# ID: svediakorp-per666
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,261
# sentences: 811
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 14 september 1888.
N:r 37.
B yrå: Tidningen kostar 8 S t u r e gatan 8 (i n g å n g från H u m l e g å r d s g.
1 9) endast 1 krona för qvartalet.
Annonspris: postarvodet 25 ö r e p r p e t i t r a d (— 10 s t a f v e l s e r).
inberäknadt.
Ingen} ösnummerförsäljning!
Redaktör o c h utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas ä b y r å n k l.
9 — 10 o c h 4 — 5.
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
Och går j a g fram med lustigt m o d min v ä g o c h i c k e s p ö k e n räds, m e n finner v e r l d e n v a r a g o d Utgifningstid: Prenumeration sker: hvarje helgfri fredag.
Sista n u m r e t i hvarje m å n a d innehåller en I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större b o k - lådorna samt å tidningskontoren.
fullständig mode- o. mönstertidning.
o c h fägnar mig deråt o c h gläds — f ö r t j e n s t e n ä r ej m i n e t t g r a n d, m e n din, m i n m a m m a s f ö r k l ä d s b a n d.
Olof Hvarmed skall man roa sina gäster?
Af P.
E. Ii.
J.
j a vi kommit öfver ens om att ett hem, J^9 / som aldrig mottager påhelsningar af ^ vänner o c h bekanta, i längden blir en ledsnadens och tråkighetens boning, i stället för att det borde vara glädjens och trefnadens — äro vi således eniga o m, att gästfrihet bör öfvas af hvar o c h en, som vill hålla lyckan qvar i hemmet, då återstår oss endast att finna svaret på den frågan: Hvarmed skola vi roa våra gäster?
Egentligen är det naturligtvis ett fattig- domsbevis, att man skall behöfva särskilda anordningar för att gästerna vid afskedet ej skola tycka sig hafva haft en tråkig afton.
Vore vi alla rikligt älskvärda o c h glada o c h intressanta menniskor, skulle gifvetvis blotta samvaron vara tillräcklig för att bereda värdfolk o c h gäster det nöje, som nu oftast sökes i spel o c h dans och andra förströ- elser.
Gamla, förtroliga vänner emellan tarfvas ej vidlyftiga anstalter för att man skall ha roligt och angenämt tillsammans.
Men äfven de bästa vänner — det säger oss erfarenheten dagligdags — kunna hafva sina stunder af misstämning, af trötthet, af tillfällig osällskaplighet, då samtalet har svårt att komma riktigt i gång — det kan härflyta af många orsaker, hvaribland en af de vanligaste är, att man på en tid varit för ofta tillsammans o c h derför tycker sig ha ingenting mera att tala o m; vid alla sådana tillfällen äro sällskapsnöjena väl på sin plats, men framför allt gäller det att före- k o m m a allt sådant, som kan inverka tryc- kande eller rent af störande på sällskaps- glädjen.
Redan från början vill jag undanrödja det missförståndet, att här skulle vara tal om de stora tillställningar, efter hvilka både l:sta årg.
SU&lt;) (B.
O.
S t a c k e l b e r g •] -).
värdfolk och gäster tacka himlen, att det » ändtligen är slut. » De stora stela skyldig- hetsbjudningarna sysselsätta vi oss icke med.
Deras offer beklaga vi, och till de olyckliga, som af konvenansen tvingas att en eller annan gång om året anordna dylika lillsläll- ningar, kunna vi endast ställa den uppma- ningen, att de måtte söka bära sitt kors med kristligt tålamod.
Nej, vi sysselsätta oss här endast med sådana mindre samqväm, der goda vänner föras tillsamman för att ha roligt.
Och vi uppställa för dessa små familjeunderhåll- ningar några hufvudregler, som helt visst ingen skall ångra, att han iakttager: Först o c h främst: Bjud icke för ofta!
Och från gästens synpunkt sedt: Gör ej för täta påhelsningar!
Visserligen ger oss Havamal, våra forn- fäders urkund för lefnadsvisdom, det rådet att » fara träget att träffa » våra vänner.
Men som så många andra gamla urkunder är icke » Den Höges sång » alldeles fri från motsägelser, hvarför vi på ett eller annat ställe i densamma få lära att — » Gå skall man; ej är godt, att gäst är ständigt på ett ställe; ljuf varder led, som för länge qvar på en annans bänkar bidar. » Det ligger mycken sanning i denna kärn- fullt affattade lefnadsregel.
Lifvet lär oss att hushålla med det goda, om vi vilja be- vara åt oss en varaktig njutning af detsamma.
Vänskapen må vara af den pålitligaste art, vi äro dock menniskor, vi ha behof af om- vexling o c h vi tröttna på allt, äfven det bästa, om vi njuta det för rikligt o c h ofta.
Och hur helt olika blir ej umgänget mellan menniskor, som ej sett hvarandra » på länge » — det behöfver derför ej vara mer än fjorton dar gångna — än emellan personer, som knapt hinna skiljas åt förr än de åter råkas — hur intressant, gladt o c h fin- känsligt i ena fallet, hur hvardagsaktigt o c h derjemte ofta allt förtroligt i det andra!
Bjud vidare endast goda vänner!
Det kan visserligen vara ett slags nöje äfven det att kunna berätta för sina väninnor o c h vänner, att » vi umgås med X: s », o c h hur det vattnas i munnen på dem vid de fina namnen.
Men oafsedt att detta nöje icke just hör till de ädlare, icke höjer sjelfakt- ningen och icke lemnar någon behållning efler sig, sällskapsglädjen kan ej bli så otvungen o c h så innehållsrik, der en större eller mindre del af gästerna äro inbjudna ej för sina personliga, värderade egenska- pers skull, utan på grund af namn o c h sam- hällsställning.
Härmed sammmanhänger nära, att man bör söka få samqvämet att utgöras af per- soner, som sins emellan komma väl öfver ens o c h trifvas i hvarandras sällskap.
Har man iakttagit dessa enkla regler, är redan det mesta gjordt för att gästerna skola finna sig godt och tycka sig hafva roligt.
Att sedan uppställa någon sorts normalplan för aftonunderhållningen i famil- jerna vore en löjlighet, då j u smak o c h vanor i det fallet äro så ytterst olika.
Lättare vore att angifva några sällskaps- nöjen, som icke böra förekomma.
I en del hus hafva herrn o c h frun för sed att under- hålla sina gäster med små skärmytslingar på det hushållsekonomiska området, små förberedande öfningar till den förestående sparlakanslexan eller handgriplig och åskåd- lig framstälning af de barnuppfostringsprin- ciper man hyllar.
På andra ställen går man till en motsatt ytterlighet och är idel kärlek o c h klapp o c h smek mot hvarandra, hvilket nog i o c h för sig är mycket lyckligt och bra, men har det felet, att om det roar gästerna — - ett starkt om!
— så sker
Tidningen u t k o m m e r I hufvudstaden hvarje helgfri f r e d a g och k o s t a r för ett qvartal e n d a s t I krona, postarvodet Inberäknadt.
— Sista numret I det på värdfolkets bekostnad.
Att dessa o c h många andra liknande sätt att under- hålla sitt främmande icke äro att rekommen- dera, behöfver väl knappast allvarsamt an- märkas.
Men nu några ord o m de egentliga säll- skapsnöjena!
Skall man alldeles fördöma kortspelet?
Sant nog har sammanhållningen inom säll- skapet förlorat mycket, sedan det blifvit sed att herrar o c h damer skiljas åt i olika rum, herrarne för att röka o c h spela » priffe » eller wira, damerna för alt helt enkelt spraka vid sina handarbeten eller kanske äfven de draga en liten spader.
Helt visst har deri- genom också den ideella underhållningen blifvit lidande.
Sång o c h musik förekomma icke så ofta som förr, hvilket är att be- klaga, deklamationen, som på sin tid var ett allmänt o c h omtyckt sällskapsnöje, före- kommer nästan icke alls, hvilket kanske är mindre att beklaga, då verkligt god deklama- tion är så ytterst sällsynt o c h dålig deklama- tion med sin uppstyltning o c h tillgjordhet hvarken roar eller bildar smaken.
Ehuru s o m sagdt kortspelet hotar att alldeles sned- vrida sällskapslifvet, torde det vara för strängt att alldeles utdöma det från de nöjen, som kunna ifrågakomma.
Ett parti knekt eller préférence med ingen eller ytterst liten point kan såsom omvexling med andra förströ- elser vara särdeles lämpligt att tillgripa, när af en eller annan anledning sällskapet ej synes intresseradt för konversation eller de andra nöjen af mera enkelt slag, man bjuder på.
Ständigt bör dock fasthållas, att um- gänget och samspråket är hufvudsak; vänjer man sig vid att icke fordra särskilda » nöjen », behöfver man dem ej heller annat än undan- tagsvis.
Annat än som undantag borde ej heller kortspel förekomma på bjudningarne; som regel leder det till det högre o c h äd- lare umgängeslifvets död.
Bland nöjen, som tyvärr börjat försvinna från de äldres samqväm, höra lekarne till dem, som mest äro förtjenta af att komma fullt till heders igen.
Intet kan väl vara mera uppfriskande än springleken o m som- maren ute i friska luften, och sällan står väl glädjen så högt i tak, som då hela familjen, gamla o c h unga med sina inbjud- na gäster deltaga i barnens jullekar, eller när » understolen » sätter allas skrattmuskler i rörelse eller — j a det fins legio af gamla goda svenska lekar att välja på!
Detta nöje är äkta nordiskt och borde redan derför icke glömmas bort.
Det är lifvande o c h uppfriskande o c h det alstrar munterhet osh glädje mer än något annat.
Allvar ha vi så nog af, vi vuxna menniskor, att vi väl behöfva den rekreation, som ligger i att utan alla tankar på dagens arbete och studier då o c h då en kort stund få bän- gifva sig, o c h odeladt, endast åt lek o c h glam.
— Q V i n n o r.
Porträttstudier för Idun af Jolian rs U I I U Kl IN m å n a d e n m e d d e l a r en f u l l s t ä n d i g m o d e - o c h m ö n s t e r t l d n i n g.
— Uppgif å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t n a m n o c h a d r e s s s a m t e r l ä g g en k r o n a, s a e r - blodfattigt genomskinliga, anglosachsiska jung- frulighet, som eger en så karaktäristiskt säregen charme.
Det ovala ansigtets regelbundna linier, den bågtecknade öfverläppen, den fina näsan med sina lättrörliga vingar, alltjemt i dallring som blåklockans kalkblad, de stora ögonen med långa ögonhår och sitt beständiga uttryck, äfven midt i löjet, af frågande skygg förvåning — allt förenade sig att bilda en fullfärdig typ.
Hennes hy hade den gulnade marmorns genom- lysande färgton och hennes gestalt denna smärta spänstighet, som följer den unga jungfrun åt som racens yppersta kännemärke.
Käthe — hon hade namnet såväl som sin kroppsliga adel till arfs af en moder, den hon knappast sett, i hvarje fall icke mindes.
I yngre år hade fadern, som då tjenstgjorde vid den franska marinen, gjort sin hustrus bekant- skap i Indien.
Hon var engelska till börden.
Kort der efter lemnade han fransk tjenst och förde sin unga brud till hemmet i Stockholm.
Detta lyckliga äktenskap fylde ej ens sin första årsdag.
När denna ingick var den unge sjöofficeren redan enkling och fann den enda trösten i sin häftiga sorg hos en blåögd liten minnespant i spetsprydd linda, som bevakades likt en skatt af en storväxt amma med vän- liga ögon och hvita, styfstärkta mössband.
.
.
* * Ja, sedan de dagarne voro nu nitton år gångna, nitton långa år, som strött sin snö öfver den unge sjöofficerens hufvud, allt medan han passerat graderna från befordran till be- fordran genom lifvets dust.
Nu satt han, en gammal man med ynglingens lynnnesspänstig- het i fullgodt behåll, och njöt sitt otium cum dignitate jemte en rundlig pension som kom- mendör i flottans reservstat.
Och Käthe hade vuxit upp likt en blomma, späd men härdig, och var den gamle faderns allt, hans ögons lust och hans hjertas fröjd.
Det hade kommit något af moderlig vekhet in i denne mans kärlek till sitt moderlösa barn, något som väckt en särskild genklang af inner- lighet i hennes känslor till fadern Det var ett band mera, en fin tråd af obestämbar art, som förenade dessa två, än de, hvilka i regel länkas mellan far och dotter.
Käthe var ung och lycklig, och fadern lyck- lig och ung genom henne.
Huru kunde det ock annat vara!
Bakom henne låg hennes barndoms dagar som minnet af en ljus dröm, genomväfd af vackra lekar, och framför henne bredde sig lifvet med vidöppen famn.
Det låg en egen förtrollning förborgad hos henne, ty hvar helst hon gick fram, lyste alla ögon vänligare, det kom en klangfärg af sympati öfver allas stämmor, som talade henne till, och hon kände endast ett slag af menniskor — vän- ner.
Hätske funnos icke, främlingar icke, näppeligen likgiltige.
Likt ett barn tog hon all denna lycka till sig, frimodigt, naivt, som kunde det icke an- norledes vara.
Det var lifvets tribut till hen- nes ungdom och fägring, och den tanken smög aldrig in i hennes hufvud, att samma lif åt så många mätte håfvorna upp i värdelöst småmynt.
* * Noräling.
V. Käthe.
f I I on bar ett engelskt namn; hennes utse- ende stämde ock godt härtill.
Det låg något, af den engelska qvinnans spröda skönhet öfver hela hennes skickelse, denna Så var det om den sommaren, som hade mera sol än någon annan sommar, då himlen var högre och skogen grönare än någonsin till- förene.
Ty ett nytt rikt glädjeämne fördes in i hennes lif.
De bodde på Dalarö för året, fadern och hon och den gamla amman, som, huru det burit sig, aldrig kommit ur huset, der det nu genast skulle ha blifvit en ofantlig lucka efter hennes vänliga ögon och hvita, nystärkta möss- band.
Detta allt hade hon qvar.
De hade en » förtjusande » villa (för att slå upp orden i Kathes egen ordbok) med en den » allra sötaste lilla veranda », klädd med vild- vin och hvita, vajande gardiner.
Och det var verkligen ett rent » märkvärdigt » vildvin detta, så grönt med sina stora blanka löf och så tätt som en fäll, der det klängde sig upp öfver stenfoten och spaliéren.
Och utanför låg fjärden, den vida saltsjö- fjärden med sina vågors glitter, sina hvita ly- sande segel och båtars stim.
Det kom en-luft der ute ifrån, som blåste in med himmelens fria vindar öfver Kathes veranda; den var mättad med sälta frän hafs och kobbarnes kåd- doft och den var » rysligt stark och helsosam för pappas reumatism », förklarade Käthe.
Fast än pappa, som tänkte på sina forna resor och på de gränslösa oceanernas vindar, me- nade tro på, att icke var det något så synner- ligen bevändt med den.
Då hade han Kathes lilla hvita hand i sitt gråa skägg och hennes röda läppar vid örat: » Du stygge, envise pappa, jag får riktigt lof att lexa upp dig!
Den är helsosam, det har jag ju sagt dig, och dermed punkt! » Ja, dermed punkt.
Och så satt den gamle sjömannen de långa sommardagarne igenom i verandans solljumma skugga och badade sin reumatism i den sköna luften, allt medan pi- pans blåa rök ringlade sig mellan ampelopsis- löfven och dagbladets ledare interfolierade ob- servationerna utåt fjärden på allt som kom och gick.
Men Käthe hade icke reumatism hon och förty icke ro att sitta allt för länge med sin knyppling — den sista vurmen — vid pappas sida, utan, rätt som det begaf sig, var hon undan.
Och så lätt smög hon sig ut, att han icke märkte det, förr än han plötsligt spratt till vid hennes glada skratt, der hon frestade sina styltor mellan rabatterna på parterren, eller hennes visa ljöd på afstånd uppe från skogen, der den fuktiga mossan i furornas skugga var fyld med doftande linnasa.
Ty plötsligt hade hon upptäckt, att den lilla bu- ketten i hans knapphål var illa dufven och väl tarfvade att bytas ut mot en friskare.
* * * Men ett nytt behag förlänades åt dessa klara sommardagar, när Sven kom dit ut.
Det räk- nades som Svens mest oförvanskliga förtjenst, att han var köttslig kusin till sjelfva hennes nåd, fröken Käthe; hade så dess utom förmo- nerna af ett friskt, manligt ansigte, en pojkes glada oförvägenhet och en glänsande ny sjö- officersuniform — mera kunde väl ingen be- gära, och mera behöfdes ej heller för att öppna farbror Karls gästfria dörrar på vid gafvel under den unge frändens korta sommarfrist.
De hade ej sett hvar andra på ett år, de två kusinerna, och när de nu på nytt råkades, kände de båda en glad förvåning öfver hvad denna korta tid hade förändrat.
Det var vis- serligen de gamla lek- och trätokamraterna, som möttes till en ny sommardust, men de funno båda, att det hade kommit något sär- skildt och egendomligt öfver den andre, något som de aldrig upptäekt der förr eller ens anat och som ingalunda saknade ett hälft komiskt behag.
Och som de alltid hade varit vana att inför hvarandra oförstäldt uttala, hvad de tänkte inom sig, fingo dessa känslor ord redan vid
hålles ett n u m m e r i veckan under hela qvartalet.
F ö r hvarje 6-tal a b o n - n e n t e r, s o m s a m l a s, o c h f ö r hvilka a f g l f t e n I n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f första mötet, der de stodo på ångbåtsbryggan, han ännu med sin nattsäck i hand, och mätte hvarandra med gladt förvånade ögon.
» Nej men Sven, hvad du blifvit manlig och brun!
Det måtte vara något rent trolleri med det Medelhafvet! » (Ty se: han kom från sin första långa expedition.)
» Sannerligen får jag ej rent respekt för dig.
' » Och det låg något mera i detta lilla, hälft förlägna skratt, som beledsagade hennes ord, än gångna dagars uppsluppna gäekeri.
Ej heller var det endast reflexen från hans solbrända hy, som gaf de bruna ögonen en ny värme, när han mötte hennes, och behöll den lilla handen i sin, onödigt länge, under repliken: » Och du, Käthe, vid Neptunus, har du ej emballerat!
Du liknar på håret en söt liten miss, som hälft förvände mitt hjerta nu senast i Hyde park, och som lär förvändt allt för många dessförinnan. » Hon förnekar evigt att hon rodnade, men pappa, den stygge pappa, plägade sedan vittna det på begäran.
» De retsamma herrarne, unga som gamla, de hålla alltid samman i slika ting.
Det är något slags dumt frimureri, det är det, » brukade Käthe förtrytsamt försvara sig.
- Försvara sig — hvartill kunde det båta, när nederlaget dock så snart kom och blef så grundligt.
Men det var icke den första dagen, att fästningen kapitulerade.
Nej, då sutto de på verandan, helt stillsamt och fredligt de tre, och njöto af den vackra afto- nen, medan solen färgade fjärden i glöd likt smäl- tande jern och farbror Karl fick alla sina frå- gor till fyllest besvaiade och sitt lystmäte att höra den unge sjömannens resehistoria, en liflig, intressant historia, som spände Kathes intresse långt öfver någon Molly-Bawnroman, och väckte kära minnen från en flydd ungdom hos den gamle.
.
.
(Forts.) Kyrkklockorna.
•^MMyrkklockor, hoilken Genom märg klang och I egen!
ben er dall- ring Vigda Som klockor, tyden i malmens gap Skall ert bud, i toner Evigt för blifva » Menska, mig dig vår Följt och följa Men att tolka skall den själaringning Då, när anden uppenbaradt, igenom i alla lemnar öden, efter denna F e t er lifvet oss du af vår sång förnimma Johan svänger.
oförklaradt?
den är först din sägen, er tunga säng Vid Skall mig tränger.
gifvet döden; jorden, orden.- » Wallin.
Dansen.
Ett par föreläsningar för d a m e r o c h herrar, unga o c h gamla, af J — n G — g.
i-ÄjS / ansa!
Hvilken klang i detta lilla ord!
De två hårda vokalerna, bundna hop af den öppna klara tonen i n:et ljuda de icke som ett jub- lande utrop, en återklang af den fröjd detta ord väcker i ungdomsfriska sinnen!
Dansa!
Det är för den unga oskyldiga flic- i I U i i \ J ki | \ | I d u n, e r n å l l e s e t t g r a t l s e x e m p l a r f ö r h e l a d e n t i d, u n d e r hvilken a b o n n e - m e n t e t r ä c k e r.
Ä r o d e s a m l a d e a b o n n e n t e r n a f ä r r e än 6, t o r d e p r e n u m e r a - kan sammanfattningen af allt jordiskt nöje, af Men vi ha ju i alla fall de moderna säll- berusande fröjd.
Det är för den mognare skapsdanserna qvar, och vi måste vara nöjda qvinnan ett angenämt tidsfördrif och för den med dem.
gamla en stund, som.
väcker ungdomens ljufva Vi hafva vuxit ifrån den gamla sirliga fran- minnen till nytt lif.
ska menuetten, som var för långsam för oss, Alla — nästan utan undantag — älska vi och fordrade en fin skola, en utvecklad smak, dansen och hängifva oss deråt med nöje, och grace och behag; vi ha till och med i det om vi sakna förmåga, om vi ej lärt oss kon- nämaste öfvergifvit den engelska » The Laneers » sten, så lida vi deraf och afundas de lyckliga, — som uuder andra kejsardömet i Frankrike som med rosiga kinder och strålande ögon svänga dit införd af dansläraren Laborde — stod så om efter musikens eggande toner.
högt i flor under namn » Les Lanciers », derför Böjelsen för dans ligger i vår natur, efter att den fordrar samma egenskaper som me- som vi omedvetet, af oss sjelfva, alla kunna nuetten, om än icke i så hög grad.
dansa, likasom vi t. ex. alla kunna simma.
Det Hvad ha vi då qvar?
är blott väckandet och uppöfvandet af den Jo, den tyska valsen, den böhmiska polkan, latenta förmågan, som fordrar en annans ingri- polka-inazurkan från samma land, galopp och pande, undervisning.
slutligen Franeaisen, som ursprungligen är en Dansen är ytterst ett utslag af vår musi- engelsk folkdans (country-dance) fast sedan 1710 kaliska instinkt.
När vi höra musikens toner, begagnad i Frankrike.
känna vi ett oemotståndligt begär att omsätta Det är ju det hufvudsakliga af hvad som tonen i rytmisk rörelse med vår kropp.
Vi dansas på våra baler.
vilja göra tonen, som genljuder för vårt inre, Och det kunde vara nog!
Men huru dansas de?
åskådlig genom vårt yttre.
Låtom oss gå in i danssalen; vi smyga oss Så uppkom dansen, hvilken ursprungligen upp på läktaren för att i lugn åse dansen om utgjordes af enformiga vaggande rörelser af det är i en offentlig salong, eller placera oss öfverkroppen, hufvudet och fötterna efter en i en dörröppning, om det är i en privat våning gifven melodi, åskådliggörande dennas karaktär ungdomen nu tumlar om.
antingen sorgset-monotont eller gladt-omvexlande.
Det är en vals man spelar upp.
Från denna dansens barndomsålder — ja, Kavaljererna störta efter sina på förhand man kunde säga dess gyllene ålder — har den uppbjudna damer och kasta sig plötsligt in i utvecklat sig till hvad den nu är — dansen valsen en kanske midt i en takt, en annan i bör- har såsom allt annat vexlat form med tiderna, jan, en annan i slutet.
Snart är allt ett enda den har liksom klädedrägten troget följt tidens vimmel af svarta frackar och brokiga qvinno- vexlande smak och karaktär, och är ofta ett drägter, tyll och band, rusande om hvarandra, ganska åskådligt uttryck af dessa, likasom ett på kors, på tvärs öfver salongens golf, stötande folks nationaldanser ganska tydligt berätta om hop här, knuffande hvarandra där.
Det ena folkets egna lidelser, lynnen, fel och förtjenster.
paret dansar i upptakt, det andra tvärt om.
Men af dessa, af nationaldanserna, finnes Och huru man rusar!
Kavaljererna spänna det i våra dagar icke mycket qvar, utom på sina senor och taga stegen ut, som om det gälde teatern, der det lilla, som der finnes qvar, är att dausa i kapp.
Ty de veta att damerna idealiseradt, urvattnadt om jag så får säga, för- tycka om att » flyga ».
Här ser det ut, som falskadt.
om den elake Måns Månson hade rätt, då han Äfven på dansens område har utvecklingen karaktäriserar dansen som blott en konst » att varit underkastad tidens allt nivellerande makt, sparka i takt och gå på som ett lokomotiv. » som så småningom utplånat de gamla dragen Och ändå är.
det en vals!
En dans, som skall af för hvarje land säreget kynne, och smält om dansas med lugnt behag, med innerlighet, en och moderniserat det hela.
dans, hvars karaktär — som en tysk författare Kommunikationerna, som fört folken närmare säger — är » den jemna belåtenheten och det hvarandra, ha äfven här bidragit att utsläta naivt-gemytliga hängifvandet. » skiljaktigheterna och stöpa allt i samma billiga Eller den polkan man nu spelar upp!
Huru godtköpsform.
man hoppar åstad, huller om buller.
Det ser Så kan man vara säker om, att vare sig man ut som en samling sådana der små märgtråds- träder in i en danssalong under Spaniens glö- gubbar, man på skämt ställer upp på pianots dande himmel, eller i ultima Thule, i den ameri- strängar för att se dem hoppa när man spelar.
kanska vestern eller hos den ryske bojaren i Och likväl är denna dans en behaglig och östern, ja ända österut hos den civiliserade ja- fin dans, som ger tillfälle till utvecklandet af panen, man skall finna dansen i gång efter mycken skalkaktig glädtighet och ungdomligt samma chablon, se polkan guppas fram eller behag.
— valsen rusas, och slutligen se francaisens vim- Men nu kommer I ranpaisen!
Det är det mel eller kottiljongens narraktigheter upprepas allra värsta.
Man bryr sig ieke ett spår om som kronan på det hela.
musiken, ännu mindre om sin granne.
När ett Åtminstone så fort det gäller dansen i sa- par redan har dansat turen, står ett annat longen.
Ännu lefver väl i en del provinser i midt upp i de första figuréerna.
Den ene Spanien och Italien samt synnerligast i Byss- figurerar hit, den andre dit, en gör en sirlig land och Ungarn något af folkdansen qvar komplimang, en annan icke alls.
Det är den bland landsbygdens innevånare, men der som gräsligaste villervalla — betraktad af en icke här är det på väg att så småningom utplånas.
dansande — och när musiken slutar en tur, Och våra egna präktiga hurtiga folkdanser, fins det ingen, som har dansat den riktigt.
Man Hallingen, Jösse härads polska, Daldansen, bryr sig icke en smul om, att det i en dans springdansen och slängpolskan, huru mycket som denna, om den skall bibehålla en enda finnes numera qvar af dem på landsbygden?
smula qvar af sin karaktär, måste hållas takt, De försvinna så småningom och ersättas med att.
stegen skola sluta sig till musiken som de moderna danserna likasom folkdrägterna så handsken till handen, atc den ena turen måste småningom vandra den ene efter den andre in glida in i den andra, lugnt och behagligt gif- i Hazelii museum och ersättas med stadsbons vande ett klart uttryck af tonernas inbördes uniform.
harmoni.
1 Detta är icke dans — det är hoppsasa, inter- folieradt af musik.
Man saknar uppfattning, förstånd af dansen,
t i o n s k e å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g från alla o m r å d e n f ö r qvinilg verksamhet mottagas med tacksamhet.
E n d a s t en s i d a a f p a p p e r e t b ö r det är det hela.
Man förbiser, att hvarje dans har sin egendomliga karaktär, som måste åter- gifvas.
Man försöker icke ens att spåra den.
Man blott går på.
Derför blir dansen, sådan den vanligen dansas på våra baler, för den betraktande och reflek- terande ful och banal, i stället för att den kunde vara vacker och tilltalande.
Och det är blott medvetandet af den innerliga glädje, som dansen trots detta skänker ungdomen, äfvensom att det i sjelfva verket icke är ung- domens fel, som gör, att vi kunna försona oss med den sådan den är, fast vi innerligt önska att reformen kunde göras.
Hvad är då skulden till att den sällskapliga dansen i våra dagar och hos oss fullständigt förlorat det konstnärliga underlaget?
Svaret är trefaldigt: Föräldrarne förbise vid de ungas uppfostran vigten af att låta dem få en verkligt grundlig och solid undervisning i dansens sköna konst.
Ungdomen sjelf saknar ofta lust till ett all- varligare studium af dansen.
Kunna de blott de första stegen, tro de att det andra » går af sig sjelf. » Och till sist ligger orsaken i brist på lärare med verklig entusiasm för sin uppgift, med tillräcklig kunskap om kroppsutbildningen, med allvar och nit, af lärare, som förstå uppfatta dansen som ett estetiskt bildningsmedel och som förstå att lära bort mera än blott de mekaniska rörelserna och hoppen.
Kort sagdt af lärare och lärarinnor, som förstå att ingiuta själ i den konst de lära bort.
Specielt hos oss ha de flesta dansskolor ur- artat till, hvad jag skulle vilja kalla » billiga dansfabriker. » Men detta är mindre danslärarnes skuld, än publikens, som icke uppskattat dessa skolors vigt, utan i stället genom att negligera dem bragt ner deras nivå och dermed äfven i allmänhet dansens.
Till sättet att råda bot på detta skall jag i nästa artikel återkomma.
Teater och musik.
Kungl.
operan.
Det var med ej obetydliga farhågor vi sistlidne lördags afton infunno oss i k. operans salong för att bevista det första uppförandet under det nya spelaret af Gounods » Faust ».
Den lyriska scenens skicklige och energiske ledare hade nämligen vägat det djerfva experimentet att anförtro operans båda manliga hufvudcoller ät elt par hittills i mera be- tydande saker så godt som opröfvade förmågor: Fausts och Mefistofeles ' roller hade öfverlemnats åt resp. hrr Strandberg och Nygren.
Försöket lyckades emellertid och lyckades så fullständigt, att litet hvar kände sig öfverraskad.
Alt hr Strandberg skulle sjunga sitt parti väl och oklanderligt, det visste man nog på förhand.
Men att hr S. ändtligen skulle kommit under fund med, att han — såsom en kollega riktigt citerar en känd läroboksförfattare — har en kropp » med känsel och rörelseförmåga », d. v. s. att han skulle bemöda sig o m att i framställningen af Faust in- lägga något dramatiskt lif, det hade man bestämdt ej väntat sig.
Öfverraskningen blef derför så mycket större och angenämare, då man fick se hr S. röra sig med en för h o n o m alldeles ovanlig ledighet på scenen.
Visserligen voro rörelserna en smula kantiga, och gesterna kommo ej alltid på sin rätta plats.
Isen är nu emellertid lyckligt bruten, och vi hoppas på god fortsättning.
I vokalt hänseende förtjenar hr S. särskildt beröm försinFaust-prestation.
Önskligt vore emellertid,om den vackra rösten kunde vinna litet mera i styrka och genom lämplig behandling torde detta ganska väl låta sig göra.
Hr Nygrens framställning af Mefistofeles var i alla afseenden god, j a till och med något mera.
Hans röst lämpar sig synnerligen väl för detta parti.
Tonen är fyllig och stark, ja stundom för stark, hvilket ej alllid låter bra, derför att rösten | I r- \ L / | i \ J Kl IN användas och marginal lemnas.
N a m n ' o c h a d r e s s t o r d e alltid noga a n g i f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g diskretion från r e d a k t i o n e n s s i d a p å r ä k n a s.
ännu ej vunnit den afslipning, som den nog så småningom torde få.
Figuren var god, rörelserna lediga, och den flitige och samvetsgranne sångaren har genom denna synnerligen goda prestation gif- vit de allra bästa löften för framtiden.
Fröken Klemming är en sångerska, som oupphör- ligt går framåt.
Hennes Margareta var i allo ut- märkt o c h väl förtjent af det bifall, som kom henne till., del.
Ofriga uppträdande äro alla kända o c h värderade i sina resp. roller.
Körerna gingo präktigt och gjorde sig genom omplacering bättre gällande än förut.
Det hela gick med lif och lust under hof- kapellmästar Nordqcists egen ledning.
Bland den fulltaliga publiken rådde hela aftonen den mest animerade stämning.
I dag fredag gifves » Faust » för 200:de gången.
Margaretas roll utföres af fröken Ek.
Denna opera gafs första gången härstädes den 25 juni 1862, men rönte då ej större bifall, än att den på ett år ej uppfördes mer än 19 gånger.
I morgon lördag gifves » Carmen », hvarvid titel- partiet utföres på italienska af fröken kSigrid Wolf, en dotter till den framstående skådespelerskan fru Lucie Wolf i Kristiania.
Fröken W.
har i tre år studerat för Pauline Viardot-G-arcia i Paris.
— T o - readorens roll utföres af hr Oskar Lejdström, hvars vackra röst är välkänd från en mängd konserter.
H r L. uppträdde för några år sedan på Nya teatern som Max i » Alphyddan ».
— Don Josés parti gifves af hr Brun, hvilken här har en af sina allra bästa roller, samt Micaelas af fröken Karlsohn.
Lördagens föreställning lofvar sålunda att varda ytterst intres- sant.
Svenska teatern.
Den andra nyheten å denna scen har utgjorts af Johan Jolins bekanta skådespel » Mäster Smith eller Aristokrater äro vi alla ».
AU stycket på den tid, då det skrefs, skulle väcka berättigadt uppse- ende och berättigade loford, var naturligt.
För vår tid passar det emellertid ej med sina gråtmilda scener, sin onaturlighet o c h sina knalleffekter.
Det enda, som för vår tid qvarstår som njutbart, är del humoristiska elementet.
Detta framhäfves här på ett synnerligen lyckligt sätt i Kolmodins roll.
Denna har ock erhållit den ypperligaste re- presentant i hr Hohnqoist, hvilken af den god- modige och sant humoristiske smedsgesällen ger en förträfflig bild.
Af de öfriga uppträdande vilja vi särskildt framhålla hr Lundberg för hans goda och måttfulla utförande af magister Wollmers roll.
Hr Ranfi hade likaledes åtskilliga goda pointer i titelrollen.
Samspelet var för öfrigt godt.
Fredagen den 14 dennes gifves för sista gången » Birger o c h hans ätt », hvarefter på tisdagen f. f. g. uppföres Rudolf Kneisels nya lustspel » Fröken Räf », som med stor framgång uppförts ä alla ty- ska teatrar.
I denna pjes gör fru Anna Lundberg, född Malmgren, sitt inträde på denna scen.
Den 12 sept.
j ".
Hbg.
Konst.
Konstnärsförbundets utställning öppnades sistlidne onsdag.
För tillfället hinna vi ej nämna vidare, än att utställningen i sin helhet är synnerligen god o c h har att uppvisa alster af mycket högt konstvärde.
Utställarnes och konst- verkens antal utgör resp. 51 och 117.
Af de an- mälda konstverken saknas ännu åtskilliga, bland dem Nils Forsbergs å Parissalongen medaljerade lafla » En hjeltes död ».
Utställningen förtjenar många o c h täta besök.
Vi återkomma.
Carmela.
Af E d m o n d o de Amicis.
(Forts.) » j p j | c k, det är en historia, som hvar och en ^§1£ förtäljer på sitt sätt och hvarvid sant och osant är svårt att särskilja, » svarade doktorn.
» Hvad jag vet derom är ungefär följande: För tre år sedan var här vid vaktkommenderingen en ung officer, som genom sitt sköna yttre, sin sång och sitt citterspel förtrollade alla och förvred hufvudet på alla flickor.
Carmela, hvilken då som nu var den sköuaste af alla, blef snart hans utvalda. » » Och hon älskade honom till baka? » frå- gade Gabriello.
» O, naturligtvis älskade hon honom till baka!
Han var ju den skönaste man på långa vägar, och hur skulle det ej smickra en flicka, när en sä fin herre med sång och citterspel låg tillbedjande för hennes fötter?
Men huru det går med sådan kärlek — glödande var den som lavaströmmen, hvilken frambryter ur kra- tern, men den är också blott glöd och ingen- städes den rent och klart framglidande ström, hvars källsprång ensamt borga for den sanna lyckan.
Och dertill saknades det ej från bör- jan det tragiska drag, som är sådan kärlek egen: svartsjuka, strid, försoning och åter strid — så gick det mellan båda dag för dag.
Flickans moder, en enkel, svag fru, lemnade från första början hennes vilja fritt lopp, och sålunda var Carmela hvarenda timme fri som fogeln i luften och gick ut och in hos sin käraste som det behagade henne.
Att hon derigenom snart kom i folkmun, kan ni tänka, och mycket talades hit och dit; i sjelfva ver- ket kunde dock ingen säga något ondt om henne, ty, trots den lidelsefulla böjelse, med hvilken hon hängde fast vid den unge office- ren, höll hon dock strängt på sin dygd och * var oåtkomlig som en vestal.
Detta synes er otroligt?
Och dock kan ni ofta göra den iakt- tagelseu hos fruntimren i denna] trakt, att under all frihet, med hvilken de röra sig i och utom hus, en sträng känsla för det sedliga är dem medfödd; de värna liksom omedvetet sitt goda namns helgedom med all stränghet.
Nå väl, det kom der hän, att officeren lof- vade flickan att taga henne till hustru, och redan då tycktes hon vara nära deran att för- lora förståndet af idel lycka och salighet.
Hos hennes häftiga natur är äfven allt omåttligt; så också hennes svartsjuka, hvartill hon öfver allt, Gud vete hvarför, trodde sig finna grund.
Jag var sjelf vittne till, då hon här framför kaféet hade så nära dödat en flicka, och dock fans för Carmela ej ringaste anledning till att fara så illa med andra.
Sådana scener förekommo oftare, och till sist vågade flickorna på platsen ej mer så myc- ket som att lyfta ögonen upp till Carmelas kärastes fönster och ännu mycket mindre att blicka efter honom på gatan, hvilket de dock gerna gjorde, efter som han var en så vacker herre.
Carmela hade Argusögon, och hvarest hon bara spårade något dylikt, var hon genast till hands med häftiga ord eller ännu slem- mare saker.
Under allt detta kom du den dag, då vakt- kommenderingen skulle afiösas och ersättas med en ny.
Herr officeren inskeppade sig, afgif- vande de heligaste löften att efter få må- nader återvända för att hemföra Carmela.
Han aflägsnade sig — ledsagad af hennes varma kärlek, hennes fasta tillit till hans trohet — och sågs aldrig mer.
Den stackars varelsen fick en svår sjukdom.
Må hända hade hon öfvervunnit smärtan öfver den älskades trolös- het, om hoppet på hans återkomst hade så småningom dött inom henne; men nu erfor hon, Gud vete hvar ifrån, att den trolöse hade hemfört en annan, och detta gaf det stackars lilla hufvudet resten.
Slaget var för hårdt, för oväntadt, för att hon skulle ha stått ut dermed.
Sedan dess är hon sådan, som ni känner henne.
Det är hela historien. » » Och sedan? » frågade Gabriello, då doktorn slutat.
» Nå, sedan blef hon sänd till hospitalet i Palermo, och nu torde det vara ett år se ' n man derifrån skickade henne till baka såsom obotlig. »
Manuskript, s o m e j a n t a g e s till I n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s å v i d a p o r i o fogas.
Inga o f r a n k e r a d e f ö r s ä n d e l s e r l ö s a s.
» Och hennes familj, hennes vänner?
Fins det då ingen, som antager sig den olyckliga? » Doktorn ryckte på axlarna.
» Herre Gud, » sade han.
» Familj?
Vänner?
Hennes fader är död sedan många år, modern förtjenar rätt bekymmersamt sitt dagliga bröd, syskon har hon aldrig haft.
Vänner?
Nå ja, i början, då hennes sorgliga öde väckte all- mänt medlidande, då har väl modern mottagit understöd af mångahanda slag från ortens väl- mående familjer; men — det går så — hjelpen uteblef så småningom, då folket såg, att flic- kan tillbringar minsta tiden hemma hos mo- dern.
Endast sällan kommer hon hem till natten eller till måltiderna.
Det är, som om allt sinne för ett ordnadt lif hos henne vore utdödt; nya kläder, som modern mödosamt anskaffat och med mycken öfvertalning fått på henne, sönderrifver hon ofta efter en stund i tusentals stycken, och om hon äfven någon gång tålt, att hennes sköna hår sorgfälligt kam- mas och utslätas, så löser hon i en handvänd- ning åter upp flätorna, och rufsar med hän- derna till de krusiga lockarna, så att en rys- ning griper den, som dervid betraktar henne.
Dagen lång stryker hon omkring bland bergen på de ensligaste ställen, skrattar och gestiku- lerar för sig sjelf eller sitter stilla på marken, leker med stenar, som ligga vid vägen, och stirrar emellanåt orörlig ut i fjerran, till dess sömnen kanske öfverväldigar henne och för en stund i sina bojor sluter den fridlöse anden.
Så finna henne ofta karabinierer och jägare djupt inne bland bergen på ställen, som men- niskofot blott sällan beträder.
Med ofelbar punktlighet är hon på platsen, när trumman kallar soldaterna till excersis.
Med en lång stör vid sidan eftergör hon sol- daternas alla rörelser utan att förändra en min.
Blir saken henne för långvarig, så smyger hon sig fram till löjtnanten, tillhviskar honom alle- handa kärleksord och lemnar honom först, när soldaterna marschera åter till kasernen.
Ingen- ting kan vara mer hjertgripande än att iakt- taga henne vid de narrstreck, hon bedrifver på torget till gatungarnes största jubel, hvilka dervid bilda en tacksam publik.
Äfven här marscherar och excerserar hon som den bästa rekryt; än härmar hon borgmästarens gång och talesätt, än vaggar hon sig på tåspetsarne med nedslagna ögon och apar efter stadens fina damer, då de om söndagen, skönt utstyrda, begifva sig till messan.
Ingen gifver längre akt på hennes dårskaper, vid hvilka man med tiden vant sig; barn äro, som sagdt, hennes enda åskådare, och sjelf finner hon stort nöje i denna lilla publiks beundran, ja, så mycket, att hon en gång tagit en svartögd pojke på armarna, nästan qväft honom med kyssar och ej släpt honom, förr än den lilles moder an- kom och befriade sin skrikande älskling ur den ofrivilliga fångenskapen.
Förut kom hon oftare i kyrkan, och det syntes som om den heliga orten med sin still- het utöfvade ett lugnande inflytande på henne, åtminstone för kort tid; men, ty värr, störde hon genom sitt underliga väsen allt oftare de andäktiga, så att kyrkvaktaren en gång måste med våld aflägsna henne.
Sedan dess har hon aldrig beträdt kyrkans tröskel.
Ack, och hennes sång!
Hvar äro de klara, friska toner, som eljes jublade fram ur hennes fulla bröst?
Försvunna, förklingade, liksom de glada visor, till hvilka hon förut tycktes nä- stan af sig sjelf finna orden och melodierna.
Hvad hon nu gnolar för sig sjelf äro entoniga, osammanhängande visor, som ej med en ton erinra om det, som fordom qvälde fram öfver bl- I r \ I U I I M UIN Annonser mottagas spalt, petitrad (= hennes läppar.
Nå, ni kommer nog ofta att få höra det, ty den stackars varelsen sitter iu timtals, ja, dagen lång på trappan, som leder till cr våning.
Från denna plats låter hon ej aflägsna sig vare sig med godo eller ondo; der intager hon sina tarfiiga mål, hvilka mest bestå af blott ett par iudiska fikon; der kurar hon ofta med höljdt anlete, när hennes muntra lynne — något, som på det hela taget, sällan sker — viker för en djup melankoli, då hon ej har sinne och ögon för någonting i verlden.
Detta tillstånd är dock, som sagdt, sällsynt hos henne, ty för det mesta ser man henne munter och benägen för alla lustigheter.
Och nu vill jag till sist kortligen berätta om den största och sorgligaste gåtan i detta förstörda andelif, hvilken gör mig ondt, så snart jag ser den framför mig: den blinda för- kärlek den stackars varelsen har för allt, som sammanhänger med soldatlifvet.
Ej så, som om hon på något sätt haft att skaffa med ge- menskapen, gud bevars!
Jag skulle ej vilja råda någon att komma henne för nära, och det går cn sägen, enligt hvilken en, som bara vågat vidröra hennes kläder, måste till minne deraf i sitt anlete bära spåren af ett ganska lifligt sjelfförsvar från flickans sida; men i dess ställe visar hon den tillfällige kommendanten öfver suldatafdelningen sin böjelse med en öppenhet, som i betraktande af hennes till- bakadragenhet eljes är underlig nog att åse.
All hennes tanke och känsla har uppenbarli- gen fixerat sig i det enda begreppet, att den kommenderande officeren må vara hennes kä- raste, likgiltigt om han är ung, gammal, ful eller vacker, om han bemöter henne vänligt eller rått, för henne kommer allt detta på ett ut.
Lika litet gör det intryck på henne, när kommenderingen aflöses och ersattes med en ny.
Visserligen står hon på stranden och viftar häftigt med sin näsduk efter de afre- sande, men så snart den nye officeren inträffat i köpingen, är hon också redan i hans närhet och tillhviskar honom allehanda ömma ord och smeknamn.
Ett par af de yngre löjtnanterna ville i lättsinnigt oförstånd börja att till tids- fördrif kuttisera henne, då ju sundt förnuft hos en så skön varelse vore ett öfverflöd, som gerna kunde undvaras, men då råkade småherrarne illa ut.
Det sätt, hvarpå hon skrattade åt allt narraktigt smicker och dervid stolt korsade armarne öfver bröstet, var rent af oförlikneligt; utan att hon helt och hållet fattade meningen med de söta orden, väcktes dock i henne något liknande medvetande om, att hon borde akta sig derför, precis som hos barn, hvilka man vill spela ett spratt, som de frukta, utan att känna det, och hvaråt de re- dan på förhand skratta för att få en att tro, att de veta, hvarom fråga är.
I sådana ögon- blick tviflar man nästan icke på, att Carmela har sitt sunda förstånd; hon är då så hänryc- kande skön, hvarje tum hos henne är qvinlig- het och af bestickande förtrollning.
Så mycket jämmerligare är det, att kort der efter se henne återfalla i sina dårskaper.
För den tro- löse älskade synes hon ej längre hafva det rin- gaste minne.
Man har ofta försökt finna an- knytningspunkter i små tilldragelser, som skulle erinra om hans närvaro, men aldrig har ens visat sig det ringaste spår af, att hon har nå- gon tanke för denna tid och allt, som sedan dess händt henne.
Det onda ligger för djupt.
Gud vete, om det någonsin skall kunna lin- dras och helas. » Sålunda berättade doktorn.
Gabriello kände sig sällsamt berörd af det han hört, och sade den ena gången efter den andra, full af med- lidande: » Hvilket elände!
Den som kunde bringa e n d a s t m o t k o n t a n t liqvid i f ö r s k o t t a f 2 5 ö r e p r 4 - 10 stafvelser).
Ingen a n n o n s i n f ö r e s u n d e r I k r o n a.
hjelp!
Ett så älskligt väsen och så tillintet- gjord af det sorgliga ödet! » » Ja, och under all galenskap hvilken ädel och ren karaktär! » tillade doktorn.
I detta ögonblick öppnades dörren till kaféet och en soldat syntes på tröskeln for att kalla doktorn till en sjuk.
Denne reste sig bråd- skande, skakade till afsked Gabriellos hand Och lemnade kaféet i sällskap med soldaten.
Gabriello hade med en helsande rörelse emot den bortgående likaledes rest sig, och hans sabel skramlade dervid mot det lilla bordet, bredvid hvilket han suttit.
Bullret, i och för sig så obetydligt, hade ännu ej förklingat, då plötsligt en stark stämma ljöd utifrån gatan: » Han är här, han är här, jag har hört det!
Jag vill in till honom! » Kaféets dörr flög upp och Carmela stod på tröskeln, ofelbart lockad af sabelskramlet.
Gabriello for upp som träffad af åskan.
» Kör af med henne! » ropade han högt och häftigt.
» Bort med henne!
Jag vill ingenting ha att skaffa med henne! » Ett par förbigående togo flickan med sig.
Men Gabriello hörde, huru hon vid aflägsnan- det ropade: » Jag skall vänta honom hemma!
Ja, jag väntar honom vid huset, min käre, lille guldofficer! » Och han kände, att han blek- nade ända in i läpparne.
öfver de närva- rande gästernas miner flög här och hvar ett leende, och en af herrarne sade halfhögt till sin granne: &gt;En så ståtlig officer, och han skulle vara rädd för en flicka? » (Forts.) Om pumpor.
f nnan jag öfvergår Ull beskrifningar på pum- pors tillagning och förvaring för vintern, vill jag säga några ord om sjelfva plantans odling.
Man bör akta sig att lägga kärnorna för ti- digt på våren, ty de äro mycket ömtåliga för den ringaste frost.
Antingen brukar jag sätta fröet i april i blomkrukor eller lådor med god trädgårds- jord, blandad med något hästgödsel, och kan då i början af juni plantera ut lagom stora plantor, helst med en jordklump qvarsittande kring roten — hjertbladen böra på inga vilkor betäckas med jord, utan stå fria; — eller ock har jag låtit kär- norna ordentligt utgro, genom att blöta dem några dagar i vatten eller att låta dem i en tunn linne- påse först en dag ligga i ljumt vatten och sedan en dag i hästgödsel.
Visserligen heter det, att pumpor växa på hvil- ken jordmån som helst — till och med på skräp- högar, men säkert är dock, att de bli störst och smakligast, odlade i fet jord med soligt läge.
Vid plantering direkt i kalljord, gör jag f-otsdjupa hål på minst 1 fots afstånd från hvarandra; i botten lägger jag litet hästgödsel, deruppå god jord och så 1 å 2 tum från ytan ungefär tre kärnor i hvarje hål.
Komma alla tre, så låter jag seder- mera endast den kraftigaste plantan stå qvar, de andra försöker jag plantera om, och äro de hvar- ken för späda eller för mycket försigkomna, sä lyckas det att få äfven dessa stora.
Plantorna, behöfva vattnas flitigt i början och äfven sedan under växten vid torrare väderlek — dock alltid med stril.
I augusti, när man tydligt sett hvar frukten kommer ymnigast, aflägsnar man alla sidorankor, som ej visa några fruktblommor.
Sjelfva frukterna sköter man väl, d. v. s. lägger flata stenar inunder, så att de ej på den fuktiga marken ruttna eller få fläckar, och vänder dem ofta, så att solen kan verka öfverallt och mogna pumporna jemnt.
Pumpor, som ej hunnit mogna ute, innan höstnattfrosterna inträda, för hvilka man i början visserligen kan skydda dem genom öfvertäckande af halm- eller trasmattor, lära kunna eftermogna, om man lindar dem i bomulls- vadd och låter dem ligga ungefär 10 dagar i en låda i varmt rum.
Bladen, kärnorna och skalet kunna användas till hvarjehanda, men detta får jag gömma till en annan gång; jag öfvergår nu till fruktens nytta i köket och förutskickar blott anmärkningen at pumporna böra skalas efter längden hellre för
tjockt än för tunnt o c h sedan delas i tvenne hälfter, likaledes efter längden, hvarefler kärnhu- set sorgfälligt bortskrädes med en silfversked så- som vid gurkors rensning.
I.
Katter af färska pumpor.
1.
Stufvade pumpor.
Man skär en skalad o c h rensad pumpa i 4, 6 eller 8 längder, allt efter hennes storlek, o c h hyflar hvarje remsa på gurk- hyfveln till tunna skifvor, strör lagom med salt deröfver o c h låter den stå ungefär två timmar.
Nu fräser man rätt mycket hackad dill i ister eller smör, ångkokar pumpskifvorna deri några minuter, späder vatten på samt litet ättika o c h bifogar ett par pepparkorn.
Till sist reder man såsen med tjock, sur grädde.
Smakar bra till grisstek eller kotletter.
2.
Fylda pumpor (engelsk rätt).
Man gör ett stort hål på pumpan, uttager både köttet och kärnhuset genom denna väg, skär fruktköttet i skifvor, blandar det med äppleskifvor, rifven man- del, citronskal, kanel o c h socker, fyller pumpan dermed och steker det hela i ugnen.
3.
Gelé af pumpor.
1 skalp, i strimmor skuren pumpa sockras väl o c h får stå till andra dagen.
Den vunna rikliga saften kokar man upp, tillsät- ter en matsked arrak o c h förväller bitarna unge- fär 1 qvarts timme deri.
Sist blandar man 2 blad upplöst röd gelatine dertill och häller geléet i en glasskål att kallna och stelna.
4.
Mos af pumpor.
Bitarna kokas möra i salt- vatten och passeras genom hårsikt.
Under tiden kokas god mjölk med litet bittermandel, socker och kanel (eller bättre stött hvitpeppar) och moset röres dertill.
Kaka.
.5 ' / « skalp, risgryn förvällas i vatten eller mjölk.
Af 2 skalp, pumptärningar göres ett mos, hvilket blandas med 4 lod smör, 6 äggulor, 1 kopp rifvet bröd, 4 lod mannagryn, 10 st. rifna bittermandel, kanel, salt, citronskal, k skalp, socker, litet salt, risgrynen o c h äggskummet.
Stekes i smord form 1 timme i varm ugn.
Vanilj - eller fruktsås serveras dertill.
[I I.
Syltade pumpor.
1.
5 skalp, aflånga pumpbitar, 4 koppar god ättika, 4 skalp, socker, 2 bitar ingefära, hvilka läggas i vatten aftonen förut för att kunna skäras i skifvor, 1 matsked stött ingefära, 4 groft stötta hvitpepparkorn.
Af sockret o c h ättikan kokas en lag, skummas bra.
Kryddorna iläggas och pumporna kokas klara, hvarefter man tar ut dem med skumslefven och låter saften koka ihop en half timme.
2.
Pumpbitarne betäckas med ättika, hvari de böra stå minst 12 timmar och gerna derutöfver.
Gurkorna ligga i vatten några timmar, hvarefter de sönderskäras som vanligt och läggas i stark saltlake i | dygn.
Derefter afsilas de och ättika med hvitpeppar slås kokhet öfver.
H u s g e r å d e t.
Målning.
Som det är ganska dyrt att anlita målare, om man vill hafva några hvardagssaker uppsnyggade t. ex. köksbord, stolar, skåp eller packlådor, har jag brukat måla dessa sjelf; det Ett utmärkt sätt att inlägga sill.
Nå- är mycket lätt, i synnerhet, då man blir litet van.
Man köper i en färg- gra sillar urtagas och läggas i vatten handel en passande pensel för 35 å i 18 timmar, hvarefter de flås och skä- 05 öre samt för 50 il 75 öre tillblan- ras i bitar, utan att ryggbenet bort- tages.
Sillen lägges derefter i ättiks- dad oljefärg i den tonfärg man önskar sprit med peppar, lagerbärsblad, lök, och begär att det lägges bra med ingefära uti den samma, ty den torkar och dill.
Bör ligga inkryddad då fortare.
Sedan målar man hvarje några dagar, innan den ätes.
Ä r myc- ket omtyckt af herrar.
sak två gånger, men låter målningen torka emellan.
Efter första målningen bör jag med en slät pimsten slipa före- D r y c k e r.
målen väl, ty de blifva då slätare och God och hållbar körsbärssaft tillagas jemnare.
Finnas några större hål eller ojemnheter, kan dessa l ä t t igenpackas på det enkla sättet, att sedan stjelkar- ne frånrensats och bären sköljts, läg- med litet spackelkitt.
Då målningen gas de hela i en kruka jemte socker, nu är torr, kan man med fördel öfver- stryka den med litet ljus lackfernissa; som bör vara § skalp, mot hvarje skalp.
bär.
Ett passande lock fästes den blifver då så mycket vackrare.
och tillsmetas med rågmjölsdeg, på det ingen luft må tränga in.
Derpå ned- sättes krukan i en kittel med vatten M a t l a g n i n g -.
att koka i tre timmar, hvarefter inne- hållet, sedan det något svalnat, hälles Svamp anrättas enklast på följande i en silduk att sjelfrinna.
De från- sätt: Man tager nere sorter ätlig svamp, silade bären kunna kokas och begag- ju fiere, dess bättre, rensar och sköljer nas till soppor.
Den som vill våga den väl samt låter den med litet salt försöket skall finna att denna körsbärs- och D a g o t vatten koka i 3 ä 4 tim- saft är lika god, kärnstark och hållbar mar, tills den kännes mjuk.
Så be- som annan på vida besvärligare sätt handlad svamp kan, blott genom upp- kokad.
E.
S kokning ett par gånger i veckan för- varas mycket länge, äfven på somma- B a k n i n g.
ren.
Då man vill använda den, redes så mycket man för tillfället behöfver Goda norrlandspepparkakor.
2 qvar- med litet smör, mjölk och grädde.
ter god sirup, som vispas till den frad- torh- E.
L.
Persisk skarpsås.
Denna sås, som vunnit det mest odelade bifall af alla snälla husmödrar, tillagas som följer: Uti en större forten t kopparpanna slås | stop mjölk, 1 skalp, pudersocker, 1 lod ingefära, J lod nejlikor, J lod saff- ran (denna torkas och stötes tillsam- mans med en bit socker) och 4 span- ska pepparpungar, hvilka fås å hvarje apotek.
När detta uppkokat, afredes det med 1 qvarter mjölk, 2 äggulor och 1 | jumfru hvetemjöl.
När mjö- let blifvit väl kokt, tillsättes 1 half- stop stark ättika, såsen aflyftes och si- las och är nu färdig; vid begagnandet tillsättes lika mycket söt grädde som sås.
Denna sås serveras till all slags kallmat, såsom kalfstek, sillsallad, grön sallad m. m.
Serverad till kall pota- tis, ger den åt denna en smak som liknar varm mandelpudding.
Kan för- varas länge.
gar sig; | skalp, strösocker; 2 qvarter skiradt smör, 2 skedar kanel, 3 skedar peppar, 1 sked ingefära, 1 sked krydd- nejlikor, 2 skedar fint skurna pome- ransskal, 1 qvarter söt grädde, 2 ägg och 1 tesked upplöst pottaska samt mjöl efter godtycke.
Degen bör stå ett dygn.
Att förvara pressgurkor till vintern.
III.
Inläggning.
5. k. asiagurkor.
Pumpbitarne saltas och få stå öfvertäckta en natt: nu breder man ut dem på linne och torkar hvarje bit bra, och packar ner dem i glasburkar.
Mellan hvarje hvarf strör man några stark- o c h kryddpepparkorn, 3 nejlikor o c h en handfull gult senapsfrö.
Ibland ett par i ät- tika förvälda schalottenlökar (eller syltlökar) och dill- hufvuden.
Ofvanpå körsbärs- och vinbärsblad och dill.
Det hela betäckes med uppkokt kallnad ät- tika.
Äro ej färdiga till ätning, förr än de blifvit genomskinliga.
Frost tåla de ej, derefter blifva de lösa o c h mosiga.
Har jag syltat och inlagt tillräckligt för vinter- behofvet, så torkar jag en del af återstoden; af den sista resten kokar jag en sirup, s o m är sär- deles välsmakande.
Stenia.
Maja.
Hedvigtårta.
1 qvarter socker, 4 ägg- gulor, 1 qvarter skiradt smör och 1 qvarter mjöl blandas väl.
Hvitorna slås till hårdt skum och iröras sakta.
Två medelstora bottnar kunna häraf erhållas.
Elise.
E f t e r r ä t t e r.
Krusbärskaka.
Ett halfstop krusbär ko- kas till mos och sockras, men afredas ej; sedan detta kallnat, tages ett halfstop mjölk, 8 ägg, 36 ort stötta skorpor och 6 matskedar skirdt smör.
Då detta är väl blandadt, iröres mjöl och alltsam- mans lägges i en smord form och gräd- das i ej för het ugn.
Uppstjelpes af- svalnad.
L ä k a r e r å d.
Lldy.
D e p r e p a r a t, o m h v i l k a n i frågar, k ä n n a vi ej till s a m m a n s ä t t n i n g e n o c h k u n n a s å l e d e s ej y t t r a o s s o m d e r a s g o d a e l l e r d å - liga egenskaper.
Ett tandpulvcr, som vi k u n n a r e k o m m e n d e r a e d e r, är d: r U l m g r e n s, såsom varande både oskadligt o c h nyttigt, ö n s k a r n i e n g o d » t a n d t v ä l », g ö r ni k l o k a s t i att v ä n d a e r iill n å g o n t a n d l ä k a r e.
D. von P.
1).
Ja.
2).
S e s v a r till L i s a 2 1 år i n: r 7.
J e m f ö r o e k s v a r till S v e a h ä r n e d a n.
3).
S e s v a r till C h a n d e r n a g o r 3) i n: r 14.
E.
N.
Bästa m e d l e t att f ö r e k o m m a utsla- g e t är att f o r t a s t m ö j l i g t b o t a s n u f v a n s a m t att, m e d a n d e n v a r a r, t i d t o c h ofta i n g n i d a ren vaselin på öfverläppen.
Ä r utslaget redan u t b r u t e t, b ö r n i a n v ä n d a en s a l v a a f: 1 d e l salivylsyra, 10 d e l a r zinkoxid o c h 10 d e l a r stärJcelse s a m t 20 d e l a r vaselin.
Salvan stry- kes p å tjockt hvarje qväll samt äfven p å m o r g n a r n a, så v i d t s k e k a n.
Norrländska.
Norrlandspepparkakor, annat slag.
2 qvarter sirup arbetas i timme med en sked, tills den blir ljusbrun eller po- rös, med | skalp, strösocker.
Deruti inknådas: 1 skalp, väl tvättedt smör, 1 tesked nejlikor, 1 tesked kryddpep- par, 1 tesked kanel, l tesked karde- mumma, 2 teskedar god sur grädde och 1 rågad matsked renad pottaska.
Allt detta röres nu väl tillsammans med så mycket hvetemjöl, att degen blir så hård som en vanlig hvetedeg.
Den bör stå öfver natten.
Af denna sats blir minst 200 pepparkakor, tagna med ett glas.
» Telefonkakora.
2 ^ skalp, skiradt smör, 3 skalp, socker, 1 qvarter vatten, nejlikor, ingefära, kanel och pomerans- v e r k s t ä l d, u t a n m å s t e n i i s å d a n t fall v ä n d a e r till s t o c k h o l m s l ä k a r e.
O m ni k a n få d e t g j o r d t i K ö p e n h a m n, k u n n a v i ej säga e d e r; m ö j l i g t är, a t t d: r P o n t o p p i d a n, s p e c i a l i s t i hndsjukdoraar derstädes, sysselsätter sig d e r - med.
B e h a n d l i n g e n kräfver läng t i d; huru l ä n g e, k u n n a v i d o c k ej s ä g a e d e r, d å v i ej närmare känna den nämnda behandlings- metoden.
Norrländska.
Svea.
O r s a k e n är g a n s k a visst d e n, ni sjelf a n t a r, h v a r f ö r o c k å k o m m a n b l i r än m e r a svärbotlig.
Skulle något verkligt underlifs- l i d a n d e f ö r e l i g g a, så är d e t a f s t ö r s t a v i g t att låta b e h a n d l a d e t t a.
L i k a s å e r t r ö g a a f f ö r i n g.
S ö k r e g l e r a d e n n a m e d e l s att o m m o r g n a r n a d r i c k a M a r i e n b a d e r v a t t e n e l l e r ett g l a s v a r m t vatten raedt llsats a f e n s t o r t e s k e d arteficielt Carlsbadersalt.
O m så b e h ö f v e s, b ö r ni d e s s - u t o m på qvällama taga en tesked Pulvis Glycyrrhixa compositus.
H v a d lokal b e h a n d - l i n g a f er å k o m m a beträffar, sä t o r d e d e n k r ä f v a k i r u r g i s k t i n g r e p p, b e s t å e n d e i s. k.
scarificationer.
D e n r e n t m e d i k a m e n t ö s a b e - h a n d l i n g, s o m v o r e att f ö r s ö k a, tinnes a n g i f - v e n i s v a r till L i s a 2 1 å r i n: r 7.; Prenumerant.
Norrländska.
K o n s e r v e r i n g.
Alldeles som sockergurkor.
Mjuk pepparkaka.
3 hela ägg vispas tillsammans med 75 ort pudersocker tills smeten ljusnar; derefter iblandas 25 ort smält osaltadt smör, 3 jumfrur sur grädde, 1 matsked fint skurna po- meransskal, 1 tesked nejlikor och ka- nel samt en tesked jästpulfver upp- blandad med 90 ort hvetemjöl.
Sme- ten slås i väl smord form och bakas i varm ugn.
Edla.
Augusta.
3.
4.
Färsk ananas- Häller man några droppar ananas-essens (som jag fick köpa på konditoriet) till sockerlagen, hvari de förut med litet ättika stänkta pumpbitarna kokas, så antager syltet god ananassmak.
skal efter smak (minst 1 matsked af hvardera), 4 skalp, hvetemjöl samt för 10 öre pottaska.
Edla.
saker Ett hälft skalp, socker (på 1 skalp, frukt) kokas klart med litet vatten; kanelbitar, nejlikor och citron- skal iläggas o c h pumporna kokas klara.
Octavia.
E n n ä r m a r e u n d e r s ö k n i n g v o r e önsklig.
F ö r s ö k e m e l l e r t i d att co t i d tre g å n g e r d a g l i g e n t a g a i n 1 g r a m salol.
Hvad h å r e t s affallande beträffar, så tro vi o s s k u n n a l u g n a e r m e d, att d e t i d e t t a fall å t e r k o m m e r utan behandling.
Fm från Skåne.
J a, ett d y l i k t s ä k e r t m e - del finnes, n ä m l i g e n s. k.
e l e k t r o l y t i s k b e - h a n d l i n g.
T M a l m ö k a n n i d o c k ej tå d e n n a D.t — d.
Frågor.
N:r 83.
E n af » Iduns » intresserade läsa- r i n n o r a n h å l l e r v ö r d s a m m a s t att få g e n o m » I d u n » framstäld följande fråga: D å n u h ö s t e n är i n n e, o c h t i d e n s n a r t t i l l - s t u n d a r f ö r i n s ä t t n i n g a f i n n a n f ö n s t r e n, frå- gas o m n å g o n a f I d u n s l ä s a i i n n o r k a n g e upplysning o m, huru m a n lämpligast b ö r för- fara v i d r e n g ö r i n g e n a f d e s a m m a.
F ö r s ö k h a föregående år gjorts m e d sprit, saltsyra, ättika, k r i t a o c h a m m o n i a k, m e n utan att ä n d o c k r e s u l t a t e t b l i f v i t så g o d t, s o m ö n s k l i g t h a d e vant.
Glaset har nämligen varit öfverdraget af n å g o t fettartadt ä m n e, s o m v i d g n i d n i n g e n följt m e d trasan utan a t t d o c k f ö r s v i n n a, j a d e t h a r varit a l l d e l e s o m ö j l i g t a t t o a k t a d t t r ä g e t a r b e t e fa g l a s e t r e n t.
H u r skall m a n b e t e sig härutinnan?
E t t u p p l y s a n d e svar skulle m e d tacksamhet o c h glädje emottagas " lilla Anna.
ai N:r 84.
H u r u k o m m e r d e t s i g att m i n a C a l l o r, s o m p å v å r e n äro h ö g a o c h f ö r s e d d a m e d s t o r a b l a d, så s m å n i n g o m få m i n d r e o c h m i n d r e b l a d, s å att d e i n n a n h ö s t e n v a n l i g e n ä r o låga m e d s m å b l a d.
S k u l l e n å g o n k u n n a f ö r k l a r a o r s a k e n, så att f e l e t k u n d e a f h j e l p a s, vore min tacksamhet stor.
Anna.
N:r 85.
H u r u saltas ål f ö r v i n t e r b e h o f?
Anna.
N:r 86.
H u r u inläggas vesteråsgurkor?
Anna.
N:r 87.
H u r u b ö r m a n t v ä t t a en k u l ö r t s i d e n k l ä d n i n g, så att f ä r g e n b i b e h å l l e s?
Carola.
N:o 88.
E n u n g fru b e r m i g fråga I d u n s läsarinnor, huru d e n bästa krusbärssaft b e - red e s?
Carola.
N:o 89.
H u r u skall m a n b e h a n d l a r ö d v i n - bärssaft, så att d e n ej j ä s e r e l l e r m ö g l a r (d å d e n är o s o c k r a d, d. v s. k o k a d u t a n s o c k e r)?
Carola.
Svar.
Associationens för ömsesidig lifförsäk- ring annons i värt förra nummer har gifvit anledning till talrika förfrågnin- gar från våra läsarinnor.
Detta gläder oss, ty det visar, att äfven qvinnorna numera börja få Ögonen öppna för lif- försäkringens välsignelser.
Icke som skulle de hittills varit alldeles uteslutna derifrån.
A nej!
Men de försäkrade qvhmornas antal har hittills mestadels utgjorts af hustrur, som haft s. k. Öm- sesidighetsförsäkring med sina män.
Att emelltid äfven ogifta qvinnor och i synnerhet sådana, som äro hänvisade att sjelfva bryta sig en bana, kunna hafva den största nytta af dylika för- säkringar, ligger i öppen dag.
Försäk- ringsbrefven kunna ju t. ex. användas som säkerhet för erhållna lån, hvilka samma åter i sin ordning sätta de för- säkrade i stånd att t. ex. fullborda sina studier, att skaffa sig en ställning inom affärs- eller yrkesverlden o. s. v. Säkerligen skulle nog ock mången
VI vilja s ä r s k i l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n sökande och platsutbjudande annonsörer, p å Iduns l ä m p l i g h e t f o r p l a t s - ä f v e n s o m f ö r alla ö f r i g a s l a g s annonser söm beröra familjekretsen.
— A n n o n s e r mottagas endast g e n o m S.
Gumaelius a n n o n s b y r å o c h h o s r e d a k t i o n e n.
Abonnentsamlare antagas.
o S A N D G R E qvinna länge sedan i berörda syfte hafva försäkrat sitt lif; men premierna i de gamla bolagen hafva synts henne för höga.
Med sina små tillgångar har hon ej ansett sig kunna gå i land med premiebetalningarna.
För sådana min- dre bemedlade bör ömsesidig lifförsäkring Associationen för med sina billiga premier vara synnerligen välkommen, helst som densamma är en filial till ett redan förut befintligt starkt affärs- företag, hvars soliditet synes vara oom- tvistlig.
Beträffande Associationen er- hålles för Öfrigt de utförligaste upp- lysningarna å dess kontor såväl munt- ligen som skriftligen.
N:r 6 3.
N i frågar i e n f ö r e g å e n d e t i d n i n g o m bästa s ä t t e t att r e n g ö r a g i p s b i l d e r.
E t t s å d a n t, s o m j a g sjelf p r ö f v a t o c h funnit g o d t, är att m e d en s t o r p e n s e l Ö f v e r s t r y k a b i l d e n m e d en t u n n r å g m j ö l s g r ö t e l l e r k l i s t e r, s a m t ställa d e n i ett v a r m t r u m att t o r k a.
K l i s t r e t fjellar o m n å g r a d a g a r a f s i g o c h faller b o r t, m e d t a g a n d e all s m u t s o c h b i l d e n b l i r s o m n y.
Edla.
% N:r 7 7.
M a n k ö p e r u t i er.
färghandel Fldtting Varnish e l l e r rysk lackfernissa (d e n s e n a r e är b i l l i g a r e o c h k a n fås b r u n, s v a r t e l l e r l j u s) o c h b e s t r y k e r.
m e d en m j u k p e n s e l de m å l a d e föremålen.
Ä r d e t o m å l a d e saker, erhåller m a n g e n o m den kulörta lackfernissan b å d e färg o c h v a c k e r p o l i t y r.
H a r s j e l f a n - v ä n d t d e t t a i flera år o c h f u n n i t d e t f ö r t r ä f f l i g t.
Augusta.
N:r 7 8.
J o r d e n, h v a r i r o s o r n a v ä x a, b ö r ej v a r a f ö r fet, u t a n l i t e t s a n d b l a n d a d s a m t t i l l - satt m e d b r a m y c k e t k r o s s a d f å r g ö d s e l o c h träkol; äfven g ö r det g o d verkan, o m m a n vattnar växterna m e d tvättvatten; ännu bättre är r e g n v a t t e n.
Augusta.
N:r 7 8.
D e t s o m n i k a l l a r m ö g e l å e d r a r o s o r är s. k.
m j ö l d a g g, trädgårdsodlares största f i e n d e.
D e t o s v i k l i g a s t e o c h b e q v ä - m a s t e m e d l e t m o t d e n är a p o t e k a r e J o h a n s - sons, Dannemora, » Medel m o t mjöldagg o c h i n s e k t e r ».
E n flaska a f m e d l e t k o s t a r 75 ö r e o c h k a n e r h å l l a s från D a n n e m o r a a p o t e k.
Trädgårdsdirektör.
N:r 7 9.
E t t s ä l l s k a p finnes i S t o c k h o l m kalladt » Qvinnoklubben », s o m m o t den ringa årsafgiften af 6 k r.
ställer till s i n a m e d l e m - m a r s f ö r f o g a n d e en h e m t r e f i i g l o k a l, ö p p e n från k l.
8 f. m.
till 11 e. m.
, d e r b ö c k e r, t i d - n i n g a r, p i a n o o c h s ä l l s k a p s s p e l finnas s a m t tillfälle till k a m r a t - o c h s ä l l s k a p s l i f g i f v e s.
H v a r f j o r t o n d e d a g a n o r d n a s s a m q v ä m, d å af- t o n e n förflyter u n d e r d i s k u s s i o n, f ö r e d r a g, sång o c h m u s i k.
— K l u b b e n s restaurations- l o k a l g i f v e r m e d l e n i m a r n e tillfälle att m o t e n afgift a f 50 ö r e p r g å n g d e r i n t a g a s i n a m i d - d a g s m å l t i d e r, s a m t s e r v e r a r h v a d till ett c a f é h ö r e r till b i l l i g a p r i s e r.
— F ö r i n t r ä d e i k l u b b e n f o r d r a s att blifva a n m ä l d a f t v e n n e dess m e d l e m m a r; m e n i brist af bekantskaper k a n m a n v ä n d a sig d i r e k t till s t y r e l s e n, a d r e s s k l u b b e n s lokal, G a m l a N o r r b r o n:r 9 2 tr. Medlem af N, R e g e r i n g s g a t a n N:r 8 2.
E n n ä s t a n n y, f ö g a b e g a g n a d väf- s t o l f ö r k o n s t v ä f n a d är till s a l u.
D e n h a r k o s t a t 45 k r.
, säljes n u f ö r 35 k r.
O m så önskas, medföljer en hufvudsaklig beskrifning p å väfvens uppsättning.
— L o v i s a N y l a n d e r s v ä f b o k har förr varit i b o k h a n d e l n; o m den n u finnes att t i l l g å, v e t j a g e j.
A d r e s s X Alslad, p ö s t e r e s t a n t e.
Innehållsförteckning *: H v a r m e d skall m a n roa sina g ä s t e r?
A f P.
E.
R.
— Q v i n n o r.
P o r t r ä t t s t u d i e r f ö r I d u n af Johan Nordling.
V.
Käthe.
— Kyrkkloc- k o r n a.
D i k t a f J.
P. Wallin.
— D a n s e n.
E t t p a r f ö r e l ä s n i n g a r a f J — n G — g.
— T e a t e r o c h m u s i k.
A f F. Hbg.
— C a r m e l a.
B e r ä t t e l s e a f Edmondo de Amicis.
— O m p u m p o r.
A f Stenia.
Husgerådet.
— Matlagning.
— Konservering.
— D r y c k e r.
— B a k n i n g.
— Efterrätter.
— Läkareråd.
— F r å g o r.
— Svar.
25 ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
Plats i prestgård eller å iandtegen- dom att gå frun till hända, sökes af en bättre flicka, som är van vid hus- hålbgöromål och fäster mindre afse- ende vid lön än vänligt bemötande.
Svar till » G.
23 », p. r., Ofvertorneå.
[495] En anspråkslös flicka önskar att i ett bildadt och vänligt hem gå frun till hända.
På ett vänligt och godt bemötande göres anspråk.
Svar jemte prisvilkor till » Vilma » Hedemora pöste restante.
[502] (G.
235GGx2.)
En ung flicka önskar meddela under- visning i pianospelning åt så väl ny- begynnare som mera försigkomna.
Priset billigt.
Keflekterande härå torde godhets- fullt inlemna svar märkt » — E —, » Iduns byrå.
[499] Helmer Lagergren Ellen Norman.
Kristinehamn.
[506] (G.
23597x1) e r a f Inackordering jemte undervisning tillsammans med egna barn i vanliga skolämnen, kan erhållas för 1 ti 2 flickor omkr. 7 ä 9 år gamla, på en egen- dom i närheten af Varberg.
Adress: » Kamrater » Askloster.
— [493] En flicka med uppfostran önskar inackordering i ett helst i någon folkrik landsbygd beläget bildadt och angenämt hem, dervid hon önskar efter behag deltaga i till hemmet hörande syssel- sättningar.
Svar märkt » Marta Maria » torde inlemnas till S. Gumselii Annons- byrå, Stockholm.
(G.
5451x3) [490] d e b ä s t a U R I ett enkelt, men ordentligt hem på landet kan ett aktningsvärdt fruntim- mer erhålla hel inackordering för 450 kr.
årligen.
Vidare härom meddelar » L.
B.
», adr.
Borås, Fläskjum.
[494] Sofia Ekman § C:ol förfärdiga r e f o r m e r a d e underkläder. '
10 Braliegatan Stockholm.
10 [281] Den 17 september börjar första kursen för höst- säsongen i det af balettmästarin- nan fru Josefine Gullberg, f. Jo- h a n n e s é n, bildade för Första klassens institut dans, s a l o n g s g y m n a s t i k och p l a s t i k.
Engelska Magasinet 38 Regeringsgatan 38, 1 tr. upp.
^ " .Tricotvaror af bästa qvalité, Serger, Velveteen, Flaneller, Barnskor, Vår- hattar för babies, Bärkappor.
Utmärkta Teer m. m.
[252] Den elev, som åtnjutit under- visning i undertecknads institut, behöfver aldrig mera anlita dans- lärare.
En ung, anspråkslös flicka önskar några timmars daglig sysselsättning som lärarinna, lektris eller skrifbiträde.
Svar till » Språkkunnig », adress S. Gumaelii annonsbyrå.
[504] (G.
5654x1) Lärarinnan egnar sig personli- gen åt hvarje elevs noggranna undervisning, och genomgår med eleven hela skalan af rörelser från och med de första förberedande gymnastiska öfningarne till och med dansen.
En ung, anspråkslös flicka önskar plats i fam. helst på landet att gå frun till hända.
Den sökande är kunnig i matlagn., handarb., sömn.
samt van del- taga i öfriga inom hus förefallande göro- mål.
Svar till » H.
B.
», Skultorp, p. r, Största vigt fästes vid att bi- bringa eleven en ledig och ele- gant hållning, i hvad det gäller att sitta, stå eller gå, samt i all- mänhet att röra sig med behag och grace.
[501] Ett yngre fruntimmer söker plats i något vänligt hem för att, efter måttet af sina krafter, biträda hus- modern.
Hon är villig att dessutom er- lägga en mindre summa som inackor- deringsafgift.
Betyg finnas och när- mare meddelas å Fredr.
Bremers byrån, Stockholm.
[500] En anspråkslös lärarinna Användes af alla damer, emedan den gör huden mjuk, smidig och vacker.
Bekommenderas af läkarne såsom den renaste, mildaste och bästa tvål.
Mot efterapningar åtvarnas.
Fås i alla välrenommerade parfymeri- och speceribodar.
G.
23035 x 4) [491] med flerårig praktik, önskar plats i höst för mindre barn.
Undervisar i svenska ämnen, språk, musik och hand- arbeten.
Goda rekommendationer.
Svar till » Lärarinna », Näsvikens station.
J.
G. Hammars Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
P r i s: enkla m e d veke 4 — 6 k r.
, e x t r a s o - l i d a 7 — 8 k r.
, m e d 2 v e k a r 12 k r.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] J.
G.
H Ä M M A K, 30 Malmskilnadsgatan [176] 1 En ung flicka kunnig i kläd- sömnad och andra praktiska handarbe- ten samt konstväfnad önskar plats i familj eller undervisa i skola.
Närmare upplysningar meddelas om svar adres- seras till » H.
F. A. », Jönköping, pöste restante.
[484] E n ung anspråkslös 22941x2) [487] A.
Afzelius Lilla Vattugatan 24, 9-10 och 2-3.
Företrädesvis mag- och hudsjukdo- mar.
Verkställer elektrolytisk behand- ling af abnormt växande hår, skägg- vårtor o. d.
[505] | J ^ ~ e n skola af god t o n.
^ P H L e k t i o n s t i d e r: för barn 5 — 7 e. m. måndagar, onsdagar och fre- dagar.
Ingen kurs slutas förr än eleverna vunnit nödig färdighet.
Vid kursens slut anställes uppvis- ning med bal för eleverna och deras anhöriga.
L e k t i o n s l o k a l: Rymlig, ele- gant och centralt belägen.
P r i s: för hvarje elev 15 kr.
För två elever af samma familj 25 och för tre 35 kr.
Anmälningar till dellagande i första höstkursen, som börjar måndagen den 17 sept., mottagas muntligen eller skriftli- gen i lärarinnans privata bostad, Vestmaunagatan 33, 2 tr. GULLBERG, f. d. l ä r a r i n n a i d a n s o c h p l a s t i k i flerc a d e l s p e n s i o n e r i S:t Petersburg s a m t v i d Dandse-Institutet i Kristiania.
EM- &amp; Portfölj- OBS.!
Utmärkta referenser finnas.
[4 9 7] Fabrik ^ Jiamngataii £ rSf f &lt;s Tillverkar DIVERSE.
Undervisningen bedrifves med nit och ulloar och lärarinnan skall beflita sig om att göra sitt institut till ett mönster för JOSEFINE flicka önskar sig till hösten plats i ett bättre hus att gå frun till hända.
Sökanden har genomgått ett års kurs i matlag- ning och bakning; är för öfrigt kunnig i handarbeten och sömnad samt van vid andra inom ett hus förekommande göromål.
Svar utbedes godhetsf.
under adr.
» A.
B.
», Söderköping, p. r.
D o k t o r Förlofvade.
g Inackordering med eget rum kan erhållas för ett akt- ningsvärdt fruntimmer hos en bättre enkefru, der ett gladt, vänligt och ange- nämt umgänge kan påräknas, Sibylle- gatan 12, 2 tr, höger.
[49G] Annonser.
Ingen annons införes under 1 kr.
a PLATSSÖKANDE.
(G. Annonspris: L LEDIGA PLATSER.
För en duglig o. allvarlig hushåller- ska finnes plats i ett landthushåll.
Skriftlig anmälan till » M.
H.
» Norr- telge pöste restante.
[498] Qvinnoklubben.
N:r 8 0.
M å l a r f ä r g b o r t t a g e s lätt, o m m a n d o p p a r en ren yllelapp i terpentin och der- m e d v a r s a m t g n i d e r fläcken, tills f ä r g e n u p p - l ö s e s.
J a g h a r ej f ö r s ö k t att b o r t t a g a färg, s o m h u n n i t t o r k a i n i t y g e t, m e n ett f ö r s ö k k a n ej s k a d a, t y fläcken b l i r i alla h ä n d e l s e r ej v ä r r e d e r a f.
Emma.
6, f^^i Etuier v » &gt; * 3 for Smycken, &lt;«&gt; Bordsilfver, Scha- tull, Smyckeskrin, Syskrin, Album m, m, Infattar Fotografier.
Monterar Tapisseriarbeten.
[506] C D
A n n o n s e r m o t t a g a s g e n o m S.
G u m a e l l u s a n n o n s b y r å * ocn n o s r e d a k t i o n e n till 2 5 Öre p r 4 - s p a l t i g p e t i t r a d (= 1 0 s t a f v e l s e r).
H d n i n g e n kostar e n d a s t en (I) krona f ö r qvartalet, betordrlngsafglften Inberäknad.
— Fullständig m o d e - och mönstertidning gratis.
O O " 00 | O: SO " Lifförsäkring till verkliga kostnaden.
Associationen för Ömsesidig Lifförsäkring New York) i år (Associationen M u t u f a ö r l Ömsesidig R e Lifförsäkring s e r v grun- e F Alla u på n d grund L af i dödsfall f e till A betalning s s o förfallna c i a stiger t i likvisst o n i beloppet af infordringarne för policer regleras inom 90 dagar efter företedd döds- dödsfall infordringarne under samma tid förlidet år.
dades för att möta en länge känd brist, nämligen för föreningar, att baserad e r b meddela j u d e r Lifförsäkring, på beqväm a b e t på a l n absoluta i n g s v i ömse- l k o r J attest.
L i f l t o I r s händelse ä k r i n g af t ömmande i l l v e r k omständigheter l i g a k o s t n a för d e n Ät (= korporationer u n g e f ä r h ä och lften a f k o s med t n a d ett e r n större a i * z z sidighetsprinciper, samt med premier, reglerade efter b o l a g e n e n l i g t g a m l a s y s t e m e t) m e d f a s den t s t ä aflidnes l d a m a lättsinnehafvare x i m i p r e m i e r utanordnar, g r u n d a d Associatio- e p å e r f a antal r e n h medlemmar, e t e n i n o m beviljas l i f f ö r s nedsättning ä k r i n g s r ö r i e l inträdes- sen.
nen genast förskottsvis en del af policens belopp afgiften.
p, I — I- den verkliga dödlighetsprocenten.
och det öfriga utan tidsutdrägt.
Kostnaderna för försäkring i Associationen utgör ungefär hälften af premierna i bolagen enligt gamla Exempel på kostnaden för lifförsäkring.
systemet och fördelas sålunda: hvarje inträdande med- Inga aktieegare, som taga vinster, eller andra in- Ålder 40 år.
Policens belopp kr.
10,000: — lem betalar en inträdesafgift af 5 kronor per 1,000 tressenter, som dela öfverskottet.
CD. '
kronors försäkring och dessutom årligen 4 kronor för Maximibelopp, som kan infordras till Absolut säkerhet.
• dödsfallsfonden » 131: 70 (B. hvarje 1,000 kronors försäkring.
Dessa medel an- Iakttagande af försigtighetsåtgärder för att omöjlig- Arsafgift » 40: — vändas uteslutande till förvaltningskostnader.
För be- göra spekulation eller bedrägeri.
§ täckande af utbetalningar för dödsfall infordras hvar- Summa årlig maximiinbetalning under Sträng sparsamhet i alla riktningar.
annan månad det verkliga beloppet, som erfordras andra och följande år kr.
171: 70 Bestämda årsafgifter till bestridande af förvaltnings- dertill, med tillägg af 33 ' / procent, som afsättes kostnaderna.
Inträdesafgiften för nya medlemmar är 5 kronor till Reservfonden.
pr 1,000 kronors försäkring.
Försäkring till nettokostnad enligt åldersskala och Efter femton års medlemskap erhåller hvarje med- De hittills infordrade beloppen till Dödsfalisfonden till ungefär hälften af kostnaderna vid det gamla lem kontant sin proportionella andel i reservfonden, understiga betydligt det ofvan angifna maximi- systemet.
hvilken såsom anförtrodt gods förvaltas af The Central beloppet.
Beqväma betalningsvilkor förförsäkringstagare, med Trust Company i New-York under kontroll af stats- Oaktadt såväl medlemmarnes antal som de tagna bestämdt maximibelopp.
myndigheter och af Associationens medlemmar och försäkringarnes belopp för det förflutna halfåret be- Vistelseort utomlands och utrikes resor förorsaka således är oåtkomlig för Associationens tjenstemän.
tydligt öfverstiga motsvarande period af 1887, under- inga extra kostnader.
tu o » 3 i E t &gt; Prospekt och vidare upplysningar på begäran.
Allm.
T e l e f o n: 84 3 Hufvudkontoret för Sverge, Norge och Danmark i Stockholm: Vasagatan 22 A.
Direktör: J o h a n Millén.
O m b u d a n t a g a s.
[m] T J U L A N D E R &amp; C:o, V I H H A 1 T D E L, 55 Drottninggatan 55, Fotografering utföres rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska V i n e r omsorgsfullt S p i r i t v i o s a.
och Särskildt framhålles: finare C l i a m p.
- C o g n a c från de förnämsta firmor, flere år här i lager, B o r d e a u x - v i n e r af välkända firmor, h v i t t P o r t v i n, särdeles omtyckt, samt för sommarsäsongen: e x t r a fint K a l l s k ä l s v i n å 3 kr.
pr kanna.
[313] enligt nutidens fordringar.
Med största högaktning General-Depöt NormaHlle-Underkläder af T?
i i t 4 i r å t t i i i i § i 55 N y b r o g a t a n.
" et- bde+ lo B B n.
ct CD Billiga priser.
N y b r o g a t a n 55.
Tvätt utföres äfven af härvarande ordentliga tvätlerckor, hemtas och hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 eller pr post.
[741 lOtkO t I \ _fpjj3.
i isaksdals TrätJskolor adr.
Nyköping, försäljer af utmärkt beskaffenhet sina rika förråd af Fruktträd, Dvergfrukt- träd, Bärbuskar, Alléträd, Barrväxter, Smultronplantor, Törnrosor, Slinger- växter m. m. Priskurant sändes på be- gäran.
Belönt i Göteborg J.8S5 med Silfver- och Bronsmedalj.
I Stockholm 1887 med första priset 2:ne silverme- daljer.
Arealen är öfver 12 tunnland.
[503J Undervisning i klädsömnad utan all profning (s. k. billighetskurs) börjas den 20 sept.
kl. 10 f. m. om 12 elever då äro anmälda.
Enskilda lek- tioner och kotterier om 4 ä 6 st. mot- tagas alla dagar kl. 9 — 11 f. m. Ang. Aströmmer, Drottninggatan 24-, ö. g.
2 tr. upp.
0 [507] I Praktisk Hushållsskola En B 1 1 r g e o c h Barn.
Kamelhårsfiltar Åder-förbands-bindlar.
och P l a t i n a - L a m p a (luftrenande) o c h O z o g e n.
g r o s o c h detalj.
— K a t a l o g e r o c h p r i s k u r a n t e r gratis.
G Ö S T A V I D I N G H O F F, 19 Drottninggatan 19.
Skrif till B o s ä t t n i n g s m a g a s i n och begär prof ver och prisuppgif å [486] O Herrar, D a m e r Normal-Lakan, Örngott, [113] för bildande af dugliga husmödrar är inrättad af undertecknad, som med- delar undervisning i allt hvad till ett välsorteradt Stads- och Landthushåll erfordras, såsom h varjehanda inlägg- ningar af kött, grönsaker och frukter, bakning, matlagning, väfnad, linnesöra, broderier och finare handarbeten.
Kur- sen börjas omkring den 15 sept.
och beräknas för den samma 9 månader.
Ferier vid jultiden.
Hvarje elev med- för bordkuvert samt fullständig bädd med linne.
Vidare genom korrespondens med Fröken Olivia Bergström.
Lysekil.
(G.
22882x2) för B e n g c r s l Hvita Yäfnader till underkläder, Broderier, af Svenssons Trollenäs 125 kr., begag- nad ett år, säljes i följd af resa för 90 kr.
Svar till » Ida », Ryd, Höganäs, pöste rest.
[492] [22] 264 Annonser, afsedda f ö r familjen eller fruntimmersverlden, Duktuger, Lakanväfnader Spetsar, Handduksväinader, och Sängkläder.
STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG införas lämpligast i Idun.
