# ID: svediakorp-per673
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,068
# sentences: 1,016
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


So fe a N:r 43.
B yra: Klarabergsgatan 54, Fredagen den 26 oktober 1888.
Tidningen kostar en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
endast 1 krona fSr qvartalei.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnumnierförsäljning!
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 9 — 10 och 4 — 5.
A U m.
Telef.
6 1 4 7.
Det rätta är e v i g t: ej rotas der ut från j o r d e n dess trampade lilja.
Eröfrar det onda all v e r l d e n till slut, l:sta årg.
TJtg-ifningstid: hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.
så kan du det rätta d o c k vilja.
Förföljs det utom dig med list o c h våld, sin fristad det har i ditt bröst fördold.
Esaias Något om att slå barn.
Funderingar i uppfostringsfrågan af e n u n g k a r l.
fflpjlm någon, som aldrig haft med trädgårds- skötsel att skaffa, komme till en trädgårds- mästare och ville säga honom, hur han borde sköta sina aplar, hur och när han borde be- skära och tukta dem för att få vackra, starka och rikligt bärande träd, ja då skulle sannolikt trädgårdsmästaren rycka på axlarna och svara: » Det der begriper ni inte, min vän; ni har ingen erfarenhet. » Jag väntar mig, att de af Iduns läsarinnor, som äro mödrar, skola möta mig med något liknande inkast, då jag nu gör den bekännelsen, att jag sjelf ej eger eller någonsin haft barn att uppdraga, men icke dess mindre dristar mig att uttala en blygsam mening i barn- nppfostringsfrågan.
Till mitt försvar ber jag dock få anföra, att jag sjelf varit — om jag så må uttrycka mig — en ung apel, som fått smaka tukten, sjelf som alla andra erfarit veik- ningarna af olika uppfostringssätt, olika slag af aga och tillrättavisning, och monne icke blotta egenskapen af f. d. barn ger en viss rätt att uttala sig om huru barn från början böra upp- dragas?
Detta inledningsvis.
På uppfostringens område förefalla vissa saker vara obestridliga, såsom att tillrättavisningar icke böra utdelas utan orsak, och att agan är till för barnens skull och icke för föräldrarnes.
Detta vill med andra ord säga, att de föräl- drar göra sig skyldiga till grof missuppfattning, som använda riset för att sjelfva motionera sig eller förströ sig eller skaffa aflopp åt elakt lynne eller tillfälliga misstämningar.
Agan får icke ens bära skenet af att hafva hämdkäosla och onda lidelser till grund, ty då framkallar den alldeles gifvet verkningar, helt och hållet motsatta dem som åsyftats.
Och barnen, som förlåtligt nog hafva svårt att sätta sig in i uppfostrarens lngna och upphöjda sinnesstäm- ning, under det han svänger karbasen som värst, Prenumeration sker: I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större bok- lådorna samt å tidningskontoren.
äro som bekant ytterst misstänksamma i det hänseendet.
Det lär icke alls vara ovanligt, att man från de små kyttingarnes läppar får höra sådana reflektioner öfver nyss undfången aga som att » pappa ä ' elak » eller något liknande.
Till det obestridliga hör väl äfven, att agan aldrig får appliceras på sådana ställen af kroppen eller utföras så hårdhändt, att deraf kan vållas kroppsligt men.
Luggning lär vara skadlig till följd af den omskakning, som dervid bi- bringas hjernan och ryggmärgen.
Likaså kan en vårdslöst anbragt örfil, såsom mer än en gång inträffat, spräcka örhinnan och dermed göra barnet olyckligt för hela lifvet.
Slag mot ansigtet borde aldrig förekomma, redan derför att de innebära något mera brutalt och krän- kande än hvilken annan form af aga som helst; och aga bör aldrig närma sig misshandel.
Om således ett och annat finnes, hvarom de flesta uppfostrare ena sig, blir deremot menings- splittringen så mycket större, då vi komma in på den stora principfrågan: Bör man öfver hufvud taget slå barnen?
Ar kroppslig aga ett berättigadt, nyttigt och till ändamålet " le- dande uppfostringsmedel?
Det var en gång — det berättas med olika namn — en gammal militär, som aldrig kunde möta en pojke på gatan, utan att han gaf honom ett grundligt kok stryk.
Han resonne- rade som så: Antingen har pojken gjort något tjufpojkstreck eller ämnar han göra det.
Den uppfostringsprincipen känna vi till litet livar från gamla dar: stryk för allt, stryk för glöm- ska, lättja, tröghet (utan tanke på hvad dessa fel kunde vara orsakade af), stryk för svag- heter i karaktären, nödlögn, tafatthet, grinig- het, sqvaller, stryk för styrka i karaktären, in- bundenhet, trots, envishet, olydnad, uppstudsig- het.
Man glömde att i det ena som i det andra fallet taga reda på de själsegenskaper, ofta ärfda af föräldrarna, som togo sitt uttryck i den ena eller andra oarten.
Envishet kan innesluta gryet till karaktärsfasthet, trotset Tor / ner.
och olydnaden äro ju inga fel i och för sig — allt beror ju på hvad som trotsas eller icke lydes — martyrskapet är icke förbehållet den mognade åldern, det fins tusentals barn i hvarje ögonblick, som trotsa, kämpa emot och envisas, derför att deras känsla af naturlighet, af san- ning, af rätt icke harmonierar med föräldrarnes mer modifierade begrepp om samma vackra saker.
Man har i allmänhet offrat för liten tid på att sätta sig in i barnets åskådnings- sätt, att förstå barnet.
Man har, påverkad af religiösa och andra föreställningar, sett något mera, något högre utveekladt, i barnet än som finnes der — och på samma gång något min- dre.
Man har på det om sig sjelf så föga medvetna barnet lagt den medvetna, mångpröf- vade, fullvuxna menniskans måttstock för rätt och orätt och för tidigt sökt inplanta i de små en hel hop begrepp, allt för abstrakta, att de skulle kunna fatta dem med sina af onödig reflektion ännu icke oskärade små hjernor.
Och man har å andra sidan missförstått och underskattat en del yttringar af frisk, sund kraft, som af beqvämlighetsskäl undertryckts — kanske för att fruns nerver icke tålt vid så mycket bråk, eller att hennes kläder varit allt för fina att sä hänsynslöst nötas sönder eller att hennes örhinnor » icke varit utaf jern ».
Resultat: man har i långliga ti- der slagit barn, derför att de icke med ens varit fullvuxna i skick och seder, slagit dem, derför att de i den gryende utvecklingen hafl den lifskraft och sjelfständighet, som man sedan efter metodisk tämjning, förebrått dem vara i saknad af.
Man har slagit dem orättfärdigt, och mången förskrämd natur, som sedan aldrig kunnat taga sig fram i verlden, skulle, om han icke vore så förskrämd, anklaga sina föräldrar såsom skyldige till hans misslyckande.
Och orätt- vis och hård kroppsaga kan äfven medföra andra menliga följder.
Stryk har helt säkert skapat fiere dåliga menniskor än smek, — ehuru derför klemighet ingalunda är att förorda, —
Tidningen utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— Sista numret I skapati förtid tillhårdnade, förbittrade, inbundna, i sin ordning hjertlösa och brutala menniskor.
Jag vet väl, att det ännu i vår tid finnes många anhängare af den gamla goda tidens uppfostringssätt.
Rottingen, detta universalmedel mot menniskonaturens alla svagheter och sjukdo- mar och fel, har visserligen försvunnit såsom pe- dagogiskt hjelpmedel från skolorna, men lär nog fortfarande vara den faderliga myndigbetens attribut i månget hem.
Må vi dock hoppas, att allt flere komma till insigt om, att kropps- agan mot mera försigkomna barn är en rå qvarlefva från barbariska tider, och att det finnes andra vägar till barnens hjertan och samveten än den som går genom ryggbastet.
Om föräldrarna i allmänhet bättre satte sig in i barnens outvecklade själslif, skulle de blifva tålmodigare och inse, att allt icke kan läras på en gång.
A f en hund, som dresseras, fordrar man ej, att han genast på några få gånger skall lära sig hoppa maxis eller apportera eller upp- föra sig städadt inom hus.
Man vet, att vanan är andra naturen och att djuret behöfver tid på sig att blifva invandt i de nya konsterna, hvilka oftast strida mer eller mindre starkt mot dess naturliga böjelser.
Man borde inse, att det är samma förhållande med barnen: de behöfva också tid på sig och upprepade tillsägelser, innan de vänja sig in i ett skick och ett upp- förande, som ej är dem medfödt, utan går stick i stäf mot hvad de finna naturligt och rätt.
Är förhållandet godt mellan föräldrar och barn — och det måste från början vara de förras fel, om icke så är — då äro hot och stränghet öfverflödiga: allt vinnes med kärleksfull öfver- talning, allt som bör vinnas — ty det bänder ju också, att föräldrarna ibland fordra annat än som är rätt eller lägga skrankor och band på de små, som äro alldeles onödiga och derför olidliga.
Slutresultatet blir sålunda, att man aldrig skall slå barn —?
Ingalunda.
Man skall tvärt om slå alla barn i början.
Just de små späda, oskyldiga varelserna, som ännu icke hunnit tänka en ond tanke eller lärt sig säga sina grymma föräldrars namn, just de små hjelplösa lindebarnen är det, som böra agas.
Satsen låter upprörande, barbarisk, men är dock, vill det synas, alldeles riktig.
Saken är den, att de små barnen, de små Guds englarna, när de komma till verlden, vid sidan af en massa fullkomligheter, dem jag visst icke förnekar, men öfverlåter åt unga mödrar och öfverlyckliga » pappor för första gången » att göra reda för, lida af vissa sjelfs- våldiga fallenheter att sätta sig öfver konve- nansens allra första regler och i allo endast följa ingifvelserna af en sund och oreflekterad natur.
Föräldrarna måste då söka något modi- fiera naturen till en smula större förenlighet med en civiliserad sammanlefnads kraf.
Helt visst skulle allvarliga föreställningar verka till- räckligt, men ty värr har den lille ännu icke inhemtat sin omgifnings språk.
Hvad är då att göra?
Man måste uppfinna ett medel, hvarigenom man på ett sätt, som icke kan misstydas, låter barnet förstå, att det och det går icke an, det och det skola vi inte göra efter.
Medlet är just en liten lagom risbastu.
Man vet hur en sådan iscensattes.
Genom att med ett mjukt björkris framkalla sveda i skinnet på mjukare kroppsdelar och systematiskt ställa så till, att denna sveda alltid inställer sig omedelbart efter något, som man önskar barnet skall bortlägga, har man faktiskt anordnat en slags språklig förbindelse med den lille, d. v. s. i hans ännu mycket dunkla medvetande frarn- alstrat en föreställning om, att ett visst före- gående har ett visst obehagligt efterföljande med I p v I I Kl I U U IN månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning.
— Uppglf å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er- sig, hvarför han också vanligen är så klok, att han undviker det ena för att slippa det andra.
Just emedan man icke har något annat sätt att inverka på de små barnen, är detta här på sin plats, så mycket mer som barnet på detta outvecklade stadium ej kan reflektera öfver om behandlingen är fullt honnett och derför ej heller kan fatta agg till föräldrarna.
Jag har hört fruar, som användt riset på sina endast några månader gamla barn och alltid med bästa re- sultat.
Det kostar nog på att höra de små stackarnes jämmer, men den som beherskar sina känslor här vid lag, skall säkert efter någon tid inse, att det var bättre, att barnet fick aga, innan det kunde rufva deröfver, än om det i stället måste få den senare, då den sårade ambitionen tillkommit för att mångdubbla lidandet.
Efter det ofvan sagda behöfver knappast an- märkas, att riset bör läggas bort igen, så fort man tycker sig märka, att barnet förstår och synes vilja rätta sig efter tillsägelser.
Tidpunkten för kroppsagans upphörande kan naturligtvis icke bestämmas lika för alla barn, ej heller lika för alla förseelser.
Efter det fjerde året borde dock aldrig något barn få stryk.
Då är redan reflektionen så utvecklad och på samma gång känslolifvet så ömt och sårbart, att allt kan vinnas i godo, likasom allt förloras genom en hårdhet, som så lätt af den lilla och svaga kännes som upprörande våld.
Den fader eller moder, som förstår att tillvinna sig sina barns fulla förtroende och kärlek, vet bäst, att kropps- agan endast är en fiende till detta goda för- hållande, hvilket dock mer än allt annat är ett vilkor för möjligheten af en god barnuppfostran.
veÅ, dj-eEpdj * föfc emfiefoBtoSetn me3 futEmadf aj; (^uSt o c d 9 l o m, oom •ooj-3 ofuet - BaSSen fotd u n n a t e n flotte fadeSoin .. JCtutmötde AftiSädamtatet !• anSadtASuAfet fEocd att f å n g a Sen AiAta ftån fitiAtanSe 97Len CdngAt inS foten aj; daSSen •på R n a v goEfuetA S a m e n Sj-upt fotdtoAAaS få * d n a p f guinna 6 t n Amåtfa |tam.
5 " otEotat foAtetfanSet aj; fuAen djeEfat en, * å gifueA Set a t m a djettan, » o m daft&gt;a intet i g e n.
©cd Cj-uAefA ej- fät af uigSa t \ j.Aet Daggen ögon, ef3 » d e opp A o m fotgtåfa » tätat utan dopp.
.
.
om i Sin djeEteA ö g a en gnista a f Ulf fot-BtannA, * å Aodet Sen Sia i ännu.
ftån " En h j e l t e s Bficden ogovvEocd.
.
.
datEed SoSenA gtänA.
död ".
2) e t Atofta de3et6feednet (Framför Nils Forsbergs tafla *.)
på dappan, få: toSf iom gäEEet fot d o n o m ett n mot - BUådaf!!!
utntetSaget intet S i n a tåtat * fEoS; i d o w » d e p p a f SRLotte-SDanie, wJf ^ Set n a d n a lae&amp;xtifamvnat ge Stj-stta f a f f a n oed puEAenA AiAta EifsA&amp;xg tam.
dfi / t d o n o m g-EoSanSe u a t m t, taed ä l t e f tet A t t a c d a n.
aj; p å fiEfdCaSS 6ufa nua * attoatagtåe uate Sitt t i d a Aom n u fiaSSat gicd at * å dj-etfa, tomt oed atmt.
Johan Nordling.
fadatn meS fotfianS o c d l&gt;e » ticd.
» Madam Blind ».
^ u n g t tt-ucdet anSEo * tuAfnaS j Ett m i n n e, u p p t e c k n a d t af F. M.
C. fif !off Så.
o c d Så Seti odat, ouataSt a f duaEfuen * genl !j.uS; en oåtaS » d (!ago » dti.
.
.
.
Srv timme- ten BEoft p å Set •motSanSe * dotfef o c d te ' n ftå-n - Battieten l&gt;iann.
Sen SoenSe » fafeoang ued Eadedonaten » man (* Denna mästerliga målning, belönad i Paris med stora guldmedaljen, en af de värdefullaste utmärkel- ser på konstens område, har i alla tidningar så ut- förligt beskrifvits, att väl de flesta af Iduns läsa- rinnor torde känna den sammas innehåll alldeles tillräckligt för att kunna förstå föreliggande stäm- ningsfulla poem.
Red.
f ust i skogsbrynet låg en liten grå koja, hvars usla förfallna utseende man knapt märkte för de tvenne lummiga rönnar, hvilka så vänligt utsträckte sina smidiga grenar skyddande öfver det gamla torftaket.
Bakom henne reste sig den höga skogen såsom en mur mot de starka nordanvindarne, och framför henne låg den lilla täppan med sitt potatisland och sina små sängar för mo- rötter, ärter, bönor m. m. och midt för gafvel- fönstret prunkade en list af ringblommor, tusenskönor, åbrodd och salvia.
Smal var stigen, som från det böljande sädes- gärdet ledde in till täppan och som fortsattes lika smal, grön och anspråkslös ända fram till kojans låga dörr.
Det var till denna koja jag och mina syst- rar såsom barn så ofta styrde kosan, väntande,
hålles ett nummer I veckan under hela qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- nenter, som samlas, och för hvilka afglften Insändes till Redaktionen af oss en riktigt glad dag.
Der skulle nämligen en hel sagoverld utbreda sig för våra skåde- lystna blickar.
V i skulle få leka tillsammans med prinsar och prinsessor eller skulle vi gråta en stund med en stackars skön och god flicka, som förtrycktes af en elak styfmor och en stygg och ful styfsyster, för att sedan så mycket mer glädjas med henne, då befrielsen kom i skep- nad af en ung och ädel riddare; sköna feer utbredde der för oss sina lysande håfvor och ledsagade oss genom salar strålande af guld och ädelstenar; bergakungar och skogsnymfer, tomtar, elfvor och andra underbara väseu skulle vi i den gamla hyddan få göra bekantskap med.
Intet under således, att vi gingo dit glada och förhoppningsfulla i hågen.
Det var kojans herskarinna, den gamla, blinda madam Lind — af oss kallad madam Blind — som, sedan vi satt oss i en ring omkring henne, med ett betydelsefullt: — » Det var en gång » — • öppnade dörren till den underbara sago verlden.
I djupaste fattigdom bodde den gamla här med sin dotter, båda i kyrkboken upptagna såsom » fattighjon ».
D. v. s. församlingen gaf dem ett årligt underhåll af vissa kappar säd och några riksdaler till jul och midsommar.
Dessutom bodde de hyresfritt och fingo skörda, hvad den lilla täppan kunde afkasta.
Men med detta hade ej de båda qvinnorna kunnat lifnära sig, hade de ej tillika arbetat dag ut och dag in.
Med otrolig flit klippte den blinda trasor, hvilka Fia sedan ordnade och i sin väfstol slog samman till de grannaste mattor.
När då en bundt var färdig, lades den på en kälke eller en bondes vagn och fördes till staden, hvarifrån Fia i stället hemförde det oumbärliga kaffet och sockret samt andra små förnödenheter.
Dessa Fias stadsresor voro för oss också glädjedagar — d. v. s. då det var vår tur att under hennes bortavaro hafva modern hos oss.
Det var nämligen en gång för alla be- stämdt, att madam Lind skulle i ordning och tur vistas hos några familjer i socknen de dagar Fia var borta.
Vi barn kunde således icke vakna vid någon gladare underrättelse än den, att madam Lind var kommen.
Port gick det att få kläderna på, att tvättade och kammade gå in och helsa och derpå komma fram med den sedvanliga frågan: » Har madam Blind någon ny saga i dag? » Och en sådan hade hon också alltid i be- redskap lika visst som att vår mor måste åt henne alltid ha i beredskap en strumpstick- ning.
Sysslolös kunde den gamla aldrig vara.
Men det var icke allenast som sagoförtäljer- ska hon fängslade oss.
Hon hade äfven ett outtömligt förråd af rörande ballader om stolta riddare och sköna jungfrur samt gamla folk- visor, hvilket allt hon sjöng med visserligen något darrande, men dock rätt behaglig röst; hvarjemte hon äfven uppträdde som skaldinna, gåt- och charadförfattarinna.
När jag nu tänker till baka på den gamla, som ur sin beständiga natt framkallade denna rikedom af bilder, hela denna liffulla verld, der ondskan, lögnen och falskheten bekämpades och alltid besegrades af det goda, sanna och sköna, inser jag väl, att dertill fordras den rikaste fantasi, ett förvånande minne, mycken erfarenhet samt först och sist ett aldrig trött- nande begär att leda och böja barnasinnet in på det godas och sannas väg.
— Då reflek- terade jag icke deröfver, utan lyssnade blott med aldrig slocknadt intresse.
I n I U I I Kl U 11 Idun, ernållaz c£t gratlsexemplar för hela den tid, under hvllken aoonne- mentet räcker.
Äro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera- Men huru hade dä denna begåfvade qvinna kunnat blifva ett fattighjon?
Det är just hennes historia jag här vill uppteckna såsom jag sjelf hörde den en Sophia- dag, då vi efter vanligheten kommit att gratu- lera den gamla.
Varm och strålande blickade vårsolen ned från den klarblå himmelen, foglarne sjöngo, skogen doftade och hela naturen strålade och log i ungdomens första fägring.
Den grå kojan hade till och med under de nyss löfvade rön- narna fått en ungdomlig anstrykning.
Det ojemna torftaket prunkade i frodig grönska och så väl derifrån som ifrån täppans gräsmatta lyfte maskrosorna högt sina lysande blomkorgar, lik- som ville de bjuda sitt guld åt dagens fattiga hjeltinna.
Dörren stod öppen — tysta ' inträdde vi den ena efter den andra, till dess vi samlats kring den blinda, i hvars knä vi under högljudda gratulationer nedlade de medhafda håfvorna af kaffe, socker, färskt bröd m. m.
Kojans inre, såsom det då tedde sig, står ännu lifligt för mitt minne: Spisen upptog nära en fjerdedel af rummet och på den sidan deraf, som ej hade eldstad, stodo uppresta nyss utslagna björkqvistar, på det grofva, ojemna golfvet låg friskt doftande elggräs och på de af ålder och rök svärtade takbjelkarne sutto i allsköns lugn tvänne filosoferande hönor.
Midt emot dörren var gafvelfönstret beläget med sina små blyinfattade glasqvadrater, skimrande i alla regnbågens färger; dessutom pryddes det af en ren och hvit gardinbit och ett par blommande balsaminer.
Framför fönstret stod namnsdags- bordet, en grof, men ren handduk var bredd deröfver och derpå prunkade i en stenkruka en väldig qvast af blåsippor, hvitsippor och häggblommor, hvilka tillsammans förlänade något ungdomsfriskt och behagligt åt den åldriga stugan.
På en hög hvitmålad » dragkista » stod husets porslinsförråd exponeradt.
Först tronade då en ståtlig och grannt utsirad tillbringare, hvilken från sin upphöjda plats vände en förnäm, fast något spräckt profil åt den inträdande.
Den och några storblommiga kaffekoppar, hvilka gjorde sig all möda att dölja förlusten af öron, hade tydligen sett » bättre dagar ».
Några spräckta hvita tallrikar, en karott, en sockerskål och tvänne glas syntes tillhöra en yngre anspråks- lösare generation.
På väggarna hängde några af rök svärtade taflor, bland andra en före- ställande » Lidner i sitt hem », hvilket i för- bigående sagdt såg så torftigt och trassligt ut, att madam Linds i jemförelse dermed kunde kallas elegant.
Vid fönstret på långsidan stod Fias väfstol, i hvilken en lärftsbit för tillfallet var uppsatt.
Detta fönster skymdes hvarken af gardin eller blommor.
Fia behöfde det sparsamma ljus, som insläpptes genom de små rutorna.
På fönsterposten hängde endast almanaeken och en liten spegel.
En säng och ett par klumpiga karmstolar fullständigade stugans möblering.
I en af de sistnämda satt nu dagens åldriga hjeltinna med knäet fullt af paket ' och med händerna välsignande utsträckta öfver våra hufvud.
Fia gjorde upp eld för att koka kaffe och madam Lind föreslog, att vi skulle fira dagen ute under rönnarna.
» Jag ser visserligen ej Guds härliga natur, » sade hon, » men jag känner doften från Hans örtagård och hör fog- lames lofsånger. » » Söta, snälla madam Lind, berätta en saga för oss! » ljöd den vanliga bönen — denna gång från den yngsta — sedan vi på bästa sätt placerat oss under rönnarna.
» Barn, » svarade då den gamla med allvarlig och sorgsen röst, » viljen I först lofva mig en sak?
— Kalla mig aldrig madam Lind!
Detta namn, som utgjort mitt lifs olycka, vill jag ej höra uttaladt från edra läppar.
Kallen mig såsom I mången gång förr i er barnslighet brukat: madam Blind.
Lofven I det? » Ehuru helt häpna öfver hennes begäran sva- rade vi dock » ja. » Gumman återtog: » I hafven bedt om en saga.
Denna gång vill jag för er omtala mitt lifs sorgliga saga.
Men, märken det, barn, endast för att visa er, huru menniskan under ett helt långt lif kan fä lida för och begråta sina obe- tänksamma och lättsinniga handlingar i ung- domen.
Äfven jag hade ännu ett godt hem och en kärleksfull fader, men en moders kärleksfulla skydd och ledande hand voro likväl jag och min ett par år äldre syster ty värr i saknad af; hon lemnade oss för alltid, då jag endast var tre år gammal.
Min far var bruksinspektör och åtnjöt allmän aktning och vårt hus var kändt såsom angenämt och gästfritt.
Vi erhöllo en efter den tidens fordringar god uppfostran, hade en guvernant, som ansågs ovanligt skicklig och bildad och som äfven lärde oss allt utom det enda nödvändiga.
Visser- ligen hade vi också kristendomstimmar, men jag tror, att hon var lika glad som vi, när vi ändtligen rabblat upp de långa katekes- och psalmlexorna.
Hvad vi läst och om vi förstått det, frågades det aldrig efter.
Hon lärde oss i stället älska en annan läs- ning, hvilken för ett ungt sinne kan blifva högst förderflig, då den företages utan omdöme och urskilning — nämligen romanläsning.
Och i min ungdom öfverflödade det af gudlösa, slipp- riga och fantasiuppjagande romaner; just sådana var det vår guvernant sjelf läste och äfven satte i händerna på oss — och som jag i syn- nerhet riktigt slukade med passion.
Jag blef konfirmerad, hade uttalat de dyraste löften under djup rörelse och många tårar, hade fattat så många goda och allvarliga före- satser; hade fått som jag trodde ett intryck för lifvet.
Men min guvernants ord, att jag sedan jag nu blifvit stor dam, nog sjelf snart skulle få spela rollen af hjeltinna i någon in- tressant roman, gjorde dock det djupaste och var- aktigaste intrycket.
Och som jag såg bra ut, var liflig och glad, blef jag ock inom vår säll- skapskrets firad, eftersökt och smickrad, så att de allvarliga föresatserna allt mer trängdes i bakgrunden af egenkärleken och fåfängan.
Någon för mig passande hjelte fann jag dock ej; de unga män, som gjorde mig sin kur, voro för alldagliga att komma mitt romaneska hjerta att klappa.
Mitt glada sorgfria lif tog dock snart slut.
Då jag knapt var 20 år, dog min far och som han ej lemnade något efter sig, måste min syster och jag för alltid lemna vårt glada lyckliga barndomshem.
Jag kom till L — s prestgård — presten der var en slägting — och der hade jag det nog godt och bra, men mitt lifliga sinne tröttnade dock snart vid det tysta, enformiga lifvet hos det gamla, barnlösa paret.
Mina romantiska griller hade ock så till vida förändrat sig, att jag nu icke längre undrade, hvarifrån jag skulle få mig en hjelte, utan huru jag skulle kunna få ett eget hem och en egen verkningskrets.
(Forts.) Sen till, ärade läsarinnor, att Idun finnes hos alla edra bekanta!
i r-v i i K I | |_J U IN tion ske å närmaste postanstalt.
— Bidrag frän alla omi råden för qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida L af papperet bör användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
Lilla Folke.
Rationel kosmetik.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
jtÉpiwi vilja nämna några tillförlitliga medel, |£#g2 hvilka obetingadt kunna användas: Mot flottig hy: koncentreradt alkaliskt tvätt- vatten, efter detta tvättpulver och D:r Ktihnes hyförbättringsmedel (Se Ktihnes Kosmetik).
Mot solbränna: best.rykning msd söt grädde.
Mot brun hy: alpblompasta.
Mot hettblemmor: viol toalettättika.
Mot hudskörhet: gold-eream och tvättpulver.
Mot hudfjällning: heta bad.
Mot blekhet: blyfri pasta i rosa eller rödt.
Lika sorgfällig vård, som man egnar hu- den, bör man egna tänderna och munnen, ty mycket beror derpå.
Alla tandpulver, som innehålla mjölksocker, lindkol, alun, borax, cremor tartari eller salicylsyra, äro skadliga för tänderna.
Munvattenessenser, i synnerhet desinficierande, motarbeta genom sina anti- septiska beståndsdelar svamp- och vinstens- bildningar.
Tandtvåler innehålla vanligen mycket natrium-hydrat, som gör tänderna lösa, och tandpasta — odontin — har ofta bland sina beståndsdelar alun, honung eller sockersirup, hvarför man bör vara försigtig i användandet deraf.
En liten mjuk, hvit, välformad hand höjer mycket den personliga skönheten.
Derför bör man vårda äfven handens skönhet.
Röda, spruckna händer och korta oformliga naglar anses beteckna bristande skönhetssinne.
Händerna bli sammetslikt mjuka och glatta, om man på ' aftonen efter tvättningen ingnider dem med white gold cream och påtager ett par tvättskinnshandskar, hvilka man behåller på under natten.
Naglarnes vård afser att gifva dem glans och genomskinlighet samt att aflägsna oregelbundenheter.
Man har då nagel-polerpulver, poudre pour les ongles och nail-poiodtr, hvilka dock böra användas med försigtighet, enär de hämma naglarnes växt.
Håret bör man ock vårda omsorgsfullt, ty den af eget hår framstälda frisyren är dock vackrast.
Vill man konservera sitt hår, bör man hålla hufvudsvålen ren, hålla håret vid den naturliga fettgraden och genom lösande vatten befria det från mjäll och dam.
Der- igenom öppnas porerna och stärkas hårrötterna.
Oljor af reseda, mandel och akasia samt po- mador af orangeblommor och hyacinther hafva visat sig värda att uppmärksammas.
För de s. k. orientaliska hårfärgningsmedlen kan ej nog varnas.
År ut, år in utgifvas otaliga tusenden för kosmetiska medel, hvilkas sammansättning in- gen känner.
D e hjelpa nog mest den, som bringar dem i handeln.
Ville man endast vänja sig att använda mycket vatten, frottera sig väl, hålla blodet i omlopp och afstå från snörlif, färgning och sminkning, så skulle nog efter hand klagan förstummas, att det qvin- liga slägtets kraft är i aftagande.
D e sun- daste qvinnorna äro nog de, hvilka ej känna de moderna qvacksalverierna.
D e bibehålla ännu vid mogna år något friskt och ungdom- ligt, under det de, som försökt alla toalett- konster, förefalla i förtid åldrade.
Derför, mina damer, böra vi följa de urgamla lagar, hvilka ej innehålla en enda af de naturvi- driga föreskrifter, som våra moderna qvinnor så gerna följa.
D:r J.
B.
Teckning efter verkligheten.
an IHPi) ^ r e n ^ e n trind, välmående e§ » 5, pilt på två år.
Hans lilla runda an- sigte skiner af helsa och belåtenhet och när han ser på någon, är det alltid med ett gladt leende, som gör hans runda ansigte likt en skinande sol och drager ihop hans små ögon till ett par streck.
Lilla Folke är inte vac- ker; hans stygga moster påstår, att han lik- nar fru Jenny Nyströms små troll, tecknade någonstädes i en jultidning, men han är glad och snäll, och man måste se honom i barn- kammaren för att förstå, huru rar han är.
När han springer och leker, faller han ofta omkull och då rullar hans lilla trinda figur omkring som ett klot.
Frågar man då: » Stötte Folke sig? » — s å svarar han: » A h j a », i det han med ett gladt leende reser sig upp och fortsätter sin lek.
Händer honom » en förtret » och han i följd deraf behöfver göra ombyte af toalett, går han till sin skö- terska och säger: » Så ja, Tlara lilla. » Och om hans mamma sedan säger till honom: » Så får inte Folke göra! » — står han en stund och ser på henne, om hon är allvar- sam, springer så emot henne med utsträckta armar och säger smekande: » Lilla mamma, mamma lilla » och det med en min så in- nerligt glad och förnöjd, att ingen i verlden då kan vara ond på lilla Folke, allra minst hans mamma.
oc § ^&gt; Odygder hittar han på, nya för hvarje dag, och utför dem, så fort han får tillfälle dertill, men alltid så putslustigt och skälm- aktigt, att det blir till nöje både för honom och hans omgifning.
Så t. ex. tog han sig en morgon, då han lemnats utan tillsyn, en promenad direkt från sängen ut i köket.
Ingen fans heller der.
Dess mera ogenerad tyckte Folke, att han var.
Hans små spejande ögon upptäckte en honungskruka, stående så lågt på en stol, att Folke beqvämt kunde sticka sina händer uti den, hvilket han också gjorde.
Hans sköterska kom och fann ho- nom stå tyst och förtjust och ömsom doppa händerna i krukan, ömsom slicka dem och allt emellanåt torka dem på sin långa natt- skjorta.
När han såg sig störd uti sitt olof- liga förehafvande, sade han endast: » dodt, mera dodt, » och så skrattade han af hjertans lust.
Lilla Folke kan också bli förargad, om någon retar honom.
Han spottar då och säger: » pfu tej » lika kraftigt och ärligt me- nadt, som om han kunde säga ett rent » fy dej! » Många små historier kunde jag berätta om den lille odygdspåsen, men det blefve för vidlyftigt.
Jag vill endast säga, att lille Folke eger en stor skatt, hvilken han kan ösa ut med fulla händer och derigenom vinna all den jordiska lycka och förnöjsamhet, som andra sträfva efter i hela sitt lif utan att nå: hans skatt består i ett godt hjerla och ett gladt lynne, och det har han, påstås det, fått i faddergåfva af moster Anna.
och femte häftet utkommit med gladt och lifvande innehåll och treflig utstyrsel.
V i rekommendera den muntra lektyren för de långa kulna förvintersqväl- larne.
Bland furor och granar.
Dansen.
Ett par föreläsningar A T ö m å S tafvellotteri, upptagande fiere präktiga målningar af den framstående konstnären, fästa vi allmänhetens synnerliga uppmärksamhet.
Dragningen kommer att försiggå detta år.
Lotter finnas ännu att tillgå hos hrr bokhandlare.
A f Glam, den kände och omtyckte författaren John Johnssons berättelsesamling, har tredje, fjerde f ö r d a m e r o c h herrar, unga o c h gamla, af J — n G — g.
III.
min föregående artikel yttrade jag, att dansskolan äfven har en betydelse som en förskola för umgänget könen emellan.
Då ännu, ty värr, samskoleidén icke lyckats att hos oss mer än i några få enstaka fall tränga igenom, är det blott i dansskolan, som denna idé nödvändigtvis måste realiseras.
Men det sätt, hvarpå detta hittills skett, har, med undantag naturligtvis, hvarken varit till fromma för väckandet af föräldrarnes lust att sända sina barn i en offentlig dansskola, eller till fromma för samskoleidéns framgång i det större.
Ty, såsom man ofta ledt våra dansskolor, ha dessa nästan urartat till nöjelokaler, der ung- domen träffats för att drifva lek och nöje, eller beträffande de vuxna en smula — kurtis.
Läraren har ansett sig fylla allan rättfärdig- het, när han ledt ett dansnummer.
Pauserna ha eleverna fått utfylla, huru de behagat, och det är klart, att ungdomen begagnat sig häraf på det sätt, som bäst behagat den samma.
Pauserna mellan danserna ha derför blifvit till stunder för diverse — låt vara ganska oskyl- diga — » flirtations » som fortsatts efter lektio- nernas slut.
Men läraren har icke tillsett, att eleverna under dessa pauser fått lära, huru man kan umgås könen emellan utan denna bismak af kurtis och annat pladder.
I en dansskola af verkligt god ton får sådant aldrig passera.
När en dans slutat och hvilo- pausen inträder, får eleven lära sig att, innan han återvänder till sin plats, uppvakta sin moitié och föra henne till hennes plats på ett artigt och belefvadt sätt — allt under lärarens vakande öga.
Något stoj, spring, promenerande med hvar andra, o. d. under pauserna får icke tillåtas, då dessa äro afsedda för hvila.
Det får i en sådan skola — en dansskola sådan den bör vara — aldrig glömmas, att det är en skola, icke ett ställe för lek eller endast förströelse.
Då skall också gossen eller ynglingen af sig sjelf få en förnimmelse af det milda inflytande, det andra könet öfvar äfven i barndomen och ungdomen.
Han skall af sig sjelf lära sig att skicka sig på ett godt och behagligt sätt bland jemnåriga flickor, och å båda hållen skola den kantighet och de olater, som annars vidlåda um- gänget mellan gossar och flickor i skolåldern, så småningom försvinna.
* Konst och literatur.
A f Lars Lunell.
Boken innehåller ett flertal berättelser ur folklif- vet i Dalarne.
V i tro att förf-, sjelf en folkets son, på flere ställen lyckats ganska väl träffa folktonen, om han än visar benägenhet att låta sina hjeltar tala väl konstladt och jhögtrafvande.
* * Det är några önskemål beträffande våra dansskolor jag här i korthet velat framställa.
Ofantligt mycket vore att tillägga, men detta får vara nog.
Jag tror, att man så småningom skall komma till insigt om det i många hänseenden upp-
Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, så vida porto bl- fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
fostrande inflytande en väl ledd dansskola har för ungdomen, och att — när det visar sig, att det finnes dansskolor, som söka uppfylla de anspråk, som här framstälts — föräldrarne icke heller skola undandraga dem den uppmuntran, de äro i behof af, för att kunna fortgå på den goda vägen.
I r- \ I I \ I Annonser mottagas endast mot kontant liqvld i förskott af 2 6 öre pr 4.
I VJ KJ I N spalt, petitrad (= hr Gunnar Lundberg (Alf Christensen, Svävas fäst- man).
Vidare gifves » Gringoire », hvars titelroll lär höra till hr Lindbergs tacksammaste uppgifter.
Vasateatern gifver fortfarande med god framgång » Tre fruar och en man » samt » Kolhandlarne ».
Ut- förandet i den förra pjesen har nu vunnit än mera i friskhet och lemnar intet öfrigt att önska, f » Kol- handlarne » firar fröken Anna Pettersson fortfarande triumfer, förträffligt sekunderad af hr Kloed.
10 stafvelser).
Ingen annons införes under I krona.
gälla slag; strax derefter svarades från fjerran af Katarina som af ett svagt eko, och nedom bergen blandade » Tyskan », Storkyrkan och Rid- darholmskyrkan sina malmröster samman till en tretonig vesperringning.
Innan fem minuter ytterligare voro gångna, hade han den lilla frun vid sin sida; hon lade sin runda arm under hans och drog honom med sig ut kring trädgården att mönstra de nya nejlikorna och spenaten, som just börjat skjuta en späd, ljusgrön brodd likt färgstänk öfver den svarta jorden.
SSdra teatern öppnar sina portar på lördag med den gamla välkända operetten » Orpheus i underjor- den ».
Godt samspel, som man nu alltid är van att finna på denna scen, god nppsättning, lysande ut- Kungl.
operan.
Den tionde reprisen under inne- styrsel och präktiga balletter skola nog bidraga att varande säsong har gått af stapein.
» Romeo och Julia » göra detta stycke till en kassapjes för Södra teatern.
När allt var vederbörligen afsynadt och be- uppfördes sistlidne måndag med hr Strandberg och undradt, togo de plats vid hvar andras sida i fröken Klemming i titelrollerna.
Den senare har förut j - Ett dödsfall har i dessa dagar inträffat, som bersåen; qvällsvarden väntade der inne, sade uppträdt som Julia, hvars parti hon utför på det kommer att kännas djupt i vida kretsar.
Sistlidne förträffligaste.
Ny i sin roll var deremot hr Strand- måndags afton afled nämligen kormästaren vid k. hon, men pappa Rebolledo skulle först i ro berg, intresset för aftonen koncentrerade sig ock operan härstädes August lidgren efter någon tids sluta sin toddy, och som de sutto der, smög förnämligast kring honom.
Och trots minnet af före- sjuklighet.
Få personer torde hafva gjort sig så för- sig den ljumma aftonens behagliga tystnad öf- gångaren i denna roll lyckades hr Strandberg med tjenta om qvartett- och körsångens höjande i vårt ver dem, och de försjönko i egna funderingar, sin sång så fängsla åhörarne, att säkerligen mer än land som hr Edgren.
Edgrenska qvartetten har en glömde alla jemförelser och endast lyssnade till med den nu aflidne som anförare vunnit nästan medan minuterna gingo spårlöst förbi.
\ den välljudande stämma, som nu var utsedd att verldsrykte.
Sjelf har E. komponerat ganska många Till sist bröt emellertid hon tystnaden; i tolka Romeos sköna parti.
Ett mera klockrent och musi- synnerligen anslående qvartetter och körer.
Såsom kaliskt föredrag torde man ock sällan få höra.
Kunde ledare för flere framstående manskörer i hufvudsta- regel plägade nu mera äfven hon tilltala honom med det häfdvunna » pappa Rebolledo », som i den vackra stämman äfven vinna något i styrka!
den och under de senaste trenne åren som kor- H r S. lyckades med ett ord förträffligt lösa sin svåra mästare å k. operan har han utvecklat en verksam- hennes mun var ett smekord.
Men när hon uppgift, och detta ej blott i vokalt hänseende.
Hans het och visat ett nit, som äro värda det största er- nämde honom vid hans borgerliga namn, spratt spel, som vid den första Faust-aftonen erhållit lik- kännande.
I vidsträckta kretsar känd och afhållen mannen till, ty han visste, att hon då hade som en väckelse, var äfven rätt tillfredsställande, för sitt vänsälla sätt, sin godmodighet och hjelpsam- något särskildt allvarligt på sinnet.
Och detta men bör dock kunna erhålla ännu något mera lif het, skall han af dem länge och djupt saknas.
och skiftning.
— Hr Lundmark tycktes ej känna sig gjorde hon nu: Den 24 okt.
F. Hbg.
rätt hemmastadd i Tybalts roll, liksom också hr » Adolf. » Lindens utförande af Mercutios parti i vokalt hän- » Hvad vill du, min vän? » sade han och rä- seende lemnade åtskilligt öfrigt att önska.
Hrr Lund- qvist och Seltergren samt fröken Karlsohn fylde som tade sig upp.
vanligt väl sina platser.
Körerna gingo förträffligt, » Detta är allt godt och väl; men du vet, och orkestern under hr Hennebergs ledning häfdade sitt gamla rykte.
Balletten likaså.
Salongen var Från välkända musik- hvad vi sakna, hvad åtminstone jag saknar.
Det är en tomhet i vårt lif, som jag känner fyld till sista plats.
Bland de närvarande märktes förlag hafva följande nyheter utkommit: konungen, kronprinsen och prins Carl med uppvak- lifiigare F Ö R hvar dag, som går.
Ja, du för- Lofsång.
Julhymn för en röst och piano med tande.
står godt, hvad jag M E D A R, så ofta som vi ta- ackompagnement af violin (svensk och fransk text), tillegnad fröken Anna Klemming, op. 19, sd Adrian lat om den saken förut. » K. dramatiska teatern uppförde torsdagen den 18 » Seså, är du nu der igen, » bröt han otå- dennes för första gången efler flere års hvila Shak- Dahl.
Tre sånger med ackompagnement för piano, af speare ' s ypperliga lustspel » Mycket väsen för ingen- ligt ut.
» Ha vi det inte bra nog, som det Alfred Genser.
ting », fivarken utförande eller uppsättning svarade är, utan att dra på oss nya bekymmer och dock så alldeles mot de kraf, man är van att ställa Valda sånger för en röst, med ackompagnement nytt besvär. » på denna vår förnämsta talscen.
Hr Fredriksons för piano, op. 45 — 49, upptagande » Pågens aria » ur (Benedikt) replikbehandling och fm Fahhnans (Bea- op. Hugenotterna; » Det är min vän », romans af » Men, Adolf, » bad hon och försökte göra trice) friska och lifliga spel äro visserligen värda allt Marie Antoinette; Romans ur op.
Regementets dot- sin röst smeksam, » kan du då inte till sist erkännande.
Men båda två och ännu mera de öfriga ter; » Långt ut på haf », sång af Frederic N. Löhr; låta beveka dig, att jag får min vilja fram.
voro så att säga allt för moderna.
Med ett ord: » För evig tid », sång af Arthur Sullivan.
Något besvär skall du visst inte hehöfva ha, den rätta stilen i det hela saknades.
Ett par för- Bassisten, samling af omtyckta sånger vid piano, träffliga typer presterades dock af hrr Bieckström och det lofvar jag dig, och du skall få se, att du op. 17 och 1 8: » Kyrkklockorna » och » Längtan » af Norrby såsom de enfaldige rättstjenarne Surkart och sjelf snart har lika mycken glädje utaf det som Alfred Genser.
Nypon.
— Stycket väckte emellertid som alltid lifligt någonsin jag. » Bassångarens repertoire, andra samlingen, arier bifall.
och sånger med piano: op. 18, Recitativ och aria Han ryckte på axlarna och satt tyst.
Men f afton gifves å denna teater för första gången ur op. » Neaga » af Hallström.
efter några ögonblick reste han sig upp och » Galeotto », dram i tre akter och ett förspel af José Italienska nätter.
Sex sånger med piano af Densa Echegaray, fri öfversättning efter Paul Lindans be- sade, i det han gick: Tosti och Rotoli: op. 6 » Ninon » af Tosti.
arbetning af det spanska originalet af Oscar Wijkan- » Ja, gör för resten med den saken, som du der.
Rollerna jämte deras innehafvare äro: Don Längtan till våren.
Fantasi för piano af Anna vill.
Förr får jag väl ingen ro, kan jag tro.
Manuel — hr Hillberg; donna Julia — fru Rund- Moberg.
Men kom inte sedan och beklaga dig för mig, berg; D o n Severo — hr Thegerström; Donna Mer- Adjutantmarsch, tillegnad kapten Fred.
Gillis Tref- cedes — fru Fahlman; Miguel, deras son — hr när du ångrar dig. » fenberg, af Paul Hcnneberg, spelad af vaktparaden Personne; Ernesto, skriftställare — hr Palme; en och å Hasselbacken.
Om hon skulle beklaga sig — om hon skulle läkare — hr Örtengren; en värdshusvärdinna — Ein flotter Studio.
Marsch-polka af Philipp Fahr- ångra sigl Ack nej; den lilla frun, som efter fröken Klefberg och en betjent — hr Bergqvist.
bach j:r. långa strider vunnit sitt mål, sprang upp glad Svenska teatern utvecklar under sin nye ledare en Den lille Fiskerpige.
För pianosolo af Ludolf som en ärla, och hon fick pappa Rebolledos liflig verksamhet.
Äter har ett nytt stycke uppta- Waldmann.
högtidliga, hälft motsträfviga ansigte ned till gits, nytt for denna scen åtminstone.
Det är det Romance för piano, tillegnad Desirée Artot, af P. franska lustspelet » Tricoche et Cacolet » af den kända sin röda mun för varma, tacksamma kyssar.
Téckaikowsky.
firman Meilhac och Halévy, som under namnet » Du är ändå en liten rar gubbe, » sade hon.
Chanson russe, romans för piano, af S. Smith.
» Snygga pojkar » sistlidne tisdag å denna scen upp- Dagen derpå kom Ruth i huset.
Op. 31. fördes och der väckte stormande munterhet.
De båda hufvudrollerna Tricoche och Cacolet utfördes Scene de ballet, för piano af &amp; Smith.
Op. 210. af hrr Holmquist och Varberg, af hvilka i synnerhet Tre duetter för 2 flöjter eller flöjt och violin, af den förre är förtjent af synnerligt erkännande för Carl Kreith, redigerade af Louis Muller.
Hvarje IV.
det roliga och karaktäristiska sätt, hvarpå han ut- duett innehåller: Allegro, romans, menuett och rondo.
förde sin roll.
Hr Varberg har äfven goda pointer, Ruth.
men öfverdrifver ofta.
Stycket är alltigenom ett för- klädnadsstyeke: hr Holmqvist t. ex. uppträder väi Ja, midt på blanka hvardagsförmiddagen i minst ett dussin olika förklädnader, den ena ro- stängde fru Berg för en gång sin butik till ligare än den andra.
Och publiken, som första af- tonen var ganska talrik, skrattar och har roligt.
grannarnes outsägliga förvåning.
Hon var borta » Lifvet på landet », bearbetningen af Fritz Reuters en timme, kanske två, och när hon kom äter, allbekanta arbete med samma namn kommer snart ledde hon ett barn vid handen, en sexårig li- B e r ä t t e l s e f ö n I d u n upp på denna scen med hr Holmquist som Onkel ten flicka med gult, gult hår, som glänste likt Br&lt;gsig.
af Johan plordling.
silke i solen.
A denna scen uppträder från och med fredagen i (Forts.) denna vecka direktör August Lindbergs sällskap.
Bör- Långt bort från den stora stadens andra jan göres med Björnsons här aldrig förr gifna 3- sida, från det bullrande Norr, der rutorna i j f e j l n i en stund hörde han sin hustru stänga akts-skådespef » E n handske », hvari hufvudrollerna det gamla barnhuset dygnet om skälfde vid ' ^ b » " ytterdörren till butiken utåt gatan och utföras af fru Julia Håkansson (Sväva), hr Lindberg och fru Boström (hr och fru Riis, Svävas föräldrar) i det samma slog klockan i Maria nio med dånet från Drottninggatans samfärdsström, blef Teater och musik.
Ny musikliteratur.
Abr.
Landquists Ett storstadsbarn.
Ruth med ens förd bort till dessa obekanta trakter, så fjerran som hon förr sällan varit, der ett nytt, främmande lif öfverallt öppnade sig för hennes nyfikna blåa ögon.
O c h hon, som aldrig känt fader eller moder, blef vid en mors hand förd in i den lugna vrån bakom den gröna porten, der pappa Rebolledo syss- lade midt upp i middagshettan bland blommor och träd och der bofinkarne sjöngo.
Hvad den lilla frun var lycklig och stolt, när hon kom med sin skatt.
Och ej ens pappa Rebolledos skepticism höll profvet; han kände genast en alldeles särskild värme inom sig — en främmande ljuf värme, hvilken han då för allt verldens guld ej skulle kunnat tvingas vidgå — när den lilla leddes fram och af sin nya mor lockades att säga efter det märkvär- diga namnet: » pappa Jebolle pappa Jebol- ledo », som aldrig förr öfver några läppar fått en sådan klangfärg som öfver denna späda mun.
Och den lilla frun, hvars vänliga an- sigte lyste ungdomligare än någonsin, tvang honom att känna med sina jordiga svarta fingrar på Ruths ljusa lockar — » hur mjukt, hur förtjusande lent! » — och slutade med att bur- dus lyfta » ungen » upp att pussa » pappa Je- bolledo » — tänk eder!
— rätt på munnen!
Men utifrån gatan genom portens och plan- kets springor lyste en hel rad nyfikna ögon af idel frågor: hvad nionde detta betyda?
Nu började ett nytt lif i det gamla huset- Ruth ryckte med storm in i de nyförvärfvade föräldrarnes hjertan, in i deras hvardagslif och hvardagsvanor, och, innan de rätt visste ordet utaf, hade de så godt som förgätit den tid, dä hon icke funnits der; de kunde icke längre tänka sig trädgården, de låga rummen, den lilla butiken utan henne.
Trädgården — ja, der hölls hon mest, när dagarne voro varma och klara.
Hon lade i dagen ett synnerligt intresse för pappa Rebol- ledos göranden, och hon riktigt fråssade af blommor, af hvilka hon ideligen samlade sina små händer öfverfulla.
Och den förre, hvars stundliga sällskap hon blifvit, trodde sig snart hos henne upptäcka anlag till utsökt konstnär- H e l s o v å r d.
Varning för blodförgiftning.
Det är i högsta grad farligt att röra i eller gräfva i jord med handen, om på den (in nes äfven ett mindre sår blott.
Jor- den, i synnerhet den gödda, innehåller en massa bakterier, hvilka, om de in- komma i ett sår, förorsaka blodförgift- ning.
Har man ett sår på handen, men dock är nödsakad att arbeta i jor- den, bör man ombinda såret med en lapp, doppad i treprocentig karbolsyre- lösning.
J.
B.
Brännblåsor undvikas, om man ge- nast man bränt sig håller stället öfver brinnande eld eller ännu bättre dra- ger det hastigt genom eld.
Smärtan är visserligen för ögonblicket stor, men hvarken blåsa eller sår uppstå.
Na- turligtvis gäller detta endast om så- dana brännsår, hvilka man så lätt ådrager sig under sysslandet vid spi- seln, men hvilka dock ofta vålla lång- varig olägenhet.
M ö b l e r n a.
Rottingstolar rengöras bäst, om man vänder dem och tvättar dem grund- ligt med en svamp, fyld med kokhett vatten.
Derefter få de torka i tvär- drag.
Härigenom blir ilätningen åter spänstig och hvit, så att den ser ut som ny.
H u s g e r å d e t, Svart- eller brunpolerade tafvelramar rengöras med petroleum.
Man gjuter lig smak: hon valde beständigt de lysande och mest doftande.
» Hon har smak, du mor; hon har vid Apollo omdöme och smak.
Du skall få se, det blir något stort af henne med tiden, » spådde han i förtjusning.
Emellertid gingo de glada sommardagarne helt snabbt sin kos, och det blef höst.
Ute i täppan stodo ännu aplarne och syrenhäcken i löf, höstbruna, purpurröda, guldgula löf, men öfver de svarta sängarne, skördade för året, bredde frosten om nätterna sin hvita filigrams, och äfven dagarnes luft blef bitande och grå, så att Ruth beskedligt måste hålla sig inne i kam m arvärm en.
Och en vacker dag fick pappa Rebolledo taga fram partituren och den långa öfverroc- ken på, kyssa Ruth till afsked och tåga ned till » inrättningen » vid Gustaf Adolfs torg och köröfningarna för Norma.
Förunderligt: det sved en smula inom honom, att det fria sommarlifvet var förbi.
Det var som om konsten, den » heliga konsten », be- tydde ett grand mindre för honom än förr och något annat trängt sig emellan denna och hans hjerta.
» Hvart skall du gå, pappa Jebolledo?
Jag vill följa med, » förklarade Ruth, och det gjorde icke saken bättre.
Det kunde hon dock ej få, något som hon hade mycket svårt och behöfde lång tid att fatta.
Nu uppstod ett nytt bekymmer.
Ruth må- ste sysselsättas; ut på gatan att leka med de andra ungarne ville de icke släppa henne, och någon sorts undervisning måste hon ju ock ha — hon kunde ej få gå som en liten vildinna.
Medan pappa Rebolledo om förmiddagarne var borta, sällskapade hon för det mesta nwd den lilla frun i butiken; visst var hon i vägen och besvärlig, men det var ett kärt besvär och hennes muntra joller den högsta förströelse.
Men när pappa så kom åter igen, trött af den tunga tjenstgöringen och den långa vägen; när den enkla middagen var undanstökad, bor- det i hans rum, som numera upphöjts till rang, heder och värdighet af matsal, afröjdt, då tog ett par droppar på en yllelapp och gnider dermed ramen.
Sedan får den en lätt afrifning med en torr lapp.
sättes efter varm ugn.
smak.
han genast itu med Ruth och abcboken, för henne offrande den lilla middagslur, som sedan länge varit en af hans käraste vanor.
Och den » store konstnären », som skulle känt sig dödligt sårad, om någon tillförene förmenat honom vilja slösa sina upphöjda » evner » på låga guvernantsysslor, satt der timme efter timme, dag efter dag så from och tålig med barnet i sitt knä och boken framför sig, staf- vande och präntande med detta vaknande unga ingenium.
Han hade riktiga skolmästareanlag, pappa Rebolledo, det kommo både han och den lilla frun under fund med!
Han hade aldrig anat dem förr, men de lågo slumrande inom honom och hade endast behöft denna fördröjda väc- kelse för att utveckla sig i all sin glans.
Ruth var för öfrigt en riktigt läraktig och flink discipel.
Hon hade ett lifligt sinne, och en klar och öppen fattningsgåfva, som var mottaglig för nya intryck och nya lärdomar som ett mjukt vax.
Och de dagarne skulle vara lätt räknade, då icke den stora tuppen på första sidan kände sig föranlåten att värpa flitens belöning i form af söta rariteter, de der lifligt förde i tankarne den stora russin- lådan i den lilla butiken och pappa Rebolle- dos pastiljdosa.
Men skymningen föll tidigt på, lampan tän- des och pappa Rebolledo afbröt med en för- stulen liten suck sin pedagogiska verksamhet (så kär hade den blifvit honom!
); ett varmt godnatt till Ruth — ty hon sof sedan länge, då han åter kom hem — den långa öfverroc- ken på; och när klockan i Maria visade på slaget tre qvart till sex, då vred sig den gamla grönmålade porten på nytt med gnissel kring sina gångjern, pappa Rebolledo anträdde sin vandring till konstens tempel, och den flitiga skonåtlerskan tvärs öfver gatan ruckade sitt sclrwarzwalderur .... (Forts.) Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Gräddas i lagom Amy.
B a k n i n g.
M a t l a g n i n g -.
MjSlpudding.
Ett qvarter mjölk, 8 lod smör och 8 lod socker sättas på elden att koka; afredes med 8 lod po- tatismjöl, upplöst i litet mjölk.
När smeten svalnat, iröras 8 äggulor, en i sender, litet citron och sist hvitorna af de åtta äggen, vispade till hårdt skum.
En form glaceras med brynt socker; smeten hälles sedan i formen, som ej får fyllas mer än till hälften och nedsättes i kokande vatten och får koka i 2 timmar.
Serveras varm med sylt eller saft.
Utan signatur.
Rifven ost.
I hvarje hushåll får man lemningar af ostbitar, som torkat, och hårda kanter, som icke kunna använ- das sådana de äro.
De senare skrapas med knif och tvättas i ljumt vatten samt rifvas jemte de förra på rifjern, fuktas med konjak och få stå i slutet kärl öfver natten.
Dertill blandas kallt, godt smör, stött kummin, litet dito kryddpeppar, dito nejlikor och l i t e t sirap, hvilket arbetas väl med en trä- slef.
E. Sillåda till smörgåsbord.
En sill läg- ges att urvattnas ett par timmar.
Be- nen fråntagas och köttet skares sedan i mycket små tärningar.
Dessa strös i en smord form eller blecklåda, hvar- öfver slås ett ägg, sammanvispadt med lika mycket grädda.
Litet socker till- Delikata sirapsskorpor.
5 skalp, hvete- mjöl, 5 skalp, fint rågmjöl, som bör vara torrt och varmt vid degsättnin- gen, 5 qvarter mjölk, ' / * kanna sirap, 1 skalp, smör, 10 å 12 matskedar god, färsk öljäst.
Då degen, v ä l j ä s t, skall utbakas, inarbetas i den 4 lod skurna pomeransskal och 4 lod fenkol.
Skorporna gräddas i temligen varm ugn.
E. Citronkaka.
Till 1 skalp, strösocker tagas tolf äggulor, som vispas till sam- man med sockret; deri röres 1 skalp, förvälda, rifna potatis och det rifna skalet af 2 citroner samt ägghvitorna, slagna till hårdt skum.
Degen slås i aflånga bleckformar, dem man smort med smör och bestrött med stötta hveteskorpor.
Serveras till kaffe och te i skifvor, sedan de kallnat.
E. Proflappar.
1 " B socker, 1 ' / 2 qvart.
mjölk, 12 matsk.
skiradt smör.
Fin- stötta nejlikor, finstött kardemumma, 2 lod soda upplöst i kallt vatten, mjöl, så att det blir lagom tjockt.
Utkallas till fingertjocklek och uttages i formar.
Signe.
Fräs-kaka.
8 st. ägg vispas med 1 •8 fint socker, sedan ilägges 2 teske- dar hjorthornssalt, upplöst i hett vat- ten samt en tesked cedroolja, 2 S mjöl.
Till sist li urtvättadt smör.
3 Signe.
Kopp-bakelse.
1 kopp ägg vispas väl med 1 kopp fint socker.
Derefter en kopp hvetemjöl och till sist en kopp tvättadt och skiradt smör och några droppar cedroolja.
Små formar fyllas till hälften.
Gräddas i lagom värme.
Signe.
Potatis-kakor, ' / s kappe rå potatis skalas och tvättas.
Derefter rifvas de mycket fina å rifjern.
Tre, fyra hela ägg och litet hvetemjöl (ungefär 3 — 4 matsk.)
och litet salt iblandas.
Gräd- das som tunna pannkakor och ätas till kötträtter.
Signe.
Palt-bröd (Åländsk rätt).
A f en del dricka och två delar blod, litet mejram, stött peppar och groft rågmjöl göres en deg som till vanligt rågbröd.
Den arbetas väl med jäst.
Jäser upp och bakas som vanliga hålkakor.
Dock ej mycket tunna.
När brödet är väl gräd- dadt, hänges det på stänger att torka.
Då det skall anrättas, brytes det torra brödet i stycken ooh uppblötes i vat- ten, hvarefter det får koka upp till en tjock gröt.
Serveras med skiradt smör.
En kraftig rätt för blodfattiga.
Signe.
Mammas kringlor.
Fem hårdkokta äggulor rifvas på rifjärn och blandas tillsamman med ' / « ® smör, ' / «® hvitt socker och 2 mjöl.
Degen rullas till små fina kringlor.
Gräddas i svag ugnsvärme.
Amy.
I n l ä g g n i n g a r.
Ättikskörsbär.
Man tager kärnorna ur sura körsbär.
Bären läggas i god,
annonser som beröra familjekretsen.
- Annonser mottagas endast genom S. Gumselius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
VI vilja särskildt fästa uppmärksamheten på Iduns lämplighet för plats- sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom för alla öfriga slags S A N D G R E stark ättika, kvari de få ligga ett dygn.
Derefter upptagas de och vägas.
Lika mycket hvitt farinsocker tages och ned- lägges hvarftals med bären, små bitar kanel och några nejlikor, uti en burk, som öfverbindes.
Sedan de stått en tid, så att sockret hunnit smälta, äro de utmärkt goda till hvad stek som helst och stå sig i åratal.
A. W. N, R e g e r i n g s g a t a n 6, L a g e r a f d B r e f l å d a.
e b ä Doktor En prenumerant i O. s t C a r l a U R i 26 år.
Er förfrågan skulle helt säkert va- rit besvarad, om den kommit oss till hända.
Det bästa råd, vi kunna ge eder, är att upp- mana er att vända er till en specialist i bud- sjukdomar, hvilken torde på grund af under- sökning kunna upptäcka någon orsak (förkyl- ning ur det nog ej) och med ledning deraf anordna behandling.
Möjligen föreligger nå- gon parasitör (svamp-) sjukdom, eller beror sjukdomen på någon inre orsak.
I er for- frågan finnas inga hällpunkter bvarken fur det ena eller andra antagandet.
Möjligen skulle ni ha nytta af den behandling, som föreskrif- vits Wend i n:r 10.
InneMnsförteckning ': - p i e n s b u p g Det går visst för sig.
14 Lilla V a t t u g a t a n 1 4.
Se tillkännagiföandet öfver annonsafdelningen.
Bäst pr postanvisning.
Hvardagar 7 s 3 — H e l g d a g a r 10 — 11.
Signe (Finland).
I dagens nummer.
Tack.
Behandlar företrädesvis Barnsjuk- A '.
G.
Med det första.
Tack.
Tycko P.
Alldeles för omoget.
domar.
[297] L ä k a r e r å d.
g w Handarbete.
Undertecknad, utex.
lärarinna från Något om att slå barn.
Funderingar i upp- fostringsfrågan af en ungkarl.
— » En hjeltes » Handarbetets Vänner » undervisar da- död ».
Dikt af Johan Nordting.
— Madam Att inlägga lök.
Små hvita lökar Blind.
Ett minne, upptecknadt af F. M.
C. mer o. barn i alla sorters handarbeten få ligga ett par timmar i kallt vatten, — Rationel kosmetik.
A f D:r J.
B.
— såsom: Knyppling, snörmakeri (utan ma- C D då skalen gå lätt utaf.
Sedan läggas Lille Folke.
Teckning etter verkligheten af skiner), schattersöm, guldbroderi, hvit- Anna.
— Konst och literatur.
— Dansen III.
broderi, broderi å plysch, siden, kläde, de ett dygn i kall, bra salt saltlake, Af J — n G — g.
— Teater och musik.
— Ny hvarefter de upptagas och kokas i m.m., makram&lt;S,fiIet-guipure, märkning, S S musikliteratur.
— Ett storstadsbarn.
Berät- Mimmi.
Ett spetsglas Ronnebyvatten till telse för Idun af Johan Nordling.
vatten med litet salt uti, tills de blifva hålsöm o. fornnordiska sömnader.
Mon- hvarje måltid.
Använd i öfrigt den behand- mjuka och klara, då de utbredas på Helsovård.
— Möblerna.
— Husgerådet.
— teringar af färdiggjorda arbeten samt ling, som föreskrifvits Elsa i n:o 7.
— Er Matlagning.
— Bakning.
— Inläggningar.
— ett rent och torrt linne, der de få ligga, väninna måste finna sig i att ha magra hän- uppritningar å plysch, siden, klädem.
m.
C D Konservering.
— Efterrätter. — Hvarjehanda.
tills de blifva kalla och torra, då de der och trösta sig med, att hon eljes är vid Modeller till påseende.
Brahegatan n:o Moderevy.
— Text till modebilderna.
!
— godt hull och frisk.
P.
S.
Nej, men det hvarftals nedläggas i en glasburk med ^Tillfället gör tjufven ».
Af My.
— Öfverfö- 4, 2 tr. upp.
Anna Andersson.
blir ganska lätt flere!
ring af handarbetsmönster.
Af V. H.
— Kon- hvitt farinsocker, små bitar muskot- [561] sten att vara lycklig.
Af Ebon.
— Små råd blomma och hvitpeppar; socker tages A. Ö — n.
1).
Se svar till Wend i N:o 10. till damerna.
2).
Genom ofta upprepade ingnidniugar af efter behag.
Derefter påslås god hvit stark ättika, så den står väl öfver lö- gul vaselin.
En äkta man.
Rikligt med oskummad mjölk, ken, hvilken öfverbindes och kan för- öl och porter: bröd och mjölrätter; potatis, varas året o m; en utmärkt god sallad ärter och bönor; socker och sötsakar i all- till stek.
A. W. mänhet.
Denna diet kräfver dock en god Sockergurkor med ättika.
Elfva stora hvita slanggurkor skalas och klyfvas; innanmätet uttages med en sked.
D e läggas sedan i friskt vatten ett dygn; förvällas derefter i vatten, som kokar, då man lägger dem uti, och skola vara mycket mjuka, då man tager upp dem.
Fem qvarter vinättika af finaste sorten uppkokas tillika med 1 ' / 2 ® socker, en hel del nejlikor, inbundna i en lapp, kanel för ungefär 4 öre, dito ingefära samt hälften så mycket hvitpeppar som nejlikor.
Gurkorna läggas i att koka, tills de kännas väl mjuka och om möj- ligt blifvit klara, då de plockas nätt upp och få svalna, innan de läggas i burken.
Laken kokas sedan något och nejlikorna tagas upp; ättikan slås se- dan öfver gurkorna.
Gurkorna skola läggas upp på linne, då de tagas upp efter första ' kokningen.
Amy.
K o n s e r v e r i n g *.
Ett bra sätt att förvara färskt, salt och brynt kött.
Af 1 kanna vatten, 1 skalp, salt, 1 lod salpeter och 1 lod socker kokas en lake, som sedan får E.
E f t e r r ä t t e r.
Pannkakskaka.
4 äggulor, 1 qvarter hvetemjöl samt litet socker vispas väl.
Slås sedan i väl smorda stekpannor och gräddas i ugn.
Sedan de blifvit uttagna och svalnat, lägges sylt eller äpplemos emellan dem.
D e fyra ägg- hvitorna vispas nu till skum med 4 skedblad socker, hvilket hälles öfver kakan, sedan den blifvit lagd på fatet.
Derefter införes den ånyo i ugnen att sakta höja sig.
Passar som dessert.
Hilma.
Citronkräm.
(En sats för omkring 50 personer.)
4 citroier, hvaraf skalet afrifves med socker och saften ur- kramas, ett hälft stop hvitt franskt vin, 30 äggulor, 10 hvitor och så mycket socker man tycker vispas väl och sättes sedan öfver elden att upp- koka under flitig vispning.
Aflyftes och vispas något, innan det uppslås i skålar.
Utan signatur.
mage, och fråga torde väl vara, om det kan vara berättigadt att blott for en dylik tcmli- gen lumpen anledning inleda en dylik kur.
Undervisning i f A n n o n s e r.
En familj i N o r r l a n d önskar en anspråkslös, allvarlig, mu- sikalisk lärarinna, ej gerna under 25 år, att undervisa mindre barn i vanliga Conrad.
1).
Nej.
2).
Aflägsnas enklast skolämnen, musik, något språk samt och säkrast (af läkare) med knif eller sax.
äfven att biträda med hvad som kan Skedvatten är eljes ett af allmänheten myc- förekomma inom hus, när tiden det ket begagnadt medel.
3).
Har föga bety- tillåter.
Eeflekterande härå torde jemte delse.
Honungen kan dock i sig sjelf vara olämplig för en svag mage och bör i alla hän- insändande af betyg och fotografi lemna delser förtäras i små qrantiteter.
uppgift å lönepretentioner till H.
R.
W.
, Anna G.
Skaffa er af läkare recept på opi- Woxna, pöste restonte, för närmare umdroppar (tinctura thebaica) att ha till hands, öfverenskommelse.
[558] när diarrhéet påkommer; förtär derunder blott uppkokt mjölk samt var i stillhet så mycket som möjligt.
Anlägg yllemaggördel.
Lova.
Dylika afrifningar äro mycket nyt- tiga, men vattnet bör vara Jiögst 20° varmt, och kroppen frotteras grundligt efteråt med en grof handduk.
I sådant fall kan ni lugnt taga dem på morgnarna: kroppen härdas der- igenom mot förkylningar.
Låt undersöka er af lämplig läkare för att få utrönt, om något underlifslidande föreligger.
Det synes oss sannolikt, att så är förhållandet.
Hvad ni har att göra mot sjelfva smärtorna, finne3 angifvet i svar till Elsa 23 är i N:o 7.
K.
S.
Ni borde ha sagt oss, hvari er &gt;sjuk- dom » består, så att vi lättare kunnat bedöma saken.
Så mycket är dock säkert, att den nämnda boken gjort er mera skada än gagn (det gör den för Öfrigt med alla), och om or- saken till er (inbillade?)
sjukdom eller svag- het nu tillhör det förflutna, så kan ni vara lugn för er framtid.
En stärkande behand- ling (medels afrifuingar, bad, kraftig föda, rörelse i frisk luft, stärkande medicin) är i alla händelser på sin plats.
Ert grubbel gör er blott skada.
K A SOPHIE BERGLUND får härmed, vördsamt rekommen- dera sin, den 1 oldober öppnade, - * §• (Modehandel 3 Malmsliilnadsgatan 3 P A Vin | Beställningar å alla slags f, UUbi.
Hattar och Coiffurer m. m.
^ utföras skyndsamt.
[554] ~ S2ZZ2ZZZZ2ZKZSZZZZZZZZZ2ZZ2H H l o " o &lt; s r L ä r a r i n n a, eger vana både som lärarinna och lektris, har god helsa och gladt lynne samt har utgått från ett mycket godt hem.
Anspråken äro ej stora.
De bästa rekommendationer kunna före- tes.
Närmare upplysningar kunna er- hållas genom Iduns Redaktion, dit svar, märkta » H.
H. », ock torde ställas.
.. [519] Fru Sofia Eklund förfärdigar reformerade 2 6 underkläder.
E n u n g f L i o l i.
» önskar sig plats i familj för att gå frun till hända med alla inom huset Det förefallande göromål.
Upplysningar lemnas af prosten Tellander, Bårslöf, Baus, och Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, Stockholm.
DIVERSE Klara 29.
Använd under 3 veckor den be- mar.
Verkställer elektrolytisk behand- handling, som föreskrifvits Wanda i N:o 10, ling af abnormt växande hår, skägg- och derefter dsn X Y Z i N:o 11 föreslagna.
vårtor o. d.
[505] C D Biblioteksgatan 2 6 Stockholm.
[281] Ramlösa Plantskola.
Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slag plantskoleartiklar är nu utkommen och tillsändes franko.
E n u n g flicka, villig att efter förmåga deltaga i inom hus förefallande göromål äfvensom i undervisning af minderåriga barn eller Elisabeth H.
Er mage tål helt enkelt ej som sällskap, önskar plats i en enkel, vid frukt, och botemedlet är enkelt: låt bli stilla familj emot fritt vivre.
För när- att förtära frukt.
— Fördrar er mage för öf- rigt allting väl?
Hvarom icke, föreligger san- mare upplysningar samt delfående af nolikt en magkatarr.
betyg hänvisas till Fredrika-Bremer- Kristina E. Stillaliggande och intagande Förbundets byrå, Stockholm.
[5b0] af pulver af ättiksyrad blyoxid (10 centigram D:r — d.
S PLATSSÖKANDE.
Anna frågar om botemedel mot asima.
är oss dock omöjligt att besvara er fråga, då vi ej få ringaste npplysning om, hvarpå den beror.
Är det s. k. bronchialastma, eller be- ror den på hjertfel, njurlidande, lungsjukdom eller blodbrist och allmän svaghet?
Behand- lingen är naturligtvis vidt olika i alla dessa (G.
6-149x2) [558] fall.
Låt endersöka er af läkare.
Eva K.
V i hafva ej pröfvat detta medel.
H v a r j e h a n d a.
Gnid hvarje qväll noga in en salva af 8 delar resorcin och 10Ö delar vaselin.
Tvätta hufvu- det grundligt två gånger i veckan med grön- En förträfflig metall-putspomada kan såpa och varmt vatten.
Fortfar härmed flera man, enligt en utländsk facktidskrift, veckor.
2).
Nej.
3).
Låt en tandläkare erhålla genom uppvärmande af 40 delar sköta edra tänder — det är bästa medlet.
D o k t o r A.
Afzelius fet rysk eller amerikansk mineralolja, 4r).
Hufvudsaken är naturligtvis, att det sit- 10 delar amerikanskt svinflott och 50 ter löst och ej inkräktar pä andningen eller Lilla VatUigatan 24, 9-10 oeh 2-3. bröstkorgens form.
Från hvilken fabrik det delar engelskt rödt (Caput mortuum).
kommer är sedan likgiltigt.
Företrädesvis mag- och hudsjukdo- Sedan dessa ämnen väl blandats, fylles den ännu varma massan i bleckaskar.
Pomadan kan göras välluktande med någon billig parfym, t. ex. nitrobenzol.
N Berest lärarinna (fil.
kandidat i språk) önskar inackor- dering mot 2 timmars tjenstgöring.
Adress å Iduns byrå.
[564] Axelina.
1).
Tag genast, när det onda på- kommer, in 1 gram antifebrin i pulverform l e k t r i s eller s ä l l s k a p.
och pudra kinden flitigt med potatismjöl, En lärarinna — 22 år — önskar försatt med 10 % rdnkoxid.
2).
Detta hjel- med första plats att undervisa i van- pes ej med.
medicin, utan är af rent psykisk natur.
— Är ni i öfrigt nervsvag, vore dock liga skolämnen (icke främmande språk) en stärkande allmänbehandling på sin plats.
samt musik.
Den sökande, hvilken 5 gånger dagligen) helst med tillsats af litet opium eller morfin.
I öfrigt bör ni naturligt- vis af läkare, som haft tillfälle att undersöka er, inhämta nödiga hygieniska föreskrifter.
A LEDIGA PLATSER.
A — t Munsår stå oftast i samband med någon rubbning i magens funktioner.
Skulle således er mage pa något sätt vara i oordning bör ni således i första rummet söka bot mot detta onda.
Nosen.
R meddelas af vant och kunnigt frun- timmer.
Närmare underrättelser å Iduns byrå, expeditionstiderna.
[5551 CD LO CD — S Helsingborg i september 1888.
JSi.
P.
Jensen.
[522] • A A A ^ A,.
A A A A ... A A.
I bokhandeln finnes att tillgå: CÄSAR MATTEI Elektro-Homöopatien eller Den Nya Vetenskapen, Pris: 75 öre.
|55T] LO 3 " 3 r o 0 0 C O
Tidningen koatar endast en (I) krona för qvartalet, befordrlngsafgiften Inberäknad.
— Fullständig mode- och mönstertidning gratis.
L i f f ö r s ä k r i n g I l~ \ I I M I U U IN t i l l Annonser mottagas genom 8.
Gumselius annonsbyrå men nos redaktionen till 26 öre pr 4-spaltig petitrad (= 10 stafvelser).
v e r k l i g a k o s t n a d e n.
Associationen för Ömsesidig Lifförsäkring 0 O (B (Mutual R e s e r v e Fund Life A s s o c i a t i o n i N e w Y o r k) erbjuder på beqväma betalningsvilkor L i f f ö r s ä k r i n g till v e r k l i g a k o s t n a d e n (= ungefär hälften af kostnaderna O: bolagen enligt g a m l a systemet) m e d faststälda maximipremier, grundade på erfarenheten inom lifförsäkringsrörelsen.
| O. r H - P " &lt; Bestämda årsafgifter till bestridande af förvaltnings- kostnaderna.
Försäkring till nettokostnad enligt åldersskala och till ungefär hälften af kostnaderna vid det gamla systemet.
Inga aktieegare, som taga vinsten, eller andra in tressenter, som dela öfverskottet.
Absolut säkerhet.
Iakttagande af försigtighetsåtgärder för att omöjlig göra spekulation eller bedrägeri.
Sträng sparsamhet i alla riktningar.
Beqväma betalningsvilkor förförsäkringstagare, med bestämdt maximibelopp Vistelseort utomlands och utrikes resor förorsaka inga extra kostnader.
Prospekter och vidare upplysningar på begäran.
Hufvudkontor CD. '
O m b u d m för Sverge, a n t a g a s.
Norge och D a n m a r k i I Drottninggatan tö 3 tr. &amp; a J s a o h g a a J O S E F I N E t a n n 2 M i l 2 l A é n.
.
G U L L B E R G S Dansinstitut, Brunkebergs hotell.
61 Anmälningar af elever till pågående höstkurs mottagas ännu en kort tid och kunna göras under lektionstimmarne 5 — 7 e. m. måndagar, onsdagar och fredagar i institutet, samt alla dagar i min bostad, Vestmannagatan 33, 2 tr. upp få h ä r m e d r e k o m m e n - o V D i r e k t ö r: F r u 0 Aiim.
Telefon: 84 37.
S t o c k h o l m: [519] ^ i JOSEFINE GULLBERG.
[559] dera sin nya, tidsenliga 14 Fotografering utföres T J U L omsorgsfullt Ä N D E R &amp; C: o, V I N H A I T D E L, enligt nutidens fordringar.
Med största högaktning 55 Drottninggatan 55, rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska i l V b o c+ trl- Inbjudning till aktieteckning Ib) 10 3 n e r S p i r i t u ö s a.
och i A k t i e b o l a g e t S y e r i g e s A l M n n a P e n s i o n s k a s s a 4 sanktioneradt af Kongl.
Maj:t den 10 aug.
1888.
Enligt § 22 i bolagsordningen kommer anstalten att ställas under K. Civil- departementets kontroll.
Aktiekapitalet minst 250,000, högst 500,000 kr.
Hvarje aktie lydande å 25 kr.
B D O * i Särskildt framhålles: finare C h a i n p.
- C o g n a c från de förnämsta firmor, flere år här i lager, B o r d e a u x - v i n e r af välkända firmor samt h v i t t P o r t v i n, särdeles omtyckt.
[313] Q u s t.
S k Q.
ö n p o l c l ^ e r s f ä r g e r i och Aktiekapitalet skall utgöra säkerhet för fullgörandet af bolagets förbindelser.
Bolagets ändamål synes af bolagsordningen, hvilken jemte upprop och anteckningslistor, genom välvilligt tillmötesgående, finnes tillgänglig i de flesta bankinrättningar, hos alla bokhandlare i hela riket och i en del tidningskontor.
Bolaget träder i verksamhet, så snart minimikapitalet 250,000 kronor (10,000 aktier) tecknats och till fullo inbetalts.
I N B J U D A R N E.
3] K o n s t t v ä t t n i n g N:r 2 Kungsholmstorg N:r 2, T »,, i.
: I ™ ™, Regeringsgatan n:r 9 (postadr.
), • HllTlRftr Nybrogatan n:r 28 B, [5 G Butik i Göteborg: Kyrkogatan n:r 15.
[315 J.
G.
H a m m a r s Lampkök.
Etui- &amp; F o r t f ö l l - Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla med veke 4 — 6 kr., extra so- lida 7 — 8 kr., med 2 vekar 12 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] Fabrik jiamngatari å 55 N y b r o g a t a n.
Billiga priser.
Nybrogatan 55.
I O K o t Tvätt utföres äfven af härvarande ordentliga tvätterskor, IUJ0S » I hemtas och hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 eller pr post.
Telefon 49 70.
J.
G. HAMMAR, 4?
(CJafe ^ ' Tillverkar 30 Malmskilnadsgatan ' B r \ a P B i a n o m a g a s i n.
F l y g l a r, P i a n i n o s, T a f f l a r och O r g l a r från in- och utländska utmärkta Fabriker t i l l d e b i l l i g a s t e priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pianos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af F l y g l a r från Bliithner och P i a n i n o s från G. Schwechtens berömda fabriker.
GUST.
38 PETTERSSON &amp; Komp., Regeringsgatan 38. jj«5~ Flyglar, Tafflar och Pianinos från J.
G.
M a l m s j ö.
[525] f ® b ^mPjf &amp; i Etuier ^&gt; för Smycken, ® Bordsilfver, Scha- 1 Skrif l '! '
l: " Syskrin, Album m. m, Bosättningsmagasin [506l~ N o r d i s k n a m n l ä n g d v ä g g t a f i a, m o t s t y c k e till a l m a - nackan kort erhålles adress och kostnadsfritt, inskickas på å bref- afsedda för prof tfäfnader Broderier, till Allmänna [556] oegär Hvita ver och till prisuppgifter underkläder, Duktuger, LakanYäflnader Spetsar, Handduksväfnader, och Sängkläder.
Lifförsäkrlngsbofaget Stockholm.
(G.
25508x2) STOCKHOLM, GERNANDTS 312 Annonser, till y c k e s k r l!
Infattar Fotografier.
(ST Monterar Tapisseriarbeten.
^ om I ett aktadt presthus på landet kan pn ung flicka erhålla inackordering och god undervisning i hushåll.
Svar till B.
E., Katrineholm.
[502] fV » S S familjen eller fruntimmersverlden, införas lämpligast i Idun.
BOKTRYCKEKI-AKTIEBOJ.AG
zan&gt; MODEVEHIaDEN Bihang till P R A K T I S K VECKOTIDNING FÖR QVINNAN OCH HEMMET Oktober N:r 10.
M o d e r eYtj.
1888. ningar af brokiga fjädrar, hvilkas glans höjer det rutmönstret.
reliefartade, med rutig kjol och väst samt mörk jacka.
med silketrådar utförda mönstret, äro liksom s. k. Himalaya-tyg särdeles omtyckta.
j f o d e t ' är Dess sträfvar frukta ej längre despotiska envåldsherskare.
fordringar La fått, stegrad användning för fasta, enfärgade tyger.
textur, hvilka, liknande en brunfläckig ormhud, bilda Äfven en qvinna, som cheviot.
Eutiga diagonaltyger med ljusa rand- modern, behöfver ej längre mönster att förefalla omodern, om hon ej slaf- viskt umferat hårig ningar plats.
vara följer bestämda modeller eller begagnar bestämda färger.
Det är en stor frihet att få hafva i infattning egendomliga till elfenbenfärgad färgsammanställningar ock framträdt jemte vågiga stickningar, God effekt göra metalliskt glän- på indisk cheviot, der det föga både väljande och ljusare smak och eftertanke sammanställande af toaletter.
mest vid passande, Men hvarje dam kan tillegna sig denna smak och denna efter- tanke, endast det står klart för henne, att ej det samma kläder hvar och en.
och väfda broderier, Genom pleins mönstret präktigt framträder på den dunkla bottenfärgen.
Moaré nitur.
ungdom, begagnas Den fastsys på alla bredder och färger före- broderiers röda numera drägten.
relativa billighet torde toaletten, hvilken med framgång fortfarande gerna till gar- bretonnespetsar, genomdragna med likfärgadt Rutiga mönster, särskildt lämpliga för garn i kraftigt mönster, gälla här vid lag som hafva ofta nu mera rutorna i mode- nya vid garnerandet af sällskapsdrägter af röd Till ett foulard.
lif och kant sig modet för i dag till modet för i går som väljes detta i samma färg som den mörkaste i snart det nya modet i hvilka fabriceras Dess prydande med virkningar och spetsar är dylikt så dessa är särdeles mödo- så bekant från sommartoaletten, men écrufärgade färg, hvitt och svart eller marinblått.
försvann, hand införts, kommer nog att framgent fira triumfer.
trädde fram, det gamla spårlöst; nu mera sluter Fordom för tidsödande, detta mode finna stor utbredning.
sade ränder.
det broderandet samt lika fort lida nederlag, finna på mörk fond af ylleatlas med breda, begrän- sande klädsammaste, att kommande det behöfves det Då för formade lik korallgrenar, i föga afvikande nyans men den är ej lätt att begagna; välja Soutacheprydnaderna, hvilka flere gånger tri- Likaså de egendomliga broderierna med lång- vika och gifva personliga smakrikt- att Särdeles vacker är en anordning tyg hör naturligtvis enfärgadt som Dessa spetsar garnera kjolens under- en bred volang, under det kjolens öfre del lätt draperas; längdveck taga sig näm- en fullständning och förblir ligen här vid lag ej bra ut.
medherskande ännu en tid.
Ett bredt, från gördeln ut- Knappast en form eller en gående rödt skärp garnerar tygsort från säsongen den har drägten gångna blifvit vid hjertformiga full- Den ständigt kasserad.
Den un- gen der släta lifvet omgifves af breda våren och eftersträfvade sommaren på sidan.
halsurringnin- det krusade öfverfallande enkelheten i eller bretonnespet- form gör sig ännu gällande sar; likaså de upptill kan- och tade, vid armbågen veckade låter de värdefullare nu använda och ärmarne.
gedignare tygerna präktigare framträda.
Om det nu än ej finnes Likaså träder det under året något bestämdt stadgadt för så mycket varierade rand- komponerandet af olika toa- mönstret oss ännu till mötes.
letter för aftonsällskap, tea- TJtom de bekanta randstick- ter och familjefester, så kan ningarna ' i engelska väfna- dock nämnas, att i synner- der, het till ungdomliga toalet- påminnande om dem, som användas för herrgar- ter deroben, finna vi ljusa rän- rande der på mörk fond och stic- riklig användning öfver ku- kade lörta sidenkjolar.
ränder ylleatjas artade i på de enfärgad mest olik- utföringssätt.
På finna de ljusa, skim- erepe-fösse-väfnaderna Den ge- nomskinliga crepe-lisse i mo- dern matt färg med sina starka tyngre cheviotväfna- mjuka der användas broderier i två omordentligt lätt och luftigt eller tre kontrasterande fär- åt ger mera än förut.
Rutstickningar, efterbild- veck den i ger något ut- motsvarig nyans valda sidendrägten.
De mest Fig. 1 — 3.
Barnkläder.
använda tygerna förblifva
38 IDUNS de bekanta, men ständigt åter moderna soie en gros satin cöte mervellieux, Endast vid faille, • — med bomullsränder — • nioirée, moirée antique o. s. v. större festligheter begagnas släp.
fjädrar.
ras Oktober 1888 MODETIDNING Köda hattar med svart insida garne- med svarta band och röda fjädrar.
De hvita hattarne hafva pä insidan svarta brätten och garneras med svarta band och röda fjä- drar.
Som nya torde låga runda former gälla, af egendomliga former, men den riktning dessa hvilka nästan former ej ännu hafva nått sin utvändigt betäckas af fjädrar samt midt öfver Då det gäller denna vigtiga, myc- hufvudet hafva ett högt arrangement af moaré- Säsongens hufvudbonader bilda en hel serie antyda höjdpunkt.
ken smak torde fordrande toalettbeståndsdel, finna vi, att det forna talet om modetyranniet blifvit band.
fulla infall af modet skola förmå göra sig gäl- lande, kan ännu ej afgöras.
Sä mycket är säkert, att det fordras mycken individuel smak att välja bland denna mångfald af former och färger med sina skarpa kontraster.
fullkomligt sakna hattkulle och Likaledes böra de fyrkantiga baretterna af sammet i alla färger med det främre hörnet Fig. Ii Drägt för 5 — 7 års barn.
Kjolens veckade framstycke, det bakre draperistycket och blusdelen göras af röd- och gulblommig foulard.
Der- emot framställas kjolens sidstycken och det jacklik- nande lifvet af crémefärgadt ylletyg.
Lifvets och den enfärgade kjoldelens kanter visa en smal soutache- prydnad.
Den breda kragen och manchetterna äro af plisseradt rödt sidentyg.
(Se mönsterbilagan!)
Fig. 2.
Kappa för 8 — 1 0 å r s flickor.
Mode- färgadt, blommigt diagonaltyg är det material, hvaraf den på afb.
framstälda kappan är gjord.
Halsstycket är puffadt i tre jemnlöpande rader; härtill sluter sig med en lätt krusning kappans fram- och bakstycke.
Framstycket nedfaller slätt, men bakstycket göres åt- sittande genom tillhjelp af underlagda band och tyg- remsor.
De vid axeln krusade ärmarne följa kappan till hela sin längd.
För att göra denna kappa an- vändbar under kyligare väderlek fodrar man den med lätt flanell af lämplig färg.
Fig. 3.
Drägt för 7 — 9 års flickor.
Den släta kjolen af rosa, rödt och grått rutigt mousseline de Laine är vid nedre kanten prydd med tre mörk- gröna sammetsband och upptill veckad vid kjollin- ningen.
Halsstyoket, vid hvilket blusen fästs med krusning på sätt afb.
visar, är af mörkgrön sammet med röda rutstickningar.
Gördeln och revererna på de af puffar prydda ärmarne förfärdigas af samma material.
(Se mönsterbilagan!)
Fig. 4.
Drägt med kort kappa.
Kjolens vid sid- kanterna veckade Iramstycke af grå blommig etamine anordnas i draperiform.
Härtill användes 70 cm af omkretsen.
De smala sidstyckena och det bakre lätta draperiet äro af grå peking med randsticknin- gar i gammalrosa.
Ett rundt slätt lif af peking full- ständigar klädseln.
Kappan är af svart ottoman med lätt sidenfoder.
Den göres åtsittande, framtill kort, längre vid sidorna och baktill med ett kort, veckadt skört.
Perlor, snörmakeriarbeten och spetsar garnera den fram och bak.
Armarne och under- kanten prydas på samma sätt.
Hatten har ett baktill smalt och framtill bred t, högt uppböjdt brätte och garneras rundt kanten med perlor och på kullen med sidenbandsrosetter i med kjolen öfverensstämmande färg.
Fig. 5.
Drägt med kort kappa.
Volangen, som betäcker kjolen, är af faille, ljus- och mörkblå chan- geant, och prydes vid venstra sidan af ljusa brode- rier.
Tuniken är af ljusblå faille, helskuren och vid kanten prydd med påsydda taggar.
Lifvet, af samma tyg som tuniken, är baktill åtsittande men framtill i blusform och omgifvet af en gördel.
Kappan af svart faille är åtsittande, framtill kort och baktill försedd med ett lätt veckadt skört.
Gar- neringen, hvilken afb.
tydliggör, består af snörma- keriarbeten och perlor.
Det baktill smala, framtill breda hattbrättet är af mörkblå sammet och begränsadt af ljusa, blåskim- rande perlor.
Hattkullen deremot är af ljusblå faille.
Den monteras med sidenband i till hatten passande färg.
Parasollet är af samma färg som hattbrättet.
Fig. 4. en saga blott, rikhaltigt val.
visa ungefär Drägt med kort kappa.
ty vi hafva fritt val och ett D e runda hattarne för vintern samma former och färgsamman- ställningar som sommarhattarne, ehuru de an- tagit större dimensioner och hafva Fig. 5. förlängdt Drägt med kort kappa.
och högtstående räknas till de nya- ste hattmoderna.
Garneringen består af fjäder- tofsar, bandrosetter och perlagraffer.
Kapott-hattarne bli allt mindre, men garne- framtill ras med ett öfverflöd af slejfer, fjädrar, perlor breda, högtstående brätten eller också framtill och guldspetsar; äfven använder man till dem smala, vid sidorna breda, uppstående brätten.
sköldpadd-agraffer, nålar Svarta filthattar hafva på insidan röda brätten hvita, gråa och garneras med högtsträfvande slejfer af röda hatten knappast är synlig.
sidenband så väl som med svarta och röda Om röda alla eller och stora vingar af fjädrar, så att sjelfva dessa konstnärliga och verknings- Fig. 6.
Kappa mEd capuchon.
Kappan är af dufgrått engelskt ylletyg med lätt vaddering och foder af röd- och grårutig surah.
En stor pelerin- liknande capuchon, hvars uppvikna del kantas af en fodret liknande tygremsa, hör till kappan.
Capu- chonen är ej blott en prydnad, utan kan användas.
Hatten är af svart filt; brättet innantill rödt.
Garneringen består af röda sidenband och likfärgade fjädrar.
Fig. 7.
Drägt af voile.
Den öfver kjolen lig- gande volangen, ordnad i djupa längdveck, är af blå blommig voile och ficklocken vid båda sidorna af snörmakeriarbeten.
Lifvets släta ryggstycke af blått enfärgadt tyg ändar i ett tätt veckadt skört, under det framstyckena träda till baka och visa en väst, hvilken, liksom de vid lifvet knäppta slagen, är af ljust nyanseradt tyg.
Ärmrever och ståkrage äro af samma tyg.
Till drägten hör en jabot af hvita spetsar.
Hatten består till det yttre af svart, inuti af hvit filt och prydes med svart sammet och hvita fjädrar.
Fig. 8.
Drägt för I 2 — 14 å r s flickor.
Den i djupa dubbelveck ordnade kjolen af i blått ocht modefärg rutigt mousseline de Laine har framtill ett skärpliknande draperi af modefäigadt tyg med blå
Oktober 1888 IDUNS satin-kan tning.
Ett likfärgadt slejf-arrangement med långa öglor och ändar garnerar baksidan af kjolen.
Det vid sidan knäppta lifvet af mörkblått tyg är framtill öppet och prydt med rutiga slag.
Den plisserade bröstinsatsen så väl som den liknande kra- gen äro af draperiets tyg.
Bältena, som föreställas sammanhålla lifvet, äro af blå sidenband; de vid axeln krusade ärmarne hafva rutiga slag.
Hattställningen är öfverdragen med samma tyg, hvaraf kjolen gjorts, och fodrad med blått siden.
Blå bandrosetter och en plym af modefärgade fjädrar garnera den samma.
(Se mönsterbilagan!)
Fig. 9.
Filthatt.
MODETIDNING 30 med arbetstråden tredubbla bågar (se afb.!)
om spet- sens underkant och omgifver dessa med languetter och picots.
Fig. 11.
Gossdrägt.
(För 2 — 4 år.)
I ljust och mörkblått randigt diagonaltyg användes till dräg- ten, som består af ett nedhängande lif och en kort, veckad kjol.
Den hjertformiga halsurringningen om- gifves af en matroskrage i blått siden.
Garnityr- ränderna i jackans midt och ficklocken äro af samma material.
Slejfen göres af blåa sidenband.
(Se mön- sterbilagan!)
Hatten, hvars form afb.
visar, stått i trängseln utanför Kasperteatern å Slät- ten, och jag hörde nyligen i rådhusrätten tre ynglingar erkänna, att de just ur klädnings- fiekor tillgripit åtskilliga småsaker.
Den der i vecken dolda fickan är ju så be- lägen, att deri en hand kan nedstickas utan att det märkes hvarken af den, som är utsatt för attentatet, eller dem, som i en folksamling stå omkring.
Det är klart, att ett sådant till- fälle skall vara frestande.
Och säkert är, att mer än en fallit för den frestelsen utan att fc * V&gt; Fig. 6.
Kappa med kapuchon.
göres af ljusgrå och svartrandig filt; brättets insida är deremot enfärgadt ljusgrå.
Insidan har en fyra till fem centimeter bred böjning, som fullständigar den nästan platta hattkullen.
Hatten garneras med fjädrar, hvilka vexla mellan ljusgrått och svart, och ett arrangement af moiréeband.
Fig 10 S p e t s.
Filetguipure.
För denna spets kastar man upp af gulaktigt garn öfver en staf af l ' / 2 cm.
omfång en tillräckligt lång och bred botten i rät filet och genomträder dess öfre del i point de reprise och point d ' esprit.
Sedan man framstält rutorna och releiffigurerna, förser man spetsens un- derkant med languetter och bortklipper den öfver- blifna filetbottnen.
Sedan man gjort detta, gör man Fig. 7.
Drägt af voile.
Fig. 8.
» Tillfället gör tjufven ».
in a damer, den satsen är som enkom skrifven för Eder!
Icke som skullen I sjelfva förgå Eder mot eganderättsprincipen — visst icke!
Men I uppammen genom Edra klädningsfickor ficktjufvar.
Hvilka är det, som efter en folkträngsel värst klaga öfver fickstölder?
J o, damerna.
Jag hörde en enda söndag i Tivoli tre damer, som alla mist sin portmonnä, under det de Drägt för 1 2 — 1 4 å r s flickor.
vara af det slags tjufvar, som tagit till yrke att plundra andras fickor.
Ty den, som sticker ned handen i en dams ficka, skall icke behöfva använda de konstgrepp, som fordras för att beröfva en herre hans plånbok.
Men hvarför skall man onödigtvis sätta en svag vilja i frestelse — framför allt då det kan leda in på en så farlig väg som brottets?
Utan tvifvel skolen I med den erkända fyn- dighet, som af naturen kommit qvinnorna till del, lätt tänka ut en mindre olämplig plats för fickan.
I förvaren ju utan svårighet uret
IDUNS 40 detta gör dock ingenting, då det är sym- metriska figurer.
Men skall m a n utföra andra figurer eller handskrift, måste man först kopiera mönstret med blyerts, sedan vända oljepapperet och teckna de genom- lysande blyertsstrecken med färg, hvarefter man kan förfara på sätt h ä r ofvan angifvits.
V. H. i barmen — skulle det vara svårare med börsen?
Och är nu den der farliga fickan nöd- vändig för exempelvis näsduken, ett par handskar eller dylikt, så förvaren då åt- minstone ej i den samma edra penningar.
Om då okynniga fingrar stickas ned i fickan, blir eder förlust liten eller ingen och den tjufaktige skall må hända af de misslyc- kade försöken förmås att låta bli att u n - dersöka andras fickor.
Och I slippen be- klaga eder öfver sjelfiörvållade förluster.
K o n s t e n att v a r a l y c k l i g.
My.
Öfverföring af handarbets- mönster.
1^ ör öfverförandet af handarbetsmön- l (© ster på tyg bör man skaffa sig en v chablon af papper, der mönstrets konturer äro betecknade med fina, nära hvar andra befintliga hål.
En sådan cha- blon förfärdigas sålunda: Mönstret lägges med teckningen upp på ett papper af lämp- lig storlek och fasthet samt fästes dervid med v a x; det hela lägges sedan på ett underlag af kläde, filt eller liknande tjockt, fast tyg.
Derpå sticker man med en fin nål genom mönstret och papperet, följande mönstrets konturer.
Man sticker tätt, dock ej så tätt, att papperet går sönder.
Då hela teckningen är afstucken, lossar man chablonen från underlaget, vänder den och afslipar noggrant med en glatt pimsten de upphöjda pappersränderna.
Med hjelp af den så framstälda chablonen kan man öfverföra mönstret på sammet, plysch, kläde, atlas, kasimir o. s. v., dock må sammet och plysch först spännas i en ram, så att de ej bli nedtryckta af chablonen.
Andra tygsorter läggas endast på ett bord eller ett bräde och fasthållas med nålar eller stift.
Så verkställes öfverföringen.
Man lägger chablonen på tyget och stryker flere gånger bort öfver de punkterade linierna med en liten påse, förfärdi- gad af moll och innehållande pulve- riserad krita.
Ä r tyget ljust, tager man i stället pulveriserade träkol.
Sedan detta verkstälts med omsorg, tages chablonen bort.
Konturerna af mönstret framträda nu på tyget som fina, prickade linier.
Med en liten spetsig pensel, doppad i en blandning af blyhvitt och gummi arabi- cum — till mörka tyger — eller en blandning af blåelse och oxgalla eller gummi arabicum — till ljusa tyger — drager man upp teckningen, så att alla linier tydligt framträda.
Ännu enklare sker mönsteröfverföringen genom an- vändande af strykjernet.
Detta sätt kan dock ej an- vändas, då öfverförningen skall ske på sammet, plysch eller velveteen.
Då man begagnar detta sätt, utrör man litet påstrykningsfärg med vatten i en liten färg- kopp.
Färgen får ej vara för tunn, utan ungefär som fin olja.
Man lägger genomskinligt (oljadt) papper på mönstret och följer konturerna med en penna, doppad i färgen.
Det färdiga mönstret lägger man med teckningen uppåt på ett hårdt underlag (tunn papp eller tjockt, glatt papper) och lägger tyget derpå samt fäster mön- ster och tyg samman med knappnålar eller små stift.
Sedan stryker man med ett ej för varmt strykjern öfver tygets afvigsida.
Färgen lossnar då från pap- peret och blir fastsittande på tyget.
Då man.
öfverför mönster på detta sätt, bör man ihågkomma, att teckningen visar sig omvändt på tyget; Oktober 1888 MODETIDNING Fig. 9.
Filthatt.
^X ?1et är mindre svårt, än mången tror, detta Qo7 — att vara lycklig!
— Rundt omkring hvarje menniskas boning, — såväl de rikaste, som de mest fattiga — ja, bor du ock i den tätast bebyggda stad — så växer der rundt omkring dig en ymnighet af » gläd- jens blomster ».
Plocka blott ett endaste litet knippe deraf och sätt in uti din boning och du skall få se något underbart — du blir på ögonblicket lycklig — blott du ser efter att » glädjens blomster » ej vissna.
Gif dem näring, sol, värme, ljus, luft — dö de likväl, o, plocka då nya, ständigt nya!
Låt dem blifva dig en evig Vestaseld och du skall se — lyckan skall aldrig fattas dig!
— — — — — — — Men — det är just det sorgliga i saken — många finna aldrig » glädjens blomster », huru mycket de än söka, ty de kunna ej se dem.
Orsaken är att vår pessimistiska tids ungdom förderfvat sin syn, så att en stor del hardt nära gå genom lifvet såsom blinda.
Ack!
egde jag en salva, att stryka på alla dessa stackars ögon, så att de såge alla de små » glädjeblommorna » på sin stig!
Men ack, jag är, Gud nås så visst, ingen » dok- torinna », dertill har jag allt för litet kun- skap och utan doktorsdiplomet är det visst till och med belagdt med straff att fuska i läke- konsten.
Men — en sak kan ingen förbjuda mig, — nämligen att veckla ut för er den lilla vimpel, som fladdrar från min anspråks- lösa hyddas tak, och peka på dess i so- lens ljus likt en eld lysande inskrift.
Ty, har du ej » starr » på båda ögonen, så skall du kunna läsa det och kanske skall det blifva dig en vägvisare vid ditt letande efter de små blomstren.
Så se nu hur det strålar der uppe i solen, såsom hade sjelfva himlen ditpräntat detta ord — för- nöjsamhet!
Ebon.
Fottäcke.
Man klipper lappar af rödt och svart tyg — rester, affall eller dylikt — i en längd af 12 cm och en bredd af / cm.
Man ka- star upp 50 maskor öfver två virkstic- kor och stickar ungefår 15 hvarf slätt.
Äfven härtill kan man använda garnrester.
Sedan virkar man in mellan hvar femte maska en af de ofvan nämda lapparna, omvexlande en röd och en svart.
Sedan stickar man åter 5 hvarf slätt och så vidare, tills man uppnått den längd man önskar.
Man stickar fyra eller fem sådana remsor, antalet beror på den bredd man önskar gifva mattan, och syr dessa samman.
Sist fodrar man mattan med något starkt tyg.
Den blir då både varaktig, varm öch billig.
1 2 Fig. 10.
S p e t s.
Filetguipure.
Svarta blonder, som förlorat sin friskhet, afsprättas försigtigt, hvarefter man aflägsnar alla lösa småtrådar och doppar blonderna i ett tefat med sprit.
D e läggas derefter, utan att urvridas, på strykbrädet med ett underlag af gammal barege eller mérinos, så att inga hvita trådar eller småtåtar fastna vid dem.
De strykas nu med ett varmt jern på afvigsidan efter bredden — ej någonsin efter längden.
Genom detta förfarings- sätt uppfriskas den svarta färgen hos blonderna, hvilka också återfå en smula styfhet.
Fig. 11.
Gossdrägt.
Mot röda händer är pulveriserad borax ett billigt och säkert verkande medel.
Dagligen tre gånger upp- repad tvättning med boraxvatten skall redan efter några dagar visa medlets förträfflighet.
Stockholm, Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag, 1888.
