# ID: svediakorp-per660
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,301
# sentences: 848
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 3 augusti 1888.
N:r 31.
B yr å: 8 S t u r e g a t a n 8 (ingång frän Hnmlegårdsg.
19) A n n o n s p r i s: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kostar endast Redaktör o c h 1 krona för qvarfalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen ?ösnummerförsä !jning!
FRITHIOF utgifvare: HELLBERG.
Träffas å byrån k l.
9 — 10 och 4= — 5.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
Utffifning-stid: hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.
l:sta årg.
Prenumeration T I sker: landsorten: å postanstalterna.
Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större b o k - lådorna samt &amp; tidningskontoren.
— — — — D e t ädla som du gjort, dig följer genom g r a f v e n s d y s t r a port.
Johan Nybmn.
De första tio åren af sitt äktenskap tillbragte bittra i de hänsynsfulla uttryckens mjuka slöja, hon under sjelfstudier och stilla verksamhet på icke obetydligt förvillat uppfattningen?
Viktoria Benedietsson.
Ernst Ahlgren berättar enkelt, osökt och flärd- denna obemärkta plats.
Först sedan hon genomgått ett tvåårigt svårt löst.
Hon kan le i godlynt eller medlidsamt (Ernst Ahi gren.)
höftlidande, som band henne vid sjukbädden skälmeri åt det barocka, ynkliga eller löjliga, och erbjöd henne riklig tid att ordna tankarnes men till hånets eller satirens blodiga gissel har och minnenas mångfald i sin själ, gaf hon sig hon aldrig kunnat spetsa sin penna.
Monne sin diktarkallelse helt i våld och framträdde det ej är derför man funnit henne » harmonisk » omedelbart efter sitt tillfrisknande, — - fullt i jemförelse med andra nutidsförfattare, hvilkas frisk blef hon aldrig — 1 8 8 3, med sin första starkaste och mest använda vapen mot det | et sorgebud, som nyss nått oss, och samling noveller: » Från Skåne », hvilka till förvrängda i lifvet — och samlifvet — varit hvarom Idun i dag vill påminna, form som innehåll vittna om en redan fullt hånet och satiren?
^liar i vida kretsar inom vårt utvecklad begåfning.
Man har i allmänhet för litet lagt märke land, 3å hos menniskorännen som Öfver dessa små berättelser hvila, oaktadt till den underström af vemod, som dock lätt literaturälskarerj, väckt den dju- framställningens liffullhet och färgrikedom, ett spåras i Ernst Ahlgrens hela produktion, äfven paste förstämning, den bittraste egendomligt, mjukt behag, som vi endast undan- der löjet leker på ytan.
En stilla klagan, en smärta.
tagsvis återfinna i hennes senare arbeten, och halfqväfd suck, en tårfyld blick väcker ej hopens Ernst Ahlgren stod vid sin bortgång på höj- som vi bäst förstå, sedan vi veta, att bilderna uppmärksamhet; den vill gråt och högljudd jem- irer för att tro på smärtan.
den af sin författarstorhet och hade vunnit sin vuxit fram i ett sjukrums dämpade dager.
samtids rikaste erkännande såsom en fullboren, Som en sådan tårfyld blick, en sådan qväfd Efter detta första framträdande följde, slag i ädel och sann, ljus- och lifbringande diktar- slag omvexlande, hennes dramatiska och no- suck förefaller mig Ernst Ahlgrens diktning.
genius.
vellistiska arbeten.
Å r 1885 lemnade hon hem- Hon söker trösta, men tror icke sjelf på Om hennes personliga lefnadsöden har verlden met och egnade sig sedan helt åt studier och trösten; hon låter såren gro igen, men brodden icke mycket att förtälja.
Det är blott några arbete, dels på resor, dels under längre vistel- sitter der; hon bjuder ersättning för ett för- ser i Stockholm och Köbenhavn.
få, stora konturer vi känna.
spildt lif, en förlorad lycka, men huru half Hon var född och uppvuxen i Skåne, der I denna sistnämda stad, i hvars rika, rörliga och ofullständig och föga motsvarande det för- hennes föräldrar voro auditören Thure Bruze- » aandsliv » hon bäst fann sig till rätta, och der lorade är icke denna ersättning!
— Se de Ihis och hans maka Helena Sofia Finérus.
A f hon vunnit de rikaste sympatier, har hon nu båda fina teckningarna Far och son och En musikafton i samlingen » Från Skåne », Herr dessa erhöll hon en vårdad, men något ovan- också funnit slutlig hvila.
lig uppfostran, i det att manlig lärdom och Hennes stoft är jordadt i Köbenhavns » Vestre Tobieson i » Folklif » eller Eriks och Selma Bergs framtidsutsigt, då vi skiljas från dem i manlig idrott utgjorde en betydlig, för att ej Kirkegaard ».
» Pengar ».
säga väsentlig insats deri.
Deraf troligen den A f det rika personlighetslif, hvarmed hon manliga anstrykning, som oftast gjorde sig otvifvelaktigt fylt dessa nu flyktigt angifna kon- Och hvem har mera gripande än hon skil- märkbar i så väl hennes stil som uppfattning.
turer, innan hennes konstnärsande kunnat nå drat ensamhetens och de svikna förhoppningar- Troligen också den manliga psevdonymen.
sin rika mognad, kärna vi deremot föga ut- nas stora tröstlösa ödslighet?
— I Kokeiten, I sin första ungdom egnade hon sig som öfver hvad sjelfva hennes diktning genom sin En Kris, Förlust, En realist m. fl.
Huru dilettant åt målarkonsten, men då hon ville erfarenhetsdigra sanningsprägel låter oss ana.
modigt hennes män och qvinnor än upptaga drifva denna sin talang till allvarlig lifsgerning, Man har ofta talat om Einst Ahlgrens glada kampen med ödet, som slagit dem, känna de satte sig föräldrarna deremot.
och friska lifsuppfattning, hennes harmoni och dock alla, att spelet är för alltid förloradt, att T dess ställe gifte hon sig 1871 vid 2 1 års naturliga humor och häri stält henne som en det härefter blott gäller att ej sjunka ohjelp- ligt, att framsläpa tillvaron så drägligt som ålder med dåvarande postmästaren i Hörby i motsats till hennes samtida.
Skåne, Christian Benediclsson, af hvilken hon Monne ej här den behagliga, smidiga formen, möjligt.
nu, förutom af en ung dotter, närmast sörjes.
som afrundar kantigheterna och sveper det Då hon en enda gång ville låta ett verk- t
Tidningen u t k o m r n e r i h u f v u d s t a d e n hvarje helgfri f r e d a g och k o s t a r f o r ett qvartal e n d a s t I krona, p o s t a r v o d e t inberäknadt.
— Sista numret i ligt friskt och.
lifskraftigt skott springa fram på en bruten stam, var hon otrogen sig sjclf och mäktade ej företaget.
Hennes karaktärer blefvö onaturliga, snedvridna, osanna.
Det var, då hon skref Fru Marianne.
Hon tecknar bondens lif med kännedom, sympati och vanligen med humor, men bakom denna humor smyger sig ett vemodigt medli- dande med dessa halfutvecklade varelser, som knappast ega begrepp, ännu mindre uttryck för alla de skiftande känslor, som fylla och be- herska de bildade klassernas tillvaro.
Läs t. ex.
Giftermål få besparing, der tiokronan för upplösningen af en redan försiggången lys- ning blir bestämmande för trenne menniskors lif.
— Eller Medan kaffet kokar.
— Man skrattar visserligen åt mor Kärnas komiska framställning af sin äktenskapliga olycka och åt hennes stolthet öfver de många kärleksbref, hon mottagit i sin ungdom — kärleksbref, i hvilka den bildade flickan icke finner spår af något, som motsvarar hennes föreställning om kärlek.
Man skrattar visserligen, men skrattet kan icke vara rätt hjertligt, dertill döljer det för myc- ken ömkan.
Det samma gäller om En hökare, Sorg, Stor- handel m. fl.
Lägga vi härtill några berättelser af genom- gående mörk färgton, såsom Vid sotsängen, Förbrytarblod, Folkvännen, Gamle Ola m.
fl., så hafva vi uppräknat de allra flesta af för- fattarinnans alster och kunna ha rätt att deraf sluta till grundtonen i hennes författat-kynne.
Ar den icke monne ett tungt medvetande om lifvets bitterhet, i hvilken den enda ljus- punkten är resignationen, förmågan att med tålamod bära, hvad som ej kan ändras.
Ty Ernst Ahlgren tror icke på någon än- dring.
Hon är mindre optimist än vara svar- taste s. k. pessimister, hvilka bestorma himlen med sin harm, i hopp att hon skall sänka ned till dem en ny ljusare verld, sedan de rifvit ner den bestående med allt dess djupa elände.
Ernst Ahlgren hoppas intet; men sedan allt är förloradt, fins ej heller mer att förlora; der- för är för henne hvarje liten ljusglimt en vin- ning, derför kan hon skrifva så lugnt och så lidelsefritt, utan afsigt att väcka harm, utan sträfvan att reformera.
Men just genom dessa sina egenskaper har hennes diktning för oss sin största betydelse — den bjuder oss lifvet direkt och osminkadt.
Hvad den torde vilja lära oss är, att lifvet är hårdt, men att det bör kunna lefvas ändå.
Victoria Benedictsson sjelf kunde det dock icke, dertill blef lidandet, trots hennes resigna- tion och beundransvärda tålamod, slutligen hennes känsliga själ öfvermäktigt.
Elna Tenow.
Fru Benedietssons porträtt kan, i följd af mellaiikommefc h i n - der, ej meddelas förr än i följande nummer.
S öllskapstalang er.
* ^jf in barndomsvän, direktör Wilhelm- son, firade sin födelsedag med en större bjudning; jag hade lofvat hans hustru att komma, äfven o m jag ej blefve ledig förr än sent på aftonen.
Det var en mild, något mörk marsqväll.
Jag blef nästan skrämd, då jag på den spar- samt upplysta gatan såg en figur gå fram och åter förbi huset, der nämda familj bodde, men då j a g k o m närmare, såg jag att det var sjelfva festens hjelte, som vankade der likt en orolig ande.
IDUN m å n a d e n m e d d e l a r en f u l l s t ä n d i g å närmaste postanstalt namn och Han k o m emot mig, helsade med skygg, dämpad stämma o c h tycktes ha stor lust att spärra ingången för mig, då jag när- made mig hans trappa.
» Der är så olidligt hett, jag måste ut!
— Vänta litet, du, så går det öfver! » sade han med nervös brådska.
m o d e - o c h m ö n s t e r t i d n i n g.
— Uppgif I a d r e s s s a m t e r l ä g g prenum.-afgiften h; Och i salongen fortforo oljuden.
Men då dessa ändtligen upphörde, flocka- des alla damerna kring fröken Eveline och tackade henne för sången — —.
Liknande sällskapsnöjen i andra, mera finpolerade former, ha ofta mött mig, ha » Ä r du sjuk, Bengt? » mött oss alla.
» Nej, bevars, men » — Han lyfte hasligt Men äfven i hvardagslifvet träffa vi sådana npp hufvudet o c h lyssnade uppåt mot andra stackars menniskor, s o m lefva på den före- våningens upplysta fönsterrad.
— » Det är ställningen, att de äro talanger, antingen öfver nu — åtminstone för en stund.
Du uppstigande stjernor eller oförstådda snillen kommer sent, vi trodde mest, alt du blef och i de allra flesla fall är det den höfliga rent borta. » sällskapslögnen, som först fört dem in i denna Direktören tycktes nu vara afkyld och vi sorgliga inbillning.
följdes åt upp till hans gäster.
Vi äro som en samling ålar, så hala, smi- Landsortsstädernas Ivåkammarsystem i diga o c h slingrande, när någon af våra be- sällskapslifvet tillämpades strängt i detta hus.
kanta begär ett o m d ö m e — om sig sjelf.
Herrarne sulto kring spelborden i ett rum, Der är något ormlikt i detta bugtande damerna med sina handarbeten i ett annat, undan sanningens stränga helsosamma kraf, medan yngre individer af qvinnokönet håg- och ve den unga själ, s o m söker en vägled- lösa drefvo af o c h an i ett par smårum ning genom att följa de råd-sällskapshöflig- eller fnittrade öfver fotografialbum o c h plan- heten gifver; den själen tappar lätt bort scherna i någon framlagd tidskrift.
Kaffet sig sjelf!
var drucket; man väntade på vinet, frukten Skulle det ej kunna vara annorlunda, utan o c h » studenthafren ».
att vi derför behöfde slå hvar andra blo- Brickan syntes, det piggade u p p; värden diga sår?
kom för att dricka med damerna o c h man Jo, helt säkert.
Höflighet är ett farligt tillät sig att bli munter, ty direktören var surrogat för menniskokärlek, på samma skämtsam — litet odygdig — o c h retades gång det är den sedliga lätjans elastiska med de yngre fruarna; men man visste hur hufvudkudde.
Det är så beqvämt att be- man kunde straffa honom.
römma o c h uppmuntra; besvärligt att säga » En sång nu, Eveline, till ära för födelse- en ärlig sanning, s o m — » stör stämningen ».
barnet! » bad en fru smeksamt.
» Han hörde Men det är farligt att söka lefva på stäm- dig ej nyss. » ningar; ett fnissande i en vrå kan bryta » Ja, söta Eveline, sjung!
Direktören älskar dem med svedan af en piskande hagelskur —.
j u musik med hela sin själ. » Mycket, mycket har det i sällskapslifvet » Sjung, sjung, kära Eveline! » blifvit ljuget för oss qvinnor, så att det ej är Hela salongen tycktes vara fyld af en så underligt, o m vi sjelfva tillegnat oss denna » sällskapsvana ».
Men nu, då vi börjat vansinnig längtan efter sång o c h musik.
» Mina pligter vid spelbordet kalla m i g ' — tänka och handla öppet, kommer krafvet till oss att söka vara sanna i stället för Fröken Eveline — — » Han tycktes vilja säga något mera, men att blott vara höfliga, så att vi kunna vara hejdade sig o c h störtade in i det längst bort med om att skaffa bort en del lögn ur sam- lifvet.
belägna spelrummet.
En blond, hårdt snörd dam med lunga Låtom oss t. ex. alltid antaga, att den, ögonlock öfver ett par ljusa enfaldiga ögon s o m önskar få vårt råd eller omdöme, menar skred fram till pianot, satte sig, slog upp det ärligt, känner ett verkligt behof af att ett häfte noter, o c h efter ett kort förspel stödja sig vid o s s; då blir det äfven en sam- hof hon plötsligt upp ett gällt skri, som vetssak att svara enligt bästa öfvertygelse, skar mig genom märg o c h ben.
om vi så ej kunna sanningsenlig!
säga mer Skrik följde på skrik, då o c h då öfver- än: » den saken förstår j a g ej, » eller också: röstadt af ett våldsamt hamrande på pianot.
» jag tycker bara s å ».
Fröken Eveline tycktes ha det gemensamt Mången har sökt fånga hala sällskapsålar med en speldosa, att då hon blef uppdragen, så länge, tills det blifvit en vana, ett behof kunde hon ej hålla upp, förr, än hon gått att känna detta glidande och smidiga som igenom hela sin repertoar.
något behagligt, o c h derför söka de fortfa- Vid hennes femte visa kände jag, huru rande inbilla sig, att de äro talanger, då kallsvetten bröt fram på mina tinningar; de i stället kunde varit dugande menniskor.
hela rummet började gå omkring, o c h likt Och vi fnissa åt dem i vrårna.
— en sjösjuk famlade jag mig fram för att I höflighetens, sällskapsvanans lösa dyjord k o m m a ut.
växer dilettantismen ut till ett nät af sega I korridoren mötte jag värdinnan, skrat- snyltväxter, som lura på familj elifvet och samhället.
Se blott — jag säger med flit tande, så hon raglade.
» De bundo ris åt sig sjelfva!
Bengt icke hör — se blott på denna skara lek- räddade sig.
— Han blir sjuk, så snart han tionsgifvande pianooffer, » lärarekrafter », ar- hör henne stämma upp, det veta de alla, » tister o c h literatörer af båda könen, som nu väller ut från olika läroanstalter och för- k o m det afbrutet.
Jag följde henne in i matsalen för att få söker en hetsjagt, der den ene trampar ned ett glas vatten, o c h då jag återvände till den andre o c h der blott halfva eller fjerde- salongen, satte fröken Eveline i med en ny dels talanger, de som ha stöd af en för- visa.
Kretsen kring arbetsbordet hade gles- mögenhet eller ett föräldrahem hindras från nat; de äldre sutto der i ifrigt halfhögt att bli tiggare till mera än till — själen, prat, två o c h två, men de yngre höllo till medan de andra prisa sig lyckliga, om de kunna » hålla skenet uppe ».
i smårummen.
Hur många af dessa äro ej offer för egen Jag gick in i ett litet kabinett.
I en soffa lågo två fruar med ansigtena tryckta mot oklarhet o c h för sällskapsvanans sminkade kuddarne, och en klunga flickor låg i o c h lögner, o c h hur många skulle ej en ärlig omkring en bred emma.
Alla v o r o redlösa kärleksvarm sanning kunnat rädda från för- söket att flyga med pappersvingar!
af dämpadt, återhållet skratt.
214
hålles ett n u m m e r I v e c k a n u n d e r h e l a q v a r t a l e t.
För hvarje 6-tal abon- nenter, s o m s a m l a s, o c h f ö r hvllka a f g i f t e n I n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f Sanningen upphäfver ej höfligheten, ty den äkta sanningen har sin rot i menniskokär- leken, och all verklig kärlek är taktfull.
Men att rifva upp hakarna på egenkärlekens tvångströja, så att hjertat kan få röra sig o c h tankarne få spelrum, det är en god gerning och jag tror, att här är det vi qvinnor, som böra gå i spetsen för reformationen, tills vi i hela samhällslifvet fått sanningen erkänd som den älskvärdaste af alla sällskaps- talanger.
Ave.
jJur det gicl^ t i l l.
(En mycket gammal historia.)
j^jch öfverstinnan länge drogs med sömnen vid sitt te Och kunde endast då och då en blick beslöjad ge; Hon gröna skärmen sakta sköt att dölja det med takt, Ty för de unga i sitt hörn hon satt i qväll på vakt.
Hon hade l a g t sin p a t i e n c e väl sina tjugu hvarf, — D e t g ä l d e o m i framtiden h o n s k u l l e få ett arf.
Men k n a p p t en utsigt fans derför.
D e t var besatta Dock närmre ingen dertill v a r: hon kort!
svåger tofflor gjort.
Hvem undra kan, när länge så hon — grubblat hit o c h dit, När lilla L i n d a tankfullt sväljt sin b l ö l t a s o c k e r b i t Och när » k u r i ö s a g u b b a r » fått till sist ett s n ä f t: » bevars », bröstets sidensars.
— Att isterhakan n i c k a d e mot Det smärt o c h l å n g, s o m var en Med v a c k r a löjtnant, ögon, mörk kommit på besök, m u s t a s c h, s o m h a n förfö- riskt strök.
Han ofta k o m att fröken — n e j, att öfverstinnan se Och bjöds till m i d d a g n y å r s d a ' n p å tårta o c h g e l é e.
Och fröken v i d p i a n o t satt — j a g g i f v e r m i g i p a n t Hon k ä n d e väl m u s i k e n s m a k t — d e n söfde h e n n e s Och han stod Och h ö l l, n ä r lutad b a k o m s t o f n tant.
o c h v ä n d e häftets blad ö f v e r s t i n n a n sof, e n h v i s k a d s e r e n a d.
I qväll m u s t a s c h e n n ä r m r e k o m; — s m ö g der e n A m o r s vind, rörde hennes kind; Fans der k a n s k e e l e k t r i s k e l d, ty d e n g a f k i n d e n brand, Och ö g o n l o c k e t s ä n k t e sig o c h tyst s j ö n k h e n n e s När noterna han vände om?
— den hand?
Men t a n t?
— H o n sof.
— F r å n h ö r n e t k o i n en v ä l m e n t snarkad t o n — H o n säkert d r ö m d e, att h o n fick i arf en m i l l i o n — Mustaschen, a c k!
d e n s t r ö k o c h strök — d e n e n d a s t Och i en blink Och en ä n n u — kittlat n y s s, det b r ä n d e till p å frökens m u n e n kyss.
o c h ännu en — det gjorde summa tre, Se ' n tror j a g k n a p p t d e r ä k n a d e.
D e l y s s n a d e — o, v e!
Der hördes ej e n s n a r k n i n g mer, m e n fras i sidensars, 8å fröken s k r ä m d s l o g kraftigt an C h o p i n s b e g r a f n i n g s - marsch.
Se ' n tjugu s o m r a r gifta n u, han u t n ä m d är major, Och h o n till m å n g a p l a n t o r är en g o d o c h l y c k l i g mor.
Hon r o d n a r d o c k, o c h k o r s a d t b e n lian g e r h a r m o n i s k sväng, Om n å g o n g å n g d e l y s s n a än till m a r s c h e n af C h o p i n.
Cla.es Lagergren.
i I l l \ J Kl IN Idun, erhålles e t t g r a t l s e x e m p l a r f ö r hela d e n tid, u n d e r hvllken a b o n n e - m e n t e t r ä c k e r.
Ä r o d e s a m l a d e a b o n n e n t e r n a färre än 5, t o r d e p r e n u m e r a - Europeiska furstinnor.
Efter främmande källor tecknade af Mathilda Langlet.
Österrikiska huset.
(Forts.) r 1 8 7 9 firades med stora högtidligheter * kejsarparets silfverbröllop och ett par år senare förmäldes deras ende son, erkehertig Rudolf med belgiska prinsessan Stephanie, som genom sin älskvärdhet och sitt okonstlade behag tillvunnit sig allas hjer- tan.
På sin tid lästes många och långa be- skrifningar på prinsessans utstyrsel, som i smakfull prydlighet och rikedom väl knappast haft sin like.
Man påstår också att kron- prinsessan Stephanie en gång skall blifva mo- dets drottning, om hon icke redan är det.
Det unga paret tillika med de höga gäster, som bevistat bröllopet, deltogo i en folkfest i Pratent, och färden från slottet Schön- brunn äfvensom ronden i Pratern beskrif- ves såsom ett af de underbaraste skådespel man kunde få se.
Furstarne och deras svit åkte i femtio vagnar genom en så tätt hop- packad folkmassa, att hästarne endast kunde gå steg för steg och vagnarne slutligen måste stanna.
Ett ändlöst jubel skållade vid åsynen af prinsessan Stephanie, som klädd i rosa- färgad drägt, sjelf frisk och täck som en rosen- knopp, syntes vid sin unge makes sida.
Hon tröttnade icke att helsa åt alla sidor och såg sig om åt alla håll, leende och lycklig.
Redan vid detta första möte vann hon sina blif- vande undersåtars hjertan.
En österrikisk furstinna, som på senare tiden väckt berättigadt deltagande är erke- hertiginnan Kristina, numera enka efter konun- gen af Spanien och regentinna i sin lille sons namn öfver detta revolutionernas land.
Före sitt giftermål hade prinsessan Kristina föga låtit tala om sig: hon var blott den vackra dottern till en utmärkt moder, den ståtliga, ännu vackra, rikt begåfvade — och talangfulla erkehertiginnan Elisabeth, hvars i ögonen fal- lande egenskaper helt och hållet fördunklade den anspråkslösare dottern.
Men det visar sig nu, att drottningen af Spanien är sin moders dotter, och, fordras det, skall hon helt säkert modigt försvara sina och sina barns rättig- heter.
Prinsessan Kristina liknade icke till utse- endet sin ståtliga moder.
Blond, finhyllt, mild, okonstlad och godhjertad förrådde hon ingen- ting af den karaktärsstyrka, som utmärker erkehertiginDan Elisabeth.
Men hon var kej- sarens gunstling och han skilde sig högst ogerna från den älskvärda unga flickan, som fått ett •så stort rum i hans hjerta.
Hon intresserade sig mycket för skön konst och särskildt för musik, som hon älskade i den grad, att hon k n a p p a 3 t försummade en enda operaföreställning eller konsert.
I hoflifvet deltog hon ej mera än hennes rang och börd nödvändigt fordrade.
Man vet, att hon ganska länge besinnade sig, innan hon antog den spanske konungens frieri, och det var med tungt hjerta hon begaf sig på resan till sitt nya fädernesland.
Blek och förgråten uppsteg hon i jernvägsvagnen och hennes eljes så modiga och kraftfulla moder hade all möda att återhålla sina tårar.
Var det måhända en aning om den korta var- aktigheten af hennes lycka, som giorde afske- det från hemmet så bittert?
Under resan gjordes allt för att förminska obehaget af en så lång färd i november må- nad, och öfverallt mottogs den unga blifvande drottningen på det präktigaste.
Hennes moder 215 följde henne, och de båda furstinnorna hade en svit af femton förnäma damer med tjugusju domestiker.
På hotel Meurin i Paris upptog sällskapet sextiofem rum!
Öfverallt festades och man reste i alla afseenden kungligt — lång- samt, beqvämt, dyrbart.
Slutligen kom man till spanska gränsen, som öfvergicks under kanonsalut och med alla möj- liga högtidligheter.
Det berättas att samtidigt på ett annat ställe denna gräns i all tysthet passerades af en annan qvinna, som en gång burit en praktfullare, om ock ej så gedigen krona som den, hvilken väntade den unga erkehertiginnan.
Denna andra var ingen annan än Eugenie, fordom kejsariuna af Frankrike, som nu hastade till sin moders dödsbädd, dit hon dock anlände — för sent.
I Madrid mottogs den unga bruden af sina tre svägerskor, konungens systrar, med hjertli- gaste ömhet, och hvarhelst hon sedermera med sin make visade sig, helsades hon med jubel.
Det var dock mycket i det nya landet, som plågade henne.
Att icke tala om den förfär- ligt stela etiketten, lära tjurfäktningarna, som hon måste bevista, hafva i hög grad skrämt och pinat hennes finkänsliga sinne.
Hennes äktenskapliga lycka blef icke lång och nu lef- ver hon blott för sina barn och för att åt Spanien uppfostra en konung.
Då man läser om de brudgåfvor, som dessa prinsessor fått, kan man häpna öfver den oer- hörda rikedom, som hos de tyska furstehusen måste vara samlad.
Det är icke annat än diamanter och rubiner, perlor och sefirer, arm- band, diadem, kronor och halsband.
Blott de juveler, som vid de tre sista bröllopen, kronprinsessan Stephanies, drottning Kristinas och erkehertiginnan Maria Josefas, skänktes till de unga brudarna, måste ega ett värde af flere millioner.
Eller livad sägs om » ett dia- dem af stora, strålande sefirer och briljanter, i form af en ranka med rosor och rosenblad »?
Och » en fyra finger bred krona af de skö- naste diamanter med tillhörande halsband, hår- rosett och bröstbukett, allt af praktfulla dia- manter »?
Detta och mycket mera fick den unga hertiginnan för att trösta sig öfver det hårda ödet att nödgas blifva drottning af Spa- nien.
Hennes utstyrsel, ändå praktfullare än prinsessan Stephanies, fylde tio salar i kejser- liga palatset.
Maria Josefa räknade bland sina bröllopsgåfvor sex armband, tre diadem och fyra halsband, allt af diamantor och perlor; broscher, örhängen, hårnålar och dylika voro legio.
En af svågrarne skänkte henne » dess- utom » icke mindre än tolf vagnar med » till- hörande hästar »!
Det kan nästan kallas em- barras de richesse till och med för en prin- sessa.
Knif och gaffel.
(Efter tyskaD.)
gängliga att de förekomma oss nästan som våra egna lemmar och vi kunna ej tänka oss någon tid, då de ännu slumrade i blifvande uppfinningars dunkel.
Dit höra knif och gaffel och sked, som vi dagligen se på vårt bord och aldrig ens tänka oss möjligheten att undvara.
Likvisst är det ännu icke tre hundrade år sedan furstar och herrar, så väl som bönder och slafvar helt enkelt åto med fingrarne.
Knif och gaffel, hvarförutan vi nu icke skulle kunna hjelpa oss vid bordet, äro af jemförelsevis nyare datum och hade, såsom allt nytt, att kämpa med många och hårdnackade fördomar.
t i o n s k e å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g från alla o m r å d e n f ö r qvinllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
E n d a s t en s i d a a f p a p p e r e t b ö r Kineserna, verldens äldsta kulturfolk, spisa ännu i dag liksom för tretusen år sedan med fingrarne och trä- eller elfenbenspinnar.
Hvarken Egypten, Assyrien eller gamla testamentets judar kände till några spisningsverktyg.
I nya testamentet förekommer i grekiska texten ett ställe, der det uttryckligen säges, att Jesu lär- jungar med fingrarne förde maten till munnen.
Till och med under landets högsta blomstriogs- tid, förekom vid gästabuden i det gamla Grek- land hvarken knif, gaffel eller sked.
I köken funnos dock knifvar och maten framsattes sönder- skuren på bordet.
Soppa åt man ej på den tiden i det sköna Hellas.
Var maten varm skyddade man fingrarne med ett slags fingertutoi.
Såsen upphemtades med en brädskifva, som man efter behag formade och efter begagnandet kastade under bordet.
Slefvar funnos äfven i köket, och romarne begagnade sig vid sina dryckeslag också af ett slags slefvar.
Men om vanliga skedar hade de ingen aning.
De hade stora gafflar för att dermed uppresa stormstegar, men knif och gaffel vid bordet hade de ej uppfunnit.
Ännu till femtonde århundradet var man i saknad af dessa nu så oumbärliga verktyg, och både de ömma Trubadurerna och deras hjeltar och huldgudinnor plockade med fingrarne bitarne från fatet och stoppade dem i munnen.
Först mot slutet af femtonde århundradet förekommo här och der i Italien några gafflar vid bordet.
Men detta ansågs såsom en hårresande lyx, och i kyrkorna predikades väldeliga deremot.
Då en förnäm fru i Venedig drunknade, tillskrefvo presterna detta olycksfall den omständighet, att den omkomna i lifstiden nyttjat det syndiga öfverflöd att med gaffel och icke med fingrarne sticka maten i munnen.
Mot slutet af sextonde århundradet spriddes i Frankrike skarpa satirer öfver bruket vid hofven att spisa med gaffel, och åt italienarne, som nu allmänt brukade gaffeln, och i en liten läderväska förde den med sig, gåfvo engelsmännen öknamnet » skalm- bärare » — gaffeln hade då två » skälmar » eller klor.
I Skottland förbjöds ännu 1 6 8 0 i klostren bruket af gafflar såsom gudlöst, och i många af Spaniens och Siciliens småstäder spisa ännu blott de förnämligare bland invånarue med gafflar.
Det är heller icke så länge sedan det i svenska bondehem och hen egårdarnes » folk- kök » dukades utan gafflar på bordet.
Först mot slutet af sjuttonde århundradet blef bruket af gafflar mera allmänt och på samma gång kom också skeden af trä eller ben på bordet.
Både skedar och gafflar voro gan- ska små och kortskaftade; gaffeln hade blott två klor och ett litet skaft af trä eller ben, och man förde den, såsom dyrbarhet, med sig öfver allt.
Ett århundrade senare fick gaffeln tre klor och slutligen fyra, samt tillverkades hel och hållen af silfver eller annan metall, försilfrades, förgyldes och blef allt större och tyngre, och allt mera användbar och använd, sä att den nästan hotade att uttränga knifven.
Bordsknifvar hade uppkommit redan i tret- tonde seklet, men ansågos då som en stor ra- ritet och voro ett af de dyrbaraste husgeråd; blott de förnäma hade råd att bestå sig kvar sin knif, som riddarne då buro vid bältet, jemte svärdet, och damerna vid eller i sin vä- ska, den nu åter moderna » Gretchenväskan ».
I välmående borgarhus fans på den tiden van- ligen blott en knif vid bordet.
Men knifven hade icke så stora svårigheter att bekämpa som den stackars gaffeln.
Redan 1311 talar man om knifsmedernas skrå i Augs- burg.
Nu gjorde man knifvar med en hake eller spets på skaftet, för att dermed upp- hemta köttet ur fatet.
Senare försågs knifven i I r- \ L / 1 I K^J Kl | \ | användas och marginal lemnas.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e alltid n o g a a n g i f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g d i s k r e t i o n från r e d a k t i o n e n s s i d a p å r ä k n a s.
med en liten gaffel, som, likt våra fällknifvar, kunde vikas ned i skaftet.
Knifvar och gaff- lar förblefvo dock sällsynta och funnos blott hos dc rika ooh förnäma, till dess mot slutet af adertonde århundradet upphäfvandet af skrå- tvånget framkallade en större fabrikation deraf.
Ända från den tiden har knif och gaffel varit hvars mans egendom.
Äfven i den fattigaste stuga finnes nu knif och gaffel på bordet, om också ej tillräckligt för hela hushållet.
I syn- nerhet hafva gafflarne en viss böjelse f6r ut- vandring, men det är ju ej så farligt om små- pojkarne få hålla i potatisen eller sillbiten med fingrarne, när de må hända förut använde gaf- feln såsom borr eller annat snickarverktyg, och ' den » kommit bort » eller brutit benen af sig.
I alla fall äro knifvar och gafflar nu mera så utomordentligt billiga, att de i hvarje hushåll, der man ej lider nöd, med lätthet böra kunna anskaffas.
NI.
L Kefir.
Mjölkvinets natur och beredning.
II.
jefir kan af hvar och en, som har tillgång ^!
på komjölk, framställas vid hvilken års- tid som helst.
I följd af sin billighet kan denna dryck bli tillgänglig äfven för de mindre bemedlade klasserna.
I utlandet — i Breslau, Berlin, Leipzig m. fl.
städer — finnas fabriker, som egnat sig åt framställandet af god, bruk- bar kefir.
Kefirberedniogen i hemmet kan ock ske och är att tillråda, enär drycken blir surare för hvarje dag och således till slut onjutbar.
Den som tager sitt kefirförråd från en fabrik, kan således endast hemtaga ringa qvantiteter.
Om man vill bereda kefir hemma, skaffar man sig de nödiga kefirkornen — goda sådana erhåller man t. ex. från Kaukasischen Kefir- anstalt des Herrn Dr. Nauck und C:o, Bres- lau.
— Sedan kefirkornen sorgfälligt spolats med vatten, slås de i en flaska, som till / fylles med mjölk och tillslutes med en ny, kokad, VÄI tillslutande kork.
Till kefirbehofvet på morgonen bittida göras dessa förberedelser qvällen förut kl. 8 ungefär.
Sedan man skakat flaskan en smula, ställer man den i källaren och hemtar åter upp den på morgonen.
Efter en dugtig skakning, filtreras drycken genom en tesil och är färdig att användas.
På de i fla- skan qvarblifna klumparne kan man genast eller på eftermiddagen gjuta ny mjölk.
Kefirkornen måste jemt vara i beröring med mjölk, eljes förlora de sina jäsningsverkande egenskaper, samt måste före hvarje ny mjölktillsättning väl rengöras och befrias från fastsittande ostklumpar.
3 4 En prenumerant på » Mitth.
tiber Landw., Gartenbau und Hauswirthsch. », skrifver om kefir- beredningen.
Sedan ett par månader dricker jag och hela min familj kefir, hvilken jag sjelf bereder till ett pris af 1 2 — 1 3 pf — c:a 10 öre — litern.
Jag köpte hos en apotekare fyra flaskor kefir och använde två flaskor till vidare beredning, hvilken bittils lyckats mycket bra.
Drycken är god, fullkomligt lika med den först erhållna, och har ersatt oss bruket af vin, öl och andra drycker.
Jag delar en flaska 2 — 3 dagar gam- mal kefir i 5 — 6 flaskor och kommer en liten knifsudd dubbelt kolsyradt natron i hvarje, skakar dem en smula och ställer dem så i + 14 till 15° R.
Efter 1 8 — 2 0 timmar är jäsningen fullbordad.
Redan efter 1 2 — 1 5 tim- mar springa korkarne som selterskorkar.
Ju 216 mindre jäsningen påskyndas, dess bättre kom- mer drycken att smaka.
För att ej komma i förlägenhet, har jag nu i en literflaska en s. k. tillsats stående.
Denna har jag framstält sålunda.
Till en half flaska gammal kefir har jag tid efter annan gjutit något litet nyjäst sådan och sålunda tvingat den att ständigt förbli i jäsning.
Ett par mat- skedar af denna blandning är nog att bringa en rödvinsflaska full med mjölk i stark jäsning inom 15 timmar.
Nyligen försökte jag att utan föregående sköljning ställa de tömda flaskorna på ett mörkt ställe och fylla dem med frisk mjölk.
Det lyckades fullkomligt.
Också an- vända ju som bekant steppfolken detta sätt.
Naturligtvis måste hvarje kefirberedare söka tillegna sig de lärdomar det praktiska utöfvan- det lemnar, såsom t. ex. när och huru stark skakning är behöflig.
En stark skakning innan jäsningen börjat åstadkommer endast smör, men efter - J- dels eller till hälften fullbordad iäsning är en stark skakning både nyttig och välgörande; likaså när jäsningen är fullbordad.
Kefirsvampen kan man sjelf odla.
Till kokt ris sätter man så mycket gammal kefir, att det blir som en tunn deg.
Denna blandning göres i en stor väl tillsluten porslinsburk, som ställes i 1 3 — 1 4 graders värme.
Efter 2 4 timmar er- höll jag efter tillsättande af frisk mjölk den nödiga » jästen ».
Den angenämaste och mest lättsmälta dryck uppstår, om man blandar - |, liter 2 — 3 dagar gammal kefir med lika mycken ny kefir.
Det är att hoppas, att kefir må blifva kändt och erkändt hos oss och för en och annan blifva en god inkomstkälla.
— n.
Två kyssar.
N o v e l l e t t af HUGO KLEIN.
(TÉhWefve Bingen och Fritz von Klceberg voro sals ungdomsvänner till baronen, som gift sig för få månader sedan och flyttat in i eget hem.
Nu infunno de sig ofta hos honom under de långa vinterqvällarne och måste medgifva, att det var rätt angenämt der äfven under de » nya förhållandena ».
I synnerhet tycktes detta vara förhållandet under en stormig februarinatt, då de gamla vännerna stannat längre tillsammans än vanligt.
Man satt i den lilla blå hörn- salongen, der enligt nyaste anordningen » te- bordet för de intima » var uppstäldt.
I ka- minen sprakade en munter brasa och herrarne kände sig så behagliga till mods, som det all- tid plägar vara fallet, när samovaren puttrar och förtäljandet af märkliga tilldragelser tagit sin början.
Denna gäng handlade det om ori- ginella äfventyr, som herrarne uppleft i det härliga södern och då trodde baronen sig ha skäl att taga till ordet.
» Denna sommar », sade baronen, » var jag hos waldensarne, der jag upplefde det märk- värdigaste äfventyr, jag någonsin haft.
.
.
» Ett lätt skratt hördes borta vid tebordet.
» Har ni någonsin varit hos det folket? » » Aldrig! » svarade Fritz von Kleeberg.
» I hvilken bortglömd vrå af jorden bo de? » » Ja, verkligen i en bortglömd vrå, » bekräf- tade baronen, » men icke mindre skön derför!
Ett besök i denna af verlden bortglömda dal hör till de utflygter, som man företager i Turin.
Från Turin anländer man på jernväg på half- annan timme till Pinerolo, derifrån färdas man vanligen med vagn till Torre Luserna.
Jag föredrog emellertid att från Pinerolo begifva
Manuskript, s o m e j a n t a g e s till I n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s å v i d a p o r t o fogas.
Inga o f r a n k e r a d e f ö r s ä n d e l s e r l ö s a s.
mig uppåt Perosa genom Anconadalen.
I dessa dalar lefva afkomlingarne af de gamla Walden- saroe, hvilkas evangeliska forsamling, trots blo- diga förföljelser, bibehållit sig öfver sexhundra år och väl kan räkna en tjugutusen själar.
En fottur från Pinerolo till Perosa hör till de hätligaste vandringar, man kan företaga sig.
Tänk er en defilé af höga, trädbevuxna berg, med en silfverglänsande flod i dalen, som ringlar sig fram emellan blommor och klipp- massor; tänk er för vandraren en förträfflig, bred gata mellan lager- och orangeträd.
Det var på våren, lagerträdens kronor stodo i full blomma och strödde framför mina fötter sina hvitgula blommor.
Jag var fullkomligt berusad af all den doft, den solglans, som böljade och skimrade kring mig.
Hvarje ögonblick stan- nade jag för att beundra det härliga bergs- panoramat, se på flodens vågor, som störtade sig från klippafsats till klippafsats, skimrande och glänsande, uppkastande hvita skumperlor.
bi- i I pN i i K I v j IN Annonser mottagas spalt, petitrad (= med ett leende, hvari hela återskenet af det angenäma minnet lefde.
» Djup tystnad rundt omkring.
Fullständig enslighet och med undan- tag af en liten, sömnig fogel, som vaggade sig på en gren, var ej ett lefvande väsen att se i närheten.
Villan vände mig sin ryggfasad, hvari endast sågs ett enda fönster och äfven detta med nedfälda jalousier.
Det tycktes, som äfven villan sof och höll sitt öga slutet.
Jag kunde ej motstå frestelsen, jag sköt tillbaka den lilla gallerportens regel.
.
.
I nästa ögon- blick stod jag vid den sköna slumrerskans sida och hade tryckt en kyss på purpur- läpparne.
.
.
» Fritz von Kleeberg smackade med tungan.
» Hvilket äfventyr! » ropade grefve Bingen.
» Nästa år reser jag till waldensarne! » » För sent, min vän! » skrattade baronen.
» Trollunden finne3 väl ännu qvar der, men den sköna feen har redan lemnat den.
Hvad du ännu skulle finna der, skulle en smula gäcka Man finner vanligen endast fattigt folk i dina förhoppningar. » Waldenserdalarna, men i närheten af Perosa Åter hördes ett lätt skratt vid tebordet.
begynner en villaregion med prunkande träd » Tillbaka till min berättelsel Det var verk- gårdar, i hvilka söderns hela rika, förtrollande ligen som i sagan, ty så snart jag tryckt kys- vegetation utvecklar sig.
Jag skred långsamt sen på skön prinsessans läppar, tycktes hela vidare, blickande genom hvarje staket in i hvarje parken i ett nu blifva lefvande.
Min sköna trädgård, beundrande än den sällsynta blomster- vaknade och utstötte ett högt skri.
Foglarne prakten, än villornas vackra stil.
Slutligen fladdrade upp med ett förskiäckt pipande.
En anlände jag till en trädgård, som var en verk- liten svart hund med två eldkulor till ögon, lig lagerlund.
som jag förut icke lagt märke till, for upp, Träden stodo tätt tillsammans och i de få störtade sig på mig och började sysselsätta sig trånga gångarne rådde hemlighetsfull skymning.
med mina vådor, hvilket jag kan bevisa genom I midten af trädgården befann sig en vid, sol- de sönderslitna pantalonger, som jag denna belyst öppning.
I ovala trädgårdssängar blom- dag hemförde och som jag bevarar till evigt made här de skönaste, härligaste rosor, jag minne af detta märkvärdiga äfventyr.
Villa- Som någonsin sett, från den hvita snöfargade till fönstrets rullgardin uppdrogs häftigt.
Plutorosor i mörk purpur, som skiftade i svart.
vuxna upp ur jorden omringade mig slutligen Det var middagstid och den välkomna rosen- tre gamla magra fruntimmer i förskräckliga floran var genom stora, brokiga solfjädrar skyd- yllehufvor och utstötte genomträngande skrik.
dad mot hettan.
Bredvid hvarje grupp rosor » Hjelp! » ropade de.
» Hjelp.
En karl!
En En tjuf! » Och de hade rätt, var en käpp neddrifven i marken och bar hvar främmande!
sin solfjäder — der funnos solfjädrar i alla jag var verkligen en tjuf, om äfven endast af färger, hvita och blåa och röda, än af randigt en kyss.
.
- » tyg, än utsirade med sällsamma figurer och Grefve Bingen skrattade hjertligt.
blomsterslingor efter kinesiskt mönster.
Man » Jag kan icke af hålla mig från en lätt kan icke tänka sig något behagligare än hela skadeglädje, gamle gosse, » sade han, » när jag detta brokiga färgspel mot bakgrunden af den tänker på situationen.
Förlåt, men det vatt- mörkgröna lagerlunden.
Men det var icke allt, nades mig nyss riktigt i mun vid berättelsen som jag såg.
Om lagerträdet gick ju ända om din kyss — sådant borde man icke få från gråa hedendomen den sägen, att den åt berätta! » de dödlige förlänade kraft att skåda förborgade » Nå, låt höra, huru du drog dig ur affären, » ting.
.
.
Och så såg jag då en bild, som sökte sade Kleeberg.
sin like.
.
.
» » Jag tänkte naturligtvis genast på flykt, » » Åb, du gör oss nyfikna! » ropade grefve fortfor baronen, » och vände mig hastigt emot Bingen, då baronen höll upp ett ögonblick för den räddande gallerportcn.
Men der stod redan en grinande trädgårdsdräng med hotande lyftad att taga sig en munfull te.
» Jag slår vad, att det handlar om en qvinna », spade.
Utur villan skyndade ännu en gammal tjenare och ett fjerde glasögonbeväpnadt frun- inföll Fritz von Kleeberg.
timmer, som talade engelska; förmodligen gu- » Träffadt! » skrattade baronessan.
vernanten till prinsessan Törnros.
.
Alla dessa Baronen fortfor med entusiasm: » Tänk er i skuggan af lagerträden en bro- personer omringade mig och öfverhopade mig kig hvit och röd hängmatta.
I denna häng- med förebråelser och skymford.
Kiog-Charles- matta hvilade en sofvande flicka.
Den sköna hunden skälde och en gammal grön papegoja, bar en lätt musslinsklädning, som lät hennes som gravitetiskt balanserade i en förgyld ring, Det var en obeskrif- förtrollande växt framstå på bästa sätt.
Det för- ropade: » Filoii, Filouf » tjusande hufvudet med de mörka lockarne hvi- ligt förvirrad, larmande, till en del komisk lade på den hälft blottade, mjuka armen.
I scen, för hvars skämtsamma pointer jag emel- andra handen höll törnrosprinaessan löst en lertid — det kan jag försäkra er — ej hade stor, hälft tillsluten röd atlassolfjäder.
Vid häng- det ringaste sinne.
Jag ville framstamma en mattans ena ända tittade åter en liten, kokett ursäkt, men kom mig icke för.
Så snart jag beklädd fot fram jemte början till en med öppnade munnen, fördubblade qvinnorna sina blommor inväfd sidenstrumpa.
Jag slår vad skrik.
De tre gamla fruntimren, hvilka, som om, att hvar och en af er skulle dödligt för- jag senare erfor, voro min skönas tanter, kal- lade mig på italienska för röfvare och inbrotts- älskat sig i endast denna lilla fot. » » Mycket möjligt! » mumlade Fritz von Klee- tjuf, trädgårdsdrängen, hvilken hörde till den berg.
» Det är äfven en pligt af den lycklige, infödda franska befolkningen, förbannade mig på Racines och Corneille ' s språk, guvernanten som ödet förunnar en sådan syn. » » Anblicken var för förförisk », sade baronen lamenterade på oförfalskad engelska.
Det var 217 e n d a s t m o t k o n t a n t l i q v i d i f ö r s k o t t a f 2 5 ö r e p r 4- 10 stafvelser).
Ingen a n n o n s införes under I krona.
ett obeskrifligt kaos sf röster och språk, af anklagelser, förolämpningar och hotelser — dertill, hvarthän jag såg, blixtrande ögon, ho- tande näfvar.
Plötsligt rusade alla till galler- porten.
Jag såg dit.
Der syntes, ditlockad af larmet, med värdig embetsmin en gendarm, förmodligen Perosas polisbetjent, en torr gestalt, i hvars hand den korta sabeln tog sig ut som en tandpetare.
.
.
Var det min räddare, eller mitt förderf?
Jag visste det ännu icke.
Till att börja med skreko alla mina anklagare på en gång.
Jag ville utföra ett attentat!
Jag hade som en röfvare inträngt i trädgården!
Jag vore en qvinnoförförare!
Jag borde bestraffas på det strängaste!
Han skulle föra mig till domaren, kasta mig i fängelse!
Jag vet ej allt, som begärdes af dessa dra- kar, som bevakade min prinsessa.
Med möda gjorde sig mannen underrättad om sakens verkliga sammanhang, antog dervid en högst betänklig min och uppmanade mig i sträng ton att följa med honom till polisvakt- kontoret.
Jag skulle följt honom med förtjusning, om han också begärt mitt sällskap till afgrunden — i detta ögonblick ville jag endast bort — bort från platsen för mitt brott, bort ur troll- trädgården, i tysthet förbannande alla lagerlundar och förföriska hängmattor.
Han bortförde mig alltså oeh bakom mig bortdog så småningom de gamla tanternas skrik.
Då vi voro utom hörhåll, drog jag lättad andan, vände mig om och började att gapskratta — nu först blef jag medveten om den komiska situation, hvari jag befunnit mig.
Afven rätt- visans tjenare smålog, men anmärkte plötsligt helt allvarsam, att jag egentligen ej hade något att le åt.
Var min förbrytelse verkligen så stor?
Då det icke kunde vara angenämt för mig att af ställets gendarm eskorteras genom Perosas gator, tryckte jag ett guldmynt i hans hand och lemnade mitt visitkort.
Den friherrliga kronan och barontiteln på kortet tycktes mycket imponera på mannen, ty han antog genast en respektfull hållning gent emot mig — guld- myntet gjorde väl äfven sitt till.
.
.
Jag sade alltså min ledsagare, att jag ämnade taga in på Perosas värdshus, och om det verkligen vore nödvändigt, att jag för » den der dum- hetens skull » instälde mig för polisrätten, så kunde man ju underrätta mig derom der.
Gendarmen gick in på allt.
Saken, menade han, måste han i al ' a händelser rapportera, jag skulle gifva honom mitt hedersord på att af- vänta honom der.
Då jag gjort detta, visade han mig helt vänligt vägen till värdshuset, be- römde värdens söta vin och Anitas, dottern i huset, ögon, som helt visst skulle falla i min smak, då jag, som han malitiöst tillade — tycktes intressera mig för dylika saker. » Då baronen kommit till denna punkt i sin berättelse, lade hans fru ett sockerbröd bredvid hans tekopp.
» På det ni må se », vände hon sig till sina gäster, » att jag ej hyser groll till denne Don Juan för hans synder före äktenskapet. » » Den förbrytelse, som vi nu höra omtalas, har förmodligen fått sitt stränga straff, » sade Fritz von Kleeberg.
» Jag begaf mig alltså till värdshuset, » fort- satte baronen leende sin berättelse, » vinet var verkligen godt och Anitas ögon verkligen sköna — men uppriktigt sagdt, mitt nyss upplefda äfventyr sysselsatte mig för mycket, att jag skulle kunnat visa värdshuset i Perosa tillbör- lig uppmärksamhet.
Jag satt i en sval löfsal, drack mitt vin och öfvertänkte min ställning.
I DU N Saken föreföll mig nu vida betänkligare än rinnor genom mitt djerfva uppträdande blifvit förut.
Flickan, som jag bade kysst, tillhörde högst uppretade, men jag visste ej om den tydligen en af ortens förnäma familjer; den sköna sjelf verkligen vredgades, eller huru hon ståtliga trädgården, der jag som en röfvare öfverhufvud taget uppfattat saken.
Kanske skulle brutit mig in, och den vackra villan vitnade jag aldrig erfara det — möjligen erhöll jag om sin egares rikedom.
Jag var en främling, genom omständigheterna svar på den stumma kände hvarken landets rättsformaliteter eller fråga, som qvarhöll mig i Perosa.
personer och förhållanden.
Jag hade visser- Mina betraktelser stördes genom åsynen af ligen endast röfvat en kyss, men detta var gendarmen, som lemnade mig en stämning att under för handen varande omständigheter en all- infinna mig hos polismästaren kl. 3.
Jag varsam förseelse.
Om den förolämpade familjen skänkte mannen ännu ett guldmynt och han energiskt skulle fordra min bestraffning — och gick synbart tillfredsstäld sin väg.
Nu var derom hyste jag intet tvifvel — så väntade jag emellertid löst från mitt ord: jag hade af- mig antagligen en mängd obehagligheter.
Jag vaktat hans återkomst.
Men nu först fick jag blef riktigt ängslig och trots mitt gifna löfte riktig lust att stanna.
Det föreföll mig äfven tänkte jag ett ögonblick på flykt.
Flykt hade lugnande, att gendarmen icke befallt mig att emellertid säkerligen förvärrat min sak och genast följa honom.
Mitt fel hade säkerligen låtit mitt djerfva företag synas i ännu sämre ej upptagits så strängt, något som jag antag- ljus — men jag finge dock stå till rätta i ligen hade min beskedlige gendarms framställ- Turin, der jag hade vänner, kunde få en advo- ning att tacka för.
Visserligen kunde det bli kat och hoppas lättare vinna rättvisa, än i värre, när den förolämpade parten anförde sina den gömda fransk-italienska småstaden, der klagomål, kunde till och med blifva mycket rättvisans representanter förmodligen kröpo i betänkligt, om den förföriska sagoprinsessan stoftet- för den rika villa-adeln.
Det oaktadt hade en hämdgirig natur och sjelf ville anklaga förkastade jag tanken på flykt, endast intagen mig.
Ty — derom gjorde jag mig inga illu- af ett ungdomligt öfvermod, inför hvilket mitt sioner — inför en sådan anklagerska måste invecklade och betänkliga läge egde en oemot- jag draga det kortaste strået, vore domaren ståndlig retelse.
Det roade mig att erfara, äfven ett under af jordisk opartiskhet och hvilka förskräckliga följder väl kunde härleda rättvisa.
Att förolämpa en sådan flicka var sig från den der kyssen; det roade mig att en gruflig förbrytelse; det måste livar och en träda upp mot de der tandlösa drakarne, som tillstå.
Jag hoppades emellertid på, att den anfallit mig efter det föröfvade attentatet; det sköna ej allt för eftertryckligt skulle under- roade mig framför allt — hvarför förneka det?
stödja sina anförvandters anklagelse.
— att återse min sköna obekanta, från hvars Gendarmen var längesedan borta, då det föll röda läppar så ljufva frukter kunde plockas.
mig in, att jag skulle kunnat utforska karlen, Inför domaren kunde kanske ett sådant åter- rörande min vackra anklagarinna och hennes seende ega rum — visserligen ett återseende familj.
Jag förargade mig öfver att ha under- under obehagliga omständigheter, men jag läng- låtit detta och bestälde en ny flaska vin.
Den tade dock derefter.
Ty jag visste visserligen vackra Anita betjenade mig sjelf och med be- att alla törnrosprinsessans väktare och vakta- redvillighet, som jag märkte; jag beslöt mig Köket.
Med rå potatisskal kan m a n r e n g ö r a flaskor samt glas- o c h p o r s l i n k ä r l, h v a r i förvarats sådana saker, s o m efterlemnat bottensats eller s m a k.
M a n skär ska- l e n i s m å bitar o c h fyller flaskan till hälften d e r m e d; sedan ifylles n ö d i g t rent vatten.
Efter några skakningar skall flaskan vara f u l l k o m l i g t ren.
Vox.
Knifvar blifva, v a c k r a o c h b l a n k a, när m a n putsar d e m p å s k u r b r ä d e t m e d p u l v r i s e r a d s m e r g e l o c h sedan p o l e r a r d e m m e d skinn o c h brillantine.
Vox.
Att röka skinka på westfaliskt sätt.
N ä r s k i n k o r n a äro s k u r n a ifrån s v i n e t, lägger rean d e m 3 d a g a r i ett kallt r u m, så att d e frysa eller å t m i n s t o n e stelna, hvarefter d e saltas m e d fint salt, h v a r u t i d e sedan få ligga 8 dagar.
S e d a n u p p t a g a s d e u r saltet o c h läggas mellan t v e n n e breda träskifvor m e d stark t y n g d u p p å, så att b l o d l a k e n ut- pressas.
N ä r d e n n a v ä l afrunnit, n e d - saltas d e åter m e d fint salt o c h n å g o t salpeter, d o c k endast på k ö t t s i d a n; efter 3 dagars f ö r l o p p u p p t a g a s d e åter o c h h ä n g a s i kall e n r ö k en m å n a d.
N ä r d e äro färdigrökta h ä n g a s d e u n - der taket i ett r u m, hvarest d a g l i g e n eldas, i 2 eller 3 v e c k o r.
Niklas.
M i n a snälla m e d s y s t r a r i h e m m e n vill j a g vara till nytta så g o d t j a g kan.
H a r n i a n v ä n d t s. k.
» g r y t v a n t a r » eller rättare g r y t l a p p a r?
F ö r d e m s o m g j o r t d e t skrifver j a g e j, d e v e t a redan h u r u nyttiga de äro.
F ö r eder deremot, s o m ä n n u ej hafva reda p å d e m eller ej k o m m i t e d e r för att försöka nyttan deraf, vill j a g n u g e n o m v å r I d u n o m - tala h u r n y t t i g a d e ä r o, på det äfven n i m å försöka d e m.
Se här en liten beskrifning.
K ö p 3 alnar juteväf, s o m n u kostar 2 0 ö r e aln, k l i p p s ö n d e r d e n i 1 2 q v a r t e r s b r e d a r e m s o r, så får n i 6 par d u g t i g a g r y t v a n t a r.
Hvarje r e m s a v i k e s f e m d u b b e l till en fyrkant o c h s a m m a n s y s m e d ett k o r s snedt öfver från h ö r n till h ö r n.
H a r n i sy- m a s k i n så g å r d e t j u snart att sy d e m.
S y sedan r u n d t o m d e m e n b r e d, gles languette m e d g r o f röd tråd o c h s y en b a n d ö g l a i hvarje l a p p att h ä n g a d e n på.
H a f så alltid ett p a r f r a m m e p å en k r o k v i d spiseln, så att d e alltid äro till h a n d s.
N i skall få se, att d e s m å tarfliga l a p p a r n a k o m m a att spara i n m å n g e t dussin h a n d d u k a r o c h n i g ö r g e r n a n y a, när d e efter 2 — 3 år blifva skrala.
I 1 7 år har j a g varit h u s m o d e r i e g e t h e m; j a g har haft flera tjenarin- nor o c h alla hafva villigt a n v ä n d t grytvantarne.
U n d e r hela d e n n a tid har j a g ej haft m e r än 4 dussin köks- h a n d d u k a r, af h v i l k a ä n n u 2 dussin äro fullt b r u k b a r a; d e hafva a l d r i g blifvit n e d s o t a d e, aldrig brända o c h äro d e r f ö r lättare att tvätta o c h blifva således ej så hårdt slitna af t v ä t t e n; allt detta är g r y t v a n t a r n e s förtjenst.
A l d r i g h a r h v a r k e n fina h a n d d u k a r eller servetter a n v ä n d t s i k ö k e t.
S o t i g a b l i l a p p a r n e, m e n litet såpa, v a r m t vatten o c h d e n till annan tvätt m i n d r e n y t t i g e r o t b o r s t e n g ö r d e m åter r e n a; b e h ö f s det, k o k a r m a n d e m i s o d a l u t.
F ö l j m i t t råd o c h n i har m e d r i n g a k o s t n a d o c h o b e t y d l i g t arbete g j o r t e n stor b e s p a r i n g.
— dt.
alltså för att utforska henne om villan och dess invånare.
En ung flicka måste ju känna en annan — eller åtminstone veta, om den andra hade älskare. » » Jag inledde alltså ett samtal med den för- tjusande Anita.
.
.
» » Förtjusande! » hördes det, till hälften före- brående, till hälften gäckande från baronessan; » det är tacken för, att jag är snäll mot honom! » Gästerna skrattade.
» Förlåt! » sade baronen likaledes skrattande, i det han vände sig till sin vackra fru: » Jag var i värdshuset, och då tränger sig sådana intryck lätt på en!
— Jag inledde alltså ett samtal med Anita, som icke får vara förtjusande, i det jag berömde glansen hos hennes ögon och hennes smärta figur; derpå inbjöd jag henne att taga plats vid mitt bord, hvarom hon icke länge lät bedja sig.
Anita var en vänlig flicka, som gerna skämtade.
Så småningom bragte jag samtalet in på villorna och slutligen på landstället i fråga, som jag skildrade så åskåd- ligt, att hon ej kunde misstaga sig.
» Det tillhör grefven från Turin, » sade Anita.
Hon nämde äfven ett namn, men det hör icke hit.
» Bebor han sjelf villan? » frågade jag vidare.
» Han lefver i Nizza, der han måste begagna sjöbaden, » sade den lilla, som tycktes vara väl underkunnig om alla förhållanden i Perosa.
Villan bebos nu af hans systrar, hans dotter, som bevakas af dem, och en gammal hofmästare, » lille gigspelaren ».
(Forts.) R esultatet af Iduns tredje pristäflan delgifves i nästa nummer.
Red.
4 arbetas, tills det är nästan kallt.
Der efter iröras 1 2 ä g g u l o r, en åt g å n g e n; h v i t o r n a slås till s k u m o c h iröras sist.
Saften o c h skalen a f e n c i t r o n samt s o c k e r efter s m a k tillsättes.
Denna p u d d i n g kan stå e n t i m m a i u g n e n, m e n för att d e n ej m å blifva för m ö r k, låter m a n formen stå p å en b r a s - p a n n a m e d k o k h e t t vatten u n d e r d e n första tre q v a r t s - t i m m e n o c h endast u n d e r d t n sista q v a r t s - t i m m e n på sjelfva u g n s - hällen.
Lotten.
Bakning.
Bakelser af potatismjöl (utmärkt fina).
5 ä g g, hvarifrån m a n tagit 3 h v i t o r, v i s p a s väl.
3 / 4 skalp, s m ö r skiras o c h saltet frånsilas; s e d a n röres d e r u t i ' Iz skalp, p o t a t i s m j ö l o c h i d e v i s p a d e ä g g e n ' / 2 skalp, s o c k e r, h v a r p å båda smetarne slås till s a m m a n; f o r m a r n a smörjas, m e n fyllas endast till hälften.
B a k e l s e r n a gräddas strax i l a g o m v a r m ugn.
K u n n a l ä n g e förvaras.
Lilli.
Menet-bakelser.
' ¡2 skalp, s m ö r, väl urtvättadt, arbetas m e d en träsked m i ett fat, tills d e t blifver s o m e n p o m a d a; s e d a n ihällas 4 ä g g u l o r, en i sänder, litet c i t r o n s k a l eller c e d r o o l j a, s o c k e r efter b e h a g samt ' / a s k a l p.
m j ö l.
4 ä g g h v i t o r v i s p a s till hårdt s k u m o c h röras sist i s m e t e n, s o m d e r p å hälles i s m å r u n d a formar.
B a k e l s e r n a g r ä d d a s i mycket svag ugnsvärme.
Lilli.
Syltning.
1 Matlagning.
En s ä r d e l e s välsmakande mjölpudding.
E t t hälft s t o p söt m j ö l k k o k a s u p p till s a m m a n m e d 8 l o d s m ö r, hvarefter i v i s p a s 1 2 l o d h v e t e m j ö l, o c h får d e t hela k o k a, tills d e t v ä l s l ä p p e r kastrul- len, d å det u p p h v ä l f v e s i ett fat o c h 218 Att bereda sylt af nypon.
Nyponen afskäras i b e g g e ä n d a r n e o c h k ä r n o r samt fnas urrensas väl.
Derefter läggas d e i kallt vatten en t i m m a, hvarefter d e u p p t a g a s o c h h v a r j e bär u r b l å s e s; d e u p p l ä g g a s p å ett durschslag, h v i l k e t hastigt n e d d o p p a s i k o k a n d e vatten.
» Derefter läggas b ä r e n i kallt vatten.
S e d a n urblåsas d e åter o c h ställas på ända i r e n t l i n n e, så att vattnet får afrinna.
N u v ä g e s lika m y c k e t socker s o m n y p o n, h v i l k e t k o k a s m e d litet vatten, tills det blir en tjock sirap; d.t l ä g g a s n y p o n e n i att k o k a.
När d e blifva klara tagas d e af elden och o m s k a k a s, tills d e blifva s v a l ».
De förvaras i burkar.
Niklas.
Konservering-.
» Ett enkelt sätt att i n l ä g g a krusbär » m e d d e l a s af S i g r i d uti n:r 2 9 af Idun.
D e t t a sätt h a r pröfvats af flere hus- m ö d r a r j a g k ä n n e r o c h h o s två af dem misslyckats p å så vis, att p å det ena stället buteljerna e x p l o d e r a d e o c h jern- spiseln o c h f ö n s t e r r u t o r n a s p r u n g o sön- der.
L y c k l i g t v i s v a r i n g e n närvarande, så n å g o n vidare o l y c k a inträffade ej der, m e n h o s d e n andra husmodern blef d e t värre.
N ä r tjenstflickan skulle taga buteljerna ur u g n e n, exploderade d e n första, o c h den stackars flickan fick ansigtet fullt a f heta glasskärfvor och, när m a t m o d e r n v i d h e n n e s skrik skyn- d a d e till, v o r o flickans ansigte o c h hän- d e r öfversköljda af b l o d o c h ögonen skadade.
D e t t a s k e d d e i j u l i 1887 hos en tjensteman i Ö s t e r g ö t l a n d.
Flickan forslades genast i n till L i n k ö p i n g s la- sarett, d e r h o n vårdades en längre tid.
D e t fordras s t o r vana o c h skicklighet att i n l ä g g a krusbär s å s o m Sigrid för- ordat, o m det skall lyckas, och, det är ej alltid m a t m o d r e n har tillfälle att sjelf ö f v e r v a k a det.
E t t annat sätt, s o m j a g k ä n n e r o c h funnit mycket bra, är, att sedan m a n rensat o m o g n a krus bär l ä g g a d e m uti ett durchslag eller en h a n d d u k o c h hastigt n e d d o p p a dem i k o k a n d e v a t t e n, så att d e blifva nå- g o t ljusa.
S e d a n bredas d e ut på torrt l i n n e o c h när d e k ä n n a s torra, läggas d e p å torra buteljer, h v i l k a korkas och
Vt vilja s ä r s k i l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n p å I d u n s l ä m p l i g h e t för p l a t s - sökande o c h p l a t s u t b j u d a n d e a n n o n s ö r e r, ä f v e n s o m f o r alla ö f n g a s l a g s SANDGREN, hartsas.
Så g ö r j a g hvarje h ö s t o c h kan midt i vintern b j u d a p å » färsk » krusbärskräm.
Äfven brukar j a g h varje j u l hafva jfärska » p r e s s g u r k o r p å b o r d e t.
J a g köper på hösten p r e s s g n r k o r, skalar och skär d e m i v a n l i g a t u n n a skifvör, pressar dem n å g o t o c h l ä g g e r d e m u l i glaserad stenburk m e d e t t h v a r f salt, ett hvarf g u r k o r o c h till sist ett b r a tjockt lager m e d salt.
N ä r j a g vill a n - vända af d e m, vattnar j a g u r saltet o c h tillreder d e m p å v a n l i g t v i s, d å d e smaka s o m färska.
P å s a m m a sätt saltar j a g äfveu dill o c h persilja, d å dessa saker ä r o rätt d y r a att k ö p a o m vintern.
Kurre J.
Torkande af gröi,a ärter.
T i l l å t m i g att göra m i n a systrar d e r h e m m a u p p - märksamma p å ett sätt att k o n s e r v e r a, som i S v e r i g e är föga kändt, m e n är synnerligen lätt o c h praktiskt, e m e d a n man undgår d e t besvärliga i n k o k a n d e t i flaskor eller k o n s e r v d o s o r o c h d e t dyrbara o c h o m s t ä n d l i g a l ö d a n d e t.
D e färska g r ö n a ärterna (endast s o c k e r - ärter få behålla baljorna) u p p k o k a s ha- stigt m e d tillräckligt vattpn eller o c k omskakas d e i k o k a n d e vatten o c h få så ligga ett p a r m i n u t e r, hvarefter m a n låter vattnet afrinoa g e n o m ett d u r c h - slag.
A r t e r n a bringas sedan p å säck- linne — i c k e p a p p e r — utspändt i e n ram, s o m insattes i s t e k u g n e n, d e r d e torkas v i d 4 0 — 6 0 graders t e m p e r a t u r så länge, tills d e b l i h å r d a o c h s p r ö d a som glas.
Sedan fyllas d e i e n b l e c k - burk eller p å flaska, s o m tillslutes s o r g - fälligt.
N ä r d e skola a n v ä n d a s, u p p - mjukas d e natten förut i kallt vatten, livarmed d e sedan sättas p å e l d e n.
Detta vatten får m a n n ä m l i g e n ej slå bort, enär ärterna m e d d e l a t d e t e n d e l af sin v ä l s m a k o c h s ö t m a.
D e till- redas sedan s o m färska o c h k u n n a knappast skiljas derifrån.
Unga m o - rötter o c h g r ö n a b ö n o r k u n n a k o n s e r - veras p å s a m m a sätt.
Härigenom kan man lätt o c h utan stor k o s t n a d m i d t i vintern bereda s i g e n s m a k l i g s o m - marrätt.
En af Iduns väninnor i Syd-Ryssland .. R e g e r i n g s g a t a n Lager af de bästa UR g- i Läkareråd.
Tora.
1) M j ö l r ä t t e r (äfven b r ö d) o c h s t ä r - kelsehaltiga födoämnen (potatis, ärter e t c.)
s a m t alla s ö t a s a k e r; ä f v e n s å feta k ö t t - o c h fisk-sorter.
Till m å l t i d e r n a h ö r förtäras m i n - sta m ö j l i g a m ä n g d flytande f ö d a, o c h d r y c k blott i s m å qyaotiteter.
2) H u d e n tvättas t v ä g å n g e r d a g l i g e n m e d tvål o c h v a t t e n, o c h h u d - m a s k a r n a u t p r e s s a s, s ä fort n y a b i l d a s.
Å t e r - k o m m a d e d o c k envist, b e g a g n a s i n g n i d n i n g a r af Hebras såpsprit.
3) D e t t a ä r en ful o c h s k a d l i g o v a n a; p a p p e r e t l ö s &lt;s n ä m l i g e n y t - terst svårt a f magsaften.
P.
E.
88.
O m h j e l p d e r f ö r finnes, k a n ej p å f ö r h a n d a f g ö r a s.
V ä n d e r e m e l l e r t i d till en öronläkare i Stockholm.
hjclm.
V å r t o r aflägsnas b ä s t o c h s ä k r a s t p å o p e r a t i v v ä g; eljes m e d e l s f ö r s i k - tiga toucheringar m e d ättiksyra eller r y k a n d e salpetersyra.
K a m f e r v a t t n e t är äfven ett utmärkt medel m o t hufvudvärk, tandvärk o c h s ö m n l ö s h e t, o m m a n b e g a g n a r d e t till k o m p r e s s e r o m k r i n g hufvudet o c h hal- sen.
J a g skulle ej gifva dessa r å d, o m j a g ej sjelf h a d e pröfvat d e m o c h m e d kamfervattnet botat en m å n g å r i g svår reumatisk h u f v u d v ä i k.
Kurre J. Citronsalt mot näsblod.
E n läkare har r e k o m m e n d e r a t m i g a n v ä n d a n d e t af citronsaft m o t n ä s b l ö d n i n g, h v i l k e t visat s i g v a r a s y n n e r l i g e n b r a.
Sedan näsborrarne rengjorts m e d e l s insprut- n i n g af kallt vatten — sprutan får ej rigtas u p p å t — insprutas genast nyss utpressad citronsaft.
E n insprutning i d e flesta fall n o g.
Acid.
6, Innehållsförteckning:: till o c h m e d p å en k a l hjessa, så vida hårrötterna ej ä r o förstörda.
H u f v u d e t tvättas först m e d l j u m t vatten, hvari m a n u p p l ö s t s o d a.
N ä r håret blir torrt, borstas o c h k a m m a s all mjell bort, s o m lossnat.
Derefter fuktas håret d a g l i g e n u n d e r c:a 1 4 dagar m e d vatten, s a m - mansatt a f: U t i en liter vatten u p p - löses e n h a n d grofl koksalt tillika m e d några d r o p p a r a m m o n i a k.
N ä r det stått ett d y g n silas d e t o c h till b l a n d - n i n g e n slås 2 matskedar a m m o n i a k o c h 2 matskedar kamfertsprit, fyller d e t p å butelj o c h ställer den p å svalt ställe.
S e d a n m a n c:a 1 4 dagar fuktat håret m e d kamfervattnet, g ö r m a n en p o m a d a af smält o x m ä r g, s o m m a n arbetar, tills d e n blir h v i t o c h hård, o c h sedan g n i - der in i håret.
E n person m e d tunnt hår skall i n o m ett år hafva ett långt, tjockt o c h rikt sådant efter ofvanstå- ende behandling.
är annonser s o m beröra familjekretsen.
— Annonser m o t t a g a s endast g e n o m S. Gumselius annonsbyrå o c h h o s redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
DUN H.
1) B e r o r a l l d e l e s p å o r s a k e n.
Beror h j e r t k l a p p n i n g e n p å e t t o r g a n i s k t hjertfel, så blir behandlingen helt annan, ä n o m d e n här- l e d e r s i g a f t. e x.
b l e k s o t.
U n d e r s ö k n i n g a f ert hjerta o c h a l l m ä n n a t i l l s t å n d är s å l e d e s nödvändig.
2) N e j.
Sammanhänger troligen m e d ert andra onda.
J-Janna M e d e l finnas a n g i f n a i svaren V a n d a i n: o 10 o c h X.
Y.
Z.
i n: o 1 1.
Kerstin.
Elak andedrägt är ett ytterst o b e h a g - ligt o n d t.
H ä r e m o t är ö f v e r m a n g a n - syradt kali e t t b e p r ö f v a d t m e d e l.
M a n löser e n b i t, stor s o m e n liten ärt, i ett glas vatten, h v i l k e t deraf färgas b l e k r ö d t, o c h gurglar s i g m e d l ö s n i n - g e n tre eller fyra g å n g e r d a g l i g e n.
Kerstin.
Trädg-ården.
Drycker.
R o s o r f ö r en viss d a g.
K o s e n är Förtviflad.
A n v ä n d å t e r s t o d e n af s o m m a r e n till e n g r u n d l i g k a l l v a t t e u k u r.
m o r m o r s ä l s k l i n g s b l o m m a o c h derför — a — r 1) T a g a f e n l ö s n i n g a f 10 g r a m vill d u g e r n a hafva m y c k e t r o s o r till Rosen-bål.
M a n tager tre flaskor anlipyrin i 150 delar vatten en m a t s k e d 3 m o r m o r s f ö d e l s e d a g; m e n n ä r d u b e - g å n g e r d a g l i g e n.
2) T a g s t r a x f ö r e h v a r j e moselvin, e n flaska c h a m p a g n e o c h d e n m å l t i d en t e s k e d (i l i t e t v ä l t e n) a f en b l a n d - traktar d i n a r o s o r finner d u, att till nödiga s o c k e r m ä n g d e n, löst i vatten.
n i n g a f lika d e l a r Tinchtra Chinre eomposita d e n d a g e n måste d e tidigare sorterna Sedan låter m a n t v å marskalk Niel- o c h Tinclura Éxiracli pomorum ferrali.
r e d a n vara u t b l o m m a d e o c h d e senare rosor s i m m a i v i n e t h ö g s t f e m m i n u - Henriette.
A d r e s s B r u n k e b e r g s t o r g n: o 2, kan h ä n d a ej utslagna.
H v a d är d å k l.
1 — 2.
ter.
H u r stark a r o m dessa r o s o r gifva, D:r ~d.
att g ö r a?
J o, m a n låter d e k n o p p a r, märker m a n bäst, o m m a n, sedan d e s o m m a n b e h ö f v e r i n o m ungefär 1 0 ett ö g o n b l i c k legat i vinet, tager u p p S v a r.
dem, låter d e m afrinna o c h smakar d e t dagar ej u t v e c k l a s i g, utan afskär d e m, när d e n n a t i d p u n k t är nära, o c h stic- afrunna.
K o s o r n a förlora g e n o m sin N:o 6 2.
M a n sköljer rabarberstjelkarne, k e r n e d d e m m e d stjelkarne i e n skål, användning i bålen intet af sin yttre skalar d e m, skär d e m i s m å siyeken, lägger h v i l k e n är fyld m e d fuktig qvartssand, skönhet, m e n deras kostliga doft för- d e m i e n sikt o c h ö f v e r h ä l l e r d e m m e d k o - o c h ställer d e n n a i e n ljus, k y l i g käl- svinner totalt.
D e n utmärkta drycken kande vatten.
Derpå torkas d e väl i solen.
Flaskorna, i hvilka d e läggas och ' s o m måste lare.
H ä r hålla d e sig ända till 5 är i utlandet s y n n e r l i g e n o m t y c k t.
v a r a k l a r a o c h t o r r a, svallas lätt, b i t a r n e l ä g - dagar friska o c h vackra.
3 eller 4 da- D:r B. g a s i o c h] flaskorna k o r k a s v ä l.
R a b a r b e r n g a r i n n a n d e b e h ö f v a s, sättes skålen h å l l e r säg u t m ä r k t p å d e t t a sätt o c h s m a k a r, tillredd, alldeles s o m färsk.
Viola.
m e d k n o p p a r n e i en drifbänk +15 — 20 N:o 6 4.
S n ä c k o r n a fastsättas m e d v a n l i g t, gr. K.
— d e r d e begjutas m e d l j u m t något stadigt lim.
Viola.
vatten o c h öfvertäckas m e d glas.
Efter N:r 6 5 &amp;.
7 5.
F ö r a t t f o g ^ r s k o l a trifvas, Sidenhandskar tvättas bäst m e d gall- tre dagar skola d e säkert vara fullt ut- b ö r m a n hafva en r y m l i g, h ö g b u r, helst m e d såpa o c h kallt v a t t e n.
Hafva d e v i d slagna.
O m detta ej är fallet, blåser t o r o, hvilket b ö r vara öfverklädt m e d någon begagnandet utvidgats, k a n m a n taga sorts m ö r k t t y g; t y b u r f o g l a r, l i k s o m f o g l a r n e m a n u p p d e m l i k s o m raan b r u k a r g ö r a i fria n a t u r e n, t y c k a o m att Sitta m ö r k t u n d e r varmt v a t t e n, d å d e k r y m p a n å g o t litet.
med halföppnade kamelior.
hviiotiden.
Ä f v e n under fällningen, hvilken Bäst är att taga d e m p å h ä n d e r n a o c h pågår under juli o c h augusti m å n a d e r, d å fog- Friherrinnan E. i Finland.
såpa d u g t i g t i n d e m.
D e r e f t e r tvättar l a r n e f ö r l o r a f ö r m å g a n a t t pjunga — t y c k a d e o m a t t e m e l l a n å t sitta o c h h v i l a s i g å e n man d e m, s o m o m m a n tvättade h ä n - mörkare plats.
derna, o c h sköljer d e m v ä l m e l l a n Solsken tycka foglar m y c k e t o m, hvarför gnidningarne.
Ä r o d e rena o c h m a n m a n b ö r h a b u r e n p l a c e r a d åt s o l s i d a n, f ö r pressat vattnet ur d e m, läggas d e m e l - öfrigt t y c k a d e o m badvatten o c h sjösand, h v i l k e n s e n a r e m a n b ö r gifva d e m e t t p a r Diamantkitt.
1 5 delar s l a m m a d krita, lan två dukar, tills d e ä r o halftorra, o c h gånger i veckan.
1 5 delar b l y g l e t e o c h 5 0 delar p u l v e r i - få sedan t o r k a i luften, ej i s o l e n, ty Börja foglarne b l i besvärade af ohyra, b ö r serad grafit blandas m e d så m y c k e n fårgen blekes deraf.
m a n gifva d e m frsk s j ö s a n d hvarje dag — så linoljefernissa, att m a n erhåller en f o r m - länge m a n misstänker att d e besväras a f dessa p a r a s i t e r — t y d e b a d a d å u t i s a n d e n f ö r att bar massa.
Tvätten.
Hvarjehanda.
Huskurer.
Jag h a r om m e d e l sätt, s o m och gifver sett att I d u n ofta rådfrågats m o t hårets aflällande.
E t t j a g känner, är utmärkt bra d e t tjockaste, grannaste h å r Mjuka händer får m a n, o m m a n p å aftonen, sedan m a n tvättat s i g, g n i d e r d e m m e d lika delar g l y c e r i n, eau d e C o l o g n e o c h citronsaft.
Glycerin en- samt skulle gifva d e m e n m ö r k färg.
219 Annonspris: 25 ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
Ingen annons införes under 1 k r.
Född.
E n dotter.
Bedarö den 26 juli 1888.
Tora Lagerholm, född • - 3 Wilhelm Lagerholm Sohlman.
[437] LEDIGA PLATSER.
I e t t m i n d r e h u s h å l l p å landet ö n s k a s e n snäll o c h anspråkslös flicka, s o m är kunnig i matlagning, handarbe- ten o c h för öfrigt k a n g å frun till hända.
Reflekterar n å g o n härå, t o r d e svar l e m - nas till A.
B.
, Q v i s t r u m, p.
r.
[4 3 3] Adress Norrlandsgatan n:o 32 A.
B.
B l o t t e n l ä k a r e k a n s ä k r a s t a f g ö r a, o m e t t b a r n h a r - ^engelska sjukan » eiler e j.
D e vanligaste s y m p t o m e n äro emellertid föl- j a n d e.
T ä n d e r n a f r a m k o m m a s e n a r e än n o r - m a l t; m a g e n b l i r d å l i g, u n d e r d e t att a p t i t e n v a n l i g e n är a b n o r m t f ö r ö k a d; b a r n e t tar e t t p u s s i g t u t s e e n d e; s v e t t a s ofta o m h u f v n d e t 5 k r o p p e n s b e n h a ej t i l l b ö r l i g fasthet, så att b a r n e t ej k a n s t ö d j a p ä b e n e n, s o m d e s s u t o m lätt b l i k r o k i g a.
Ä f v e n a n d r a d e f o r m i t e l e r kunna uppstå pa grund af den mjuka b e n - b y g n a d e n, som åter beror p a en minskning af benets kaiksalter.
— Hufvudsak i behandlin- g e n är frisk luft o c h o r d n diet.
Barnet b ö r lefva b l o t t a f m j ö l k o c h f ä r s k t.
k ö t t.
Salta bad minst tre gånger i veckan.
Medika- mentiös b e h a n d l i n g (m e d fosfor, lefvertran e t c.)
b ö r f ö r e s k r i f v a s af l ä k a r e.
Smörjningar af » k l o k a g u m m o r » o c h d y l i k a ä r o u t a n all verkan.
har ej visat s i g så v e r k s a m.
C D er C D A n n o n s e r.
till Dagny.
E d r a t r e f i å g o r ä r o svåra e l l e r o m ö j l i g a att h e s v a r a utan u n d e r s ö k n i n g.
1) R å d f r å g a ö g o n l ä k a r e.
2) L i d e r n i af b l e k s o t?
D e s y m p t o m från m a g e n, h v i l k a n i o m t a l a r, p l ä g a r ofta f ö r e k o m m a v i d d e n n a s j u k d o m.
F ö r s ö k att u n d e r n ä g r a v e c k o r h v a r j e m o r g o n p å fastande m a g e dricka ett dricksglas m e d hälften P o r l a v a t t e n o c h hälften dubbelt.
O a r l s - badervatten, samt p å för- och eftermiddag ett p u n s c h g l a s P o r l a v a t t e n e n b a r t.
L e f a f färsk m a t (e j fett l a g a d), g r ö n s a k e r s a m t m j ö l k o c h ägg U n d v i k potatis o c h sötsaker.
3] Lider ni a f d e n o f v a n n ä m n d a s j u k d o m e n, sa b e r o r n o g detta på d e n samma.
Så är sannolikt förhållandet; säkert k a n d e t afgöras blott g e.
n o m undersökning.
Anna — s s — kl. 1 - 3.
citric.
V i k t o r i a B e n e d i c t s s o n (E r n s t A h l g r e n) ~ \.
A f Elna Tcnow.
— S ä l l s k a p s t a l a n g e r.
AZAve. — H u r d e t g i c k till.
P o e m a f Claes Lagergren.
— Europeiska furstinnor.
A f Math.
Langkt.
— K n i f o c h gaffel.
— K e f i r.
I I.
A f — n.
— - Två kyssar.
N o v e l l e t t a f Hugo Klein.
Köket.
— Matlagning.
— Bakning.
— Sylt- ning.
— Konservering.
— Drycker.
— Tvätten.
— Huskurer.
— Trädgården.
— Hvarjehanda.
— Läkareråd.
— Svar.
b e f r i a s i g från s i n a p l å g o d j u r.
Har ohyran äfven s p r i d t s i g tili b u r e n, b ö r m a n r e n g ö r a denna m e d kokhett vatten.
H — a H.q 6 6.
T i l l r o s e n b u s k a r o c h a n d r a m i n d r e ömtåliga växter, har j a g m e d fördel a n v ä n d t en b l a n d n i n g a f s t a r k s å p l ö d d e r o c h t o b a k, h v a r m e d v ä x t e n sprutas eller helst tvättas.
Viola.
L o t t e r till N o r d i s k a M u s e e t s nya IBÉ.
o n s t l o t t c r i säljas i museets särskilda a f d e l n i n g a r, ä f v e n s o m i b o k l å d o r, i m å n g a cigarr- butiker så väl i S t o c k h o l m s o m i lands- orten, samt g e n o m enskilda o m b u d i m å n g a delar a f l a n d e t.
Priset å hvarje lott ä r 1 I c r O S i a - B e s t ä l l n i n g a r från l a n d s o r t e n, hvilka böra åtföljas af postporto och rekom- mendationsafgift, ställas till Nordiska Museets expedition, n:r 79 Drottning- gatan.
V i d kontant k ö p af minst 5 0 lotter leranas 1 5 p r o c.
rabatt.
Pålitliga återförsäljare C D CD C O CD wmrm; C O C / 3 52- antagas.
| p j T ~ F ö r t e c k n i n g ö f v e r vinster i l o t - teriet u t k o m m e r i j u n i §J^- Dragningslista månad.
k a n efter r o drag- n i n g e n erhållas m o t i n s ä n d a n d e a f l O ö r e.
H \ C / 2
T i d n i n g e n k o s t a r e n d a s t en (I) k r o n a f 8 r q v a r t a l e t, b e f b r d r i n g s a f g l f t e n inberäknad.
— Fullständig m o d e - och mönstertidning gratis.
A n n o n s e r m o t t a g a s g e n o m ö.
Cumaetlus a n n o n s b y r å ocn nos redaktlohön till 2 5 ö r e p r 4 - s p a l t i g p e t i t r a d (= 1 0 s t a f v e l s e r).
DUN mm T J U L A N D E R 61 Drottninggatan 3 tr. u p p få härmed rekommen- dera sin nya, tidsenliga O a 01 61 V i n e r enligt Med omsorgsfullt nutidens fordringar.
största • V högaktning p, i — H P &lt; 5P En ung " bildad flicka CD. '
C?
(fli 0 u o Lärarinneplats för m i n d e r å r i g a barn önskas a f en u n g, bättre, m u s i k a l i s k flicka.
S v a r till » G.
.1. », Ostgöta Correspondentens k o n t o r Linköping.
(G.
2 1 2 9 9 x 1) [444] Plats att g å frun till h ä n d a s ö k e s af en bättre flicka, van vid alla i n o m h u s förefallande g ö r o m å l.
S v a r till H.
J., O s t g ö t a C o r r e s p o n d e n t e n s k o n t o r, Linköping.
(G.
2 1 3 0 0 x 1) DIVERSE 1 å 2 S k o l f l i c k o r k u n n a erhålla god inackordering i Upsala.
Pris 35 kr.
p r m å n a d.
N ä r m a r e m e d d e l a r Spar- bankskassören, fröken M.
Wattman, Upsala.
[439] affallande, U t f ö r d e finaste broderier o c h m o n o - gramritning.
L e k t i o n e r gifvas äfven i ritning, filét- guipure samt makramé.
Träffas k l.
9 — 1 0 f. m.
, 4 - 6 e. m.
butik, M a l m torgsgatan J.
G.
H a m m a r s Lampkök.
J.
G.
H A M M A R, 30 Det MalmsHlnadsgatan S " » " rf som med höga b e t y g g e n o m g å t t 8-kIassigt elementar- l ä r o v e r k o c h sedan innehaft plats s o m l ä r a r i n n a, ö n s k a r till hösten d y l i k an- ställning för att u n d e r v i s a i v a n l i g a s k o l ä m n e n, språk o c h d e första g r u n - derna i m u s i k.
Svar: » M », Mohärad.
är O. Becklins Patent-Elite-Pomada.
D e n fäster håret, stärker o c h befordrar h å r v ä x t e n, är m j e l l b e f r i a n d e.
F ö r s ä l j e s å 1: 5 0 p r b u r k h o s En ung flieka s o m n y l i g e n g e n o m g å t t en k u r s i hatt- s ö m n a d i K ö p e n h a m n, ö n s k a r plats till hösten.
G o d a rekommendationer.
S v a r: » 175 », Apoteket, Askersund.
[441] 01 *.
rf CD CD a f g o d familj, _ En anspråkslös flieka, 2 2 år, ö n s k a r till hösten plats s o m säll- s k a p o c h h j i l p i bättre familj, helst i mell.
S v e r i g e.
S ö k.
är k u n n i g i h a n d - arh.
o.
äfven i m u s i k samt v a n v i d husl.
g ö r o m.
P å l ö n g ö r e s m i n d r e an- språk, b l o t t att få räknas ss.
m e d l.
af fam. N ä r m.
u p p l.
af I d u n s r e d a k t i o n.
[^2] En ung flieka, s o m g e n o m g å t t 7-kIassigt l ä r o v e r k, ö n - skar s i g ett g o d t h e m, d e r h o n m o t fritt v i v r e kan få deltaga i förefallande hushållsgöromål.
Ä r v i l l i g hjelpa till med r e n s k r i f u i n g o c h d y l i k t eller u n - d e r v i s a barn 1 a 2 timmar dagligen.
S v a r före d e n 2 0 augusti till » X », " mleby, p ö s t e restante.
[443] a t e riksbekanta damtoaletten, finnes r flottar ej!
5, Haglunds vis å vis hotell r x i, Hårmedel, klibbar e j!
i S t o c k h o l m uti F a n n y u skyddar mot mjäll o c h Gelins renommerade Parfym- K u n g Karl, i Göteborg hos Hotell, i Malmö hos Herr S v e r i g e s städer h o s B o k - o c h P a p p e r s h a n d l a r e.
Fru W ö h l e c k e s a m t i öfriga [66] (G.
12006x6) Allmänna Lifförsäkringsbolaget.
Stockholm, Kungsträdgårdsgatan 2 C, 1 tr. 17599) [378] Husqvarna Stålsymaskiner, vida öfverträffande allt hvad utländska symaskiner heter, så v ä l i afseende på det material, hvaraf Husqvarna- maskinerna ä r o tillverkade, s o m ock beträffande deras arbete och justering.
O. S t i c l i m samt Symaskin- och C s i n a s l i i n e r SticJemasJeintillbehör H a n n e r, hos S t r å l e, P a r f y m h a n d e l n, Drottninggatan G.
Obs.!
efterkraf.
Sändes till landsorten mot [368] Sofia Ekman C:o förfärdiga OBS.
[440] Bo finare e bästa af alla H å r v ä x t m e d e l Fru En ung " flieka, den Olivia Pihlström, (G.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla med veke 4 — 6 k r.
, extra so- lida 7 — 8 k r.
, med 2 vekar 12 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] En allvarlig, bildad flieka [438] i [428] [446] 20991x1) x Lundbergs 1 (G. e hårets ö n s k a r en u n g allvar !.
(l i c k a, s o m g e n o m - gått åttaklassigt l ä r o v e r k samt m e d d e l a r u n d e r v i s n i n g i v a n l i g a s k o l ä m n e n, språk musik o c h handarbeten.
Små anspråk.
Närmare genom korrespondens med » A.
M.
J, A s postanstalt, S ö d e r m a n l a n d.
(25 år) ö n s k a r n u g e n a s t eller till h ö - sten plats s o m sällskap, lektris eller lärarinna i en respektabel familj.
G o d a referenser.
Rimliga löneanspråk.
Svar till &gt;N.
N. N. », adr.
S. Gumaelii an- nonsbyrå Stockholm.
g för [445] (G.
2 1 3 1 5 x 1) e 55.
T v ä t t u t f ö r e s äfven a f h ä r v a r a n d e o r d e n t l i g a t v ä t t e n - k o r, h e m t a s o c h h e m s ä n d e s, då adress u p p g i f v e s p r t e l e f o n 4 3 9 0 eller p r p o s t.
[74] BRODÖS Klara Norra Kyrkogata 7 B, 3 tr. Lärarinneplats | 0 sm R Greta L a n d s o r t o c+ rt- (XV.
I UUvS » i 0 ö n s k a r k o m m a uti en aktad familj på landet, helst n å g o n prestfamilj, d e r h o n kan få anses s å s o m m e d l e m af familjen; biträda m e d sådana h u s h å l l s g ö r o m å l, s o m l ä m p a s i g för en b i l d a d q v i n n a.
Vid lön fästes ej afseende, endast att b e m ö - tandet blir v ä n l i g t.
Underrättelser o c h r e k o m m e n d a t i o n e r k u n n a fås af flera k ä n d a familjer.
S v a r till H.
B.
T.
, I d u n s redaktion.
Stockholm.
[447] K fö T v ä t t - I n r ä t t n i n g e n Billiga priser.
Nybrogatan 55 N y b r o g a t a n.
PLATSSÖKANDE.
c- * utländska och S p i r i t u ö s a.
S ä r s k i l d t f r a m h å l l e s: finare C h a m p.
- C o g n a c från d e förnämsta firmor, flere år här i l a g e r, B o r d e a u x - v i n e r af v ä l k ä n d a firmor, h v i t t P o r t v i n, särdeles o m t y c k t, samt för s o m m a r s ä s o n g e n: e x t r a fint K a l l s k å l s v i n a 3 hr.
pr kanna.
[313] Fotografering utföres ZI C: o, r e k o m m e n d e r a sitt v ä l s o r t e r a d e l a g e r af e n d a s t äkta I O: 3 &amp; VIHHÅ1TDEL, 55 Drottninggatan 55, reformerade B e g ä r alltid V E E N ' S Utsökt u n d e r k l ä d e r.
— Billigt pris. '
/, kilo 2: 7 5, « / « M o 1: 5 0; Vs kilo S0 öre.
General-Agent för Sverige: S.
Stort lager af Barnkläder för alla åldrar, qvalitet rena Cacao J.
N O R M A N, Stockholm.
[142] (G.
11476x13) till och med 1 4 år.
Goda tyger.
Nya cch smakfulla ler.
Billiga priser.
A l l m.
Telef.
68 40.
H. model- Skrif Nyström, till 2 Stora Vattugatan 2, hörnhuset vid Brur.kebergstorg.
[365] Engelska Magasinet 3 8 R e g e r i n g s g a t a n 3 8, 1 tr. u p p.
T r i c o t v a r o r a f bästa q v a l i t é, S e r g e r, Velveteen, Flaneller, Barnskor, V å r - h a t t a r för b a b i e s, B ä r k a p p o r.
Utmärkta Teer m. m.
B o s ä t t n i n g s m a g a s i n [252] och Herrar Tidningen Å M A L S är Dalslands enda tidning, ning, utkommer tvenne kan.
Annonspris 8 öre begär pr of v er och prisuppgifter d Htfita Yäfnader till underkläder, Spetsar, Affärsmän 7 - P O S T E W h a r stor sprid- gånger i vec- petitrad.
220 Broderier, Duktuger, Handduksväfnader, fe] Lakanväfnader och STOCKHOLM, Sängkläder.
GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG Annonser, afsedda för familjen eller fruntimmersverlden, införas lämpligast i Idun.
