# ID: svediakorp-per663
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,248
# sentences: 926
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 24 augusti 1888.
N:r 34.
Byrå: 8 Sturegatan 8 (ingång från Humlegärdsg.
19) Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen &gt;ösnumnierför sälj ning!
Redaktör och FRITHIOF utgifvare: HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 9 — 10 ocb 4 — 5.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
B i d a och f ö r s a k a, k r ä n k a s djupt och g l ö m m a och om h i m l a r d r ö m m a Utgfifning-stid: hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode-o. mönstertidning.
l:sta årg.
Prenumeration sker: I landsorten: å postan stal tema.
I Stockholm: hos redaktionen, ä Stads- postens hufvudkontor, i de större bok- lådorna samt å tidningskontoren.
under nöd och v a k a: B l o t t en m o r och m a k a k a n den k a l k e n t ö m m a.
H. E.
Mal ' insh ' öm.
den liksom omslöt Karin med en varm, två stora kraftfulla menniskor, som dan- strålande glans, så snart blott hennes eget sade så utomordentligt väl.
Karin märkte hjerta öppnade sig den allra minsta smula.
ej, att de nästan dansade allena, men Ro- T e c k n i n g af Ave.
» Ja, det är ju det högsta beröm Uno kan bert såg det med en känsla af obeskriflig (Forts.) tilldela en dam, » skrattade hon, » men jag fröjd öfver den dystra, tillbakadragna flic- arin stod ännu med halsduken i han- visste ej, hur du skulle upptaga det, » skrat- kans lilla triumf, och han svängde henne den, då den med henne jemnåriga tade hon.
» Nå, du kommer ned då?
Det ännu ett par hvarf, sedan blott hon och Ina, varm, glad och ifrig, for in i var snällt! » Och sjungande sprang Ina ned han voro det enda dansande paret.
Men då de stannade och hon såg sig vara ett för trappan.
rummet.
föremål för hela sällskapets uppmärksam- Karin tog på sig ett par andra skor; det » Du skulle väl inte vilja vara snäll och het, ryckte hon sig lös med en tvär, kan- skedde blott af ett slags samvetsgranhet, komma ned och duka bordet; Stina är så.
Men hvad i all verlden är det ty de tycktes göra den lilla nätta foten tig rörelse och skyndade in i matsalen, der för en brandflagg du har der?
Tänker du ännu mindre än de förra, och sedan hon Ina börjat duka bordet.
granskat sitt utseende och återtagit sin » Det är ett karaktäristiskt utseende på klä ' ut dig? » » Det är din mammas konfirmationsgåfva lugna, högdragna min, gick hon ned till det den der flickan, » sade prostinnans syster, friherrinnan S., genom lorgnetten mönst- till sin guddotter, Karna Olsdotter, ser du glada sällskapet.
rande Karins sätt att dansa.
» Det ligger Dansen, en polka, var i full gång i den ju.
— Befaller hon, att jag skall biträda dertill utrymda salongen, och just som Karin ett uttryck af så äkta glädje i hennes dans, pigan? » » Förlåt!
Mamma befaller ingenting; jag ville glida förbi paren för att komma in i att man rent glömmer, hur tvär och dyster trodde du skulle velat hjelpa mig en smula.
matsalen, grep Robert henne om lifvet och hon eljes ser ut.
Hon skulle vara vacker, — Nu skall jag skicka upp Stina och säga med ett: » Du slipper icke undan längre! » om hon vore glad och liflig.
— Hurudan är hon egentligen? » frågade hon, sedan till, när det är serveradt. » Der låg harm drog han henne in i hvirfveln.
Hon gjorde ej något motstånd, ty hon dansen slutat och Karin lemnat salongen.
och otålighet i tonen, när hon tillade: » Gud » En underlig sammansättning af högmod, vet, hvarför du vill bo hos oss, då du ej hade hela aftonen känt en brinnande läng- kan tåla någon af oss, hvarken mamma, tan att få dansa med honom; men hvarje sjelfviskhet, anspråkslöshet, snålhet och fri- gång han närmade sig, för att bjuda upp kostighet, af rastlöst arbetsbegär och den mig eller Robert? » Frågan förbryllade Karin, och hon mum- henne, kom misstanken, alt det blott var största maklighet, jag någonsin sett, » sva- lade något om, att hon skulle komma ned en skyldighet, han ville afbörda sig, och rade prostinnan.
och duka, blott hon fått på sig ett par an- så försvann hon.
Och hon vägrade att » Det var sannerligen en brokig mosaik! » dra skor; de hon bar voro något för dansa med andra, emedan hon hyste den skrattade friherrinnan.
» Håller den färgen, föreställning, att hon skulle komma alt på du, Robert? » tillade hon tviflande, vänd korta.
» Då undrar jag minsann icke på, att något sätt göra sig löjlig, om hon i hans till festens hjelte, som obemärkt af modern, du ej ville dansa, ty ingen ting är värre närvaro vågade sig upp att dansa med nå- närmat sig dennas stol.
än för korta skor!
Robert ville springa gon annan.
Prostinnan fattade eld vid denna något och hemta dig » Nu flögo alla griller bort, och som om gäckande vädjan.
» Jag tror ej Robert kan hon plötsligt blifvit befriad från en tung kalla det annat än sjelfviskhet, högmod och » Robert? » » Ja, tror du ej han vet hur väl du dan- last, flög hon, förd af Roberts kraftiga arm, maklighet — girighet att förtiga — att hon sar, fast han aldrig sett det sjelf.
Min fri- genom salen.
Leende såg han ned på hen- här ej rör så mycket som ett finger för att herrlige kusin Uno har förklarat honom, att nes nu så solljusa ansigte, men hon såg ej hjelpa oss med de husliga göromålen, men upp; det var som om hon dansade i en deremot flere gånger har försökt att få göra du dansar som — som » öfversäll dröm, högt öfver allt jordiskt.
finare arbeten, broderier och sådant, för » En kapplöpningshäst, kanske. » Karin tinade upp mot sin vilja genom Det ena paret efter det andra drog sig butiker.
Men man har naturligtvis afvisat Inas glädje, som var så stor oeh äkta, att in under ljuskronan för att beundra dessa henne; här är i staden en storflock fattiga Utan lifsmål.
t
Tidningen utkommer i hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för ett qvartal endast I krona, postarvodet inberäknadt.
— Sista numret I flickor och fruar, som behöfva allt sådant arbete. » » Hvarmed fördrifver hon då tiden? » » Åh, hon läser massor af böcker, tror jag, lagar, stickar och syr åt sig sjelf.
För öfrigt har hon fyra stora kistor fulla med linne, duktyg, sängkläder — allt hvad hon behöfver i fall hon gifter sig, så hon saklöst kan drifva bort sin tid. » » Nu gör ju lilla mamma sin nyss så bro- kiga mosaik om till en helt svart yta.
Jag tror, att Karin fortares af verksamhetsbegär; hon har ju ända till sitt tjuguandra år fört ett arbetsamt lif tillsammans med en rask, driftig mor, och nu —.
» » Nu gitter hon ej ens på bykdagar sjelf städa sitt rum, ännu mindre på annat sätt hjelpa Stina, » högg hans mor in.
» Du skulle kanske ej försökt att göra henne Lill er tjenarinna. » » Just det, tant, » inföll Robert lifiigt.
» Hon märkte afsigten och blef förstämd, ty der ligger något friboret i hela hennes väsen, fast än hon är så fången i misstro- ende mot andra och af tankar på sig sjelf.
— Nå, nu öppnas paradisets portar!
Bordet är dukadt! » » Tack, tack, Karin!
Du förstår då att ordna ett festbord lika så bra som du dan- sar! » sade han med uppriktig beundran, un- der det han följde henne till baka in i mat- salerr för att beskåda bordet.
Han var glad öfver att på detta sätt slippa från att höra moderns skarpa omdöme öfver en person, som, genom att välja sitt hem hos dem, så frikostigt bidrog till familjens underhåll.
» Ja, är det icke vackert?
Och det är Karins förtjenst; hon har både anskaffat blommorna, ordnat dem i skålarne och be- stält de utsökt vackra tårtorna. » Ina var glädjestrålande, när hon berättade brodern detta.
» Ja, Karin, det är, som jag trott, du borde bli —.
» » Hushållerska, tycker du väl? » afbröt hon med en uppsvallning af sitt gamla miss- troende.
» Jag tror att du också skulle duga till en sådan vigtig befattning, » svarade han lugnt och sökte fånga hennes blick, som undvek att möta hans.
» Men det var egent- ligen ändå något mera, jag tänkte på.
Du skulle säkert bli en förträfflig hustru. » Han sade detta helt enkelt och allvar- samt med blicken allt jemt fästad på hennes ansigte.
Hon spratt lindrigt till, såg hastigt upp och mötte hans forskande öga.
Hennes instinkt sade henne, att det var läkaren, som - sökte utforska henne och med en af återhållen vrede skälfvande röst kom svaret: » Har du kanske någon ruinerad kamrat eller vän att bjuda ut?
Jag har redan hedrats med tio ä tolf olika anbud att få betala förrucklade herrars skulder med min förmögenhet, och de ha alla haft den stora godheten att vilja taga mig med i köpet.
Fem af desse affärsmän ha aldrig sett mig, så du behöfver ej genera dig, i fall du fått uppdrag att köpslå — — » Utbrottet kom så häftigt och oväntadt, att han första ögonblicket förlorade fatt- ningen, och en uppstigande vrede hotade att få makt med honom.
Men när hon så plötsligt teg och han såg in i hennes nu våldsamt upprörda ansigte, segrade läkaren öfver den förolämpade mannen, och med ett allvarligt: » Vi talas vid om detta sedan månaden meddelar en fullständig mode- och mÖnsterttdnlng.
— Uppgtf å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sal er- kära Karin », lemnade han henne för att underrätta modern att supén var färdig.
Ina hade ej hört ordvexlingen, utan kom nu röd och ifrig från köket, företrädd af Stina, som bar in steken.
Karin hade lagt handen på låset till en liten sidodörr, som förde till en större garde- rob, genom hvilken hon kunde komma ut i förstugan och så uppför trappan till sitt rum.
Den skymt af glädje, hon känt, var nu begrafven under en storm af orediga tankar och känslor, bland hvilka hon kan- ske för första gången kände en bitter före- bråelse öfver att ha varit orättvis mot någon.
Hon ville draga sig undan för att ostördt få hängifva sig åt sjelfplågeriets dämoniskt lockande qval, hvilka på ett egendomligt sätt uppblandades med vemodiga kärleks- drömmar.
» Vid desserten kommer Robert att hålla ett tal; du skall få se, att det blir präktigt, » pratade Ina utan att märka Karins afsigt att gå ut.
» Han kommer visst att äfven vidröra en särdeles mystisk —.
Ja, mam- ma, nu komma vi!
Hjelp mig att få upp båda dörrarna, Karin!
Och så ut, för att bli högtidligt förda till bordet!
Du skall få se, att kusin Uno annammar dig! » Hon drog Karin med sig in till de öfriga damerna i förmaket, der de flockat sig under väntan på att bli af herrarne införda till bordet.
Ina hade spått rätt.
Baron Uno bugade sig högtidligt för Karin.
Hon såg det lik- som genom ett flor och hon lade meka- niskt sin arm i hans.
En tanke, blott en upptog helt oeh hållet hennes själ: Hvad skulle Robert tala om?
Hvad menade Ina?
Lyckligtvis tyckte baron Uno mycket om att höra sin egen stämma och var fullkom- ligt belåten med de enstafviga ord, som Karin bestod honom, samt med den, som det tycktes, oaflåtliga uppmärksamhet, med hvilken hon följde hans lifliga beskrifning öfver den senaste kapplöpningen, vid hvilken bans » Zelia » eröfrat högsta priset.
Efter en i hennes tycke oändligt lång tid klingade ändtligen Robert på sitt vinglas och steg upp.
» Hvad skall han tala om, herr baron? » frågade Karin så tvärt och häftigt, att hennes granne hoppade till på stolen.
» Hvad?
Ack, om hvad som helst; om universitetet, sträfvan, menniskokärlek, fram- tid och allt, som klingar vackert.
Skola vi kanske afbryta vårt samtal och höra på? » sade baronen.
» Kunna vi ej stiga upp?
Ljusen från armstaken göra ondt i ögonen? » » Nej, det går ej an, tant har ej gifvit tecken; men se, här ligger ju er präktiga solfjäder.
Tillåt mig! » Han slog upp den stora solfjädern och räckte henne den samma.
Nu var hennes ansigte doldt för alla utom för honom, men han var ej skarpsynt, det visste hon.
Andlös lyssnade hon till talet, som i början hade en viss humoristisk anstrykning.
Detta lugnade henne och solfjädern sjönk så små- ningom ned i hennes knä.
Men plötsligt fick den sonora stämman en varmare klang, och i gripande ord tolkade talaren sin tack- samhet mot den okände välgörare, som allt sedan hans faders död, samma år Robert tog med.
fil.
examen, hvarje qvartal sändt honom en summa, tillräcklig för att kunna studera bekymmerfritt och utan att nödgas göra skulder eller betunga sin mor, som ej utan stora försakelser skulle kunnat bistå honom.
» Jag har lydt den okändes önskan », fort- satte Robert, » att ej efterforska hvem han är och ej under studietiden för någon utom för min mor omtala saken.
Men nu, då jag står vid målet, färdig att börja en sjelf- ständig verksamhet, är det blott mitt hjertas varma maning jag lyder, då jag i denna krets af slägtingar och barndomsvänner ut- talar min innerliga tacksamhet mot den ädle okände och ber Gud välsigna honom och alla dem han älskar!
Och så till slut ber jag er, mina vänner, förena er med mig oeh bringa honom ett trefaldt lefve: Han lefve!
Hurra! » Kraftiga hurrarop och handklappningar ljödo genom salen; sjelfva baron Uno täck- tes hurra, dock med ett reserveradt små- leende.
» Kusin Robert är verkligen originel, » vände han sig derefter med kritisk min till Karin; men han tystnade förvånad, när han såg hennes krithvita ansigte, ryckande läppar och tårarne, som med ansträngning tillbakahållna darrade i ögonfransen.
Hon famlade förgäfves med skälfvande fingrar efter solfjädern; den hade glidit ned från det glatta sidenet oeh låg vid hennes fötter.
Han tog upp den.
» Hur är det?
Är ni sjuk? » hviskade han, med fin takt, kännande, att hon önskade undvika allt uppseende.
» Ja, hjelp mig att komma osedd bort till den der lilla dörren — bakom Robert och friherrinnan!
Nu resa sig alla för att klinga med honom.
Tack!
Jag går ensam upp- för trappan. » (Forts.) Sångarfröj d.
(Efter Friedr.
Blaul.)
^T^gjj^fl / fc &amp; hi,mtat » å - Bj-uÄt och an3a » 3oj ?t utaj?
jaoeM- oofi vitt a ve e J ' 9f ^ fifott ' $ hvaz^oi - iiM i-uPsEanSe éånqefc 0Ctt oj-unga och jragett 3-tomma Set afc wM-tt mitt (9, gåfW * cj&lt; oång och Sfcovnmat, 3å votc atft 3ö3t och halltl P 3e66a å t afft omtttina j; ofc6onan3e natg jatagef!
ge och gjuta in uti Ivj-ettat ert gCotmfla aj?
fVJWt » ne, Gch uifj-en 3 | * ån titta taga j; töj,3an3e- Sfcom ocft * ång &amp; tagen, j a g •6e3efc, o c l i lifvet ifeåto m v a på oavnma gång!
Erik Modin.
ldun, erhålles ett gratlsexemplar for hela den tid, under hvilken abonne- mcntet räcker.
Äro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera- hälles ett nummer I veckan under hela qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- nenter, som samlas, och för hvilka afglften Insändes till Redaktionen af Hur skall en ung qvinna bäst utbildas till en god husmor?
(Prisbelönt vid Iduns tredje pristäfling.)
' jet är ett b e k a n t förhållande, att h e m - mets l y c k a o c h trefnad hufvudsakligen b e r o I å h u s m o d e r n.
H o n b ö r v a r a den g o d a geniu:-, s o m så b i n d e r friden v i d härden, att h e m m e t blir oss den käraste platsen p å j o r - den.
H ä r t i l l behöfver h o n i c k e endast ett g o d t hjerta o c h b o k l i g bildning, utan l i k a m y c k e t k u n s k a p i de m å n g f a l d i g a g ö r o m å l o c h bestyr, s o m tillhöra hemmets verld.
Ty s k o l a dessa helt o c h hållet anförtros i andras händer, går det vanligen i c k e efter ö n s k a n; friden stores o c h trefnaden flyr sin k o s.
S k o l a v i derföre få l y c k l i g a hem, måste vi sörja för att erhålla d u g l i g a h u s m ö d r a r.
I v å r tid tager m a n d o c k ofta miste o m m e d l e n för u p p n å e n d e t a f detta m å l.
H e l t u n g sändes flickan till s k o l a n.
Der tillbringar hon en stor del a f d a g e n, sysselsatt nästan uteslutande m e d läsning o c h skrifning.
I h e m m e t är h o n upptagen a f sina l e x o r o c h lekar.
F ö r att h o n skall vara riktigt fin, får hon icke ens lära att k l ä d a sig sjelf.
T v ä r t o m vänjes h o n v i d så m y c k e n uppass- ning s o m möjligt.
S å fortgår det år efter år.
H o n inhemtar en m ä n g d b o k l i g a kun- skaper, ofta k a n s k e endast som en u t a n l e x a; m e n o m det, s o m tillhör husmoderns för- nämsta u p p g i f t, lemnas h o n i okunnighet.
H o n får g å till det d u k a d e bordet, utan att ens k ä n n a n a m n e n p å d e maträtter h o n för- tär.
B e h ö f v a d e s m å syskonen n å g o n hjelp, så p å k a l l a s barnjungfrun.
Sjelfva skolbild- ningen g å r ofta ut p å u t b i l d a n d e t a f talanger, m e d h v i l k a den u n g a q v i n n a n m å k u n n a p r å l a i sällskapsJifvet, m e n det s o m h ö r till själens d a n i a g o c h det p r a k t i s k a lifvets k r a f försummas.
D e n f ö r v ä n d a u p p f a t t n i n g a f lifvet, som h o n s å l u n d a insupit, följer henne äfven efter skoltiden, o c h det är derföre icke underligt, att h o n helst egnar sin tid åt toaletten o c h nöjen.
O c h m e d denna uppfostran inträder hon i äktenskapet o c h åtager sig en h u s m o - ders fordrande kall, ett kall, för h v i l k e t h o n trots otaliga bittra erfarenheter a l d r i g torde b l i f v a fullt d u g l i g.
S k a l l den u n g a q v i n n a n k u n n a m o t s v a r a sin bestämmelse s o m h u s m o r, så måste h o n dertill utbildas p å ett helt annat sätt.
All uppfostran måste börja tidigt; så äfven här.
D e n u n g a flickan skall framför allt lära sig ordning o c h p u n k t l i g h e t s a m t att så m y c k e t s o m möjligt reda sig p å egen h a n d.
S å l u n d a bör h o n vänjas att tvätta o c h k l ä d a sig sjelf, h å l l a reda p å o c h v ä l v å r d a sina kläder, b ö c k e r o c h leksaker, passa u p p p å sina mindre syskon, o c h d å h o n b l i r mera f ö r s i g k o m m e n, biträda v i d matlagningen samt i m o n a f krafter o c h u t v e c k l i n g d e l t a g a uti alla i ett htiskåll förefallande g ö r o m å l.
Härigenom härdas o c h stärkas hennes kroppskrafter; sjuklighet o c h missbildning m o t v e r k a s, hvarjemte hon endast p å detta sätt blir skicklig, att, d å h o n en g å n g blir h u s m o r, b å d e rätt värdera den d u g l i g a tje- narinnan o c h undervisa den o k u n n i g a.
Sedermera, efter slutad s k o l g å n g, b ö r h o n, f ö r att v i n n a k ä n n e d o m o m varors utseende o c h beskaffenhet, få v a r a m e d o m u p p k ö p a f alla de förnödenheter, s o m i h e m m e t använ- das, samt så s m å n i n g o m ledas att p å egen h a n d sköta hushållet.
H ä r v i d bör hon föra förteckning p å alla utgifter, ty sådant fordrar ordning o c h sparsamhet.
be- U n d e r v i s n i n g e n i handarbeten får i c k e in- skränka sig endast till konsten att förfärdiga några lyxartiklar.
D e t nyttiga måste först o c h främst tillgodoses.
D e t t a hindrar icke, att undervisningen k a n ordnas efter en sådan p l a n, att den utbildar skönhetssinnet o c h uppfinningsförmågan.
I det hem, der hus- modern eger dessa egenskaper, k u n n a m å n g a utgifter inbesparas, p å s a m m a g å n g h e m m e t får en prägel a f trefnad o c h glädje.
D e n n a praktiska uppfostran g ö r i c k e den b o k l i g a b i l d n i n g e n öfverflödig.
H o n är l i k a nödvändig.
H u s m o d e r n b ö r k u n n a s k å d a ut öfver hvardagslifvets trånga krets.
H o n be- höfver icke ega sin m a n s f a c k b i l d n i n g, m e n för mensklighetans stora frågor får h o n i c k e vara främmande.
E n d a s t härigenom undgår hon att nedsjunka till sin mans hushållerska o c h barnvårdarinna.
M e n utom denna allmänna bildning be- höfver husmodern speciella k u n s k a p e r i de ämnen, som beröra hennes verksamhet.
V i d d e i h e m m e t förefallande m å n g f a l d i g a g ö r o m å l e n, s å s o m f ö d o ä m n e n s förvaring o c h tillagning, r e n g ö r i n g a f kläder, m ö b l e r o c h husgeråd, m.
m.
, f ö r e k o m m a ständigt före- teelser, s o m g r u n d a sig p å kemiens eller fy- sikens l a g a r; eger h u s m o d e r n n å g o n känne- d o m o m dessa lagar, skall h o n helt visst b å d e bättre o e h m e d större intresse k u n n a utföra eller l e d a de n ä m n d a g ö r o m å l e n.
Barnens första uppfostran är vanligen helt o c h hållet ö f v e r l e m n a d åt m o d e r n.
Ingen k a n derföre h a f v a större inflytande p å deras u t v e c k l i n g än hon.
M e n j u s t derföre är det a f så m y c k e t större vigt, att hon har k u n - s k a p o c h f ö r m å g a att rätt b e h a n d l a d e m.
D e t t a är ingen ringa s a k.
M å n g e t barn har g e n o m m o d e r n s o k u n n i g h e t blifvit missrigtadt för hela sitt lif, under det att ofta utmärkte m ä n h a f v a g o d a m ö d r a r att t a c k a för h v a d de blifvit.
I n g e n q v i n n a b o r d e derföre träda i äktenskapet utan att e g a k ä n n e d o m o m p e - d a g o g i k e n s vigtigaste sanningar, särskildt m e d afseende p å den tidigare barnåldern.
P å husmoderns a n o r d n i n g a r beror i i c k e ringa g r a d hennes eget o c h husfolkets välbe- finnande.
H o n får derför i c k e v a r a o k u n n i g o m helsolärans föreskrifter, l i k s o m h o n, d å s j u k d o m e n g ö r sitt inträde i familjen, icke får stå alldeles r å d l ö s.
D e n sjuke m a k e n eller barnet mottager helst hjelpen från hen- nes h a n d.
L y c k l i g hon, o m hon d å eger så m y c k e n i n b l i c k i sjukvårdsläran, att h o n k a n b r i n g a hjelpen p å bästa sättet.
V i h a f v a funnit, att, o m den u n g a q v i n n a n skall utbildas till en g o d husmor, måste h e m o c h s k o l a p å det innerligaste s a m v e r k a m e d hvarandra.
O c h alldenstund h o n skall fostras för hemmet, b ö r s k o l a n rätta sig efter dess fordringar.
J u mera s k o l a n inrättar sig i likhet m e d ett g o d t hem, dess bättre fyller hon sin uppgift.
E n d a s t elå k a n s k o l b i l d n i n g e n p å s a m m a g å n g v e r k a karaktärens f ö r ä d l i n g o c h till- g o d o s e det husliga lifvets kraf.
E — t.
• ^ ^ ^ En qvinlig publicist.
(Efter » Pall Mall Gazette ».)
f nder min vistelse i Paris detta år hade jag inånga värderika samtal med den af den lä- sande allmänheten i England och Amerika synnerligen omtyckta mrs örawford, som nu i öfver tjugu år varit anstäld i pressens tjenst.
Hennes anseende såsom tidningskorrespondent är höjdt öfver allt beröm.
Ingen qvinna intar såsom journalist en så uppburen och framstående ställning i vår tid eller utöfvaj ett så vidt utbredt inflytande som denna mrs Örawford, hvilken är mer hemmastadd i Paris än någon annan.
H o n känner hela verlden, mottages i alla kretsar och umgås på förtrolig fot med de mest framstående statsmän, författare, målare och skådespelare.
I kamrarne, ministeriet, salongen eller på teatern, med ett ord, öfverallt, der Parislifvet pulserar lifligast och kraftigast, är hon med.
H o n känner Paris lika väl som en nunna sin bönbok, och näppeligen torde någon ha så stor läsekrets som hon.
Lejonparten af hennes tid tillhör visserligen » Daily News », hvars korrespondent i Paris hon är, men detta hindrar henne dock ej från att skrifva långa intressanta artiklar för så väl » Pall Mall Ga- zette » som jTruth » samt lysa med qvieka och under- hållande bref från Paris i » New York Tribunes » spalter.
Mrs Crawford är utom all fråga en af de intressantaste personer i Paris, och jag hade det oskattbara nöjet att af hennes egen mun mottaga följande synnerligen värderika uppgifter om hennes lif och verksamhet.
» Jag har tillhört pressen,- innan jag var tjugu år, och gör det ännu, » sade hon en gång.
» Men berätta mig, hur ni kom att slå in på den banan, och hur en ung flicka kunde utan föregående relationer med pressen ett tu tre blifva en framstå- ende medlem af Paris ' tidningsverld? » frågade jag.
» Det var en ren tillfällighet eller snarare slump, som gaf första uppslaget dertill.
Jag skulle kunna säga, att en ringa sjelfförsakelse i unga år bragt mig till hvad jag nu är.
Jag hade nyss fyllt sexton år och gick ännu i skolan, då min svägerska föreslog mig att göra henne ett kort besök i Paris, der hon var inackorderad.
På samma ställe bodde en äldre amerikanska, som sett bättre dagar, med sin dotter.
Ehuru obekant med dessa damer, tilltalades jag af dottern en dag, då jag mötte henne i trapporna, och ombads att tillbringa den derpå följande dagen hos modern, emedan dottern måste resa till landet för att skafla dem bostad öfver sommaren.
Modern var mycket klen, och hon tordes ej lemna henne ensam.
Förargligt nog hade vi just den dagen ämnat besöka Versailles för att se vattenkonsterna spela, hvarom min svägerska äfven påminde mig, då jag träffade henne.
H o n fann det dessutom rent af löjligt att försaka ett så stort nöje, som blott erbjöds mig denna enda gång, för att vara hos en för mig obekant gammal fru.
Jag gick derför till amerikanskorna för att höra, om dottern ej skulle kunna uppskjuta sin resa till en annan dag, men detta var henne omöj- ligt, emedan det var sista dagen på deras qvartal, oeh kunde hon ej före klockan tolf följande dag an- skaffa en bostad på landet, skulle de bli fäst för ytterligare ett qvartals hyra, der de nu bodde, och sålunda nödgas att tillbringa de tre varmaste som- marmånaderna i staden.
Den gamla damen var lam och kunde ej reda sig på egen hand, hvarför jag beslöt att försaka Versailles och laga vård om henne.
Det var en hygglig gammal fru och ifrig förfäktarinna af qvinnans rättigheter.
Jag lånade ett villigt öra till de läror hon predikade hela dagen, ty först sent på qvällen kom dottern hem.
De tre följande åren förflöto utan några rubbningar i mitt yttre lif, men jag blef allt mer och mer ense med mig sjelf att söka genom sjelfverksamhet skaffa mig oberoende och ej ligga någon till last för min utkomst, men hur ett slikt oberoende skulle kunna uppnås, var mig fortfarande en gåta, ehuru jag an- strängde min hjerna till det yttersta att utfundera något sätt, hvarpå jag skulle kunna göra mina kun- skaper och förmåga i öfrigt fruktbringande eller med ett ord skaffa mig ett lefvebröd.
Just då inträffade helt oförmodadt en sorglig onj- störtning i m i » familj.
Händelsevis kom jag åter i beröring med den gamla damens dotter, som jag under tiden ej sett och nästan alldeles glömt.
Hon gaf mig rekommendationsbref till ett par tidnings- män.
Jag började nu följa med de politiska händel- serna, men fann tidningsartiklar i allmänhet litet tråkiga, ehuru mycket värderika.
och beslöt att i mina egna uppsatser vara fullt sjelfständig och en- kelt och naturligt beskrifva hvad jag såg.
Lady Cowley, som då var ministerfru i Paris, skaffade mig inträde vid hofvet; Michel Chevalier var mig äfven till god hjelp i samma afseende, men de vänligaste af alla voro dåvarande amerikanske ministern och hans fru.
Jag umgicks snart förtroligt i de förnäm- sta advokatfamiljer i Paris, i synnerhet M. Desma- rests — Grevy blef bdtonnier, chef för advokatkåren, — efter Desmarest.
» Med hvilken tidningsredaktör kom ni först i be- röring? » » Justin M:c Carthy.
Han tyckte om en liten upp- sats jag skrifvit om hans verksamhet som utländsk redaktör, och så var jag inne på tidningsmanna- banan.
Sedan skref jag artiklar för » Once a Wecle »,
tion ske å närmaste postanstalt.
— Bidrag från alla områden för qvinllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör som då redigerades af E. Walford, och fick bra be- tald t. Utgifvaren af » San Francisco Bulletin » er- bjöd mig anställning i sin tidning, och inom kort var jag öfverhopad af arbete. » » Men som gift var det väl svårt att fortsätta den bana ni valt? » » Nej, inte det minsta.
Jag har födt upp fyra barn, men hvad är det att skryta öfver mot den ameri- kanska tidningsredaktrisen, som skötte en tidning, en vagga, en symaskin och ett postkontor.
Allvar- samt taladt, så äro fruntimmerna kleia, derför att de klema med sig för mycket. » » Anser ni verkligen, ätt de kunna täfla med männen i striden för dagligt bröd? » » Derpå ha vi talande bevis från alla land, såsom till exempel från de franska handelsidkerskorna eller bondqvinnorna för att icke tala om landtmannens hustru i Amerika eller de svenska bondhustrurna, som tvätta och stryka alla husets kläder, laga mat, skura golf, väfva och sy familjens kläder, sticka dess strumpor, sköta ladugården och mjölkkammaren samt äfven vid bråd tid hjelpa till med utarbete.
Qvin- norna ega ej männens kroppsstyrka, men de äro mycket segare och utbålligare, låta sig ej så lätt krossas af motgången samt ega ett makalöst tåla- mod. » » Ni har således aldrig varit utan arbete under alla år, ni tillhört pressen? » » Inte en vecka.
Ofta har jag känt miguppgifven af trötthet, men hållit i likaväl. » » När blef ni medarbetare i » Daily News »? » » Då jag gifte mig.
Mr Örawford var » Daily News » korrespondent i Paris.
Jag var då nära tjugutvå år.
Mitt giftermål förändrade på intet sätt mitt yttre lif.
Jag var lika fri och oberoende som förut, med samma intressen och sysselsättningar.
Det gaf mig blott nya tillfällen till utvidgad verksamhet.
Min man och jag arbetade tillsammans, den ene fyl- lande hvad som fattades hos den andra och bistå- ende hvarandra med råd och uppmuntran på ett sätt, som för mig var en källa till oförgätlig säll- het. » » Ni måste vara begåfvad med en jernhelsa? » Jag har alltid haft hvad man kallar god helsa, men om jag, såsom andra, hade klemat med mig, i stället för att hänge mig åt arbete, så skulle jag du- kat under såsom mängden.
Det fins i sjelfva verket ingenting på tidningsmannabanan, som ej en qvinna kan göra lika bra som en man, men åtskilligt, hon kan göra bättre än han. » » Men detta lif har dock sina faror för en ung flicka, och Paris under andra kejsardömets tid måtte ej ha varit något synnerligen lämpligt ställe för en ung dam att på egen hand taga sig fram såsom jour- nalist.
» » Må så vara, men aldrig har jag varit utsatt för några större obehag, ehuru jag varit här både under kriget — 71 och kommunens dagar.
Jagharströf- vat genom Versailles gator sent på natten, då staden genomsvärmades af soldater, och trängde mig fram genom barrikaderna den 23 Mars 1871 till Hotel de Ville för att vara närvarande vid rådplägningen mel- lan kommunardernas ledare.
Likafullt lefver jag ännu och är oskadd till lif och lem.
Jag har aldrig gått beväpnad, ehuru jag under kriget lade mig till med en liten miniatyrpistol.
Sinnesnärvaro, kall- blodighet och en af okunnighet om faran alstrad oförskräekthet äro bättre än alla vapen. » » Men hur kan ni försvara den saken, att qvinnor skulle ha större framgång än män just på den ba- nan? » » Emedan de få tillträde, der detta nekas män.
Ministrar äro tillmötesgående mot en qvinna, då de skulle vara förbehållsamme mot män.
Och så är det öfverallt, der man har att göra med män, ända ned till gendarmerna.
Jag påminner mig just en af mina största triumfer, hvilken jag vann just på grund af mitt kön.
Det var vid den stora debatten i Versailles den 24 Maj.
Nästan alla utländska korrespondenter blefvo nekade tillträde, men Thiers, som alltid varit mig synnerligen bevågen, skaffade mig plats bland de fruntimmer, som fått biljetter till sammanträdet, i en griljerad loge, från hvilken jag kunde se och höra allt.
Jag satt såsom fastnaglad på min plats från tidigt på morgonen till sent på natten, då de- batten slutade och den nya regeringen var tillsatt, utan att göra minsta anteckning, men utan att ett ord undgick mig.
V i d midnatt var debatten slut; jag återvände skyndsamt till Paris, sammanträffade med min man, tog ett rum på närmaste hotell vid Gare du Nord och skref ur minnet en redogörelse för den långa debatten.
Timme efter timme ilade pennan, så fort den kunde; jag slängde sida efter sida till min man att korrigeras, och några minuter efter kl. sju hade jag artikelnJfärdig att afsända till London.
Följande morgon hade » Daily News » en utförlig redogörelse för hela debatten. » | Pi I U I I 11 U IN användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga anglfvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
» Det var en oerhörd ansträngning.
Hade den inga menliga följder? » » Nej visst inte.
Större ansträngningar har jag gått igenom, såsom till exempel, då jag bevistade den bal, som gafs för marskalk Mac Mahon af le Tribunal de.
Commerce.
» Daily News » önskade få en utförlig beskrifning på damernas toaletter.
Jag lem- nade tidigt balen för att hinna telegrafera på qväl- len, men ett häftigt åskväder hade utbrutit, och nå- gon vagn stod ej att få.
Jag måste derför, som jag stod i baldrägt, bege mig af till fots till den långt bort belägna telegrafstationen.
Innan jag hunnit halfvägs, tappade jag satinskorna och fortsatte sprin- gande i strumpsockarne den återstående vägen.
Kläd- ning och kjolar hängde som våta trasor omkring mig och genomblöt, som om jag varit dragen ur sjön, måste jag sitta på telegrafstationen och göra en liflig beskrifning på den lysande balen, på det att » Daily News » dermed skulle kunna roa sina läsare på morgonen.
Jag förkylde mig ej.
Jag har varit synnerligen lycklig i slika fall.
Under koleraepidemien 1884 gjorde jag, min man ovetande, af fruktan att det skulle kunna oroa ho- nom, en rund kring kolerasjukhusen och blef ej smit- tad.
Jag vill dock ej förneka, att jag kände mig allt annat än lugn, då jag kom in i den första sa- len, der flere döda ännu lågo. » » Det var ett käckt tilltag!
Det är förvånande hur ni stått ut med allt. » » I strängt och oaflåtligt arbete ligger en eggelse och en uppehållande kraft.
Om jag ej haft det dag- liga tvånget, som ständigt följer oss tidnings- korrespondenter, skulle jag aldrig kunnat bära min mans död, men det var min räddning. » » Fortsätter ni allt jemt? » » Ja, naturligtvis.
Det fins ingen så intressant verksamhet.
Alltid är det något nytt som inträffar, och man är ständigt på jagt efter nya ämnen och nya storheter.
Det var min man, som först upp- täckte Gambetta, och genom vår bemedling åstad- koms försoningen mellan Thiers och Gambetta, hvar- förutan republiken skulle varit en omöjlighet.
V i upptäckte äfven Albani, och första gången hon stod omnämd i tidningarna, var i en liten beskrifning i le Tcmps och ett par andra tidningar på en soaré hos oss. » » Har ni någon allmän regel eller metod för ert arbetssätt? » » Observera, reflektera och skrid sedan oförtöfvadt till verket skulle jag vilja kalla mitt valspråk.
Det egentliga arbetet sker, innan man sätter sig till skrif- bordet.
Då man väl fått pennan i handen, sker smältningsprocessen af tankarne.
De ordnas och förbindas sins emellan, och så löper pennan så raskt som möjligt.
Om den stannade skulle svårigheter uppstå och tankarne börja att stocka sig.
Men är uppsatsen väl färdig, så kommer reaktionen.
Jag afskyr att läsa igenom hvad jag skrifvit, men det är nödvändigt för att mildra vissa uttryck och retuchera det hela. » » Ni borde ha en handsekreterare. » » Ja, men kan man skämta och skratta med honom såsom med sin penna och en inbillad allmänhet? » » Ni tänker alltid på allmänheten? » » Ja, alltid. » » Men hur kan ni känna allmänhetens smak i Eng- land, ni, som ständigt vistas i Paris? » » Jag passar alltid på tillfälle att studera mina landsnän, och detta kan man öfverallt.
Då jag är i England, ser jag så mycket som möjligt af lifvet der.
Ni minnes Petri syn?
Ingenting är rent eller orent för mig. » » Har ni alltid varit af samma mening? » » Nej, för ingen del.
Jag är inte vidskeplig i all- mänhet, men ibland tycker jag mig se ödets finger i vissa obetydliga tilldragelser.
Det föll mig en gång in att spela på lotteri, och jag vann ett par glas- ögon med guldbågar.
Detta tog jag såsom en finger- visning att studera lifvet närmare, och så fördes mina tankar på Petri syn.
Dessa glasögon gjorde emellertid min lycka.
En annan gång hade jag en lika påtaglig varning att icke låta stolthet och sjelf- kärlek förblinda mitt omdöme, utan betrakta föröd- mjukelser såsom helsosamma och nyttiga. » » Hvilket är i er tanke bästa sättet att uppnå och bibehålla journalistisk öfverlägsenhet? » » Att framför allt vara sann, ej oroa sig för mor- gondagen, ej låta tillfälliga obehag och motigheter nedslå modet, utan ge alla sina krafter åt den sak man har för händer och söka göra sitt bästa såsom stode man inför evighetens domslut.
Sedan kan man såsom fatalisten lägga händerna i kors och lugnt afvakta utgången.
Sen till, ärade läsarinnor, att ldun finnes hos alla edra bekanta!
En minnesblomma från fransk mark.
(Blad ur min dagbok).
flÉIlfét v a r e n varm aprildag vid femtiden på eftermiddagen, då jag tillryggalagt den ungefär 30 minuter långa vägen mellan Kouen och pilgrimskapellet Bon-secour.
Uppfor, stän- digt uppför gick stigen, solhettan plågade mig, det var derför med ett obeskrifligt behag jag kände några friska vindar kringflägta mig der uppe på kullen.
I n k o m m e n i kapellet måste jag stå stilla en stund för att vänja ögonen vid dunklet derinne.
Endast sparsamt inström- made ljuset genom de färgade fönstren o c h det i blått o c h guld målade taket ökade den skym- ning, som var rådande.
Väggarne voro sam- mansatta af små marmorskifvor m e d inskrip- tioner.
Jag betraktade dem närmare, först en, så en annan o c h vidare hela väggen uppför.
Här mötte jag då åter en af de der vackra idéerna man här o c h der finner bland den ka- tolska lärans bekännare o c h hvilka hvar för sig likna en liten rännil af lefvande vatten bland stelnade isblock.
Läran kan förvrängas o c h stöpas i former, men menniskotanken binder sig aldrig, endast skenbart nerskar dogmen öfver tankens repre- sentanter; ett uppmärksamt öga upptäcker snart nog ställen, der hjertat o c h känslan brutit den härda isskorpan för att bana sig väg fram till ljuset.
Tusentals menniskor k o m m o hvarje år till denna lilla helgedom för att bedja.
Deras lära sade ju, att det var ett af de ställen på jorden, der den Allsmäktige mera omedelbart nalkades dem o c h som ett bevis härpå kallades kapellet Bon-secour.
När nu pilgrimens bön blifvit uppfyld, fram- buros hans tacksägelser till templet, inristade i marmor, o c h der stodo de sedan till en upp- muntran för alla andra bröder o c h systrar, hvilka likt en alltid hungrande tiggarskara trängdes kring den Barmherrtiges tron.
D o c k, det låg äfven en annan tanke häri; man hade användt dessa marmorskifvor till bildandet af kyrkans murar, o c h jag tror ej att något mera passande ämne till uppförandet a f ett tempel torde finnas än uttrycket af öf- verfulla hjertans tacksamhet!
J a g hade stått försjunken i tankar o c h urakt- låtit att deltaga i den allmänna bönen, hvilket alltid varit min vana vid inträdet i en katolsk kyrka, dels till följd af en inre böjelse, dels också för respekterandet af det folks seder, hvars land jag gästade.
D e n eviga kärlekens eld brann lugn o c h stilla öfver det stora midtelaltaret, ett skärt sken kastades öfver madonnabilden genom lam- pans röda glas o c h en rökelsesky hvilade lik en lätt slöja öfver det hela.
J a g gick fram till den öfriga knäböjande skaran o c h lät mina egna tysta böner förenas m e d de andras.
.
.
E n stund hade förgått, då jag stördes genom ljudet af några osammanhängande ord, som hviskades tätt bredvid mig.
J a g upplyfte huf- vudet o c h såg vid min sida en qvinlig varelse, från hvilken orden tycktes k o m m a.
D e n slitna, tarfliga drägt hon bar utvisade fattigdom, håret, som låg slätkammadt under den hvita linnemös- san, häntydde genom sin silfverglans på en högre ålder o c h hvad ansigtet beträffar talade alla dess veck o c h fåror om lidande, som härjat skönhet, härjat ungdom, som brutit kraft o c h som gäckat förhoppningar.
M e n striden inom det stackars menniskohjertat tycktes utkämpad nu, jag tyckte mig kunna se det, ty den A l l - vises segertecken hade till sist blifvit stämp-
Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, så vida porto bl- fogas.
ladt deröfver, det Inga ofrankerade talade om försändelser lösas.
undergifvenhet o c h tålamod.
D o c k, livad som ännu m y c k e t mer rörde mig vid åsynen af denna gamla qvinna, var den djupa innerlighet med hvilken bönens ord gingo öfver hennes läppar.
H e l a själens glöd låg uttryckt i det öga, hvilket hon fästat på madonnans bild, händerna hade konvulsiviskt omfattat alla kulorna på radbandet, som hon tryckt till sitt hjerta, liksom ville hon förena alla dessa böner till en enda att dermed tolka sina känslor.
Hvem gälde det m å n n e?
Denna fråga upptog de närmaste minuterna mina tankar, under det j a g tyst smugit mig från hennes sida, men snart var allt annat glömdt för den njutning stunden gaf, ett intres- sant arbete förelåg mig, jag skulle j u bese den lilla helgedomen i sin helhet.
Sent omsider begaf jag mig ut i dagsljuset i g e n; på branten af kullen låg kyrkogården o c h dit styrde jag mina steg.
Utsigten härifrån var utomordentlig.
Djupt nere i den ofantliga dalen låg till höger staden Kouen med alla sina kyrkor o c h palatser.
Jernbantågen rusade frustande fram o c h tillbaka samt korsade staden i flere rigt- ningar, men några menniskor kunde ej urskiljas.
Till venster slingrade sig Seiuen likt ett bredt blått band kring kullens fot.
D e r gingo båtar på väg till o c h från den stora verldsstaden Paris.
L u g n o c h tystnad rådde omkring mig på kyrkogården, men der nere i dalen var det idel l i f o c h rörelse.
P å kyrkogårdens midt reste sig ett ofantligt kors med en skulpterad Kristusfigur; dess armar voro utsträckta och hufvudet hvilade m o t venstra skuldran.
Jag blickade upp i hans ansigte o c h märkte, att hans ögon rigtades ned i djupet, liksom hade han velat följa menniskorna i deras äflan der nere.
Några ord uttalades b a k o m mig, denna gång tydliga nog att kunna urskiljas.
» C é t a i t lä qu ' il était allé, m o n fils, mon pauvre e n f a n t »!
J a g vände mig o m o c h igen- kände samma qvinna jag sett inne i kapellet.
H o n stod nu vänd mot det dimmiga fjerran, som g ö m d e Paris.
Plötsligt såg jag henne sjunka tillsammans, under det några väldiga snyftningar skakade hennes k r o p p.
J a g kunde ej motstå begäret att nalkas henne.
» N i lider, är det ej något som jag kan göra för E r?
» D e n gamla såg upp, borttorkade tårarne o c h smålog.
» N e j tack, ingen kan hjelpa mig utom den heliga Modren och att hon hört mina böner derom är jag fullkomligt viss.
Se, det är ej misstro, som kommer mina ögon att flöda öfver, det är stundom så, ser N i, att j a g känner det för trängt härinne o c h då måste det ut, om ej bröstet skall sprängas. » Jag henne.
hade satt mig på gräskullen bredvid » B o r N i här i R o u e n?
» frågade jag slut- ligen utan att egentligen veta hvad jag skulle säga.
» N e j, min stuga ligger något utanför staden, men jag går hvarje dag dit för att arbeta. » » N i är då mycket f a t t i g?
» » Å nej, gamla Celeste tjenar nog för att uppehålla lifvet o c h mera begär hon inte.
När sedan arbetet är slut går jag hit upp för att bedja, det har jag gjort alltsedan barnet mitt dog o c h det är nu många år sedan. » Jag ville ej utleta hvad jag förstod vara I pv I I Kl Annonser mottagas endast mot kontant liqvid i förskott af 25 öre pr I LJ \ J spalt, hennes hjertehemlighet, fortfor h o n: IN men efter petitrad (= en stund » H e n r i, ser Ni, var mitt enda barn o c h till min olycka dog Jean, min man, kort efter gossens födelse.
J a g blef då ensam att u p p - fostra barnet. '
D u måste göra honom till en hederlig karl, Celeste ', var det sista Jean sa ' här i lifvet o c h det har ofta kommit för mig de här åren.
D o c k, mitt samvete är rent, jag har gjort bvad jag kunnat, det kan jag svära på inför alla h e l g o n!
» (Forts.) Teater och musik.
Kungl.
operan.
Såsom vi i förra numret nämde, började k. ope- ran sin verksamhet för det nya spelåret under synnerligen lofvande omständigheter.
Och under den nu förflutna första veckan hafva ej mindre än trenne ståtliga repriser gått af stapeln samt hvarje föreställningsafton med ljudeligt bifall hel- sats af en fullsatt salong.
Detta bifall har ock i allo varit väl förtjent.
I den första reprisen, Webers härliga opera » Oberon », tages priset naturligtvis af fru Östberg, hvilken i Rezias parli har en af sina förnämsta roller.
Den högt begåfvade sångerskan utförde bl.
a. den storslagna oceanarian i andra akten på ett sätt, som beträffande konstnärlig smak, dra- matiskt lif o c h tonernas välljud svårligen torde kunna öfverträffas.
Hela rollens utförande står för öfrigt såväl i vokalt som dramatiskt hänse- ende som en af de mest helgjutna, vår k. opera har att uppvisa.
Fru EclUng hör till dessa sån- gerskor, som man aldrig ledsnar höra o c h se.
Hennes utförande af Fatimas roll förtjenar ock allt beröm.
I Huons roll uppträder för första gån- gen hr Lundmark o c h ej utan framgång.
Rösten klingar bäst i de mera lyriska delarne af partiet.
De mera fordrande ställena komma deremot ej till sin fulla rätt, t. ex. i första aktens stora aria, hvilken här ej blir af tillbörlig verkan.
Hr L:s utförande af Huons parti är dock på det hela taget vårdadt och utvisar ett bestämdt framsteg, innebärande goda löften för framtiden.
Titelrollen utföres af hr Strandberg, hvars välklingande, om ock något svaga röst passar synnerligen väl för detta parti.
Hrr Janson och Ohlsson äro äfven förträffligt på sin plats, den förre som eunuckför- mannen och den senare som Huons väpnare.
Den andra reprisen för säsongen har utgjorts af Boitos opera » Mefistofeles ».
Alltid gerna hörd, utöfVade den, då den nu i fredags första gången gafs, särskild dragningskraft på grund af den nya rollbesättningen.
De båda manliga hufvudrollerna innehades nämligen, den ena, Mefistofeles, af en debutant å denna scen, hr Fahlström, och den andra, Faust, af den från föregående gästspel här- städes kände, danske tenorsängaren hr Brun.
Der- jemte hade man nöjet i Margaretas roll återhöra fröken Ek, hvilken som bekant här har ett af sina bästa partier.
Hvad först titelrollens innehafvare, hr Fahlström, beträffar, sä måste, o m man bort- ser derifrån, att hans röst i det lägre registret ej alltid räckte till, hans debut å denna scen anses som särdeles lyckad.
Det är den bästa Mefistotyp vi sett sedan hr Algot Langes dagar.
Hr F. har god scenvana — han lär förut hafva uppträdt i Kristiania o c h några landsortsstäder — präktig figur, tydlig frasering, hvarjemte hans sång ut- märkte sig för god tonbildning o c h i allmänhet ett vårdadt föredrag.
Hr F. synes kunna varda mycket användbar.
Hos hr Brun fäste man sig i synnerhet vid två saker, hans ovanligt goda svenska uttal och hans synnerligen vårdade spel, hvilket kulminerade i det förträffliga återgifvandet af sista akten, den döende Faust.
Röstmedlen äro goda, sångföredraget vårdadt och samvetsgrant, men stämman är ej alltid sympatisk.
Måhända lämpar sig denna roll ej heller så alldeles väl för hr Bruns naturel.
Utförandet af den samma kan dock betecknas som godt.
Fröken Ek var utmärkt som Margareta.
Den alltigenom, hvad såväl sång som spel beträffar, Helgjutna prestationen, som hvars glanspunkt fängelsescenen framstod, framkallade det lifligaste och mest berättigade bifall.
Fröken Klemming var likaledes en förträfflig Helena och sekunderades godt af en fröken Petersson som Pantalis.
Körerna i båda operorna gå förträffligt under kormästare Edgrens skickliga ledning; att orkestern 10 stafvelser).
Ingen annons införes under I krona.
under direktören-hofkapell ' mö ' staren Xoi-dqcists egen taktpinne helt enkelt gör sin sak utmärkt, behöfver knapt nämnas.
Dekorationerna äro desamma som förut, o c h scenförändringarne gå snabbt och säkert.
De båda nya promenadfoyererna användas flitigt af publiken, o c h särskildt tyckes den qvinliga delen af den samma finna stort behag i dem.
Detta är ej heller underligt.
I stället för att som förut vara dömda att i tre, fyra timmars tid sitta stilla inne i den heta salongen, kunna damerna nu i foyererna få både rörelse och frisk luft, äfven- som andra förfriskningar.
Den tredje reprisen å lyriska scenen är Wagners opera » Tannhäuser », hvilken gafs sistlidne onsdag med hr Brun i titelrollen.
Ett närmare omnäm- nande af denna repris kunna vi emellertid ej lemna förr än i nästa nummer.
K. dramatiska teatern.
Å denna teater, hvars artister för det nu ingångna nya spelåret arbeta på egen risk och för egen räkning, tog verksamheten sistlidne tisdag sin början med uppförandet af » Tartuffe » och » I tele- fon ».
I den förstnämda ypperliga o c h välkända komedien firade hr Hit / berg en sannskyldig triumf i titelrollen, hvars många olika skiftningar förträffligt pointerades och kommo till fullaste rätt.
Hr Bceckström, hvilken efter hr Lagerqvist, som med förra spelårets slut afgått från teatern, öfverlagit Orgons roll, hade här goda tillfällen att lägga i dagen sin framstående talang.
Äfven öfriga med- spelande skötte sina roller väl och med god ur- skilning.
Till efterpjes gafs som sagdt den för tidigt bortgångna fru Benediktssons omtyckta bagatell » I telefon », der fru Hartinan med vanlig talang och vanlig framgång utförde Siris roll.
Att bifall och blommor ej uteblefvo faller af sig sjelft.
Hvad personalen vid denna teater beträffar, hafva som bekant utom hr Lagerqvist fruarna Hvasser och Kinmanson med förra årets slut afgått.
I stället har teatern återfått en af sina förra stödje- pelare hr Fredrikson, hvilken från och med denna termin intager den dubbla posten af ledande direk- tör och skådespelare.
Också äro vi förvissade om, att han i denna dubbla egenskap skall göra den dramatiska konsten ovärderliga tjensfer, till båtnad såväl för det sällskap, hvars direktör han är,_ som ock för den teaterälskande allmänheten.
Äfven vid denna teater har säsongen börjat un- der gynsamma omständigheter.
Salongen var näm- ligen vid första föreställningen fullsatt och belå- tenheten allmän.
F. Hbg.
Visdomsord.
O m hjertat löper af med förståndet, har det vanligen ej m y c k e t att taga med sig.
G ö r aldrig den oförståndige till föremål för ringaktande hånlöje; den lektionen kommer lifvet förr eller senare att gifva dig sjelf.
D e t är väl, att vi ej kunna betrakta oss sjelfva med andras ö g o n; under den blicken skulle vår sjelflornöjdhet försvinna.
D e t är med goda infall som m e d skjort- knappar: de fattas oftast, när de bäst behöfvas.
En bröllopsafton.
Skiss af Octavio Beer.
et rådde stor oordning i doktor A l l a n Hahnes skrifrum.
Smärre kappsäckar stodo halfpaekade omkring på golfvet, byrå- lådor voro utdragna, o c h deras innehåll var strödt rundt omkring på bord o c h stolar, hvad som ännu ej hamnat i kappsäckarne.
Doktorn sjelf g i c k nervöst upp o c h ned o c h gare från stökade m e d ett och annat, synbarligen utan nå- skall återkomma.
gon bestämd plan, ty ena stunden kastade han ned några andra effekter i en kappsäck för att åter rifva upp allt sammans.
både tankspridd och misslynt skulle egentligen kunna hans bröllopsdag, skulle stå han brudgum.
förklaras, men ut, tro, att att Han Det mer kunde ju E n annan anmärkning i sista s t u n d?
de — hvarför detta stök D e t plägar j u vara vanligt, att nygiftas våning står redo o c h klar att mot- taga dem, åtminstone vigseln.
saker dagarne eller dagen före den, och Han ned derför, att läkarens stränga praktik tagit hunnit med allt förut, inbitna, eller var det ungkarlens sorglösa vana att Nå, skjuta upp till sista nå — det var j u mest småsaker, qvar!
Den slora som inredningen var nog i behörig ordning.
Ja, han honom skulle icke med sitt tid skulle lång tid säga hur fixerade den med ett och så eldstaden ryggen flusskupa nog och att heller kunna läsa, och slog sig Taklam- g a f h o n o m ljus troligen i c k e velat förderfvä dess belysning m e d något annat.
bra till vemo- hade stämningsfulla D e t passade visst att göra upp innan ju alltid på första prestkrage, och en vigsel är ingen som man känslor, men går till mötes utan Så högtidliga alla af hägrar ständigt i ty Hahne det sågs gång på på tamburdörren, trädde en ung, frackklädd Det var literatören Hahnes bästa vänner, af marskalkarne, o c h strax man in i rum- Kurt och tydligen också en som k o m » Jaså, du är här redan! » svarade Hahne, Men här tycktes vägande i förhållandet vara något här var tydligen allvaret det öfver- » J a g tänkte hjelpa dig, o m det fans n å g o t.
.
.
allra en försöket att stund sista, » svarade Sinding m e d ett muntert få småsaker det fruktlösa ordning med packningen o c h till chifFonieren, hvars alla små fack o c h H v i l k e n mängd han radade fram på klaffen!
som här der en h ö g granna kot- ser u t!
» svarade har Hahne kunna brefpackor, hvilka en smula.
emma helt säkert är på oss Jag Endis, terna har sä vid divanbordet, såsom utbyta och meningar samtal, medan förr i be- en sedan den och snart hafva lågorna förvandlat dem till en hög af lätta sotlager, som föras med af draget upp genom slutligen i ordning skorstenen, försvinna.
ut Och jagar kakelugnen, i rymden, der de så spåren igensopade, utplånade, net i äro de synliga o c h endast då o c h då åter fram min- någon gengån- Bostaden.
Mot fukten i dubbla fönster.
I vårt hem har på 15 år ingen fukt emellan de dubbla fönstren förekommit.
V i taga alltid vanliga tegelstenar, knacka sönder dem till nöts eller valnöts stor- lek, som man behagar, torka dem (i ugn, kakelugnsnisch e.
d.)
och lägga i hvarje fönster under bomullsvadden 5 — 6 dylika.
— Man kan, om man vill, använda samma stenar år efter år.
Hos en Friherrinna K. v. P., född von TJngern-Sternberg, en gammal fru, brukade små vackra glas, fylda med svafvelsyra, så att bottnen af glaset täcktes, nedsättas i bomullen innanför med att dem, som hustru.
.
.
ref upp alla de halfläkta » Bref — från vännen, tragiska inledning.
» Endis!
.
.
.
hemma? » som uppstod från » Det för en o c h han han lade » Och o c h k o m mig ... » märke att till de pressade blommorna.
du brände i c k e u p p dem, då du vade frå- vidröra brefven, men förlof- dig? » » Nej, » svarade golfvet, icke mod Allan o c h sänkte blicken » jag gjorde icke d e t.
.
.
j a g hade dertill.
M e n j a g läste dem aldrig åter.
.
.
förr än nu nyss, innan jag skulle offra dem åt lågorna.
M e n säg mig — är det icke bevis på en qvinnas oskyldiga, sanna kärlek åt förintelsen, är det icke ett hån henne och jemt allt det Ä h, vet goda du hvad, j a g tyckte, att sågo på mig m e d hennes ö g o n, ännu så milda, men fylda en hans något mot o c h ädla, som hon de allt af tårar, smärtans anklagelsens tårar, o c h j a g kände mig nä- Han gade såg så upprörd ut, att Sinding bekla- h o n o m i sitt inre.
(Forts.) Menar svarade förhållanden.
H a h n e efter efter dag henne.
.
.
från E n d i s?
» utan stan som en brottsling! » paus, såren att gråta af upprörda känslor sin användning äfven på vännens pinsam an- älskliga Hamlets o r d: frågade tills i Se här.
.
.
» och du E n d i s?
» alla bundo mig vid min ända fins mycket mellan himmel o c h j o r d » etc. hade » Mins allt det gamla röken glad, hjertegod menniska, som erfara, att o c h att j a g var fri från också grymt, att helt kallsinnigt offra så mänga trodde sig ega hela hans förtroende, skulle häpnad m e d fröken sköt brefpacken åt vännen, » h v a d som med ens skänkt!
redes förlofvad dess har j a g verkligen invaggat dast var sjelf bedrägeri.
alla autodafe blef sedan, då jag fann, att allt samman en- och A l l t sådant der måste offras åt förgängelsen.
du föreställningen, än blifvande hyste m y c k e t varma känslor för sin vän H a h n e En sedan » Ja, om förflutna.
ibland af omständighe- B e h r i n g.
.
.
det är j u ett år s e d a n?
.
.
.
» hade både ett o c h annat intressant att förmäla det det erfarenheter i lätta hvirflar steg u p p m o t taket.
Sinding, aldrig ett ögonblick upphört att fast sjelf. » mot sutto snart i hvar af » J a g sade synts så, o c h j a g till o c h m e d trott » Men har taga in en flaska port- sin kamratlikt anar, » » Klockan dig. » oeh de båda vännerna cigarrerna bundtade spraka H a n bad tjenstflickan under fullt rätt, än du upp.
vin, m. o c h så dessa omsorgs- steg och anteckningsböcker, några nipper af — mera ännu en m. du och verkligen något att förtro att slag båda o c h satte sig igen.
att j a g hade ett förtroende att gifva dig.
gade Således hafva vi ett par timmar grepp mängd åt dig, O c h nu gick till baka till sin förra plats, slog i vinet såg sig litet fem.
tiljongsmärken, troféer från segrar i balsalongen, olika O c h han förvånad omkring.
Här ett batteri af små flaskor, innehållande droppar, eller parfymer, » innan du är för evigt f ö r l o r a d.
.
.
O c h, » Kanske öfvergaf han lådor han började undersöka.
gifter så sinnesstämningen.
Efter Hahne stund ur.
såg på ho- det är j u många år sedan u u!
» i c k e så många, d u!
.
.
.
» band min själ, tror jag inte du kunde behöfva mig, annorlunda; » Men » Äh, dra utan att resa sig, men säg på sitt Sinding uppstigit angående vännens normala till- stånd.
ken åt sidan, utan att hinna dölja den tillräckligt.
uttryck, under det H a h n e voro hans just i dag mer än nå- henne? » ... glömdt, ut! » leende, märker.
tvifvel att hemta h o n o m.
ser jag som på ett fenomen, eller som o m vissa var här ämne.
sig o c h började gå fram och åter sköt brefpac- första Så som man icke längre reste i nu!
sig i golfvet.
nom Sinding, en strålande glans, oeh så är allt annat ett kaos, af högt, mig » Hvad sällheten, som väntar bortom ceremonien, ändå, ringde själfull.
.
.
reste E n d i s!
» sade han bestämdt o c h älska allvarliga kärleken herbarium.
att älskar rebelliskt ville tränga sig fram.
efter hvardagshän- vanligen uppslukar andra funderingar, gick » Derför.
.
.
gonsin Nåväl, jag har i dylika ögonblick, då man står på lifvet, violer.
.
.
ett helt litet språk hur Hahne A l l a n, hvarför talar du o m det der i gång pressa ögonlocken igen öfver en tår, som met.
mellan ett förgånget o c h ett nytt skede sågs en pressad blomma fast- fast än vissnade alla, talade de nog sitt varma var, dag?
».
.
.
satt, konvaljer, blåklint, förgät-mig-ej, gullvifva, räkningen sällsamt men uppe i hvarje vensterhörn sidan hon musikalisk!
.
.
.
» » Älskar han för all- någonting karaktär hon alltid lade i dagen, intelligent » Men, på var helt vanliga små bref, på helt van- ligt brefpapper, se ' n? » då man lifligt hänföres af ett han lektyren.
Det N å än stolen, o c h ögonen fingo den der glansen, som i en emmastol vid divansbordet.
återstod det farväl med alla dess min- D e t ligger gränsen gifta sig, o c h det forna ungkarlslif, spännande den hvilken och uttryck.
vände Och funnos delse, blicken du, uppmärk- som du var så svart- » M i n s du, hur älsklig den flickan var, mins flere gånger i han- fängsla hans den pan m e d sin ljusröda stund?
i vände som du mins — mig för, medan vi voro skolpojkar. » låg i Upsala, j a!
O c h här funnos ännu så många små- h o n o m för m y c k e t i anspråk, för att han skulle nen.
tycktes Han digt, sorgset att ordna eller lägga ned.
— V a r det må hända andra samhet.
och situationen.
alla der en liten brefpaeke, på » O c h som du svärmade för ännu medan du såg emellertid ut, som o m H a h n e icke fans — sjuk skildt än » Ja o c h aldrig mer såg den der mulna, nästan stränga blicken passade icke särdeles väl till var Sär- timmar de der rynkorna i pannan som så litet tvekade inför denna nödvändighet.
o c h ingen Nervositeten tid, den det i dag var o m några den du Endis Larsson der Sinding åter.
hvarje ruta d. v. s. två i hvarje fön- ster.
Klarare rutor kunde man knapt få se.
Ebba.
Matlagning ".
K r o p p k a k o r.
Fastän icke husmoder på » kroppkaklandet » (Oland) utan blott lärarinna derstädes, tror jag mig dock kunna redogöra för tillagningen af kroppkakor, denna öländingens älsk- lingsrätt.
Man tager, » som man hafva kan », så äfven här.
I förmögnare bondehus lagas kroppkakorna som föl- jer: man skalar och rifver rå potates; genom durchslag får vattnet afrinna från den rifna massan; i massan blan- das hvetemjöl till en smidig deg, hvar- af formas kroppkakor så stora som ett litet tefat.
Emellertid har man till- hands gåsfläsk och lök, skurna i tär- ningar och beströdda med stark- eller kryddpeppar att lägga uti den förut formade kroppkakan.
Kroppkakorna nedläggas i kokande vatten och få koka en timma.
I s. k.
» bättre » hus på Oland lagas kroppkakor sålunda: i några matske- dar mjölk vispas 3 ä 4 ägg, hvarefter den slås till kokt rifven potates; sedan inknådas mjöl i massan tills den blir en lagom hård deg; på bordet » ältas » massan och formas till plättar af en tums tjocklek; på hvarje plätt lägges bräckt fläsk och lök, beströdt eller kryddpeppar.
Derefter till kroppkakor och nedläggas vatten.
Kokta om 15 min.
smält smör.
med stark formas de i kokande Ätas med Emelie.
Efterrätter.
F r u k t p a j.
T en form af eldfast lera nedsättes ett dricksglas med botten upp.
Häromkring nedläggas hvarf tals med socker friska bär såsom: körsbär, hal- lon, jordgubbar, röda vinbär, äpplen i skifvor, plommon m. m.
— ju flera sorter dess bättre, men endast en sort duger ock.
En smördeg tillredes och utkaflas trenne gånger åt hvarje håll.
VI vilja särskiidt fästa uppmärksamheten pa Iduns lämplighet for plats * sökande och platsutbjudande annonsorer, afvensom för alla Öfriga slags 3 Till 3 " B deg behöfs blott / 9 smör till denna paj.
Formens kanter fuktas med vatten och klädas med smala remsor af degen.
Kesten utkaflas och lägges öfver formen; med en knif göres 3 skåror på midten.
Tål 20 minnter eller ' / s timma i varm ugn.
I glaset samlas saften från bären, hvilken kan efter smak serveras till hvarje portion paj.
Cili.
4 A r r a c k s pudding.
Ett qvarter grädde, 3 lod socker och en liten bit vanilj uppkokas tillsammans; sedan afiyftes det från elden och 3 mindre äggulor ivispas, påsättes åter öfver elden att nppkoka under flitig vispning.
— Nu upplöser man ' ji lod gelatin, som till- sättes det kokta, sedan det är något afsvalnadt.
— Arrack ihälles efter smak.
(Punsch eller konjak i nödfall).
Sedan slår man blandningen i en form och ställer den på ett svalt ställe att den stelnar.
— När den skall serveras, doppas formen hastigt i hett vatten och upphvälfves på ett fat.
Serveras med saftsås.
Lagom efterrätt för 5 il G personer.
Mina.
F r u k t p u d d i n g.
Saftiga äplen skäras i fyra delar och kokas till kompott med vin, socker och vatten.
Få kallna.
En smord form beklädes med tunna hvetebrödssmörgåsar.
Härpå lägges kompotten, hvilken åter täckes af ett hvarf tunna smörgåsar med smöret upp.
5 ägg och 1 kvarter grädde vispas med 5 stötta bittermandlar och 1 sked socker samt hälles öfver brödet, hvarefter puddingen gräddas omkring 1 timma i temligen varm ugn.
Ätes kall med vaniljsås, eller varm, fuktad med punsch.
Cili.
S m ö r g å s p u d d i n g.
Bred smör på skor- por eller hvetebröd och lägg dem i mjölk att blötna; lägg dem sedan hvarf- tals i en smord form.
Vispa 2 ägg och ett glas cognac i mjölken och häll öfver brödet.
Gräddas i ugn.
Ates med sylt.
Chocolad-efterrätt.
Ett hälft stop mjölk, en half kaka chocolad, en half kopp majsmjöl, socker efter smak ko- kas upp.
Hälles sedan på ett fat att kallna; stjelpes upp och ätes med va- niljsås.
Pudding.
I qvarter mjölk, 15 ort smör och 15 ort mjöl kokas till gröt; då det kallnat, iröras 5 äggulor och 15 ort socker; hvitorna vispas lill hårdt skum och iröras sist.
Sedan lägges allt i en smord form, hvilken med lock på kokas i en gryta med vatten i 2 timmar.
Ates med sylt.
K a k a till efterrätt, ' k ® smör arbe- tas väl, 2 äggulor, 18 ort mandel, 72 ort mjöl arbetas väl tillsammans.
For- men smörjes med smör och mjöl.
Se- dan strykes hälften af degen i bottnen och kring kanterna, derefter ilägges äppelmos och sylter och sist utkaflas den andra delen af degen ofvanpå.
Gräddas i ugn, tills den blir ljusgul.
K o r i n t - k a k a.
3 hela ägg röras till- sammans med 1 / 2 S socker, sedan irö- res 1 / 2 " ffi smör, 1 / 2 " ffi corinter samt en tesked pulveriserad soda, som bör vara upplöst i en kopp ljum mjölk, samt 1 •ffi mjöl.
Massan lägges i en form.
Ä g g - g r ö t.
4 ägg-gulor, ett par ske dar mjöl, 1 qvarter mjölk, litet socker och salt vispas tillsammans; 11 / 2 stop mjölk sättes på elden och när den börjar koka, iröres smeten, hvarefter det hela kokas väl.
När den är fär- dig, iröres hastigt ägghvitorna, som förut äro uppvispade till hårdt skum; • några droppar cedro tillsättas.
Gröten ätes kall med saftsås.
Bakning.
Godt o c h kraftigt b r ö d.
Låt en kanna skummad mjölk koka upp och vispa deri godt skrädmjöl (skrädt hafremjöl) till en lagom simmig välling.
Salta I f-v | L-J UN den och låt den svalna litet.
Tag sammalet rågmjöl och knåda i vällin- gen till en stadig deg och arbeta in god jäst som vanligt.
När degen jäst upp, omvrides den med fint hvetemjöl och kryddas med sirup och pomerans- skal.
Får jäsa upp igen och bakas ut med hvetemjöl till långa eller runda limpor, som ställas på plåtar att jäsa litet.
Gräddas helst i god fyrugn.
Till smörgås är detta bröd särdeles godt och omtyckt.
Hanna.
åhhönsér söm beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom S. Gumselius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
lät den koka en half timme och skum- made den väl.
Denna saft är ej fullt så stark som bärsaft, men den har en mycket god smak och har hållit sig väl utan att jäsa.
V i d all saftkokning är det mycket bra att tillsluta buteljerna med hårdt sammanrullad bomull, i stället för den vanliga korkningen och harts- ningen.
Saften hvarken möglar eller jäser och behåller sin fina smak som nykokt.
Hanna.
Toaletten.
R o n n e b y - p e p p a r k a k o r.
Härtill använ- des ett half stop kali sirup, hvari röres litet hvetemjöl; derpå tillsättes 11 / 2 " 8 kallt smör, 4 hela ägg, (ett åt gången), 3 lod okalsinerad pottaska, upplöst i litet varmt vatten, jt &amp; socker och sist 5 12 hvetemjöl — allt i ofvan- nämnda ordning och under flitig om- rörning utan uppehåll.
Degen utkaflas till lagom tjocklek och uttages med formar.
Kakorna sättas sedan på plåtar och bakas vid lagom värme.
Lotten.
Vill man bevara en fin, ungdomlig hy, böra alla skarpa och konstlade me- del undvikas.
Skönhetsvatten o. dyl. verka blott tillfälligt förskönande och efterlemna snart en grådaskig hy med förslappade muskler och tidigt kom- mande veck och rynkor.
Vid ansig- tets tvättning bör följande iakttagas: Hvarje morgon före beröringen med vatten aftorkas ansigtet lätt med en mjuk linneduk, emedan det dam, som under natten alltid faller och fäster sig i huden, genom vattnet inpressas i och tilltäpper de fina hudporerna.
Der efter sker öfversköljning med kallt, friskt vatten och torkning (ej hårdt) med ren handduk.
Tvål användes nå- gon gång, men först sedan huden blif- vit väl genomvåt af rent vatten.
Tvål- löddret afsköljes noggrant.
JU.
3 Upsala h ö g a r.
50 ort smör,- 40 ort fint socker, 5 ägg, 85 ort mjöl blan- dadt med 2 teskedar hjorthornssalt.
Smöret röres, tills det blifver hvitt.
Äggen och sockret inblandas.
Mjölet tillsättes; smeten bör vara tjock; se- dan tages med en tesked små kulor och rullas i groft stött toppsocker.
Gräddas i ej för svag ugn.
Britta.
Huskurer.
Tvätten.
Att intaga r i c i n o l j a.
Denna kan lät- tast intagas, om man vispar den till intagning bestämda qvantiteten till- sammans med ett glas godt, bornerande öl.
Det härvid uppkommande skum- met innehåller hela oljeqvantiteten.
På detta sätt intagen ricinolja besvärar icke magen och förorsakar ytterst säl- lan uppkastning.
Att tvätta ä k t a spetsar.
Spetsarne lindas kring en butelj, hvilken fylles till hälften med vatten.
I en kastrull vispas stark tvål- eller såplödder.
Häri sättes buteljen att koka, tills spetsarne se rena ut; sedan sköljas de i vatten och strykas, medan de ännu äro half- torra, mellan papper.
Då de kokas, bör naturligtvis vattnet stå öfver spet- sarne.
H. Läkareråd.
Gardintvätt.
Gardinerna sammanläg- gas, tills de ej bli större än att de kunna ligga i en kittel.
De läggas först i ljumt vatten ett par timmar, hvarefter de upptagas, läggas på ett bord, då man försigtigt öppnar och stryker såpa mellan 2 å 3 lag.
D e nedläggas derpå i kitteln, som sättes öfver elden med så mycket kallt vat- ten, att det går öfver gardinerna.
Då de kokat i 10 minuter, aflyftas de; den smutsiga luten afkramas, såpa in- gnides på nytt, kallt vatten slås öfver och kokas i 10 minuter.
Om de äro mycket smutsiga, kan det förnyas för tredje gången; i vanliga fall är det nog med 2.
Derefter sköljas de i flera vatten.
När de behandlas på detta sätt, behöfva de ej sammantråcklas.
Tan / e Sofie.
Drycker.
Maglikör.
Till en kanna hvitt vin och 4 S socker tages 13 ort kanel, 6 ort ingefåra, 6 ort nejlikor, 3 ort muskotnötter och 3 ort kardemumma, hvilka kryddor äro väl stötta och blan- dade.
Sedan drycken stått ett dygn på varmt ställe att draga, filtreras den och tappas på buteljer, hvilka hartsas.
En matsked af denna likör värmer och ger god aptit.
A — élé.
Satt af äpplen.
Förra sommaren, då vi fingo mycket äpplen och litet vin- bär gjorde jag ett försök att få klar och god saft af äpplen i stället för bär.
Jag tog stora friska äpplen med stark och god syra; skar dem i tunna klyf- tor, rensade bort stjelbar och blommor men lät kärnhusen vara qvar; lade dem i en stor kruka och slog försigtigt kokande vatten på, så det stod jemt öfver äpplena; täckte) öfver krukan och lät dem stå till nästa dag, då jag kokade upp och slog på samma vatten igen och fortfor härmed, tills syran var dragen ur äpplena, då det fick sjelf- rinna genom en gles linneduk.
Sedan tog jag ett " B?
socker 3 qvarter saft, Dag.
Behandlingen af förstoppning rättar sig till stor del efter orsaken till den samma.
1 allmänhet lemnar massage (helst i förening med gymnastisk behandling) af kompetent person det bästa resultatet.
Dernäst är eu af läkare anordnad brunnskur af stor betydelse, men valet af vatten är här olika allt etter det individuella fallet.
Så t. ex. kan ett mildt jernvatten, som eljes i regeln gör magen hård, medföra god verkan.
Äfven dieten är natur- ligtvis af stor vigt: lättsmält föda, äfven om magens tillstånd i öfrigt är godt.
I många fall kan ombyte af vistelseort vara det bästa medlet.
De rent medikamentösa hjelpmedlen hafva gemenligen blott tillfällig verkan.
Bäst äro i detta afseende preparat af rabarberrot (radix Rhei) eller denna sjelf.
Carline.
Förekommcs genom begagnande af handskar.
I Öfrigt intet att göra.
B.
S. 1).
Belägg de af utslaget angripna ställena med följande salva: salicylsyral del, zinkoxid och stärkelse, hvardera 10 delar, va- selin 20 delar.
Strykes pä flerc gånger dag- ligen.
Utslaget kommer dess utom att för- bättras allt efter som barnets tillstånd i öfrigt blir bättre.
2).
Hvad er sjelf beträHar, så synas de symptom, öfver hvilka ni klagar, vara beroende på blodbrist (och möjligen nerv- svaghet).
Använd de medel, som tillrådts Sigrid i JS:o 7.
JJallåh.
Det kan möjligen bero på den or- sak, ni antar, ehuru det knappast är sanno- likt.
Äro ej edra tänder belagda med vin- sten?
Om så är, måste denna af läkare af- lägsnas.
Sköt i öfrigt munnen väl, och an- vänd tills vidare som munvatten Gargarisma adstringens.
Sofi 29.
Tag en gäng dagligen ett 32° varmt bad med tillsats af 1 skålpund soda till hvarje bad.
Lindrig torkning efter badet.
Fukta vid stark kläda utslaget med blyvatlen.
För- bättras ej häraf utslaget, så bör ni vända er till läkare, helst specialist.
Viran.
1).
Ytterst svårbotadt.
Försök emel- lertid den behandling, som tillrådts Lisa 21 år i N:o 7.
2).
Medel härför linnes angifvet i svar till X.
Y.
2 i N:o 11.
3).
Fordras un- dersökning af läkare, helst öronläkare.
Grace.
Hänvisas till svaren till Frägvis 3) i N:o 5 ocb till C. v. B-h-n i N:o 15.
Huru » andra hudåkommor » än de i dessa svar om- talade behandlas, beror naturligtvis på, af hvad slag de äro.
Några universalmedel ges nämligen ej.
Barnkära makar.
Hypnotismen kan här vid lag ej uträtta något.
— Han bör hvarje qväll taga ett sittbad af 1S° temp.
under 20 minuter med gnidning af de i badvattnet be- fintliga delarna.
Är han i öfrigt klen, fordras allmänbehandling.
Huruvida det nämnda obe- haget är orsaken, är svårt att afgöra, men omöjligt är det ej.
Skäl är dock, att äfven den andra parten låter undersöka sig af kom- petent läkare.
Ung flicka.
1).
Beror nog på er bleksot.
Tag 3 gånger dagligen 3 stycken af följande piller: Mass.
pil.
Myrrh.
ferr.
Gr. 15.
Aloils Gr. 0, et f. pill.
n: ' o 100.
Den förut använda medicinen kan ni åter börja med, sedan ni tagit två satser af pillernu.
2).
Använd sam- ma behandling, som tillrådts Sofi 29 i detta nummer.
3).
Se svar till Barnslig toka i N:o 2.
D:r — d.
W M j Frågor.
N:o 79.
Anna G. ber att få veta, om något ordenssällskap för nytta och nöje — sjukbjelp o. d. jemte enkla samqväm — finnes i Stock- holm, der en ensam fiicka kan gå in, och be- der att få veta inträdesfordringar och annat, som dermed står i sammanhang.
ST CD N:o 8 0.
En liten flicka, som genom ovar- samhet råkat få målarfärg på sin bästa kläd- ning, bestående af rödt helylle, beder nägon af Iduns läsarinnor vara så snäll säga henne hvad hon bör använda för att fä bort färg- fläckarne.
E — l 10 är.
crq CO om det i N:o 31 N:o 8 1.
Kurre J. frågas uppgifna hårväxtmedlet är tillräckligt att an- vända endast en gäng fjorton dagar, eller om kuren skall upprepas liera gånger under året; huru länge efter kamfervattnets begagnande skall man hålla pä med pomadan?
» Klen hårväxt.
' » N:o 82.
Hvar köper man en väfstol, an- vändbar vid konstväfnader?
Ungefärliga pri- set?
Fins någon väfbok utgifven i bokhan- deln och om så är, hvilken vore att rekom- mendera?
Sara.
Svar.
N:o 7 3.
Hufvudvilkoret, för att få orm- bunkar att vid pressningen ej svartna, utan bibehålla sin vackra, gröna färg, är, att de läggas i press genast efter uttagandet frän roten.
Sedan bor man pressa dem i gråpap- per (två ark mellan hvarje ormbunke) och ömsa detta, i början hvar, sedermera hvar- annan dag.
Detta förfarande fortsattes till dess växten är fullkomligt torr och hård.
Om detta ordentligt efterföljea, svartna ej orm- bunkarne vid pressningen; detta vet jag af egen erfarenhet.
N. F — m.
Femte klassist.
Breflåda.
» Bont-be-Donh.
Svar i nästa n:r. LandsortsprenumeranL.
Vi skulle nödgas in- rätta en kollossal matprofningsanstalt, om vi skulle kunna gå eder önskan till mötes.
Vi måste lita på våra meddelarinnors uppgifter, dä de se sannolika ut.
Sedan få våra läsa- rinnor pröfva och bedöma recepten och gifva oss del af sina rön.
Hl 2.
o ' o &lt;5 p p- Oskar J — n.
Poemet visar de bästa an- satser, men ock att förf.
ej ännu beherskar sina resurser.
Efter lite öfning skall ni nog lyckas bättre.
G —.
Inte så ledsen, bara!
Vi skulle bara mana fram edra qval pä nytt, om vi (ryckte poemet.
Inga.
Vi ha ej hunnit granska eder upp- sats ännu; men vi tro, att den skall vara användbar.
Red.
Innehållsförteckning:: Utan Iifsmål.
Teckning af Åve.
— Sängar- fröjd.
Efter / ' V.
Blaul, af Erik Modin.
— Hur skall en ung qvinna bäst utbildas till en dug- lig husmor?
Prisskrift af E~t.
— En q vin- lig publicist.
— En minnesblomma från fransk mark.
Af Ajas.
— Teater och musik.
Af F. Hbg.
— Visdomsord.
— En bröllopsaftou.
Novellett af Octavio Beer.
Bostaden.
— Matlagning.
— Efterrätter.
— Bakning.
— Tvätten.
— Drycker.
— Toalet- ten.
— Huskurer.
— Läkareräd.
— Frågor.
— Svar.
— Brefiada.
vmmm m CO CO CO ro oo o o Gracilia.
Det nämnda medlet är ej syn- nerligt verksamt.
Använd i stället den be- handling, som föreskrifvits Barnslig toka i N:o 2.
Alma.
Det vore skäl, att ni vände er till läkare i och för underlifsundersökning.
De nämnda omslagen göra ej annat un godt, om de blott läggas väl, och ni pä morgonen tvät- tar af med kylslaget vatten.
ÅLMEDAHLS Fabriks Försäljnings-Magasin, Stockholm, Special-affär för " U t s t y r s l a r.
" " 3g|§ CD CO CD CO 243 BflF " O " f E I
Annonser mottagas genom 8.
Gumsellus annonsbyrå * ocn nos redaktionen till 2 6 öre pr 4-spaItig petitrad (= 10 stafvelser).
tidningen kostar endast en (I) krona- för qvartalet, befordrlngsafglften inberäknad.
— Fullständig mode- och mönstertidning gratis.
LETESIN 61 &amp; Cl© Drottninggatan 3 tr. TJULANDER 61 upp- 55 få h ä r m e d r e k o m m e n - dera t * sin &amp; C:o, V U T H Å U D E L, Drottninggatan 55, rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska nya, V i n e r tidsenliga J » o Fotografering utföres och S p i r i t u ö s a.
Särskildt framhålles: finare C l i a m p.
- C o g n a c från de förnämsta firmor, flere år här i lager, B o r d e a u x - v i n e r af välkända firmor, h v i t t P o r t v i n, särdeles omtyckt, samt för sommarsäsongen; e x t r a fint K a l l s k å l s v i n ä 3 kr.
pr kanna.
[313] omsorgsfullt enligt n u t i d e n s f o r d r i n g a r.
Med största högaktning © Dragning detta m m i m &amp; c:o Handarbete.
Annonser.
år!
Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under 1 kr.
LED / GA A * é.
A A gL A A A A A, w (7:de u n d e r v i s n i n g s å r e t.)
OBS.!
Musiklektioner NovrlaruJsf / fitan 31, 3 | [462] Stockholm.
A A A Undertecknad mottager sa, väl äldre som yngre elever i I allt slags handarbete, såsom: hvitsömsbroderi, märk-1 ning, schattérsöm pä kläde, plysch och siden, hålsöm, macramé, filet-guipure, knyppling [rysk och Vadstena), | snörmakeriarbeten samt fornnordiska sömnader m. m. Profver och färdiggjorda arbeten finnas till påseende, piano och guitarr meddelas äfven.
Magda Kempe.
PLATSER.
Lärarinna, I d i m s verkligt musikalisk, väl vitsordad l m m m w i m m @ T bedjas uppmärksamma annonsafdelningens rubriker i språk och öfriga undervisnings- ämnen, önskas ffienstsöfonde och Lediga platser.
innan nästkom- mande september.
Reflekterande hänvände L o t t e r till Nordiska Museets nya SS m PT W Infla S O * 1 Dragningslista kan efter drag- ningen erhållas mot insändandeaf lOöre.
Lotter å efter festen f ö r N o r d i s k a Museet saker % Svenska Konstväfnader Stockholm, I lönepretentioner och bifogande af betygsafskrifter till » A.
Ö. », som vid annonsens insändande meddelat Red.
namn o. adress.
adr.
[4 G bära tydligt annonsnummer eller signatur, till annonsör, Bäst är att vid annonsens insändande bifoga liqvid i pen- 7j wird von einer guten Familie auf dem Lande eine deutsehe Jungfer gesueht.
Offerten sindunterChifire » R.
R. » an die Station Wingåker zu riehten.
[445] Drottninggatan 36. t Tillverkningsort: Lund (Thora Kulle).
Göteborg Filial: (Svenska industrimaga- sinet.)
[37j rad å 25 öre.
full rad.
Minst fyra öfverskjutande stafvelser räknas som Sålunda räknas 8 7 stafvelser som 9 rader; 8 2 staf- velser som 8 rader.
Alla lättförstådda förkortningar äro tillåtna, ldun är för qvinliga tjenstsökande bästa annonstidning!
Allt, som rör damernas verld, annonseras bäst i Iduii!
E n b ä t t r e flicka, 17 år gam- mal, önskar komma i familj på landet för att gå frun till hända.
Hon är villig betala en mindre summa för sig.
Svar till » H.
K.
» torde godhetsfullt adresseras: Kryddboden,Hornsgatan 14.
[469] P l a t S SOm.
h u s f r u nu eller till hösten sökes af en 26 årig flicka af god familj.
Den sökande är hemmastadd i matlagning och har god erfarenhet i skötande af ett hem.
Pretentionerna små.
Svar till » Angli », Askersund.
Pöste rest.
En ung, a n s p r å k s l ö s flieka önskar, mot fritt vivre, plats till hö- sten som biträde i hushållet.
H o n är ock villig att biträda vid skrifgöromål, om så önskas.
Svar: » A.
W. *, Öre- bro, p. r.
[466] E n u n g, b i l d a d flieka, van att undervisa, önskar till hösten plats i familj att handleda yngre barn och gå frun till hända.
Svar till » Sigrid » Iduns redaktion, f. v. b.
[465] Vårt En embetsmannadotter, som genomgått kurs i bokhålleri, önskar DIVERSE sig plats på kontor eller i familj som biträde i skrifning och hushållsgöromål.
I r i k e Svar torde insändas till » 1 9 », Marie- kunnen göra e n god geming stad.
[464] genom att mot 6 % ränta och afbetal- ning låna en fattig, redlig man 1000 Plats som lärarinna kronor.
Svar benäget till » X.
», Iduns för mindre barn sökes af en ung flicka, Bedaktion.
[468] hvilken eger vana vid undervisning.
Den sökande är anspråkslös, arbetsam samt villig att biträda i husliga göro- ITfikcVtllOTIrlOT O u m b ä r l i g hjelpreda mål.
Små pretentioner.
Den härå reflek- JVUaoMlCiiUOl.
f ö r h u s m ö d r a r, inne- terar torde godhetsfullt sända svar, hållande 177 matrecepter för så väl det märkt » 23 år », Örebro, pöste restante.
borgerliga som stora köket.
Till salu (G.
21996x3) [458] i alla boklådor för 1 krona.
[414] 1 En ung flieka, som med goda betyg genomgått 7-klas- sigt elementarläroverk, önskar till hö- sten pl.
i aktningsv.
fam. för att un- dervisa minderåriga barn i vanl.
skol- ämnen, språk o. musik.
Ken.
torde sända svar till » E v v », Iduns Byrå.
; [455] B i l d a d e flickor från goda hem söka platser som guvernanter, lektriser, sällskap och hjelp i hemmen genom T h.
Tjäders inackorderingsbyrå, [444] Malmskilnadsgatan 38.
244 JS0§ " Hvar och en kan sjelf be- räkna annonskostnaden, enär hvarje tiotal stafvelser bilda en 1 och B r o d e r i e r.
YHestramaljer, alla färger, Garn oeh Silke.
Förklädestyger, ylle oeh bomull.
Äkta färger.
OriginalmSnster.
Bästa materialier.
Beställningar ulföras å Möbeltyger, Maltor, Draperier m. m. i hvilken stil som önskas.
Moderata priser.
1 svar, som PLATSSÖKANDE.
Beställningar från landsorten, hvilka böra åtföljas af post-porto och rekom- inendationsafgift, ställas till Nordiska Museets expedition, n:r 79 Drottning- gatan.
$0F " Vid kontant köp af minst 50 lotter lemnas 15 proc.
rabatt.
Pålitliga återförsäljare antagas.
SJSF " " Förteckning öfver vinster i lot- teriet utkommer i juni månad.
I Red.
befordrar gerna alla inkommande frankerade på Auf nächsten Herbst od.
frliher finnas äfven att tillgå.
Priset å hvarje lott 1 kr.
Bland vinsterna är ett pianino af 1,000 kronors värde.
[410] s uppgift ningar eller gångbara frimärken, 1 krona.
öfverblifna med Ljusne.
I S L o n s t l o t t o r i säljas i museets särskilda afdelningar, äfvensom i boklådor, i många cigarr- butiker så väl i Stockholm som i lands- orten, samt genom enskilda ombud i många delar af landet.
Priset å hvarje lott är xn so sig Landsortsboar kunna få hvarjeh.
uppdrag utförda ge- nom undert.
Se annonsen i n:r 15 af ldun.
Postadr.
: Engelbrektsg.
31 A.
Telegrafadr.
: Ströms, Stockholm.
[300] M a r i a S t r ö m, född Klockhoff.
Engelska Magasinet 38 Regeringsgatan 38, 1 tr. upp.
Tricotvaror af bästa qvalité, Serger, Velveteen, Flaneller, Barnskor, Vår- hattar för babies, Bärkappor.
Utmärkta Teer m. m.
[252] i:a och hvars Hushålls-, godhet menderas Pariser- Intubi-Xaffe, garanteras, hos hvarje rekom- sparsam hus- moder.
Stockholms Intubi-Kaffefabrik, N:r 4 Klara östra gata n:r 4.
[228J Kurs i klädsömnad gifves af undertecknad för ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- färdiga egna klädningar.
Bernadina Nicodemi, Regeringsgatan 47, 3 tr. upp öfver g.
[135] J.
G. Hammars Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla med veke 4 — 6 kr., extra so- lida 7 — 8 kr., med 2 vekar 12 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje f i l köpare.
[292] $ J.
G. HAMMAR, 30 Malmskilnadsgatan STOCKHOLM, QERNANDTS B O K T R Y C K E R I - A K T I E B O L A G Annonser, afsedda för familjen eller fruntimmersverlden, införas lämpligast i ldun. "
" 3 K §
