# ID: svediakorp-per653
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,794
# sentences: 798
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Idun räknar nu minst c ^ M 50,000 A ^ € läsarinnor o c h är spridd inom Sverige, Norge, Danmark, Finland, England, Frankrike, Holland, ^ R • y s s l a n d o c h A m e r i k a ' Fredagen den 22 juni 1888.
N:r 25.
B y r å: 8 Stv.rega.tsin 8 (ingång från Humlegårdsg.
19) Annon spris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kostar Redaktör o c h endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning!
FRITHIOF utgifvare: HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 9 — 10 och 4 — 5.
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
TJtgifningstid: hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad innehåller en FULLSTÄNDIG mode- o. MÖNSTERTIDNING.
På rätt hylla.
Med dagens nummer fö / Jer till hvar och en af våra prenumeranter i hufvudstaden en prenu- merationsblankett att ifyllas och — utan fri- märke — nedläggas i någon af Stadspostens gula breflådor, så vida ej prenumeration på sommarqvartalet redan verkstälts.
Att göra detta genast är vigtigt, enär afbrott i tid- ningens sändande eljes eger rum och det kan möta svårighet att sedan ful / ständiga sitt ex- emplar.
* Den, som ej sjelf behöfver använda prenu- merationssedeln, torde godhetsfullt ställa den till en bekants förfogande.
* * * Hrr Bokhandlare och enskilda kommissionärer i landsorten bedjas godhetsfullt uppgifva huru många, som genom dem prenumrerat på nästa qvartal.
Detta för kontrollering, så att efter- sändningar och returer så vidt möjligt undvikas.
Vördnadsfullt Bedaktionen.
Iduns byrå och expedition hållas under sommarmånaderna öppna endast måndagar, torsdagar och fredagar kl. 10 — /.
I I Prenumeration sker: landsorten: å postanstalterna.
Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större bok- lådorna samt å tidningskontoren.
mellan tårefloder, heter hjelten qvinna, heter segrarn Moder!
B.
M. Malmström.
Inga ärestoder qvinnans dygder vinna; m e n der böner brinna j l:sta årg.
Af Ave.
kolorna äro stängda för sommaren, ^ oeh bland den unga skara, som slup-, Jy pit från skolbänkarne, finnas många « flickor och ynglingar, hvilka ej mera skola återvända till dem och lexorna.
Det är en ungdom, som nu skall ut i lifvet och der söka sig en verksamhet.
Den tid är lyckligtvis mest förbi, då för- äldrar prisade sina egna eller andras barn lyckliga, då » de ej behöfde arbeta »; vi börja nu mer och mer inse, att arbete är ett lifsvilkor för hvarje varelse, som vill kallas menniska och häfda sin ställning som sådan.
Men ännu äro vi — män som qvinnor — behäftade med en massa fördomar rö- rande sjelfva arbetet.
Vi hafva bibehållit den gamla vanan att sortera det oeh god- tyckligt hallstämpla de olika arterna deraf samt att lika godtyckligt fördela det emel- lan de olika samhällsklasserna.
Följden af detta är, att stor trängsel råder på vissa, arbetsfält, medan andra knapt kunna på- räkna tillräcklig dugande arbetskraft.
Der- för står också nu en så stor del af vår ungdom vid skoltiden rådlös, utan att veta hvart den skall vända sig för att få fäste i lifvet.
Det har rent af blifvit en tradition, att akademiskt bildade fäders söner måste stu- dera, om ej familjens ära skall sjunka.
Under alla omständigheter måste pojkarne drifvas igenom o å 6 klasser i elementar- skolan för att erhålla ett sken af stånds- messig bildning.
De gossar, som ej kun- nat nå högre, blifva i allmänhet betraktade som rötägg i nästet.
Föräldrarne ha svårt för att tillgifva dem, att de ej blifvit stu- denter och fått denna magiska dörr till tjenstemannabanan upplåten åt sig, om ej annorstädes så — i statens skolor.
Och hvad skall man också företaga sig med dessa långa pojkar, hvilka nu knap- past veta, om de en gång i lifvet haft några särskilda anlag, hyst någon lust för det eller det yrket, eller drömt någon framtids- dröm om sjelfständig verksamhet?
Föräldrarne hafva aldrig gifvit akt på andra anlag än sådana, som varit » pas- sande för bättre mans barn ».
Har t. ex. handtverkaren eller landtbrukaren velat skymta fram, har den trängts till baka och lärarne i skolan ha haft annat att göra med de tröge gossarne, än att utveckla deras medfödda gåfvor.
Nu är allt i en grådaskig röra i gossens tankeverld, hvarje egendomlighet är afsnop- pad; nu kan det vara honom det samma hvad han blir, blott icke kroppsarbetare.
Det mångåriga håglösa drifvandet vid lexorna ha utplånat barnets lifliga håg för att » taga uti »; skolgymnastiken har visser- ligen gjort lemmarne starka och smidiga, men lusten för kroppsarbetet har bortdun- stat under de ansträngande kroppsöfnin- garne, och rätta tiden för ett yrkes grund- liga inlärande är bokstafligen försuten.
Man har börjat inse att här syndas myc- ket mot vårt uppväxande slägte, och som nu är vanligt bland oss, skall skolan söka råda bot på hemmets förvända åsigter.
Slöjden börjar införas i skolorna; detta är godt och väl; men först då allt slags ar- bete kommer under en och samma rang- ordning i hemmen, så att hvarje barn kan få sina särskilda anlag utvecklade och un- dervisningen lämpad derefter, kunna slika handlagsöfningar blifva af någon verklig praktisk uppfostrande betydelse.
Med flickorna eger ungefär samma för-
ridnlrtgSh utkonimér i hufvudstaden hvarje helgfrl fredag Och kostar för ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— Sista numret I hållande rum; de, liksom gossarne, upp- fostras och undervisas efter stånd och för- mögenhet, och ej i enlighet med deras själs- gåfvor och anlag.
Medan många fattiga flickor och gossar, begåfvade med afgjorda anlag för själsarbete, aldrig lyckas tillkämpa sig en upplysning, som sätter dem i stånd till att följa sin kallelse, fösas skaror af förmögnare familjers barn genom våra ele- mentarskolor utan annan behållning än in- billningen, att de derigenom blifvit bildade damer, som hafva större anspråk på lifvet.
Många af dessa flickor kunna dock på sitt sätt vara lika begåfvade som de kam- rater, hvilka med lif och lust egna sina krafter åt studierna och vinna beröm och utmärkelse.
Men fru mamma vill ej se, att hennes dotter har utmärkta anlag för klädsöm, men föga för boken, och mången mor är ännu så fördomsfull, att hon skulle rysa af fasa, om hennes » fina flicka » för- trodde henne, att mejeriet och köket lockade den unga damen långt mera än pianot och salongslifvet.
Äfven när det är fråga om flickor, som äro tvungna att försörja sig sjelfva, göres bland s. k. bildadt folk intet afseende på de naturliga anlagen.
» Hon skall bli lärar- inna, » heter det om tjogtals flickor redan innan de trampat ut barnskorna eller man ens sett en skymt af deras verkliga anlag.
Behöfver det väl sägas här, att detta fabricerande af lärarinnor efter ett och samma mönster är till oberäknelig skada?
Vi hafva väl något hvar sett lärarinnor både i skolor och hem, hvilka sjelfva äro så ouppfostrade, att de hvarken förmå styra sina egna sinnen eller ens tillnärmelsevis förnuftigt handleda barn.
Skolarbetet har blifvit dem påtvingadt antingen af föräldrar eller ock af den rådande inbillningen, att det är för mer att vara lärarinna, om än aldrig så olämplig, än att blifva en duglig kokerska eller arbeterska i något handtverk.
Det är denna fördom mot vissa arbets- fält, som föranleder tillströmningen till post-, telefon- och telegrafverken samt till lärar- inneseminarierna.
Äfven det mest själlösa af alla arbeten: kassörsplatser i bodarne aktas bland oss för mer än t. ex. att sköta och vårda små barn i ett godt, bildadt hem.
Med sådana åsigter om en barnuppfost- ran, som snarare utplånar än utvecklar anla- gen, är det ej underligt att så många för- äldrar ej veta hvar de skola » göra af » sina fullvuxna söner och döttrar.
I denna lilla artikel vill jag dock före- trädesvis tala om dessa senare och då peka på ett arbetsfält, som är lemnadt helt och hållet åt de minst lämpliga krafter.
Jag menar barnvården i hemmen.
Jag har för icke länge sedan berört detta ämne i en annan aktad tidskrift, och man har sagt mig, att de tankar jag der utta- lade, vunnit någon anklang.
Men jag har också märkt, att man på visst sätt miss- förstått mig och att det för sjelfva sakens skull är nödvändigt, att jag närmare be- skrifver hur jag tänkt mig möjligheten af, att verkligt bildade, upplysta unga qvin- nor skulle kunna finna sig i att vara barn- sköterskor.
Min idé är ingalunda originell; jag har så länge och så ofta i Danmark sett den förverkligad, att den nu förekommer mig som den mest naturliga sak i verlden.
Antingen har den ogifta qvinna, som kän- ner kallelse för detta, för så många af oss, mest naturliga verkningsfälL någon gift släg- I f \ 1 |_J I I M LJ IN månaden meddelar en fullständig mode- Och mönstertldnlng.
— Uppgif å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er- ting eller vän, som har behof af pålitlig hjelp vid barnens vård, eller ock anskaffas dylika platser genom väns vänner i hus, hvarest den sökande säkert kan påräkna att blifva emottagen som medlem af fa- miljen.
De danska qvinnor, som tillegnat sig en verklig lifsupplysning, äro ej arbetsskygga och de- finna det ej förnedrande att upp- fylla alla de pligter, som medfölja det kall de valt.
Barn, som vårdas på ett förnuf- tigt sätt, äro ej heller sådana ideligen skri- kande knyten, som vi här äro vana att se hänga öfver barnpigornas armar eller skum- pas omkring i barnvagnar.
I hem, der man känner sina pligter som föräldrar, der sörjes också för luftiga, soluppvärmda barn- rum och fullkomligt passande beklädnad och näringsmedel för de små menniskoplantorna, så dessa kunna trifvas och växa.
Barn- sköterskan har satt sig in i sin sak och är med lif och själ fästad vid sina små rosiga, knubbiga skyddslingar, hvilka obe- tingadt lyda henne, liksom de lyda föräl- drarne, emedan hennes och deras tillsägel- ser aldrig få upphäfva hvarandra.
Är modern förhindrad, är det den kun- skapsrika sköterskan, som åtager sig bar- nens första undervisning.
Hon sysselsätter de små med lekar och ser till, att de ej på något rått eller omildt sätt ryckas ut ur den fantasiverld, som leken skapar.
Hon berättar dem lämpliga sagor, förtäljer dem så mycket om Gud och hans kärleksverk, som barnasjälen kan fatta, och hon gör dem så småningom bekanta med bibelhisto- riens och fäderneslandets mest tilltalande personligheter, utan att derför hålla barnen i något slags skoltvång eller i otid bråka med läsning.
Genom denna ständiga sysselsättning och en jemn, kärleksfull behandling undvikes allt det barnkammarbråk, som i många af våra hem göra barnen till en sann plåga för vuxna menniskor.
Ligger der något afskräckande eller för- nedrande i en sådan barnsköterskas ställ- ning?
Tvärt om måste det för hvarje ung, barnkär qvinna vara en sann fröjd att i ett så mak tpåliggande värf få använda sina krafter och sin intelligens.
När vi veta att mången flicka nätt och jemt förtjenar sin föda genom alt sitta inom kassörsdisken, bör det ej kunna blifva löne- vilkoren, som göra det vanskligt att få barnvården lagd i bildade qvinnors händer, synnerligen som det är allt skäl antaga, att förmögna och välbergade föräldrar, hvilka, då de se, att det är möjligt att få en sådan skatt i huset, skola göra hvad möjligt är för att ersätta ett arbete, som i det stora hela är oersättligt.
Här är en af de banor, der qvinnan hvar- ken drifver mannen från arbetsfältet eller på ett, för hela samhället skadligt sätt, ned- trycker arbetslönen, genom att taga ringare betaldt för arbetet än mannen; flera sådana fält finnas väl, blott man gör sig fri från gamla trånga fördomar och modigt griper till, der tillfället att göra ett verkligt gag- nande arbete erbjudes.
Vi hafva, bland annat, en stor brist på praktiska arbetsskolor.
I mången större by eller mindre stad skulle dylika vara väl- komna, och de skulle säkert bära sig, om man blott nöjde sig med att börja så smått, att ingen blefve skrämd af ståten och de dermed följande stora skolafgifterna, utan läte företaget hafva sin naturliga växt, så det kunde slå säkra rötter i folkets kärlek och förtroende.
Här råder bland de skolbildade klasserna en rent af ömklig okunnighet om vår landt- allmoge, dess lifsuppfattning och lefnadssätt, och dock är en förnuftigare vexelverkan än den, som modejournalerna förmedla, rent af nödvändig, om vi skola gå framåt i en sundare andlig utveckling, än den, hvari det falska, det oäkta i tidens bildning nu hotar att indragaäfvenlandsbygdensungdom.
Mödrarna hålla i regeln starkare på gamla fördomar än fäderna, och det är ofta de förra som varit ifrigast i arbetet för att slopa barnens anlag för rent praktiskt ar- bete.
Men det är också troligt, att de nu med desto större liflighet skola tillegna sig den tankegång, som sätter kroppsarbetet och alla husliga sysslor lika högt som hvarje annan verksamhet.
Qvinnan är ju, på få undantag när, en stor vän af allt praktiskt arbete, och fri- gjord från en falsk bildnings sytrådsbojor skall det blifva modern, som företrädesvis aktar på sina gossars och flickors natur- anlag och skyddande håller sin hand öfver dessa, så att hon, i stället för att få se sina barn omformade till schabloner, den ena lika ledsam som den andra, kan fram- visa unga, lifskraftiga menniskor, hvilka hvar och en kommit på sitt rätta arbetsfält.
Flug, svarta svan!
(Till.)
4-uatta doan!
.
ft-ut fångt Set - Bår tiM oceanen * videt tan3, L-L^OC., dn.
ej / j; unna fan3 3tg.
j; ofj / et aamuet » c^uafen * fia / fc.
* F£tj.Cjfj Aoatta, Suan!
— fät ^ftj-gren cjå AoEeu. » qt-yffne slmmiet Itam 3ig.
j; oE / j / e fi-fi-oäf på, j; dfc3en v 3et fifå.
tfl^J-g, 6«a * ta * oan v eotg tiS j; tån fan3 t-i-ff fanS j; tån fi-aj: tiff Jtaj; oc-ft tigg |; otga,j; oe6 någon gfcocj?
ocW ti-gg ^otga|; oe » to oelt |Jti3!
;;; Daniel Fallström.
H o s den sjuke.
Råd oeh erinring-ar.
II.
jukskötaren och sjuksköterskan hafva om- fattande pligter och mycket fordrande förbindelser, men den sjuke har sina pligter och förbindelser han ock, så väl mot sig sjelf som sin omgifning.
Naturligtvis talar jag då ej om en febersjuk, som kastar sig af och an pä sjuklägret i vilda fantasier och således ej är sig sjelf mäktig: ej heller gäller detta den, som af en plötslig bestämd sjukdom fängslas vid sängen, der lif och död strida om honom un- der dagar, under veckor.
Det är den, som
hålles ett nummer i veckan under hela qvartalet.
För hvarje 6-tal abon- nenter, som samlas, och för hvilka afgiften Insändes till Redaktionen af måste tillbringa år och dag på sjukbädden, och den, som hemsökes af periodiskt återkommande lidande, samt rc-konvalescenter och andra med dem jemförliga, hvilka i synnerhet böra söka komma till full insigt om hvad de äro skyl- diga sin omgifning och sig sjelfva.
Under sina helsodagar kunde de hemtat mången lärdom för sjukdomens tid.
Naturen gifver tillräckligt med varningar i form af tillfällig smärta eller känsla af illamående.
Mången lärdom är ock att hemta vid anhörigas och vänners sjukbäddar; men få äro de, som uppmärksamma och till- godogöra sig dessa vinkar.
Och så, när sjuk- domen kommer, när det blir allvar af; då blir det skrik och klagan; då finnes det icke medel nog i apoteket; då lägges det beslag på familjens och omgifningens medlidande; då måste den sjuke nödvändigt hålla dem i ständig ångest och oro och ve den, som vågar en antydan, att det eller det kan vara orsak till opasslig- heten.
Här vill jag dock anmärka, att ett sådant tillfälle aldrig bör användas till framställande af förmaningar och föreställningar angående hans möjliga försyndelser och lättsinne.
Der- med ernår man endast att ytterligare upphetsa honom.
Hvilken förvirring, hvilket uppror förorsakar det ej ofta i ett hus, när husets herre t. ex. har tandvärk.
Är deremot husmodern den li- dande, går det i allmänhet betydligt mera stilla, ty det är en offentlig hemlighet, att qvinnorna äro mycket tåligare och — låt oss gerna säga det rent ut • — hjeltemodigare, då det gäller att uthärda smärtor, än männen.
Må hända har naturen inrättat det så, men uppfostran har ock bidragit dertill; ty till och med den mest förklemade flicka blir mera hållen till sjelfbe- herskning än gossen, som får och skall vara modig, men som ock får skrika och rasa, då han kommer hem med bulor och skråmor; det är hans rätt som tillkommande man.
Dock jag skall ej vara orättvis.
Det är ej såren, de rent kroppsliga såren, som göra mannen till en ofta otålig patient; det lär oss erfarenheten från lazaretterna.
Det är fruktan för hvad de gamle kallade strådöd eller sotdöd.
Det är ovanan vid lidandet; ty ju mera sällan han är sjuk, ju värre uppför han sig, då han blir det.
Han blir högröstad, häftig oeh i högsta grad retsam, förorsakande sin omgifning ångest och smärta; han beskyller sina kära att vara okäns- liga varelser utan deltagande.
Så som han har ännu ingen menniska lidit; det vore icke värdt att påstå något annat.
Han är fullt öfvertygad, att han genast skall dö och vidtager nödvändiga mått och steg i denna öfvertygelse.
Den stän- diga nervösa oro han härigenom förorsakar de sina fäster han sig ej alls vid.
Den otålige, jämrande, retlige och preten- tiöse sjuke är verkligen en stor plåga; men jag vet en, som är mycket värre: den stilla martyren.
Och sådana finnas sanningen att säga långt flera bland qvinnor än bland män.
» Om en annan vore så sjuk som jag, skulle hon lugnt blifva liggande i sin säng! » suckar den lidande och går med tragiska steg till sina sysslor i hus och kök.
Men detta tal är grund- falskt, ty först och främst vet hon ej, huru sjuk » en annan » är och för det andra vet hon ej, hur » en annan » skulle förhållit sig under liknande förhållanden.
Men ett är visst: en sådan korsdragerska skulle göra stora ögon, om hennes tjenstflicka under ännu svårare omstän- digheter begärde att bli befriad från siua hus- liga göromål.
» Hvad fattas dig?
— Skona dig!
— Kunna vi ej hjelpa dig med ett eller annat? » spörja i | - \ I I NI I \ J U IN m Idun, ernålles ett gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken abonne- men tet räcker.
Äro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera- maka oeh barn.
» Låt mig vara, jag klagar icke; jag vill ej falla någon till besvär, » svarar hon, men minerna tala dess mer.
Medlem- marne af hennes familj och hus måste förefalla sig sjelfva som missdådare, hvilka grufligt för- synda sig mot en, som står dem så nära.
Men ej mindre ångest åstadkommer den goda, sjelfförgätna qvinna, som förtiger sina lidanden och endast af en tillfällighet förråder, att hon är sjuk, som håller sig uppe med användandet af sina sista krafter, till dess hon segnar.
I sin sjelflförnekelse och sitt — egensinne begår hon en svår synd mot sig och de sina.
Men hvari består då konsten att vara sjuk?
Enligt min mening lika mycket i lugn, tålmo- dig uthållighet som i måttligt och förståndigt begagnande af de läkemedel, hvilka böra an- vändas.
Man bör vända sig till en läkare, som man hyser förtroende för, men som man ej heller undandrager detta förtroende, om hans behandling ej medför en så hastig vändning till det bättre, som man hoppats.
En sak, som ytterligt irriterar och upprör den sjuke, är det ständiga oeh enträgna lofprisandet af det eller det läkemedlet, den eller den huskuren.
Men han kan ju mycket lätt afvända detta genom att aldrig eller åtminstone mycket sällan tala om sina lidanden, göra sin sjukdom till samtalsämne.
Detta ämne verkar bedröfvande på andra och skadligt på den sjuke, som bör söka att så mycket som möjligt förgäta sina lidanden.
En lidande tan på sitt plågoläger utgöra familjens medelpunkt.
Kring honom samla de sig, med honom känna de glädje, förnöjelse eller uppbyggelse.
Men denne korsdragare har förstått konsten att vara sjuk och han öfvar den i kärlek till Gud och nästan; han fördra- ger hvad som skall fördragas oeh försmår ej det solsken lifvet ännu kan bringa honom; han mottager med tacksamhet hvarje tjenst utan att fordra den eller afvisa den.
Han har lärt att tala, då tiden dertill är, och att sluta sin smärta inom sig, då så bör ske.
Men skall du kunna vara sjuk, så måste du i helsans dagar och vid mindre pröfningar för- bereda dig derjå.
En sommarbild.
|l|a) en HHa ångslupen lade till vid bryggan och fyldes snart af passagerare, som på den vackra söndagseftermiddagen vände staden ryggen och skyndade ut i det fria.
Hvarje plats var upptagen; bokhållare och arbetare, jungfrur i sin bästa söndagsgrannlåt, här oeh der en hel liten familj, ostyriga små pojkvask- rar, som sträckte armen utom relingen för att plaska i det klara vattnet, — hvar oeh en off- rade gerna sina femton öre för att få sträcka ut sig i någon lummig skogsbacke en halftim- mes väg från staden.
Framför mig på bänken satt en ung qvinna med ett sofvande baru i famnen, så väl in- svept i en stor grå kappa, att det liknade ett bylte.
De bara händerna omslöto fast den lille, och på venstra handens ringfinger satt en tunn, bred ring.
Hon bar en liten svart hatt och en brun regnkappa omslöt den spensliga gestalten.
Gång på gång återvände mina ögon till henne, det var något så egendomligt hos denna tarf- liga, unga qvinna; hon lade ej det minsta märke till någon af de öfriga, hon tycktes förgäta allt omkring sig för det lilla barnet i sina armar, kring hvars osynliga hufvud hon oupp- hörligt drog kappan högre upp, rädd för hvarje vindil; en gång svepte hon utom alltsammans ett stycke af sin egen kappa- När båten vände, flyttade hon sig åt sidan för att komma i lä för vinden och nu såg jag hennes ansigte — ett ungt, brunhyadt och magert ansigte med allvarliga bruna ögon.
Och hvilket uttryck i dessa ögon, när hon lutade sig ner mot barnet — hur oändligt kärleks- fullt hon lade sitt hufvud tätt ner mot den lilles och tryckte honom fastare i sina armar, det behöfdes sannerligen inga ord för att om- tala, att hon höll i famnen det käraste hon egde i verlden.
Strax innan vi voro framme vaknade den lille oeh ett stycke af kappan drogs bort.
Ett blekt litet ansigte med klara blå ögon under den stickade lilla mössan tittade fram, och kakan, som han somnat ifrån, kom åter fram ur kappans innandömen.
Små af brutna me- ningar nådde mig: » har du sofvit så godt?
— nu är gossen snart hos pappa », — och hon förde de små knubbiga händerna till sina läp- par för att känna om de voro kalla.
Jag betraktade drömmande den lilla gruppen framför mig.
Skall denna gosse, uppvuxen till yngling, aldrig svika sin moders ömhet, denna hängifna, sjelfförgätande moder, som med sin oändliga kärlek skyddande omgärdar hvarje dag af hans lif?
Som sjelf är färdig att umbära allt, blott ingenting fattas honom, som finner hvarje offer lätt och naturligt och är mäktig till allt ge- nom den heliga låga, som genomströmmar hen- nes lif och som är på en gång hennes styrka, hennes sällhet oeh hennes tröst — moders- kärleken.
Men under mina drömmar hade vi hunnit fram.
Den friska grönskan mötte ögat, så långt det kunde se, i skogsbackarna voro små sällskap samlade, oeh klungor af glada barn flögo i kapp utför de soliga sluttningarna.
Hvilka kransar af blommande lingonris kring tufvor och snår, hvilka skuggor och lekande strimmor under trädens hvalf!
Nu lägga vi till; hvar och en reser sig och schalar, parasoller och kappor samlas ihop.
Den unga qvinnan står med barnet på armen och i andra handen en liten korg, hon går före mig framåt trappan och uppför landgången.
På den lilla landningsplatsen står fullt med folk, metande ' pojkar och grupper af män, qvin- nor med barn på armen och småflickor med blomqvastar i händerna.
En ung, kraftfull, solbränd man går emot henne och tar korgen ur hennes hand; han vill också taga gossen, men honom behåller hon qvar, sedan han först fått helsa på pappa.
Han för dem framåt gångstigen, som går upp åt skogsdungen, han är tarfligt, men snyggt klädd och jag förstår att han är en af arbetarne på nybygget der- uppe, den nya kägelbanan.
Ett par timmar senare, då jag ströfvade om- kring deruppe, återfann jag dem i en liten backe, der de slagit sig ner.
På en utbredd tidning lågo qvarlefvorna af korgens innehåll, mannen låg utsträckt i gräset, till stor fröjd för den lille, som klättrade upp öfver honom och rustade om i hans yfviga här, medan den unga hustrun med ett lyckligt uttryck i sitt ansigte och knäet fullt af lingonris och tall- kottar satt stilla och såg på dem.
Det var ju en fest för dem alla, denna utflygt i det gröna, och hur skulle den ej för henne lysa upp veckans långa, arbetsamma dagar!
Jag gick förbi dem och ner mot stranden, der ångslupen åter lade till, och snart var jag åter hemma.
Men mången gång hafva mina tankar återvändt till den lilla familjen, till den unga hustrun och modern med de blida ögonen
tion ske å närmaste postanstalt. — Bidrag frän alla områden f ö r qvinlig verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af papperet bör och det tåliga ansigtet, och jag tänker på att hur ringa och obemärkt lifvet glider fram, hen- nes och så många andras, så är det dock i tysthet stort, i hjertats tåliga kärlek, i det trofasta sträfvandet att uppfylla hvarje pligt, hur ringa den är, i hjeltemodiga offer, dem ingen vet af.
Och ej tänker man stort derpå.
Blott då och då, någon gäng då våra ögon se klarare än vanligt, skymtar det fram för oss en aning om, att det nog fianes mycket här nere, som aldrig skall prisas af menniskor, som skall glömmas och varda utan lön, men som kanske en dag skall lysa fram som perlan ur den öpp- nade musslan.
L.
Sen till, ärade läsarinnor, att Idun finnes hos alla edra bekanta!
Ett reseäfventyr i Norge.
V i d I d u n s a n d r a pristäfling b e l ö n a d m e d hedersamt omnämnande.
mörk höstafton 1 8 8 6 rulla.de vi i våra ««Sr^ skramlande stolkärror ned utför den branta och slingrande backen till stationen Hellesylt i Söndmör och stannade utanför det stora, nybygda hotellet.
Hellesylt, som ligger nere vid Storfjord, omgifvet af branta, mörka fjell i en dyster och ogästvänlig trakt, har ingenting, som i och för sig kunde locka turistströmmen hit.
Och dock färdas årligen en mängd främlingar af alla nationer fram här, och alla tala med för- våning om hvad de sett.
En half mil från Hellesylt skjuter nämligen en tre mil lång arm af Storfjord in i landet, och detta är den för sin vildhet och otillgänglighet vida beryktade Geirangerfjord.
Vid vår ankomst tog hotellvärden, en driftig karl (hvilken, liksom så många andra i Norge, från bonde arbetat sig upp till hotellegare) emot oss på trappan, lät visa oss upp på våra rum och ombesörjde, att våra våta och illa medfarna reseffekter kommo under tak.
Sedan vi beställt båtskjuts för att följande dag resa in till G-eiranger, gingo vi, trötta efter dagens ansträngningar, till hvila.
i I U | i K i U IN användas och marginal lemnas.
Namn och adress torde alltid noga angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
Och strax öfver oss hänga stora, ofantliga sten- block ned från klipporna, ögonskenligen färdiga att hvilken stund som helst falla ned och krossa vårt lilla nötskal.
Skog kan ej växa här på branterna, men i skrefvorna frodas grä- set tillsammans med låga buskvä-xter och ett slags vackra hvita blommor, oeh här och der nere vid stranden böjer sig en liten björk ut öfver vattnet.
Här tycks inga andra varelser än foglarne kunna bygga och bo, och dock — hvad synes väl deruppe på afsatsen?
Är det ej en menniskoboning?
Jo, en af roddarne om- talar, att der ligger en gård, en af de rikaste här på trakten.
Vi fråga naturligtvis, hur man kan komma upp dit.
Jo, en väg är in- huggen i den nästan lodräta klippan; på den måste man klättra upp.
Förr fans här ' en hängbro, men den är nu borttagen.
På vin- tern kan ingenting bäras ned här, och då nå- gon dör, måste liket saltas och förvaras på gården, ty först på våren kan det föras ned och begrafvas.
Barnen bindas under de första åren med tåg vid stugan, så att de ej skola gå för långt ut på branten.
Här komma vi till ett ställe, der ett stort stycke tycks ha fallit ur berget — ja, för några år sedan gick här verkligen ett snöskred, som tog med en bit af sjelfva fjellet.
Svall- vågen blef så stark, att en mil derifrån, i Hellesylt, gick vattnet nio famnar upp på land.
En båt var just då ute på fjorden och vände tre gånger kölen i vädret, men menniskorna räddade sig genom att hålla fast i årtullarna.
Litet längre fram kommo vi till » Prsekesto- len », en besynnerlig, utskjutande klippa, pas- sande till talarstol åt bergakonungen, och strax derpå till ett jättestort klippansigte, » hellige Olav ».
Nu nalkas vi en af Geirangers vack- raste punkter, systerforsarne eller » de sy v söstre. » Här kommer en fors ned, hvilken högt uppe på branten delar sig i sju armar, så att hela klippan täckes af en hvit, rörlig slöja.
Midt emot, på andra sidan fjorden, stör- tar en annan stor fors ned, oeh rundt omkring oss höres nu sorlet af otaliga, små bergbäckar, som rinna ned mellan klipporna.
Hunna halfvägs in i fjorden, lägga vi i land, ta fram matsäcken och sätta oss rundt om- kring en stor, flat, sten, hvilken får göra tjenst som bord för vår enkla anrättning, bestående af smörgåsar och öl.
Men snart är det tid på, att åter bege sig af; klockan är 1 och hemvägen lång.
Då vi vaknade följande morgon, skeno några Luften är tryckande het, allt är stilla, solen svaga solstrålar in i rummet, och fjorden utan- strålar ännu från den molnfria himmelen — • för låg blank och stilla.
Det var en glad allt tyder på att hemfärden skall gå lyckligt öfverraskning för oss, som hela tiden förut och väl.
Vår förståndige och erfarne båtförare haft regn och blåst, och i bästa humör begåfvo påskyndar likväl affärden, oeh snart äro vi vi oss af.
åter ute på vattnet, denna gång följande andra Vårt sällskap bestod af fyra personer, tre stranden, som ej ger den första efter i vildhet fruntimmer och I en herre, och vi hade derför och otillgänglighet.
Två af sällskapet taga upp måst taga en stor båt med tre dugtiga roddare, sina färglådor och börja små skisser, vi andra hvilkas kraftiga årtag snart förde oss långt ut placera oss så bekvämt som möjligt och bereda oss, att i all sköns lugn njuta hemfärdens be- på Storfjord.
Naturen här är storartad.
Höga, sönder- hag.
Då yttrar hastigt vår båtförare: » nu få Troende att det sedvanliga splittrade fjell stupa brant ned i vattnet; små vi stygt Veir. » forsar sila ned mellan remnorna och upplösa regnet infunnit sig, ämna vi just spänna upp sig i ett fint stänk, som glittrar i solen; ingen paraplyerna då — hastigare än det kan be- båt syns på den vida vattenytan, roddarnes skrifvas — ovädret bryter löst.
Regnet stör- jämna årtag föra oss allt närmare inloppet till tar ned i strömmar öfver oss, häftiga vindstö- tar kännas, en mörkgrön rand syns derute på den trånga bifjorden. '
Slutligen svänga vi om udden — oeh nu fjorden, den rör sig ständigt framåt, blir brun, äro vi härinne mellan de 4 — 6000 fot höga, blir åter grön med hvitt skum öfverst, kommer lodräta fjellen på denna blott en half mil breda allt närmare • — - nu är den här — båten får fjord.
Det är så stilla, så förunderligt dödt en stöt — och så bär det af.
härinne mellan dessa mörka, skyhöga murar, Vågorna vräka omkring oss, än äro vi nere att man blir helt beklämd.
V i ro nära intill i en djup dal, än uppe på toppen af vågen; stranden oeh blicka uppåt.
Högt upp synas skummet hoppar från våg till våg och stänker bergens toppar, taggiga och söndersplittrade.
in i båten, årorna knaka under roddarnes starka tag, regnet öser fortfarande, forsarna brusa och vågorna, som brytas mot strandens klippor, framkalla ett underligt, fräsande ljud.
Ja, nog kände vi oss små på bortvägen, i solsken och lugnt väder, mellan dessa förfärliga fjell, men än mindre kände vi oss nu, i mörker, storm oeh oväder.
Vi försöka hålla utmed ena stranden, ty derute äro vågorna allt för stora, men härinne måste vi oupphörligt svänga om de skarpa ut- skjutande uddarna, som det gäller att ej komma för nära.
Vidjeringarna omkring årorna brista, den ena efter den andra, karlarna få spänna af sina läderbälten och begagna dem i stället.
De af våra saker, som ännu ej äro genom- dränkta, stoppas ned under tofterna, de kläder vi ha på oss äro redan till spillo gifna, och från våra hattbrätten strömma hela kaskader ned.
Det värsta af allt är dock, att en af da- merna, då de stora vågorna hota att slå öfver oss, upphäfver höga ångestrop.
Jag har aldrig hört något så hemskt som hennes entoniga, ängsliga klagan.
Men vi andra, som ej till fullo uppskattade farans vidd, njöto i hög grad af detta väder, som så fullkomligt öfveren- stämde med Geirangers natur.
Vi vände oss om för att ännu en gång se det inre af fjorden och varseblefvo då till vår stora förundran, att systerforsarne, i stället att gå lodrätt ned för fjellet, nu af vinden kork- skruflikt hopsnoddes oeh som hvita tvärband yrde öfver klippan.
Ja, det var en vild och mörk tafla, Geiran- gerfjord erbjöd i detta väder, en bild, som man ej lätt glömmer och som det är roligt, att en gång ha sett.
Så småningom lugnade doek stormen af, sjön gick ännu hög, men regnet upphörde och om en stund bröt solen fram mellan de mörka molnen.
V i hade nu hunnit ur Geirangerfjord och kommit ut på hufvudfjorden.
Efter ytter- ligare en timmes rodd lade vi, klockan fem på eftermiddagen, åter lyckligt i land vid Helle- sylts brygga.
Men först nu förstodo vi, hur stor faran verkligen varit, då män, kvinnor och barn hommo ned emot, ' oss, för att välkomna sina kära anhöriga, för hvilka de varit mycket oro- liga.
En båt hade skickats ut för att söka oss, och hotellvärden hade sjelf med ångbåt rest in till Geiranger för att, om möjligt, få reda på oss.
Våra roddare omtalade nu, att sjön dock ej varit det värsta, utan att faran för stenskred varit än värre, då vi just befunnit oss på det ställe, der under häftiga störtregn skred van- ligen bruka gå.
Hvart vi kommo hörde vi sedan talas om denna stormby, som sträckt sig vida omkring och i mannaminne kunde in- gen erinra sig, att ett oväder utbrutit så ögon- blickligt.
Aldrig hade våra roddare varit ute med resande i sådant väder, förklarade de.
Trötta och våta, men glada att ha fått se Geiranger, skyndade vi till hvila, för att föl- jande morgon med ångbåt fortsätta resan till Molde.
Hama.
Våra läsarinnor Iduns erinras tredje om pristäfling.
Efterse de närmare bestämmelserna angå- ende ämnen, pris, täflingstid m. m. i n:r 22 och 23.
Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, så vida porto bi- fogas.
Inga ofrankerade försändelser lösas.
Annonser mottagas endast mot kontant liqvid i förskott af 2 5 Öre pr 4- spalt.
petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under I krona.
.Literatur.
......
.
.
........,.
.
•.
Sigenargossen i Norden.
E f t e r E. jerran Geibel bort i sköna Spanien Der fosterland, den skuggande kastanjen invid Ebros de dunkla Eggande Der Spanien, är mitt Hviskar Der af J a c q u e s.
strand; drufvor ses rosor, mera När jag sorgsen Ingen Ack, Töckenluft, från Ack, arma, isar, ut; är hvar munter tagit melodi hemort Till mitt vackra vid sista gick klaga ibland: Till min Dansen vill jag draga, solskensland / skördefesten bland landtmäns Stämde jag, den skggge Mina bästa sånger Men när paren Medan Ack, jag Som Der svängde, skred, trängde, pä kinden ned.
hörde då vid ifrån mitt i skära Lättare Der opp.
hett i ögat Droppade häfs hvarje bröst; toner, fot som vingar Svarta ögon hota, fandangon du trånadssjuka håller mer oss lide hvarje Blott mitt fosterland Hän till söder!
Slockne Hän vackra skuggan sist mitt får, går.
Nej!
Under veka, smeka, Intet Till mitt röst: måneglansen Hvarje Fritt jag dansen land en vid zittrans Yrande t7 ' opp, gästen, lustigt sol mot vester Tåren visa, slut.
det är som hördes Hvarje 14. förstå.
hur du mig Sångarglädjen hjerta, qvar; smärta, jag till har.
Spanien, solsltenslanå ' .. af kastanjen hjertas Lundquist.
gå, solen stänger Halfglömd Berättelse af Ernst förbarma, mig den enda vill En l i f s u p p g i f t.
bittra, får.
sig bjuder man sigenaren, Ingen zittra går, blick jag vill man Snäsigt Då med min blott med ord så vänlig Sällan I d e l g o d a saker så i b i l d s o m text, h v a d a n häftet väl e g n a r sig för ett m e d t a g a n d e p å m i d s o m m a r s u t - flygten.
— Häftet kostar 1 k r o n a.
glans.
htis till hus här Möts jag Och dans, röda, SJcärare än månens Ifrån glöda, till säng och Från Mälarstrand, P u b l i c i s t k l u b b e n s m i d s o m m a r s - t i d n i n g, b a r u t k o m m i t m e d följande i n n e h å l l: En kopp kaffe.
N o v e l l e t t af Tor Hedberg.
Med 8 t e c k n i n g a r af V.
A n d r é n.
— Sommardagar i Ronneby.
A n t e c k n i n g a r af G. Meyer.
M e d gravyrer efter aqvarell af Kindborg o c h fotografier.
— Ångbåts- passagerare.
A f Helene Nyblom.
M e d 9 teckningar af V. Andren.
— Lyckas vid Wettem.
Teckningar af A. Schultsberg.
— Första sippan.
H e l s i d s f ä r g t r y c k efter t e c k n i n g a f J.
Ny ström- Stoopendaal.
— Väckelse.
P o e m a f Toivo m e d v i g n e t t af Forsström.
— Ett be- sök i Yosemite-dalen.
A f Curt Wallis.
— Påsknatt i Pirazus.
P o e m af Verner von Iieidenstam.
— Mat- mors friare.
F o l k l i f s b i l d af Sigurd.
M e d teckningar af Andrén o c h Hedelin.
— Och rosor blomma.
.
.
P o e m af Dan.
Fallstiöm.
brand.
ä Erik kom till baka till sitt verksam- hetsfält igen efter sin resa söderut, var det som om han lemnat det bästa af sin arbetshåg qvar der nere i Småland.
Det hörde icke till hans vanor att midt i brinnande bråd- ska falla i tankar öfver de enklaste saker, som den obetydligaste handtlangare hade reda på, eller att stå vid ritbrädet och mekaniskt fylla den ena papperslappen efter den andra med krumelurer, initialer oeh slängar.
Och hans glada humör var också borta.
Han som eljes alltid brukade ha ett uppkryande skämt till hands under arbetet — hans godmodigt lustiga infall voro kända som det bästa pådrifnings- medel, när någon stod och latade sig, och ver- kade kraftigare ' än de strängaste förmaningar —, han, som var själen oeh glädjen i de öfriga ingeniörernas och kontorsherrarnes punschsam- qväm, fast än han sjelf som en inbiten absolu- tist aldrig drack annat än bilinervatten —, han hade inga flera roliga historier att förtälja, han satt tyst och såg frånvarande ut.
Och förkla- ringen hittade man genast der man i sådana fall brukar söka den: » Allas vår Jerker är kär! » Ja, Erik var kär, det viste han sjelf, innan någon sagt det, ty han var en föga invecklad natur och hade icke svårt att komma till rätta med sig sjelf.
Han hade, allt sedan han blef fullväxt, ständigt varit så upptagen af arbete, att han ej haft en minut ledig att förälska sig på; men under de båda resdagarna hade allt sammansvurit sig emot honom — sysslolöshet, vårluft och vårsol och hans ostörda påtuman- hand med den täcka, okonstlade, kärnfriska ungmön, björkdoft och vågsvalp —; allt sam- verkade för att göra honom riktigt mottaglig för de kringsväfvande kärleksbacillerna.
Och nu var han ohjelpligt fast, så illa kär, som han med sitt pojkaktiga förakt föt » qvinnfolk » aldrig trott sig kunna bli.
Det yttrade sig hufvudsakligast i en ständig, sugande, enerverande saknad efter Ingrid.
Han som icke var fäst vid någon i verlden med starkare ömhetsband och som alltid varit van att vara sig sjelf nog, gick i flera dagar och kände sig rent husvill och redlös, utan håll- punkt och lifsnerv, bara derför att han ej längre hade den der lilla romaneska brunögda tösen vid sin sida.
Han viste icke, huru lyck- lig han varit under de der dagarna, förr än de redan voro förbi, oeh han hade aldrig trott, att man skulle kunna så hastigt vänja sig in i lyekan och att den kunde lemna en sådan omätlig tomhet efter sig.
Till och med arbetet hade förlorat sin lockelse för honom, och han förstod nu mycket väl hvad han aldrig förr förstått, huru det kunde finnas menniskor, som voro liknöjda för sina pligter.
Men detta sjukliga tillstånd räckte endast några dagar.
Just då det nått sin höjd och han redan funderade på att gifva arbete och pligter på båten och rymma ner till Stockholm hals öfver hufvud, vaknade hans gamla energi ur sin dvala, skakade af sig alla drömmar och ropade till honom: Hvarför hänger du läpp, Jerker "?
Jag tror, du har blifvit bortbytt!
Du är kär — än se ' n?
Laga att flickan blir din, det är alltihop!
Har du glömt din devis^ » Hugg i! » Och han högg i.
Det vill säga, han satte alla krafter i. rörelse för att skaffa sig den plats han under sin sista Stockholmsresa fått spaning pä.
Han skref bref till höger och venster, han som hatade brefskrifning värst af allt i verlden näst bränvin och tévattenspladder; han låg i arbetet från morgon till qväll för att kunna sluta det ett par veckor tidigare och bli så mycket förr ledig att resa ner till Stock- holm oeh slå det stora slaget.
Ty han egde det lyckliga förtroende till sig sjelf och till ödet, att han aldrig misströstade om möjligheten att uppnå det mål han en gång satt sig före.
Han hade hittills haft för stor framgång i alla sina företag för att icke ta det som en gifven sak, att det alltid skulle gå precist som han önskade.
Och i detta särskilda fall voro ju alla omständigheter så gynnande.
Ingrid var ännu så ung, hon kunde icke gerna ha fört med sig något annat tycke der nerifrån, det hade tydligt hörts på hela hennes sätt att tala och resonera under de dagar de varit till- sammans.
Och nu satt hon ju der i en undan- gömd vrå hos faster Henrika, der hon aldrig såg en skymt af någon ungherre; hon kunde icke.
ha varit bättre förvarad åt honom, om hon suttit inspärrad i ett nunnekloster.
Och hvarför skulle hon icke älska honom så gerna som en annan?
Om han riktigt ansträngde sig?
Kärlek väcker genkärlek i ett ungt, oer- faret sinne, så pass mycket förstod han af det der konstiga kapitlet.
Och det var ieke möj- ligt annat än att ett godt stycke arbete redan vore undangjordt, tack vare det fria, okonstlade umgänge de haft med hvarandra under res- dagarna, då de ju som genom en tyst överens- kommelse vrängt ut och in på sina hjertan och visat hvarandra minsta skrymsla deraf.
Under inga förhållanden kunde de så väl ha lärt känna och förstå hvarandra som under dessa korta, herrliga dagar, då ingen dum konvenans oeh inga baktankar stått hindrande mellan dem.
Och att de passade ypperligt för hvarandra, det var lika säkert som att hon kände sig dragen till honom, fast än kan hända omedvetet.
Det behöfdes endast, att hon kom att tänka på saken; och hvem vet, kanske var det med henne som med honom, kanske hade skils- messan äfven gifvit henne klarhet rörande rätta arten af hennes känslor för honom?
Hon gick kanske der nere i Stockholm och tänkte på honom?
Ja, hvad skulle hon annars tänka på?
Nu dök samma tanke, som redan vid af- skedet ett ögonblick snuddat vid honom, åter upp i hans hufvud.
Tänk, om faster skulle gå stad och förvrida hufvudet på henne, göra henne till läserska?
Nej, dertill vore Ingrid bestämdt alldeles för frisk och klok.
Men den der böjelsen för romantisk öfverdrift, som han funnit hos henne, kunde inte den möjligen göra jordmånen mottaglig för fasters bearbetningar,
i fall gumman kom på den idéen att värfva sig en proselyt?
Han trodde icke precis, att det hörde till fasters vanor, åtminstone hade hon aldrig gjort något försök med honom; men kanske hon skulle bli mindre grannlaga mot en uug flicka, som hon så der dagligen fick inom hörhåll?
Det retade honom, att han icke under resan tagit reda på, huru Ingrid hade det med det der religiösa.
Allt möjligt hade de talat om, men icke det.
Att Ingrid ej fört det på tal, berodde kanske på, att detta ej var någonting som specielt intresserade henne?
Sjelf lemnade han, praktiskt anlagd som han var, omsorgen om de öfversinliga tingen helt och hållet å sido.
Dogmer, religiösa spörsmål, frågan om hvad man bör tro eller icke tro, allt sådant betraktade han som någonting all- deles utom hans sfer och hans kompetens, ungefär som harmonilära eller arkeologi eller numismatik; det kunde vara mycket aktnings- värdt och äfven intressant — för andra, för dem, som voro anlagda åt det hållet och valt det till sin uppgift, men han hade hvarken tid eller förmåga att sysselsätta sig dermed.
Han hade nog af religionens etiska sida.
Om han alltid bemödade sig att lefva sä, att han stälde sitt samvete till freds, så frågade han sedan icke efter, hvad detta samvete egentligen var och huru det rätteligen skulle definieras, om det var » Guds röst » inom honom eller hvad det var.
Att göra sig sjelf och alla rätt och att ställa så bra som möjligt för sig och de medmenniskor han kom i beröring med, det ansåg han vara lifvets enda mål, och om det fans något annat lif än det timliga, så tyckte han, att han genom att samvetsgrant fylla denna sin jordiska lifsuppgift borde ha planerat gan- ska bra för sig äfven för detta lif numro två.
Det passade derför icke alls i stycke för honom, om han skulle återfinna Ingrid som religiös svärmerska.
Han hoppades nog, trygg som vanligt,, att han, om de komme tillsam- mans, skulle kunna bringa henne på surtdare och förnuftigare idéer, men det skulle i alla fall vara förspild möda och tid, ett onödigt fördröjande af deras lycka.
Riktigt lugn kunde han icke vara.
Det var alldeles nödvändigt att ge Ingrid något att tänka på, som kunde motverka fasterns bearbetningar i fall dessa redan voro i gång.
Han satte sig derför ner och skref sitt bref till Ingrid, och han kunde så mycket lugnare göra det, som underhandlingarna om platsen i Stockholm ar- tade sig väl, Nu, fastergumma, tänkte han, lär du väl vara oskadliggjord till en tid — och skulle motgiftet inte vara sä starkt, som jag beräknat, så kommer jag ju sjelf snart!
Det var icke utan, att han i tysthet väntat sig ett svar på sin skrifvelse, fast än han icke direkt begärt det.
Naturligtvis icke ett be- stämdt jaord men i alla fall några uppmun- trande rader, antingen från Ingrid sjelf eller fastern.
Ty att den senare skulle ställa sig på hans sida oeh af alla krafter arbeta för giftermålet, det räknade han alldeles säkert på.
Hon höll ju så mycket af honom, hade alltid bistått honom efter bästa förmåga, då det var något han ville, och att gifta bort sina brors- söner är ju alla ogifta gamla fastrars käraste uppgift här i lifvet.
Det var endast af pligt- känsla han gjort hvad på honom ankom för att draga fastern in i förtroendet, men nu efteråt kom han under fund med, att det också var ett litet diplomatiskt mästerdrag.
Rörd och tacksam öfver att ej ha blifvit hållen utan- för, skulle gumman ännu ifrigare arbeta till hans förmon.
Men den ena veckan efter den andra gick, och intet bref kom.
Då vardt han till sist otålig, dref på arbetet, så att han blef färdig dermed förr än beräknadt var, packade ihop, höll ett afskedsföredrag i brukets på hans initiativ bildade nykterhetsför- ening och reste till Stockholm för att göra upp om platsen och sedan gå till Götgatan och sjelf hemta svar på sitt bref.
Fast det gjorde honom ondt att skiljas från sina vänner och i synnerhet från arbetarne der uppe, hade han aldrig varit så glad, som då han satt i kupén och tåget rullade bort med honom.
» Jerker ser ut som han skulle sta ' och fria! » hade en af ingeniörerna sagt, och det ordet följde honom till vägs.
Ja, visst skulle han sta ' och fria!
Han skrattade högt för sig sjelf, då han tänkte på det, och de öfriga passagerarne trodde visst, att den abso- lutisten ingeniör Berner tagit sig en tår för mycket.
Under hela den långa resan räckte hans feststämning — men så var det också den ljusa, den leende framtiden hans tankar kretsade omkring.
Framtiden — det var någon- ting riktigt genomgående festligt, någonting snar- likt deras båtfärd på Bysjön, idel solsken och blå luft, kraftiga årtag oeh allvarsord, upprik- tighet och innerlig sämja — och två i båten!
Han visste icke riktigt, hvad poesi var, men han trodde, att det borde vara någonting ditåt.
De skulle bo någonstädes på Kungsholmen eller åt Atlas till, der de hade kroppsarbetar- nes idoga lif omkring sig oeh lika nära till landet som långt till Drottninggatans och Vester- långgatans närd.
Tre stora, ljusa rum, jung- frukammare och kök skulle de ha, ingen grann- låtssalong, men ett ordentligt rum åt pigan.
Och det skulle bli ett mönsterpar och ett mön- Våra barn.
tillgifna tjenare i n ä m n v ä r d g r a d sä- kerligen förminskas.
Elisif.
Vid tandspricknlngen lida d e flesta barn m y c k e t.
L i n d r i n g i det o n d a erhålles, o m m a n ofta i n g n i d e r deras tandkött m e d h o n u n g.
Elisif.
Köket.
Tj en ar ne.
D e n i v å r tid så öfverflödande till- g å n g e n p å läsning till billigt pris l o c kar m å n g a tjenare att k ö p a o c h på m e l l a n s t u n d e r läsa sådana b ö c k e r, h v i l - kas i n n e h å l l ofta g ö r d e m o b e r ä k n e l i g skada, ty b å d e sinne o c h tankar blifva deraf u p p t a g n a o c h o r e n a d e.
Derför b o r d e en h v a r h u s m o d e r se till, att d e b ö c k e r eller tidningar, s o m hen- nes tjenare läsa, äro af ett g o d t, sed- ligt innehåll.
O m tjenare, m e r a ä n h v a d nu i a l l m ä n h e t är fallet, finge se, att m a n intresserade sig för o c h tänkte på deras väl, skulle den n u så ofta h ö r d a klagan öfver bri.-t p å pålitliga, sterlif!
Aldrig något gagnlöst gnabb om skräp, aldrig några småaktiga ingrepp i hvarandras tanke- och handlingsfrihet, fullt förtroende och fullt erkännande af den andres vederhäftighet.
Intet förmynderskap å någondera sidan, inga reglementen, inga maktspråk: » Sådan är jag derför måste du vara så med! » Men en sådan kärlek, god ' vänner!
— förstås, utan all sen- timentalitet och allt pjosk — en sådan der kärlek, som liknar det nya cement han upp- funnit och skulle ta patent på: det blir star- kare och olösligare, ju äldre det blir — tem- peraturvexlingar och hvardagssläpets nötning — ingenting biter derpå, det fäster bara hårdare!
Och så det skulle komma att skrattas i de der tre rummen — ja, hvarför inte ända ut i jungfrukammaren, hon var ju menniska, pige- schen också, och kunde behöfva lufta lungorna ibland.
Men deremellan skulle det knogas och det efter ordning ändå, och med allting skulle de hjelpas åt, hon skulle sätta fason på hans broschyrer i arbetarefrågan, för han var allt litet bortkommen med det der knåpgörat att skrifva; tankarna skulle han bestå, om hon släppte till formen.
Oeh så skulle de försöka göra så mycket nytta som möjligt, och när den ena hade riktigt bra, så vore det den andra, som skulle känna tillfredsställelsen.
På det sättet skulle de lefva fram hela sitt lif liksom hand i hand, och om de någon gång blefve skilda åt, skulle det ändå gå som en osynlig telefontråd mellan dem, som deras tankar skulle färdas på.
Ett mönsterpar, jaha vet ni hvad det vill säga, gubbar oeh gummor?
Han såg sig så stolt omkring i kupén, som om hans medpassagerare kunnat höra hans tysta tankar.
Han var så glittrande glad, att han knappast märkte, huru fort resan giek, och innan han visste ordet af, var han i Stockholm.
Nu skulle han visserligen, enligt sin på för- hand uppgjorda plan, allra först gå till sina direktörer och göra allting klart om platsen, innan han grep sig an med det andra; men då han kom ut ur hotell W6 port, vederbör- ligen mättad och tillsnyggad, var det, som om något slags märkvärdig jordmagnetism dragit honom åt söder, och några få minuter derefter klef han med stora steg uppför Götgatsbacken.
Men då han strax derpå kom ner från fa- stern, var han lång i synen; ingen hade varit hemma.
Han gick in på ett konditori snedt emot för att invänta sina fruntimmers hem- komst.
(Forts.J.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
m ö j l i g t hällas p å flaskorna.
Derefter häller m a n i halsen ett h v a r f s t r ö s o c - k e r af e n t u m s t j o c k l e k.
F l a s k a n k o r - kas o c h d o p p a s ä n n u v a r m i e n b l a n d - n i n g af harz o c h v a x.
W — a W. Brödsoppa.
3 qvarter groft, rifvet rågbröd kokas m e d 7 qvarter vatten i en qvarts t i m m e, afredes m e d potatis- mjöl.
N å g o t v i n eller söt saft samt litet s o c k e r tillsättes; ätes m e d g r ä d d - skum.
E n n ä r a n d e o c h förträfflig rätt.
Elisif.
Mört kött erhålles o m m a n 2 å 3 t i m m a r före s l a g t n i n g e n g e r kreaturet in: / q v a r t e r ättika, / qvarter brän- v i n, 1 skedblad salpeter o c h 2 s k e d - b l a d salt.
Elisif.
Krämkokning.
D e t h ä n d e r i b l a n d, att, då m a n v i d saftkräms k o k n i n g a n v ä n - der endast potatismjöl, k r ä m e n visar sig vara seg o c h ej g e r n a vill l o s s n a irån s e r v e r i n g s s k e d e n.
F ö r att h i n d r a detta l ä g g e r m a n u n d e r k o k n i n g e n en bit s m ö r i k r ä m e n — så m y c k e t s o m en b ö n a är tillräckligt.
Stenia.
Enkelt sätt att tillreda g r ö n s o p p a.
2 m o r ö t t e r o c h en liten b i t selleri skäras s ö n d e r i ej allt för s m å bitar o c h frä- sas till s a m m a n m e d s m ö r o c h litet mjöl samt spädas m e d b u l j o n g.
Der- efter låter m a n s o p p a n k o k a, tills röt- terna b l i m j u k a.
S e d a n slås till bul- j o n g e n ett p a r m a t s k e d a r sherry.
S o p - p a n serveras m e d fiskfärstärningar.
Elin F. Saftkokning.
F ö r att u n d v i k a m ö g e l - b i l d n i n g anbefalles följande m e d e l: F ö r det första måste saften så v a r m s o m 1 1 2 2 Matlagning-.
Rätt för s m ö r g å s b o r d e t.
Färskt k o - kadt o x -, får- eller k a l f k ö t t (det senare nästan bäst) skares fint eller h a c k a s.
T i l l 1 d e l k ö t t tages 2 delar potatis, s k u r e n i tärningar s å s o m till sillsallad.
D e t t a lägges i en s t e k p a n n a att till s a m m a n s m e d salt, p e p p a r o c h finhac- kad l ö k efter s m a k b r y n a s uti s m ö r.
N ä r d e t är väl g e n o m s t e k t slås / qvarter gräddmjölk på, det hela o m - röres o c h är så färdigt att serveras.
— D e n n a e n k l a rätt har v u n n i t bifall af det m a s k u l i n a k ö n e t.
Gunhilda.
1 2 Bästa sättet ait förlora ägg.
I v a n - liga kaffekoppar slås n å g r a d r o p p a r v a t t e n; i hvarje k o p p slås forsigtigt ett ä g g.
K o p p a r n e nedsättas i k o k a n d e vatten, h v a r v i d n o g a tillses, att vatt- n e t ej k o k a r i n i k o p p a r n e.
Aggen k o k a s, tills h v i t a n stadgat sig, d å d e lossas m e d skaftet a f e n s k e d o c h u p p - tagas samt öfverföras derefter p å an- rättningsfatt t. Hilda.
God och prydlig efterrätt.
Till hvarje
VI vilja särskild t fasta uppmärksamheten pä Iduns lämplighet för plats- sökande och platsutbjudande annonsorer, äfvensom för alla öfriga slags S A N D G R E N, ä g g h v i t a tagas t v ä n n e m a t s k e d a r strö- s o c k e r samt n å g o t m i n d r e än e n s k e d sura l i n g o n.
D e t t a v i s p a s m e d stål- v i s p i kalll r u m tills det h ö j e r sig- L ä g g e s u p p i f o r m af torn o c h garne- ras m e d n å g o n sorts b a k e l s e.
W — a annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom S. Gumselius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
Regeringsgatan 6, L a g e r a f d e b ä s t a U R grädde på mjölken » (se I d u n d e n 2 mars), tackar p å det bjertligaste der- för.
J a g får n u d u b b e l t så m y c k e t g r ä d d e s o m förut, hvarfijr j a g ej kan underlåta att p å detta sätt gifva m i n t a c k s a m h e t till k ä n n a.
S.
A, Margareta.
Detta är ytterst envist.
För- sök emellertid det medel, som tillrådts Lisa 21 är i n:o 7 (jfr svar till N.
v. B. i N:o 14!).
Toaletten.
Eiram.
Fruktan för kräfta är ogrundad.
Möjligen vore massage af nytta.
Säkrast är att inhemta räd af läkare, som har tillfälle att undersöka er svulst.
En prenumerant.
1.
.Ta.
2).
Nej.
Plågorna äro visst icke gränslösa.
3).
Nej: d:r W.
be- handlar ej dylika sjukdomar.
Vänd er till en specialist i underlifssjuMomar.
4).
Nej, men verkan är väl ej stor?
W. 1 Syltning.
Att sylta melon.
M o g n a meloner skalas o c h skäras i aflånga bitar, k o k a s hastigt u p p i k o k a n d e vatten o c h l ä g g a s sedan p å rent l i n n e att afrinna.
U n d e r tiden k o k a s en lag a f s o c k e r i lika v i g t m e d m e l o n e n, litet v a t t e n o c h så m y c k e t v i n ä t t i k a, att d e t blir en söt- sur b r y t n i n g.
S k u m m a s väl.
Derefter i l ä g g e s m e l o n e n att k o k a o c h s k u m m a s tills d e n b l i r klar.
Begagnas s o m sallad.
E.
A. Konjaksplommon.
T i l l 1 k a n n a p l o m - mon tagas 7 skalp, s o c k e r; näi p l o m - monen äro k o k t a i sockerlagen u p p - tagas d e o c h 1 s t o p fin k o n j a k hälles uti, hvarefter h v a r t p l o m m o n l ä g g e s i g r y t a n, o m s k a k a s v ä l m e n får ej k o k a.
Förvaras i glasburkar.
Ulla.
Inläggningar.
Inläggning af kryddsill.
2 * / t j o g stor inmatssill galas o c h l ä g g e s u n d e r 1 2 t i m m a r i 1 k a n n a g o d ättika, h v a r - efter d e n u p p t a g e s o c h afstrykes s a m t n e d l ä g g e s i ett l ä m p l i g t kärl hvarftals med 2 ort sönderbrutna lagerbärsblad och följande k r y d d o r väl s a m m a n b l a n - d a d e: 1 s k a l p, groft salt, 1 s k a l p, fint salt, 3 o r t salpeter, 3 o r t k r o s s a d e n e j - l i k o r, 3 o r t m å l e n starkpeppar, 3 o r t s p a n s k h u m l e o c h 2 o r t r ö d sandels.
S e d a n ett l o c k p å l a g t s utsattes sillen för l i n d r i g p r e s s n i n g o c h förvaras p å så sätt u n d e r 5 a 6 v e c k o r, hvarefter den är färdig till a n v ä n d n i n g.
S ä r d e l e s lämplig sommarbeklädnad för ö m t å l i g a fötter är s t r u m p o r, s t i c k a d e af regarn.
D e hafva dess u t o m d e n fördelen framför b o m u l l s - o c h ullstrum- por att se fina o c h b e h a g l i g a ut.
S y n - n e r l i g e n v a c k r a o c h g l ä n s a n d e blifva de, o m m a n stickar d e m af regarn, h o p t v i n n a d t m e d isgarn.
Hilja.
Tag 3 gånger dagligen 3 piller af: Pilulce ferratce Blandii och fortsätt dermed inemot fyra veckor.
Blir er mage trög, bör ni samtidigt dricka något lösande vatten (t. ex. Marienbader) ett dricksglas hvarje mor- gon, — Er hudåkomma mäste ni något när- mare beskrifva för att vi skola kunna gifva er ett råd.
D:r — d.
i&gt;Uogdab&gt;.
S V A R.
N:O 1 9.
8 lod vax lägges i bitar i ett stop kallt vatten att koka.
I detta vaxvatten vi- spas siktadt kornmjöl och kokas som en tunn gröt.
Då den är aflyftad, slås deruti för 6 a 8 öre tjock terpentin, hvarefter den omröres väl.
När den kallnat, strykes den med han- den eller en borste mycket jemt på den afviga sidan af tyget, som sedan torkas i luften, stänkes med vatten och manglas på rätsidan.
Försök detta och jag tror, att Ni skall bli nöjd med resultatet.
A — n M — k.
Källaren.
Medel att desinficiera fuktiga källare, i h v i l k a m ö g e l b i l d a s.
M a n tager 1 — 2 k i l o g r a m k o k s a l t, l ä g g e r d e t i ett djupt stenkärl o c h ö f v e r g j u t e r det, sedan m a n väl stängt alla d ö r r a r o c h g l u g g a r s a m t tillslutit alla kärl, m e d / „ liter k o n - c e n t r e r a d e n g e l s k svafvelsyra (till 1 k i - l o g r a m k o k s a l t), hvarefter m a n hastigt aflägsnar sig för att i n t e q v ä f v a s o c h 1 H:t 2 2.
Den, som arbetar med husliga sysslor, kan ej alltid ha hvita och prydliga händer, men hon kan alltid bjuda en mjuk: ett ett- - Ctt^ — ctt — ttt cO: 2 A — a.
Konservering.
Att förvara rökta skinkor för mask.
Då fläsket skall r ö k a s, tar m a n fint stött s t a r k p e p p a r o c h s t r ö r p å i n s i d a n af fläsket o c h g n i d e r väl i n d e n m e d handen.
F l ä s k e t b ö r r ö k a s så kallt som möjligt.
D å d e t fått h ä n g a en tid p å en luftig v i n d o c h t i d e n är i n n e, att d e s. k.
s p y f i u g o r n a k o m m a, skall m a n d e s s f ö r i n n a n k n y t a en påse om h v a r j e s t y c k e fläsk o c h b i n d a v ä l till u p p e v i d.
S e n o g a efter, att ej n å - got hål finnes, d e r d e s m å flugorna k u n n a tränga s i g i n, t y äfven d e l ä g g a ägg.
Sent på qvällarne under somma- r e n b ö r m a n taga af p å s a r n e o c h låta fläsket få luft.
D e n s k i n k a n m a n skär u t a f skall o m k n y t a s u n d e r m e l l a n t i d e r n a.
V ä f v e n till päsarna b ö r ej v a r a allt för tät.
Erfaren husmoder.
Mjölkkammaren.
Grädd- eller aptitost.
S u r eller t j o c k m j ö l k slås i e n kittel, s o m ställes öfver e l d e n o c h får stå, till dess ostmasban samlat sig.
D e n u p p t a g e s då m e d ett durchslag, kramas väl o c h lägges i en o s t f o r m s a m t ställes i p r e s s, så att vasslan afrinner.
O s t e n rifves sedan p å ett rifjern, slås i ett träkärl o c h ar- betas ofta, till dess h o n l ö s e r sig o c h 1 blir degartad.
D e r p å i r ö r e s / 2 skalp, s m ä l t s m ö r o c h ostfärg efter b e h a g.
E n v ä l skurad kittel sättes p å e l d e n, o s t m a s s a n slås, tillika m e d så m y c k e t g r ä d d e att h o n låter a r b e t a sig, deri o c h u p p l ä g g e s, d å h o n v u n n i t tillräck- lig s e g h e t, i f o r m a r, h v i l k a ställas att s v a l n a i ett kallt, dragfritt r u m.
Då ostarna svalnat, u p p s t j e l p a s d e o c h få i ett mindre kyligt rum långsamt kallna.
V i d a n d r a u p p v ä r m n i n g e n an- vändes träkol.
• — U n d e r t e c k n a d, s o m följt rådet af » B.
S.
a f S.
» a n g å e n d e » att få t j o c k 1 T^Z^TT- — ' ^ I d i m s!
BEDJAS ANNONSAFDELNINGENS RED.
BEFORDRAR BÄRA SOM VID BAST NINGAR RÄKNA ANNONSENS AR ATT V I D ELLER FULL RAD.
MEDDELAT FRIMÄRKEN, 8 ENÄR ÄR HVAR HVARJE TILL RED.
NAMN BIFOGA OCH EN SVAR, ANNONSÖR, O. ADRESS.
HQVID KAN SJELF RÄKNAS 8 7 STAFVELSER S O M QVINLIGA VERLD, ~C03 — eop- BE- 9 RADER; — Man kan repa sidenlapparne och karda dem, så blifva de lätta och behagliga till stopphing i täcken, nattrockar och andra persedlar.
" Visserligen fordras en mängd, men spar man blir det snart nog tillräckligt för ofvanståeude bchof.
Äfven kan man göra små rynkade blad af passande färger och an- vända i stället för broderier.
Jag känner en 76-årig gammal fru, som på detta sistnämnda sätt förfärdigar de charmantaste mattor, soff- kuddar och dylikt.
Nonia.
SOM 8 2 STAF- BÄSTA ANNONSERAS ANNONSTIDNING!
BÄST I IDUN!
- c^p — N:O 2 3 A.
Strykjern bur man skura med fmt pulvriserad trippel, hvar gång jernen användts, samt sedan slå något gammalt ylle om hvarje och förvara dem P Ä fuktfritt ställe.
Innan de åter begagnas, böra de gnidas med litet vax och äfvensä allt emellan under stryk- ningen.
N:O 2 3 B. Strykugncn bor ej gnidas med blyerts, ty då svärtar den ifrån sig; endast torkas väl och aktas for fukt.
L.
L., B. W. Göteborgska m. fl.
Handarbeten.
N:O 2 5 a. Potatiskorf.
6 skalp, svinkött och 6 S K A L P, kalfkött hackas fint; 6 SKALP, kokad potatis skalas och rifves, ELÅ den är kall; G SKALP, spickfiäsk skares i tärningar.
Alltsammans blandas med en kanna uppkokt, kallnad mjölk, ett hälft qvarter sherry och arbe- tas SÅ en qvarts timme, samt stoppas sedan — ej för hårdt — i raka skinn.
Sedan läg- ger man korfvarne i klar sillake under 12 timmar, hvarefter de uppläggas fur att af- rinna, samt rökas i knappt TOLF timmar.
Efter ett par dagar är korfven färdig att an- vändas, då den skares i rätt tjocka skifvor och bräckes i en med något smör bestruken tackjerns-panna.
Denna korfsort bör ej spa- ras allt för länge.
L.
L.
(S v a r till n:r 4 1 i I d u n n:r 2 3.)
H ä l e n stickas s å s o m v a n l i g t, m e n i h v a r j e a f v i g t h v a r f stickas h v a r a n n a n m a s k a o c h h v a r a n n a n m a s k a aflyftes.
Man k a n tillse att å följande afviga h v a r f f ö r e g å e n d e h v a r f s aflyftade m a - s k o r stickas, så u p p s t å r en fin r u t n i n g å hälen.
G e n o m detta e n k l a förfa- ringssätt b l i r en stark o c h v a c k e r häl.
o c h H.
TILLÅTNA.
hand, om hon efter hvarje tvättning gnider händerna med glycerin, blandad med hälften rosenvatten.
Fru C. fr. B. låter källaren stå s t ä n g d ett p a r t i m - m a r, hvarefter m a n åter Öppnar alla g l u g g a r o c h d ö r r a r, så att c h l o r g a s e n far d u n s t a ut.
Sedan bortsopar man m ö g l e t från g o l f o c h v ä g g a r.
Fuktiga källare befrias g e n o m detta b e h a n d - lingssätt från all fuktig o c h u n k e n l u k t och, e m e d a n c h l o r g a s e n d ö d a r allt o r - g a n i s k t lif, u p p h ä f v a s äfven m ö j l i g e n pågående förmultningsprocesser.
E — n ÄRO TJENSTSÖKANDE RÖR D A M E R N A S S. Läkareråd.
Ch — e D — g.
Då orsaken till er hufvudvärk ej synes ligga i ert allmänna tillstånd, så vilja vi råda er att försöka, att strax, när hufvud- värken börjar, taga in två matskedar af en lösning af 10 delar antipyrin i 150 delar vat- ten (med litet socker).
Fåi ni ej häraf lin- dring kan ni försöka de medel, som tillrådts Isabella i n:o 3.
Fina W..
.
Ett lindrigare operativt in- grepp vore möjligen önskvärdt.
Använd emel- lertid en tid bortåt följande salva: 2 delar ichtyol och 3 delar zinkoxid pä 20 delar vase- lin.
Denna guides in 3 gånger dagligen och bör ligga på äfven öfver natten.
N:O 4 1.
En bastant strumphäl erhålles, om man endast stickar hvarannan af de af- viga maskorna.
Det rätta hvarfvet stickas som vanligt.
Nästa afviga hvarf bör inan vara noga med att lyfta de maskor, man förra gängen stickade och tvärt om.
Tråden löper naturiigtvis på inre sidan.
Till sådana hälar behöfvas flera maskor än i vanliga, eme- dan hälarne vid stickningen krypa ihop och lätt blifva för små, då de ej motsvara sitt än- damål, ingår.
H o s d e flesta af Iduns a n n o n s o r e r erhålla tidningens läsarinnor x / i H3 » - s o o I.
&lt; Breflåda.
C D EO C D — i C O 53- 53 " =3 ro oo CO o o N:O 2 5 A.
Göteborgska lemnar ett annat recept på potatiskorf, som af hennes bords- gäster varit särdeles omtyckt.
5 skalp, sal- tadt oxkött, 5 SKALP.
d:O bra fettblandadt fläskkött, 5 SKALP, finskuret fläsk samt 5 SKALP, rifna potatis, kokta ett par dagar förut.
De- gen knådas 1 timme med sju qvarter mjölk, uppkokad dagen förut, 5 lod salpeter och 13 lod salt, två stora muskotnötter och hvitpep- par.
Korfvarne sändas genast till rökning.
N:O 2 5 B.
H Å L L windbeutlarne i vann luft, t. ex. på spiseln, så att ej den kalla luften FÅR trycka ned dem strax vid uttagandet.
Fru G. fr. B. vid varuinköp billigare pris än andra, Q - CD E.
S.
Har ej öfversättningen varit tryckt X 2 förut?
Det andra bidraget användes ej.
K — l E. Kalmar.
Då vi ej känna den öf- verenskomrnelse, som ni träffat med tidnin- gens utgifvare, kan ej Eder önskan uppfyl- las, förr än efter herr Hellbergs återkomst från utlandet i början af nästa månad.
Då torde ock Eder hemställan kunna tagas i öf- vervägande.
Gerda.
Vi gratulera till den lycka, som tchapeau Boulanger » skänkt Er.
Samma lycka 179 y CD TIOTAL S T A F V E L S E R BILDA E N RADER.
FÖR HT N:O 3 2.
Små sidenlappar kunna med för- del repas upp och kardas sedan tillsammans med ull, som spinnes fint.
Deral väfves både starkt, varmt och vackert tyg till hvardags- klädningar.
Anna.
I PEN- FYRA ÖFVERSKJUTANDE STAFVELSER RÄKNAS LATTFÖRSTÅDDA FÖRKORTNINGAR ALLT, S O M FRANKERADE ELLER S I G N A T U R, INSÄNDANDE MINST SÅLUNDA SOM IDUN INKOMMANDE INSÄNDANDE GÅNGBARA k 25 öve » ALLA ALLA ANNONSENS ANNONSKOSTNADEN, RAD VELSER GERNA TYDLIGT A N N O N S N U M M E R Saftsås.
Ett hälft qvarter vatten kokas upp med några skedar socker; en half jumfru potatismjöl upplöst i ett hälft qvarter kallt vatten, vispas deri.
När såsen kokar, slås den upp att kallna; sedan blandas väl deri ett qvarter hallon-, klarbärs- eller körsbärs- saft.
Skulle det finnas skinn eller gryn i såsen silas den genom hårsikt.
Fanny — g.
N:O 3 1.
God knäck kokas på det sätt, att man tager socker, sirup och sot grädda, lika af hvar sort, samt lägger alltsammans i pan- nan på en gång och låter det koka, tills det blir hårdt.
Skuren sutinandel, sä mycket man behagar, ilägges på samma gång som det öfriga eller ock senare, hvilket man vill.
Knäck, kokad på detta sätt, blir ej vidbränd samt brukar bli fort kokad.
Anna.
RUBRIKER tfjenstsö^ande och Lediga platser .. SOM Potatispudding.
Halfkokad potatis skalas, får kallna och rifves på groft rifjern; deraf tages ett hälft stop; 12 äggulor vispas i ett fat med 6 matskedar socker och litet stött bittermandel; deri blandas den rifna potati- sen och sedan iblandas ett hälft stop grädde.
De 12 ägghvitorna slås till hårdt skum och iröras sist, hvarefter massan LÄGGE3 i en la- gom stor form, som är smord liksom före- gående.
Puddingen insattes i lagom varm ugn att gräddas, tills den är något upphöjd, då den stjelpes upp, öfversockras och serve- ras med saftsås eller sylt.
N:O 3 0.
Gif hönsen en handfull linfru hvart jemte brända och stötta ben.
A. E — k.
l ä s a r i n n o r UPPMÄRKSAMMA N:O 2 8.
Sagogrynspudding.
Ett hälft skalp, hvita sagogryn tvättas med ' en visp i ett par varma vatten, hvilka hvarje gång afhällas genom en hårsikt, att ej grynen få medfölja.
En kanna god mjölk kokas upp med ett hälft lod kanel, ett och ett hälft lod stött bittermandel och 6 lod smör; grynen vispas försigtigt deri, att inga klimpar uppstå.
Gry- nen kokas under flitig omrörning, tills de äro klara; man aktar väl på, att de ej brännas vid.
Gröten slås upp att kallna, kanelstän- gerna borttagas och sedan - iröres ett fjerde- dels skalp, stött socker och 5 a 6 vispade ägg.
Massan blandas väl och slås i en la- gom stor form, som är väl smord med sam- manrörda 2 skedar smält smör och en rågad sked mjöl samt beströdd méd rifvebröd.
Pud- dingen gräddas i lagom varm ugn; dä den höjt sig, är den färdig samt kan efter några minuter stjelpas upp.
Ätes varm eller kall med saftsås eller sylt.
o så vida de hänvisa till resp. annonser i
I P&gt; I I Kl I U U IN Tidningen kostar endast en (I) krona för qvartalet, befordrlngsafgiften Inberäknad.
— Fullständig mode- och mönstertidning gratis.
Annonser mottagas genom S. Gumaellus annonsbyrå tocn nos redaktionen till 2 6 öre pr 4-spaltig petitrad (= 10 stafvelser).
N Qust Q.
Folc^ers Bkonfargeri och KonsttYättning N:r 2 Kungsholmstorg N:r 2.
D n + i l r / i w e g e r i n g s g.
n:r 9 (JOÄ).
D l l t l K 6 F.
Drottninggatan n:r 8 1 C.
R Fotografering O O " ED utföres N y b r o 9 a l a n omsorgsfullt enligt nutidens Butik [315] fordringar.
Göteborg: n: r 2 8 B Kyrkogatan n:r 1 5.
Med största högaktning 2£ * 3 O " g.
CD p, « — h 5 (B u o som fröken Lilly.
Men att ånyo behandla ämnet!
Tack för det medsända bidraget.
M.
K.
Söder.
Den lilla skizzen kunde nog med litet omarbetning användas.
Men hvilka äro Edra anspråk?
H.
G. Ström — a.
Mottaget och delvis an- vändt.
Tack!
Agnes H.
Tack för bidraget.
Välkommen åter!
| Lill ' Mamma på G — n.
Tack!
Helsningen framburen!
Vilma E — n.
Våra läsarinnor skulle helt säkert anse det ogranlaga, om vi införde Edert poem till tidningens ära.
Mottag emel- lertid värt hjertliga tack!
Rekommendera tidningen åt Edra väninnor.
Tack!
Vilda Mina.
Tack!
Shall användas.
• » Flere (?)
läsarinnors.
Omöjligt!
Fru Aug.
J„ B — a.
En märkvärdig begä- ran.
Svaret afsåg naturligtvis ins.
af frågan.
Nu är sommarvär- men här, dä hvarje hushåll behöfver ett I s s k å p.
De bästa isskåpen, tillverkade af Smålands kärn- furuplank, säljas i kommission till pris 20, 26, 30 ä 30 kr.
(De isskåp, som på andra ställen säljas till un- derpris, äro tillver- kade af Norrlands utskottsplank och äro derför af ringa var- iktighet.)
En god •ara är alltid billigast längden.
Innan I; öpen eder ett isskåp, så gå till Magasinet^ n:r 19 Biblioteksgatan, Stureplan, och sen på dessa.
Isskåpen sändas mot efterkraf.
Adress: E. Lundbäck, Stockholm.
[361] Innehållsförteckning " \ Tillkännagivanden.
— På rätt hylla.
A f Ave.
— Flyg, svarta svan!
Poem af Daniel Fallström.
— Hos den sjuke.
Råd och erin- ringar II.
(Slut).
— En sommarbild.
Skiss af L.
— Ett resäfventyr i Norge.
Vid Iduns andra pristäflan belönad med hedersamt om- nämnande.
A f Rama.
— Sigenargossen i Nor- den.
Poem efter E. Geibel af Jaques.
— Lite- ratur, — Eo lifsuppgift.
Berättelse af Ernst Lundquist (forts.).
Våra barn.
— Tjenarne.
— Köi; et.
— Mat- lagning.
— Syltning.
— Inläggningar.
— Kon- servering.
— Mjölkkammaren.
— Toaletten.
— Källaren.
— Handarbeten.
— Läkareråd af D:r — d.
— Svar.
— Breflåda.
O De föräldrar och målsmän, h v i l k a vilja u n d e r nästa s k o l t e r m i n hafva sina barn i n a c k o r d e r a d e i S t o c k - h o l m i ett o r d e n t l i g t h e m, der m o d e r - lig o m v å r d n a d kan erhållas, t o r d e g o d - hetsfullt m e d d e l a sig m e d fru M. Zet- terberg, h v a r s adress u n d e r s o m m a r e n är G i m o B r u k.
Utmärkt goda rekom- m e n d a t i o n e r k u n n a erhållas.
[401] cl- tu 10 H LED / GA O För lig hushållerska samt för en stadgad, o r d e n t l i g k a m m a r p i g a, finnas platser l e d i g a n ä s t k o m m a n d e 2 4 o k t.
h o s fru Aschan, Gransholm pr Gemla.
[396] - (G.
18181x2) " rf H- SO rf CD T3 h å r e t s färgiimg ".
Svart o c h brun p o m a d a n i g r i t i n e ä 1: 5 0 p r b u r k.
Hårrenovator a 3 kr.
och 1: 7 5 p r flaska.
Neril, svart, ä 2, 4 o c h 6 kr.
Neril, b r u n, ä 4 o c h 6 k r.
p r sats, m.
fl.
s o r t e r från d e för- nämsta i n - o c h u t l ä n d s k a fabriker.
F i - naste Parfymer och Tvålar, Smink, Poudre de Riz, Frisértänger, nyaste sorter, m.
m.
h o s F r u O. S t r å l e, B P a r f y m h a n d e l n, Drottninggatan 6.
Obs.!
S ä n d e s till l a n d s o r t e n m o t efterkraf.
[355] VEEN ' S B e g ä r alltid rena Cacao Utsökt gvalitet — Billigt pris.
Vä kilo 2:75; % kilo 1: 50; Vs kilo 80 öre.
General-Agent för Sverige: S.
J.
N O R M A N, S t o c k h o l m.
(G.
11476X13) 55, utländska S p i r i t u ö s a.
Särskildt f r a m h å l l e s: finare C h a m p.
- C o g n a c från d e förnämsta firmor, flere år h ä r i lager, B o r d e a u x - v i n e r af v ä l k ä n d a firmor, h v i t t P o r t v i n, särdeles o m t y c k t, samt för s o m m a r s ä s o n g e n: e x t r a fint K a l l s k å l s v i n å 3 kr.
pr kanna.
[313] och Fiskebäckskils Badinrättning öppnas innevarande år den 1 5 juni och hålles öppen till den 1 5 sep- tember.
För rums anskaffande och öfriga upplysningar rörande bad- anstalten torde man intill den 1 5 juni vända sig tiil undertecknad, adress Uddevalla, samt derefter till Badhuskamreraren, Fiskebäckskil.
Utförligare annons i n:r 2 0 och 2 2 af denna tidning.
Uddevalla i maj 1 8 8 8 4] C.
A.
B e r g.
3 8 i i t - I i f i i t i t i g i i Billiga priser.
Nybrogatan.
Nybrogatan 55.
I T v ä t t utföres äfven af h ä r v a r a n d e o r d e n t l i g a tvätterskor,.
h e m t a s o c h h e m s ä n d e s, d å adress u p p g i f v e s p r telefon 4 3 9 0 eller p r post.
[74] C:o (reformerade underkläder.
Stockholm.
Ytterå jernkälla och sanatorium [281] öppet 15 j u n i — 1 september.
Se vidare n:r 16 denna tidning.
(G.
15133x5) [288] Handarbetskurs för lärarinnor börjas d e n 2 j u l i, K a m m a k a r e g a t a n 2 9, 2 tr. u p p.
F r i t t val af a r b e t e n.
Pri- set m o d e r a t.
R i k t profval.
Inackor- d e r i n g k a n erhållas.
Stockholm i juni 1888.
V å r a Elektriska ringledningar, som snart i c k e saknas i n å g o t h e m, der b e q v ä m l i g h e t ö n s k a s, k ö p a s h o s oss m e d k o m p l e t t a t i l l b e h ö r för 1 2 3 4 rum - (G.
18161x4) 1.
till och med 14 år.
Goda tyger.
Nya cch smakfulla model- ler.
Billiga priser.
Allm.
Telef.
6840.
Magasinet K a d e t t y g f, S Barnkläder för alla åldrar, 3 8 R e g e r i n g s g a t a n 3 8, 1 tr. u p p.
T r i c o t v a r o r a f bästa q v a l i t é, S e r g e r, Velveteen, Flaneller, Barnskor, V å r - hattar för b a b i e s, B ä r k a p p o r.
Utmärkta T e e r m. m.
[252] Gefle Ångväfveris B Stort lager af [402] Engelska Somm ars valt!!
H a m p t y g O F r u Anna JBarcldind.
(G.
3859x2) kr.
10,oa, 10,70, l l, « i, 12,io.
Hj.
Ahlström &amp; C:o, [400] Åmål.
DIVERSE.
För V i n e r Tv PLATSER.
en äldre, skick- Drottninggatan r e k o m m e n d e r a sitt välsorterade lager af endast äkta [10 Brakegatan 1 0 Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen annons införes under 1 kr.
VI1THÅ1TI3EL, 55 55 förfärdiga Annonser.
&amp; C: o, rijL^, LfUvS » otfia Ekman e+ TJULANDER H.
2 Nyström, Stora Vattugatan 2, h ö r n h u s e t v i d Brur^kebergstorg.
[365] Skrif till.
[390] ~ J.
G. Hammars Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla med veke 4 — 6 kr., extra so- lida 7 — 8 kr., med 2 vekar 12 kr.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] J.
G. HAMMAR, 30 Malmskilnadsgatan 180 B o s ä t t n i n g s m a g a s i n och begär pr of ver och prisuppgifter å Hvita Yäfnader till underkläder, Broderier, [22] Duktyger, Lakanväfnader Spetsar, Handduksväfnader, oeh Sängkläder.
STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG H£gT~ Annonser, afseddr för familjen eller fruntimmersverlden, införas lämpligast i Idun.
" TpH
