmärkta Fabriker t i l l d e b i l l i g a s t e priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pianos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af F l y g l a r från Blutbner och P i a n i n o s från G. Sehwechtens berömda fabriker.
Orglar tull, Smyckeskrin, Syskrin, Album m. m, ' Infattar Fotografier.
§) Monterar Tapisseriarbeten.
B Skrif till [506] J.
G.
H a m m a r s Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla med veke 4 — 6 kr., extra so- lida 7 — 8 kr., med 2 vekar 12 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] J.
G.
H A M M A R, GTJST.
P E T T E E S S O U k K o m p.
, 38 Regeringsgatan 38.
Flyglar, Tafflar och Pianinos från J.
G.
M a l m s j ö.
[525] Bosättningsmagasin I bokhandeln finnes att tillgå: L CÄSAR och MATTEI Elektro-Homöopatien eller Den 30 Malmskilnadsgatan r «r v v ir- prof ver och prisuppgifter Yätoader till underkläder, Spetsar, Broderier, Duktyger, H a n d d u k s v ä f n a d e r, [22] Nya Vetenskapen.
Pris: 75 öre.
T T T T T T T T T T begär å Hvita LakanVäfnader och Sängkläder.
1 STOCKHOLM, 328 A n n o n s e r, a f s e d d a f ö r familjen eller f r u n t i m m e r s v e r l d e n, införas lämpligast GEENAHDTS i Idun.
BOKTKYCKKKT-AKTIEBOLAG
