# ID: svediakorp-per657
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,503
# sentences: 907
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 29.
Fredagen den 20 juli 1888.
B 8 Tidningen yrå: Sturegatan 8 (i n g ä n g frän H u m l e g å r d s g.
19) A n n o n s p r i s: 25 ö r e p r p e t i t r a d (— 10 s t a f v e l s e r).
kostar endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnumm erforsäljning!
Redaktör FRITHIOF och utgifvare: HELLBERG.
Träffas å b y r å n k l.
9 — 10 o c h 4 — 5.
AILm.
Telef.
6 1 V e h o n o m, s o m v i s h e t e n s råd har försmått o c h o f f r a t s i n u n g d o m åt n ö j e n a b l o t t, 47.
TJtgfifning-stid: hvarje helgfri fredag.
Sista n u m r e t i hvarje m å n a d innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.
l:sta årg.
Prenumeration I I sker: landsorten: å postanstalterna.
S t o c k h o l m: hos redaktionen, å Stads- p o s t e n s hufFudkontor, i d e s t ö r r e b o k - lådorna samt å tidningskontoren.
ej t ä n k t n å g o t ä d e l t, ej g j o r t n å g o t g o d t: han slutar v i s s t leken med tårar.
Michael Cliorcous.
» Icke så alldeles visst, pappa, » sade hon » Om ändå det varit endast denna möbel » och såg lycklig ut, då modern i det samma om- hviskade Lydia oeh vände sig bort.
En nutidskonkurrens.
famnade henne.
Modern kom nu in från köket med mat pä » Jo, skolans föreståndarinna ger dig särskildt en bricka oeh dukade bordet.
1 Vlenoiu grinden till den lilla landtgården ampla loford samt lofvar skaffa dig plats, den Anrättningen var ej stor: der sågs ej stek CTsS?
rullade en tarflig enspänd vagn, och den bästa möjliga, samt tror, att du bör kunna få eller vin, ej ens en flaska öl, brödet groft och unga flicka, som kom åkande, nickade och vin- fyrahundra kronor årligen i privat skola samt soppans innehåll obestämdt med undantag af kade mot fönstren på byggnadens fasad, sväf- mera sedermera i något elementarläroverk.
några rotbitar.
Dock, det var likväl en fest- vade sedan lätt som en fogel öfver hjulet och Hennes rekommendation gäller.
Gud välsigne middag, en hjertefest firades, och någon yttre mötte med ett jublande: mamma!
husmodern henne! » symbol måste fram: här presenterades den i på trappan.
En storm af jubel från syskonen afbröt här form af ett fat plättar med lingon och grädde.
Det var en gråkall decemberdag, men med vidare ordande, men Lydia bad dem åter vara » Plättar, mamma, det är för min skull 1 » Lydia inträdde i hemmet liksom en varm stråle tysta, smög sig intill sin mor och sade: O, Molnet vek undan.
af vårsol.
då skall jag snart knnna återgälda, hvad jag » Pättaj, pättaj, » jollrade lillan, fäktande med Fadern, en äldre man, som ännu syntes kostat eder.
Ett hundra kronor kläder jag mig armarne, som om hon velat flyga och slå ner kraftfull, mottog henne på tröskeln med öppna på, resten skickas hem.
Gud, så roligt det på denna raritet.
skall blil » armar.
» Vi skola ju på något sätt fira din hem- » Välkommen, min raska flicka!
Du ser Plötsligt allvarsam, såg hon sig omkring i komst, Lydia.
Det är en högtidsdag i dag ... glad ut; det är ett godt t e c k e n.
.
.
» rummet — en liten sal med de tarfligaste hvad jag är stolt öfver dig, du min äldsta dotter, Först nu vågade syskonskaran fram med möbler, der ett uttryck af modig sträfvan att och tacksam mot Gud.
dock bereda hemtrefnad påminde om förra tiders sin glädje.
Efter middagens slut plockade Lydia ur sin Den brusade likt en skogsbäck, nyss löst små anspråk, då fernissa, polityr, förgyllning lilla anspråkslösa kappsäck den lilla enkla garde- ur isens boja.
Ett, två, tre, fyra högljudda: och svällande divaner ännu endast i de hög- roben, som var hälft urväxt, hälft utsliten.
välkommen hem!
hördes i olika tonarter, fyra förnämas gemak voro synliga.
Hennes blick Modern mönstrade den och en suck smög sig par armar slogo ring om henne, sist kom Kilan stannade vid ena väggen, der ett klumpigt, ut förstulet.
i modersfamnen med rosenröda kinder, ett finger omåladt bord, öfvertäckt med en tunnsliten » Så länge jag är hemma, behöfver jag intet i munnen och undran i den blå blicken.
Hon linneduk, stod.
nytt, » förklarade Lydia muntert.
Jag syr mig fick sin lilla puss och log.
» Pappa! » Hon ilade bort till honom och slog en ny klädning af dessa två gamla, som blifvit » Lugna er nu en stund, » bad Lydia god- armarne om hans hals.
» Aldrig kan jag glömma för korta.
.
.
och se här bara hvad jag köpt att du sålde den sista möbeln från ditt föräldra- för de penningar jag fått genom att hjelpa några modigt, » pappa skall först få något. » Det låg ej stolthet, än mindre öfvermod, hem, chiffoniern med de många små lådorna, skolkamrater med deras lexor.
De flickorna endast ett godt litet leende öfver hennes drag, för att betala min skolgång under sista termi- voro rika och öste ut penningar, derför tyckte jag då hon öppnade på sitt klädningslif, tog fram nen.
När skall fattigdomens förtryck lättna, mig kunna emottaga den kontanta erkänsla, de några papper, som varit gömda vid barmen, så att jag kan återbörda denna vackra pjes åt erbjödo; och nu ha vi skolböcker, så att jag dig.
.
.
» Lydias glada uttryck var borta, ut- kan undervisa syskonen, medan jag väntar på och lemnade dem till sin far.
plats.
Lina, Otto och Karin behöfva rätt väl Hennes mor lutade sig öfver hans axel, Lydia bytt mot ett sorgset, med tår i ögat.
knäppte upp bärremmen och den yngre flickan » Åh, min flicka, sörj ej för det!
Hvad be- börja studera något annat än i folkskolan.
Ja höll sig på andaktsfullt afstånd.
tyder en möbel?
.
.
.
bordet är vida nyttigare sen I, det ska ' bli lifvadt.
.
.
ska ' det inte? » Alltsom föräldrarne läste, spred sig fröjd än chiffoniern.
.
.
sedan dess lådor stodo tomma.
» Och detta tänkte du på.
.
.
Men hur skall öfver deras drag.
— » Tack, min dotter 1 Dina Dessutom har du nu gifvit mera än så.
.
.
det nu gå med ditt käraste studium, musiken, betyg, de högsta, som kunnat erhållas, skänka fört glada förhoppningar till oss; det har ju utan instrument?
.
.
.
oss stor glädje, och det bref du medfört icke allt gått enligt önskan för dig.
Låt det vara » Jag har en plan, pappa.
» Bättre brödlös nog för i dag.
mindre.
Vet du dess innehåll? » än rådlös, » heter det.
T i d n i n g e n u t k o m m e r i h u f v u d s t a d e n h v a r j e h e i g f r l fredag o c h k o s t a r f Ö r e t t qvartal e n d a s t I krona, postarvodet Inberäknadt.
— Sista n u m r e t I | I rS L » | | U Kl IN m å n a d e n m e d d e l a r e n f u l l s t ä n d i g m o d e - Och m ö n s t e r t i d n i n g.
— U p p g l f å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t n a m n o c h a d r e s s s a m t e r l ä g g e n k r o n a, saj e r - » Ungdomen uppgör ' alltid planer, hoppas all- och se sig om.
Nu kom hon till baka för t i d.
.
.
men jag nödgas göra dig uppmärksam att deltaga i vår hufvudstads nöjen under vin- på, att i denna sak förmår jag intet, intet med tersäsongen.
allra bästa vilja. » Vid femtiden sändes ett heltäckt åkdon med » Ack, du gode, lille far!
Alldeles som jag kusk och kammarjungfru för att hemta henne ej viste d e t.
.
.
och hur mycket du redan offrat vid jernvägsstationen.
I hemmet och i alla för mig.
Dock, jag är säker på min sak.
.
.
egendomen tillhörande gårdar, belägna vid vä- hör redan tonen b r u s a.
.
.
o, oh, la, la, la, la, gen dit, eklärerades, och alla Brittas ungdoms- vänner voro inbjudna för att välkomna henne.
drillade hon med klockren stämma.
Hon kom, ombonad med dyrbara pelsverk, » Lilla toka!
Men jag hör inga toner, ty- värr.
.
.
V i få ej vara så der sangviniska, ej betjenten öppnade vagnsdörren, jungfrun förde vänta underverk, — man blir då illa bedragen. » henne in i hennes egna varma rum, der mo- Ett klingande, ungdomsfriskt skratt af bröt dren mötte.
» Välkommen hem, älskling!
Du är ju inte hans hopplösa utgjutelse, Lydia stod der midt ibland dem så uppmuntrande glad och log så förkyld?
» skalkaktigt, att alla de andra ock måste le, » God afton, mamma, hur mår ni här hemma?
till och med den allvarlige, pröfvade mannen Luften är rå och kylig här i norden, det kan smittades deraf och hans panna ljusnade.
ej hjelpas.
Rummet mitt är varmt, nästan » Pappa tror mig om att bygga luftslott, att qvaft, p u h.
.
.
och se bara hvad allt mamma min plan är ett sådant, men den tål allt att hittat på, nytt hvart jag kastar ögat.
Erkänn, andas på ändå, — hör nu!
V i ha ju vår att du tagit idéer ur mina bref.
Jag beskref orgelnist qvar, ja, och orgelnisten har en dotter ju markisinnan B — s toalettrum?
Men se, och ett fortepiano, som är oklanderligt.
Gissa nu! » hon hade särskild sängkammare.
.
.
Tack ändå!
» Nej, hvad menar du det hjelper?
Forte- Jag får vara nöjd med ett rum, jag med mina pianot kan ej gå hit, och dottern kan inte ... » många syskon.
Nu måste man göra toalett.
» Trakteras som fortepiano, menar pappa.
I ett eklärerad hem kan resdrägten ej få pas- Nej, men kan då ingen af eder finna en kom- sera, och jag vill visa mig i en Paris-kostym.
bination deruti, som länder mig till fördel? » Adjö så länge, lilla iror! » Allt detta uttalades hastigt, nervöst, delvis » Omöjligt, min tös, derom får du upplysa oss på franska språket.
Det tycktes som om sven- närmare.
» Omöjligt?
Nå, det var besynnerligt.
Hör skan generat henne, utan att hennes fransyska då: dottern vill utan allt tvifvel lära franska kunde sägas utmärkt på något sätt, minst af språket eller något annat språk af mig.
Så allt fullt ledig.
går jag dit, ger lektioner och får såsom ersätt- Emellertid hade kammarjungfrun fått upp ning öfva mig i musik.
Nåå! » diverse klädningar ur kofferten.
» Kom hit med dem, demoiselle.
.
.
Martha, » Rätt fiffigt utfunderadt, blott du ej miss- menar jag, » sade Britta, trött, nersjunken i en tager dig. » » Visst inte, pappa, jag vet så väl, huru jag hvilstol; » hvilken skall jag taga?
Den der skall taga henne, den snälla Marie Sjöström, ljusa, gröna med hvitt garnityr till hals och hon vill så gerna ha lite » / inbildning », som armar, den är vacker som aftonkostym.
Gar- hon kallar det, ja, hellre än hon vill lefva, nityret ligger i den blå kartongen.
Se så der, Martha förstår väl ej ett enda ord franska?
pappa!
Vi få väl se.
.
.
» Kunde veta det.
Jag tänkte verkligen på att » Ske dig, som du tror, barn! » Och så blef det.
Snart kom Lydia i full medtaga hit en liten flicka från Paris.
Hon verksamhet, undervisade barnen i hemmet, läste var så näpen ... så expeditiv af sig, men så med Maria, öfvade sig på orgelnistens fortepiano kom jag ihog min gamla Martha och lät » de- och biträdde dessutom sin mor i hvarjehanda.
moiselle » fara.
Här är ju främmande i afton?
Det var en glädje att se, med hvilket friskt Ja, jag tyckte mig förstå d e t.
.
.
ville ej fråga mod hon grep in uti allt detta.
.
.
att se huru ut mamma.
Det skall naturligtvis vara surpris nyttig sysselsättning skänker helsa och glädtig- för m i g.
.
.
nå, man håller god min, förstås!
het äfven under föga gynsamma förhållanden Åh, detta gamla: förstås!
har jag ej uttalat, i öfrigt.
Att familjens ekonomi vacklade på osä- allt sedan jag reste bort, nu kom det för ker grund, kunde Lydia ej undgå att inse, m i g.
.
.
det håller väl i sig ännu, här hemma, huru väl man försökte dölja det för henne.
liksom dylika bevingade ord i allmänhet?
Nu Mången gång smög hon största delen af sin har jag ju klädt mig fermt! » frukost på lille brors tallrik, för att icke han Hon inträdde med ett: » Ah, hvilken öfver- skulle få för litet, han med sin barnaptit oeh raskning! » Gled så ur famn i famn genom sitt oförstånd att begära mera än der fans.
familjen.
Derefter kommo vännerna med fagra Men lika glad och förhoppningsfull trädde hon ord.
derefter ut i den fria naturen för att med lätta Aftonen förflöt festligt, Britta var dess stjerna, steg vandra till orgelnistbostället.
Kom der- föremål för en viss beundran, komplimanger, under den frågan, dunkel och mörk, fram: skålar och tal, frågor i oändlighet, afund på » Hur pass illa är det stäldt för stackars pappa? » botten.
» Ack, att hafva varit i Paris.
.
.
det - — • lät hon sedan tonernas vågor lifligt ljuda, är ej allom gifvet. » och det dystra ackord, hennes tanke slagit an, Högrest, smärt — väl mycket af rankans blandas bort i hennes kärlek till musiken.
växt — blek, för blek vid 19 år, det hela af nobel pregel, uppträdde Britta med en viss öfverlägsen likgiltighet — antagen eller na- turlig, kylde den omkring sig.
.
.
ingen varm fläkt från ett ungdomsfriskt hjerta stod till att Saknade hon redan verldsstadens I ett annat hem, den stora egendomen med upptäcka.
eldiga, brusande lif?
Hvem vet?
Troligen bruksdrift och många underlydande hemmans- delar, många barn, men dessa omgifna och i vände hon ryggen åt detta nöjeoas, modernas åtnjutande af rikedom och allt det goda denna oeh damernas förlofvade land uppfyld af den förlänar, hemväntades vid samma tid som Lydia föreställningen, att det innehöll allt skönt och återvände från skolan också en dotter, denna eftersträfvansvärdt lifvet han skänka qvinnan.
från utlandet.
Ett år förut hade Britta slutat sin skolgång, fått medelmåttiga betyg oeh några månader derefter rest till Paris för art roa sig * Säsongen i hufvudstaden upptog sedan hela Brittas tid, alla hennes tankar.
Men äfven den tog slut och hon måste stanna hemma på landet.
Våren höjde sin eviga, blomprydda spira i naturen.
.
.
naturen jublade, grönskade, strålade, genljöd af tusende härliga röster.
Britta förstod intet deraf, hon lefde ett tynande själslif på sina lagrar, dem hon skördat i bal- salars qvalm, på minnen af smicker, triumfer af det slag, som blända och tjusa för ögon- blicket, utan att gifva oss en enda eternell.
Hoglös gick hon, den ytliga, konstlade verl- dens barn, van att endast önska och emottaga, utan tanke på hvad ett hem är för en skatt, utan aning om hvad en dotter kan oeh bör vara för hemmet och familjen; och ingen gjorde henne uppmärksam d e r p å.
.
.
Hvarföre?
Och likväl — hvilket rikt fält för en ung flicka att sprida glädje, att gagna inom famil- jen och försköna hemmet på flerfaldiga sätt, under det att hon utvecklar sig sjelf för sitt naturliga lefnadskall: husmoderns; är omgifven af kärlek, öfverseende, ledd af erfarenhet, ömhet.
Men förgäfves stod denna väg henne öppen.
Hon gick sysslolös och » leddes ».
Ingen om- tanke behöfdes nu för toaletten, vinterkosty- men vore bra att slita ut på landet, inga ly- sande kavaljerer att kokettera för, medan mi- litären var sysselsatt på excercisplatsen, långt aflägsen från hennes hem; inga teater- eller andra nöjen.
.
.
hvad taga sig till?
Resa till en badort.
.
.
sjuk var hon inte, hvarföre då besvära sig för att tillbringa några veckor bland sjuklingar; det låg ej åt hennes smak.
Hon tyckte sig dömd att vegetera och leds ända till nästa vinter.
Romanläsning blef hennes enda utväg och snart hennes enda intresse.
Då hon ej läste, drömde och svärmade hon och slutade med att finna hvardagslif och verklighet nära outhärdliga.
Då kom en dag ett bref till henne från en f. d. skolkamrat; ett bref, hvars innehåll hon väl förstod, ty det målade hennes eget närva- rande lif och sinnesstämning.
Slutet deraf innehöll: » Jag greps då af ett oemotståndligt begär att blifva fri, att ej tråka ut mig här hemma, åtog mig lärarinneplats i ett fint hus, fick stor lön, elever att » kuscha » och tog mig för resten all den respekt, en dam ur vår klass har rättighet att fordra öfver allt i verl- den — utom i hemmet. » Britta läste de sista raderna om och om igen.
» Öfver allt i verlden — utom i hem- met. » » Om jag skulle följa hennes exempel. » (Ports.)
Kefir.
Mjölkvinets natur oeh bere dning.
I. f ^efir är en mousserande, rätt välsmakande " dryck, framstäld af söt mjölk med hjelp af kefirkorn.
Dessa förorsaka mjölkens jäsning, hvarigenom bildas alkohol och kolsyra.
Då stepptartarerna, hvilka besitta stora hjor- dar af hästar, genom stomjölkens jäsning fram- ställa kumys, som tjenar dem som en närande och helsobringande dryck, så veta de tartar- stammar, hvilka bo på kaukasushöjderna och ega stora hjordar af nötkreatur, att af komjölken likaledes genom jäsning framställas en kumys liknande dryck.
Hos samtliga stammarne har denna dryck samma benämning: kefir, kjaphir, kapir o. s. v., hvilket bevisar, att den ej är en efterapning af kumys.
Kefir är ej heller någon förfalskad kumys, utan en helt annan dryck;
hälles ett n u m m e r i veckan under hela qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- nenter, s o m s a m l a s, o c h f ö r hvilka a f g l f t e n I n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f skilnaden mellan de båda är analog med skilnaden mellan komjölk ocb stomjölk.
Det är sedan lång tid till baka dessa bergs- bor bereda ocb begagna kefir som en uppfri- skande och närande dryck.
Äfven dess hälso- bringande verkan har varit känd och uppskattad.
I synnerhet har drycken blifvit använd mot sjukdomar, hvilka gifva sig till känna genom afmagring, blodbrist och dålig matsmältning.
Jäsningen åstadkommes, som sagdt, genom kefirkornen.
Vid denna jäsning förbytes mjölk- sockret till mjölksyra och alkohol; ägghvite- ämnet (kaseinet), den för kroppens näring vig- tigaste beståndsdelen i mjölken, åter, förvand- las till propepton: förändringar, hvilka äro ytterst fördelaktiga för smältningsprocessen.
Men då ett näringsämne vinner i godhet ju mera förberedt det är för införande i organis- men, så måste kefir, i följd af sina egenska- per, räknas bland våra bästa näringsmedel.
Kaseinet eller ägghviteämnet är, som vi nyss sade, mjölkens mest närande beståndsdel.
Der- för torde det ock vara nödigt att yttra något vidare derom.
Det är bekant, att kaseinet i komjölken under inflytande af vissa ämnen rinner samman i tjocka täta klumpar; derigenom skiljer det sig skarpt från qvinno- och stomjölk, hvilka vid dy- lik reagens endast utfälla ostämnet i fina flockar.
Enligt nyare undersökningar bero de skilda for- merna af kasein- coagulan (ostsamlingarne) på ägghvitets större eller mindre propeptonhalt.
Propeptonet är ägghvitet näst före öfvergången i pepton, d. v. s. den form, hvarunder det kan inträda direkt i blodet och således är omedel- bart tjenligt till näring.
Då en viss mängd syra förefinnes, förblifver propeptonet löst.
Deraf finner man, att ju större dess mängd i mjölken är, dess mindre och finare bli ostsamlingarne.
I komjölken oeh i qvinno- så väl som stomjöl- ken förefinnes således propeptonet i högst olika grad.
I komjölken förekommer kaseinet i dubbelt så stor mängd som i qvinnomjölken, under det att i qvinnomjölken ägghvitet före- finnes i sådan form, att det ock, då mjölken surnar i magen, förblir flytande; endast en helt liten del rinner samman (koagulerar), men denna ringa del kan naturligtvis ei bilda några större eller fastare klumpar.
Ur dietisk synpunkt är frågan om koaguleringsförmågan särdeles vigtig.
För matsmältningen är näringsämnenas mängd mindre vigtig än deras form och egenskaper, d. v. s. om de äro mer eller mindre lättsmälta.
Qvinno- mjölken har i detta hänseende ett betydligt företräde framför komjölken, hvilket man ju ock kan se af svårigheten att nära dibarn med komjölk.
Magen hos ett par månader gamla barn tål ej komjölken, enär den under mag- saftens inflytande rinner samman till stora klumpar, hvilka de svaga magväggarne ej ha styrka att sönderkrossa.
Magen hos sjuka, af- magrade och försvagade personer har en viss likhet med dibarnets.
Derför är det vigtigt för dessa personer att erhålla näringsämnena i möjligast förberedda form.
Den mjölk, som innehåller mera propepton, kräfver mindre ansträngningar af magen och mindre magsaftförlust och kan således lättare smältas och tillgodogöras.
Qvinno- och sto- mjölk hafva dessa egenskaper.
Vid stomjöl- kens förvandling i kumys, öfvergår den ringa kaseinhalten till propepton.
Derför är ock kumys så närande.
Den innehåller ju dess utom socker, fett och syre, hvilka äro nöd- vändiga för näringen, jemte kolsyra och alkohol, hvilka utöfva en uppiggande verkan på den sjuka organismen.
I detta hänseende står kefir på samma höjd i I L » I 1 U M IN I d u n, e r n å l l e s e t t g r a t l s e x e m p l a r f ö r h e l a d e n t i d, u n d e r hvilken a b o n n e - m e n t e t r ä c k e r.
Ä r o d e s a m l a d e a b o n n e n t e r n a färre än 6, t o r d e p r e n u m e r a - som kumys.
Ehuru kefir beredts af komjölk, som innehåller ungefär 87 % kasein, så har dock största delen förvandlats till propepton, så att några större klumpar ej förekomma deri.
Efter mjölkens förvandling till kefir har den blifvit en temligen tjock, starkt mousserande vätska, hvilken innehåller mycken kolsyra och har en om sur grädde påminnande doft samt en sötsur angenäm smak.
Kefir är fullt så starkt mousserande som champagne.
Kefir är till sin kemiska sammansättning fullkomligt lik kumys; den är endast något tjockare, har endast hälften så stor alkoholhalt och något mindre mjölksyrehalt.
Häraf följer, att man ej kan dagligen förtära kefir i samma mängd som kumys, men fördelen blir ändå på den förras sida, enär en flaska kefir innehåller samma mängd ägghviteämnen som 2 \ flaskor kumys.
Om den sjuke således dricker 3 flaskor kefir, tillgodogör han sig samma mängd ägg- hvite, som om han drucke 10 — 12 flaskor ku- mys, en omständighet, som äfven med hänsyn till kostnaden bör komma i betraktande.
Tre flaskor kefir kan man med måttlig rörelse lätt fördraga och detta qvantum förminskar ej utan höjer aptiten.
Kefir är intet egentligt läkemedel, det är ett utmärkt näringsmedel och ett af de allra bästa; genom sina välgörande verkningar på organismen blir det ett läkemedel.
I en hel del sjukdomar är det ofta läkarens uppgift att nära den sjuke så väl som möjligt och att er- sätta kraftförlusten genast.
Detta ernås bäst genom bruk af kumys eller kefir, som är lika god och betydligt billigare.
Kroppsvigten till- tager lika raskt som efter kumysbruk; smak och lukt äro angenämare; kumys har nämligen en specifik lukt och smak.
Äfven andra välgörande verkningar erfar man vid nyttjandet af kumys och kefir.
De underlätta nämligen afsöndringsorganens verk- samhet; äfven andedrägtsorganens slemafsön- dring påverkas gynsamt af dem.
Af det föregående finner man lätt i hvilka fall kefir kan vara af nytta.
I nästa nummer komma vi till sättet att framställa kefir.
— n.
Hennes jffjjW hem.
i&gt;a-tma » t £ij. » e-t uå-sen, » j&gt;ac^ta » oE, 3efc {j.uj; i&gt;a » t Han-ne » 3oj; tet aj; utof, 3efc elia-t » t å p å uaflt m o t » tofcma-t » n-ot ocn- 3j / upt v nto » » an, inut3 - Bolien. » j ?ot, 3e riutta m a j i o n u a f j « t ^f * °j ^u&amp;t Set, j-a 3e * a-b u-enne » - Bo.
S) e * näfitctgaEen » Eå-t, ocrt » alita liij-AAe-t 3acjfcj » fänfit 3e-t » of cyåfc opp fco » enfinoppj ej ?tet uecfian. » tfcacjfna a-tfjefAtD BEåR.£ocHoi - fct / ncjfa rveficjp » al&gt;6at » j:fci3 v vvvui j / u. » t Sefcj 2) et- m e 3 6u3 j£tån.
£j.un,aflla33 m o; 3e * å t n-en-ne » - Bo.
St-llten » - mo vt3 - tutan, JiEappa-t p å ocfv- » pej-a-t uanEwjft i n m e 3 ocpn BEå; 3e-t - BöEj-eJillang; j k å n j; ar|et.
in » j.öt&gt;ifl iM ui » ai^ SiR-ta-t un-Se-t-Ba-t mu » tli, Hon- n-uita-t m o t m i t t B-tö » t i - to j / U-st 3e-t, ' ^a, 3e-t ät- Ttenne » fio.
0o ?i Säcken j^ij-fc, 3et £i3efc e m o t c p å 3 - rV » tj-i efcnot-: rCi / i an-v p a mot- &amp; na3 e ?£; •Ron » ttEEa t-ttj cRct, 3acpn » o-to &lt;^i&gt;itt, » in rlin3 mot mtn, » i / fct tiorna mot tu.
3e-t i rt / tettat » j; a » ta t-to 3e-t ä t föt Bfco » t mttfc, — evigt fven-ne » fio.
Pehr J. Wallin.
Europeiska furstinnor.
Efter främmande källor tecknade af Mathilda Österrikiska Langlet.
huset.
land österrikiska husets damer intager naturligtvis kejsarinnan Elisabet främ- sta platsen.
Troligtvis skulle hon göra det ändå, om hon också icke vore kejsarinna.
Man påstår att hon, fast hon redan är farmor, dock bibehåller sin ovan- liga och majestätiska skönhet i hela dess glans och ensamt detta vore nog att gifva henne för- steget.
Men hennes kraftfulla karakter och öfriga ovanliga egenskaper skulle äfven derför- utan försäkra henne derom.
Det är bekant, att kejsaren och hans gemål äro kusiner samt att det egentligen var den senares äldre syster, som var bestämd att in- taga kejsartronen.
Men vid det besök, som Frans Josef i denna anledning aflade hos sina slägtingar, blef han så intagen af den yngre systerns skönhet, att han ej ville höra talas om förbindelsen med den äldre.
Efter en bal skickade han prinsessan Elisabet en praktfull bukett, och denna uppmärksamhet torde väl låtit henne gissa till hans känslor och förbe- redt det svar han fick, men sjelfva frieriet, säger man, skedde på kejsarens lustslott vid Ischl, dit hertig Theodor af Bayern med sina döttrar blifvit inbjuden för att återgälda det kejserliga besöket.
Det sägs, att kejsaren då skall hafva visat prinsessan ett album med en samling af alla i Österrike-Ungern förekom- mande folk- oeh nationaldrägter, hvilket allt högligen intresserade den unga damen.
» Skulle ni vilja hafva alla dessa folk till edra undersåter? » frågade kejsaren oförberedt.
» Skulle ni vilja blifva fyratio millioner men- niskors beskyddarinna och välgörarinna?
Ni behöfver blott säga ett ord. » Ordet utsädes — oeh så blef prinsessan Elisabet af Bayern Österrikes kejsarinna.
Det var om hösten 1853.
I april följande år gick prinsessan Elisabet, åtföljd af föräldrar och syskon, i Passau om bord på en Donau- ångare och mottogs i Linz af sin blifvande gemål.
Söndagen den 23 april höll den unga bruden med pomp och ståt sitt intåg i kejsar- staden, och följande dag klockan half sju egde vigseln rum i den af mer än tiotusen vaxljus upplysta Augustinerkyrkan.
gen Oeh är nu mer än tretio år sedan den da- och likväl skrifver helt nyligen en diplo-
tion s k e å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g från alla o m r å d e n f ö r qvinllg verksamhet mottagas med tacksamhet.
E n d a s t en s i d a a f p a p p e r e t b ö r mat om henne: » I österrikiska kejsarinnan mö- ter oss en furstlig dam af så utsökt behag och så strålande skönhet, att hon gerna kunde gälla för sin dotters äldre syster, så ungdomlig ser hon ut.
Håret är ännu svart och rikt, pannan har ej en skrynkla, växten är lika fin som fyllig. » Kanske beror detta, att hon så väl bibe- håller sig, på det fria, friska lif kejsarinnan för.
Hon är, som man vet, en verklig amazon, djerf ryttarinna och älskar jagten med passion.
Detta medför så väl kraftig motion som mycket vistande i fria luften, och båda delarne med- verka att bibehålla hyn frisk och kroppen smidig.
Det torde knappast i hela Europa finnas en furstlig dam, hvilken så som kejsarinnan Eli- sabet förstått frigöra sig från etikettens tvång och bördan af att ständigt nödgas » represen- tera ».
Det finnes heller ingenting, som hon så mycket afskyr, som dessa de högt upp- sattes pligter.
Om hon finge följa sitt tycke, skulle hon aldrig uppträda i kejserlig prakt; nu måste detta dock någon gång ske, men hon underkastar sig det sä sällan som möjligt.
Vid de stora processioner, som katolska pre- sterskapet två gånger om året anordnar, lyser hon ständigt genom sin frånvaro och förebär såsom ursäkt ett illamående eller för öfrigt hvad som helst, utan att särdeles mycket fästa sig vid om ursäkten är antaglig eller ej.
Lika obesväradt som hemma i sitt eget land uppträder hon vid flammande hof.
Vid drott- ning Viktorias regeringsjubileum besökte hon England, men höll sig borta från nästan alla högtidligheter och afvek ej i någon mon från sina vanor.
Sina hästar och hundar hade hon med sig, och hon red och jagade, när helst det föll henne in, alldeles som hemma hos sig.
Man inser lätt, att mellan kejsarinnan-drott- ningen af Österrike-Ungern och drottningen- kejsarinnan af England-Indien icke mycken själsfrändskap eger rum.
Den senare, som ännu i dag bittert sörjer sin aflidne gemål, kynde ej fatta huru » grefvinnan af Hohenembs » — kejsarinnan reste under detta namn — kunde, då ej hennes make var med, finna nöje i att flacka omkring som hon gjorde.
Lika litet förstod hon den höga amazonens smak för jagt och all slags » sport », hon, som knap- past tillät sina prinsessor sitta till häst eller svänga i en gunga.
Kejsarinnan Elisabet kände sig icke heller på minsta sätt dragen till sin kungliga medsyster, som vid sitt hof uppehöll en så sträng etikett.
Hon gjorde inga andra besök hos Viktoria än dem etiketten fordrade, och det är aldrig mellan dessa höga damer fråga om annat än etikett.
Drottning Viktoria fann det högst löjligt, att kejsarinnan på sina resor medförde ett vackert porträtt af den he- liga Elisabet, hennes skyddspatronessa, och att denna öfver allt måste pryda hennes sofrum.
Men en strängt puritansk furstinna oeh en ifrig katolik som kejsarinnan skulle väl också i dylika saker svårligen kunna rätt förstå hvar andra.
Många äro för öfrigt de som förundra sig öfver, att kejsarinnan ständigt hållit sig borta från politiken och från hofintriger af hvad slag de vara må.
Saken är, att hon helt enkelt följer sin smak — hon älskar blott resor, jagt, kroppsöfningar, frisk luft och friheten.
Der- före — emedan hon vill vara fri — deltager hon så litet som möjligt i hoflifvet och upp- träder aldrig vid några offentliga högtider utan att vara » dertill nödd och tvungen ».
Men äfven då förstår hon stundom, såsom i fråga om processionerna, att behändigt komma ifrån saken.
Också äro, med undantag af hoffolket a n v ä n d a s o c h m a r g i n a l l e m n a s.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e alltid noga a n g i f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g d i s k r e t i o n f r å n r e d a k t i o n e n s s i d a p å r ä k n a s.
och till hofvets två årliga baler inbjudna, de österrikare ganska få, som kunna skryta af att känna sin kejsarinna; många högadliga wie- nare hafva ej ens sett sin sköna herskarinna, som för öfrigt oftare vistas på sitt slott i när- heten af Pesth, än i Wien.
Den förkärlek hon alltid visat ungrarna, gör att hon i deras land är nästan tillbedd, och man finner der hennes porträtt i den fattigaste stuga.
Det är också i Ungarn man hälft beklagande säger, att » om icke Elisabet varit född prinsessa, skulle hon blifvit den förnämsta ryttarinna i hela verlden ».
I närheten af den förtjusande badorten Ischl har kejsaren af Österrike en villa, der han om hösten under några veckor får hvila ut från regeringsbekymmer och » vara som andra menni- skor ».
Kejsaren är för öfrigt också ifrig jägare, och vestibulen och trappan i villan prydas af en mängd hjorthufvuden och hufvuden af sten- getter, som stupat för kejserliga kulor.
Kej- sarens rum i den vackra villan äro ganska an- språkslösa, men kejsarinnans deremot nästan praktfulla, tapetserade i rosenrödt, perlgrått och ljusblått siden och uppfylda af sällsynta möbler oeh konstsaker.
Kejsarinnan har • — eller hade åtminstone för några år sedan — en stor engelsk dogg, som hon mycket höll af och som följde henne öfverallt.
Han hade sin sängplats i ett förmak, och för sin uppassning en särskildt betjent, en i dyrbar drägt klädd neger, som kejsarinnan fått till skänks af vicekonungen af Egypten vid hans besök i Wien, oeh för hvil- ken hon icke kunde utfinna någon passande tjenst eller sysselsättning, eller ens viste hvad hon skulle göra med, tills hon i en lycklig stund fick den ingifvelsen att låta honom blifva hund- betjent — en syssla, som ypperligt stod till- sammans med hans forna vanor och outrotliga lätja.
Här ute i den härliga dalen, der bergfloderna Ischl och Traun sammanflyta, der Alpernas snöhöljda toppar skimra bländhvita och rosen- röda ofvan om mörka furuskogar, medan nere i dalen frodas en yppig, nästan sydländsk växt- lighet, här för kejsarparet det enkla, sorgfria lif, som bä3t behagar de båda höga makarne.
Här ser man kejsaren med någon af sin upp- vaktning, midt ibland öfriga gäster, sitta i skuggan af träden utanför något litet kafé, röka sin cigarr och dricka en kopp kaffe, » precis som annat falk » och utan att man besvärar honom med någon nyfikenhet eller några sär- skilda anordningar.
Ganska ofta möter man kejsarinnan, åtföljd af sin stora engelska hund, antingen i sällskap med sin gemål eller med sin äldsta dotter, erkehertiginnan Valérie.
Denna senare, lka enkel oeh rättfram som modren, följer henne ofta på smärre utflykter, och man berättar från en af dessa följande lilla tilldragelse: De båda furstinnorna, som ofta pläga besöka Burgteatern i Wien, räknas blard de ifrigaste beundrarinnorna af de talangfulla skådespeler- skorna Wolter oeh Schrath.
De hade fått veta, att båda aktriserna hade för sommaren slagit sig ned i Salzkammergut, och en vacker dag föll det kejsarinnan in, att det skulle vara förtjusande roligt att få se dessa konstnärinnor på nära håll och i hvardagslag, hvarför både hon och hennes dotter en vacker dag helt oväntadt uppträdde på slottet Frauenstein vid Wolfgangsee, der fru Schrath bodde.
De hade afskedat sin betjening och voro högst enkelt klädda.
Fru Schrath hade under vintern blifvit före- stäld för kejsarinnan hos en berömd målare, som målade aktrisens porträtt och hvars atelier kejsarinnan stundom plägade besöka.
De båda fustinnorna uppehöllo sig en god timme hos fru Schrath och intogo några förfriskningar.
De hade redan sagt farväl till värdinnan, då kejsarinnan-drottningen af Österrike och Ungern hastigt vände om och leende frågade aktrisen: «Hvad kostar öfverfarten härifrån oeh till Strohl? » &gt;Femtio kreuzer för person, ers majestät! » » Då måste jag bedja er om att få låna en florin!
Jag har glömt min börs. » Fru Schroth skyndade att framtaga en florin och då kejsarinnan gick sade hon: » Jag skall nog ordentligt betala min skuld! » Dagen derpå öfverraskades skådespelerskan af ett besök af kejsaren sjelf.
Han var ytterst nådig och älskvärd.
» Jag kommer för att betala min hustrus skuld, » sade han leende och lemnade fru Schrath en silfverflorin.
Skådespelerskan bär denna florin såsom ber- lock vid sin urkedja.
Sedermera gjorde kejsarinnan oeh erkehertig- innan ett lika oförberedt besök hos fru Wol- ter, men den gången hade de försett sig med penningar och behöfde ej sätta sig i skuld för hemresan.
(Forts.) Literatur.
Glam.
Skämthistorier af John Johnsson.
Första och andra samlingen.
Bokförlagsbyrån.
V i meddelade i ett föregående nummer berättelsen » Min son », som ett prof på denna författares qvicka, men på samma gång godlynta diktning.
Hans lugna humor, hans skarpa uppfattning, som lär honom att med ett par drag skapa en oemotståndligt skrattretande typ, och så detta glada, lekande skämt, som dock aldrig blir sårande eller anstötligt, skall säkert för- värfva honom många nya vänner och många läsare och — läsarinnor, ty vi kunna verkligen rekommen- dera boken äfven åt dem.
I sorgsna stunder skall den verka lifvande; i glada stunder skall den höja och befästa glädjen.
Utstyrseln är tillfredsställande och priset billigt.
Illustrationerna äro af V.
Andrén.
Officiel V ä g v i s a r e på Köpenhamnsutställningen.
Lund.
Hjalmar Möller i distribution.
Pris 75 öre.
Vacker utstyrsel, billigt pris och full tillförlitlighet äro bokens rekommendationer.
Resande till Köpen- hamnsutställningen böra derför ej försumma att skaffa sig häftet, som lemnar alla behöfliga upplysningar och innehåller de nödiga orienteringskartorna.
Farinelli, operett af Zurnpe har under senaste tiden spelats på Djurgårdsteatern och fått ett ganska välvilligt mottagande.
Musiken, arrangerad för piano, har utkommit hos Kongl.
Hofmusikhandl.
Abr.
Lund- qvist.
Utan att vara egentligt originel, är dock mu- siken på flere ställen tilltalande och vacker.
m Tre äktenskapsbud.
å min vägg hänger ett gammalt pergament, nu gulnadt af ålder, men ändå fängslande blicken genom sitt färgrika, konstfulla prent.
Man måste ovilkorligen stiga närmare för att se hvad den bleknade inskriften från fordom- tima monde säga nutiden.
Det är ord, värda att höra.
Den grånade vishetens ord till dottern och ' hennes brudgum, då de stå färdiga att lemna fadershemmet för att vid hvarandras sida före- taga pilgrimsvandringen hand i hand genom lifvet.
Låt oss höra hvad den gamle säger.
» Kära barn, viljen I att edert äktenskap skall blifva fridfullt oeh lyckligt, så läggen på hjertat de råd jag vill gifva eder.
Hören mitt första råd: Den ene maken hafve ingen hemlighet för den andre!
Man och hustru måste vara en själ och ett
Manuskript, s o m e j a n t a g e s tHI I n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s å v i d a p o r t o fogas.
Inga ofrankerade f ö r s ä n d e l s e r l ö s a s.
hjerta.
Hvad den ene vet, måste ock den andre veta.
Edra fel måste ni öppet och upp- riktigt erkänna för hvar andra.
Förtroendet är den sanna kärlekens grund.
Mitt andra råd: Undviken allt kif och strid!
Så ringa tvisten än må vara, kan den lätt bli större och föra till tvedrägt och oenighet.
Kommer det ungdomliga blodet i svallning, är det svårt att sedan beherska sig i rätt tid.
Om I någon gång blifven af olika mening, så upp- skjuten afgörandet till nästa morgon; då skolen I kunna göra er öfverenskommelse i ro.
Hören och beakten mitt tredje råd: Om det dock kommit till tvist er emellan, så låten det genast blifva godt igen.
Låt ingen veta derom, ej ens edra närmaste anförvandter, var förtegen gentemot främmande.
Om först föräldrar och syskon eller till och med andra skola träda emellan för att stifta frid, då först är det slut med er husliga frid.
Så står det på det gamla pergamentet och de orden borde ristas med gyllene skrift i hvarje hem.
Sen till, ärade läsarinnor, att Idun finnes hos alla edra bekanta!
R ö r h o 1 m.
Af S o p h u s B a u d i t z.
Öfversättning af Jenny L — g.
(Forts. o. slut fr. föreg.
n:r.)
&gt;l|^Blott någia sekunder varade den förfärliga ridten; svettdrypande oeh skälfvande af skräck stannade hästen af sig sjelf vid stran- den, sjönk på knä oeh tryckte så hofvarne ned i sanden som för att öfvertyga sig om, att den nu verkligen hade fast mark under sig.
Då Henrik hade kommit nära det farliga stället, var Filippa allaredan frälst.
Han ka- stade sin häst åt sidan, red utanför och var ett ögonblick derefter hos henne.
Hon sprang af hästen och ropade, dödsblek och med dar- rande röst, » Gud vare lof! » Ända hittils hade hon bevarat sin fattning, men den utståndna skräcken öfverväldigade henne, hon grep efter honom, lät sig lyftas af hä- sten och sjönk tillsammans i hans armar.
Var- samt och ömt som en moder lade han henne ned på sanden, knäböjde bredvid oeh lyfte hennes hufvud upp, medan han fuktade hennes panna.
Strax derpå återvände färgen på hennes kin- der, hon gjorde en rörelse för att resa sig och slog upp ögonen.
De föllo då på honom, som satt böjd öfver henne,, blek och orolig, med blicken stadigt rigtad på henne.
I ett nu sprang hon upp, ögonen blixtrade och med jublande röst ropade hon: » Henrik, nu vet jag, hvad du tänkte på här om dagen! » Och i det samma låg hon vid hans bröst.
I det ögonblick hon märkte hans kärlek, bröt hennes egen fram som en mägtig, ohejd- bar ström, hvilken måste hafva luft, som stor- men far fram oeh ingen vet hvarifrån.
Och glädjen växte i henne, glädjen öfver att med ens hafva funnit kärleken som en dyrbar, oförskyld gåfva, och glädjen öfver att sjelf känna den.
bl- i I r- \ LJ i i i \ J | \ | Annonser mottagas spalt, petitrad (= De redo långsamt till Rörholm den dagen.
Han tyst och som i drömmar, utan att rigtigt veta, om han också vågade tro på verkligheten, tro på, att det var hon, hon, som red vid hans sida, så nära, att han skulle kunnat lyfta henne öfver till sig, hon, som lade sin hand i hans, under det hon med rodnande kinder talade om sin kärlek.
De redo in på gården, han hjelpte henne ur sadeln som vanligt, och då han nu tog tyg- larne öfver hufvudet på hästarne och ledde dem till stallet, medan hon stod uppe på stentrappan och smålog efter honom — då kände han verkligheten!
Hon kände blott kärleken och på den endast tänkte hon, då hon ilade genom våningen in till sin far.
Hon var så öfverväldigad af sin lycka, att hon såg alla vägar jemnade för sig, och först då hon höll på, att omtala för fadern det, som skett, började hon känna, att endast detta ej var så lätt.
Allt efter som hon berättade, såg den gamle mera och mera förvånad ut, hans panna rynkades och han betraktade henne nästan strängt.
Hon blef rädd, ' hennes röst darrade oeh till sist låg hon på knä framför fadern, sade intet mera, men väntade med ångest, att han skulle tala.
» I en sak har du burit dig rätt åt, » sade han allvarligt efter en stund, » du har haft för- troende till mig oeh sagt mig allt strax.
— Men gå nu npp på ditt rum, gå till ro, när du vill, ty vi ses ej mer i afton, jag har en hel del att ordna.
Vid tillfälle kunna vi talas ytterligare vid. » Filippa hade från det hon var liten, fått göra som hon sjelf ville, men det var ett sådant allvar i hans röst, att hon måste lyda utan in- vändning.
Då hon var borta, ringde öfversten på en tjenare.
» Kalla på Henrik! » sade han.
Tjenaren gick, men kom efter ett ögonblick till baka med det besked, att Henrik var borta.
Till stalldrängen hade han sagt, att han ämnade sig till närmaste stad, der han hade en nära bekant.
» Är det feghet? » tänkte öfversten först.
» Vågar han ej träda inför mina ögon? » Men den tanken slog han genast bort.
Efter ett ögonblicks eftertanke fann han, att det var af granlagenhet Henrik var försvunnen, att han icke hade kunnat stanna under nuvarande för- hållanden.
» Stackars gosse » sade han för sig sjelf, » det måste vara hårdt nog ».
Och den gamle öfversten gick i flera tim- mar upp oeh ned i rummet och såg än mot golfvet, än mot taket.
Hans tankar gingo icke i jemn dagligdags skridtgång, det kunde man märka af den ifriga oron i alla hans rörelser, i hans hastiga gång, i de korta vändningarne, ja, äfven på det sätt han hvart ögonblick strök sitt korta, grå hår.
Tanke stälde sig mot tanke, för hvar ny som väcktes, reste sig gamla, ofta tänkta tan- kar och kampen var hård.
Men, när han tve- kade ett ögonblick och då fick syn på Filippas bild, som hängde öfver hans skrifbord, så fick han derifrån hjelp och råd: för henne, själen i hans tankar, lifskällan i hans bröst, var det ju han arbetade; kring henne ville han sprida solsken, på hennes stig ville han tvinga lyckan in.
— Hvad var allt annat emot detta!
Och så satte han sig vid bordet och skref: » Min dotter, fröken Filippa Munk, har i afton aflagt för mig en ganska osammanhängande bekännelse, af hvilken emellertid ett tydligt framgår, det, att hon burit sig mindre rätt åt.
Tillika nödgades jag antaga, ett min ridknekt ej iakttagit det uppförande, han i sin ställning borde.
Härtill har jag för öfrigt ej mycket att e n d a s t m o t k o n t a n t liqvid i f ö r s k o t t a f 2 5 ö r e pr 4 - 10 stafvelser).
Ingen a n n o n s införes under I k r o n a.
säga: min dotter och min ridknekt äro ännu till deras ålder blott ett par stora barn, som icke veta och ej kunna veta hvad de företaga sig, än mindre hvad de känna.
Detta i förbi- gående.
Hvad din ställning angår, Henrik Storm, så har jag länge öfvervägt det, som jag nu med- delar dig.
Som ditt sanna väl ligger mig om hjertat, kan jag ej längre försvara för mig sjelf att låta dig blifva på Rörholm oeh tillbringa din tid med att följa flicknycker.
Du har be- gåfning, du kan blifva något, men vet att sjelf arbeta dig fram.
Mycket orätt skulle det vara af mig, om jag ansåg dig tillräckligt betald för all den nytta du gjort på Rörholm med det, som du då oeh då fått af mig.
Jag är dig ännu en hel del skyldig och sänder dig derför inneliggande anvisning.
Jag antager med säker- het, att du strax reser utomlands, och vidare antager jag, att du emellanåt skrifver till mig.
och genom mig skall då en hvar, som önskar veta om du framdeles lefver och lefver väl få nödiga upplysningar.
Då jag tror mig veta, att min mening gäller en del hos dig, vill jag ej underlåta att med- dela dig, att det är en orygglig föresats hos mig, att min ridknekt aldrig skall kunnna komma i sonligt förhållande till mig.
Hvem, som en gång skall göra det, må framtiden af- göra.
Ännu är min dotter, som förut anmärkts i början af mitt bref, blott ett barn.
Men hvad jag, när den tiden kommer, i så hänseende vill först se på, är, att ifrågavarande person är en bra och en hederlig man.
Rikedom oeh namn har öfverste Munk, det behöfver han icke söka hos en främling.
Då jag, som sagdt, antager att du reser oför- dröjligen, sändes dig härmed mitt vänskapsfulla farväl.
Vår herre bevare dig för öfrigt!
Otto Munk Öfverste.
Då han ordentligt och noga som alltid hade lagt igen oeh förseglat brefvet, blef han ett ögonblick sittande med det i handen.
Han såg på det stora röda sigillet och följde med blicken linierna i det smärta trädet, som i århundraden hade stått i slägtens vapen; ännu hade aldrig det trädet burit krokiga grenar.
Han såg länge, nästan för länge på vapnet och blef underlig till mods.
Men så föll det honom i minnet, att ymparen kan sätta qvist efter qvist i moder- stammen, och är blott qvisten af ädel natur, då trifves den och sätter blommor och frukt på den främmande grunden, ehuru den är af annan sort än denne.
Och då han tänkte så såg han uppåt och då tyckte han, att det låg liksom ett leende kring munnen på dotterns bild.
Han log tillbaka och gick se ' n ändtligen till ro, efter att hafva befalt en tjenare att nästa morgon föra brefvet till Henrik.
- Henrik satt vid den tiden i grannstaden, oeh äfven han vakade, vakade med den tanke- här, som reste sig i honom.
Med darrande hand öppnade han om morgonen brefvet från öfversten oeh läste det.
Bryggan hade han redan brutit ned efter sig, nu såg han också vägen, som låg framför honom; vägen som förde långt, långt bort för många tider, men som också kunde föra honom till baka till det han nu lemnade.
Dagen derpå var den före ridknekten för- svunnen, ingen viste hvart.
Då Filippa ej såg honom nästa dag, var hon genast öfvertygad om, att fadern hade aflägsnat honom, men hon vågade ieke fråga af fruktan för svaret.
Oeh litet derefter reste sig stolt- heten i henne: hårdt mot hårdt ville hon sätta, visa sig kall emot fadern och aldrig låta ett spörsmål gå öfver sina läppar.
Så kämpade
hon några dagar och denna kamp tog hårdt på henne.
Men då smälte med ens den påtagna fastheten och kölden: en dag kastade hon sig gråtande till faderns bröst, och hon hviskade: » Fader lefver han? » » Hvem? » sporde öfversten, men han hade icke hjerta att vänta på svaret, utan sade i det samma: » Ja, visst lefver han!
Hvarför skulle han icke det.
Men hvar, det vet jag ej, ty besynnerligt nog, sänder han ej sin adress 1 » Oeh — » besynnerligt nog » — fick Filippa alltid detta besked.
Hvar gång Henrik sedan skréf, berättade öfversten det samvetsgrant, men alltid som en framkastad anmärkning, på hvilken icke kunde byggas något samtal.
* Rörholm stod öfvergifvet; öfverste Munk och hans dotter hade flyttat till hufvudstaden.
Filippas kinder voro blekare än förr och hen- nes skratt ljöd mera sällan.
Läkaren ansåg förströelse oeh ombyte af vistelseort nödvändigt.
Två år voro flydda sedan de foro från Rör- holm och under den tiden hade Filippa ej en enda gång varit på sin födelsegård.
Öfversten måste ibland dit i angelägenheter, men hon stannade; det var nästan som hon kände afsky for stället.
Hon lefde med sin första vårfriska kärlek som en helig, allt uppfyllande tanke; den var gömd i hennes hjerta, gömd som den kan vara det i en ren, oskyldig qvinnosjäl.
» Du skall följa med till Rörholm nu, Fi- lippa, » sade öfversten våren derpå.
Men hon suckade och svarade intet.
» Jo, vist skall du det!
Denna gång vill jag hafva min vilja fram — vi kunna byta om dermed! » Och så måste Filippa ändtligen med.
» Det har skett förändringar der, må du tro, » sade öfversten under vägen.
Och så berättade han vidt oeh bredt om den nya mejeribyggnin- V å r a barn.
Något om våra små.
För att gifva föräldrar det vänliga rådet att alltid dela sin kärlek och uppmärksamhet lika på alla barnen berättar en moder följande lilla episod: Sedan 6 veckor till baka var vårt andra lilla barn, en liten älsklig flicka, född.
Jag hade un- der dessa sex veckor, så att säga både natt o c h dag endast varit sysselsatt med henne.
Jag var så förtjust öfver att denna lilla söta varelse var mitt barn, att jag nästan glömde allt annat omkring mig.
En dag hade jag just tagit upp henne ur vaggan, der hon sofvit sig röd och varm, så att hon såg ännu näpnare ut än vanligt; hon låg nu på min arm och sjelf satt jag på min plats vid fönstret och såg rakt in i hennes blå undrande ögon och tänkte på hvad som väl rörde sig bakom dem, då vår äldste gosse, den tvåårige Karl, ryckte mig i kjolen.
Jag vände mig till honom, med ett bedjande uttryck i sina stora vackra ögon sade han sakta!
» Kalle är också här! » Detta ödmjuka sätt, hvarpå Kalle erin- rade om sin närvaro, skar mig i hjer- tat.
Jag måste tillstå för mig sjelf, att min kära gosse en längre tid blifvit försummad och att omsorgen för min lilla flicka nästan hade utträngt honom från hans rättigheter.
Under de sist förflutna 6 veckorna hade han oftare fått bannor och aga än han eljes bru- kade få, utan att hafva förtjent det, och endast emedan han i mitt tycke icke var nog uppmärksam och hän- synsfull mot liilan.
Jag kom nu att tänka på, hur det måste svida i hans lilla barnahjerta, då han såg sig så till- gen, om bron, som var lagd öfver grafven, oeh om mossen, hela Rörholms mosse, som nu var uttorkad — Filippa blef med ens uppmärksam.
» Ja, det är ett stort företag, » sade öfver- sten.
» Omkring två hundra tunnland af den bästa ängsmark komma under Rörholm; det är en hel skatt.
Jag har måst hålla en inge- niör der uppe i öfver ett hälft år-; han har ledt det hela och gjort det bra.
Ja, honom skall du oekså få se, bara vi komma till mossen. » Filippa blef underlig till mods.
Allt hvad hon som barn hade hört om skatten, hvilken låg på mossens djup och som en gång skulle hemtas upp, allt lefde nu med ens upp igen för henne.
Sägnen talte till henne med oemot- ståndlig makt och hon kände sig nästan som undergifven ett främmande, bestämmande välde.
Var icke skatten nu lyftad upp, skulle spå- domen icke kräfva sitt offer?
Och för ett ögonblick grep henne förtviflan: Om nu han, den förste, den ende, hvars bild hon år igenom hade burit i sitt hjerta, om han nu icke var den rätte!
— - Hon kunde icke hålla uti denna ångest.
» Fader, » sade hon, » skola vi nödvändigt till Rörholm?
Jag vill hellre till baka, jag är ej frisk! » Han förstod henne icke; han talade kärleks- fullt till henne, men det hjelpte ej; ångsten, som hon icke kunde anförtro någon, emedan ingen skulle förstå henne, stegrades allt som hon närmade sig målet.
Då vagnen rullade öfver bron in mellan kastanjerna, in på Rör- holm, då brast hon i gråt.
Strax efter ankomsten ifrade öfversten på att komma ned och se uttappningsarbetet och Filippa måste med.
Blek och med klappande hjerta följde hon fadren.
Här nere, hvarest allt var idel minnen och allt talte om flydda sälla dagar, här skulle hon möta honom, den okände, som hon fruktade!
Tvärs öfver mossen var lagd en fördämning och här stod en ångpump, men dess värf var bakasatt och försummad under det en annan liten varelse nu mottog de smek- ningar och omsorger, som förut slösats på honom.
Till följd häraf föresatte jag mig att hädanefter icke glömma hans påminnelse utan tänka på att han hade lika stor rätt till mina smek- ningar och omsorger som hans lilla syster.
Doris.
Huskurer.
Utmärkt tandpulver.
Man köper för 25 öre pulvriserad violrot samt för 10 öre pulv.
magnesia och blandar detta väl tillsammans, hvarpå man öfver blandningen häller några droppar pepparmynta.
För att behålla den friska smaken bör pulvret förvaras i en väl tillsluten ask.
Zuleima.
Medel mot bleksot.
4 lod pomerans- skal skäras fint och läggas på aftonen i blöt i 3 kvarter vatten.
Dagen derpå kokas detta tillsammans med 2 lod millefolium och 2 lod malört tills det blir ett halfstop.
Kryddorna afsilas och dekokten tillsattes med för 25 öre malörtsdroppar och för 10 öre jern- droppar.
Förvaras på butelj.
Tages en matsked morgon och afton.
Zuleima.
Medel mot kväljningar.
Efter intagan- det af recinolja är det mycket bra att genast äta en tesked brändt och målet kaffe.
Zuleima.
Medel mot hosta.
1 kvarter linfrö samt ' fe thesked anisfrö, kokas i 3 kvarter vatten i 45 minuter.
4 lakrits och 4 lod bröstsocker kokas i ' fe kvar- ter vatten i 30 minuter.
Sedan slås båda blandningarna tillsammans och slutadt, blott här och der stod ännu en låg vattenpuss i den grå, smetiga jorden.
Det var just vid solnedgången, folket hade redan lemnat arbetet, der var stilla och öde som i en öken.
Då fick hon långt bort ögat på en enda varelse, som gick fram emot dämningen, hän emot dem.
» Det måtte vist vara ingeniören, » sade öf- versten.
Figuren kom närmare.
Solen föll honom i ryggen så ansigtet var helt i skugga; det var som om han blefve mörkare allt som han växte.
Filippa hade stödt sig på faderns arm.
Hon tyckte, att hela hennes lifs öde nu skulle af- göras, och hon kunde knappt hålla sig upprätt.
Så hörde man ljuden af den kommandes steg, hon for samman, grep fastare om fadern och sjönk derpå ned för hans fötter.
I nästa sekund var den främmande vid hen- nes sida, lyfte henne upp, tog henne i sina armar och böjde sig öfver henne.
Snart derpå slog hon upp ögonen, de mötte hans, mötte dem så, som de en gång förr hade gjort.
» Henrik! » jublade hon, » det är du!
Det är du som har hemtat upp skatten! » Han drog henne närmare intill sig, såg henne i ögonen och hviskade; » Ja, nu har jag hem- tat den! » R e do visning.
Följande kontanta bidrag hafva genom oss öfver- sändts till de brandskadade i Sundsvall och Umeå: S — M — 20 kr.
; F. d. lärarinna i Upsala 50 öre; Onämd (L-k-e poststämpel) 10 kr.
; X (Gtbg) 10 kr.
; Onämd (Sthlm) 5 kr.
till Umeå; Onämd (Gefle) 5 kr.
Dessutom ett paket till Umeå från » Hagen », Hjo.
Bidrag mottagas ännu en vecka och insättas genast i Skand.
Kreditaktiebolaget för de brandskadades räkning.
Red.
af Idun.
2 å 3 matskedar cognac iröres.
Inta- ges 1 matsked före hvarje måltid.
Adi.
Inläggningar.
Ett enkelt sätt att förvara krusbär på buteljer.
Omogna krusbär läggas i torra buteljer (jag brukar ställa butel- jerna att torka 14 dar innan de an- vändas).
Då buteljen är full med bär, korkar man den väl.
1 en ej för het stekugn läggas några vedträd på tvä- ren, deruppå läggas krusbärsbuteljerna, vändas om ibland, och då buteljerna äro riktigt heta och bären fått en lju- sare färg, uttagas de, hartsas och för- varas i källare.
Kräm efter krusbär, förvarade på detta sätt, är lika god som af färska.
Sigrid.
Syltning.
Att tillaga sylt, som ej jäser.
D e bär, som skola syltas, rensas väl och vägas.
Man tager samma vigt socker, hvilket krossas om det är toppsocker som an- vändes, och lägger detta hvarftals med bären i krukor.
Dessa böra sedan stå på detta sätt under två dygn, dock bör man till skydd mot flugor o. d. väl täcka krukorna.
Då tiden är inne slås frukten i syltkitteln] samt kokas under noggraun skumning och omrör- ning drygt ' fe timme.
Oustava.
Salladlingon.
Stora vackra lingon rensas och sköljas väl; dertill kokas en lag af vinättika, nejlikor, kanel och socker, som skummas väl och ställes att kallna.
Hälles sedan på bären, att det står öfver dem; de förvaras i väl öfvertäckta burkar.
E.
A.
Drycker.
God likör.
A f 10 apelsiner och 1 citron tages det yttre gula skalet med en hvass knif så fint som möjligt.
Skalen läggas i en stenkruka, som innehåller 2 skalp, toppsocker, 2 but.
renadt bränvin, 1 stång kanel, 0 nej- likor samt 1 nypa anis.
Likören röres under 2 — 3 veckor dagligen, silas väl och tappas på buteljer.
Agnes.
Tvätten.
När man vill tvätta kläder på det gamla vanliga sättet, att med såpa och vatten gnugga dem rena med händerna, då är det ej till någon nytta att blötlägga kläderna i bara vatten, utan bör man i stället tillaga skarpt såpvatten, hvari kläderna få ligga 2 dygn, under det man allt som oftast rör och vänder dem.
Kläderna tvättas nu något och uppvridas (såvida det ej är gardiner eller andra lika ömtåliga saker, som ej tåla gnuggning eller vridning.
Dessa vändes endast ofta och försigtigt i skarpt såpvatten, som flera gånger by- tes om), hvarefter baljan tömmes och rengöres — kläderna bestrykas nu med såpa och nedläggas åter i baljan, der- efter pågjutes hett vatten, hvilket bör stå tills det svalnat så mycket, att det ej bränner händerna.
Man behöfver nu ej begagna den klädförstörande rot- borsten, som ty värr så ofta användes, ty om kläderna än varit mer än van- ligt orena har det i såpvattnet blifvit upplöst, och man kan nu tvätta dem rena utan stor möda.
Gustava.
Vi vilja s a r s k i l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n sökande och platsutbjudande annonsorerj S A N D G R E Strykning.
I mitt föräldrahem förekom aldrig, att vi skulle haft någon tvätt- eller strykhjelp, och ändock bolls icke mer än] en jungfru.
Hvar 14:de dag var tvättdag; och den dagen skötte visser- ligen mamma och jag de inre husliga göromälen.
Hopdragningen ombesörjde vi äfven inne i matsalen, för att med detsamma noga granska plaggen och genast laga de små skadorna.
Mang- ling och strykning föllo deremot åter på pigans lott; och just om det senare ville jag säga några ord.
Först när middagen och diskningen voro öfver- stökade började strykningen, och allde- les utan en vidare eldgnista i spisen.
Tack vare den utmärkta uppfinningen af koljern [(Kohleneisen) matades en sådan efter behof med träkol, sedan till påtändningen de första kolen hade genomglödgats i spisen.
(Tandningen kan för resten äfven bra gå för sig i sjelfva jernet).
Utom den påtagliga bränslebesparingen hafva sådana stryk- jern äfven den fördelen, att de äro ständigt lika heta och ingen tidsför- spillan kommer i fråga i och för om- byte af jern Med koloset är ej heller så farligt, som mången tror; i synner- het då den strykande står i ett rum der fönster kan öppnas.
Vigtigt är likväl, att få de bästa kol: grankol duga ej, ty de slockna tvärt — bok- kol skulle det vara, men goda björk- kol kunna äfven användas.
p å Iduns l ä m p l i g h e t f ö r p l a t s - a f v e n s o m f ö r alla ö f r i g a slags N, Regeringsgatan 6, sorgsfullt och ingnidas med matolja och gnidas derefter med yllelappar, doppade i vaxlösningen, hvarefter den sålunda bildade poleringen ingnides med en torr yllelapp.
Sålunda behand- lade möbler se ut som om de vore nypolerade.
Gustava.
Hushållet.
Hjortronsalt.
Man tager mjuka, väl mogna hjortron, kramar väl sönder dessa och silar saften, som sedan tappas på buteljer, hvilka korkas och hartsas väl.
Kan förvaras i flere år utan att försämras.
E.
A. Körsbärssaft.
Till 15 skalp, körsbär tages 10 skalp, strösocker, hvilket ned- lägges i en stenkruka, som sättes i en vattenkittel att koka i 6 timmar.
Man lägger en tallrik och litet tyngd på.
den öfver krukan.
Vattnet får ej stå öfver krukan.
Saften kan sedan hällas af på buteljer och bären nyttjas som sylt eller ock serveras de med sin sås till efterrätt eller dessert.
Lisa.
Att salta oxkött för smörgåsbord.
Dertill tages 1 kanna vatten, ' I2 stop salt, 2 lod salpeter och ' / 2 skalp, socker.
Laken uppkokas och skummas samt slås på köttet, sedan den kallnat.
Om det så behöfves fram på vintern, upp- kokas den åter och skummas; mera salt kan då tillsättas.
É.
A.
Köket.
Läderblad.
A f läder kan man lätt tillverka vackra och billiga arbeten.
För att göra läderblad bör man först klippa sig mönster efter naturliga blad såsom till exempel: ek, murgröna eller hagtorn.
Deraf uppsätter man ett visst antal på vanligt, väl graveradt bockskinn och utklipper dem.
Derpå läggas de i vatten och urpressas väl, hvarpå hvart och ett af dem strykes på en talrik med ett rundt sigillartadt instrument tills de blifva blanka och glatta, hvarefter man lägger dem på bordet och inristar med spetsen af en pennknif de små ränderna, så natur- troget som möjligt.
Härvid får man emellertid akta sig att skära igenom lädret.
Bladen formas sedan mellan fingrarne och hufvudränderna göras något djupare.
Håller man randen mellan tummen och långfingret och lägger pekfingret ofvanpå skall man snart med något handlag, komma under fund med hur de skola formas.
Blom- mor äro svårare att göra och dertill fordras äfven flera instrumenter.
Se- dan bladen torkat stryker man öfver dem med pulveriserad pimsten.
Har man så en tafia, sättes den upp på papp och läderbladen påsys rundt amkring och bilda sålunda en till väggprydnad passande ram, som kan hålla flera år.
Äfven lampmattor och hörnhyllor kunna prydas med läder- blad, hvilka dervid fastsys på färgadt läder.
Husg-erådet.
Att kitta marmor.
Finnas hål eller sprickor i marmor, utfyllas dessa bäst med en smet af vattenglaslösning och krita.
Vattenglas, krita och ockra gifva öfver hufvud ett förträffligt kitt för kalkstenar.
Att putsa betsade möbler.
Gult vax skares i små stycken, nedlägges i en burk samt öfverhälles med så mycket terpentin, att den täcker vaxet.
Efter ungefär tre dagar bör smältningen hafva försiggått, om burken allt som oftast omskakats under tiden.
Före begagnandet rengöras möblerna om- L a g e r a f Matlagning ".
Att skydda ost mot mögel.
Man tager släckt kalk och låter den, sedan den blifvit tillbörligen söndersmulad gå genom en fin sikt.
Med detta fina pulver beströs osten vid formandet ut- vändigt.
Kalken befordrar icke alle- nast ostens stadgande utan håller den äfven på längre tid fri från maskar och förhindrar bildandet af mögel, utan att dervid på minsta sätt inverka på smaken.
Mot besvärande bildning af sot i ugnar och spislar förordas följande: man tager en hand full friska potatisskal och kastar dem i den brinnande ugnen, hvarefter man väl tillsluter ugnsluckan.
De från de brännande potatisskalen uppstigande ångorna upplösa det sot som fastnat i fogningarna och för det genom skorstenen ut i det fria.
Ge- nom upprepad användning af detta för- faringssätt behöfver man icke så ofta rensa och sota ugnei som förut.
Recept för beredande af såpa.
Man tager allt fettaffall, som samlas i hus- hållet och lägger det i en fjerding eller tunna och häller stark lut deröfver.
I samma mån som fettförrådet tillväxer, tillsattes äfven mera lut och det hela omröres tid efter annan med en käpp.
När tunnan är full är såpan, utan att behöfvas kokas, färdig till begagnande.
Öfver fettfjerdingen kan man sätta en annan fjärding i hvilken man lägger aska och häller vatten öfver den, så att man alltid har den erforderliga luten i beredskap; det är äfven nöd- vändigt att till hvarje ny sats aska, som lägges i denna tunna, foga något litet osläckt kalk, för att göra luten mera frätande.
— Om man på detta sätt erhåller mera såpa, än man kan använda, kan man förvandla den till tvål genom att tillsätta koksalt och koka den.
Sedan hälles den upp i en balja att kallna och det skum, som flyter ofvanpå borttages, hvarefter den ånyo utsattes för sjudande hetta och derpå gjutes i formar samt slut- ligen skares i aflånga bitar.
Man kan vid kokningen tillsätta litet terpentin eller grankåda, hvilket alltid förbättrar tvålens färg och qvalitet.
Om vintern böra tunnorna skyddas för frost.
d e b ä s t a U R o Läkareråd.
Sås till fisk.
Om man till en ägg- gula under flitigt omrörande droppvis ihäller god matolja, erhålles med till- sats af något lök en god sås.
B — a.
Kräftsås.
3 matskedar kräftsmör blandas med 2 matskedar mjöl, lt liter väl kokande köttspad och 30 — 40 i små tärningar skurna kräftstjertar, hvar- efter såsen icke längre bör koka.
Efter smak tillsättes sedan salt, litet hvit- peppar samt saften af en citron.
I brist på kräftstjertar kan samma qvan- titet af amerikansk burkhummer an- 3 Stenia.
Handarbeten.
annonser s o m beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast g e n o m S. Gumselius a n n o n s b y r å och h o s redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
Vacker färg på buljong får man ge- nom att skära sönder 1 å 2 rödbetor och lägga dem till sammans med köttet att koka, hvarefter de frånsilas.
Lisa.
» Limpstek » är en i Österbotten van- lig rätt.
Sötsur limpa skares i skifvor, på hvilka kanterna bortskäras.
Skif- vorna stekas sedan, ej allt för hårdt.
Grädde, socker och sura lingon vispas och sättes hvarftals med limpskifvorna.
Måste genast ätas. "
Adi.
Efterrätter.
S.
T.
1) U n d v i k så v i d t m ö j l i g t alla a n - strängningar o c h sinnesrörelser, tag g o d m o - t i o n ute i fria luften s a m t lei ' af s t ä r k a n d e, m e n lättsmält föda.
Sörj dess u t o m för j e m n aflföring m e d e l s l ö s a n d e v a t t e n e l l e r l a v e m a n g.
A f e n i n i x t u r a f 20 g r a m bromnatrium p å 300 g r a m sammansatt Gcntianainfusioii b ö r n i p å f ö r m i d d a g a r n a t a g a en m a t s k e d o c h p å a f t o - nen två matskedar m e d en timmes mellan- r u m m e l l a n h v a r j e.
2) L ä t g o s s e n lefva m e s t a f m j ö l k m a t o c h ä g g s a m t litet f ä r s k t k ö t t fej fett t i l l a g a d t).
H v a r j e m o r g o n b ö r h a n p å f a s t a n d e m a g e d r i c k a tre f j e r d e d e l s d r i c k s g l a s artificielt C a r l s b a d e r v a t t e n 4 0 ° v a r m t (i t v å p o r t i o n e r) samt straxt före frukost o c h m i d - d a g ett s p e t s g l a s P o r l a v a t t e n.
Salta b a d h v a r - annan dag vore o c k välgörande. '
Dessutom b ö r h a n n a t u r l i g t v i s v i s t a s u t e så m y c k e t s o m möjligt.
17-åHg tös.
1) I n l ä g g i n ä s a n litet r e n v a d d, s o m iörut bestrukits m e d en salva af 1 del borsyra p å 10 d e l a r vaselin.
B y t o m t r e g å n - g e r d a g l i g e n.
2) S e s v a r till F r å g v i s 3) i n:o 5!
JUldegard.
N i k a n f ö r s ö k a n ä s s p o l n i n g a r m e d l j u m t v a t t e n, f ö r s a t t m e d 4 % resorcin.
H a r n i e j v ä n d t e r till n å g o n s p e c i a l i s t i Stockholm?
Sea.
Doktor Anton Bergh, Stockholm.
Frälcnig.
S e s v a r till F r å g v i s 3) i n: o 5!
Q — m, B e l ä g g såret m e d e n l i n n e l a p p m e d diachylonsalva o c h l i n d a d e r e f t e r a r m e n m e d g a s b i n d o r, sä att f ö r b a n d e t l i g g e r väl.
B y t o m salva qväll o c h m o r g o n; D:r — d.
m Ö v CD c?
CD X / 1 Dragning detta år!
Snöplättar.
Till ett hälft stop god mjölk tages 14 matskedar hvetemjöl, 1 sked socker och 14 skedar snö (vispad grädde).
Smeten kan äfven med fördel begagnas till fläskpannkaka.
Serveras varma.
Signe.
Falsk gräddkaka.
Ett hälft stop oskum- mad mjölk kokas upp och deruti vispas till en tunn gröt så mycket hvetemjöl, som härtill behöfves.
' Is skalp, smör arbetas häri, tills gröten blir kall och smidig.
En half timme innan den skall anrättas iröres 5 ägg, ett i sender samt socker och citron efter smak.
Hälles i form och gräddas i svag ugn.
Maja.
Efterrätt, ' h K. god grädde upp- vispas med 4 ägg, 3 skedblad socker, 10 blad gelatine upplöses i kokt vatten lagom kallt att slå tillsammans; garne- ras med jordgubbssylt; färdigt att ser- veras.
Martha.
Bakning ".
Pepparkakor.
1 qvarter varm sirup.
1 lod pottaska, 3 skedblad skiradt smör 2 skedblad grädde, nejlikor, ingefära, kanel 1 ® socker, 5 hela ägg, hvilka vispas väl innan de hällas biand det öfriga, samt 1 stop ryskt mjöl.
A f denna smet rullas små bullar, hvilka nedplattas litet.
Gräddas i varm ugn.
W — a.
W. Mjuk pepparkaka, ' / is K. god sirup uppkokas med kryddor, pomerans- skal, nejlikor, kanel och får kallna; röres sedan jt timme med 8 äggulor och V2 skalp, fint socker, hvarefter 18 lod hvetemjöl iröres, sist uppvispas hvitorna till hårdt skum och iröres, gräddas i svag ugnsvärme.
Martha.
3 Lotter till Nordiska Museets nya o n s t l o t t e r i säljas i museets särskilda afdelningar, afvensom i boklådor, i många cigarr- butiker så väl i Stockholm som i lands- orten, samt genom enskilda ombud i många delar af landet.
Priset å hvarje lott är 1 krona.
Beställningar från landsorten, hvilka böra åtföljas af postporto och rekom- mendationsafgift, ställas till Nordiska Museets expedition, n:r 79 Drottning- gatan.
Vid kontant köp af minst 50 lotter lemnas 15 proc.
rabatt.
Pålitliga återförsäljare antagas.
Förteckning Öfver vinster i lot- teriet utkommer i juni månad.
J9^ * " Dragningslista kan efter drag- ningen erhållas mot insändande af 10 Öre.
CD CD IQ CD •MOS • LQ CO EO ro oo Hvarjehanda.
Recept till aseptin.
15 ort borsyra upplöses i en kanna kokt vatten.
När det kallnat tillsättes för 25 öre glycerin och 12 öre pepparmyntolja.
Pröfvadt och befunnet bra.
O. E — v.
Äggskal finner man vanligen liggande kringströdda på sophögen.
Dessa inne- hålla som man vet kol och fosforsy- rad kalk och på grund häraf böra de samlas och krossas, ty de utgöra för höns, svin och kalfvar ett förträffligt medel för benbildningen, samt befordra dessutom hönornas varpning och komma svin och kalfvar att frodas och växa.
CO o
Annonser Tidningen kostar e n d a s t en (I) krona f ö r qvartalet, befordrlngsafglften Inberäknad.
— Fullständig m o d e - o c h mönstertidning gratis.
m o t t a g a s g e n o m S.
G u m a e l l u s a n n o n s b y r å Ocn n o s r e d a k t i o n e n till 2 5 ö r e p r 4 - s p a l t l g p e t i t r a d (= 1 0 s t a f v e l s e r).
- ._L&lt; ?2 U Y B 61 S m &amp; C: o Drottninggatan 61 3 tr. u p p bedjas uppmärksamma annonsafdelningens rubriker få h ä r m e d r e k o m m e n - tfjenstsökande d e r a sin nya, tidsenliga som som Fotografei utföres enligt Med omsorgsfullt nutidens största högaktning Lärarinna.
Innehållsförtecknmgr t Ennutidskonkurrens.
Skiss. — Kefir.Mjölk- vinets natur o c h beredning.
I.
A f — B.
— Hennes hem.
D i k t a f Peto- J. Wallin.
— E u - ropeiska furstinnor.
Efter f r ä m m a n d e källor a f Mathilda Langlet.
ö s t e r r i k i s k a h u s e t (f o r t s.)
— Literatur.
— T r e äktenskapsbud.
— R ö r - h o l m.
A f Sophus Baudit % Ö f v e r s ä t t n i n g (s l u t).
Våra barn.
— •Huskurer.
— Inläggningar.
— Syltning.
— D r y c k e r.
— Tvätten.
— Stryk- ning.
— Handarbeten.
— Husgerådet.
— H u s - hållet.
— K ö k e t.
— Matlagning.
— Efterrätter.
— Bakning.
— Hvarjehanda.
— Läkareråd af D:r — d.
l^y.
fjy j CP „ ^ * Annonser.
Annonspris: 25 ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
Ingen annons införes under 1 k r.
19900x2) Allt, som rör damernas verld, annonseras bäst i Idun!
[415] TJULANDER E n u n g flicka af god familj, som fullbordat sin uppfostran uti en god skola i Schweiz och sedan i 2 år varit anstäld ss.
lärarinna i fam. utom- lands, önskar anställning i Sverige till hösten att undervisa 1 eller 2 elever.
Sökanden talar o.
skrifver franska och engelska språken samt undervisar i tyska, vanl.
skolämnen o. musik.
Löne- pret.
moderata.
Svar: I.
G.
E.
23, S. Gumtelii annonsbyrå.
(G.
Red.
befordrar gerna alla inkommande frankerade svar, bära tydligt annonsnummer eller signatur, till annonsör, vid annonsens insändande meddelat Red.
namn o. adress.
Alla lättförstådda förkortningar äro tillåtna.
Idun är för qvinliga tjenstsökande bästa annonstidning!
En ung flicka, som genomgått full- ständigt elementarläroverk samt sedan under 4 år undervisat minderåriga barn i vanliga skolämnen, språk och musik, önskar sig liknande anställning.
Svar till » 2 1 », Uddevalla.
(G.
4306x1) (G.
20479x1) LEDIGA [422] PLATSER.
G u v e r n a n t, verkligt musikalisk, skicklig i språk, van att under- visa oeh anspråkslös, lår plats, för 2 barn, i naturskön trakt af Norrland.
Lönen 150 kr.
A d r.
: » Tjenstemanna- familj », Bollnäs.
[424] L ä r a r i n n a, väl vitsordad i språk, särskildt tyska, i musik och öfriga undervisningsämnen samt af mildt och allvarligt, kristligt- religiöst, ej sekteriskt, sinnelag, önskas inom nästk.
september i ett anspråks- löst tjenstemannahem på landet, för enda barnet, en 12-årig dotter, som senaste tvenne år njutit god undervis- ning.
Beflekterande hänvände sig med uppgift på lönepretentioner och bifo- gande af betygsafskrifter och referenser till i&gt;J.
Lbd. » Hildeberg &amp; Lidköping.
(G.
19768x3) [420] &amp; C:o, V I K H Å N D E L, 55 Drottninggatan 55, rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska V i n e r och S p i r i t u ö s a.
Särskildt framhålles: finare C h a m p.
- C o g n a c från de förnämsta firmor, flere år här i lager, B o r d e a u x - v i n e r af välkända firmor, h v i t t P o r t v i n, särdeles omtyckt, samt för sommarsäsongen: e x t r a fint K a l l s k å l s v i n a.
3 kr.
pr kanna.
[313] [423] UV Född.
En dotter.
Sundsvall den 11 juli 1888.
Mia och Carl Ddvall.
platser.
Bäst är att vid annonsens insändande bifoga liqvid i pen- ningar eller gångbara frimärken.
Hvar och en kan sjelf be- räkna annonskostnaden, enär hvarje tiotal stafvelser bilda en rad å 25 öre.
Minst fyra öfverskjutande stafvelser räknas som full rad.
Sålunda räknas 8T stafvelser som 9 rader; 8 2 staf- velser som 8 rader.
fordringar.
wrnmim &amp; — «-+• och L e d i g a DIVERSE T ?itt4 » itli !ig§i 1 Inackordering på landet i helsosam, skogrik trakt hos enkla, vänliga menniskor, helst der ungdom finnes, önskas för någon tid af en ung flicka.
Svar med uppgift om pris pr månad sändes till » Sommar 88 », Iduns byrå.
[427] T i l l l ä s k a m r a t åt egen dotter önskas en snäll, elfvaårig flicka från bildadt hem.
God undervisning och vård utlofvas.
Beflekterande torde för vidare uppgörelse vända sig till fru Lotten Insulander, född Segersteen, adr.
: Bjerka-Säby, Linköping.
[4 1 8] 55 N y b r o g a t a n.
Billiga priser.
N y b r o g a t a n 55.
OK C f Tvätt utföres äfven af härvarande ordentliga tvätterskor, V / Uo.
• hemtas och hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 eller pr post.
[74] V l T C l V P Q V HELIN O OBS.
Stort lager Utsökt Goda BRODÖS Klara Norra Kyrkogata 7 B, 3 tr.
Utför de finaste broderier och mono- gramritning.
Lektioner gifvas äfven i ritning, filét- guipure samt makramé.
Träffas kl. 9 — 10 f. m., 4 — 6 e. m.
[428] För hårets färgning.
Svart och brun pomada nigritine ä 1: 50 pr burk.
Hårrenovator å 3 kr.
och 1: 75 pr flaska.
Neril svart, å 2, 4 och 6 kr.
Neril, brun, ä 4 och 6 kr.
pr sats, m. fl.
sorter från de för- nämsta in- och utländska fabriker.
Fi- naste Parfymer och Tvålar, Smink, Poudre de Riz, Frisértänger, nyaste sorter, m. m. hos Fru O. S t r å l e, Parfymhandeln, Drottninggatan 6.
Obs.!
Sändes till landsorten mot efterkraf.
[355] tyger.
Nya c c h smakfulla ler.
Billiga priser.
A l l i n.
T e l e f.
68 4 0.
4 Cacao — Billigt pris.
k i l o 1: 5 0; Vs k i l o 8 0 ö r e.
General-Agent f ö r Sverige: S.
Barnkläder f ö r alla åldrar, till och med 14 år.
Greta L a n d s o r t qvcilitet Vä k i l o 2: 7 5; 7 af Begäralltid rena J.
N O R M A N, Stockholm.
(G.
[142] 11476x13) model- J.
6.
H a m m a r s H. Nyström, 2 Stora Vattugatan 2, hörnhuset vid Brur.kebergstorg.
Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
P r i s: enkla m e d veke 4 — 6 kr., extra s o - l i d a 7 — 8 k r.
, m e d 2 vekar 12 k r.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] J.
G.
H A M M A R, 30 Malmskilnadsgatan [365] Engelska Magasinet 38 Regeringsgatan 38, 1 tr. upp.
Tricotvaror af bästa qvalité, Serger, Velveteen, Flaneller, Barnskor, Vår- hattar för babies, Bärkappor.
Utmärkta Teer m. m.
[252]} PLATSSÖKANDE.
En u n g flicka, van vid landthushåll, önskar plats till hösten såsom biträde i hushållet.
Svar till » Anna », Habo, pöste restante.
(G.
20293x2) [421] Lärarinna.
Plats sökes nu genast eller till hö- sten af en ung flicka, som genomgått åttaklassigt läroverk och för närvarande innehar plats som lärarinna i privat- skola.
Svar: » 20 år », Säfsjö, p.
r.: och förfärdiga reformerade 10 begär pro / ver underkläder.
Broderier, Brahegatan Stockholm.
f ö r familjen och prisuppgifter å Hvita Yäfnader till underkläder, [2 2] 208 Annonser, afsedda Ull Bosättningsmagasin Sofia Ekman ff [426] Plats s o m sällskapsdam eller guvernant i mosaisk fam. sökes af en flicka, som genomg.
högre lärov.
o. sedan vidare utbildats.
Svar: » 1888 », Iduns byrå.
[425] Skrif eller fruntimmersverlden, Dukttjger, LakanVäfnader STOCKHOLM, införas Spetsar, Handdukstfäfnader, oeh Sängkläder.
GERNANDTS lämpligast BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG i Idun.
