# ID: svediakorp-per648
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,802
# sentences: 859
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 18 maj 1888.
N:r 20.
B yr å: 8 Sturegata.il 8 (i n g å n g från H u m l e g ä r d s g.
19) A n n o n s p r i s: 25 ö r e p r p e t i t r a d (— 10 s t a f v f l s e r).
Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Redaktör o c h utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas ä b y r ä n k l.
9 — 1 0 o c h 4 — 5.
Ingen lösnummerförsäljning!
A l l m.
Telef.
6 1 Lär se i den tjenande anden P e r s o n e n — en like och v ä n, 47. l:sta årg.
Utg-ifning-sticl: hvarje helgfri fredag.
Sista n u m r e t i hvarje m å n a d innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration I I sker: landsorten: å postanstalterna.
Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större b o k - ladorna samt å tidningskontoren.
T r y c k sjelfva den v a l k i g a handen, E j b l o t t en penning i den!
Snollskt /.
Morgonbadet.
•iSous Veponge, qui ruisselle, la femme sort jeune fille. » (Balzac.)
^®|et berättas om tvänne resenärer, hvilka 6^s^&gt; tillfälligtvis sammanträffat i toalettrummet på en jernvägsstation, att den ene frågat den andre: » H v a r f ö r skall man så ofta tvätta sina händer, då man aldrig tvättar f ö t t e r n a?
» Detta något drastiska yttrande innebär dock en san- ning, o m ock relativ, en sanning med modifi- kation.
Ingen, som icke står utom eller vid yttersta gränsen af all civilisation, underlåter att dagligen tvätta händer o c h ansigte, väl äfven hals och armar.
Men hur går det med fortkomstledamöterna?
Monne de ej ofta få nöja sig med en nödtvungen, kanske nödtorftig tvagning på lördagsqvällen, under det för hela den öfriga delen af kroppen, större delen af året, ett varmt bad hvar månad anses uppfylla allan rättfärdighet.
E n läkare har för icke länge sedan i en hygienisk tidskrift yttrat, att vi svenskar bada för m y c k e t om sommaren o c h för litet o m vintern, o c h sanningen af detta uttalande torde ej kunna jäfvas.
Sommarens kalla sjöbad, hur förträffliga de än kunna vara, borde tvifvels- utan användas med mera urskilning än nu sker, då, särskildt för de unga, baduingen blifver en favoritsport eller en yr och tanklös lek mer än något annat.
Men o m vintern blifver förbållandet annor- lunda; då måste baden i de flesta fall tagas i badinrättning o c h betalas med ett pris, som for en större familj blifver en känbar utgift, på hvilken kan o c h ofta kanske måste sparas.
O c h dock är väl ingen, som i teorien nekar att renlighet, öppna porer] och frisk hud- verksamhet är ett hufvudvilkor för helsa och trefnad!
Man frågar sig då, hur det är möjligt, att icke alla äro lika öfver ens om morgonbadets, den dagliga öfversköljningens, nöje, nytta och nödvändighet, — nöje här i bemärkelsen af be- hagligt välbefinnande?
— Svaras: detta må vara sant för dem, som från tidigaste barndum äro vana vid det kalla vattnet, men för andra och äldre personer är del i så h ö g grad m o t - bjudande att en kulen vintermorgon ur den varma sängen sticka foten i baljan, få den våta svampen eller duken öfver kroppen, att de un- der inga vilkor vilja underkasta sig en sådan behandling.
O c h de hafva fullkomligt rätt; en iskall öfversköljning passar blott ett fåtal verk- ligt starka och härdade naturer; kallt vatten, som stått inne öfver natten, o c h alltså har rummets temperatur, är förträffligt för dem, som, enligt hvad ofvan sagts, från barndom o c h ung- dom blifvit vana dervid.
Men alla, med undan- tag af verkligt sjuka, kunna med fördel begagna det tempererade, mer eller mindre ljumma vattnet.
Ä n n u en invändning g ö r e s: » det är så be- svärligt, så tidsödande, » o c h ehuru det enda riktiga svaret härpå vore, att det är mer be- svärligt o c h tidsödande att ej i möjligaste måtto bevara helsa och krafter, så må dock här en af erfarenheten förestafvad anvisning lemnas om enklaste och lättaste sättet för sådan daglig vattenkur i hemmet.
S o m bekant menades förr med vattenkur i egentlig mening den behandling, som af Pries- nitz i Gräfenberg först sattes i system och som äfven hos oss för mer än tretio är sedan vann talrika, ifriga, fanatiska anhängare.
Nu- mera användes hydroterapien på helt annat sätt, ofta i förening med andra kurmetoder o c h, som de flesta sådana, underkastad m o d e t eller de vexlande åsigterna hos läkare o c h fysiologer.
Så t. ex. äro på senaste tiden i Frankrike varma o c h kalla duseher, en och två gånger dagligen under längre tid, synnerligen använda och prisade, mest dock som egentlig kur vid särskilda inrättningar.
I England och Amerika har vattnets bruk i hemmet blifvit mest allmänt, och hvar o c h en, som sett ett engelskt hem, vet hvilken vigt der lägges på badrummens ändamålsenliga ord- nande.
Hvar helst man på kontinenten träffar A l b i o n s söner o c h döttrar, kan man vara viss att äfven finna deras » t u b s », o c h på de stora hotellen ser man ofta sådana i långa rader uppstälda i korridorerna utanför sofrummen *.
Formen är för öfrigt likgiltig; de låga, platta äro de vanligaste o c h mest omtyckta.
En o c h annau föredrager runda guttaperka-kar, hvilka kunna hopvikas och beqvämt medföras på resor; men hvilken som helst vanlig balja, rund eller aflång, af trä eller zink, duger också, förutsatt att den är stor nog, minst så att båda fötterna godt få rum.
Vidare bör man ha en grofhålig svamp, stor som ett ordinärt kålhufvud, en fotsid, tjock och mjuk badkappa, ett par handdukar, samt en matta eller duk för att skona golfvet för stänk o c h slask, hvilket senare man dock snart lär sig undvika.
Vattnets gradtal b ö r till en början uppmätas, men med tiden lär man sig att b e d ö m a det på en grad när utan termo- meter.
D e n vattendränkta svampen urkramas först öfver nedre delen af kroppen, sedan öfver axlar, rygg o c h bröst, hvarvid äfven ansigte, hals o c h nacke böra vätas.
Frågan är blott att få kroppen öfverallt våt, hvilket på detta sätt sker på några sekunder, och anslår man sedan några minuter till torkningen, så upptager allt- sammans cirka fem minuter.
Tages vattnet ljumt, 3 2 — 3 0 — 2 8 — 2 4 grader, och värmes bad- linnet om vintern vid morgonbrasan, så kan * En svensk vetenskapsman, numera framstående universitetslärare, berättar, att han vid en resa genom Sahara påträffat tvänne engelsmän — naturligtvis stormrika!
— hvilka utrustat sig för en flerårig resa, och hvilka äfven midt i öknen, ur på kamelrygg medfördt vattenförråd, livar morgon fylde sina bad- kar och togo en » morningdip », för att sedan rätt njuta af frukosten, till hvilken serverades färska bullar, dagligen i portativ ugn bakade af för ända- målet särskildt medförd negrinna.
T i d n i n g e n utkommet * I hufvudstaden hvarje helgfri f r e d a g o c h k o s t a r f ö r e t t qvartal e n d a s t 1 krona, postarvodet inberäknadt.
— Sista n u m r e t I äfven den ömtåligaste omöjligt häraf känna något obehag.
Ilar man benägenhet att vara något litet sybarit, må ett par droppar eau de Lubin eller annat toalettvatten hällas på svam- pen vid första blötningen, då både kroppen o c h rummet blifva svagt parfymerade.
Bättre är dock det rena obemängda vattnet, o c h man bör sträfva, i synnerhet under den varmare årstiden, att taga det allt svalare.
D o c k är fullkomligt obehöfligt att, för att som frans- männen säga, » faire preuve de caractére », underkasta sig frosskakningar o c h köldrysningar.
Den ytterst angenäma känslan af friskhet ute- blifver ändå ej, trötthet o c h dåsighet försvinna, och särskildt blifva nervösa personer, hvilka oftast äro mest nedsatta på morgonen, efter öfversköljningen lifliga och dådkraftiga.
Tvål kan äfven begagnas, men ett grund- ligare intvålande med borstning och gnidning sker bättre i vanligt bad, hvilket genom öfver- sköljningen visserligen i någon mon ersattes, men dock icke bör helt o c h hållet försummas.
Till slut ett sista inkast, hvilket borde få räknas till de obotfärdigas förhinder.
I en stor familj, heter det, skulle allt detta vatten- fyllande och utslående på ett betänkligt sätt taga Ijenarens tid o c h krafter i anspråk och detta är också sant.
M e n i städer finnes nu oftast vattenledning i husen, o c h i så fall är det intet synnerligt tryckande åliggande för de unga att sjelfva, hvar för sig, sörja för sitt badvatten.
P å landet är det i allmänhet så pass godt om både tid och krafter, att dessa utan större skada kunna tagas i anspråk äfven för denna lilla syssla.
D e t gäller blott att göra ett för- sök o c h efter helt få dagar skall man känna det som en försakelse att icke fortsätta.
Sär- skildt i våra dagar, den stora nervositetens tide- hvarf, må intet underlåtas, som kan bibehålla eller återställa mens sana in corpore sano, detta grundlag och vilkor för all mensklig lycka.
— In — Europeiska furstinnor.
Efter främmande källor tecknade af Mathilda Langlet.
(Forts.) III.
j^S^en af kejsarinnans systrar, som var mest - j ^ -, begåfvad och henne kärast, var utan tvif- vel den henne närmast i ålder stående prinsessan A l i c e, gift med storhertigen af Hessen, o c h hvars för tidiga död allmänt beklagades.
Denna furstinna hyste också det lifligaste intresse för så väl statssaker som vetenskaper och k o n s t; hon var i religionsfrågor fullt ut lika bestämd som sin syster, kronprinsessan.
Ingenting målar må hända prinsessan A l i c e i hennes förhållande till de sina så väl som de bref, hon med intagande ömhet o c h dotter- lig kärlek skref till sin mor för att lugna och trösta henne under tider af oro o c h sorg.
Så skref hon, sista året af sin lefnad, under den engelsk-ryska konflikten, bland annat föl- jande rader: » A f hela mitt hjerta delar jag, älskade m o - der, dina bekymmer och dina känslor.
Gud gifve, att den goda saken snart måtte segra, ty tiden skyndar, o c h denna osäkerhet är för- färlig.
Sedan någon tid tänker j a g knappast på något annat, och j a g tycker verkligen att oppositionen ordentligt fröjdar sig åt att kunna trampa under fötterna landets intressen o c h söker skada det mera än den någonsin gagnat.
D e t är kritiska tider nu, både för regentinnan, I I pv \ J i I \ J Kl IN m å n a d e n m e d d e l a r en fullständig m o d e - och m ö n s t e r t i d n i n g.
— Uppglf å n ä r m a s t e postanstalt namn och adress s a m t erlägg en k r o n a, s a e r.
för folket och regeringen, o c h du, älskade m o - der, är ensam o m att tillvarataga allas in- tressen!
» L o u i s e, » sade hon, » tror du, att den qvin- nan är lycklig, hvars make här är g ö m d för allas b l i c k a r?
» » Emellertid hoppas jag, älskade moder, att din goda helsa skall hjelpa dig att bära alla bekymmer o c h uthärda alla sinnesrörelser, som dessa vigtiga och farliga tider medföra, så att du icke dukar under derför. » Prinsessan kastade sig snyftande i sin svä- gerskas armar, och för denna gång åtminstone var hon bragt på förnuftigare tankar.
I c k e långt efter sedan detta nedskrefs bort- rycktes den ädla prinsessan af en inom hennes familj yppad smittosam sjukdom, difteri.
H o n begrafdes med stor ståt i mausoleet vid R o s e n - höhe, men make o c h barn, angripna o c h ännu ej fullt återstälda från samma grymma sjukdom, fingo ej ens följa henne till grafven, utan må- ste från ett fönster åskåda likfärden.
Drottning Viktorias tredje dotter, Helene, gifte sig med prins Kristian af Slesvig-Holstein och lefver ett lyckligt, men temligen obemärkt lif.
Prinsen eger ett vackert slott i W i n d s o r park o c h lefver der som en rik o c h förnäm, äkta engelsk lord.
Hans gemål är m y c k e t väl- görande o c h sätter sig alltid i spetsen för in- samlingar och försäljningar till förmon för nöd- lidande o c h fattiga.
Den tillbakadragenhet, hvari det furstliga paret i England alltid lefver, hindrar ej, att båda vid sina besök vid främmande h o f mot- tagas med all den glans, som deras rang kräfver.
Drottning Viktorias fjerde dotter, prinsessan Louise, har låtit icke så litet tala o m sig för- nämligast i anledning af det giftermål, hon in- gick med markisen af L o r n e, hvilket alltid blifvit ansett som en mésalliancs, ehuru alla ledsamheter, som åtföljde det, numera blifvit glömda.
D e t är ganska troligt, att endast fruk- tan för, att prinsessan med sitt lifliga tempe- rament och sin egensinnighet skulle taga något obetänksamt steg, som skulle vara ändå mera komprometterande än » mesalliansen » i och för sig — endast fruktan för något dylikt torde hafva framkallat bifall till detta giftermål.
Huru som helst, var den unge äkta mannens ställning o c h hans förhållande till den öfriga familjen allt annat än afundsvärd, och det be- höfdes år, innan hans ridderliga sinne och hans smak för allvarliga studier kunde bana honom väg till ett rum i de kungliga slägtingarnes hjertan o c h i deras aktning.
Prinsessan Louise är ganska talangfull.
H o n egnar sig med mycken framgång åt både mål- ning o c h skulptur.
Något svärmiskt anlagd har hon alltid varit, varm och häftig i ut- brottet af sina känslor, o c h icke sällan låter hon de senare råda öfver förståndet.
Man på- står, att hon, som passioneradt älskar sin make, är ytterligt svartsjuk, och att detta är orsaken, icke blott till stor sorg för henne sjelf, men också till många häftiga uppträden mellan makarne.
En dag kom en af hennes svägerskor, enka efter den redan 1884 aflidne hertigen af A l - bany, pä besök till prinsessan Louise, som då var alldeles förtviflad o c h gråtande förklarade, att det icke fans någon fläck på jorden, der hon kunde finna lugn.
» O m j a g blott visste någon vrå, der j a g kunde g ö m m a min man för allas ö g o n!
» ut- ropade hon.
» D å först skulle j a g kunna vara lugn o c h lycklig, ty då skulle ingen kunna locka hans hjerta ifrån m i g.
» Hertiginnan af A l b a n y svarade ingenting på denna utgjutelse.
H o n tog blott sin svägerskas hand o c h sade: » Följ m i g!
» D e båda damerna stego upp i hertiginnans vagn, som på gifvet tecken stannade framför hertigens grafvård.
Den unga enkan såg med vemodig blick på sin svägerska.
: A f de lägre klasserna i England var prin- sessan L o u i s e nästan tillbedd, och ehuru vis- serligen en handfull radikaler motsatte sig be- gäran o m hemgift åt henne, fans det dock, såväl i parlamentet som inom pressen o c h hos allmänheten en ofantlig majoritet, hvilken ut- talade sig till förmon för den kungliga prin- sessan, då hon, följande sitt hjertas böjelse, äktade en undersåte visserligen, men en adels- man af urgammal adel och rang.
Hans far var, som bekant, den skotske hertigen af Argyle.
V i d prinsessan Louises bröllop aflade drott- ning V i k t o r i a för första gången sin enkedrägt, som hon sedan ersatt med en annan sorgdrägt, » half sorg », som etikettspråket kallar den.
A f artighet m o t brudgummen hade brudens yngste broder o c h hennes äldsta brorssöner anlagt skotsk höglandsdrägt, som för öfrigt bars a f så många af de närvarande, som möjligen kunde finna anledning att anlägga den.
Detta gälde naturligtvis endast herrarne; damerna uppträdde i, hvad engelsmännen eufemistiskt o c h af ren känsla för det passande benämna full dress (fullkomlig beklädnad), ehuru denna toalett, hvartill hör djupt urriogad klädning och alldeles nakna armar, snarare borde kallas half dress (half beklädnad).
Så länge till » hofdrägten » hör detta sätt att vara både klädd o c h oklädd, torde det ej vara att hoppas någon förändring i detta helt enkelt afskyvärda och verkligen föga sedliga mode, och det är verkligen förvånande, att drottning Viktoria, som i så m y c k e t annat gifvit ett godt föredöme, som man påstår, icke vill tillåta den minsta afvikelse häruti, då det gäller att vara högtidsklädd.
Drottningens yngsta dotter, prinsessan Bea- trice, var länge ogift, som man vill veta i af- vaktan på att engelska parlamentet skulle upp- häfva den lag, som förbjuder en man att gifta sig med sin svägerska, emedan ett giftermål mellan prinsessan o c h hennes svåger, storher- tigen af Hessen skulle vara ifrågasatt.
Drott- ningen skall mycket hafva önskat att hennes yngsta dotter skulle blifva en andra moder för t in aflidna systers barn, men parlamentet visade sig vid- två olika försök lika obevekligt.
Prin- sessan måste underkasta sig lagstiftarnes vilja och har sedermera blifvit gift med prins H e n - rik af Battenberg.
x O m drottning Viktorias sonhustrur är icke m y c k e t att säga.
Hertiginnan af A l b a n y inta- ger en alltför obemärkt plats, och prinsessan af W a l e s samt hertiginnan af Edinburg skulle kunna karaktäriseras med några få ord.
Den förra är älskad af alla, den senare knappast af någon.
Hela engelska nationens hjerta klap- par sympatiskt för den förra; allt hvad den senare företager klandras alltid o c h öfverallt.
Utan tvifvel g ö r man henne häruti orätt.
B å d e hennes o c h hennes getnåls ställning är ganska kinkig.
Deras inkomster äro jemförelsevis in- skränkta o c h det furstliga paret är nödgadt att iakttaga sträng hushållning.
M e n som folket ständigt fordrar, att furstar skola ösa ut pen- ningar åt alla håll, sä beskyller man hertigen af Edinburgh o c h hans gemål för snålhet.
Ocli som i alla lifvets förhållanden hustrun oftast får bära skulden för mannens fel, så blir det också den stackars ryska prinsessan, som här får blifva det svarta fåret.
O c h när ett folk en gång får den föreställningen, att dess
hålles ett n u m m e r I v e c k a n u n d e r hela q v a r t a l e t.
F ö r hvarje ö-tal a b o n - n e n t e r, s o m s a m l a s, o c h f ö r hvilka a f g i f t e n I n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f furstar regeras af snålhet, så är på ögonblicket all kärlek till de furstliga personerna förbi, stendöd, så död, att den aldrig kan återväckas.
E g e t nog förlåter folket hellre slöseri o c h skuld- sättning hos en eljes älskvärd furstlig person, än sträng hushållsaktighet, äfven om fursten företer den mest aktningsvärda karaktär.
Prinsessan af W a l e s, den förtjusande unga skönheten, som år 1863 med sådan hänryck- ning mottogs af engelska folket, kunde helt säkert ännu, då hon firade sitt silfverbröllop, räkna på samma hängifvenhet, som då fick ett så stormande uttryck, men som, nu må hända lug- nare, utan tvifvel är vida djupare.
Prinsessan har med ädel finhet förstått att i de kinkigaste lägen para öfverseende godhet med rättvisa och bestämdhet; hon har förstått att alltid med mildhet göra sig åtlydd, hon har uppfostrat sina barn med ömhet och förstånd och utbildat dem till unga män och unga flickor, som i enkelhet, bildning o c h finhet söka sin like.
Derjemte behandlar hon med mycken aktning och undseende alla hofvets damer, o c h för öf- rigt hela sin omgifning och söker göra så an- genäma som möjligt dessa platser, som det icke alltid är så lätt att fylla.
Hertiginnan af Connaught är en preussisk prinsessa, som vid sin ankomst till England, med stor förtjusning mottogs o c h nästan öfver- höljdes med dyrbara presenter.
H o n var sär- deles behaglig och intagande, denna dotter till » röde prinsen » (prins Friedrich K a r l af Preus- sen) o c h helsades öfverallt med entusiasm.
D å hou ankom till W i n d s o r öfverlemnades åt henne ett diamantarmband af tre hundra pund sterlings värde (ung.
5,400 kr.
s v.)
, hvarvid prinsessan, då hon tackade för denna uppmärksamhet, för- klarade, att hon på sin bröllopsdag skulle bära detta armband och intet annat.
Detta var icke så illa sagdt af en ung prinsessa o c h giorde, att hon genast vann stora sympatier.
Huru vida hon sedermera förstått bibehålla dem, är en annan fråga, men icke är det g e n o m allt för sträng hushållsaktighet, som hon kommer att förlora dem, så m y c k e t torde man med säker- het kunna antaga.
(Forts.) Vdrbesök.
T v ä e n a &amp; % !t £ HE * ' Gif rum l l a stater, kårer!
för vårens milde drott!
— Hvad na!
En Vår, klädd i botfor er, i vantar och i skinnkapott!
— A ha!
Du har gått miste bara, du nordpolsman med istappsskägg, du måtte fel om våning fara: din är med isbjörns vägg om vägg.
Jaså!
Du påstår du är Yåren med almanach som prestbetyg.
— Bra mycket är du dock till åren och icke är du just så blyg; du låter oss af köld ju darra — så morsk ej Våren vara plär och — ville du » april » oss narra — för sent du då har kommit hår.
Men så jag pratar!
Nu förstår jag, — du kommit, fagra Vår: ur blicken ler en solig vårdag, fast snö du strött i lockigt hår.
förJrfädd | I r&gt; L-J I I vJ NI IN I d u n, e r h å l l e s e t t g r a t l s e x e m p l a r f ö r h e l a d e n t i d, u n d e r hvilken a b o n n e - m e n t e t r ä c k e r.
Ä r o d e s a m l a d e a b o n n e n t e r n a färre än 5, t o r d e p r e n u m e r a - Du ville fira kar nav alen, och der för klädde du dig så; du ville hvirfla om i salen i dans med hvita flingor små.
£å låt då din förklädnad falla, låt se dig ung och skön och varm; med milda blicken blommor kalla ur Hertas ännu frusna barm; ur svalda knoppar fram låt springa naturens gröna skrud igen och sedan, käre, hit oss bringa din sköne broder — Sommaren!
Pehr J.
Till mina genmälare » Böra barn i Wallin.
frågan lyda? » Af Elna Tenoiv.
(Forts.) ^i^JBvem har icke hört mer än en ung man och qvinna med vemod eller bitterhet yttra om sin far eller mor — och ännu flere tänka det i sitt hjerta, fastän de dölja sin förmenta » upptäckt » såsom en ryslig hemlighet, hvilken då dess säkrare förstör de:as sinnesfrid —: » Hvem eller hvad skall jag nu tro på, när han, som stod för mig såsom den bäste, visat sig icke vara värd min tro ».
.
.
eller » då hon kunnat göra detta, hvad är då lifvet värdt alt lefva? » Och dylika ord äro ingalunda tomma uttryck för en sjuklig sentimentalitet, utan verkligen framkallade af en begreppsomstörtning i det unga sinnet, som i bokstafligaste mening blir ödesdiger, emedan det bestämmer lils- och själsriktning.
Och allt detta derför att föräldrar icke räkna för rof att af tjelfviskhet och maktbegär begagna sig af barnens naturliga åtrå att beundra, se upp till och skapa sig ideal.
I stället för att i god tid göra klart för dem, att far och mor endast äro ett par bland millioner, af hvilka många äro bättre och ädlare, några sämre, men alla svaga, felaktiga och högst olämpliga att binda sin tro på godt och ondt vid, så stärker man nu oafbrutet deras tillit till far och mor såsom per- soner genom ett ständigt hänvisande till föräldramyn- digheten, ett ständigt påpekande af föräldrafullkom- ligheten.
Och detta missförhållande är så ingrodt, att det j u nästan betraktas som en skändlighet att i ett barns närvaro förutsätta en möjlighet af att icke dess far och mor äro höjda öfver hvarje klander.
Jag hör många föräldrar härvid invända, att detta vore att beröfva dem sjelfva grundvalen för deras inflytande.
Nej, och tusen gånger nej!
Aldrig, om man, så- som jag i allt det föregående har velat betona, lärde barnen att lyda något högre än föräldrarna: en idé, ett rättsbegrepp, en princip, en moral eller Gud, huru hvar och en vill uttrycka det, blott dess lagar gälla lika orubbligt den ledande som den ledda.
Och jag är öfvertygad om, att våra barn icke skola älska och högakta oss mindre, derför att de veta, att vi kunna misstaga oss och fela likasom de sjelfva.
Tvärt om skola de värdera våra dygder högre, i samma mon som de förstå, att vi måste tillkämpa oss dem i kamp mot samma eller liknande frestelser, som de sjelfva hafva att bestå; och säkert är, att de vida lättare skola förlåta och öfverse med våra fel och misstag.
Och det är en stor villfarelse, om vi tro, att icke vi behöfva våra barns öfverseende i lika hög grad, som de behöfva vår, ja i högre t. o. m., ty våra fel och svagheter, för att icke nämna laster och brott, äro i vida högre grad olycksbringande för dem, än deras någonsin kunna vara för oss.
Jag vill hoppas, att ingen af mina läsare envisas att betrakta dessa mina teorier så inskränkt, att de hänga upp sig på den delvis berättigade invänd- ningen, att de icke kunna användas på barn i 1 — 5-års-perioden.
Det är visserligen sant, att man icke kan göra denna uppfostringsgrundsats medveten hos det lilla barnet, men hos modren bör den vara medveten, redan då hon lägger den nyfödda till sitt bröst.
Hon bör redan då ha fullt klart för sig, att barnet icke är en lifegen, tillhörig henne såsom personlig egendom, utan en med henne jembördig varelse, inför hvilken hon skall kunna försvara hvarje.
åt- görande, liksom en förmyndare för sin fullvuxne myndling skall kunna försvara, huru han förvaltat hans egendom.
Handlar hon efter detta medvetande, skall hon alldeles osökt småningom komma till det uppväxande barnet i det förhållande, jag i det föregående sökt framhålla såsom det för bägge parterna naturenligaste och lyckligaste.
(I parentes vill jag tillägga för deras räkning, som betvifla eller förneka möjligheten och praktiskheten af att förklara de små barnen, hvarfor jag begär det ena eller andra af dem, att jag af erfarenhet vet, det en normalt utvecklad treåring mycket väl upp- fattar, om han straffas af föräldrarnas egenmäktighet eller af en högre nödvändighet, som hvarken han eller de förmå rubba.)
Efter dessa förklarande anmärkningar till min uppsats » Böra barn lyda? » i Iduus 2:dra nummer för detta år, i hvilka jag lika litet kunnat bemöta och gendrifva alla de invändningar och påståenden hos mina genmälare, som tarfva granskning, som jag kunnat uttömma det rika och mångsidiga äm- net eller ens genom fullständighet gardera mig mot nya missförstånd, vill jag endast tillfoga den slut- anmärkning, att vederbörande gjorde mycket klokt både för sin egen och andras skull, om de undveke att uttala sig om saker och förhållanden, om hvilka de aldrig gjort sig möda att taga verklig kännedom, utan blott bedöma efter lösa, mycket lösa hörsagor i 3:dje, 4:de hand.
Såsom exempelvis om Strindberg, — hans författarskap, personlighet och möjliga syften — om socialismen och dess grundsatser — om slats- och samhällsförfattningens ledande principer, o. s. v. Jag hoppas komma i tillfälle att efter hand i sär- skilda små uppsatser påpeka åtminstone en och annan af de missuppfattningar i dessa ämnen, som mina genmälare i likhet med den stora icke sjelf-tänkande allmänheten tyckas taga för godt gods.
Till dess: Au revoir!
Ridande damer.
Wenn Maililflerl weht, Oeht im Wald drauss der Schncc, etc., som under vintrens lopp fått inskränkas till några timmars manégeridning eller också ingen ridning alls, der intet ridhus varit att tillgå!
Efter alla baler, slädpartier, middagar, skrid- skoåkningar o c h konditoripalaver lär allt rid- ningen hafva samma verkan på de nådiga damerna, som morgondaggen på de törstande blomstren eller, för att tala i nutidens reali- stiska smak, som jernpiller, Karlstadsvatten och Hoffs maltextrakt på bleksot o c h migrän.
Men allting måttfullt, mina damer, för mycken dagg skämmer rosen, jernpiller o c h Karlstads- vatten i för stora qvantiteter göra dem yra i hufvudet och öfverdrifven ridning, parfor- cejagt o c h hinderhoppning kunna göra obotliga skador o c h förstöra det allra mest solskens- belysta framtidsperspektiv.
D e r e m o t är ridspor- ten, idkad med förstånd och måtta, säkerligen ej skadlig och många gånger af stor nytta för soeietetslifvets beklagansvärda bleksotsmartyrer.
J a g har gjort den iakttagelsen, att damer under ridning som oftast äro vida djerfvare än männen!
Hvarfor?
Troligtvis emedan de ej ännu fattat den fara, som är förenad med denna sport, och 30m deras egen oforsigtighet i hög grad förstorar.
D e skola visa sig modiga, gudbevars, o c h derför rida de löst pä allting ä la D o n Quixote kontra qvarnvingarne.
O m dessa » m o d i g a » damer k o m m e g e n o m eget förvållande och slarf att falla från hästen ett par gånger o c h derigenom förskaffade sig några skråmor o c h blånader, tror jag nog, att några helsosamma reflexioner ej skulle uteblifva och i följd häraf dumdristigheten (ursäkta det mindre smickrande uttrycket!)
utbytas m o t ett mera sansadt m o d.
tion ske å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g frän alla o m r å d e n f ö r qvinlig verksamhet mottagas med tacksamhet.
E n d a s t en s i d a a f p a p p e r e t b ö r Något vidare ömmande hjerta hafva damerna ej heller för sina hästar.
G a l o p p är nu så elegant att rida, man visar sig alltid fördel- aktigast så förstås, men om detta tempo rides på en härd väg, makadamiserad landsväg eller gräsvall, derpå fästes intet afseende, bara det går undan.
O c h så traf utför baoke med lösa tyglar o c h derefter venlre-å-terre uppför backe, för att sedermera plötsligen tvärstanna Oftast äro dessa ryttarinnor medlemmar af djurskyddsföreningen!
— K a n hända vore det ej så malplaceradt att här säga några ord om deras merendels rätt opraktiska ridkostym.
Vanligtvis är ridkjolen för lång, hvilket är obeqvämt, när man skall gå o c h i dåligt väglag högst obehagligt, då den blifver nedstänkt o c h tillsmutsad, till föga båt- nad för den stackars kammarjungfrun, som sedermera timvis får nöta sina fingrar o c h sin matmoders bästa klädesborste.
Mina damer, låten ej kjolen vara längre i venstra sidan, än att den jemt stöter till marken, när I stån, eller också att, när I sitten i sa- deln, den ej hänger så långt, att den skymtas under hästens buk, från höger sedt.
Försen den inuti med en elastisk stropp, i hvilken den högra fotspetsen trades för att förhindra kjolen att flyga under ridningen.
• O c h håret, ^mina damer!
Spiken det fast eller limmen det med syndetikon eller qvarlem- nen det på toalettbordet, hvilket som helst, blott i lagen, att det ej vållar eder o c h andra obehag under ridturen.
Romantikens med sva- jande plymer beprydda hatt och de böljande loc- karna passa ej för vår t i d; cylinderhatten eller j o c k e y m ö s s a n måste sitta ordentligt fast, så att I ej midt under en » gudomlig g a l o p p » blifven återkallade till denna jemmerdals bittra tillvaro g e n o m fallande hårnålar o c h glidande hufvud- bonad.
Underklädnaden, mina damer, är af stor vigt.
E n tunn skinnväst under ridfracken är utmärkt, t. ex. när vädret är blåsigt.
Underbenkläderna böra helst vara af bomullstrikå; benkläderna af bockskinn, kläde eller stockinett.
Knappstöf- letter äro att afråda, emedan stigbygeln, vid en af de ofvan omtalade kullerbyttorna, lätt kan fastna på en af knapparne och derigenom för- orsaka en allvarsam olycka; deremot äro de långa ridstöflarne på det högsta att anbefalla.
Dessutom, oss emellan, mina damer, så äro de vida vackrare än de hidösa » långpantalongerna ».
Tänk er en sådan prydlig stöfvelbeklä.dd fot, som hvilar i er kavaljers hand, när han skall lyfta er upp i sadeln.
O c h med hvilken grace man nu kan drapera sin kjol öfver armen, när man har det lugna o c h trösterika medvetande att se sig vara i besittning af ett par välsit- tande ridstöflar!
Ä r detta ej sant, mina nådiga damer?
Dolly.
Roon.
Teater och musik.
i I r * v L-J i i U K I IN användas och marginal lemnas.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e alltid n o g a a n g i f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g d i s k r e t i o n från r e d a k t i o n e n s s i d a p å r ä k n a s.
sens solo, svennens visa, sjungen af hr Lundqvist, utmärkte sig likaledes som särdeles melodiös och vacker.
Den första satsens kör och den andras vexelsäng mellan prinsessan och svennen gjorde i förening med de båda nyssnämda satserna hela tondikten till en synnerligen intressant bekantskap, som vid ett förnyadt utförande torde vinna ännu mera.
Så korn konsertens mest anslående nummer, August Södermans verkningsfulla och målande kör- komposition » Hjertesorg » (texten af nyligen aflidne Karl Wetterhoff) med sitt anslående solo (utfördt af fru, Edling).
Stycket fick en förträfflig tolkning och måste omtagas.
Följde så Ivar Hallströms poetiska och vårfriska idyll » Blommornas undran », för soli, kör och piano till text af O * * * * F * * *.
De fina skiftningarna, den skära stämningen, de målande situationerna kommo genom det förträffliga utförandet (piano- stämman sköttes synnerligen förtjenstfullt af frö ken Sidner) till sin fulla rätt o c h framkallade nu som alltid lifligt bifall.
Programmets sista nummer utgjordes af trenne kompositioner af Ludo.
Norman till text ur K. A. Melins älskliga dikt » Humleplockningen ».
Alla tre äro förut kända och alltid gerna hörda.
» Sig- nes visa », enkel och intagande, utfördes varmt af fru Edling.
I » Kung Hakes död » utfördes det ståt- liga baritonsolot på ett utmärkt sätt af hr Salo- mon Smith; körerna i detta stycke voro ock af be- tydande verkan.
Fruntimmerskören » Snöflingornas saga » utfördes med all den pietet, som tondiktens luftiga och skära poesi kräfver.
Solonumren utfördes, utom af de ofvan nämda fru Edling, hrr Lundqvist o c h Smith, af fröknarna Karlsohn och Klemming samt hr Strandberg, och det hela leddes af hofkapellmästaren Nordqvist med en aldrig svikande säkerhet.
Konserten var en verklig musikalisk högtid och bildade ett värdigt slut på den nu snart tillända- gångna konsertsäsongen.
Stockholms musikaliska allmänhet, som vid detta tillfälle till sista plats fylt den stora salen, o c h för hvilken dessa mu- sikföreningens konserter blifvit högtidsfester, står i stor tacksamhetsskuld till hofkapellmästaren Conrad Noi-dqvist och kormästaren August Edgren för deras outtröttliga arbete i och för höjandet af hufvudstadens musiklif, och särskildt för deras inöfvande och framförande af våra bästa svenska tonverk.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Låteratur.
Om qvinnouppfostran, iakttagelser och reflektioner af Lucina Hagman.
Borgå.
Verner Söderströms förlag.
Pris: 1 mark 50 penni.
Det finska originalet har prisbelönts af Finsk Qvinnoförening.
Den lilla vackert utstyrda boken innehåller en särdeles väl och redigt skrifven fram ställning af äldre åsigter om qvinnans natur, be- stämmelse, behof o c h så väl enskilda som sam- hälleliga ställning — kortligen: » fdealqvinnans » historia — och dessa åsigters missriktande infly- tande på qvinnans uppfostran.
Förf.
framhåller med styrka felen i den moderna uppfostran o c h framställer sist sina reformfordringar.
Vi kunna med allt skäl rekommendera boken och de reform- förslag den framställer till Iduns läsarinnor.
Musikföreningens sjuttonde konsert egde sistlidne tisdag rum i musikaliska akademiens stora sal och upptog från början till slut idel svenska kompositioner.
August Södermans intagande konsertuvertyr — här flere gånger gifven — inledde konserten.
Den utfördes förträffligt af hofkapellet.
Närmast följande nummer » I rosengården », för soli, blandad kör och orkester af Yilhelm Svedbom med text ur K. A. Melins bekanta dikt » Prinses- san och svennen », var af särskildt intresse såsom ej förr offentligt utförd.
Af kompositionens fyra satser anslog i synnerhet den fjerde, hvars vackra kör, afbruten af munkarncs aftonhymn, målande framställer en intagande klosteridyll.
Tredje sat- En lifsuppgift.
Berättelse af Ernst Landquist.
10. oktorn hade måst tillkallas o c h säga sin mening.
D e t var ingenting af betyden- het, förklarade han, bara ett nytt bevis på, hur dumt fruntimmer sköta sin kropp.
Ingrid satt naturligtvis inne ständigt o c h j e m t.
Ja visst, det var derför hon var blek och hade mörka ringar under ögonen.
H o n hade ingen sysselsättning, som stärkte musklerna, hon till- bragte kanske sin tid med att spela piano, brodera —?
Jaså, läsa?
Upphetsande s a k e r?
A h a, uppbyggelseskrifter o c h dylikt, nå, det borde han ha förstått af den exalterade glansen i de der stora ögonen.
D e r hade man anled- ningen till den aftyning o c h de täta svimnings- anfall, som skrämt upp Henrika o c h jagat henne till närmaste doktor, fast än hon icke trodde på läkare o c h nästan ansåg det som ett förmätet ingripande i Försynens bestämmelser att vända sig till en sådan.
O c h om det varit henne sjelf det gält — — men nu — — A i m é e s dotter, nej, hon kunde icke vara nog samvets- grann, nog pedantiskt ifrig att söka uppfylla allan rättfärdighet.
Ingrid skulle äta jern, låta bli att läsa så mycket och framför allt vara ute i friska luf- ten, röra sig så m y c k e t hon orkade, förströ sig, vara glad — — Nå, det var j u ett temligen s \ årlydt recept, men somligt deraf fick man väl försöka att rätta sig efter.
O c h fast än Ingrid spjärnade emot och bad för själ o c h pina att få slippa, motade Henrika ut henne på långa promenader — ensam, förstås, ty sjelf var hon j u icke sjuk o c h behöfde väl icke uppoffra sitt kära kammarlif i onödan.
I början riktade den unga flickan sina van- dringar utåt den närmaste omgifvande lands- bygden, gick bortåt Tanto eller förbi Skanstull, slog sig ner vid Hammarbysjön eller for öfver till L ö f h o l m e n, men det var alldeles för vackert der ute, hon återföll för lätt i sin gamla hed- niska naturdyrkan, o c h det var j u en af de snaror, med hvilka djefvulen öfverallt smög sig efter henne.
H o n kunde sitta långa stunder försjunken i bön och åkallan, som hon trodde, men så var det i stället en vacker färgbryt- ning i molnen, som hon omedvetet studerade, eller en smal solstrimma, som bröt sig mot Mälarens spegel och kom i sprakande o c h gnist- rande uppror, då en ångbåt skar den tvärs öfver o c h satte vattnet i kokning.
O c h hon kände en riktig lättnad, då hon en qväll b l e f antastad af en drucken karl, som hon hade den största m ö d a att rädda sig undan, o c h tanten i följd deraf förbjöd henne att utsträcka sina promenader utom de bebygda qvarteren.
Men det b l e f ledsamt i längden att vandra af o c h an på Söders illa stcnlagda och illa luktande gator, det b l e f henne rent af ett straff och en plåga att gå ut, o c h det motverkade j u promenadernas syfte.
F ö r att vexla om med omgifningen styrde hon derför kurs nedåt staden, ströfvade omkring på Norr, besåg Stock- holm så som hon väl annars aldrig skulle fått göra, men höll sig enligt tantens stränga till- sägelse alltid på de folkrikaste, tätast trafike- rade gatorna o c h platserna.
Men fast än hon här icke hade någon vacker natur, som frestade henne, fans det så mycket annat, som distraherade henne o c h väckte hennes outrotliga kärlek till verlden och de ting, som i verlden äro.
Ibland tvingades hon t. ex. att stanna framför ett blomsterfönster, der de här- ligaste tunga rosor — skära, lefverbruna, lax- färgade — diktade ett glödande yppigt färg- poem tillsammans med gloxiniernas mjöliga pur- pursammet, akasiernas gula snö o c h palmernas blanka, förnäma grönska.
Hennes ögon frås- sade af all denna härlighet, hon drog djupa, vällustiga andetag, som om hon i inbillningen badat sig i all denna doft, som var fängslad bakom rutan, o c h hon skulle velat slå ihop hän- derna a f häpen beundran.
Men då hon stått der en lång stund, glömmande allt omkring sig, kände hon plötsligt ett styng i sitt hjerta,
Manuskript, s o m e j a n t a g e s till i n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s å v i d a p o r t o fogas.
Inga ofrankerade f ö r s ä n d e l s e r l ö s a s.
o c h då rusade hon derifrån, o c h hon vågade af blygsel knappast lyfta ' upp ögonen från trottoar- stenarne.
Eller också var det ett butiksfönster med leksaker — dockor granna som prinsessor i jemförelse med hennes gamla hemmagjorda Rosa, som hon hållit så kär, som hon sytt kläder ät, och som hon ännu hade m e d sig, g ö m d i en byrålåda der hemma vid Götgatan — eller lustiga gubbar, som gingo med mekanik o c h kunde brottas; det stod alltid stora skaror, äfven äldre menniskor, på trottoaren o c h hade roligt åt dem, så att hon var ej den enda som var så barnslig — eller hela små dockrum fullstän- digt möblerade, från det största till det minsta, ej ens lampskärm och eldgaffel saknades!
Tänk, att det kunde finnas något så märkvärdigt!
Barnen i S t o c k h o l m kunde väl aldrig ha tråkigt!
Hon skulle kanske också ha haft sådana der leksaker, om hon fått stanna i S t o c k h o l m som liten — — Men den tanken erinrade henne om modern, o c h hon smög som en missdåderska från bod- fönstret o c h började tukta sitt verldsliga sinne med att i minnet gå igenom en af Davids botpsalmer.
Eller också kunde det vara några hundar, som lekte o c h rasade på en gräsplan, eller vaktparaden, som kom med blänkande unifor- mer o c h klingande, brusande musik, o c h hon tyckte, att hon aldrig hade hört något så här- ligt, o c h hon hade den största möda att hindra sig sjelf från att gå i takt.
Eller också var det norsfisket i Norrström — åh, hvad hon undrade, om de der stora, glittrande, alltid tomma håfvarna någonsin skulle kunna dra upp en fisk!
— eller lastningsarbetet nere vid Stadsgården eller de besynnerliga skåpen med rörliga figurer i på Djurgårdslätten, figurer som skreko o c h slogos o c h alltid samlade så mycket folk framför sig.
Men hon tordes aldrig sälla sig till dessa grupper, ty det var visst något slags teater, detta, o c h teater var det syndi- gaste af alla verldsliga nöjen, det hade tant Henrika sagt.
Men en gång fick hon ändå ett slags före- ställning om, hvad teater kunde vara.
Hon hade gått sig trött o c h hade för ett ögonblick slagit sig ner på en soffa i Kungsträdgården långt ner åt kajen, så att hon i c k e skulle höra musiken från B l a n c h '.
D å k o m m o ett par äldre herrar o c h slogo sig ner på samma soffa som hon, två fina, prudentliga gubbar med glasögon och ärevördiga, allvarsamma ansigten, och de fortsatte ett påbörjadt samtal, som tycktes intressera dem mycket, o c h Ingrid kunde icke undgå att höra hvarje ord.
Snart förstod hon, att de talade o m en utländsk sångerska, som hade uppträdt på operan i våras, och som tycktes ha varit en af verldens för- nämsta konstnärinnor.
Bägge de gamla her- rarne hade sett henne, men de voro icke ense om, i hvilken roll hon varit bäst, den ene på- stod, att det var i Carmen, den andre tyckte bäst om henne som Margareta.
H a n påminte o m, huru mästerligt hon gjort den o c h den scenen — i synnerhet beskref han hela kyrk- seenen, som han kallade den, o c h förklarade, att alla de afvikelser från de vanliga Marga- retornas traditionella sätt att spela den scenen, voro rent af genialiska; tänk, huru ypperligt var icke det sätt, hvarpå hon motiverade, att Margareta någonsin tog sin tillflykt till sido- kapellet o c h ej gick ut med de andra kyrk- besökande qvinnorna!
O c h hvilket snilledrag var det ej af L u c c a — så tycktes den främ- mande sångerskan heta — att hon ej lät van- sinnet hos Margareta bryta ut förr än efter den mest förkrossande själskampen i kyrkan, då bl- I I P \ U I I M U IN A n n o n s e r m o t t a g a s e n d a s t m o t k o n t a n t liqvid i f ö r s k o t t af 2 5 öre pr 4 - spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen a n n o n s införes under I krona.
hon blifvit öfvertygad o m, att all hennes ånger och bot är förgäfves, då himlens förkastelsedom slår ner på henne som en åskvigg o c h för- lamar alla hennes själskrafter o c h den onde till sist reser sig b a k o m bönepallen; ja, det lät, som om den gamle herrn tyckt, att just detta drag varit det mästerligaste, att åsynen af den onde släckt förnuftets ljus hos Marga- reta; men hvarfor han tyckte så, det fick aldrig Ingrid veta, ty de bägge herrarne reste sig upp och fortsatte sin promenad åt Blasieholmen till.
Tänk, så besynnerligt!
V a r det så allvar- samma saker, som framstäldes på teatern?
Hvad kunde den der stackars Margareta ha gjort för ondt, efter hon måste genomgå sådana lidanden o c h till o c h m e d förskjutas af G-ud?
Å h, hvad Ingrid gerna skulle ha velat följa efter de gamle herrarne o c h höra fortsättningen.
O c h det var två sådana hedervärda gamla män, som voro så intresserade af teater!
Den ene säg ut som en prest, o c h den andre blef titu- lerad professor.
Om teater verkligen vore något så syndigt, var det då troligt att?
trots de vi daste ansträngningar; nu förstod hon det, som förut varit så gåtfullt för henne, att menniskan ingenting förmår till sin egen om- vändelse, om icke G u d gör allt o c h verkar sitt verk inom henne.
I N u var hennes vilja kros- sad, hon hade hvarken styrka att söka dra ner nåden till sig eller att göra motstånd, hon var bruten, förintad, slagen till jorden —.
Så låg hon länge, hälft medvetslös, o c h hörde det sjunga i sina öron som en aflägsen samman- ringning, o c h bädden, som hon låg på, tycktes henne gunga upp o c h ner.
Men hvad var detta?
Ett sådant ljus —!
O c h denna underliga känsla af lycksalighet, stillande, helande!
A l l a smärtor o c h sorger voro borta, utplånade som af ett under, och hon kände endast sitt hjerta svälla af en ödmjuk, men jublande glädje; hon försökte sätta sig upp, men föll till baka mot kudden, knäpte samman händerna öfver bröstet och kunde endast stamma: » Gud — Gud —!
» — Henrika stod framför henne med ett brin- nande ljus i handen, som hon stälde på natt- duksbordet.
Ingrid kastade en undrande blick bort till operabyggnaden, som skymtade fram mellan trädkronorna.
Å h, hvad hon gerna skulle vilja komma dit en gång, bara en enda, och sjelf öfvertyga sig, om det verkligen var så farligt, det man der fick se.
Men helst skulle hon vilja se Margareta — ja, så hette väl pjescn?
» J a g har väntat på dig, barn.
Men du ser lycklig u t?
» Ingrid reste sig upp, såg på Henrika en blick, som tycktes se förbi henne ut i rymden, hennes brännheta händer grepo tantens, och hon stammade: Margareta — hvad kunde hon väl ha gjort för ett b r o t t?
D e n tanken kom oupphörligt igen.
H a d e hon stulit, hade hon bedragit sin man, hade hon öfvergifvit sitt barn, hade hon kanske rymt ifrån dem med en — — » J a g vet inte, hvad det är; nyss var jag bedröfvad intill döden, o c h nu — det är som om osynliga händer vaggade o c h smekte mig, och jag är inte rädd längre — jag tror, att jag vågar bedja! » S o m en blixt stod Ingrid upprätt, stirrande framför sig, o c h kallsvett trängde fram vid hennes tinningar.
M o d e r n!
H o n hade glömt modern o c h sin lifsuppgift för att sitta der och höra på redogörelse för en teaterpjes o c h sjelf önska sig få gå på teatern!
H o n var då all- deles förstockad, omöjlig att få in på den rätta vägen!
D e n gamla menniskan inom henne kunde då icke d ö!
A l d r i g hade Ingrid känt ett sådant förakt för sig sjelf.
D e t var en dödssynd hon begått, den kunde aldrig bli förlåten!
Hon föll på knä pä mattan.
Henrika be- traktade hennes af extas lysande ansigte, lade händerna på hennes hufvud och sade högtidligt: Hon begaf sig på väg hem, men hennes ben ville icke bära henne, o c h hon måste stiga upp i en spårvagn.
H e m k o m m e n stängde hon in sig i sitt rum o c h kastade sig ner på sängen, darrande i hela kroppen af uppskakning.
Det var ändå det värsta af allt, hvartill hon gjort sig skyldig, sedan hon tog lifsuppgiftens tunga, men ärofulla ok på sina axlar.
Å h, hon var icke värdig en sådan uppgift, nu hade hon fått bekräftelse derpå, hon var för svag, för syndig, för fästad vid verlden, aldrig skulle den helige ande kunna ta sin boning i ett så orent o c h besmittadt hjerta.
H o n grät bittra, frätande tårar o c h kände sig utstött i en torr, svart, gapande rymd, der hon oupphörligt föll o c h föll, utan att ändå k o m m a till botten — så måste det kännas att vara öfvergifven af G u d!
H o n vred sig som en mask på sitt läger och drog långa, dallrande suckar; hennes panna var brännande het o c h pulsarna flögo.
Hon kände en stickande törst, men hade ej kraft att stiga upp för att dricka, o c h äfven om hon kunde det, ville hon det icke — hon var icke värd en dryck vatten!
Nu visste hon, hvad det ville säga att vara förkrossad, att känna sig som den uslaste mask på j o r d e n.
H o n vågade icke ens bedja.
D e t hade varit att häda G u d, om hon trott, att han skulle lyssna till en så usel o c h för- kastad varelse som hon.
O c h nu visste hon så säkert, att hon ingenting förmådde af egen kraft; den hade j u oupphörligt svikit henne, hvad med ljusa efter » J a g skall säga dig, hvad det är.
Herren har varit hos dig.
L å t oss tacka o c h lofva! » 5 1 H o n föll på knä ' " oiöd} "?
henne o c h med armarne om hvar andras liflofvåde de Herran, som gör underlig ting och leder bjertan som vattuströmmar.
(Forts.) M e d dagens nummer följer till prenumeran- ter inom Stockholm ett cirkulär från A k - tiebolaget Kungsholms Tvättinrättning Ineda, hvarpå vi vilja fästa våra läsar- innors uppmärksamhet.
1 Från Iduns läsekrets.
Till den » svartsjuke » Tomas.
(Forts.) Bind ej en ädel, rättänkande flicka.
Enlevera sedan en nunna, som är nog helig att göra korstecknet, då hon — genom slöjan — får se en man.
Med en sådan måtte ni väl bli lycklig, ty ingen annan qvinna lär väl gå in på en så egoi- stisk och löjlig fordran som att afsäga sig allt um- gänge med menniskor.
Elida.
— — — Eftersinna derför, om eder kärlek är så- dan den bör vara.
Skulle så ej vara —, säg det då uppriktigt till henne.
Kanske blir det sätt, hvarpå hon - mottager ert förtroende, bästa medlet att lära eder älska.
På samma gång ni verkligt älskar, är ni fri från edert onda.
— a — a — g.
— — — Ett obegränsadt förtroende samt en full- komlig tillit till eder fästmö är det ofelbaraste med- let — — —.
Misstänksamhetens och afundens demon måste vika, då ni i er fästmö ser en ädel, god, hän- gifven och trofast qvinca.
Axa.
— — — Uppträd ej gent emot mitt råd som en tviflande Tomas.
När en person blir behäftad med en efterhängsen, oriktig föreställning, så beror detta ofta på en sjuklighet i kroppen, t. ex. blodbrist, lindrig magkatarr e. d.
Jag råder, att ni till somma- ren genomgår en brunnsknr.
Smålandska.
I DU N Svartsjuka hos fästmän är troligen ej lätt att bota, men kanske hypnotismen äfven här vid lag skulle kunna åstadkomma något under.
— a.
ni skall lära er att rätt uppskatta dessa egenskaper hos er fästmö, så visst som det är en sanning, att lika kännas af lika.
Erika.
— — — Er sjukliga inbillning är ett alster af nervositet, hvarfor ui till en början kan studera Iduns » läkareråd » eller vända er till en specialist för nervsjukdomar.
Att ni alltid plågas af svartsjuka, då någon af det o-täcka könet är i eder fästmös sällskap, har antagligen sin grund i — kronisk egen- kärlek — — —.
Pygméa.
— — — vill jag gifva ett rad, som jag tror är godt, men ni får sjelf bedöma det.
Rådet är helt enkelt; Var alltid och i allt, det minsta som det största, fullkomligt uppriktig mot den ni älskar; all osanning skall i allt bannlysas — det må nu vara hur svårt som helst att komma fram med sannin- gen — — — En okänd vän.
— — — Låt ni henne tala och byta tankar med andra menniskor och plåga henne icke med att dag- ligen upprepa: » Jag älskar dig », ty då upphör hon att göra det — — —.
Låt henne andas i frihet (det vill ni nog sjelf) och visa, att ni tror på henne; finnes icke förtroende, gift er då icke.
Hvarfor göra lifvet bittert för den ni älskar?
Margot.
Redovisning för till redaktionen insända bidrag till de genom öfversvämningarna i norra Tysk- land nödlidande.
Transport fr. föreg.
redovisning: 41 kr.
80 öre- Ytterligare insända bidrag: L. och E. v. O .. 5 kr.
; En af Iduns tacksamma läsarinnor, 50 öre; Clara, Alma, Anna, Amalia och Betty, 50 öre; Hilda o. Mea, ' S-p, 2 kr.
; Elin P., 10 öre; O. W., JO öre.
Tillsammans 50 kronor.
Medlen hafva öfverlemnats till härvarande tyska generalkonsulat, enligt hvad nedanstående qvitto utvisar.
Stockholm den 14 maj 1888.
Af tidningen Idans redaktion har undertecknad ge- nom redaktör Frithiof Hellberg denna dag emottagit en summa af femtio (50) kronor till förmon för dc genom öfversvämningarna i norra Tyskland lidande, hvilket belopp härigenom qvitteras.
Till Ave sändes ett varmt tack för hennes bidrag till äktenskapsfrågan; äfven vore godt om det funnes många fruar Haraldsson.
Aina.
— — — Ni misstror er egen öfvertyge ' se Det återstår er då ej annat än medgifvandet, att ni talar osanning, då ni säger er vara öfvertygad om hennes trohet.
Hvad bevisar detta?
— Ett svårt karaktärsfel hos er sjelf.
Mitt råd är derför detta: Blif sjelf en god, ädel och rättänkande person, och Våra barn.
Man beklagar sig öfver odygdiga pojkar, som ställa till bråk och odygd, när man helst skulle se dem ur vägen och verkligen anbefall dem tystcad och stillhet.
Men man glömmer, att all denDa oro, alla dessa odygdiga till- tag härilyla ur en oemotståndlig verk- samhetslust, som på något sätt måste yttra sig.
Det tillhör oss föräldrar att på förnuftigt sätt reglera och tillfreds- ställa detta verksamhetsbegär.
De må- ste ha något att sköta, men man bör ej förelägga dem ett ansträngande och tålamodspröfvande arbete, om de ej sjelfva känna sig böjda derför.
Helst bör det vara ett lätt handarbete, som snart visar ett resultat, och ett resul- tat, som smeker skönhetssinnet eller på annat sätt gör de små till freds med en sådan verksamhet.
Några småsaker, hvarmed de kunna pryda barnkamma- ren och gifva den en vi=- Sknei uoed » de btoras » tzjl, .^ola de i synnerhet gerna vilja förfäidiga.
Låt dem t. ex. försöka sig med några små ställ för fotografier, små litografier, aqvarellför- sök o. d.
Ett sådant kan lätt och ytterst billigt tillverkas af fyra torra akasieqvistar.
Lyckas något af dessa ställ sä väl, att mamma vill använda det i salongen eller på sitt skrifbord, blir de smås tillfredsställelse så mycket större.
Till ramen behöfvas tvänne qvistar af hvardera 24 centimeters längd och tvänne af hvardera 20 centi- meters längd; dessa öfverdragas sär- deles väl med s. k. bronslack (af färg- trä beredd bronsfärg).
Derefter bindas de samman: ståndaren (20 cm) ställes alldeles upprätt och de båda 24 cm långa benen ställas deremot, så att ba- sen blir en liksidig triangel med unge- fär 16 cm sida (från ben till ben).
Dessa tre fastas väl tillsamman i spet- sen.
Den fjerde qvisten (20 cm), vac- kert och väl lackerad, blir understödet för bilden.
Den fästes på framsidan af de snedt stående benen med två små nubb, så att den vid hvardera si- dan går 2 cm ut öfver kanten.
Den sättes så långt ned, att det blir lämp- ligt för bilden den skall bära.
Kan lilla syster binda en liten torr bukett med eu blågul rosett att fästas öfverst på stället, blir det ju så mycket prakt- fullare.
— Eller kanske fins i huset en gammal enkel trä- eller pappram, som man anser sig ej kunna använda.
A f denna kunna de små flitiga fingrarne göra något ganska vackert.
Först be- strykes ramen med snickarlim, i hvil- ket man trycker väl fast fin grå mossa, samlad i skogen.
Sedan får mossan ett lätt öfverdrag af tunn gummilös- ning, hvarefier man genast öfversiktar ramen med silfverbrons.
Det hela kominer då att förvillande likna metall.
I två motsatta hörn kan man sedan fiista små torra buketter af småfrukter från skog och fält: ollon, hafre, lärk- v. (Sigill) Kejserl.
Redlich Tysk generalkonsul.
Insamlingen förklaras härmed afslutad.
Redaktionen.
trädskottar o. d.
Dessa småbuketter bronseras med röd kopparbrons.
Mormor.
Hushållet.
Iniubikaffe kallas ett kaffesurrogat, hvilket nyligen på det varmaste re- kommenderades mig i den kryddbod, der jag brukar verkställa mina kaffe- uppköp.
Jag beslöt att göra ett för- sök med de ta kaffeersättningsmedel, som består af hälften bäsla javakaffe och hälften intubipulver.
Detta försök utföll vida öfver förväntan.
Drycken smakar, som vore den kokad på ute- slutande bönor och mycket bönor ändå, ehuru man ej behöfver använda så mycket af blandningen, som man eljes tager af rpna kaffet.
Intubiväxten, hvars pulveriserade rot användes, har gifvit namn åt kaffet.
Denna har förut hem- tats från Belgien, men odlas nu med godt resultat i mellersta Sverge.
Det är derför att hoppas, att vi snart nog kunna nästan allmänt använda en svensk kaffetillsats, som ej i likbet med bränd råg, cikoria o. d. förderfvar kaffesma- ken.
Husmor i Stockholm.
Handarbeten.
Resmössa för herrar.
Man virkar fö t st en rundel i plissévirkning af svart cor- dinetsilke öfver svart snodd; detta ar- bete är särdeles lätt och går fort undan.
Denna rundel utgör mössans öfverstycke.
Sedan virkar man en 5 — 6 cm bred rand, hvars längd är lika med rundelns omkrets.
Sedan randen sytts samman, fäster man den vid öfverstycket med fina öfverstygn .. Mössan kan fodras med svart siden.
Ju högre randen är, desto elegantare ser mössan ut.
Hon kan lätt vikas samman och stickas i fickan samt är lätt och ej för varm att bära.
F. Toaletten.
Enkelt och godt hudmedel.
Om man strax på våren skaffar sig den ur en björk aftappade saften och tvättar an- sigtet med denna vätska, skall man inom kort märka en förbättring i sin hy.
En väninna skref nyligen från Paris, att man der i år lakar ut violblommor och använder denna saft för samma ändamål.
Grefvinnan I.
K.
Ett välkändt medel i detta syfte är Orientalisk liljemjölk, som erhålles hos fru O. Stråle, Drottninggatan 6, här- städes.
Köket.
Att göra sur grädda söt.
Till ' / » kanna grädda tages en jumfru vatten, en ägg- hvita och cn tesked lutdroppar, hvilket iröres, men icke vispas.
Gräddan be- gagnas till allt, utom till kokning Fru C. fr. B.
Ett billigt och bra sätt att till brulé- pudding använda råmjölksgräddai stället för ägg.
Ett stycke socker med ett par skedblad vatten kokas gulbrunt (men får ej brännas), hvarmed en form glaceras, och det, som blir qvar i ka- strullen, upplöses med söt gräddmjölk och blandas med god råmjölksgrädda, så det blir lagom hårdt, hvilket prof- vas.
Ett par droppar vauiljessens till- sättes och mera socker, om så fordras.
Blandningen hälles sedan i formen, som nedsättes i kokande vatten, tills den hunnit » stanna », Ii vartill åtgår un- gefär en half timme.
Uppstjelpes på fat och serveras med sin egen sås.
A. Bospigg.
Konservering-.
Att förvara kött färskt.
Den efter- Iängtadesommaren kommer valen gång, ehuru den tycks låta vänta på sig, och då vore del kanske godt för mången husmoder att vela ett fullt tillförlitligt säit att förvara kött färskt.
Lägg ned köttet i ett kärl.
Häll vatten i en kastrull och lägg deri litet af alla de kryddor, som kunna använ- das på kött (salt, peppar, ingefära, la- gerbärsblad etc.) och låt detta koka en stund.
Häll sedan denna lake i ko- kande tillstånd öfver köttet och tillslut val kärlet.
Laken bör slå öfver köttet.
På detta sätt kan köttet förvaras åt- minstone en månad.
Pyrola.
Att bibehålla kött färskt och oskämdt sommartiden.
Om man ej har tillgång på god källare, lägges kalf- eller far- kött uti skummad mjölk, så att det deraf helt och hållet betäckes.
Vid varm väderlek pågjutes å nyo frisk mjölk hvar dag; vid kylig åter endast hvar tredje.
På sådant sätt kan man icke allenast hålla köttet oskämdt, ända till fjorton dagar, utan det erhåller ock härigenom en angenäm smak.
Man kan i stället för söt, äfven taga sur mjölk, hvilken första dagen ombytes två gånger; de följande dagarne endast en gång dagligen.
Skulle köttet t. o. m. vara något ankommet, tager mjölken åt sig detta, redan öfver en natt.
Vildt och oxkött slås in uti en duk och nedgräfves i en kista sand.
Så kan det hålia sig i tre veckor och blir vid tillredningen mörare häraf.
Kistan ställes i ett öppet, torrt och, om möj- ligt, svall rum.
Viola X.
Bakning.
Godt grott knäckebröd.
A f grof råg- mjölsdeg bakas » ämnen », hvilka läggas att jäsa.
Då de äro väl jästa, utkallas de mycket tunt i skrädt hafremjöl och gräddas strax.
Hafremjölet gifver brö- det en fin smak och vacker farg.
Våga försöket.
Pyrola.
Inläggningar.
Inläggning al kryddsill.
Fyra tjog stor sill rensas och tvättas väl, hufvud och stjert afskäras, lägges uti svensk ättika (helst Skånska ättikfabrikens kon- centrerade!)
och upptages efter två dygn, då den får afrinna och torkas väl.
Nedlägges sedan i en kruka hvarf- tals med en blandning af 1 &lt;ffi 12 ort fint salt, 1 ffi brunt socker, 12 ort kryddpeppar, 3 ort starkpeppar.
3 ort kryddnejlikor och några lagerbärsblad.
Kan ätas en vecka efter inläggningen.
Fru C. fr. B.
Fönster träd går den.
Den vackra laxgula tearosen Gloirc de Dijon är särskildt att rekommendera för fönsterlrädgården såsom varande både lä.tskött och tacksam.
Ar trädel okuleradt, bör det under de första vin- termånaderna förvaras i källare och derifrån upptagas i februari eller början af mars, då det drifves bäst vid fön- ster (icke dubbelfönster), som ligga åt öster eller söder.
Bladen öfverstrilas med » sommarljumt » vatten 1 ä 2 gån- ger i veckan.
Den icke okulerade tea- rosen bör om vintern ställas i en tam- bur eller annat svalt rum, der den icke fryser, och skötes för öfrigt som den okulerade.
Vill man uppdraga rosor medels sticklingar, kan delta lämpligast ske i april eller maj.
Anna Lena.
Blommande calla.
Vill ni bringa en calla till blomning, så sörj för, att den alltid har rikligt med vatten, ty vatten behöfver hon framför allt.
Krukan måste förses med ett stort krukfat, som hvarje morgon fylles med varmt vatten.
Detta får ej uraktlåtas vintern rundt, om man önskar blomma strax på vå- ren.
Min calla, som vintern om er- hållit nästan hett vatten, utvecklar nu en andra blomma strax efter det den första vissnat.
Gerda.
Läkareråd.
Erika.
H a r å k o m m a n p å d e t t a sätt g å t t i arf, så år d e t ej t r o l i g t att n å g o n o p e r a t i o n behöfves.
Låt emellertid e n kirurg under- söka, o m någon s j u k d o m i b e n e t eller d y l i k t föreligger.
I s å d a n t fåll k a n o p e r a t i o n f ö r e - k o m m a, eljes e j, o c h d å l e m n a r m a s s a g e b e - handling det bästa resultat.
Denna kan, för- s i g t i g t u t f ö r d, m y c k e t väl a n v ä n d a s äfven f ö r barn af denna ålder.
X.
X.
1 och 2).
Blott nervositet på grund a f er förra s y s s e l s ä t t n i n g.
L å t b e h a n d l a d e n n a.
E t t e n k e l t m e d e l s ä r s k i l d t m o t d e d e r &gt;lokaI.
o b e h a g e n » är j u att b y l a o m b o s t a d.
3).
N e j a D e n tinnes (o r ö f r i g t ej k o n s t a n t h o s alla p e r - s o n e r.
4).
Ja, o m h a n e l j e s a n s e r o p e r a t i o n e b ö r a K o m m a i fråga.
— g — g.
N i skall a l l t i d, i n n a n u i g å r u t i b l å s t eller r u s k i g t v ä d e r, g n i d a i n a n s i g t e t m e d vaselin.
T v ä t t a d e t tills v i d a r e m e d tunt afkok på hafregryn o c h använd endast n å g o n g å n g tvål o c h v a t t e n.
Se vidare svar till X.
Y.
2 i n: r 1 1.
Augusta L. är l i k g i l t i g t.
Hvilken badort, D i besöker, N i b a r d e r a f l i k a m y c k e n eller
VI vilja s ä r s k i l d t f a s t a u p p m ä r k s a m h e t e n sökande och platsutbjudande annonsörer, r ä t t a r e s a g d t l i k a liten n y t t a h v a d beträffar e r Öron s j u k d o m.
Beror denna verkligen pä e n k a t a r r i m e l l a n ö r a t, sä kan ej h e l l e r m a s - s a g e utträtt a n å g o t.
Delta tror åtminstone ingen annan än möjligen — den föreslagne massören.
Uhe jeune femme.
1).
N e j.
A n v ä n d i stället de m e d e l, s o m föreskrifvits Barnslig toka i n: r 2 o c h L i s a 21 år i N: o 7.
Å k o r a n an är m y c k e t e n v i s.
2).
B l o t t i s ä l l s y n t a fall.
L ä t läkare undersöka er urin.
N å g o n behandling d i r e k t m o t å k o m m a n i a n s i g t e t s k a l l ni e j försöka, utan b l o t t s o r g f ä l l i g t b e h a n d l a e r frossa o c h b l e k s o t.
N å g o n s ä r s k i l d » f r o s s d i e t » ges d e t e j.
på Iduns l ä m p l i g h e t f ö r ä f v e n s o m f ö r alla ö f r l g a LED / GA plats- slags I DUN PLATSER.
Ett anspråkslöst fruntim- mer med fast karaktär, af god familj, som kan förete goda betyg och rekom- mendaiioner, är kunnig i handarbete och mallagning samt för öfrigt kan gå frun till hända, erhåller plats vid för- sta öppet vatten å en mindre egendom på landet.
Lön 123 kr.
Den härå reflekterar torde vända sig till H. Lig- nell, Finland, Åland, Sund.
moc] Inackordering önskas rör en ung flicka i elt godt och bildadt hem, der tillfälle gifv&lt;s att deltaga i husliga sysslor, och om det finnes barn vara behjelplig med undervisning, på det afgiften må blifva billig.
Hon är kun- nig i franska o. engelska språkens ta- lande o. skrifvande samt finare hand- arbeten.
Svar sändes till » P.
H.
», Göteborg, pöste restante.
[3jéj a Dons.
Å k o m m a n är y t t e r s t e n v i s o c h t o r d e n ä p p e l i g e n blifv-a f u l l s t ä n d i g t k u r e r a d utan längre b e h a n d l i n g af lämplig läkare.
A n v ä n d e m e l l e r t i d d a g l i g a t v ä t t n i n g a r m e d Ilebras såp- spril m e d några dagars uppehåll, o m denna v e r k a r för r e t a n d e.
S e i öfrigt r å d till N.
v.
B.
i n: r 14.
MabelJ S e s v a r till I n a 20 år i n: r 18.
D e n d e r s t ä d e s a n g fna b e h a n d l i n g e n är d e n e n d a, s o m m e d f ö r v e r k l i g b o t f ö r d e t o n d a.
A t t ej o r s a k e n är d e n, n i u p p g e r, k a n ni v a r a f ö r - v i s s a d o m.
S e v i d a r e s v a r till E l i n h ä r n e d a n.
Orolig moder.
Beror sannolikt på svaghet, s o m b ö r b e h a n d l a s: en b a d s e j o u r u n d e r s o m - m a r e n v o r e s ä r d e l e s l ä m p l i g.
F ö r s ö k till d e s s med s i t t b a d a f 25° — 2S° t e m p e r a U i r e n qvart h v » r j e a f t o n, s a m t tag d e r ef ter d e n n ä r m a s t e tiden d t p u l v e r a f 75 c e n t i g r a m b r o m n a t i i u m o c h 7ö ceiiLigram b r o m k a l i u m m e d Ii ?et s o c k e r.
Betty S — r.
S e s v a r till W e n d i n:r 10.
Ä r o » s k o r p o r n a » hårda o c h fastsittande så afiägsra d e m g e n o m u p p m j u k n i n g m e d k o m - presser, fuktade m e d karbololja.
Elin.
Er förmodan a n g å e n d e svaret till I n a är r i k t i g.
A d r e s s: Smålandsgatan 18.
- a-g.
H v a d s o m kan göras m o t edra s m ä r t o r, tinnes o m n ä m n d t i s v a r till E l s a 23 å r i n: r 7.
N i m å - t e å t m i n s t o n e f ö r s t a d a g e n hålla e r a b s o l u t stilla.
L å t ä l v e n m e d första hos l ä m p l i g l ä k a r e g ö r a d e n i n ä m d a s v a r Tillrådda u n d e r s ö k n i n g e n.
O —.
V i måste — oartigt n o g - - ge er hustru orätt i tvistepunkten.
En gång i vec- k a n åtminstone b ö r b a r n e t få b a d.
D e t t a g ö r ej a n n a t än g o d t.
D.r — d.
Breflåda.
Sal II.
V i t a c k a, m e n vårt b c h o f a f p o e s i är f y l d t för l å n g t i d.
Anna - g.
F ö r l å n g t o c h för s v a g t i f o r m e n.
L.
H. hårböle, Strömsbacken.
Görannäian på postkontoret.
Fru B — y B — n.
Förut tryckta saker kunna vi ej a n v ä n d a.
Edelire / ss.
E n så l å n g ö f v e r s ä t t n i n g k u n n a vi a n t a g i g t n ej a n v ä n d a i I d u n S a m i in n å - g o n s m å s a k (j e m t e o r i g.)
, så v i få s e e d e r stil.
Eva, Klimn.
F ö r d y l i k t k u n n a vi ej betala något.
F ö r Öfrigt h ä f t a vi stort öfverflöd p å b i d w g af delta slag.
Julius Larsson i Skogsvik.
Kan&gt;kc fram- d e l e s m e d uågrm ä n d r i n g.
Cora.
P i e n u m e r a t i o n s a f g för ej e r b.
t i d - r r n g k a n r e k l a m e r a s å po-stanstalten, så v i d a d e n n a «,j k a n skaffa d e t f e l a n d e q v a r t a l e t.
Une jeune femme.
livar de eogelska nålame stå att e r h å l l a, k u n n a vi ej n u s ä g », m e n a n - tagligen åsyftas Mr.
H i n d é s luggupp ' äggare, som e r h å l l e s h o 3 fru O.
S t r å l e, D r o t t n i n g g a - tan 6, S t o c k h o l m.
Jjlrika D å v i ej hafva n å g o n d y l i k a f d e l - n i n g, m å s t e vi a f b ö j a.
L.
D e n 1 Da s k i s s e n g ö m m e s, tills vi få s t ö r r e u t r y m m e.
T a c k för s m å b i t a r n e!
E.
Wn.
; M Wrg; E.
01; Vna domina; Nit- mar; Ebba; Anna; Beth; Alina; Tant Sofia; Cinllmd; B. W.; Josse; Cananina; Phyllis; L.
L.; Aina; Göteborgska o c h Fanny — g.
: V å r t hjcrtliga tack.
M e d det snaraste.
Flere.
prenumeranter d Idun t o r d e u p p g i f v a n a m n o c h adress f ö r erhållande af svar.
A. E — le.
T a c k!
V ä l k o m m e n iwed mora.!
Stenia.
T a c k för de m å n g a s o d a bidragen!
Elly, L. W. och II.
18 ha b r e f att h e m t a på Iduns byrå.
Inneh.ållsförteekning ': Morgonbadet.
A f — In —.
— Europeiska furstinnor.
Efter f l a m m a n d e källor tecknade a f Mathilda Langlet.
— Våi besök.
Poem af Pehr J. Wallin.
— T i l l m i n a g e n m ä l a r e i frå- gan » R ö r a barn l y d a?
» A f Elna Tenow.
— R i d a n d e d a m e r.
A f Dolly Roon.
— Teater och musik.
— Literatur.
— E n lifsuppgift.
B e r ä t t e l s e a f Ernst Lundquist (forts.).
— Från I d u n s läsekrets.
Våra barn.
— Hushållet.
— Handarbeten.
- - Toaletten.
— Köket.
— Konservering.
— Bakning.
— Inläggningar.
— FÖnsterträdgär- den.
— Läkareråd.
— Breflåda.
PLATSSÖKANDE.
En ung, bättre flicka, som på egen hand skött 15 personers hus- håll i stad och sedermera genomgått fröken Cronius ' hushållsskola, önskar antingen förestå ett hushåll,-der hus- fru finnes, eller ock gå frun till hända; helst i stad.
Löneanspr.
små, blott den sökande får räknas som medl.
af fa ni.
Svar torde sändas till » — a — m », Norr- telge, pöste restan te.
[3401 Ärade läsarinnor!
En ung flicka söker under sommar- månaderna anställning som lektris eller ock att undervisa mindre barn i van- liga skolämnen och musik.
Reflekte- rande härå torde godhetsfullt insända svar till » 18 år », Iduns Redaktions- byrå, Sturegatan 8.
[336] Annonspris: n n o n s e r.
25 ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
Ingen annons införes under l F ö r I o f v a d e. Wilhelm Hermelin och Sigrid Nennes.
Vestervik.
kr.
Inackordering mottages i prestgård, der barn och ungdom finnes.
Helst önskas barn, åt hvilka utlofvas moderlig och öm vård.
Tre timmars jernvägsresa från Stock- holm.
Frisk och sund trakt.
Vackra omgifningar.
Närmare upplysningar å Iduns Byrå.
[335] Hos en familj i Norra Tjust, der ungdom finnes, kan en ung, helst musikalisk flicka erhålla inackordering.
Tillfälle att lära hus- liga göromål kan, om så önskas, bere- das.
Närmare upplysning hos fru O. Murray, Stockholm, Riddaregatan 2 eller genom bref till; &gt;Tjensteman », Falerum.
[351] \ m Eine junge gebild., musikalische ' Deutsche ans guter Familie, die die Kindergärtnerei im Harnb.
Fröbel-Ver- ein erlernt hat, sncht einen Plalz in feiner Familie mit jiing.
Kindern um sich mit denselben zu beschäftigen.
l:a Zeugn.
und Ref. stehen zur Verfiig.
Gefl.
Antw.
sind unter der Ohiflre M S.A.
an Stockh.
Dagbl.
kont., n:r 7 V.
Träd- gårdsg.
einzureichen.
[344] gifves af undertecknad till ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- färdiga egna klädningar.
Landsortsboar kunna få hvarjeh.
uppdrag utförda ge- nom undert.
Se annonsen i n:r 15 af Idun.
Postadr.
: Engelbrektsg.
31 A.
Telegrafadr.
: Strö a s, Stockholm.
[300] Maria Ström, född Klockhoff.
Lampkök.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla ined veke 4 — 6 k r.
, e x t r a s o - l i d a 7 — 8 k r.
, m e d 2 v e k a r 12 k r.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvaije köpare.
[292] DIVERSE.
J.
G. HAMMAR, 30 Malmskilnadsgatan A f z e l i u s.
och magsjukdomar.
18.
Kl. 10 — 11 och 2 — 3.
[240] Doktor C.
D. JOSEPHSON, J TSty b o k a f N.
P. ÖDMAIf L På Falilcrantz &amp; C:os för- lag utkommer i dessa dagar: FrånVår-o.
Sommardagar af N.
P. Ödman.
företrädesvis Barnsjuk- domar.
o T m [297] m a r n ö j Ny 14.
Hvardagar ' / iÉS — ' Iså.
Helgdagar 10 — 11.
Behandlar i S v e r i g e o c h i Utlandet.
[3391 Engelska Magasinet 38 Regeringsgatan 38, 1 tr. upp.
Tricotvaror af bästa qvalité, Serger, Velveteen, Flaneller, Barnskor, Vår- hattar för babies, Bärkappor.
Utmärkta Teer m. m.
• [252] Orientalisk Liljemjölk, CD S * cr CD det bästa medel att erhålla mjuk och hvit hud, borttager finnar, fräknar m. m. Säljes å, 2 och 3 kr.
pr flaska.
Engelska Luggkrusare, med hvilka kan på kall väg åstadkom- mas de vackraste lockar.
Säljas ä 1 Parfymhandeln, Drottninggatan 6.
Obs.!
Sändes till landsorlen mot efter- kraf.
[346] i n H e.
vänne mindre familjer önska tillsammans hyra livar sin sommarlägenhet om 2 ä 3 rum och kök, fullt möble- rade.
Läget bör vara utåt Saltsjön och högst en tim- mes väg från hufvudsta- den, med goda kommuni- kationer.
Svar med utsatt pris och nödiga upplysningar torde adresseras till » S o m m a r n ö j e », Iduns Redaktion, Stockholm.
[348] &lt; Vårt i:a och Hushålls-, Pariser^ Intubi-Kaffe, hvars godbet garanteras, rekom- menderas hos hvarje sparsam hus- moder.
Stockholms Intubi-Kaffefabrik, N:r 4 Klara östra gata n:r 4.
CL CD [228] få l (lJLLE«$~ v \: S v e n s k a K o n s t v ä f n a d e r Vi och B r o d e r i e r.
Yllestramaljer, och alla färger, Garn I Silke.
Äkta ylle och bomull.
färger.
Originalmönster.
Bästa materialie ?.
^Beställningar utföras å Möbeltyger, Mattor, Draperier m. m. i hviiken stil som önskas.
Moderata priser.
I I i l Stockholm, Drottninggatan 30.
Doktor Carl piensbupg ', Lilla V a t t u g a t a n m torg 14 P r i s b e 1 5 ii t Förklädestyger, H ö t o r g e t 1 1, 1 tr. 9 — 10 o c h 2 - 3.
A l l m.
t e l.
6 9 1 0.
Fruntimnierssjukdomar, Förlossningar.
[207] 14 Gustaf Adolfs F r u n t i m m e r kan genom att öfvertaga och sjelf sköta en nätt och välbelägen affär i Gefle erhålla minst 700 kr.
om året (= 20 proc.)
Allm.
tidningskontoret i Gefle anvisar.
[318] (G.
10300 x 5) J.
G.
H a m m a r s Smålandsgatan STOCKHOLM 14 Bernadina Nicodemi, önskar under sommarferierna plats i familj på landet för att undervisa mindre barn i van- liga skolämnen, handarbete och musik.
Svar till » M.
24 », Westgötens Redak- tion, Borås.
[307] A.
U r f cibr i k ö r 1 Regeringsgatan 47, 3 tr. upp öfver g.
En l ä r a r i n n a Hud- (g. p Tornbe Q35] Kindergärtnerin.
D o k t o r O sr SS kr.
hos Fru O. Stråle, Kurs i klädsömnad Öfver sommaren önskas plats i en bildad familj ss.
mu- siklärarinna o. sällskap.
Goda referen- ser.
Svar: » Maria », Norrköping, p. r.
S A ahnönsér som beröra familjekretsen.
— Annonser m o t t a g a s endast g e n o m S.
Gumeelius a n n o n s b y r å och h e s r e d a k t i o n e n.
A b o n n e n t s a m l a r e a n t a g a s.
s a ra i i n g.
I n n e h å l l: I.
Barndomsminnen: 1.
Från gamla Karlstad.
2.
Pelle Svenssons första kärlek.
Roman i 3 delar med epilog.
— II.
På rundresebiljett.
— III.
En segelfärd på Mälaren, student minne.
230 sid. Pris: 2 kr.
50 öre.
F ö r u t har utkommit: Från Yår- och Sommardagar Förra samlingen.
Innehall: I.
F r å n skoltiden.
— It.
E n r e s a till P y r e n é e r n a.
— III.
Student minnen.
n Pris 2 k r.
25 ö r e.
[345] r Tillverkningsort: Lund (Thora Kulle).
Filial: Göteborg (Svenska industrimaga- sinet.)
[137] CD C O CD - 3 u a 53 " r o c o CO
T i d n i n g e n k o s t a r e n d a s t en (I) k r o n a f ö r q v a r t a l e t, b e f o r d r i n g s a f g l f t e n inberäknad.
— Fullständig m o d e - och m ö n s t e r t i d n i n g gratis.
| 1 pv L- / I I vJ M IN A n n o n s e r m o t t a g a s g e n o m 8.
G u m a e l l u s a n n o n s b y r å o c n n o s r e d a k t i o n e n till 2 5 ö r e p r 4 - s p a I t i g p e t i l r a d (= 1 0 s t a f v e l s e r).
Drottninggatan 3 tr. upp Skönfärgeri och få h ä r m e d d e r a sin r e k o m m e n - Konsttvättning n y a N:r 2 Kungsholmstorg M: r 2.
t i d s e n l i g a T W i l r n v i.
9eringsg.
n:r 9 (postaflr.
), 1K fil Nybrogatan n:r.
2 8 B, A / unii.ux.
Re Dill Fotografering u t f ö r e s D p o t t n j n g g a t a n n r 8 1 c Butik i Göteborg: Kyrkogatan n:r 15. o m s o r g s f u l l t [315] e n l i g t n u t i d e n s M e d största h ö g a k t n i n g • w m m i m f o r d r i n g a r.
&amp; c: Å. Braese^ fabrik för Nysilfverarbeten, Stockholm, 3Da,ixxe-, H e r r - o c h ZB^urii- 33 S K O D O N ständigt på lager i största urval och till billigaste priser i Stockholm.
r888] Nya Skovaru-Concurrence-Magasinet, 1 tr. upp, 4 4 2, 1 tr. upp.
2 D r o t t n i n g g a t a n (beliggende ved H o v e d v e i e n til B e r g e n) der kan opviae gunstige Kesnltater f o r: Nervelidende, aandeligt og legemligt Overanstr * ngte, Katarrhalsk-disponerede, Blodfattige, naturski0nne H a v e t 600 Meter.
S e x - A a r » Beretning med P r o s p e c t udlevcres gratis i Bogladerne.
Oplysninger meddeles og Indmeldelser modtages af Lajgen K r.
F.
A n d v o r d, der bor paa Sanatoriet hele Aaret, og hvis Telegraf- og Postadresse er » Sanatoriet — Tonsaasen » (Norge).
(337 x 1) TJULANDER &amp; C:o, V I N H A N D E L, Drottninggatan 55, rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska V i n e r och S p i r i t u ö s a.
Särskildt framhålles: finare C h a m p.
- C o g n a c från de förnämsta firmor, flere år här i lager, B o r d e a u x - v i n e r af välkända firmor, h v i t t P o r t v i n, särdeles omtyckt, samt för sommarsäsongen: e x t r a fint X a l l s k å l s v i a a 3 kr.
pr kanna.
[313] kan hvarje hushåll i staden och på landet förskaffa X &lt; &amp; C: o s X verldsbekanta filtrerapparater, X H a f s k S ä s o n g 0: 0, Drottninggatan 54. agasin: g a t a n 33 [309x1] u r a n s 1 j u n i till slutet t a l t.
a f september.
Badinrättning.
af B e n g e r s NormaHlle-Underkläder X för H e r r a r, Damer o c h B a r n.
Normal-Lakan, Örngott, Kamelhårsfiltar och Åder-förbands-bindlar.
Platina-Lampa (l u f t r e n a n d e) o c h [326J för damer, herrar och barn tillverkas hos undertecknad.
1 A n v ä n d alltid sådana åt • edra barn, så få de ej liktornar och kylknölar på gamla dagar!
Högaktningsfullt [316] C.
N i l s s o n, D r o t t n i n g g a t a n 100. g General-Depöt Damer, | Fysiologiska skodon: XXXXXXXXXXD&lt;XXXXXXXXXX som önska njuta hvila och stillhet på landet under sommaren, erbjudas god och ovanligt billig inackordering vid vackert ställe i Nerike, omgifvet af ut- märkt skön och vacker barr- samt löf- skog.
Svar och förfrågningar till » Hem », Askev, Örebro län.
(G.
I U I Ö 1 X 2) [3 1 2] n Storarladt societetshus, propra, rymliga bassänger och varmbadhus, om- fattande förbättringar inom staden och å ön.
Goda bostäder och restaurariter.
Alla vid ett hafsbad vanliga varma bad och duscher; modifierad kall vatten kur, brunnsdrickning, massage, sjukgym- nastik, elektricitet, bergspromenader.
Läkare: Badintendenten doktor Harald Sörman med biträdande läkare.
Massagebehandling — äfven för underlifslidanden — meddelas a f doktor Uno Helleday.
Sjukgymnastiken förestås af doktor Uno Helleday.
Medicinska för- frågningar besvaras af och genom tillförordnade stadsläkaren d:r J. Larson till tiden för badintendenten doktor Sörmans återkomst från utrikes resa i medio af maj.
Beställningar a f rum m. m. ombesörjas a f kamreraren E. Silfversvan.
Marstrand i april 1888.
[308 x 3] Badhusstyrelsen.
X Kautschuks- &amp; Guttaperkavaru-Aktiebolaget X Stockholm, i Marstrands vare sig att fastsätta vid vattenledningar eller så- som fristående cch portabla.
Illustr.
priskuranter sändas på begäran gratis dfe n S a i s o n: 15 juni — 15 september.
Badortens förträfHigt, serverade bad, vattnets betydliga sälla och den friska lufUn just vid sjelfva hafsbandet äro fördelar, hvaruti j latsen kan mäta sig med de förnämsta badorter vid vestku- sten.
Dertill kommer riklig tillgång på propra och billiga rum, samt jemn tillförsel af lifsmedel för dem, som önska eget hushåll.
Kostnaderna för vi- standet på denna badort äro med de billigaste på vestkusten.
Såväl v a r m a s a l t s j ö b a d med gytja eller artificiella tillsatser t om b a s - s i h b a d serveras.
E l e k t r i s k b e h a n d l i n g och m a s s a g e meddelas af bad- anstaltens läkare.
Naturliga och artificiella m i n e r a l v a t t e n.
G o d och t i d s e n l i g r e s t a u r a t i o n finnes.
A n g b å t £ k o m m u n i k a t i o n hvarje dag med de flesta platser på bohus- länska kusten.
Stor tillgång finnes på utmärkta segelbåtar med erfarne förare.
För ru.ns anskaffande jemte öfriga upplysningar rörande badanstalten hän- vände man sig intill den 15 juni till undertecknad, adress: Uddevalla samt derefter till Badhuskamreraren, Ftskebäckskil.
Uddevalla i maj 1888.
[350] C.
Ä.
B E R G.
Rent och källklart vatten g K.
T J] V T Z E i t Fiskebäckskils KXXXXXXXXXXIXXXXXXXXXXX sig genom K u n t z e t Bolagsstyrelsen.
L u n og fortrinlig Beliggenhed i Gode Bad.
God Restauration.
Mo- Telegraf, Telefon og Poststation paa Sanatoriet.
55 o öppnas den 13 juni och erbjuder: goda klimatiska förhållanden, vidsträckta promenader, goda saltsjöbad, nytt varmbadhus med servering af vanliga badfor- mer, behandling med massage, gymnastik och elektricitet, mineralvatten, rym- liga sällskapslokaler, god restauration, tillfälle till inackordering och segling.
Rum beställas genom kamrer E. Melandcr.
Läkare, doktor C.
IT.
Ilildebraud från Lund.
Program sändas på begäran.
Borgholm i april 1888.
Omgivelser.
derate Priser.
r Väl sorteradt lager af de mest moderna pjeser med stark försilfring o&lt; h förgyllning.
— Afnötta och skadade pjeser emottagas till reparation samt för- silfring och förgyllning.
Rekvisitioner från landsorten expedieras med skyndsamhet.
pi23| Skrofulose, Brystsyage, Hjertelideude og Rekonvalescenter aabnes 1 Juni.
H ö i d e over D Borgholms hafsbad och kuranstalt T o n s a a s e n s S a n a t o r i u m og V a i i il k ii r a i i N t a l t i V a l d e r s, I K T o r g; ©, Tunnelgatan 1 9.
Försälj nin g s m Ozogen.
En gros och detalj.
— Kataloger oeh priskuranter gratis.
• [U3] 144 G Ö S T A V I D I N G H O F F, 1 9 Drottninggatan 19.
STOCKHOLM, GERSTANDTS B O K T R Y C K E R I - A K T I E B O L A G Annonser, afsedda för familjen eller fruntimmersverlden, införas lämpligast i Idun.
