# ID: svediakorp-per665
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,470
# sentences: 793
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 7 september 1888.
N:r 36.
B y r å: 8 Sturega.ta.il 8 (i n g å n g från H u m l e g å r d s g.
19) A n n o n s p r i s: 25 ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen ^ösnummerförsäljning!
Redaktör o c h utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å b y r å n k l.
9 — 10 o c h 4 — 5.
Allm.
Telef.
M a n s ä g e r att en e n g e l i g e n o m rummet går, när efter g l a m o c h g a m m a n en p l ö t s l i g t y s t n a d rår.
6 1 4 7.
TJtffifning-stid: hvarje helgfri fredag.
Sista n u m r e t i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.
i hemmet.
En synpunkt af P.
E.
M. i i Ojiemmets ideal är icke det samma för ungmön eller ynglingen som för den trötte åldringen.
Olika naturer fordra olika omgifning.
Då den ene ej kan trifvas utan alt ha lif o c h glädje o c h muntert sällskap omkring sig, önskar den andre ingenting bättre än att få lefva i ostörd ensamhet o c h stilla ro.
Så finna vi äfven, att olika tider haft mer eller mindre skiljaktig uppfattning o m hvad ett hem bör vara.
I våra föräldrars ungdom höll man mera på hemmets af- skildhet från den yttre verlden än som faller våra dagars unga menniskor i smaken.
Å andra sidan går man ofta o c h mången- städes nu för tiden till en motsatt ytterlig- het.
I nöjen utomhus söker man en mot- vigt mot » tråkigheten » i hemmet, icke in- seende, att j u ifrigare man jagar efter nerv- retande förströelser, dess förr o c h säkrare förlorar man sjelf förmågan att njuta af den frid o c h trefnad, som endast hemmet skän- ker.
Man griper efter nöjets brokiga fjärilar och tappar dervid lyckans ros ur händerna.
Man öfvergifver sitt hem o c h stänger porten till o m tomheten o c h ödsligheten och undrar sedan, att det är tomhet o c h ödslighet man finner, då man kommer till baka.
Hur skall då hemmet blifva, hvad det bör vara, den punkt af verlden, der jag trifves bäst, den fläck af jorden, jag håller kärast, o c h der jag känner att min varelse har sitt säkra rotfäste — hur skall hemmet blifva en fristad för lyckan och icke endast mitt matställe o c h min sofplats, rummet n:r x i verldens stora hotell för främlingar?
Frågan är så gammal som mennisko- släglets behof af lycka inom familjen.
Och sker: I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i d e större b o k - lådorna samt å tidningskontoren.
Jag har min t r o: att englar i s k a r o r l y s s n a gladt, när g o d a hjertan skämta o c h b r i s t a ut i skratt.
A.
» Tråkigheten » l:sta årg.
Prenumeration T. svaret ha vi alla hört i mångfaldiga varia- tioner.
Älsken hvar andra inbördes!
Så lyder grundtemat.
Befliten eder o m alla husliga dygder!
Hållen hemmet rent o c h snyggt och propert o. s. v. Af allt detta är det nu endast en enda synpunkt, jag önskar framhålla, emedan jag tyckt mig märka, att den icke är insedd eller upp- skattad till hela sin vigt och betydelse.
Jag förutsätter således, att alla öfriga vilkor äro uppfylda, blott icke detta enda, som vi nu skola undersöka litet närmare — o c h så vill jag se till, o m icke detta enda förbise- ende kan vara nog alt utestänga lyckan från ett hem, som i allt öfrigt är fullt vär- digt att mottaga den efterlängtade gästen.
Låt oss tänka oss ett ungt par, som hålla af hvar andra innerligt.
De skola just sätta b o, och nu tala de om ingenting annat från morgon till qväll än o m hur de skola inrätta sitt lif för framtiden.
» Inga bjudningar! » » Nej, naturligtvis inte! » » Vi behöfva ej något umgänge. » » Ack nej, vi ha j u hvar andra. » Och så gnola de tillsammans på » En liten vrå bland bergen » o c h tänka sig som den högsta lycka i verlden att få begrafva sig långt borta i en skog, der knappast menniskofot trampat, o c h der de i sin lilla trefna koja kunde få lefva helt för hvar andra, endast för hvar andra i oföränderlig kärlek, tills.
.
.
Nej, de våga icke tänka för långt in i framtiden, och det har nog sina goda skäl.
Låt oss nu också tänka oss, att det unga paret fullföljer sin plan — • naturligtvis i rrweket modifierad form.
I stället för skogen välja de en aflägsen del ute på någon af malmarne, der de hyra en liten vacker vå- ning, som de pryda med det mest förtju- sande bohag.
Och lyckan, som flyttade in med dem på bröllopsdagen, är deras stadiga OcllerHtedt.
gäst allt framgent, icke allenast öfver smek- månaden, utan hela året om.
De hafva intet umgänge, de lefva endast för hvar andra och de trifvas icke på något annat ställe än hemma hos sig.
Men hur länge varar detta lyckliga för- hållande?
Mannen hade vänner och hustrun vän- innor, innan de gifte sig.
Hvart ha dessa tagit vägen?
I de första lycksaliga dröm- marne o m det lif, som skulle lefvas i det nya hemmet, fans ingen plats för mer än de tu.
Då gick det så lätt att tänka sig frånvaron af umgänge, men med tiden bör- j a r samspråket mellan man o c h hustru bli mindre lifligt, hemmet blir allt tystare o c h tystare, luften börjar kännas qvaf, trots att det vädras tillräckligt, aftnarna förlängas, der står han vid sitt fönster o c h hon vid sitt o c h blicka ut öfver hustaken långt, långt bort, som o m de bure på en trånande längtan till något annat, något nytt, något som icke finnes mellan hemmets trånga väggar; den der olycksaliga » tråkigheten » har smugit sig in o c h tagit vännernas o c h gästernas tomma platser i besittning.
Om nu våra fingerade unga nygifta i tid inse, hvar felet ligger, så kan j u skadan snart vara botad.
Men i många, kanske de flesta liknande fall är tråkigheten hemma det enda, som står klart för dem, icke leds- nadens orsaker, o c h då tillgripes det gamla dåliga medlet, som blott gör saken ytter värre: man börjar gå ut o c h supera, ut och se på cirkus eller Tivoli eller något annat roligt med den påföljd, att snart de aftnar äro lätt räknade undantag, då herr- skapet sitter hemma hos sig hela qvällen.
Nöjen af nyss antydda art äro ju i o c h för sig alls icke skadliga, de blifva det först, när de användas som surrogat för den tref- nad man icke förstått att bibehålla inom hemmet.
m å n a d e n m e d d e l a r en f u l l s t ä n d i g m o d e - o c h m ö n s t e r t i d n i n g.
— U p p g i f å n ä r m a s t e postanstalt namn och adress s a m t erlägg en k r o n a, s å e r - Tidningen u t k o m m e r i hufvudstaden hvarje helgfri f r e d a g och kostar för ett qvartal e n d a s t I krona, p o s t a r v o d e t inberäknadt.
— Sista n u m r e t i Må hända är det porträtt jag målat af ett nygift par väl mörkt i skuggningen, men, om äfven så är, pekar det dock hän på ett förhållande, som visst icke kan sägas vara ovanligt eller enastående.
Brist på ett enkelt men något så när ofta återkom- mande umgänge med goda vänner, som bjudas hem i familjen, är ofta nog roten och upphofvet till det utelif, som mer än något annat förstör familjelyckan.
Hur ofta slutar det ej så, att mannen ensam går ut på kaféerna o c h kanske kommer sent hem, allt blott för att finna den omvexling, som hemmet ej kan erbjuda?
Det fins nog fall också, då hustrun just i familjelyckans intresse söker draga man- nen från det umgänge, han hade före äkten- skapets ingående.
Stundom kan detta vara alldeles befogadt.
Stundom beror det på ett slags svartsjuka från hustruns sida, hon vill rå o m sin man helt o c h odeladt, hon ser ett intrång o c h en fara i att mannen bibehåller en oförminskad vänskap till de gamla kamraterna, af hvilka hon fruktar ett täflande inflytande.
Denna fruktan må vara befogad i somliga fall, men i regeln bör en hustru se sig väl för, innan hon af an- tydda motiv beröfvar sin man o m det så också vore en enda af hans gamla vänner.
Är det troligt, att hon ensam skall kunna gifva h o n o m hela den tillförsel af nya tan- kar o c h idéer, som han varit van att mot- taga under meningsbytet med förtroliga vänner?
Det är ej med de glada samqvämen inom hemmet som med utenöjena, att de lemna leda och tomhet efter sig.
Tvärt om, efter en treflig afton, när muntra och gerna hörda röster ha ljudit i rummen, stannar alltid likasom ett eko qvar i väg- garna, och hela hemmet har blifvit mera innehållsrikt o c h omvexlande, sedan det blif- vit uppfyldt af minnen från många olika glada småfester.
Trefnaden i hemmet kan ej annat än vinna på glädjetillförsel utifrån.
Elden på Vestas altare måste brinna så mycket klarare, o m den kan få näring äfven af annat än makarnes inbördes kärlek, den må vara aldrig så glödande, aldrig så var- aktig.
Rådfråga endast er egen erfarenhet!
Har ni funnit den rätta ljusa, friska, gläd- tiga prägeln öfver ett hem utan vänner, ett hem der endast han och h o n ha gått år efter år i ensamt majestät och — lefvat för hvar andra?
Set p l i g t e n men E t t h e m!
* alla edra bekanta!
i^el^va 1 dag fcivfc Sag åESi fili u n g, och gldSj.enA liäCloi j; lo3a.
2) et L m m e t eget fifiS &lt;ys^su » S e n fiiJSen tet Aig tu) j ?tån tu) Set ©o han Set mt,AAttonA A&amp;.ugga göm-meAj ligget H l a t t uppenfiatf; ocn, HuaS 1 Auag.li.et j; efaA, Anatt fi.gg.et gj,utet vn en å a w H u v l a j; å, ocn j; ot R-dtUeR e n, A o m H n o p p a A!
Htaj; f aj; Afåf j; otlate6 glonwieA.
&gt;po Stt ojå Aj-unget j ?oge£n n a t H a n ett 60 på nätnaAfa g ten.
iin unga m a f m - Bj / uSetj nan t.eSet naAtet, hut men nat ten, ojå gij;, o Cj !uS, ett A å S a n t l e m åt OTtuD ocH utaj; S t n n å S Sen g å ^ u a n!
nan L w i, Se ega Set H o a t ann, S) å g å n g — • Set tieta ftuaS n u å t j o t S i A ^ f Btj-taA l ett eutgf hem 1 uexEt-ng Set o | u a n!
f|.uSet!
£Bå fiteSa Aftom ej.
j; o3eA A&amp;.onate en.
Stotn fifanS f&gt;£omwi.o * na p å A t t a n S e n; t tinj3om6ti » T e c k n i n g af A v e.
ej- t e n a t e en ndgti,ng.
Atåt (Slut fr. föreg.
n:r.)
arin Olsson hade blifvit sjuksköterska; hon satt o c h vårdade borgmästa- rens enda barn, som insjuknat i nervfeber.
Vårdade det mot en af 8fct S) i-t Af å t S e n ungeA doktor Robert Hedeli faststäld dagspenning.
Detta var den ena nyheten, som följande JJiåti m o S a n A * &gt;ag, | t å n j j a t t a n i&gt;åg, dag genomlopp staden; den andra var, att Sit å t e t g å t H a n * J samme unge läkare vikarierade för gamle moSetA Jvu-A, tU / É j; aSetA g å t S, doktor Biederman, som ämnade resa till en sydtysk badort för att sköta sin egen helsa.
ft-anA BatnSonrASag.
i BaggeA u å t S Man pratade, undrade, dömde o c h frå- oeft- H a t E e l i e n Set i n n e!
gade, men snart uppslöks hela den gräns- lösa småstadsnyfikenlielen af fruktan för smitta; nervfebern hade tagit epidemisk ka- raktär o c h hemsökte både rika o c h fattiga tyuqaet u t a n t a i t hem.
Äi / tfc m d i f a c k e t g t u n S 6a paAt Karins första patient tillfrisknade jemfö- relsevis snart och hennes nästa plats blef föfc f !vj; i&gt;etA fiaAta f / geRa, hos en fattig arbetares hustru.
Nu trodde ocfx.
Bj-uSet Ae ' n - 60 man sig veta, att hon använde de i borg- 3 e n van som ftonora.
aia| Am tto mästarens hus förtjenta penningarne till nä- rande föda åt den fattiga familjen.
Hon fla.
var naturligtvis för snål att taga af sina ishall H a n A - Bom räntor, när den unge doktorn ansatte henne, för att få den rika flickan till alt hjelpa i allt detta elände.
8 n ^u-tfiåft.
Set Honom.
S å, Så dömde man.
Men Karins öra nåddes n a t ft|; t&gt;etA Atotniat ligga p a, nu ej längre af sqvallret.
Hon kände sig ett fj / UA motla som befriad från tunga tryckande bojor.
Hennes lif hade fått ett innehåll, som blef Afjetna, i o m H a n A et allt rikare och rikare för hvarje ny ansträng- i Afiga mel ning, och ju mera hon genom Roberts hand- ufoj; i&gt;et ui-Sa natten.
ledning lärde sig inse, hur sjukvården för henne banade väg till studier, hvilka hon förut varit van att betrakta som rent otillbörliga för unga flickor.
— H o n A ^ a p a t Set en uetlS Hon behöfde nu ej längre blygas för sin hemliga åtrå att få någon inblick i läkarens aj; ftelinaS o m H t t n g H e m m e t A H a t S, vetenskap.
ett lij; aj; u) og Vecka efter vecka satt hon vid sjuk- sängar utan att förtröttas.
Robert o c h hon * Detta af skalden och biskopen A.
F. Strömberg sammanträffade dagligen, men vexlade blott i Strengnäs författade, varmhjertade qväde » Till några ord, som rörde de sjuka.
Men med Brudparet Isak Fehr och Charlotte Strömberg (skal- en tillfredsställelse, som han blott tillskref dens dotter) den 23 augusti 1888 » taga vi oss här- läkarens intresse, såg han, hur hon, i stället med friheten återgifva under ofvanstående rubrik.
j; ot m e n * (L o a n 3 e n.
Aom mål hem \ mmne till ?våa ©en oc ?v mannen till eaet ocn vilt v natten, en Rattan %Xathet ocn met ©en hon • Sen till, ärade läsarinnor, att Idun finnes hos ftxxnneA t u n tt hem, ett hem!
3 ' t,ut ihon och v&gt;tå, maen matt mal allt ocn h Rattan an hant&gt; ellet mål, heml Shtuicjum — qi Aall en iånaen men &amp; ?ioti^vett&gt; Utan lifsmdl.
och h^ettatf&gt; våt; Nej, vänskap och gästfrihet äro lika vig- tiga vilkor för lyckan i hemmet som något annat.
Verlden är icke ett stort korallref, der vi kunna lefva som koralldjuren isole- rade från hvar andra, hvar o c h en i sin lilla cell.
Vi måste umgås, byta tankar, lära känna olika åsigter, annars blir det qvaf luft i stugan; att öppna dörren för kära vänner är som att låta upp fönstren för de friska vindarna — själens helsa tarfvar det ena, likasom kroppens det andra, och ett sundt lif är dock första vilkoret för ett lyck- ligt lif.
afSti vi
hålles ett n u m m e r i veckan under hela qvartalet.
F ö r hvarje 6-tal a b o n - n e n t e r, s o m s a m l a s, o c h f ö r hvilka a f g i f t e n i n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f för att mattas, blomstrade upp, o c h att den andliga frigörelsen lade ett solskimmer i de förr så dystra ögonen.
Han öfverraskade sig sjelf med upptäck- ten, att han jemt tänkte på henne.
Men var det så underligt?
Hon var j u den enda af stadens sjuksköterskor, s o m han öfver hufvud taget kunde lita på; de öfriga v o r o vakhustrur af det vanliga snusande o c h kaffedrickande slaget.
Epidemien stod på sin höjdpunkt.
Karin hade som frivillig sköterska anmält sig på stadens mycket bristfälliga sjukhus o c h var o m ej till namnet, så d o c k till gagnet den egentliga själen i sjukvården derstädes.
R o - bert hade blifvit antagen som tillfällig läkare vid sjukhuset.
En dag, sedan han gjort ronden, bad hon h o n o m om ett ögonblicks samtal.
Hon hade fått ett bref från hans tant, friherrinnan, med anhållan, att Karin ville hafva godheten k o m m a ut till deras villa så fort som m ö j - ligt; friherrinnan hade feber o c h fruktade, att det blefve tyfus.
Karin ville nu höra Roberts mening o m denna begäran.
» Naturligtvis går du din väg! » utbrast han häftigt, » ty du måste väl förstå h v e m som förestafvat denna begäran? » Hon såg bestört på h o n o m.
» Ä r friher- rinnan då icke sjuk? » » Hon har lindrig gastrisk feber o c h en på- litlig kammarjungfru till sin vård; detta vare nog sagdt o m förevändningen.
Men kusin Uno tycker, att din » stilfulla » sjuksköter- skerol räckt tillräckligt länge för att förvissa verlden om din inneboende själsadel.« » Baron Uno —?
» » Ja, det beror nu på dig sjelf, o m du vill bli friherrinna i stället för — för det du nu är.
Uno anser ju, att adeln o c h bondeståndet ha en historisk brygga, på hvil- ken de kunna mötas — o c h förenas.
Det är blott kälkborgare, krämare, handtverkare — j a g o c h mina gelikar, s o m stå på hin sidan det stora svalget o c h förgäfves törsta efter en droppe ur rangens härliga bägare.
Naturligtvis går du nu, när Uno äfven lyc- kats omvända tant!
— Får Uno lefva, blir han med tiden fideikommissarie, så du kan med temlig trygghet betala hans häst o c h kapplöpningsskulder, hans vadskulder för- stås. » Sådan hade Karin aldrig sett Robert; aldrig hade hon förr märkt en skymt af något oädelt i hans väsen.
Och nu denna beskyllning mot kusinen!
Men underligt nog gjorde det henne helt glad.
» Jag kan naturligtvis icke råda dig; det behöfs väl icke heller, ty der glansen lockar, dit dragas qvinnorna, » fortsatte han, ur stånd att hejda sin uppbrusning.
Kanske för första gången i sitt lif brast hon ut i ett ohejdad t skratt, icke högt o c h gällt, men så hjertligt och smittosamt, att han måste instämma, fast han gjorde de hiskligaste grimaser, för att betvinga sina skrattmuskler.
Detta skratt verkade befriande för dem båda; aldrig förr hade de känt sig så för- troliga med hvarandra som nu.
» Tant måste ha svar, » sade han, » skrif, så skall jag taga brefvet med mig, då j a g åker dit ut i eftermiddag. » » Hur skall jag skrifva? » » Det får du naturligtvis sjelf afgöra. » » Ah, hjelp mig en smula!
Jag kan väl säga, att jag ej får lemna min post här? » Hon lade fram ett ark brefpapper, tog pennan o c h började skrifva, medan han l I U l i U k i IN I d u n, e r h å l l e s e t t g r a t l s e x e m p l a r f ö r h e l a d e n t i d, u n d e r hvilken a b o n n e - m e n t e t r ä c k e r.
Ä r o d e s a m l a d e a b o n n e n t e r n a färre än 5, t o r d e p r e n u m e r a - både dikterade o c h läste öfver hennes axel.
Men hon hade ej skrifvit mer än ett par rader, förr än han tvärt afbröt sig midt i en mening och trädde ett par steg till baka.
för » Nå, vidare! » sade hon, seende åt sidan att spana efter orsaken till afbrottet.
» O, Robert! » skrek hon till o c h lade båda händerna öfver de skrifna raderna o c h huf- vudet nedföll magtlöst på dessa små skälf- vande händer.
förlorade mitt hjerta åt dig samma morgon, som j a g blef din läkare. » » Det gick mig på samma sätt den dag, då du så ridderligt värjde mig mot baron Unos snöbollar », svarade hon med ett fri- modigt leende, i det hon sköt h o n o m ut genom dörren o c h lät h o n o m gå ensam genom den folktomma korridoren.
(Slut.)
En minnesblomma från fransk mark.
En tystnad uppstod, under hvilken man blott hörde de två unga menniskornas nästan flämtande andedrag.
Sakta, sakta närmade han sig ändtligen o c h med en nästan vördnadsfull varsamhet lade han sin hand på hennes axel.
» Gud välsigne dig för allt hvad du gjort för mig o c h de mina! » sade han med rö- relse, o c h då hon gjorde en åtbörd, liksom för att skaka bort hans hand, tillade han bedjande: » Karin, du tror mig ju, när jag säger, att detta icke var någon snara för att få se din handstil!
Jag har, så sant j a g lefver, aldrig haft en aning o m, att det var från dig, j a g mottog det rikliga under- stödet, fast jag nog förstod, att du med din inackordering hos oss blott hade en afsigt, den, alt understödja den fattig vordna prest- familjen. » Hon for upp.
» Robert, du får ej tro, du har ingen rättighet att tänka, att — — » » Att du gjorde det af något slags till- gifvenhet, » ifylde han hennes.
afbrutna me- ning, o c h hans kind blef hvit.
» Nej, Karin, j a g förstår nog, att du blott ville samla glödande kol öfver hufvudena på den familj, vid hvilken du knutit en hel skara bittra minnen o c h tankar, gamla o c h nya oför- rätter, verkliga o c h inbillade.
Det förstod jag, så fort du ville flytta till oss, ty j a g visste, att du aldrig hade hyst en smula tillgifvenhet för någon af oss.
— Och d o c k har du gått der hän, att du uppoffrat mer än dina årliga räntor för oss.
Men tack, tack i alla fall för dessa bekymmerfria år!
Och låt mig nu åter en gång få se den egendomliga handstil, som jag så varmt älskat! » » Robert! » sade hon kämpande mot grå- ten.
» T r o hellre allt hvad du vill — blott icke, att det skedde i ovänligt sinne! » Hon var vacker, der hon nu stod i den enkla, mörka drägten o c h med den tunga hårmassan samlad i en stor knut öfver hj es- sän.
Hufvudet var något framåtböjdt o c h ögonen nedslagna, men det låg ett drag af ädel beslutsamhet öfver de regelbundna dra- gen, s o m kom h o n o m att känna en svind- lande glädje.
Han visste nu, att hon hellre vore i stånd att säga h o n o m allt, att blotta sitt innersta väsen för h o n o m, hellre än att styrka h o n o m i en villfarelse.
Frestelsen var stark o c h han sträckte båda händerna mot henne o c h drog henne närmare sig.
Då såg hon u p p; bönfallande o c h nästan skälfvande mötte hennes blick hans.
» Säg ingenting nu — icke nu, Robert! » » Nej — du är sannerligen för god att bli tagen i ett upprördt ögonblick! » Han lyfte hennes händer till sina läppar.
» Du skall ha lid att välja ditt lifsmål, välja emel- lan en stor o c h ädel verksamhet o c h » — ett leende spred sig öfver hans ansigte — » att bli husmor o c h hushållerska för min mors ende son.
Men ett må du veta: Jag (Blad ur min dagbok).
(Forts, och slut från n:r 34.)
å l * en gamla korsade sig, suckade djupt samt W&gt; började åter: » Den första tiden gick allt väl, visserligen var det ofta knapt om brödet, men det var välsignelse med det lilla vi bade, tills slutligen mina krafter började minskas.
.
.
jag blef sjuk, kunde inte arbeta mera och hungersnöden stod för dörren.
Det var då jag skickade gossen ut för att tigga bröd, men allt som tiden gick minskades brödkanterna man skänkte honom — se menniskor tröttna på att gifva i längden, det är nu en gång så.
Till slut en dag bände det, att gossen kom liem till mig med en börda matvaror.
— Jag mins den dagen som det varit i går.
.
.
hur jag välsignade den barmhertige som gifvit oss det.
Du store Gud, hvad man ändock kan få upplefva mycket!
Ej hälften af födan var förtärd, då rättstjenare stodo inför vår dörr.
.
.
barnet hade stulit det för att stilla min hun- ger!
.
.
.
Från den tiden var det våra sorger började.
Jag blef snart nog återstäld från min sjukdom, men gossens lifslycka den var bruten.
Tjuf kallades han öfverallt, intet arbete ville man gifva honom.
.
.
så följde han med en båt till Paris, han var borta en afton, när jag kom hem från mitt arbete.
Jag var ensam igen, förfärligt ensam.
.
.
men det var också oroligt för mig ha ' honom så långt borta.
Bref kommo med litet penningar — de voro ej slulna — han hade sjelf förtjent dem, hade fått sig lö- nande arbete, skref han och jag fick vara lyck- lig för en tid, men det var ej länge.
Ett par år gick som jag ej hörde någonting från honom, så kom han hem en dag — Gud, min Gud hur förfärligt!
Man kom snart nog för att hernta honom, poliserna menar jag — mitt barn, mitt arma, arma barn! » Öfverväldigad af rörelse gömde hon ansigtet i händerna.
Det dröjde en stund, innan be- rättelsen fortsattes.
» Det var afundsjuka menniskor som hade störtat honom i olycka den gången.
De voro här ifrån staden och kände till den gamla hi- storien som skulle dragas fram igen.
.
.
så förlorade han modet och det samma började äfven jag göra vid den tiden.
Jag blef så bitter och så hård mot både Gud och menni- skor, att jag hatade allt och alla.
.
.
ja, så kan sorgen ibland förvända sinnet. » » Ni återsåg sedan ej er son? » » Jo, då han kom till mig för att dö, kropps- krafterna hade brutits i fängelset.
Tio dagar jemt fingo vi då vara tillsammans, dag och natt tillbringade jag vid hans hufvudgärd.
De tio dagarne förstår jag väl var en skänk till mig från Gud, ty hur han talade barnet mitt, gingo hans ord rakt till hjertat, det töade der inne och så lärde han mig sent omsider två saker: att förlåta och lida med undergifvenhei.
Dock gjorde jag vid denna tid något som Gud
tion ske å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— Bidrag från alla o m r å d e n f ö r qvinllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
E n d a s t en s i d a a f p a p p e r e t b ö r må förlåta mig.
Presten hade fått höra, att min son var hemkommen och låg döende.
» Missdådaren måste varnas, » sade han och ville tränga sig fram till bädden, men.
.
.
jag förhindrade det.
Du heliga moder, bed för mig!
.
.
.
Jag förhindrade det, emedan jag ej kunde uthärda alla de hårda ord, som slungades mot mitt barn, han var tusen gånger renare än jag, der han låg döende på sin bädd, tusen gånger renare än jag, som aldrig stulit.
Var det kärleken då som så förblindade mina ögon, var det orätt handladt så förlåt mig.
.
.
men låt ej mitt barn lida derför!
.
.
.
Alla helgon vare hans själ nå- dig.
.
.
» Den gamla korsade sig upprepade gånger, ögonen slötos och tankarne fortsattes i en tyst bön.
Omsider såg hon upp.
» Jag har inga summor att köpa messor till hans själs rädd- ning ur skärselden, men hvarje dag efter slutadt arbete går jag hit för att lägga min lilla skärf i offerkistan, och sedan beder jag, tills frid och hopp lysa in i mitt hjerta.
Visshet har nu efterträdt min misströstan; jag vet väl, att den heliga modren, som sjelf sett sin son lida, skall förstå mina böner och hjelpa mig.
Men ser ni, det skymmer redan till afton, jag glömmer alltid, hur tiden ilar, när jag tänker på mitt barn.
Jag måste gå hemåt, innan det blir föl mörkt. » » Adjö, gamla Celeste och tack för er be- rättelse, en dag skall jag komma på besök i er koja, au revoir! » Inom kort satt jag ensam qvar på kyrko- gården.
Den lilla skildringen ur dessa tvä menniskors lif hade qvarlemnat i min själ ett outplånligt intryck.
Detta solljusa leende Frankrike hade då sina skuggor lika djerfva som vårt kalla fattiga Sverige; jag hade nästan varit böjd tro, att detta ej var fallet under den tid jag tillbringat på fransk jord.
Mina ögon hade för första gången sett en skymt af en frånsida till den vackra taflan.
Dock — var det verkligen en frånsida?
Utgången af berättelsen skulle ju kunna bevisa motsatsen.
Solen var nu nästan nedgången, en och an- nan stjerna började tindra upp öfver mitt huf- vud, men der nere i dalen såg jag ljusen tän- das i Rouen.
Lugn och majestätisk framflöt Seinen, ett skepp styrde kosan mot Paris.
Likt ett eko ljöd det i mina öron: » 0 ' était lä qu ' il était allé mon fils, mon pauvre enfant! » (Det var dit han gick, min son, mitt stackars barn!)
I detta ögonblick började kapellets kloekor ringa till bön.
Tonvågorna, som dallrade ge- nom luften, ackompagnerade stjernornas tindrande der uppe.
Var det kan hända en bild af den harmoni, som bör råda emellan höjden och oss?
Ajas.
M i n Af 1 v ä n s D a n i e l h u s t r u.
Fallström.
agnen svängde upp på gården — en stor fyrkantig, sandad gårdsplan med en cirkelrund blomsterrabatt i midten, ur hvilken vattenkonstens stråle som ett blankslipadt svärd sköt upp mot den svagt erggröna aftonhimlen.
Som på ett tyst kommando höllo de präktiga fuchsarne framför den breda stentrappan med sina gröna trädgårdssaffor.
När jag lutade mig fram ur vagnshörnet, såg jag genom den höga vestibulen rakt in i I I |~ \ U I 1 U M IN användas och marginal lemnas.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e alltid noga a n g i f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g d i s k r e t i o n från r e d a k t i o n e n s s i d a p å r ä k n a s.
salongen på nedra botten.
Den låg i en däm- pad röd belysning, gardinerna voro fälda, och den andades detta lugn, som verkar så oänd- ligt välgörande på nerverna, när de slitit ondt på en lång jernvägsresa i dam och hetta.
Mot denna bakgrund af dämpadt ljus trädde en ung qvinnogestalt fram.
Hon gick med lätta, tysta steg genom vestibulen och kom ut på stentrappan.
Hon log vänligt emot mig, och jag saknade i detta ögonblick icke solen, som sjönk — jag återfann den i detta blida, ljusa leende.
Hon sträckte sin fina hand emot mig och gaf mig ett handslag, trohjertadt och frimodigt.
» Välkommen, hjertligt välkommen! » Vi gingo in i vestibulen.
Der låg en stor dansk blodhund, guldgul, med ett präktigt hufvud och stora kloka ögon.
Han såg upp emot sin matmor och gnälde helt tyst, men oändligt vältaligt.
» Ja, Nero får helsa. » Han steg upp och gick fram och lade som ett tecken på gästvänskap sin breda tass i min hand.
Så gick han till baka på sin post.
Och vi gingo in i salongen.
Jag ser ännu tydligt detta rum — ett stort, aflångt rum med bonadt golf.
Det var möble- radt i fantasistil — en smula renässans, en smula Louis X V, en smula kejsardöme och aldrig så litet Japan — några jättelika sol- skärmar och ett par dyrbara, väfda sidentape- ter med instickade guldfiskar.
Men öfver allt detta hvilade en utpräglad fin smak, det ena flöt så lugnt in i det andra, alla dessa olika stilar tycktes räcka hvarandra handen under löfte att fira en samfäld triumf.
Och de hade lyckats, tack vare detta lilla nobla hufvud, jag såg aftecknadt mot en röd sidenskärm, och dessa små smala fina fingrar, som lekte med en pappersknif af blekgult elfenben.
Vi talade om hennes man.
Han var ännu ute på fälten och säg till arbetet.
Han låg i så förfärligt nu för tiden, han unnade sig hvar- ken rast eller ro.
» Axel! » undföll det mig litet förvånadt.
Ty ni skulle bara lärt känna Axel som ungkarl.
En oförbätterlig vildhjernaj; sedlarne blåste ur hans plånbok — somliga hamnade på Rydberg, Grand och Hasselbacken, andra försvunno spår- löst vid spelbordet i hans klubb, och åter igen andra knastrade mellan tänderna på små råttor, hvita små råttor med skinn som silke och en liten röd mun, enkom skapad att sluka en förmögenhet med.
Och denne artist på att förstöra pengar gjorde nu ett så styft dagsverke!
Jag hade väntat träffa en glad umgänges- vän, lyckligt gift, som drog sin unga hustru med på alla upptänkliga nöjen, och jag fann en driftig landtbrukare, så upptagen af sitt arbete, att han knappast hade tid öfrig att beundra sin hustru.
Och hon var beundransvärd!
När jag frågade efter denne älskvärde syn- dares omvändelse, svarade hon med ett litet skälmaktigt leende: » Ah, min herre, orsaken är mycket lätt att gissa: det kan också bli tråkigt att göra af med pengar, och en vacker dag finner man motsatsen vida roligare.
Det är hvad som händt min man! » Jag bugade mig.
Men jag hade velat till- lägga: » Ja, när man har en så söt liten hustru! » Men söt hade inte varit rätta ordet.
Detta vulgära adjektiv kunde aldrig tillämpas på denna tjugusexåriga qvinna.
Der hon nu satt midt emot mig med den röda sidenskärmen till bakgrund, nacken något böjd bakåt och händerna lugnt hvilande i skö- tet, var det första intryck, man erfor, en känsla af, att man befann sig inför en fullkomligt kysk och ärbar qvinna.
Det fans inte ett drag i hennes ansigte, som kunde komma en att tvifla på detta.
Det som framför allt intresserade var ögo- nen —; stora, grå, en smula beslöjade, men när saratalet ryckte henne med, skiftade de färg allt efter de rörelser, som genomström- made hennes själ.
Och så var det munnen och håret — en fint skuren mun med sväl- lande, djupröd underläpp, ett präktigt glän- sande, cendréfärgadt hår, nedkammadt åt sidorna, uppfäst i nacken i en tjock knut; endast vid tinningarne föll det ner i en liten ostyrig, mjuk, glänsande hvirfvel.
Det var i synnerhet hen- nes sätt att kamma håret, som förlänade an- sigtet prägeln af jungfrulig kyskhet.
Näsan var något liten, ovanligt skarpt skuren och med ytterst rörliga näsvingar; ögonbrynen starkt markerade, raktecknade och alldeles mörka — man fick klart för sig, att detta lilla hufvud hade sin egen vilja.
Sådan var hon.
Och medan vi väntade på hennes man, och skuggorna föllo längre och längre der ute i i den tysta parken, talade vi om, hur lugnt lifvet flyter fram fjerran från de stora städer- nas gator, fylda af febrilt, bullrande lif, der ens lycka drunknar, utan att någon frågar efter om ett lif sköflas, ett hjerta brister.
.
.
Jag stannade åtta dagar — åtta härliga, fria, lyckliga dagar, då hjertat återvann en smula friskhet, själen sin spänstighet.
Ingen- ting sjukt kunde heller lefva i denna höga luft, genomsyrad af j skogarnes kryddoft, mättad af hafsvindarnes sälta.
Och frisk och sund i innersta fiber var miu gamle väns unga, förtjusande hustru!
Hon var förtrolig med soluppgångens stor- artade féeri.
Vi mötte henne till häst tidigt om morgnarne, när vi återvände från jagten.
Hon satt som växt i sadeln; hennes smärta, smidiga gestalt tog sig så bra ut till häst.
Det låg någonting så elegant och säkert i hen- nes ridt.
Och till vårt gemensamma frukostbord förde hon med sig en berusande doft af daggfriskt gräs, en glimt af ung, strålande sol, ett ton- fall i sin röst, glittrande klart som bofinkar- nes första morgonqvitter.
Hon smittade oss med sin ungdom och vi glömde vår trötthet efter jagten, hvarje pin- sam tanke drunknade i klingande skratt, fram- kalladt af hennes spelande lynne.
Efter dessa glada frukostar skildes vi åt för att icke råkas förr än till middagen.
Men jag vet, att hon under denna tid icke var sysslolös.
Från amazon och munter kamrat blef hon en omtänksam husmor.
Hon gick mellan barn- kammaren och köket, ordnande och öfverva- kande som en liten god tomte.
Hon sydde sjelf sina barns kläder; hennes små fingrar, som så väl förstodo att sköta ridpiska och tömmar, voro lika flinka vid nålen.
Och kom en utsökt pudding eller kaka på bordet, an- förtrodde mig min vän i största hemlighet, att hon bakat den sj^lf.
Det kunde jag för resten se på hans aptit: han åt som en lycklig äkta man, hvilken vill göra heder åt sin hustrus anrättning.
Efter middagen serverades kaffet på en terass nere i trädgården med utsigt öfver sammets- lena gräsmattor och spegelklara dammar, i hvilka ankor snattrade.
Vi rökte våra cigarrer och hon sin lilla cigarrett, hvars fina tobak parfymerade den
Manuskript som ej a n t a g e s fogas.
till i n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, Inga o f r a n k e r a d e f ö r s ä n d e l s e r ljumma luften.
V i kastade boll med ord, me- dan vi smuttade på kaifet, ocb ingen var be- händigare än hon att ta upp dem och skicka dem elegant och lekande till baka.
Hon var en riktig liten virtuos i konsten att kåsera.
Någon gång förirrade vi oss in på allvarli- gare ämnen.
Hennes man fördjupade sig då i tidningen — han förstod inte alls, hvad skönliteratur skulle tjena till — och lät oss hållas.
Jag undrade ofta, hur hon kunde få tiden att räcka till — qvinnorna kunna, när de vilja, den konsten — men det fans knappast en ny- utkommen bok, som hon inte kände.
Hennes smak var fin och ganska avancerad.
Hon af- skydde de engelska missromanerna.
» Min gud, » yttrade hon en gång, » man läser för att lära, och hvad kan en qvinna, som är öfver tjugu, finna för nöje i den der sentimentala förvrängningen af verlden?
Nej, det är lifvet, det lefvande lifvet jag vill ha! » De moderna franska författarne stodo högt i hennes gunst.
Paul Bourget och Maupassant — så vida p o r t o bl- lösas.
voilå!
Poesi läste hon aldrig.
» Jag har läst Heine och Byron — jo, jag har verkligen läst en till, men det vet jag knappast, om jag törs tala om — Swinburne.
Och hvad ha då de andra poeterna att skrifva?
Friheten entusiasmerar ju inte längre, och kär- leken — säg något nytt, om ni kan! » Jag teg och kände mig träfiad.
På det religiösa området kom jag henne aldrig in på lifvet; der iakttog hon en förbe- hållsam tystnad.
Och hon sade en gång hvarför: » Religion är som den första kärleken, man behåller den helst för sig sjelf och är lycklig. » Hvilken hennes religion var, föll det mig aldrig in att forska efter, men jag är säker på, att den var uttrycket för ett högsinnadt qvinnohjertas fasta tillit att anden är odödlig, att den genom lif af frestelse och pröfning går sin säkra gång mot fullkomlig frigörelse från synd och stoft.
Teater och musik.
Kungl.
operan.
Brist på omvexling kan man sannerligen ej säga vara rådande vid k. operan under dess nya led- ning, tvärt om.
» Oberon », Mefistofeles », » Tann- häuser », » Mignon » och nu senast » Don Juan » — se der en i sanning högst aktningsvärd rad af repriser vid vår främsta scen inom den korta tid- rymden af endast fjorton dagar!
Mera kan man ej begära.
Teaterns ledare och suj etter ligga min- sann ej på latsidan, som man ser.
Hvad nu den sista reprisen — » Don Juan » — beträffar, så fick äfven den ett på det hela taget förtjenstfullt utförande.
Rollbesättningen var med ett par undantag den samma som sistlidet spelar.
Donna Annas o c h Guvernörens roller hade nu nämligen anförtrotts åt fröken Klemming och hr Hansson.
Den senares klangfulla basbaryton gjorde sig här bättre gällande än vid hans första upp- trädande som Lothario i » Mignon ».
livad fröken Klemming beträffar, så gaf hon en i detalj syn- nerligen väl genomförd bild af Donna Anna.
Särskildt vilja vi framhålla första aktens scen vid Guvernörens lik, der dotterns djupa förtviflan er- höll ett så sant o c h slående uttryck i den fram- stående sångerskans både sång och spel.
Hufvud- intresset fästes emellertid vid donna Elviras fram- ställarinna, fru Östberg.
Vi hafva redan förut utförligt framhållit det synnerligen förljenstfulla sätt, hvarpå hon utför denna roll, hvadan vi nu inskränka oss till att säga, att hennes framställ- ning af den olyckliga öfvergifna donna Elvira o m möjligt var förträffligare än någonsin.
Deremot kunna vi, beträffande titelrollens framställare, hr Linden, ej erkänna honom annat än som en ganska medelmåttig don Juan.
Af det der diaboliskt oemot- ståndliga, som måste finnas hos don Juan, finna vi hos hr Linden föga.
Hr L. vårdar sig der- jemte ej tillbörligt o m sin sång och sitt spel.
Bäst I P \ I I M Annonser mottagas endast I UIN spalt, U petitrad föreföll hr L. i sista akten med » stengästen ».
Hr Strandbergs don Octavio klingar väl, men det är också allt.
Fru Edlings Zerlina och hr Jansons Leporello äro kända och erkända.
Mazettos roll sköttes förtjenstfullt af hr Nggren.
Fredagen den 7 dennes gifves åter » Mignon » och på lördagen f. f. g. under innevarande spelar Gounods » Faust » med hr Strandberg i titelrollen, hr Nygren som Melistofeles och fröken Klemming som Margareta.
Om söndag uppföres åter » Don Juan ».
K.
Dramatiska teatern.
Sistl. måndag uppfördes f. 2:dra g. under det nya spelåret Björnsons präktiga stycke » Det nya sy- stemet ».
Rollfördelningen är hufvudsakligast den samma som förut med undantag af alt » tant Oles » roll öfvertagits af fröken Klefberg.
Utförandet var mönslergilt.
Särskildt torde dock böra framhållas hrr Fredrikson o c h Hillberg samt fru Dorsch- Bosin som resp. generaldirektör Riis, gamle in- geniör Kämpe och fru Kamma Riis.
Deras pre- stationer kunna som bekant räknas till det bästa svensk skådespelarkonst har att uppvisa.
Den talrika publiken skänkte utförandet det lifligasle bifall.
En mera roande och angenäm föreställning än den, k. dramatiska teatern gaf sistlidne tisdag, torde man näppeligen kunna bevista.
Till förpjes gafs den qvicka och roliga interiören » Mellan fyra ögon », i hvilken de båda hufvudrollerna pä det allra förträffligaste sätt utföras af direktör Fre- drikson och fru Rundberg, ypperligt sekunderade af hrr Norrbg och Törnqvist.
Men var stämnin- gen under denna pjes animerad, så blef den rent af uppsluppen under den ytterst komiska slutpje- sen » Herr Duvals skilsmessa ».
Detta stycke, ett af de roligaste på dramatiska teaterns repertoar, sy- nes fortfarande ega oförminskad förmåga att fängsla och roa.
Också torde man få leta efter ett på alla händer mera jemt spel.
Främst bland de spelande torde böra n ä m n a s / r ö / c m Ahlander som f. d. dansösen, äfvensom hrr Hedin och Personne, hvilka likaledes con amore utföra sina resp. roller.
Som sagdt, en dylik afton å dramatiska teatern kan säkerligen räknas till en af de allra angenä- maste.
Svenska teatern.
Under detta namn öppnades f. d.
Nya teatern sistlidne lördag och med ett äkta svenskt skåde- spel, nämligen Bernhard v o n Beskows » Birger och hans ätt ».
Detta skådespel lär, märkligt nog, al- drig förr uppförts å scenen, o c h Svenska teaterns direktion förtjenar derför allmänhetens tacksamhet för dess framdragande i ljuset.
Stycket har både fel och förtjenster.
Som dess förnämsta fel torde få anses den brist på följdriktigt och nära sam- manhang mellan de olika akterna o c h som dess största förtjenst står utan tvifvel författarens nä- stan allt igenom sköna språk.
Utförandet var på det hela taget godt, o m ock ej alltid förmågan hos de uppträdande svarade mot det goda bemö- dandet.
Bäst lyckades enligt vårt förmenande hr Lundberg, hvilken gaf en nästan alltigenom god karaktär af drotset Jon Brunke, samt hrr Olsson och Nilsson som resp. konung Birger och^ Arvid Småländing.
Hr Olssons utförande af den olyck- lige konungens roll var må hända ibland väl starkt färglagdt, men som sagdt på det hela taget rätt godt.
Fru Julius drottning Märta var måttfullt hållen och fröken Sommars Eilisif en täck före- teelse.
Debutanten hr Ekelund som den unge Magnus Birgersson öfverraskade genom synnerli- gen vackert o c h tydligt uttal och för en nybörjare ganska lifligt och otvunget spel.
Hr Ranft bör något moderera så väl röst som åtbörder.
Iscen- sättningen är förtjenstfull.
Skådespelet, som gif- vits hvarje afton sedan i lördags, förtjenar tagas i betraktande.
Nästa nyhet vid denna teater blir Johan Jolins bekanta » Mäster Smilh ».
Den 5 sept.
f.
Hbg.
Carmela.
Af E d m o n d o de Amicis.
hända skall det synas sällsamt, att vi här göra anspråk på läsarens del- tagande för något, som mer synes höra till ett dårhus ' memoarer än till daglektyrens brokiga område, Likväl tro vi oss våga räkna på detta delta- gande m e d tanke på erfarenheten, att sann (= m o t k o n t a n t liqvid i f ö r s k o t t a f 2 5 ö r e 10 stafvelser).
Ingen a n n o n s införes under pr I krona.
kärleks underverk ännu alltid varit nog starka att i fullaste mått fängsla läsarens intresse och medkänsla och att äfven den stränga veten- skapen ofta och gerna torde sänka herrskar- stafven inför bevisen på hans allmakt.
Den tilldragelse, jag vill omtala, passerade för tretio år sedan på en liten ö, som ligger i Medelhafvet ej långt från Sicilien och är på det yppigaste smyckad med en sydlig vegeta- tions alla behag.
Den enda pä ön belägna köpingen räknade vid denna tid ungefär två- till tretusen invånare och herbergerade utom dem tre- till fyrahundra straffångar, till hvilkas be- vakning var kommenderad en afdelning om fyrtio soldater, hvilken anfördes af en officer och aflöstes hvar tredje månad.
Soldaterna förde på ön ett riktigt härligt lif.
De hade, om man frånser fångarnas be- vakning, några öfningsmarscher till det inre af ön och en smula excercis rent af ingenting att göra, och dertill var vinet, som man på platsen serverade, lika billigt som utmärkt.
Den lilla afdeluingens befälhafvare förde då ett riktigt gudalif.
En vacker, i köpingens medelpunkt belägen tjenstevåning stod honom till buds; med stolthet kunde han kalla sig den högste befälhafvaren öfver landets samtliga strids- krafter; han hade jemte de fyrtio soldaterna fått sig två gendarmer tilldelade.
Förmiddagen tillbragte han i bergen, hängifvande sig åt den ädla jagtsporten, pä eftermiddagen samman- träffade han med ortens honoratiores i ett litet läsekabinett — det enda — och när qvällen randades, gungade han i en båt på det blåa hafvet, rökande fina cigarretter, klädd såsom han tyckte det vara beqvämt och bra, utan något som helst tvång och blott tillfälligtvis hemsökt af den obeqväma tanken, att detta gudalif ej skulle vara längre än tre månader.
Ön hade en liten hamn, och hvar fjortonde dag lade postångaren till, hvilken for fram och till baka mellan Tunis och Trapani.
Blott sällan förirrade sig andra skepp dit, så sällan att åsynen af ett mot ön styrande fartyg på den tiden gen-om klockringning förkunnades för omnejden och öns invånare samlade sig vid hamnen, som om det gälde att fira en storar- tad fest.
Den vänliga östadens lif koncentrerade sig på ett rymligt torg, hvarå inbyggarne plägade utan allt tvång umgås liksom de i ett stort stadshus boende på sin gård.
Här fann man allt hopadt, som köpingen hade att uppvisa af bodar, byråer etc, och två kaféer, af hvilka det ena besöktes af » signori », det andra af » folket ».
Här stod ock det hus, som befäl- hafvaren för militärkommenderingen bebodde, med sin front mot den gata, som förband torget med den närbelägna stranden.
Då marken sänker sig högst betydligt mot hafvet.
så hade man från fönsterna i detta hus en vid- sträckt utsigt öfver hamnen, stranden, det fjärran hän skimrande hafvet och Siciliens blåa höjder.
Ön är allt igenom vulkanisk och beväxt med alla slag af de härligaste buskar.
En vacker morgon i april månad hände det, att den till Tunis destinerade postångaren åter lade till i den lilla öns hamn.
Redan då han först synts vid horisonten, hade klockan för invånarne kungjort den stora händelsen, hvilken för dagen hade alldeles synnerlig vigt för dem, då med detta skepp väntades aflösning af den dittillsvarande vaktkommenderingen.
Stadens honoratiores voro fulltaligt representerade: der var befälhafvaren för vaktkommenderingen, borg- mästaren, domaren, kyrkoherden och flere andra ibland dem äfven en ung militärläkare, som blifvit beordrad på soldatafdelningen för att i egen person vaka öfver fångarnés och soldaternas
kroppsliga välbefinnande.
Två båtar foro mot ångaren och bragte så småningom i land ett antal soldater och en ung officer, en skön, blond yngling, som vi vilja kalla G-abriello och som genom sitt tilltalande väsen genast vann allas hjertan.
Sedan Gabriello med en handtryck- ning helsat sina kamrater och på borgmästarens artiga tilltal svarat några förbindliga ord, drog han i spetsen för sitt folk in i köpingen.
Ons invånare bildade dervid spalier, fulla af vöid- nad och nyfikenhet.
Då soldaterna förts i sina qvarter, begaf sig Gabriello till torget, hvarest han än en gång festligt helsades af de högsta myndigheterna, hvilka med all möjlig formalitet förestäldes honom, en efter annan af borgmästaren.
Denna ceremoni, hvilken kännetecknades af den hjert- ligaste godmodighet, blandad med ett slags landt- lig andakt, var snart förbi; herrarnes grupp upplöste sig och den nykomne följde nu sina kamrater till den för honom bestämda tjenste- våningen.
Derstädes voro soldaterna redan ifrigt sysselsatta, den ene med inpackning, den an- dre med sakernas ordnande, och inom en timme var allt så väl för den afresande som för den anlände i bästa ordning.
Klockan 8 samma afton lemnade med ånga- ren den aflösta vaktkommenderingen ön, hvar- vid den ledsagades ända till stranden af de ny- komna kamraterna.
Men den unge officeren vände till baka till sin bostad, sedan ängbåten försvunnet för hans blickar, och då han var grundligt uttröttad af resan och dagens oro, uppsökte han genast sin bostad.
Och han sof ända till morgonen ung- domens djupa, vederqvickande sömn.
Med solen var han uppe.
Han lemnade huset för att begifva sig till kasernen, men hade tillryggalagt blott några få steg, då han försporde en sakta vidröring af sin drägt och deraf föranleddes att stanna och vända sig om.
Dä såg han knappt två steg bakom sig en stor skön flicka, hvilken, stram och precis i en saluterande soldats ställning, oafvändt betrak- tade honom med liflösa kolsvarta ögon.
Hon var ej alldeles fattigt klädd, men dock utan all omsorg.
Tungt, mörkt hår hängde i krusigt virrvarr omkring hennes ansigte, kring hennes fina mun lekte ett intet sägande leende.
» Hvad vill du? » frågade Gabriello, hälft förvånad, hälft nyfiken.
Flickan svarade icke, utan fortfor att le och bibehöll sin förra ställning.
Gabriello gjorde en axelryckning och beredde H u s g - e r å d e t.
Rengöring af silfver.
För detta ända- mål har jag länge med fördel användt lampsprit och målen krita.
Man tager en yllelapp, doppar den först i spriten och sedan i den malna kritan samt bestryker dermed silfret, tills det blir alldeles hvitt.
Sedan låter man det vara, tills det blir torrt, då det afbor- stas med en m y c k e t mjuk borste och sedan gnides väl med ylle.
Släta ytor böra endast gnidas med ylle och ej borstas, ty är ej borsten tillräckligt mjuk, kunna lätt repor uppkomma.
Blecldairl.
3 Man kokar en lut med / skalp, soda till hvarje kanna vat- ten.
I denna lut nedläggas bleckkär- len en stund, medan den ännu fortfar att koka.
Sedan upptagas de efter hand och skuras med vanlig fin sand.
När detta är gjordt, skares en rå po- tatis midt i tu, den afskurna ytan dop- pas i perlsand (till salu i kryddbodarne) och kärlet öfvergnides dermed.
Kärlet, 4 sig att fortsätta sin väg.
Sedan han knappt tillryggalagt tio steg, försporde han åter ett vid- rörande af sin drägt och såg åter, då han vände sig om, flickan stående framför sig, med handen lagd på pannan, stram och orörlig som en soldat i linie och led.
Ett par menniskor, som kommo vägen fram, såg scenen och gick leende förbi.
» Hvad vill du ha af mig? » frågade den unge officeren än mer påträngande.
Flickan utsträckte handen efter honom och sade med samma uttryckslösa leende i ansigts- dragen: » Jag vill ha dig! » » En stackars vansinnig, » tänkte Gabriello för sig och gräfde ned i fickan för att räcka flickan ett par slantar.
Till sin förvåning må- ste han dock åse, huru flickan korsade ar- marne öfver bröstet, liksom om hon ville skydda sig för den hand, som ämnade räcka henne allmosor.
» Jag vill ha dig! » sade hon dervid något häftigare än förut.
Och plötsligt begynte hon stampa med föt- terna i marken, for med båda händerna genom sitt tunga lockiga hår och lät höra en entonig gråt, liksom barn, hvilka någon gång gråta på lek ..
Under tiden hade ännu mer folk anländt och hade nojs åt saken.
Gabriello var dock alls icke upplagd för skämt: fullständigt råd- lös såg han än på flickan, än på de kringstå- ende och vände sig ändtligen, utan att yttra ett ord, för att fortsätta sin väg.
Obehindradt gick han snedt öfver torget, men då han upp- nått gatan, som ledde ned till stranden, hörde han bakom sig lätta steg, liksom om någon med största fart löpte framåt på tåspetsarna, och han hörde, innan han ännu hunnit vända sig om, de i hans öra sakta hviskade orden: » Min käraste! » Han kunde ej värja sig för en lätt rysning och påskyndade ovilkorligt sina steg.
Och åter utsädes tätt vid hans öra: » Min käraste! » » Gå din väg och låt mig vara i fred! » ut- ropade han ändtligen, full af ovilja, och vände sig häftigt mot sin förföljerska, som vid hans stämmas högljudda ton förskräckt tog ett steg till baka.
» Gå och lemna mig!
Har du för- stått mig? » I flickans anlete afmålade sig en viss be- störtning, hon sträckte ut handen, som om hon ville stilla Gabriellos ovilja, och talade sakta bedjande: » Var icke ond, herr officer! » » Gå din väg, säger jag dig!
Gå, annars så behandladt, bör nu vara blankt och sköljes derefter i rent, ljumt vatten, aftorkas samt sättes på spiselgallret att torka.
I stället för sodalut kan man med fördel använda den länge bepröfvade askluten.
Koppar.
Dagen innan man tänker skura sin koppar hoprör man en deg af sur mjölk, ättika och groft rågmjöl, 1 jumfru ättika till hvarje halfstop mjölk (mjölken kan vara hur gammal och dålig som helst).
Degen får sedan stå och surna.
Kopparkärlen uppvär- mas på spiselgallret och medan de ännu äro varma påsmetas degen.
Ome- delbart här efter skuras de med en fuktad trasa, som doppas i mycket fin sand, och sköljas, sedan de blifvit blanka, i varmt såpvatten och aftorkas; ställas sedan en stund på spiselgallret.
Man måste vara mycket noga med att san- den, som användes, är fin, ty af grof sand blifva kärlen repiga.
ropar jag på soldaterna och låter spärra in dig! » Vid dessa ord visade han på några soldater, som stodo i närheten.
Dä ändtligen aflägs- nade sig flickan långsamt, gående baklänges, med ögonen oafvändt rigtade på den unge mannen.
Hennes läppar rörde sig, liksom for- made de åter och åter orden: » Min älskling!
Min käraste! » Gabriello fortsatte härefter sin väg oantastad och sade ett par gånger halfhögt för sig sjelf: » Hvilket elände!
En så älsklig varelse!
Skada, skada! » Och älskligt, ja, till och med underbart skönt var det stackars väsen, han så rått visat ifrån sig — en urbild af den eldiga sicilianska qvin- nan, hvars skönhet fångar dig vid första ögon- kastet, så snart blott en stråle ur hennes svarta pupill trängt in i din själ.
Hur fritt, hur skönt hvälfd är pannan under det glän- sande svarta håret, hur tilltalande rörligheten hos de silkesfransade ögonlocken och de fulla koralläpparne!
Allt detta hade Gabriello i flykten iakttagit hos flickan och djupt i hjertat känt förtrollningen af en sådan skönhet, men i hans öron ljöd oupphörligt hennes stämmas hesa klang och ständigt såg han för sig det ihåliga leendet och de vidt öppnade mörka ögonen, hvilka syntes så outgrundliga och hade blickat — ack!
— så själlöst.
Samma dags afton träffade Gabriello vid dörren till kafét samman med den unge militär- läkaren.
Det första han gjorde var att för denne berätta om mötet med den sällsamma flickan och uttala sin förvåning öfver, att man ej bragt den olyckliga i en vårdanstalt.
Doktorn höjde axlarna.
» Ja, käre herre, det är nu ganska egen- domligt med Carmela.
Staden har väl under ett helt år låtit vårda henne i ett hospital i Palermo; men då man derstädes kom till den öfvertygelse, att tid och möda ödslades bort på henne utan ringaste resultat, sände man henne som obotlig till baka till hembygden.
Sedan dess löper det stackars barnet sä här omkring, och man kan ej annat än unna henne friheten: hon faller dock ingen till last.
Hen- nes narraktiga förkärlek för militären är till sist ett ganska harmlöst vansinne. » » För militären?
Och hvarför just för den? » frågade Gabriello i spänning.
(Forts.) Messing.
Härtill användes putspo- mada, hvilken i små platta bleckaskar ä 20 öre köpes i hvarje kryddbod.
Man tager litet af pomadan på en ylle- lapp och gnider messingen dugtigt der- med, tills alla fläckar äro borta.
Efteråt gnides med torrt ylle, tills den blir blank.
doppa den i blandningen och stryk på möblerna.
Gnid sedan torrt med rent linne och sedan med ett sämskskinn.
Jernspiseln vårdas bäst på följande sätt: Hvarje morgon, innan man gör upp eld, tager man en vinge och ren- gör dermed väl både ringar och häll från sot på undre sidan, öppnar luckan under ugnen och borttager äfven der- ifrån allt sot.
Ganska ofta, om ej hvar dag, måste äfven askan uttagas.
— Sedan middagsmaten är kokad och spi- seln något svalnat, aftorkas den med en våt trasa och öfvergnides med blyerts, tills den får en vacker svart färg.
socker kokas till t j o c k lag, deri läg- ges 2 / skalp, skifvade äplen, hvilka kokas tills de bli klara.
Sedan iläggas Una domina.
2 Att polera möbler.
Tag / rödvin och / matolja samt blanda det väl i en flaska; tag en tunn linnelapp, 3 Alla kokkärl måste dess utom emel- lanåt urkokas med ask- eller sodalut.
1 8 Möblerna bli som nya.
Emma.
E f t e r r ä t t e r.
Österrikisk fruktkompott.
2 / skalp, 1 2 1 2 1 / 2 skalp, russin och 4 lod sötmandel, skuren i fina strimlor, samt något sylt af hvad slag som helst.
Efter en stunds kokning uppslås kompotten i en form, hvilken doppas^ i hett vatten vid ur- stjelpningen.
Ates med vaniljsås.
Sofia.
Syltomelett för 3 personer.
3 ägg, 3 matskedar socker, 3 d:o grädde, ci- tronskal och litet mjöl efter behag vispas till samman.
Ägghvitorna slås med en silfvergaffel till hårdt skum, som sedan blandas i, hvarefter det
Vi vilja s ä r s k i l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n s ö k a n d e och platsutbjudande annonsören, annonser s o m beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast g e n o m S.
Gumselius a n n o n s b y r å och h o s redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
p å Iduns l ä m p l i g h e t f o r p l a t s - ä f v e n s o m f ö r alla öfriga slags TH. A l l m ä n n a L i f f ö r s ä k r i n g s b o l a g e t, Elise.
Brådtom.
Til ett half stop mjölk tages 6 ägg, en doft mjöl till hvart ägg, socker och smält smör samt arbetas väl.
Hälles i en smord form och bakas med eld öfver och under.
Matlag-ning '.
Lmgonsoppa.
Ett qvarter lingonsaft slås i en panna och utspädes med vat- ten, ' att den blir lagom stark.
Då den uppkokat ilägges socker efter smak och afredes den med / qvarter grädd- mjölk och litet potatismjöl, dock helt obetydligt, ty soppan blir lätt simmig, samt vispas mycket, mycket väl, att den ej skär sig.
Då den uppkokat är den färdig till servering.
Russin kunna iläggas om man så tycker.
3 2 Gunhilda • H u s k u r e r.
Ett godt medel mot hosta och heshet.
Anis, fenkol, fikon och korinter, 3 ort af hvardera, 10 ort lakrits och för 12 öre isop-te.
Ingredienserna, hvilka ej böra stötas och skäras så särdeles fint, kokas i 2 kannor vatten tills en tredje- del återstår.
Massan pressas seder- mera väl och göres söt med 5 kbtum honung.
A f denna dekokt drickes en half kopp hvarje morgon ett par tim- mar före frukosten.
Medel mot svår hosta.
4 lod osal- tadt smör, 4 äggulor, / qvarter ho- nung och 2 lod rifven ingefära arbetas tillsamman, så att det blir som en pepparkaksdeg; får hvarken värmas eller kokas.
Tages en tesked 4 gån- ger dagligen.
§.
i f.
hornberg I s i a c k o r d e r i n g s h y r å (Genom N a n n y L a g e r g r e n, f. Sääf) 3 $ Malinskilnadsgatan S S.
Stockholm, K u n g s t r ä d g å r d s g a t a n 2 C, 1 tr. T r y g g a n d e fonderadt på matematisk grund.
Försäkrings- t a g a r n e v a r d a m e d d e l e g a ^ r e i » o l a g e t o c h h e l a dess v i n s t.
(G.
17599) [378] gräddas i panna.
När omeletten är färdig, utbredes sylt på ena halfvan, den andra vikes öfver och allt samman hvälfves upp på ett fat och serveras.
T J Ä D E R S MartJia L.
T v å l är b å d e ofarlig o c h n y t t i g.
T i d e n är l i k g i l t i g.
A.
S.
Svar m e d d e u p p l y s n i n g a r vi k u n n a t skatta, är l e r a n a d t d e n 4 s e p t e m b e r.
Martin.
B l a n d » a p o t e k a r n e s alla p r e p a r a t finnes i n t e t m e d e l, s o m v e r k a r s ä k e r t, å t m i n - s t o n e ej u t a n v a n s t ä l l a n d e ä r r b i l d n i n g.
F ö r vidare upplysningar angående den elektroly- t i s k a b e h a n d l i n g e n m å s t e ni v ä n d a e r till L i l l a V a t t u g a t a n 2 4, k l.
9 — 10 o c k 2 — 3.
N å g o n l ä k a r e v e r k s t ä l l e r i c k e, så v i d t v i v e t a, d y l i k b e h a n d l i n g.
B e h a n d l i n g e n är rätt l å n g - sam, o m det gäller större yta, m e n efterlem- n a r ej ärr.
En moder.
T v ä t t a h u f v u d e t e n g ä n g dag- l i g e n m e d e n l ö s n i n g a f 5 d e l a r natrium bicar- bonat p å 200 d e l a r vatten o c h 50 d e l a r utspädd sprit, s a m t e n g å n g h v a r a n n a n d a g m e d tvål och ljumt vatten.
B e h a n d l i n g e n behöfver fort- sättas l ä n g e, t y å k o m m a n är s y n n e r l i g t e n v i s Ä r n i s ä k e r p å, att b a r n e t i öfrigt är f r i s k t?
Ulla.
N i skall l u g n t vänta, tills n ä s t a g å n g, t y ät n i i ö f r i g t frisk, så i n s t ä l l e r d e n sig \ m e d h ö g g r a d a f s a n n o l i k h e t.
2) V i n s t e n k a n aflägsnas b l o t t p å o p e r a t i v v ä g.
V ä n d e r d e r - för till n ä r m a s t e t a n d l ä k a r e.
O p e r a t i o n e n är a b s o l u t smärtfri.
Dir — d.
U r f abr ikör förmedlar inackordering i stad och på landsorten, anskaffar guvernanter, vär- dinnor, sällskapsdamer, lektriser, hus- hållsbiträden m. fl.
Gifver anvisning om lektioner i in- och utländska sko- lor.
Uträttar kommissioner samt verk- ställer uppköp.
Mottagningstid 11 — 4.
Allm.
telefon 84 40.
[477] annaL F i STOCKHOLM 14 Enligt i Wien W i e n e r och utan af dem alla, f svenska af n p D a m e r n a!
g o. m, och mode- att mig och förnämsta mest instundande nämda kommer mellan verldens rikhaltigaste af upplaga i öfverenskommelse fr. upplaga 14 f339] n en den utkommer skandinavisk gens träffad torg i Sverige och i Utlandet- f ö r M o d e », gensägelse Adolfs Prisbelönt N y h e t till Gustaf bära konstnärligt höst och egarne modetidningar å utförda mitt förlag mönstertidning.
en Tidnin- namnet Inneliållsförteeknmg:: » T r å k i g h e t e n » i h e m m e t.
E n s y n p u n k t af P.
E.
R.
— E t t b e m.
D i k t a f b i s k o p Ström- berg.
— U t a n l i f s m å l.
T e c k n i n g a f Ave.
(s l u t.)
— E n m i n n e s b l o m m a från fransk m a r k.
A f Ajas (s l u t).
— M i n v ä n s h u s t r u.
A f Daniel Fallström.
— T e a t e r o c k m u s i k.
A f F. Hbg.
— C a r m e l a.
B e r ä t t e l s e a f Edmondo de Amicis.
H u s g e r å d e t.
— Efterrätter.
— Huskurer.
— Läkareråd.
^ ä n d i n a v i s l x; och har jag uteslutande skandinaviska att bese för Originalupplagan, undertecknad, står den som under för beskydd samma i de intresserade af och fyra finnes är tillegnad — Matlagning.
kronprinsessan modets Stephanie drottning s a m t i d i g t A n n o n s e r.
håller 25 ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
Tngen a n n o n s i n f ö r e s u n d e r 1 k r.
ej k r i n g billigt m e d — numera ä n (80) och 15 i t j u g u / y r a hvarje alla som och alltid b l a d.
andra med samt Priset månad Hvarje (2 4) i l l u s t r a t i o n e r än anses Eugenie.
7 den k o l o r e r a d e billigare hvilken o r i g i n a l u p p l a g a n.
m i n d r e fina Österrike, exkejsarinnan utkommer å t t i o y t t e r s t af efter Tidningen Annonspris: publikationsrätt lan den.
hos J V E o d e t i d n i n g, nummer s i d o r dessutom blir det inne- m e d o m - t v ä n n e oaktadt » Skandinavisk enormt Modetidning » 1 2 L ä k a r e r å d.
L~a i O. 1).
M e d s t o r s ä k e r h e t k a n n i beräkna fullständig helsa g e n o m d y l i k b e h a n d - ling.
D e n n a b ö r d o c k ske helst två gånger i v e c k a n.
2).
A n d r a m e d e l äro o s ä k r a.
V a n l i g e n a n v ä n d a s i s å d a n t fall i n s p r u t n i n g å r, m e n v e r k a n h ä r a f b l i r e g e n t l i g e n att h i n d r a f ö r s ä m - ringens framåtskridande.
3).
U n d e r sådant t i l l s t å n d p l ä g a r m a n i r e g e l n ej i n l e d a b e h a n d - l i n g, m e n u n d a n t a g g e s d o c k ofta n o g.
H v a d betriuTar d e n i n v e r k a n, h v a r o m ni frågar, k u n n a v i ej y t t r a o s s, d å vi ej k ä n n a fallets b e s k a f f e n h e t; d e n l ä k a r e, s o m r e d a n h a f t till fälle att u n d e r s ö k a e d e r, k a n b ä s t l e m n a s v a r härpå.
Maskus.
B e h a n d l i n g e n a f p o r m a s k a r finnes b e s k r i f v e n i s v a r till B a r n s l i g T o k a i N: r 2.
Regina v. S. 1).
S a l o l b ö r ej a n v ä n d a s f ö r länge, emedan den, s o m o c k här i s å d a n t fall k a n v e r k a m e n l i g t p å m a g e n.
Den d o s i s, ni a n v ä n d t, är eljes ej f ö r s t o r.
F o r t s ä t t i alla h ä n d e l s e r ej l ä n g r e m e d m e d - let, än till v ä r k e n är b o r t a.
Efter några dagar kan det sedan åter börja tagas.
2).
A n t i f e b r i n och- a n t i p y r i n g ö r a v i d l e d g å n g s - r e u m a t i s m (i s y n n e r h e t a k u t) i d e flesta fall s a m m a tjenst s o m salol o c h s a l i c y l s y r a (d e t k a n s k e bästa m e d l e t af alla), o m d e tagas i tillräckligt stor d o s i s: antipyrin i dosis af m i n s t 3 g r a m p å en e f t e r m i d d a g; a n t i f e b r i n i dosis af minst 1 g r a m pä qvällen.
3) Dieten är o l i k a f ö r o l i k a f a l l.
I a l l m ä n h e t är » h ö g d i e t » att u n d v i k a; m j ö l k o c h m j ö l k m a t ä r o n a t u r l i g t v i s n y t t i g a, så.
v i d a ej s t a r k a a n l a g för f e t m a f ö r e f i n n a s.
Öl o c h v i n u n d v i k a s h e l s t a l l d e l e s, k ö t t r ä t t e r b l o t t i s ä r s k i l d a fall, b e r o e n d e af k r o p p e n s tillstånd i öfrigt.
iDträffade, En rådlös moder.
1) S n u f v a n o c h finnarna f ö r s v i n n a s a n n o l i k t i c k e — å t m i n s t o n e ej f a l l - s t ä n d i g t — f ö r r än e r d o t t e r s a l l m ä n n a t i l l - s t å n d f ö r b ä t t r a t s (g e n o m salta b a d, afrifningar, lämpliga j e r n m e d e l, etc.) Till h i n d r a n d e af s n u f v a n skall n i e m e l l e r t i d m e d e l s n ä s d o u c h e, (som t o r d e k u n n a erhållas p å närmaste a p o - tek), 2 — 3 g å n g e r d a g l i g e n i n s p r u t a i n ä s a n en l j u m k o k s a l t l ö s n i n g, (en t e s k e d v a n l i g t b o r d s a l t till ett q v a r t e r v a t t e n).
M o t finnarne bör n i använda d e n b e h a n d l i n g, s o m föreskrif- v i t s E l s a i n: o 7.
2) D e n n a s a l v a k a n ni utan r i n g a s t e fara f ö r f ö r g i f t n i n g a n v ä n d a.
V e r k a n m e d f ö r d e n o c k, o m d e n b l o t t väl i n g n i d e s, n å g o t s o m d o c k är s v å r t i d e t t j o c k a h å r e t.
LEDI GA jemföriiga PLATSER.
En anspråkslös lärarinna med goda betyg, full kompetens och vana att undervisa såväl yngre som äldre barn i vanl.
svenska skolämnen, språk o. musik samt handarbeten, kan erh.
plats i fam. på landet i närh.
af jernväg den 1 nästk.
sept., om ansökan med lönepret.
inlemnas till » S.
B. » å Geflepostens kontor.
(G.
2 2 4 7 0 x 2) [473] PLATSSÖKANDE.
S © lTLXt!
En anspråkslös flicka af god familj söker härmed inträde i ett bildadt hem.
Ar villig deltaga i inom hushållet föref.
göromål, skicklig i finare handarb.
och pianospelning samt van att undervisa minderåriga barn.
På lön fästes intet afseende.
Svar sändes till » X », Upsala, pöste rest., då närmare upplysningar erhållas.
(G.
5191x2) [174] En anspråkslös lärarinna med flerårig praktik, önskar plats i höst för mindre barn.
Undervisar i svenska ämnen, språk, musik och hand- arbeten.
Goda rekommendationer.
Svar till » Lärarinna », Näsvikens station.
[«6] 22941x2) Närmare Stockholm framdeles.
i [4S7] - ^,-^, J-RITHIOF r augusti 1888.
Red.
F a b r i k s Special-affär Idun ».
å Q) O &gt; O SS tä K SO g &amp; O [490] é Maskinsömm erskeplats önskas af en vid hvilken sömnad som helst van och dugtig flicka från landet.
Svar till » M.
23 », Iduns Byrå.
[4 8 2] r o [470] En anspråkslös flicka ön- skar plats 1 nästa oktober hos ett äldre, aktningsvärdt fruntimmer som hjelp och sällskap.
— Närmare underrättelse lerunas af ingeniör E. Mossberg, Parm- mätaregatan 2, Stockholm.
o [4S5] DIVERSE.
Engelska Magasinet 38 Regeringsgatan 38, 1 tr. upp.
Tricotvaror af bästa qvalité, Serger, Velveteen, Flaneller, Barnskor, Vår- hattar för babies, Bärkappor.
Utmärkta Teer m. m.
[252] F ö r s ä l j n i n g s - M a g a s i n, f ö r i •• 255 Å L M E D Å E L S af On En flicka med uppfostran önskar inackordering i ett helst i någon folkrik landsbygd beläget bildadt och angenämt hem, dervid hon önskar efter behag deltaga i till hemmet hörande syssel- sättningar.
Svar märkt » Marta Maria » torde inlemnas till S. Gumtelii Annons- byrå, Stockholm.
(G.
5451x3) i i.-.
, ^ J H E L L B E R G, o. utgifvare En ung flicka kunnig i kläd- sömnad och andra praktiska handarbe- ten samt konstväfnad önskar plats i familj eller undervisa i skola.
Närmare upplysningar meddelas om svar adres- seras till » H.
F. A.
», Jönköping, pöste restante.
[484] (G.
5 3 8 3 x 1) En ung anspråkslös flicka önskar sig till hösten plats i ett bättre hus att gå frun till hända.
Sökanden har genomgått ett års kurs i matlag- ning och bakning; är för öfrigt kunnig i handarbeten och sömnad samt van vid andra inom ett hus förekommande göromål.
Svar utbedes godhetsf.
under adr.
» A.
B.
», Söderköping, p. r.
(G. tidskrifters.
U t s t y r s l a r.
S t o c k h o l m, rann
1 ' ldnlngen k o s t a r e n d a s t en (I) k r ö n a f ö r q v a r t a l e t, b e f o r d r l n g s a f g i f t e n inberäknad.
— Fullständig m o d e - och mönstertidning gratis.
L i f f ö r s ä k r i n g B r s I L / t i l l I 1 Kl LJ | \ | A n n o n s e r m o t t a g a s g e n o m S.
Gumsellus a n n o n s b y r å i o c n n o s redaktionen till 2 5 Öre p r 4 - s p a l t i g p e t i t r a d (= 1 0 s t a f v e l s e r).
v e r k l i g a k o s t n a d e n.
Associationen för Ömsesidig Liflörsäkring 4 t ^^^^^ o q (M u t u a l R e s e r v e F systemet och fördelas sålunda: hvarje inträdande med- lem betalar en inträdesafgift af 5 kronor per 1,000 kronors försäkring och dessutom årligen 4 kronor för hvarje 1,000 kronors försäkring.
Dessa medel an- vändas uteslutande till förvaltningskostnader.
För be- täckande af utbetalningar för dödsfall infordras hvar- annan månad det verkliga beloppet, som erfordras dertill, med tillägg af 33 ' / procent, som afsättes i i till Reservfonden.
Efter femton års medlemskap erhåller hvarje med- iip lem kontant sin proportionella andel i reservfonden, hvilken såsom anförtrodt gods förvaltas af The Central Trust Company i New-York under kontroll af stats- myndigheter och af Associationens medlemmar och således är oåtkomlig för Associationens tjenstemän.
8 » Q P S t 4 (B d L i f e A s s o c i a policer regleras inom 90 dagar efter företedd döds- attest.
I händelse af ömmande omständigheter för den afiidnes rättsinnehafvare utanordnar Associatio- nen genast förskottsvis en del af policens belopp och det öfriga utan tidsutdrägt.
ungefär hälften af premierna i bolagen enligt gamla i, oj n t i o n i I S T e w Y o r k) erbjuder p å beqväma betalningsvilkor L ä f f o r s ä k r i n g till v e r k l i g a kostnaden (= ungefär hälften a f kostnaderna i bolagen enligt g a m l a systemet) m e d faststälda m a x i m i p r e m i e r, grundade p å erfarenheten inom lifförsäkringsrörelsen.
Alla på grund af dödsfall till betalning förfallna stiger likvisst i år beloppet af infordringarne för Associationen för Ömsesidig Lifförsäkring grun- dades för att möta en länge känd brist, nämligen för att meddela Lifförsäkring, baserad på absoluta ömse- sidighetsprinciper, samt med premier, reglerade efter den verkliga dödlighetsprocenten.
Kostnaderna för försäkring i Associationen utgör p u dödjäfall infordringarne under samma tid förlidet år.
Ät korporationer och föreningar, med ett större antal medlemmar, beviljas nedsättning i inträdes- afgiften.
Exempel på kostnaden för lifförsäkring.
Inga aktieegare, som taga vinster, eller andra in- Ålder 40 år.
Policens belopp kr.
10,000: — tressenter, som dela öfverskottet.
Maximibelopp, som kan infordras till Absolut säkerhet.
dödsfallsfonden » 131: 70 Iakttagande af försigtighetsåtgärder för att omöjlig- Ärsafgift _ _ » 40: — o Summa årlig maximiinbetalning under andra och följande år kr.
171: 70 Inträdesafgiften för nya medlemmar är 5 kronor pr 1,000 kronors forsäkring.
De hittills infordrade beloppen till Dödsfallsfonden understiga betydligt det ofvan angifna maximi- beloppet.
Oaktadt såväl medlemmarnes antal som de tagna försäkringarnes belopp för det förflutna halfåret be- tydligt öfverstiga motsvarande period af 1887, under-j göra spekulation eller bedrägeri.
Sträng sparsamhet i alla riktningar. '
Bestämda årsafgifter till bestridande af förvaltnings- kostnaderna.
Försäkring till nettokostnad enligt åldersskala och till ungefär hälften af kostnaderna vid det gamla systemet.
Beqväma betalningsvilkor för försäkringstagare, med bestämdt maximibelopp.
Vistelseort utomlands och utrikes resor förorsaka inga extra kostnader.
Prospekt och vidare upplysningar på begäran.
Hufvudkontoret f ö r S v e r g e, N o r g e o c h D a n m a r k i S t o c k h o l m: Allm.
T e l e f o n: 84 3 V a s a g a t a n 2 2 l e A.
OS O m b u d a n t a g a s.
[m D i r e k t ö r:] J o h a n M i l n.
A t t e s t.
p?
0 TT 0 61 Drottninggatan 3 tr. u p p få h ä r m e d r e k o m m e n - d e r a sin n y a, 61 TJndertecknads barn, en dotter, som en längre tid haft utslag öfver hela kroppen och sår i hufvudet, har redan efter fjorton dagars begagnande af " C a r l " s ä k t a S e s a m - T v å l, hvilken jag köpt hos Herrar G-.
M.
B e r g &amp; S o n i Asker- sund, blifvit till det allra närmaste botad, hvilket det är mig ett.
nöje härmed intyga.
Aspa &amp; Askersund.
Olof Nygren, Smidesmästare.
Egenhändiga namnteckningen intyga: ' 25 ^ E 3 3?!
C D - e f 1 ö ro L i k t o r n s o p e r a t i o n e r inväxta naglar, kylsbador, hårdnader under fötter borttagas utan smärta på två å tre besök.
Dagliga mottagnin- gar från kl. 11 till 4.
Besök göres i hemmen.
Arvodet billigt.
Rekom- mendationer att bese.
Sibyllegatan 12.
Fru A. Holmgren.
P ' 83] •i h o 2 — g - r * » l (tfliIiE« * ~ Svenska Konstväfnader och Yllestramaljer, och alla färger, Garn Silke.
Förklädestyger, • Broderier.
ylle och bomull.
Åkta färger.
Orig-inalmönster.
Bästa materialier.
Beställningar ulföras å Möbeltyger, Mattor, Draperier m. m. i hvilken stil som önskas.
Moderata priser.
Stockholm, Hushållsskola för bildande af dugliga husmödrar är inrättad af undertecknad, som med- delar undervisning i allt hvad till ett välsorteradt Stads- och Landthushåll erfordras, såsom hvarjehanda inlägg- ningar af kött, grönsaker och frukter, bakning, matlagning, väfnad, linnesöra, broderier och finare handarbeten.
Kur- sen börjas omkring den 15 sept.
och beräknas för den samma 9 månader.
Ferier vid jultiden.
Hvarje elev med- för bordkuvert samt fullständig bädd med linne.
Vidare genom korrespondens med Fröken Olivia B e r g s t r ö m.
Filial: (Svenska industrimaga- sinet.)
[37] (G.
22882 x 2) Kurs i klädsömnad gifves af undertecknad för ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- färdiga egna klädningar.
Bernadina Nicodemi, [135] I Bank-Kassör.
Motjefterapningar åtvamas.
Fås i alla välrenommerade parfymeri- och speceribodar.
(G.
23034x4) [489] Landsortsboar J.
G.
H a m m a r s kunna få hvarjeh.
uppdrag utförda ge- nom undert.
Se annonsen i n:r 15 af Idun.
Postadr.
: Engelbrektsg.
31 A.
Telegrafadr.
: Ströms, Stockholm.
[300] Maria Ström, född Klockhoff.
Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
P r i s: enkla m e d veke 4 — 6 k r.
, e x t r a s o - l i d a 7 — 8 k r.
, m e d 2 v e k a r 12 k r.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] J.
G.
H A M M A R, 30 Malmskilnadsgatan I T f t V c V a l o n f l o r Oumbärlig hjelpreda aURoMlCHUOl.
för husmödrar, inne- hållande 177 malrecepter för så väl det borgerliga som stora köket.
Till salu i alla boklådor för 1 krona.
[414] [4SCJ Regeringsgatan 47, 3 tr. upp öfver g.
(A. Fredricksson, Kamrerare.
Lysekil.
Drottninggatan 36.
Tillverkningsort: Lund (Thora Kulle).
Göteborg 1 I I I Praktisk Frans Bäcklund, H u s q v a r n a S (7:de undervisningsåret.)
Se annonsen i n:r 34 af » Idun ».
Sthlm, Norrlandsgatan 31, 3 tr. [479] MAGDA KEMPE.
samt A n n o n s e r, afsedda f ö r familjen eller t i [136] c b L m a s l i i i i e r I Symaskin- Stickmaskinti och C 256 S t å l s y m a s k i n e r, vida öfverträffande allt hvad utländska symaskiner heter, i så v ä l i afseende på det material, hvaraf Husqvarna- I maskinerna ä r o tillverkade, som ock beträffande deras j arbete och justering.
a r l JS .. H a n n e r,!
STOCKHOLM, N:r l O G u s t a f A d GERNANDTS o l f s t o r g BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG N:r lO.
j fruntimmersverlden, införas lämpligast i Idun.
