# ID: svediakorp-per66
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,934
# sentences: 684
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Saul och David.
1.
Saul.
Kvalfullt tyst och 1Eing ar natten, Nar fr&amp;n ögat sömnen flyr.
Vaktare, hvad lider tiden, Månne snart ej morgon gryr?
a Icke!
- Låt till mig då fora Herdegossen an en gång; Torde handa kan jag slumra Vid hans strängalek och sång.
Stilla, ljufligt skall han spela, Sjunga blott med sakta röst, Som en moder, d&amp; hon söfver Trötta barnet vid sitt bröst.
2.
David.
(Sjunger.)
Säll den, som sitter i Herrens skugga, Silll den, som hägnas af Herrens hand!
Han ar bevarad, han tillflykt eger Mot vinterns kyla, mot solens brand. '
Han fruktar icke för dagens pilar, Han biifvar icke för nattens hot; I öde öknen, bland vilda djuren Sin vag han vandrar med stadig fot.
Om tusen snafva invid hans sida, Om tio tnse.11 han falla ser, Han skall dock frälsas, så &amp; r Dens vilja, Som magten hafver och segern ger.
.
Diqnp.
Gud sina anglar befalt att skydda Hans sjal från plåga, hans fot från fall; De honom bara på hulda händer, Att han mot stenen ej slinta skall.
3 b
36 I nödens stunder, i onda tider Gud honom håller äniiii vid niagt .. " D » m i g åkallar, thy vill ju9 h j a l ~ a ", S&amp; hafver Herren till honom sagt.
G i d later honom se tllderns d a p r Förr %n han hemtar hans sjal till sig: Sist får han iirfva det goda landet, Ocli bo nar Herren evinnerlig.
Fordom hörcles konung Saul prisas utaf alla mimnar, Lofvet tystnat, nu man Davids ära öfverallt förkimiiar.
Denne unge herdegosse, som slog Goliath för pannan, Han förstår att vinna folket för sig si %: som ingen miiaii.
Kan det vara Davids segrar, som fördystra mina dagas Och de andlöst långa niitter hvilan frkn mitt lager jagar?
Nej; jag älskar denne yngling, iifven mig förmar han tjusa.
Helst d&amp; han i kvällens stillhet &amp; ter harpans toner brusa.
Dock - jag vet att samma hjiirta hat och k&amp;i.lok go&amp; kan rymma, I mitt bröst sig ofta röra känslor vredgade och grymma.
Kom mig d&amp; ej nära, David, ty, vid Smls houngakrona, Med ditt lif det lätt kan hända du din djiirfhet fis fiirsouu.
Fåfängt är att hejda strömmen, der han rast,lös frani&amp; ilar, Fruktlöst ar att binda tanken, han ej tröttmr eller hvilar.
Hvartill t j anar dock att grubbla?
Hvartill kmma spörsmbl bAta?
Ingen dödlig kan dock tyda lifvets underfulla g8ta.
I mitt hjarta tvenne vasens kamp och strid jag stticta fir- iiiiim1 e s, Af en snöhvit Bngels vinge ser jag stundom svagt ett skiiii- iner; Bort det flyr, och ned jag stiger i de dolda, mörka trakter.
Der min sjal i ångest brottas med de onda andemagtes.
I en sådan stimd af mörker kastade jag handlöst spjutet; Ville jag va1 träffa David, ville jag hans blod se gjutet?
Nej; jag kunde ' blott ej styra, hatets känslor i mitt hjarta, Sökte lnft allenast gifva å t inin vrede och min smarta.
Efter allt hvad mig tillhörer sträcker denne yngling händer, J0natha.n till sig han lockar och hans karlek från mig vänder; Nu min unga dotter Michal söker han ock från mig röfva; Till att gripa efter kronan torde lian ej länge töfva.
Af min konungsliga mantel redan han en flik har skurit, Och de tvedrägtsfrön han sådde hafva bittra frukter burit.
Mec] hvar dag hans hop förstärkes, han ar djarf och oförtruten, - Jag är vorden svag och dådlös, snart min öfvermagt ar bruten.
Han skall segya, jag skall falla.
Fåfängt ar mot ödet spjarna; Hoppet mig ej längre d&amp;rar, ned hon gått, min blida stjania.
Jakobs Gud mig öfvergifvit, han ej ser till mina tåxar, David nåd för honom f b n i t.
- Gud förkastar och utkorar.
Denne David, han skall fora Israel till magt och lycka, Skall vid folkets rop och jubel sig med segerkransen smycka; Hvacl jag velat, men ej magtat, skall han verka och fullborda, Ty med nåd och kraft af höjden Herren klada vill sin smorda.
Underligt mig synes vara att ibland mitt hjarta langtar Efter honom, som jag hatar, att det till försoning tr&amp;ngtar.
Slrall jag lyda känslans maning, honom till mig återkalla?
- Nu tärningen &amp; r kastad.
Ni2 jag strida, 926 jug falla!
w!
Från det dunkla, djupa Hades hör jag röster, hvilka tala: " Korn hit ned, har råder friden, bo bland oss i lunder svala!
Saul, det &amp; i godt att somna för att ej på jorden vakna, Du har intet der att vinna, intet, som iir vardt att sakna. "
' 4.
David- (Sj unger.
j J a g lyfter mitt öga Mot bergen, de höga; Min hjalp är ej fjarran, Den kommer från Herran.
E j h k t a r jag fara, Gud vill mig bevara; Hans sköld mig betiicker, Nar natten förskräcker.
D&amp; hvilan jag smakar, Min vaktare vakar; Hans arm skall ej domna, Hans öga ej somna.
O Herre, min hiilsa, Min sjal vill du friilsa; Min hjord och rnin hydda Viilsigna och skydde.
I gliidjen; i nöden, I lifvet, i döden Du, Gud, ar mig niisa: Ditt namn vase iira!
Baby ' s hand.
Redaktionen har öfver poemet: .Baby ' s liandn emottagit aderton öfversähtningar, ett glädjande bevis p&amp; att idén vun- nit erkännande bland Dagnys läsare.
Tafhgsskrifterna äro lemnade till professor Victor Rya- berg för att genomses, och i niista hiifte liopl~as vi f&amp; med- dela resultatet af denna granskning.
dZe~7aktio~zm.
Ernst Ahlgren.
(Forts;) samma IAga, den tiden halmtiickta, envhingsrum, der Hörby post- kontor var inrymdt, fans, afskildt fr8n den öfriga lagenheten ge- nom en trAug förstuga, ett litet rum, som alltifrAn början visat sig ega en stark dragningskraft för den unga frun.
Det var Hörby boklAda, en filial af den Cronholmska bokhandeln i Malmö.
Den sköttes af familjens kvinliga medlemmar; framför allt var husfrun en nitisk förestiindarinna, ty Iivad hon sjalf under Arets lopp skulle f&amp; rekvirera af sidana böcker, till Iivilka det icke fans mer an en enda köparinna i Hörby, berodde p&amp; hur stor procenten blef af för- siilda almanackor, katekeser och annat i landsorten mer gilngbart Ii-.
terart gods.
I detta landtliga diminutivum af en boklAda., som fick sin pragel ' af de med ett par primitiva hyllor tackta vaggarue, stod vid ena fön- stret ett uppslaget spelbord, och h ä r.
var den unga postmastarfruns &amp; Isklingsplats.
Har kände hon sig som herskarinna öfver a.lla bok- skatterna, har öppnades begarligt hvarje nyanlandt bokpaket - det kunde redan d&amp; handa att en eller annan mindre säljbar bok kommit med.
(Sedermera blef det regel att ett exemplar af livarje nyutkommet skönliterart arbete medföljde).
Slut.ligen och icke- minst: liar kunde iion i ostörd ro egna sig At de sprilkliga och literara förstudier, som sedermera möjliggjorde hennes - autodidaktens - upptradande i literaturen.
Hur val Victoria Benedictson trifdes i detta oansenliga krypin har Ernst Alilgren sedermera skildrat i de tvA smAberattelserna Efter Torgdagen (Berattelser och utkast) och Stovhandel (Folklif och smil- berattelser).
SBrskildt den senare af dessa berattelser meddela en interiör, lyckligt gripen och kastad pA duken med fA penseldrag, en genretafla, der stamningen ar Atergifven med masterskap och der huf- vudfiguren Br sjalfportrhtt.
Alla Ernst Ahlgrens första skönliterara arbeten ha kommit till i bolrhandeln.
Der vid det uppslagna spelbordet, &amp; ro de flesta af berattelserna Från Skdne och största delen af Perngar skrifna; har Bro de första hiiftiga striderna mellan tanken och spriket utkampade; har har under spiinnande hjärnanstrangning a.lstrats en otrolig mhngd af de förstlingsfOrsök, som icke nAtt mAlet inför bennes sjalfkritik och derför aldrig publicerats, eller soni under.
den literara jasningstidens famlande osakerhet p&amp; m&amp;fA kastats ut i varlden för att underkannas af en okand och strang domare.
Den ihardiga motghng, soin mötte Ernst Ahlgrens begynnande för- fattarskap, bar blifvit utförligt skildrad *) i sina yttre drag.
Det ä r otvifvelaktigt att dessa motgthgar lemnat efter sig djupa sphr i Ernst Ahlgrens utveckling.
Den konstn#rslangtan, som halft omorgnad sträckt p i sig under de Aren, dh hon vaxte ut frln barn till kvinna, och som dA kvafdes af faderns maktsprak, kom iin igen, endast starkare, mera intensiv och mera medveten.
Ocksh nu stötte den p&amp; rnotsthnd utifrh, men lika litet nu som förr lat hon motstandet nedsla sitt mod.
Det var en tid rik p&amp; felslagna förhoppningar, men ocksh en tid af ener- gisk viljeuppfostraii och strafsamt arbete, och det var under dessa motghgens &amp; r, som Ernst Ahlgrens diktargry mognade, under arbete, sjalskamp och lidande.
Under detta lifsskede intriiffar ocksa den sjukdom, som skulle bli af en sil genomgripande betydelse för Ernst Alilgrens framtid.
E n Imiiskada, som hon sj2tlf trodde föranledd af en stöt, utveck- lades p&amp; varen 188 1 till en farlig Akomma, som tri.
Ar band henne vid sjukbadden, ' fiirst i HtJrby, sedan i Lund och lXalni6.
Hon utliardride under dessa hr mera af fysiska plagor $n da flesta andra genomg6 under ett helt lif.
GAng p&amp; ghng underkastades hon de smart- sammaste operationer; Iskaren tillrhdde klosoformering, men hon ville - p&amp; grund af en viss idiosynkrasi emot konstlade bedöfningsmedel - aldrig tillhta det; och medan lznifven förrattade sitt arbete lig hon stilla, med sammanbitna tander, utan en klagan.
G h g g&amp; gkng bragte febern henne i dödens narhet, .meu hon bibehöll s m m a lugn infar det stora mysteriet, som sedermera, under den langa konvalescensen, gaf hennes lynne sin grundton af undergifvcnhet och jamnmod.
9) Se Polstjerfian 1889.
E ' ör dem, som ej der last Axel 1,undegiri.d~ uppsats, meddelas hiir i störste korthet n&amp;gm fakta: Ernst Ahlgrens fiksta skizzer trycktes i skanska landsortstidningar; frln Sniillpostens redaktör, doktor Herslow korn den forsta aldrig förgätna uppmuntran.
Ued Edvard Biickström, till hvilken författarinnan a ~ o n y m t liiinvande sig, litbedjanide sig hans omdöme om en insänd längre, berättelse (" Fidelio ") stod hon ' sedermera i brefvexling; men idealistens intresse för nybörjarinnan upphörde i och med detsamma som hon sökte följa d: r Herelom råd och teckna bilder ur det verkliga lifvet.
Efter oräkneliga afslag frfin olika Ii&amp;ll Blef en ny skizz tryckt i N y III.
Tidning, 1ivaiBs davarande redaktör Ernst Beckman ock&amp; visade blick for det lofvande författayskspet.
De första signaturcrnr, (Ivar Tardif, O. Twist o.q) byttes nu for alltid mot Ernst Ahlgren.
- Detta n a r k e började synas d i och d l i Fyris, hrars redaktör för literaturafdelningen Frans von Schéele ej blott varmt uppmuntrade Ernst Ahlgren, iilan ocksi skaffade förliggare till novellsamlingen F r d n Skåne (1884).
Sina erfjren- heter under striden for sin literara tillvaro liar Ernst Ahlgren i deiinr, samlirig antydt genom akizzerna Eiz on~vandelseZto ' stori~ och E ' olkrtimm.
41 Döduns narhet kom henne att älska lifvet varmare än förr.
Det finnes i v&amp;r yngre literatur en liten skizz Lycka *) som utan tvifvel är en skildring fr&amp;n denna period af Ernst Ahlgrens lif.
Der ligger en dödssjuk kvinna pil sin badd och ser genom fönstret ut i den gamla;, lialft förvildade triidgarden derutanför; och i dess a trötta ögon speglar sig naturen med en glans som aldrig förr.
Hvarje solst.r&amp;le, hvarje farg- skiftning, hvarje valbekant kontur i denna trädgard?
som i mihnga hr varit hennes lifs borisont, insuper hon nu med en s&amp; intensiv.
förnim- melse af naturens fagring, som hon aldrig fhrr erfarit.
I denna för- nimmelse finnes endast ett litet stilnk af fbrgangelsens vemod; den enda lilla disharmonien i hennes, sällhetskansla ar tanken p&amp; att denna natureus skönhet skall dö med henne sjiilf, ty ingen annan skall kunna kanna den s&amp; djupt, sil befriande som hon, den döende.
Öfver hennes af lidande härjade drag ligger det dock ett skim- mer af st-illa lycka.
Hon har gjort upp rakningen med tillvaron: sjukdomen har gifvit henne hvild hon törstat.
efter, frihet, och nu kom- mer döden i rattan tid som afslutning p&amp; ett misslyckadt lif.
Hon drömde ' ocksil hon en gbng om en lifsgerning, nbgot att lefva för eller, i brist derpil, nbgot att dö för, men hon fann hvarken det ena eller det andra, och hon kunde aldrig finna det: hon var ju kvinna.
Det blef emellertid icke blott frihet sjukdomen skulle gifva Vik- toria Benedictson.
Den utvecklade till ett personligt ömhetsförh8llande tillgifvenheten mellan henne och hennes yngsta styfdotter, som var hennes sjuksköterska, och detta förhAllande fylde sedan en del af tom- heten i styfmoderns lif.
Sjukdomen var det ocksh, som bragte hennes diktargry till mog- nad; det var den, som gaf hennes diktning en resonansbotten, gaf d e n, lidandets djupa sttimningsfulln underklang.
.
Ku vaknade skaparkraften som aldrig förr, med on rikedom af nya amnen, uttrycksfulla scener, bilder, som osökt togo form och farg.
Detta var sj&amp;lslifvets varbrytning; fr&amp;n denna tid var hon diktare.
Hon arbetade under sjukdomen just s&amp; som hon sedermera medvetet alltid arbetade: inom.
sig klargjorde hon sina personligheter, samtalade med dem, försatte dem i alla slags situationer - för att i grund.
lära kanna dem - millade för sig episod efter episod, knot replik till replik, koncentrerade skildringen, sa att hon fick fram det mest kikmetecknande, innan hon satte pennan p&amp; papperet för att utarbeta stoffet.
S&amp; var t. ex. Pengar i allt vasentligt fardig under sjalfva sjukdomen, fast den nedskrefs senare.
*) Se I gryningen af Axel Luiideg&amp;rd.
Det var salunds först sedan sjukdomen gifvit henne ro att finns och utveckla sin egendomliga, ytterst langsamma arbetsmetod - hvars synliga resultat ibland kunde vara 5-6 rader om dagen --- liksom den At själfva di ktarbegåfningen ga f en, af personliga konflikter ostör6 tid att mogna, som Victoria Benedictson blir Bmt AhZgi8~7~, för- fattarpersonligheten med det starkt utpraglade skaplynnet.
Det namnet blef sedermera för henne sjHlf och hennes vanner den karaste benam- ningen; och det var endast inför frammande nianniskor, som hon ännn var fru Victoria Benedictson.
Det namnet betecknade för henne kalk- borgerligheten och smilsinnet; Ernst Ahlgren deremot var friheten, den vida andliga horisonten, diktarkallet.
1883 htervande hon till Hörby som konvalescent, meii med en i flera afseenden bruten helsa och bunden vid kryckorna, dem hon blott under de sista Aren stundtals kunde undvara.
Hon bade nu samlat hela sin kraft till en uppgörelse angAende sin personliga ställning i hemmet.
Hon begarde full frihet att lefvs som frhnskild hustru, med en sjalfständig verksamhet, meu ocksh med pligt att sjalf bestrids alla omedelbars ntgifter.
0ffe.ntlig skilsmessa önskade hon icke af flera sk81, stirskildt för barnens skull, och man stannade s %ledes sid denna enskildn öfverenskommelse.
* I Maj 1881 hade Horby fatt en ny kyrkoherde, hvilken, som s&amp; mAngen annan trons man i dessa tider, silg förnekelsen inkarnerad i sitt eget kött och blod.
Att kyrkoherden Lundegalrds nlst aIdste son, Axel, skulle bli landsbyns " grimme ~elling " var af namda skal alldeles naturligt; och till Ernst Ahlgrens sjukbadd tr9ngde rykten oin den unge studenten, som var SA hansynslös mot all landsbyetiltett, s&amp; upprorisk mot all2 hiifdvnnna Asigter, liksom han A sin sida hörde talas om den sjuka post- mastarfrun, hvars literära intressen ingen d&amp; annu nämde om, men val om hennes malning.
NBgon personlig bekantskap inleddes egentligen icke förr an pA vAren 1884, d&amp; Axel Lundegalrd (hvilken efter en brytning med sin far sökte SIA sig ut p&amp; egen hand i Stockbolm genom literart arbete) erhöll ett.
bref frhn Ernst Ahigren, som började med ordet: Kamrat!
och i hvilket hon uttalar .sitt ilitresss för kans strlfvan, som hon kuude sympatisera med efter att " i ätta ä r under fcm olika sig- naturer i fem olika tidningar " ha kampat mot samma iiterilra motig- heter och hon fortsätter:
43 Jag vet att v b a &amp; sigter i m h g a fall iiro de samma och att vi bada, delvis htminstone, komma att klimpa för samma sak, ty Ni ar ju " en af de d r a " - det förkiittrade " unga Sverige ".
Men om ocksa icke s&amp; vore, skulle det icke hindra, mig att erbjuda detta kamratlika ' handslag, ty akrA- ande är mig det förhatligaste af allt.
ArligIzet, .se der huhudsaken!
En lugn sansad srlighet och en outtröttlig sträfvan efter sanning, det ar hvad vi böra ha för ögonen.
Att vara sig qjti2f ar sv %rt nog?
men det a r dit .all sjalfuppfostran bör sy f t ~.
Detta första bref anger redan arten af det vänskaysförhAllande, som (sedan Axel LundegBrd slutit.
vapenstillestAnd med sin far ocb Ater besökte Hörby) började under sommaren 1884, med den lilla bokliidan till skAdeplats.
Nu kom Ernst Ahlgren första gingen i lefvande beröring med den nya tidens tankar, ytterst radikala i hvarje afseende, SA som de gestalta sig i en ynglings sinne.
Nu fick hon uttryck för den oppo- sition mot all den konventionalism, det byckler!
i sammanlefnaden människor emellan, som hon själf känt men ej drömt om att pk detta sätt storma i ' öst emot; nu frigjordes hon friin Atskilliga kvinliga för- domar rörande det verkliga lifvet, genom en ung mans~oförbeh~llsamma uttalanden om huru lifvet tedde sig derute bland m h n e n.
PA samma gdng fann hon donna manliga individualitet nog sympatiskt anlagd, för a t t hou utan skygghet kunde delgifva honom sin Itvinliga Askiidning och bAda funno sAlunda hvarandra vara befryndade naturer, som i mhnga hanseenden älskade det sanima, hatade det samma och framför allt hoppades detsamma: en framtid som diktare.
Bada behöfde vid denna tid en s8dan vän, med hvilken de kunde afhandla arbet.splaner, idéer, böcker, lifserfareuheter p&amp; en fullt kamratdik g r ~ n d och s&amp;lu,uda fortsatte brefvexlingen under Aren 1884-86, dA Axel LundegArd lem- nade Stockholm för Köpenhamn.
Denna brefvexling gömmer e j blott oförbehham.ma meddelanden om hvarderas enskilda utveckling och lifserfarenheter, utan det] ä r en del af hvardoras utvecklingshistoria.
Ernst Ahlgren var visserligen tio Ar aldre samt kande sig genom sjukdom.
och lidanden mycket tiidre an sina Ar.
Men hon erkande sig det oaktadt hafva Atskilligt att lära af den.
yngre vannen, liksom denne i audra hiinseenden hade nagot att lara af heune.
Hon har själf sagt., att hon aldrig kunnat skildra man pA det lifsverkliga satt, som s&amp; väsentligt skiljer hennes arbeten fr&amp;n de flesta författarinnors, om lifvet icke, jiimte den milngsidiga erfarenheten af olika mans skaplynnen, gifvit henne möjligheten af samarbete med en manlig intelligens p&amp; grundval af en fullkomlig jamlikhet.
Denne kamrat hade icke en skymt vare sig af manligt öfversitteri eller manligt galanteri gect emot henne som kvinna och det var detta, som frAn
' början ingaf henne den stora tryggbetskiinslri, hvilken kom henne att vtiga vara sig själf.
Han var lika straft ärlig i sin insigtsfulla kritik, som gifmild med sin uppmuntran, och hon kande sig bebbfoa bada delarne, men framför allt uppmuntran för att sttlrka sin, af de m %nga mot.g&amp;ngarne försvagade, sj %lft.illit.
Lugnt och fritt fortsatte de att dryfta tidens friigor, arbetets vil- kor, diktens uppgifter och iittr~cksmedel.
Och saväl arten af detta samarbete som af det personliga förhiillandet mellan Ernst Ahlgren och Axel 1,undegBrd - ett förh&amp;llande, som varit för ovanligt att kunna undga misstydningar - ar lagd i dagen geuom den af lifsverk- lighet genomtrangda dikten Modern.
Detaljerna ilro omdiktade, ka- raktarerna bevarade, eburu .soflens möjligen förlorat pa att Ernst Ahlgren ej hann meddela den alla de sympatiska drag hon lmnat.
Modems gestalt deremot # r vorden den mest., i stort taget, hel- stöpta och verk1ig) etstrogna bild framtiden kommer att ega af Ernst Ahlgren.
Denna starka venelverkan skulle möjligen med andra uaturer kunnat bli hämmande för badas frihet, eller skulle kuiiunt snedvrida enderas andliga Wixt.
Men i detta fall tillkoni den Ijcklign oinsttkn- diglieten, att hvarderas natur just krafde hvad den andre hade att gifva, och att hvarderns utveckling gick s&amp; jlmsides med den andres, att ingendera behöfde sakta eller p&amp;skynds sin g %ng för den andres skull; ja, att, n#r hvardera för sig tillrygga !agt ett riigstycke, möttes bada dock senare p&amp; samma punkt.
Och det var denna sallsynh likhet och gemensamhet i utveckling, deuna aldrig svikande erfareuhet af ett slut- ligt, helt förstilende - trots en och annan kouflikt eller menings- skilnad af den art, som mellan utpriiglade individer aldrig kunna undgh - hvilka narde den känsla af andlig frandskap, som knöt b&amp;da allt fastare samman, och som fick sitt sköna rninnesmtirke i Nodertl och sin franitid, afven efter döden, i Ernst Ablgrens literara testamente till Axel Lundegird.
Detta testamente af det dyrbaraste en miinnislta kan gifva den andra - sina tankar att tolka, sina arbeten att utföra, sitt lifsverk att fullborda - gafs under ett stort förtroende till ernot- tagarens vilja och förinilga att vardigt lösa uppgiften.
MBngen gå.ng, sarskildt mot slutet, uttryckte Ernst Ahlgren sin gladje öfver att detta lifsförballande Atminstone blifvit hvad det borde vara, gifvit hvad det kunnat gifva; att det icke hade inneburit nagon tragisk konflikt, uilgon olöslig motsagelse; utan att det frbn början til!
slut bibehsllit det skaplynne, som hon augaf i sitt första bref, genom tilltalsordet kamrat - det tilltalsord, som ocksá börjar hennes sista bref till den van, hvilken i ett fullt och lugnt förstáendes dager delat
45 hennes arbetsglädje pil det skördefält, der hon nu lemnade honom en- sam kvar.
Ingendera hade nAgonsin velat blifva den första.
för den andra och kanske hade de just s i 1yckat.s att varda silymycket för hvar- andra som de blefvo.
* - * *.
FrBn 1883 till och med 1886 är Ernst Ahlgrens lyckligaste ar- betstid.
P i vAren 1884, nigot senare an det ofvan anförda brefvet skrefs, utkom Från Sledne, hvilken spaude f6rväntningarne högt med afseeride 6 fiirfattarens nasta bok.
Och denna blef pe~igal- (1885) -.
af milngen # nnu ansedd som Ernst Ahlgrens yppersta diktverk - hvilket med ens grundlade hennes popularitet.
Frarngilngen var dess mer akta, soin den var alldeles op8verkad af kritiken; publiken tog sig friheten - liksom senare med Fru Marianne och nu nyligen med Hodern - att vara entusiastisk innan iinnu ntigon enda " ansedd kritikern gifvit lof.
Och det &amp; r tyvgrr inte ofta som deii lasande allmanheten a r SA v8gsani.
Ett utt.ryc.k af de mhnga varma sympatier, som Pengar i de mest olika kretsar vann At sin författare, var den inbjudning frtln fru Sofi Adlersparre att gasta hennes hem, som hösten 1885 förde Ernst Ahl- gren till Stockholm.
Detta blef hennes första langre vistelse i hufvud- st.aden; hon hade ffirut der endast gjort tre kortare besök, det senaste 1878 för att göra Edvard Backstroms personliga bekantskap.
Det var en samkv&amp;msafton i Nya Idun niimda hast.
Ett lifligt samtal var i full gAng, dil en hög, svartklädd gestalt syntes Ufver alla de viilbekanta ansigtena, en gestalt kring livilkeu sorlet med ens dani- pades.
Hvem var denna främmande?
Ett adelt hufvud, litet, findanadt, som pil en antik staty; huru vackert det satt pil den smarta, valvuxna figuren!
Det mörka hAret var uppsatt i en enkel grekisk knut - ej heller i detta afseende stör- des harmonien.
De tjocka, som med kol tecknade ögonbrynen, der, öppna, intelligenta pannan, den förnamt och kraftigt formade näsan, munnen med de p i en gAng vana ocb energiska linierna - allt detta angaf mod och lifskraft.
Men ett djupt veck fanns mellan de hvar- andra narliggande ögonbryn&amp; ';.
de milste ofta sammandragits af smarta; fina filror, sildana,, som blott ilrslingt lidande ristar, syntes kring muncen; och melankoli Iilg pil djupet af dessa iakttagande stillblil ögon.
Sil borde den tragiska singgudinnau framstallas eller Elektra - ett
Peende bredde just d&amp; ett SA vackert uttryck öfver de stranga dragen a t t man strax tillade: ' eller Antigone ".
" Fru Victoria Benedictson d. v. s. Ernst Ahlgren! "
SBg bon s i ut, den medelslders postmästarfrun frAn den skånska landsbyn, som man.hört skulle dölja sig bakom det nianliga författar- rnilrket?
DA mtiste hennes egen lidandeshistoria vara an djupare gripande iSn nigon af de lidandeshistorier hon skildrat .. N %got af denna hennes egen historia fick man strax del af, nar bon grep de bredvid henne staende kryckorna och begaf sig till en soffa, hvilket dock skedde med ett s % sptbnstigt behag, att man knappt hann uppfatta att stegen togos med hjalp af de annu ournbiirlign stöden.
Frihet och kraft var i SA hög grad det helhetsintryck Ernst Ahlgren meddelade, att kryckorna aldrig tycktes tillhörs henne, utan för hvar gting brukas liksom tillfalligt.
Som en annan disbarmonisk tilifgllighet föreföll det ocksB att denna varelse u r antiken skorrade pB bred sktinska.
?den sedan man lart sig tyda stammans brustna klang, sedan man förnummit huru hjärtklappningen vid den minsta rörelse gjorde rösten skalfvande, d&amp; vardt den skanska brytningen en lindring; den gaf itminstone en mask af bvnrdagsro och trygghet At denna BmtAlige skygghet.
E t t annat litet drag föreföll deremot genast, som det för Ernst Ahlgren enda n&amp;- turliga: att bennes enkla och stilfulla drägt var en sot * gdrligt.
Att bära nagot anriat skulle under de sista aren för henne varit en svår sjalf- öfvervinnelse, E&amp; starkt var d&amp; hennes behof att afven i det yttre ge uttryck &amp; t sitt inre.
Den, som i ett samkvilm narmade sig Ernst Ahlgren, i hopp om ett samtal, blef sviken.
Ingen teg mer orubbligt $in hon P ett större sällskap och afven i ett mindre blandade sig silllan hennes röst i ett lifligt samtal.
Endast mellan fyra ögon var hon i sthiid att rikt meddela sig.
3Ien sB hon kunde lyssna i stallet!
Med lioilken ltlok blick bon ftiljde samtalet.
; med bvilket snabbt förstaende leende hon mötte en genuin kansla, en originel tanke; hur tacksamt och hur lätt det var att fram- locka det halfhöga men barnsligt perlande skrattet, som s a r $&amp; rö- rande, emedan det röjde alla de undertryckta gl&amp;djetillg&amp;ngar, hvilka g6mdes i detta lynnes djup.
Ernst Ablgren hade en sallsynt förmaga att kring sig samla en krets.
Nar bon 1885 flyttade frAn Söder till Sturegatan, der hou ord- nade sig för en Iaiigre vistelse, var det sällan tomt i de bada sma rummen, der enkelheten fick en stidan priigel af lugn förnamhet och varm hemtrefnad, genom viirdinnan sjalf, som oftast balflig p&amp; en chaise-
- - Iongue den för honnes kna mesl lindrande stallningen - under det nAgon liten grupp af ofta mycket olika personer samtalade lzring henne.
Hon gjorde intet försök att hblla salong eller att egga till andliga torneringar för att själf upptrtida som prisdomare.
Hon lifvade kretsen, endast emedan hon sjalf var sb helt med i den; emedan hon hade ett stl akta intresse för hvars och ens personlighet, att hon loclzade fram meddelanden, genom hvilka det basta i hvarje skaplynne otvunget .gaf sig uttryck.
Hon hade en s&amp; böjlig sympati,hen stldan frihet frbn vare sig liberala eller konservativa fördomar och dogmer, att vidt skilda bsigter hos henne funno ett vtdlvilligt mottagande.
Men den, som af detta förleddes att tro p&amp; cn full meningsfrandskap mellan sig och henne, hade sig sjalf att skylla.
Ty Ernst Ahlgren kämpade fanatiskt för att aldrig räknas till nigot parti; frihet var hennes lifsvilkor och hon sökte alltid klargöra fbr sina vänner i hvilken grad hon var ögon- ' blicksintryckets manniska, huru helt hon: uppgick i det narvarande, hvilken förrniga hon hade att upptaga det vasentliga i hvarje tanke- @ ng, som- gaf henne intryck af Likta Ohertygelse.
Att människor hade sa svart att tro detta om henne, berodde mest pb hennes yttre vasen, som gömde den eldiga, impulsiva konst- ntirsnaturen under den lugna, kyliga sjalfbeherskningen, gömde den s&amp; viil, att man ej latt auacle, huru under denna yttre företeelse, som sh ptltagligt tycktes tillhbra en ' ovanligt samlad, inom sig enig personlig- het, en omutligt och orubbligt öfvertygad principmanniska, i stallet sval- lade ett omatligt djup af omedelbar lidelse med stundligt skiftande men alltid intensiva sttlmningar.
Under denna samma Stockholmsvistelse, db hon förof011 alla endast upptagen af att samla nya intryck, och att göra detta med en s&amp; frisk omedelbarhet, att man trodde hennes personliga historia vara ntlgot alldeles afslutadt, och henne sjalf för framtiden helt tillhöra sin diktning - dA kämpade hou redan medvetet mot sjalfmordstanken.
Hon hade under sjulrdomen varit s&amp; nära friheten genom döden, att frihetsltingtan fortfarande kretsade kring dödstankacne.
Sjllfva ifvern, med hvilken hon har i Stockholm knöt förbindelp ser med manniskor, sökte bekantskaper, hangaf sig At intrycken var ' - som alltid hos henne - försöket att bygga sig ' af mbnga fina trAdar ett bo här i lifvet.
Hon ville e j förblifva hvad hon kallade sig, " en vinddrifven stormfogel; " hon ville öfvervinna tomhetsktinslan, hvilken hon ktinde som dodande.
Framför allt var det diktningen, hon hoppades skulle fylla tomheten.
Och hon kunde tala om detta sitt hopp under förtroliga
stunder, s i som en mor talar om den son, hon tror skall bli hennes stod en ging, ifall hon kan göra honom s&amp; stark och god, som hon önskar.
J a t n t ~ F r u Na7 * ianne hade hon d i ocksa en storre novell fgr- digdiktad inom sig, i hvilken hennes inre lif under sjukdomen till dels utgjorde stoffet, namligen Att dö.
Den blef ofullbordad och nagra s m i skizzer - I c a ~ t r u ~ m n e Stackare t, (i Juleroser i 889) - var allt hon bann meddela fr&amp;n denna rika tid af inse utvecklixig.
Bennes lifs- verk, hennes " stors roinann skulle bli Lady Macbeth, der hennes amne var en s&amp; djup tragedi ur en konstniirligt begifvad kvinnas lif, att bon icke ville göra detta arbete förr &amp; n hon n %tt en sadan literär stallning och en s&amp; konstnärlig mognad, a t t hon kunde skrifva den just så, som hon ville.
Under vistelsen i Stockliolrn utkom det, p&amp; motivet i novellen Koketten (se F r i n S k h e) bygda dramat Fhral, der medarbetarskapet mellan Ernst Ablgren och Axel LundegBrd varit s&amp; semensamt, att badas namn stodo p&amp; titelbladet.
Till ett sadant gemensamt arbete hade deras inbördes kritik af hvarandras arbeten och deras jamno löpande utveckling oaflatligen tenderat.
&amp; ven om Ernst Ahlgren lefvat hade sannolikt flere arbeten kommit att bara dessa bada far- fattarnamn.
FrBn sjalfva Stockholmsvistelsen ar det ondast ett intryck, som - omedelbart stannat inom Ernst Ahlgrens diktning men det gr ett, som blifvit bland var litteraturs miisterverk, Herr Tobiasoit, der hon skildrat sin egen Stockholmsjul och en sida af sin per~onlighet p&amp; ett sa individuelt satt, att hon skamtsamt hanvisade till sitt " andra jag ", herr Tobiason, när hon ville förklara yttranden eller beteenden af Ernst Ahlgren.
Om Ernst Ahlgren hade lefvat, skulle hon antagligen blifvit stadsbo p&amp; allvar och hvilkss intryck, som d&amp; kommit att f&amp;etr&amp;desvis atergifvas i hennes diktning, %r icke nu möjligt a t t veta.
Att fram- deles sltrifva mer och mer för teatern - som hon lidelsefullt alskade var en af de uppgifter hon talade om att utbilda sig fös.
Men alt hon, på, det utvecklingsskede hon befann sig, ktbnde sig vasentligen vara landsortsskildrare, det.
a r visst.
Bon amag detta som sitt egentliga omride, emedan hon frhn detta fatt sina starkaste intryck af miinni- skolifvet under de &amp; r, barndomens och ungdomens, d&amp; intrycken ocksh skarpast fixera sig.
I detta afseende som i flera andra - exem- pelvis den stranga arbetsmoralen, det djupa förstiiendet af allt manskligt, d e n bjartliga humorn och den optiniistiska tron p&amp; l i k e t liknade hon George Eliot, med livars tidigare utveclrlingsliistoria Ernst Ahlgreus ocksa har Btskilligs likheter.
Men George Eliot fick, vid ratta tid- - -
- punkten, allt hvad Ernst Ahlgren miste sakna hela sitt lif.
Hvem vet huru nära Ernst Ahlgren annars nAtt upp till denna författarinna, hvars arbeten hon först under d9 sista Aren af sitt, lif larde kanna, men som d i vardt den enda livinliga diktare, hvilken ingaf henne en lidelsefull beundran och vördnad.
Ernst Ahlgren insAg att hennes styrka lAg i skildringen af det.
hon innerligt lefvat sig in i, deremot icke i att fasthalla en mera flyktig stiimning, att Atergifva ett mera ytligt intryck.
Och hvad sjalfva arbetsmetoden angir, SA förkastade hon helt och hiillet för sin del den, der det upplefvade skildras utan urval.
F ö r sin del kompo- nerade tvartom Ernst Ahlgren sina arbeten mycket noga, och dervidlag sngaf hon sitt säregna satt att gripa sig an med tlrnnec dA hon sade sig älska att hugga ut en vy, SA lita löfhvalfvet skymma en del och SA hugga ut en ny vy, men deremot ej @ rna föra läsaren langs en öppen vag, der allt syntes lika tydligt .. Vid sjglfva utarbetandet var hon ocksi den omsorgsfullt pröf- vande och sökande konstnären.
Hon brottades med orden, tills hon funnit det mest triiffande uttrycket; hon lade till och tog bort, tlnda tills hon fann det mest lifsverkliga framst8llningss&amp;ttet.
Liksom mb- laren fyller sin portfölj med skizzer, af Iivilka fatalet sedan bli taflor, SA hade Ernst Ahlgren sin " stora bok ", i Iivilken .hon antecknade samtal, naturtaflor, karakttirsanalyser omedelbart ur verkligheten, allt som förstudier till sina arbeten, At hvilka hon, utan detta samvets- - granna tillvaratagande af intrycken, icke skulle kunnat ge en SA äkta verklighetshalt, p&amp; samma g8ng som hon, genom att med genialisk urskiljning omdana stoffet., afltigsnade tillfiilligbetens och gaf koostnar- lighetens pragel &amp; t sina diktverk.
Deniia ytterligt samvetsgranna arbetsmoral var hennes bidrag till lösningen af kvinnofr8gon.
E r n s t ' Ahlgrens egna lifserfarenheter hade gjort henne till en varm anhangare af hvarje strafvan för kvinnans.
ekonomiska och rättsliga likstiillighet med mannen.
Men hon ans8g att med en sidan frigörelse skulle man faktiskt ' hafva vunnit mycket litet, om den ej följdes af en kvinnornas inre frigörelse, framför allt fran fördomar, men afven frAn oriktiga ansprlik.
Allt upphi5jande af kvinnoarbetet, såsom sbdant, var henne mot- bjudamde; först nar kvinnans arbete bedömdes opartiskt s&amp;soin mannens, först n8r kvinnorna pli sig själfva stalde samma ansprlik som mannen stalla pA livarandra i fraga om samvetsgrannt, produktivt arbete, ' först d&amp; anstig hon att det kunde bli tal om jämlikhet.
Att bli bedömd som författare, med ' hansyn till att hon var kvinna, framkallade hos,
Ernst Ahlgren en harm, afven da omdömet var lofordande, som inför en förolatupning.
Och gentemot det kvinligt konstnQrliga fusket var hon sjalf en lika omild domare, som den gamle lektorn i skizzen E n grobian.
Denna Ernst Alilgrens arbetsmoral satt anda ut i fingerspetsarne; .den gaf sig uttryck t. o. m. i sjUfva hennes manuskript, hvilka röjde skönhetssinne och samvetsgrannhet i hvarje liten detalj, och der den perl- runda, fasta handstilen flöt s&amp; jamn och klar.
Äfven i detta afseende prilglade sig Ernst Ahlgrens inre utveckling i det yttre.
Hennes tidi- gare handstil var tydlig, men nästan barnslig och icke alls ovanlig; ju mer hon under skrifvandet blef herre öfver iniieh811 och form, ju mera reste sig handstilen upp, blet ' bred och kraftig, med en alldeles saregen iudkidualitet i de raka bokstafverna, l&amp;ttl&amp;sta som tryck.
Med en and&amp; djupare afsky %n den, med hvilken hon mötte fusket och de tomma aiispriken, riktade sig Ernst Ahlgren mot kon- ventionalismen och halfheten, framför allt hos kvinnorna, men för öfrigt hvar hon träffade dem.
Till hvarje annan lifsförcteelsc rackte hon medkanslans hand; dessa ensamt kommo henne att gripa efter.
vapen.
I allt hvad hon slrrifvit ur medelklassens lif kan man sglra detta grunddrag: i Selmas ade, Mariannes tidigare historia, i smii stycken som Tvist, I h p i h m. fl.
Den Ervinuogestalt hon med hela sin liarlek omfattar - Hilma (i En realist), Selma (i Pengar), Siri (I Telefon), fru Ramberg (i Romeos Julia) - har som sitt mest kannetecknande drag att hon har mod att vara sig själf, att vara sann och vara hel.
Hd eller half - i apbete och i Harlek - det var för henne frhgan, nar det galde en persons karaktar.
Der afgjordes hennes sympati, medan iisigterna kunde f&amp; vara huru vexlaude som helst ntan att det störde hennes vanskap, förutsatt att man icke sjiilfklokt och dogmatiskt ville liigga band p&amp; hennes egen individudla frihet.
Man sthr der inför en annan af motsatserna inom Ernst Ahlgrens personlighet.
Medan hon intellektuelt var s&amp; modernt anlagd, s&amp; smidig, s&amp; v51 kunde lämpa sig efter mSnga olika lynnes- och me- ningsskiftningar, var hon till sitt eget iniiersta skaplynne en mycket exklusiv natur, utan möjlighet att dela eller dampa sina valdsamt starka kansler, en natur utan ers&amp;ttningsmöjligheter.
Ett litet drag belyser denna förmgga att lidelsefullt omfatta ett skil- enda förhallaude.
Hon har i Den g d a S2urespos * sZi~sgruppen drat ' sin sorg, da detta lilla konstverk saldes bort ur hemmet.
Men annu skarpare kom denne sorg fram i ett yttrande, hon en gSng fälde: " SS lange den fans: sSg jag knapt det, som var otrefligt och oskont i hemmet;
den gruppen .gaf en festlig pragel At alltsammans; jag sökte, sB godt jag kunde, ordna allt till en vardig bakgrund &amp; t det der enda konst- verket.
Sedan den var borta lat jag allt vara: det lönade ju inte mödan mer. "
Det var emellertid icke minga, som sigo till botten af Ernst Ahlgrens natur och der uppdagade ofvaii autydda grunddrag.
Hon gaf tvllrtom i allmiinhet intrycket, af att kunna taga p i UtBt scdt var detta ocksi ' m h g a händer och dela sig $t ' mBnga.
htill.
fallet; innerst betydde ytterst f i manniskor nAgot vasentligt, för heuue.
Detta innebar dock ej nilgon egoistisk köld, ty hon kuude dela andras fröjder och lida deras sorger p i det mest akuta satt, s i akut att afven detta slet ut hennes motstindskraft mot en tillvaro, som ger m h g a möjligheter till medlidande, f&amp; till medgladje.
Men hennes innersta vasen var af det slag, som skildras i Modern: " Sidana mflnniskor som jag borde sl&amp;s ihjal vid födelsen, de passa icke bland de andra.
De &amp; ro endast raanniskohalfror, der andra ega hud och ben, der ha de blott en tunn hinna och deras hjarta faster sig vid ett, ett enda förhillande; ryckas de lösa derur SA blöda de till döds. "
Den krets Ernst Ablgren i Stockholm slöt sig narmast till var den grupp inorn 1880-talets författare, som kallats " unga Sverige "; SA val hennes lifsAskBdning som hennes personliga sympatier förde henne dit.
Till Gustaf af Geijerstam, " hvars ljusa och öppna natur " hon p&amp; ett s&amp; valgörande satt fann komplettera sin egen " mörka och slutna ", stod hon sedan 3885 i ett förtroligt viii~skapsförbkllatide, ocb, liksoni med Georg Nordensvan, underhölls vanskapsförbindelsen genom en flitig brefvexling.
I bilda dessa förhillanden var det den kamrat- lika pragelii som hon framför allt varderade; att hon blef behandlad som människa helt enkelt, var henne sarskildt dyrbart.
Ernst Ahl- gren skref lika Iatt som hon ogarna talade och hon strödde, under sina sista &amp; r, At minga hk11 kring sig mycket skiftande uttalanden, s i att den, som ur hennes bref skall f&amp; fram hennes bild, miste noga sofra hvad som &amp; r vasentligt och hvad som &amp; .r vexlande i hennes stamningar, Livad som ar hennes eget lynne eller endast en Iterklang af det skaplyune till hvilket hon talar.
Ty utan att ntigonsin för- stalla sig, hade hon omedvetet hvarje sympatisk naturs böjelse att ansli just den ton, som hon kande .skulle vibrera starkast i en an- nans sjal.
- Orubbligt miste man som grunddrag fasthtilla frd~etslidelsen, hvilken gjorde henne skygg för att iipptrada i flock afveii med sina meningsvanner i striden mot den gamla lifsiskkduingen, och hvilken Dq9f.y.
4
gjorde henne utom sig, nar hon brukades af dennas m&amp;lsmln mot den ungdomliga grupp, som hon dock stod narmast.
Detta sjiilfstandig- hetens ensamhetslidande hade icke ringa del i den fruktan, med hvilken hon motsig och slutligen flydde framtiden.
Efter gterk0mste.n friin Stockholm till Hörby p&amp; senvintern 1886.
började Ernst Ablgren arbeta med F98u ~ !kfarianne och njöt en af de relativt lyckliga tiderna i Hörby, d i hon för ögonblicket kunde skjuta t i sido smaaktiga obehag, omgifningens brist p&amp; sympati, landsbyför- hallandenas trhngbet under ifrigt arbete eller under ItInga, ensamma vandringar p&amp; sin kilra hed.
En anonym ghfva hon sid denna tid mottog fr %n en kvinlig mecenat hvars lifsvgg bildar en hel vinter- gata af siidana ljuspunkter meddelade %t andras tillvaro - satte henne ocksib i sthnd att At sig ordna ett par smil rum i en sidobygnad.
Med den förrnAga af frisk njutningslost, af barnsligt nöje, som lag i hennes mörka natur, likt solglittret öfver hafsdjupen, kunde en shdain handelse vara ett rikt gl&amp;dje&amp;mne.
Att ega ett verkligt skrifsum, ett rum med bokhyllor, hvilsoffis, matta och taklampa, men fbrst och sist med ett riktigt skrifbord, hade hos Bienne varit en SA stor önskan, att dess uppfyllelse syntes henne drömlikt harlig - för en tid.
Men SA drefs hon %ter bort genom tyngden i Hörbyluften, genom pligan af alla de n&amp;lstygn, hvilka hon kthnde mer retligt för hvsr ging hon iitervande p&amp; ett kort besök efter en langre frilnvwro.
Hon bade s&amp; llnge undertryckt sin natur, titt dess kraf att lefra p&amp; sitt eget satt, nu brutit fram villdsamt, egoistiskt, om man s % sill.
Ty hon hade i det gamla hemmet annu oafslutsds moderspligter, dem hon ins8g.
Men hon insig tillika att det nu gllde att radda sch bhda dessa moders- sin egen andliga tillvaro, sitt diktorkall pligter maktade hon icke fylla.
Dessutom var bon ej af dem, for hvilka de naturliga banden hade inflytande p&amp; kiinslan eller pligt- kanslan.
Endast ett förbillande af alldeles fvitt val kunde för beme erbilla en lifsafgörande betydelse.
Hösten 1886 började hennes llngre besak i Köpenhamn och det blef hufvudsakligen i denna stad hon bodde under de sista tv&amp; Bren, med afbrott endast for kortare besök i Harby samt nAgra manaders vistelse i Paris v %ren 1887 och nigra veckors under sdS~en 1888.
Under dessa %r började hennes sugande törst efter estetisk utveckling, för- finadt konstnarligt och intellektiielt umglnge, omvexling och inneliiills- rikedom att tillfredsstiillas.
Men p&amp; samma g&amp;ng medförde de nya lifserfarenheterna nya, af förtiden oberoende konflikter, som for en - -
.
stolt och hel natur, vor0 af ytterligt tarande art.
Dertill kom att bredvid hennes ökade förfining, hennes stegrade lifskraf stod som en hotelse den ekonomiskt osii.kra tillvaron, sedan hon skulle lefva af sitt eget arbete, hvilket de starkt minskade tillgingarne i hemmet under de senare Aren gjorde nödviindigt och ej blott för henne5 sjalfk&amp;nsla önskvardt.
Hade Ernst Ahlgren varit ung och frisk skulle hon ekonomiskt varit biittre stald, a n ' de flesta af vAra yngre författare, ty hon fick relativt höga honorar och allt hon skref mottogs med ifver öfver allt.
Dessutom tillkom sista Aret svenska akademiens understöd.
Men hen- nes kroppsliga svaghet, som gjorde anstrangdt arbete omöjligt, hennes lingsammcl satt att arbeta, hennes oafvisliga behof af fullkomlig hvila tidtals gjorde henne mer beroende an andra af det ekonomiska trycket, som derför ocksti blir den stlndigt Aterkommande mara, Iivilken de sista Aren förföljer henne.
Hon ville icke, kunde icke skrifvri för b r ö d; hon miiste arbeta.
p&amp; sitt eget lugna satt för att producera nilgot " Sverige har endast rid att föda snabbskrifvare ", sade dugligt och bon en g8ng med den outsiigliga biiterheten hos en rik varelse, som.
kanner sig gA under emedan hon, som SA mtinga andra, hvillza delat hennes öde, tillhör ett intellektuelt och materielt fattigt land, ett land, som icke har förmilgan eller viljan att At kulturen radda sina basta krafter.
Det ekonomiska bekymret var - enligt hennes eget bestamda, en af de förniimsta anledningarne till olika hi11 upprepade uttalande till hennes död.
Och visserligen har hon i detta fall, som i andra, f8It ej alltid samstammande yttranden; ty enhvar klnner ena gilngen den.
ena bördan trycka starkare, en annan gAng den andra.
Men har- vidlag &amp; ro hennes utsagor dock sil pass samsttimmande, att man bar ratt ait antaga: att om Ernst Ahlgren egt en sorgfri ekonomisk tillvaro, med tryggad arbetsro och mujlighet till hemtrefnad i en henne sym- patisk omgifning, skelle hon antagligen varit raddad At v&amp;rt lands literatur.
Att en för vart lands fleste författare rent af typisk olycka, fattigdomen, hos henne skulle sammanfalla med en mer an vanligt intensiv formtiga af lidande och med en obotlig sjuklighet, &amp; r mer an tillrlcklig orsak till ett tragiskt öde.
Ingen ohelsa i Zifsåskådningen var dervid medverkande.
Tvartom talar hennes djupa klrlek till lifvet Innu ur hennes sista ord; lifvet.
var mildt, .var rikt och fullt af lyckomöjligheter, fast det krossat, henne, som " var för vek att lefvan; miinniskorna voro icke onda, tillvaron icke förtviflad; och det var med en tyst innerlighet, rörande som ett sjukt djurs tacksamhet, hon mottog hvarje grand af ömhet.
Intet, som kunde lysa upp i hennes inre mörker, afvisade hon; hon ville bli fri fr8n - -
sin sjals enda sjuka punkt; hon ville " slippa dön, och det fiunes icke ett ord i alla hennes meddelanden, som röjer ringaste koketteri med hennes eget tungsinne.
Detta var tvarlom s&amp; väsentligt i strid med hennes personlighot., att hon sjalf dömer och behandlar det ratt, d % hon kallar det en fix idé, framkallad af lidandet och slutligen alldeles oberoende af viljan.
Med kannedom af dessa psykologiska fakta tar det sig underligt ut, nar man hör yttrandet: att Ernst Ahlgrens brist p % religiositet gjorde det för henna omöjligt att bara lifvets bördor.
Om man med religiositet menar förmagan att hängifva sig At nsgot högre an sig sjalf, d&amp; egde Ernst Bblgren arbetet som sin kult och lifvet sjllft, i all sin miingfald, var guden i denna religion.
o Men om man med religion menar förmaiga af Mngifvenhet %t nhgon bestämd religionsform, d&amp; saknade Ernst Ahlgren fullkomligt en asdan möjlighet, Atminstone under de senare &amp; ren af sitt lif.
Utveck- lingen och lifvet själft hade mer och mer kommit henne att närma.
sig antikens - eller kanske h a r a r e tjugonde Brliundradets - lifs- hkadning, medan kristendomens viirldsförklaring aldrig gjort nigot djupt intryck p&amp; henne.
Men detta skulle aldrig ~ å g o n viss religions- form, lika litet som nhgon filosofisk viiridsförklaring kunnat, göra; tviflet i och för sig var för henne icke mer betydelsefullt än tron.
Bon hade tidigare underkastat sig de kyrkliga formerna utan plaga; de ytligare stridsfragorna betydde för henne ingenting och hon lemnade ilfven de djupaste friigorna oppna; Pion fbrnekade lika litet som hon ~ s utan trodde.
Lifvet var för henne icke i framsta rummet t a ~ k e lif, " rörelse, kilnslor, handlingar ", skref hon kort före sin död.
Och slldana manniskor finnas, miinniskor, icke utan behof af religion, men utan behof af en positiv var !dsf6rklaring, manuiskor far hvilka de med detta .ilmne sammanhiingrinde frggorna aldrig kunna f&amp; en afgörande betydelse.
Till hennes, om man SA vill hedniske, lifs&amp;skidning hörde hennes orubbliga visshet att man, d i lifvets kval icke kunna uttiiirdas, har ratt att sluta kvalen genom en frivillig död.
Grtbnsen för möjligheten att utharda var för henne sammanfallande med möjligheten att full- göra sin sarskilda lifsgerning.
S&amp; Itlnge sjglens och kroppens krafter rackte till för arbetet ville .hon f6rsöka Pefva; s e b n amnade hon dö.
Hon talade under Aratal om denna död som det afgjorda sskfbr- hiillandet i hennes lif; talade derom si, som Seneca eller n5gon annan af stoikerna piggade tala och ingen, som icke i detta afseeude fullt förstod henne, ingen, som ville laggs annat Ln sin tillgifvenhet i afgörandets vkgsk %l, kunde stii henne nara.
Denna stlndigt medvetna,
, för arbetets skuld bekampade dödstanke, a r den mörka bakgrund, mot bvilken hennés intensiva förmAga af solljus lifsgliidje s&amp; klart tecknar Sig.
Bon ville taga allt hon kunde af lifvet, hon ville icke dö förr än hon hade hunnit lefva.
Denna motsattning af lifskrait och dödsmod ar blott en skenbar motsagelse.
Sjalens som kroppens sjukdomar bryta lattast de starka * Nar sjalslidandet griper en lifskraftig natur, vandes styrkan - som ej lian utödas - p&amp; tillintetgörelse.
Och hos Ernst Ahlgren fans ingen hjalp i den rent animala lifslusten, ty den hade ohelsan ödelagt.
Hon sade ofta att ingen kunde mata endast delramsumma af daglig plAga, som en frilriftsmtinniska som hon kande af att genom sjukdom vara beröfvad full rörelsefribet och den oerhörda kraftsumma, som gick At endast för att hilla modet uppe under sjukdomens tryck.
Slutligen förbrukades kraft.en och det lilla, som fans kvar af lifsenergi, ökade endast energien i lidandet.
.
Hvem kan för öfrigt, i nigot enda hanseende, mata on annans lidande?
Hvar manniska lider p&amp; sitt satt, men konstnarer lida med m&amp;nga manniskors lidandesmöjligheter tillsammantagna, och ett stygn, som knapt s k a r en vanlig manniska, kan för deras temperament bli en obotlig skada för lifvet.
Under sin vistelse i Köpenhamn kom Ernst Ahlgren der som i Stockholm i liflig beröring med den grupp inom litteraturen, som re- presenterar den moderna lifsAskAdningen, stirskildt broderna Brandes, och hon erhöll s8lunda m h g a starka viickelser bide för sin konstnar- liga och menskliga utveckling, en rik insats af bildningsiimnen att för- arbeta, men ocksA af motsagelser att lösa.
Sarskildt betydelsefulla för hennes diktning blefvo de strangs omdömen, som frAn detta hi11 traffade hennes författarskap.
.
De okade hennes, under de tidiga mot- ghgsirna alstrade, sjalfmisstro.
Och alla de öfriga nu allt talrikare framgangarne - blaud annat den dramatiska I telefon - kunde icke.
Atervacka sjalftilliten.
Hennes literara.
skaplynne - som Iion nog ibland sökte böja in i en annan form t. ex. i.
Toist, i PAls figur (i Fru A4arianne) samt i n8gon m&amp;n i hennes nu nyligen (i Svensk Tidskrift 1 haft.
1889) publicerade Romeos J d i a - visade henne dock s&amp; bestiimdt den vag hon hade att följa, s&amp; att i detta fall torde hennes ovisshet icke ha kunnat blifva af n&amp;gon djup betydelse.
Men deremot stod for henne frilgan .om hon, p&amp; nagon vag alls, skulle nk fram till sitt mil, det fullödiga konstniirskapet.
Hon, som hatade allt fuskverk inom konsten, var hennes eget arbete kanske intet annat?
J u mer erkannande bon fick, ju högre satte hon sitt eget m&amp; ju mer skarpte hon sin obevekliga sjalflzritik.
.
Friin och med sommaren 1887 börjar hon frukta att aldrig kunna n&amp; det stora i konsten och vid ' denna fruktan vander hon iter tii: dödstanken.
Lifvet hade dessutom frin s&amp; miiiga andra htill kommit med sm&amp; möjligheter till svar på, stora kraf.
Hon stod redan denna sommar inför sjalfmordet med ett s i inognadt beslut, men p&amp; samma gAng en s&amp; ihiirdig lifsktlrlek, att en tillftillig ljusning denna @ ng kunde föra henne förbi faran.
Den dikt, som skrefs natten till dez dag hon beslutat att dö, Förbrytarblod, ar sprungen ur ott skalfvande hjWas djup.
En sommarvistelse i G. af Geijerstams hem och p&amp; hösten i Stockholm, skingrade far eu tid tankarnes ihlrdiga kretslopp kring dödshvilan, som det enda efterl&amp;ngtansvärda, och, som en förströelse i~iln de tunga tankarne, skref hon under denna tid lustspelet Teorier.
I Januari 1888 var det, som dödslangtari blef s&amp; mycket starkare än lifslusten, att ett sj8lfmordsförsök egrie rum, men misslyckades.
Huru stark lifsledan nu blifvit, visade sig i den sorg, hvarmed hori talade om detta misslyckande, som skulle hsfoa botat en mindre djup fasa inför lifvets tunga uppgift.
Frácn denna stund voro kropps- och sjalskrafter borta.
Hon sökte arbeta: Romeos Ju ?ia, Ur mGrkret, LZfsteda och hvad som efter hennes d8d fans i ntkast af sorgespelet Dera bergtagna kom till under denna tid.
Hon sbkte, med den döds- dömdes angest, gripa hvarje tag i lifvet, hvar utstrackt hand, son: kunde hilla henne kvar.
" Jag gácr omkring som eu hund, hvilken set att han skall dö, men som just derför tigger mtlnniskors smekningar, ' ' sade hon kort före slutet.
Allt blef henne under denna tid en sil intensiv pl&amp;ga, att man knappt maktar fatta huru hon kunde sh stter- ligt uppröras öfver s&amp; ovi$sentliga ting, om minn ej erfarit att dt lidande .finnes, hvilket likt eld kastar sig öfver sghnet lika va1 som 6fver sko- gen, hvilket i allt söker siu nlring.
Det sista stora försöket till sjiilfför- svar mot döden var resan till Paris i en vihinnas sallskiap; men afven detta misslyckades.
Hon amnade först dö i Paris.
Xen hon faun den staden för stor, medan Hörby var for litet.
Woni valde d&amp; Köpenhamc, der hon under de sista veckorna vistades under förtviflade arbetsfarsök och försök till motstilud, anda iii i det sista.
Nen dödstanken smög sig allt ntlrmare, lockande, skriimmande.
Ii sitt sista bref sager hon sig " af öfvermanskliga sjalskval tvingad ned i det svarta djupet ", sjalskval, som nu iindtligen besegrat hennes frnktan för dödens kval, och hennes vjlja att lefva.
Hennes sjalfbeherskning var dock annu stark nog f i k att icke sista aftonen förráida att beslutet var oiterkalleligt
fattadt., ens inför Ase1 Luiidegird, som besökte henne om aftonen den 21 Juli, .och som under hennes sista, sönderslitna IefnadsAr, enligt hennes egna ord varit för henne " allt en god manniska kan vara för en annan. "
Ensam, som hon lefvat, dog Ernst Ahlgren för sin egen hand natten till den 22: dra Juli 1888.
Redan den 18 Juli hade Ernst Ahlgren skrifvit de ord " till de efterlefvande " i hvilka hon gjorde Axel LundegArd till sin literare arftagare.
I ett bref, som fans pk hennes bord, &amp; r detta arf öfver- lemnadt &amp; t honom sjalf med ntigra enkla ord af tacksamhet, vanskap och fortroende.
Som sin önskan uttalade hon ocksb, att bli begrafven i Köpenhamn.
Hon hvilar der p&amp; den Vestra kyrkogArden nara hafvet.
Minnes- stenen bar endast namnet Ernst Ahlgren och tvenne italienska ord, dem en hennes egen anteckning visat ban till som grafskrift: Implom pace.
Denna bön var slutligen den enda, Ernst Ahlgren stalde till lifvet.
Men pA den bönen ger lifvet intet annat svar an - döden.
Ellen Key.
Efterskrift.
Med anledning af Dagnys begriilisade utrymme hafva nastan alla de brefutdrag, som varit afsedda att fullstgndiga ofvan- staende minnesbild, mkst uteslutas.
Men i en snart.
utkommagde broschyr, der ofvanstAende lefnadsteckning meddelas, komma de att inflyta.
Några drag af Frances Willards verksamhet.
Poliee Matrons.
Woman in the tribune.
How to-win.
Eftei.
amerikanska uppgifter, meddelade nf Esselde.
f (os oss ar Miss Willard kand shsom den sallsynt beghfvade och energiska amerikanska kvinna, som organiserat och leder det kvin- liga.
nykterhetsarbetet genom " The national moman christian teniperance union ", hvilken storartade förening frain Amerika utstrackt sitt rast- lösa arbete mot rusdryckerna och för de3 absoluta afhallsamheten a£- ven till gamla världen.
Detta är dock blott en sida, om ock den vii- sentligaste, af Miss Willards verksamhet.
Inom nykterhetsstr&amp;ivandets vida krets har hon tillika indragit en mangd andra reformatoriska fö- retag, inordnat dessa under olika " departement ", all&amp; stalda under kvinliga chefer, bitradda af kvinliga arbetsstaber.
Ett sadant depar- tement omfattar arbetet i fängelser, ransakningsh&amp;lrten, fattighus och vid polisstationer, m. m.; ett annat bedrifver det rent erangeliska arbetet, ett tredje ordnar föredrag och tal i sociala och moraliska iimnen.
Och inom dessa tre liksom allra öfriga den storartade föreningens olika om- raden &amp; r det kvinnor, som organisera, tillse och utföra arbetet, alt, un- der presidentens, Miss Willards, högsta ledning.
Och icke nog harmed.
Miss W. ar derjamte lycklig skriftstal- lare och utsänder i den lasande variden den ena boken eller artikel- serien efter den andra, fulla af goda tankar och manniskoviinliga, prak- tiska syften.
För att gifva Dagnys lasare en liten förestallning om denna h8p- niadsviickande kvinliga företagsamhet lemnas har nsgra meddelanden dels frin departementet för det evangeliska arbetet dels friin arbetet i bakten och vid polisstationer och dels fran N i s s E s skriftstiillarskap.
9 Inom departementet för arbetet bland fingar skall har framhallas en pai det filantropiska verksamhetsft&amp;ltet aldeles ny arbetsgren, det ar dels utverkandet af en förordning, att vid alla polisstationer i stader om mer Mn 25,000 inv8nare matte tillsattas kvinliga bitriidon, s&amp; kal- lade polismatronor, (police matrons) for att de m&amp; taga hand om alla haktade kvinnor, samt dels ordnandet af arbetet för dessa stackars kvinnors höjande och upprtittelse.
Det har redan lyckats föreningeil att f&amp; en dylik förordning faststald inom tvanne stater, Rlassachusets och New-York, samt derjamte i tio städer inom andra stater.
Den stora nyttan af denna Atgard, sil val för ordningens skull som isynnerhet för dess inflytande p&amp; de h k t a d e, har redan pA flera stallen visat sig, ocli man laser milngen gAng med rörelse matronornas redogörelser för sitt ofta mycket svAra värf.
E n annan, ltminstone för oss ny idé, som den kristliga nykter- hetsföreningen realiserat, ilr den att med storre filantropiska företag förena afiönade befattningar för kvinnor, och sillunda bringa valgören- heten att bidraga till strafvandet för kvinnornas sjtilfförsörjning.
Denna idé tillampas Lifven pA liar ifrágavarande omrtide.
Polismatronorna hafva af resp. kommuner betingats lörieförmher, hvilka har skulle synas ofantligt rikliga, men hvilka., i Amerika d e r alla lönebelopp &amp; ro högre an hos oss, ej torde vara sgllsynta.
Man f l r dessutom taga i hertikning den stora svhigheten att finna de f ö r en sAdan uppgift ltimpliga personerna, samt det tunga, för btide själ och.
kropp anstrhngande arbetet.
Har n8gra utdrag af reglementet för dessa befattningar.
Iogen polismatrona fAr anstallas.
utan att till befattningen vara.
förordad af minst 20 val ansedda kvinnor, bosatta i den stad der ifrh- gavarande polisstation ar.
belagen.
Polismatronan skall taga hand om alla de kviunor, som billlas i. fangsligt förvar inom den station der hon &amp; r anstald, - - - Hon.
erhAller sin lön af kommunen.
Dock har i nsgra fall den kristliga nykterhetsföreningen Atagit sig att bekosta aflöningen, mot vilkor att f&amp; tillsatta personen.
I Chicago, der 10 matronor %ro anstalda vid 5 stationer uppghr lönen till 500 dollars (omkr. 2,000 kr.)
S&amp; ock i Filadelfia som ' har 6, I stader der man har blott en polismatrona och der hennes tjanst ofta ej pilkallas under en hel dag eller flera, .skall hon vara p&amp; vakt under dygnets alla timmar och har i lön frin 350 till 600 dollars.
I nilgra fall har hon.
vid stationen fri bostad med mobler .. Blott i ett enda fall har polistj&amp;nstemannens hustru antagits till befattningen; det &amp; r ju ocksh tydligt att hennes duglighet icke kan matas efter hans.
Mycket mera kunde vara att anfora om denna förtriiffliga insti- tution om ej vArt utrymme vore s&amp; hilrdt begransadt.
Nu mAste vi Atnöja oss med att tillagga blott ett par erinringar.
Vi erinra dil först om Elisabeth Fry ' s grundsats: " Kvifiliga för- bryta~e böva ställas under kvinnors tillsyr, ".
F ö r det andra pilminna vi om det faktum, att denna grundsats endast i ytterst liten skala tillampas hos oss i Sverige samt att har ' finnas *) Närmare upplysningar om ifragavarande institution erhalles åFre- drika- reme er-Förbundets byrå, 5 Malm torgsgatan .. Stockholm.
kvinliga förbrytare, hvilka, sammanförda i gemensamhetsf&amp;ngelse utas upysigt, lefva der om möjligt annu värre an utanfllr filngelset - ti31 nagon del kanske, emedan de ej hafva nagon " police matron " ritt tukta och med karlekens stränghet söka uppratta dem.
Outtröttligt verksam, begagnar miss Willard afven sin penna for a t t framja de syften, &amp; t hvilka hon egnat sitt lif; och hon gör det p&amp; ett mycket lyckligt satt.
Hennes stil ar frisk och ursprunglig, samt ger ett lifligt intryck af en energisk, varmhjgrtad personlighet med humori- stisk lifsuppfattning.
NBgra ord om hennes bok " .How to zcin " torde bar vara pii sin plats, d&amp; den lir mycket karaktgristisk för hennes för- fattarskap.
Niss Wiliard kallar sjalf sitt arbete " en bok för flickor " och af- ser det till en rhdgifvare vid strafvandet att vinna frarnghg i lifvet.
Hennes första, val motiverade och utvecklade uppmaning tir denna: ' hall fast vid din specialitet; egna dig tit det som bereder dig sjalf mest 4illfredsstiillelse och hvarmed du kan bast gagna andra. "
Hon utgbr har- vid friin det individuella anlagets rätt till utveckling och visar, hur en .alt mer genomförd arbetsfördelning gör det nödvlndigt för hvar och en a t t med all makt vinnlagga sig om förkofrandet af just siu busta gdf2; a, ' som alltid fins, var saker p&amp; detn.
Blott arbetet för ett bestgrndt mal, som tar alla krafter i ansprtik, skall ocksa kunna uttriinga det diid- lösa drömmeri, som sii ofta &amp; r " rosten g&amp; kvinnans intelligens, masken i hennes adlaste anlags knoppn.
Och, säger hon vidare, " vhlden be- höfver det basta du bar att ge ".
Den fordrar oaflitlig anstrangning, .ty den erkanner blott ett enda brott, ej omntimdt i tio Guds bud, det a t t miss lycka^.^ Efter en hastig blick; B de olika banor, som st8 öppna f6r kvio- nan, egnar miss Willard större uppmärksamhet &amp; t tt.&amp; af dessa: filac- tropisk och journalistisk verksamhet.
I synnerhet den förra, sasom den blifvit organiserad i Amerika, ltigger hon sina lasare p&amp; Iijartat siisom fullt öfverensstilmmande med hvad hon kallar " kvinlighetens nyz ideal ".
Dess uppgift skall namligen, enligt 5enne, blifva " att &amp; Bra hele viirlden lik ett hem. '
Det nu papckade angifver bokens egentliga kiirne; hartill sluter sig mer eller mindre löst en serie uppsatser, delvis förut publicerade i tidskrifter.
De iiro hiillna i fortrolig samtalsstil och röra egentligen privatlifvet; allvar och skamt om hvart sonat i de mest Ufverraskande sammanstlillningar.
SA t. ex. d&amp; hon under rubriken " naturens tic budordu, förenar uppmaningar till sabbatens helighallande samt kris+
lik tro och bön med enkla hygieniska regler.
Författarinnan g8r s i ute- slutande upp i praktiska och etiska intressen, att hon knappt har blick för n8got annat.
Mycket betecknande i detta afseende Br, att hon kallar romanskrifvandet " den ofruktbaraste industri som fin6 sil framt det ej vorkar för n&amp;got högt, stort, moraliskt syfte. '
Men just hennes lifiigrr känsla af det praktiska lifvets kraf, i förening med den mest entnsia- stiska tro pb manskligheten och i synnerhet p8 kvinnan, gör att hen- nes bok, trots oegentligheter och öfverdrifter, fangslar intresset och, som det heter i företalet, " vingar sina Iiisare att tänka. "
*; k * Departementet far " det evangeliska arbetet " inom de amerikanska kvinnornas kristliga nykterhetsföreningar söker inverka pb soldater och sjbman, jarnvagspersonal, fabriksarbetare m. fl.
Det anordnar före- drag i .religiösa amnen vid offentliga möten samt utbildar och utsiinder, eller bereder fast anstallning för kvinliga predikanter och sjalav8rdare af olika bekanneker.
Ofta lar det ej vara möjligt att ' efterkomma alla ansökningar som ingb frin olika delar af Förenta Staterna, att depar- tementet miltte sanda dem af sina kvinliga predikanter eller larare.
Genom denna verksamhet har föreningen lagt i dagen, att kristliga upp- gifter ligga och vanta pil kvinnan i större mängd och af st6rre bety- delse än m m hittills insett eller velat medgifva.
Miss Willard ä r sjalf en lycklig talare och vid hennes sida verka, inom olika bektlnnelser, i djupt allvar och oaflbtlig medkllnsls för svaga eller oktinniga medmanniskor, samt med taktfull men gripande valta- lighet, stora skaror kvinliga predikanter och mission&amp;rer.
Vid kvinno- konferensen i Washington förliden vAr, inleddes hvarje dags förhand- lingar med bön af kvinliga taiare p8 ett satt, som syntes gifva &amp; t hela mötet med dess praktiska förhandlingar en stamning af religiös fest- gladjo, som uteslöt hvarje skymt af den smiaktiga ofördragsamhet, olika bekannare emellan, hvilken i den gamla varlden s i ofta splittrar det kristliga lifvet.
De biida söndagarne före och efter mötet vor0 alla Washingtons kyrkor och bönsalar öfverfylda af allvarliga Bhörare, samlade för att lyssna till kvinliga förkunnare af ordet.
Bland dem befann sig afven miss Willard, och iimnet för hennes prediktin var lefvernets renhet.
E j lbngt förut hade miss Willard af den metodistförsamling hon tillhör valts att shom dess ombud deltaga i metodistkonferensen i New- York, b e n blef, db hon, jilmte fyra andra valda kvinliga.församlings- ornbud infann sig vid möt.eslol; alen - vagrad tilltrade.
Detta emedan de vor0 kvinnor.
.
Denna handelse, som inom pressen htiftigt debatterades, torde gif- vit anledningen till att miss Willard samlade och omarbetade cii serie af sina artiklar i en religiös tidning och utgaf dem i bokform under titeln " Kvinnan p&amp; predikstolen. "
Boken vittnar om de ledande moti- ven for det evangeliska arbetet inom miss Willards förbund och skall derför har i korthet omniimnas.
Den börjar med en kyrkohistorisk 8fver- blick.
B8rf: n omtala; bl.
a. huru John Wesleg anhAllit, att biskopen af Lon- don matte sända metodistförsamlingnrna i Amerika en biskop.
Den hög- myndige herrn svarade föraktligt, att församlingarne voro för sm&amp; och lan- det lag för 1Angt bort.
Wealey kande sig d&amp; nödgad ritt sjalf inviga en bi- skop, hvilken i sin ordning invigde en annan, som blef de amerikanska metodisternas förste biskop.
" Historien upprepar sig ", tillagger miss Wil- lard.
" Vi st8 annu en g h g vid skiljevhgen: skola de modiga och ratt- tänkande mannen inom v&amp;rt presterskap taga steget ut och erbjuda kvinnorna prestvigning, eller skola kvinnorna sjalfva taga sin sak om hand?
- - Ingen makt i vadden, kyrklig eller okyrklig, kan nu- mera i Amerika ' förbjuda kvinnornas presterliga verksamhet, och helt visst handlade kyrkorna ovist, om de underlate att med sig inkorpa- rerri och organisera de valdiga hjiilpkrnfter, som har erbjudas dem.
Innerligt hoppas och bedja ocks&amp; de arbetande kvinnorna, att deras kyrkor, som fostrat dem till Gud och nart hos dem kraften att g8 hans arenden bland manniskorna, icke tniitte förvisa sina!
mildbjartade och trosvarma döttrar f r h vingardsarbetet. "
Icke heller a r kvinnornas religiosa verksamhet niigot nytt eller opröfvadt.
F8rf: n erinrar om apostlatidens diakonissor, om huru ka- tolska kyrkan förstod vardet af kvinnans bjtilp, huru - sasom Nacaulay anmarker, Luther olyckligtvis lemnade den obegagnad, men huru, i trots haraf, alt flera kvinnor under seklernas lopp fuonit sig kallade att inom olika protestantiska församlingar förkunna de eviga sann in garn^.
F ö r h erinrar bl.
a. om mrs Wesley, hvilken förklarades vare " en skickelig predikerska " Mngt innan hennes son bildade den första metodistför- samlingen; om Elizabeth Fry, den första fangpredikanten m. fl.
" Numera ", fortsatter hon, " giirller frilgan icke huruvida kvinnan far undervisa i religion, utan huru hon kan bast rustas för att g8ra sin undervisning fruktbarande. "
Mer an hiilften af s6ndagssbolans 1L- rare i Amerika och England &amp; ro kvinnor, och kvinnor leda bönerniiten, kvinnor skôta missionstjhst och bibelskolor.
Nan berfilnar att i Ame- rika -- utom kvtikerskorna, som alltid haft predikoratt - fiir narva- rande verka.
omkring 500 kvinnor sAsom prester, dels fast aiisttllda dels med ambulatorisk tjanstgöring.
Sammanraknade finnas i Amerika och England tusentals kvinliga barare af det glada budskapet.
" Skola dessa kvinnor pved2ka i kraJt af sina resp. kyqakors myndighet eller i trots af den? "
Det iir deu IiufvudfrAga, boken fram- sthller och 80m miss Willard vill förrn8 sina 18sare att hvar för sig besvara.
.
.Sedan ofvaostiende skrefs har biskop Samuel Fallows vid " the Reformed Episcopal Church " i Chicago i Illinois hillit en predikan, hvari förekommo bland annat följaiide msrkliga yttranden: " Tiden ar inne att anvanda kvinnor vid arbetet för evangelii f0rkunnande.
P i piskmorgonen gafs först &amp; t kvinnan uppdraget att bringa manniskorna det glada budskapet.
- De korintiska kvinnorna kunna ej ett ögonblick jämföras med v h dagars förfinade, bildade kvinnor; den förmaning, som stäldes till de förra, liar ingen tilliirnp- ning p8 de senare.
- Det, har tagit ling tid för mig att komma till denna slutsats, det miste jag bekanna.
Allt för lange haha männi- skorna missuppfattat kvinnans värde och uppgift.
Den närvarande peri- oden af kyrkans utveckling &amp; r mycket vigtig, in&amp; vi prester taga oss till vara p i det att vi ej mitte befinnas strida mot Gud. "
Detta frisinnade uttalande af en kyrkans man framkallade mAn- get uppriktigt amen och msnga varma handtryckningar, i enlighet med bruket hos metodisterna.
Frances E. Willard lofordar det som stor- slaget.
En ny utgsngspunkt &amp; r gifven sager hon, och de kristna fol- ken komma att afvakta sakens utveckling med spandt intresse.
Litteratur.
Om symboliken i " Frun från hafvet ".
Anmärkning af Robimon.
Erättfattligheten af historien eller sjalfva hufviidhandlingen i detta, Henrik Ibsens nyaste skhdespel &amp; r sh öfverra- skande fullständig, att har hvarje slags försök till hjiilprerta för läsares, skhdespelares och hskhdares iippfattning vore öf " verloppsverk.
in fia^ Ellida kan och far välja mellan E ' riman och Wan- gel, mellan känslorna från samvaron fordom med den kvau- ske sjömannen der ute vid fyren och känslorna fr2n sam \ - a- ron sedan med doktorn i hans och hennes gemensa.mma hem - är hon ofri och oansvarig.
Hennes lif ligger kvar i s a p s eller det outvecklade medvet.andets lindor.
Hennes stiimuin- ger, föreställningar och impulser äro lika beroende af mer el- ler mindre tillfälliga dragningar och frhstötningar utifrin, samt af andras vilja, som en hypnotiserad människas, Intryc- ket särskildt af Frimans oböjliga vilja eller sega, smidiga, starka grepp om hela hennes inbillningskraft har rentaf på- tagliga motsvarigheter till hypnotiska inflytanden.
Allt detta finner läsaren eller åskådaren snart.
Men han finner liktidigt det samma rara förhiillandet med intrycket af Wangels undfallande, osjiilfriska, liiinsjus- fulla, till alla offer villiga hangif~~enliet.
Så ofta Ellida r a s i t skild från Wangel en stund, vaxer oron att f ' &amp; komma i hans närhet igen sa, att den t. ex. söker sig utbrott i slika abriipta yttranden, som när hon ber en af omgifningen söka upp och föra hit Wangel " strax.
För nu kan jag inte se honom. "
Och detta hander innan hon atersett Friman.
Och dylikt upp- repas sedan hon sett honom.
Det &amp; r icke hypnotism; fast likheten dermed afsigtligt &amp; r antydd i alla uppträdena.
Olikheten är ju ganska bestimdt den, att det ej ar Friman blott, utan alla i hennes omgifniiig (först och sist dock Wangel) som bestämma hennes impulser.
När hon - i öfrigt s&amp; a.lldeles omotiveradt - gifver drii hjärtnupne Arnholm fullgoda skii1 för sitt afsla,g pk ett fiieri
för nu redan tio iir tillbaka *; nar hon slår om i sin stamning mot styfbarnen och sätter äfven sin, af misstag bekomna blombukett bland blommorna hvarmed de fira sin ratta ha- dangiingna mors födelsedag, och i öfrigt vid hvarje liknande tillfälle, vid allt som hon sjalf tyckes företaga sig -: så är 7 ~ e ~ n e åtgörande s egentligen icke ndgon karvldli9zg utan ännu ett uttryck af barnsligt, lyckligtvis i de flesta fall godsint, harm- löst vankelmod.
Det ar deremot aldrig något, som hon med klarnad och medveten sjiilfbestämning utför.
Af % så är,.ligger genast öppet och tydligt och utan 11å- gra märken af motsägelser inför en hvar, som gjort äfven den flygtigaste bekantskap med skådespelet.
Nar åter Ellida kan och får - alldeles ohämmad af an- dra människor och.
af yttre hänsyn - sjalf viilja mellan Fri- man och Tvangel, " i frihet och linder ansvar "; då visar det sig med ens vara slut på allt detta, som så mycket liknat hypnotism.
Då är sagan, barndomen, obestämdheten, morgon- dimman bortstruken.
.Då ar det full dag.
Då påverkas El- lida ej mer genom ens den ringaste återstod af vaiilielmod, utan allenast ge.iiom sin liansla af frihet och ansvar, sin kiin- sla af att vara i verIc7ighete9z - ej blott i inbillningen - kvinna, således personligen myndig vid sitt hjärtas val: och för ' för- sta g&amp;ngeil nmed magt i stämmann (som det inttryckligen he- ter) t i l l k ä n n a g i f ~ e hon ~ detta sitt val.
Allt det der förstår ju en hvar - mer eller mindre in- nerligt, men i alla händelser så,, att misstag om meningen ej gärna äro möjliga.
Om några ultraprosaiska personer tillägga, att meningen i hela skådespelet hvilar på den omständighe- ten, att Ellida nu väljer Wangel och att hon icke i stället viiljer Friman, så må det sedan vara dessa lcommentatorers enskilda sak.
Utan dem finge teatrarne aldrig fulla hus.
Med behörig hänsyn för konstens pekuniära vidmagthållande må man derför aldrig gå alltför noga till rätta med detta slags teaterbesökare och bokköpare.
Men de å, sin sida må ej heller hafva rätt att förmena oss öfriga den friheten: att in- skränka vår uppfattning till det, som diktaren själf medde- labgenom sin dikt således noga afhålla oss från hvarje slags tillägg.
Och skalden har denna gång i sina hufvudpersoner icke illustrerat nigonting annat an sjalfva den gamla evin- nerliga gr~~ndlagen för kultur, uppfostran och sammanlefnad,
den hvarje tankande människa kant sedan urmilmes tid, niiill,- ligen lagen om den oskiljaktiga samhörigheten af tcång och a~zs~.ars7Ösl~ef, frihet och atwar.
Men I~e~apför - månne - liar Henrik Ibsen just nu valt detta ytterligt enkla och urgamla motiv, i stället för niigon- ting mera nytt och pikant?
Ja, jag har icke haft tillfälle att " interview " a och ut- fråga diktaren derom.
Och jag ar riidd för, att jag p&amp; den viigen ej skulle fått veta särdeles mycket.
Men jag vågar har en gissning.
Ibsen har möjligen funnit, att just nu gör sig allmän- neligt en viss tankens trötthet gallande i viirlden - en trutt- het efter ifriga strider.
Och antagligen har h m tyokt sig märka, at.t tröttheten haft i spgren wigra principiella f&amp; blandningar af det till själfva sin innersta natur rent ofor- enliga.
J a g tgnker mig t. ex., att han inom vissa kretsar trott sig börja upptäcka ett visserligen blott halfvaket men gan- ska envist Sisyfusarbete på det omöjliga: att söka foga till ett t ' uåtzg och ansvar.
J a g tänker mig vidare, att han inom andra kretsar sport en till alla delar lika vettlös och ursin- nig Tantalnssträfvan: försöken att ena.
fiiltet och a9rsvarslöa ?~et.
Om nu s&amp; verkligen skulle vara - så långt kan jag ju tryggt rakna på., att läsaren af denna tidskrift är ense med, då bör det ej anses öfverrasliande: i fall en skaltl.
d g -- hvilken inom båda kretsarne gjort sig kind soin priiicipeiir härold, just nu lyfte trumpeten till sin mun, endast och alle- nast för att påminna världen om de rena, starka, geliomtriin- gande ljiiden i all vår odlings grundackord: tvång och ansvarslöshet; frihet och ansvar.
Kvinnans kallelse och uppfostran af Nils Ziertzberg, f. d. norskt statsrid.
Denna bok, h a r s författare fran pedagogens mera ansprakslösa kall, uppstigit till en plats som ledamot af sitt lands regering, har Iios oss utgifvits i en af förf.
sjalf ombesörjd oob, som i en not upp- gifves, för vira förhillanden stirskildt bearbetad upplaga.
Derjiimte itföljes boken af ett flertal omdömen frhn saval den svenska som den norska pressen, hvillzet allt, oafsedt ainnets vigt och betydelse, med rätta pikallar vir uppmarksamhet.
Förf.
har, som det vill synas, med verkligt varmt intresse stu- derat den mingtydiga frigan om kvinnans bestämmelse och uppfostran, och erkanner ritt " det ges milianda intet nutids-spörsmAl, der ut- gingspunkternti, meningarna, önskningarna, ancpriken &amp; ro s i skilj- aktigs som har?
I kortfattade, öfversigtliga sammandrag, med talrika citat, lemnas här redogörelser för olika isigter af de förf.
p i detta omrade som varit epokgörande eller skolbildande, siisom Bebel, Comte, Stuart Mill, Speucer, Schopenhauer m. fl.
samt de inflyt.anden som kunna spiras frin socialism, posjtivism och öfrign " maktiga andliga strömningar i virt Arhundrade ".
Afven finna vi statistiska fakta och tabellariska uppgifter, specielt fran de nordiska landerna, hvilka böra vara af varde för dem som icke hafva tillfalle att f r h flera olika bill samla sidana uppgifter om äktenskapsilder, skolundervisning, yrken och, förvarf för kvinnan.
Men sedan fö ' rf.
sagt oss dels hur det nu star till, dels hur han anser att det ieke skall vara, ar det dock ej s i alldeles Iatt att fil en klar öfversigt af hvad han verkligen vill.
Med öppen blick för det förflutnas misstag och det närvarandes ofullkorn-, iigheter, och iclre heller daf för de högljudda kraf p&amp; förandring som frin alla hall lita sig förnimmas, men sjalf stiende p&amp; afgjordt krist- lig, biblisk och bekännelsetrogen grund, förefaller det stundom som om förf.
offrat &amp; t den nya tideris gyllne kalf, kompromissen, eller med andra ord, vill göra det alltid fruktlösa försöket att lita nytt vin p i gamla flaskor.
Den fysiskt svagare kvinnan bör, enligt förf, f&amp; allt skydd, all hjalp, som samh&amp;llet kan gifva henne, - blott icke ratt att i detta samhalle föra sin egen talan; hennes anlag, begifning och hela natur är väsendtligt olika mannens, - men dock rna han ensam bestamma hvilka rattigheter och skyldigheter henne bör tillerkannas eller affordras.
Kvinnans verksamhet och inflytande, heter det, kan blott inom hemmets värld komma till sin fulla ratt, - men inom denna samma vlrld skall hon fortfarande st8 maktlös och derför oan- svarig.
Det a r ju ett gammalt ord, att ekonomiskt vanmäktig är kvin- nan sedligt ofri!
I nllmiinhet tycks förf.
icke ratt inse eller vilja erkänna att den h8rdhandt.a verkligheten, kampen för tillvaron, i vira.dagar af kvinnan fordrar icke blott vaxets mjuka bildbarhet, utan ock stalfjtiderns span- stiga kraft.
Uvinnofrigan &amp; r icke, som s i ofta pástis och hvarom antydningar icke saknas i föreliggande arbete, en öfverklassens sak, om ock " den tjiinande systern " hos oss ofta 8nnu tillhör de stum- mas lager.
Dagny.
5 a.
,
Förf.
har dock d i n g a varmhjartade ord, g8r mbnga frbn bans standpunkt vidtgilende inrymmanden, likasorn ock en allvarlig nit- alskan framkallat hans varningsrop mot emancipationens irrfiirder utan roder och kompass.
Men dessa rop ljuda stundom fr %n oratt strand och kunna dA blifva vilseledande.
Betecknande nog anför förf.
den gamla sagan om " Manden som slsulde stelle hjemmeR, p&amp; svenskt lands- mal: " Gubben å gunznia, sa, gjole ar.betsb,yteD, och tillggger: " Huru det gick för hustrun som slrulle styra utomhus, derom har sagan varit ridderlig nog att ingenting beratta; jag t&amp;nker, att hon niippeligen gjorde sin sak mycket biittre Hn mannen, som skulle styra och stiilla inomhus. "
Men ridderligheten &amp; r en kulturblomma, som sallan torde trifvas i allmogelynnets karfva jordman.
Om vi allts8 skilja oss fr8n förf: s hsigter och icke kunna in- stamma i de slutledningar till hvilka ban kommer, a r dock on sidan bok som hans valkommen, ty den reder ut fragan, bringar klarhet och mognad i begreppen och visar sanningen af de Grundtvigs ord som f6rf.
citerar: nDen Mand bar aldrig levet som klog p&amp; det er blevet han först ej havde kloer. "
P;.
iv.
Fr&amp; % Riksdage %.
Vid innevarande tirs riksmiite hafvu som vanligt ett stort antal motioner blifvit viickta, och hiii.
nedan meddelas en förteckning pk sadana, som mera direkt, beröra kvinnornas intressen.
Vid en geiiomgiieiide granskning af samtliga förslag, finner man, att de allra flesta afveii indi- rekt giilla dessa intressen, och mer eller mindre afse kvin- nornas ekonomiska, sociala eller moraliska förhallanden och lifsvilkor.
Skattefrågor i alla former, banklagstiftning, kyrko- lag, tull- och lrommunalstadga, ändring i giftermå.1~- och iirf- dabalk om giftoriitt och förmynderskap, fideikommisssätt, nykterhetsfrågor m. fl.
iirenden sträcka ju sina verkiiiiigar äfven till de orepresenterades djupa led.
Bland motioner om och för kvinnor m&amp; dock siirskildt nämnas: om anslag till imdervisning i kvinlig slöjd i flick- skolorna (2 motioner); om pensionering af kras« och larar- innor i småskolan och bitriiden i folkskolan (i bada kamr.
); om förhöjning af folkskollararen och lärarinnors aflöning; om upphafvande af den reglementerade prostitutionen; om anslag till utbildande af sjuksköterskor; om uyph&amp;fvau.de af s. k. ntagelottn, att vid skifte af arffallen landsfastighet, bror har riitt att systers lott till sig lösa m. fl.
Om kvinnans inväl- jande i kyrkoråd och skolr&amp;d Iiafva tre siiiskilda, motioner
blifvit viickta, hvarförutom till riksdagen afgifvits en kongl.
proposition i samma syfte.
Det är således all anledning att hoppas att denna af behofvet påkamllade och tidsenliga reform nii blifver genomförd.
Som bekant liar denna fråga redan länge stått på dagordningen och framkallat uttalanden från offentliga myndigheter samt meningsbyten inom pressen och vid enskilda och offentliga ciiskussionsmöton.
FrAgans vidare behandling af vederbörligt utskott, samt dess slutliga lösning inom kamrame, skall ' tvifvelsutan af såväl vänner som motstandare följas med intresse.
- E n annano kongl.
proposition, om skydd för arbetare mot yrkesfara, torde iifven komma att väcka uppmarksam.het och deltagande, helst som dermed förbindes frågan om an.st&amp;llande af sakkunnige in- inspektörer.
Det vore önskvardt att för kvinnors och barns fabriksarbete, särskild kvinlig inspektion blefve införd, s&amp; som exempelvis i Frankrike redan eger rum.
Fredrika-Bremer-Förbundets meddelanden: H.
M.
Drottningen har till Fredrika-Bremer-Förbundets yrkes- och studiestipendiefond öfverlemnat en gAfva af 300 kr.
Arbetsområden för kvinnor.
11.
Undervisning.
Forts. Utbildning för lt6rarinne-kallet i allmanhet vinnes vid högskolorna, Högre l~rarinneseminarium samt folk- och sm&amp;skolelärarinneseminari- erna.
Lararinnor för dofstumma, blinda och idioter?
f8 vanligen ge- nonig8 sarskild 18rokurs vid de olika anstalterna.
Tecknings- .och slöjdliirarinnor kunna vinna utbildning, dels vid Tekniska skolan i Stockholm, dels vid enskilda larokurser.
Gymnastiklärarinnor hafva att genomg8 Gymnastiska Centralinstitutet, (se Dagnys förra hiifte.)
a) För aflaggande af JilosoJie kandidate~amen vid n8gon af hag- skolorna beriiknas vanligen en tid af 2 A 3 ar, samt för filosofie licesatiat- exanaelas atlaggande 3 h 4 Ar.
För den som vill promoveras till filosoJie doktor fordras dessutom att skrifva en afhandling och offentligt försvara densamma.
Sthal filosofie kandidat som filosofie licentiat eller filosofie doktor, som vill vinna anstallning vid statens ltlroverk, mAste tlfven genomg8 eu profhskurs vid de statens allrntlnna läroverk, der en shdan profiirskurs &amp; r anordnad (f. n. i Stockholm, Upsala och Lund).
.
Denna kurs fordrar 2 terminer och ar dels teoretisk (pedagogik och metodik) dels praktisk (undervisning i tre olika Imnen g&amp; tre olika stadier af skolan).
Annu h m kvinna ej sanima ratt som man att vinna anstallning vid statens allmanna l&amp;roverk, utan hon miste begiira Kongl.
Maj: ts sarskiläta medgifvande dertill, och kan hon d&amp; blifva anstald som extra lärare.
D I konkurrensen f. n. ar stor vid statens Iaroverk f6r gossar, har hon der ej stor utsigt att kunna erhalla anstallning, men vid folk- skolelärarinneseminarierne samt vid högre flickskolor torde utsigten till p1at.s vara nhgot större, ehuru hon iifven der har en stark kon- kurrens,frAn lärarnes sida.
Om den nu p&amp; dagordningen stilende fri- gan om " samskolor " vinner önskad frarngilng, skall v261 dermed följa kvinnans likstallande med mannen i afseende qb ratt till liirareplatser vid dessa skolor, och kommer det da helt visst att.
Errlfvas tillgsng p&amp; kvinliga lararekrafter.
b) För intriide vid Hdgre la~ * arinneseoninariun~ fordras att hafva fyllt eller under kalenderhet fylla 17 hr, haha god helsa, samt att hafva inhemtat ett lrunskapsm&amp;tt, ungefärligen motsvarande det, som i allmanhet meddelas i ett httaklassigt högre läroverk for flickor.
Genom det stora tilloppet af inträdess6ksnde hafva desse att be- reda sig p % en ganska stark konkurrens.
Kursen vid seminarium &amp; r treirig.
Utgiende seminarister f&amp; i allmanhet anst.allniiig som lararinnor vid enslti1da~flicl; skolor eller i fatiiilj.
c) F ' o~k; sko~eZiira~inne-sernina~ie~ finnas i Stockholm, Skars, Fa- lun, Kalmar och Umeai.
Intr&amp;dessökande skall vid början (if det lcalenderilr, d % intrade sökes, hafva uppnatt en Mder, icke understigande sexton och icke öfver- stigande tjugusex Ar.
Iotrfidesfordringarne vid (lessa seminarier hsfva p&amp; de senare &amp; ren mycket skarpts i följd af det stora tilloppet af intriidessökande.
Kursen ar fyraarig, dock kan elev efter tvhirig kurs utgfl, som svnbskolelarari~rna.
For bildande af lararinnor vid sm %skolan hafva landstingen i de flesta lan anordnat seminarier.
Larokursen beraknas vid ' flertalet af dessa till 8 manader.
Dessutom finnas af enskilda upprattade s d - skolelararinne-seminarier i Stockholm, GOteborg och Malm8.
Undervisningen är fri i alla offentliga seminarier, som &amp; ro afsedda för bildande af lämrinnor vid folk- och srniskolor.
(Ports.)
a Förbundets hyrå äro under Januari m&amp;nad anmalda: Arbetsgvvare: för erhhllande af fiirarinna 1 1, lektioner l ii, kontors- och skrifbitrliden 4, bitraden i hem 3, summa 34.
Arbetssökalzde: lararinnor 23, lektionsgifvare 15, kontors- och skrifbiträden 6, varciinna och bitrilden i hem 6, summa 50.
Hvarjehanda i kvinnofrågan.
.
Sverige.
Saolzundervisning vid Stockholnas Jolkskolor.
Enligt gB1- lande stadga för Stockholms stads folkskolor ar samundervisning tilliiten i de tre Iagsta klasserna.
På henistkllan nf folkskoleiiispektören har öfverstg- relsen for folkskolorna medgifvit, att gossar och flickor f&amp; undervisas - menaamt jemväl i folkskolans fjerde klass, der shdant befinnes ändataf: - enligt.
Vid Lunds stminai ' izirn för utbildande af sm&amp;skoleltirarirt.nor hade ' vid ansökningstidens utgang 106 personer sökt inträde.
Af dessa hade 93 infunnit sig för att undergå prof, men endast 30 elever vunno inträde.
Medicine licentiaten Karolina Viderström är antagen till amanuens vid allmänna barnbördshuset Handtverkaregatan.
Sveriges första examinerade kvinliga tandlakare a r fröken Constance Elbe, hvilken nyligen aflagt examen härstädes.
N y irtdzcsbri.
Fröken Cecilia Boklund, som i Munchen genomgått en studiekurs i glasmAlning har i sin utelier, 18 Hamngatac, börjat utförandet af redan ingångna större bestiillningar.
Fröken B. liar studerat för Herr Wilck, elev af Herr Zettler, livilken utfört de målade fönster, som pryda.
Klara kyrka härstädes, Firman Zettler iir en af Tysklands mest framstå- ende i dennn konst.
Vid den nyligcn hållna ~tykter ?~etskonfercnsen liar denna beslutjat, att angELcnde fragan om bränvins- och rusdrycksförbud ej blott mans utan af- vei: myndiga kvinnors mening matte höras.
Konferensen antog äfven den resolulion, " att å kaféer och utskank- ningsställen, der rusdrycker serveras, inga andra kvinliga biträden m8tte anställas, &amp; n alidana som fyllt 40 Dir. " Vid Kristliga Föreningen a j Unga Evi ' y1.nors nyligen 118llna årsmöte lemnarles redogörelse för föreningens verksamhet under det forfliitna året.
Medlemmarnes antal hade varit 181, Gästernas (föreningens yttre ring) antil 73.
Den s. k. Ungdomsgrenen, Iivillren bildats nyarsdagen 1888 hade EL sina olika afdelningnr tillsammans 110 medlemmar.
Under hela året hade möten 2 g&amp;n er i veckan 8gfftt i Iiiihudlokalen.
Derförutom .hade hallits svmö- ten, ocf s. k.
~iibeldaaser.
Vid flyttningstiderna, r8r och Iiilst, hade e * del af föreningens medlemmar vid ångblltrir och jernvägar mottagit tjenstsö- kande flickor Iivilka inbjndits till föreningens lokal, der dessa tider a f hret möten ?gått Iivnrje afton.
Platser hade beredts &amp; t 180 tjenarinnor, tilll %Iigt arbete t 30.
Föreningen Iiarnu 14 grenar i landsorten.
Filosofie kn9ldiclatexa.men bar af Fröken Hanna Linnea Christer Nils- son aflagts vid Lunds iiniversitet.
Tidskrvten Pra » iåt, Uigifven i Göteborg af Herr Albert ~ ~ e i n l i o l m och fru Alma ~reinholm-Akermarlr, iilkorntner under 1889 med ett nummer i Iivarje vecka, och liar blifvit organ för reformföreningen i Göteborg.
Norge.
Om kvininaans rösträtt har fröken Anna Rogstad Iiållit ett föredrag i Bergen.
Föredraget Hhördes af 7 till 800 personer af alla sam- Iiällskl~sser och mottogs med stort bifall.
Atta kvinliga medicine stu.derande finnas fiir niirvarantle vid det nor- ska universitetet, och i Kristiania praktisera fem kvinlige tandlakare.
England.
Vid de konzmunalval sona d.
17: de Jan.
cgde rum i London hnfva tv&amp; kvinnor, Lady Sondhurst och miss Cobden med öfvecvagancle ma- joritet blifvit invalda som medlenimar af det s. k.
" County Council. "
I det nyva1d.a skolrddet i London äro 4 kvinliga medlemmar.
Frankrike.
Xvzi22iga läkare i Fmrrkrike.
Den 23 Januari dispute- rade M: lle Blanche Edwards för doktorsgraden inför medicinska fakulteten i Paris under professor Charcot ' s presidium.
M: lle Edwards, elev af Cliarcot, hade som ämne val t: " L ' hdmipldgie dans les maladies du systeme nervouse)), hvilket ämne Iion p i ett lysande satt fihvararle.
M: lle Edwards ämnar egna sig &amp; t kvinno- och barnsjukdomar.
I Paris finnas för närvarande 16 praktiserande kvinliga läkare, af
hvilka 4, M: lle Goldspiegel, M: lle Schultze, iU: lle Edwards och M: lleChopin erhhllit sinn doktorsdiplom under de sistrr.
4 mhaderna.
Kvinnor och hederslegioionen.
Sedan franska hederslegionen instifta- des hafva 34 kvinnor %tt detta ordenstecken.
De flesta af de dekorerade damerna hafva varit barmhertighetssystrar, d. v. s. 20 sf34.
N8gi.a kvinnor hafva t. o. m, fått hederslegionen sig tillerkända for militëre förtjenster.
Blott en kvinlig konstniir har blifvit dekorerad, nemligen milarinnan Rosa, Bon heur.
Frzc Andgia de Wolska har för afsigt att i Paris grunde ett bibliotek, bestfleride af kvinliga skriftstallares arbeten (Bibliotlik ne internatioiiale des oeuvres des (femmes).
E t t upprop bar i auledniog %eraf af henne ofient- liggjorts.
Schweitz.
Vid miversitetet i Zntrich studera, för närvaraude 70 da- mer, af hvilka 46 tud de ra medicin och 21 filosofi.
Af de 70 damerna iiro blott 10 fran Scbweits.
Tyskland.
I afsigt att verlta för kvinnans tilltriide till akademiska banor, I i v i l k ~ i Tyskland äro for henne stängda bildades under förlidna året i Weimar " Deutechc Frauenverein Reform ".
Föreningen har i ocli för ern8- endet af sitt narmaste mal upprättandet af ett gymnasium för flickor - utfirdat ett upprop till Tysklands kvinnor.
Afrika.
Mrs Garnet Barbana till börden negrinna och född i Ame- rika, inen bosatt i staden Brewersville i negerrepubliken Liberia i Afrika, har vädjat .till engelsmannens frikostigliet i och för upprättandet af fastu flickskolor i Brewersville.
Förtraffliga läroanstalter Mr gossar lära finnas i Liberia, men den kvinliga up fostran derstades iir i ' iiög grad forsumniad.
Amerika.
Från L a d y # ashington till IlIrs Clecelund iir namnet p8 en nyss utgifven samling memoirer öfver de 23 kvinnor hvilka, frän det Washington valdes till president hafva residerat i det shvits hizsetm.
Arbe- tet är utgifvet af Lydia L. Goidon, Boston och berömmes sasom ett varde- fullt inltigg i Amerikas historia.
Mrs Kate Richmond star i spetsen för ett stort bly- och zinkbohg i Wisconsin med ett kapital af 50,000 dollars.
Hon ledcr personligenaffären och hennes klokhet i dithörande förhållanden a r allmiint erkand.
Den examen vid Drottningens universitet i Kingston som Piss Hitchel tagit och hennes beviljade anhallan om lillatelae att f&amp; praktisera som 1 %- kare, Iiax faststlillt som ett faktum att lagen icke hindrar kvinnorna i Ce- nada att egna sig åt medicinen.
Anhallan inlemnades till medicinsks kol- legiet i Quebec.
I Chicago griindlsdes redan för nio &amp; r sedan af kvinnor ett fysiolo- giskt Instilut för kvinnor, bvarest hvarje vinter en serie populära förelas- ningar i fysiologi hallas af kvinliga och manliga ltikare.
ldedlemmarne i Institutet betala 1 dollar Migen.
Vid Fredrika-Brenrer-Förbundets styrelses senas te sammanträde valdes en komitk för ii tredande och förbättrande af svenska tjenstflickors ställning i Danmark, och kommer denna komité att best&amp; af följande personer: just&amp; - tierfidet C.
G.
Hamnmrskjöld, fru S. Adler arre, fröken G. Adelborg, E. Siiderberg samt fröken forste aktuarien i Statistiska Centralbyrån M. Wam.
