# ID: svediakorp-per667
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,963
# sentences: 854
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 21 september 1888.
N:r 38.
B yra: Tidningen 8 S t u r e g a t a n 8 (i n g å n g från H u m l e g ä r d s g.
19) endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet Annonspris: 25 ö r e p r p e t i t r a d kostar (— 10 s t a f v e l s e r).
inberäknadt.
Ingen) ösnummerförsäljning!
Redaktör o c h utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å b y r å n k l.
9 — 10 o c h 4 — 5.
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
Den make, som dig blir beskärd, ' (Märk denna stora hemligheten!)
Var huld, om han är huldhet värd, Om ej — så var det i förtreten.
Utg-ifning-stid: Prenumeration sker: hvarje helgfri fredag.
Sista n u m r e t i hvarje m å n a d innehåller en fullständig m o d e - o.
mönstertidning.
I landsorten: ä postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större b o k - lådorna samt å tidningskontoren.
Gör nöjet bofast i ditt hus, Eg i ditt hjerta samvetsfriden; Den gör var uppsyn mild och ljus, Den rår på sorgerna och tiden.
A .. framställa en af de » idéer », som stött flere af hennes bekanta.
Det var i slutet af sistlidne juni, som hon som veta sig e j hafva er / agt abonnements- och jag företogo en resa tillsamman för att afgiften för något af Iduns 3 första qvartal, besöka gemensamma vänner i en af Sverges men det oaktadt erhållit tidningen, torde ofÖF- medelstora städer.
d r ö j l i g e n.
fullgöra sin skyldighet i detta af- Hände det då, att vi en dag, tillika med seende.
Tidningen indrages eljes från och den familj, vi gästade, blefvo inbjudna att deltaga i en sammankomst o c h vara bebjelp- med nästa nummer.
liga att sy en del kläder åt barnen i en välgörenhetsanstalt, som är grundad o c h upp- Håra qvartalsprenumeranter erinras om qvar- rätthålles med frivilliga bidrag.
En stor krets damer i smakfulla sommar- talsskiftet den 1 Oktober och bedjas i god tid förnya sin prenumeration.
Stockholmsboar kunna drägter var församlad i en elegant trädgårds- salong, med lätta ljusa möbler, o c h ute på göra detta å Iduns expedition, Klarabergsgatan den friska gräsplanen emellan blommande 54, en tr., eller å stadsposten; landsortsboar buskgrupper fladdrade barn omkring, likt å närmaste postanstalt.
Den, som samlar fem mångskiftande fjärilar, under lek och jubel.
prenumeranter och insänder afgiften för dessa Det hela var en särdeles tilltalande tafla.
Då öfliga förfriskningar blifvit intagna, till tidningens expedition, erhåller sex exem- inburos tre stora packor blått och hvitt plar sig til / sända under korsband.
bomullstyg, af den färg, som vanligen kallas » peppar o c h salt », samt ett stycke blått och hvitrandigt bomullstyg, allt af temligen Z d u n s dålig väfnad.
Det förra tyget var afsedt till klädningar Byrå och Expedition åt anstaltens flickor, det senare till förkläden äro fr. o. m. måndagen den 24- september åt barn af båda könen derstädes.
Man vän- tade på anstaltens föreståndarinna, som flyttade till skulle skära till kläderna, o c h der började K l a r a b e r g s g a t a n 54, 1 tr. u p p.
breda sig en viss otålighet i damkretsen.
» Kanske jag kan vara till tjenst? » sade då fru Haraldson.
» Det gör väl det samma, hvilket af dessa tre stycken jag klipper af; F r u H a r a l d s o n s idéer.
tyget tyckes vara alldeles lika? » Atergifna af Ave.
» Ja, vi begagna alltid ett o c h samma slags tyg till barnen. » ^ J i p p o n är en mycket snäll och bra men- Fru Haraldson började tigande att veckla «§sn|&gt; niska, det betviflar ingen; men hon upp det ena stycket, men der låg nu något har allt sina egna idéer, det är då visst. » Så sorgset i hennes nyss så glada ögon.
lyder för ögonblicket det s. k. allmänna om- » Yi göra ingen åtskilnad emellan barnen, » dömet o m min värderade väninna, och med upplyste en dam; » finner ni ej det vara hennes tillåtelse skall jag här rent opartiskt rättast? » §&lt;&gt;, l:sta årg.
M. Xjennf / rvn.
» Då jag öppet tillfrågas, säger jag lika öppet n e /, » svarade hon på sitt vanliga stillsamma sätt.
» O m jag hade något att råda här, så skulle det vara, att det ena af dessa gråblå tygstycken utbyttes mot ett i rödt och hvitt, det andra mot samma slags randiga bomullstyg, som det den lilla flickan der har till klädning; priset är j u lika på alla dessa tyg. » Då ingen svarade, lät fru Haraldson ämnet falla och bad blott om att få mönster eller modell till den lilla klädning, hon skulle klippa, o c h man lade fram en illa tillskuren drägt, bestående af kjol o c h kofta.
» Skola vi ej först höra efter, o m ej före- ståndarinnan har några på en gång lämp- ligare o c h prydligare modeller?
Det är ju att skämma ut en drägt.
Men se der! » utbrast fru Haraldsson lifligare, » den lilla flickans klädning • — den der hvita tvättklädningen menar jag • — den är både beqväm o c h trellig, kunna vi ej klippa t. ex. två efter den o c h så ett par eller tre med en liten förändring — » » Bästa fru Haraldson, här är fråga o m föräldralösa barn, barn, som lefoa på andra barmhertighet, o c h då kan det väl ej komma i fråga, att de skola klädas som våra egna. » » Förlåt, jag antog, att just emedan det var stackars fattiga föräldralösa, så ville ni alla handla så emot dem, att de små skulle känna sin olycka mindre hård o c h — » » Det är ett allmänt antaget bruk, att sådana barn ha en bestämd drägt; nog vet fru Haraldson detta. » » Men detta är ju dock ett grymt o c h till- lika ett dumt bruk, fru Wilén. » » Vill fru Haraldson ha godheten uttala sig något närmare o m saken! » Min väninna var något blek, när hon nu lade saxen ned på det upprullade tyget o c h satte sig.
Hon lider j u alltid, då hon så
Tidningen u t k o m m e r 1 hufvudstaden hvarje helgfri f r e d a g och k o s t a r f ö r ett qvartal e n d a s t I krona, p o s t a r v o d e t Inberäknadt.
— Sista n u m r e t I der ser sig tvungen att uppträda i en större krets.
» Jag föreställer mig », började hon, något darrande på rösten, » att det knappast kan tänkas en tyngre lott, än att i späd ålder vara värnlös, antingen detta skett genom föräldrarnes frånfälle eller derigenom, att de ej förmå uppfostra sina små.
Att gifva af sitt öfverflöd eller af det man, strängt taget, ej sjelf behöfver, är j u en lätt sak o c h dertill en stor glädje; men att nödgas emottaga allmosor är tungt, tungt äfven för barnet, när det börjar förstå något af samhällslifvet.
De första starka intryck ett barn får, äro vanliga afgörande för dess hela själsriktning, ochdrägten spelar en icke obetydlig rol i ett barns tankelif.
Liksom der genom lyx och fåfänga i barndrägter utvecklas fåfänga, ytliga menniskor, så har äfven de otäcka uniformerna på välgören- hetsanstalterna stor skuld till, att barna- hjertat der så ofta fylles med bitterhet och onda tankar.
Låtom oss blott sjelfva sätta oss in i sådana barns belägenhet!
Tvingas, att år ut, år in bära en kostym, som för hela sam- hället stämplar oss till nådehjon.
Att aldrig kunna vara bland andra menniskor, utan att veta sig vara ett slags utställningsföremål, ett prof på menniskors välgörenhet!
Hur monne vi skulle känna detta? » Den oskyldiga fröjd, som för barn ligger deri att gå och vänta på en ny drägt, en, som ej är lik den gamla, finnes ej för dessa fattiga små, o c h då kan man ej heller be- gära, att de skola vara ordentliga o c h rädda om sina kläder, ty det är en förhatlig slaf- drägt man påtvingar dem.
Jag vet nog, att man mångenstädes söker väcka barnens tacksamhet genom att före- ställa dem, hur trasiga o c h eländiga de skulle ha varit, o m ej barmhertiga menniskor tagit vård o m dem.
Men detta sätt gör blott sinnet ännu bittrare o c h låter barnen ännu djupare känna sin oförskylda förnedring och sin olycka, att ej » höra till andra menniskor ».
Och så gå vi o c h vänta hvete, der vi sått tistel; vänta att se tacksamhet o c h kärlek gro i systematiskt förhärdade barna- själar. » — • » Ja, detta o m barnens själslif går visst för högt för milt begrepp, » afbröt fru Wilén den djupa tystnad, som följde på fru Harald- sons ord, » men det kan j a g begripa, att om vi skulle börja kläda de fattiga barnen liksom våra egna, så borde vi j u också skaffa tyg till kläder åt dem af det allra bästa slag, eller hur? » Fru Wilén log en liten smula hånfullt.
» Naturligtvis borde vi det, om man näm- ligen med det allra bästa, menar starka, äkta tyg till sommardrägter o c h varma, lätta helyllevaror för vintern.
Men icke ens i hemmen kan alltid regeln, » att köpa de bästa, dyraste varorna, är att köpa billigast » följas, ty hvar o c h en får rätta sig efter tillståndet i kassan.
Samma förhållande är det j u med föreningarnes tillgångar.
Dock skulle jag önska — ja, jag tror till och med att jag skulle kunna tala rent offent- ligt i ämnet, så varmt ligger det mig o m hjertat — jag skulle vilja med ord o c h handling arbeta för, att i just denna punkt få hela den nu rådande tankegången vänd i motsatt riktning. » » Hur menar fru Haraldson? » » Jo, jag menar, att det är bättre att låta ens egna barn försaka något för att vi må i I r&gt; U I I LJ K \ IN m å n a d e n m e d d e l a r en f u l l s t ä n d i g m o d e - o c h m ö n s t e r t i d n i n g.
— U p p g i f å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t n a m n o c h a d r e s s s a m t e r l ä g g en k r o n a, s a e r - kunna gifva de värnlösa en bättre ställning.
Våra barn ha hem, lefva i en atmosfär af kärlek, ömhet o c h vård, om hvilken de andra blott drömma.
Våra barn taga ej skada, vare sig till kropp eller själ, o m de bära tarfligare kläder, på det att ett för- äldralöst barn må få en riktigt god drägt; jag tänker att detta tvärt o m skulle skapa god ömsesidig hjertevärme — —.
» Men här ha vi j u föreståndarinnan!
Hon har säkert en så stor o c h rik erfarenhet, att ni åt henne kunna lemna afgörandet af den närmast liggande saken. » Fru Harald- son pekade på de tre gråblå tygpackorna ... Om dessa blefvo använda eller utbytta?
spörja Iduns läsarinnor.
Det vet jag ej, ty en ung fru, man titu- lerade henne öfverstinna • — ropade till sig sin lilla flicka, tog af henne ett förkläde, klippt efter en särdeles god o c h vacker modell, lade det som mönster på det ran- diga tyget o c h klippte till några förkläden, som delades ut mellan damerna.
Och jag såg äfven, att flera af fruarna kallade fram sina barn för att granska o c h jemföra för- klädesmodeller för små flickor o c h gossar.
Klädningstyget rördes ej.
Och fru Haraldson?
Hon fållade en garnering, tror jag.
Men hon måste finna sig uti att bli tagen på orden, att hon ville tala offentligt o m den allmänna o c h enskilda välgörenheten.
Der- af följde, att hon under följande veckor måste hålla några föredrag, o c h dessa ha gifvit an- ledning till mycket olika omdömen o m fru Haraldsons idéer.
Som vanligt, då hon nödgats föra ordet, känner hon sig nedtryckt af det stora an- svar, som följer med en sådan uppgift; derför önskar hon, att Iduns läsarinnor, som visat att de förstå henne, må få del af dessa hennes föredrag.
Såningsmannen.
(Från Kristofer Jansons månadsskrift » Saamanden ».)
fjjj [uew.
» &amp; a£f » å fvoe-m » (iaff 6a?
; ÖLffa, affa, » tota oolv » m å, J " Coj3ntan U1 / 3 St » H oc-ri l&gt;on3e oiD £Batnet; bom » j-uncjfet v wiatli oofi bfkocj, QTLawiwKXj Som fLt|. » » et ert l&gt;atnmu.n toD; oitptet, » o m ute j ?åt.
tj-ena » itt - GtöD, JFattrcjf-man, 0Cffa; j&gt;tnt j; o£ &amp; ocfv &amp; oj; ta Qptåj a f f a frät » &amp; ol !a » å.
&lt;3 " CoaD » HaEE Du » å tvuou) » &amp;, a {f 3u » å?
; » om Han f ä t a o » A nocjte ncc, o * 3 ocrv e n wtunte * » ancj, 8n Hätfeli » Cjfetni.na &lt;3&lt;Catm e m o t afffc, aj?
fvj / e-t-fcefao^ » tuåncj., » o m a t j ?uf / t ocft •taft, 3fce« j ?öt afft, » o m a t aSeft ocfv go3t, » om S) et lian- fitmaa o » » jJtamåt aå, » Hafl!
3u » å, Set » fiaff Su » å.
JCuat » 6.aff 3a » å, Hoat » lial !f 3u » å?
2) et, ftoat Du l i a n ett Jvietta ©^ue * afft; 3e * pä » Hot3 3u &lt;5Co » fett.
oclt » tjatet, aata, i Htj-trla, nå, ttot; fvo » Dan.
oclt- &amp; tot, ut3 atBete, feti, •3 * £o » ILtnSen to3 ocfl Ito » JitnSen fiEeri, JCuafc lref » t (m &amp; j.ot3mon; o m U&lt;M titt • 2) et » R.af {3u » å SfiLät » fiaff; 3a » ä, nät.
» Hatt 3u » å?
cja fåncjje nåcpn.
l n a t t ä n ojä f a n a e Set a n n u ©ni o ett » tta, Det » fLaUE 3a » å.
» e » aå, o » » fiitnaa » - BuS, » j-afiat, » o m IcHe u a pannit stn Öj / aS.
oia fancje Set j; amfa » på ot.f » en fe3, oia f a n a e » tomtet ä n ttj-ncpt o » » neD, ^•a, n ä * ocft ZoJL 3öSen » Dtmmot cjffcå, S) et » Haff Du » å Det » Haff Su » å.
; O. O — d.
Fredrika-Bremer-Förbundets sjukkassa.
vår tid, då alla slags försäkringsrörelser e-Sr ».
mer och mer utvidga sig, då öfvertygelsen om klokheten, så väl af brandförsäkringar som af lif- och olycksfallsförsäkringar mer och mer börjar ingå i det allmänna medvetandet, gifves det dock ett fall, der fortfarande stor tröghet råder, nämligen bland den bättre klassens ar- betande qvinnor, hvilka ännu ej kommit till insigt om den skyldighet de hafva att under helsans dagar försäkra sig för kommande sjuk- domstider.
Detta beror väl i första rummet på den oföretagsamhet, den » låt-gå » natur, som i all- mänhet vidlåder den svenska nationen, och som hos qvinnan blifvit skarpare utpräglad genom den vana vid beroende och hjelp, som hennes ställning i samhället sedan århundraden gifvit henne.
Men nu, då denna ställning förändrats, då så många unga qvinnor egna sig åt ett sjelfständigt arbete och ofta nog föredraga ett lif af försakelse och sträfvan framför ett af beqvämlighet och beroende, böra de äfven, då de med endast en obetydlig penningeuppoffring kunna hjelpa sig sjelfva, känna det som en pligt, att när sjukdomen kommer icke lita endast på barmhertiga menniskors hjelp.
Sjukdom är något, som i de flesta fall drabbar hvarje menniska en eller fiere gånger i hennes lif, och ändå är hvar och en i ungdomen be- nägen att tro sig fritagen derifrån.
En eldsvåda eger ju jemförelsevis sällan rum i enskilda hem, åtminstone i de större städerna, och dock finnes väl icke mången, som med anspråk på att kallas ordentlig och samvetsgrann icke har sin egendom brandförsäkrad.
Bör ej på samma sätt hvarje samvetsgrann menniska, som lefver af sitt arbete, försäkra sig mot sjukdom?
Men invändes kanske här, de höga afgifterna till en sjukkassa kunna ofta vara nästan omöj- liga att taga från en redan förut knapp lön.
Visserligen, men om den knappa lönen med svårighet räcker till under helsans dagar, så
hålles ett n u m m e r i veckan under hela qvartalet.
För hvarje 5-tal abon- n e n t e r, s o m s a m l a s, o c h f ö r hvilka a f g i f t e n I n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f kan den omöjligt vara tillräcklig under sjuk- domens — • äfven om den ej, såsom fallet är på många ställen, helt och hållet indrages — och den, som af ett sådant skäl afhålles från att ingå i en sjukkassa, har dermed sagt, att hon, om sjukdom träffar henne, är beredd att lita endast på andras hjelp.
För att befria den arbetande qvinnan från ett sådant öde och bereda henne tillfälle till sjelf- hjelp har Fredrika-Bremer-Förbundet stiftat sin sjukkassa.
I slutet af april 1887 blef kassan konstituerad, och redan från den korta tid den varit i gång kunna anföras flere exempel på dess gagnande verksamhet.
En gymnastiklärarinna, som af muskelreuma- tism i ena armen var urståndsatt att arbeta, har under slutet af år 1887 och början af år 1888 uppburit all den sjukhjelp, som af kassan får utbetalas, d. v. s. 136 kr.
50 öre under hvardera kalenderåret, således tillsammans en summa af 273 kronor.
En ung qvinna, som blifvit sjuk till följd af öfveransträngning, intogs på Diakoniss-sjukhuset.
Afgiften der är 1 kr.
om dagen, och som sjukhjelpen utgår med 1 kr.
50 öre per dag, kunde hon dermed icke allenast betala afgiften till sjukhuset, utan äfven afsätta 50 öre om dagen.
En skriftställarinna, som äfven genom öfveransträngning var oför- mögen till sitt arbete, kunde genom utbekom- mande af sjukhjelpen bekosta en två månaders lång gymnastik- och massage-kur.
Ännu flere exempel skulle kunna anföras — kassan har under den tid den varit i verk- samhet lemnat i sjukhjelp 723 kronor — men dessa äro tillräckliga för att ådagalägga, att kassan redan varit till verkligt gagn för sina delegare.
Afgifterna till kassan utgöras af en inträdes- afgift 3 — 8 kronor och en årsafgift 12 — 17 kr., beroende på den inträdessökandes ålder.
Kassan är öppen för inskrifningar hvarje helgfri torsdag \ U 6 — / 7 å Fredrika-Bremer- Förbundets byrå, Malmtorgsgatan 5, der upp- lysningar kunna erhållas alla dagar 1 1 — 4; dessutom meddelas vid skriftlig förfrågan under adress: Fredrika-Bremer-Förbundets sjukkassa, Malmtorgsgatan 5, Stockholm, alla önskade upplysningar.
1 2 Qvinnor.
Porträttstudier för Idun af Johan Nordling.
V. Käthe.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
en sedan ' • — • hvilken följd af soliga dagar, som radade sig den ena till den andra likt de glänsande perlorna på sitt band, en- hvar den andre lik och dock så afslutadt sköna hvarje för sig.
Från tidig morgon till sen qväll var de ungas lif en oafbruten lek, en lek som i gamla dagar med något nytt outsägligt behag öfver sig, hvilket de båda kände och njöto af i fulla drag.
Som sagdt: de veko knappast en minut från hvarandras sida.
De ville dock ej bli långa nog, de långa sommardagarne, för alla ströftåg i skogen, alla expeditioner i bygden, alla segel- turerna och rodden ut åt fjärden om qvällen, sedan vinden mojnat af och skymningen låg stämningsfull och drömtyst öfver det ljumma vattnet.
Ty sjön, den var dock deras lif!
Och den gamle fadern satt ensam på veran- dan med sin pipa och tidningen, med sin reu- matism som sällskap och sina många minnen, i I i-n \ J i i \ j k i IN I d u n, e r h å l l e s e t t g r a t l s e x e m p l a r f ö r h e l a d e n t i d, u n d e r hvilken a b o n n e - m e n t e t räcker.
Ä r o de s a m l a d e a b o n n e n t e r n a färre än 5, torde p r e n u m e r a - som vaknade föryngrade inför den dagliga åsynen af de unges sommarlif.
Och detta nya af mog- nad, som kommit in till och med midt i deras lek, och som just var faran, konventionelt sedt, detta märkte han icke i sin omisstänk- samhet.
Och om han hade märkt det, hade det föga brytt honom, ty han var för mycket gammal sjöbjörn med för mycket ungt hjerta att vörda det konventionella, och han hade vant sig att se dessa två tillsamman så länge, att han aldrig kunde tänka sig det annorledes.
Hvarför skulle ej de, som delat barndomens lekar, en gång kunna enas om lifvets allvar.
Deraf begaf det sig, att de två fingo lefva dagen fram utan att bekymras af dessa tusen hänsyn, som i regel tvingas på de ungas um- gänge.
Ej ens den lilla badortssocieteten, hvilken de för öfrigt höllo sig helt och hållet utom, lyckliga nog för sig sjelfva, hade ett ondt ord att säga på deras rygg.
Det var den gamla historien om Kathes trollmakt, att ej ens de hvassaste qvinnotungor stungo henne efter.
Man förlät henne allt, derför att man misstänkte henne för intet.
*.
*, Emellertid föll der tider emellan en plötslig aggande sjelfförebråelse öfver Käthe, att hon försummade fadern.
Han var mera ensam nu, sedan hans barn voro två, än tillförene med henne endast.
Då svalde hennes hjerta af den innerliga kärlek, som band henne vid den gamle, och af harm med sin egen egoism.
Det sprang en varm ström upp inom henne, som manade och manade, och seglatsen, som just gick som friskast och härligast, fick tvärt brytas af.
Det gafs ej appell!
Sven måste vända och lyda, hälft undersam och hälft be- undrande inför denna finkänsliga barnakärleks plötsliga uppflammande.
Käthe hade ej förr någon ro, än de i all skyndsamhet hunnit hem, och hon funnit fadern förnöjdt slumrande på den vanliga platsen å verandan.
En obestämd fruktan föll som en sten från hennes bröst.
Hon plägade slå armarne om hans hals och väcka honom med häftigt brännande kyssar och smeksamma ord, och hon vände ej åter att rufva sig öfver sin sjelfviskhet, förr än fadern lade banden öfver hennes röda lilla mun och sade henne, försäkrade henne, att han ej för- menade dem deras unga frihet och var nöjd och lycklig som ingen.
Men Sven stod hälft skymd undan i vild- vinets skugga; det tändes en lysande eld i hans bruna ögon och en halftänkt tanke tog gestalt inom honom, att för en sådan kärlek, som denna qvinna skulle kunna gifva — ty hon var dock qvinna — vore en mans lif ett ringa pris.
.
.
Det var en förunderlig sommar med sitt eviga solsken och sina varma dagar; det blef nästan för mycket af det goda till sist, och man började rent utaf längta efter regn.
En afton i början af augusti hade Sven och Käthe efter supén lossat båten och gifvit sig ut på fjärden för att hemta ett grand svalka efter dagens olidliga värme.
Atmosfären var ännu tryckande tung, men allt efter som Sven med långsamma fasta årtag dref den lätta bå- ten längre ut från stranden kändes en fin ånga stiga upp från vattnet, svala gaser med salt- sjöns jod-doft, som spädde ut den ljumma luf- ten och gaf lungorna lisande lättnad.
Ofri- villigt drog man efter andan, djupt, girigt.
Käthe satt i aktern med den ena armen öfver rorkulten, den andra handen släpande efter båten genom vattnet och ögonen dröm- mande framför sig, der ännu vesterhimmel glödde i orange.
Sven rodde jemt och utan afbrott, men han störde henne ej med ett ord: så plägade de ofta sitta, tysta under långa stunder.
Till sist bröt hon stillheten; liksom midt i ett samtal tog hon upp: » Och du tror således, att en menniska kan bli lycklig genom en egoistisk kärlek? » Sven studsade; denna fråga kom så omoti- veradt och plötsligt, och den innehöll ett ord, som aldrig uttalats förr dem emellan.
Han förstod ej rätt, hvarthän hon syftade, men han svarade på måfå, medan han hvilade på årorna: » Jag tror icke att någon kärlek är ego- istisk. » » Jo bevars; de ungas kärlek är det all- tid.
Det är derför jag fruktar för det spel, som nu spelas af oss.
Jag har gått i en be- ständig bäfvan dessa sista dagar — fastän du nog ej märkt det, ty qvinnorna äro stora skå- despelerskor — att du skulle säga det första ordet, det ord som måste afgöra allt.
Och jag hade föresatt mig att förekomma dig.
Nu har jag gjort det.
Sven — vi måste vända om! » Hon hade börjat detta lilla tal ganska lång- samt och lugnt; men hon blef hastigt nervös och skyndade på sina ord, och när hon talat ut, drog hon hårdt efter andan som efter en ansträngning.
Sven satt orörlig på sin toft under hennes replik; i hans klara ögon stred en stum, nästan komisk förvåning med något annat, som, när hon slutat, med ens flammade till och gaf ljus som en blixt.
Han släppte årorna och sträckte båda sina armar emot henne med detta enda ord: » Käthe! » Men hon skakade sitt hufvud och svarade: » Ack, Sven; det är endast far, som har rätten till min kärlek. » » Han afstår! » » Det fruktar ock jag.
Det är derför att hans kärlek icke är egoistisk.
V i blifva aldrig lyckliga med vår. » » Blifva vi ej lyckliga !7 » Den blef honom genast för öfvermägtig, hans lycka; hittills hade hans sjömansinstinkt hållit honom åter, trots allt, som brusade inom honom.
Han förbannade, att detta skulle utspelas på en liten rankig båt.
Men Käthe, hon hade nog beräknat sin sak, den listiga.
Han reste sig upp i båten, så att den vag- gade och vattnet stänkte in öfver hennes hvita klädningsvåd.
Ty han ville störta till hennes fötter.
Det hade varit ofantligt romantiskt, men unga män, som älska, äro verkligen ro- mantiska.
Nu blef Käthe i dess ställe för- skräckt och gaf upp ett litet ängsligt rop, och Sven fick slå sig vackert ned på sin toft igen med ett drag af snopenhet öfver sitt glädjelysande ansigte.
* Till sist fick han dock åter sin farkost i land och henne lyftad ur med starka armar.
Som en fjäder svingade han henne upp på bryggan.
Nu var det verkligen så skumt, att det kunde förlåtas; men den oförsigtige hade nog ej varit försigtigare vid högljus dag.
Så snart han nämligen kände fast mark under sin fot, tog han sitt byte med storm; och Kathes sista betänkligheter och protesterna
t i o n s k e å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g från alla o m r å d e n f ö r qvlnllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
E n d a s t en s i d a a f p a p p e r e t b ö r från hennes fliekfilosofi förstummades under häftiga kyssars kära våld.
Men den gamle, som ännu satt på sin plats, trots den sena aftontimmen, och väntade » sina barn » — han af stod.
Detta är den ljusa sagans mörka punkt, att hvad ett hjerta vinner skall nödvändigt ett annat förlora.
Några ord o m fruktträdsplanteringar.
Litet hvar vet, att den förflutna vintern anstalt stora förödelser i parker och träd- gårdar.
Då nu mången helt säkert vill i höst eller nästa vår ersätta hvad den stränge gubben Vinter förstört, vilja vi helt kort ge några små anvisningar om fruktträds plan- tering.
När ni planterar fruktträd, skaffa eder då först och främst goda kraftiga träd med rik rotbildning.
Dylika träd erhållas från flere ställen, bland annat från Isaksdals trädskola, adress Nyköping, en ibland våra förnämsta trädskolor.
Der kan ni få utmärkta träd, och dessutom allt hvad ni önskar af träd och parkväxter.
V i hafva köpt derstädes många gånger och alltid fått stora kraftiga exemplar, som efter ett år burit frukt.
Träden planteras på 3 0 fots afstånd från hvar andra i rader, om ni så vill.
Man bör alltid efterse, att rötterna ej komma böjda i jorden; sedan trädet stälts i gropen, bredas alla rötterna ut åt sidorna.
Mången gång dö träd, emedan de äro illa planterade, och sargade rötter ej fått behöflig beskärning.
Vidare ser man noga efter, att trädet ej kom- mer djupare i jorden, än det stått i trädskolan.
Detta synes mycket lätt på stammen.
Sedan trädets rötter blifvit beskurna, och trädet stälts lagom djupt i gropen, påfylles jorden, som ej bör vara nygödslad.
Jorden trampas till om- kring trädet, under det man håller stammen upprätt med händerna.
Den bindes sedan vid en stör, om så behöfves.
Så är plante- ringen färdig.
För att kunna bestämma eder för de sorter ni önskar, så skrif till trädskolan efter en priskurant.
I den samma finnas uppräknade alla de sorter, som äro värda att odla.
Ut- välj sedan som ni önskar — vinter-, höst- eller sommarfrukt, allt efter behof.
Vill ni plantera ännu mera, så sätt några bärbuskar, rosor m. m.
Ä r ni sedan nöjd med eder lilla anläggning, så är ändamålet vunnet med denna lilla uppsats.
W — n.
Teater och musik.
Kungl.
operan.
Atta operarepriser inom loppet af e,n månad, alla väl inöfvade och ypperligt utförda, somliga med väsentligen ny rollbesättning och flere syn- nerligen lyckade debuter, föreställningarna samt- ligen väl eller fulltaligt besökta — hvad bevisar väl allt detta annat än att k. operan, trots alla anlopp mot den samma, trots riksdagens anslags- vägran, trots vederbörande stadsmyndigheters gyn- nande af den s. k. hästoperan, det oaktadt är stadd i uppblomstring och detta på ett sätt, som vittnar om, att ledningen af den samma nu kom- mit i goda händer!
Carmen-föreställningen i lördags afton var allt- igenom lycklig.
Fru Edlings fina och väl genom- tänkta utförande af titelrollen är väl bekant och förnekade sig ej heller denna gång.
Hr Brun har i don Josés roll en af sina allra bästa.
Det var- ma dramatiska lif, han här inlägger, och som i enlighet med rollens karaktär stegras från första akten till den sista, förtjenar det högsta erkännande.
Många detaljer af utsökt finhet skulle kunna I I rt U I I U M IN användas och marginal lemnas.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e allt [d noga a n g l f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g d i s k r e t i o n fran r e d a k t i o n e n s s i d a p å r ä k n a s.
framdragas, men det knappa utrymmet nekar oss detta.
Som toreadoren uppträdde för första gån- gen på k. operans scen hr Oskar Lejdström, väl- känd från konsertsalen.
Så väl torde detta parti näppeligen förut hafva sjungits, o m man frånser ett par små missöden.
Men äfven spelet vittnade om goda bemödanden.
Dock vilja vi bedja hr L. komma i håg, att han under afsjungandet af torea- dorvisan tankes hafva en fyld bägare i handen.
Det går sålunda ej an att, innan han tömt den, svänga med den på alla möjliga sätt och hålla den på sned; det vore bestämdt mindre behagligt för de kringstående, om det funnes något i bäga- ren.
Detta kan tyckas vara en småsak, men det ser fult ut och kan undvikas.
Hr L. är för öfrigt ej ensam om dylika små försyndelser.
— Fröken Karl- sohn och hr Nygren fylde väl sina uppgifter som resp. Micaela och Zuniga.
— Ingen operavän bör försumma att höra och se » Carmen », sådan ope- ran nu presenterar sig.
Teatersalongen var i lör- dags fullsatt, och de uppträdande helsades med de fiffigaste applåder.
I nästa vecka återupptages » Kronjuvelerna ».
K.
Dramatiska teatern.
Denna teater har likaledes, sedan den öppnades under ny ledning, lefvat på goda och synnerligen väl utförda repriser.
Nu har den emellertid sitt första nya program färdigt.
I morgon torsdag gifves nämligen Frans Hedbergs 3-akts-skådespel » Flinta och stål » samt ett franskt 1-akts-skämt af A. Millaud, kalladt » Villa till salu ».
Kollerna och deras innehafvare äro, i första stycket: Gerle, jäg- mästare, hr Hillberg; fru Gerle, fröken Klefberg; Ernst, kandidat, hr Törnquist; Anna, fru Rund- berg; Elin, fru Hartman; kaptenskan, fru Geiies mor, fru Dorch-Bosin; Ström, bruksinspektör, hr Örtengren; Ida, fröken Sandell; Berg, pastorsad- junkt, hr Baickström; Karin, fröken Ahlander; en skogvaktare, hr Hamrin.
I andra stycket: Macas- sar, hr Backström; Criquelot, hr Personne; Den okände, hr Bergqoisl; Claire, fru Rundberg och Celeste, fröken Bäckström.
Svenska teatern.
I dag onsdag gifves f. f. g. den tyske författa- ren Rudolf Kneisels nya lustspel » Fröken Räf », hvilket med stor framgång gifvits på de flesta teatrar i Tyskland.
D e vigligaste rollerna och deras innehafvare ä r o: Kramer, hr Warberg; Dora, hans hustru, fru Julin; Molly, deras dotter, fru Anna Lundberg, född Malmgren; Edgar Mollberg, hr Ekelund; Eva Wahlstedt, fru Sten / ett; Dränger, hr Holmqoist; Julius Heinwald, hr Lundberg.
Konsert.
I musikaliska akademiens stora sal gafs i går afton (tisdag) den första konserten för säsongen.
Den var af synnerligen gediget och framstående slag.
Såväl hofpianisten Heinrich Barih som vio- loncellisten Robert Hausmann visade sig vara mycket framstående, hvar på sitt instrument.
Också förtjenade de i hög grad det lifliga bifall, som från den ty värr allt för fåtaliga publiken kom dem till del.
Främst å det synnerligen goda programmet sätta vi obetingadt, hvad utförandet beträffar, Beethovens sonat för piano och violoncell op. 69, som utfördes med sällsynt godt samspel o c h den finaste nyansering.
För öfrigt tycktes de båda framstående konstnärerna undvika allt, hvad effekt- sökeri heter, hållande sig i stället till det gedigna och ädlaste inom sin konst.
Den vid konserten använda konsertflygeln ut- märkte sig för särdeles vacker och fyllig ton.
Den har utgått från Bröderne Hals ' i Kristiania väl- kända fabrik, här representerad af Ivar Hirschs pianomagasin.
Den 19 sept.
Hösten är kommen.
Tivoli har stängt sina portar.
Ja, icke alldeles —: Nedre Tivoli med sin gan- ska rikhaltiga djursamling hålles ännu öppet för en skådelysten allmänhet, hvarför ej heller tillfälliga stockholmsbesökande böra underlåta att taga i be- traktande den präktiga anläggning vi kalla » värt Tivoli ».
Vårt Tivoli.
Det är ej många år sedan främlingarne, framför allt danskarne, med en axelryckning utropade: » Jaså, detta är ert Tivoli! » Men nu liar den skräpiga och kala bergknallen genom uppoffringar och ansträng- ningar, oförtröttadt och nitiskt arbete, fått ett nam- net och ändamålet värdigt skick.
Blomsterprydda terrasser, slingrande gångar, trappor, buskager, dam- mar och prydliga byggnader öfverallt.
Och när man sträfvat upp för trapporna eller den slingrande kör- vägen — ah, hvilken utsigt!
Den var sannerligen mödan värd.
Der den stolta mälarstaden, der den glimmande segelleden och så holmar och vatten om hvarann ända bort i det blånande fjerran.
Det är hufvudsakligen tvänne personer — herrar Anshelm Berg och direktör Adacker — Stockholm har att tacka för denna storartade omskapning.
Det var i söndags.
Föreställningen på varieté- teatern — der, trots namnet, hvilket man från ut- landet lärt sig tro innebära något frivolt, simpelt, ja, hvarför icke lastbart, aldrig bjudes något rått eller oskönt — föreställningen var slut och mängden strömmade ut i Tivoli, som strålade i rik eklä- rering.
Deröfver hvälfde sig hösthimmeln mörk och allvarlig.
Men så började fyrverkeriet, det sista för året, och mångfärgade eldar och raketer blänkte fram, helsade af tusenstämmigt jubel.
Åtta tusen menniskors jubel.
Och så slocknade den sista raketen.
Den sista tivolifesten för året var slut.
Men vi stockholmare, som det ej förunnats att » bo på landet » eller » resa utrikes », vi förvara i tacksamt minne de många nöjsamma stunderna der ute på » Djurgåln » i » vårt Tivoli ».
W — n.
Carmela.
Af E d m o n d o de Amicis.
(Forts.) | ^ l | n d e r allt detta hade qvällen skridit långt llÖSk framåt, och gästerna lemnade en efter annan lokalen.
Äfven Gabriello trädde ut på torget, men i stället för att taga kortaste vä- gen till sitt hus, gick han rundt om hela plat- sen och dröjde ovilkorligen på stegen, då han nalkades huset.
Tanken på att framför sin port finna den vansinniga flickan var honom nära på odräglig och väckte dock samtidigt hans medlidande så synnerligen, att han nästan ångrade att förut ha talat så hårdt till henne.
Han bemödade sig att med ögonen genomtränga mörkret, men förmådde först, då han var alldeles i närheten, att iakttaga en gestalt, som satt sammanhukad på nedersta trappsteget och ej rörde sig.
Lång- samt trädde han närmare och ropade hennes namn.
» Carmela, hvad gör du här? » Hon reste sig långsamt, lade sina båda hän- der på Gabriellos axlar, lutade sitt anlete in till hans och svarade: » Jag väntade på dig och har slumrat in dervid. » «Du väntade på mig?
Hvarför det? » frå- gade han och ville taga hennes båda händer i sina; men innan han ännu kunde fatta dem, hade hon låtit dem glida nedåt och omslöt med dem hans arm.
Derpå sade hon i till hälften lugn, till hälften trött ton: » Emedan jag vill stanna hos dig! » » Kan då detta vara vansinne? » frågade Gabriello sig sjelf.
» Hon talar ju så klart och förnuftigt som en med sunda sinnen. » Han tände ett litet vaxljus och betraktade vid det uppflammande skenet Carmelas drag.
Huru hänförande hon var i detta ögonblick!
Hennes miners vilda rörlighet, som ofta gaf det sköna anletet ett förvridet uttryck, hade under sömnens inflytande vikit för ett vekt, melankoliskt leende, hvilket klädde henne oänd- ligt älskligt och skar Gabriello i hjertat.
Hen- nes ögonlock voro hälft slutna, de mörka ögo- nens rastlösa eld dämpad; hon framstälde bil- den af ett med slummern kämpande barn, och ej det ringaste spår af den obotliga sjukdomen kunde hos henne iakttagas.
Plötsligt for hon upp.
En ljusstråle hade fallit på Gabriellos anlete, och vid denna ovän- tade syn tycktes det, som om den onde dämonen med fördubblad makt vände till baka för att bedrifva sitt väsen i den arma, förmörkade själen.
Hon kastade sig med vildhet till Ga-
M a n u s k r i p t, s o m e j a n t a g e s till I n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s å v i d a p o r t o fogas.
Inga ofrankerade f ö r s ä n d e l s e r l ö s a s.
briellos bröst.
Han steg till baka och fattade hennes hand.
Då kände han blixtsnabbt det heta trycket af hennes läppar på sin hand och samtidigt en stickande smärta — • hon hade bitit honom i handen.
Han ryckte sig lös, sprang in i huset och slöt porten.
Ett par gånger hörde han ännu Carmela ropa honom vid namn, derpå blef allt stilla.
Hon måtte åter intagit sin plats på trappan och slumrat in.
Han tände ett ljus, då han uppnått sitt rum, och betraktade sin hands yttersida.
Der voro små spetsiga tänder tydligt aftryckta och rundt om fläcken trodde han ännu varseblifva de fulla läpparnes tryck, hvilket liksom glödande lava jagat en eldström genom hans ådror.
- » Är nu detta vansinne, så fins det dock metod deri, » sade han half högt för sig sjelf; » detta är således en qvinnas vapen, hvilken af kärlek förlorat förståndet? » Han visste ej, om han skulle skratta eller förarga sig åt hela historien, tände en cigarr och begynte under promenaden fram och åter i rummet upprepa för sig gången af följande dags tjenstgöring.
Men tankarne sväfvade ut och ville ej fastna vid yrkets torra enahanda.
Förargad fick han tag i en bok, kastade sig i en hvilstol och började läsa.
Men när låta tankar, som vilja sväfva ut, någonsin af det skrifna ordet fasttrolla sig på en viss fläck?
Gabriello läste sida efter sida, men oupphör- ligt såg han Carmelas ansigte framför sig i samma skick, som då hon vid det lilla ljusets sken log emot honom så trött, och han fattade ej ett ord af hvad han läste.
Han beslöt ändtligen att gå till hvila.
In- nan han släckte ljuset, kände han sig än en gång dragen till fönstret — men han gaf sig sjelf skymfordet narr, uppsökte sin bädd och hade snart insomnat.
* * * Emot sin vana eljes hade Gabriello följande morgon redan stigit upp, då kalfaktorn kom för att väcka honom, och medan han hastigt klädde sig, sade denne plötsligt grinande: » Flickan sitter åter der nere. » » Hvad gör hon der? » frågade Gabriello med tilltvingad likgiltighet.
» Ingenting.
Hon säger, att hon väntar på herr löjtnanten. » Gabriello slog mot sin vilja till ett skratt.
» Se efter om hon ännu är der. » Pojken öppnade fönstret och såg utåt.
» Ja. » » Hvad gör hon? » » Hon leker med småstenar. » » Ser hon upp mot fönstret? » » Nej. » » Befinner hon sig midt för porten eller nå- got pä sidan? » » Något afsides. » » Det är bra. » Gabriello steg ned för trappan och skyn- dade sig att komma ur huset så fort som möj- ligt.
Men sabelns klirrande hade för länge sedan förrådt hans annalkande för Carmelas fina öra, ännu innan han trädt ut i porten.
» God morgon, god morgon! » ropade hon honom till möte, och innan Gabriello kunde hindra det, hade hon böjt knä för honom och begynt att med sin näsduk ifrigt putsa hans stöflar.
Förgäfves ropade han gång på gång: » Låt mig gå, Carmela!
Hvad gör du då? » Hon lät dock ej afvisa sig, utan ref och put- sade ännu ifrigare och mumlade dervid för sig sjelf: » Ännu eu smula, vänta, vänta bara — så — nu är det bra, nu kan du gå. » bl- I I P \ LJ I 1 M UIN Annonser mottagas spalt, petitrad (= Hon reste sig från marken, och Gabriello ilade med stora steg öfver torget utan att vända sig om.
Han andades ut, då kasernens portar lågo framför honom.
Carmela hade stannat qvar på trappan till hans dörr.
* Gabriello och den unge militädäkaren hade snart blifvit goda vänner och ovilkorligt vände sig samtalet dem emellan ofta omkring den vansinniga flickans sorgliga öde.
Gabriello öfverhopade ständigt iEskulaps lärjunge med frågor, om det ej vore möjligt att hjelpa och återställa den arma.
Han erhöll alltid föl- jande svar: » Ack, hvarför icke?
Med tiden och med mycket tålamod skulle hon nog kunna bli återstäld. » Men till att finna medel och utvägar för detta kärleksverk räckte hvarken den enes eller den andres goda vilja, och så togo de sin tillflykt till allehanda lärda böcker om behand- lingen af ett stördt audelif, hvilka Gabriello förskref från Neapel och hvilka han jemte vännen ifrigt studerade.
Resultatet af dessa lärda forskningar var visserligen, att det minsta här vid lag vore att uppnå med visshet och användning af läkarens konst.
Doktorn aktade sig visserligen för att utan allt vidare medgifva detta; han medgaf ingenting och bestred ingen- ting, så snart han först öfvertygat sig om, huru det låg heligt allvar i Gabriellos bemö- danden för den stackars flickan.
Här var mer än lärdt bokkram och erfarenhetens skatter: en instinkt af ren menniskokärlek, som ej skulle hvila förr, än den nått sitt mål.
Hvad derefter kunde bli, skulle bli — derpå tänkte för stunden hvarken den ene eller den andre.
Vägen skulle bli besvärlig nog.
Hvem frågar då ännu efter det, som ligger bortom målet.
Det lyckades Gabriello utan synnerlig möda att om de yttre vanorna hos Carmelas trolöse älskare erhålla så pass mycken underrättelse, som till en början syntes honom nödig, för att hos henne väcka en erinran om denne.
Han var outtröttlig i utforskandet af sådana små- saker, och ingenting syntes honom dervid ovär- digt beaktande.
För qvällspromenaderna vid hafvet klädde han sig på samma sätt, som denne gjort, lärde af uppbördsmannen, hvilken var en stor musikvän, att spela zittra en smula och sjöng dertill en liten visa, som den andre diktat för Carmelas räkning och ofta sjungit för henne.
Den löd så: » Carmela!
För lifvet jag fordrar ej annan lycka mig skänkt än att för din fot få ligga, i dina blickar försänkt.
Och nalkas skilsmessans stunder och brister mitt hjerta i tu, sig speglar i dina blickar mitt afskeds smärta ännu. » På vissa veckodagar hörde man från de rum Gabriello bebodde sabelskrammel och högljudda rop.
Han hade nämligen fått reda på, att Carmelas- forne älskare regelmässigt öfvat sig i fäktning med karabinierernas sergeant och att hon då städse från trappan lyssnat till larmet — - äfven nu gjorde hon det, men aldrig, aldrig kunde man äfven på minsta vis spåra, att en erinran från förflutna tider dykte upp inom henne.
Doktorn skakade väl hufvudet, då Gabriello för honom skildrade misslyckan- det af alla sina bemödanden, men underlät aldrig att på nytt uppmuntra vännen.
» Det kräfves just ännu starkare medel, en- dast tålamod! » tröstade han.
» Resultatet kom- mer nog att visa sig — med tiden! » e n d a s t m o t k o n t a n t llqvld 1 f ö r s k o t t a f 2 5 ö r e pr 4 - 10 stafvelser).
Ingen a n n o n s i n f ö r e s u n d e r I k r o n a.
Med tiden!
Men tiden ilar utan uppehåll hän, och om hon ur sitt sköte ej framalstrar det efterlängtade i dag, i morgon och ej på tredje dagen — hvad då?
Sex veckor hade förgått, sedan Gabriello satt sin fot på den lilla ön; hälften af den frist, som var honom förunnad för att utföra sitt kärleksverk å den stackars flickan, hade gått förbi.
Och skulle han uppnå sitt mål?
Kunde ej pligten kalla honom derifrån, må hända kort förr än hans verk lyckades, när redan fullbordandet grydde på afstånd, och han tvingas att taga händerna från verket och qvarlemna den arma, hälft tillfrisknade, mycket olyckligare, än hon förut varit?
Och skulle han ej sjelf derifrån med- föra en gadd, som komme att förgifta hans hela lif och aldrig lemna honom r o?
Dessa och dylika tankar upprörde den unge läkarens sinne, då han en qväll åter sökt hämma Gabriellos modstulenhet med allehanda tröstegrunder, men denne, utan att akta på vännen, orörlig blickat in i lågan på det ljus, hvarvid han tändt en cigarr.
Hans kinder glödde, i hans ögon brann en hemsk eld, som talade om sömnlösa nätter och inre fridlöshet och gaf doktorn mycket att tänka på.
Plötsligt sade Gabriello med tilltvingad lik- giltighet: &gt; » Hur tror du, att allt detta kommer att sluta?
Har jag sjelf inte redan blifvit half- tokig för detta lefvernes skull?
Ofta vore jag färdig att skratta åt mig sjelf och vet rätt väl, att menniskor håna mig som en narr. » » Och hvarför?
genmälte doktorn.
» Nå, » svarade Gabriello dröjande, » för den ifver och det medlidande, som jag egnar den stackars varelsens botande, för alla de gagn- lösa försök jag anstalt för att helbregdagöra henne. » » Medlidande, ifver att hjelpa den olyckliga — är detta egnadt att väcka spe och skratt?
Käre vän, tänk bättre om menniskorna! » Han närmade sig och såg Gabriello allvar- ligt i ögonen.
» Gabriello, säg mig sanningen!
Du älskar Carmela? » Gabriello ryckte till och rodnade ända upp till hårfästet.
» Jag? » » Ja, du!
Var öppen mot mig.
Ä r jag ej din bästa vän och förtjenar ditt förtroende? » » Jo visst — men skall jag då, bara för att visa dig förtroende, tillstå något, som alls icke förefinnes? » stammade Gabriello, hälft förtör- nad och hälft förskräckt öfver sanningen, som han såg blixtlikt lysa framför sig.
Han teg ett ögonblick, derpå kommo orden stötvis från hans läppar, afbrutna, intrasslade i hvar andra liksom trådarna i en väfnad, hvars ledtråd en rå hand häftigt framdragit.
» Jag älska Carmela?
En vansinnig?
Tror du, att det vore möjligt?
Jag älska henne?
Har du allvarsamt uttalat detta?
Måste jag ej den dag, då detta skedde, sjelf räknas till de vansinniga?
— Ja, jag älskar den stackars varelsen med ett oändligt, starkt medlidande och offrade gerna, jag vet ej hvad, för att se henne botad; men ligger mellan detta medli- dande och kärleken ej en djup, oöfverstiglig klyfta?
Har du ej samma gränslösa medlidande med henne?
Ja, min vän, jag älskar henne, emedan hon är en dygdig, sedesam flicka, i hvars hjerta ingen oren tanke, på hvars läppar intet orent ord uppstiger.
Äro ej alla hennes dårskaper tecken för ett kärleksfullt, hängifvet sinnelag, som man skulle vilja bereda den bästa lycka på jorden?
Och att se ett dylikt väsen så förnedradt, så förhånadt, öfver allt beun- dradt för sin skönhets skull och i fördömelse
I DU N för sin olyckas, släpa fram sitt lif som ett oskäligt djur!
— Ar Bon ej skön som en him- melens ängel?
Ack, hvarför kunna ej dessa underbara, outgrundligt djupa ögon utstråla bilden af en frisk själ?
Hvarför kan ej denna älskliga mun tala förnuftiga ord till mig, le och skämta såsom andra flickor göra?
Är ej allt detta en jämmer utan like, ett gränslöst elände.
— O, och i de bedrägliga ögonblick, då hon någon gång ser mig lugnt i ögonen, hennes mun synes hafva förlorat det vilsna leendet, när hon endast blygt kallar mig sin käraste och vid helsningen ömt tager min hand V å r a b a r n.
Diflaskan.
Man skall aldrig upp- bevara mjölken, äfven sedan den blif- vit uppkokad, i öppna kärl; den måste förvaras i rena, väl tillslutna glasflaskor med ren propp.
Detta förutskickadt.
De s. k. sjelfverkande diflaskorna med lång tunn gummislang äro ej att för- orda.
Vid användandet af dessa skall ju barnet under diandet ej nödvändigt behöfva moderns eller vårdarinnans tillsyn, men då händer det, att barnet får suga ur en tom flaska, hvilket är synnerligen farligt, enär de långa gum- mislangarne lätt förderfvas och aldrig kunna fullständigt rengöras.
Bäst äro de små flaskorna utan slang, livarur barnet dricker under barnjungfruns tillsyn.
Sugnappen till dessa bort- kastas, så snart den blifvit mjuk.
Då barnet bör suga långsamt, får ej hålet i nappen vara för stort, ehuru det ej heller bör vara så litet, att diandet vållar ansträngning.
Gumminappen bör, då den ej användes, alltid ligga i en skål med rent vatten.
Diflaskan får ej ligga hos barnet mer än högst 15 minuter.
Den ej utdrnckna mjölk- resten användes endast undantagsvis.
Flaskan rengöres genast och fylles med vatten till nästa användande.
Då barnet lärt att dricka ur skål, bör flaskan ej vidare nytjas.
Barnmorska.
H e l s o v å r d.
För konserverande af tandköttet skall det vara af nytta att gnida tänder och tandkött med ett salvieblad.
Engels- männen lära i sin lavoar hafva en li- ten ask med salvieblad, för att kunna begagna dem hvarje morgon.
I syn- nerhet vid sjukdomstillfällen efter in- tagandet af droppar, som veika för- störande på tänder och tandkött, lär det vara nyttigt att använda blad af salvia och derefter skölja munnen väl med vatten.
B o s t a d e n.
Golfsvamp fördrifves endast varaktigt derigenom, att man borttager de an- gripna tiljorna och ersätter trossbotten- fyllningen med nyligen utbränd cokes.
Sedan lägger man torra tiljor och ser till att de hafva någon luftning ned- ifrån.
M.
M j ö l k k a m m a r e n.
Cheshireosten.
Sedan vi i Sverige kommit derhän, att landtbrukarne för att kunna existera mer och mer lägga sig vinn om mejeriskötseln, och icke blott smörberedningen men äfven ost- fabrikationen tyckes blifva mången landsmans så att säga » vara eller icke vara » torde ej nog vigt kunna fästas vid den omständigheten, att tillverk- ning af god och efter engelska mark- nadens smak lämpad exportost bör lika så mycket som smörberedningen utgöra ett mål för våra sträfvanden.
Senare tider hafva visat, att svensk ost, tillverkad med fästadt afseende på engelsmännens smak, har stor fram- tid för sig i England!
A f de många i sin — då slår mitt hjerta så, att det är färdigt att sprängas och jag drömmer, drömmer, att det rysliga ej är sant, ej kan vara sant!
Och jag ropar hennes dyra namn, talar till henne i dåraktig förhoppning, att hennes svar skall gifva mig tröst, lycka — dåre, som jag är, att fråssa i tanken!
Ett andedrag, ett ord, och det vilsna leendet är åter der, och ögo- nen, hvilkas stråle just värmde mig, blicka tomt och kallt ut i det vida, i den afgrund, som tillintetgör allt hvad jag hoppats.
Då griper mig blind förtviflan, jag sätter förvägen allt på ett sista kort och säger till henne: olika svenska ostsorter, som utsändts till Manchester, för att derstädes ge- nom bemedling af svenska statens mejeriagent, doktor Hugo Wedin, af- sättas, har endast den s. k.
» Stock- humla-osten » vunnit ökad framgång, enär denna ostsort är till såväl smak som utseende sådan, som den konser- vative engelsmannen vill hafva den.
Försök att exportera och å engelsk marknad afsätta svensk vare sig söt- mjölks- som skummjölks- eller marga- rinost hafva icke utfallit till belåten- het.
Den ostsort af inhemsk produk- tion, som engelsmännen mest tycka om, är den s. k. Cheshireosten, hvil- kens smak något påminner om Stock- humlaostens.
Alldenstund denna en- gelska ost endast är föga känd i Sve- rige, torde en närmare beskrifning öfver dess beredningsmetod måhända vara mången svensk välkommen, då den är både enkel och lättlärd, och kanske icke omöjligt är, att svenska mejerister i en framtid kunna pro- ducera densamma i och för export.
Mejeriagenten i Manchester, doktor Wedin, anser, att Cheshireost, tillver- kad i Sverige, bör kunna finna önsk- värd afsättning å engelsk marknad.
I grefskapet Cheshire, invid Wor- leston station, är Cheshire mejeriskola belägen, hvarest denna mycket väl renommerade ost tillverkas.
Skolan upprättades och öppnades för allmän- heten i maj 1886 och eges af ett ak- tiebolag, hvars högsta styrelseledamot är hertigen af Westminster.
Dagligen förvandlas här mjölken af omkring 80 kor af korsad race af Korthorn och Ayrshire till ost och smör.
Förestån- dare för ostberedningen är mr J. Siddarn.
Aftonmjölken hälles om aftonen i ostkaret, hvilket till formen är rek- rektangulärt och försedt med ett tom- rum under bottnen, i hvilket kallt vatten under den varmare årstiden, hälles, för att dermed hålla mjölken afkyld under natten.
Om morgonen skummas denna mjölk; den erhållna grädden uppvärmes till en temperatur af nymjölkad mjölk och med denna grädde och aftonmjölken blandas den om morgonen genom mjölkningen er- hållna morgonmjölken.
Det förut om- nämda tomrummet under ostkaret fylles med kokhett vatten.
Derefter tillsättes ostfärg.
Hela mjölkmängden uppvärmes nu i karet till en tempe- ratur, som lämpas efter väderlekens och årstidens vexlingar; vanligtvis användes 90 gr. Fahrenheit om som- maren, 92 gr. F. om vintern och 86 gr. F. vårtiden.
Sedan temperaturen reglerats och löpe tillsatts, täckes ost- karet med ett lock.
Löpningen för- siggår vanligtvis under en tid af 60 minuter.
Sedan mjölken sammanlupit, skares ostmassan med en stålknif * i rutor af omkring 2 qv.-tums storlek, och dessa sönderbrytas med en slef.
Ostmassan kringröres sä länge, till dess den blifvit fullkomligt fin- delad och vasslan förekommer klar, hvilket profvas genom neddoppande af ett stycke lackmuspapper.
Derefter; snas vasslan och nytt kokhett En träknif toide Tara mer att tillråda.
' Carmela, är du verkligen vansinnig?
O, säg, att du ej är det! '
Då betraktar hon mig väl träffad, upprepar det tröstlösa ordet — och derpå är åter allt natt, djup, djup natt om- kring henne. » Gabriello betäckte sitt anlete med händerna och teg för ett ögonblick.
Doktorn var djupt rörd och sade nästan ohörbart: » Min stackars vän! » (Forts.) Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
vatten hälles i det under ostkaret be- fintliga tomrummet.
Ostmassan pressas under ett fyrkantigt brädlock, hvilket belastas med tyngder.
Sedan vasslan något afrunnit, ökas tyngden efterhand och slutligen insvepes ostmassan i en linneduk, hvilken lägges på spjelar i botten af ostkaret.
Ofvanpå duken lägges ett trälock, belastadt med tyng- der, på det att vasslan må ytterligare afrinna.
Efter 10 minuters förlopp skares ostmassan i smärre stycken, insvepes åter i duken, hvilken åter- igen belastas med press och nu får vara orörd i omkring 15 minuter.
Efter denna tids förlopp skares massan återigen i smärre stycken och pressas under ytterligare 10 minuter på sam- ma sätt som förut.
Sedan males den i ostqvarn, saltet inblandas, omkring 15 p r o c, hvarefter massan insvept i en duk, får ligga orörd under en tid af 20 minuter, då den upptages och ar- betas med händerna samt insvepes återigen uti duken.
Efter 20 minu- ters förlopp males osten för andra gången och är nu färdig att läggas i formen.
Ostformen pressas i en ver- tikal ostpress under omkring 12 tim- mars tid, då den uttages och omsve- pes med en duk samt insattes åter i press, i hvilken den får qvarstå till påföljande morgon.
Uttages nu, vän- des och förses med en torr duk och insattes åter i en press, som belastas hårdare än förut.
I denna press får osten qvarstå i omkring 4 dagar, hvarefter den uttages, ingnides med olja och sättes nu på en träbylla i ostkammaren.
Efter någon tids för- lopp flyttas den till en svalare kam- mare, hvarest den förblifver under den återstående lagringsperioden, som van- ligtvis utgöres af omkring 3 månader.
Under pressningen och lagringen bort- gå ungefär 20 — 30 procent.
Den bästa tiden för Cheshireostens försäljning å engelsk marknad är no- vember — december, då god och väl- lagrad sådan betalas med omkring 64 öre pr engelskt skålpund.
JR.
G. Toll.
B a k n i n g.
Smörkringlor.
1 qvarter god mjölk, eller grädde, \ skalp, socker, \ skalp, smör, och 1 lod hjorthornssalt blandas tillsammans med så mycket mjöl att degen blir hård, hvarefter den arbetas synnerligen väl.
Smärre stycken deraf rullas sedan så smala som möjligt, fa- soneras på sjelfva plåten och gräddas.
Satsen räcker till omkring 100 stycken.
Elise.
T v ä t t e n.
Tvättning af pelsverk.
Man kokar god hvit tvål i vatten och silar luten genom en duk.
I den ljumma — ej varma — luten^tvättar man pelsverket utan gnidning endast genom sakta tryc- kande och blötande.
Man upprepar detta i nytt tvålvatten och sist i rent flod- eller regnvatten.
Man torkar se- dan skinnet i luften, pudrar det med stärkelsemjöl, kammar det och piskar det sist med en mjuk läderpiska.
Probus.
F ö n s t e r t r ä d g å r d e n.
Hyacinthodling.
Hyacinther, hvilka skola drifvas så tidigt, att de blomma redan i slutet af december eller början af januari, måste redan i augusti plan- teras i krukor och få ej intagas till drifning, förr än de äro väl rotade.
Skola de ej drifvas förr än till en se- nare tid, kan man uppskjuta inplan- teringen till oktober; dock är det bäst att utföra den redan i september.
Jorden, hvari lökarne planteras, får ej vara ler- eller kalkhaltig.
Bäst är en blandning af hälften drifbänksjord och hälften god sandig trädgårdsjord.
Har man ej tillgång till det senare slaget, kan man taga två tredjedelar god drifbänksjord och en tredjedel ren sand.
Krukorna med de inplan- terade lökarne ställas på en frost- skyddad ort och öfvertäckas 15 cm.
högt med jord eller sågspån, hållas måttligt fuktiga och intagas ej förr till drifning än lökarne äro väl rotade och uppnått en höjd af 7 cm.
Lökar, hvilka skola drifvas i glas på vatten, förvaras ock på ett mörkt, frostfritt ställe, tills de vuxit tillräckligt fram och ega säkra rötter.
— Hyacinther, planterade i det fria, täckas under vintern med halm, hästgödsel, löf eller mossa.
W. T r ä d g å r d e n.
Bladlöss vålla blomstervännen och i synnerhet rosenodlaren stor förtret.
En begjutning med stark salt- eller tobaks- lösning skadar växterna.
Derför må- ste man göra sig den mödan att med en liten mjuk målarpensel bestryka qvistarne med färsk bomolja eller vall- moolja.
Bladlössen skola då snart för- svinna.
Trädgårdsvän.
K o n s e r v e r i n g ".
Inpackning af frukt.
Borddrufvor och liknande frukter nedläggas bäst i kli, sedan de först insvepts i silkespapper.
Äfven under längre resor och stark skakning bevaras då frukterna, enär kliet fyller hvarje tomrum.
Det torde ock vara att rekommendera vid ned- packning af sten- och kärnfrukter, då det är lätt, beqvämt att använda och bättre än hö eller mossa utestänger luften, så att man ej har att befara någon försämring af frukten.
Man kan lägga flera lager öfver hvarandra i en låda, om man verkställer nedpacknin- gen med nödig sorgfällighet.
Samma fördelar och samma säkerhet ernår man genom användandet af söndersmulade gamla korkar.
Dock kan detta sätt af helt naturliga skäl endast användas, då det gäller smärre qvantiteter.
W. H v a r j e h a n d a.
Förfalskadt linne kännes lätt frän äkta, om man fuktar profvet med lin- olja.
Linnetrådarne få då ett genom- skinligt, om oljadt papper påminnande utseende, under det bomullstrådarne förblifva hvita och ogenomskinliga.
Vi vilja s ä r s k i l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n sökande o c h piatsutbjudande annonsörer, p å Iduns l ä m p l i g h e t f ö r p l a t s - ä f v e n s o m f ö r alla ö f r i g a s l a g s B r e f l å d a.
L ä k a r e r å d.
Tacksam m.
fl.
frågar, h u r m a n s t a l l blifva af m e d mustacher eller annan besvärande s k ä g g v ä x t.
V i h a f v a r e d a n flera g å n g e r f ö r u t b e s v a r a t d y l i k a f ö r f r å g n i n g a r.
M e r e slags b r ä n n s a t v o r o.
d.
äro f ö r e s l a g n a o c h a n v ä n d a s, m e n alla h j e l p a b l o t t f ö r k o r t t i d, o c h g e n o m u p p r e p a d a n v ä n d n i n g bli h å r e n d e s s u t o m g r ö f r e och tätare.
Varaktig verkan k a n m e d d y l i k a m e d e l e r n ä s b l o t t g e n o m f r a m k a l l a n d e a f en ä r r b i l d n i n g, oftast m e r v a n s t ä l l a n d e ä n sjelfva s k ä g g e t.
D e t e n d a s ä k r a m e d l e t ä r s. k e l e k - trolytisk behandling, s o m medför varaktig o c h säker verkan.
E n olägenhet är d o c k att denna behandling kräfver rätt lång tid, d å det gäller större y t o r.
Närmare upplysningar torde k u n n a erhållas g e n o m d: r A f z e l i u s i S t o e k h o l m, h v i l k e n, så v i d t v i v e t a, ä r d e n e n d e, s o m verkställer dylik behandling.
Elvira.
S e s v a r till T a c k s a m h ä r o f v a n.
Oförståndig slyna.
1), S e s v a r till T a c k s a m här o f v a n!
2).
E h u r u v i ej n ä r m a r e k ä n n a s a m m a n s ä t t n i n g e n a f p r e p a r a t e t i fråga, k u n n a vi d o c k m e d n e j b e s v a r a e r f r å g a: h å r e t g r å - n a r t r o t s alla h å r m e d e l.
Anna v. E.
O r s a k e r n a k u n n a v a r a så m å n g a, a t t d e t är o s s o m ö j l i g t a t t g e r ä d utan a t t h a tillfälle a t t s e e d r a ö g o n.
V ä n d e r till ögonläkare.
Näsvis.
A n v ä n d den Elsa i n:o 7 föreskrifna b e h a n d l i n g e n.
Ä r n i i öfrigt f r i s k?
L — a i G.
1).
E n t e s k e d a l u n; 3 0 • C; m o r - g o n o c h a f t o n.
2).
S v å r t a t t g e r å d utan a t t se fallet.
F ö r s ö k e m e l l e r t i d att 2 — 3 g å n g e r d a g l i g e n fukta stället m e d e n 1 % n a p h t o l s p r i t - l ö s n i n g, o m så b e h ö f v e s f ö r s v e d a n s s k u l l, något utspädd.
Eosina.
F ö r v å r d e l k ä n n a v i ej till d e t t a b a n d a g e, m e n s t o r b l i r n o g ej v e r k a n deraf.
Ortopedisk g y m n a s t i k l e m n a r säkrare resultat, o m ej å k o m m a n ä r f ö r g a m m a l.
En af Iduns läsarinnor.
1).
H å r e t s ailal- l a n d e k a n b e r o p å flere o r s a k e r.
Mjellbild- ning är e n a f d e vanligare.
Skulle dyilk före- ligga, så använd d e n behandling, s o m före- skrifvits W e n d i n:0 1 0.
2).
N e j.
Ester.
1).
A n g å e n d e e r lilla dotter är d e t oss o m ö j l i g t a t t u t a n u n d e r s ö k n i n g l e m n a r å d.
Troligen är något maglidande orsaken.
V o r e d e t ej s k ä l, a t t n i v ä n d e e r till e n b a r n l ä k a r e?
2).
I n g n i d 2 — 3 g å n g e r d a g l i g e n Hebras såp- sprit o c h fortfar d e r m e d, tills h u d e n b l i r r ö d o c h fjällande.
U p p h ö r d ä n å g r a d a g a r m e d ingnidningarna o c h pudra under tiden m e d potatismjöl.
R — b —.
S e s v a r till L i s a 2 1 år i n: o 7!
K l o k a s t t o r d e d o c k vara att rådfråga s p e c i a - Fru Mable.
O m ni i Öfrigt är frisk, s å ä r detta ingenting att vara orolig öfver.
Prenumerant.
S t r y k m o r g o n o c h afton p å r i k l i g t a f f ö l j a n d e s a l v a: 2 d e l a r fäklt svafvel, 1,5 d e l salicylsyra o c h 20 d e l a r skiradt ister med benxoe.
Manlig prenumerant.
1).
L å t ofördröjligen läkare u n d e r s ö k a hjerta o c h lungor, ä f v e n s o m g ö r a u r i n u n d e r s ö k n i n g.
2).
S e s v a r till F r u på l a n d e t i n: o 9.
En äkta man.
E n g ö d n i n g s k u r s k u l l e n o g h a v e r k a n, d o c k ej sä r e n t l o k a l, s o m n i t r o - ligen önskar.
N å g o t annat medel känna v i e j.
En af Iduns läsarinnor n:o 2.
L i s a 2 1 å r i l:o 7.
A — X.
Frågan s v a r e t till W e n d.
finnes besvarad i n: o 10 i Frågor.
P å f ö r e k o m m e n a n l e d n i n g få v i p å p e k a a t t f r å g o r n a u n d e r så v ä l d e n n a s o m a f d e l n i n g e n » Läkareräd » äro fullkomligt kostnadsfria L ä - k a r e r å d e n a l e m n a s af l e g i t i m e r a d p r a k t i s e - rande läkare; nedanstående frägeafdelning står ö p p e n f ö r v å r a l ä s a r i n n o r s i n b ö r d e s k o r - respondens.
N:o 9 0.
F r å g a s o m n å g o n a f I d u n s l ä s a - r i n n o r v e t n å g o t v e r k s a m t m e d e l m o t flugor i kök.
G. S — n.
hakas D.
E.
N.
T a c k!
T o r d e m e d n å g o n r e t o u - chering kunna användas.
Vill ni som arvode mottaga en prenunierationssedel å Idun, torde ni uppge er adress.
Pose Nath.
D e n lilla skildringen k a n n o g användas.
Tack!
Flera sörmländskor.
I fråga v a r a n d e b i l d e r k o m m a att m e d d e l a s i d e n snart u t k o m m a n d e •Skandinavisk M o d e t i d n i n g ».
Kleopatra.
T a c k f ö r d e n lilla friska s k i s s e n.
Inga.
M e d omarbetning.
Charles.
B r a stil, m e n o b e t y d l i g t i n n e h å l l.
N. N — n.
M e d o m a r b e t n i n g m ö j l i g t v i s.
Mor Sara.
Eder uppsats innehåller m å n g a b e a k t a n s v ä r d a s a k e r o c h skall efter g r u n d l i g o m a r b e t n i n g inflyta.
Duglig husmoder.
E m m y —.
Var god fram- ställ e d r a a n s p r å k.
F å vi använda det sända?
O. Län.
D i k t e r n a ä r o n å g o t m a t t a o c h torde näppeligen k o m m a att af oss användas.
Atos.
F o r svagt.
Vivan.
HjertUg tack för e r nätta o c h i n - t r e s s a n t a u p p s a t s.
D e n skall m e d f ö r s t a a n - vändas, m a hända under en något kortare rubrik.
Många meddelarinnor.
Hjertlig tack för b i - dragen.
C.
A.
U p p g i f, o m n i är m a n e l l e r q v i n n a D e r p å beror svaret.
Red.
InneMllsförteckmng *: F r u H a r a l d s s o n s i d e c r.
A f Ave.
— S å n i n g s - m a n n e n.
P o e m, öfversatt a f O. G.
— d.
— Fredrtka Bremer-FÖrbundets sjukkassa.
— Q v i n n o r.
P o r t r ä t t s t u d i e r f ö r I d u n a f Johan Nordling.
V.
K ä t h e.
(Slut.)
— Fruktträds- planteringar.
— Teater o c h m u s i k.
K o n s t.
A f F. Hbg.
— C a r m e l a.
B e r ä t t e l s e a f Edmondo de Amicis.
Våra barn.
— Helsovård.
— Bostaden.
— Mjölkkammaren.
— Bakning.
— Tvätten.
— Fönsterträdgården.
— Trädgården.
— K o n s e r - vering.
— Hvarjehanda.
— Läkareråd.
— F r å g o r.
— Breflåda.
Annonser.
Annonspris: 25 ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
I n g e n annons införes under 1 k r.
På Iduns expedition finnas bref till &gt;L.
W. » — » H.
18 ».
— » A W. Hus- l i g ».
— » M.
» och » Ringa anspråk 2 5 ».
Stockholms knäcke- Lina.
N:o 9 2.
H u r u t i l l a g a r S t e n i a e l l e r n å g o n a n n a n v a n h u s m o d e r s i n ä g g r ö r a, a t t d e n ej vasslar sig?
Edla.
N:r 9 3.
E n v ä n af c h o k o l a d, frågar, o m n å g o n af I d u n s ärade läsarinnor, k u n d e gifva h e n n e b e s k r i f n i n g p å, h u r sådan p å b ä s t a s ä t t tillagas.
Sigrid.
N:r 9 4.
V i l l n å g o n h u s m o r säga h v i l k e n k o k b o k är l ä m p l i g a s t a t t k ö p a, d å m a n är o k u n n i g i s l a g t — o c h ej h a r n å g o n s k i c k l i g k o k e r s k a a t t lita p å.
En stadsfru på landet.
Plats som lärarinna sökes af en ung flicka, som genomgått elementarläro- verk och är van att undervisa.
Svar till » Utan hem » torde sändas Iduns byrå.
[5iG] En anspråkslös flicka önskar plats 1 nästa okt.
hos ett äldre, aktnings- värdt fruntimmer som hjelp och säll- skap.
Närmare underrättelser lemnas af ingeniör E.
Mossberg, Parmmätare- gatan 11, Stockholm.
(G.
53S3X1) [485] [512] eller sällskap.
En lärarinna — 22 år — önskar med första plats att undervisa i van- liga skolämnen (icke främmande språk) samt musik.
Den sökande, hvilken eger vana både som lärarinna och lektris, har god helsa och gladt lynne samt har utgått från ett mycket godt hem.
Anspråken äro ej stora.
De bästa rekommendationer kunna före- tes.
Närmare upplysningar kunna er- hållas genom Iduns Redaktion, dit svar, märkta H. H. », o c k torde ställas.
[519] En anspråkslös flicka önskar till vintern plats som sällskap och hjelp i en god familj.
Den sökande, som inne- haft • dylik plats, är van vid husliga görom.
o. kunnig i sömnad.
Pret.
små, men fästes stort afs.
vid ett vänl.
be- mötande.
Rekommendationer kunna erh.
Svar före 1 okt.
till » Pålitlig », Iduns redaktion.
[524] En ung flicka af god familj, önskar sig plats att gå frun till hända i alla inom hus före- fallande göromål.
H o n är van att un- dervisa i musik.
Svar till » A.
B.
20 år », S. Guma; lii annonsbyrå, Stock- holm, inom 15 dagar.
(G.
5 7 3 4 x 1) [513] J.
G. HAMMAR, 30 Malmskilnadsgatan / J2&gt; Fabrik Doktor A.
Afzelius Lilla Vattugatan 24, 9-10 oeh 2-3.
Företrädesvis mag- och hudsjukdo- mar.
Verkställer elektrolytisk behand- ling af a b D o r m t växande hår, skägg- vårtor o.
d.
[505] En flicka med uppfostran önskar inackordering i ett helst i någon folkrik landsbygd beläget bildadt och angenämt hem, dervid hon önskar efter behag deltaga i till hemmet hörande syssel- sättningar.
- Svar märkt » Marta Maria » torde inlemnas till S. Gumielii Annons- byrå, Stockholm.
[490] klädsömnad gifves af undertecknad för ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- färdiga egna klädningar.
Bernadina Nicodemi, Regeringsgatan 47, 3 tr. upp öfver g.
[135] Engelska Magasinet PLATSSÖKANDE.
Lärarinna, Pris: enkla m e d veke 4 — 6 k r.
, e x t r a s o - l i d a 7 — 8 k r.
, m e d 2 v e k a r 12 k r.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] DIVERSE.
Etui- &amp; Portfölj 4 ti må 38 Regeringsgatan 38, 1 tr. upp.
Tricotvaror af bästa qvalité, Serger, Velveteen, Flaneller, Barnskor, Vår- hattar för babies, Bärkappor.
Utmärkta Teer m. m.
[252] lektris J.
G. Hammars Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
En ung flicka önskar meddela under- visning i pianospelning åt så väl ny- begynnare som mera försigkomna.
Priset billigt.
Reflekterande härå torde godhets- fullt inlemna svar märkt » — ~E- —, » Iduns byrå.
[499] LEDIGA PLATSER.
(G.
5735x1) adr.
Nyköping, försäljer af utmärkt beskaffenhet sina rika förråd af Fruktträd, Dvergfrukt- träd, Bärbuskar, Alléträd, Barr växter, Smultronplantor, Törnrosor, Slinger- växter m. m. Priskurant sändes på be- gäran.
Belönt i Göteborg 1885 med Silfver- och Bronsmedalj.
I Stockholm 1887 med första priset 2:ne silfverme- daljer.
Arealen är öfver 12 tunnland.
[503] Kurs i P l a t s l e d i g i familj för en bättre flicka att gå frun till hända i inom hus förefallande göromål samt för en proper städerska.
Ansökningar jemte fotografi sändas till » Z.
X.
36 », S. Gu- msslii annonsbyrå, Stockholm.
Isaksdals Trädskolor En anspråkslös flicka önskar att i ett bildadt och vänligt hem gå frun till hända.
På ett vänligt och godt bemötande göres anspråk.
Svar jemte prisvilkor till » Vilma » Hedemora pöste restante.
[502] (G.
23506 x 2.)
(G.
5451x3) S e s v a r til * Bekymrad moder.
Barnet " b a r fått m j ö l k - blandningen alldeles för stark.
H a r han redan en t i d fått d y l i k a f d e n n a s t y r k a (5 ä G d e l a r m j ö l k o c h 1 d e l v a t t e n), så ä r d e t m i n d r e u n - d e r l i g t, a t t h a n s m a g e är i o o r d n i n g o c h ej b l i r b r a trots m e d i c i n e n ».
E t t t v å m å n a d e r s b a r n b ö r n ä m l i g e n, o m d e t u p p f ö d e s artefici- elt, ej h a s t a r k a r e m j ö l k b l a n d n i n g ä n 4 d e l a r m j ö l k p å 3 d e l a r v a t t e n.
T i l l e t t hälft q v a r - t e r a f d e n n a b l a n d n i n g, s o m alltid skall k o - k a s u p p, sättes e n s t r u k e n t e s k e d s o c k e r.
I d e t t a fall t o r d e v a r a l ä m p l i g t a t t v i d v a t t e n - tillsatsen t a g a 1 d e l C a r l s b a d e r v a t t e n o c h 2 delar vanligt vatten.
Ö k a ej b l a n d n i n g e n s styrka p å ännu ett par månader.
Gif gossen m a t p å bestämda tider (c:a hvar tredje t i m m e).
— G e t m j ö l k ä r e n l i g t v å r t a n k e o l ä m p l i g fur honom.
D:r — d.
N:o 9 1.
H u r u bröd?
annonser s o m beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast g e n o m S.
Gumeelius a n n o n s b y r å o c h h o s r e d a k t i o n e n.
Abonnentsamlare antagas.
f jfamngatetri " f r^ / J s s Tillverkar Etuier 3 for Smycken, &lt;§&gt; Bordsilfver, Scha- s tull, Smyckeskrin, - ^Syskrin, Album m. m. Infattar Fotografier.
Monterar Tapisseriarbeten.
r 7 [506] ÄktaHaarlemer Blomsterlökar i vackra sorter och af^l:a qvalité.
II- lustr.
kataloger, som äfven innehålla anvisning öfver odling ji glas och kruka etc. £för boningsrum, tillhandahållas kostnadsfritt.
[526] C. Appeltofft &amp; C:o, Halmstad.
On JTnfreVafanrlflr Oumbärlig hjelpreda JVURöMlCllUCl.
för husmödrar, inne- hållande 177 matrecepter f ö r så v ä l det borgerliga som stora köket.
Till saln i alla boklådor f ö r 1 krona.
[414] Pianomagasin.
Flyglar, Pianinos, Tafflar och Orglar från in- och utländska utmärkta Fabriker till de billigaste priser.
För instrumentens bestånd ansvaras.
Äldre Pianos tagas i utbyte.
OBS.
Ständigt lager af Flyglar från Bliithner och Pianinos från G. Schwechtens berömda fabriker.
(JUST.
P E T T E R S S O N &amp; Komp., 3 8 R e g e r i n g s g a t a n 3 8.
] 3&amp;F~ Flyglar, Tafflar och Pianinos från J.
G. Malmsjö.
[525] En 27-årig bildad man, förvaltare, med mycket ordentliga lefnadsvanor, önskar ingå äktenskap med en god, älskvärd flicka med kapital t i l l egen- domsköp.
Närmare genom korrespon- dens med » Förvaltare », U d d e v a l l a, pöste restante *.
[508] * D y l i k a annonser införas i I d u n endast så framt annonsören f ö r o s s uppgifver fullstän- d i g t n a m n o c h a d r e s s o c h så v i d t v i k u n n a kontrollera dessas riktighet.
Red.
z i oa * * fe Si l o SJ fe ti.
* [470]
i idningen kottar endast en (I) krona f ö r qvartalet, befordrlngsafglften Inberäknad.
— Fullständig m o d e - o c h mönstertidning gratis.
I D U A n n o n s e r m o t t a g a s g e n o m S.
Gumsellus annonsbyrå * ocn n o s redaktionen till 2 5 ö r e p r 4 - s p a l t l g p e t l t r a d (= 1 0 s t a f v e l s e r).
N L i f f ö r s ä k r i n g till v e r k l i g a k o s t n a d e n.
Associationen för Ömsesidig Lifförsäkring t * (Mutual o » 5 Reserve Fund Life Association Inga aktieegare, som taga vinsten, eller andra in- tressenter, som dela öfverskottet.
Absolut säkerhet.
Iakttagande af försigtighetsåtgärder för att omöjlig- göra spekulation eller bedrägeri.
P r o s p e k t e r O Q N e w Y o r k) och Sträng sparsamhet i alla riktningar.
Beqväma betalningsvilkor förförsäkringstagare, med bestämdt maximibelopp.
Vistelseort utomlands och utrikes resor förorsaka inga extra kostnader.
Bestämda årsafgifter till bestridande af förvaltnings- kostnaderna.
Försäkring till nettokostnad enligt åldersskala och till ungefär hälften af kostnaderna vid det gamla systemet.
v i d a r e tupplysningar p å Allm.
T e l e f o n: 84 37. b e g ä r a n.
Hufvudkontor för Sverge, Norge och Danmark i Stockholm: V a s a g a t a n 2 2 A m b u d a n t a g a s.
Direktör: J o h a n M i l l é n.
[5 1 9] i: B e g ä r 61 Drottninggatan 3 tr. u p p få härmed rekommen- dera sin nya, tidsenliga IIP Q i » 61 All utföres Denna öfver hela verlden kända milda medicinska Helso- och Skönhetstvål begagnas på öfver 500 hospital samt af de flesta om- sorgsfulla mödrar till deras små barn.
Det är den bästa tvål f ö r hudens vård och blifver af damerna betraktad som den förnämsta bland alla tvålar.
Mot efterapningar och förfalskningar älvarnas.
Efterse det hvarje stycke är märkt Fabriken Carl och det r ö d a sigill med, Hoal- fisken.
Fås i alla välrenommerade parfymeri- och speeeribodar.
slags omsorgsfullt enligt nutidens Med • Er w Särdeles tacksam om ett osvikligt medel kunde uppgif- vas för Binnikemask, som min fader lider af.
Ebba.
(G.
23691x1) [511] m största m i fordringar.
högaktning m a c:o Ändrat] tid!
På begäran af flera från landet ännu ej inflyttade familjer framflyttas första höstkursen i Fru Gullbergs Dansinstitut Ramlösa Plantskola.
och I n t u b i - X a f f e, hvars godhet garanteras, rekom- menderas hos hvarje sparsam hus- moder.
Stockholms Intubi-Kaffefabrik, N:r 4 Klara östra gata n:r 4.
[228J $2222222222^ p Svenska Konstväfnader % och B r o d e r i e r.
% / j Yllestramaljer, och Silke.
(j Förklädestyger, y y, (J alla färger, Garn Ö s t e r m a l m s Mekaniska Gymnastik-Institut, S t u r e s a t a n T e l e f o n 5 9 97.
1 Min nya priskurant öfver rikhaltiga förråd af alla slag plantskoleartiklar är nu utkommen och tillsändes franko.
Helsingborg i september 1888.
[522] N.
P. Jensen.
Handarbete.
1 I I Konversationscirklar (Tolfte läsåret), tyska, franska, engelska och volapiik, för herrar och fruntimmer, nybörjare och försigkomna, förmiddagar och efter- middagar, 2 gånger i veckan, med en- dast konversation eller äfven läsning, skrifning m. m.
Pris å cirkel 3 kr., privatcirklar 6 kr.
i månaden.
Ofver- sättningar utföras.
Privata lektioner meddelas äfven.
Bertha Seelhorst, [509] 29 A Drottninggatan, 2 tr. I Undertecknad mottager s å väl äldre som yngre elever i allt slags handarbete, s å s o m: twitsömsbroderi, märk- ning, schattérsöm på kläde, plysch och siden, hålsöm, • macramé, filet-guipure, knyppling (rysk och Vadstena), &gt; snörmakeriarbeten samt fornnordiska sömnader m. m.
(7:de undervisningsåret.)
Profver och färdiggjorda arbeten finnas till påseende.
OBS.!
M u s i k l e k t i o n e r i piano och guitarr meddelas äfven, Norrlandsgatan 31 3 tv.
Magda Zempe.
I [4G2] Stockholm.
I f T JUL Ä N D E R &amp; C:o, V I N H Å 1 T D E L, 55 ylle och bomull.
Drottninggatan V i n e r Äita färgrer.
55, Bästa materialier.
Stockholm, Drottninggatan 36.
Tillverkningsort Lund (Thora Kulle).
Filial: Göteborg (Svenska industrimaga- sinet.]
[37] född K o n o w, meddelar fortfarande undervisning i fint Kallskålsvin Solosång.
Drottninggatan 34.
S p i r i t u ö s a.
ä 3 kr.
pr kanna.
[313] [515] fRU Landsortsboar kunna få hvarjeh.
uppdrag utförda ge- nom undert.
Se annonsen i n:r 15 af Idun.
Postadr.
: Engelbrektsg.
31 A.
Telegrafadr.
: Ströms, Stockholm.
[300] Maria Ström, född Klockhoff.
Konstväfnad.
iDAjöeQUIST mottager elever i pianospelning så väl Uti gammal-svensk konstväfnad gifves nybörjare som mera försigkomna.
A n - undervisning.
Kursen börjar den 1 mälningstid mellan 10 — 12 f. m.
A d r.
: oktober.
Anmälningar uti Kulles bod, Östermalmsgatan 15, 2 tr. [514] 36.
[523] 272 A n n o n s e r, afsedda f ö r familjen och Särskildt framhålles: finare Champ.-Cogiiac från de förnämsta firmor, flere år här i lager, Bordeaux-viner af välkända firmor, livitt Portvin, särdeles omtyckt, samt för sommarsäsongen: extra Originalmönster.
MMF~ - a=, 2 tr., A l l m.
(öfvertaget af Stockholms Badhus-Aktiebolag), öppet från 1 oktober till 15 maj, för herrar kl. 7,so — 10 f. m. och kl. 2,3 » — 4,so e. m., för damer kl. 12 — 2 e. m. Afgift för hel säsong (7 /,, månad) 80 kr.
Första qvartalet 50; Andra qvartalet 35 kr.
Första och andra månaden 20 kr.
hvardera; för hvarje föl- jande månad 15 kr.
Abonnementsbiljett, gällande 25 gånger, 25 kr.
Äfven manuel gymnastik, liksom massage och elektricitetsbehandling meddelas.
Föreståndaren, D:r A l f r.
L e v e r t i n, träffas för anmälningar fredagen den 28 och lördagen den 29 september kl. 10 — 12 f. m.
[521] rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska Beställningar ulföras å Möbeltyger, Mattor, Draperier m. m. i hvilken \ \ stil som önskas.
Moderata priser.
xj S [518] (G.
23030 x 4) till måndagen den I oktober.
Anmäl- ningar mottagas hvarje dag i lärarin- nans bostad, Vestmannagatan 33, 2 tr. Se annonsen i nästa n:r.
[520] V å r t i: a Hushålls-, P a r i s e i v a l l t i d " Carl " s äkta Sesam.
Fotografering s i erbjuder p å beqväma betalningsvilkor I ä f f o r s ä k r i n g till v e r k l i g a kostnaden (= ungefär hälften a f kostnaderna i bolagen enligt g a m l a systemet) m e d faststälda m a x i m i p r e m i e r, grundade p å erfarenheten i n o m lifförsäkringsrörelsen.
eller fruntimmersveriden, införas STOCKHOLM, lämpligast GEKNANDTS i Idun.
BOKTRYCKEKI-AKTIEBOLAG " ^ME
