# ID: svediakorp-per65
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1889
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,961
# sentences: 690
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY SOCIALA OCH LITERARA INTRESSEN NORX~X~OPING i s s 9.
M. W. WALLBEHG &amp; C: o BPKTBYCKERI.
Mod!
siall känna dubbel haft,, @ Y -.
sär Ej du ' djärf med båda jiänder * -.
.
med en och en i sender,.
&amp; +er a tag i hammarns skaft. '
.Tusendubblas skall ditt mod, $är du märker tus&amp; andra Gladt i dina fotspåt * ' vandra.
.
.
. "
,. '
.
.
.
e j ' stanna, d e r du stod.
- Jllra starkad.
blir du då, -.
y ä r de öfverge ' dig alla, ..:.
* Och ~Ocb nar alla stöttor falla, .. Som din svaghet litat på.
...
Nya Idun.
par iinga tjänarinnor g&amp; med sina ljuständare och sprida upplysning i de stora rummen.
E n annan kvinlig ling- dom star i tamburen for att hänga upp kapporna, en fJ6rcte har hand om försäljandet f ' biljetter till siipbn, en femte dn- kar det präktiga teborctet, och nar dörren öppnas till serve- ringsrummen och köket, ser man genom springan idel iinga, blomstrande ansigten.
Se så, nu öppnas tamburdörren och in knogar en karl med en stor tafla; hans grofva bas höres niistan med en viss häpnad af de damer, som sta derinne i salongen och placera stafflier, drapera purpurfargade tyger och flytta reflexlamporna för att få konstafdelningen s&amp; presentabel som möjligt.
Man hör eljest under dessa a f h a r ingen manlig stiirnma.
Lokalen ar nämligen hushkllsskolan vid Jacobsbergsgatan, sällskapet Nya Idun eller kvinliga Idun, och tiden en Iörctagskv~ll~ den första i manaden.
Det är tre år sedan detta sällskap, som nu rlikuai ett hundra trettio medlemmar, bildades.
Det skedde p&amp; det enk- laste sätt i varlden.
Nkgra damer, fyra eller fem vor0 sam- lade i ett elegant hem i Villastaden en lördags afton.
Man kom öfverens om, att man kunde vara tillsammans med stort lugn, efter som herrerue vor0 pil Idun och saledes ej behöfde sitta hemma och sakna sina fruar.
Kvinnorna äro nu s&amp; in- bilska!
nNenn, inföll värdinnan, nhvarför skola herrarne ensamma ha fördelen af ett intelligent kotteri, der de en gång i m&amp; -- naden kunna uppfriska sig med intressanta samtal, fördrag, musik och litet sällskapstrefnod.
Kvarf6r kunna icke ocksa vi bilda en klubb, ett kvinligt Idun? "
Eget nog blef det ingen opposition, bara ett odeladt bifall.
Det var uppslaget.
Tvk månader derefter var siillskapet bildadt med en nämd af tjugo medlemmar: hvaribland ord- förande, vice ordförande, kassaförvaltare, sekreterare och 17-iir- dinnor.
Inom kort var lokal hyrd och stadgar diskute+a (k, antagna och tryckta.
Till nämdens pligter hör att förriitta inval af nya med- lemmar, hvilka m8ste föreslas af tv&amp; anmlilare inom sä.llska-
3 ' ' pet.
Valen förrättas med brnna och hvita bönor, och en enda af de förstnämnda stänger porten för aspiranten.
Afgifterna äro mycket billiga.
E n krona i inskrifnings- afgift, tre kronor i årsafgift och för öfrigt, hvarje &amp; ng man vill ziirvara vid supch, httiofem öre - säger 85 öre, - jag upprepar det, för deras skull, som icke kunna tro, att man för det priset kan få en särdeles god supé eller sexa, med delikata varma rätter och mjölk klockan half tio, och dessutom ett rikt försedt tebord strax man kommer.
Och nu kommer man.
Ljusen äro andtligen tanda i de stora, trefliga rummen, hvilka enligt hushållsskolans lifsprincip äro prydda här och der med kristliga eniblemer.
E n ofantlig salong, egentligen tv&amp; rum sammanslagna till ett, der pianinot står och tafvel- utställningen för aftonen ar anbragt.
Der innanför matsalen och vidare ett formak för dem som hellre än att lyssna till musik eller föredrag önska tillbringa kvällen med mera privat samsprak.
För öfrigt m&amp; man gifva Nya Idlin det beröm, att der finnes intet kotterivlisen.
Stämningen är allmänt van- lig och de flesta dragas till salongen.
Och så börjar aftonen.
Den ena efter den andra af nämden infinner sig kloc- kan half sju.
Det är.
ett kamratlikt möte, muntert och hjart- ligt.
Så snart ett tillräckligt antal, det vill säga minst tio, hunnit anlanda, innesluter man sig i matsalen, och der kring det stora mörka ekbordet, omgifvet af högkarmade stolar, af- handlas sällskapets angeliigenheter, granskas de anmaldas kvalifikationer och fälles slutligen domen.
När dörrame slås upp igen, och nämdeii träder ut, &amp; r sällskapet vanligen redan talrikt.
Te drickes, presentationer försiggå.
Vanligen medför en eller aniian medlem någon gast, ofta fran andra länder.
J a g har sällan sett ett så stort säll- skap s&amp; gladt och så kamratlikt, hvarje nick, hvarje hand- tryckning tyckes säga: " det var roligt att vi träffas igen. "
Och så flärdlöst!
Skulle man tro det - bara fruntimmer - och toaletterna spela ingen hufvudroll.
Men der finnes ju så mycket annat som 5ir värdt att se.
Der sitter till exempel friherrinnan Sofi Adlersparre, man kanner igen henne på de långa bruna lockarne och de blida dragen.
Det är hon, som fört kvinnosaken franiåt med sådan takt och shdant j5imnmod.
Och der till venster friherrinnan Thorborg Rappe, hon der med de mörka strålande ögonen och det vackra leendet, hon
som egnar sin tid och sitt hjärtas karlek &amp; t de andligt van- föra barnen, at idioterna.
Der längre fram se vi ett ungt, friskt och gladt ansigte.
Det är Carolina Wideström var kvinliga läkare.
Och hvem kan för öfrigt nämna dem alla dessa framstående lärarinnor,.
m5larinnor, slöj didkerskor, filosofie do ktorer och kandidater och hela kåren af nuisilraliska artister och amn ' tricer?
Bland författarinnornas skara har det p&amp; sista &amp; set varit flera tomrum.
Naii har saknat fiii Edgren, som vistats iitom- lands.
Eljest ar hon en personlighet, som man ej kan nndg2 att märka.
Hon för sig med värdighet, taler lifliigt och ener- giskt med iikgon svhighet för bokstafveni r och biir sitt huf- vud med det rika, litet oregerliga gråsprängda håret meii en viss öfverdådig käckhet under det hennes glada, Lifliga ögon tyckas uppfatta och observera allt.
E n aniian af vira inera framst8ende författarinnor har genom en l h g v a r i g sjukdom hindrats att besöka T.diiii.
J a g menar frii dlfhild Agrell.
Hvem Mei ' de först8 apen icke glad att se det tacka ansigtet med den h a, skara hyn, det ljusa, krusiga håret, de ärliga, blk ögonen och det smittsamma leendet?
Man hoppas dock nu att snart f&amp; aterse denna in- tagande företeelse i den krets, hvilken hon sk ofta gladt med sina lustiga tal, sina kvicka infall, sina humoristiska uppläs- ningar af de numera tryckta oförlikiieligu.
bonclhistosierna.
Man ser icke mer Victoria Benedictsoiis striinga och di- stingerade drag.
Men der finnes iincla ej s&amp; f$ författarinnor.
Der träffar man t. ex. fröken Mathilda Roos, lång, smart och förfuiad, den unga, behagliga fru Wahlenberg-Kierrman, mera lik en blyg mimosa an en iakttagande skribent, frbken Arnalia Fahlstedt med flera.
Sedan man pratat en god stund vid sin tekopp, (och att sorlet d&amp; är ofantligt antar jag att hvar och en kan för- stå), ljuder p&amp; en gling ordförandens klubba och det blir mol- tyst, med undantag naturligtvis af att en och annan icke förmAr afbryta s&amp; der med ens utan vågar iitgra enstaka hviskningar för att sluta meningen.
Ordföranden ar fröken Ellen Key, hou som hlaller tal, hvilka kunde ansta en parlamentsledamot, och soni i sin be- fattning inom detta sällskap vet att med sallsynt takt och en fin humoristisk godmodighet använda så väl ordet som kluibbazl.
Hon anmiiler nu, hvad som för tillfallet utgör aftoniincier-
hållningen, diskussion öfver ett förra gangen föreslaget iimne, ofta intressant och diflig, ett föredrag, en uppläsning eller en deklamntion.
Sist kommer musiken, körer, d ~ ~ e t t e soloshg, r, fiol och piano alltsnmm ans B. merveille.
Obevekligt klockan Iialf tio supb, men efter den hiinder det, att det blir ett litet nachspiel vid kaffekoppen med lustiga tal, verser, munterhet och glam.
Och sk skiljs man A t senast half tolf, siillan utan att ha behållningen af en interessant bekantskap, en ny idé, en skön melodi som ljuder kvar i örat - och siikert inedve- taiidet om att afveu detta anspr&amp;kslösa sällskap vill i sin man medverka till samvarons föracllande och höjande.
Vi til1iit.a oss att har meddela ett föredrag, som hhllits vid en af Nya Iduns sammankomster och öfverlåta å t läsaren att bedöma, om icke ocksk i en kvinnoklubb man kan få höra, saker af varde.
A. K- dt.
Parisersalonger p5 sexton- och sjutton- hundrat alen.
Föredrag hfdlet i Nye Idan.
B.
e t moderna eallskapsliivet i Frankrike ledcr sitt ursprung från den lirets, som CathBrine de Vivonne, markisinna de Rambouillet, vid början af 1600 talet sandade omkring sig.
I denna krets, som ar be- kant under namnet ' hbtel Rambouilletu efter värdinnans helii, herskade en verkligt fin umgängeston - ännu vid denna tid en nyhet för frans- mannen.
Ifrån hôtel Rambouillet spred sig denna fina urngangeston, som med tiden blef nAgot för sirlig och konstlad, genom de niånga gasterna till andra sällskapskretsar, som ined iner eller niindre fram- giing, sökte efterlikna den.
Hvar och en som utmärkt sig p i något onirade eller som egde niigot af den litteriira hel-esprit, hvilken p&amp; den tiden sfi mycket rRr- derades, hade tillträde till hôtel Rambouillet, som hvar afton tinder mer Sn trettio ar - frAn 1618 eller ¶G19 till omkring 1650 - var samlingsplats för en rexlande krets af förnäma damer, statsmän ocli krigare, författare ocli konstnarer.
Man sysselsatte sig Iiuhudsakligen med konversation och nied granskning af nyutkomna litterära arbeten eller med sådana, som ännu vor0 under arbete.
Yanligtvis var det författaren själf, som läste upp sitt verk för siillskapet, hilltet gjorde sina anmarkningar och anbefallde ' tt
andringar.
I allmänhet gick denna granskning ut p % ett ytterst nog- grant, att icke saga smaaktigt sofrande af ord och uttryck; det var snarare ett språkligt förfiningsarhete an en litterär granskning.
- Ibland upptogs nigot ämne till diskussion och salongen liknade vid dessa till- fällen, an " en universitetssal, der 15rda theser efter alla konstens reg- ler angrepos och försvarades, an en af medeltidens cours d ' amour, der sköna damer afgjorde nsgot vittert spörsm~l. "
Bland diskussionsainnen förekom intet oftare %n kärleken, son1 annars hade föga kredit i hôtel Rambouillet.
Den var ersatt af det subtilare och modernare galanteriet, som bjöd u hvarje man att gifva den kvinliga skönheten sin höfvislza dyrkan, och hvarje dam att lata sig älskas, men ej alska; att kvarhalla de slafvar hennes skönhet vun- nit gen.oni makten af hennes behag, men ej genom ynnestbevis. "
Allt som var artificielt hade en särskild lockelse för denna tids i m5nga andra fall s&amp; sunda och naturfriska människor.
Villigt underkastade de sig galanteriets hud, och till och med de annars så sjalfsvAldige och öfvermodige unge adelsniannen sökte att öfvertraffa hvarandra i den mest ridderliga uppmärksamhet mot de stolta skönhe terna, som med en slags nedlåtande likgiltighet liito sig dyrkas.
Medelpunkten i hatel Rambouillet var, bade genom sin ställning och sina egenskaper, värdinnan sjalf, Catlierine de Vivonne.
Hon var född i Roin 1588 och blef vid tolf års Alder gift med Charles d ' An- gennes, markis de Rambouillet, som innehade en hof ' tjänst hos Ludvig XIII.
- Vid tjugo Ars Blder drog sig markisinnan de Rambouillet frin lioflifvet, som ej roade henne och bildade i stallet hemma hos sig en liten ' &lt;salonu af nagra intima vänner.
Emedan hennes dbvarande hôtel var för litet för att rynima ett större sällskap, lat hon efter egen rit- ning uppföra det ryktbara hôte ' l Ron~bouillet och inredde det ined en lyx, som väckte stort uppseende.
Hennes stora salon, soni var mctlad i blått, och der draperier och möbeltyg voro af b h t t sidendamast med guld fransar, väckte i synnerhet mycken beundran, ty man hade hittills ej i Paris sett rum dekorerade i andra färger iin gult eller rödt.
Här, i den " h l h salongen ", var det som madame de Rambouillet tog emot sina talrika vänner, samt alla den tidens erkända storheter, afvensoni unga, okända författare.
Madame de Rarnbouillet beskrifves enstiimniigt, soni en ovanligt adel och upphöjd karakter, som utmärkt maka och inor, och som pb- litljg vän.
Hon hade en för sin tid ovanlig bildning; hon talade flere språk, skref vackra bref - en på den tiden högt varderad konst - var mycket beläst i den spanska och italienska litteraturen och kunde bättre än de flesta bedöina värdet af ett litterärt arbete; Iion var der-.
.
.
till inycket bevandrad i grekiska och romcrska historien och mytologien.
- Hon älskade en allvarlig och lärd konversation; hon talade väl och gärna i alla ämnen, utom i politik, som sb vidt det var möjligt, var bannlyst fran hennes krets.
Hon tillhörde heller aldrig nAgot visst politiskt parti, hvarför ocksa personer af alla partier och åsigter ' uni- gingos i hennes salon.
Kardinal Richelieu, som hade mycken aktning för madame de Ramboiiillet, gjorde mer an ett försök, att närmare fiista henne vid sina intressen.
Han lat en gang genorn en af sina vaiiner bedja henne att inberätta till hononi de yttranden, som fälldes .om honom i hennes salon och lät derina begäran atföljas af n %gra fina, men dock tydliga vinkar om, att han vid hennes mans befordran skulle erinra sig hennes tjänster.
Hon svarade lugnt och bestämdt, att ", alla kande allt för val den aktning hon hyste för Hans Eminens för att magon skulle ' vaga tala illa om honom i hennes niirvaro, hvarför hon e j heller skulle kunna vara honom till tjänst p % det sätt han önskade. "
Hennes lysande och iyckliga lif stördes ej af några vexlingar, förr .an 1645.
DA stupade hennes ende son i slaget vid Nördlingen och sorgen ÖTver hans död utvecklade hos henne en egendomlig sjukdom, h a r s första tecken visat sig några år förut.
Hon talde ej vid varme eller dager; " kom hon ut i solen, kokade blodet i hennes %droru, sa- ger en af hennes biografer, " sá att hon stundom förlorade medvetan- det. '
Den besynnerliga sjukdomen tilltog för hvarje år och tvingade henne slutligen att draga sig undan f r h allt umgiingeslif.
De sista åren af sitt lif tillbringade hon i et,t niistan mörkt ruin, der det aldrig eldades.
Madame de Rambouillet ' s namn har vanligtvis inför eftervärlden framkallat bilden af Molieres " pr6cieuser " soni hunnit s&amp; IAngt i kon- sten att uttrycka sig, att de kunde gifva sin betjant den välklingande befallningen: voiturez-nous les commodit6s de la conversation " (sätt fram stolarne) och som i stallct för det intetsiigande uttrycket " se sig i spegeln " funnit det innehallsrika ' consulter le conseiller de graces ' - men Moliere lär e,j hemtat sina modeller i.
hôtel de Ranibouillet, utan i mademoiselle de Scudérys ' eller i nagon ännu senare krets, der damerna i onatur föga stodo efter dem, som sa länge i " Les précieuses ridicules " framkallat världens löje.
Madame de Rarnbouillet var ytter- ligt ömtalig för det simpla och fula pA alla omrbden, men i synnerhet för det simpla eller rättare sagdt det allt för hvardagliga i ord och ut- tryck, och denna ömthlighet dref henne till att försöka omskapa um- gangesspraket, som ock&amp; i hôtel Rambouillet antog en n %got konstlad prägel.
Hon bär saledes ansvaret för att hafva infört denna riktning, " le genre précieuxu, men hon har ocksa temligen orättvist fatt bära
skulden för dess löjliga Bfvercirifter, ehuru de flesta tillkommit i en senare tid och i en annan krets an hennes.
Hon har delat liela hôtel Rambouillet ' s öde att blifva ihiigkonimen af efterviirldeii inera för sina fel än för sina förtjänster.
Madame de Rambouillet hade fyra döttrar: de tre iildsta vom bestämda för klosterlifvet, den fjärde, Julie, var hôtel Rambouillet ' s prydnad och stolthet.
Genom sin " esprit " - som säkert liksom nia- dame de Rambouillet ' s vältalighet skulle förefallit en senare tid ratt tung och trákig - och sin fina bildning var hon sjalen i den vittra krets, der hon vuxit upp, likasom hon genom sin enkelhet och sin glad- tighet var allas älskling.
Aldrig har niigon varit förerniil för SA mycken ' galant " hyllning och för sa mycken ridderlig karlek som hon.
Kar- leken tilltalade henne ej, " men hon visade den ej i f r h sig med förakt, utan förstod att förvandla den till trofast vänskapu, säger en af Iiennes vänner.
Ännu mindre an kiirleken tilltalade henne Iktenskapet.
Att vara, medelpunkten i sin mors lysande krets, att alskas, beundras och besjungas i kupletter och madrigaler, att inliita sig i en litteriir strid i dag med Voiture i morgon med Chapelain, det var milet fiir Julie de Rarnbouillet ' s ärelystnad, den andliga atmosfer i hvilken Iion fann sig väl.
Olyckligtvis förmiiddes hon af föraldrars och vänners, af drottningens och kardinal Mazarins förböner att skanka sin hand At herr de Montausier, som under tretton Ar dagligen bringat henne det öd- mjukaste hyllningsoffer, och som för henne gjort den största uppofrring den ena människan kan göra för den andra - han hade afsvurit den protestantiska läran och blifvit katolik för hennes skull.
Madame de Montausier förlorade snart icke blott det poetiska skimmer, soni omgifvit Julie de Ranibouillet, utan iifven den iira och det anseende, som hon i s % hög grad atnjutit i Ziôtel de Ramhoiiillet.
Som " dame d ' honneuru hos Ludvig den 2W: s gemdl, underliittar horni konungens förbindelse, först med madame de la Yallike, sedan incd madame de Montespan, en svaghet som bedömdes med sii mycket störrc stranghet, som inan icke tilltrott heiinc den.
Hon blef kungligt l~elö- nad - hennes man blef guvernör för Dauphin, strlthilllare i Normandie, hertig och pär af Frankrike - hon " ouvernante ' för de kunglip har- ' nen.
Men ' livad hon vann i rang, förlorade hon i anseende; viirldcn som eljest i siidana fall ar sil öfverseende, kunde aldrig förlita deii högsinnade madame de Rambouillet ' s dotter denna Iigliet.
Utom värdinnan sjiilf och hennes dotter Julie utgjordes striintrup- pen i hôtel de Ranibouillet af nagra personer tillhörande den högre socikten, bland dem Condé och ett par af hans intima viinner, blifvande marskalkar af Frankrike, samt hans qster, madame de Longiievillc -
och inadailie de Sabl&amp;; senare tillkommo madame de Shvigné och ma- danie de la Fayette.
Blaiid dem som vor0 införlifvade med den inti- niaste kretsen p i grund af sina litterära förtjänster, markas inademoi- selle de Sceudéry, Voiture, Chapelain, Conrart och Pellisson.
- Hvar och en af dessa ' stamg~ster5spelade en så stor roll i hôtel de Rambouillet, att de alla borde närmare omtalas, men.som det ' skulle föra OSS för langt, .nödgas vi att stanna vid nAgon af dem och föredraga då madame Sablé, dels enledan hon ar mindre känd än de andra.
dels emedan hon var Cathérine de Vivonne ' ~ närmaste vän och en fulländad typ för den ' précieusa " riktningen, son1 hon, nästan lika mycket som madame de Ran~bouillet själf, bidragit att införa i hôtel Rambouillet.
Madame de Sablé tillhörde en liögföriiäin familj, de Souvré, lika- som också hennes man, niarkis de Sablé, som härstammade frln huset Montniorency.
Hans mindre aktningsvärda lif Iörorsaliade hustrun sddan sorg, att lion blef sjuk och nistan förlorade sin ovanliga skönhet.
Denna omst3ndighet förinddde henne att flytta till sin egendom Sablé, der hon i nagra år lefde i tillbakadragenhet med sina b.arn.
När hon efter denna ' tid Aterkom till Paris hade lion Aterfått sin riiycket prisade skönhet, och sCig sig åter oingifven af en lika talrik skara beundrare som fordom -- ' Madame de Sablé var kokett, och hennes hjärta var beniiget för ömma känsloi- ", saga hennes vänner; ' ingen hade tänkt så niycket öfver kärleken som hon, och ingen kunde göra en sb M i g och tilltalande mblning af dess olika arteru, men madame de Sablé var ännu inera stolt an kokett, och hon låtsade clerföre i enlighet med galanteriets bud, knapt marka den hyllning, för hvilken hon.
var före- n151 - " Damerna äro skapade till världens prydnad och för att tjänas och tillbedjas, mannen böra göra sig värdiga dem genom stora och ädla handlingar, och de böra anse det som en tillräcklig helöning för sina förtjänster att f&amp; visa damerna sin vördnad " - det var hennes valsprik.
" Som madame de Sabl8 hade stor skönhet och försvarade .sin sats med mycken kvickhetu, säger niadarne de MottéviUe i sina memoarer, ' s l lyckades hon att förskaffa den betydlig auktoritet. '
- En af hennes niihga beundrare var Voiture, som fick erfara olägenheten af att hembara en så stolt dam sin hyllning.
Hon samtalade gärna.
med honom i litterära ämnen och derigenom uppstod dem emellan en slags förtrolighet, utan att han dock ntigonsin vagade öppet visa henne nlgot galanteri.
Men hans ärelystnad dref honom att inför världen gifva sig sken af större insteg i hennes gunst an han verkligen egde.
Ständigt sdgs han komma frAn den gata, der niadame de Sablé bodde och en gang d5 hon var i Maine pti ett besök gjorde äfven Voiiure en resa dit och Iiit en derstädes boende vän herbergera sig under n8gra dagar.
. '
,
Vid sin Sterkomst till Paris lat han pdskina att lian varit 110s madaine cle Sablé.
Rätta förhallandet att han aldrig trafl ' at henne blcf natur- ligtvis ocksa snart kandt.
Nar madame de Sablé inirbte hans dubbla spel, drog hon sig alldeles undan ifriin hononi, och han blcf tvungen att afsta fr8n den för hans fafanga s i smickrande rollen af madaine de Sablés riddare.
Ungefär vid den tid da madame de Rainbouillet af sjukdom tvangs att leinna unigangeslifvet, drog sig ock&amp; madaine de Sablé till hS1ftt.n tillbaka ifrän världen.
Hon hade anslutit sig till Jansenismeii, liksom m h g a af den tidens förnäma damer och skaffat sig cn bostad invid klostret Port Royal i Paris, der hon triidde i nära personlig beröring, bide med .nunnorna i detta kloster och med eremiterna i det stora Port Royal utanför Paris.
- Men hon glömde ej i sin nya tillflyktsort sina vittra intressen, utan samlade omkring sig nagra vinner, soni bil- dade en slags Ysalonu, der man liksom i liôtel Rambouillet sysselsatte sig med allehanda litterära frcigor.
Genoni det föredöme hon gaf upy- stod och utvecklades en ny vitterhetsform, " pcnsks och i~iaxiines ', sotu gaf litteraturen d e bekanta mästerverken af hennes viinner: Pascal, Nicole och la Rochefoucauld.
Efter 1645 da inadarue de Rambouillet ' s sjukdom tilltog och hen- nes dotter Julie lemnat hemmet förde hôtel Rambouillet hlc~tt en ty- nande tillvaro.
Dess fullständiga upplösning intriiffade vid utbrottet af Frondekriget, d i bilde herrar och damer kastade sig in i partistriderna nied en lidelse, som icke lemnade tid och lust öfrig för andra intressen.
Hdtel ' Rambouillet ' s betydelse ar större an inan vid första ögon- kastet kunde vara böjd att antaga.
Det är der kvinnan första giingen niedvetet ingriper reformerande i kulturlifvet, och livad ar da naturli- gare an alt det omriide pil hvilket hon först försöker sig är callsliaps- lifvet, som alltid legat henne narmast.
Genoni galanteriets för oss s i löjliga sällskapskomedi och dess biide osmakliga och pedantiska bestäm- melser infördes mycken onatur, mcn aktningen för kvinnan och för civilisationens fordringar höjdes derigenom, och i tidens föreställningssiitt medförde det ett omslag, som iitminstone nigot dimpade den alliniinna raheten och de vilda vanor, som voro cn af religionskrigens mest be- klagansvärda följder.
Men om hôtel Rambouillet ' s inflytande i sidana afseenden soin dessa var öfvervägande helsosamt, var det dereniot i litterärt afseende.
af mera tvifvelaktig nytta.
I 116tel Ranibouillet grundlades den tringa uppfattning af den sa kallade " smaken ", som SA länge hämmade all naturlighet och friskhet inom litteraturen ' och poesien.
Sedan lugnet blifvit Aterstaldt efter Frondekrigets stormar, bilda- des niigra sniarre ' salongeru i Paris, men de upphörde alla efter en kort tillvaro, sedan Ludvig XlV koncentrerat allt uingangeslif vid liofvet, der det antog en poiiipös högtidlighet, men der det under inflytande af den smak och den harmoni, som Aro utmarkande drag i Ludvig X1; V: s tidehvarf, förlorade det de egenheter och öfverdrifter, som den före- @ ende generationen påtryckt detsamma.
.
G. Hje7me9ws.
Ernst Ahlgren.
(Victoria Benedichson.)
Född 6 /, 1850 död 22 / 7 Jt3SS.
For in the veindrawn ashencolourcd pnlni Death ' s ' liollow Iiand holds water of swcct draught To dip niid slake dricd nioutlis at, as .ii dcer Specked red from tliorns laps dcep aiid loses psin Swinburne.
8 e land folkens sagoskatter finnes en dj~~psinnig dikt, som i en efter folklynnena vexlande d &amp; r $ omkläder det öfver- allt gjorda rönet af lifvets oberaknelighet.
Det ar sagan om de goda och onda ödesmakter, som mötas vid ett barns vagga, der den ena lägger sina yppersta håfvor, den andra vid en hvar af dem faster sin förbannelse.
Ernst Ahlgren var i sällspord grad ett mal för d e m a ödesmakternas ofardbringande täflan.
Hon var född med en diktarsjäls djupa liraf på utveck- ling, veselverkan ined beslägtade naturer, sympati, rika, vex- lande intryck, rörelse, m. e. o. lif i sina former, och hon nöd- gades tillbringa nästan hela sitt lif i " småsinnets s k r ~ ~ b b in- ", klämd i trånga hvardagsförhallanden i en svensk landsort.
Hon var genomglödgad af frihetskärlek, och hon stötte hela sitt lif pannanmot fördomar och tvång; honälskade sanningen och
tvangs fran barudornen in i förställning.
Hon var en spon- tan natur, som nppfostran nödgade att stelna och tystna.
; hon var en för helhet anlagd natiir och hvarje hennes lifsföshal- lande vardt ett splittradt.
Hennes ideal af lycka var kärleken i äktenskapet - och äktenskapet blef för henne ett *, karleken ett annat; det kropps- liga moderskapet ett, hjärtats moderlighet ett annat.
Hon var en rörlig friluftsvarelse, en driftig handlings- människa, och hon bands i åratal vid sjukbädden, för lifvet vid ett par kryckor.
Hon hade en vhldsam arbetshåg och arbetskraften svek henne; hon ville dana fulliinctade skapelser men hon nhdde aldrig sitt eget matt, ch hennes karaste dik- tartankar vordo fragment.
Hon hade konstnärslynnets håg för omedelbar, generös lifsnjutning, för att kring sig sprida trefnad och glädje, och hon var pinad atf smïe näringsbekymmer, af frukta.n att ej kunna trygga sitt lifsuppehälle.
Hon var danad att Behcrska omständigheterna och de blefvo henne öfvermiiktiga.
Hon iilskade lifvet med en djup och sund kärlek och hon sl~itade det i obotlig lifströtthet.
Hon fasade för dödens kval och gaf sig själf en kvalfdl död.
Förklaringen af detta slut ligger i slitningen mellan alla dessa oförsonliga motsatser.
E n läkare hade en gång styrka nog att stund efter stund till vetenskapens gagn anteckna förloppet af sin sjiilfvil- lade död.
Ernst Ahlgren sökte göra nigot liknande.
Men kraften svek henne och af den började skildringen finnes blott några, rader.
I dem yttrar en man att hela lians föregående lif en- dast syntes honom som en förbereclelse till det slut för egen hand, som nu skulle komma.
Det ar denna samma djupa känsla af något ödesbestämdt, som pritglar alla Ernst Ahl- grens meddelanden om sitt sja.lstillstånd under de senaste aren.
Det ar en fix idé, som länge snärjer sin svarta lank kring konstnärsglädjens gyllene tråd och kring lifskiirlekens röda, innan den helt fördunklar dem bada.
Men detta själstillstånd berodde icke ensamt på ett djupt, i skaplynnet försänkt svårmod.
Det berodde framf ' ör allt p&amp; sj älfva ljfsförloppet.
Ernst Ahlgren fruktade att hennes lif efter hennes iiöd skulle hemfalla åt den mytbildlinde fantasi, som gama O
sysslar kring tragiska öden.
Hon hyste den allmänt mänsk- liga önskan att icke misskännas af samtiden - eller framti- den ..
Men Ernst Ahlgren.
hade d.erj ämte den produktiva per- sonlighetens känsla af att tillhöra samtiden.
Sina lifserfarenheter ville hon - sk långt hon hann - helst omsätta i diktens form.
Men äfven den del af hennes lifs historia, som icke nådde till denna högsta form af sj älfmeddelelse, önskade .hon icke gömma undan.
Hon meddelade sinn lifsexfarenheter både muntligt och skrift- ligt med mycken öppenhet åt sina vänner, och hon &amp; nsåg att de af hennes lidanden, som varit föranledda af giingse fördo- mar, icke borde gömmas som förtroenden utan komma att medverka till undergräfvandet af dessa samma fördomar.
Andra af Ernst Aliigrens vänner hafve lemnat värdef~dla bidrag till skildringen af hennes - personlighet *).
Då jag nu det oaktadt söker foga nhgra drag till bilden, sker det endast på grund af hennes egen önskan, att jag en g8ng skulle tälj a hennes saga.
Men ehuru Victoria Beiiedictsons enskilda lif, lika väl som Ernst Ahlg~ens offentliga, tål full dager - och skulle vinna derpå - finnes mycket, som af hänsyn till andra ännu icke kan meddelas.
Dock torde mången anse, att i det föl- jande tagits allt för ringa hänsyn till de lefvande; de må då besinna om ej hänsyn till - de lefvande stundom måste vika för hänsyn till de döda.
Af nyss nämda skal blir det icke mycket jag ini har att meddela, som ej redan iir kändt.
Men ur ett rikt stoff får den ene alltid fram en något olika bild ä11 den andre.
J a g vill här söka ge min uppfattning af Ernst Ahlgrens lif och skaplynne, så som jag lärt känna dem genom egna intryck, genom brefvexling och genom meddelanden f r h de båda som i lifvet och i döden stodo henne närmast, hennes yngsta styf- dotter, fr11 M. af Geijerstam, och hennes van Axel Lundegllrd.
Ernst Ahlgren yttrade en gång, på det för henne egen- domliga ordknappa, långsamma, och lågmälda sätt, som för alltid griifde in sådana hennes ord i ens minne: nLifsledan *) So Georg Nordensvans meddelanden i 7-8 hlftet 1888 af Svensk TZcisfirij ' t, Gustaf a f Geijerstams nppsats i hvea, samt Axel Lun- deg lrds i Polstjärnan för 1889..
ar i och genom själfva födelsen hemlighetsfullt mängd med min natur.
J a g kom omotiveradt till världen; derför kan lif- vet ej få tag i mig.
Tråden, som binder mig vid tillvaron, är skörare än den som binder andra. "
Och så berättade hon om sin födelse p&amp; ungefar samma satt som hon gör det i brefvet till en dansk väninna, som Axel Lundegård anför (i Polstj ernan).
Hemes föräldrar hade i omkring tjugo år lefvat i hvar sin anda af huset och aldrig triiffats utom i matrummet, men, då hennes iildsta systers för- lsfning firades, slöts fred.
" En mycket kort skdan, t y d+ % jag snarast möjligt derefter kom till viirlden, hade ofreden hter instalt sig. "
Först tvistades om barnets namn, sedan om dess uppfostran.
Fadern, Thure Bruzelius, af den kiinda prestslagten, hade ej fått följa sin önskan a t t bli militär och blef i stället eii olihgad jordbrukare.
Han hade nilgot af det gry, som sedan förstärkt, återkom hos dottern, ett koleriskt, och melai~koliskt temperament, med en otillfredsstilld liingtan pH djupet.
Mo- dern var en strängt religiös och viljestark principmiiiiiiiska., af hvilken dottern arft energien i sitt skaplynne, och en säll- synt förmhga af sj alf beherskning.
Mellan dessa föräldrar, som voro hvarandras diametrala motsatser skulle nu barnet delas; 6 timmar om dagen m r hon sin mors egendom och som modern erhhllit en för sin tid ovan- ligt god uppfostran, undervisade hon sjalf dottern.
Uen, be- rättar denna: " Under min fritid stal jag mig alltid till att vara sam- man med min far.
Han hade tv&amp; egenskaper, som locka.de mig oemotståndligt: sinne för friluftslif och förmaga att be- rätta.
Han lärde mig rida., brottas, skjuta med pistol m. fl.
manliga idrotter; han behandlade mig i det hela taget som en pojke. "
- Vid hans melankoliska berittelser griit flickan hejdlöst, men så fort hon befarade att modern kunde se henne och fadern, gled hon ned från hans kniin och när moderii frA- gacle hvarför hon grktit, svarade hon: for ingenting.
" Oftast låg det emellertid öfver det, han berättade, en oemotståndlig, smittande humor; och det humoristiska elemen- tet drog mig alltid mer %n det tragiska.
Min mor var alltid tragisk, strgngt tragisk, utan tikar.
Som barn hörde jag henne ibland yttra, att hon gratit som ung.
J a g trodde henne icke; det föreföll mig lika omöjligt, som underverken i bibli-
ska historien, hvilka jag icke heller trodde på.
Mina, föral- drars.
ömsesidiga fiendtlighet gjorde min stallning ' till dem båda skef; jag ville stå väl med dem båda - och jag tvangs att ljuga för dem båda.
Denna barndomserfarenhet har, sedan jag blifvit - vuxen, gjort min sanningskärlek nästan brutal.
I det hela ha de egendomliga förhållanden, under hvilka jag växte upp, sedermera lemnat djupa sp&amp;r i mitt lif - - - J a g tvingades att vara som en gammal inaniii- ska, när jag var barn, derför har något af barnnaturn glömt sig qvar djupt inne i mig.
J a g kan ' vara konventionel i mitt satt, men jag blir det aldrig i mina känslor och min tan- keghng.
n Redan långt förut har Ernst Ahlgren (i E n Realist) skil- drat detta sitt barndoms dubbellif och i några skizzer i den efter hennes död utkomna samlingen (Från Malmö, Ur mörkret, Tre) får man också en inblick i den slutna barnasjalens lidel- ser och lidanden.
Till de senare hörde de oupphörliga hinder som reste sig mot hennes önskningar i form af påminnelser om att hoii var flicka.
Skilnaden i uppfattning af en flickas och gosses rättigheter och möjligheter plågade barnet ännu me- dan bon sprang omlcring och låtsade vara nfars pojken; mot-.
satsen mellan mannens och: kvinnans ratts- och pligtområdeii blef framdeles för heluies senare lif ödesdiger.
Hennes sista, bikt Ur mörkret ar det samlade uttrycket för allt det lidande som hon erfarit, endast emedan hon varit kvinna, d. v. s.
" en paria, som aldrig kan höja sig ur sin kast.n Själfva stället der Ernst Ahlgren framlefde sin barndom, en gammal gård ' i den flacka Trelleborgstrakten, var heller icke ett &amp; dant, der naturintryck verka befriande.
Skönhets- sinnet hade ej nhgon näring af en sådan naturens fagring, som lockar till drömmar och vacker lyriska stämningar.
Na- tursinnet blir hos slättbor vanligen.
pittoreskt, iike poetiskt.
De få en klar och bestämd iakttagelseförmkga, ett.titveck1adt sinne för form och fgrg, just genom sjalfva enformigheten hos det, som ögat möter.
Och detta slags natursinne blef Ernst Ahlgrens.
I hennes naturskildringar finnes intet af ly- riker men åtskilligt af målare.
Landskapsskildringen ar emeller- tid icke den starkaste sidan af hennes diktning.
Hennes ri- kaste naturintryck kommo ej under kontempl+tion utan under rörelse; - sport var för henne det basta sättet att trilda - i liflig beröring med naturen.
Men hennes egenskap - - u.
af kvinna stiingde henne i viss mån alltid från ett otvunget friluftslif och längre fram blef sjinkdomeii det stora hindret for hennes naturnjutning.
Denna blef i och genom sjukdo- men af en vekare, mera kontemplativ art. Uen när Iion från dödens närhet återviinde till lifvet, beröfvade henne lidandet sm&amp;ningom ka.nsligheten för naturens rogifvande inflyt ande.
Det är ej den minst olyckliga af lidandets följder, att det icke blott isolerar friin människorna iitan hämmar förbindel- sen med naturen genom att göra en både clöf och bliiid.
Ernst Ahlgren var medveten om denna föriiiidring och kände den som en del af den stora tomhet hon klagade öfvcr.
Sin- net för människornas och för djurens lif var dock alltid hos Ernst Ahlgren starkare än hvarje annat.
Hon kunde vanda sig frkn hvilken härlig naturtafla som helst, för att ifrigt följ a någon ganska hvardaglig företeelse af mänsklig art. Och detta grunddrag kan skönjas hos henne redan i barndo- men.
De gladaste stunder hon mindes.
utom friluftslifvet nied fadern, var nar hon - mot de uttryckliga förbuden - smög sig ned i folkstugan (skildrad i hennes senast utkomna Be- rättelser och utkast).
Genom dessa stulna fröjder ntveckla- des tidigt hos henne det förstiiende af folkets lif, som ger Ernst Ahlgrens folklifsbilder den geniala, omedelbara, livar- ken på nherrskapsnspråk eller i nherrskapsnstämning omsatta uppfattningen af folkets skaplynne.
Hon behöfdo e,j ideali- sera bort råheten, för att k ~ ~ n n framkalla a äkta medkänsla med det äkta mänskliga hos folket, emedan hennes sympatiska blick hade upptäckt det väsentliga, som andra förbise för det oväsentliga.
- Hon ansåg sjalf a t t iitani.
denna.
barndom och ungdom på landet, der de fAtaliga intrycken bli sh mycket djupare, och utan dessa ströftåg till folkstugan skulle hennes diktning salinat ett af dess mest kännetecknande drag.
Och ej blott hennes diktning, utan hela hennes skaplynne, niimli- gen dess äkta folkliga rigtning.
Hon kunde vinna smkfolkets hjärteförtroende, hon betraktade icke deras forhiillanden of- vanifrån; hon kände sig tvärtom mera andligt slägt med dag- lönaren an med sin egen samhällsklass.
Dess, sarskildt hvad kvinnorna vanligen anghr, orkeslösa tillvaro var henne en akut plhga.
Arbete och försakelse, till dess man genom arbetet skaffat 8ig medel till njutning, siidan var hennes lefnadsvis- het.
Hon fruktade njutningslystnaden i samband med ekono- misk osjalfstandighet.
nDetta blir den unga generationens
olyckan sade hon ofta: " Ph den viigen skola de frestas att svilia sina åsigter.
Och derför skall jag förfölja denna svag- het anda in i råtthhlen - ifall jag far lefva. "
Hon skrifver i ett bref 1887: Jag kiinner att jag ä r underklass äfven nar jag minst ser ut e %; jag a.r r % af natur, af böjelse, af opposition emot hela fiidernets och mödernets nedärfda cmbet.smennahögfiErd, derför - nar jag kommer tillhopa med minniskor som blott älska skönhet och harmoni, - sh a r det n %got inom mig som reser sig.
I sjii1 och hjärta a r jag demokrat.
Om jag utan modifikationer skulle följa mina egna böjelser, s&amp; skulle jag vara mycket spaiisnsk af mig; mina rum skulle se ut som klosterlika studerkammare.
Men nu lir det inte s&amp;.
J a g har händighet att arrangera, och jag söker göra allt e % prydligt, s&amp; mjukt och s&amp; instiilleamt jag kan.
Hvarfor?
J a g Jzor fiirgsinne och allt det der.
J a g afskyr lyx, oc5 anda skiille jag kunna omge mig med den, om jag hade rad.
Det ä r en liten inkonsekvens, som jag ler Ht sjjalf. '
- J a g hatar att höra sidenet frasa på, min egen kropp, - och jag bär det Lindå ..
Jag har ett sadant behof att göra det behagligt för dem jag hhller af. "
Hon skulle icke varit en konstnarsilatur och ic.ke heller kvinna ifall hon sakiiat nämda " inkonsekvensn.
Att det icke var råheten i och för sig som drog Ernst Ahlgren till folket och för henne stälde dess lifsförhhllanden i ett så vackert ljus, behöfver vii1 knapt sagas.
Det var sund- heten och enkelheten, det var framför allt arbetslifvets harlig- het, som grep henne.
Ty hon iilskade arbetet ej blott emedan det gaf lifvets bröd, nej, som sjalfva lifvets bröd.
Arbetet var för henne den stora, allvarliga uppfostraren till en Sikta lifs- gladje.
Hon har förhärligat arbetet öfverallt, men ingenstii- des så som i E !ru Marianne, en bok som hon diktat mindre till ku~lekelas än till arbetskarlekens ara.
Hon låter visserligen kärleken till Börje drifva Marianne in i arbetet, men de.t blir detta sjalft, som omedvetet men sakert öfvar sitt phyttfö- dancie inflyta.iide.
Denna bokens underströmning har endast af fåtalet blifvit nog phalitad.
Samarbete i k a ~ l e k - sådan var Ernst Ahlgrens uppfattning af lyckan i äktenskapet.
Och hon var i detta afseende framom flertalet i sitt kraf på omdaning af förhAllandena.
Ho11 hop- pades att mycket af den gamla romantiken i förhållandet mel- lan könen skulle vika för eii verklig gemensamhet i strafvan- den.
Arbetet skulle varda denna omdanare af äktenskapet, " Jag önskar er ", skref hon till en ung författarinna före hennes gif- terniiil, " en sund, stark, inre lycka, som thl b %de det fula, det prosaiska, 0th som and&amp; frodas s&amp; fort solen skiner. "
Bagny.
2
Ernst Ahlgrens tro p % arbetets inakt griinsade nästan till öfvertro.
" Du blir siikert lycklig, ty du älskar arbetetn; " du kan icke vara helt olycklig, ty du orkar arbetan - s&amp; dana ord yttrade hon ofta.
Och om hon sjiilf fatt bevara nr- betskraften, hade hon ocksi bevarat nog mycket af lifsliisteii för att kunna lefva.
Detta nu antydda griiiidlrag i Ernst Ahlgrens skaplpne - hvars ntveckling langre fram i tiden jag i det ofvaii sagda sökt följa - tedde sig på ett ovanligt bestiiindt satt r d a i l vid hennes uttriide ur barnaåren.
Boii ville hafva ett eget arbete, ett lifsm&amp;l.
För tjugo Kr sedan var en siidan önsliaii ännu mycket ovanlig hos unga flickor i valburgna he.m.
TTtoiii det inneboende Ii~nstn~rsanlaget och den energiska afietslik- gen var det också andm förhållanden, som bidrog0 att s&amp; ti- digt rikta Ernst Ahlgrens M g iitii-.
Iloii drömde ej soiii andra flickor om hemmets och kiirlcliens lycka.
Ktt Iirins glädje och ro hade hon aldrig kiiiit; hon hade jii f i t t s j i i i h föraldraömheten vanstild af splitet och af dubbelheten.
Kai.- leken trodde hon icke skulle komma p i hennes lott.
Hou var uppfostrad i den tron att hon vas frånstötande fiil; lieii- nes långa, magra företeelse i cle smaklösa dragterna - im- der barndomen Iiwlft goss- halft flicldnliider - var lienile e11 s t h d i g plkga, som ökade hennes ytteïliga skygghet och slii- tenhet, egenskaper som följde henne genom hela lifvet.
Hon skref (under sitt längre besök i Stockholm 18 %): nJag lider under en verklig olycka: jag kan inte tala.
Ja, ni skrat- tar, men det %r minsann icke narri for mig detta att jag aldrig kan ut- trycka mig muntligt.
Ni kan icke tro hvad ett &amp; dant der natorfel kan isolera en människa; men vore det ett naturfel, s&amp; vore det kanske drag- ligt, ty då skulle det troligen öfverensstiimme med min karaktär.
Nii ar det i stallet s %, att denna pinsamma skygqhek, som kommer mig att se s&amp; handfallen ut, endast iir en ymp, som grott fast i min varelse under en serdeles olycklig barndom.
Och denna ymp strider emot; min öppna och oförskräckta karaktiir.
nMen " - slutar hoii %vem ves om icke min tun- gas lyte gör mig till författare? "
Denna aldrig besegrade skygghet var i de Iiirstr m g - domsåxen så ytterlig, att siillskapslifT-et var Iieiiiie en tortyr, och ehuru hon lidelsef~~llt kunde laxgta efter att f % vara glad, fri, behaglig som andra unga flickor, föll det Iieme icke in att hon någonsin skiille komma att kanna sig fri och lycklig
a genom något annat %n det, som dag och natt sysselsatte hen- nes tankar: konstnärsbanan.
Sina unga, naiva drömmar har hon själf skildrat i Pelzgar, der Selmas brutna förhoppningar iiro tecknade efter hennes egna erfarenheter.
Ty när Eriish Ahlgren kom till sina föräldrar med bönen att f&amp; iitbilda sina anlag för teckning vid mllarakademien eller i %tminstone i slöjd- skolan i Stockholm, då mötte hon åter det hinder, som hon så viil kande sedan barndomen, det hinder, som rest sig mel- lan henne och så många oskyldiga gladjeamnen: hon var en flicka.
Och ' - hon var dertill en flicka af god familj, i en för- mögen ekonomisk stallning.
I sådana familjer bruka dött- rarna ej bli artister.
De bruka göra hemmet behagligt för sina föraldrar, tills de själfva bilda ett nytt hem.
Detta var det passande, derför också det rätta för en flicka; således af- ven det naturliga och lyckliga för h-nne.
Men denna unga kvinna hade inga förutsattningar till atk bli en familjeflicka.
Hon svarade sina föraldrar att, d&amp; de nekade henne pengar för sin utbildning, skulle hon sjalf förtjäna medel till sina studier.
Ty ho11 hoppades linnu, att motståndet väsentligen berodde pH pengar och p&amp; tvifvel om allvaret i hennes vilja.
Hon skaffade sig plats som guvernant i en bekant familj, och, började med friskt mod arbeta .för sin konstnärsframtid.
Under dessa tre &amp; r - fran sjutton till tjugo - började hennes ungdom.
Hon gjorde nu en och annan.
erfarenhet, som rubbade hennes uppfattning af sig ' själf.
Så t. ex. berättade hon, huru hennes sjelfleda fick den första lindringen, nar ho11 en gång.
vid ett besök i Malmö hörde ett par förbigående ynglingar liviska: " En sadan vacker flicka! "
Hon liande sig yr, som om gatan gungat, som om husen dansat omkring henne.
Var Iranske hela hennes pinsamma kansla af att sakna allt livin- ligt behag en följd af ett bland de många misstagen i hen- nes uppfostran?
Var hon verkligen inte olik andra kvin- nor?
Skulle ocksh hon knnna inge kärlek, liunila meddela lycka?
Från den stunden hade hon liksom flyttat in i en var- mare eon.
Hon började bli ni %got rniidre skygg; vågade, p&amp; sitt blyga satt, visa sin ungdomliga håg för glädje och vanlighet.
Under denna tid genomlefde hon en erotisk erfarenhet, som
slutade i missförstand och utan att iikgoudera koin till klar- het om den andras - kanske e; j heller om sin egen - känsla.
Han for till Amerika; hon trodde - som alla flickor i ton- åren vid deras första steg inom förgiirdarne till Eros a l h heligaste - att hon hade för alltid afsliitat sin kiisleks hi- storia.
Och så mycket fastare samlade sig iiu åker lieiiiies håg kring konstnärsbanan.
Men nar hon Anyo kom till föriildrame och visade dem att hon verkligen sjalf förtjänat medel till första årets vistelse i Stockholm samt uttalade sitt hopp att de genom detta skidle bli öfvertygade om allvaret i hennes beslut, mötte hon all- deles samma svar som första gången.
Skulle hon saledes aldrig få ett mal för den arbetshåg, den handlingskraft som sviilde inom henne?
Jo, hon skzrlle till hvad pris som helst skaffa sig ett lifsmA1, bon skulle n&amp; friheten.
Och b %da delarne trodde hon sig vima.
ild en critriigen friare åter bjöd henne sin kärlek och sitt Iien.
Han var visserligen 28 år iildre an ho11 och eukliiig me2 fem barn, men den unga fästmön fann i allt detta endast en ökad iitsigt att hunna bli honom en hjälp.
Fästmannen hade dessutom anseende som en bra och duglig inaii, med en god ekonomisk st811ning och föräldrarues invändning mot gif- termålet g&amp;lde egentligen blott åldersskilnaden.
Hvad som framför allt sysselsatte fastmöns tanke, under den korta förlofningstiden, var att hon 1111 sk~dle bli fri från allt det tryck hennes eget hem öfvat, att hon skidle få eu rik verksamhet, ett varmt hem och hon var full af de inner- ligaste föresatser att bli god och nyttig.
Att äktenskapet skulle medföra en annan art af t v h g tänkte hon icke pi, s&amp; mycket mindre, som hon ej hade någon föreställning om äktenskapet.
Hon var uppfostrad i den vanliga, som oskuld amedda okunnigheten om 1ifvet.s stora, naturliga vilkor.
Och d&amp; hon ingen verklig upplysning fått om detta, som ej kunnat undgA att bli ämne för hennes eftertailke; hade hon gjort upp för sig en fantastisk förklaring, soiii f ~ g motsva- a rade verkligheten.
Hiisten 1871 gifte sig Victoria Bruzelius med då varande bankdirektören och postmästaren Ch.
Benedictson i Hörby.
Hennes själstillstånd efter erfarenheten af äktenskapet, utan.
fullt personlig hängifvenhet, kännetecknas af det sakförhål- lande, att hennes första själfrnordsförsök inträffade under de första Aren af hennes äktenskap och af hennes yttrande att, då hon begrof det ena af de två barn, hon födde i sitt äkten- skap, kände hon ingen sorg - endast lättnad.
Ernst Ahlgren kunde aldrig beröra ett ämne, som g$an- sade till omradet för dessa personliga erfarenheter, utan att stämman fyldes af en så intensiv lidelse att den nästan slock- nade; blicken svartnade och läpparnas linier blefvo jiirnhårda.
.
H.ela hennes varelse syntes i sådana stunder vara hat: h.at mot det konventionella pryderi, som kunnat möjliggöra ett lifsöde som hennes, och detta hat fick sitt starkaste ut- tryck i Pengar en bok, som hvarken skildrar författarinnans skaplynne eller hela lifshistoria, men som utan denna historia ej kommit till.
Slutet af Pengar fann hon längre fram okonst- närligt och ämnade - i fall af en ny upplaga - omarbeta det.
Men själfva den indignation, som andtligen bryter fram ur Selmas stelnade väsen, var det samlade uttrycket af föres djupaste lidande, var en s&amp; stark lifsverklighet som någonsin pulserat i ett diktverk.
.
F ö r en engiftesnatur - och s % kallar sig Ernst Ahl- gren - ar det emellertid omöjligt att finna sig ha gifvit nå- gon del af sin personlighet utan att söka bringa verklig- heten i harmoni med aningen om hvad ett äktenskap borde vara.
E t t sådant bemödande ar ofta gri~nden till troheten.
i mången oriktig födofning, som slutar med äktenskap, mån- get äktenskap, som e j sliitar med skilsmässa.
Oftast är det kvinnan som i det längsta håller fast möjligheten att omdana ett förhhllande, i hvilket hon finner sig ha inlåtit sig utan att fft eller ge en hel kärlek.
Och Ernst Ahlgren sökte, äfven hon, att få ett rikare samlif till stånd.
För att åvägabringa atminstone nhgot slags gemensamt intresse tog hon sin tillflykt till sitt universalme- del, arbetet.
Hon blef mannens medhjälpare i hans befatt- ning som föreståndare för Skhnes enskilda banks filial i Hörby, och hon vann genom detta en mångsidigare miinniskokaiine- dom, och en imigt i praktiska förhållanden, som sedan kom hennes diktning till godo.
,
Men annars blef allt sig likt.
Oförenliga motsatser huina icke af en god vilja, sammansmiltas.
Hade någon enda an- knytningspunkt funnits för förstående och sympati, sknlle kanske dock den ena partens energiska bemödanden smA- ningom förvandlat förhållandet.
Xu ökades i stallet afståndet &amp; r fran år.
Ernst Alilgreii fylde tomheten med arbete, studier, förströelser - allt var bättre %n att ha tid att sitta och grubbla p i det allt mer aggande medvetandet af förnedring, den allt jämt vaxande upprors- känslan.
Styfbarnen voro dock den basta hjälpen.
Hon var deras van, kamrat, uppfostrare, hon sökte göra hemmet gladt och godt för dem och deras vannr; hon var ännu sjelf ' så ung, att hon ocksa för egen del kunde med lif och lust deltaga i de enkla nöjen hon hjilpte dem att ordna.
Hon målade och ritade fortfarande, ehuru det började bli lleiine klart., att det icke var A t detta hall hennes egentliga anlag visatle.
Hon ansag sig dock sedan ha ha.ft gagn för sin diktning tif m&amp; ningen, emedan den utbildat iakttagelseförmkgan.
Den stora landsbyn Hörby, med flera herrgårdar i iiar- heten, medförde en hel del sällskapligt umgänge.
Kvar den stiltliga fru Benedictsson visade sig, iiigaf hon respekt och undran.
Hon var ej blott i yttre mening hiifvudet högre än.
allt folket, afven i inre mening iiitste miiiiniskor se u p l ~ till henne, en situation, hvilken som bekant inger vissa natu- ' er tillgifvenhet, men Mer andra motvilja.
Den, som vid ett ytligt sammantriiffande i sallskaplifi-et, hade dömt Victoria Benedictsson som stel, stolt ock ka,ll, blef emellertid genomvarmd af hjiirtegodheten i hennes vaseu, ifall de bragtes i beröring niecl henne genom n8gon deras sorg eller glädje, som hon kunde dela.
Skvallerintressen deremot delade hon aldrig och hon bru- kade pk bjudningar radda sig undan fruarnas, af dessa intres- sen lifvade krets, ut till ungdomen.
Hon slog sig d&amp; ned vid pianot och spelade oförtrutet dansmusilq under ungdo- mens glada tacksamhet.
Glad satt hon da.
sjiilf i iiiigdonls- skaran, som flockades kring henne och tafiade i att visa henne sin beundran och tillgifkenhet.
Hennes makt öfver ungdomen var obegränsad.
Hennes styfbarn dyrkade h a n e och vor0 stolta öfver henne.
Hon var en, genom sjalfva sin slutna hemlighetsfullhet tjusande rarelse, som kiinde styra
nied ett ord, hejda med en blick och viiclia lycksalighet ge- nom ett af sina sällsynta loford, eller sina andå sällsyntare smekningar.
Hennes misshag var forkrosssnde; hennes god- het rörde alltid på ett innerligare satt än andras.
Det var icke blott barn, och.
ungdom, som kände detta stilla, djupa väsens oemotståndliga dragningskraft.
Den unga hustrun till den Aldrade mannen blef ofta p i 1 för andra mans hyllning, en hyllning, som Atniinstone en g&amp;ng stod på griiii- sen till en allvarligare känsla.
Denna vänskap bragte en ri- lcedom af sympati, af utveclilande tankeutbyte, af varme in i Ernst Alilgrens lif.
Det satt på hvilket mannen behandlade saken - en ai1t; ydning deroni finnes i UT nzö~7wet - vidgade, som genom en jordbäfning, klyftan mellan man och l i u s t r ~ ~.
Annu ett annat ämne hade börjat att starkt uppröra sandifvet.
Diktarhågeii hade brutit fram hos hustrun.
Och den mötte nu, men förstarkt, hindret från barndomen oih uiigdomen.
Var hon icke .hustru och mor?
Borde en kvinna för- siinimcz sina niirrnaste pligter för en okvinlig ärelystnad?
Skrifveriet var i allmiinhet opassande för en kvinna, och det var ovärdigt den kvinna, som hade en makas kall.
Hon borde ej söka en blastrumpas utmärkelser.
Hon skulle kanslie dessiitom bli en misslyckad författarinna, som endast gjorde sin man löjlig och hemmet otrefligt, utan att dock uppn % en enda litterar framgång.
- Och s&amp; kEtmpacie Ernst Ahlgren för andra gången sin frihetsstrid, en hardare strid an den första, inen en slutligeii segerrik.
Ronstnärspersonligheten hade nu funnit sitt rätta uttrycksmedel och dermed också nya krafter till själf hiifdelse.
Här börjar Ernst Ahlgrens egentliga, lifshistoria och det är den jag i nästa iiummer skall söka skildra.
(Fortsiittning följer).
Ellen ICey
Liten återblick.
är gammal man blir, sitter inom liiis Och själf ej orkar agera, Förbi sig man l&amp;ter, i dissolving views, Det flyddas bilder passera .. Och allt som de komma, från söder, fr8n nord, Man tar sig en pris och yttrar ett ord Och ser, nar det kommer till stycket, Att viklden är konstig i mycket.
Sh gör man en uppsa.ts och skrifver den ren, Kasserar hvad sämst ar och sjiikast, Och vill d g o n annan läsa den se ' n, Så tackar man allra ödmjukast.
Till vexling med frigor af cljnptiiiikt natur S&amp; kan litet kallprat ibland - eller hur?
- J u alltid sin plats försvara., Om icke för lhgrandigt bara.
Och för det bör man alltid kunna akta sig.
Kort och dumt kan gå an; l b g t och dumt ar oförsvarligt.
Hoppoms att det skall l p k a s oss finna en medelväg!
H %r långt skola.
vi allts&amp; våga blicka tillbaka?
Bestamdt icke längre an till höstflyttningen.
Denna ar nu mera hos oss en glad tilldragelse, nästan e n familjefeste, sedan man vet att den nye varden, Ilvarhelst vi hamna, skall taga emot oss med öppna armar, låta oss medföra liela dnssinet hr11 ocli spela piano till kl. 12 p&amp; natten: om vi belirga.
O ~ k s á sig man i höstas den ena noachsnrken efter deii.
andra, i form af viildiga flyttlass, vagga fram ufver gatorna, med soffan öfverst och i soffan jungfrun, öfverskuggad af palmer och ficiis, hvilkas krukor trängdes i hennes knä.
Stockholmaïne äro nomader, som stiindigt söka ett h e m iitaii att niigonsiii fima annat än en n h i n g.
De som ega hus: siilja dem, iindnii f6r undan, och de som ena hret Mtt sig en bostad, lemnn deii det nästa för en annan.
Vi äro nu en g h g s#.
beskaffade or11 bli troligen aldrig annorlunda.
I stil med detta, liålla vi.
oss heller aldrig hemma i r i r hyrda bostad.
Ut skola vi beständigt., p8 spektakler!
iiii fijw-
läsningar, i ordenssallskap, på konstföreilingar, p&amp; middagar och på sup6er.
Vi beklaga lifligt att så ar - och lika lifligt springa vi åstad, alldeles som om detta kretslopp vore obli- gatoriskt.
Så fingo vi i höstas en ny cirkus, och trognare lupo icke hästarne kring arenan, an vi lupo dit.
Tänk bara: dresse- rade hästar, dresserade hundar, dresserade tricotdamer och dresserade clowns, allesamman " framhafila i frihet " af öfver- dressören med eller utan sin chambrikre, mot hvilket trollspö en kapellmästares taktpinne t. ex. icke kan je.mföras - i vår hufvudstadspubliks tycke!
Dessa nöjen äro alltid mer eller mindre förbundna med fara, stundom me.d verklig dödsfara, men just detta tycks vara det som liar största lockelsen för en bildad publik - som dertill ar kristlig.
Kom så det i or- dets fulla bemärkelse rysliga ögonblick, när " miss Idola " blef.
rifven af lcungslejonet, i h a r s gap hon vid en af förestall- ningarne stack sin hand.
Men tror man att detta hiss-öde verkade.
afkylande på publiken, så bedrar man sig.
Nästa, gång var huset proppfullt.
Det kunde ju händt att miss Idola.
då blifvit uppäten, s&amp; att man haft full valuta föc sin biljett ..
Men det blef hon inte, hvilkct bevisar att man aldrig med siikerhet kan räkna på ett litet oskyldigt nöje.
Man gick så- ledes ifr$n föreställningen nied betydligt sviken förväntan och hade inte annat att trösta sig med &amp; n hoppet om bättre lycka.
nästa g h g.
Och den lyckan kommer nog i siiiom tid, derom kan man vara viss.
Så hade vi i de sm % trefliga kineserna ett nöje af mera.
ofarlig natur.
De gastade oss länge, uppträdde öfver allt och kisade på oss så simdt men på samma g h g vanligt och väl- villigt, att vi riktigt började tycka om dem.
An såg man dem på teatern, an i nhgon droska och nästan dagligen på.
hötorget, .der de traskade omkring med sin lilla korg p&amp; ar- men för att göra uppköp och studera folklifvet.
Våra damer gingo efter dem och togo med tydlig afund ögonm.ått af de- ras långa harpiskor, hvilka likt pendeln på en regulator sakta.
svängde fram och åter vid hvarje steg.
Till sist blefvo de så hemmastadda har, att man kunde bjuda dem på både sim-.
uppvisningar och på en af Iduns sammankomster (det man- liga Iduns, förstås, trots att de, med afseende på sina kjolar, lika garna kunde gjort fiirore i det kvinliga.)
Hvad de sade p&amp; simuppvisningen ' eller om de sade något, vet jag icke.
Xen på Iclun hö110 de tal till s5illskapet pk sitt obegripligt sköna, himmelska sprik.
nTsing, tsuiig?
piv - (allt ä r förbi!, och " Phi hung chemn (måst fara hem!)
] Hr varit det egelit- liga innehallet, hvillcet djupt grep de firsamlacle.
Dessas tröst ar dock att lrineserna lofvat komma igen - om icke f6rr: sa när det nya luftskeppet kommer till a t h d, det der son1 skall kila åstad med en hastighet af 40 sv.
iiyinil i timmen.
Da kunna de f&amp; taga i betraktande vår alira nyaste stkt i Östermalms saluh.al1.
Den som vid en roiide inom dess bro- kiga och lockande värld icke kiiiiner sig liiisligt stiimd, blir det aldrig.
Alla högsta klassernas elever i vara flickskolor borde minst två ganger i veckan tillhållas att gi dit., för att under lämplig ledning studera konsten att göra hiisli&amp;llsii~&gt;p- köp på angenämaste satt och ort.
Lefvande, spritkande fi- skar, artistiskt ordnade frukter och grönsaker, kött, som iii- stan kan försona en med slagt~aryrliet, smör i p y r a i d e r som de grannaste ängsbollar - ja allt 111-acl till kölisc1epartem~i~- tet hör finnes har samladt p&amp; ett ställe och SX i.otan (le UT- staldt, att man frkgar sig sjalf om man verkligen i i u i Stodi- holm eller ' i någon af de stora världsstäderna.
Butikraderna bild3 hela gator, mellan hvilka man skrider fram i stiindigt ökad undran och beundran, och der man liitt kan gå miste en första g h g, så många och s&amp; olika iiro de.
Och allt detta inrymdt i ett palats af väldiga diinelisioner ocli stor arkitek- tonisk skönhet.
Men den gamla torghandeln ar derför ingalunda afskaf- fad.
Några steg från Östermalms mönsterhall sitta, som förr, hela rader " torgfruarn bakom sina öppna stAnd, sitta iler i ur och skur ined gråa koftor och röda näsor ocli viinta.
p i sina kunder, dem de äro vissa p&amp; föz nigra öre billigare pris eller kappe.
Och dessa komma lika säkert som (le iiro pr väntade, ty de äro af den sorten som behöfva se p&amp; öret.
För resten &amp; r det roligt att se torggummorna der som en sittamZe illustration till det Stockholm som g&amp;.
Xan kan och bör icke för det nya sluta sitt hjärta till för clet gamla.
Att det nya för resten icke alltid hm- s&amp; vardt att hdlla sig till, såg man nyss af miss Fay och lieiilies mai.liviii.diga nkonstern.
Och dock var clet s&amp; nar att hon duperat oss alle- sammans, vi försthdiga och bildade människor, som gjorde henne den aran att tro på hennes förbindelse med andeviirl- den och att offentligt och helt allvarsamt nkontrolleran henne,
.27 medan vi en annan gång medlidsamt le åt en stackars bond- hustru, som för att rädda sitt sjuka barn betjänar sig af; ' nio sorter briindt hår, ögat af en uggla eller vingen af en flader- 11111s.
.
.n Men missen gjorde onekligen sin sak bra - så lknge den lät göra ' sig.
Hon framräckte å t publiken sina oskyldiga händer för att bindas.
Och fötterna - ja för all del, dem behöfcle hon icke heller.
Men bak ryggen, der räfven har sin lilla svans, der hade missen sin lilla klippattiralj, med hvilken hon duperat både vanligt folk och sidlen, och deta be- höfde hon.
Just den var mediets medium.
Men s&amp; kom en ophrkknad nordström och skölj de bort hela tillställningen med tillhörande rykte, penningar, nimbus och möjligheten af vi- dare uppträdande här i landet.
Att vi %ro botade för våra spiritistiska tendenser, torde ej clerför vara så afgjordt.
Kanhända att ilar ett Ar har &amp; tt eller två en annan miss träder opp och att vi skynda, stora och små, till Izennes salong i galopp.
Vi vi@a bedragas.
Hvad här man slig pi$ jorden, är gammalt re7iz.
Astralfigurer - till dem star var håg i etherns flammande sken.
E n kropp af dimma, en själ af luft, en lösryckt, fladdrande hand, en griffelskrift, utan spår af förnuft, en knäppning ph luta ibland.
E n knac1; ande bordfot, en spöklik ton, en suck som af andar bestas, se det är " framtidefis religionn - (en Fay-religion, - gu ' nås!)
Men hvad ser jag: jag har knappast börjat allt hvad jag ville säga, och redan ar papperet slut!
Hade tänkt att yttra några ord om så väl kapplöpningen till Nils Forsbergs ryktbara tafla som om Geijerfesten i Upsala.
Nu äro båda dessa tilldragelser räddade, medan jag själf har intet annat att göra än ögonblickligen försvinna, med-löfte att en annan.
Lea.
gång försöka concentrera mig bättre.
Fredrika-Bremer-Förbundets meddelanden.
Arbetsområden for k~innor.
Dagny börja ?.
ltiirnzecl införandet (f en s e ~ i e Itortj ' attcrde med- delanden, ufsedda att s p ~ i d n uppl ?jsning angdende arbetsomvdden tillgänglip för kzinnor jumte dertil!
hö?
* azzde intriides- och examens- fordri.irgcir.
P.
Sjukvården.
a) Kvinnan eger samma ritt som mannen att praktisera som lakare.
Efter studentexamen aflagges först medicinsk-filosoJis12.
ezamen, till hviIken förarbetet kräfver minst 1 ar.
Denna examen m7ste aflaggas i Upsala eller Lund nien studierna för densamma kunna till stor del skötas vid Stockholms högskola.
Medici~ze 1: n iididcrt~; ~amm tager en tid af i inedeltal 4 Ar och kan efter behag aftaggas vid Karolinska In- stitntet i Stockholm, vid Upsala eller Lunds universitet.
Samina frihet med afseende p5 val af ort för examens aflaggande galler iihen den sista eller medicine Zicenticitexame~z.
Förberedelserna dertill iiro dels s. k. tjänstgöringar ii sjukhus, som rndste göras ~ l l ~ vid a l ettdera af universiteten i Upsala eller Lund som ock vid Karolinska Institutet i Stockholm, dels inläsning af anmena (som man gör h a r man vill).
Till denna examen 5t@r ock i niedeltal 4 dr. b) För att blifva tandlakare fordras, efter ailagd godkand stu- dentexamen, först en c a tv5 ars praktisk k i m siisom dec hos nrigoii tarid- lakare.
Elev eger sedan att under@ kandidatesainen, för att varda till s. k. medhjtilpare antagen.
För att aflagga ta11~7Ziilictree; 1: (1~) 1e1z beliöfver medhjalpare vanligen ytterligare ett ars utbildning, antingen Iios enskild tandlakare eller vid tandläkarepolikliniken i Stockliolm.
Tandliikare- examen afiagges i Stockholm efter anmälning i Kongl.
Med.
styrelsen, och inför 3: ne examinatorer, sedan förut det s. k. praktiska profret (2: ne tandarbeten) hlifvit förfirdigadt.
c) För att blifva faltskar fordras aflaggande af s. k. fiiltskars- evmen, hvilken far afiaggas förct eftcr uppnildd myndig Slder inför Stadsläkaren och af Iionom tillkallade: 1 fiiltskiirsmiistare, 1 likare och 1 magistratsperson.
Förberedelse till denna examen plägar At@; i1 /, - 2 år, hvaraf beriiknas ungefär l /, ar för genorngiiende af kurser i anatomi och kirurgi, l /, Ar för tjiinstgöring li serafirnerlasarettet samt nUgra månader för utbildning hos fältskar.
Denna tid torde dock kiinna
.
.
- - 29 anses tillräcklig endast om den ä r väl använd och efter praktisk verk- samhet hos e r k n d t skicklig fältskär.
.
d) Utbildning stisom barnmorska vinnes vid derför anordnade kurser i Stockholm, Göteborg och Lund.
Den, som vill varda till lär- ling antagen, ingifve till Konungens Befallningshafvande i det Ian, der den sökande har sitt hemvist, sin ~ i l l Kongl.
Medicinalstyrelsen stalda, egmhdndigt skrifna ansökan börande vid denna ansökan, följande ia- tyg vara fogade, nendigen: a.)
,.)
pastorsembete, bestyrkande at t sökanden vid.
lärotidens början uppnatt en lefnadsiilder af Cllminstone 22 &amp; r, men.
icke öfcers7c~idit 35 d r, samt att hon ar vulfrujdad och eger god kriste~zdonaskunskap; med uppgift derjamte om hennes födelseort och henmist, samt huru hon dittills sig, försö~jt $1; b) läkarebevis, hvarigenom styrkes, att sökanden är frisk, har stadig helsa, iir f r i f d n 7croppsl@z och för öfrigt synes vara till barnmorska liimplig * *); c) fran ordinarie larare vid allmänt läroverk eller vid folkskola deroin, att denne?
; id .för &amp; ndarndlet företagen pröfning * * * j funnit sökanden ega i) full färdighet att val läsa svenskt och latinskt tryck, afvensom förmaga att nöjaktigt redogöra för det lästa, och att nagor- lunda felfritt uppskrifva ett dikteradt stycke; 2) färdighet i de fyra rak- nesiitten i hela tal och öfning i enkel hufvudriikning; samt 3) en las * lig handstil; börande detta intyg, om det af folkskolelarare utfärdats, vara fSrsedt ined attest af skolrAclets ordförande eller vice ordförande angc5ende betygsutgifvarens behörighet; dock kan i stiillet för s %dant intyg galla betyg on1 sam ma kunskaper, u tfardadt fran f01 kskoleliirarese- n-iinarium eller annan känd läroanstalt för kvinnor, der sökanden ät- njutit undervisning; d) af tvenne i orten bosatte v3lkande man derom, att sökanden eger erforderliga medel så vii1 för sitt zcppehillle under lärotiden soni till inköp af nödiga instrumenter efter lärotidens slut.
t) Sökande, som Önskar atnjuta fri undervisning vid läroanstalten i ' #) Fördelaktigt Br om jämte det ofta knapphändiga prestbetyget bi- fogas trovärdiga personers intyg om, hur sökanden förut sig försörjt.
* *) Stadig helsa och frihet från kroppslyten skall intygas.
Befinnes sedan helean klen eller förefins lyte, shom t. ex. kartnaglar, snedhet o. d. s&amp; Iiir eleven hemsändas sig till kiinbar ekonomisk förlust.
* +s) Kunskapspröfningen måste vara för andandiet företagen, Ofta sändas skolbetyg öfver kunskaperna vid afslutandet af, skolan (kasske 10 år för~~t!)
Sådana betyg kunna ej godkännas.
- f) Intyg, att sökanden har erforderliga medel för sin kurs, rn8ste finnas.
.
Lund, bör, i stallet för det i moin.
d) oinförmiilda intyg, vid sin an- sökan foga behörigt komm~inalstamnioprotolioll, Iivarigenoin styrkes, att sökanden af nagon landsförsamling, som leninar ilrligt bidrag till samma anstalt, blifvit kallad att efter slutad lärotid till ordinarie barnmorska med bestämda lönevilkor antagas, och att församligen förbundit sig, att bekosta hennes under11311 under lärotiden samt förse henne med erfoï- deïliga instrumentcr.
Kursen, som räcker 9 ininoder, omfattar allmän förlossningskonst.
Den som i denna kurs erhallit ininst betyget berömlig, liar riitt att ge- nomgå en 3 manaders kurs i zizstrume~ztalfö? * lossniny.~Fzonst.
e) Utbildning sasom sjuksköterska kan vinnas vid IIemitet jOr- sjzl7csköte~-skor och vid de af föreningen Röda JCo.r.ret anordnade kurser, båda i Stockholm l).
För att blifva antagen soin elev vid Hemmet för sjukskö- terskor fordras god Iielsa, allvarlig li5g fiir sjuksköterskekallet, god skolunderbyggnad sanit alt vara inellan 21 -- 36 &amp; r.
För utriiiiandc af sökandens lämplighet förbel.i5lles en pröfvotid af en miinad.
Den, som blifvit antagen till elev, förbinder sig att 3 Ar stanna i hemmets tjiinst, deraf 1 Ar som elev och 2 Ar som sköterska.
Vid intriidet erliigges en afgift af 150 kronor, livaremot erhalles " allt frittu af hemmet, samt under de tvi sista hren en Arlig lön af 250 kronor.
För att blifva antagen som elev vid Röda korset fordras god skolunderbyggnad samt en alder af 20-30 Ar.
De af föreningen Röda korset anordnade liirokurser omfatta en tid af Ci manader.
IIvi~rje elev erh3ller under lärotiden af föreningen 50 kr.
i manaden och forbinder sig att i händelse fäderneslnndet rikar i krig mot faststiild ersattning stalla sig till föreningens förfogande och arbeta för dess syfteriiiil.
Cn- der fred eger Iion frihet för egen del sysselsiitta sig med sjukvird.
Den som kan anviinda blott en kortare tid för inhiiintaiide af den oundgängligaste kannedomen om v5rd af sjuka, siirskildt vid olycksfall, kan begagna sig af de nu s&amp; vanligt förekommande santczritkzr~ * se~.7la.
Person, som genomgiltt fullstindig saiiiaritkurs, &amp; ligger att rid intriiffande af olycksfall, zimnn Ziili / rre7ije7p hunnit er7t M a s, utan e r - suttning gifva det biträde soni erfordras och af lienne kan lemuas.
f) För behörighet att utöfva yrke silsoni gymnast genomgas en tvairig kurs vid Gymnastiska centralinstitutet i Stockholni.
Elev som söker intriide vid denna kurs, f i r ej Iiafva uppnitt 30 Gr och skall l) Äfven vid diakoolissanstaZten.
utbildas kvinnor i sjukvird, men en- dast i sammanhang med annat, som ingår i en diakonissas kall, hvarför in- gen mottagen der endast för undervisning i sjukvhrd.
- genom betyg styrka sig ega kunskaper motsvarande intriidesfordringarne vid Högre ' lärarinneseminariuni, samt förete betyg om kroppskonstitu- tion och 1~elsotillstAnd enligt af direktionen faslstiildt formiil2r.
Den som genonigiltt gyirinastikl~rarinnekursen, eger konipetens till gymnn- stl: 7~lii ?-arz~z~zebefc~tt~z2 ' 12gc1~ vid offentliga kvinli,acz liiroanstalter.
Den Soni fullst~ndigt genomgCltt s,jukgymnastkursen och deröfver erhiillit god- kiindt betyg, eger att vinna legitimation sisom sjukyymnnst samt att utöfva sjukgymnastisk verksamhet i öfverensstiimmelse nied Kongl.
M: ts nådiga ordning för sjukgymnasters och sjukgymnastiska iiistituts verk- samhet.
(Sv.
Författningssamling N: o 55 1887.)
Angående ansökningstid utfärdar Direktionen tillkanriagifvande, i allmiinna tidningar under våren.
(Forts.) Narrnare upplysningar angående ofvanstaende och Bfriga f6r kvinnor tillgangliga arbetsområden, lemnas muntligen eller skriftligen af ' Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, N: o 5 Malmtorgsgatan, Stockliolm.
Komitdn f 07.
~ / ranslc~ziv-z~j c!
f bcm8.
0c7b z ~.
~ ~ g d o ~ ~ z ~ 2 i har, tte~-atz~~- med viilvilligt bisthd af sakkunniga radgifvare nu afslutat utarbetandet af förteckningar öfver för barn och ungdom lämpliga .böcker.
De upp- gjorda listorna innehiilla för närvarande tretton olika afdelningar, beräk- nade för tildern frdn och under sex, och till och med aderton Ar, och omfatta, utom bilder- och barnböcker för helt små, dels skilda omrii- den s8som: reseheskrifningar, historia, naturvetenskap, skönlitteratur ni.
n1.
dels ock arbeten p5 flera utländska spriik.
Dessa förteckningar.
komma att fullsttindigas med nyutkommande arbeten, likasom ock an- clringar och tillagg kunna ifrtigakomnia, och hoppas kornit611 fortfarande fii rakna 11 % Hrr bokförläggares och bokhandlares benägna tillrnötes- giiende för insändande och anskaffande af arbeten till granskning.
Li- storna, som i öfvertryck utgafvos till sistlidne jul, skickades till Förb: s ombud i landsorten och kunna erhållas, siival genom dessa oinbud, som frin filialen i Malmö sanit ii Förb: s byr8 i Stockholm.
För att tjäna till rCld och ledning vid inköp, af böcker, finnas, 5. byrån en sainling, hufvudsakligen nyare barn- och ungdomslittei-atur, till páseende.
Genorn komitens försorg ordnade, skriftligen affattade omdömen öfver granskade arbeten finnas Bfven i för andamfilet sarskildt upplagda böcker, h i l k a iiro ii Forb: s hyrd tillgiingliga.
Hvarjehanda i kvinnofr5gan.
Sverige.
P ?-ofessor Sophie Kovalerski.
Franska vetenskapsakade- mien hade utsatt en taflan öfver följande tema ur den matematiska fy- siken: ' att i nsgon väsentlig punkt fullanda teorien för en fast kropps rörelse. "
Taflingsskrifterna skulle vara inlenmade före den 1 juni 1588, och om något arbete befans vara förtjänt af pris, skulle det samma er- liglla en del af eller hela " rix Bordin pour les sciences mathématiquesu, utgörande 3,000 francs.
Detta pris, som stiftades dr 1835, har hitills endast 10 ganger utdelats och hiiraf endast S gdnger till sitt fulla be- lopp.
Taflan ar anonym.
DA taflingsskrifterna i ar blifvit graiiskade, befans ett af de in- sända arbetena vara af sd ovanligt framstiiende beskaffenhet, att aku- demicn beslöt att som en sarskild utmarkelse af sina till dispositiozi staende medel höja priset till 5,000 francs.
Tid namnsedelns ö p p n a ~ d e befans denna innehiiila namnet Sophie Kovnlevski, professor vid Stock- holms högskola.
Professor Kovalerski liar pA s2rskild inbjudan af aka- demien afrest till Paris för att närvara vid akadeinicnis ofi ' cntliga tirs- möte den 24 december och d i personligen einottagn priset.
Den prisbelönta afhandlingen skall liksoni öfriga skrifter, h v i l h efter föregaende taflan af akademien belönas med pris, offentliggöras i " Journal des savants étrangersu, men kommer förut att med akade- miens begifvande publiceras i Acta Matliematica.
Kvinnor i fattigcdrdsstyrelse.
Fem froar liafva invalts till bi- triidande ledamöter i fattigvårdsstyrelsen i Ostersund för nästkom- mande Ar.
Akudemier,~ for de fria konsterna har tilldelat konstnärs- arvodet i marinmklning för tre år åt målarinnan i mark- och aqvarellmhlning fröken Amla Palm Detta gr fiir stipex- diaten en s&amp; mycket större utmärkelse, som den skedde u t m ansökan och så, godt som enhälligt.
Om Jlickom uppfostran.
Med anledning af flicksliolekomit6ris betankande anordnade föreningen för ' Gift Kvinnas Eganderiit t " e tt diskussionsmöte i Hôtcl Continentals stora sal, der iimnet flickors u, ".
?- fostran behandlades.
Det mycket talrikt besökta mötet inleddes sf lektor Linder.
Götebo ?-gs Kwinnoföreni~egs nu utgifna ffrsber~ttelse för nov.
1886 - dec.
1887 meddelar att föreningens verksamhetsgrenar under Aret utgjorts af 1) Diskussionssammantriiden, 9) Ltinebibliotekct, 3) Lgse- samkvarnen för unga flickor; 4) Arbetsbyrdn; 3) Serveringastiillet " Före- ningen; ' 6) Skollofskolonierna; 7) Barnbespisningen; Sj Kvinnornas s,i3f- hjälpskassa; 3) ' Myrorna "; * 10) Kvinliga gymnastilisiillskapet.
Lanebiblioteket omfattade vid 1887 iirs slut 400 verk, de flesta alster af den nyare literaturen.
9 Förening för tillvaratagande af sadant affall?
som eljest icke p: &amp; gar komma till nytta.
Arbetsl~yran har vari t ganska i~yckci.
aidi lad dock natiirligeii i öfvervagande grad af arbetssökande.
153 tjiharinnor hafva genom ar- betsbyriin erhiillit tillfälligt arbete på längre eller kortare tid.
Serveringsstallet Töreniiigen " arbetar forifarancle för att bereda dciligt aflönade arbetande kvinnor mic1dagssp.isning för billigt pris (15 öre).
Under en del af viritern 1557 bespisnclec dagligcii oiiikriag 460 fattiga skolbarn.
Skollofskolonierna rliknacle soilmaren 1887 1.5 1 barn.
Medel till clessn bhla företag Iiafva erlifillits dels genom drslidrag, dels ock genoln tillfälliga biclrag frbn.
enskilda personer.
Hrr stadsfullmak- tige hafva beviljat 2,000 kr.
af Gtiteborgs br8ilvinsmedel och afven Göte- borgs PantlAneaktiebolag och Göteborgs Utskänkningsbolag h a h a skankt större summor.
" Kvinnornas sjelfhjelpskassa " hade vid 1887 Ars slut 55 iiiedlemiiiw.
.
E {f lin lcwimzor * stu .. deru iiu vid universitetet i L~incl.
.
Norge.
IICtjimza ?~ qbij.s.t~-litt i Norge.
I syfte att i Stortinget fil en lag genoaldrifven, soin medgifver kvinnan röstratt, har " kvinde- stemmeretsforeningenU utfgrdat en adress, till I-ivilken namnunderskrifter ni1 samlas .. .l \ ?-.innan,s deltapszde i det q f e n t l i p, fös * lctmncimZet C I.
G W s avd var iippstixlclt sbsoiil diskussions~nine vid ett nyligen 1Gllet stifts- möle i Tb-istiania.
Inledaren franihöll.
: att Guds ord anvisar at man- nen att fijrkunna ordet och i t kvinnan att utföra k~rlekstj8nsten inom församlingen; att harmed icke ar U kvinnan förmbiiadt att tala Guds ord, dA det ingilr sAsom bestandsdel af hennes klrleksarhete; samt att då uppfattningen af hvad som ar " offentligt förkunnande " ofta kan vara ganska obestamd, kyrkan bijr vid dylika tillfiillen förl.iUla .sig varsamt, och öfverseende.
~ S 7cij2ial$a $ !~I~U lmt.dtwr- Dan mar k.
.B-u Ror.&amp;a,qs W ~ ~ ~ Z V Z ti1Z kuve l-inr nu ökats till öfver 1,000 kr.
9ch Dansk J&lt;viiidesan~fiinds sly- relse har ' beslutat att derined understödja kvinnor, hvilka önska lara bokbindareyrket.
En bokbindare i Köpenhamn har erbjudit sig att mot- taga och undervisa kvinnor p&amp; sin verkstad.
En ad * ress om lct: ' i ?mcins lcon~rnttnuic~ r f i s t ~ u t t som, genom Dansk Kvinclesanifunds försorg cirkulerat i Danmark har f3tt omkring 20,000 iiiiderskrifter.
Den skall nu frandeiiinas till inrikesministern och riks- dagen.
Utlmzdring till Amerilca.
Kvinden .og Samfundet meddelar un- clerrattelse om den i Amerika nybildade uSolskensn~issionenu.
Denna förening har uppkommit pil grund af den i Amerika radande bristen p i i l ~ j a l p för de husliga bestyren i hemmen.
.
Föreningen vill söka fA (le bildade kvinnorna att ataga sig husligt arbete och derigenoin be- kainpa den förclom - som äfven i Nya Verldeii i-i~titte finnas - at1 det skulle vara en skam att arbeta för penningar hos frainmande.
Man iiinnar vidare bland annat upprätta platsanskaffningsbyriier.
Siirskildt ar man betänkt p&amp; att mottaga utvandrare i New York och anvisa dem plat- ser.
Föreningen amnar utbreda sin verksamhet öfver hela landet.
li; o~zstcikctclen~.ien i l ~ ~ p e n h u r n blef n under oktober 1888 öpp- nad för kvinnor.
IiIq~y.
3 ' '
England.
F&amp; k~hhaT2.9 politiska röstrlitt har utrikesniinisterii, niarquisen af Salisbury, vid ett offentligt möte i Edinburg p5 det be- stamdaste uttalat sig.
15,000 sjukskölerskor finnas för närvarande i England.
Kvinnor med offentliga uppdrag.
100 kvinnor Hro f. ii.
i Eng- land invalda i skolrad.
t8 i olika förmyndarestyrelser, en ar inspektris inom fattigvården (Poor law inspector) och 2 kvinnor tillhöra Londons asyl-styrelse (Metropolitan Asylums Board).
En mer ovanlig Iwfattning torde miss Pogson bekliida, hon %r nemligen " nieteorologisk reporter till regeringen i Madras. '
1r ' i; innors mission till 7cv2nno~- är namnet p i en förening i England, hvars syfte ar " att uppsöka och radda de förlorade.&lt; ' Sedan sin stiftelse har denna kvinnomission p i m h g a olika satt bringat Iijelp och understöd At 19,889 flickor och kvinnor, Iivilka utan deiina Iijelp siikerligen gatt under af niid och eliinde.
Frankrike.
En i7aternationel Izolzgress o m li7; inwzn.s iit tt korn- mer att hållas i Paris i juni manad 1889.
Inbjudning ar iitfiirdad af 7 manliga och 8 kvinliga, kända vänner af kvinnosaken i Paris.
Aii- malan s&amp; viil om bidrag som om deltagande i kongressen mottages af In- Léon Riclier, Rue des Deux Gares 4, Paris.
Schweiz.
Antalet 7~1; Ynliga sbuda? * mc7c?
vid (le Schweiziska iiiii- finnas ' 79 i Ziiricli af 527, versiteten ökas fortfarande.
För nai~ar~ande 65 i Bern af 580 och 45 i Geneve af 53 ' 7 studerande.
Af dcssa till- höra 102 den medicinska fakulteten.
Italien.
Signora De Catalii, som studerat medicin i Bologna har blifvit utniimnd till professor i patliologi i Pisa.
Förut fans Iilott en kvinlig professor i Europa namligeii frii Kovalewski i Stoclrliolni.
Spanien.
Tub unga k v i n ~ m * frdn Sallunanca Iiarva hlifvit licen- tiater vid universitetet i Valladolid.
Amerika.
En kvinlig upp$nnare.
Fru Maria Beasley i Fila- delfia har uppfunnit en maskin till förfardigande af tunnor, pii hvilken hon tog patent &amp; r 1884.
Maskinen drifves af 3 man och ffirfiirdigaia 600 tunnor om dagen.
22,000 k~ilzrlo?
* deltogo i de sednaste kornunala valen i Boston.
I följd detta energiska ingripande fylin kvinnornas sida segrade det republikanska partiet öfver det demokratiska med en betydlig majori- tet, och skolraden tillsattes i det förstnamnda partiets anda.
En indianska, prinsessan Verogna, dotter till en berömd mohawk- höfding har liallit föredrag i Amerika.
Hon har insamlat en betydlig penningsumma till upprättandet af ett universitet för indianer i Fila- del fia.
