# ID: svediakorp-per674
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,924
# sentences: 813
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


B yrå: ' Kla.ra.bergsgata.il 54, Tidningen kostar en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet tnberäknadt.
Ingen Jösnujninerförsäljning!
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 9 — 10 ocli 4 — 5.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Se glad ut i medgång, ty då har du skäl, och grubbla ej därlikt på kommande öden Se glad ut i motgång, då höfves det väl; e l:sta årg.
Fredagen den 2 november 1888.
N:r 44.
U t g i f ning- s t i d: hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker: I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större bok- lådorna samt a tidningskontoren.
förtröstan och mod skola pröfvas i nöden.
Och plundrar dig ödet på allt hvad du har, se glad ut, så eger du dock något qvar.
&lt;G.L.
Silfverstolpe.
Fru Haraldsons andra föredrag.
menniskokärlekens mantel, under det hon nit föremålet för denna barbariska välgören- plundrar de fattiga på en del af de medel, het smygande sig till för att se, om » huset Upptecknadt af A ve.
som kunde ha kommit dem till del.
Detta är fullt », och undrande » om det blir många an har förelagt mig två frågor, slags välgörenhet har dertill alltid förefallit afbränningar » på tillställningens bruttoin- eller rättare, man har anfört två mig lika demoraliserande för dem, som öfva komst.
Detta är värre, än om man fått se ett den, och för dem, som äro föremål för klagomål mot mig med anhållan, den samma.
sådant olyckans offer i tårar, ty det visar, att jag måtte förklara mig offent- Jag kan nämligen knapt tänka mig ett hur känslolösheten uppifrån har alstrat för- ligen öfver dem båda.
större andligt fattigdomsbevis för en ung stening nedåt i samhällslagren, och att man Man har förebrått mig för det jag ej qvinna, än att hon skulle neka gifva en i dessa senare har full klarhet öfver moti- ville teckna mig vare sig bland inbjuda- skärf till en olycklig like under andra vil- ven till festen, medan man der uppe kan- rinnorna eller deltagarinnorna i den drama- kor, än att hon i ersättning finge uppträda ske låter någon dam eller herre deklamera tiska soaré, åtföljd af dans, som skulle på en bal eller väcka beundran i en tablå, tillfällighetsvers om den sanna mennisko- hållas till förmon för enkan och barnen och blotta misstanken, att någon bildad kärleken.
Och dock skulle ju denna först efter den vid eldsvådan innebrände torpa- qvinna företrädesvis skulle välja en sådan och främst slå en brygga emellan fattig och ren samt för det jag nekade bidrag till den form för välgörenhet, håller jag för en skymf rik, emellan kunnig och okunnig, så att ljus och kärlek skulle följa med gåfvorna in i förening, som har till uppgift att genom mot oss alla.
bibelläsning och bönestunder af hålla tjenst- Ett oskyldigt sällskapsnöje är ej något, sorgens och fattigdomens boningar.
Gåf- folk från dansnöjen och verldsliga förströ- som behöfver förklädas; det må framträda vor, som flyta från grumliga källor, kunna elser.
i sin egen gestalt till glädje och förströelse visserligen afhjelpa en tillfällig nöd eller De två förebrående frågorna ha natur- för unga och gamla.
Men der ett rent brist, men jag tycker mig ha märkt, att de ligtvis framstälts från olika håll, och då menskligt behof af en stunds omvexling aldrig bli till riktig välsignelse och förkof- man blott begärt att få höra min egen från hvardagslifvets arbete vill gifva sig ran för emottagarne.
De yttre skälen dertill äro temligen lätta ståndpunkt i dessa frågor, vill jag redogöra sken af att vara något högre, der sudlar för den samma, utan att derför uttala nå- det oskyldiga nöjet sina vingar med hyckleri.
att påvisa.
Först och främst har offret för gon gällande dom öfver dessa två sätt att Stundom, då jag sett och hört allt det den förklädda nöjeslystnaden gjort sig tem- öfva välgörenhet.
bråk, de intriger, den afund och andra onda ligen stora förhoppningar om inkomsten af Men för att ej förblanda sakerna, skall lidelser, som uppjagats af dylika välgören- festen, och ju större tillrustningar det göres jag nu först uttala min personliga åsigt om hetstillställningar, har jag undrat, hur en för denna och ju längre de draga ut pä nöjen till förmon för olyckliga medmenni- enda bildad menniska ännu kan våga att tiden, ju mera stegras förväntningarne och skor och spara nästa fråga till det tredje kalla sådant för en god gerning.
Och då ju mera anlitas — krediten.
Så kommer efterspelet, redovisningen, som och sista af de föredrag, hvilka jag i ett jag stundom gått förbi de ställen, der väl- upprördt ögonblick förband mig till att hålla görenheten på detta sätt under musik, hand- ej sällan är en ren parodi på välgörenhet.
klappningar och yrande dans dragits ned i Någon hvar af oss har ju sett, hur stora och låta offentliggöra.
Mig har det alltid förekommit som en i stoftet, har jag sökt föreställa mig, hur det afdrag det blir på inkomsten af dylika till- ren tanklöshet begången råhet, då man af skulle kännas för någon af festens hjeitin- ställningar.
För min del har jag sett så- sina fattiga likars sorger och olyckor tagit nor, om man toge hennes föräldrar, hennes dana redovisningar, der » dekorationerna », sig anledning till sällskapsnöjen.
Detta är makes eller barns död till förevändning för som det der hette, togo öfver halfva in- den ena orsaken till min ovilja mot detta ett dylikt nöje.
Jag har undrat, om hon komsten.
slags välgörenhet; den andra är, att man ej skulle rysa och gömma sig denna afton, Tanken eder så den fattiga, andligt för- allt mer och mer neddrager en enkel pligt då man, så att säga, dansade på hennes komna familjens känslor vid den oväntade till en maskerad nöjeslystnad, farlig just olycka.
missräkningen!
De påräknade medlen räcka derför att hon rycker till sig en flik af Men stundom har jag bredvid mig fun- kanske knapt till att betala gjorda skulder;
Tidningen utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— Sista numret I sqvallret från de högre kretsarne väller som en smutsig ström nedåt till de lägre, på sin väg medtagande den ena historien efter den andra, om huru den och den låtit be- tala en drägt, en prydnad, ett attribut till någon kostym af de medel, som influtit till de fattiga.
Och i stället för den tacksam- het, man påräknat för en falsk välgörenhet, har uppstått bitterhet och ett ännu djupare elände.
| I r \ U | I k I U IN månadon meddelar en fullständig mode- och mönstertldning.
— Uppglf å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er- Litet eller intet frågade han efter mig, sedan jag väl blifvit hans hustru.
Han hade gift sig hufvudsakligen för att få en hushållerska, som ej kunde flytta ifrån honom.
Det var dessutom en allt annat än lätt uppgift att sköta hans hushåll, ty han var förfärligt snål så väl mot mig som mot sitt folk, under det han likväl fordrade, att man skulle arbeta som en slaf från morgon till q väll.
Ja, i sanning djupare, dels derför att Och ville jag någon gång försöka göra några modet fallit med de ramlade förhoppnin- ändringar till ett bättre för vårt husfolk, satte garne, när summan blifvit mycket ringare han sig på det bestämdaste deremot och lät än man väntat, dels har eländet förvärrats mig höra, att jag endast hade att rätta mig derigenom, att penningarne utan vidare efter hans vilja och, efter som han tagit mig blifvit lemnade till fattiga, hvilka ej förstått af ren barmhertighet och jag ingenting fört att på ett förståndigt sätt använda ett större till huset, jag följaktligen ingenting heller hade penningbelopp, och i båda fallen har en att befalla öfver.
öfvergifven belägenhet blifvit följden af detta Med denne gamle despot kände jag mig slags välgörenhet.
slutligen högst olycklig.
Ingen kuode jag för- Denna — så förekommer det mig — tro mig ät, ingen kunde jag utbyta en tanke liknar de grafstenar kärlekslösheten reser med, ty främmande i huset ville min man öfver en aflidens hvilorum.
Man afbördar aldrig veta af och » springa från hus och hem sig på en gång sin skyldighet; sedan låter och öfverlemna det åt pigorna », fick jag på man ogräset växa bäst det vill kring den inga vilkor.
dyrbara vården.
Jag hade hoppats att, sedan jag fått ett De olyckliga, som en gång varit föremål eget hem, emellanåt — om ock blott på för i fråga varande välgörenhet, bli oftast några dagar — få hafva min syster hos mig.
rent glömda och öfverlemnade åt sig sjelfva.
Äfven detta hopp blef gäekadt.
A.
.
.
för- De ha ju en gång fått en stor hjelp, de klarade, att han hade nog med qvinfolk i huset; kunna ej begära mera.
.
.
han ville ej veta af ett till.
Då jag var en ung flicka, var det nära, Och då jag slutligen erhöll den smärtsamma att.
både jag och mina två närmaste vän- underrättelsen om denna min älskade systers ner kommit med i en dylik tillställning.
plötsliga död, kände jag mig öfvergifnare och Men, till lycka för oss tre, började sqvaller- olyckligare än någonsin.
floden stiga högt, innan tillredelserna till I denna min ensamhet kände jag dock ett tablåerna och balen riktigt börjat.
Då före- outsägligt behof att älska någon, att finna en slog den äldsta af oss tre, att vi skulle varelse, för hvilken jag kunde utgjuta mitt draga oss till baka och till den bestämda bjerta.
Och hade min man vid denna tid inträdesafgiften lägga de summor, som våra fäst den ringaste uppmärksamhet vid mig, visat festdrägter skulle ha kostat, samt dermed, mig den minsta vänlighet eller velat förstå under den långa väntetiden, understödja den mitt efter kärlek trängtande bjerta, tror jag, i fråga varande familjen.
att mycket kunnat blifva annorlunda; att jag Sedan ha vi tre, hvar på sin ort, fast- af tacksamhet skulle slutit mig till honom hållit detta bruk och i öfrigt så mycket i stället för att blifva mer och mer aflägsnad som möjligt sökt skydda olyckliga från de och främmande, hvilket jag nu genom hans svåraste följderna af dylika nöjen.
Men köld, despotism, gnat och orättvisa blef.
de hafva hittills varit för få, som delat detta Som han emellertid började bli skröplig och vårt arbete.
Kanske bli vi flera med tiden.
klen, tog han en rättare, som skulle sköta bo- stället.
Något ståtligare och vackrare än denne unge mans utseende hade jag aldrig sett ens i mina drömmar.
Då han gick i sin grofva arbetsdrägt, såg han ut som en förklädd grefve — » Madam Blind ».
åtminstone syntes han mig så.
Dertill kom, att han vid alla tillfällen på det Ett m i n n e, u p p t e e k n a d t af F. M.
C. mest grannlaga sätt sökte vara mig till tjenst (Slut fr. föreg.
n:r.)
och nytta samt afvända alla obehag och för- f^^jill prestgården kom ibland en gammal argelser, hvilka i så rikt mått förut kommit ^^^ungkarl, komminister från denna försam- mig till del.
ling, hvilken sades vara mycket rik.
Och Jag gjorde mig ej närmare reda för mina förespeglande mig, huru präktigt och bekym- känslor, men jag tyckte mig ej längre vara merfritt jag skulle få det såsom hans fru samt så ensam och olycklig.
huru jag skulle styra hus och man efter mitt Jag blef enka.
tycke, hade jag utsett den gamle komministern Och fastän jag då hade min syn i behåll, till min man.
Och snart hade jag ock den var jag likväl blindare, än hvad jag nu är.
tillfredsställelsen att svara ja på hans anhållan Ung, öfverspänd och bedårad, som jag var, om min hand.
Och så hlef jag prestfru i den blef jag efter enkeårets slut hustru åt Lind — församling, der jag nu sitter såsom fattig- min mans rättare.
hjon.
Jag hade efter A.
.
.
erhållit ett vackert Men min uträkning att få styra och ställa bo och ett rätt stort kapital.
Med detta som jag ville gick dock om intet.
Jag köpte Lind ett hemman uppe i socknen, der blef i stället rättvist straffad för mitt lättsinne jag ändtligen väntade mig finna den sällhet, att gifta mig med en man, för hvilken jag efter hvilken mitt hjerta så länge förgäfves kände hvarken aktning eller tillgifvenhet och trånat.
hvars karaktär under den dagliga sammanvaron Men — han, som under den tid jag kalla- visade sig vara fullkomligt ur stånd att upp- des prestfru var min underdånige slaf, blef väcka dylika känslor.
A.
.
.
var en gammal som min man en ohygglig tyrann.
Så mycken tvärvigg, som ej hade tanke för något annat råhet och elakhet, list och förställning kunnen än sig sjelf, sin pipa och sina inkomster.
I barn ej föreställa er, och det dröjde länge, 314 innan jag kunde fatta hurudan den man var, som jag skänkt mitt hjertas första kärlek.
Jag vill ej besudla edra öron med allt det grymma lidande jag såsom hans hustru måste genomgå, det kan vara nog nämna, att mån- gen vinternatt måste jag med mina tre små barn fly ut i byn undan hans mördande hugg och slag.
Dertill kom nöd och fattigdom, ty allt hvad vi egde hade han så småningom dränkt i bränvin.
Min ångest, mina böner och tårar, barnens rop om bröd — intet be- vekte honom.
Jag försökte arbeta på än det ena, än det andra för vårt uppehälle, men äfven min ringa förtjenst rvcktes ur mina händer och nedlades på krogen.
Slutligen gjorde den olycklige sig äfven skyl- dig till brott emot den borgerliga lagen, hvar- för han blef dömd till några års fästning och förlust af medborgerligt förtroende, ty sådan är lagstiftningen.
Så länge han i åratal blott pinat och på det grymmaste sätt tyranniserat hustru och barn hade han fått behålla sitt för- troende som medborgare — dermed hade lagen och samhället intet att skaffa.
Den tiden åt- minstone stod hustrun fullkomligt utan värn och skydd gent emot en så rå och grym make.
Och derför har jag ock på mina knän tackat och skall alltid i mina böner välsigna den ädle kung Oskar för hvad han gjorde att för- bättra qvinnans ställning.
Upplysningsvis må här tilläggas, att, då Konung Oskar den l:ste efter att ha sanktio- nerat bestämmelsen om hustruns lika giftorätt med mannen i all den lösa egendom de ha eller få samt systers rätt att ärfva lika med broder en gång besökte staden U.
.
., lät madam Lind kläda på sig sin svarta klädning och bästa negligé och lät Fia leda sig till staden direkt till landshöfdingeresidenshuset, der kungen logerade, och anhöll om audiens.
Denna beviljades och — berättade hon sjelf — då jag trädde in för den ädle menniskoälskande monarken, föll jag genast på knä för honom, och då han med mild stämma frågade, hvad jag önskade, svarade jag, att fattig och blind, som jag var, begärde jag ingenting annat, än att på mina knän få tacka för hvad han gjort för qvinnan.
Efter denna lilla afvikelse, som dock visar, hvilken ställning madam Lind intog gent emot qvinnofrågan på sin tid, återgå vi till hennes egen berättelse.
» Genom välvilliga menniskors hjelp erhöll jag under min mans bortavaro anställning så- som lärarinna i socknen.
Folkskolan var icke ordnad då som nu: en gammal soldatenka hade dittills varit den enda, som lärt de små att läsa.
Ehuru nedtyngd af bittra minnen, var detta dock för mig en fridsam och lycklig tid.
A f hela mitt hjerta älskade jag min skola och mina små lärjungar och blef af dem varmt äl- skad till baka.
Men min stilla lycka förbyttes dock slutligen i ångest och bäfvan, då jag måste börja hvarje dag i fruktan att min plågoande skulle komma till baka.
Och han kom äfven.
Men så eländig, så sjuk — nästan döende.
Och inom några dagar hade han ock blifvit kallad inför en högre domstol.
Måtte Gud vara hans själ nådig!
Jag var således för andra gången enka.
Och med min skola, hvilken allt mer till- växte, hoppades jag nu få rigtigt bra; men ännu en hård pröfning skulle jag genomgå.
Jag hade gråtit för mycket.
.
.
Jag blef blind.
Mig återstod att med mitt yngsta barn, de
hålles ett nummer I veckan under hela qvartalet.
För hvarje S-tal abon- nenter, som samlas, och för hvllka afglften Insändes till Redaktionen af andra tjenade, komma på fattigvården.
Och så fick jag mig en fristad anvisad i denna koja, hvilken dock med all sin fattigdom är mig outsägligt kär, ty i mitt mörker här hafva dock min själs ögon blifvit öppnade, och jag har fått syn på huru Gud är en helig och rättvis Gud, men ock en barmhertig och nåde- rik fader, - a som vill alt alla memisJcor skola frälste varda och Ull sanningens kunskap komma ».
Och nu väncar jag blott, att Herren i sin nåd snart måtte komma och föra mig från mörkret till sitt eviga ljus. » Sophiadagen året derpå stod den gamla kojan ödslig och tom.
» Madam Blind » hade fått utbyta denna sin fristad mot en ännu tystare och fridfullare på kyrkogården.
Hon hade slutligen blifvit förd från mörkret till ljuset.
Säg mig, du blåa b l o m m a.
.
.
§ äg * ntg, 3u- fi£åa på ?ivi g &amp; / vn- BLOMMA,, - s .o mat- daggen * ta * Svna BEad v otxxftx aj; ton * " tun3en Ivul Uöj-e * 2U Sitt &amp; uj; im3 oå tungt, i&gt;m3en ga * •meS j|ät * å t-u-Ata genom gtona - Bfåa 6) cn tu-A *: ÅVENNEN nä * AN IOL gå * ne3 t Sunden?
ocn unga 6oata * GOMMAN nät.
putput - Bott OM IHO^EN, Ao * g6en j^t-c&amp;a åomtiiet, fi-on ge * mig liuAA på &amp; U4A oeft.
- Be * mtg - ua-ta &amp; enne affttS ttogen.
0Lcli 3etv » å i&gt;atmt n o n afifla * ftafc n a; EN annan Ha / fc — p å ftenne goAAevv ic&amp;e m e t a tävvlie *, OC ?i 3e * j:ot gfå3j / en * fiPonaAtet ej- nj-etta OCN 3etj; ot Daggen NENNAI fiätj gEtrnma * nä * ocn fifän&amp;e *.
©eft, Saggen * gtittet, goAAe, at U^EZ tåtat BEott, Aom guäf / fen * i&gt;emo3 oj; uet ängen gtåte * att tot&amp;a t&gt;åta tå * a * i&gt;t vno * gom&gt;i,n3en j; ått, en Htj-6 * ge * j ?£ic&amp;ai&gt;i &amp; ögon AoEf / j-u * åte *!
Daniel Fallström.
i pv | I kl I \ J Idun, erhållee ett gratlsexemplar för hela den tid, under hvllken aDonne- mentet räcker.
Aro de samlade abonnenterna färre äh 5, torde prenumera- IN Om barns ägande.
S v a r till » Ungkarl ».
har i n:r 4 3 af Idun framstält några funderingar rörande barns ägande, hvilka synas mig tarfva att i vissa delar icke blott modereras utan rent af motsägas.
Jag ger eder gerna rätt deri, att ni, ehuru ungkarl, är berättigad tala i detta ämne.
Jag är ock ense med eder deri, att ägandet icke bör få vara en afledare för fars eller mors dåliga humör o. s. v. Jag medger äfven, att örfilar och hårdragningar äro fullt olämpliga tuktomedel.
Och dessutom anser jag i likhet med eder, att kroppsaga bör så litet som möj- ligt förekomma.
Att » slå barn » bör icke ens vara nämdt bland oss.
Fast än jag sålunda i mycket tänker lika med eder och på grund af rik erfarenhet vä- gar uttala ett gillande i hufvudsak af edra åsigter i större delen af uppsatsen, måste jag dock protestera på det eftertryckligaste mot det ni sagt i slutet af den samma — för så vidt ni menar allvar med hvad ni der säger, hvilket man kan vara frestad att betvifla i betraktande af de förnuftiga åsigter, ni i förra delen af uppsatsen uttalat.
» Man skall slå alla barn i början, » säger ni.
Ni tillägger sjelf: » Satsen låter upprö- rande, barbarisk », och så är den i sanning.
Det vore förfärligt, om eder lära skulle börja praktiseras.
Lindebarn, barn, som icke kunna reflektera öfver orsakerna till » stryket », skola ändock gång på gång få smaka riset!
Usch då!
Till all lycka skola dock mödrarne af helt naturliga skäl för alltid blifva döfva för eder lära, det är min fasta öfvertygelse.
Ni har tydligen af rädsla för det ena diket kört omkull i det andra.
Ni har visat eder så rädd för, att ägandet skulle bli försummadt, tills det vore för sent, att ni förordat dess använ- dande alldeles för tidigt.
Den sunda, lugna erfarenheten gifver otve- tydigt vid handen, att kroppsaga i regel ej bör användas förr än barnet är l / å 2 år.
Då är det ännu god tid att taga bort möjliga oarter hos det samma; och ett tidigare ägande kan lätt medföra de vådliga följder, ni i eder ar- tikel påpekat såsom de der kunna uppstå af ett hårdt och orättvist behandlingssätt i all- mänhet.
Ni skulle blott varit med och sett, huru svårt det är att bringa till tystnad ett barn, som fått aga i en för tidig ålder, och som råkat i konvulsivisk gråt, och ni skulle rysa för edert uttalande.
Det torde icke heller vara så få, hvilka fä vandra sin väg fram genom lifvet i idiotisk dimma just till följd af — för tidig kroppsaga.
1 2 Det andra edert uttalande, som synes mig tarfva en allvarlig gensaga, är det, att barn icke böra få kroppsaga efter det fjerde året.
Huru vill ni då, att en moder skall bete sig, om hennes lilla fyraåring icke med goda ord och föreställningar kan bringas till lydnad?
Skall hon låta saken bero, skall hon redan då gifva sig och inrangera sig i de » lydiga för- äldrarnes » led, utan att använda det medel, som af forntida vise ansetts så välgörande, att en till och med vägar det djerfva påståendet: » Den sitt ris spar, hatar sitt barn *. » Många föräldrar finnas nog, som till följd af lojhet eller en otillbörlig svaghet handla på detta sätt, men icke blir väl saken derför rätt.
Sant är ju, att man lätt kan förderfva ambitions- känslan hos barnen och förbittra i stället för * O c h n o g är u n g d o m e n t i d i g t u t v e c k l a d n u för t i d e n, m e n i c k e m å t t e väl b a r n d o m e n v a r a slut v i d inträdet i fjerde året.
315 förbättra genom att aga dem, sedan de blifvit för stora för kroppsaga.
Men att åldersgrän- sen härvid bör vara det fjerde året, det vågar jag bestrida.
Hade ni sagt åttonde eller tionde året, då skulle jag kunnat instämma med eder.
I allmänhet anser jag det böra med efter- tryck framhållas, att riset må sparsamt använ- das, men ej borttagas; och att ett så vigtigt ämne som det om barns ägande bör behandlas med stor vaksamhet.
Jag törs dock icke nu låta mig föras vidare i det intressanta ämnet.
A.
P.
L.
Längtan.
Ett stilleben efter naturen.
^ i|I) är jag om qvällarne sitter vid mitt öppna éSss! » fönster och låter blicken ila hän öfver nejden, medan den ljumma svalkande sommar- luften vederqvicker mina sinnen, då kommer det öfver mig en känsla af oändligt välbehag.
Är jag vaken, eller drömmer j a g.
.
?
Nej, det är ingen dröm denna egendomliga tafla, så full af frid och rörlighet på en gång, så förtjusande i all sin pittoreska brokighet.
Det är en ljuf verklighet.
Vare sig himmelen är klar och som i går beströdd med glänsande, i olika färger skif- tande reflexer från den nedgående solen, eller den är mulen och dyster och grå som i afton, så finner jag taflan förtjusande.
Närmast kring mig ligger en stor bakgård, full af gammalt virke och kasserade bräder, lemningar af det Stockholm som gått.
Denna bakgård bildar en trekant, begränsad af tvänne vägar, som slutligen sammanlöpa till en.
Om dessa vägar ha namn, vet jag ej, men folket kallar dem gator.
Besynnerliga gator utan boningshus, men om aftnarne upplysta af lyktor.
Dock är det ieke » gatorna », som intressera mig; det är folket, som går på dem, folket, som bebor de små rödmålade husen jag ser.
Dessa ligga lika långt från vägen, som de äro åtskilda från hvar andra, och tillhöra alla en försvunnen tid.
Det är i synnerhet ett af dem, en koja med fönster mycket mindre än deras grönmålade luckor, som tager mitt in- tresse i anspråk.
Belägen vid foten af en vidsträckt, gräsbe- vuxen höjd, från hvars topp en gammal för- fallen väderqvarn reser sig, är denna koja en af de minsta jag sett.
Man har sagt mig, att den upplefvat öfver sju decennier, att den för en tjugo, tretio år sedan var en illa beryktad utkrog och ett tillhåll för Stockholms drägg.
Huru dermed förhåller sig, vet jag ej, men » Lill-Jans », till hvars omgifningar den hörde, har icke haft det bästa rykte om sig.
• Men tiderna förändras.
Slopadt är det gamla » Lill-Jans », och blott några enstaka ruckel här och der bära ännu vittne om, hur trakten såg ut.
Nu reser sig några hundra steg här ifrån och omgifvet af en präktig skogspark ett prydligt stationshus; man hör lokomotivets hvisslingar då och då och ser ständigt folk, som går till eller från stationen.
Jag för min del finner dock vida större behag i utsigten rakt framför mig och allra mest i den rödmålade kojan.
Den bebos af en fattig arbetarefamilj, en enkling med tre barn.
Hvarje afton vid åtta- tiden ser jag honom komma hem från sitt ar- bete och mötas vid grinden af sina barn.
Det äldsta är en flicka om sjutton år, lång och smärt, blond och med de vackraste blå ögon jag sett.
Hon är alltid prydligt, men tarfligt klädd i en ljusgrå drägt och på huf-
tion ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden f ö r qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör vudet bär hon en röd sjalett.
För sina syskon, två gossar, är hon som en mor, och hemmet sköter hon med en raskhet och duglighet utan like.
Hon är mer utbildad till förståndet än farsgubben sjelf, som beundrar henne.
Det ligger i denna flickas sätt och hela yttre något, som skiljer henne från flickor af samma klass.
Ingenting af dessa flumsiga och påflugna slinkfasoner, ingenting af dessa oblyga miner och ögonkast.
Hon förstår att » hålla på afstånd » genom en medfödd värdighet, som är en förening af qvinlig stolthet och blyg- samhet.
Också ser jag henne aldrig vara föremål för grannpojkarnes råa skämt.
De hysa allmänt respekt för den unga husmodern.
Lyckliga familj, huru ofta har jag ej med stilla vemod sett er till sammans sittande i den lilla bersån och förtärande er tarfliga afton- måltid!
Litet varm potatis på en karatt, litet sill och smör, mjukt bröd och nysilad mjölk — allt snyggt och fint ordnadt på ett bord med hvit duk.
Det är snart tre månader sedan jag första gången såg denna lyckliga familjegrupp, och ännu har jag icke sett mig mätt på den.
Hvem vet hur det skulle vara, om medel- punkten deri vore borta?
Det är hon, som först väckte min uppmärksamhet, och jag kan nästan säga, att jag känner henne en smula.
Men det är en egendomlig bekantskap.
Den ensamme unge mannen der uppe i det stora huset, hvilken med sådant intresse följer hennes steg, har också väckt hennes uppmärk- samhet.
Men hön bryr sig icke mycket om mig; en förstulen blick då och då eller ett småleende, det är allt.
Men det är mycket nog för en ung man, som lefver i ensamhet och längtar efter drömd lycka.
K a n s k e.
.
.
.
Hvem vet hur sakerna kunna gestalta sig?
Ibland kommer det på mig en besynnerlig känsla af jag vet icke hvad.
Jag skulle vilja tala vid dessa lyckliga menniskor, skulle vilja hedras af deras vänskap och.
.
.
och.
.
.
Detta blonda hår, denna friska hy och dessa blå ögon förvirra mig.
Detta vackra barn med sitt milda utseende har väckt något i mitt bröst, som jag aldrig förr erfarit.
Jag tror nästan, att jag nu anar, hvad det vill säga att vara lycklig.
Charles.
Natur och kultur.
Ett n Q e l sommarminne.
™t ?w " du det lilla röda torpet der borta « ê ë * i skärgården?
Långt ut vid stora far- leden ligger det och om vintern, när sjön lagt sig, och den kalla blåsten tjutande far genom trädens grenar, och den hvita snön hopar drifva på drifva, så att den lilla stugan nästan göm- mes under det kalla täcket, — då är der öds- ligt och dystert ibland.
Men om sommaren, när böljorna gunga fiiskarens båt och glittra i den tidiga morgonstunden som millioner diamanter, när skogen står full af linnea och pyrola under de gröna doftande granarna, der den lena mossan bäddar mjukaste sängar, och när sommaraftonen är så ljus, att skymningen endast mildrar dagern, gör färgerna mera för- tonande, mera smekande för ögat — då är det lilla torpet förtjusande.
Långt ut plöja de stora ångbåtarna sina glänsande banor, visa sig vid horisonten såsom en påminnelse om civilisationen, om det rörliga menniskovimlet, och medan de gifva taflan lif, bilda de en i r-s I U | i fci U IN användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga anglfvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
motsättning till det lugn och den uppfriskande känsla af naturlif, hvaraf du gripes på det lilla torpets steniga strand.
Böljorna slå, slå, slå mot stranden, melo- diskt sakta, entonigt söfvande, en vaggsång för oro- liga tankar, för öfveransträngda nerver, för tröttad håg.
De hviska om kraften i det tysta, ihärdiga arbetet; du kan plocka de vackraste stenar, som vågen slipat och filat under sitt slag.
Och grön står skogen och tyckes säga: mitt land är skönt; fast min vinter är hård och min sommar kort, byter jag det icke mot något annat; jag lefver, doftar och älskar un- der några korta glada veckor, — så är min fägring all, men under min långa vintersömn hvilar jag, drömmer om ljuset och om vårens alla små fina blommor och unga växande skott.
Och mäktigt och allvarligt susa furorna: se på oss, huru vi växa, huru vi stiga i höjden, frisk strömmar safven genom vår höga stam, ty vår rot har trängt djupt ned i fosterjorden och vår kraft är icke splittrad.
Men på hafvet, nyss så lugnt och solbelyst, blåser det upp, vågorna rulla och bryta sig, det salta skummet stänker ditt ansigte och den friska hafsvinden fyller dina lungor.
Du fäng- slas timme efter timme af denna kraft, detta oändliga haf, som är en bild af lifvet med dess underfulla, obekanta djup, dess tusen skift- ningar på ytan.
Och inför den stora, gamla, ständigt unga naturen längtar du att komma till harmoni och klarhet, att fylla din bestäm- melse med ödmjuk kraft.
Följer du vägen genom skogen och ror se- dan öfver viken, kommer du snart till en gammal herregård, under hvilken torpet lyder.
Der finnes gammalmodiga och moderna rum, der finnas verandor och dammar, böcker och taflor, och der diskuteras i all vänlighet dagens brännande frågor.
Olika meningar bryta sig mot hvarandra, ty från skilda håll komma familjens medlemmar dit om sommaren, fulla af nya intryck, som det gäller att meddela, helst omsätta i andras sinnen.
Det är ett styft arbete, ett stycke af det nutida kultur- lifvef med dess rastlösa äflan, dess nervösa ifver, dess innerliga öfvertygelse.
Men torpets enkla, vemodiga naturstämning hvilar ej der- öfver.
Känn hvilken blomdoft från trädgården!
Längs hela den södra långväggen af huset har kaprifolien slingrat sig.
Det är med knapp nöd man kan öppna de båda salongsfönstren.
I slutet af juni står hela kaprifoliehäcken i blom.
Blommorna hänga i täta, tunga, vag- gande klasar, så tätt, att bladen knapt synas.
Allt efter som de äro mer eller mindre ut- slagna, skifta de i hvitt eller ljusgult med en dragning i skärt, och vid minsta vindfläkt, som sätter den lätta blomstergungan i rörelse, för- nimmes en genomträngande vaniljdoft.
Om dagen, då solstrålarne återkastas från den heta väggen, tyckas blommorna skälfva och sam- mandraga sig under solens eldkyss; bryter man då en blomma, är hon liksom slapp och gömmer likgiltigt, öfvermätt sin finaste doft.
Men om aftonen, när en svag vindfläkt far genom lönnarna på gården, sveper öfver blom- sterrabatterna] i trädgården, och kommer furorna midt öfver i skogen att sakta susa, då den uppfriskande daggen lägger sitt perllika skim- mer öfver de heta blomkalkarna, — då vakna med.
ens alla blommans finaste fibrer till lif, och inför den svala, ljusa, milda som- marnatteu blottar kaprifoliehäcken sin innersta trängtan, biktar sina hemligaste känslor, andas ut sin renaste kärlek.
En fin genomträngande berusande vaniljdoft fyller luften; det är kul- 316 turblomman, som ger det bästa hon kan.
Lik- nar hon icke en menniskosjäl, som, förslappad genom ett lif af njutning eller brännande smärta, krymper samman, men under inflytan- det af den uppfriskande stillheten, lugnet, in- gåendet i sig sjelf, utvecklar sitt väsens bli- daste doft och inför den deltagande blicken, den hjertliga kyssen, den svala handens smek- ning öppnar sig och låter den oändliga rike- dom af tankar och känslor, som legat dold under kampens hetta, välla fram?
Men då måste ock denna själ vara rik, skönhetsälskande, med lifsinnehäll, med sann uppfattning af käns- lans och tankens fina skiftningar — annars liknar hon ej min doftande, daggstänkta, dröm- tunga kaprifoliehäck.
Farväl du lilla torp med din fiiska hafsvind, din barrdoft, din rena natur!
Farväl du gamla herregård med din rika, fina blomsterdoft, ditt själs- och kulturlif.
I ären olika typer för det skiftande lifvet — allt efter vårt olika skap- lynne skola vi känna oss mera dragna till endera, men för att blifva en hel, fullt utveck- lad personlighet, måste vi känna, uppfatta, älska båda!
E. Wh.
Teater och.
musik.
Teatrarna.
Kungl.
operan.
O m fredag gifves &gt; M i g n o n » m e d fru Edling i titelrollen o c h hr Lundmark som Wil- h e l m M e i s t e r samt h r Nygren för första g å n g e n s o m Lothario.
R e p e t i t i o n e r n a fortgå o a f b r u t c t p å L e o Délibes spirituella o p e r a - c o m i q u e » K u n g e n h a r sagt d e t », s o m i c k e p å öfver t i o år stått p å k.
o p e r a n s reper- toar.
S t y c k e t har n u u n d e r g å t t en väsentlig o c h af praktiska skäl förestafvad o m a r b e t n i n g, n ä m l i g e n deri att v e r s d i a l o g e n omflyttats till p r o s a.
Personbesätt- n i n g e n b l i r n u h e l t o c h hållet n y.
M å h ä n d a gifves d e n n a repris för första g å n g e n re &amp; ' in l ö r d a g e n i denna v e c k a o c h d å m e d följande r o l l b e s ä t t n i n g: B e n o i t h r L i n d e n, m a r k i s d e M o n c o n t o u r, hr J a n z o n, M i t o n h r O h l s s o n, b a r o n d e Merlussac hr Dorff, G a u t e u h r G r a f s t r ö m, P a c o m e h r O h l s o n, mar- kis d e F l o r a m b e l fröken K a r l s o h n, m a r k i s d e Blu- ette fröken P e t t e r s o n, J a v o t t e fröken E k, markisin- n a n d e M o n c o n t o u r fru S t r a n d b e r g, P h i l o m e l e frö- k e n K l e m m i n g, A g a t h e fru Sterky, C h i m e n e fru E d - l i n g, A n g e l i q u e fru B l o m b e r g.
« L o h e n g r i n », » D e n s t u m m a » o c h » L e o n o r a » för- beredas äfven till u p p f ö r a n d e m e d delvis n y upp- sättning.
R o l l e r n a till Bizets » D j a m e l e h » hafva i dessa dagar distribuerats.
N ä s t a s y m f o n i k o n s e r t, d e n a n d r a för innevarande säsong, eger r u m o m l ö r d a g åtta dagar d e n 10 no- v e m b e r.
V i d d e n n a k o n s e r t k o m m e r d e n utmärkte v i o l o n c e l l i s t e n Frans Neruda att biträda.
K. dramatiska teatern h a r slagit sitt stora slag för s ä s o n g e n o c h v u n n i t e n o v a n s k l i g seger.
Genom u p p t a g a n d e t af E c h e g a r a y s » G a l e o t t o » o c h g e n o m det sätt, h v a r p å stycket utföres, har d e n n a teater flätat e n n y lager till sina m å n g a föregående.
O c h direk- t i o n e n h a r g e n o m beslutet att m e d v å r förnämsta talscens r e p e r t o a r införlifva ett s t y c k e af så högt v ä r d e s o m d e t ifrågavarande gjort sig förtjent af all- m ä n h e t e n s v a r m a s t e tack.
A t t detta o c k i formen af fulla h u s e n l å n g tid b o r t å t skall k o m m a den s a m m a till d e l k a n m e d säkerhet förutspås.
» Gale- o t t o » är n ä m l i g e n ett s t y c k e, s o m hela Stockholm måste se.
A t t i n g å i n å g o n närmare r e d o g ö r e l s e för det märk- liga n u t i d s d r a m a t sakna v i t y v ä r r u t r y m m e.
Ga- l e o t t o är det sinneblldliga n a m n e t p å » hela verlden;., d e n n a tusenhöfdade h y d r a, s o m m e d förtalets och baktalets gift fläckar så m å n g e n o s k y l d i g, o c h som så ofta å s t a d k o m m e r blodsutgjutelse, ja, beröfver men- n i s k o l i f o c h g ö r d e o s k y l d i g a s t e brottsliga.
D e t är det s m y g a n d e, l ö m s k a förtalets m a k t, s o m skildras i detta s t y c k e, ett äkta n u t i d s d r a m a visserligen, men s o m i ädel o c h fin a n l ä g g n i n g m i n n e r o m de klas- siska dramerna.
H v a d utförandet beträffar är det det allra bästa, j a står delvis öfver allt b e r ö m.
Särskildt gäller detta hr Hillberg, h v a r s utförande af d o n Manuels, den äkta m a n n e n s, roll v ä l t o r d e få räknas till denne u t m ä r k t e skådespelares bästa skapelser, j a kanske är
Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, så vida porto bi- fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
h a n s allra bästa.
H v i l k e n i d e minsta detaljer fin och k o n s e q v e n t u p p f a t t n i n g af karaktären, h v i l k e t ädelt o c h p å s a m m a g å n g realistiskt utförande a f den s a m m a!
— I B r n e s t o s, d e n u n g e skriftställarens, r o l l h a r hr Palme tagit ett afgjordt steg framåt.
I början är framställningen k a n s k e v ä l m y c k e t dekla- m a t o r i s k, m e n v i n n e r sedan f ö r hvarje akt i natur- l i g h e t o c h v ä r m a, till dess h r P.
i sista akten h ö j e r sig b e t y d l i g t öfver det vanliga o c h d e r åt slutscenen gifver ett u t t r y c k a f lif o c h hänförelse, så att åskådaren o v i l k o r l i g e n r y c k e s m e d.
— A f v e n fru Sundberg s o m J u l i a, d o n M a n u e l s o s k y l d i g a o c h ädla m a k a, h a r i detta s t y c k e e n a f sina bättre roller.
Ofriga m e d - spelande, fru Fahlmun samt hrr Thegerström o c h Per- sonne, s å s o m d o n M a n u e l s svägerska, b r o r o c h bror- son — alla tre representerande d e n baktalslystna » v e r l d e n » — fy Ide äfven förträffligt sina platser.
M e d ett o r d: d e t s p ä n n a n d e stycket — ty d e t är verkli- gen a l l t i g e n o m m e r än v a n l i g t s p ä n n a n d e o c h gri- p a n d e — e r h ö l l ett i allo värdigt o c h helgjutet ut- förande.
Dess uppsättning o c h inöfning kunna m e d fullt skäl kallas m ö n s t e r g i l l a.
P å h ä r gifna s t y c k e n t o r d e o c k hafva v ä c k t e n sådan sensation o c h fram- kallat ett så e n s t ä m m i g t bifall o c h så e n s t ä m m i g a l o f o r d från b å d e p u b l i k o c h kritik s o m » G a l e o t t o ».
D e n n a teaters nästa n y a p r o g r a m k o m m e r att ut- göras a f » E n h o f s v e n », skådespel i 2 akter, svenskt o r i g i n a l; » H j e r t e r d a m », lustspel i 1 a k t a f M a x B e r n s t e i n, fri öfversättning från tyskan a f O s k a r W i j k a n d e r, samt » B i n g a r n e », lustspel i 1 a k t af Christoffer B o e c k, öfversättning från danskan.
S v e n s k a teatern, hvars sällskap n u h v i l a t s i g e n v e c k a, m e d a n teatern varit f ö r h y r d åt L i n d b e r g s k a sällskapet, h a r d e r u n d e r flitigt repeterat » L i f v e t p å l a n d e t », Frans H e d b e r g s öfversättning a f F r i s t r u p s b e a r b e t n i n g a f F r i t z B e u t e r s bekanta r o m a n m e d samma namn.
S t y c k e t, i h v i l k e t O n k e l Bräsigs r o l l k o m m e r att utföras a f hr Holmquist, gifves första g å n g e n antagligen o m m å n d a g.
U n d e r förberedelse att uppföras ä r o: A l e x a n d e r D u m a s d e n äldres » H e n r i k I I I o c h hans h o f » samt G o e t h e s drama » G ö t z v o n B e r l i c h i n g e n ».
T i l l spel- n i n g h a r antagits ett utstyrselstycke, h v a r s svenska titel ej ä n n u blifvit bestämd.
Vasateatern g a f tisdagen d e n 3 0 d e n n e s för första g å n g e n d e n förut h ä r k ä n d a operetten » Pariserlif » af Offenbach.
Biljetterna till första representationen lära varit utsålda e n v e c k a i förväg.
V i hafva ä n n u ej varit i tillfälle ö f v e r v a r a n å g o n representation a f » P a r i s e r l i f », m e n s k o l a i nästa n u m m e r å t e r k o m m a.
Den 31 okt.
F. Hbg.
Konsertsalen.
Fröken Gina Oselio — s o m norska b ä r a n d e n a m n e t I n g e b o r g A a s — g a f i tisdags e n fåtaligt b e s ö k t k o n - sert i musikaliska a k a d e m i e n.
S å n g e r s k a n utmärkte sig för e n fyllig o c h v ä l skolad röst, hvars verkan d o c k m i n s k a d e s af ett n å g o t f ö r starkt v i b r e r a n d e.
För öfrigt synes f r ö k e n O s e l i o m e r a passa för sce- n e n än för k o n s e r t s a l o n g e n.
H o n ådagalade n ä m l i - gen s y n n e r l i g e n dramatisk begåfning.
N å g o t sär- skildt h ä n r y c k a n d e o&lt;-h v ä r m a n d e i h e n n e s sång fans d o c k ej m y c k e t af.
— Sångerskan biträddes af h o f k a p e l l i s t e n Kr Bach, h v i l k e n förtjenstfullt utförde n å g r a v i o l o n c e l l n u m m e r.
A c k o m p a n j e m a n g e t sköttes väl a f h r Bernhard Fexer.
D e på programmet upp- tagna s o l o n u m r e n f ö r p i a n o måste utelemnas, all den stund pianisten fröken V. Aulin genast v i d första stycket öfverfölls af ett våldsamt i l l a m å e n d e.
Konst och literatur.
Museum, afbildningar efter berömda taflor från konstens blomstringstider kallas ett verk, h v i l k e t börjat utgifvas från F a h l c r a n t z &amp; C:is v ä l - k ä n d a f ö r l a g s e x p e d i t i o n.
D e t är uteslutande taflor af d e äldre mästarne, h v i l k a l e m n a t s i detta häfte, men i d e följande k o m m a äfven andra målare o c h andra tider att representeras.
V e r k e t, h v i l k e t åtföl- j e s a f förklarande text i ett särskildt sluthäfte, ut- k o m m e r i 1 0 månadshäften — fast s u b s k r i p t i o n — ä 7 5 öre.
D e t är e n förtjenstfull h a n d l i n g att g ö r a k o n s t e n s m ä s t e r v e r k, så e g n a d e att h ö j a o c h v i d g a känslan och skönhetssinnet, allmänt k ä n d a.
Förlagsfirman h a r derför o c k h e d e r a f sitt företag.
D e y p p e r l i g a trägravyrerna återgifva förträffligt originalet.
» Mu- s e u m » är ett p l a n s c h v e r k för hvarje förmaksbord.
" m * P i r \ I | i K i \ J | \ j Annonser mottagas endast mot kontant liqvid i förskott af 2 5 öre pr A- spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under I krona.
å det att » S k a n d i n a v i s k Modetidnings » nummer skulle kunna första m e d f ö l j a till alla tid- ningens prenumeranter, h a r expedierandet a f detta n u m m e r a f Idun f ö r d r ö j t s en d a g.
Red.
D kontor nekat mottaga prenumeration på » Skan- visa vederbörande å klagomål dinavisk ranter, från flera håll Modetidning », bedja ingått, att post- v i de prenume- s o m mötas a f dylik v ä g r a n, att hän- till Generalpoststyrelsens cirkulär n:r 3 8.
som när pappa Rebolledo för första gången hälft motvilligt tummade det mellan sina svarta fingrar, vågade sig i ostyrigt koketteri likt en gloria kring hennes hufvud, en glänsande ram, genom hvilken beständigt ljuset bröt sig i skimrande färgspel.
Det ovala ansigtet med sin fina hudfärg, mjell som blommans frömjöl, lystes upp af de blåa ögonens glädje och en röd kanske något för yppig mun med ett drag af hälften skälmskhet, hälften trots.
Den spän- stiga, ännu en smula flickaktigt kantiga gestalten lät dock redan ana den utvecklade jungfrulig- hetens mjuka linier.
.
.
På våren hade hon slutat sin skolgång, och nu hade äfven sommaren glidit förbi, under hvilken hon som vanligt varit pappa Rebolledos trogna hjelpreda bland de kära blommorna i trädgårdstäppan, hvilka ingen bättre än hon E t t s t o r s t a d s b a r n.
förstod att ordna till de mest smakfulla buketter, dem blomsterhandlaren vid Slussplanen, som B e r ä t t e l s e f ö r Idun hvarje morgon hos pappa Rebolledo lät afhemta af Johan jJctfdling.
dagens skörd, prisade högre än någon annans och — betalade bättre.
V. Men Ruth var icke nöjd med det dagdrifvar- Vid.
e n d ö d s b ä d d.
lif, som hotade henne, när hösten stod för (Forts.) dörren; så hade hon fått i aitt envisa lilla T * j (' appa Rebolledos lärareförmåga sträckte sig hufvud, att hon skulle bli fleurist, för att äfven «8=^ dock icke allt för långt, fast än den om vintern få syssla med sina blommor.
Det goda viljan icke visste af några gränser.
» Det hjelpte icke att de gamla, som intet högre ön- var ett satans hufvud den flickan hade, » bru- skade än att få behålla henne hos sig i fred kade han säga, och sanningen var, att med och ro, på allt sätt sökte förmå henne att af- åren gled Ruth undan honom.
Detta unga stå ifrån eller åtminstone uppskjuta sitt beslut.
» Hon var ju så ung ännu att släppas ut hvarje lilla hufvud tänkte sina tankar så snabbt, att den gode koristens halfnötta hjerna icke alltid dag bland alla de andra fleuristerna på den hann med; eller ock stäldes plötsligt en vet- stora ateliern — kanske icke alltid så lämp- » Hon kunde väl dock vänta girig fråga på honom, som han hade all möda liga kamrater! » att ej allt för otillfredställande besvara.
Det till dess hon gått och läst (detta skulle bli gick icke i längden, och till sist måste han nästa år); hon kunde godt vara till så mycken nytta i hemmet! » med ett visst vemod släppa sitt tag.
Men nej och nej!
Ruth gaf sig icke.
Hon Ruth, den de båda gamla — ty inför henne började de verkligen känna sig förskräckligt smekte om pappa Rebolledo, till dess han måste gamla — med afundsam omsorg bevakat som gifva sitt löfte, och » lilla mammas » opposi- en förborgad skatt inne i det gröna huset eller tion, förtviflad till det yttersta, dränktes i en som den dyrbaraste och ömtåligaste blomman hel flod varma kyssar.
i pappa Rebolledos solvarma trädgårdstäppa — Emellertid, detta var den sista respiten de Ruth måste de till sist sända ut i den villande kunnat förskaffa sig, skulle intet göras till stora verlden bortom både qvarteret och gatan, saken, förr än operasäsongen började och med dit icke deras ögon i hvarje minut kunde följa den pappa Rebolledos regelbundna turer till henne.
När hon den första gången, sprittande Norr.
Fleuristfabriken låg i samma stadsdel, af gladt nyfiken förväntan, med sina böcker i långt uppe vid Storgatan på Östermalm, och den nya väskan och tusen förmaningar på sitt pappa Rebolledo var under sina köröfningar lätta bjerta, af pappa Rebolledo följdes till alltid ett litet stycke närmare sin flicka, hvil- Maria skola, der den stora gården vimlade af ket, svårt att förklara, dock gaf en viss känsla hundratals lekkamrater, medan luften sjöng af af trygghet.
glada röster, då öppnades för Ruth med ens I dag hade den kära pappa för första gången som ett nytt lif, anadt i långa ensliga drömmar; måst taga de sommarglömda partituren fram; men hemma satt den lilla frun med en oför- icke ett ord hade han nämt till Ruth om deras klarlig oro bakom sin disk; för några timmar gemensamma angelägenhet, utan endast gått sin hade det gröna huset blifvit rent förfärande väg, » den stygge », som om intet vore aftaladt.
tomt, och pappa Rebolledo hade hvarken tankar Ruth satt ensam vid bordet i hans rum och eller tunga med på repetitionen, som drog ut hade sina färger och penslar bredvid sig.
minst en evighet längre än någon gång förr.
Hon saknade icke artistiska anlag, fast än Men Ruth kom åter, blossande af ifver och de ännu ej fått någon konstförståndig ledning; förnöjelse, från lektioner och lekar och med en under hennes flinka fingrar blommade det hvita ofantlig mängd att förtälja om allt underbart pappersarket upp af prunkande röda rosor, nytt, till hvilket de gamla lyssnade med för- kornblå » riddarsporrar » och ymnigt » guldregn ».
tjust förundran, att de verkligen hade henne Men hennes förnärmade lilla humör ville i dag icke låta handen gå så lätt som vanligt; pappa åter — verkligen oskadd!
Rebolledos misstänkta glömska låg henne hårdt på sinnet: » i morgon skulle hon minsann inte * låta honom rymma sig! » På afstånd hörde hon från butiken moderns Ar gingo och Ruth växte upp.
Hon hade slutat sin skolgång och var nu fjorton år.
För- steg och röst, när hon betjenade någon af sina underligt utvecklad var hon för sin ålder; knap- kunder.
Den gälla lilla klockan pinglade, när past mer än ett barn, hade hon redan fått något dörren rycktes upp, några repliker byttes, af mognande jungfru öfver hela sitt väsende, » kling-kling » till afsked, och det blef åter tyst.
Plötsligt, efter en lång stund af tystnad, får öfver skickelse och gestalt.
Att hon var vacker, kunde ingen förneka.
hon höra ett utrop, ett enda kort utrop som Det ljusa håret, ännu lika silkeslent och gult, af smärta, höjer förskräckt hufvudet och lyss.
317
I D U N Men nej, hon måste ha misstagit sig!
Allt är lugnt, nästan sömningifvånde lugnt.
Den stora väggklockans ticktack gör intrycket af en ham- marsmedjas dån, enväldigt som det herskar öfver stillheten rundt om.
Hon känner dock en förunderlig, nästan hemsk oro inom sig, den hon ej kan förklara, och den drifver henne att resa sig upp och gä ut i butiken.
Ännu i kammaren innanför, hör hon intet ljud och skyndar nervöst på sina steg.
Hon skjuter upp dörren, som står på glänt.
På golfvet inom disken ligger den lilla frun, segnad ned som träffad af en blixt, med an- sigtet nedåt och armarna öfver hufvudet, orör- lig som en död.
Med ett skri störtar Ruth fram och på knä vid hennes sida: » mamma, älskade mamma, är du sjuk — svara mig — ack, svara mig! » Och hon försöker lyfta upp hennes hufvud med sina darrande händer, men dess ögon äro lyckta och det faller tungt tillbaka mot golfvet med en duns.
Ruth brister i gråt, en häftigt klagande, abrupt gråt af smärta och förfäran; hon måste bort, ut efter hjelp!
Hon försöker resa sig, men hennes knän vika sig under henne, och hon blir sittande som förlamad bredvid moderns kropp.
Då pinglar det i den lilla klockan och en qvinna stiger in.
Det är räddning!
Ruth får mod och krafter och hon lyckas åter komma upp på sina ben.
Det är en af grannhustrurna, som kommer for uppköp.
Innan ens hennes ögon hinna se något i skumrasket bakom disken, beder Ruths stämma, häftig, stockad af gråten: Helsovård.
Diet.
I en mångfald s j u k d o m a r må- ste läkaren anbefalla e n viss m a t o r d - n i n g, s. k. diet.
D e n n a är o ä n d l i g t v e x l a n d e efter s j u k d o m e n s art, d e n sjukes k r o p p s k o n s t i t u t i o n, s j u k d o m e n s h ö g r e eller lägre g r a d a f u t v e c k l i n g o.
s. v.
D i e t e n är emellertid alltid svår att föra, dels derför, att den sjuke oftast går till s a m m a b o r d s o m friska o c h der frestas att öfverträda diet- reglerna, dels derför, att d e t är k o s t - samt o c h k r å n g l i g t att anskaffa de d i e - tiska f ö d o ä m n e n a för en e n s a m p e r s o n.
Man kan derför säga, att ett b e h o f fylts g e n o m den dietiska matanstalten, s o m i dagarne inrättats i huset B r u n k e - b e r g s t o r g 1 4, två tr., d e r sjuke, s o m måste hålla diet, k u n n a u n d e r läkares ö f v e r v a k a n d e intaga sina måltider.
M a t - varornas i n k ö p o c h tillredning k o n - trolleras äfven af läkare, hvarför friska personer, s o m vilja b e v a r a sin mat- s m ä l t n i n g o s t ö r d, b ö r a finna uträkning i att g å till anstaltens b o r d.
Huskurer.
Mot v å r t o r.
J a g h a d e en liktorns- aktig vårta p å lillfingret, h v i l k e n väl ej förorsakade m i g några smärtor, m e n d o c k b l e f besvärlig g e n o m sin hastiga tillväxt.
F l e r a m e d e l försöktes, m e n utan resultat.
J a g stack då en dag, p å inrådan a f en v ä n i n n a, en ren s t o p p - n å l, s o m j a g g j o r t g l ö d a n d e, så djupt in i vårtan, att j a g k ä n d e ett litet s t y g n.
N å g o n tid derefter v a r vårtan fullkomligt f ö r s v u n n e n.
E — e.
S u s n i n g a r f ö r öronen äro ett rätt o b e - h a g l i g t o n d t.
M i n syster plågades gan- ska m y c k e t deraf, m e n kalla afrifningar p å m o r g o n e n hafva skaffat h e n n e s n a b b o c h varaktig hjelp.
J a g har velat m e d - dela detta, p å d e t andra, s o m lida af detta o n d a, m å k u n n a försöka samma kur.
E — c.
Klädedräkten.
Inpackade kläder erhålla efter n å g o n tid en u n k e n, m o t b j u d a n d e lukt.
D e r - » För Guds skull, hjelp oss, hon dör, hon dör! » Så flyger med ens en ny tanke som en glimt af eld genom hennes hufvud.
» En lä- kare — pappa Rebolledo — pappa Rebolledo — en läkare; » och som drifven ut af vinden lemnar hon allt, de båda qvinnorna, den döende och den andra, den lilla butiken, det gröna huset; ger sig till att springa, springa allt hvad hennes fötter bära utefter gatan, medan håret fladdrar om hennes obetäckta hufvud och vinden sliter i hennes klädningsfåll.
De få menniskor, som möta henne, vända sig förvånade om och följa henne med blicken.
En poliskonstapel i uniform blir så godt som ikullsprungen, när hon störtar förbi; han stannar, ser misstänksamt efter henne och vänder sig derpå till en arbetare med en ström af frågor.
Denne vet intet, förstår intet; hade blott känt igen den unga flickan: det var » vackra Ruth. » Men Ruth springer slutligen, när hon är nära att stupa ', rätt i armarne på pappa Rebol- ledo, hvilken i gravitetisk värdighet var på hemväg från sin repetition och nu med ens blir lika förskräckt, lika upprörd som den unga vid detta oväntade, uppskakande möte.
» Hon är död — hon dör », är allt hvad Ruth kan få fram, innan hennes andedrägt sviker henne.
Men pappa Rebolledo anar allt som af en uppenbarelse, och den store mannen begynner plötsligt att skälfva i hela sin kropp, liksom skakad af en elektrisk ström från ofvan till nedan.
Tårarne rinna ur hans ögon jemna och strida, men tyst utan en snyftning, och droppa öfver hans slätrakade haka ned öfver den bruna paletån.
för b ö r m a n alltid, när m a n i n p a c k a r kläder, h v i l k a k o m m a att l i g g a o r ö r d a u å g o n tid, l ä g g a några s t y c k e n n y a träkol m e l l a n klädesplaggen, enär k o - len förhindra all m ö g e l l u k t.
W. Och dock komma de verkligen hem, de två — • förundransvärdt snabbt — stödjande hvar- andra fast än ingen eger krafter nog för sin egen del.
De komma hem och finna en skock af menniskor nyfiket trängas på trottoaren utan- för butikdörren.
Men läkaren, som någon rådig i hopen verkligen fått dertill, kommer i det samma körande i sin droska; han drifver undan mängden med lågmälta befallande ord och går in.
Pappa Rebolledo och Ruth stappla tätt efter, följda af medlidsamma blickar och hvisk- ningar.
Så drar en främmande qvinna inne ifrån gardinerna för fönstret.
Man hör porten reglas, och allt blir tyst.
Den lilla frun har blifvit lyftad upp i sin säng, men hon är död, riktigt död.
Läkaren har blott att konstatera det: » hjertslag, för stillasittande lefnadssätt.
Fasligt enkelt. » Den stackars pappa Rebolledo finner visst icke saken så » fasligt enkel »; pä knä invid bädden gråter han, gråter stilla som ett barn.
Och från vrån invid den grönglaserade gamla kakelugnen svarar Ruths öfvergifna snyftningar som ett accompagnement.
Läkaren har gått, den främmande qvinnan har gått.
Ingen märker det.
Den tidiga höst- qvällens skymning faller, på, och regnet plaskar mot fönsterrutan.
Pappa Rebolledo är enkling och Ruth, för andra gången, moderlös.
.
.
(Forts.) torra k r i n g l o r k u n n a förvaras m y c k e t länge.
E.
S.
Efterrätter.
Bostaden.
F ö n s t e r r u t o r n a behöfva esomoftast ren- göras.
M a n når d å ett bättre resultat, o m m a n blandar en tesked salmiak- sprit i vattnet, s o m skall a n v ä n d a s v i d aftvättningen.
Ebba.
Mögel på tapeter.
M a n löser salicyl- syra i stark sprit — syrans m ä n g d b ö r förhålla sig till spritens s o m ett till fyra — o c h bestryker m e d d e n n a lös- n i n g d e af m ö g e l a n g r i p n a ställena.
M ö g l e t skall genast försvinna o c h ej återkomma.
W. Fönster trädgården.
V i n d r u f v o r I fönstret.
D e t är säll- s y n t, att d e i k r u k o r p l a n t e r a d e v i n - r a n k o r n a l e m n a m o g n a d e drufklasar.
Säkrare o c h m e d m i n d r e b e s v ä r er- håller m a n m o g e n frukt, o m m a n p å våren l e d e r en v i n r a n k a, i n n a n ä n n u k n o p p a r n e börjat svälla, g e n o m ett hål i u n d e r k a n t e n a f fönsterramen i n i rummet.
B ä n k a n b ö r vara kraftig o c h hafva 8 — 1 0 » ö g o n ».
M a n leder d e n efter b e h a g framför rutan längs segelgarn eller t u n n ståltråd.
I följd af r u m s v ä r m e n skjuter rankan snart skott o c h l e m n a r m e d v a n l i g skötsel o c h b e s k ä r n i n g, ej blott en v a c k e r d e k o r a t i o n för fönstret utan i de flesta fall i g y n s a m t s y d l i g a lägen präktiga m o g n a frukter.
P å hösten skär m a n b o r t r a n k a n o c h i n l e d e r nästa år e n n y.
W — n.
Bakning-.
Billiga k r i n g l o r.
T i l l en bit v a n l i g s k o r p d e g tages halfva v i g t e n g o d t s m ö r o c h inarbetas väl.
A f d e n n a d e g tril- las s m å k r i n g l o r, h v i l k a g r ä d d a s i så s v a g u g n s v ä r m e, att de p å s a m m a g å n g torkas.
D e s s a s y n n e r l i g e n g o d a skör- 318 C i t r o n - c r ê m e på kall v ä g.
N i o ä g g - g u l o r röras m e d 3 7 5 g r a m s o c k e r åt ett håll u n d e r e n h a l f t i m m e.
Derefter tillägger m a n det rifna skalet a f en citron, saften af t v å c i t r o n e r j e m t e två glas — ' / « liter — g o d t h v i t t v i n, h v a r i m a n u p p l ö s t 1 6 g r a m h vit gélatine.
D e n i o ä g g h v i t o r n a, p i s k a d e till s n ö, tilläggas, hvarefter m a n ställer crÊmen p å is eller a n n a t så kallt s o m möjligt.
I n n a n c r ê m e n serveras, dekoreras d e n smakfullt.
Gerda.
Äppelvin-mjölk.
Ett egendomligt namn, i c k e sant, m e n j a g v e t ej bättre.
D e n n a d r y c k har visat sig n y t t i g för skrofu- lösa p e r s o n e r, samt för d e m, s o m lida af engelska sjnkan, struphosta, dålig m a t s m ä l t n i n g, b l o d b r i s t o.
s. v.
D e n tillagas p å följande sätt.
L i k a delar af g o d t ä p p e l v i n, n y m j ö l k o c h friskt b r u n n s v a t t e n v ä r m a s öfver e l d e n till kokpunkten.
Så snart blandningen börjar sjuda, aftages d e n, ty den får ej k o k a.
B l a n d n i n g e n filtreras sedan g e n o m en fin hårsikt, så att ystnin- garne frånskiljas.
Denna vin-mjölk njutes h e l t varm tidigt p å m o r g o n e n, d å m a n ä n n u är fastande.
M a n kan, o m m a n så vill, gifva d e n n å g o t bättre s m a k g e n o m att tillsätta litet s o c k e r.
M a n får ej börja m e d för stora q v a n - titeter.
Ä p p e l v i n m e d vatten o c h s o c - k e r är e n g o d d r y c k för febersjuka.
A.
1 Konservering.
Friska ägg m e d f u l l k o m l i g t hela skal d o p p a s ett par m i n u t e r i vattenglas, s o m till hälften förtunnats m e d vatten, eller o c k s å i e n t j o c k k a l k l ö s n i n g, eller o c k s å ett ö g o n b l i c k i smält paraffin.
P a c k a s de sedan försigtigt i k l i i en låda, hålla d e sig l ä n g e.
O c h det ä r j u bra att ha ett äggförråd, d å längre fram p å v i n t e r n ä g g e n b l i dyrare.
Stadsfru.
Tvätten.
S v a r t siden tvättas bäst i g o d, stark vinättika s a m t lägges ä n n u fuktigt mellan l i n n e d u k a r o c h slrykes.
Det blir d å ej heller o n a t u r l i g t styft.
Ebba.
Hvarjehanda.
K o r k a r, s o m blifvit nedstötta i flaskor, äro just ej så g o d a att få ut.
Man s t o p p a r n e d e n ö g l a af en fast, ej för stark s n o d d, v ä n d e r flaskan o c h d r a g e r så till s n o d d e n s o m en snara.
— V i n - korkar, visa efter u r d r a g n i n g e n benä- g e n h e t att svälla så m y c k e t, att m a n ej åter k a n drifva d e m i buteljen.
O l ä g e n h e t e n afhjelpes, d e r i g e n o m att m a n försigtigt utskär e n smal kil ur k o r k e n s nedre ä n d e.
6.
Husdjuren.
Benknotor böra ej kastas b o r t.
D e torkas — bäst i u g n i n å g o t g a m m a l t j e r n k ä r l — o c h kastas, när m a n har samlat en d e l, p å spiselelden, d e r de brännas h v i t a.
D e r p å tagas d e ur el- den o c h pulveriseras väl, hvarefter m a n efter h a n d a n v ä n d e r d e t så erhållna b e n m j ö l e t att b l a n d a i h ö n s e n s föda.
D e t är till stor nytta för äldre samt så g o d t s o m n ö d v ä n d i g t för u n g h ö n s, i s y n n e r h e t o m de hållas instängda.
Hönssköterska.
Anläggning af en h ö n s g å r d.
F ö r 1 0 — 12 h ö n s behöfves ett u t r y m m e af 1 0 0 qvadratmeter.
M a r k e n b ö r beslå af naturlig gräsmatta eller ä n n u bättre af sand o c h kisel.
E n s m u t s i g l e r b o t t e n, s o m hvarje r e g n u p p m j u k a r o c h g ö r gytjig, är o a n v ä n d b a r för ändamålet, men en stensatt plats k a n begagnas, o m en del deraf är u p p r i f v e n o c h fyld m e d grus, h v i l k e t är n ö d v ä n d i g t för hönsens matsmältning o c h renhållning.
Bäst, varaktigast o c h d e r f ö r billigast i n h ä g n a s platsen m e d förtennad j e r n - tråd, h v i k e n erhålles för ungefär 4 0 öre q v a d r a t m e t e r n.
F ö r fullvuxna h ö n s k a n m a n a n v ä n d a d e n gröfsta, m e n
VI vilja särsktldt fasta uppmärksamheten på Iduns mpllghet för plats- sökande och platsutbjudande annonsorer, äfvensom för alla öfriga slags för k y c k l i n g a r får m a n välja d e n m e d finare maskor.
I n h ä g n a d e n göres en m e t e r h ö g eller m e r a; det första är tillräckligt för b r a h m a - eller c o c h i n - c h i n a h ö n s, m e n knappast för andra arter.
I F r a n k r i k e brukar m a n i n o m i n h ä g n a d e n hafva ett trähus, h v i l a n d e p å e n half m e t e r h ö g a pålar, m e n ett d y l i k t t o r d e ej vara ändamålsenligt för vårt kallare klimat.
V i d a bättre är, o m m a n k a n ställa så till, att h ö n s e n k u n n a direkt från h ö n s g å r d e n k o m m a i n i e n stallbyggnad eller a n n a t solidt h u s o c h d e r erhålla sittrum.
Detta k a n ske g e n o m en stängbar l u c k a eller ett litet fönster.
E t t r u m af 2 meters höjd o c h 4 qvadratmeters golfyta är tillräckligt för 12 h ö n o r.
E t t hvälfdt r u m är varmast u n d e r v i n t e r n.
Sitt- stänger, p l a c e r a d e en smula från v ä g - g e n o c h p å s a m m a h ö j d, k o r g a r för ä g g l ä g g n i n g e n, g o d s t e n l ä g g n i n g eller c e m e n t b o t t e n samt b l e c k b e s l a g å under- d o r r a r n e till s k y d d m o t råttor äro huf- v u d f o r d r i n g a r n e p å detta r u m.
Hål- las h ö n s g å r d o c h sittplats s n y g g a o c h rena o c h erhålla h ö n s e n tillräckligt m e d rent dricksvatten, k a l k s m u l o r o c h o r - d e n t l i g t f o d e r, k a n m a n u p p n å ganska g o d a resultat, n å g o t, s o m j a g k a n i n - t y g a af erfarenhet.
Hönsskötersha.
Läkareråd.
Mya.
1).
Borsta tänderna väl qväll och morgon och skölj munnen,ofta med en 3 %- lösning af klorsyradt kali.
Äro tänderna ska- dade, böra dessa skötas af tandläkare.
Före- finnes anledning att antaga nägon magsjukdom, måste naturligtvis denna behandlas.
2).
An- vänd den walva, som finnes angifven i svar till Fru Hulda 2).
i N:r 11, samt tvätta Öronen två gänger dagligen med hett vatten.
Mari.
1).
Lef liufvud saklägen af sådana födoämnen, som uppräknats i svaret till En äkta man i förra numret.
2).
Behandlas pä sätt, som finnes beskrifvet i svar till Elsa i N:r 7.
Åkomman botas säkrast, om ni lägger bort lugg.
3).
Aflägsnas antingen operativt eller medels elektrolytisk behandling.
I | L / I I Kl L J IN * Le Nex ».
» Pormaskarna » böra uttryckas två gånger i veckan.
Näsan tvättas en gång dagligen med hett vatten och iehtyoltvål, och skummet af tvålen får torka in.
Öfver nätterna bör ni använda den salva, som föreskrifyits Lisa 21 år i N:o 7.
— Är er mage i god ord- ning?
Laga framför allt, att ni har jemn och god ailöring.
D:r - d.
Frågor.
N:r 105.
Frågas, om någon af Iduns läsa- rinnor känner till ett bepröfvadt medel att ur en svart kaschmirklädning borttaga den ge- nom nötning uppkomna glansen.
Vivan.
N:r 106.
På hvad sätt skola Terracotta- bilder rengöras?
Jnge-prenumerant.
N:r 107.
En oerfaren husmoder ber en erfarnare om råd för sin pannkakslagg.
från hvilken, ehuru väl insmord, gräddningsämnet ej vill lossna.
Tngnidning med vax och annat fett har fåfängt användts.
— Tacksamt mot- tagas dcrför godhetsfulla råd till Prenumerant.
A. Afzelius Cornberg Urf abr ikör ST0CKH0LM Företrädesvis m a g - o c h h u d s j u k d o - mar.
V e r k s t ä l l e r elektrolytisk behand- l i n g af a b n o r m t v ä x a n d e hår, skägg- v å r t o r o.
d.
[505] 14 Gustaf Adolfs i Sverige och i Utlandet- Behandlar företrädesvis domar.
Barnsjuk- [297] EM-&amp;Portl.i- / Fabrik jkmngatari R A N S meddelas af vant timmer.
Närmare K A relefon: underrättelser 3 i \ ^5&gt; S S och kunnigt frun- Helsovård.
— Huskurer, — Klädedrägtcn.
— Bostaden / — Fönsterträdgården.
— Bakning.
—] Efterrätter.
— Konservering.
— Tvätten.
— Hvarjehanda.
— Husdjuren.
— Läkareråd.
— Frågor.
— Svar.
g^ * „ * * y * " 3 49 70.
J ?M®^ * å S lfcJ * o ^Tillverkar ^~^&lt; &amp; Etuier $ 3 * ° Smycken, 3 ^ * ^ Bordsilfver, Scha- tull, Smyckeskrin, Syskrin, Album m, m.
[555] ax $ to.
i t!
E n u n g flicka från landet ö n s k a r n u eller till n y å r g ö r a u t b y t e af h e m m e d en flicka af bildad fam. från stad.
— G o d t h e m, d e r u n g d o m finnes, j e m t e utmärkta l e k t i o n e r i p i a n o s p e l n i n g o.
stenografi utlofvas.
S v a r t.
» X.
Y.
Z.
», V e s t e r v i k, d å n ä r m.
u p p l y s n fås.
[565] S0PH1E BERGLUND Infattar Fotografier.
Monterar Tapisseriarbeten.
a [5061 | får härmed vördsamt rekommen- Rf dera sin, den 1 oktober öppnade, n i Hfr (Modehandel 3 Malmskilnadsgatan 3 A U q T Beställningar å alla slags | U Uöi • H a t t a r o c h C o i f f u r e r m. m.
|jj utföras s k y n d s a m t.
[554] | V å r t i: a Hushålls-, A n n o n s e r.
Ramlösa Plantskola.
Min n y a p r i s k u r a n t ö f v e r r i k h a l t i g a f ö r r å d a f alla slag plantskoleartiklar ä r nu utkommen och tillsändes f r a n k o.
LEDIGA PLATSER.
H e l s i n g b o r g i s e p t e m b e r 1888.
[522] P l a t s e n h o s E.
C.
ä r n u t i l l s a t t.
I b o k h a n d e l n finnes att CÄSAR Stockholms MATTEI Elektro-Homöopatien eller Den Nya Vetenskapen.
[557] Kurs i klädsömnad PLATSSÖKANDE.
gifves af u n d e r t e c k n a d för ett begrän- sadt antal elever.
O B S.
E l e v e r n a för- färdiga e g n a k l ä d n i n g a r.
Lärarinna, Bernadina Nicodemi, sällskap.
En l ä r a r i n n a — 22 å r — ö n s k a r med f ö r s t a plats att undervisa i v a n - liga s k o l ä m n e n (icke f r ä m m a n d e s p r å k) samt musik.
Den sökande, hvilken eger v a n a både s o m lärarinna och lektris, h a r god helsa och gladt lynne s a m t h a r utgått f r å n ett m y c k e t godt hem.
A n s p r å k e n ä r o ej s t o r a.
D e bästa rekommendationer kunna före- tes.
Närmare upplysningar kunna er- h å l l a s g e n o m I d u n s R e d a k t i o n, dit svar, märkta H. H. », o c k t o r d e C — n L — a.
Vore det ej skäl att rådfråga ställas.
[519] en specialist?
— för vår del vilja vi råda er E n u n g, b ä t t r e f l i c k a, v a n att gå att försöka att några månader bortåt taga in en half tesked iehtyol (i vatten) två gånger dag- frun till h ä n d a i husliga sysslor, ö n - ligen.
Händerna böra dess utom pudras rik- skar sig en d y l i k plats i ett bättre ligt med potatismjöl, när utslaget kommer, och h e m.
D e n s ö k a n d e fäster i c k e afse- helst ett förband anläggas.
e n d e p å l ö n, utan är v i l l i g att betala Lovisina.
T).
Tag 39° handbad hvarje qväll n å g o t, blott ett g o d t h e m erhålles.
under 20 minuter.
Öfver nätterna ett väl lagdt förhand med Unguentum Diahyli Hebrm.
U n d e r r ä t t e l s e lemnas i n:r 5 1 Vester- Behandlingen fortsattes flere månader.
2).
Se tan, 1 tr. [568] råd till Lisa 21 år i N:o 7.
Barnhusgatan 4, 1 tr. u p p öfver g.
[135] Landsortsboar k u n n a få hvarjeh.
u p p d r a g utförda ge- n o m undert.
S e a n n o n s e n i n:r 1 5 a f Idun.
P o s t a d r.
: E n g e l b r e k t s g.
31 A.
Telegrafadr.
: Ströms.
Stockholm.
[300] Maria S t r ö m, född Klochhoff.
Nordisk namnlängd v ä g g t a f l a, m o t s t y c k e till a l m a - naekan erhålles kostnadsfritt, o m a d r e s s i n s k i c k a s p å bref- k o r t till Allmänna [556] Lifförsäkringsbolaget Stockholm.
(G, 25508x2) 319 F a b r i k s Special-affär F ö r s ä l j n i n g s - M a g a s i n, f ö r U t s t y r s l a r.
Intubi-Kaffefabrik, N: r 4 K l a r a östra gata n:r 4.
[228] tillgå: Pris: 75 öre.
Pariser- och I n t u b i - X a f f e, hvars godhet garanteras, rekom- menderas hos hvarje sparsam hus- moder.
JV.
P.
Jensen.
[566] 0 j ^ ~ A L M E D A H L S 4. s&gt; r Fru Haraldsons andra " föredrag.
Uppteck- nadt af Ave.
— Madam Blind.
Ett minne, upptecknadt af F. M.
C — Säg mig, du blåa blomma.
.
.
Dikt af Daniel Fallström.
— Om barns ägande.
Svar till » ungkarl » %X A.
P.
L.
— Längtan.
Af Charles.
— Natur och kultur.
Af E. Wh.
— Teater och musik.
— Literatur.
— Ett storstadsbarn.
Berättelse för Idun af Johan Nordling.
eller 14 [339] S © Innehållsförteckning: lektris torg Frisfoelönt Doktor Carl piensburg 1 4 Lilla V a t t u g a t a n 14.
H v a r d a g a r ' / 23 — ' / 24.
H e l g d a g a r 1 0 — 1 1.
Iduns b y r å, expeditionstiderna.
L ä r a r i n n a, verkligt musikalisk, skick- l i g i språk, m e d g o d helsa, anspråks- lös, van att u n d e r v i s a så väl äldre s o m y n g r e barn, får plats i V e s t e r g ö t l a n d nära j e r n v ä g.
(T r e elever.)
S v a r m e d fotografi: » L e d i g plats », V ä r i n g.
Norrländska.
1).
Denna kan ej framtvingas.
Gäller det att göda sig, måste man i alla hän- delser tvinga sig att äta, äfven om det ej smakar.
2).
Hvad| hon bör äta, har väl den rådfrågade specialisten redan sagt eder?
Som vi ej veta, af hvad slag hennes magåkomma är, kunna vi ej heller föreskrifva dieten.
Hvilka ämnen emellertid äro fettbildande, kan ni se af svaret till En äkta man i föregående nummer.
3).
och 4).
Huru kan ni begära, att vi skola kunna gissa oss till, hvad ni har för en » knöl, som sitter mellan två af hand- handlagets » ben *?
Det vore nog svårt äfven eljes, då vi ej ha tillfälle att se » knölen », men ännu mera nu, då ni är så njugg på upp- lysningar om densamma.
Doktor p Lilla Vattugatan 24, 9-10 och 2-3.
F Orolig moder.
Är » engelska sjukan » riktigt behandlad, så eftcrlemnar den i regeln inga sviter.
Benen blifra i vanliga fall raka utan någon behandling; blott i svårare fall behöfver man använda skenor eller stödjeapparater.
— Gif flickan kraftig föda (mycket mjölk fram- för allt) och låt henne få ett lämpligt jern- medel (t. ex. / flaska pyrofosforsyradt jernvatten om dagen) samt låt henne få motion och frisk luft så mycket som möjligt.
Elsa.
Ni tyckes besväras af åtskilliga kräm- por från det der området att döma af edra mänga föregående förfrågningar under andra signaturer.
Vi hafva redan förut rådt eder att låta behandla er nervsvaghet, och detta råd upprepa vi äfven med afseende på den sjukdom, ni nu klagar öfver, och hvilkens existens för öfrigt betviflas af många läkare.
Tag emellertid till natten en matsked af föl- iande lösning: 10 gram antipyrin, 6 gram bromnalrium och 90 gram pepparmyntvatten.
(f.
Undervisning i Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tngen annons införes under 1 kr.
2 DIVERSE.
Svar.
N:r 93.
1 stop mjölk, 1 stop vatten, 4 hela ägg, 1 kaka chokolad, hvilken brytes i små bitar.
Äggen vispas väl, på dem hällas vattnet och mjölken i kallt tillstånd, så tilläggas chokoladbitarne och man sätter det på frisk eld och vispar allt väl, tills det är kokt.
Denna chokolad är utmärkt god.
En annan sort ganska god chokolad, som ofta serveras på caieer, kokas sålunda: Man tager svagt kaffe, hvari choktjladbitar läggas och omvispas, tills de äro smälta.
Då det kokar afredes med litet potatismjöl, så att det blifver något simmigt, dä den sedan är färdig att serveras med gräddskum.
Obs.
Kaffet bör vara mycket svagt.
E.
M.
S. Elin.
Hvilken kroppsdel är angripen af » frost »?
Mala.
Vi äro ej öfvertygade om, att ni i öfrigt är så alldeles frisk, som ni sjelf antar.
Så plägar åtminstone ej vara förhållandet.
Skulle emellertid sä vara, så hjelper er föl- jande behandling enbart.
Tag hvarje qväll ett 38° fotbad under 15 minuter: tag efter grundlig torkning på er en torr varm ylle- strumpa och låt denna sitta på iifver natten.
Om morgnarna tvättas fötterna med källkallt vatten och frotteras efteråt med grof handduk, tills grundlig värme inträdt.
Under dagens lopp äro lämpliga fotrörelser, t. ex. upprepade höjningar på tåspetsarna, att rekommendera.
Hårdt åtsittande strumpeband måste afläggas, och strumpor bytas om för hvarje dag.
1 annonser som beröra familjekretsen.
- Annonser mottagas endast genom 3.
Gumsellus annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
S t o c k h o l m ragii
ridnlngen kostar endast en (I) krona för qvartalet, befordrlngsafglften inberäknad.
— Fullständig mode- och mönstertidning gratis.
et L i f f ö r s ä k r i n g | I-N!
I kl I VJ \ J IN t i l l v e r k Annonser mottagas genom 8.
Gumsellus annonsbyrå «&gt;cn nos redaktionen till 2 6 öre pr 4-spaltlg petitrad (- 10 stafvelser).
l i g a k o s t n a d e n L i f f ö.
4 O A s s o c i a t i o n e n f ö r Ö m s e s i d i g r s ä k r i n g &lt;t&gt; t " B O p (Mutual R e s e r v e F u n d Life A s s o c i a t i o n i N e w York) erbjuder på beqväma betalningsvilkor I &gt; i f t o r s ä k v i s i g till verkliga kostnaden (= ungefär hälften af kostnaderna i bolagen enligt gamla systemet) med faststälda maximipremier, grundade på erfarenheten inom lifibrsäkringsrörelsen.
* tv?
1 5&gt; Inga aktieegare, s o m t a g a vinsten, eller a n d r a in- tressenter, s o m dela öfverskottet.
Absolut säkerhet.
Iakttagande a f försigtighetsåtgärder f ö r att omöjlig- g ö r a spekulation eller bedrägeri.
P r o s p e k t e r © H u f v u d k o n t o r o c h v i d a r e f ö r S v e r g e, Sträng sparsamhet i alla riktningar.
Beqväma betalningsvilkor f ö r försäkringstagare, med bestämdt maximibelopp.
Vistelseort utomlands och utrikes resor f ö r o r s a k a inga e x t r a kostnader.
B e s t ä m d a å r s a f g i f t e r till b e s t r i d a n d e a f f ö r v a l t n i n g s - kostnaderna.
F ö r s ä k r i n g till nettokostnad enligt å l d e r s s k a l a o c h till u n g e f ä r hälften a f k o s t n a d e r n a v i d d e t g a m l a systemet.
u p p l y s n i n g a r N o r g e p o c h D a n m a r k å Mim.
Telefon: 84 37. b e g ä r a n.
i S t o c k h o l m: V a s a g a a n t a n 2 2 A.
CO v!
Ombud antagas.
I Q E Y E R I E &amp; C 61 Drottninggatan 3 tr. upp få härmed rekommen- dera sin nya, tidsenliga IIP O ^ Q 4 D i r e k t ö r: [519] s 1 L ö r d a g e n p ö i.
Med största högaktning A l l m ä n n a L i f f ö r s ä k r i n g s b o l a g e t S t o c k h o l m, K u n g s t r ä d g å r d s g a t a n 2 C, 1 tr. Tryggande fonderadt på matematisk grund.
Försäkrings- tagarne varda meddelegare i bolaget och hela dess vinst.
(G.
17599) m T a&gt; J U 55 L A N D E R &amp; C: o, l Q v i n n o f r å g a n.
7ZITZZA1TDEL, Drottninggatan 55, r e k o m m e n d e r a sitt välsorterade lager a f endast äkta " \ 7 " i a a o i * och utländska S p i r i t u ö s a.
Särskildt f r a m h å l l e s: finare Champ.-Cognac från de förnämsta firmor, flere år h ä r i lager, Bordeaux-viner a f v ä l k ä n d a firmor samt hvitt Portvin, särdeles o m t y c k t.
[313] S K CA J.
G.
H a m m a r s o Svenska Konstväfnader och Broderier.
Yllestramaljer, alla färger, Garn och Silke.
Förklädestyger, ylle och bomull.
Äkta färger.
Originalmönster.
B ä s t a materialier, IfntoVfllflTlflDr O u m b ä r l i g hjelpreda Beställningar utföras å MöbeU„ Mattor, Draperier tn.
m. i hmtlcen I V V f t ö M l C t l U G i.
f ö r h u s m ö d r a r, i n n e - stil som önskas.
Moderata priser.
hållande 1 7 7 matrecepter för så v ä l d e t Stockholm, Drottninggatan 36. b o r g e r l i g a s o m stora k ö k e t.
T i l l salu i alla b o k l å d o r f ö r 1 k r o n a.
[414] Tillverkningsort: Lund (T h o i a K u l l e).
1 Göteborg Filial: (Svenska industrimaga- sinet.)
[37]!
H a n d a r b e t s k u r s.
(7:de o n ö n s t f t ä r och v ä g t e t r n i i n g: N:r 2.
Kungsholmstorg n l i l r n w.
R e g e r i n g s g a t a n n:r 9 (p o s t a d r.)
, • Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla med veke 4 — 6 kr., extra so- lida 7 — 8 kr., med 2 vekar 12 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] J.
G.
H A M M A R, 30 Malmskilnadsgatan i k N:r 2 Lampkök.
4 ä D e n ä n n u u n g e författaren, h v a r s r i k e d o m p å sjelfständiga, ej sällan genialiska tankar i f ö r e n i n g m e d e n m i n d r e v a n l i g framställ- n i n g s k o n s t redan fäst e n a l l m ä n n a r e u p p m ä r k s a m h e t v i d hans n a m n, har i detta arbete utförligare utvecklat d e t ä m n e, h a n förut behandlat u p p s e e n d e v ä c k a n d e föredrag i U p s a l a o c h S t o c k h o l m.
Efter allt p o l e m i s e r a n d e o c h alla m e r eller m i n d r e e n s i d i g a i n l ä g g i q v i n n o f r å g a n skall helt visst E m i l S v e n s é n s l u g n a, h o f s a m m a o c h tankedigra arbete g ö r a s i g g ä l l a n d e o c h — gifva åtskilligt att tänka p å.
[567] [378] P T i » Si ^ m Pris: 2 kr.
25 öre.
a » 02 e s O s I n n e h å l l: 1.
Qvinnans underordnade ställning.
— • 2.
Etnografisk öfversigt.
— 3.
Försök till botemedel.
— 4.
Höjande af qvinnans äkten- skapsålder.
— 5.
Sociala följder, — 6.
Följder i sedligt afseende.
— 7.
Fysiska föl / der.
— 8.
Allmänt menskliga följder.
— Återblick och slutord.
• C / 2 r af J 3 4 4 n o v e m b e r EMIL SVBNSÉN.
utföres o m s o r g s f u l l t enligt nutidens fordringar.
t * - E M i l l e n.
d e n 3 Fotografering P&gt; ?0 h utkommer i bokhandeln på Fahlcrantz &amp; C:os förlag: N Ol o m 61 P W J u i H u s q v a r n a l l v V A ' Drottninggatan i Göteborg: S t å l s n: r 81 C.
K y r k o g a t a n n: r 15.
[315 y m a s k i n e r, • !sf) vida öfverträffande allt hvad utländska symaskiner heter, föj så väl i afseende på det material, hvaraf Husqvarna- |35 maskinerna äro tillverkade, som ock beträffande deras arbete och justering.
Symaskin och SticJemaskintillbehör - A .. Se a n n o n s e n i n:r 3 4 a f » I d u n ».
t Butik föl samt undervisningsåret.)
N y b r o g a t a n n:r 28 B, 1111 Krd hos H a n n e r, N:r l O G u s t a f A d o l f s t o r g N r l O.
: S t h l m, N o r r l a n d s g a t a n 3 1, 3 tr. I [479] MAGDA KEMPE.
320 STOCKHOLM, GEENANDTS BOKTBYCKEEI-AKTIEBOLAG Annonser, afsedda för familjen eller fruntimmersverlden, införas lämpligast i Idun.
