# ID: svediakorp-per644
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,443
# sentences: 620
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 27 april 1888.
N:r 17.
B yrå: 8 S t u r e g a t a n 8 (i n g å n g från H u m l e g å r d s g.
19) Annonspris: 25 ö r e p r p e t i t r a d (= 1 0 s t a f v e l s e r).
Tidningen kostar Redaktör och utgifvare: endast 1 krona för qvartalet.
F R I T H I O F H E L L B E R G.
postarvodet inberäknadt.
Träffas å b y r ä n k l.
9 — 10 o c h 4 — 5.
Ingen lösnummerförsäljning!
Mången civilisationens Allm.
Telef.
6 1 4 7.
dotter är platt intet annat l:sta årg.
TTtgifningstid: hvarje helgfri fredag.
Sista n u m r e t i hvarje m a n a d innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker: I I landsorten: &amp; postanstalterna.
Stockholm: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i d e större b o k - lådorna samt ä tidningskontoren.
än sin klädning.
Mark Twain.
eller de, hvilkas arbete är nog inbringande att tillåta sådant.
Det gifves ju tusentals mödrar, Hemmets uppfostran.
som för att kunna förvärfva sitt dagliga uppe- TJr s Vi och våra söner », af Mathilda Langlet.
hälle måste lemna barnen så godt som åt sig sjelfva, men stundom är det bättre för sådana (Forts.) små stackare att vara alldeles på egen hand, lå man ger akt på andras barn, finner än att » vårdas » af lejda händer.
Det är svårt, livar och en fel hos dem, från hvilka stundom omöjligt att på förhand rätt pröfva man med glädje anser sina egna fria.
Men den, som skall handhafva barnen, och äfven det är icke otroligt, att dessa barns föräldrar den vaksammaste kan häruti blifva bedragen.
hos våra älskningar upptäcka fel och brister, Numera har man nog också insett, der man som vi deremot äro blinda för.
Helt säkert så hafva kan, att det är bättre att för barnens finnas fel hos alla barn och det gäller att söka räkning anskaffa en pålitligare, om ock dyrlej- dare vårdarinna, och ehuru man nog ännu upptäcka dem oeh — bota dem.
De flesta föräldrar söka väl, hvar och en på finner vårdslösa oeh samvetslösa barnsköterskor, sitt vis, motarbeta alla svårare fel och ovanor torde deras antal dock nu vara betydligt för- hos barnen, men olyckan är, att de kanske minskadt.
Man lemnar nu ej gerna sitt barn ofta icke företaga detta så nödiga arbete, förr i händerna på den första bästa och tycker ej än dessa fel rent af sticka både dem och andra heller, att » det är det samma », huru barnen i ögonen.
Men då är det mången gång redan hafva det, och de » små hafva nog i allmänhet bättre dagar än fordom, hvilket också den för sent.
Huru ofta hör man icke föräldrar förklara, minskade dödligheten bland spädbarn torde att den varnartige sonen ju fått » så mycket bekräfta.
Snarare går man må hända — der tillgångarne stryk », utan att deraf någon nämnvärd verkan försports!
Och då hade det kanske blott be- tillåta sådant — till motsatta ytterligheter, och höfts några lindriga tillrättavisningar för att det saknas icke exempel på, att barnjungfrur borttaga det, hvaröfver man nu klagar — men ordentligt tyranniseras både af barnen och af de skulle ha gifvits i tid oeh i rätta ögonblicket.
deras mor.
Att sådant skall inverka demora- För att kunna göra detta, måste man dock liserande på barnen är ju tydligt nog.
Om redan från dess spädaste älder börja aktgifva t. ex barnpigan beklagar sig öfver, att lille på barnets anlag och söka ingifva det goda Karl Ludvig » sparkat henne », och modren » Sofi retade ho- vanor.
Att med hård och stundom orättvis aga bemöter detta med inkastet: borttaga det onda, som man sjelf må hända nom väl då » — hvad skall då Karl Ludvig fostrat hos barnen eller åtminstone försummat tänka annat än att, om någon understår sig att bortarbeta, det är verkligen grymt, och det » reta » honom, så har han full rättighet att behandla denne någon så, som hans retade lyckas också rätt sällan.
Omständigheter gifvas ju, som hindra många vrede ingifver honom?
Eller om han, trotsande föräldrar att sjelfva handhafva sina barn, och förbud oeh förmaningar, med sin boll slår ned det är då nödigt att med yttersta omsorg välja t. ex. en dyrbar lampa och ser, att han, som de personer, som skola vårda de små.
Natur- begått förseelsen, undslapp bannor, under det ligtvis kan detta gälla blott om antingen de att hon, som han trotsat, får kanske häftiga föräldrar, hvilkas ställning i samhället tvingar sådana, för det hon » icke sett efter honom » dem att lemna tillsynen om barnen åt andra, — hvad är dä naturligare, än att han får klart för sig, huru det skall gå till att sjelf undkomma straff genom att skjuta skulden på andra?
En förståndig moder tager derför aldrig i barnens närvaro deras parti mot tjenstfolket.
Har verklig orättvisa mot barnet blifvit begången, kan man ju lika lätt straffa den samma efter, som före eu undersökning af saken.
Säkrast är att icke i första ögonblickets hetta banna vare sig den ena eller den andra; genom att sålunda visa sin uppriktiga önskan att vara rättvis, tillförsäkrar man också sina barn ett vida vänligare bemötande från tjenstfolkets sida och sig sjelf en betydligt större aktning, än om man utfar i förebråelser, som sedan befinnas vara orättvisa.
På samma gång ger man bar- nen ett godt föredöme och ingifver dem trygg- het, då de se, att modren icke förhastar sig, utan först undersöker, innan hon dömer.
Lika litet bör man i tjenares närvaro taga deras parti mot barnen, så franit icke någon berättigad fordran på upprättelse skulle nöd- vändiggöra sådant.
I vanliga fall är ju dertill nog att låta barnen bedja den förorättade om förlåtelse, och detta är något, som man icke bör försumma.
Mänga föräldrar finna detta motbjudande, och barnen göra det må hända också ogerna, men det bör dock ske.
Börjar man blott i tid dermed, då barnen ännu äro små, blir det dem icke det ringaste svårt, och deraf få barnen ett godt intryck — i deras medvetande inkommer, fast de ej förstå det, redan nu en uppfattning af menniskovärdet, som gifver dem en god grund att bygga på för framtiden.
Och tjenarne sätta i allmänhet ett mycket stort värde på, att barnen bedja dem om ursäkt, när sådant påfordras.
Fördelarne äro ömsesidiga.
Har man en god vårdarinna för barnen och behandlar henne väl, kan man verkligen af henne hafva mycken och god hjelp vid barnens uppfostran.
Men det är då nödvändigt, att man dels är ense med henne om sättet för barnens
Tidningen u t k o m m e r i hufvudstaden hvarje helgfri f r e d a g och kostar f ö r ett qvartal e n d a s t I krona, postarvodet inberäknadt.
— Sista numret i uppfostran, dels också sjelf vidhåller de grun- der hon är tillsagd att följa.
Det heter ofta om en barnvårdarinna eller lärarinna, att hon » icke kan sätta sig i respekt » hos barnen, men detta beror kanske rätt ofta på, att bar- nens moder icke visar den ifrågavarande till- räcklig aktning eller kan hända icke nog akt- ningsfullt yttrar sig om hennes person.
Ty icke kan man begära, att barnet skall visa aktning för den, som kanske dess egen moder ringaktar.
Det är heller icke så ovanligt att se en ung moder banna barnjungfrun, för det hon icke visar nog eftergifvenhet för den lille eller icke har nog fördrag med älsklingens nycker och odygder.
Men när dessa samma små odygder besvära mamma sjelf, då låter det annorlunda; då blir det häftiga bannor, och älsklingen blir stundom bastant omruskad.
Kan man begära, att den lille på sådant sätt skall blifva » snäll », lydig och vänlig?
Det är ju nästan omöjligt.
Agan och bannorna den ena gången äro nästan ännu mera skadliga än sjelfsvåldet den andra, och denna ojemnhet i modrens sätt gör, att barnen förlora all respekt för hennes tillrätta- visningar.
Ty, utan att göra sig reda derför, känner barnet ganska väl på sig, till hvem det kan och icke kan trygga sig, hvem det måste lyda och hvem det kan trotsa.
Också derför är det ytteist angeläget att redan tidigt begynna en förståndig uppfostran.
Ganska ofta hör man föräldrar yttra, att det ännu är för tidigt att » bråka » med pojken; när han » får mera för- stånd », då skall han hållas efter, då skall han lära sig lyda o. s. v. Men oftast blir det aldrig något af med det rysligt tillämnade utrotnings- kriget mot alla ovanor och c dygder, och dess- utom är det vanligen för sent att begynna det.
Ty det första, hvartill barnet brukar sitt » för- stånd », är vanligen dels till uppfinnandet af nya odygder, dels till undgående af straff för de gamla.
Andra säga, att gossen lyder dem, blott han får veta, hvarför han skall lyda, och anse detta alldeles tillräckligt, ja, räkna det nästan som en förtjenst — i alla fall som ett bevis på ett utveckladt förstånd och på » karaktär », att sonen först begär att få veta, hvartill det skall tjena, innan han åtlyder en tillsägelse af föräldrarna.
Men de glömma der- vid, att ynglingen ganska snart börjar anse sig sjelf lika kompetent att bedöma den saken som föräldrarna, och då lyder han endast i det fall, att hans egen åsigt öfverensstämmer med föräldrarnas.
Och i samma stund är han inne på en farlig väg.
(Slut i nästa n:r.)
Teater och Musik.
Dramatiska teatern liar under förra och innevaran- de vecka hvarje afton för fulla hus gifvit Paillerons komedi » Råttan ».
Till styckets framgång bidrager i hufvudsaklig mon det på nästan alla händer ut- märkta utförandet.
Fröken Sandell är förträffligt på sin plats i » Råttans » roll, och Pépa Rimbaut har i fru Hartman fått en representant, som väl svårligen torde kunna öfverträffas.
Fruarna Dorsch- Bosin och Fahlman fylde likaledes väl sina roller.
Detta kan dock ej fullt sägas om fru Sviartz.
Styc- kets enda manlige representant hr Elmlnnd hade i markisens roll tillfälle att visa många prof på sin goda talang.
Paillerons komedi är ett stycke, som mer än många andra förtjenar att ses.
Uppsättningen är god.
Vasateatern har hela denna vecka hvarje afton gifvit » Den sköna Helena » och naturligtvis för fulla hus.
Utförandet är det allra bästa, särskildt hvad beträffar titelrollens innehafvarinna fröken Anna Pet- terson samt innehafvarne af Calchas ' och de båda Ajaxarnes roller, hrr Grunder, Kloed och Hirseh.
Hr Hagman som Paris är också ganska väl på sin plats.
Det hela går med lif och lust och kommer I P \ I LJ I I M V j IN m å n a d e n m e d d e l a r en f u l l s t ä n d i g å närmaste postanstalt namn och antagligen att gå, tills teatern stänger sina portar för säsongen.
Madame Albanis konsert sistlidne tisdags afton i Musikaliska akademien torde kunna betecknas som musiksäsongens förnämsta evenement.
V i vilja ej inlåta oss på att beskrifva hennes sång och hennes sångkonst, hennes förträffliga föredrag i såväl drama- tiskt som vokalt hänseende, hennes perlande och uthålliga drillar, hennes långa, klangfulla och jemna toner, som ej röja den allra minsta svigtning — allt vittnande om den h ö g 6 t uppdrifna teknik i förening med den ädlaste och fullkomligaste uppfattning af hvad hon.
föredrager.
V i kunna endast uppmana våra läsarinnor att ej försumma det tillfälle, som gifves att ännu en gång få höra denna sångerska, som näppeligen står till baka för en Kristina Nils- son eller en Adelina Patti.
Madame Albanis andra och sista konsert gifves i afton och skall säkert liksom den första locka fullt hus till Musikaliska akademiens stora sal.
Att förtjusningen och bifallet vid den första kon- serten voro stormande, behöfva vi väl knappast nämna.
Madame Albani åtföljes af pianisten Bisaccia.
En livsuppgift.
Berättelse af Ernst Lundquist.
7. let var icke utan, att Ingrid kände sig temligen besviken i sina förväntningar om det nya lif, hon skulle få börja i hufvud- staden.
Besviken i flere afseenden — på tanten, på Stockholm, på allt det nya, som skulle komma öfver henne, och som alls icke kom.
Först och främst tanten.
Hon hade före- stält sig henne som en visserligen allvarlig och litet sträng, men i botten ömsint och kärleks- behöfvande qvinna, som skulle komma emot henne med öppna armar och sluta henne tätt intill sig, derför att hon i sin ensamhet be- höfde någon att meddela sig åt och hålla af.
Men hon tycktes ej behöfva någonting alla, hon var ej hågad att skänka vare sig förtro- ende eller ömhet, och Ingrid kände sig lika öfverflödig här som nere på Hallerums prest- gård.
Men kanske ville tanten studera henne först, innan hon tog något steg till ett när- mande.
Ingrid kände sig verkligen vara ett ständigt mål för iakttagelser, hvad hon sade eller gjorde.
Öfverallt följde tantens forskande ögon henne med ett tankfullt, observerande ut- tryck, och ehuru det kändes litet plågsamt i början, vande den unga flickan sig snart der- vid, och hon kunde ju ej neka för, att det egentligen var ganska naturligt, att tant Hen- rika först ville veta, hvem hon hade att göra med.
Äfven om ingrid velat, skulle hon ej ha kunnat låta bli att visa sig alldeles sådan hon var; hon hade icke en tillstymmelse till slu- tenhet eller inbundenhet i sin karaktär, hade alltid varit van att få lägga i dagen allt hvad hon kände och tänkte och satte nästan en ära i att låta genomskåda sig kors och tvärs af hvem som intresserade sig derför; hon hade ju ingenting att dölja, och det hörde till den lilla snusförnuftiga varelsens sjelfgjorda maxi- mer, att en menniska med rent samvete bör lefva liksom för vidöppna fönster och dörrar.
Hon utgaf sig derför nu som alltid sådan hon var och tänkte: när tant studerat mig tillräck- ligt, kommer hon mig väl till mötes, om hon anser mig det värdig.
Det, som mest förvånade henne hos Hen- rika, var hennes häftiga, nästan nervösa väg- ran att tala om hennes mor, förr än hon sjelf fann för godt.
Ingrid kunde endast förklara detta hennes underliga beteende på ett sätt: hon hade blifvit sårad af, att hennes skydds- ling så ifrigt och pockande fordrat att få höra mode- och mönstertidning.
— Uppgif adress samt erlägg prenum.-afgiften.
talas om sin mor, innan hon ännu hunnit visa den ringaste sympati eller tacksamhet för henne sjelf, som gjort så mycket för henne och nu skulle vara henne i mors ställe.
Det var ett slags svartsjuka eller hvad hon skulle kalla det, visserligen litet besynnerlig hos en person, som tycktes vara så föga angelägen om att komma i något slags hjerteförhållande till henne, men kanske ändå på det hela taget ganska för- klarlig.
Hon visste af åtskilliga antydningar i tantens bref, att denna led af att känna sig förbisedd och behandlad med likgiltighet af alla, som kommo i beröring med henne; hen- nes missnöje redan den första qvällen öfver att, Erik för sina bestyr med Ingrids saker glömt visa henne tillräcklig uppmärksamhet, var ju också en yttring af samma känsla.
Ja, så måste det vara.
Det fans således ingen annan utväg äfven här än att vänta.
Men på detta ville Ingrid ej vänta länge.
Under de närmast följande dagarne försökte hon flere gånger ge tanten ett tillfälle att upp- fylla sitt löfte och tala med henne om mo- dern — ty hon hade kanske helt enkelt glömt det?
— men dessa försök ledde ej till något resultat.
Det enda hon en dag händelsevis fick veta var husnumret, der hennes föräldrar bott som gifta — det var vid Skeppsbron; och nästa gång hon kom ut på egen hand, uppsökte hon genast detta hus, beskådade det utvändigt länge och väl, gick uppför de bägge trapporna, der modern trampat så många fjät, och stod en lång stund utanför dörren, som ledt in till hennes våning, hennes och faderns, och der det nu satt en breflåda med obekant namn på; men hon spratt till, då hon hörde en fruntimmersröst tala i tamburen, och skyn- dade bort, gråtande under floret och med hjer- tat svällande af längtan och otålighet.
Då hon kom hem, talade hon genast om, hvar hon varit, dels för att icke ha något hemlighets- makeri för tanten och dels för att möjligen framkalla det hon så trånsjukt väntade på — men förgäfves.
Äfven Stockholm svek henne.
Hon hade al- diig varit i en så stor stad förr, och det plågade henne att möta obekanta ansigten öfverallt, som ilade likgiltigt förbi henne, utan att ens undra hvem hon var.
Der nere på landet kände alla henne, till och med torpare och fattighjon; alla helsade på henne och alla ville henne väl.
Här var hon mer än någonsin » en i högen », just det hon mest afskydde att vara, en namnlös, en myra i stacken och dertill en myra, som ingen nytta gjorde.
Och allt det märkvärdiga, minnesrika och sköna, som här skulle finnas att se, det fick hon icke se.
Hon kunde icke gå ensam, ty hon hittade nästan ingenstädes, och tanten satt ständigt inne på sitt rum och läste, ty syskole- barnen hade nyss fått ferier, och Ingrid hade således ingen annan utväg än att läsa, äfven hon.
Adam Homo slutade hon snart, oeh sedan fick hon andaktsböcker af tanten, men det gick trögt för henne att komma igenom dem, ty tankarna voro på annat håll.
— Ingrid hade sett rätt; Henrika var verkligen sysselsatt med att studera henne, hufvudsakli- gast för att finna ut, från hvilken sida väc- kelsen skulle nalkas henne.
Ty hon hade med allvar gripit sig an med att fullgöra sin pligt mot Kurts dotter.
Om hon aldrig förr gjort något direkt och person- ligt försök att bana väg för den Helige ande till ett menniskohjerta, så var nu stunden inne att göra det.
Hon fick ej låta afskräcka sig af sin brist på sjelfförtroende, sin misströstan om sin egen förmåga att inverka på en med- menniska, sin känsla af tafatthet och tung-
Vi vilja s ä r s k i l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n sökande och platsutbjudande annonsörer, p å Iduns l ä m p l i g h e t f ö r p l a t s - ä f v e n s o m f ö r alla ö f r i g a s l a g s häfta, då det gälde att tala inifrån; ty här var det oafvislig pligt.
Och hon kände denna pligt så mycket starkare bindande och bju- dande, som hon visste med sig, att hon från första ögonblicket fattat antipati mot denna unga flicka.
Just derför ville Gud, att hon, för att försona detta, skulle bevisa Aimées barn den största välgerning, som en menniska kan göra en annan: taga henne vid handen, leda henne fram till Jesus, som, enligt hvad hon påstod, vandrade tusen millioner mil bort ifrån henne, och lägga henne i hans armar.
Hennes tröghet, inbundenhet och handlings- skygghet skälfde och vredo sig i ångest inom henne, då hon tänkte på det stora omvändelse- verk hon åtagit sig; men det fans ingen appell, hon hade brottats med Gud i bönen, och han hade bringat henne ner på knä och fcefalt henne: du skall 1 Men från hvilken sida skulle hon komma åt denna i kärlek till verlden snärjda varelse, som säkert bar på så onda anlag efter mo- dern?
— Modern!
Ja, den afgudabilden må- ste först störtas ner från altaret i flickans exalterade själ, innan Frälsaren kunde hålla sitt intåg der; förr blefve hon icke tillgänglig för ordets upprifvande kraft.
Satt hon der icke dag ut och dag in med de härligaste väckelseskrifter framför sig, skrifter, der hvarje ord var ett ljungande, tveeggadt svärd, som klöf själen midt i tu, och hon dåsade öfver dem som öfver en gammal tidning, vände bla- den liknöjdt och lät tankarna irra på andra håll?
Åh, hon visste nog, kvart dessa tankar styrde kursl Men afgudabelätet skulle slungas i stoftet — det skulle falla af sig sjelft, om man blott ryckte bort den mystiska, förskö- nande slöja, hvarmed hon i sitt barnsligt svärmiska kärleksbehof hade prydt det.
Och sedan — med sorgen öfver modern och ensam- hetskänslan till bundsförvandter — ja, det skulle gå.
Från den sidan kunde hon kom- mas åt, endast från den sidan.
En qväll efter måltiden förde hon henne med sig in i sitt rum, tog Aimées kabinetts- fotografi, som hon på förhand lagt fram på bordet, räckte den till Ingrid utan alla förbe- redelser och sade: » Du har bedt att få se din mors porträtt — här är det. » Den unga flickans händer kunde knappast hålla det fast, så darrade de, oeh hon sjönk ner i en länstol med ögonen fastlödda vid porträttet.
Henrika kunde icke se hennes våld- samma rörelse, hon gick fram till fönstret och stälde sig der med ryggen utåt rummet, för att låta henne lugna sig.
Det dröjde en lång stund, innan Ingrid sade något.
» Får jag behålla det? » frågade hon slutligen tyst, som om hon talat i ett likrum.
» Ja visst, det är ditt — jag har bara för- varat det åt dig. » » Är det likt? » » Ja, jag tror det.
Jag såg henne inte så många gånger. » » Hur kom det sig? » frågade Ingrid för- vånad.
» Ni bodde ju i flere år i samma stad, och du var slägt med min far.
Tyckte hon inte om dig? » Henrika smålog bittert.
» Du sätter inte i fråga möjligheten af att jag inte tyckte om henne? » » Nej, » svarade Ingrid efter en stund och med ögonen fortfarande fasthängande vid por- trättet, » det gör jag inte — ty den, som ser så god ut, måste väl alla ha tyckt om. » » Ja, det var till oeh med för många, som tyckte om henne. » I r- \ I L » » I j Kl U IN a n n o n s e r sOm b e r ö r a familjekretsen.
— A n n o n s e r m o t t a g a s e n d a s t g e n o m S.
Gumselius annonsbyrå och hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
» Jag förstår inte.
Det låter på din ton, som om du menade, att hon inte var god. » » Det var hon inte heller. » » Tant — tant, » flämtade Ingrid, » vet du hvad du nu säger.
Vet du, hvem du talar om? » » Jag talar om den största synderska, jag någonsin känt. » Icke ett drag rörde sig i Henrikas ansigte, det såg ut, som om det varit af sten, men ögonen, de eljes så döda, kalla ögonen, bor- rade sig som dolkar i Ingrid och tvingade henne att åter falla ner i stolen och trycka porträttet med bägge händerna intill sitt bröst som en sköld.
Då släpte Henrika taget med ögonen, förde handen öfver pannan, betänkte sig litet och sade sedan lugnt, i det hon långsamt började gå af och an på golfvet framför Ingrid med händerna_ i .förklädesfickorna: » Jag har lofvat att säga dig allt om din mor, och jag skall nu göra det, men i fa ord, ty ämnet är mig mer än vidrigt.
Och det skall du komma ihåg, att hvad jag nu säger dig är sant, hvarje ord, så visst jag vill bli salig efter döden. » Och medan Ingrid satt der i stolen och följde henne med torra, upphettade, nästa för- vildade ögon, fortsatte hon sin vandring af och an och sade i kärf och tvärhuggen ton och med många pauser: » Din mor var utrustad med många härliga yttre förmoner.
Men hon hade aldrig känt Gud, oeh hon hade intet samvete, det var hela saken.
Det första jag vet om henne var, att hon stal sin man från en annan.
Stal honom, medan han ännu tillhörde denna andra.
Och inte derför att hon älskade honom, ty det gjorde hon aldrig, det har hon sjelf sagt honom, utan derför att hon ville komma sig upp, bli rik, lefva i flärd och yppighet, och derför att hon såg, att hon hade makt att göra med honom hvad hon ville.
Ty han var svag.
Det var hans enda fel.
I sex år voro de gifta.
Det var ett syndens hus med dans och komediantspel och usla nöjen.
Hon drog in sina kurtisörer i hans hem och åt och drack upp hans pengar tillsammans med dem.
Och ändå dyrkade han henne på knä som en madonna.
Han visste inte af det värsta, han trodde ju knappast det han såg med egna ögon.
Men så kom slaget.
Hon rymde ifrån honom med en rysk grefve — en diplomat, gammal och ful.
Det var vid jultiden — du fick ingen julgran den gången, stackars liten.
Kurt reste efter — det var en lång, isande kall ångbåtsresa, och den knäckte honom — men sorgen hade väl knäckt honom förut.
Han fann henne, men hon ville inte följa honom.
Han fick vända om hem ensam.
Då grefven öfvergaf henne, kom hon i förlä- genhet, och då skref hon till Kurt efter pen- gar.
Han skickade henne allt hvad han hade, och se ' n kunde han inte göra mera för henne, och derför dog han.
Men hon lefde ett gladt lif i Petersburg, så länge det varade.
Hon skall till och med ha varit frilla åt en kejser- lig prins — ja, det har stått att läsa i tid- ningarna.
Men nu är hon död — i elände, andligt och kroppsligt.
Hon ligger inte be- grafven i Karlsbad, som du har trott; der har hon aldrig varit — hon ligger på fattigkyrko- gården i Riga, der hon passade upp på en sjömanskrog sista året hon lefde. » Henrika stod en lång stund vid fönstret och stirrade ut på den mörka himlen, men så vände hon sig om — det var så tyst — hade flickan svimmat?
Nej, hon hade rest sig upp och stod vid bordet, blek, med nedslagna ögon och en ner- vös rynkning i mungiporna.
Porträttet tryckte hon fortfarande krampaktigt intill sig med ena handen.
Henrika gick ett par steg emot henne och ville säga något, men då sträckte Ingrid afvärjande ut handen emot henne, stod en stund, tyst som förut, och gick derefter lång- samt ut.
Icke ett ord, icke en tår.
Henrika hörde henne sakta stänga dörren till sitt rum.
(Forts.) 4 ^ - Läkareråd.
Ldli.
N i m å s t e f ö r s t s ä g a o s s, h u r u d a n t e r t a l l m ä n n a till- s t ä l l d är, o m n i haft e l l e r h a r n å g o t u n d e r l i f s l i d a n d e, o m e r m a g e i ö f r i g t ä r d å l i g, e t c.
f ö r att vi s k o l a k u n n a g e e r ett r a d m e d a f s e e n d e p å d e n b a d o r t, n i b ö r b e s ö k a.
Ä r t r ö g af- f ö r i n g d e t e n d a s y m p t o m e t, så ä r R o n n e b y s a n n o l i k t e j d e n lämpligaste platsen.
Ottiliana.
H a r p a t i e n t e n f ö r s ö k t bromkalium?
Detta in- t a g e t i s t i g a n d e d o s i s (4 — 8 — 1 0 g r a m d a g l i g e n) h ö r till d e allra b ä s t a m e d l e n m o t s j u k d o m e n i f r å g a, o m k u r e n f o r t - sättes k o n s e q v e n t o c h t i l l r ä c k l i g t l ä n g e.
Ä r d e t t a m e d e l o c h a n d r a f ö r g ä f v e s f ö r s ö k t a, v i l j a vi r å d a er att f ö r s ö k a h y p n o - tisrn, s o m m e d f ö r t b o t i l i k n a n d e fall.
H.
T a g h v a r j e a f t o n e t t 3 0 ' s i t t b a d u n d e r 15 — 20 m i n u t e r m e d g n i d n i n g ai d e i v a t t n e t befintliga k r o p p s d e l a r n e u n d e r b a d e t s a m t n o g g r a n n f r o t t e r i n g efter d e t s a m m a.
L å t d e s s - u t o m r e p e t e r a d e t förra r e c e p t e t.
T.
D e t b ä s t a r å d, v i k u n n a gifva er, är, att n i i s o m m a r underkastar e r en b r u n n s - o c h badkur, o c h denna helst r e p e - t e r a d n ä s t a år.
T i l l s v i d a r e b ö r n i e n q v a r t s t i m m e f ö r e h v a r j e m å l t i d d r i c k a e t t p u n s c h g l a s P o r l a v a t t e n s a m t e n q v a r t efter m å l t i d e r n a taga 15 d r o p p a r utspädd saltsyra i litet v a t t e n.
Moder.
1) N i h ö r ej f ö r s u m m a att f o r t a s t m ö j l i g t r å d f r å g a e n s p e c i a l i s t i ö r o n s j u k d o m a r, t y efter s k a r l a k a n s f e b e r u p p - k o m n a ö r o n s j u k d o m a r ä r o ofta af g a n s k a allvarsam natur.
T i l l d e s s n i b l i r i tillfälle att b e s ö k a läkare, k a n n i f ö r s ö k a d e n b e h a n d l i n g, s o m tillrådts F r u H u l d a i n:r 14.
2) D e göra hvarken nytta eller skada.
Mathilde 18. till M a r y i n: r 3.
Medel d e r e m o t är r e d a n omtaladt i svaret Stafva.
U t a n u n d e r s ö k n i n g a f e r » k n ö l » v å g a v i ej v t t r a oss o m dess natur.
F ö r s u m m a e m e l l e r t i d ej att l å t a l ä k a r e undersöka den samma.
Teresina.
N å g r a m e d e l d i r e k t m o t d e t t a o b e h a g finnas ej.
D å n i e m e l l e r t i d att d ö m a a f e r b e s k r i f n i n g t y c k e s v a r a n å g o t n e r v ö s, så v o r e e n v i s t e l s e v i d v e s t k u s t e n i s o m m a r h e l t s ä k e r t a f n y t t a f ö r e d e r.
Står d e t o b e h a g, h v a r f ö r n i b e g ä r råd, i s a m b a n d m e d d e n n a n e r v o s i t e t — o c h detta är ej alls o m ö j l i g t — så k a n ni m ö j l i g e n ä f v e n i d e t t a a f s e e n d e vänta någon förbättring.
Elsa.
1) M a r y i n: r 3 o c h 2) F a n n y L.
L.
L.
i n:r 15.
Arbetare.
Säkrast o e h fortast lyckas aflägsnandet p å opera- tiv v ä g.
F ö r s ö k eljes penslingar m e d följande b l a n d n i n g: camplter, alkohol o c h vinättika lika delar.
Fru Seda, Strand.
1) H a r n i tillfälle att rådfråga e n s p e - cialist i halsens o c h näsans s j u k d o m a r?
Detta v o r e önskvärdt.
F ö r s ö k eljes tills v i d a r e d e n b e h a n d l i n g, s o m tillrådts C h a n d e r - n a g o r 3) i n: r 1 4, samt d r i c k h v a i j e m o r g o n ett glas v a r m t Emservatten.
2) A s i g t e r n a o m sättet för s m i t t a n s ö f v e r f ö r a n d e ä r o ä n n u d e l a d e, m e n möjlighet f ö r s m i t t a f ö r e l i g g e r o c h m a n a r till f ö r s i g t i g h e t, i s y n n e r h e t f ö r d e t u n d e r 2) b.
o u i t a l a d e fallet.
L å t h e n n e, sä l ä n g e h o n v i s t a s i h u s e t, b e g a g n a e n s ä r s k i l d s p o t t k o p p, s o m dagligen desinticieras m e d stark k a r b o l s y r e - lösning.
Ella.
S å d a n a m e d e l finnas a n g i f n a i r å d till F r å g v i s 3) i n:r 5 o c h till C. v. R — h — n i n: r 15.
H. E.
23. får s a m m a s v a r s o m F a n n y W.
i n: r 1 2.
Only.
D e t e n d a t i l l f ö r l i t l i g a m e d e l, s o m finnes, ä r s. k.
e l e k t r o l y t i s k b e h a n d l i n g.
I detta fall s k u l l e e m e l l e r t i d f o r d r a s, att ni h a d e i tillfälle att u n d e r m i n s t ett års t i d 2 — 3 g å n g e r i veckan besöka den behandlande läkaren.
Anil.
F u k t n i n g m e d koncentrerad amykos m e d följande p u d r i n g m e d p u d e r a f 1 d e l zinkoxid p å 10 d e l a r stärkelse.
Mocka.
S e r å d till M a r y i n: r 3!
M.
1) A s e p t i n g ö r m e r a nytta.
När » reformarna » åter i n f i n n a s i g, så a n v ä n d d e n salva, s o m f ö r e s k r i f v i t s B e d a 2) i n: r 14.
2) D e t t a är n o g ett b r a m e d e l, m e n q v a n t i t e t e n är otillräcklig för ändamålet.
Ä r e m e l l e r t i d e r m a g e d å l i g, så b ö r n i afstå från p o r t e r n p å f a s t a n d e m a g e, t y i s å d a n t fall g ö r d e n m e r a s k a d a än g a g n.
F ö r t ä r d å i stället m j ö l k o c h skorpor mellan måltiderna.
H.
Et.
D e » svarta punkterna » för ö g o n e n b e r o på b l o d - brist eller allmän svaghet, möjligen stående 1 s a m b a n d m e d ert h j e r l l i d a n d e.
N å g o n särskild behandling för d e » svarta p u n k t e r n a » k a n s å l e d e s ej k o m m a i fråga.
D:r — d.
f l d n l n g é h kostat * e n d a s t en (I) k r o n a f ö r q v a r t a l e t, b e f o r d r l n g s a f g l f t e n inberäknad.
— Fullständig m o d e - och mönstertidning gratis.
r 61 m m i m t Drottninggatan 3 tr. Annonser m o t t a g a s g e n o m S. Gumssiius a n n o n s b y r å i o c n nos redaktionen till 2 5 ö r e p r 4 - s p a l t i g p e t i t r a d (= 1 0 s t a f v e l s e r).
Y t t e r å 61 j e r n k ä l l a öppet 15 j u n i — 1 september.
o c h Se v i d a r e n:r (G.
5 utföres omsorgsfullt nutidens Med s t ö r s t a I?
i t l 4 i i 55 Nybrogatan.
Billiga priser.
N y b r o g a t a n 55.
(\ \ \ C t Tvätt utföres äfven af härvarande ordentliga tvätteräkor, " D o.
1 hemtas och hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 eller pr post.
rj^ Fotografering enligt ^ fordringar.
högaktning A n d r a DIVERSE.
25 ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
LED / GA Doktor af [240] E n l ä r a r i n n a önskar öfver som- maren plats på landet i ett bildadt hem för att deltaga i husliga göromål, samt äfven, om så önskas, undervisa nybör- jare mot hel inakordering och fri resa.
Svar till » A.
», Iduns Byrå.
[291] En ung flicka a f g o d fa- m i l j som genomgått fullständig kurs i alla göromål, som förefalla inom ett större eller mindre hushåll, önskar komma i en bättre familj, för att få biträda och gå frun till hända.
På lön fästes ej afseende, blott ett verkligt godt och hjertligt bemötande.
Svar till » Ordentlig », Iduns Byrå Stockholm.
reformerade Mm H e m m e t s uppfostran.
A f Mathilda Langlet (forts.).
— Teater oeh musik.
— En lifsuppgift.
Berättelse a f Ernst Lundquist (forts.).
— M k a r e r å d a f D:r — d.
— E t t v ä n l i g t r ä d till fruarna.
A f Signe — n.
M o d e r e v y.
— K a p p a f ö r flickor o m 8 — 10 år.
— V å r p a l e t å.
— P a l e t å.
— K l ä d n i n g af y l l e.
— Vårkappa.
— Vårkappa.
— Morgonklädning.
— H a n d a i b e t e n.
— E t t o c h annat.
— Klfva (11) i l l u s t r a t i o n e r.
Mönsterbilaga.
J.
G.
H a m m a r s Lampkök.
Östra Stor värmeförmåga.
Brinna luktfritt.
Briljant belysning.
Pris: enkla m e d veke 4 — 6 k r.
, e x t r a s o - l i d a 7 — 8 k r.
, m e d 2 v e k a r 12 k r.
Fullkomlig belåtenhet garanteras hvarje köpare.
[292] J.
G.
H A M M A R, 30 Malmskilnadsgatan underkläder.
10 [281] Y e s t m a u l a n d, förlag utgifven i Sala, är ortens mest spridda organ- Fosterländsk.
Tullsky ddsvänlig.
Prenumerationspris 5 kr.
Annonspris 8 öre.
[282] af F Ä L T S K Ä R N S Endast 10 af Gustav Freytag.
Sista häftena lemnas gratis.
Bokför Hökhults Hönsgårdar, adr.
Säfsjöström.
Kan reqvireras: V ä r p l å d o r för ä g g ä t a n d e höns för en enkel till 1 höna 3 kr.
för en dubbel till 2 hönor 5 kr.
som äfven kan begagnas såsom Fåtölj, Chäslong och Säng.
Stolen, som är stämplad med vår firma, erhålles — gul eller brun — genom de flesta bok- handlare eller fraklfritt mot 10 kronors jernvägsefterkraf från Hjalmar Petersson &amp; K:nis Bokhandel, Karlstad.
f2571 H y a F ä l l s t o l, [285] Engelska Magasinet 38 Kegeringsgatan 38, 1 tr. upp.
Tricotvaror af bästa qvalité, Serger, Velveteen, Flaneller, Barnskor, Vår- hattar för babies, Bärkappor.
Utmärkta Teer m. m.
[252] kronor.
VEEN ' S B e g ä r alltid rena Cacao Utsökt qvalitet — Billigt pris.
' / a k i l o 2: 75 j V4 k i l o 1: 5 0; Vs k i l o 80 ö r e.
General-Agent för Sverige: S.
J. NORMAN, S t o c k h o l m.
[142] Skrif (G.
11476x13) till nationalverk Subskription mottages i alla bok- lådor.
— Enskilda subskribent- samlare torde anmäla sig i när- maste bokhandel, då de erhålla fördelaktiga vilkor.
[290] B o s ä oeh eller t begär å Hvita n i [22] fruntimmersverlden, n g s m a g a s i n jStlOCl^llOliri oÄot&amp;ii-trioBfct / rvrlen * J p r of v e r Yäfnader Broderier, 120 familjen t * J oitotri^tR.oBttvi.rle-n.
E t t g o d t h e m och moderlig vård erbjudes några unga flickor, hvilka i höst för studier eller af andra skäl ämna vistas i Stockholm.
Daglig öfning i språk gifves.
Närmare upplysningar lemnar fröken Pontus, Nybrogatan 14 B, 1 tr. [287] för ^ Oumbärlig möbel i hvarje hem är Hjalmar Petersson &amp; K:nis Genom detta oerhördt billigapris) har snart sagdt hvarje svensk blif- vit satt i tillfälle att förskaffa sig detta Annonser, afsedda la gsbyrån.
af Hjalmar Petersson &amp; G o s i Karl- stad välkända tillverkning, till fabriks- pris, i Tegnér &amp; d ' Aubignés Bokhandel, Drottninggatan 80.
[288] Obs!
Efter subskriptionstidens slut höjes priset åter till 12 kronor.)
litterära öre Debet oeh Kredit Fällstol Zach.
T o p e l i u s ' m ä s t e r v e r k, historia, tidsmålning och ro-) man på samma gång.
Sedan mer än tjugu år till baka har Sveriges folk lärt att älska och beundra dessa berättelser.
Det finnes ingen svensk bok, som haft en så exempellös framgång som denna.
Förklaringsgrunden hvarför den blifvit en iilslclings- boJc för hvarje svensk ligger |li den » hjertats poesi », den varma (känsla för rätt och sanning, som / utgör bokens kärna.)
Detta snilleverk utgifves nu, [försedt med öfver 300 teckningar af i Carl Larsson i en godtköps-) upplaga, som fördelas på 48 häf-!
ten, af hvilka 40 utlösas med 25 / öre och de 8 sista lemnas gratis.)
Priset för hela arbetet blir följ- aktligen 25 för häfte om 48 sidor kostar &gt; B E R Ä T T E L S E R, endast E n u n g flicka f r å n S t o c k - tde-r- h o l m ö:.skar plats i aktad familj som sällosap oeh biträde i hushållet.
Hon y — har genomgått praktisk kurs i mat- BO lagning och eger vana vid husliga SO ~ göromål samt är musikalisk.
Svar till w - » 19 år » torde sändas till Fru Medin, Hudiksvall.
[294] •d B CO CD H Innehållsförteckning: B S M I T T.
[26] 1 0 Brahegatan Stockholm.
[293] 2 " * C L A R A spörsmål förfärdiga för a l l a å l d r a r och k l a s s e r!)
sociala Sofia Ekman fy C:o G-odtköpsupplaga En bättre, stadgad flicka med fördelaktigt yttre och godt sätt jemte flerårig vana vid handel, önskar ju för dess hellre plats — helst som kassörska — på kontor eller i mindre affär.
Goda rekommendationer kunna presteras äfvensom kunskapsbetyg för önskad plats.
Fotografi och stilprof till reSekterandes påseende å » Iduns » redaktionsbyrå.
Svar till » Små preten- tioner », pöste restante, Upsala.
[284] nutidens; C.
D.
J O S E P H S O N, H ö t o r g e t 1 1, 1 tr. På Albert Bonniers har börjat utgifvas en i F ö r s t a u p p l a g a n s l u t s å l d e s u n d e r l o p p e t af en m å n a d.
9 — 10 o c h 2 - 3.
A l l m.
t e l.
6 9 1 0.
Fruntimmerssjukdomar, Förlossningar.
[207], E n i samhäl et.
N å g r a.
i n l ä g g A f z e l i u s.
Kl. 10 — 11 och 2 — 3.
(G 1867x1) En bildad, musikalisk flicka med goda rekommendationer ön- skar plats såsom sällskap och biträde hos någon aktningsvärd familj.
Svar till » Maria 1888 », Norrköping, pöste restante.
[386] A.
Hud- o c h m a g s j u k d o m a r.
Smålands gatan 18.
PLATSER.
E n 20-årig " flicka, kunnig i all slags damsömnad, och som genomgått en mindre kurs i hotellkök, önskar sig plats i privathem under en förståndig husmoders ledning.
Svar märkt » 20 år » torde godhetsfullt sändas under adress Söderköping, pöste restante.
[205] D o k t o r kr.
u p p l a g a n af Q v i n n a n s A n n o n s e r.
I n g e n annons införes under 1 15133x5) itlilipi nya, tidsenliga Annonspris: 16 denna tidning.
upp få h ä r m e d r e k o m m e n d e r a sin s a n a t o r i u m oeh till Duktyger, Lakanväfnader prisuppgifter underkläder, Spetsar, Handduksväfnader, oeh Sängkläder.
STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG införas lämpligast i Idun.
f Bihang till # 111 PRAKTISK VECKOTIDNING FÖR QVINNAN OCH HEMMET N:r 4.
ModereVu.
&gt;et är vår!
Kan hända fallerjust i det ögonblick dessa ra- der läsas, en oblid, genomträngande hagelskur ellei ett frostigt snölager, och kan hända böja sig träd och grenar för en häftig stormvind — allt erinrande om vinterns ihärdighet, och dock, oaktadt allt detta, är det ändå vår.
Med hvarje dag blifva solstrålarne varmare och framlocka så småningom ännu föga ut- vecklade knoppar på träd och buskar.
Men — vi hafva här ingen tid att öfverlemna oss åt vårdröm- mar, väfda af violdoft och solstrålar, vårt tema är allt för realistiskt, vi måste ju uttrycka oss i affärsstil.
Lydande denna pligt vilja vi fästa våra läsarin- nors uppmärksamhet derpå, att våren icke endast väcker den slumraude naturen till nytt lif, utan äfven menniskornas önskningar och fordringar.
I syn- nerhet visar sig detta i de vexlande moder, som utgöra hvarje ny säsongs drabanter.
Ju hastigare blad och knoppar utveckla sig, ju varmare blifva solstrålarne och ju mera oumbärlig blir t. ex. — en- touscasen, parasollen.
Fogande sig efter den till- fälliga smak, som nu gör sig gällande, äro de enkla entouscas, hvilka afses för våren, klädda med randadt eller rutigt siden.
Den elegantare genren represen- teras af rynkad eller plisserad tyll i smakfulla färger, samt af svarta eller hvita spetsar, prydda med slag och öglor af moaréband.
Med synnerlig sorgfällig- het har industrien tillgodosett damernas smak, och entouscasens krycka prydes antingen med en knapp af oxideradt silfver eller med ett konstmessigt ut- arbetadt fogel- eller hundhufvud af elfenben, hvilket senare då ersätter kryckan.
I många fall användes en sirligt graverad ring o. s. v. April Fig. 1.
K a p p a för flickor om 8 — i o år.
Ännu en nyhet hafva vi att anmäla bland den massa af nya toalettillbehör, som säsongen uppvisar, nämligen fichyerna.
Dessa ega säkerligen sin stora klädsamhet såsom ett graciöst klädningsgarnityr, men det är i synnerhet den smakfulla och mångsidiga an- ordningen de hafva att tacka för, att de ännu räknas till nouveautéerna.
För öfrigt menar man med ut- trycket fichy icke det vanliga prydliga bröstgarnityret, som endast sparsamt betäcker axlarna och i de flesta fall afslutas vid midjan.
Nej, lika så väl som tygstofl och arrangementer variera, så variera äfven storlek och form.
Fichyn skares i långa snibbar framtill och kort baktill; erinrande om en pelerin, lagd i kors.
Hela toaletten vinner härigenom både elegans och behag.
Fichyn framställes af spetstyll både i svart och i alla andra smakfulla färger, bandgarneringar, samt af batist, crépe de ehire, eller lättare musslinsväfna- der.
Det sistnämda slaget garneras med spetsar, fransar, perlor och snörmakerier.
Hvad beträffar sjelfva drägten i öfrigt röjer denna en enkelhet, som ovilkorligen måste tilltala.
Kläd- ningskjolen anordnas i smalare eller bredare plisséer, och draperierna anbringas företrädesvis på höfter och bakvåd, dock städse med iakttagande af en viss modi- fikation.
Den släta framvåden har vunnit stort er- kännande, och verkar synnerligen elegant, helst om tygstoffet är af dyrbarare eller gedignare slag.
1 annat fall är den icke att förorda, ty de enklare ty- gerna föra sig endast obetydligt, och den åsyftade enkelheten förlorar då sin goda verkan.
Hvad beträffar hattarnes form, så visar det sig, att dessa, för att förmedla öfvergången från vinter till sommar, variera i tyll och filt i modeller, hvilka mera bestämdt skola framträda, sedan stråhattarnes tid kommit.
Den lilla kapotten, tätt slutande till hufvudet, kräfver en hög, prydlig utstyrsel, hvarige- nom det hela gör sig mera gällande och verkar syn- nerligt klädande.
Såsom garnityr föredrages guld- broderade uppslag, jetbroderier och förnämligast ax, till hälften dolda bland rysch af guld- eller silfver- spetsar.
Men sällan lär väl anbefallas så stor (ör- sigtighet som i detta fall, ty lika så anslående, som ett riktigt anbringande af detta garnityr är, lika tröttande för ögat är öfvermåttet deraf.
De runda hattarne äro, utan undantag, försedda med låg, platt kulle, med antingen en eller två skarpa uppvikningar, eller i annat fall ett bredt, horisontalt brätte.
Alla dessa modeller låta lätt montera sig med svart tyll.
Prydnaderna utgöras af bandöglor och fjäderarrangementer, bland hvilka här och hvar instuckits brokiga strån eller blommor.
Dessa senare lämpa sig i synnerhet för kapotten och likaså för spetshattarne, hvilka nu under demi-sai- sonen äro de herskande.
1888.
Bland konstnärliga efterbildningar af naturen be- undra vi den förvånansvärdt lyckade uppsättning af blad, blommor, knoppar och gräs, som återfinnes i alla våra förnämsta modeaffärer, och af hvilket ma- teriel man åstadkommit smakfulla sammansättningar.
Modet har också åter framlockat den hittills något tillbakasatta ängs- och åkerfloran, och genom en naturtrogen imitation af högröda tusenskönor, vild- färgade förgät-mig-ej, nyutslagna gullvifvor och oräkneliga andra imitationer, stält den främst bland hattgarnityren.
Såsom ytterligare bevis härför in- taga korn- och rågaxen en betydande rang, hvarvid smaken lätt låter besegra sig i kampen för fjäder- garnityrens företräde.
Något, som ovilkorligen måste blifva våra unga damer kärkommet, är den massa broderier, som årets modeller framvisa.
Sådant kan ju för en hvar, som så önskar, blifva ett intressant hemarbete, hvarpå mycket både konst och skicklighet kan nedläggas.
Så till exempel visar en af våra här framstälda modeplanscher hela den djupt plisserade klädnings- kjolen prydd med smakfulla broderier.
Likaledes äro ärmarne i stil dermed.
Man måste ju föredraga ett mode, som tillåter oss använda vårt eget arbete, och derigenom inbesparas mycket af de dyrbarheter, med hvilka i annat fall en drägt måste prydas, om den skall kunna räknas till de elegantare.
Fig. 2.
Vårpaletå.
ett Till och med ytterplaggen kunna forhöjas med slagt soiitacAe-broderi, hvilket dock kräfver stor
IDUNS It MODETIDNING April 1888 och hela framvåder m. m., soutachebroderier, silkessnodder, snörmakerier med eller utan perior.
En anspråkslösare smak nöjer sig med de ofvan redan anförda moarétorterna, med hvilka man likaledes kan uppnå ett resultat af den högsta elegans.
Modet är och blir allt mer och mer gynsamt för den enskilde, hvilken efter hand blir allt mindre beroende af hvad som är modernt och hvad som står till buds.
Figuren framträder nu, mera än på senare tiden varit fallet, kanske just derför, att hvarken drägternas eller garniturens anordning hindrar den att komma till sin fulla rätt.
Och derför måste vi erkänna, att den estetiska grundsatsen för ett sundt mode allt mer börjar tillämpas, ty icke alltid är det, som man kläder sig med, vackert, utan vackert är endast det, som kläder.
Fig. 1.
K a p p a f ö r f l i c k o r o m 8 - i o år.
Kappan, af modefärgad randig cheviot, är åtsittande baktill och vid fram.
Armarne äro skurna i s. k. camaillovm, d. v. s. de utgöra ett slags kapuchongärmar.
De prydas med samma garnityr som den öfriga kappan, och likaså kragen.
Den tjocka kordongen kring midjan består af flätade silkessnodder, försedda med snörma- keribollar.
(Se mönsterbilagan!)
Fig. 2.
V a r p a l e t å.
Denna korta åtsittande paletå af modefärgad diagonal, veckad baktill, har en framisättning af veckad, i mörkt nyanserad sammet.
Garnityret, silkessnodder i öfverenstämmandi färg med isättningen, anbringas i smakfulla broderier, hvilka här å vår plansch äro synnerligen tydligt framstälda.
Samma slags broderier pryda äfven ärmarne, som skurits vida nedtill, och ytterst i kanten garnerats med silkes- snodder.
Den höga ståndkragen kräfver också broderier.
Fig. 3.
Fig. 4.
P a l e t å (framsida).
Fig. 3 — 4.
P a l e t å.
(Fram- och bak- sida.)
Den på vår plansch framstälda mo- dellen visar en paletå af marinblått kläde.
Fullkomligt slät, utan veckadt skört, är den deremot fullständigt betäckt med ett soutachebroderi i mörkare nyanseradt blått.
Ärmar och ståndkrage likaså.
Trots en- kelheten i dess snitt är den ytterst kläd- sam, i synnerhet för smärta figurer, och alltså att rekommendera.
Den förlänar ett uttryck af ytterst smakfull elegans.
Hvad färgen vidkommer så kan denna variera allt efter smak.
Svart, brunt eller mörkgrönt kläde användes lika fördelaktigt och tager sig lika distingueradt ut.
Emel- lertid bör broderiet alltid hållas i mörkare färgton än sjelfva paletån.
skicklighet och först och främst en tro- gen regelbundenhet i mönsterritningen.
Dessa paletåer införskrifvas naturligt- vis tills vidare från utlandet, der de ma- skinstickade broderierna blifva ojemförligt mycket billigare än de handbroderade.
Men en hvar har dock tillfälle att i mon af behof nedlägga eget arbete på egen drägt, hvilket ju är en åsyftad förtjenst, för hvilken vi måste vara modet tack- samma.
" Vidare hafva vi att presentera en da- mernas vän af äldre och nyare datum, nämligen moarén.
Denna gör sig syn- nerligen godt såsom hel drägt för äldre damer, och representerar det gediget värde- fulla.
Dessutom användes den företrädes- vis såsom garneringstyg och varierar i oräkneliga färgnyanser och qvaliteter.
Lika betydande, som moarén är för middags- och sällskapsdrägter, står den kulörta moiré antique, hvilken, randad med atlas, i ännu högre grad verkar praktfullt.
Deras följeslagare äro vidare: atlas, satin mer- veilleux, faille frangaise, surah veloutine och öfriga sidentyger, hvilkas speciella be- nämningar alltid stå i öfverensstämmelse med de här ofvan nämda.
Fig. 5.
K l ä d n i n g ' a f y l l e.
Här framställes en drägt, hvars kjol består af grå fasonerad étaminc.
Denna är lagd i djupa veck å ena sidan och för öfrigt slät.
I kanten är anbringadt ett 30 cm högt soutachebroderi.
Öfverklädningens lif, som utgöres af liknande, dock något mörkare nyanseradt tyg, är öppet framtill och lera- nar ett spetsformigt soutachebroderi synligt och på dess begge sidor ordnas löst vec- kade uppslag af samma tyg som öfver- drägten.
Den långa bakvåden, som seder- mera löst anbringats å klädningslifvet, är draget litet till baka på höger sida och låter underklädningen synas, under det den deremot på venster sida hänger fritt ned.
De släta armarne bära epauletter af sou- tachebroderi och nere vid handen är en liknande prydnad anordnad.
Bedan i moderevyn hafva vi påpekat fördelen af dessa soutachebroderier.
Det visar sig nämligen, att de kunna både för- enklas och omordnas, och äro sålunda lätta att åstadkomma.
Kostnaderna derför blifva jemförelsevis ringa, i synnerhet om man beräknar, hvad som inbesparats med afse- ende å annars erforderlig sammet eller garneringstyg.
Kapotthatten framställes af faille fran- gaise i samma färg som klädningen, och monteras med bandöglor kring en fogel- aigrette, hvars färg måste öfverensstämma med hattens.
(Se mönsterbilagan!)
Bland ylletyger märkas en ännu rikare samling, hvilken i afseende på färgernas skönhet och klarhet ingalunda står till baka för sidentygerna.
Sammansättningar deraf åstadkomma i år oftast god effekt, på grund af de rena nyanser, hvilka göra sig mest gällande bland årets modefärger.
Så vurseblifver man t. ex. svarta toaletter, hvilka, alltid comme il faut, utgöras af crépe och virginé, en crepeartad tygsort, blandade med batist do laine å jour, che- CToJväfnader, etamine- och diagonaltyger.
Alla dessa väfnader och ytterligare flere i alla tänkbara färger och qvaliteter utgöra vårsäsongens nyheter.
Och nu vilja vi ytterligare kasta en blick på garnityrernas område, toalettfrå- gans vigtigaste punkt, och finna då, så- som prydnader för uppslag å kragar, ärmar P a l e t å (baksida).
Klädning af ylle.
Fig. 6.
V å r k a p p a.
Denna] förfär- digas af svart sidenrips.
Man ordnar de rika vecken och fäster dem på ett åtsit- tande foder.
Både framstycken och rygg- stycken veckas.
Krage ocb axelstycken prydas rikligt med snörmakeriartadt bro- deri af silkessnodder och perior, och likaså
April 1888 IDUNS MODETIDNING 15 Fig. 11.
S p e t s t i l l t v ä t t k l ä d e r, etc.
Denna utgör hufvudsakligast en sammansättning af små stjer- nor, hvilka virkats hvsr för sig och sedermera samman bundits medels ett uppslagshvarf.
Spetsens öfre kant består af ett enkelt stolphvarf, d. v. s. 1 stolpe och 1 luftmaska.
För att åstadkomma stjernorna slår man upp 6 luft- maskor, virkar i hop dessa, och derpå göres 15 stolpar, sedermera virkas näsla hvarf 8 bågar med 7 luftmaskor 1 hvar båge och 1 stolpe öfverhoppas.
Stjernorna sam- manvirkas efter hand.
I nedre kanten börjar man med 17 stolpar, gör derpå 3 luftmaskor, hoppar öfver 2 maskor, gör 1 stolpe, å nyo 3 luftmaskor, ännu 1 stolpe i föregående maska, å nyo 3 luftmaskor, hoppar öfver 2 och virkar 17 stolpar i de nästkommande maskorna, gör 3 luft- maskor, hoppar öfver 2 maskor, gör en stolpe, å nyo 3 luftmaskor, ännu 1 stolpe i föregående maska, å nyo 3 luftmaskor, hoppar öfver 2 och virkar de 17 stolparne igen o. s. v. 3:e hvarfvet består af 15 låga stolpar på de 17 af förra hvarfvet, hvarvid 1 öfverhoppas på hvar sida, 2 " uftmaskor, 2 genom 3 luftmaskor förenade stolpar i de mellersta 3 luftmaskorna på föregående hvarf, 4 ge- nom 3 luftmaskor skilda stolpar i nästa luftmaskbåge, 2 genom 3 luftmaskor skilda stolpar i den mellersta af det förra hvarfvets 3 luftmaskor, 2 luftmaskor och 1 stolpe öfverhoppad, 15 låga stolpar i nedre stolphvarfvet, 1 öfverhop- pad, 2 luftmaskor, 2 genom 3 luft- maskor skilda stolpar, i den mel- lersta bågen på föregående hvarf, 4 genom 3 luftmaskor skilda stol- par i nästa båge, 2 genom 3 luft- maskor skilda stolpar i den meller- sta bågen på föregående hvarf o. s. v..
enligt det mönster, som å vår mo- dell allt för tydligt framställes, för att någon närmare redogörelse skulle erfordras.
I uddarne virkas s. k. picoter, d. v. s. 5 luftmaskor och ett omtag, 5 luftmaskor och ett omtag.
Inalles virkas på detta sätt 10 hvarf på spetsens nedre sida.
Det hela verkar som imitation af guipyre.
Fig. 6.
Vårkappa.
Fig. 7. ärmarne.
Synnerligen effektfull är den på kappans schal- ändar anbragta brodyren, som åstadkommes af samma slags materiel.
I öfverenstämmelse härmed har man äfvenledes på kappans bakre veck anbragt broderier.
Kapotthatten består af hamptrikotåätor och är monterad med en fogetraigrette i rödt.
Vårkappa.
Ett och annat.
Billiga och lätt gjorda fransar.
Materialierna härtill: en virkkrok, garn och ett alnmått.
Använder man vanligt strumpgarn, tages då dubbelt.
Häraf virkar man först en maska, sedan en, som dragés ut till 1 / qvarters längd.
Hvarefter man med venstra handen håller i den första ma- skan; med den högra handen kastar man sedan om med nå- len den utdragna maskan 50 gånger, lägger ihop den dub- bel, då den sjelf snor sig, virkar ihop den med 1-sta ma- skan, lägger upp en ny, drager ut den till samma längd o. s. v. Härmed fortfar man, tills man får en önskad längd.
Desaa fransar kunna godt mäta sig med de, som snörmakare förfärdiga.
E — a.
1 2 Fig. 7.
V å r k a p p a.
Denna bör framställas af svart ripsottoman.
Likasom sin föregångare är den, så att säga, öfversållad med broderi och perior.
Baktill åtsittande med endast ett kort skört, framtill en isättning af veckad spetstyll, prydd med perior, och å dess båda sidor uppslag af sam- met.
Det utsökt eleganta garnityret, som framtill afslutas med en hjertformig figur och baktill i en spetsig sådan, är utfördt af silkessnodder och perior.
Epåletter och stånd- krage äro i samma stil.
Armarne göras balfvida och förses med uppslag af sammet, hvilka kantas med perlgaller.
Hela den utomordentligt eleganta kappan afslutas med en perl- broderad chantillyspets, som anbragts kring nedersta kanten.
(Se mönsterbilagan !J Fig. 8.
M o r g o n k l ä d n i n g.
Den i prinsessform här framstälda morgonklädningen består af ljusblå etamine.
Lif- vet har man helt och hållet fastsytt på ett åtsittande foder och ordnat det i djupa plisséveck, hvilka tillfästats i midjan.
Fram- och sidvåderna äro skurna i sammanhang med sjelfva lifvet, men bakvåden är löst anbragt på den öfre klädnin- gen och bildar ett afrundadt släp.
Armuppslagen, såväl som nedvikskragen äro af sammet, ståndkragen af etamine.
Kring midjan slås en tjock yllekordong, antingen röd eller blå, hvilken knytes löst.
Likaså kring halsen.
(Se mön- sterbilagan!)
Handarbeten.
V i hafva för omvexlings skull här i modetidningen in- tagit några prof på enklare handarbeten, i förhoppning att äfven dessa skola väcka våra läsarinnors intresse. '
Så t. ex. framvisa figurerna 9 — 10 ett par enklare, men smakfulla korsstyngsborder på javastramalj.
Dessa äro afsedda för förkläden, barnkläder, täcken samt mindre arbetskorgar, och kunna utföras såväl i ylle och persiskt brodérgarn, som i bomull eller silke, allt efter smak och önskan.
Fig. 8.
Bland de åkommor, som man numera så ofta får höra besvära i synnerhet fruntimren, är domning och mattighet i armarne.
Man känner sig för öfrigt frisk och kan ej förstå, hvarifrån det onda härleder sig.
Bad- frågas läkare, ordineras massage, elektricitet eller, om orsaken är att finna i allmän svaghet, jerndrop- par.
Men för att nu slippa ifrån läkare, massage, elektricitet och jerndroppar, skulle jag vilja gifva ett vänligt råd till alla qvinnor.
Begagna all- tid (med möjligt undantag af sommarmånader- na) ylletröjor med ärmar, hvilka böra vara lika långa som klädningsämnen.
Männen haf- sina skjortor med linning vid handleden, derpå sina tjocka klädesrockar.
V i deremot hafva linnen, som ofta alldeles sakna tillstymmelse till ärmar, endast knäppta på axeln, tunna klädningslif, ibland alldeles i saknad af foder, såsom fallet är med trikotlifven.
Alltid kan ej drag undvikas.
Går man ut, sätter man på sig en kappa, är det kallt, möjligen en väst derunder.
Med undantag af ansigtet, blir det armar- ne, som äro de mest lottlösa hvad Morgonklädnin
16 IDUNS klädedrägten beträffar.
I så fall är ej underligt, att reumatism infinner sig, ytt- rande sig i darrning oeh inattighet samt ej sällan åtföljd af den mest intensiva och outhärdliga värk.
E — a.
&gt;Man har sagt det. » |uru ofta få vi ej höra ofvanstående ord upprepas!
» Man har sagt », att min granne är högmodig, en listig kokett, sqvalleraktig etc.
Dylika omdömen äro ej ovanliga, och med hemlig rysning bör- jar man undersöka, om så också är förhål- landet.
Visserligen kan ej något spår till det koketteri upptäckas, för hvilket min granne blifvit beskyld — men » man har sagt,- » att hon är kokett.
Således måste hon vara det.
Hennes öppna, hurtiga väsen eller till äfventyrs hennes humor och qvickhet stämplas såsom koketteri, ty » man har sagt, » att hon är en beräknande kokett.
En annan har ett tillbakadraget och slutet väsen, döljer sina känslor och intryck för verldens nyfikna blickar.
Ja, hon är högmodig, ty — » man har sagt det. » Dagens krönika vet förtälja, att fröknarna X.
och Y.
äro förtjusande och pikanta.
De förmå nämligen med ett slags naivt och oskyldigt behag förvränga och miss- tyda nästans handlingar — man skrattar så gerna på andras bekostnad.
Det hän- der oss ty värr ofta den malheuren, att vi med förnämt förakt blicka ned på en genomhederlig menniska, men smeka och smickra en, som under det hala småleendet döljer » en orm i barmen ».
Och hvarför dessa misstag?
Jo, vi förvillas af detta ständiga: » man har sagt det ».
Bryt staf- ven öfver dessa konvenansens misstag!
Skenet bedrager ej sällan, hvarför vi mera borde undersöka, om den, med hvilken vi komma i närmare beröring, är värd vårt fulla förtroende.
Att göra kläder vattentäta.
Man tager ett ämbar regnvatten, upplöser deruti / S alun och / " 8 blysocker.
Sedan allt är fullkomligt upplöst, iläggas kläderna och få sedan ligga i lösningen i 24 tim- mar.
Derefter upptagas de och upphän- gas till torkning, utan att vridas.
Sålun- da prepareradt tyg kan hålla sig vatten- tätt i flere år.
Om denna enkla och prak- tiska metod komme till större användning, kunde folk, som äro nödgade att vistas ute i det fria, blifva förskonade från för- kylningar under kalla regnvädersdagar.
Guslafva.
1 2 1 2 Treflig stickning.
Följande stickning är särdeleles användbar till barnkläder.
1 hvarfvet: 1 maska aflyft, alla de öfri- ga räta.
— 2 hvarfvet: 1 m. aflyft, alla de öfriga af viga.
— 3 hvarfvet: 1 m. af- lyft, 1 rät m., * 2 m. sammanstickade.
Börjas åter från *.
wi Hvarfvet slutas med 2 räta maskor.
— 4 hvarfvet.
1 m. aflyft, 1 rät m.
* 1 mellan stickorna liggande maska upplyftes och stickas, 1 rät maska.
Börjas åter från *.
— Hvarfvet slutas med 2 räta maskor.
W — a W. För dem som kunna macrame kan re- kommenderas följande: Af finaste tåg — klädstreck — tages 26 par c-a 30 alnars längd — fastsättes på midlen och knytes i något enkelt ej för glest mönster, först åt ena, sedan lika- dant af den andra hälften af tågen åt andra hållet.
A f detta färdigblifna stycke, ungefär 5 qvarter långt, 3 qvarter bredt, afslutadt i ändarne med små tofsar, blif- ver en den nättaste, outslitliga lilla matta.
Jag har sjelf tillverkat en sådan, placerat knytningen på ett tygstycke, broderadt med likadana snören, och begagnar mat- tan framfor pianot.
Obs.
Ömtåliga fingrar böra begagna handskar under arbetet.
Det skulle äfven stundom vara ganska helsosamt erinra sig, att ordet har en and- lig makt, hvars verkningar sträcka sig bort- om denna tidens gränser.
Stode denna tänkvärda sanning lefvande för oss, bann- lystes troligen snart delta konservativa och konventionela: » man har sagt det ».
Pygméa.
Fig. 11.
S p e t s t i l l Ett vänligt råd till fruarna.
Ij^Siuru ofta får man ej höra männen klaga, «4rfG, att deras fruar med färdighet spela piano, läsa både franska och engelska, ja till och med skrifva » små söta bitar », — men icke göra sig den mödan att titta ut i köket, se till att köttet blir mört, steken lagom brun och ärterna mjuka.
Huru vida denna klagan icke understundom är oberättigad, vilja vi här ej undersöka; men säkert är, att en hustru, som väl besörjer sina husliga åligganden, sköter sina barn och styr sitt tjenstfolk, gör sin man mera verklig nytta än den, som använder sin mesta tid på öfvande af sina talanger.
Genom dem kan hon väl skaffa sig beundran af främmande, men aldrig af sin man.
Det finnes annat, som för hemmet är af mycket mera värde, ja för det goda för- hållandet derinom lika nödvändigt som regn och solsken för blomman.
Ett oeftergifligt vilkor för att kunna hålla ett hushåll i godt skick är ordning och punkt- lighet.
Jag menar dermed icke allenast, att hvarje sak måste hafva sin bestämda plats och efter hvarje begagnande sättas till baka på det ställe, der man tog den, utan jag menar ock, att allt måste ske på bestämd tid, så att icke än det, än det utan urskilning företages — något, som alltid har till följd, att i sjelfva verket ingen- April 1888 MODETIDNING tvättkläder.
ting uträttas.
Ännu värre är det, om hustrun under sin mans frånvaro för en bok eller ett nytt musiknummer glömmer sitt arbete och, först sedan mannen hemkommit, med brådska och oväsen företager det, som han med skäl kunde fordra redan bort vara undangjordt.
Till ett annat bedröfiigt fel gör frun sig saker, om hon skyller sin egen glömska och vårdslöshet på tjenarne.
Genom denna orätt- visa behandling framkallar man hos dem dåliga känslor, och mången hustru har i en af tjenarne väl anlagd hämd fått röna frukten af sin brist på rättskänsla.
Strid med tjenstfolk är i de flesta fall öfverflödig, och en husmoder jinner lättast med saktmod uppfyllelse af sina for- dringar.
Häraf må man dock icke tro, att jag vill göra qvinnan endast till mannens hushållerska, hvilken icke skulle ha rätt till ädlare sträfvan- den i lifvet.
Jag vet, att äfven vi qvinnor ega ett förstånd, som bör odlas; men detta bör dock endast ske på lediga stunder.
Då allt i huset är ordnadt, är det, som qvinnan har rätt att egna sig åt högre nöjen.
Endast den obillige mannen kan klaga öfver en hustru, som så handlar.
Mången fru undrar öfver, att hennes man så föga uppskattar de talanger, hvilka fäst- mannen så varmt beundrade; men må hon ihågkomma, att det är först, då allt omkring honom är ordnadt, lampan brinner klart, en munter brasa flammar i kakelugnen, inga häf- tiga ord ljuda från köket, inga ångor af vid- bränd mat strömma genom rummen, inga skri- kande, smutsiga eller trasiga barn pina öron och ögon, som mannen kan befinna sig i den stämning, att han med glädje hör sin fru sjunga en bekant sång eller lyssnar till hennes omdöme om en ny bok.
Signe — n.
För M o d e a f f ä r e r, I S r a x a.
v a r - u.
a f f a r e r, S y a t e l i e r e r att beakta!
För dylika affärer t o r d e ingen lämpligare annonstidning kunna uppletas än Idun och.
dess modetidning, all den stund Idun ä r den e n d a verkliga tidning här i J a n d e t, s o m ä r afsedd särskildt f ö r fruntimmersverlden.
O c k s å har den från sitt f ö r s t a uppträdande r ö n t en s å liflig f r a m g å n g, att den redan nu räknar minst 40,000 läsarinnor i alla delar a f landet.
Modetidningen utkommer en gång i månaden o c h följer d a med m å n a d e n s sista nummer.
Nedre delen a f d e s s sista s i d a ä f v e n - s o m marginalerna ä r o a n s l a g n a till a n n o n s p l a t s e r.
Annons- priset ä r 50 Öre pr petitrad i modetidningen s a m t 25 ö r e i hufvudnumret, hvilket s e n a r e u t k o m m e r hvarje v e c k a.
Obs.
I Den, s o m med sina annonser särskildt vill träffa fruntimmersverlden, b ö r f r a m f ö r allt ej f ö r s u m m a att a n n o n s e r a i Idun o c h d e s s modetidning.
Redaktionen.
S t o c k h o l m, G e r n a n d t s B o k t r y c k e r i - A k t i e b o l a g, 1888.
