# ID: svediakorp-per645
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,859
# sentences: 857
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 18.
Fredagen den 4 maj 1888.
B yr å: Redaktör och utgifvare: endast 1 krona för qvartalet.
F R I T H I O F H E L L B E R G.
Tidningen 8 S t u r e g a t a n 8 (i n g å n g frän H u m l e g å r d s g.
19) A n n o n s p r i s: 25 ö r e p r p e t i t r a d (— 10 s t a f v e l s e r).
postarvodet kostar inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning!
Träffas ä b y r å n k l.
9 - 1 0 o c h 4 — 5.
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
l:sta årg.
TTtgfifniiig-sticl: hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje m å n a d i n n e h å l l e r en fullständig m o d e - o.
mönstertidning.
Prenumeration sker: I I landsorten: a postanstalterna.
Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkonlor, i d e större b o k - l å d o r n a samt.
ä t i d n i n g s k o n t o r e n.
• R i n g a v e r k är ej b e g r a f v e t: se, af d r o p p a r biidas h a f v e t; k o r n på k o r n k a n alper b l i!
Vi U i on uanDe otg o m, o l^itD, j a g j^ot otoD Det tiPPa ^PinRa ogonfla » let Det j^ög oom ePD g e n o m Det — n \ ilt t DaPittng gen Jrietla: " i ttjWt » j&gt;toj-3 oc ?v aPP ft-jWtA » m a t t a, Dei f a g en.
» aftnaD t Det o g o n p a t, » om fiuaate, fj-uÄate 0, a n JiimPen uat!
n å s Ron uanDe » tg onx Det o| ?oet m t g IVrliorn ett Ba^uan j a g 1 ' ototoD, j-ag ^ötoioS, att florn: ut tt&gt;å geiaom » tunDet a|- » otg en g å n g » PiuPfe n å aPP jotDPtpuel » » aPPlret — vi tuå, Dt tuå!
3 ' tvcu) Pion uat » Pion!
«£tten oePr |Yn, t De m o t r i a ögon e n ttotitc m e n Hon uanDe * ig om- uanDe ttPI!
» Put —; •mttt IaP, m i l t ti^ Pag i Denna minut.
&amp; cr \ ^aa t&gt;M » te Då, o • o att e n g a n g vi tvct ttol » aPPf, ttoti aPPt » fiuPEe PgcPtan n å.
Daniel Fallström.
Hemmets uppfostran.
Ur » Vi och våra söner », af MatJiilda Langlet.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
J P ^ e r r Strindberg oeh hans eftersägare må rår-t » aldrig så mycket predika, att » familjen » fbrqväfVer all sjelf^tändighet hos individen — äro öfver dem.
Det går tungt och svårt, och svårigheten bereder ynglingarne tusen obehag, om de äro vana t. ex. att lyda först då, när den befallande nöjaktigt redogjort för skälet till sin befallning.
Ty det bry sig förmän och lärare ganska sällan om.
Vi föräldrar fela ofta deruti, att.
vi med onödig hårdhet gifva barnen aga och tillrätta- visningar.
Detta är alldeles obehöfligt.
Vi måste blott vara bestämda — vi behöfva ej vredgas.
Ar aga alldeles nödvändig, måste vi låta barnen se, att vi gifva den, just emedan vi älska dem, och att det skär oss i hjertat, då vi nödgas dertill.
Ty det händer så lätt, att barnen få för sig, alt föräldrarna finna ett slags nöje i att aga dem, och att de blott låta sin vrede bryta ut på dem, mera än de straffa den begångna förseelsen, helst som t deras, barnens ögon, straffet alltid måste synas för stort, jemfördt med felet.
Det är här, som alltid vid beröring mellan menniskor, kärleken, som är huPvudsumman af alla bud.
Barnet bör veta, att allt hvad för- äldrarna göra och låta med afseende på barnen, har kärlek till grund.
Detta är det första och yppersta budet också här vid lag.
Derigenom förebygges hvarje missförstånd och endast deri- genom förvärfva sig föräldrarna barnens kärlek till baka.
Och den son, som är verkligt och varmt öfvertygad om sin faders och moders kärlek och som derför ömt älskar dem till baka, han gör sällan sina föräldrar sorg, ty han afiägs- nar sig icke långt från den väg, han vet de vilja se honom vandra.
Men en sådan kärlek mellan oss och våra söner uppkommer ej, om icke sönerna från barndomen vant sig att lita Det är nästan ändå nödvändigare att hos på fader och moder och att hos dem finna sönerna än hos döttrarna inpränta vanan vid icke blott ömhet, utan också stöd.
Derför ovilkorlig lydnad.
Ty hvilken ställning i lifvet skall föräldrakärleken vara lika stark som varm, de förra innehafva, måste de dock alltid i bör- och föräldrakänslan icke blott smekande, utan jan af sin bana subordinera under lärare och ock ledande oeh stödjande.
Och fast vi ömt förmän.
Detta går lätt, om de från hemmet älska våra barn, få vi ej klema med dem, oct [medföra den vanan att utan prut lyda dem, som fast vi unna dem allt godt, måste vi dock lära det står doek fast, att det, ar en olycka för hvarje menniska att få uppträda sjelfständigt, innan han eller hon fått någon försfåndsrnognad och lifserfarenhet.
Det skulle väl icke fulla någon in titt sätta en pojke till att styra en yster häst, innan han egde nog styrka i armen för att hålla djuret eller nog förstånd för att kunna rätt sköta tömmarne.
Och dock är det vida lättare att styra en häst och hålla honom på rätt väg, än att styra öfversvallande känslor och ohejdade begär.
Nej, den ovilkorliga lydnaden är utan tvifvel den bästa.
Den är af de band, som stödja.
Men den måste tidigt inpräglas och måste vara en vana, lika naturlig, som att äta eller sofva.
Dock är det tydligt att föräldrarne härvid måste gå till väga med förstånd och rätta sig efter olika karaktär hos barnen.
Det är modrens sak att inlära denna vana hos barnen, och båda föräldrarnas att med förstånd begagna sig deraf.
Så fort det lilla barnet kan sjelf taga eller hålla i en sak, bör modren vänja det — med vänliga ord och åtbörder vänja det — att gerna lemna den ifrån sig.
Detta är företa grunden till lydnaden.
Försummar man att lägga denna lilla hörnsten, bereder man både sig och barnet många ledsamma stunder.
Den nästa är att, då man tillsäger barnet: » kom hit! » aldrig låta det springa åt annat håll, utan vänligt, men bestämdt föra det dit inan önskar.
Man får aldrig häftigt rycka ifrån ett barn någonting, eller förargad och förbittrad släpa det med sig — det retar och plågar barnet onödigtvis.
De, behöfves ej heller.
Börjar man blott i tidt vänligt och bestämdt, söka lära barnet lyda, blir all skärpa och häftighet öfverflödig.
Tidningen u t k o m m e r i hufvudstaden hvarje helgfri f r e d a g o c h k o s t a r f ö r ett qvartal e n d a s t I krona, p o s t a r v o d e t inberäknadt.
— Sista numret I dem att försaka mycket af denna verldens goda och med tålamod bära förluster och mot- gångar.
Ty hemmets uppfostran skall vara grunden till icke blott skolans, utan ock lifvets upp- fostran, och det veta nog också alla föräldrar — de glömma det blott.
Ingen är i sjelfva verket okunnig derom, om han också ej hört eller lurt det, ty det ligger i sakens natur.
Och den fattigaste, okunnigaste moder känner och förstår detta lika så väl, som den omsorgs- fullt fostrade, och hon glömmer det kanske icke så lätt, ty hon vet, att hennes barn blott har egna krafter att lita pä.
Om hon också icke förstår eller förmår utbilda och utveckla karak- tären, iuplantar hon dock ofta deri vissa drag, vissa stödjepunkter, som skola hjelpa barnen att mera säkert vandra framåt på sin bana.
Den mera bemedlade litar kanske på många andra saker — på rikedom, vänner och anse- ende, och tänker derför icke så mycket på nödvändigheten att stärka sina barn till lifvets strid.
Men en sådan glömska kan blifva ödes- diger nog, synnerligast för våra söner, på hvilka ju kan komma att hvila ansvaret ej blott för deras, utan ock för många andras framtid.
Vi hafva i det föregående framhållit såsom hörnstenarne för hemmets uppfostran kärlek, lydnad, förtroende.
Det finnes ännu en sådan, den nödvändigaste af alla — gudsfruktan.
Derom är föga sagdt, ty det hela är taladt blott till dem, som med vördnad och kärlek omfatta den kristna tron och lägga dess bud och läror till grund för sina handlingar, eller som åtminstone önska kunna göra det.
De, som förakta kristendomen, förakta i allmänhet också sedelagens bud, och se sig helst befriade från besväret att uppfostra sina barn.
En och annan förklarar till och med det nyttigaste för dem vara att låta dem växa upp som ogräs, utan annan vård oeh tillsyn än den lekamliga.
Man hänvisar stundom på menniskor, som lefva » utan religion », som det heter, och lik- väl föra en aktningsvärd och hedrande vande], likväl styras af ädla och goda impulser.
Men man glömmer dervid, att dessa menniskor dock blifvit i begynnelsen fostrade i kristliga hem eller åtminstone sådana, der kristendomens grund- satser ännu gälde såsom den enda efterföljans- värda.
Man har ännu icke sett den genera- tion, som ateisterna fostra.
Visserligen börja några ganska vackra frukter framträda i de » föreläsningar », der råheten och inskränktheten täfla i andefattiga utgjutelser och stötande an- grepp mot kristendomen.
Men dels äro dessa företeelser ännu temligen enstaka, dels bero de troligtvis mera på ett ungdomligt begär att väcka uppseende, än på en mera allmänt utbredd kristendomsfiendtlighet.
Säkert är emellertid, att om vi icke till grund för hemmets uppfostran lägga kristendomen, undanrycka vi våra barn det bästa och förnämsta stödet på deras vandring genom lifvet, det säk- raste och osvikligaste rättesnöret för alla deras handlingar, den enda fasta grunden för lyckan här på jorden.
Ateisternas ord och lefnad vittna ständigt om ett sönderslitet inre och deras be- mödande att utbreda sina åsigter beror egentli- gen blott på en önskan att se bekräftade me- ningar, för hvilka de inom sig, i all tysthet bäfva och förskräckas, så att de behöfva andras bifall för att stärka sitt mod.
Oeh hvar fin- nes väl den moder, som har hjerta att döma sitt barn till att lefva utan Gud, utan tro, utan hopp, eller som föreställer sig, att detta barn kan blifva en god och lycklig menniska utan tron på det goda, utan förtröstan på san- ningen, utan hopp om kärlekens oeh sanningens odödlighet?
Jag hoppas, att en sådan moder m å n a d e n m e d d e l a r en fullständig m o d e - å närmaste postanstalt namn och adress och mönstertidning.
— Uppglf s a m t e r l ä g g en k r o n a, s a e r - » jaså — tycker du det! » Men harmen stiger i henne.
Så kommer man att tala om qvinnor, som fördrifva sin tid med romanläsning.
Och den unga damen utbrister: » det är j u riktigt i din smak. » » I min? » frågar han öfverraskad.
» Jaa, just i din!
Efter hvad du sjelf nyss yttrade. » Den unge mannen förstår fortfarande ingenting.
» Känner du kanske någon, som slukar romaner så som min kusin? » » Nå, än se ' n. » » Och du finner ju henne så förträfflig, den bästa du vet till och med. » Han skall fåfängt söka öfvertyga henne om bristen på sammanhang mellan dessa båda saker, samt att hon utbytt orden » behaglig och vacker » mot » för- träfflig och bästa ».
» Det kan just komma på eltut, ordalydelsen mins T i l l mina g e n m ä l a r e i frågan hon inte precis, men sjelfva meningen var i alla fall » Böra b a r n l y d a?
» den; det är riktigt ohederligt af honom att icke stå vid sina ord. » Af Anekdoten är icke apokryfisk — blott en ur högen.
Elna Tenoir.
Litet hvar skall kunna samla " mer eller mindre be- tecknande exempel.
jOliå Iduns Redaktion sammanhang med min Samma sätt har användts af mina genmälarinnor J^F nppsnts » Höra barn lyda '.
Ett ord i en i Idun.
uppfostringsfråga » inbjöd tidskriftens läsekrets Jag har sagt, alt det är på grund af en pligl och till meningsyttring om detta betydelsefulla spörsmål, icke af en rätt, som vi skola fullgöra vår fijräldra- visade det sig, att de flesta af dem, som funno sig gerning; befogade att hörsamma inbjudningen, i hög grad att vi icke få uppkasta oss till herrar och betrakta saknade förmåga att tolka sitt modersmål, i det barnen som vår egendom; de synbarligen trodde sig ha mottagit uppmaning att det är för vår skull och icke för deras vi gifvit att kritiskt bedöma och yttra sig om min uppsats; dem lifvet; ja, icke blott om den, utan också om min person- att det icke är oss, såsom föräldrar, de skola lyda, liga ståndpunkt, om utgångspunkten för mina re- utan oss, såsom representanter för ett högre förstånd flexioner, om mina förmodade sympatier o. s. v. All och en större erfarenhet; denna oförutsedda uppmärksamhet, som egnats mig att slutligen barnen ha ett menniskovärde, som och mitt ursprungligen blott till ett litet uppslag af- vi icke, ens i egenskap af föräldrar, ha rätt att sedda inlägg i frågan, föranleder mig att åter taga kränka.
till orda.
Det är naturligt, att denna begränsning af den Mina förhoppningar att uträtta något dermed äro moderliga maktfullkomligheten skall väcka harm i icke stora, ty den oförmåga att förstå skrifvet, som ett läger, der maktlösheten på alla andra områden hos mina ärade genmälare gaf sig till känna redan gör tron på ett oinskränkt herravälde och storhet, i deras uppfattning af Redaktionens not, har sedan för att icke säga helig okränkbarhet, i åtminstone så genomgående bekräftat sig i hvarje detalj af deras detta fall dubbelt dyrbar.
genmälen och invändningar mot mina i ofvan nämda Men man har nog urskilning (på ett par undan- uppsats framstälda åsigter, att det vore en dårskap tag när) att bita denna egoistiska harm i sig och af mig att tro, det jag med några rader eller ens söker hämd genom att framkasta det grimdfalska på- med några spalter skulle lyckas göra begripligt för ståendet, att jag predikat egoismens, sjelfsvåldets och dem, hvad jag verkligen menat och verkligen sagt.
olydnadens frihetsfraser.
Att såsom ~&gt;La S. », L. V. med flere insän- Jag har icke tid eller utrymme att så grundligt dare, hvilkas uppsatser Red.
på grund af deras med som nödigt vore visa lågheten i detta tillvägagående.
de först anfördas likartade innehåll icke sett sig för- Jag måste inskränka mig till några utläggningar af anlåten att införa, upprita den lede på väggen de punkter, som känbarast torde ha berört mina för att sedan få nöjet piska honom, synes mig vara genmälare.
en lek, ovärdig normalt utvecklade hjernor.
De harmas till en början öfver, att jag vid mitt Och det är icke något annat dessa insändarinnor skiljande på rätt och pligt tillägger föräldrarna plig- göra, då de med mycken hetta och ifver bekämpa ten, hvarur — medels användande af förut omtalade den samhälls- och familjeupplösande åsigten, att barn » qvinliga logik » — framgår, att jag anser barnen skola uppfostras i olydnad och till och med van- inga pligter hafva, vara sina föräldrar intet skyldiga vördnad för föräldrar och lärare, en åsigt, för hvil- o. s. v. ken jag, enligt deras utsago, lär hafva gjort mig till Hvad jag med rätt och pligt har velat säga, var målsman.
emellertid detta: det är vår pligt att lära våra barn Ärade läsarinnor, hvar, när och i hvilka uttryck lydnad, emedan det måste göras med tanken på har jag sagt detta eller något, som bör tydas så?
deras bästa mera än på vårt.
En rättighet slår det mig fritt att afstå från, att försumma, eftergifva hvad A r det, då jag säger, att vår allt omfattande pligt synes mig vara att göra barnen vuxna att upptaga jag vill, utan att göra någon räkenskap derför; men att lära mina barn lydnad är nugot, som jag hvar- kampen med lifvet.
.
.
och då jag tillägger, att detta mål sist af allt nås ken af slapphet, missriktad kärlek eller godtycke får undandraga mig — det är, med andra ord, en pligt.
genom att barnet lär sig vilja och tala ut sin vilja, då det är ungt — icke då ungdomen är fem år oeh (Forts.) viljan en sjelfsvåldig, oreflekterad barnavilja, förestaf- vad af intet annat än en nyck;.
.. eller då jag säger, alt jag anser en lössläppt, af intet tyglad vilja vara den farligaste och olycksalig aste följeslagerska en far kan ge sitt barn med på lifs- färden — alt den i nittio fall af hundra skall bringa det undergång.
.
.
eller dä jag säger, alt en tillsägelse måste åtlydas, då den är gifven, så vida icke barnels rättsbegrepp $T ^örra sommaren uppstod en häftig oeh skola förvillas t * 1 intensiv polemik i de båda danska ven- A r det dessa mina teorier, som enligt L. V. böra ^ci stertidniiigarna » Morgeubladet » oeh » Po- betecknas såsom » egoismens predikande och förhärli- gande »; är det härmed, enligt samma L. V., jag sagt, litiken » angående den s. k. sedlighetsfrågan.
att » barnet följer sin ädlaste instinkt, då det vägrar Till en början fördes striden mellan fröken lyda », och att » barnen äro skyldiga föräldrarna Grundtvig, som representerade den ideella hvarken lydnad eller tacksamhet »?
uppfattningen af förhållandet könen emellan, Eller, enligt La S., att » det skulle dana stora och den bekante literaturhistorikern Georg karaktärer, att barnens för hvarje ögonblick vexlande Brändes, som framträdde såsom den natura- nycker finge taga öfverhanden och blifva bestäm- mande », eller » påstått, att den lydnadsvane saknar listiska uppfattningens målsman.
Men snart karaktär och är en pultron »?
— kastade sig en tredje person in i striden och Jag har roat mig med att iakttaga qvinnor ' sätt lade sitt väldiga ord i vågskålen, som deri- att strida och har märkt en genomgående tendens genom afgjordt sänkte sig till den ideella hos dem alt, om de såras i en punkt, hämnas genom att anfalla i en annan, hvarvid de begagna sig af uppfattningens fördel.
Den mannen var en logik, som, sorgligt nog, fått epitetet qrinlig.
Björnstjerne Björnson, som först uppträdde En ung man säger t. ex. till en behagsjuk flicka: blott såsom fröken Grundtvigs riddare, men » din kusin är den vackraste och behagligaste qvinna jag känner, » hvartill hon inskränker sig att svara: hvars protektorat snart bredde sig ut till.
den icke står att finna, åtminstone bland hederliga qviunor.
Oeh jag hoppas också, att hemmets uppfostran aldrig skall förbise den grunden, om hvilken det heter: » En annan grnnd kan ingen lägga än den som lagder är », eller byggas på någon annan grund än denna.
Och på denna för- hoppning hvilar den enda utsigt vi ännu hafva, att inom vårt land skola fostras hederliga och dugande män, ömma och renhjertade qvinnor.
De senaste inläggen i qvinnofrågan.
a
hålles ett n u m m e r 1 veckan under hela qvartalet.
För hvarje 5-tal a b o n - nenter, s o m s a m l a s, o c h f ö r hvilka a f g i f t e n I n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f idé hon försvarat, och som Björnson sjelf i sitt drama » En handske » med sådan kraft och sådant geni förfäktat: qvinnans rätt att af mannen fordra den sedliga renhet, som mannen kräfver af den, hvilken han vill göra till sin hustru.
Frågan kom till slut att röra sig om månggiftet, som i vesterlandet mestadels eger rum genom prostitutionen, oeh engiftet eller mannens obrottsliga trohet mot en qvinna.
Björnson låg då i Paris, men så en dag fattar han det beslutet att komma hem och predika sedlighetens evangelium.
Med denna trohjertade sjelftillit, som stolt så många och förskaffat Björnson så många fiender, kasta han sig in i striden, viss om seger.
Och så går snart hans ord som en väckelsepredikau ut öfver hela Norden.
Man må väl säga, att det var ett ord i sinom tid.
Här i Sverige hafva från ett visst håll skarpa anmärkningar gjorts mot innehålls- halten af Björnsons föredrag om engifte och månggifte.
Och medgifvas måsle, att föga nya synpunkter erbjödo sig för åhöraren un- der föredraget.
Men Björnson verkar så ge- nom sin personlighet — något som han nog för öfrigt är medveten om — att åhörarne gå från hans föredrag med en rik behållning af allvar och väckande tankar.
Björnsons opposition gäller ifråu början och hufvudsakligen den i den senare natura- liska literaturen framträdande tendensen att framhålla den s. k. fria kärleken eller köns- umgänge mellan ogifta individer såsom icke blott berättigad, utan rent af nödvändig, detta senare på grund deraf, att både man och qvinna skulle lida af återhållsamhet.
För att bemöta detta påstående vädjar Björnson till historiens vittnesbörd.
Bedan för två tusen år sedan var engifte sed hos gamianerna, den ariska folkstam, som haft den största verldshistoriska betydelse.
Der- jemte ingingos äktenskapen betydligt senare hos dem än hos oss.
Deraf uppstod en kraftig afkomma, hos hvilken i sin ordning köns- lifvet icke så tidigt utvecklades.
Det är derför något abnormt, att könsdriften vaknar så tidigt som fallet är hos härvarande slägte.
Detta har till följd månggiftet eller prostitu- tionen, genom hvilken den unge mannen i den för karaktären grundläggande åldern för- derfvas till hela sin lifsåskådning och sin moraliska halt.
Och hvad som är det be- dröfligaste af allt — lättfärdigheten går i a rf, och detta månggiftets smittämne utbreder sig småningom både till det manliga och qvinliga könet.
Det hufvudargument, som » den fria kärle- kens » apostlar använda, nämligen att helsan skulle lida af återhållsamhet under och när- mast efter manbarhetsåldern, bemöter Björn- son med yttranden och intyg af fysiologi- ska auktoriteter såsom exempelvis den be- kante professor Virchow i Berlin, som förkla- rar, att » bleksoten har intet att skaffa med äktenskapet ».
En liten parentes må här tillåtas.
Med en trobjertenbet, som slående karaktäriserar Björnsons energi, då det gäller att föra fram en sak, citerar han, auktoritetsföraktaren, icke blott verkliga auktoriteter (han läser bl.
a. upp ett intyg från Kristiania universitets medicinska fakultet), utan äfven yttranden af personer, som han icke ens namngifver.
Det gör det samma, bara orden äro starka och expressiva.
Sådan är han nu en gång.
Idun, e r h å l l e s e t t g r a t l s e x e m p l a r f ö r h e l a d e n t i d, u n d e r hvilken a b o n n e - m e n t c t r ä c k e r.
Ä r o d e s a m l a d e a b o n n e n t e r n a f ä r r e än 5, t o r d e p r e n u r r j e r a - Alltnog, långt ifrån att tidiga förbindelser i könsligt afseende skulle vara nödvändiga, äro de tvärt om ytterst skadliga, ty de leda bl.
a. till dessa förfärliga könssjukdomar, som förderfvar så många familjer, och som gripa omkring sig med förfärande hastighet.
De tidigare polygamiska förbindelserna leda äfven till otrohet i äktenskapet, och den som är otrogen mot sin hustru kan äfven vara svekfull i utöfningen af sitt embete, i sin affärsverksamhet o. s. v. Med ett ord: måntr- o giftet — » flerkoneriet » som Björnson uttrycker sig, — depraverar samhället.
Då det gäller framhållande af botemedel mot osedligligheten, är Björnson svagare än i sin straffpredikan öfver den samma.
Några egentliga positiva förslag framställer hau icke, och det kan då sägas vara svårt nog samt ligger dessutom icke i karaktären af Björn- sons hela uppträdande i frågan.
Han fram- träder nämligen allt igenom som en botpredi- kant.
Han manar till bättring, i största all- mänhet, han vädjar till presterna som fol- kels uppfostrare, hvilka behöfde fatta sin uppgift mera tidsenligt och praktiskt, till pe- dagogerna, af hvilka han fordrar, att de icke blott skola kunna undervisa utan besitta, hvad han kallar, » en etisk talang », cl.
v. s., sjelfva genomträngde af ädla moraliska lifsgrundsatser, genom sitt lefverne och sin förmögenhet leda lärjungarne på dygdens väg.
För öfrigt förordar han tidiga förlofningar såsom för mannen utgörande preservativ mot ungdomliga förvillelser och äktenskapens in- gående vid en mera mogen ålder.
(Forts.) Theodor Lindblom.
Vårfrost.
Af Ave.
årdagens bländande solglans låg öfver " AA landskapet.
Vintersädens kraftigt gröna V s &gt; matta sträckte sig i lätta våglinier upp till den smala hvita rand af blommande slånbuskar, som afslutade skogens fina skif- tande färgtoner af brunt, ljusgrönt och grått.
I den vidsträckta fruktträdgård, som slöt sig in till herrgårdens park, hade krusbärs- buskarna redan fått små blad, och frukt- träden åt solsidan stodo med skära blom- sterknoppar.
Det låg liksom ett återsken af all denna vårglans, friskhet och sprittande Jifslust öfver den unga flicka, som i rastlös ifver skyndade från den ena trädgruppen till den andra, här klappande en trädstam eller sakta och varsamt strykande sin rosiga kind mot en knoppande qvist, der stannande ett ögonblick för att mäta sin egen längd med något ungt träd, innan hon böjde sig ned för att plocka några gula vårblommor vid dess fot.
» Syster Dagmar förnyar bekantskapen med gamla vänner.
Kom hit till fönstret, Viggo, och se, hur ömt hon betraktar det der äppleträdet!
Hon har nog ej, under de tre år hon varit i pensionen, glömt hur skön sommarfrukt det bär. » En ung man i jagtdrägt kom fram till fönstret.
» Så lång fröken Dagmar blifvit! » sade han nästan häpen.
» Är löjtnanten riktigt säker på, att det är hon? » frågade han med ett skalkaktigt småleende, som förlänade hans fina ansigte ett rent af be- dårande drag af ungdomsglädje.
Löjtnant Hugo skrattade bjertligt.
» Ja, du har ju ej sett henne på många år.
Då hon senast vistades här hos faster, var du i utlandet, tror jag? » » Jag har ej sett fröken Dagmar, sedan hon var åtta år, då det hörde till mina göromål eller rättare nöjen att sköta hennes slänggunga samt lära henne att sitta på en häst, utan att hålla djuret i manen. » » Ja, det är sant, du har varit hennes page!
Nu får du lära henne rida, innan vi lä hit sommargäster.
— Tyst, jag tror hon kommer hit till fönstret! » Viggo, eller som han egentligen hette,.
Viktor Vigren, drog sig hastigt till baka, då löjtnanten slog upp fönstret för att helsa god morgon på sin syster.
Hon kom att stå i skuggan af ett litet utsprång på muren, och solen stod så, att hon hade en full- ständig öfverblick öfver rummet.
Hon såg; en ung man med ledig hållning och ett hjerle- vinnande småleende draga sig något åt sidan, under det han fäste ett par goda ljusbruna ögon .på henne.
Hon väntade, att brodern skulle föreställa sin gäst för henne; men då Hugo i stället började skämta öfver hennes gamla kärlek för fruktträdgården, drog hon sig förvirrad till baka.
Några ögonblick derefter kom Hugo skrat- tande in i salongen, dit Dagmar i upprörd och förtretad sinnesstämning tagit sin till- flykt.
» Så lustigt du tog dig ut, Dagmar, med din förnärmade borgfrökenmin, då jag ej presenterade.
— Gissa, hvem det var! » » Som du var ohöflig emot.
Det var naturligtvis emot både mig och din gäst, » inföll Dagmar häftigt.
» Öfver målet sköt du pilen, skön syster min!
Det var ju blott Viggo. » » Viggo?
Du menar väl ej — » » Din forne riddare utan fruktan och tadel, ladufogdens son, jo du.
Och nu skall han lära dig rida.
Tacka mig för det, rosen- knopp! » » Hvad är han då nu? » » Fasters faktotum, häststallets högste chef, min outtröttlige jagtkamrat, när jag vistas här, och en hederlig, bra gosse med både bildning och tukt, » sade löjtnanten i hjert- lig ton.
» Men jag kommer visst att känna mig främmande för honom nu.
Han ser sä fin ut.
Hvad skall jag kalla honom? » » Viggo, helt enkelt; tjenstfolket kallar honom herr Vigren, men det namnet passar honom ej.
— Främmande för honom, sa ' du!
Ah, när du bara varit här en enda dag, blir du åter van vid de gamla för- hållandena.
— Hur är det med faster? » » Hon har blifvit bra gammal under dessa tre år; hon tyckes ej längre intressera sig för någonting. » » Nej, inte stort.
Du får allt betrakta mig som din ende beskyddare, lilla syster.
— Vi två ha snart blott hvar andra, men så kan du också i allt lita på bror Hugo. » Den tjugufyraårige ynglingen kysste ömt det rosiga ansigte, som nu så förtroendefullt vändes mot honom.
Våren var förbi; rosorna blommade kring det gamla slottet; men ej var det de, ulan röda, svällande qvinnoläppar, som ute » i stora verlden » fält ett par ord om faran att hålla sin unga syster med en så fager och nobel stallmästare.
Julisolen målade darrande, glänsande fläckar på den lilla skogsängens saftiga matta, der två sadlade hästar än nappade
t i o n s k e ä n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— - B i d r a g f r å n alla o m r å d e n f ö r q v i n l i g verksamhet mottagas med tacksamhet.
Endast en sida af p a p p e r e t b ö r af en munfull gräs, än lekfullt gnedo sina fina halsar mot hvar andra.
På en afhuggen frisk ekstam suito Dagmar oeh hennes barn- domsvän leende och pratande, utan en aning om, att ett hjerta klappade af ångest och harm helt nära dem, och icke sågo de det bleka ansigte, som böjde sig fram emellan buskarne bakom dem.
Som två glada, tanklösa barn lekte de två med en stor gräshoppa, som Dagmar fångat, oeh höll i handen.
Viggo lutade sig fram för att se, om gräshoppan verk- ligen bitit sig fast i det lilla rosenfärgade fingret, då den vackert gröna insekten med ett enda skutt förflyttade sig bort på hans arm.
Med ett litet utrop af barnslig harm räckte Dagmar ut sin hand efter flyktingen, men fick handen hastigt fångad emellan solbruna kraftiga fingrar.
Skämtet och löjet tystnade, men blott för en sällhet, som är för stor, för ren och helig att linna ord.
Ett prassel i skogen, en orolig gnäggning af Dagmars häst återförde dem till verklig- heten.
» Vi sitta här visst för länge, » sade hon oskyldigt och drog sin hand ur hans.
» Ja, det är tid att återvända, » svarade han med en suck.
Men i nästa ögonblick låg åter det sorglösa hjertevinnande leendet öfver hans unga ansigte.
Med ridderlig vördnad lyfte han Dagmar på hästen, och sida vid sida redo de genom den svala, friska löfskogen.
Följande dag var qväfvande het, men vid den vanliga timmen stod Viggo med Dag- mars och sin egen ridhäst vid slottstrappan.
Ett tungt gulaktigt moln låg rakt öfver borg- gärden, när Dagmar kom ned för att stiga till häst.
Viggo skyndade sig fram för att lyfta henne i sadeln, då löjtnant Hugo häf- tigt kom rusande ned för trappan.
» Jag rider sjelf ut med fröken, » sade han flämtande och sköt Viggo åt sidan.
» Du behöfver ej åtfölja oss! » Som träffad af ett slag i ansigtet flög ynglingen ett par steg baklänges och blef hvit som lärft, medan ögonen ljungade af vrede.
. » Herr löjtnant! » sade han nästan hotande.
» Så, sitt upp nu! » sade Hugo otåligt, lättande systerns stigbygel, utan alt se på Viggo.
I glödande vrede vände sig Dagmar mot sin bror.
» Jag väljer sjelf min ledsagare!
Viggo, var god för min häst till baka till stallet!
1 dag rider jag ej ut! » » Dagmar! » » Hugo! » Med blixtrande ögon mätte syskonen hvar andra.
» Tänk då på beljeningen — ditt rykte! » sade Hugo sakta, med ansträngning tyglande sin vrede.
» Mitt — rykte! » Det låg en häpen för- våning i de två orden, och hennes ögon sökte ängsligt Viggo, som stod stum och blek hållande häslarnes tyglar.
» Antingen blir du hemma eller jag! » sade hon i upplågande trots, vänd mot sin bror.
Då skar en blixt igenom det lunga molnet, häslarne skyggade, och då Viggo nu förde dem bort, föllo tunga regndroppar ned och fläckade gårdens stenläggning med märken liksom efter stora tårar.
Ingen mer än de tre handlande personerna hade sett uppträdel.
användas och marginal lemnas.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e alltid noga a n g l f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g d i s k r e t i o n från r e d a k t i o n e n s s i d a p å r ä k n a s.
Inne i Dagmars rum stodo åler syskonen midt emot hvar andra, men nu hade vreden vikit för en smärta, som blott det unga nyvaknade hjertat kan känna.
Dagmar hade slagit sina armar kring broderns hals.
» Hugo, drif ej bort honom! ...
Han rår ej för ...
O, himmelens Cud, skola vi clå ej få vara tillsammans! ...
Får jag aldrig se honom?
Hugo, om han är borta ... borta, kanske redan i morgon.
.
.
eller.
.
.
O nej.
.
.
nej, Hugo, inte i dag! » Hennes gråt var hjertslilande.
Broderns ögon tårades, han lade den skälfvande flickan ned på en soffa, lutade hennes hufvud mot sitt bröst, smekande hennes hår, och talade tröstande ord, som hon ej uppfattade, emedan hon vissle, att de ej innehöllo hopp.
» Gå, gå till honom! » sade hon ändtligen med ett försök att qväfva de konvulsiviska snyftningarna.
» Hugo, var god mot honom! » » Löjtnanten kommer för att ge mig mitt afsked.
Jag är beredd alt gå. » » Viggo — vill du åtfölja mig på en resa till Schweiz?
Vi resa då i öfvermorgon. » » Herr löjtnant!
— Gud välsigne er, för det ni ej drifver mig bort som en ärelös!
— Hon skulle aldrig — aldrig ha öfver- vunnit det! » Den unge mannen slog båda händerna för sitt ansigte, ty stora tårar rullade ned från de bruna ögonen.
Hugo vände sig bort.
Han kände sig som en brottsling emellan dessa två, som han i sin ungdomliga tanklöshet hade fört tillsammans, och som nu måste skiljas.
Kunde det vara annorlunda?
Verlds- mannen svarade nej och tusen gånger nej; men något varmt, fint och ljust längst inne i hans hjerta hviskade: » Det borde vara annorlunda, och en gång skall det, som Gud sammanfogat, ej skiljas af menniskors fördomar. » Teater och musik.
Stora teatern uppförde i måndags för första gån- gen Hermann Götz ' komiska opera » Hårdt mot hårdt ».
Operan, hvars libretto är utarbetad på grundvalen af det bekanta Shakespeareska stycket » Så tuktas en argbigga », vann afgjord framgång hos den talrika, ehuru märkligt nog ej fulltaliga publiken.
Med sin liffnlla dramatiska handling och sin vackra musik torde operan säkerligen kunna påräkna atl hålla sig rätt länge på reper- toaren.
Utförandet var synnerligen förtjenslfulU.
Sär- skildt utmärkte sig fröken Klcmming som Kata- rina, om hon ock — må hända riktigt — föreföll betydligt tamare än Shakespeares » argbigga ».
Hr Linden var en dugtig Petruchio, hvilken såväl i sång som spel väl förstod gifva sin mycket for- drande roll den rätta prägeln.
Hr Janson åter- gaf Hortensios roll c o n amore, o c h i bättre hän- der torde den samma ej kunnat komma.
Af de öfriga rollinnehafvarne förtjena fröken, Karisohn och hr Strömberg att nämnas.
Den förra var en god Bianca, och den senare en förträfflig Baptista.
Hr Strandberg fylde i vokalt hänseende godt sin plals, men borde vara betydligt mindre tafatt än han är.
Operans musik är melodisk och har att uppvisa flere vackra soli och anslående ensembler.
För- sta akten förefaller något långtrådig, men de tvenne återstående äro såväl i dramatiskt som musikaliskt hänseende så mycket lifligare och intressantare.
Det hela går som sagdt synnerligen väl under hofkapellmästaren Nordquists skickliga ledning.
Symfonikonserten å Stora teatern i morgon afton upptager: Simfonie serieuse af Fr. Berwald; kon -- sertaria af Mendelssohn, utföres af fröken Paasche; Chopins pianokonsert (e-moll), spelas af fru Gros- ser; Vårbrytning, konsertuvertyr af A.
Hallen.
En lifsuppgitft.
Berättelse af Ernst Lundquist.
8.
| I ^ i e n r i k a kunde icke sofva.
Hon vred och * å » % vände sig i sin säng, som om lakanen bränt henne, hon hörde klockan ute i salen slå timme efter timme, och den qväfvande känslan ville ej lemna henne.
Hon förstod sig icke sjelf.
Hon hade ju ej gjort något orätt, tvärt om.
Allt hvad hon sagt hade ju varit sant, och det var endast för flickans väl, hennes eviga väl, som hon hade talat.
Men ändå — — Hvad hade hon för sig der inne i sitt lilla rum?
Monne hon kunde sofva?
Klockan slog två.
Nej, detta var omöjligt att stå ut med!
Den underliga ångesten grep henne om s ' .rupen och spände in hårda, iskalla fingrar.
Det måste väl ändå vara samvetsqval!
Om hon bara visste, huru Ingrid tagit det.
Hon hade varit så onaturligt stilla och tyst.
Låg hon och grät der inne?
Hon lyssnade.
Men det var ju dåraktigt, inte kunde det höras så långt, salen låg emellan.
Men om hon grät alldeles förtvifladt och inte visste, hvar hon skulle söka trösten!
Henrikas panna var all- deles våt af kallsvett.
Hon satte sig upp i sängen och fortfor att lyssna, fast hon visste, att det var lönlös möda.
Så kom ångesten igen som en hysterisk kramp och dref henne upp ur sängen, och innan hon visste, hvad hon gjorde, hade hon kastat på sig nattrocken och strukit in sina bara fötter i tofflorna och nu stod hon lutad mot Ingrids dörr med alla sin själs krafter koncentrerade i hörseln.
Icke ett ljud, endast väggklockans knäppande.
Hon öppnade varsamt dörren och stod nu midt i rummet.
Hon kunde ingenting urskilja i mörkret.
Men hon hörde åtminstone inte dessa hjertslitande snyftningar, som marterat hennes inbillning.
Ingrid sof kanske.
Hon lyfte redan foten för att dra sig ut igen, tyst som hon kommit, då hon hörde en klanglös röst från soffhörnet: » Är det tant? » » Ja, mitt barn — ligger du? » » Nej. » Henrika gick efter rösten, och hennes ut- sträckta händer rörde vid Ingrids hår.
Hon satt fullt påklädd i den bäddade liggsoffans hörn, och hennes panna och kinder kändes all- deles kalla.
Men hon grät icke.
Henrika satte sig bredvid henne på bädden och slog armarne om henne.
Hon gjorde intet motstånd, hennes hufvud sjönk tungt och trött ner mot tantens axel.
Ingendera sade något på en lång stund, men Henrikas själsspänning löste sig i en ström af tårar, och hon, som icke kunde smeka, strök oupphörligt den lilla kalla handen, som låg i hennes knä.
» Barn, » snyftade hon slutligen, » är du ond på mig? » » Nej, det har jag inte tänkt på.
Tant rår ju inte för det — » » Nej, men jag kunde ha sagt det annorlunda, skonsammare — » » Det hade inte förändrat saken det ringaste.
Jag märkte för öfrigt inte, att tant sade det på något mindre skonsamt sätt.
Det kändes som tusen knifstyng — - men det var inte orden. » » Skall du inte gå och lägga dig? » » Nej, hvad tjenar det till? » » Du blir så förbi i morgon — » » I morgon!
Hvad bryr jag mig om hvad som skall ske i morgon? » sade den unga flic-
Manuskript, s o m e j a n t a g e s till I n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s å v i d a p o r t o fogas.
Inga o f r a n k e r a d e f ö r s ä n d e l s e r l ö s a s.
kan i en ton af vämjelse.
» Om det aldrig mer blir nägon morgondag för mig, så gör det mig oekså det samma.
Oeh jag riktigt önskar, att jag aldrig mer behöfde se solen oeh gatorna och menniskorna.
Om jag finge sitta här i mörkret och dö — det vore det allra bästa. » Hon försjönk åter i sin dvala, men hon spratt till, då hon kände en het tår falla pä sin hand.
En tår — men hon grät ju inte längre?
Den paroxysmen var ju förbi?
Men då var det ju tant, som — —?
Och lydande ögonblickets ingifvelse kastade hon sig handlöst ner öfver Henrikas knän, som om hon velat gömma sig der, söka skydd mot en öfverhängande fara, och så bröto hennes egna tårar åter fram, oeh hon grät ymnigt, men icke så krampaktigt oeh vildt som förut i natt, det kändes icke som det gjorde då, som om hvarje tår värkte fram och vållade henne en stor smärta, nej, det var snarare som en lättnad.
Henrika gjorde inga försök att lugna henne, ty hon förstod, att detta var nyttigt.
Hon förde endast då och då handen öfver hennes hufvud eller klappade henne tafatt på axeln.
» Åh, tant, » kom det slutligen, då gråten småningom stillnat af, » att man kan lefva efter något sådant!
En gäng i natt blef jag sä glad, jag tyckte alldeles, att hjertat stannade — jag kände inte alls, att jag hade något, och då tänkte jag: nu dör jag!
— men så började det slå igen. » » Tala inte så der, Ingrid; du gör synd. » » Hvad har jag väl nu att lefva för? » » Nu?
Mer än någonsin har du nu något att lefva för, » sade Henrika med kraft, och hennes ton ljöd så fast och öfvertygad, att Ing- rid förvånad satte sig upp.
» Jag förstår inte. » » Förstår du inte den uppgift, Herren förelagt dig?
Den är ändå så klar, för mig åtminstone.
Förstår du inte, att hela ditt jordelifs diktan och traktan nu måste bli att godtgöra hvad din mor brutit? » » Men det är ju inte möjligt!
Åh, tant, tror du inte, att jag redan har hunnit tänka på det också under de här förfärliga timmarna!
Han är ju borta, äfven han. » » Hvem? » » Min far, som hon brutit mest emot.
Han är ju död — för hennes skull.
Om han lefvat, skulle jag kanske med den ömmaste dotterliga kärlek ha kunnat godtgöra honom i någon ringa mon för — — det förfärliga, och han skulle kanske — men nu — » » Nej, barn, du missförstår mig, jag tänker inte på din far.
Det fins en annan, som hon har brutit tusenfaldt svårare emot. » » En annan?
Menar du mig sjelf? » » Nej — jag menar Gud. » Det blef tyst en stund.
» Tror du, tant, att mamma — — » Hon tystnade, som om hon icke vågade säga ut ordet, men slutligen tvingade hon det knappast hörbart öfver sina läppar: » tror du att mamma är — — fördömd? » » Hon dog i sina synder.
Och vår Fräl- sare — » » Ja, vår Frälsare — han har ju dött för oss alla? » » Endast för dem, som annamma honom i ånger och tro. » » Men kanske mamma i dödsstunden —?
» » Det vet endast Gnd. » Åter blef det en paus.
Ingrid steg upp; det hade kommit som en oro öfver henne.
Hon gick fram till fönstret och drog upp gar- dinen; ett haf af hvitt månljus strömmade in, omslöt girigt den ungdomliga gestalten, som stod lutad mot fönsterposten, stirrande ut i bi- A n n o n s e r m o t t a g a s e n d a s t m o t k o n t a n t l i q v i d i f ö r s k o t t a f 2 5 ö r e p r 4- " spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen a n n o n s införes under 1 krona- stjernrymdcn, och lade en lång, kolsvart.skugga bakom henne på golfvets hvita tiljor.
Till sist vände hon sig om.
skulle kunna bestå.
Ja, fast jag kände Erik så litet, kunde jag inte låta bli att tala med honom om den under resan.
Men jag har » Och hur skulle jag, en stackars ofullkomlig nästan aldrig trott, att det fans någon sådan menniskovarelse, kunna godtgöra hvad hon har uppgift för mig.
Aldrig Iroti det riktigt — brutit mot Gud? » sade hon i förundrad ton.
men jag hade ändå liksom en vidskeplig aning om, att den kanske väntade mig här i Stockholm. » » Det kan inte vara din mening, tant. » » Det var en aning, men vidskeplig var den » Jo, det är min och det är också hans inte.
Det var Jesus, som stod vid din sida mening. » och hviskade det i ditt öra.
Det tror jag fullt » Men på hvad sätt? » » Genom att ge dig sjelf åt honom i din och fast.
Och nu, sedan " jag hört dig tala om mors ställe — ge dig hel och hållen i hans detta, är jag ännu mera säker på min sak.
Du våld, med tankar och känslor, önskningar och har en lifsuppgift, Ingrid, mera storartad och begär, vilja och förnuft.
Ge dig åt honom svår än någon annan menniska på jorden, och som en brud ger sig odeladt åt sin jordiska den kan inte fyllas af någon annan än af dig.
brudgum.
Din mor har aldrig kostat på honom Ser du inte Guds finger peka i mörkret?
en tanke, derför skall du utestänga ifrån dig Känner du inte hans hand hvila på ditt hufvud tanken pä allt annat, som icke är han, haka och inviga dig till det heliga värfvet? » Ingrid skakade på hufvudet.
dig fast vid honom, så att du känner hans » Nej, tant, ännu känner jag ingenting.
Jag gudomliga kraft genomströmma dig i hvarje minut, tills du till slut känner, att du är ett är så andligen sönderbråkad och så trött — med honom, att han för din stora kärleks skull, jag kan inte tänka — allt är så oredigt för tagit dig upp i sitt hjerta och gjort dig till mig.
Men nu är det, som om jag önskade, sin egen.
Din mor har aldrig vandrat ett steg att det skall komma en dag i morgon äfven på hans väg, derför skall du inte lemna den för mig.
Du har tändt en gnista inom mig, en sekund, och om den än käns svår och tör- tant — och nu vill jag lefva och se, om den nig i början, skall du rikta blicken oafvändt skall kunna bli något annat än en gnista. » De stodo en stund tysta inför hvar andra.
mot målet, der han väntar dig, och då skall » Min lifsuppgift! » sade Ingrid sakta, liksom inte din fot stappla, och så sjunker du till sist i hans armar.
Och då han vet, att du på försök.
» Nu skall jag lemna dig ensam med dina gått den långa och svåra vägen, fast din kär- » God natt.
Gud lek till jorden dragit dig så mäktigt åt sidan, tankar, » sade Henrika.
och att du inte allenast, för att komma till skydde dig! » honom, har måst bekämpa dig sjelf, utan också Ingrid stod qvar med nedböjdt hufvud och din mors onda natur, som är i dig till en del nedhängande armar; hon märkte knappast, att åtminstone, liksom ditt ansigte bär hennes drag tanten gått.
— och då han vet, att du gjort allt detta för Men Henrika låg på knä i sin bönevrå inne din mors skull, för att blidka hans vrede mot i sitt rum med ansigtet mot väggen.
Hon henne och försona hennes syndaskuld, skall han frågade sin herre och mästare, om hon gjort se i nåd till ditt goda uppsåt och ge sina ett godt dagsverk, och han svarade henne — englar en vink att föra synderskan upp till bon hörde orden klart och tydligt — att han hans tron, och der ska ni bägge falla ner för var nöjd med henne.
hans fötter, och han skall i sin stora barm- Hon gick till sängs.
Lakanen brände henne hertighet lyfta upp er bägge och förena er bägge ej längre, de voro svala och lena som silke.
i samma famntag. » Ångesten var bortdrifven och kom ej mera igen.
Henrika hade talat sig varm; hennes ögon Rummet på andra sidan salen ingaf henne ej längre någon förfäran, och om hon nu än hört strålade i månskenet af en extatisk glöd.
» Tror du allt hvad du nu har sagt? » frå- de mest förtvinade snyftningar och jämmer- gade Ingrid, utan att ännu riktigt låta rycka suckar derifrån, skulle hon endast ha giadt sig sig med; allt dylikt var henne ännu så främ- deråt oeh tackat och lofvat.
Henrika hade icke på många år känt en sådan frid i sitt mande.
» Ja, så sant jag tror på Gud, vår Frälsare, sinne, och hon behöfde ej längta efter sömnen — den kom okallad och kysste hennes ögon- och på ett evigt lif! » lock till belöning, för att hon gjort sin pligt Ingrid gick ett par steg inåt rummet, stan- mot Aimées dotter.
Hon sof den rättfärdiges nade framför Henrika och såg henne in i djupa lugna och drömfria sömn, tills solen stod ögonen.
» Men ligger det någon rättvisa i detta, kan högt på himlen.
(Forts.) den ene godtgöra för den andre? » » Kristus har ju godtgjort för oss alla. » » Ja, det är sant.
— Men är det inte för- mätet af en svag dödlig att vilja härma hans Hvad man sprakade om hos försoningsverk? » » Ödmjuka dig först i stoftet, drif ut hvarje » tant Anna ».
gnista högmod ur ditt hjerta, gör det klart för dig, att du är den uslaste mask, som kryper ^ M l e t är kanske icke alldeles rätt gjordt att på jorden, och grip dig sedan an — dä skall w s K i sqvallra ur skolan, men det kan icke han räkna dig till förtjenst, att du af kärlek hjelpas, jag känner ett verkligt behof af att få och glödande trosnit satt din uppgift högre än omtala hvad man sprakade om hos tant Anna, då vi här om dagen sutto kring det ännu icke någon annan mensklig varelse. » » Min uppgift! » upprepade Ingrid efter en afdukade kaffebordet.
Sällskapet var litet, idel såta vänner, och stund i drömmande ton.
» Det är inte första gängen de orden sysselsätta mina tankar.
Du man var derför icke så nogräknad, utan talade skall veta, tant, att det i åratal varit min fritt hvad man tänkte — — — — — — » Har ni läst hvad vår väninna Ouido stora sorg, att jag ingen uppgift haft — jag menar ett kall af högre art än det hvardagliga, skref till mig i förra numret af Idun? » frågade och som vore enkom afsedt för mig.
Det har tanten.
varit min vurm, min fixa idé.
Jag tänkte på » Visst ha vi läst det, » svarades af flere den der lifsuppgiften dagar och nätter, undrade, munnar på en gång.
om den någonsin skulle komma, och hvari den » Skall jag säga min oförgripliga mening —
fortsatte fru X.
— » så tyckte jag att de der beskyllningarna för liknöjdhet, och — Gud vet hvad det allt var — verkligen äro ganska orättvisa — — — » » Lina har bestämdt rätt i det påståendet, » inföll fru Y.
Jag tror, att den, som sett sig litet omkring mellan kulisserna i det äktenskap- liga lifvet, vet nog att qvinnan uträttat månget storverk, för hvilket mannen sedan fått namnet och hedern.
Inte vet jag hvem som först kom upp med vattenledningen till köken, men det vet jag, att när det var fråga om vattenledning här i sta ' n och gubben min skulle gå upp i stadsfullmäktige, så sade jag till honom: » Hvad du gör, så laga att vi få vatten i köket utan att springa upp och ned för trapporna. » — » Kära Beata, » sa ' gubben min då, » tänker du inte på den orimliga kostnaden?
Staden skulle behöfva ta ' ett stort län för att kunna anlägga en sädan vattenledning, men vi ha så stora skulder förut, så jag tror aldrig att vi mäkta betala dem. » » Det der är godt och väl, » svarade jag, » men har du blifvit satt till stadsfullmäktig, så skall du icke tänka på din och de andras penningpungar, utan på allmänhetens bästa.
Räkna ut hur många halfsulor, som utnötas af dem, som hemta vatten och bära ut slask, räkna ut kostnaden för körning af vattentunnor o. s. v. Tror du inte att det stiger till mer än räntan på det der lånet — Så pre- dikade jag för min herr man.
Och han gick upp i stadsfullmäktige och höll tal för gubbarne der alldeles sä, som jag hade lärt honom, och det blef vattenledning här — • Hvem åstadkom den, om jag får fråga?
» — — — Fru Beata Y. såg sig omkring med en trium- ferande min, ty ingen kunde bevisa att hon icke var den egentliga roten och upphofvet till den stora välsignelsen.
» Söta Beata, » sade nu fru Z, » det der på- minner mig om hvad jag tänkte, när jag läste Guidos bref i Idun.
Der stod — har tant tidningen, så låt oss låna den ett ögon- blick — — — jo, det står: » Du vet väl att det kan hända ibland, att äfven en qvinna har blick för, att allt icke är så bra inom hennes lilla sfer, som det kunde vara, men du har nog oekså hört, hur hon säger då?
Jo, så här låter det på hvardagsspråket: » Ålijo, all- tid står jag ut! » » Alltid går det i min tid. » » När jag läste det der, så tänkte jag: Det var icke artigt att skrifva så, » det kan hända ibland, att qvinnan har blick för det som är bra eller icke bra i hushållet eller hemmet.
Vore det icke en qvinna som skref, skulle jag bli ordentligt ond.
Men i alla fall — när det nu händer ibland, att man ser hur lätt det skulle vara att få det bättre, om man bara kostade på sig en förändring, som säkert i längden betalade sig rätt bra, då händer det — icke ibland, utan rätt ofta — att herrn i huset invänder: Åh, kära du, nog kan vi väl ha det nu, som vi haft det hittills.
Vi ha icke råd att göra en så dyr förändring.
Så var det för en tid sedan, då jag önskade få en flytt- bar kamin.
Gubben sa ' nej till en början, men när jag bevisade honom, att det blefve vinst i längden, så gaf han med sig. » Tant Anna hade icke förut blandat sig i samtalet om Guidos bref, men nu fann hon det vara tid att taga sin väninnas parti.
» Mina goda vänner, » sade hon, » jag medger att jag tänker ungefär på samma sätt, nämligen att mången god idé kanske utgått från en qvinna, innan den bragtes till verklighet af en man.
Jag har läst om Howe, symaskinens uppfinnare, att hans första försök giordes för att kunna biträda hustrun i hennes sträfvan att genom sömnad försörja familjen, under det mannen saknade arbete.
Det är ju möjligt att, då man- nen beklagade sig öfver sin oförmåga att hjelpa till, hustrun på skämt eller allvar ' sagt: » Du får väl göra dig en maskin att sy med — mannen var ju maskinarbetare - — — — — Och monne icke de män, som konstruerat jern- spislar, innanfönster m. fl.
beqvämligheter i våra hem, möjligen fått sin tanke riktad på saken genom hustruns påpekande af det brist- fälliga?
Emellertid skadar det ej alls att qvinnan erinras derom, att i en tid, då iu- hemtande af allehanda kunskaper står henne till buds och verkligen ingår i hennes skolbild- ning, hon då må så mottaga denna undervis- ning, att hon kan göra sig dem till godo i det praktiska lifvet.
Jag tror för min del att detta var Guidos mening. » Nu, Klädedräg-ten.
Köket.
Paulina.
Från Iduns läsekrets.
E t t upprop.
Jag satt och läste i Idun och min blick föll der- vid på uppropet för de genom öfversvämningarna i Tyskland lidande *.
» Stackars menniskor, » suckade jag och dermed var mitt medlidande på väg att för- svinna såsom ofta annars, då jag mött dylika väd- janden till den allmänna barmhertigheten.
Men denna gången höll en tanke mig fast: » Skulle jag dock icke kunna hjelpa i någon mon?
Hvarför äro jag och många med mig i allmänhet så likgiltiga vid tillfällen som detta, så sena att bidraga med en liten skärf, som vi dock ulan nämnvärd uppoffring kunde undvara? » — Frågan var väckt, och jag be- slöt att göra mig besvär med dess utredande.
Se här det resultat, hvartill jag k o m!
Jag har små inkomster, icke mer än hvad som tarfvas för en anständig bergning.
Följaktligen har jag så litet att gifva, att jag tyckte det var gagnlöst gifva något alls.
En liten skärf skulle ju försvinna som en droppe i hafvet, i synnerhet inför en sådan massnöd, tom här i fråga.
Jag kunde icke tänka mig något märkbart resultat af min gåfva, och der- för vore det likgiltigt, om jag gåfve eller ej.
Ja, så har min reflexionslösa stämning varit, då jag varseblifvit något offentligt upprop i berörda riktning, och derför har den utmynnat i en med- lidsam och värdelös suck.
Förhållandet ter sig dock helt olika inför en vaken raiiexion.
Vårt land eger omkring 4 millioner invånare; antag, att endast fjerdedelen lystrade till uppropet och gåfve t. ex. 10 öre person; resultatet blefve den respektabla sum- man af 100,000 kr.
Och Iduns läsekrets, som väl nu uppgår till 50,000 qvinnor och män, skulle, om hvar och en offrade sin anspråkslösa 10-öring, åstad- komma den ingalunda anspråkslösa summan af 5,000 kr.
— » Siffror tala ».
Sedan jag gjort dessa beräkningar, fann jag det vara min oafvisliga pligt att göra min lilla insats i den allmänna understöds- fonden.
Iduns Redaktion har räknat som jag, i det hon säger; D e minsta bidrag mottagas med tack- samhet.
Ärade läsare eller läsarinna!
Låt samma eftertanke, som drifvit mig att skrifva dessa rader och att nedlägga min skärf som ett ringa offer på barmhertighetens altare, äfven drifva dig till samma handling!
Paulinus.
* S e n: r 1 5 o.
1 (3!
I n s a m l i n g e n minsta bidrag kunna insändas.
pågar fortfarande.
De Red.
kära Idun, har jag sqvallrat om för dig ler man i en ljus butelj och slår ' / 2 liter vatten derpå.
I samma ögon- blick hafva bitarna upplösts och hela Fettfläckar på tapeter försvinna, om vätskan blifvit af en vacker mörkgre- man bestryker dem med en grötaktig delin färg.
Väl korkad kan man för- blandning som man gjort af benzin vara lösningen i flere år.
V i d använd- och hvit (bränd) magnesia.
Har ben- ningen behöfver man blott hälla några zinen afdunstat, borstar man bort den droppar i ett fat med ljumt vatten, torra magnesian och fläcken fins ej så att detta senare antar en rosenröd mer.
Ibland får man dock upprepa förfarandet flere gånger, helst då fläc- Ändamålet med kalit är, att det karna äro mycket gamla och inbitna.
skall borttaga all sorts skämd och obe- Stenia.
haglig lukt, både inom hemmet samt på matvaror.
Huru ofta händer ej t. ex. om sommaren, att färskt kött Att rengöra hvita pelssaker.
Då min får en anstrykning af förskämd lukt.
gosse ännu begagnade en liten hvit Lägger man nu detta i en ljum lös- pelsmössa, rengjorde jag den allt emel- ning af öfvermangansyradt kali, så för- lanåt på följande enkla sätt.
Jag tog vandlar sig vattnets röda färg små- litet fint hvelmjöl, värmde det något, ningom till gul, ja till ljusbrun, hvil- så att det blef riktigt torrt, och ingned ket är ett bevis på, att de skämda mössan dugligt dermed; — genast der- ämnena dragits ur köttet.
I svårare på piskade jag ur mjölet med flata fall förnyar man operationen en gång handen ute i det fria, helst i blåsvä- till, tvättar köttet sedan väl i vatten der.
Mössan såg derefter ut alldeles och man har fått det fullkomligt lukt- som ny.
fritt och sundt.
Stenia.
Vid kärl, hinkar eller dylikt, äfven- som i illaluktande skåp, ernår man samma resultat.
Öfvermangansyradt kali.
Sedan jag Gamla korkar läggas med fördel i lärt mig använda öfvermangansyradt en sådan lösning, innan man kokar kali i mitt hushåll, skulle jag ej kun- dem i och för rengörning.
na reda mig det förutan.
Har husmodern stält i ordning sina Man köper 10 gram deraf på apo- lampor och händelsevis kommit i berö- teket och erhåller en liten strut med ring med fotogenen, så att fingrarna blåstålfärgade krumelurer.
Dessa häl- bära vittne deraf, behöfver hon blott Bostaden.
hvad man sprakade om hos tant Anna, och jag är alldeles öfvertygad, att både hon, den goda tanten, och de andra väninnorna ursäkta hålla handen några minuter i en ljum kalilösning och lukten försvinner.
I barnkammaren visar sig lösningen rätt nyttig — jag känner dem, som genast doppa begagnade blöjor i en i beredskap stående blandning.
Stenia.
åter nedlägga det samma för vidare för- varing, låter det sig göra, om man först några minuter doppar köttet i kokande vatten, samt sedan häller ny flottyr deröfver i friskt kärl.
Den använda flottyren kan uppkokas och blir då som ny.
Sågspån.
I mitt kök finnes stän- digt ett förråd af fin torr sågspån.
Uppstår en fotogen- eller fettfläck på g) lfvet, så strör jag litet sågspån der- på, och denna drar i sig det mesta.
Har spiselden nästan slocknat, så upp- lifvas den tvärt genom en handfull sågspån.
Diskade metallsaker, torka- de i sågspån, få utseende af nya.
Skall en flaska sköljas eller ett kärl diskas, som innehållit fetthalliga saker, så gör en behandling med sågspån och vatten underverk.
Köper jag om vintern kött eller vildt i fruset tillstånd och packar ner detta i ett kärl mellan såg- spån, så står det sig huru länge som helst.
Stenia.
Köttsaftextrakt.
Nästan i alla hus- håll aktas saltlaken för ingenting och hälles bort, så snart det saltade köl tet är förbrukadt.
Och likväl innehåller just denna lake många kraftiga nä- ringsämnen, som man med lätthet på följande sätt kan göra sig till godo.
Man häller all öfverblifven lake med det deri förhandenvarande saltet i en panna och kokar den långsamt, så länge det visar sig skum på ytan, hvilket man sorgfälligt aflägsnar.
Har laken kokats klar, så är ock den röda färgen fullkomligt försvunnen och en gulaktig, men kristallklar vätska återstår.
.När den afsvalnat något, fyller man den på buteljer, korkar dem väl och förvarar extraktet huru länge som helst.
Detta extrakt använder man med fördel vid kokning af buljong i stället för salt; potatis och grönsaker erhålla en särdeles kiaftig smak af denna sälla Stenia.
Förvaring af kött under sommarhettan åstadkommer ofta mycket hufvudbry.
Färskt kött håller sig färskt i 14 dagar a 3 veckor, om man nedlägger det till förvaring utsedda råa köttet i stora stenkrukor (i brist på glasburkar) och deröfver häller het flottyr, tills köttet är alldeles täckt.
Flottyren börjar efter någon tid spricka och köttsaft upptränga genom sprickan; då är det tid att upp- taga köttet.
Skulle det vara behöfligt att Flottyr af talg.
Sedan nu talgljusens tid är så godt som förbi och mången husmoder på landet har öfverflöd af talg och brist på flottyr, kan följande förfaringssätt afhjelpa bristen.
T i l l 10
annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser m o t t a g a s endast g e n o m S. Gumaelius a n n o n s b y r å o c h hos r e d a k t i o n e n.
Abonnentsamlareantagss.
Vi vilja s ä r s k i l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n p å I d u n s l ä m p l i g h e t f ö r p l a t s - s ö k a n d e och p l a t s u t b j u d a n d e a n n o n s ö r e r, ä f v e n s o m f o r alla Öfriga s l a g s skalp, talg tages 2 kannor oskummad mjölk som kokas tillsammans med 8 ii 9 sönderskurna morötter till dess all mjölk är inkokad, hvarefter den silas oeh behandlas såsom vanlig flottyr.
Håller sig utmärkt väl.
kallas till 6 bottnar, hvilka gräddas i ej för varm ugn.
— Innan tårtan serveras, hopläggas bottnarne med gräddskum och sylt emellan.
TTogdal.
Godt och helsosamt klibröd.
Ett half- stop söt mjölk och G matskedar sirup uppvärmes tillsammans och hälles öf- Ölands kroppkakor.
Till 1 stop kall, ver 2 " ffi sammanmalet hvetmjöl och rifven polatis tages 1 qvarter god 2 ' 8 rågmjöl, hvarjemte tillsättes - 1 mjölk och 4 ägg.
Arbetas väl tillsam- matsked anis, 1 tesked salt samt / mans med så mycket mjöl, att kakor- •ffi pressjäst, upplöst i litet ljum mjölk, na ej bli för hårda.
Deraf bildas små och arbetas det hela väl tillsammans flata kakor, på hvilka man lägger en • till en temligen fast deg.
Efter att tesked bräckta fläsktärningar, beströr hafva jäst en timme slås degen upp kakan med målen kryddpeppar och i G smärre bröd, hvilka få stå och viker den sedan midt itu.
Kokas i jäsa i V timma, hvarefter de öfver- salt vatten och serveras varma med slrykas med ett vispadt ägg och bakas skiradt smör.
— i ugnen under 20 minuters tid vid lagom värme.
Tanl Carolina.
Muntergröt.
2 skedblad potatismjöl Lotten, och 4 skedblad hvetmjöl blötas till- Mandeltårta.
5 ägg, 50 ort socker, sammans i kall mjölk och vispas se- 28 ort hvetmjöl, 2 teskedar jästpulver, dan 1 stop i friskt kokande mjölk.
3 1 4 droppar bittermandelolja.
A g g Smör, så pass som en valnöt, samt och socker vispas ' / &lt;&gt; timma med fart, salt och socker efter smak iliigges.
mjöl och jästpulver blandas väl till- När a ' ltsammans är väl kokt och upp- sammans.
Slås i form, förut smord slaget, öfversockras gröten starkt och med kallt smör oeh öfverströdd med brynes med en glödgad skyffel eller rifvet bröd, grädda i svag värme.
rannkaksspade.
— Vill man hafva den till dessert, de- II.
B. las smeten i tre delar och gräddas i Märgpudding, Det är visst icke min laggen.
Serveras då med sylt, gélée mening att upptaga Iduns spalter eller eller äppelmos mellan hvarfven och dess läsarinnors tid med beskrifning på vispas grädde öfver alltsammin.
märgpudding, då ju sådana finnas i Tant Carolina.
hvarje kokbok.
Jag vill blott nämna en erfarenhet, som jag gjort.
Jag tillagade denna pudding förr precis efter kokbokens föreskrift och Gardinlvätt.
Satsen: 9 kannor vat- den blef visserligen mycket god — men ehuru jag hackade märgen fint och noga ten, 2 matskedar ammoniak, 2 dito terpentin och 1 ffl såpa.
Detta om- borttog alla bemkärfvor, fans der dock vispas väl.
Gardinerna hoptråcklas i nästan för hvarje gång en eller annan sådan qvar deri.
Och hvad var natur- 4 delar oeh nedläggas i kärlet, hvar- ligare — om der nu också fans blott efter satsen slås öfver och får draga i 2 timmar.
Vaskas sedan i ny såplöd- en enda — än att min man just skulle der och sist i rent vatten.
Tråcklin- råka få denna i sin mun.
gen dragés först ut vid stärkningen.
För att förekomma alla attentat mot Tanl Carolina.
hans matsmältningsorgan, skär jag nu- mera sönder märgen fint, skirar och silar den genom hårsikt, hvarefter den 1 smält tillstånd röres i ägg- och bröd- blandningtn.
Derigenom blifver den Nora.
1).
F ö r att k u n n a säga er, h v a d s o m ock bättre fördelad i smeten och — hjelper k r a m p, m å s t e vi n ö d v ä n d i g t v e l a, h v a r p å d e n b e r o r, t y all b e h a n d l i n g m å s t e rättas efter det vigtigaste — fri från alla ben- orsakerna.
E t t m e d e l, s o m för tillfället p l ä g a r skärfvor och hinnor.
Fanny.
h j e l p a d e flesta slag a f k r a m p är m o r f i n, m e n Emma S.
N i m å s t e en tid b e h a n d l a s a f en s p e c i a l i s t i h a l s e n s o c h n ä s a n s s j u k d o m a r eller m ö j l i g e n a f d e n n a få b e h a n d l i n g i h e m m e t e d e r föreskrifven.
T i l l s v i d a r e k a n ni f ö r s ö k a d e n b e h a n d l i n g, s o m föreskrifvits C h a n d e r n a g o r 8) i n: r 14.
S u s n i n g e n i ö r o n e n b e r o r utan tvif- vel p å b a l s - o c h n ä s a f f e k t i o n e n.
D:r — d.
1 Matlagning.]
4 4 Tvätten.
Läkareråd.
Anjovis beignet.
Benfri an.jovis mari- neras med ättika samt nä gra minuter derefter i matolja och hackad persilja.
Derpå doppas 4 å 5 st. uti mjölsmet, Ii varefter de stekas i flottyr.
— Denna rätt till smörgåsbordet är mycket om- tyckt af herrar.
— Ab.
— Bakning.
Delikata små cakes.
;.
skalp, smör urvattnas och röres, hvarefter tillsättes 2 ägg-gulor, L / * skalp, socker, / qvaiter grädde, ^ skalp, potatesmjöl, några kardemummor samt en knifsudd hjorthornssalt.
Derefier iröres hvet- mjöl, tills degen bli fast, så att den kan bakas ut.
Naggas mycket väl, och med.
ett vinglas uttagas små kakor.
Majo.]
2 a 3 Mjuk pepparkaka.
/ skalp, brunt farinsocker, 3 jumfrur kernmjölk, 3 äggi / qvarter skiradt smör, 1 skalp, hvetmjöl, 1 tesked sodabicarbonat.
Kryd- das med finslött kanel och rifven eller finhackad mandel.
Allt detta vispas väl tillsammans och hälles i en stek- panna, att gräddas i mycket svag ugn, ungefär / timme.
Majo.
4] 2 3 4 Pöstårla.
4 ägg, 50 ort siktadt soc- ker, 5 kub.-tum grädde, 3 kub.-tum smält smör, 1 " ffi hvetmjöl, citrones- sens, 2 teskedar hjqrthornsalt; grädd- skum och sylt.
— Aggen och sockret vispas, tills massan höjer sig och blir hvit, då grädden iröres samt smöret, mjölet och essensen.
Degen sättes i kallt rum att svalna, hvarefter lian ut- botemedel är d e t v i s s t i c k e — s n a r a r e tvärt o m!
2).
S e s v a r till F r å g v i s 2) i n: r 5!
3).
A t t af k l i p p a ö g o n h å r e n är v i s s t i c k e att r e k o m - mendera.
A t t e m e l l e r t i d el t d y l i k t f ö r s ö k k u n n a t ha så s v å r a f ö l j d e r, s o m ni b e r ä t t a r, t o r d e ha b e r o t t p ä n å g r a a l l d e l e s s ä r s k i l d a o m - ständigheter.
?
—?
.
h ä n v i s a s f ö r att fa s v a r p å s i n a f r å g o r till f ö l j a n d e f o r n t l e m n a d e s v a r: L i s a 2L år i n: r 7; M a r y i n: r S; W e n d i n: r 10 (j e m - för svar till K a r i n i n: r 9 !J, s a m t F r å g v i s 3).
i n: r 5.
DÄ e d r a å k o m m o r e m e l l e r t i d ä r o så p a s s svåra, b o r d e ni v ä n d a e r t i l en s p e c i - alist.
Florence.
D e t b ä s t a m e d l e t är o c h f ö r b l i r t v å l o c h v a t t e n (h e l s t k o k a d f).
V i l l ni dess- utom a n v ä n d a a s e p t i n, s k a d a r d e t v i s s t i c k e.
N å g o t särskildt ^fettämne » heböfves blott vid vissa sjukliga tillstånd h o s h u d e n.
Ina 20 är.
V a r a k t i g bot l u V f ö r k a n e r - hållas b l o t t g e n o m s. k.
e l e k t r o l y t i s k b e h a n d - ling h o s läkare, som sysselsätter sig m e d dylika operationer.
A n d r a m e d e l, såsom brännsalvor och hårens utryckande hjelpa bloti för k o r t t i d.
T.
M.
A.
O r s a k e r n a finnas a n g i f n a i s v a r e t t i d L i n d a i n: r G.
F ö l j d e d e r i a o g i l n a r å d e n, m e n a n v ä n d d e IVireskrifca m u n v a t t n e n m i n s t en g å n g i t i m m e n, å t m i n s t o n e tills v i d a r e.
Bengt, tflypnotism k a n i ett d y l i k t fall af l a m h e t i n t e t uträtta.
A f badbehandling o c h e l e k t r i c i t e t k a n ni v ä n t a s t ö r s t a h j e l p e n.
Orolig.
N i skall a n v ä n d a d e n b e h a n d l i n g, som tillrådts L i s a 21 år i n: r 7 samt i öfrigt följa r å d till N.
v.
B.
i n: r 1 4.
» Un mallieureux. » SÄ framt o r s a k e r n a till e r s v a g h e t n u m e r a ej f ö r e k o m m a, kan ni g.
u i - s k a s ä k e r t h o p p a s p å å t e r s t ä l l a n d e till h e l s a n, o m n i l å t e r b e h a n d l a e r a f en l ä k a r e, s o m får n ä r m a r e u n d e r s ö k a ert l i l l s t å n d.
Önskligt v o r e, att n i i s o m m a r k u n d e g e n o m g å en b a d - kur vid lämplig badort.
En af Iduns läsarinnor, s o m besväras af b r u n a fläckar i a n s i g t e t, h ä n v i s a s till s v a r till C. v.
R — h — - n i n: r 15.
Fru E. W..
.
d.
1).
E r fråga är.
s o m ni s j e l f t o r d e i n s e, a f a l l t för g r a n n l a g a n a t u r f ö r att k u n n a p å d e t t a sätt b e s v a r a s.
2).
B e g a g n a för t ä n d e r n a d:r U l m g r e n s t a n d p u l f v e r; lät f ö r öfrigt p l o m b e r a tänderna i g o d tid.
— a — n.
O m d e n b e g a g n a d e s a l v a n ej m e d - för ö n s k a d v e r k a n, sä är b a r n e t s u f s i a g n o g ej a f s a m m a slag s o m e d e r t A n v ä n d nu i stället f ö l j a n d e s a l v a: 1 d e l salicylsyra, 10 d e l a r xinkoxid, 10 d e l a r stärkelse o c h 20 d e l a r gul vaselin.
Svar.
Frågorna n:r 7 och I I.
Det bästa och m e s t a n v ä n d a sättet alt u p p r i t a m ö n s t e r p å m ö r k a t y g e r tillgår s å l u n d a: p a p p e r s m ö n s t - rets k o n t u r e r u p p s t i c k a s m e d en k n a p p n å l, h v a r e f t e r m ö n s t r e t fästes p å d e t för b r o d e r i e t b e s t ä m d a t y g e t o c h b e s t r ö s m e d lin k i i t a, Z i n k h v i t t eller p o t a t i s m j ö l, s o m m e d en fjä- der föres o m k r i n g öfver mönstret, så att p u l v r e t t r ä n g e r n e d g e n o m alla d e s m å h å l e n.
Papperet borttages nu varsamt o c h mönster- figurerna, som betecknas af de h v i l a p u n k - t e r n a, u p p r i t a s m e d en fin p e n s e l e l l e r s t å l - penna, d o p p a d i zinkhvitt eller krita, u p p - löst m e d vatten o c h litet g u m m i.
P å ljust, ö m t å l i g t k l ä d e o.
d.
öfverfiyttas m ö n s t r e t p å u n g e f ä r s a m m a sätt, m e d u n d a n - tag a f att p a p p e r s m ö n s t r e t s k o n t u r e r ej f ö r - u t u t s t i c k a s, utan fästes d e t s a m m a pä k l ä d e t, h v a r e f t e r m a n m e d en s p e t s i g s t å l p e n n a d o p - p a d i b l ä c k g e n o m s t i c k e r d e s s alla figurer.
Papperet borttages derpå försigtigt och d e punkterade liuierna uppritas m e d pensel eller p e n n a.
Att, såsom många göra, vid mönsteröfver- föring p ä ö m t å l i g a t y g e r b e g a g n a d e t v a n l i g a b l å k a l k e r p a p p e r e t är ej att r e k o m m e n d e r a, e m e d a n färgen p å d e t s a m m a allLid är tillsatt med fett o c h s å l u n d a l ä t t v i d m i n s t a t r v c k - n i n g k a n sätta fläck p å t y g e t.
Lärarinneplats i god familj sökes till hösten af en bil- dad 18-årig flicka.
Den sökande, som helst önskar få undervisa mindre barn, är kompetent att utom de vanliga un- dervisningsämnena äfven undervisa i språk och musik.
Hon har sedan för- liden höst under kompetent lärares ledning praktiserat i en väl vitsordad skola och kan prestera intyg på vun- nen undervisningsskicklighet.
Moderata lönepretentioner.
Svar till Iduns Re- daktion, märkt » H.
18 ».
[296] E n l ä r a r i n n a önskar under sommarferierna plats i familj på landet för att undervisa mindre barn i van- liga skolämnen, handarbete och musik.
Svar till » M.
24 », Westgötens Redak- tion, Borås.
j jo71; Resande till utlandet.
En ung flicka, som talar franska, tyska, engelska, italienska och spanska npråken samt är van alt resa, önskar såsom sällskap och tolk medfölja fa- milj eller ensamt fruntimmer utom- lands.
Närmare upplysningar å Fre- drika Bremer-Förbundets byrå, Malm- torgsgatan 5.
[306J Mia.
1 Flera frågor nästa n u m m e r.
och s v a r m å s t e stå ö f v e r till Red.
Breflåda.
S.
IT., S u n d s v a l l.
K a n s k e!
V i k u n n a d o c k ej l o f v a bestämdt,, t y vi ä r o i d e t t a fall b e r o - e n d e af den utländska modefirma, m e d hvil- k e n vi f ö r m o d e t i d n i n g e n s u t g i f v a n d e trädt i affärsförbindelse.
Paulina.
H j e r t l i g t a c k f ö r e d r a nätta b i d r a g!
D e s k o l a m e d första a n v ä o d a s.
P å e d e r t fort- f a r a n d e i n t r e s s e för I d u n lita vi fast.
Uppfostrarinna.
P å e r fråga, o m » F ä l t s k ä r n s Berättelser » af Z.
T o p e l i u s k u n n a anses s o m l ä m p l i g s o m m a r l e k t y r för e r 15-åriga e l e v, s v a r a vi o b e t i n g a d t j a.
S e a n n o n s e n o m n ä m d a ar- b e t e i f ö r e g.
n: r af I d u n!
Lina M.
V i d u t t a l a n d e t af n a m n e t Mun bör t o n v i g t e n l ä g g a s p å första stafvelsen o e h icke p å a n d r a.
Redaktionen.
Innehållsföpteekning: V i t v å.
P o e m a f Daniel Fallström.
— Hem- mets uppfostran.
A f Mathilda Langlet (slut).
— T i l l m i n a g e n m ä l a r e i frågan » B ö r a b a r n l y d a?
» A f Elna, Tenow.
— D e s e n a s t e i n l ä g g e n i qvinnofrågan.
A f Theodor Lindblom.
• — Vårfrost.
S k i s s a f Ave.
— T e a t e r o c h m u s i k.
— En lifsuppgift.
B e r ä t t e l s e a f Ernst Lund- quist (f o r t s.)
.
— H v a d m a n s p r a k a d e o m h o s tant A n n a.
Af Paulina. — Från Iduns läsekrets.
Bostaden.
— Klädedrägten.
— Köket.
— Matlagning.
— Bakning.
— Tvätten.
— Lä- k a r e r å d a f D:r — d.
— S v a r.
— B r e f l å d a.
Annonser.
Annonspris: 25 ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
Ingen annons införes under 1 kr.
LED / GA PLATSER.
Sömmerskor!
Vid Tidaholm finnes nu genast var- aktig anställning för en skicklig söm- merska, som äfven är villig fara till närbelägna ställen.
Vidare underrät- telser lemnas af fröken R. von Essen, Hebidero, Tidaholm.
[305] PLATSSÖKANDE.
En bättre, stadgad ilieka med fördelaktigt yttre och godt sätt jemte flerårig vana vid handel, önskar ju för dess hellre plats — helst som kassörska — på kontor eller i mindre affär.
Goda rekommendationer kunna presteras äfvensom kunskapsbetyg för önskad plats.
Fotografi och stilprof till reflekterandes påseende ä » Iduns » redaktionsbyrå.
Svar till » Små preten- tioner », posle restante, Upwla.
[2S1| En ung flicka önskar till som- maren eller hösten plats i familj, på landet eller i stad, för att undervist mindre barn — till och med 10 år — samt gå frun till banda.
Svar till » Anna », Johannesdal, Borås, Kinna.
[Ml] På landet i god familj vill en ung flicka, elev af herr Richard Andersson, öfver sommaren gifva pi- anolektioner mot vivre o. resor fritt.
Svar t.
» Kompetent » sändes till Idun, Stockholm.
13101 En ung Meka af god familj, som några år studerat musik för en framstående musiklärare i Stockholm, önskar under sommarmånaderna vistas i en bildad familj på landet, för att mot fritt vivre undervisa i musik.
Be- näget svar, för vidare öfverenskom- melse torde godhetsfullt adresseras till » H.
N. », Iduns redaktionsbyrå.
[2 9 9] n anspråks!, flicka önskar pl.
i fara, helst hos ett äldre par.
Ä r villig delt.
i hvarjeh.
görom.
ss.
kläd- o. linnesöm och f. ö. i alla inom hus föref.
arbeten.
Svar » Z.
», Söderåkra, p.r.
[302| E En ung Ilieka, som med högsta betyg genomgått folk- skolelärarinneseminarium och tre år tjenstgjort i en privatskola, önskar till hösten plats i elementar- eller annan flickskola.
Hufvudamnen: sv.
språket, List., geogr, tyska och eng.
Den sö- kande, som äfven undervisar i musik och sång, önskar i brist på dylik plats anställning i familj.
Svar till » Elly » torde snarast möjligt insändas till Iduns redaktion.
[243] En bildad, musikalisk flicka med goda.
rekommendationer ön- skar plats såsom sällskap och biträde hos någon aktningsvärd familj Svar till » Maria 1888 », Norrköping, pöste restante.
[28 (i]
T i d n i n g e n k o s t a r e n d a s t en (I) k r o n a f ö r q v a r t a l e t, b e f o r d r i n g s a f g i f t e n inberäknad.
— Fullständig m o d e - och mönstertidning gratis.
l I p \ I I vJ K | IN A n n o n s e r m o t t a g a s g e n o m S. Gumaellus a n n o n s b y r å ocn nos r e d a k t i o n e n till 2 5 ö r e p r 4 - s p a l t i g p e t i t r a d (= IO s t a f v e l s e r).
Hjo vattenkuranstalt.
Saison den 1 j u n i — 1 Drottninggatan 3 tr. upp få h ä r m e d rekommen d e r a sin nya, tidsenliga Fotografering utföres enligt Med omsorgsfullt nutidens fordringar.
största högaktning tEVERIN An experienced English teacher DIVERSE.
Doktor A. Afzelius.
Hud- och magsjukdomar.
Smålandsgatan Kl. 10 — 11 18. och 2 — 3; [2-IOJ Doktor C.
D. JOSEPHSON, H ö t o r g e t 1 1, 1 tr. 9 — 10 o c h 2 - 3.
A l l m.
t e l.
6910.
Fruntinimerssjukdoiuar, Förlossningar.
[207] Doktor Carl piensburg, 14 Lilla V a t t u g a t a n 14.
II vardagar ' / 23 — ' / z4.
Helgdagar 10 — 11.
Behandlar domar.
C:o Barnsjuk- företrädesvis [297] Engelska Magasinet 38 Regeringsgatan 38, 1 tr. upp.
Tricotvaror af bästa qvalité, Serger, Velveleen, Flaneller, Barnskor, Vår- hatlar för babies, Bärkappor.
Utmärkta Teer m. m.
[202] wishes to hear of a summer-engage- ment.
Miss E. Yell, 7 A Brahegatan.
At home 2 — 3.
[303] Sköfde Vattenkur och Tallbarrsbad, Landsortsboar kunna fa.
hvarjeh.
uppdrag utförda ge- nom undert.
Se annonsen i n:r 15 af Idun.
Postadr.
: Engelbrektsg.
31 A.
Telegrafadr.
: Strötrs, Stockholm.
[300] Maria Stram, född Kloekhoff.
Handarbete!
Undert.,utexamin.
lärarinna fr.
Hand- arbetets Vänner, undervisar damer o. barn i alla slags finare o. enklare hand- arbeten, ss.
knyppling, snörmakeri (utan maskiner), guldbroderi, schattérsöm, bro- deri å siden, plysch, kläde m.m., mak- ramé ', filet-guipure, märkning, hålsöm o. fornnordiska sömnader.
Mont.
af färdiggjorda arbeten, samt uppritn.
å siden, plysch, kläde m. m.
Modeller t. påseende.
Fritt val af arbeten o. lek- tionstid.
Anna Andersson, [304] invid staden af samma namn, 500 fot öfver hafvet, omgifven af vidsträckta planteringar och promenader, å en något kuperad med vexlande löf- och barr- skog bevuxen sluttning af det omkring 1,000 fot höga berget Billingen, öppnas efter genomgången renovering den 1 juni.
Staden, hvarest badgästerna bo, är med sina breda gator, sin stadspark och andra öppna platser, känd för sin friska och stärkande luft samt särskildt som det ställe, der Lungsoten skördar relativt färre offer än i någon annan stad å Skandinaviska halfön.
Fullständig Vattenkur, Tallbarrsbad, Elektriska och Medikamentösa bad.
— Helsovatten.
- - Elektricitet.
— Gymnastik och Massage af biträdande läkare och fröken S. Englund, legitimerad gymnast.
Apparater för förtätad och förtunnad luft.
— Stor Societetslokal med tidningar, nytt Flygelpiano och Restauration.
— Goda bostäder och flere restaurationer i staden till billiga, olika priser.
— Denna badort är lämplig för dem, som lida af nedsatta krafter, ömtålig hud, katarrer, nervsvaghet, förlamning och andra nervsjukdomar, reumatism, börjande lungsot, specif.
åkommor m. m.
— Badafgiften: 10 kronor i första, 0 kronor i andra klassen pr vecka.
— Enskilda rum erhållas lätt vid ankomsten.
Våningar an- skaffar kamrer A. Berner.
— I bokhandeln: » Om Sköfde vattenkur » af L.
G. Dovertie, M.
D., [311] Anstaltens öfverläkare.
S i b y l l e g a t a n 30, n. b.
ö.
g. Borgholms hafsbad och kuranstalt Damer, som önska njuta bvila och stillhet på landet under sommaren, erbjudas god och ovanligt billig inackordering vid vackert ställe i Nerike, omgifvet af ut- märkt skön och vacker barr- samt löf- skog.
Svar och förfrågningar till » Hem », Asker, Örebro län.
(&lt;;.
1 6 1 5 1 x 2) [312] öppnas den 13 juni och erbjuder: goda klimatiska förhållanden, vidsträckta promenader, goda saltsjöbad, nytt varmbadlms med servering af vanliga badfor- mer, behandling med massage, gymnastik och elektricitet, mineralvatten, rym- liga sällskapslokaler, god restauration, tillfälle till inackordering och segling.
Rum beställas genom kamrer E. Melander.
Läkare, doktor C.
H. IJildebrand från Lund.
Program sändas på begäran.
Borgholm i april 1888.
Bolagsstyrelsen.
K u r s i klädsömnad Vårt i: a Hushålls-, Pariser- gifves af undertecknad till ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- färdiga egna klädningar.
Bernadina Nicodemi, Regeringsgatan 47, 3 Ir.
upp öfver g. ooh Intubi-Xaffe, Stockholms Intubi-Kaffefabrik, är ortens mest spridda organ- 4 Klara östra gata n:r 4. i Sala, Tullskyddsvänlig.
Prenumerationspris 5 kr.
Annonspris 8 öre.
(i I utgifven Fosterländsk.
r228] i - « * I^llLLE Ur- svenska K o n s t v ä f n a d e r Yllestramaljer, u och Förklädes (i alla, färger, Gam Silke.
Äkta tyger, ylle och bomull.
färger.
Originalmönster.
Bästa materialier.
Beställningar utföras å Möbeltyger, Mattor, Draperier vi.
m. i hvilken stil som önskas.
Moderata priser.
Stockholm, \ Drottninggatan 36.
Tillverkningsort: Lund (Thora Kulle).
Göteborg Filial: (Svenska indnstrimaga- sinet.)
[137] | Lampkök.
Storarladt societetshus, propra, rymliga bassänger och varmbadhus, om- fattande förbättringar inom staden och å ön.
Goda bostäder och restauranter.
Alla vid ett hafsbad vanliga varma bad och duseher; modifierad kallvattenkur, brunnsdrickning, massage, sjukgym- nastik, elektricitet, bergspromenader.
Läkare: Badintendenten doktor Harald Sörman med biträdande läkare.
Massagebehandling — äfven för underlifslidanden — meddelas af doktor Uno Helleday.
Sjukgymnastiken förestås af doktor Uno Helleday.
Medicinska för- frågningar besvaras af och genom tillförordnade stadsläkaren d:r J. Larson till tiden for badintendenten doktor Sörmans återkomst från utrikes resa i medio af maj.
Beställningar af rum m. m. ombesörjas af kamreraren E. Silfversvan.
Marstrand i april 1888.
Badhusstyrelsen.
Endast 2 5 öre I Debet oeh Kredit I Husqvarna Stålsymaskiner, vida öfverträffande allt hvad utländska symaskiner heter, såväl i afseende på det materiel, hvaraf Husqvarna- maskinerna äro tillverkade, som ock beträffande deras arbete och justering.
för häfte om 48 sidor kostar samt Symaskin- af Gustav Freytag.
Sista häftena lemnas gratis.
[i3G] och Stickmaskintillbehör hos N:r IO Gustaf Adolfs torg N:r IO.
p^i 128 H$8G~~ H a f s k u r a n s t a l t.
[308 x 3] Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
P r i s: eDkla m e d v e k e 4 — 6 k r.
, e x t r a s o - l i d a 7 — 8 k r.
, med 2 v e k a r 12 k r.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvaije köpare.
[292] J.
G.
H A M M A R, 30 Mahnskilnadsgatan Bokförlagsbyrån, X [282] J.
G. Hammars V. Broderier.
och M a r s t r a n d s S ä s o n g 1 j u n i till s l u t e t a f september.
Östra Vestmanland, (4.
(i [309x4] [135] hvars godhet garanteras, rekom- nienderas hos hvarje sparsam hus- moder.
N:r september.
Synnerligen sund och naturskön belägenhet i medelpunkten af den s. k.
G u l d k r o k e n; ljusa, rymliga och beqväma badlokaler, alla inom hus brukliga baJformer, utmärkta tallbarrsbad af dagligen på stället beredt destillat, gyttjebad i förening med massage, servering af mineralvatten, behandling med pneumati- ska och inhalationsapparater, magsköljning, dietkurer, elektricitet, massage och sjukgymnastik.
Kallvattenbadhus i Vettern, hvars vatten är beryktadt för sin renhet och genomskinlighet.
Kurorten lämpar sig företrädesvis för behandling af muskel- och led-affek- tioner, blodbrist och nervsvaghet, scrophnlos, mag- och tarmsjukdomar, hud- sjukdomar och specifika lidanden, samt.
är i öfrigt en synnerligt lämplig rekrea- tionsort.
Lätta kommunikationer flere gånger dagligen genom jernväg och ångbåtar.
Billiga kurafgifter och lefnadsvilkor i öfrigt.
God restauration.
Komfortabla och välbelägna Villor, endast för kurgäster afsedda.
Intendent och Badläkare: D:r Arvid Afzelius.
Medicinska förfrågnin- gar besvaras af Intendenten (adress till 1 juni Stockholm, sedan H j o); öfriga upplysningar lemnas och rnmbeställningar utföras af Kamreraren Erik Gallan- der, Hjo, som jemväl efter begäran portofritt öfversänder program.
Hjo i mars 1888.
Styrelsen.
[219] (c.
14297 x3) STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG Annonser, afsedda för familjen eller fruntimmersverlden, införas lämpligast i Idun.
" Tpjf
