# ID: svediakorp-per664
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,535
# sentences: 701
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 35.
Fredagen den 31 augusti 1888 B yr å: 8 S t u r e g a t a n 8 (i n g å n g från H u m l e g ä r d s g.
19) A n n o n s p r i s: 25 ö r e p r p e t i t r a d (— 10 stafvelser ').
Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
I n g e n l ö s n u m m e r försälj n i n g!
Redaktör o c h utgifvare: l:sta år g.
Träffas ä b y r å n k l.
9 — 10 o c h 4 — 5.
TJtgfifning-stid: hvarje helgfri fredag.
S i s t a numret, i h v a r j e raånad innehåller en Allm.
Telef.
6 1 4 7.
fullständig mode- o. mönstertidning.
FRITHIOF B o r t med en falsk o c h dubbeltungad lära, som söker eget pris v i d andras fall!
D e t g e s ett b ä t t r e värf, en h ö g r e ära: HELLBERG.
T e c k n i n g af A v e.
(Forts.) m obert saknade henne ej i det vimmel, &lt;3ÄrAJj som nu trängdes kring h o n o m för att få reda på de närmare omstän- digheterna vid de mystiska penning- försändelserna.
Derpå skedde allmänt upp- brott.
Han saknade ej Karin förr än följande morgon vid frukosten, o c h då berättade Ina, att Karin led af en så våldsam hufvudvärk, att ögonen voro svullna, så hon knappast förmådde öppna dem.
» Tror du, att hennes dörr är ö p p e n?
» frågade Robert och tömde hastigt sin kaffe- kopp.
» Hvarför kallade hon ej m i g?
» » Åh, hvarken hon eller j a g k o m m o i håg, att vi nu ha en läkare i huset, » svarade Ina leende.
» Men följ nu med Stina, som går upp med kaffet! » Klädd i en mjuk ylleblus stod Karin vid fönstret o c h stirrade oafvändt på den ut- skjutande husgruppen vid landsvägskröken.
Hon stod dock blott der, emedan hon ej ville visa pigan sitt förgråtna ansigte.
Hon märkte ej Robert, förr än han bad pigan sätta brickan på bordet och aflägsna sig.
» Hvad vill du här, Robert? » utbrast Karin skrämd.
» Jag hörde du var sjuk, o c h nu ser jag det.
K o m sätt dig här o c h låt mig ge dig en kopp kaffe; det skadar ej i detta fall. » » Kom bara ej o c h prata o m hysteri o c h sådant! » utbrast hon gråtfärdig, när han med en läkares myndiga sätt sköt henne ned i soffan o c h slog i kaffe åt henne.
• » Du, hysterisk?
Nej du lider af ett ondt, som ej är sällsynt bland flickor i din ställ- ning o c h med dina rika krafter —.
» » Det att icke bli gift, naturligtvis, » af bröt sker: att v e r k a i f ö r s o n l i g h e t e n s kall.
Gläds, o m a f å n g r e n ledd din h a n d f ö r m å t t med roten r y c k a upp h v a d ondt den sått.
Kmutiir / Utan l i f s m d l.
Prenumeration I landsorten: a postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i d e större b o k - ladorna samt å tidningskontoren.
hon med vredeslågande kinder ö c h en för- aktlig krökning på läpparne.
» Nej, det här är närmast följden af syss- lolöshet och bristen på ett bestämdt lifsmål. » » Du kommer som Stinas ombud.
Behöfver hon kanske hjelp till golfskurningen? » » Nej, Ina hjelper henne, » svarade han lugnt, utan att låtsa o m hennes sarkastiska ton.
» Dylika arbeten passa ej för en, som så lätt får blodet uppåt hufvudet.
Karin, du bör hädanefter bära ditt ovanligt rika och tunga hår så högt s o m nu; hängda öfver den der pilen, tynga flätorna mera, genom att strama till håret öfver hjessan.
— Ja, o c h så måste du ha sysselsättning. » » Sysselsättning!
— Jag hade tänkt att blifva en nyttig medlem af din familj, men så tog min gudmor det för gifvet, att bond- tösen — som troligen ej längre stal — skulle göra pigtjenst.
Ina ville upphöja mig till damernas kammarjungfru, o c h du — j a, du råkade, en gång i något för högljudd ton likna mig vid husgruppen der borta-, hvarken stad eller land, utan något midt emellan. » » Ä r det ej ungefär tre år sedan? » Frågan kom så lugnt, s o m o m han sport, o m hon hade matlust eller dylikt, men en lätt spritt- ning förrådde, att hugget träffat honom.
» Har du ej sedan på annat håll försökt få någon verksamhet?
Eller lider du kan- ske af total viljeslapphet? » fortsatte han att spörja.
Hans skenbara lugn verkade ett omslag i hennes känslor, bitterheten öfvergick till ett häftigt utbrott af smärta.
» O, hur har jag icke sökt arbete!
Man har hånat mig, kallat mig lumpen, girig, simpel, s o m velat tränga undan fattiga ar- beterskor.
Icke ens åt mig sjelf har jag fått arbeta i fred, o c h j a g kan ej rå för, att jag känner afsky för det här brukliga sättet att maskera sqvallermöten genom att Ostkar XI.
sy för fattiga.
Jag vet nog, hur man brukar sysselsätta sig med mig! » Hon brast ut i stormande gråt.
Robert sleg upp från soffan.
» Förstår du tydligt, hvad jag nu säger, Karin? » Hon gjorde våld på sig för att qväfva snyftningarna; hans ton skrämde henne till besinning.
» Anser du mig kanske för vanvettig? » frågade hon med vaknande groll.
» Nej, men af allt hvad du nu förtrott mig i egenskap af läkare framgår, att du genom att hafva allt ifrån barndomen varit i sak- nad af en verksamhet, som upptagit dina andliga krafter, råkat i en fullständig cirkel- gång kring ditt eget jag.
Det är farligt sådant der andligt tröskverksarbete, der tanken blott går i ring, i ring.
Det för- rycker hela organismen o c h slutar ofta med svåra fall af sinnessjukdom.
Du måste genast i verksamhet, o c h jag känner fältet, som passar dig. » Då hon ej svarade, utan blott stirrade hopplöst framför sig, fortfor han: » Det ar- betsfält jag tänker på, fordrar intelligenta, besinningsfolla, kunniga unga qvinnor.
Nu ligger det vanskött här i staden.
Ja, i hela provinsen.
Men under det senare året har jag ofta tänkt dig som banbryterska här. » » Du anser mig då ej för ohjelpligt tokig? » Der gled ett leende, likt en blek solstråle, genom molnen öfver hennes ansigte.
» N e j, jag blott varnar dig för följderna af en sjuklig tankegång, som ytterligare-fått näring under ett sysslolöst lif.
Och o m du nu är frisk nog att höra mitt förslag, så kan du redan i morgon börja arbetet — » (Slut i nästa n:r.)
T i d n i n g e n u t k o m m e r i hufvudstaden hvarje helgfri f r e d a g o c h kostar f ö r e t t qvartal e n d a s t 1 krona, p o s t a r v o d e t inberäknadt.
— S i s t a n u m r e t i Konsten att konversera.
Några antydningar a f P.
E.
JR.
pjkur många förstå den konsten?
Hur många e=s * 5&gt; uppfatta ens, att det är en konst, som kräfver naturlig fallenhet lika väl sorn öfning, lätthet att uttrycka sig lika väl som smak och omdöme?
En flytande tunga är icke nog.
Det fins menniskor, som besitta en häpnadsväckande förmåga att producera » ord, ord, ord », men just derföre äro omöjliga i en lugn och behag- lig konversation.
Det fins äfven rikt begåf- vade personer, utan talträngdhet, men med ett öfvermått af djupa tankar, som på denna grund icke kunna föra en angenäm konversation.
Så underligt är det.
Hör deremot en verklig konversatör, hur lätt och liksom af en tillfällighet han kommer in på sitt ämne, hur lekande och behagligt han varierar det, hur oförmärkt han glider öfver från det ena till det andra utan att tränga till kärnan af någonting.
Ni ryckes med, all osäkerhet är försvunnen, ni talar, ni öfverraskar er sjelf med er spirituella otvun- genhet, och han lyssnar, lyssnar med det mest lefvande intresse, som om han aldrig hört ma- ken till de visdomsord, som flöda öfver edra läppar.
Så gå timmarna snabba som minuter — farväl, min herre!
— farväl, min fru!
— och så märker ni, när allt är slut, att hvad ni talat om, det var egentligen ingenting.
Han har suttit der, den skicklige konversa- tören, som en annan magie professor och trollat fram blommor och fjärilar och all himlens och jordens härlighet ur sin tomma hatt.
Ja, så skall det gå till.
Man konverserar icke för att visa prof på sin boksynthet eller för att öfverträffa hvar- andra i mer eller mindre äkta srillrikhet.
Sällskap, der man lägger an på sådant, kunna nog också i allmänhet betecknas som » sällskap, der man har tråkigt ».
Nej, konversation är till för att roa.
Det roar säkert högst få menniskor att höra andra lägga i dagen sin andliga öfverlägsenhet. '
Men kan den verkligt öfverlägsne föra samtalet så, att den han talar med får visa sig från sina bästa sidor, så är det högst sannolikt, att bägge två bli roade, och då har deras kon- versation varit sådan den bör vara, den har uppfyllt sin bestämmelse.
Det är helt visst den Vanligaste orsaken till att menniskor, som bland sina närmaste äro kända för ett gladt och behagligt väsen, i främ- mandes sällskap ofta sitta tysta och slutna inom sitt skal: de äro rädda att icke förefalla tillräckligt intelligenta eller bildade.
Och när de så nödgas lemna sina förskansningar och deltaga i en konversation, yttra de sig cirkladt eller kanske rent af högtrafvande, i sin fruktan att » dabba sig » icke inseende, att just det sättet att tala vittnar allra minst om intelligens.
Intet ämne är för obetydligt att tala om i en krets, der man kommit tillsammans för att ha roligt.
Lynnen, erfarenheter, sätt att se saker och ting äro så olika hos olika menni- skor, att äfven det obetydligaste samtalsämne kan göras roligt genom de skiftande belysnin- garne från olika håll.
Medgifvas måste i san- ningens namn, att .ett samtal om vädret för dagen icke kan varieras synnerligen omvex- lande; men derför är det visst icke att för- kasta som en god början, om ingen annan faller sig naturligare.
Hufvudsumman är ett älskvärdt sätt och en klok insigt om, att den umgängesform, som kallas konversation, endast är till för att be- i | LJ I l Kl X^J | \ | månaden m e d d e l a r en fullständig m o d e - och mönstertidning.
— Uppgif å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg prenum.-afgiften reda mer eller mindre obekanta personer ligheten af en angenäm samvaro.
möj- Konversation är sålunda icke detsamma som diskussion o c h får naturligtvis ännu mindre ur- arta till dispyt.
J a g m å vara aldrig så b e - själad a f en stor i d é, för hvilken j a g skulle vilja värfva anhängare — j a g m å vid andra tillfällen hålla aldrig så strängt på min pligt att alltid uttala min mening — här, der säll- skapsglädjen är den första lagen, här m å j a g icke i oträngda fall förvandla den fredliga kon- versationen till hetsiga meningsbrytningar.
Allt har sin tid — att diskutera är i c k e att kon- versera.
Men konversation är icke heller ämnad att vara i egentlig mening undervisande.
Obekanta personer emellan är det i c k e behagligt att mot- taga o c h ej fullt belefvadt att gifva docerande framställningar öfver ämnen, som kanske inte en gång intressera den åhörande.
Konversationen måste a f många skäl hålla sig mera på ytan a f tingen, men behöfver der- för alls i c k e vara allt igenom ytlig, likasom den m e r än väl kan vara lärorik utan att vara direkt undervisande.
D e n måste i främsta rummet gå ut på att behagligt underhålla de samtalande parterna, som derunder småningom hinna göra hvarandras bekantskap, utan att den ena påtvingar den andra sin person.
Men h o r vinner konversationen en sådan karaktär?
Skall man ständigt falla undan för att icke föranleda d i s p y t?
A c k n e j!
Hemligheten af konversationens konst är m y c k e t enkel: V i s a intresse for den du talar m e d, så får han intresse för d i g!
Till a t t ' föra en konversation väl h ö r att kunna tiga.
Ingenting är angenämare för en som talar än en uppmärksam o c h intresserad åhörare.
O c h man kan tiga m e r eller mindre själfullt, man kan lyssna o c h följa m e d, så att det verkar som om man talade.
Hur ofta händer ej, att man får höra det o m d ö m e t: » D e n der X.
är en ofantligt intressant karl, » och när man närmare undersöker grunden för omdömet, är den ingen annan än att herr X.
varit en ofantligt intre-iserad karl.
Tala icke för mycket, hör på m e d intresse, docera icke, undvik tvister, var derjemte glad och älskvärd o c h omvexla med k o n f e k t e n; har du så naturen för dig, så är du på väg att blifva pn g o d konversatör!
Ä r det icke hela hemligheten, så är det åt- minstone en del deraf, o c h tillräckligt vigtig att förtjena i korthet antydas.
Teater och musik.
Kungl.
operan.
Kungliga operan gaf den 22 dennes, såsom vi i förra numret nämde, för första gången under innevarande spelar Wagners romantiska opera » Tannhäuser ».
Denna föreställning kan beteck- nas som ännu en seger för den k. operan under den nya regimen.
Och särskildt var hr Brun i dubbelt afseende aftonens hjelte.
Här förelåg en uppgift, s o m lämpade sig förträffligt för den fram- stående konstnären.
Också torde man med be- stämdhet kunna påstå, att ingen af hr Bruns före- gångare förmått af Tannhäusers mycket fordrande roll skapa en i dramatiskt hänseende så konst- närligt helgjuten bild, som vi denna gång fingo tillfälle se o c h beundra.
Men äfven i vokalt hän- seende presterade hr B. denna gång vida bättre och mera än nyss förut som Faust i Boitos opera » Mefistofeles ».
Rösten, hvilken, som vi förut fram- hållit, ej alltid är välljudande o c h stundom äfven i denna roll härutinnan lemnade åtskilligt öfrigt att önska, adlades så att säga o c h värmdes af den dramatiska färg, sångaren förstod förläna rol- len i dess helhet.
Röstens nyanser svarade der- för ock i allmänhet synnerligen väl mot rollens många olika skiftningar.
Af allt framgick, att den lyriska scenen för den stora operan i hr Brun vunnit en talang af högt värde.
Jemte hr Brun fästes naturligtvis största intres- set vid fröken Ek.
Den begåfvade konstnärinnans framställning af denna äkta wagnerianska karak- tär är både känd o c h erkänd.
Skulle man tillägga något till hvad som förut sagts härom, så vore det endast, att den värderade såagerskan om möj- ligt såväl i vokalt som i dramatiskt hänseende ännu mera utmejslat rollen, hvarigenom dess många skön- heter ännu bättre framträda.
En i alla afseenden så förträfflig Venus s o m fröken Klemming torde vara svårt att finna, vare det nog sagdt o m henne.
Likaså torde man näppeligen bli i tillfälle att få höra den vackra herdevisan i första akten före- dragas mera klockrent än af fröken Karlsohn.
Bland de öfriga utmärkte sig särskildt hrr Lund- qoist o c h Strandberg som resp.
Wolfram och Wal- ter, äfvensom hr Sellergren i landtgrefvens roll, om man ock beträffande den senare gerna skulle vilja se något mera lif i framställningen.
— Or- kestern o c h körerna skötte sin sak förträffligt, den förra under kofkapellmästare Nordqeists eget an- förande o c h den senare under kormästare Edgrens ledning.
Ingen, s o m vill hafva en synnerligen angenäm operaafton, b ö r försumma att bevista en Tann- häuserföreställning, j a, icke en, utan flere.
Ytterligare hafva vi att från denna scen o m - nämna en ny repris, nämligen Ambroise T h o m a s ' melodiösa opera » Mignon » med delvis ny roll- besättning.
Sålunda utfördes Lotharios roll af en hr Hansson, hvars präktiga basbaryton torde vara rätt användbar, sedan sångaren blifvit något mer hemmavan å denna scen.
Hvad särskildt utförandet af Lotharios parti beträffar, så saknade det här så godt s o m allt dramatiskt lif, hvarjemte sångaren stundom visade benägenhet att detonera.
Allt detta torde dock kunna skrifvas på en lätt förklarlig rädsla h o s debutanten, äfvensom på obekantskap med rum förhållandena.
— Vidare hade hr Linden öfvertagit Laertes ' parti, åt hvilket han gaf en betydligt starkare färg än hans föregån- gare, samt hr Grafström Jarnos mindre betydande roll.
Fru Edlings Mignon är en alltigenom poetisk och välljudande skapelse med sann känsla och lif.
Frölien Karlsohn sjunger Philine ' s parti väl, men tycks ej rätt hemmastadd i rollen för öfrigt.
Till sist hafva vi att omnämna hr Lundmark, hvilken som Wilhelm Meister hade en genom- gående lycklig afton.
Ja, vi tveka ej att säga, det hr L. ej i någon roll bättre fylt sin uppgift än i denna.
Hela partiet sjöngs mera jemt o c h de högre tonerna kommo mera öppna fram än vi någonsin förut hört hos denne hörbarligen framåt- gående sångare.
Sjelfva spelet var ock mera au niveau med karaktärens fordringar.
Vi framhålla allt detta så mycket hellre, som vi någon gång emellanåt ansett oss böra framkomma med en och annan påpekning i ena eller andra afseendet be- träffande hr L.
Vi tro emellertid nu för visso, att hr Lundmark för framtiden skall varda af syn- nerlig nytta i dylika mera lyriska tenorpartier.
Intressant skall bli att höra hr L. som Faust i Gounods opera af samma namn, hvilken för när- varande är under inöfning.
Hvad den kommande repertoaren för öfrigt beträffar, äro dessutom följande repriser under inöfning, nämligen » Romeo o c h Julia », » Carmen » (med hr Brun i hans glansroll D o n José), » Kron- juvelerna », » Kungen har sagt det » m. fl.
Fredagen den 31 dennes gifves » Don Juan » med hr Linden i titelpartiet, fruarne Östberg och Edling i donna Elviras o c h Zerlinas partier, frök.
Klemming s o m donna Anna (f. f.
g.
), hrr Hans- sen, Strandberg, Janzon o c h Nygren s o m resp.
Guvernören, don Octavio, Leporello o c h Mazetto.
Svenska teatern Under detta namn börjar Nya teatern lördagen den 1 september det n y a spelåret, nu under led- ning af hrr Ludvig Josephson, Victor Holmqvist och Frans Hedberg.
I den styrande komitén sitta derjemte hrr Edv.
Nilsson o c h Aug.
Warberg.
Artistisk direktör är hr Josephson, biträdande re- gissör o c h kamrerare hr Emil Hjertstedt, inspici- ent hr Emil Ljungqvist.
Literatör: hr Frans Hed- berg.
Kapellmästare: hr O. B. Blomqvist.
Teatern räknar flera goda förmågor.
Vid första representationen uppföres för första gången Bernhard v o n Beskows skådespel » Birger och hans ätt », ett värdigt sätt, tro vi, att inviga den Soenska teatern.
Den 29 aug.
t- m&gt;g.
VI vilja s ä r s k i l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n p å I d u n s l ä m p l i g h e t f o r p l a t s - s ö k a n d e o c h p l a t s u t b j u d a n d e a n n o n s ö r e r, ä f v e n s o m f o r alla Ö f r i g a s l a g s S A N D G R E N, En bröllopsafton.
Skiss af Octavio Bner.
(Forts.) säg mig, » sade han, » o m det var stäldt er emellan, hvarför gjorde du då n nsin slut.
.
.
hvarför skildes ni åt? » » Det var icke frivilligt.
Du mins ju, att hon var fattig, faderns gamla skulder uppslu- kade ju allt, och den lilla lärarelönen räckte på det viset knappast till familjens torftiga underhåll.
Och jag sjelf egde ju icke ett öre, då jag blef student och skulle börja min långa läkarekurs.
— Men hvad gjorde det den tiden!
Hvem ser icke då allt i förhoppningarnas ljusa dager, och lyssnar sorglöst till hjertats fagra talan!
» Men sedan ...? » frågade Sinding, som sökte afleda vännens extas.
— » Sedan?
— Ja, sedan kommo år af studier, strider med ekonomiska bekymmer, och allt det der, som gör en mindre godtrogen, beträf- fande vackra illusioner, mindre poetisk och mera spak. » » Men ni skrefvo till hvar andra? » » Ja visst — under fyra års tid lefde vi på papperet det kärlekslif, som afståndet nekade oss i verkligheten, och de första somrarne, innan mina konditioner äfven bundo mig den tiden, brukade jag helsa på der hemma, och man var allmänt ense o m, att det skulle blifva något af mellan oss. » » Ja, jag erinrar mig nu, att man skref till mig en gång o m den saken, » inföll Sinding.
— » Men så gingo ännu ett par år, och jag måste ofta afbryta studierna för att konditio- nera.
Utsigterna voro ej synnerligen ljusa, och man vande sig allt mer och mer, att se saker och ting frän den praktiska sidan.
— Stackars Endis, hon märkte nog, att svärmeriets tid var förbi!
Men hon var så förståndig!
— Hon hade tagit plats som guvernant på en egendom i Östergötland, och der väntade hon tåligt, kanske icke längre med den forna till- försigten, men dock, som jag tror, ännu med samma varma böjelse för mig.
.
.
Då hade jag redan sedan ett år varit i konsul Behrmans hus här i Stockholm som lärare för barnen, ja, egentligen för pojken, ty flickan var redan nästan stora damen och begagnade endast min handledning i engelska och i ä quatre-mains- spelning, ty, som du vet, är jag pianist. » &gt;Oeh så skulle tonerna af edra duos en dag söfva in alla de gamla känslorna och min- nena och anslå nya strängar i ditt b r ö s t.
.
.
Ja, menniskorna äro underliga! » sade Sinding allvarligt.
» Och kanske var det icke heller så utan, att dina studier af lifuets praktislca kraf lärt dig inse fördelen af en rik framför en fattig flicka som hustru.
.
.
?
» » Nu är du orättvis, Kurt!
— Denna beve- kelsegrund skulle varit den sista att förmå mig till hvad som skett.
— Hemtrefnaden i fa- miljen, och all deras hjärtlighet vande mig allt mer och mer att betrakta mig sjelf så godt som medlem deraf, och den tydligt växande böjelsen från Signes sida kunde ju icke hålla mig alldeles oberörd.
Vi äro gunås svaga i det fallet, litet hvar I — Det lägrade sig verk- ligen ett töcken öfver det gamla, som gjorde konturerna mindre klara och tilldragande, och mina känslor kommo i oreda, o m jag så skall säga.
.
.
» Han gjorde ett uppehåll och såg upp i taket med en drömmande min, som o m han grubblade öfver, hur allt det der egentligen kunde komma sig.
— R e g e r i n g s g a t a n annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast g e n o m S. Gumaelius a n n o n s b y r å o c h h o s r e d a k t i o n e n.
A b o n n e n t s a m l a r e a n t a g a s.
6, L a g e » Stackars Endis! » sade Sinding lågt, och som för sig sjelf.
— » Ja, stackars Endis! » upprepade Hahne i samma ton.
Och så följde en liten paus, hvarpå Hahne återtog: » Just, då jag stod färdig med min af hand- ling, insjuknade konsul Behrman häftigt i en lunginflammation, som snart derefter medförde döden.
— Den gripande sorg, som bemäktigade sig alla i huset under denna tid, delade jag i lika hög grad, och kände mig mer än någon- sin fästad vid dem.
— Man säger, att gemen- sam sorg är ett mäktigt band mellan tvänne hjertau, och så visade det sig också här.
— Signe och jag täflade om, att söka lindra den sjukes sista stunder, och vi lemnade sällan hans sjukbädd, utom då han sof och vår när- varo skulle varit störande.
Vår smärta var lika stor, och det var under denna tid, som jag på fullt allvar trodde, att jag älskade henne och icke var i stånd att bibehålla Endis bild i min själ, då som förr.
Så sutto vi en afton, medan den sjuke slumrat in i förmaket.
Endast brasan i kaminen upplyste rummet, och, öfver- gifvande sig som ett barn åt sin sorg, sjönk Signe gråtande mot mitt bröst, der vi sutto i soffan.
Helt säkert var hon ej fullt medveten om hvad hon gjorde; stunden var ej egnad för konsiderationer, och, utan en tanke på annat än deltagande och begär att trösta, började jag smeka hennes hår och tryckte slutligen en öm kyss på hennes panna — Dagen derpå bad mig den sjuke att få säga några ord.
— Han hade alltid hållit af mig som en son, hans käraste tanke var att Signe och jag skulle blifva ett par, och nu trodde han den vara uppfyld.
.
.
Han tog min hand mellan sina och såg mig med rörda, fast slocknande blickar in i ögonen — och bad mig gifva honom det löftet att gifta mig med Signe och sörja för hennes lycka.
— Då skulle han dö nöjd.
— Han tog mitt löfte.
— Jag hade hvarken kraft eller vilja att vägra honom det.
.
.
Ja — och sedan.
.
.
det kan du lätt gissa dig till! » » Och Endis.
.
.
?
» — Sinding var märkbart rörd, det glänste till och med tårar i hans ögon.
» En tid efter begrafningen skref jag till henne — det var det pinsammaste jag hittills upp- lefvat — ett långt bref, deri jag egentligen ingenting sade, då jag var till hälften vansinnig under skrifvandet.
— Sedan värsta skakningen gått öfver efter dödsfallet och jag kommit till mig sjelf igen, började allt det gamla åter dyka fram, och jag kände, att jag icke älskade Signe så, som jag ett ögonblick trott.
— Men hvad hade jag för val?
— Löftet vid en döds- bädd anser man ju för heligt, ett helgerån att bryta det.
.
.
Ja, och så bröt jag ett annnat i stället!
Hvilket var heligast?
Hvem kan säga det? » — » Och hvad svarade hon? » » Läs sjelf! » och Hahne letade fram en liten biljett bland de andra brefven och räckte den med feberaktig ifver till vännen.
— Sinding läste blott dessa rader: » Må du blifva lycklig, Allan, och din lilla hustru äfven, det beder till Gud Endis. » — Hahne upprepade högt dessa ord, och så brast en ström af konvulsivisk gråt fram ur hans bröst, som i detta ögonblick tycktes vara härden för våldsamma rörelser.
Sinding lät honom vara; han förstod att det måste vara så, men steg upp och mätte golfvet med tunga steg och nedböjdt hufvud.
— r a f d b e ä s t U R a När han märkte, att paroxysmen började gå öfver, gick han fram till Hahne och klappade honom vänligt på axeln.
» Stackars Allan, jag beklagar dig af hela mitt hjerta ...
Men du är man, glöm ej det! » » Ja! » svarade Hahne och reste sig upp med en åtbörd, som visade, att han ville beherska sig.
» När du träffar Endis.
.
.
och du skall nog någongång göra det der nere ... så säg henne ...
Nej, säg ingenting! » tillade han, men tryckte brefbundten varmt och länge till sina läppar, och så gingo de in i elden.
En stor, klar flamma steg upp ur glöden, flämtade en stund och dog ut.
Och så var sista kapitlet i en kärlekssaga till ända.
» Klockan är strax half 7; » sade Sinding, som stått helt stilla och åskådat denna scen.
» Ja visst! » sade Hahne och började ordna c sin toalett.
Den fina brudgumsskjortan fick likväl en och annan liten skrynkla, den hvita sidenhalsduken ville aldrig få fason och frisyren var alldeles objelplig.
— » Se så!
Framåt nu till äktenskap och säll- het!
Farväl gamla ungkarlslif med alla blind- skär och falluckor! » » Tiden läker sår och försonar fel! » svarade Sinding allvarligt.
» Men minnena rår den ändå icke på! » in- vände Allan.
Och så slöts dörren efter dem.
Under färden till bröllopshuset sutto båda tysta i droskan, öfverlemnande sig åt sina egna tankar.
Sinding var mera uppskakad, än han velat låta förstå, och för hans inre öga stego upp en hel här af underliga syner.
— Endis och alltid Endis var det, med sina sorgsna ögon.
— Han hade så tydligt sett henne nyss i den flammande lågan likt martyren på offer- bålet, nu såg han henne vid vigselpallen under ceremonien, såsom en sväfvande andeföreteelse, som stälde sig mellan brud och brudgum och tycktes taga sin andel med af prestens väl- signelse.
Hon hade ju också sin rätt dertill.
o CD C D r q C / 5 Hl o o &lt; P P C D (Slut.)
EENS RENA CACAO.
U t s ö k t fin r Vigtigt för alla P r i s 1 / 2 K i l o b u r k U,, &gt; Va • • smak.
sparsamma husmödrar.
K r.
2.
75 ö r e.
» V - e - 5 — » 1.
50 » - 8 0.
hos alla specerihandlande J.
CD L O CD e n &amp; X / i C?
Sneek,- Holland.
S. Generalagent för Sverige: J.
H O B M A H, Stockholm.
[470] r o o o CO o
T i d n i n g e n k o s t a r e n d a s t en (I) k r o n a f ö r q v a r t a l e t, b e f o r d r i n g s a f g i f t e n inberäknad.
— Fullständig m o d e - och mönstertidning gratis.
I I rv U I I U kl IN Annonser m o t t a g a s g e n o m S.
G u m s e l l u s a n n o n s b y r å j o c n nos r e d a k t i o n e n till 2 6 ö r e p r 4 - s p a l t i g p e t i t r a d (= 1 0 s t a f v e l s e r).
T J U L A N D E R &amp; C: o, V I 1 T H A 1 T E E L, 55 Drottninggatan 55, rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska " V i n e r utföres enligt omsorgsfullt nutidens S p i r i t u ö s a.
ocb Särskildt framhålles: finare C h a m p.
- C o g n a c från de förnämsta firmor, flere år här i lager, B o r d e a u x - v i n e r af välkända firmor, h v i t t P o r t v i n, särdeles omtyckt, samt för sommarsäsongen: e x t r a fint E a l l s k å l s v i n å 3 hr.
pr kanna.
[313] Fotografering fordringar.
Med största högaktning wmmim &amp; f I d u n s l ä s a r i n bedjas uppmärksamma annonsafdelningens tfjenstsökande o » i b!
o 0 och L e d i g a n o r Red.
b e f o r d r a r g e r n a alla inkommande frankerade svar, s o m bära tydligt annonsnummer eller signatur, till annonsör, s o m vid annonsens insändande meddelat Red.
namn o.
adress.
Bäst är att vid annonsens insändande bifoga liqvid i pen- ningar eller gångbara frimärken.
Hvar o c h en kan sjelf be- räkna annonskostnaden, enär hvarje tiotal stafvelser bilda en rad k 2o öre.
Minst fyra öfverskjutande stafvelser räknas s o m full rad.
Sålunda räknas 87 stafvelser s o m 9 rader; 8 2 staf- velser s o m 8 rader.
L ä k a r e r å d.
02 Medelålders fru r å d e s att a n v ä n d a d e n b e - h a n d l i n g, s o m föres k r i t v i t s S i g r i d i N: r 7.
M.
B.
1) J o d t i n k t u r g ö r v i s s e r l i g e n h u d e n b r u n, så l ä n g e p e n s l i n g a r n a fortsättas, m e n detta försvinner vid d e n sedan inträdande afijällningen.
Behandlingen måste naturligt- vis u p p r e p a s tills h u d e n efter a f i j ä l l n i n g e n h a r n o r m a l t u t s e e n d e.
A n d r a m e d e l, s o m ej p å d e t t a s ä t t b r u n f ä r g a h u d e n, finnas a n g i f n a i s v a r e n till X.
Y.
2 i N: r 11 o c h V a n d a i N: r 10.
2) S p r u t n i n g a r n a s k o l a g ö r a s ej b l o t t » i b l a n d », utan två g å n g e r d a g l i g e n.
B e g a g n a i st. f. v a n l i g t v a t t e n e n l j u m b o r s y r e l ö s n i n g (4 %).
S k ä l v o r e d o c k att låta u r o n l ä k a r e u n d e r s ö k a ert ö r a.
3) F ö r s ö k p e n s l i n g a r m e d s k e d v a t t e n två g å n g e r d a g l i g e n.
Eltnira.
1).
D r i c k h v a r j e m o r g o n p ä f a s t a n d e m a g e e t t g l a s arteficielt c a r l s b a d e r v a t t e n, 5 0 varmt, samt ett dylikt kl. 6 på eftermiddagen.
T a g d e s s u t o m IV2 t i m m e efter f r u k o s t o c h m i d d a g e n h a l f t e s k e d natriumbicarbonat i litet v a t t e n.
T i l l m i d d a g e n kan ni t a g a 4 a f de förut använda pillerna; m j ö l k m a t o c h l ö s - kokta ä g g b ö r utgöra er huivudsakliga föda.
2) B e l ä g g l i k t o r n a r n a m e d Empl.
sapon.
salieyl.
(20 %) 3).
B e g a g n a e t t l i m m e n t a f lika d e l a r bolmörtsolja o c h Icamfcrolja.
4).
H u f v u d v ä r k e n s t å r s a n n o l i k t i s a m b a u d m e d er a l l m ä n n a svaghet o c h förbättras n o g m e d denna.
Se e m e l l e r t i d r å d till I s a b e l l a i N: r 3.
5).
S p o l a näsan tre gånger dagligen medels näsdouehe (k u p é s p ä a p o t e k) m t d en l ö s n i n g a f en h a l f t e s k e d v a n l i g t b o r d s a l t i ett d r i c k s g l a s l j u m t vatten.
D r y p m o r g o n o c h qväll i n i ö g o n e n en l j u m b o r s y r e l ö s n i n g (3 %} o c h u p p h ö r m e d d e n a n d r a m e d i c i n e n — å t m i n s t o n e tills v i d a r e.
et H " • T!
E — l.
E t t s p e t s g l a s till f r u k o s t o c h m i d d a g under 4 &amp; 5 veckor.
D:r — d.
B r e f l å d a.
Fru Ottilia Stråle.
Parfymhandeln, Drottning- gatan G, Stockholm.
S o m v i ej v i d a r e vilja ut- sätta o s s o c h v å r a o m b u d f ö r t r a k a s s e r i e r o c h o t i d i g h e t e r från e d e r s i d a, vilja vi h ä r m e d u n - d e r r ä t t a e d e r, att vi h ä d a n e f t e r ej u n d e r n ä g r a vllkor mottaga edra annonser.
Frestande v o r e att låta våra l ä s a r i n n o r få d e l a f e d r a b r e f; d e s k u l l e d å få e n g l a d s t u n d.
V i vilja e m e l l e r t i d s k o n a e d e r f ö r deras l ö j e, m e n s k o l a l i k a väl b e v a r a ert sista bref, s o m d e t ut- g i f v a r e n af I d u n ä n n u h a r q v a r från den t i d, h a n var utgifvare a f v e c k o t i d n i n g e n S v e a.
» Bont-be-Donl ».
O m ert b r e f fr. K ö b e n h a v n något m e r a hade berÖit den svenska utställ- ningaafdelningen och särskildt h v a d der kan rinnas a f i n t r e s s e f o r d a m e r n a, s k u l l e v i m e d n ö j e användt det.
N u rör d e t sig för m y c k e t lut o c h dit samt o m for yåra läsarinnor min- dre betydande saker.
Red.
4 i f i i l i l i g TH. © S e U t a n l i f s m å l.
T e c k n i n g a f Ave.
— K o n s t e n att k o n v e r s e r a.
A f P.
E.
R.
— T e a t e r o c h musik.
A f F. Hbg.
— E n b r ö l l o p s a f t o n.
N o v e l l e t t a f Oetavio Beer.
— L ä k a r e r å d.
— Breflåda.
M o d e r e v y.
— T e x t till m o d e b i l d e r n a.
— R e g n i g a .dagar.
K å s e r i a f Dolly Roon.
— Smärre toalettråd.
l a i t!
Inackordering; J.
G.
H a m m a r s [458] Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
P r i s: enkla m e d veke 4 — 6 k r.
, e x t r a s o - l i d a 7 — 8 k r.
, m e d 2 v e k a r 12 k r.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] DIVERSE.
cc 25 Öre p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
Ingen annons införes under 1 kr.
Född.
En sons lyckliga födelse tillkänna- gifVes.
Dannemora den 19 aug.
1888.
Ebba Johanson, Ang. Johanson.
a. född Hedström, 22548x1) [172] O R N A N T j e n s t e b y r å n, Smålandsgatan 3 0, Fru N. Lagergren, anskaffar tjenarinnor till privata hem, och antagas endast sådana tjenarinnor för hvilka muntliga rekommendationer erhållas.
Allm.
telef.
84 40.
[478] Engelska J.
G. HAMMAR, 30 MalmskilTiadsgatan Sofia Ekman fy C:o förfärdiga Magasinet 38 Regeringsgatan 38, 1 tr. upp.
Tricotvaror af bästa qvalité, Serger, Velveteen, Flaneller, Barnskor, Vår- hattar för babies, Bärkappor.
Utmärkta Teer m. m.
[252] reformerade 10 underkläder.
Brahegatan Stockholm.
10 [281] LEDI GA PLATSER.
En anspråkslös (G.
2 2 4 7 5 x 2) S k r i f lärarinna med goda betyg, full kompelens och vana att undervisa såväl yngre som äldre barn i vanl.
svenska skolämnen, språk o. musik samt handarbeten, kan erh.
plats i fam. på landet i närh.
af jernväg don 1 nästk.
sept., om ansökan med lönepret.
inlemnas till » S.
B.&gt; å Geflepostens kontor.
B o s ä t t n i p r o f n t i l l g s m a g PLATSSÖKANDE.
o c h b e g ä r jo e r o c h s i n p r i s u p p g i f t e r å H Y i t a Yäfnader till underkläder, HSSP~ " annonser, afsedda för fam / 7jen a [473] P l a t s p å l a n d e t nu eller till hösten söker en bildad, praktisk, språk- kunnig flicka af god fam.
Van vid hushållsg., sömn., skrifn., undervisn.
Svar: » Ringa anspråk 25 », Iduns bvrå.
[«51 248 å i ett g o d t och trefligt hem i Ve- stergötland och beläget endast ' / « mil från Tidans j era vägsstation, kan er- hållas för t v e n n e unga flickor, som äro hågade att lära sig de lättare hus- hållssysslorna.
Jemnårigt sällskap fin- nes i familjen och äfven tillfälle till pianolektioner om så önskas.
Priset högst m o d e r a t.
Svar till » Godt an- bud », Tidan, pöste restante.
[471] lärarinna (G.
21996 x 3) TJÄDERS (Genom Nanny Lagergren, t Sääf) 38 M a l m s U i l n a d s g a t a n 38. förmedlar inackordering i stad och på landsorten, anskaffar guvernanter, vär- dinnor, sällskapsdamer, lektriser, hus- hållsbiträden m. fl.
Gifver anvisning om lektioner i in- och utländska sko- lor.
Uträttar kommissioner samt verk- ställer uppköp.
Mottagningstid 11 — 4.
Allm.
telefon 84 40.
[477] för mindre barn sökes af en ung flicka, hvilken eger vana vid undervisning.
Den sökande är anspråkslös, arbetsam samt villig att biträda i husliga göro- mål.
Små pretentioner.
Den härå reflek- terar torde godhetsfullt sända svar, märkt » 23 år », Örebro, pöste restan te.
N A n n o n s e r.
Annonspris: i Inackorderingshyr En anspråkslös flicka af god familj söker härmed inträde i ett bildadt hem.
Är villig deltaga i inom hushållet föref.
göromål, skicklig i finare handarb.
och pianospelning samt van att undervisa minderåriga barn.
På lön fästes intet afseende.
Svar sändes till » X », Upsala, pöste rest., då närmare upplysningar erhållas.
(G.
5191x2) [474] Innehållsförteckning: 3, E O Billiga priser.
i En a n s p r å k s l ö s lärarinna med flerårig praktik, önskar plats i höst för mindre barn.
Undervisar i svenska ämnen, språk, musik och hand- arbeten.
Goda rekommendationer.
Svar till » Lärarinna », Näsvikens station.
[«6] platser.
P l a t s som u t rubriker o c+ ct- t i 55 N y b r o g a t a n.
Nybrogatan 55. l / ^ l v f-, I Tvätt utföres äfven af härvarande ordentliga tvätterckor, IUU v S » • hemtas och hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 eller pr post; [74] Alla lättförstådda förkortningar äro tillåtna.
Idun är f ö r qvinliga tjenstsökande bästa annonstidning!
Allt, s o m rör damernas verld annonseras bäst i Idun!
b?
Broderier, Duktuger, [22] eller fruntirrimersverlden, Spetsar, Handduksväfinader, LakanYäfnader och Sängkläder.
STOCKHOLM, GERHAKDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG inforas lämpligast i Idun.
* ^ H I
eB&gt;i l é V t öc It [cx I f MODEVEHIaDEN Bihang till P R A K T I S K VECKOTIDNING FÖR QVINNAN OCH HEMMET N:r 8.
Långa rader af paraplyer, guttaperkakappor och glappande galoscher!
En treflig tafla i ModereYg.
.
.. bad i aug.
Bäste herr 88.
Percival!
» Saison morte!
.
.
.
Stockholm är borta.
Engelsmännen, tyskarne, fransmännen, kineserna eller hvad de nu må vara, dessa storrutiga, stirrande och bsedek er- studerande personligheter, hafva eröfrat våra promenader.
Och så det regnar!
Platsch, platsch,platsch!
Och så slår regnet en trumhvirfvel på rutorna.
Knappt har det klarnat en smula, knappt ha vi, såsom sangviniska stockholmare, hängt regn- kappan i garderoben och satt undan paraply och galoscher, innan himlen åter blir gråsvart och hotande, och en väldig störtskur, genom- blötande vår eleganta sommarkostym, påminner oss om, att vi ännu befinna oss i den mörka slagskugga sjusof varedagen kastade framåt i tiden.
Fig. 1.
1888.
Augusti Hatt af gaz och halmflätning.
sanning Ingenting nytt!
.
.
.
Saison morte!
.
.
.
» Ja, så skrifver ni, min bäste hr Percival.
Visst utöfvar den ruskiga väderleken sitt in- flytande äfven på oss, som flyktat från Stock- holm, för att genom en ordentlig badkur restau- rera vår yttre menniska, men vi ha ju kom- mit hit för att bli ordentligt duschade och blötta, och derför räkna vi med en viss re- signation det jemna duggandet som en del af programmet.
Vi hålla på att förvandlas till amfibier, ser ni.
Men — ingenting nytt!
?
I staden möjligtvis, men här, här ges det vist nyheter.
Modenytt till och med.
Om ni till exempel finge se våra förtjusande baddrägter.
Ja, inte har formen undergått någon förän- dring just.
Den gamla praktiska anordningen med en blus och vida benkläder i ett samman- hängande stycke har visat sig så beqväm och tillfredsställande, att den ej så lätt öfvergifves.
Nej, det är tygerna, färgsammanställuingarne och deras artistiska anordning, hvilka göra dessa drägter så förtjusande.
Kulört perkal, flanell eller ylle- serge — se der materialierna till våra baddrägter.
Den enkla blusen är prydd med en yllebård, några litser, en grensöm med groft ull- garn eller sneda bandbesättningar i afstickande färger.
Badkappan och de små eendril- lonstofflorna, hvilka anläggas vid uppstigandet ur badet, har modet egnat större uppmärksamhet.
Kap- pan göres oftast af engelskt » rubber » - tyg, men äfven af svanboy eller flanell och prydes med kedjestygn af ullgarn eller annat kulört, tvätt- säkert garn, kantas med kulörta litser och förses med kapuschong.
Och badtofflorna då!
f. Naturligtvis i färg, som harmo- nierar med kappans, och med starka, ' vj af hampsnodd flätade sulor.
För §f öfrigt användas äfven skor af andra.
' 0 materialier, såsom segelduk, linne och andra tyger, endast de skydda mot vätan.
Men badhatten?
Valet af denna är helt och hållet öfverlemnadt åt den personliga sma- ken.
Vanligtvis är den af grof halmflätning med garnityr af ylle- snodder, ylleflätning, tofsar eller spetsar.
Men vi begagna ej baddrägt jemt här vid hafsbadet.
Det är först efter badet modet kan sägas komma i sin fulla rätt.
Se bara dessa förtrollande deshabillöes af flanell, kaschmir, spetsar, serge eller siden, hvilka efterträda badkappan.
Eller kom med till middagsbordet.
Table d ' hoten är dagens glanspunkt här vid hafsbadet.
Den är som ett kaleidoskop.
Här finna vi det ljusa och det mörka i alla schatteringar efter de nyaste pariserföreskrifterna. '
Brokiga leende färger, ungdomens attribut, och dämpade, med utsökt smak valda toner för den ungdom, som står på gränsen till mognad.
En form- och färgrikedom utan ända.
Vi finna dock, att alla dessa skiftande, ran- diga sidentyger, livars linier och pleiomönster blicken knappast kan följa i det skimrande färgspelet; alla dessa sammanställningar af gam- malrosa med fayence, brons med gammalguld Fig. 2.
Hatt af konst-halmflätning.
30 IDUNS •PIP Fig. 3.
Blus af crémefärgad surah.
eller gammalblått med ekbrunt; foulards med blommönster i ränder; inohairs, beige; de luftiga sommarväfnaderna — spetsar, batist, cretonne: vi finna, att de i hufvud- sak äro gamla bekanta.
Fantasirikedomen, den bländande deko- reringen och kompositionens förtjusande nycker visa sig slutligen endast som va- riationer af ett tema.
Och så mycket spetsar!
Den eleganta toaletten kan ej undvara denna spetsrikedom och den enkla toa- letten vill ej undvara den.
MODETIDNING Spetsar och åter spetsar samt stundom ett eller annat broderi — se der garnityret till sommardräg- ten.
Derför är det endast fin personlig smak och sjelfständig fantasi, som kunna lyckas åstadkomma något anslående nytt.
Man använder det man anser vackert och klädande och modifierar och kombinerar efter modeplanchernas anvisningar.
Så uppstår ständigt något nytt.
Det är intressant, utomordentligt intressant att ob- servera alla dessa lyckade eller misslyckade, alltid öfverraskande modekompositioner, hvilka nästan dagli- gen framträda i högfloden vid hafskuranstalterna.
Materialiet är dock i hufvudsak det samma trots de skiftande formerna, de exentriska infallen.
Guldmotiv af skiftande art eller broderier i kulört silke och guldtråd, väfda i renässansstil, pryda de flesta tyngre siden- och ylletygerna.
För de lättare sommarväfnaderna egna de sig ej.
Guldtryck på matta färger — sandfärg, resedagrönt, blågrått, smultron- färg — är af förtjusande präktig verkan.
Monne dessa modenycker skola blifva bestående eller försvinna så hastigt, som de framträdde?
Hvem kan säga d e t?
!
Men solen står i zenith och vår tanke måste, ehuru ogerna, vända sig f r a m å t.
.
.
mot höstskuggorna.
Sommartoaletten är knappast vald och pröfvad.
Och redan stå toalettsorgerna för hösten fordrande för dörren.
Men hur var det?
— » Ingenting nytt! » sade ni, min bäste herr Percival.
Det klingar något lustigt.
Men jag måste sluta.
Var god frambär min bjert- liga helsning till alla Iduns väninnor.
Tillgifnast Edith.
Fig. 1.
Hatt af gaz och halmflätning.
Den af ståltråd och tyll förfärdigade hattformen är beklädd med sandfärgad crépe.
Brättet är på innersidan fodradt med mörkt siden och utanpå klädt med likfärgad, perlbroderad halmflätning.
En trådrätt gazdel är på tre sidor fållad och så anordnad öfver hattkullen, att veckningen befinner sig midt på dess främre del.
En i kanten taggad del rosafärgadt siden samt rosetter af likfärgade sidenband jemte bruna krusade spetsar bilda garneringen, hvars anordning åskådliggöres af afbild- ningen.
Augusti 1888 Fig. 4.
Blus af brun bomullssatin.
Fig. 8.
Barndrägt af gul- och rödblommig perkal.
Kjolen, framtill slät och baktill veckad, bar en smal plissegarnering.
Främre delen af lifvet är anordnad i blusform.
En stor hvit krage jemte manschetter — virkade — och röda sidenslejfer fullständiga drägten.
Fig. 9.
Drägt af batist och spetsar.
Ofver kjolen ligger en af hvita spetsar begränsad vo- lang af rosafärgad batist.
Ofver denna ligga framtill två förklädesliknande spetsgarneringar.
En 2 m.
80 cm.
vid skoning, upptill veckad, om- gifver kjolen.
Lifvets bakstycke är slätt, under det framstycket veckats öfver en foderform på sätt afb.
visar.
Lifvet är framtill öppet och visar en insats af spetsar.
En egendomligt formad gördel af mörk sammet med silkebroderi omger lifvet.
De veckade ärmarne omgifvas 15 cm.
nedanför axeln af en garnityrremsa ocb garneras vid händerna med band och spetsar.
- Fig. 2.
Hatt af konsthalmflätning.
Hatten är af brun- röd halmflätning och det framtill uppstående brättet fodradt med faille af samma färg.
Garneringen består af brunröda och rosafärgade sidenband; hakbanden endast af rosafärgade band.
En aigrette af korn-ax pryder den vackra och kläd- samma hatten.
Fig. 3.
Blus af crémefärgad surah.
Den tätt åtsit- tande foderformen- är fram- och baktill beklädd med en 20 cm.
lång rundt om halsen gående axeldel.
Tyget härtill krusas på afvigsidan i rader, så att en puffartad verkan åstadkom- mes.
För öfrigt är blusen, såsom synes, veckad längsefter.
Ärmarne visa ett liknande arrangement.
Den puffade delen är 17 cm.
hög.
En gördel af brun sammet med bronseradt knäppe omgifver lifvet.
Ståkragen har en med detta knäppe öfverensstämmande brosch.
Fig. 4.
Blus af brun bomullssatin.
Foderformen be- klädes af brun satin, som veckats i regelbundna 3 cm.
breda veck, hvilka från halsöppningen på en längd af 25 cm.
äro fastsydda.
Linningar med knappar och knapphål omsluta handlederna.
En fantasigördel med kedja för uppbärandet af solfjädern eller en väska hör till blusen.
Fig. 5.
Damrock af beige.
Den åtsittande kappan göres af ljus beige.
Bakre skörtet är strax nedanför lifvet medels en veckning vidfästadt.
Ränder af beigefärgad mousseline de Laine med fina röda rutlinier insättas så, som af b. anty- der.
Två öfver hvarandia liggande peleriner, den undre af rutigt mousseline de Laine, den öfre, kortare, af beige, äro förenade genom axelsömmar och bilda jemte ficklock och ärmslag af rutigt tyg kappans besättning.
Knapparne imi- tera gammalt silfver.
UMBL I m H bmi Fig. G. Hemmadrägt af etamine.
Materialiet är ljus- brun mörkblommig etamine.
Drägten sys i prinsessform.
En plisserad insats framtill är af crémefärgad foulard, veckad på en foderform och omgifven af smala rever af drägtens tyg.
Krage, skärp och ärmrever göras af mörkbrunt siden.
Fig. 5.
Lim m Damrock af beige.
Fig. 7.
Höstkofta.
Den plisserande kjolen, som hör här- till, har vid högra sidan en galon med snörmakeriarbeten och perlor.
Koftan är af svart broscherad surah med garnering af cbantillyspetsar och prydes af snodd- och peristickning.
(Se mönslerbilagan.)
Fig. 6.
H e m m a d r ä g t af etamine.
Augusti 1888 IDUNS Fig. 10.
Drägt för 3 — 5 års barn.
Denna somraardrägt är af garomalblå foulard.
Byggstycket är slätt, men framstycket har en plisserad insats.
Prydnadssömmar i silke anordnas enligt afbildningen.
Bretellerna, ärmstyckena och ficklocken af ecrufär- gadt tyg hafva stickningar i blått silke.
En veckad gördel, som baktill löper samman i en slejf, fullstän- digar drägten.
(Se mönsterbilagan.)
Fig. 11.
Drägt för 2 — 4 års barn, af ljusblå mousseline de Laine.
Blusdelen är fästad på en fo- derform, så att nedre delen faller ut öfver kjolen.
Det släta axelstyoket är framtill spetsigt, baktill fyr- kantigt.
De vid axel och hand krusade ärmarne hafva linningar af mörkblå sammet.
De korta bre- tellerna på axlarne och ståkragen äro af samma tyg.
Fig. 7.
Höstkofta.
Den 180 cm.
vida kjolen är upptill veckad och fäst vid foderformen.
Skärpet af mörkblå sammet slutar i en slejf.
(Se mönsterbilagan.)
Fig. 12.
Morgonkofta, baktill åtsittande, fram- till lös, af ljusblå flanell, garnerad med likfärgadt moussline de Laine, prydt med hvita sidensticknin- gar.
Den knäppes vid sidan.
Gördeln är 8 cm.
bred.
(Se mönsterbilagan.)
Fig. 13.
Underlif för damer.
Detta förfärdigas af shirting och har i synnerhet framtill en djup ur- ringning, som omgifves.af en 10 cm.
bred bård af lätt moll- eller batiststickning.
Armarne ersättas af stickade remsor.
MODETIDNING 31 Regniga dagar.
laps, klaps, der faller den ena regndroppen efter den andra.
Att man någonsin haft större bruk för sitt tålamod, än under innevarande sommar, vågar jag på det högsta betvifla.
Tröstlösa, kalla, våta dagar!
Har någon gång Phoebus visat oss, arma menskor, sitt fagra, glänsande anlete, så har Fig. 8.
Barndrägt.
Fig 9. de utmanande parasollerna, då de, ännu obe- rörda af solens blickar, förborga sina behag uti kofferternas djup ocfy sålunda fått lemna platsen åt ulsterns, regnhatten och paraplyens öfvermakt.
Om man, för att trösta sig, kastar bevekande blickar på barometern, så kan man vara öfvertygad att denna genast visar sitt oinskränkta välde genom att föraktfullt draga sig några streck tillbaka och om man härefter rådfrågar det meteorologiska institutet så — nej, låtom oss hellre tiga, ty i vår harm yttra- des troligen alltför oartiga saker härom, saker, Drägt af batist och spetsar.
detta säkerligen skett emot pappa Jupiter Plu- vius ' uttryckliga befallning, ty straffet har, ty värr, ögonblickligen följt på synden och våra något upptinade känslor skyndsammast blifvit åter reducerade till denna sommars normala ståndpunkt = noll genom långvariga och ihål- lande regnduscher.
Alla våra drömmar om soliga, ljufva dagar, varma hafsvindar och härliga månskensaftnar, huru grymt hafven I ej blifvit gäckade!
Hvartill tjena nu alla de vackra, mödosamt komponerade toaletterna, de koketta hattarne, som man vid första vackra solskensdag vore benägen att återtaga.
Man bör ju i allmänhet undvika att visa huru svag den menskliga karaktären egent- ligen är!
Högst chikanöst tycker jag det vara, att skottåren sägas alltid medföra regniga somrar.
Detta är ju ett slags indirekt förolämpning emot damerna i allmänhet och mot de ogifta i syn- nerhet.
Man kunde ju så lätt antaga, att detta vore enkom tillstäldt för att af kyla deras, i mångas
IDUNS MODETIDNING Augusti 1888 afund, som hennes glänsande parti uppväcker och huruledes hon redan i höst, med ojemför- lig grace, stående på slottstrappan skall mot- taga sina och sin mans gäster, och månget ungt par sitter m å hända fördjupadt i räKnestycket: hvad hörer till ett ungt pars bosättning och huru böra kostnaderna ställa sig härför: a) då familjen har 2,000 kr.
i årsinkomst, och b) 4,000 k r.
!
men som jag ser har denna sista del af mitt kåseri varit till föga båtnad dern, som hvarken sökt eller funnit lyckan på ofvan nämda sätt och på hvilkas nerver reg- nets eviga plaskande har en irriterande verkan.
För dem har jag en liten tröst i beredskap, visserligen bara ett gammalt ordspråk, men nu till dags, då vi svärma för allt möjligt antikt, vare sig gamla skåp, tallrikar eller broderade trasor, så kan ju också detta vara välkommet.
Det lyder sålunda: fol- » Lass regnen wenn es regnen will, Es regnet seinen Lauf, Denn wenn ' s genug geregnet hat, So hört es wieder auf!
Dolly Roon.
Fig. 10.
Drägt för 3 — 5 å r s barn.
ögOD, allt för stora energi, som visar sig i de ofta åter upprepade attentat, hvilka under sagde år riktas mot skapelsens herrars frihet!
Men jag vet nu alldeles ej huru härmed för- håller sig och om dessa giftiga insinuationer mot skottåren ega sin riktighet.
Meteorologiska institutet får upplysa härom och kan ju så- lunda komma i tillfälle att något reparera sitt, i sommar visade, ochevalereska sinnelag genom att vederlägga detta lömska rykte.
Ja, nog har man haft behof af hvarenda atom godt lynne, som man kunnat disponera öfver, för att komma genom denna regniga, ovänliga sommar.
D e lyckligaste hafva varit de, som sett den från den humoristiska sidan, men dessa utkorade hafva nog varit mycket få, ty nästan alla hafva ju på ett eller annat sätt lidit förluster genom den oblida väder- leken.
Men nog gifvas några ändå, som säkerligen välsigna denna våta tid; som, under det him- len grät öfver dem, sökt och funnit eller åt- minstone trott sig finna lyckan.
Den skuldsatte har sett sin gyllene dröm förverkligad, den förnäma, firade balskönheten tänker med ett tillfredsstäldt småleende på den Fig. 12.
Morgonkofta.
» Min vackra s a m m e t är förderfvad! » har säkert mer än en dam utropat denna som- mar, då hon företagit en promenad i förtröstan på vackert väder, men råkat ut för en stört- skur, som alldeles genomblött hennes toalett.
Men det kan hjelpas — så vida sammeten är äkta.
Man gnider den nedtryckta fläcken med en yllelapp, doppad i 90-proc.
sprit, och håller sedan sammeten med rätsidan nedåt öfver en skål kokande vatten i 3 — 5 minuter.
Spriten suger då vatten till sig och tvingar så de en- skilda trådarne från hvarandra.
Man ?ägger sedan tyget pä ylleunderlag och borstar väl med en fin, hård borste, låter det sedan full- komligt torka och öfverborstar det sist med ren mandelolja; dock får det ej dervid fuktas för starkt.
S m å h a n d a r b e t e n för r e s a n.
Tvätt- och frisérnecessär.
P å 65 cm.
långt och un- gefär 30 cm.
bredt vanligt madrasstyg, helst smårandigt, exempelvis i blått och grått, stickar man på de grå ränderna med blått ullgarn grenstygn och på de blå ränderna sneda kors3tygn med svart ullgarn.
Härigenom får tyget ett utseende, som mycket påminner om konstnärligt väfdt ylletyg.
Är man färdig der- med och har tyget blifvit pressadt på afvig- sidan, fodrar man det med vaxduk, så att man äfven kan inlägga våta svampar o. d. Derpå syr man det hela samman, så att det bildar två fickor, förser dessa med knappar och fastsyr på yttersidan två hvardera en half meter långa sidenband, hvilka skola sammanhålla necessä- ren.
Denna necessär kan göras färdig p å ett par timmar, uppfyller väl sitt ändamål och är ytterst billig.
— En synecessär kan man fram- ställa på alldeles samma sätt.
Man gör den blott mindre och fodrar den med siden och tillsätter hållare för sax, nålhus o. s. v. samt några små prydnader, tofsar, snören o. d.
Med samma enkla material kan man bekläda para- plyer och förfärdiga plaidremmar.
Man måste då förut taga säkert mått.
— Dessa små ar- beten hafva det företräde framför jutearbeten, att tyget aldrig fransar sig eller krymper, samt att det hela kommer att blifva betydligt billi- gare än hvarje jutearbete.
Hufvudbetäckningen kan under somma- ren genom den s. k. svettremmen åstadkomma ganska svåra skafsår och andra obehag på pan- nan i synnerhet.
Detta sker i allmänhet der- för att svettremmen är behandlad med dålig Fig. 11.
Drägt för 2 — 4 å r s barn.
olja.
För att undvika dessa skadliga verknin- gar, bör man gnida foder och svettrem i nya hattar med bränd magnesia före begagnandet.
Blondiner hafva nog ofta gjort den erfa- renheten, att sommaren är en farlig fiende till deras hårprydnad, som delvis blekes och för- lorar den jemna, vackra färg, det har under vintern.
Med hjelp af granqvistar kan man förhindra detta.
Man kokai dylika i vatten och tager till en liter af den så erhållna vät- skan i / g liter alkohol.
Med denna blandning tvättar man hår och hufvudsvål och fuktar äfven kammen väl dermed.
Iföljden deraf blir, ej blott att håret gerna vill locka sig, utan ock att det behåller sin jemna färg.
Mörkt hår får man dock ej behandla på detta sätt, ty då bleknar det.
T r o t s all benzin man offrar på fettfläcken, som man af en obehaglig tillfällighet fått på sin nya drägt, kommer den ständigt åter, väl ej så tydligt synlig, men dess större.
Hur kan det komma till?
Sannolikt har ej fläcken behandlats på det rigtiga sättet.
Man tager ett hälft ark mjukt läskpapper, viker det fyr- dubbelt, fuktar det med benzin och lägger det öfver fläcken.
Derpå viker man det andra halfarket och lägger öfver det första samt tryc- ker kraftigt med handen eller ett kallt stryk- jern.
Man skall finna, att fettfläcken derige- nom totalt försvinner; läskpapperet har upp- sugit fettet.
Benzinhehandlingen får af eldlar- lighetsskäl ej ske vid ljus, ej heller får man använda varmt strykjeru.
Fig. 13.
Underlif för damer.
Stockholm, Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag, 1888.
