# ID: svediakorp-per646
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,627
# sentences: 837
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 19.
8 Fredagen den 11 maj 1888 B yra: Sturegatan Tidningen 8 endast 1 k r o n a f ö r qvartalet.
(i n g å n g frän H u m l e g ä r d s g.
19) A n n on s p r i Öre p r p e t i t r a d kostar postarvodet is: (= 10 stafvt I s e r).
Ingen inberäknadt.
lösnummerfbrsäljning!
n.
.A • n.
Redaktör och i_.
utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å b y r å n k l.
9 — 10 o c h 4 — 5.
A l l m.
Telef.
6 1 I sällskap sladdrets tomhet fly, Men sitt ej sluten som en gåta; 47. hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje m a n a d innehåller en fullständig m o d e - o.
mönstortidning.
^åjfill du efter vinterns Långa, * tyf Tunga arbetsdagar många Draga andan fullt till slut, Helsans rosor få på kinden Och ditt sinne friskt som vinden?
- Tag din rensel och kom ut!
Drag då i den vida ver Iden Ut på lätta sommarfärden, Möt din dag med glädtigt sinn.
Intet moln får pannan skymma Och din rensel får ej rymma Mer ån som beqvämt går in.
Du skall genom skogar draga, Höra trädens sommarsaga Genom gröna granars sus, Och på böljans sånger akta, När hon slår mot stranden sakta Eller bryts i skum och brus.
Och den tysta sommarnatten, — När utöfver land och vatten Nordisk skymning hvilar lätt, Djupt dess fägring skall dig röra, Om din själ har lärt att höra Och naturen älska rätt.
Med Som Skall Och Skall Som den kraft i henne gömmes, i dina lemmar tömmes, du möta lifvet glad, de dagar du fick vandra du älska mer än andra ett härligt själens bad.
Ellen WhHIock.
Prenumeration sker: I I landsorten: ä postanstalterna.
S t o c k h o l m: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större b o k - lådorna samt å tidningskontoren.
För tanklösheten plär man sky, För mycken klokhet ej förlåta.
A.
M. Yandrinqslif.
l:sta årg.
TT-t T Jtgifjiing-stid: Lenngren.
skulle vågat sig in i ett af våra riksberyktade kafferep.
Ett bidrag till äktenskaps- För många år sedan väcktes vid ett af våra universitet den frågan, om det ej vore frågan.
rent af nödvändigt att lärarnes hem öpp- nades för studenterna, » så att råheten kunde Af Ave.
afslipas ».
Då gaf en af professorerna det r^let är en gammal erfarenhet, som, svar, att han ej ville ha sina döttrar till spö länge glömd, nu kommit upp med slipstenar.
— Man tyckte i den tiden, att så mycket annat, hvilket kallats till lif med det var både qvickt och bra svaradt; nu den s. k. qvinnofrågan, den nämligen, att — ja, hur skulle man tycka om ett dylikt ynglingens och mannens umgänge med ädla, svar nu?
renhjertade qvinnor odlar hela sällskapslifvet Ett friare och förnuftigare umgänge emellan och dermed samhällets seder.
man och qvinna är ett kraf, som nu står Våra förfäder, med deras djupa syn på på dagordningen, och som här och der, i de menniskolifvet, läto sjelfva Freja skänka i främstes led, redan är en verklighet; men mjöd åt de höga åsar; men när jätten in- se vi till majoriteten bland våra städers trängde i de höges krets och kräfde, att burgnare befolkning, så finna vi skaror af hon skulle fylla hornet åt honom, då lem- unge män, som knapt sett en skymt af nade den gråtfagra disan tyst och stolt verkligt hemlif, sett bildade qvinnor i hvar- dagslifvets bestyr, sedan de som unga gossar hallen.
Samma tanke på qvinnans förädlande in- lemnade barndomshemmet.
Det är detta flytande på männens lag framträder i hjel- sorgliga förhållande, som skapat » ungkarls- larnes hopp att i Odins sal få dricka tve- vanor ».
männings med valkyriorna.
Härvid behöfva vi ej genast föreställa oss Vid lädrens gästabud var det qvinnan allt för svarta taflor för att förstå, det denna som blandade drycken, så att ej för mycket obekantskap med hemlif och bildade qvin- af » giftet », d. v. s. af rusgifvande ämnen, nors lefnadssätt och vanor ej sällan är en dröpos deri, och det är först, sedan nyare af orsakerna till ett olyckligt äktenskap och seder trängt ut qvinnan ur dryckeshallen, i hvarje fall en svår pröfvosten för två unga som kämpar och stormän började dricka makars samlif.
blott för att dricka hvar andra under bordet.
Hur underligt främmande måste ej detta Sekler förflöto och allt mer och mer skil- lif i det nya hemmet förefalla en ung man, des männers och qvinnors lag från hvar hvars tid varit delad emellan kontoret, verk- andra.
Många insågo det skadliga häri, icke staden eller disken, ungkarlsrummet och blott lör männen, utan äfven för qvinnan, offentliga nöjen eller ungkarlsgillen?
I bör- men det, som fått lof att växa sig krokigt, jan torde det ha nyhetens behag, detta att är ej så lätt att rätta.
Qvinnor, som gjorde lefva så här regelbundet, att ge akt på sitt reformförsök i denna riktning, missförstodos uppförande o. s. v. Men det är troligt, att och lemnades till pris åt förtalet; män, som reaktionen mången gång låter känna sig i öppet visade böjelse för att vistas i qvinnors en förnimmelse af tvång, synnerligast då lag, misstänktes äfven för något slags » af- den unga hustrun i sin tanklöshet förbiser sigter », och få voro väl de ynglingar, som det faktum, att hennes man är fullkomligt
T i d n i n g e n u t k o m m e r i hufvudstaden hvarje helgfri f r e d a g och k o s t a r f ö r ett qvartal e n d a s t I krona, p o s t a r v o d e t inberäknadt.
— Sista n u m r e t 1 i I pv I | KJ K i IN m å n a d e n m e d d e l a r en fullständig m o d e - och mÖnsterttdnlng.
— Uppglf ä n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t n a m n och a d r e s s s a m t e r l ä g g en krona, sa er.
och qvinliga koketter och deras längre avan- cerade gelikar, men hvarje afton, då jag är hemma, står mitt hus öppet för ungdom af Många äro de äkta män, som aldrig lägga båda könen, som sätta värde på en stund bort ungkarlsvanorna, utan i hemmet med- förnuftigt samtal eller något förädlande nöje.
föra en reflex af värdshuslif och dålig um- Det kostar mig föga att förskaffa mig denna gängeston, som gör hemmet ofint och otref- glädje, ty somliga af mina gäster få en plats ligt, antingen nu husfrun finner sig deri vid bordet, då jag sjelf äter min smörgås eller det är henne en källa till ständigt till en kopp te eller ett glas mjölk; de som komma senare få ibland ingenting, emedan lidande.
jag ej vill ha mitt hem till en restaurations- Erkänner man detta som verkliga sakför- lokal.
Jag vet, att småsinnade själar frukta, hållanden, då inser man också, hur nödvän- att det blir idel kurtis » flirtation »; men man digt det är att öppna de goda, de allra glömmer, att det är husmodern eller i hvarje bästa hemmen för sådana unge män, som ute i verlden blott äro hänvisade till um- fåll den mest andligt utvecklade qvinnan i hemmet, som der angifver tonen. » gänge med manliga kamrater.
Ett kan jag sjelf tillägga: De unge männen Visserligen finnes här ännu mycken små- » känna i luften », när det hem, som öppnas aktighet, mycket sqvaller och en oändlig mängd qvinfolk, som ej kunna se en ung för dem, är fritt från alla slags snaror och flicka och en ung man tala med hvar andra metkrokar, och deras ton blir enkel och två gånger, utan att deri vädra giftermål naturlig i samma mon som qvinnornas är eller åtminstone kurtis, men vi hafva dock det.
Derför beror det företrädesvis på qvin- i någon mon öfvervunnit den ståndpunkt, norna i de nuvarande hemmen, om den då den unge mannen i hvarje vänlig och ungdom, som nu står vid skiljovägen, skall gästfri mamma såg en slug varelse, som välja äktenskapet som den mest betryggande form för mannens och qvinnans gemen- fiskade efter svärsöner.
Meningarna om nyttan af mannens och samma lycka eller — nej, bort med detta Låtom oss bara i Guds qvinnans konkurrens på det stora skiftande ohyggliga eller!
namn, hvar och en i sin krets, med red- arbetsfältet kunna vara delade, men alla liga afsigter öppna våra hem för unga män; måste väl ändå medgifva, att ju mera qvin- nan blir i stånd att försörja sig sjelf, ju detta är ett enkelt sätt att bidraga till äkten- mindre skall hon känna sig frestad att meta skapsfrågans lösning till båda parternas gagn eller jaga efter » en försörjare », och ju mera och tillfredsställelse.
skall föreställningen om äktenskapet som en försörjningsanstalt för fattiga eller odug- liga flickor försvinna.
Det är kanske just denna sjelf ständighets- Europeiska furstinnor.
känsla, som gör sig gällande der, hvarest man ser ett hem upplåtet för unga män, Efter främmande källor tecknade af hvilka känna behof af några timmars hem- Mathilda Langlef,.
trefnad efter dagens eller hela veckans ar- (Forts.) bete.
Genom de unga qvinnornas deltagande II.
i det allmänna arbetet har ungdomen erhållit ett rikare stoff till samtal och tankeutbyte, len furstinna, som åtminstone för närva- och det skall vara en bra tarfligt utvecklad rande låter mest tala om sig, är må flicka eller yngling,, som nu försöker komma hända drottning Viktorias äldsta dotter, kej- med uppskrufvadt känslopjoller, smicker sarinnan af Tyskland, som äfvenväl bär nam- eller artiga fraser i ett lag af unga qvinnor net Viktoria.
Hade hennes mor nästan allt för och ynglingar, som deltaga i. dagens allvar- tidigt fått bära drottningkronan, så har hennes ligare frågor.
dotter deremot temligen länge fått vänta den Men icke alla qvinnor äro ännu så stälda, samma.
Kejsarinnan är nämligen född 1840 att de kunna hafva något lifligare intressen och den 21 november detta år fyller hon såle- för samhällsproblem; många, ja de flesta, des 48 år.
hafva sin lilla verld inom hemmet — dock i Redan vid två års ålder erhöll prinsessan denna lilla verld har ju det stora samhället till guvernant en af drottningens hofdamer, sin rot.
Detta sammanhang emellan det lady Littleton.
Detta förträffliga fruntimmer enskilda och allmänna kan och bör hvarje fylde under åtta år sitt ansvarsfulla kall med qvinna lära sig inse, och när hon fått klar- lika stor skicklighet som kärlek och till såväl het öfver denna punkt, förstår hon också drottningens som hennes gemåls fulla belåten- den stora faran af, att de unge männen, de het.
Men, såsom förut är antydt, behöllo för- som skola grundlägga nya hem, just under äldrarna dock alltid högsta ledningen af barnens den mest kritiska tiden af deras lif, då själen uppfostran i sina händer, och under deras va- tager de starkaste intrycken och då lifsmålet kande ögon tillväxte den unga prinsessan i ål- skall utstakas, just då måste lefva hemlösa, der och visdom.
rent af drifva vind för våg.
Det angenäma familjelif, som de kungliga Många män blifva, äfven om de gifta sig, makarne så väl förstått skapa sig, denna hus- värdshuskunder hela lifvet igenom; andra liga lycka, som inga politiska brytningar eller hafva under ungdomsåren utbildat sig till yttre inflytanden förmådde rubba, skulle na- s. k. sällskapsmenniskor ochförblifva sådana; turligtvis i den unga engelska flickans sinne båda grupperna äro ej kända för att vara qvarlemna angenäma och varaktiga minnen.
synnerligen goda makar och fäder.
Men Helt säkert hade prinsessan Viktoria under lop- hvad är orsaken till, att så många ynglingar pet af den lysande bana, som ödet för henne på detta sätt förvildas och förkrympas?
— utstakat såsom gemål åt arftagaren till tyska Jag talade nyligen med fru Haraldsson kejsarkronan, mer än en gäng tänkt på sin om denna sak.
Hon är — som Iduns läsar- lyckliga barndoms soliga, leende dagar.
.
.
innor kanske erinra sig — mer en hand- Den unga prinsessan, blef redan tidigt utsedd att lingens, än en ordets qvinna, och hon sade intaga én hög plats, och hennes far bemödade blott: sig på allt sätt att göra henne skickad att fylla » Jag stänger min dörr för både manliga | den samma.
Han ordnade och ledde hennes främmande för ett verkligt hemlif, och att det gäller att kunna få honom att växa fast deri.
studier och lät henne skrifva uppsatser öfver vigtiga oeh tänkvärda ämnen, som han sjelf uppgaf.
Han genomgick sedermera sjelf dessa uppsatser, kritiserade, rättade, berömde, allt efter omständigheterna.
Resultatet af denna omsorgsfulla uppfostran är kändt.
Kejsar- innan af Tyskland är ett ovanligt bildadt frun- timmer med stor beläsenhet, skarpt förstånd, utmärkt säkerhet i omdöme, fast i sina grund- satser, ädel och rättänkande med en kraftig vilja och stor förmåga att ordna och styra sitt hus och dess angelägenheter.
År 1857 skrifver lady Bloumfield om henne: » Då jag i februari återkom till England, blef jag nästan genast kallad till Buckingham- palatset, till drottningen, der jag äfven träffade hennes dotter, den blifvande kron- prinsessan af Preussen, som verkligen är förtjusande och den mest intagande unga dam man kan tänka sig.
Det finnes ej en skymt af tvång eller tillgjordhet hos henne — — och sedan förstår hon skämt så väl!
Jag är alldeles viss på, att hon i Berlin skall vinna allas hjertan.
» Mrs Anderson, hennes musiklärarinna till- ber henne och berättade mig i går följande lilla älskvärda drag.
Fru Anderson var när- varande vid det tillfälle, då prinsessan råkade rätt illa bränna sin arm, och hon påstår, att Hennes Höghet uppförde sig som én liten bjeltinna.
Icke ett enda ljud af klagan und- föll henne; hon sade endast: skräm icke upp mamma, men underrätta genast min far!
Lyck- ligtvis fans i rummet ett täcke, hvarmed de närvarande lyckades släcka elden, som fattat i prinsessans tunna klädning, men den ena är- men var alldeles uppbränd och brännsåret pä armen såg förskräckligt ut.
Fru Anderson stannade qvar hos prinsessan, tills såret blifvit förbundet.
» Senare på aftonen återkom hon och sä fort prinsessan Alice fick se henne, skyndade hon in t !ll systern och ropade: » Nu är Andy här!
Jag visste väl, jag, att hon snart skulle komma för att höra efter, huru du mådde! » Viktoria svarade okonstladt: » Dä kan jag sjelf vara brefbärare », och räckte musiklärarinnan ett bref, som prinsessan dikterat och sjelf med venstra handen undertecknat.
» Jag visste väl », fortfor hon, » att min snälla Andy skulle vara orolig öfver mig och derför lät jag dem skrifva några ord, som jag undertecknade, ty jag tänkte, att du ändå gerna skulle se min namnteckning skrifven af mig sjelf, fast än den går alldeles på sned! » Samma enkla oeh okonstlade väsen ut- märker allt jemt den älskvärda kejsarinnan.
Då hon tillika med sin man och prinsen och prinsessan Fredrik-Karl var på besök i Eng- land för att öfvervara sin tredje broders, her- tigens af Connaught bröllop, fick kronprinsessan någon tid före sin hemresa veta, att en dam, som fordom tillhört hennes omgifning och se- dan gift sig med en läkare i Berlin önskade få till sig en systerdotter af tretton, fjorton års ålder, men att hon ännu icke lyckats er- hålla passande ressällskap åt den lilla.
Så fort kronprinsessan, alltid angelägen om att visa sin omgifning, huru högt hon värderar dem, fått höra detta, lät hon tillsäga den unga flickans mor, att, om hon ville anförtro sin dotter i prinsessans vård, skulle denna med nöje föra henne med till Berlin.
Modren an- tog naturligtvis med förtjusning detta tillbud.
Under hela resan sysselsatte sig kronprin- sessan personligen och ytterst älskvärdt med den unga flickan och gjorde allt för att för- mildra afskedets smärta och obehaget af att resa så långt med alldeles obekanta personer.
hälles ett n u m m e r I veckan under hela qvartalet.
För hvarje 5-tal abon- n e n t e r, s o m s a m l a s, o c h f ö r hvilka a f g i f t e n I n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f Kronprinsessan, som är mycket barnkär, fann tydligen ett stort nöje i samtalet med denna lilla dam, som såg vaken och liflig ut, och som svarade raskt och obesväradt på alla frå- gor.
Modren hade visserligen på förhand för- manat henne att icke » sjåpa sig », utan, om man gjorde henne några frågor, svara tydligt och säkert, alldeles som om hon talade med andra personer, men denna lilla pigga ungdom företog sig att gå ännu litet längre, än de mo- derliga instruktionerna förutsett.
Då en tem- ligen lång tystnad uppstad, började den lilla inom sig fundera på den möjliga orsaken, och sluligen fann hon sig föranläten att yttra sig som följer: • » Prinsessan behöfver alls inte vara rädd för att fråga mig hvad som helst, för mamma har sagt, att jag inte skall vara blyg, utan svara ordentligt på allting, om det är något som prinsessan vill veta. » Alla funno detta lustigt nog, men synner- ligast var kronprinsen road af denna obesvä- rade uppriktighet; han finner nämligen mycket nöje i den okonstlade lifligheten hos barnen.
Vi hafva redan talat om kejsarinnans älskvärda erkännande af John Brights bemö- danden att försvara hennes mor.
Samma vän- liga och uppriktiga väsen, karakteriserar henne fortfarande oeh lady Bloomfields förutsägelse, att hon skulle vinna allas hjertan, har utan tvifvel besannats, om hon än på senare tider icke varit alldeles så populär som fordom.
Det är kändt, att hon och den mäktige riks- kansleren icke draga ens, och hennes son, som har ett ganska stort parti, torde också hysa åsigter temligen motsatta sina föräldrars.
Kejsarinnans far, prins Albert, hade lika stort inflytande öfver sin måg, som öfver sin dotter och förmanade städse båda att alltid följa en liberal politik och ' vakta sig för den reaktionära.
Kejsarinnan eger förvånande stora insigter i statssaker och en betydlig sak- kunskap.
Så länge hennes far lefde, fortsattes tankeutbytet dem emellan, och ännu i flere år efter sitt giftermål fortfor hon att nedskrifva och underställa hans bedömande sina tankar och åsigter i statssaker såväl som i andra frågor.
Hon intresserar sig lifligt för vetenskaper och har, om icke studerat, så dock skaffat sig insigt i nästan alla nyare upptäckter och rön inom vetenskapliga områden.
Derigenom att hon icke behöft taga någon verksam del i nå- gra regeringsbestyr, har hon framför sin moder, som så tidigt måste på unga axlar lägga denna börda, den fördel, att hon fått tid att utvidga sitt vetande oeh förskaffa sig en beläsenhet, som man sällan finner hos qvinnor — och san- nerligen icke heller så ofta hos män.
Kejsarinnan af Tyskland är lycklig der- uti, att hon i sitt eget äktenskap och inom sin familj ser återspeglas den lycka, som for- dom rådde i föräldrahemmet.
Mellan henne och hennes make har alltid herskat det mest innerliga förhållande, just det rätta ljufva sam- bandet mellan äkta makar, som blott täfla om en sak — hvilken som kan älska mest och offra mest för den andra.
A f sina döttrar har hon mycken glädje, och om nu också förhål- landet med sonen skulle vara något spändt, så torde väl detta framdeles ändra sig.
Kejsarinnans systrar och bröder bibehålla ännu med henne och sinsemellan den syskon- kärlek, som i deras barndom och ungdom före- nade dem.
Det torde också här vara på sin plats att yttra några ord om de öfriga drott- ning Victorias döttrar, såsom ock hennes svär- döttrar, ehuru endast få af dem gjort sig mera bemärkta bland Europas furstliga damer.
(Forts.) T i l l mina g e n m ä l a r e i frågan » Böra b a r n l y d a?
» Af Elna Tenoiv.
(Torts.)
en kanske skall det, trots alla förklaringar, förefalla mången liten mamma oförklarligt detta om pligten att fordra lydnad.
Och ett hårdt tal är det, hårdare mot dig än mot dina små, ty de skola endast vinna derpå.
Huru ofta har jag icke sett små barn nyfiket blicka upp i sin mammas ansigte för att se, om hennes befallning är omutlig, eller om hon är på humör att saklöst kunna trotsas?
A r du vid godt lynne, blir deras olydnad opåaktad, är du uppretad, kan den stå dem ganska dyrt.
De lära sig snart, att du blott rådfrågat ditt eget tycke och din egen beqvämlighet, då du bestämmer öfver deras görande och låtande.
De kunna derigenom aldrig få något bestämdt begrepp för rätt och orätt, de lära sig på sin höjd att passa sin tid; med andra ord, du utsår första fröet till hyckleri.
Nästa steg är beräkningen hos den lilla, att hvad som går an att göra, då mamma äi förbiseende, det går också för sig, då hon är frånvarande, och der ha vi begynnelsen till de små barnkammartyrannerna.
Detta sammanhänger noga med mitt påstående, att barnen icke skola lyda föräldrarna, hvilket mer än allt annat väckt alla föräldrars, både fäders och mödrars gensaga.
Men jag vidhåller strängt detta mitt påstående.
» Föräldrarna » äro ett allt för begränsadt och in- skränkt begrepp för det, som barnen skola lyda.
De äro allt för små, obetydliga, svaga och felande för att för barnet uppställas såsom principen af rätt och sanning, af maktfullkomlighet och rättskipning.
Då far eller mor ger en befallning, bör det lika litet vara af absolut egenmyndighet, som då polis- mannen utdelar en befallning; de äro endast verk- ställare af en utom dem båda stående öfverenskom- men ordningsprincip.
Och då far och mor straffa, böra de göra det såsom domaren, hvilken icke verk- ställer en personlig hämd, utan blott står såsom opartisk representant för den högsta rättvisa, folkets allmänna medvetande känner.
Och ju tidigare barnet får klart för sig, att föräl- drarna och det sjelft och alla menniskor stå under samma utom och öfoer dem alla stående rättsprin- ciper, dess bättre.
Dess bättre blir i samma mon föräldrarnas pligter, dess tryggare och innerligare deras ställning till barnen.
Tanken er blott en domare, som af egen makt- fullkomlighet halshögge, satte i fängelse och utpres- sade böter; huru fruktad och hatad, misstänkt och förd bakom ljuset skulle han icke bli, då man nu deremot nalkas honom med största förtroende, eme- dan man vet, att han blott är representant för den rättskipning, på hvilken ens egen trygghet och lycka hvila, och alt han sjelf står under samma lagar, hvilkas efterlefvande han sorgfälligt öfvervakar bland sin omgifning.
Samma trygghet och förtroende känner barnet för den person, som fordrar lydnad, icke derför, att han vill drifva sin personliga vilja igenom, utan af tro- het mot en rättsprincip, som står öfver både honom och barnet; och som icke straffar, derför att han är ond eller hans vilja gäckats, utan derför, att det är hans — ofta tunga — pligt att beifra det onda bos den lilla.
Vidare är det af största vigt, att barnet tidigt vänjes att lyda icke blott föräldrarna, utan hvem helst som påpekar för det dess pligter, det må vara barn- flickan, stora syster, ja, t. o. m. lilla bror.
Hur ytterst vanligt är det icke nu, att barnen be- möta t. ex. barnflickans upprepade böner: » låt bli det der! » eller » gör det! » antingen med den döfvaste likgiltighet eller med ett näbbigt: » hvad rör det dej? » — » tror du jag behöfver lyda dej! » — först då far eller mor bekräftat tillsägelsen, följer åtlydnad.
Deraf framgår ju med sorglig tydlighet, att, enligt barnens uppfattning, det är personen, som skall lydas, icke iden af rätt.
och pligt, som slår högt öfver hvarje person, öfver föräldrarna lika väl som öfver den fat- tiga barnjungfrun; båda äro de blott svaga repre- sentanter.
Förstån detta, I mödrar, och betänken, huru illa I handlen, då I tillvällen er en storhet, som icke tillhör er, då I sjelfva klifven upp på den piedestal, vid hvars fot I ödmjukt boren stanna och lära edra barn att se uppåt oeh icke på er.
Jag går så långt, att jag påstår, det vi icke ens ha rätt att begagna barnets kärlek till oss såsom driffjeder till att förmå det att fullgöra sina pligter.
Detta blef mig fullt klart vid ett tillfälle, då min lilla elev, till hvilken jag sagt:; &gt;det är icke derför, att jag nu säger det, du skall göra så, utan derför att det är det enda rätta, hvilket du ju sjelf inser, » slog armarne kring min hals och svarade: » jo, just derför, att du vill det, vill jag göra det; det är så roligt att lyda dig — bara jag slapp lyda de andra h Och hennes lilla ansigte antog ett fult, hårdt uttryck, under det hon knöt handen mot det håll, der dessa » andra », som kanske mindre mildt uttalat sina be- fallningar, befunno sig.
I detta ögonblick förorsa- kade mig barnets kärlek större oro än glädje, och jag skyndade mig att öfvertyga henne, att om hon endast ville vara god för min skull, vore hennes sjelföfvervinnelse intet värd, hon kunde nästan lika gerna låta bli.
Jag vore ju icke alltid hos henne ech kunde glädjas öfver hennes segrar; derför måste hon lära sig lyda pligten sjelf, antingen den fram- stäldes för henne i hård eller mild form.
Det samma gäller ju hvarje mor.
Hon kan j u icke alltid stå vid sina barns sida och med sin kär- lek göra dem pligtens väg lätt.
Huru många för- äldrar ega dessutom sjelfva tillräcklig moralisk kraft att kunna vara verkliga stöd för barnen?
Jag törs säga: icke ett par på hundra.
Det är ju kortsynt och löjligt att betrakta^ menni- skor, hvilka vi i lifvets alla öfriga förhållanden anse obetydliga, felande, mer eller mindre banala, obildade eller inskränkta, i detta enda fall vara oklan- derliga.
I deras egenskap af medborgare, samhällsmenni- skor, yrkesmän, husbönder o. s. v. se vi oändligt mycket att anmärka på dem, men i sin föräldra- gerning, till hvilken de minst af allt beredt sig under sina utvecklingsår fordra de att ställas såsom inne- hafvare af den absoluta makten, rättvisan och full- komligheten, att i sin person representera det högsta barnet bör tänka sig.
Förstån I icke, kära fäder och mödrar, att I stån oeh stången utsigten för edra barn, att de måste bli små, då de ha er till föresyn?
Viljen I icke inse, att det är er pligt — visserligen tung för sjelfviska sinnen, men en bland föräldrars största — att sjelfva säga till barnet: » se icke på oss, tro icke på oss, vi stå sjelfva fjerran från idealet, allt hvad vi kunna göra är att hjelpa er komma det närmare. » Lifvet skall eljes en dag säga dem det på ett sätt, som kan bli ödesdigert för både föräldrar och barn.
(Forts.) De senaste inläggen i qvinnofrågan.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
® T a r c denna senare åtgärd endast antydnings- - iCh.l vis framhållits af Björnstjerne Björn- " son, så har den deremot af en an- nan föreläsare i dagarne fastslagits såsom en säker utväg till lösning af den på dagordnin- gen städse stående och brännande qvinno- frågan.
Denne andre föreläsare är filosofie kandi- daten Emil Svensén, som strax efter Björn- sons föredrag log till orda i frågan och hade två föredrag öfver » qvinnofrågan i ny belys- ning ».
Sedan hr Svensén i sitt första föredrag på- pekat, att, i följd af de stegrade anspråken på mannen såsom familjeförsörjare, äkten- skapsåldern höjts för mannen, utan att höjas för qvinnan, hvarigenom flere qvinliga och manliga åldersklasser uppstått och en äkten- skapsmarknad uppkommit, der lagen om till- gång och efterfrågan kan sägas ha följande uttryck: nä ?- två män buga för en qvinna, så väljer hon, när två qvinnor niga för en man, så väljer han, öfvergick han, efter konstate- rande af det faktum, att ett könshat, som till sina följder skulle komma att blifva ännu olycksdigrare än klasshatet, håller på att ut- veckla sig på grund af männens tilltagande celibat och qvinnans täflan med dem på olika lefnadsbanor, i sitt andra föredrag till angif- vande af de botemedel, han ansåg vara mest att förorda för afbjelpande af missförhållandet.
D å herr Svensén som sagdt anser många af de nu rådande missförhållandena bero på ett ojemt antal af manliga och qvinliga ål- dersklasser, föreslår han, att åldersgränsen
t i o n s k e å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g frän a l l a o m r å d e n f ö r q v l n l i g verksamhet mottagas med tacksamhet.
E n d a s t en s i d a a f p a p p e r e t b ö r för äktenskaps ingående bör sättas lika för man och qvinna.
Denna gräns bör dock ej blifva liktydig med manbarhetsåldern, då båda äro utvecklade, utan den ålder, då de båda nått full fysisk styrka.
H r S. anser, att då en sådan ålder ej kan ur allmängiltiga grunder bestämmas, måste man stanna vid de civili- serade folkens allmänna myndighetsålder 21 år.
Denna reform skulle vara ytterst lätt att genomföra.
Ändringarna i Sveriges lag skulle nästan endast blifva förenklingar och uteslut- ningar, giftomannarätt och målsmansskap skulle bortfalla af sig sjelfva utom för den omyn- diga makan.
Tills vidare torde nämligen, i fall en dylik reform komme till utförande, undantagsvis för qvinnan (såsom nu förman- nen) äktenskap böra beviljas efter aderton år, och en sexårig öfvergångstid fastställas, svarande mot de qvinliga ålderklasserna 15 — 2 1 år.
Detta om förslaget.
Följderna af en dy- lik reform skulle i socialt hänseende blifva en ändrad » milieu » till qvinnans förmon, vi- dare skulle hon få fritt val, skulle kunna på alla lifvets områden ställa högre fordrin- gar på mannen, skulle ej behöfva fiska efter män, ej behöfva trängas med mannen på alla områden och skulle ej såsom omyndig kunna tvingas till giftermål.
Frågan om gift qvin- nas eganderätt skulle förenklas, då endast fullmyndiga kontrahenter skulle komma i fråga.
I sedligt hänseende skulle följderna bli ännu betydelsefullare.
En högre uppfattning af äktenskapet skulle göra sig gällande, då denna lifvets vigtigaste förbindelse ej finge ingås af omyndiga.
» Handskemoralen », eller den rena q v i n n a n 3 anspråk på mannens sedliga renhet, skulle ej längre bli en utopi.
Det skulle bli svårare för männen att utom äktenskapet fylla sitt behof af qvinnan; j u flere qvinnor som bli gifta, j u färre falla för frestelsen.
Prisen på lastens marknad skulle stegras och då- liga mäns ställning försvåras genom det so- ciala tryck, som då lättare kunde mot dem utöfvas.
Äfven i fysiskt hänseende skulle reformen ha vigtiga följder, enär dödligheten, som är oerhördt stor bland dem, som gifta sig tidigt, skulle minskas och afkomman bli kraftigare.
Herr Svensén anser dock ingalunda den föreslagna reformen såsom någon universal- medicin för det sjuka samhället.
Qvinno- frågan kan ej fullt lösas utom i samband med den sociala frågan.
Minskad tillgång på qvinnor hjelper ej ensamt, om ej ökad efterfrågan beredes genom större lätthet för männen att bilda och försörja familj.
Nej, » fair play » eller rent spel måste göra sig gällande i tillvarons stora kamp, och i stäl- let för den hotande striden könen emellan måste inträda försoning och enig samverkan i det stora framtidsarbetet.
Som man ser, ställer sig äfven hr Sven- sén i opposition mot den » fria kärleken ».
De ord, som af de båda nämda föreläsarne blifvit fälda i denna sak, äro » ord i sinom tid ».
D e utgöra inlägg från ganska avance- radt liberal ståndpunkt, och detta är be- tecknande.
Liberalismen vill frigörelsearbete på alla områden, och den tvekar ej att kraf- tigt inskrida för framåtgåendets sak.
Men då det gäller lössläppande och väckande af de djuriska passionerna hos slägtet, då har liberalismen en reagerande mission att fylla, inför hvilken den lika litet får tveka som inför uppgiften att bekämpa obskuran- tismen.
Theodor Lindblom.
i I r -- i U | l U «.
i IN användas och marginal lemnas.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e alltid noga a n g l f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g d i s k r e t i o n f r å n r e d a k t i o n e n s s i d a p å r ä k n a s.
Redovisning för till redaktionen insända bidrag till de genom öfversvämningarna i norra Tysk- land nödlidande- Fru M. S — dh, Tidaholm, 5 ler.
; M., 50 öre; Gösta H — m, .3 hr.
; Paulinus och Ada, 1 kr.
; H.
.
.
., Björkvik, 5 kr.
; M. W., Örnsköldsvik, 5 kr.
; fröken Fredrique Aspelund, Lund, 10 kr.
; H x (?
), Lund, 1 kr.
; En af Iduns läsarinnor, Eskilstuna postst., 1 kr.
50 öre; Elin, 25 öre; E.
L., Norrköping, 50 öre; Vendia, Skara, 1 kr.
; Maria Hbg, Sthlm, 3 kr.
; — f — g, Sthlm, 3 kr.
; » Blygsam », 25 öre; » Litet men välment », 25 öre; Viran, H — berg, 25 öre; Lilla Elsa, Sthlm, 10 öre; Mina H., 20 öre; Anni, Sthlm, 1 kr.
; tillsammans 41 kr.
80 öre.
Insamlingen fortfar.
med tacksamhet.
De minsta bidrag mottagas Red.
af Idun.
Arbetsamhet.
fjFrbetet har en gyllene grund, säger ett främmande ' i ordspråk, och så är det äfven.
Det bär frukt för den, som hängifver sig åt det samma, samt skän- ker honom lycka och välsignelse.
Efter som det är grundvalen till all välmåga, borde man så tidigt som möjligt vänja sina barn vid arbetsamhet och söka bekämpa den lärja, som nu en gång ligger i den menskliga naturen.
Det är ej lätt alt hos den ar- betsskygge drifva ut begäret efter sysslolöshet, och lycklig derför den, som vant sig vid och finner nöje i arbetet.
Ett ordspråk säger likaledes: lätjan är alla lasters moder — den late skall aldrig känna sig lycklig, ty menniskan är bestämd för arbete.
Man har också ofta gjort den erfarenheten, att de flitiga och arbetsamma menniskorna mindre lida af sjukdomar än de, som sky arbetet och öfverlemna sig åt lätjan.
Den senare förslappar själskrafterna, under det arbetet stärker och uppfriskar dem.
A f denna orsak bör man tillhålla barnen att arbeta, söka utbilda deras förståud och lära dem att sjelfva för- tjena.
Hvarje vinst, om än så liten, sporrar till arbete och barnen glädja sig, om de sjelfva kunnat förtjena något.
Man bör dock leda dem med för- stånd och städse hafva det goda ändamålet i sigte.
Genom kunskapers förvärfvande vidgas åsigterna, erhållas medel till lyckans vinnande, äfvensom kraft att med lätthet öfvervinna de hinder och faror, som möta i lifvet.
För att befordra själens och kroppens verksamhet hos barnen bör man gå förståndigt till väga.
Man börjar m e l det lätta, öfvergår sedan till något svå- rare, och slutligen kan man förelägga barnen rätt svåra uppgifter.
Början är alltid värst, all den stund krafterna då ännu äro svaga, men genom öfning stärkas de, och hågen väckes till ständigt ny verk- samhet.
Man begår en orätt mot barnen, om man ej lär dem uppskatta arbetet.
Själ och kropp böra samtidigt utbildas, på det krafterna måtte stärkas och mod och sjeffförtroende derigenom skänkas.
Ett barn kan ej nog tidigt för- beredas för den kommande kampen för tillvaron, och väl den, som ur denna framgår som segrare!
H.
En litfsuppgift.
Berättelse af Ernst Lundquist.
9. länder de närmaste dagarne gick Ingrid om- kring med ett inåtvändt uttryck i sitt ansigte; hon talade föga, satt långa stunder försjunken i tankar, spratt sedan upp med en frånvarande min, liksom harmsen öfver att finna, att den yttre verlden omkring henne ännu existerade och hade sina kraf på henne.
Henrika lät henne hållas; .hon anade, att det var det nattliga samtalets utsäde, som höll på att rotfasta sig, och hon aktade sig noga för att störa denna dolda alstringsprocess.
Då och då bar hon in böcker och småskrif- ter på Ingrids rum och lade dem på bordet, utan att säga ett ord, och de blefvo lästa, det visste hon, ty Ingrid gjorde henne stundom frågor öfver innehållet, då det var något hon icke förstod.
Det var mest väckelseskrifter, skarpa, ljungande bannstrålar mot den naturliga menniskan, skoningslösa skildringar af hennes medfödda ondska och fullständiga vanmakt att af egen kraft arbeta sig upp ur dyn.
Ingrid läste, men fast än hon ansträngde sig af alla krafter, var det henne alldeles omöjligt att känna igen sig sjelf i det vanskapliga och af syndens spetälska frätta och sönderbuloade an- sigte, som grinade emot henne ur dessa skil- dringar.
Så usel var hon icke!
Och så elän- digt svag hade hon aldrig varit!
Något godt hade hon likväl, om än i det lilla, uträttat här i verlden af egen kraft.
Men — så stod det inte i böckerna; det var väl blott en ingif- velse af hennes egenkärlek.
Det var nog så, att det var den helige ande, som verkat detta goda i henne utan hennes vetskap; då hon ibland känt varma rörelser af hvad hon trodde vara hennes bättre jag, hennes medfödda äd- lare naturanlag, då var det nog den tredje per- sonen i gudomen, som rörde strängaspelet i hennes inre, spelade på henne som ett dödt, själlöst instrument — ty » af oss sjelfva kunna vi intet göra ».
Hon hade läst om magneti- sörer, som kunna få sina medier att tala och handla som maskiner alldeles efter sitt eget godtycke; så tänkte hon sig äfven detta för- hållande.
Om hon alltså någon gång tänkte något ädelt och godt eller handlat så, att vår frälsare kunde ha varit nöjd med det, så var det icke hennes egen förtjenst, hon hade bara varit ett blindt och ofritt verktyg för den store magnetisören — ty den naturliga, ännu ej af nåden berörda menniskan tycks ju endast ha frihet till det onda, icke till det goda.
Det gjorde ett så förfärligt nedstämmande intryck på henne, detta, att hon ej fick vara något på egen grund, hon tyckte, att det tog ifrån henne allt ansvar, all värdighet som men- niska.
Värdighet!
Der stack egenkärleken fram igenl Äh, den var visst så djupt inro- tad hos henne, att den aldrig kunde ryckas upp.
Hon ertappade sig sjelf med att sitta långa stunder oeh draga sig till minnes små obetyd- liga händelser från sin barndom, innan hon ännu ej alls börjat tänka på Gud och sitt guds- förhållande — så att derifrån kunde det icke komma; små drag, som bevisade, att det fans en sund och ärlig grundmateria hos henne redan som helt liten.
Hon hade t ex. aldrig haft anlag för att ljuga; en af torparnes pojkar hade försökt uppvigla henne till det, men hon hade haft så svårt för att lära sig den konsten, och det hade aldrig lyckats henne ordentligt, ty gjorde hon någon gång i följd af denna yttre påverkan ett försök att vara osann eller oärlig, så måste hon genast ange sig sjelf, fast än hon visste, att hon skulle få straff; så förfärligt blygdes hon.
Men huru häogde detta ihop med, att vi äro alla af naturen lögnens barn och det fins icke en ärlig blodsdroppe i våra ådror?
Hon grubblade, så att hjernan värkte, men så klipte hon af med ett nytt argument: ja, oss menniskor kan det nog förefalla, som om vi ibland mäktade utföra ganska vackra och goda handlingar af oss sjelfva, utan hjelp från högre makter, men för Gud är det icke sä, för honom ter sig till och med det bästa hos oss som idel styggelse och ondska.
Men — fans det då två slags rätt, två slags godt, det ena slaget för oss och det andra för Gud?
Nej — det var bäst att icke tänka, icke grubbla, icke fråga, bara tro, tro!
Hon var ännu så ovan, det skulle nog gå bättre för henne, så snart hon hunnit riktigt sätta sig in i, att hon var i sig sjelf platt oduglig till allt, och att, hur hon än ansträngde sig att hålla sina tankar och uppsåt rena och handla derefter, var hon ändå inte inför Herrens
Manuskript, s o m e j a n t a g e s till i n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s å v i d a p o r t o fogas.
Inga o f r a n k e r a d e f ö r s ä n d e l s e r l ö s a s.
ögon annat än ett smutsigt djur, besatt af all slags ondska, ty — » huru kan en af qvinna född vara ren inför hans ögon?
För honom äro icke ens stjernorna rena, mycket mindre en menniska, den masken. » Det fann hon således af alla sina böcker, att med viljan kunde hon ingenting uträtta.
Hon tyckte, att hennes uppgift då skulle ha blifvit henne dubbelt kär och fått en dubbelt frestande glans öfver sig, om det gält att vinna något, uträtta något vidunderligt stort genom att spänna sin vilja till det yttersta och drifva upp dess kraft till mer än menskligt mått.
Det skulle ha varit något att lefva för!
Men nu — att bara kasta sig ner framstupa i sin dypöl, ty der låg hon ändå, det var ett faktum — och i hvarje sekund känna på sin uselhet och bara se svart mörker omkring sig och hotfulla eldbokstäfver flammande i mörkret: Utan att du varder född på nytt, kan du icke ingå i Guds rike!
— och inte kwiDa göra det allra rin- gaste för denna pånyttfödelse, inte kröka ett finger, inte tänka en tanke, som leder en ett fjät fram till målet — bara vänta, vänta i skam och förkrosselse och ångest, tills det un- derbara skulle inträffa — åk, det var så hopp- löst motbjudande, så tvärt emot allt hvad hon hittills hade tänkt sig, då hon drömt om att verka för en stor lifsuppgift.
Men det måste ske, det var den enda vägen, derom voro alla böckerna ense, och det gälde blott att gripa sig an så fort som möjligt.
Om hon nu bara kunde koncentrera alla sina tankar och känslor på detta enda: hennes egen vanmakt och ovärdighet, och inte låta distra- hera sig af annat!
Om hon kunde, figurligen taladt, göra som hon gjorde, då hon var liten och gick igenom multiplikationstabellen i huf- vudet till morgondagens lektion: krypa under täcket, stoppa fingrarna i öronen och blunda.
Men om hon också blundade och höll för öro- nen aldrig så, kunde hon icke hindra sin fantasi från att spela.
Midt under det hon satt och kände efter, om ej syndmedvetandet blifvit någon liten hårs- mon starkare efter den sista uppryckande persen småskrifterna låtit det.
gå igenom, kunde hon få höra kringvandrande musikanter stämma upp inne på gården, och hon satt visserligen all- deles stilla i sitt soffhörn med boken framför sig, fast än det ryckte i fötterna, hon sprang icke till fönstret för att se, hur den der qvinnan såg ut, som hade så stark och vacker röst, och hon lyssnade icke alls efter orden, som hon sjöng med ackompanjemang af harpa, men hon kunde icke hindra sig från att tänka på, hvad den der stackars qvinnau väl kunde ha genomgått, innan hon kom derhän att missbruka sin härliga stämma till tiggeri, och hon spann ut en hel lång roman om en sjuk man och hungriga barn och dermed höll hon på, ända tills hon märkte, att sången för länge sedan tystnat.
Då spratt hon till, kastade romanen ifrån sig, halade i största hast in trådarna, som alla de utflugna tankefoglarna löpt ut med, och spärrade in rymmarne i deras trånga, mörka bur, der de voro dömda att i korus evigt traggla om samma dödande enformiga melodi: » Jag fattig syndig menniska, som med synd född — — » Eller också låg hon framstupa på soffan och borrade in sig i sin konstgjorda syndaförtviflan; då trängde genom det öppna fönstret en så underlig doft in i rummet — och hon kunde icke undgå att känna, att det var jasminer, och undra, hvarifrån den sköna doften kom.
Jo visst, det fans ju en stor buske inne på går- den, vid sidan af det gamla lusthuset, det mindes hon, att hon hade sett en af de första bi- IDUN Annonser mottagas spalt.
petitrad (= dagarna.
Jaså, den blommade nu, den der stora, gamla busken.
Tänk, att det kunde finnas jasminer här midt på en stenlagd gård i Stockholm, dit aldrig någon sol kom, och att de någonsin kunde slå ut!
Nu stode väl jasminhäckarna i Hallerums prestgård alldeles hvita!
Och guldregnet sedan, som hade blom- mat så rikt i fjor, men de måtte väl akta den nye rättarens små söta barn från att tugga på de giftiga fruktskidorna, så att det inte hände samma spektakel som för tre år sedan!
Det vore då verkligen synd — Synd!
Det ordet hejdade henne och förde henne in på rätta spåret igen, skamfull och förintad af ånger och samvetsqval.
Åh, hon var förskräckligt hårdtuktad!
Det fans visst ingen utsigt, att en så verldslig varelse som hon någonsin skulle kunna röras af nåden.
Hon klagade sin nöd för tant Henrika, men då fick hon till svar: » Alltsammans beror på, att du tycks ha glömt en sak: det är ju inte bara din egen syndaskuld du har att bära på, utan också din mors, och den är stor nog, skulle jag tro, att böja den styfvaste nacke i stoftet. » Ja, det var sant, hon hade glömt det!
Hur hade hon kunnat glömma det, då ändå allt- samman ju var för moderns skull!
Men det berodde väl derpå, att hon ännu icke riktigt kunde fatta hela idéen med denna tillfylles- görelse för en annan.
Tanten uppehöll sig under sina samtal med henne företrädesvis vid denna dunkla punkt oeh sökte på allt sätt för- klara den för henne.
Men det hjelpte icke, att hon oupphörligt som exempel framdrog Kristi försoningsdöd och helgonens öfverlopps- gerningar, som enligt katolikernas föreställnings- sätt — hvilket Henrika tycktes gilla — komma oss andra till godo.
Förgäfves erinrade sig Ingrid sjelf, att hon i Adam Homo ju alldeles nyss läst om en sådan tillfyllesgörelse i andra hand, och der var det ju intet kanoniseradt hel- gon, det var Alma, en ung flicka som hon sjelf, som genom att lägga sin helighet i våg- skålen räddade en medmenniska från evig för- tappelse — alldeles samma förhållande som hennes och moderns.
Och det var en stor skald, som skrifvit detta, och då måste han väl också ha tiott på, att något sådant var möjligt?
Men med hvilken lidelsefull ifver den unga flickan än försökte att haka sig fast vid denna satisfaetio vicaria — tänk, det fans ju till och med ett latinskt namn på saken!
— var det, som om den icke ville låta fullt förena sig med hennes rättsbegrepp.
Så mycket hade hon alldeles klart för sig, att om det varit en annan, t. ex. modern, som tagit ' på sig hennes syndabörda, skulle hon ha ansett det upprörande orätt och hellre tusen gånger valt den eviga osaligheten.
Men nu, då det var hon sjelf, som — — ja, för modern ville oeh borde hon göra allt!
Det var också tanken på modern, som hjelpte henne ett godt stycke på väg till den starka och uppriktiga känslan af egen vanmakt, som böckerna föreskrefvo.
De förbrytelser, hon icke med bästa vilja i verlden kunnat finna rätt på i sitt eget förflutna lif, hade hon här till hands; det var endast att lasta dem på sina axlar och låta denna nya börda trycka sig ner till jorden.
Icke som om hon i sina (ankar betraktade modern som den usla, föraktliga varelse tant Henrika velat göra henne till; nej, hennes bild strålade fortfarande lika ljuf och obefiäckad emot henne; det onda hos henne hade varit någonting utifrån kommet, löst pähäogdt, som icke varit sammanvuxet med hennes väsen, utan endast berott på stundens öfverilningar och förvillelser.
Men hon visste ju, att den olyck- e n d a s t m o t k o n t a n t l i q v i d i f ö r s k o t t a f 2 5 ö r e pr 4 - 10 stafvelser).
Ingen a n n o n s införes under t krona.
liga qvinnan, som fallit ett offer för sin lidel- sefulla natur, hade vållat andra mycken sorg och smärta, och det var denna sorg, som Ing- rid nu försökte ta på sig.
Hon frammanade oupphörligt för sig faderns bleka, lidande an- sigte och tänkte: » Hans förspilda lif och hans förtidiga död bär nu du, hans dotter, ansvaret for — inte hon! » Och det låg verkligen något så uppskakande gräsligt i den föreställningen, att hon icke var långt ifrån att känna något af den förkrosselse, den förlamning af alla lifs- andar, som hon förgäfves längtat efter att få erfara.
I sådana stunder tänkte hon: » Nu är jag väl snart tillräckligt sönderbruten, tillräckligt ödmjuk i medvetandet af min skuld — nu kommer kanske snart det underbara — nu får jag snart höra den himmelska rösten som säger till mig: Statt upp! » Men himlen var stängd som förut.
Då låg hon vaken hela nätterna och grät och rasade mot sig sjelf, som icke kunde komma i den rätta stämningen; hon slog sig för pannan och bröstet med knytnäfvarna, slet sig i håret och bet sig sjelf i handen, så att den blödde; men hennes sinne var lika förstoekadt som förut; Gud försmådde henne, och det underbara ville ej nalkas henne.
(Forts) Från Iduns läsekrets.
Till den » svartsjuke » Tomas.
Den tviflande och dock » fast troende » To- mas har genom sin fråga väckt Iduns läsar- innors lifligaste intresse.
Detta intresse har visat sig i en sådan massa af delvis skämt- samma råd och uppmaningar, att vi i de fle- sta fall endast kunna genom ett kort utdrag antyda ins:s mening.
Se här ett urval!
Ni är då sannerligen att beklaga, som för en sådan sjukdom råkat ut.
O^h som den kronisk är och ej akut, jag vet ej något sätt att den förjaga.
Ett vänligt råd jag vill dock eder skicka: Förtro er till er ädla, kära flicka; kan hända er Othelliska natur hon ändra kan med en sympatisk kur.
Till att » slå ner » man satte fordora hopp — men är ni ändock en olijelplig kropp, då är det bäst, att — hon med er slår opp.
Fanny.
Hur skall en fästman blifva botad för svartsjuka?
En högst karaktäristisk fråga af en tviflande To- mas!
Han säger sig vara förlofvad och har i följd deraf en del obehagliga förnimmelser, när en individ af hans eget kön närmar sig hans hjertas utkorade, hvars karaktär han för öfrigt synes hysa mindre fast tro på.
Men han är ju också en Tomas.
Nu pre- tenderar denna stackars menska att vilja blifva botad för dessa obehagliga känslor, alias svartsjuka.
In- billningssjukdomar äro svåra att bota, och svartsju- kan nästan svårast bland dem alla.
Det värsta med denna sjukdom är, att man alltid ifrågasätter, om den deraf lidande är normal till för- ståndet!
Sedan blir han vanligen misstänkt för att ej vara gentleman; till råga på allt blir han förlöj- ligad och utskrattad och under allt detta går den arma själen med plågor, lika svåra att tåla som mag- katarr, trånga skodon och kopparslagare!
Stackars, stackars menniska!
Ja, ja, mina damer, det är sannerligen ingenting att le åt; I hafven värst sjelfva deraf, när » föremålet för edra tankar » van- drar omkring uti ett tillstånd, omvexlande mellan rytande lejon eller mildt vansinne, ty antingen blif- ven I då förtviflade, hvilket ju ej är förenligt med detta » de frigjorda qvinnornas » tidehvarf eller utkräf- ven I en grym hämnd på honörn genom att vid första möjliga tillfälle prata samtidigt med minst tre individer af hans slägte, och detta blifver i läng- den tröttande för er.
I DU N Men låtom oss nu se, om ej bot finnes för Tomas ' svartsjuka; jag ville så gerna bistå honom med de rön och erfarenheter, som jag samlat under min långa lefnad, och ber honom tro, att mina rön äro välmenade.
T. ex. då de första svartsjukssymptomen framträda (detta sker rätt fort) kan han ju bedja sitt hjertas dam dyrt lofva att aldrig tala med någon varelse af det otäcka könet.
Hon hörsammar nog denna hans blygsamma anhållan, ty det är ju så lätt att lofva!
Må han ständigt sedan öfvervaka, att hon uppfyller detta sitt löfte oeh visa sina » medindivi- der » en så barsk och förbjudande uppsyn, att dessa rygga till balsa och undvika hvarje närmande.
JEIjes kan han underkasta sig en störtdusch om 5 a 6 grader Celsius fyra gånger dagligen.
Det är ett särdeles lugnande medel, som ju alltid med stor framgång begagnats t. ex. tor sinnesrubbade patienter.
Ett sätt, som visst är rätt brukligt och i många afseenden praktiskt, är att tillställa en hjertslitande scen med fästmön och öfverhopa henne med före- bråelser, tills hon antingen stormgråter eller också, med rätta, blifver förtörnad och gifver sin fästman en rikligt ordentlig uppsträckning, så att han kän- Hushållet.
Vigten och nyttan af rent vatten i den dagliga förbrukningen kunna ej nog ofta framhållas, vare sig i tal eller skrift.
Det är ej blott ögat, som smekes af källvattnets klarhet: i denna klarhet ligger för oss tillika ett vigtigt bevis för, att vattnet icke hlott icke är skad- ligt, utan tvärt om välgörande för hel- san samt angenämt för smaken.
Och dä man vet, att orent vatten är enda or.
åken till många sjukdomar, hvilkas botande — om de kunna botas — kosta mycket penningar, är det gifvet, att äfven kassan röner ett välgörande inflytande af användningen af rent vatten.
1 En apparat, som, på samma gång den åstadkommer absolut rent och så- lunda helsosamt vatten, tillika förenar lättskötthet och prisbillighet, bör så- lunda vara välkommen för hvarje hus- moder, för hvarje hem.
Dylika hit- tills oöfverträffade apparater äro firman Kuntze &amp; C:os vattenfiltrerapparater, hvilka ej borde saknas i något hem.
Visserligen är det sant, att vattnets godhet bäst gör sig gällande, då vi an- vända det samma till dryck, emedan det då direkt berör smakorganet.
Men lika vigtigt som det är, att dricksvatt- net är rensmakande, lika vigtigt är ock, att det vatten, som användes till kokning och tvättning, är rent och obemängdt.
Hvarje husmoder skall sålunda inom kort finna, att kaffe och te m. m. dylikt blifva betydligt mera välsmakande, då fullkomligt rent vatten användes, äfvensom att t. ex. vid tvätt mindre såpa och tval åtgår, om vatt- net är filtreradt, än om det är förore- nadt af allehanda organiska ämnen, såsom ofta är fallet.
V i döma här etter en mer än två-årig erfarenhet och vilja tillråda hvarje husmoder att skaffa sig en vattenfiltrerapparat.
Den beta- lar sig snart.
Bostaden.
Hvita, fina golf fås, om man vid skur- ningen doppar borsten i målen krita, gnider dermed några kraftiga tag samt sköljer och torkar den skurade fläcken ytterst väl.
Eeströr man före skur- ningen golfvet med kritan, bespar man ej obetydligt af den samma.
Dock lämpar sig detta tillvägagående helst, der s. k. gnidning pä fot användes.
I hvilket fall som helst är grundlig sköljning och torkning af nöden, eme- dan eljes den i springor och hål qvar- blifna kritan kommer att synas, då golfvet torkat.
Hagdal.
Klädedräkten.
God lukt på rena linnekläder.
Man insamlar på våren eller försommaren en knippa af den på berg och backar växande Anthoxantum Odoratum eller vårbrodd, och lägger den bland kläderna ner sig högst slokörad och obetydlig.
Väljer hon det senare alternativet, är det mycket bra för dem begge.
I motsatt fall » ach du lieber Augustin! » Mitt filantropiska hjerta sammankrympes vid tanken på följden.
Jag har också en gång hört af en gammal bulgar, att en knifsudd cyankalium upplöst i några droppar blåsyra skulle vara ett aldrig svikande medel mot svartsjuka!
Jag vet ej riktigt om han skämtade, men så sade han!
Skulle emellertid intet af dessa medel visa sig mäktigt att lindra Tomas ' grymma qval, så skjut ej skulden på mig, ty jag har ju gjort mitt bästa för att hjelpa honom, utan skyll då i stället på det för- nuft, hvarutaf troligen en allt för ringa del kommit på hans lott här i verlden.
D.
R.
Ni samtalar med henne, tror ni, i alla möjliga ämnen, men om ni tänker efter, skall ni finna, att ni ensam talar (pratar), och att hon endast säger » ja », då och då, eller på sin höjd någongång » jadå ».
Hennes utseende har från början tilltalat er, hen- nes viljelöshet har ni tagit för hängifvenhet, hennes fåordighet har sporrat er till förnyad uppmärksam- het för att lära känna denna flicka.
Och så blefvo ni förlofvade, utan att ni fick hen- nes » ja » — och när ni frågade, om hon trodde, att ni skulle bli lyckliga, svarade hon » jadå ».
Ni känner hennes inre — alls intet, och ni blott tror, att ni älskar henne.
Mitt råd är — slå upp förlofningen, och ni skall få se, huru glad hon blir.
Irenes.
(Forts.) Till Tomas!
Ni kan ju taga svaret huru ni vill — • jag stödjer det på rön.
Ni är ljus och ful — hon är mörk och vacker.
Ni är äldre än hon — mycket!
i linneskåpet.
Kläderna, skåpet och t. o. m. rummet får derigenom en an- genäm lukt.
C.
L.
Mot m a j.
I 1 del sprit lägges ' la kamfer och lika mycket stött skal af spansk peppar, hvarefter man låter det stå några dagar på en varm kakelugn, tills kamfern hunnit smälla.
Lösningen silas derpå genom- lärft.
Härmed be- stänkes det pelsverk eller de kläder, man vill bevara för mal, samt inveck- las i linne.
Viola X.
Tvätten.
En ingalunda obetydlig besparing kunna Iduns läsarinnor göra genom att låta omfärga eller tvätta klädningar, kappor, själar o. d., som genom träget begag- nande blifvit urblekta eller nedsolkade.
De storartade framsteg konsttvättnin- gen och skönfärgeriet på de de senare åren gjort och de allt mer och mer fulländade maskiner, som stå i deras tjenst, ' göra det möjligt för både damer och herrar att få sina drägter så att säga nya för andra gången.
Möbelbe- klädnader och gardiner af siden, schagg, hel- och halfylle lämpa sig likaledes synnerligen väl till färgning och tvätt- ning.
V i hafva sett särdeles vackra prof på dylikt tvätt- och färggods från Gust.
G. Folckers skönfärgeri och konst- tvättanstalt å Kungsholmen och kunna med godt samvete rekommendera nämda anstalt.
Tvättning af y l l e.
För husmödrar, hvilka ej hafva tid eller plats för att kunna efter tvättning af hvita ylleklä- der bleka dem så, som i n:r 11 af Idun står beskrifvet, rekommenderas det enklare sättet att slå några, droppar salmiaksprit i det väl ljumma tvål- eller såpvattnet, hvari yllet tvättas.
Sköljes sedan strax i ljumt vatten och uppbänges till torkning.
Då 2 il 3 plagg tvättats, måste man på nytt slå några droppar af spriten deruti.
Klä- derna bli renare och vackrare, om man endast tvättar några i hvarje lut och sedan tillagar ny sådan.
Agnes II.
Matlagning ".
Att a n v ä n d a öfverblifvet kött.
Kokt eller stekt kött skares i stora tärnin- gar.
En liten kaffekopp risgryn ko- kas (tills grynen bli svalda) i mjölk och få kallna.
Smör och mjöl brynas lindrigt i kastrull, spädes med buljong och öfverblifven sås samt en sked grädde (och en d:o sherry).
Peppar, salt samt en nypa socker tillsättes.
Buljongen bör vara bra tjock.
Köttet ilägges, omskakas, uppslås på karott och får kallna.
Kisgröten bredes öfver köttet, bestrykes med skiradt smör, öfverhälles med en vispning af 2 hela ägg och ett par skedar mjölk eller grädde.
Gräddas med öfvervärme och serveras teraligen varm.
Cili.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Goda köttbullar.
Oxkött ur » fran- syskan » hackas och bultas fint.
Upp- blandas så på följande sätt: till 172 skalp, kött tagas 2 stötta skorpor, 3 hela (icke vispade) ägg, ett skedblad kallt smör samt ett skedblad grädde.
Blandas väl med träsked i stort fat samt spädes så småningom med god skummjölk, tills alltsammans är sim- migt och smidigt och så löst som en tjock gröt.
En hackad och fräst lök, salt, hvitpeppar och socker tillsättes rikligt.
Formas med sked och knif till bullar, som stekas i fräst smör öfver god eld.
Obs.
Gör aldrig köttbullar, om köt- tet är kärft och torrt.
Använd det då hellre till pudding.
Cili.
Äplekaka.
1 kanna goda äplen ska- las och skäras i tunna skifvor.
25 st. ett-öres skorpor stötas och brynas i ett hälft skalp.
smör.
En form smörjes med smör oeh beströs med skorpor.
Härefter ilägges hvarftals äplen, tin- stött socker och skorpor.
Ofverst ett hvarf skorpor.
Gräddas i svag ugns- värme, tills äplena blifvit mjuka.
Ser- veras kall med vaniijsås eiler uppvi- spad grädde.
Erfaren småländska.
Bakning.
Ronneby pepparkakor.
Man tager 2 ' k skalp, brunt pudersocker, 12 tum vat- ten, 12 ort stött kanel, 5 ort stötta nejlikor, 4 matskedar fint sönderskurna syltade pomeransskal, 1 ' k skalp smör, 4 skalp mjöl, 15 äggulor, 15 skedblad söt grädde, 3 ort potaska.
Sockret kokas med vattnet, kryd- dorna iläggas och få hastigt uppkoka, lyftes af elden och smöret ilägges.
In- gredienserna upphällas genast och rö- ras en stund.
Derefter islås äggulorna en och en i sender samt grädden.
Degen arbetas, tills den kallnat, då mjölet och potaskan inarbetas med noggrannhet.
Om 12 ä 24 timmar kan degen utbakas och gräddas i tem- ligen varm ugn.
Sofia.
God f o r m b a k s l s e.
Till 8 ägg (hvari- från borttagas 2 hvitor) tages 1 &lt; &amp;?
soc- ker, 1 &amp; smör, 1 % väl vägdt och siktadt potatismjöl.
A g g och socker vispas väl.
Smöret smältes och befri- as från salt.
Allt omröres väl, hälles i smorda och mjölade formar, ej för fulla, och gräddas i varm ugn.
Tant Carolina.
Fönster trädgården.
Vill man utan särdeles stora om- kostnader skaffa sig blommande växter, bör man tidigt på våren sätta starka sättqvistar eller s. k. aflägg af t. ex. pelargonier, fuehsior, törnrosor m. m., hvilka nästan alltid blomma första året.
Flere aflägg kunna sättas i en kruka.
Bäst är att fylla en blomkruka något mer än half med jord och sedan sätta afläggen tätt intill kanten af den samma, hvarefter den vattnas och öfvertäckes med en glasbit samt nedsättes i en drifbänk eller ställes i ett varmt rum.
Då afläggen slagit rot och börjat växa, flyttas de i skilda krukor.
De första dagarne efter planteringen böra afläg- gen hällas i skuggan och vattnas rik- ligt.
Hvad tearosen angår, bör man fortplanta den genom att afklippa stjel- ken en tum nedanför det blad, som sitter närmast blomman, derefter af- klippes äfven denna, och återstår nu ett aflägg, bestående af en ungefär två tum lång stjelk med ett blad på mid- ten (man nedsätter aflägget så djupt, att bladet nästan berör jorden).
På detta sätt planterade, slå de säkert rot och blomma nästan alltid första året.
Custafva.
V å r i n o m h u s: Tag med det snaraste in några qvistar af edra älsklingsträd och sätt i ett stort glas eller urna och ställ den i solen.
Kärlet bör alltid vara till brädden fyldt af vatten, och om fjorton dagar har ni blad och blom- mor.
Undertecknad har redan körs- bärsblommor bland annat.
— Vattna alltid edra krukväxter med tvättvatten och ej endast klart källvatten.
Pyrola.
Läkareråd.
Svea.
B e g a g n a först penslingar dium (huru d e s s a göras, s e i råd n: r 2).
E f t e r tre v e c k o r k a n n i Öfvergå till d e n L i s a 21 å r i n: r 7 behandlingen.
m e d kollo- till T y n e i lämpligen föreskrifna Leo.
Fortsätt m e d i n g n i d n i n g af såpsprit så l ä n g e, tills h u d e n b l i r r ö d o c h s t a r k t fjällande.
G ö r efter n å g r a d a g a r s u p p e h å l l en n y s e r i e i n g n i d n i n g a r o c h fortfar p ä d e t t a sätt, tills h u d e n efter s l u t a d aiFjällning är a f n o r m a l färg.
Hilda S.
G u r g l a e r flere g å n g e r d a g l i g e n med borsyrclösning (4 p r o c.)
s a m t d r a g ä f v e n upp dylik i näsan.
D r i c k d e s s u t o m hvarje m o r g o n ett g l a s v a r m t E m s e r v a t t e n (a r t e f i c i e l t).
Anna.
1).
Behandlingen af » pormaskar » finnes a n g i f v e n i s v a r till B a r n s l i g t o k a i n: r 2.
2).
i \ septintvål.
3).
Skrapa kartnaglarna tunna, belägg d e m derefter m e d y m p v a x o c h Öfver d e t t a e n h ä f t p l å s t e r r e m s a; u t a n p å d e t t a l i n g e r t ut a. Yinpvaxet får sitta m i n s t t v å månader.
Ä r o kartnaglarne m y c k e t gamla, bör n i ej vänta er alltför m y c k e t af b e h a n d - lingen.
B.
8.
B a r n e t h a r efter all s a n n o l i k h e t e n g e l s k a s j u k a n; p å v a c c i n e n b e r o r ej h e n n e s o n d a.
L å t h e n n e lefva a f m j ö l k m a t, l ö s k o k t a ägg, f ä r s k t k ö t t, h v e t b r ö d — ingenting annat!
V i s t e l s e i d e t fria sä m y c k e t s o m m ö j l i g t.
Salta b a d t v ä g å n g e r i v e c k a n.
F i s k o l j a e n t e s k e d tre g å n g e r d a g l i g e n.
Tngnid ä f v e n l i s k o l j a (ej h ä r s k e n!)
p å u t s l a g e t.
H. W. K.
1).
H o n b ö r hvarje m o r g o n dricka ett glas Carlsbadervatten, i hvilket u p p l ö s t s en d r y g t e s k e d konstgjordt Karls ba~ dersall.
Blir s m ä r t a n ej m i n d r e t r o t s l ö s a r e ö p p n i n g a r t o r d e v a r a skäl att låta l ä k a r e g ö r a undersökning.
2).
E r a n d r a d o t t e r b ö r följa r a d till S i g r i d i n: r 7, m e n u n d v i k a o k o k a d mjölk.
Blir m a g e n trögare, så b ö r äfven h o n h v a r j e m o r g o n d r i c k a ett glas K a r l s b a d e r - vatten.
Ketty.
S e s v a r till X.
Y.
Z.
i n: r 1 1!
H u d - m a s k a r b ö r a n o g k l ä m m a s ut, m e n ni b e h ö f - ver ej d e r f ö r v a r a s å h å r d h ä n d t.
Se i öfrigt a n g å e n d e b e h a n d l i n g e n a f h u d m a s k a r r å d till Barnslig toka i n r 2!
Malin.
P e n s l a fläcken m e d jodtinktwr två gånger dagligen.
Angående försigtighetsmåti h ä r v i d, s e s v a r till C.
v.
R — h — n i u: r 15 \
VI vtlja s a r s k i i d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n sökande och platsutbjudande annonsÖrer, JE&gt; &amp; fru.
1).
D e t är t.
o.
ra.
n ö d v ä n - d i g t, m e n a n v ä n d ej allt f o r s t a r k a m e d e l.
B).
F ö r ett r e g e l b u n d e t, s t ä r k a n d e l e f n a d s - sätt; A n g å e n d e d e n l o k a l b e h a n d l i n g, s o m är ö n s k v ä r d, b ö r ni p e r s o n l i g e n eller g e n o m b r e f rådfråga en l ä k a r e: i en tidningsafdelning faller d e t s i g s v å r t att s k i l d r a d e n s a m m a, l i k s o m o c k att b e s v a r a frågan 2).
Nissan.
Blott smaksak.
Ledsen 23 år.
B e r o r oftast p å m j ä l l b i l d n i n g, l i k s o m f ö r h å l l a n d e t ä r v i d h å r e t s affallande.
Är så h ä r v i d l a g f ö r h å l l a n d e t, så i n g n i d m o r g o n o c h afton e n salfva a f: salieylsyra 1 d e l, resorcin 2 d e l a r, vaselin 20 d e l a r.
Affärsman.
Behandling s v a r till S v e n i n: r 1 2.
tinnes angifven i Mor.
1).
Skaffa e r p r o f e s s o r A b e l i n s f ö r - träffliga b o k: V å r d e n a f b a r n u n d e r d e f ö r - sta l e f n a d s å r e n.
2).
N å g o n fara b ö r d e t t a ej k u n n a m e d f ö r a.
H v a r p å å t e r s m ä r t a n b e - r o r, är o s s o m ö j l i g t att åtgöra, d å i n g a v i d a r e upplysningar lemnas.
Sven 35. dr D e t är e n f u l l k o m l i g t falsk å s i g t, att d e t är s k a d l i g t att » u n d e r t r y c k a » f o t s v e t t h v a r f ö r ni l u g n t k a n f ö r s ö k a l ä m p l i g a m e d e l (se t. e x.
s v a r till S v e n i n: r 1 2!)
, m e n n i får v a r a b e r e d d p å, att å k o m m a n är e n v i s.
Malin K.
S e s v a r till C h a n d e r n a g o r 2) i n: r 14 o c h a n v ä n d s a m m a b e h a n d l i n g s o m M a r y i n:r 3.
Espérance.
Goda hygieniska löihållanden; hög d i e t; m e d vissa mellantider stärkande medicin (jern, china etc.) - En badsejour i s o m m a r v o r e af stor nytta.
Mia Roth.
Edra ling af öronläkare.
å k o m m o r fordra behand- Lilly.
V i k ä n n a ej d e n t v å l s o r t, o m h v i l - k e n ni frågar.
H v a r f ö r ej h e l l r e b e g a g n a d e g o d a o c h K ä n d a fabrikaten: a s e p t i n t v ä l, g l y c e - rintvål, mandeltvål, e t c?
Ellen.
T r o t s er f u l l s t ä n d i g a b e s k r i f n i n g är d e t o s s o m ö j l i g t att säkert säga, a f h v a d n a t u r e r h u d å k o m m a är.
Försök emellertid föl- j a n d e s a l f v a; icläyol 4 delar, salieylsyra 2 de- lar, zinkoxid, 5 d e l a r o c h vaselin 30 delar.
S e d a n ni a n v ä n d t salfvan i t v å v e c k o r, u p p h ö r ni d e r m e d o c h a n v ä n d e r u n d e r f ö l j a n d e v e c k a Hebras såpsprit till t v ä t t n i n g e n g å n g d a g l i g e n, för att s e d a n å n y o b ö r j a m e d s a l f v a n o c h så v i d a r e p å s a m m a sätt.
R e t a r b e h a n d l i n g e n för s t a r k t, så g ö r e s u p p e h å l l n å g r a d a g a r.
Drick dessutom regelbundet under v e c k o r t v å glas P o r l a v a t t e n h v a r j e m o r g o n, D:r — d.
p å Iduns l ä m p l i g h e t f o r plats- a f v e n s o m f ö r alla öfriga s l a g s N:r 1 6.
F i n s d e t n å g o t v e r k s a m t m e d e l m o t djur o c h i n s e k t e r i f y l l n i n g e n i n y t t h u s?
I n s e k t p u l v e r o c h b o r a x äro f ö r s ö k t a.
Bekymrad hyresgäst.
Amles.
En sorglig historia!
Låt de döda hvila i r o!
F ö r de eflerlelVande torde det e n d a s t m e d f ö r a, att såren å n y o u p p r i f v a s, o m den sorgliga lefnadssagan l e m n a s åt offent- ligheten.
Anna Lena.
Hjertlig tack för edra nätta bidrag!
D e m o t t a g a s alltid m e d n ö j e.
Ni skall m e d f ö r s t a få s e d e m i t r y c k.
Väl- k o m m e n åter!
Dolly Roon.
O m ni k o m m e r för o f t a?
H u r k a n ni fråga s å?
E d r a b i d r a g m o t t a g a s alltid med n ö j e o c h läsas s ä k e r l i g e n m e d s t o r t i n - tresse af I d u n s talrika läsarinnor.
Ester.
M å h ä n d a!
V i k u n n a d o c k ej s ä k e r t l o f v a d e t, e m e d a n vi i d e t t a fall äro b e r o e n d e af o m s t ä n d i g h e t e r, s o m ej p å f ö r h a n d låta b e s t ä m m a sig.
A.
L.; Hildur; LUli: Lina; Lotten; Elf ar en husmoder; L.
L.; Finsk husmor; Praktiserad husmoder; Minsan; Ulla; Britta; Sigrid; Anna.
V å r t tack för edra b i d r a g!
D e skola efter h a n d a n v ä n d a s.
Redaktionen.
H v a d h ö r till e n b o r g e r l i g flickas Flere forlofvade prenumeranter, N:r 2 0.
H v a d skall m a n g ö r a m o t t v e s t j e r - tar, s o m h e m s ö k a k ö k o c h skafferier p ä l a n - det?
E.
B.
V a n d r i n g s l i f.
P o e m a f Ellen Whitlock — E t t b i d r a g till ä k t e n s k a p s f r å g a n.
A f Ave.
— E u r o p e i s k a furstinnor.
Efter främmande källor af Mathilda Langlet (f o r t s.)
.
— T i l l m i n a g e n - m ä l a r e i fråaan » B ö r a b a r n l y d a?
» A f Elna Tenow (f o r r s.)
.
— D e s e n a s t e i n l ä g g e n i q v i n - nofrågan.
A f Theodor Lindblom (slut).
— R e d o v i s n i n g f ö r till r e d a k t i o n e n i n s ä n d a b i - d r a g till d e g e n o m ö f v e r s v ä m n in g a r n a i n o r r a T y s k l a n d n ö d l i d a n d e.
— A r b e t s a m h e t.
A f H.
— E n l i f s u p p g i f t.
B e r ä t t e l s e a f Ernst Lund- quist (forts.).
— Från Iduns läsekrets: Råd till d e n » s v a r t s j u k e » T o m a s.
Hushållet.
— Bostaden.
— Klädedrägten.
— Tvätten.
— Matlagning.
— Bakning.
— FÖnsterträdgär d e n — L ä k a r e r å d a f D:r ~d.
— F r å g o r — Breflåda.
läsarinnor erhållande Noris.
— c.
H a r n å g o n ett r å d e l l e r en v a r n i n g att gifva v i d i n k ö p a f e n m i n d r e s t r y k u g n?
En af de många.
N:r 2 4.
F a å g a s o m d e t g e n o m d e n trefliga I d u n v o r e m ö j l i g t att f å v e t a ett m e d e l m o t » knarr » i s k o d o n, hvilket ofta vållar o b e h a g.
Viola.
N:r 2 5 a.
B ä s t a l ä m p l i g att r ö k a s?
receptet på potatiskorf, — b.
H u r u skall m a n u n d v i k a, att » w i n d - b e u t l a r » falla n e d o c h blifva p l a t t a, d å d e uttagas ur u g n e n?
Utan sign. N:r 2 6.
: &gt;St — sa » v o r e t a c k s a m, o m n å g o n af I d u n s l ä s a r i n n o r ville l e m n a n o g g r a n n b e - s k r i f n i n g p å, h u r u godt s k å n s k t s u r b r ö d till- redes.
N:r 2 7 a.
^ H u r m y c k e t a f h v a r j e slag skall m a n taga, d å m a n v i l l ha finare k o n f e k t, o c h h u r kan m a n f o r m a d e n till k ö r s b ä r o.
d.?
— b.
H u r m y c k e t skall m a n taga, d å m a n vill h a f v a f ö l j a n d e s o r t e r s b r ö d: g r o f t knäckebröd, sirapslimpa, siktbröd och vört- bröd?
Jne % L~q.
N:r 2 8.
H u r u tillredes god sagogryns- pndding och potatispudding?
H u r u d a n sås passar bäst dertill?
Joscfmc B.
N:r 2 9.
H u r k a n m a n f ö r d r i f v a b o b b o r ur k ö k o e h skafferier.
Intresserad husmoder.
N:r 3 0 - M i n a u n g h ö n s h a b l i f v i t väl s k ö t t a, men h a ä n n u ej b ö r j a t v ä r p a.
Kan någon af I d u n s l ä s a r i n n o r h j e l p a m i g m e d e t t g o d t råd?
Bekymrad hönssköterska.
En 19 års flieka, Vigde.
Ernst Bergmark ocli Gerda Ohlsson.
Lärarinneplats i god familj sökes till hösten af en bil- dad 18-årig flicka.
Den sökande, som helst önskar få undervisa mindre barn, är kompetent att utom de vanliga un- dervisningsämnena äfven undervisa i språk och musik.
Hon har sedan för- liden höst under kompetent lärares ledning praktiserat i en väl vitsordad skola och kan prestera intyg på vun- nen undervisningsskicklighet.
Moderata lönepretentioner.
Svar till Iduns Be- daktion, märkt » H.
18 ».
[290] [330] Wilhelm Albert Forssberg och Cordula Lindewald.
Möklinta den 1 maj 1888.
1331] Emil Söderström och Alma Larsson.
Hjulsjö den 30 april 1888.
|332] Födde.
En son.
Björknäs o. Frånö d.
1 maj 1888.
Jenny Linden, Oscar Linden.
född TunelH.
Vid Tidabolm finnes nu genast var- aktig anställning för en skicklig söm- merska, som äfven är villig fara till närbelägna ställen.
Vidare underrät- telser lemnas af fröken B. von Essen, Hebidero, Tidaholm.
[305] PLATSSÖKANDE.
i s k o l a sökes af en lärarinna, som med syn- nerligen goda betyg afgått från åtta- klassigt elementarläroverk och från L ö - wénska småskolelärarinneseminariet i Stockholm samt derefter undervisat i två år.
Närmare upplysningar lemnas af skolföreståndarinnan fröken H.
Lö- wen i Nyköping.
[329] (G.
3 0 8 7 x 1) Musikalier till salu i alla boklådor: Young,generalLees Quick-marschkr.
0, --, Zikoff, Turnier-marsch » 0,50 Heintze, Bröllopsmarsch ;&gt; 0,so » Marsch till hemmet.
.
.
» 0,so [321] CD Engelska Magasinet 38 Begeringsgatan 38, 1 tr. upp.
Tricotvaror af bästa qvalité, Serger, Velveteen, Flaneller, Barnskor, Vår- hattar för babies, Bärkappor.
Utmärkta Teer m. m.
[252] B j ö r n s t j e r n e D o k t o r A.
A f z e l i u s.
Hud- och magsjukdomar.
Smålands gatan 18.
Kl. 10 — 11 och 2 — 3.
[210] Doktor C.
D. JOSEPHSON, H ö t o r g e t 1 1, 1 t r.
9 — 10 o c h 2 — 3.
A l l m.
t e l.
6 9 1 0.
Fruntiinmerssi ukdoinar, Förlossningar.
L207] Doktor C a r l p i e n s b u r g ', 14 Lilla Vattugatan 14.!
/ 2 3 — ' M - Helgdagar 10 — 11.
Barnsjuk- företrädesvis [297] På begäran!
Tisdagen den 15 maj från kl. 11 till kl. 6 hålles förevisning uti måttagning, tillklippning och sammansättning af fruntimmerskläder efter den välkända metoden utan all profniny.
Alla för saken intresserade personer inbjudas vänligen.
A n g.
A s t r ö m m é r, född Dahlbom.
Drottninggatan 24-, ö. g.
2 tr. upp.
[328] F ö r en hel- och några halfpensionärer är till hösten plats i min lärokurs för 10 flickor från 7 till 17 år.
Anmälan före den 1 juni, Nybrogatan 14 B, 1 tr., 11 — 12 f. m.
[322] Aglaé Pontus.
Fruntimmer kan genom att öfvertaga och sjelf sköta en nätt och välbelägen affär i Gefle erhålla minst 700 kr.
om året (= 20 proc.)
Allm.
tidningskontoret i Gefle anvisar.
[318] (G.
10300x5) Fysiologiska.
skodon f ö r d a m e r, h e r r a r och barn tillverkas hos undertecknad.
iHJF * * Använd alltid sådana åt • edra barn, så få de ej liktornar och kylknölar på gamla dagar!
Högaktningsfullt C.
N i l s s o n, D r o t t n i n g g a t a n [316] 1 100.
I J.G. Hammars L P l a t s e r Aströmmér.
På Albert Iionniers förlag i [333] LED / GA PLATSER.
Sömmerskor!
Ang. har börjat utgifvas: DIVERSE.
0 Göteborg den 3 maj 1888. önska lära sy utan att behöfva profva.
[324] som genomgått högre läroverk och un- dervisat i skola i Stockholm, söker plats öfver sommaren som lärarinna för några mindre barn.
Svar till » A.
H. », Iduns Byrå.
[327] 25 ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
Ingen annons införes under 1 kr.
Plats finnes nu för 3 a 4 elever, som Drottninggatan 24, öfver g., 2 tr.
Behandlar N:r 2 3 a.
H v a d k a n m a n g ö r a v i d sitt s t r y k j e r n, så d e t h å l l e r s i g r e n t o c h b l a n k t?
— b.
Ä r n å g o t s ä r s k i l d t att i a k t t a g a v i d strykugnens skötsel?
K a n den svärtas m e d blyerts liksom spiseln?
; domar.
Annonspris: o Utan all piofningr.
söker plats som sällskap och att gå frun t 11 hända.
Svar till » A.
G.
», Iduns Bedaktionsbyrå.
[317] Hvardagar N:r 2 1.
Ö n s k a s a n v i s n i n g h u r m a n skall f ö r f ä r d i g a e n v i r k a d k o f t a åt s m å b a r n att påsättas i n n e, då d e äro bararmade.
H v i l k e n garnsort?
A.
R.
N:r 2 2.
K ä n n e r n å g o n af I d u n s ett enkelt, beprofvadt m e d e l för af h v i t a h ä n d e r?
a n n o n s e r éorti b e r ö r a f a m i l j e k r e t s e n, — A n n o n s e r m o t t a g a s e n d a s t g e n o m S. Gumseltus a n n o n s b y r å och hes r e d a k t i o n e n.
A b o n n e n t s a m l a r e a n t a g a s.
Innenållsförteekning: N:r 1 7.
H ä r o m d a g e n b e g a g n a d e j a g f ö r - sta g å n g e n e n n y e k m a n g e l.
D a g e n efter befans det linne, som legat närmast kafveln brunfärgarH.
G i f m i g ett g o d t r å d, h u r j a g skall få b o r t d e s s a fläckar!
— a — a — g.
N:r 1 8.
H u r k a n m a n f ö r h i n d r a att fjädern kryper g e n o m tyget i sängkläder?
Jag har h ö r t, att m a n skall v a x a t y g e t.
H u r g a r d e t till?
Thea.
K | IN En bättre flicka Annonser.
N:r 1 5.
H u r f ö r d r i f v e r m a n b ä s t v ä g g l ö s s u r m ö b l e r?
frågar Anna.
U Breflåda.
— In —.
E d e r u p p s a t s; har k o m m i t o s s till h ä n d a o c h skall m e d n ö j e i n f ö r a s.
Vi skulle v a r a t a c k s a m m a, o m ni v i l l e u p p - gifva ert n a m n o c h a d r e s s e l l e r g ö r a o s s ett b e s ö k å b y r å n för närmare samtal.
För ö f r i g t vilja v i n ä m n a, att d e t e x t r a p r i s, s o m v i d I d u n s f ö r s t a pristäfling t i l l e r k ä n d e s e d e r uppsats » H å r e t s h y g i e n », fortfarande ligger o c h väntar på eder.
Frågor.
N:r 19. utstyrsel?
D a m p k ö k.
Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla m e d veke 4 — 6 k r.
, e x t r a s o - l i d a 7 — 8 k r.
, m e d 2 v e k a r 12 k r.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] J.
30 G.
H A M M A R, Malmskilnadsgatan, B j ö r n s o n s 1 SamladeBerättelser.
; Ny, genomsedd bemyndigad upplaga.
Björnstjerne Björnsons berättelser ur det norska folklifvet intaga icke endast ett af de mest framstående rummen inom den nyare nordiska de hafva äfven sin &gt; literaturen, 11 gifna plats bland det yppersta, som något lands literatur har att upp- visa.
I dessa ur folkets verkliga lif hemtade och till folkels hjärta talande skildringar är det bestän- digt diktens renaste luft man in- andas, stärkande såsom sjelfva fjell-atmosferen.
Det är ett poe- tiskt och konstnärligt snille, som slår läsaren till mötes i des ?a blad, skrifna af en man, som älskar det folk och den folkklass, han i sina berättelser skildrar.
En lifskraftigare och sundare folk- och ungdomsläsning lin- ner man sällan, eh bok med så rik källa till glädje, så stark lust till arbete, så hoppfull tro på det goda, som dessa berättelser.
Den för ett tiotal af år sedan utgifna första samlade upplagan af dessa berättelser är sedan längre tid till baka fullständigt utgången ur bokhandeln.
Förläggaren vå- gar hoppas, att genom en ny upp- lagas utgif vande vårt förråd af för folkläsning lämplig literatur skall erhålla en behöflig och välkom- men förstärkning.
Den nya upplagan ulgifves i cirka 8 häften å 40 öre Air att genom detta billiga pris lättare I kunna vinna tillträde och ingång äfven hos de mindre bemedlade klasserna i vårt land.
Priset för I samtliga berättelserna blir följakt- ligen e j s t o r t m e r ä n 3 k r.
Efter subskriptionstidens slut kommer priset antagligen att höjas.
[325] 3
fldnlngeh kostar e n d a s t en (I) krona f ö r qvartalet, befordringsafgtften inberäknad.
— Fullständig m o d e - och mönstertidning gratis.
Drottninggatan 3 tr. u p p få h ä r m e d r e k o m m e n d e r a sin n y a, tidsenliga | I p N I j Ki Lj IN A n n o n s e r m o t t a g a s g e n o m ö.
öumaelius annonsbyrå ocn n o s redaktioheh till 2 5 ö r e p r 4 - s p a l t i g p e t i t r a d (= 1 0 s t a f v e l s e r).
Skdnfärgeri ill u ki och KoBisttvättiiing All slags w N:r 2 Kungsholmstorg N:r 2. vi D n l i l r n v ».
Regeringsg.
n: r 9 (postaär.
), Kl Fotografering nllllKnr Nybrogatan n:r.
2 8 g B,, utföres o m s o r g s f u l l t enligt nutidens f o r d r i n g a r.
A / UUllUX.
D r o t t n j n g g a t a n n r c Butik i Göteborg: K y r k o g a t a n n:r 1 5.
Med största högaktninj / W„-ri&gt; J.tf !&lt;. /.
: \ „- iCi.
' / h^^^ ' s&lt;?, ' „J^fa^f^ n [46] Borgholms hafsbad och kuranstalt öppnas den 13 juni och erbjuder: goda klimatiska förhållanden, vidsträckta promenader, goda saltsjöbad, nytt varmbadhus med servering af vanliga badfor- mer, behandling med massage, gymnastik och elektricitet, mineralvatten, rym- liga sällskapslokaler, god restauration, tillfälle till inackordering ocb 6egling.
Eum beställas genom kamrer E. Melander.
Läkare, doktor G. II.
Hildebrand från " Lund.
Program sändas på begäran.
Borgholm i april 1888.
Bolag-sstyrelsen.
[309 x 4] f f i l t - I i i f å t l i l i | i i 55 N y b r o g a t a n.
Billiga priser.
N y b r o g a t a n 55. f \ \ \ O f Tvätt utföres äfven af härvarande ordentliga tvätteiokor, \ JD o » • bemtas och hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 eller pr post.
[74] T V l a r s t r a n d s XXXXXXXXXXXD&lt;XXXXXXXXXX g Rent o c h k ä l l k l a r t v a t t e n ^ r S kan hvarje hushåll i staden och på landet förskaffa X X sig genom Q finntze «fc C:os X verldsbekanta filtrerapparater, X vare sig att fastsätta vid vattenledningar eller så- som fristående och portabla.
X Illustr.
priskuranter sändas på begäran gratis.
X X Kautschuks- &amp; Guttaperkavaru-Åktiebolaget X X X S ^ L X J J N T T Z I E S dts C = 0 t i l l s l u t e t a f s e p t e m b e r.
Badhusstyrelsen.
o Synnerligen sund och naturskön belägenhet i medelpunkten af den s. k.
G u l d k r o k e n; ljusa, rymliga ocb beqväma badlokaler, alla inom hus brukliga badformer, utmärkta tallbarrsbad af dagligen på stället beredt destillat, gyttjebad i förening med m a s s a g e, servering af mineralvatten, behandling med pneumati- ska och inhalationsapparater, magsköljning, dietkurer, elektricitet (elektriska bad), m a s s a g e och sjukgymnastik.
Kallvattenbadhus i Vettern, hvars vatten är beryktadt för sin renhet och genomskinlighet.
Kurorten lämpar sig företrädesvis för behandling af muskel- och led-affek- tioner, blodbrist och nervsvaghet, scrophulos, mag- och tarmsjukdomar, hud- sjukdomar och specifika lidanden, samt är i öfrigt en synnerligt lämplig rekrea- tionsort.
Lätta kommunikationer flere gånger dagligen genom jernväg och ångbåtar.
Billiga kurafgifter och lefnadsvilkor i öfrigt.
God restauration.
Komfortabla och välbelägna Villor, endast för kurgäster afsedda.
Intendent och B a d l ä k a r e: D:r Arvid Afselius.
Medicinska förfrågnin- gar besvaras af Intendenten (adress till 1 juni Stockholm, sedan H j o); öfriga upplysningar lemnas och rumbeställningar utföras af Kamreraren Erik Gallan - der, Hjo, som jemväl efter begäran portofritt öfversänder program.
Hjo i mars 1888.
Styrelsen.
[249] (G.
1 4 2 9 7 x 3) (G.
15133x5) A. BraBsel fabrik for Nysilfverarbeten, 33 Väl sorteradt lager af de mest moderna pjeser med stark försilfrirjg och förgyllning.
— Afnötta och skadade pjeser emottagas till reparation samt för- silfring och förgyllning.
Rekvisitioner från landsorten expedieras med skyndsamhet.
v a t t e n k u r ans t alt. Saison den 1 juni — 1 september.
o c h sanatorium [288] 33 j u n i Storarladt societetshus, propra, rymliga bassänger och varmbadhus, om- fattande förbättringar inom staden och å ön.
Goda bostäder och restauranter.
Alla vid ett hafsbad vanliga varma bad och duscher; modifierad kallvattenkur, brunnsdrickning, massage, sjukgym- nastik, elektricitet, bergspromenader.
Läkare: Badintendenten doktor Harald S ö r m a n med biträdande läkare.
Massagebehandling — äfven för underlifslidanden — meddelas af doktor Uno Helleday.
Sjukgymnastiken förestås af doktor Uno Helleday.
Medicinska för- frågningar besvaras af och genom tillförordnade stadsläkaren d:r J. Larson till tiden för badintendenten doktor Sörmans återkomst från utrikes resa i medio af maj.
Beställningar af rum m. m. ombesörjas af k a m r e r a r e n E.
S i l f v e r s v a n.
Marstrand i april 1888.
[326] X öppet 15 juni — 1 september.
Se vidare iur 16 denna tidning.
Stockholm, Tunnelgatan 19.
Försälj nin g s magasin: D r o t t n i n g g a t a n 1 s t a i t.
[308x3] XXXXXXXXXXXIXXXXXXXXXXX jernkälla S ä s o n g k u r a n X 7 Stockholm, Drottninggatan 5 4.
Ytterå H a t s [323] TJULANDER &amp; C:o, VZXTZXÄXTDELi, bdc-r- 55 r — 5 O Drottninggatan 5 5, rekommendera sitt välsorterade lager af endast äkta utländska " VIIJLCI * ta Bi- et CD ocb S k r i f till S p i r i t u ö s a.
Särskildt framhålles: finare Champ.-Cognac från de förnämsta firmor, flere är här i lager, Bordeaux-viner af välkända firmor, hvitt Portvin, särdeles omtyckt, samt för sommarsäsongen: extra fint Kallskålsvin å 3 kr.
pr kanna.
[313] 5 B o s ä t t n i n g s m a g a s i n B * J VEEN ' S Utsökt qvalitet B e g ä r alltid rena Cacaoj -- Billigt pris.
V » kilo 2: 7 5, i / « k » ' » 1: 5 0; » / « kilo SO öre.
General-Agent for Sverige: S.
J.
N O R M A N, S t o c k h o l m.
(G.
11476x13) j Sofia Ekman # c:o o c h i förfärdiga I reformerade underkläder.
I I 10 Brahegatan 10 i Stockholm.
oJtotHij.t&amp;oBtlwlten.
b e g ä r jStOCl^IlOllTl p r o f ver o c h ^ftolUtj.-tHoBllvi.lleu 7 p r i s u p p g i f t e r å Hvita vålnader till underkläder, Spetsar, Broderier, Duktyger, Handduksväfeader, TO] Lakanväfnader och Sängkläder.
[281] ji 136 STOCKHOLM, GEPNANDTS EOKTRVOKEEI-AKTIEEOLAQ gg^T " Annonser, afsedda för familjen eller fruntimmersverlden, införas lämpligast i Idun.
" ^Bg
