# ID: svediakorp-per643
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,221
# sentences: 821
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 20 april 1888.
N:r 16.
B yr a: 8 Tidningen Sturegata.il Redaktör och utgifvare: endast 1 krona fSr qvartalet.
F R I T H I O F H E L L B E R G.
8 (i n g å n g frän H u m l e g å r d s g.
19) Ånnonspris: 25 ö r e p r p e t i t r a d postarvodet (— 10 s t a f v e l s e r).
inberäknadt.
Träffas å b y r å n k l.
9 — 10 o c h 4 — 5.
Ingen lösnummer-försäljning!
Allm.
Telef.
6 1 4 7.
l:sta årg.
Utg-ifning-stid: kostar hvarje helgfri fredag.
Sista n u m r e t i hvarje m å n a d i n n e h å l l e r en fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker: I I landsorten: å postanstalterna.
S t o c k h o l m: hos redaktionen, å Stads- postens hufvudkontor, i de större b o k - lådorna samt Ä tidningskontoren.
Tiden läker alla sår, Utom dem, som sjelf hon slår Hemmets uppfostran.
Ur » Vi och våra söner », af Mathilda N y t i l l t r ä d a n d e hunna de mot insändande till första af qvartalet SO öre &amp; frimärken hörande numren erhålla 11, lä o. IM, hvilka början af Ernst Lundcrnists intressanta följetong- » En lifsuppglft » finnes införd.
i Första qvartalet af Idutl flesta, mot han ej numren 30 vidare expedieras, (undant.
Öre) äro n:r 11, all 12 den si and o. 13, (fe somerhållas utgångna * T j u g u (20) kronor som hedersbelöning- erhåller den dennes samlat £dun till Iduns slut, direkt från af Ull den hvarje dem Hed.
som före, uppburit af 1 april den 30 Idun till insändt årets å oidtinmtiniimda, slut afgiften.
utgör 3 kronor abonnent.
OBS.!
De samlade måste belöpa inom sam / ma trakt, måtte kunna sändas nents läsarinnor, det största antalet abonnenter årets tidrymd hvilken för af sig till aml ers kan abonnenterna, minst på fem det i ett att af hvilkas antal va ra bosatta (.
5), böra de abonnerade gemensamt henne exemplaren paket utdelas eller till abon- hos Jienne afhmntas.
OBS.!
Täflinaen under endast för landsbygden; städer och köpingar, antalet uppgår OBS.!
till Bokhandlare, oeh egare tikstälda OBS.!
afgiften det JEn för sjette hållas äro vida minst Täflingen hvar, exemplaret 2 gratisexemplar kan det vilkor äfven som frun för privatpersoner.
samlat o. s. posttjenstemän den samma.
oeh ahonnenter, gratis; för abonnent- {1,5).
endast af tidningskontor, .5 gäller gälla samlade femton gäller uteslutna minst nyssnämda, men så för hos Med.
erhåller 10 erlagt dessutom, abonnenter er- v. Stoekholm den f!
april 1888.
Redaktionen.
i Lanfflet.
abonnenter ijjtt godt och gladt barndomshem hvilket Ijufiigt ålderdomsminne!
Ju mera vi nalkas ålderns dagar, dess mera synes oss den flydda barndomstiden närma sig, dess lif- ligare blifva våra hågkomster deraf.
Lycklig då den, som kan minnas ett hem, der kärlek förde spiran, och der lugn och glädje rådde!
Sådana glada minnen borde många af oss hafva många flere än de, som verkligen kunna visa till baka derpå.
Ty det är ett sorgligt faktum, att så många menniskor sjelfvilligt visa lyckan ifrån sig, och att så många föräldrar genom likgiltighet eller missuppfattning förbittra lifvet både för sig och sina barn, medan andra blifva vida mindre lyckliga än de kunde vara, blott emedan de gå ut från oriktiga synpunkter eller förbise de vigtigaste grundsanningar vid sina barns uppfostran och förveckling.
Man hör ofta föräldrar klaga öfver att bar- nen, synnerligast sönerna ej trifvas i hemmet, och det synes för den ytlige betraktaren mån- gen gång förunderligt att så förhåller sig.
Hemmet synes vara godt och uppfyldt af allt detta verldens goda, föräldrarna äro så » hygg- liga » menniskor, och ändå trifvas barnen ej i hemmet.
Stackars föräldrar, säger man.
Men borde man icke snarare säga: stackars barn!?
Ty i ett eller annat afseende har hemmet säkert icke varit, som det borde vara.
Der har kanske varit fullt upp af det lekamliga goda — men, en menniska lefver icke allenast af bröd; det är något inom henne, som också behöfver lefva och som ej kan lefva utan kär- lek, utan glad och lycklig samvaro med andra.
Äfven om man icke vet deraf, saknar man detta, der det icke finnes, och söker utomhus det, som brister i hemmet.
Äfven i ett godt hem ligger stundom något tungt och tryckande liksom i luften, medan i ett annat man genast blir vid godt mod, så fort man kommer inom dörren.
Detta beror till stor del på skaplynnet hos husmoder och hus- fader, synnerligast hos den förra, efter som det förnämligast är hon, som ordnar och skapar familjelifvet.
Är hon sträng, fordrande, ego- istisk, så uppkommer denna tryckande känsla, som man allra tydligast märker, när hon t. ex. reser bort och man då liksom andas ut och förnimmer en märkbar lättnad.
I ett annat hem, der husmodren är öfverseende, uppoffrande, glad och mild, blir tonen en helt annan; man vet, att allt blir mildt bedömdt, men dock und- viker man att såra den, som sjelf så ömt und- viker att såra andra.
Visserligen kan en vre- sig husfader till en viss grad motverka detta, liksom en vänlig man kan, ehuru i mindre mon, mildra det tryckande af den allt för stränga husmodrens välde, men det beror dock i allt, som rör familjelifvet, oftast mest på qvinnan, huru det gestaltar sig.
Det är ganska vigtigt, detta, att barnen trifvas i hemmet; det Ur till och med för deras fram- tid vigtigt, att de hafva ett godt minne deraf.
Mången gång, då man på äldre dagar står vid någon skiljoväg i lifvet, dyker oväntadt upp ett minne från barndomshemmet oeh pekar liksom med ljusa finger på huru ett sådant val gjordes i det kära hemmet, huru saken der bedömdes, hvad som der ansågs rätt och godt och nyttigt.
Men dessa minnen komma blott, då hemmet varit godt och kärt.
Man kan knappast tänka sig något ljufiigare än en familjekrets, der föräldrarna ömt vårdat de späda barnen och sedan af de uppväxande ynglingarne och flickorna vördas och åtlydas, likasom fordom af de små, och der de nu ut- vecklade unga med sin glädtighet och sin lifs- lust sprida en frisk munterhet i hemmets stilla trefnad.
Sådana hem finnas, der ynglingarne föredraga hemtrefnaden framför alla nöjen, oeh
Tidningen utkommer 1 hufvudstaden hvarje helgfri fredag Och kostar för ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.
— Sista numret I dit de unga männen vända för att finna hvila oeh förströelse, hvarifrån ingen frestar dem att fly.
De äro kan hända icke så många, men de finnas dock.
Vilja vi hafva det så, vilja vi, att våra söner skola föredraga hemmet framför allt annat och nelst trifvas der, så måste vi främst af allt göra detta hem godt och gladt, så att det blir kärt för dem.
Man bedrager sig mycket, om man tror, att dertill behöfves rikedom och öfverflöd.
Ja, det vill säga — der bör visser- ligen vara rikedom, men blott på kärlek, och öfverflöd, men blott af hemtrefnad och fredlig lycka.
Hemmet skall vara för de unga som en modersfamn, hvilken alltid står dem öppen, der de alltid finna lugn och tröst, der de känna sig skyddade och veta, att man älskar dem, om än hela verlden föraktar oeh sårar dem.
Hemmet skall vara sådant, att om sönerna också finna sig väl i rikare och finare omgif- ning eller roade af nöjen, som bjudas der, de dock, när de återvända hem, alltid erfara en känsla af trygghet och välbehag, som de då finna sig hafva saknat, äfven der de funno det i andra afseenden angenämt och till och med bättre än hemma.
Det är icke godt att säga, hvari det består eller huru det uppkommer, detta, som gör hemmet så kärt; det är egent- ligen omöjligt att lära ut konsten, huru man gör hemmet sådant, att barnen älska det.
Men goda, hederliga, förståndiga föräldrar, som älska sina barn och uppriktigt vilja deras bästa, lära sig snart inse, att de måste lefva blott för sina barn.
Och det är hela hem- ligheten.
Detta är dock icke så att förstå, som skulle fader och moder icke hafva andra intressen eller andra pligter.
Men just då de redbart fylla sin pligt och arbeta i sitt kall, gifva de barnen ett föredöme, som kommer dessa att dubbelt mera älska hemmet och vörda dem, som skapat det.
Om vi liksom låta barnen vara med om allt hvad vi göra och tänka, så lära barnen bättre känna sina föräldrar och dragas mera till dem.
I ett hem, der hvar och en lefver sitt lif för sig, blir ingen trefnad.
Der föräldrarna hafva någon vigtig lifsgerning, böra de också aldrig försumma att väcka och underhälla barnens intresse för den samma.
Den blir då liksom en gemensam egendom och föräldrarnas ära blir barnens glädje, liksom lönen för deras arbete må hända är hela famil- jens lifsuppehälle.
Men huru många föräldrar bry sig om att inviga barnen i sitt arbete eller i sin tanke- gång?
Huru många hafva, som gamle Hot- berg säger, » så rent Meel i Posen, at de tör lade sine Sönner kige derind? » Och dermed äro vi inne på hvad som kan- ske är det vigtigaste vilkoret för våra barns framtid, nämligen föräldrarnas exempel.
Vi föregå sannerligen icke alltid våra söner med det som godt är.
Vi besinna icke, att det som för oss, med vår härdade inre och yttre menniska, går nästan spårlöst förbi, i det unga sinnet lemnar djupa, stundom outplånliga mär- ken.
Vi låta må hända våra söner vara med, der de aldrig borde ens se hvarken oss eller andra, och vi utesluta dem kanske från just de områden, hvilka de helst borde känna.
Kanske låta vi dem deltaga i nöjen och för- ströelser, som knappast passa oss oeh bestämdt skada dem; men vi låta dem icke se in i våra hjertan, och vår karaktär är må hända för dem en tillsluten bok.
Men många bland oss våga ej låta dem läsa denna bok — det är saken.
Derför låtsa så många, som om det vore af ingen betydelse, hvilka föredömen de gifva barnen och anse sig hafva uppfylt allan rätt- I | " N I I (VI I uj U IN månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning.
— Uppglf å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er.
färdighet, när de aga dem för fel, som de må hända lärt af föräldrarna sjelfva, eller blunda för sådana, som föräldrarna ändtligen måste medgifva, att de » ej rå för ».
Derför blir det ej heller något verkligt förtroende mellan oss oeh våra söner, der det står så till att de icke känna oss och vi icke vilja lära känna dem.
Den, som älskar sina barn, borde alltid tänka på, huru han synes för dem.
Det dröjer icke så länge, innan barnen börja döma litet om faders oeh moders uppträdande, först omedvetet, men snart medvetet.
Är då detta icke sådant, att det inger vördnad och aktning, då är det ett rent lotteri, om barnens uppfostran lyckas.
» Pappa förbjuder mig svärja, men han svär sjelf », eller: » mamma förbjuder mig att tala illa om andra, men sjelf förtalar hon sina bästa vänner — » sådana reflexioner göra icke godt, när de uppkomma i ungt sinne.
Ganska ofta ser gossen i hemmet de bjertaste motsatser mot hvad han i skolan eller kyrkan hör fram- ställas såsom rätt och godt, eller betraktas kanske hvad man der lärt honom vara ' synd och skam, i hemmet såsom obetydligheter, knappt värda att nämna.
Huru vill man, att barnet skall kunna förlika sådana motsatser?
Vilja vi, att våra söner och döttrar skola blifva goda och hederliga menniskor, så måste vi med allvar arbeta på att sjelfva blifva och vara sådana.
Detta är en hufvudprincip vid all uppfostran.
Det händer visserligen, att barnen blifva alldeles motsatsen till föräldrarna: det händer till och med, att dåliga föräldrars barn blifva goda och hederliga menniskor, men då blifva de det med sorg oeh bekymmer, och kunna svårligen så som sig bör älska och ännu mindre akta föräldrarna.
Men äfven de, som i andras och egna ögon lefva oklanderligt, de som verkligen icke föregå med onda exempel, nämligen tydligen onda sådana, äfven de gifva må hända genom lik- giltighet och obetänksamhet stundom dåliga före- dömen åt sina barn eller inleda dem på vägar, der den ene kan vandra ostraffad, men den andre ovilkorligen går sitt förderf till mötes.
Sådant göra vi, när vi till exempel inför barnen samtala om för dem opassande saker och dervid obetänkt fälla omdömen till förmon eller nackdel för det, som barnen sjelfva ej kunna bedöma, utan dervid nödvändigt måste lita på oss.
Hvad vi sålunda ovarsamt uttala, stannar oftast qvar i barnasinnet, och då vi sålunda låta munnen yttra det, hvaraf hjertat är fullt, då beror det just på, huru det, som bor i vårt hjerta är beskaffadt, om det är ondt eller godt.
Ty det händer icke sällan, att just det, som icke var ämnadt för barnens öron, det uppsnappa de som allra ifrigast, och då är det vanligen icke så mycket på ämnet, som på behandlingen deraf, intrycket beror.
Der- för skola vi sjelfva vara rena i hjertat oeh sinnet och hysa vördnad för det goda och sanna.
Då komma vi ej att med ohöfviska ord, med hån och gäckeri såra våra barns öron eller i deras sinnen utså något frö till det onda.
Men hvem af oss kan lägga handen på hjertat och säga: från detta fel är jag fri?
En oeh annan torde val!
finnas, men få äro de.
Ty om vi också ej sjelfva sålunda förgå oss, så bestraffa vi icke sådant, som sig bör.
Vi skämta öfver och le åt det otillbörliga, det stundom råa, stundom rent dämoniska gäckeriet med allt rent och heligt oeh upphöjdt, det som i » bulevardtidningar » och dylika publika- tioner kolporteras, det som berättas man oeh man emellan, det som applåderas på teatrarne och som så genomsyrat hela vårt hvardags- oeh sällskapslif, att skämtet, som skulle vara dess krydda, i stället blifva sjelfvit botten-anrättningen i våra andliga njutningar.
Det är på sådant sätt vi inleda våra söner i frestelse.
Och det är dess värre icke det enda.
Men det skulle blott blifva att upprepa hvad förut blifvit framhållet, om vi skulle längre uppehålla oss vid detta.
Vare det nog sagdt att de flesta föräldrar troligtvis föga be- tänka, huru mycket deras efterdöme i småsaker inverkar på barnen och huru ofta af ett litet frö spirar upp ett stort träd, och att detta sker, antingen fröet är ondt eller godt.
Om föräldrarna t. ex. skratta åt eller till och med beundra listigt utförda bedrägerier, hvem vet, om icke då utsås det frö, hvars frukt mognar i falsarier och bedrägliga handelsaffärer?
Om föräldrarna vårdslösa åtagna förbindelser oeh sedan lättsinnigt urskulda sådant, lägga de må hända grund till sonens förskingring af om- betrodt gods, om detta också icke sker förr än fader och moder äro gömda under jorden.
Derför skulle alla föräldrar säga till sig sjelfva: » Vakta din tunga, att du icke till äfventyrs kommer ondt åstad och i dina oskyl- diga barns själ utsår det förgiftande ogräset, i stället för den goda, lyckobringande säden! » (Forts.) Jag derför ej rår.
; S§ la-t 3tij; oofcna S«iu (ttt ocii tujrian Atå-fc |ö / 3oj ?tan3e gfcon p å nutt, oc ?i Aoa&amp;vtna - Botta » itt fiu3 om våt titi Ata3 oc ?v titt Boj, {tut / i-ga 3aga-t, som j^j-tt, ej- wte^a jctg mt-nne » — j a g 3e-tjW ej- tåt.
iTLa-t uatwianSe «åt.i&gt;i-n3 å n u o gå *, •m-attaS m e 3 ä n g e n * Soft, oeft- » mefie * ftant {tj; utt ofiog oc ?i Anå-fc, ocft- oual !l !an3e Unopp täffl 6&amp;x3 ueclUJa » opp, ut ttn3et- g4Ön » fian3e to^t 3å » tånSat- m m täng-tan — • j-ag.
3etfö * ej- 3 " Lat - Ea-tfian Atn DttEC utt lu-roSen * fåt, j-u8£an3e gCa3 igen, ocfi- gofien Aom fot-t utt ivagen » påt, j a g oj-unge * ocfi j a g 3en vwttiaa, 3a tonefc, » uat-manSe a n, o m uaflnan3e j ?-töj3efc 8 j a g 3et&amp;fc ej- - tåt.
Erik Modin.
Europeiska furstinnor.
Efter främmande källor tecknade af Mathilda Langlet.
(Forts.) I] e, som då omgåfvo drottningen, kunde ej iM nog förundra sig öfver hennes hållning.
Icke förr än i sista ögonblicket hade hon velat tro, att någon fara var för handen, och under de första dagarne efter hans död var det, som om hon ännu icke haft klart för sig den för- lust hon lidit.
Icke förr än hon ensam be- fann sig på lustslottet Osborne tycktes sorgen fullt taga ut sin rätt.
Men då kom den också.
hälles e t t n u m m e r I veckan u n d e r hela qvartalet.
För hvarje 5-tal a b o n - n c n t e r, s o m s a m l a s, o c h f ö r hvilka a f g i f t e n i n s ä n d e s till R e d a k t i o n e n a f Det var då, som drottningen drog sig till baka med sin djupa smärta i en enslighet, den der slutligen väckte missnöje och till och med harm hos hennes folk.
Hvarje försök att för- må henne söka öfvervinna sin sorg misslycka- des och betraktades slutligen nästan som ett majestätsbrott.
Den dysterhet, som nu låg utbredd öfver hofvet, spridde sig snart, icke blott till » öfversta gräddan », » The upper ten thousand » (de högt uppsatta tio tusen), utan ock till dem, som ut- gjorde de » tio tusendes » väldiga svans och efterapare.
Alla de fabrikanter och köpmän, som förut hade lefvat på lyxens utbredande, klagade bittert, liksom ock teaterdirektörer, balarrangörer och alla tillställare af nöjen, som nu icke mera kunde samla några rikedomar.
Dessa klagomål uppmuntrades af en viss » clique » vid hofvet, som skaffat sig plats i högadelns leder, och som hade till mål att göra drott- ningen lifvet så surt, att hon skulle abdikera till förmon för prinsen af Wales.
Denna liga föraktade ej att betjena sig af de uslaste medel för att nå sitt mål och hade skaffat sig en egen tidningspress för att sprida sina nedriga lögner.
De skamlösaste osanningar, det gemenaste förtal, de mest skandalösa antydningar, ömsom i inhemska, ömsom i utländska tidningar — ingenting sparades för att hos lord Palmerston väcka högst orättvisa och i sjelfva verket all- deles ogrundade misstankar mot drottningen.
Denna tidningspress skulle ju, bevars, » repre- sentera den allmänna meningen ».
Det fans sålunda en tid, då det i » det stolta England » var god ton att bakom hennes rygg förolämpa drottningen och genom nedrigt förtal vanhelga hennes djupa sorg öfver förlusten af en make, som hon så outsägligt älskat.
Men det fans dock en man, som hade nog mod att uppträda emot allt detta.
Den man- nen var John Bright.
Han reste sig beslutsamt för att sätta en gräns för denna öfversvämning af förtal och gemenhet och framkallade ur hjertat af sjelfva folket en frisk motström, som skulle drifva dessa usla beräkningar till baka till deras ur- sprung.
Han uppträdde modigt på för till- fället anordnade möten af arbetare, för att med hela tyngden af sin omätliga popularitet och hela värman af sin vältalighet bryta en lans för den förorättade qvinnan, icke för drott- ningen.
» Jag skulle blygas öfver namnet britt, » ut- ropade han vid ett sådant tillfälle, » om det skulle kunna hända i detta land, att man för- nekade drottningen en rättighet, som den fat- tigaste qvinna fritt far utöfva.
Just den tro- het hon bevisar sin makes minne, den sorg öfver en stor, oersättlig förlust, som bor i hennes hjerta, bitterheten och varaktigheten af hennes sorg, böra göra enkan ännu kärare för oss, än drottningen varit.
Det är skamligt att fordra af denna qvinna, att hon gör våld på sitt hjerta till förmon för vårt koketteri och våra nöjen.
Vi skola icke göra oss till med- brottslingar i en så upprörande handling.
En konstitutionel regent bär icke kronan för att gifva baler åt sina undersåtar eller för att lyxbutikerna skola göra goda affärer; en sådan regent har vida allvarligare och vigtigare saker att sköta, hvad än vissa tidningar, utan att rodna, behaga säga derom.
Det engelska folket skall icke tillåta sig angripa drottningen i hen- nes enskilda lif; folket vördar hennes smärta och delar den.
» Man påstår, att bakom dessa sjelfviska köpmän, som gerna skulle trampa på den sör- jande drottningens hjerta, om de såge någon i I r«v \ _J i i y_) hi | \ I d u n, e r h å l l e s e t t g r a t l s e x e m p l a r f ö r h e l a d e n t i d, u n d e r hvilken a b o n n e - m e n t e t r ä c k e r.
Ä r o d e s a m l a d e a b o n n e n t e r n a f ä r r e än 5, t o r d e p r e n u m e r a - utsigt till vinst af en så ohygglig gerning, lära stå personer, hvilkas personliga intressen gälla mera än handelsverldens eller salongs- verldens.
Om så förhåller sig, bör man öppna deras ögon för följderna af deras vansinniga beräkningar.
Skulle dessa misstankar en gång besannas, vore den dag icke långt borta, då hela engelska folket skulle på ett förskräckligt sätt affordra dem räkenskap för deras gemena handlingssätt. » Dessa ord gjorde afsedd verkan.
Förtalet tystnade småningom och en annan uppfattning gjorde sig gällande.
Men äfven hos drottnin- gen frambragte de en förändring.
Hvad ingen- ting annat förmått, uträttade den enkle qväka- rens ord.
Det var efter denna tid, som drott- ningen småningom började återupptaga de stora högtidligheterna vid hofvet, » mottagningar » och dylikt.
Och då G-ladstone, som fått i uppdrag att bilda en ny ministär, deri inkallade den radikale och i det engelska » high life » föga bevan- drade qväkaren John Bright, bekräftade drott- ningen hans utnämnande med en ifver och värma, som sällan vid dylika tillfällen före- kommer.
Och ingen af alla de hertigar och grefvar, som sutto i denna rådskammare, fick på Windsors slott ett så hjertligt och så ly- sande mottagande, som qväkaren från Bochdale, hvilken den engelska högadeln så länge räknat bland tronens och kyrkans argaste fiender.
Kronprinsessan af Preussen, som då var på besök hos sin mor, hade särskildt begärt, att man skulle presentera Bright för henne, och yttrade då till honom: » Jag har läst alla edra tal och lärt mycket af denna läsning, men hvad som djupast oeh mest rört mig, är ert ädla och manliga för- svar för min mor, och jag har länge längtat efter ett tillfälle att få tacka er derför. » Från denna dag blef det på modet att inom torypressen behandla John Bright såsom drott- ningens gunstling.
Sant ar, att han oftare än någon annan minister blef kallad till drottnin- gen och med henne hade längre samtal, än hans post såsom handelsminister kunde påfor- dra.
Och dessutom figurerade alltid på hvarje bjudningslista, vid hvarje festlighet, som på något sätt berörde drottningen eller hennes omgifning, John Bright, » den oundviklige », som man började kalla honom.
Fru Bright deremot var aldrig synlig.
Hon var en af de förträffligaste qvinnor, man nå- gonsin kan påträffa, vare sig inom stora verl- den eller den klass hon tillhörde — anspråks- lös, välgörande, fast i sina grundsatser.
I fråga om att lefva på stor fot, om lyx och öfverflöd, var hon helt och hållet omedgörlig, och man kunde icke af henne häruti erhålla ens det minsta medgifvande.
Att hon, till exempel, skulle aflägga den drägt, hon burit under sitt af familjesorger uppfylda lif, den drägt, hvari hon följt alla sina barn till graf- ven, och detta blott för att behaga några främ- lingar, som föreföllo henne temligen likgiltiga, derpå var aldrig att tänka.
Drottning Victoria förstod oeh värderade en karaktärsfasthet, så äkta qvinlig och öm.
Hon skref ett egenhändigt bref till fru Bright och inbjöd henne på det hjertligaste att, då hon icke ville närvara vid de stora mottagningarna vid hofvet, komma till Windsor en bestämd dag, då hon der ej skulle sammanträffa med någon annan än drottningen sjelf och hennes barn.
En sådan bjudning kunde naturligtvis icke mötas med afslag, och fru Bright begaf sig också till Windsor, der hennes besök efterlem- nade ett högst angenämt intryck.
Ehuru den ena af dessa qvinnor var en mäktig drottning öfver ett stort rike och den andra blott en anspråkslös qväkerska, fans dock emellan dem så många beröringspunkter, ty båda voro fram- för allt qvinnor, båda voro älskande qvinnor och ömma mödrar, och båda hade smakat så- väl kärlekens lycka som sorgens bitterhet.
©rn drottning Victorias framträdande ur sin tillbakadragenhet har verkat eller skall kunna verka någon så stor förändring i » de tio tu- sendes » - uppträdande, att handel och industri deraf skola röna något inflytande, är svårt att säga.
Men att den engelska högadeln, som är så angelägen att strö omkring sig sitt guld, skulle kunna finna bättre tillfälle dertill än i nöjen och öfverflöd, helst om den följde sin drottnings exempel — detta torde icke gerna kunna omtvistas.
Drottning Victoria är nu en gammal qvinna, snart sjuttio år, och många äro må hända de, som önska, att den gamla regentinnan skall som en gammal klädnad snart läggas å sido.
Naturligtvis har hon, som alla andra, också sina fel, och det vore icke möjligt att bekläda en så upphöjd plats som hennes, utan att begå missgrepp eller må hända någon gång missbruka sin makt.
Men huru historiens dom än må ut- falla öfver den engelska drottningen, skall dock aldrig kunna förnekas, att hennes handlingssätt i allt gifvit de otvetydigaste bevis på en ädel och upphöjd karaktär, en varm fosterlandskär- lek, ett klart förstånd, paradt med ovanlig fin- het, den renaste sedlighetskänsla och den äd- laste qvinlighet.
En sådan qvinna är ett mön- ster för sitt kön, ehvad man finner henne i ett slott eller i en koja, och en regent med en sådan karaktär och med sådana grundsatser som drottning Victorias måste under alla för- hållanden vara en välsignelse för sitt land.
(Forts.) Bröllopsgåfvan.
Af Lilly.
er ute på gatorna rådde en häftig snöyra, och nordanvinden svepte kallt omkring husknutarne.
Så mycket mera behag- ligt och inbjudande tog sig derför matrummet gt, upplyst som det var af elden i den stora gammaldags kakelugnen.
Dess sken spelade uladt öfver de mörka, med antikt porslin prydda väggarna, den djupa fönstersmygen och den lilla familjegruppen omkring frukostbordet.
Så väl öfversten som hans hustru tycktes ännu något trötta efter den stora balen föregå- ende afton hos ministerns, men lilla fröken Signe såg så frisk och solig ut i sin ljusa morgondrägt, att man ej kunde tro, att hon dansat nästan hela natten igenom.
Ofverstin- nan och hon samtalade just om föregående aftons tillställning, hvilken de funno ovanligt lyckad, då betjenten inträdde med morgonposten, bestående af de sedvanliga tidningarna jemte ett bref med utländsk poststämpel till öfver- sten.
» Hvad ser jag, underrättelser från bror Nils, » utbrast denne förvånad, i det han bröt kuvertet.- Med stort intresse genomläste han de tre tättskrifna sidorna och smålog sedan åt fruntimrens förvånade och nyfikna ansigten.
» Nå, kära Bobert, hvad skrifver han då? » utbrast öfverstinnan, resande sig ur sin be- qväma länstol.
» Primo, att han ämnar sig hit till Signes bröllop, i fall detta kan ställas fjorton dagar tidigare, sekundo, att inneliggande » anvisning på Wall &amp; söner är ämnad till bröllopsgåfva
t i o n s k e å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g från a l l a o m r å d e n f ö r q v i n i i g verksamhet mottagas med tacksamhet.
E n d a s t en s i d a a f p a p p e r e t b ö r åt hans kära guddotter », sade öfversten på sitt torra, humoristiska sätt, svängande ett hvitt papper i luften.
» Pappa, låt mig då få det, o! » och Signe nästan skrek till af glädje, när hon fick se summan på anvisningen.
» Nils skrifver, att du får använda dem all- deles efter eget godtfinnande, till möbler, smycken eller klädningar, » sade öfversten, se- dan Signe gifvit aflopp åt sin glädje genom att företaga en solodans omkring rummet.
Hon sjönk nu utmattad ned i en soffa samt utbrast, strålande af glädje: » Jag vet pappa, livad jag skall köpa — det der gudomliga briljantgarnityret i Hallbergs fönster, som jag så länge gått och sett på, äh, så förtjusande det skall bli! » » Bestäm dig ej genast för något, barnet mitt, » invände den praktiska modern och fortsatte efter en stund, sedan man något hem- tat sig efter den stora nyheten: » Nils ville då, att bröllopet skulle stå fjorton dagar tidigare?
» » Ja, affärerna tvinga honom att vara till- baka i Messina den l:ste. » » Sä, vi måste då först och främst skaffa ännu en sömmerska hit.
Min sann, om jag vet, huru vi skola få dig färdig, barn. » » Kommer du ihåg, mamma, att syflickorna talade om en ung flicka, hvilken bedt dem rekommendera sig; hon hade visst ej kunnat arbeta på en tid, emedan modern varit sjuk? » » Ja, det mins jag, och vi skola med det första skicka bud på henne. » Det ringde nu på tamburklockan, och Signe gick att öppna för sin fästman, en ståtlig artillerilöjtnant, med ett godt, vinnande utse- ende, och sedan blef det ett tisslande och ett tasslande, ett prat och ett skratt hos de lyck- liga unga menniskorna der inne i salongen, så att sjelfva den argsinta papegojan i buren glömde bort att ropa sitt vanliga.
» Gå din väg, stygga!
Blef du stött, lilla vän? » Då den unga fästmön följande dag inträdde i arbetsrummet, fann hon der den nya sömmer- skan, en blek, mörklagd flicka, hvilken vid hennes inträde blygt reste sig upp oeh hel- sade.
Sedan Signe fått veta hennes namn, Eva Berg, samt lyckats förmå henne att sätta sig i den stora länstolen, med de våta fötterna utsträckta framför brasan, försvann så små- ningom blygheten, och på Signes fråga, angå- ende moderns tillstånd, svarade hon, att det fortfarande vore klent.
» Doktorn säger, att hon måste bo i höga, ljusa rum, ha kraftig föda samt göra en brunnsresa till sommaren, om han skall blifva frisk — men som allt det der är omöjligt för oss, får det väl gå — som det kan, » tillade den stackars flickan, i det en nervös ryckning for öfver läpparne.
I det samma inkommo de båda andra sömmer- skorna, och sedan de vanliga helsningarna ut- bytts, gick Signe in i matsalen för att fru- kostera.
Då emellertid ingen annan af famil- jen var till städes, stälde han sig vid fönstret och betraktade snön, som i lätta, hvita flingor sjönk ned till jorden, derunder tänkande på, huru hårdt och dystert den lilla syflickans lif måste vara.
Arbete, försakelse, sjukdom oeh nöd, allt okända saker för henne,, lyckans skötebarn.
O, det var underligt att tänka, att medan han dansade, skämtade och fröjdades åt lifvet, som låg der i solsken framför henne, andra unga varelser, åt hvilka hon .knapt skänkte en tanke, kämpade, ledo och kanske måste se sina kära gå under af brist på hjelp.
Och hade hon då gjort något för att lätta de- ras tunga bördor — nej, intet, intet; sin lugna, ljusa väg hade hon städse gått fram, utan att i I r- \ L / i i U * i IN användas och marginal lemnas.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e alltid n o g a a n g i f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g d i s k r e t i o n från r e d a k t i o n e n s s i d a p å r ä k n a s.
besöka, vare sig sorgens eller nödens boningar; dem kände hon egentligen till endast genom böcker.
En tanke genomfor det lockiga flick- hufvudet, men som dess egarinna fann den allt ämnat än angenäm, försökte hon kraftigt bli den qvitt.
Detta tycktes dock ej lyckas; un- der hela måltiden var hon tyst och förströdd, och det behöfdes fästmannens ankomst och goda lynne för att få den unga fröken lik sig igen.
En eftermiddag, kort före bröllopet, då Signe inträdde i arbetsrummet för att pröfva en klädning, blef hon helt förvånad att finna Evas plats tom.
På hennes fråga svarade de båda andra flickorna, det hon bedt att få gå hem en stund, emedan modern vore sämre.
Det stack till i Signes hjerta; nu visste hon, hvarför Eva de sista dagarne sett så bedröfvad och olycklig ut.
Stackars liten!
Och det var med ovanligt tungt hjerta den vanligen så glada flickan profvade den nya sidenklädningen, hvarpå Evas flitiga fingrar arbetat.
Hela dagen tyckte hon sig se den lilla sömmerskans sorgsna all- varliga ögon framför sig, oeh ej ens om afto- nen, då hon, iklädd sin balskrud, skär och fager stod framför trymån, lemnade henne dessa tankar.
Ännu lyste det i arbetsrummet; hon måste dock titta dit ett slag, innan hon gick.
Kastande en sjal öfver axlarna skyndade Sigrid raskt genom korridoren, öppnade dörren, men blef stående på tröskeln, helt förvånad öfver den tafla, som här visade sig för henne.
Med det hvita sidenet ännu i handen och huf- vudet lutadt mot bordet satt eller halflåg Eva der ensam, djupt insomnad.
Hon hade stannat qvar efter de andra för att återtaga de för- summade stunderna på dagen, inen tröttheten och överansträngningen efter de många nätter- nas vaka hade öfverrumplat henne.
Det bittra, svårmodiga uttrycket i ansigtet rörde Signe mycket, och tår efter tår rullade öfver hennes rosiga kinder ned på det ljusa tyget.
Sakta smekande det nedböjda hufvudet, mumlade hon för sig sjelf: » Jag måste göra det ändå, och jag skall! » Bröllopsdagen uppgick med ett friskt, klart vinterväder.
Uti sitt lilla rum stod Signe iklädd den hvita klädningen, en så söt och älsklig brud man någonsin kunde se.
Hon tycktes med otålighet vänta på några uppfast- ningar, med hvilka Eva var sysselsatt, och så fort dessa voro slutade och den unga flickan reste sig upp, framtog hon ur byrån ett tjockt, hvitt kuvert, hvilket hon gaf henne, sägande med något darrande röst: » Se här, Eva, något, som skall bidraga till att göra er mor frisk; jag har talat med doktorn, och ni har nu endast att följa hans råd — skaffa henne ett högt, ljust rum, kraf- tig föda och med henne göra en brunnsresa till sommaren. » I början stirrade Eva på Signe, ej förstå- ende ett enda ord af hvad hon sade, men se- dan saken ändtligen blifvit klar för henne, brast hon ut i en nästan konvulsivisk gråt oeh mellan snyftningarna kom det brutet och osam- manhängande fram: » Ack, fröken, om ni blott visste, huru litet jag förtjenar er godhet!
Ni kan ej tänka, hur bitter och afundsjuk mot er jag varit de sista dagarne, huru jag nästan hatat er vid tanken på, att ni skulle få vara så lycklig, under det andra stackare måste dragas med sjukdom och elände.
Ack, då jag sydde på edra kläd- ningar, den ena dyrbarare och vackrare än den andra, var jag många gånger frestad att högt ropa till er, att för summan af en af dem skulle jag kunna skaffa mat, ljus och värme under lång tid der hemma — men alla dc stygga tankarne gömde jag inom mig, der fingo de gro och växa till. » Öfverväldigad af dessa minnen gömde hon ansigtet i sina händer.
» Stackars lilla Eva, gråt nu ej mera, utan torka tårarne samt försök att tänka på fram- tiden.
Jag vill så gerna förlåta dig allt af fullaste hjerta, samt hoppas, att du så småningom sjelf skall glömma denna sorgliga tid, » och mildt lösande händerna från det tårdränkta ansigtet, kysste Signe henne ömt.
Dörren öppnades sakta, och man frågade, om bruden vore färdig.
Med det hopsamlade släpet i ena handen och buketten i den andra lemnade Signe rummet, ljuft hågkommande de ord Eva hviskade till henne, under det hon knäpte handskarne: » Gud välsigne er, fröken, isära, kära fröken! » Briljantgarnityret fick ligga- ostördt qvar i butikfönstret, ty farbror Nils ' bröllopsgåfva hade fått en bättre användning.
Upprop t i l l förmon.
för de g e n o m ö f v e r s v ä m - ningarna i norra T y s k l a n d nödlidande.
Som bekant nar äfven Tyskland under denna vinter liksom värt eget land hemsökts af oerhörda snömassor.
Dessa, som nu börjat smälta, hafva i det förstnämda landet åstadkommit de förfärligaste öfversvämningar, hvilka kostat hundratals menni- skolif och beröfvat tusentals af de qvarlefvande all deras egendom.
Nöden bland dem, som drabbats af detta härda öde, är sålunda oerhördt stor oeh tränger till snar hjelp.
Al skrifvelser frän flere bland Iduns varmhjer- tade läsarinnor veta vi, att deltagandet för de olyck- liga äfven hos dem är stort, och dä de i samma skrifvelser uppmanat oss att om möjligt mottaga och hopsamla de bidrag, som tidningens läsarinnor kunna vara villiga att lemna till de af öfversvämningarna lidande, och hvilka, om än aldrig så små, dock blifva till välsignelse, är det med verklig tillfredsstäl- lelse vi gä dessa önskningar till mötes.
Bidragen, som böra adresseras till Muns Redak- tion, Stockholm, komma att i tidningen redovisas och att, sedan insamligen afslutats, till tyska gene- ralkonsulatet härstädes öfverlemnas.
De minsta bidrag mottagas med tacksamhet.
Iduns Redaktion.
Till qvinnan.
(Vid Nordiska festen å Östergötlands Folkhögskola § 1888).
•ar är qvinnan? » Så ritan ofta sporde, När ett dåd, om ondt, om godt, såg dagen — Hvar är hon, som fasl ej sedd, ej anad, Lilla Icällan lik gaf lif oeh upphof Ål den våg, som växte ut så mäktig, Att den sedan på sin hjessa burit Folkens ofärd eller folkens lyclca?
» Hvar är qvinnan ?- » Så ännu man spörjer.
Hvar är hon, uti hvars händer lades Maklen, som hon sjelf ej känner, Der Jion går i dagens småting fången Eller offrande ål flärd oeh nöjen Gåfvor, som för högre syften ämnats?
Hvar är hon, som kallet fått att hjelpa, Stödja, styrka, sorgens tårar torka, Att med ordnande och milda händer Svårigheterna i lifvet lösa — Allt så långt som hennes krafter räcka?
Hvar är hon, som danar fram ett slägie, Starkt och kraftigt som i forna dagar,
Manuskript, s o m e j a n t a g e s till i n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s å v i d a p o r t o fogas.
Inga o f r a n k e r a d e f ö r s ä n d e l s e r l ö s a s.
Mm med styrkan bygd på rätta grunden Oeh med kraften mildrad oeh förädlad Utaf himmelsk Iro oeh himmelsk kärlek?
* Träd då fram, du Nordens doller, Modig såsom forntids Blända!
Må som hon du trofast strida För del rätta, sanna, enda!
Mild som Ingeborg oeh tålig Och som Signe öm oeh trogen; Må ditt eget jag all offra Stads ' du finnas redobogen!
Ej för stundens lomma nöjen, Ej för flärd ditt hjerta brinne, Men uti ditt stilla inre Må der bo Marias sinne!
Må du lyssna, må du hvila Vid den höge Mästarns fötter, Tills allt mer uti ditt hjerta Sanningsordet må slå rötter!
bi- l I r * v VJ I | Kl U IN • A n n o n s e r m o t t a g a s e n d a s t m o t k o n t a n t liqvid i f ö r s k o t t a f 2 5 öre pr 4 - spalt, petitrad (= 10 stafvelser).
Ingen a n n o n s införes under I krona.
Måndagen den 23 dennes gifves » Den sköna Helena » för första gången.
Redan en vecka i för- väg lära alla biljetter varit upptagna genom teckning.
skräp: en torr brudkrans af svartnade myrten- qvistar, ståltråd och konstgjorda orangeblommor, ett par bundtar bref, en liten blå sammetstoffel, Filharmoniska sällskapet uppförde i tisdags inför kantad med svandun, en solfjäder, en urblekt ett talrikt och intressant auditorium Max Bruehs skär rosett, en servetring af lackeradt trä med storslagna och på flere ställen utomordentligt sköna namnet Äimée på i förgylda bokstäfver, o. s. v. ton verk » Odysseus ».
Dess omvexlande soli, körer och orkesternummer gjorde ett mäktigt intryck.
Säll- Djupast ner på bottnen låg ett kabinettsporträtt skapet och dess talangfulle dirigent, hr Andreas i röd plyschram, och det var detta hon sökte Hallen förtjena det högsta beröm för det lyckliga Det hade stått på hans nattduksbord utförandet af ett bland samtidens förnämsta tonverk.
efter.
bredvid sängen, så att han kunde se det, der Nladame Albani gifver, som vi förut nämt, näst- han satt stödd mot kuddarna, oeh ban hade kommande tisdag konsert i Musikaliska akademiens stora sal härstädes.
Som hon lär vara en sångerska talat till det, som om det varit en lefvande af första ordningen och denna säsong hos oss ej varelse, så att Henrika till sist smittades af haft att bjuda på uppträdandet af någon främmande samma inbillning och blef nästan rädd för storhet, torde konserten med all säkerhet varda tal- porträttet.
Då han dragit sin sista suck och rikt besökt.
hon gick fram till sängen för att tillsluta hans Om sångsällskapet 0.
D:s matiné i Sveasalen instun- ögon, trefvade hon först med handen på bordet, dande söndag betiöfva vi väl näppeligen erinra.
Stu- tills hon med bortvändt hufvud fick tag i por- dentsången är ju sedan gammalt känd och populär, trättet, och lade det sedan med glaset mot och dä eliten af den samma nu låter höra sig, skynda nog dé flesta konsert vänner att skafla sig biljetter.
duken, innan hon grep sig an med att visa Och sedan bar hon Victoriateatcrn i Tivoli å Djurgården öppnar Kurt den sista tjensten.
sina portar i morgon lördag.
Den outtröttliga det till minnesskrinet, som han alltid haft stå- Tivolidirektionen lär till den stundande sommarkam- ende på sitt skrifbord, allt sedan Aimée reste, panjen förbereda åtskilliga öfverraskningar inom det och lade ner det der, utan att se på det, storartade etablissementet.
gömde det djupast nere på bottnen.
Och sedan - hade Sä din plats, den enda, rätta, Der invid Hans fot du finner, Och ett ljus, som Ijuft förklarar All din gerning, der du vinner.
Konst och literatur.
Gå i detta ljus alt verka, Medan dagens stunder lida, Gå att ödmjuk, trogen, stilla Hopp oeh glädja kring dig spida!
Lägg ditt ord i sannings vågskål, Tag din plats i dagens strider, Oeh ett folk skall dig välsigna, Som mot ljus allt mera skrider!
— a.
Teater och musik.
Dramatiska teatern har tlere af de senaste aftnarne gifvit Molieres odödliga komedi » Tartuffe », som vid denna repris fått ett alldeles särskildt intresse genom hr Hillbergs mästerliga utförande af titelrollen.
Den skenhelige hycklaren, den sinlige libertinen och den oförskämde skurken framställes med en i nästan alla detaljer genomförd realism, som ej kan annat än väcka åskådarnes lifligaste bifall.
H r Lagerqvisl har i Orgons roll en af sina bästa.
Ofriga medspelande gjorde sitt bästa, men lyckades må hända ej komma fullt i stil med stycket.
Af dylika repriser har k. teaterdirektionen all heder, och vi hoppas, att flere dylika goda grepp måtte följa.
Ett nödvändigt vilkor härför är dock, att den teaterbesökande allmänheten uppmuntrar till fortsatta försök i denna riktning.
— — » Råttan », komedi i tre akter af Edouard Paille- ron, är den senaste och med stora förväntningar motsedda nyheten på denna scen.
Stycket uppfördes första gången den 18 sistlidne november å Comédie PVancaise i Paris och har sedan dess gått öfver ut- landets förnämsta scener.
Första uppförandet här egde rum i onsdags, men för.dagen hinna vi endast meddela rollerna i stycket, som äro: Max de Simi- ers — hr Elmlund: fru de Moisand — fru Swartz; grefvinnan Clotilde Woiska, hennes dotter — fru Fahlman; Marthe de Moisand, Clotildes halfsyster — fröken Sandell; Pépa Rimbaut — fru Hartman; baronessan Hermine de Sagan cey — fru Dorsch- Bosin.
A Nya teatern afslutade hr E. von der Osten sist- lidne tisdag sitt framgångsrika gästspel.
Teatersalon- gen var fyld till sista plats, oeh så väl under som efter representationen fick den uppburne gästen röna de påtagligaste bevis på åskådarnes sympatier.
Vasateatern, hvars sällskap instundande sommar under utställningen i Köbenhavn kommer att gifva gästföreställningar å Dagmarteatern derstädes, afslu- tar sin sejour härstädes omkring den 15 maj.
Tidsströmningar.
Belysta från hemmets härd af Ma- thilda Langlet.
Pris 2 kr.
50 öre.
Stockholm, Fr. Skoglunds förlag.
Vi och våra sSner.
Några ord om uppfostrans be- tydelse af Mathilda Langlet.
Pris 2 kr.
50 öre.
Stockholm, Fr. Skoglunds förlag.
Vår uppfostrande literatur har ej på länge riktats med ett par så på samma gång intressanta och läro- rika arbeten som de båda ofvanstående.
Författar- innan, känd och välkänd för Iduns alla läsarinnor, har i dem nedlagt sin egen rika erfarenhet, sitt lifs mångskiftande iakttagelser.
I dessa båda arbeten, hvilka ej borde saknas i något hem, träder oss till mötes en lifsåskådning, så sund och sann, att den ej kan förfela att göra intryck på läsaren.
Skarp iakttagelseförmåga, redig tankegång samt klar och fängslande stil äro vidare utmärkande egenskaper hos dessa arbeten, hvilka vi ej nog kunna rekommendera hos våra läsarinnor.
V i kunna emellertid ej bättre anbefalla de båda böckerna än genom att lemna ett prof på deras innehåll.
Med förläggarens tillstånd hafva vi derför i dagens nummer infört början af ett bland de intressantare kapitlen ur » V i och våra söner ».
m En livsuppgift.
Berättelse al ' Ernst Lundquist.
6. tant Henrika hade icke varit mycket språk- ^M&gt;&gt; sam, hvarken under hemvägen från sta- tionen eller sedan, då de kommo upp i vånin- gen.
Supén intogs i största hast, och sedan fick Ingrid en vink om, att det var bäst hon gick till sängs genast, hon kunde vara trött efter resan.
Det såg nästan ut, som om tanten ville bli af med henne.
Hon sade derför god natt och gick in i det lilla rummet till höger om salen, som hädanefter skulle bli hennes.
Knappast hade Henrika blifvit ensam, förr än hon skyndade in i sitt rum, läste upp den mellersta lådan i sin byrå och tog fram ett skrin, som stod längst in i ena hörnet, gömdt under bundtar af tyglappar och dylikt.
Det var Kurts skrin; det hade icke varit framme, sedan hon sjelf satte ner det der strax efter begrafningen.
Hon bar fram det till sybordet, satte sig i soffan och öppnade det.
Hon hade så brådt om, att hon darrade på handen.
Det innehöll en hel mängd småsaker, som för ett oinvigdt öga endast toge sig ut som hon ej återsett det förr än nu.
Der satt hon nu och höll porträttet intill lampan för att riktigt beskåda de vackra dragen af denna qvinna, som tagit ifrån henne lycka och lefnadslust och gjort henne till den en- samma, utstötta varelse hon nu var.
Ja, det var, som hon hade tyckt i första ögonblicket der nere vid jernvägen: Ingrid var en af bild af sin mor.
Detta porträtt kunde, om man såg bort från den extravaganta balkostymen, lika väl föreställa dottern som modern.
Samma ansigtsform, samma ögon, samma köttiga läppar — allt, allt var det samma.
Icke ett drag hade hon ärft af sin far.
Och fast än Henrika klart insåg, att det var löjligt och orätt att tillägga denna tillfälliga yttre omständighet en sådan vigt, kände hon, att den var afgörande för hela förhållandet mellan henne och den föräldralösa flickan.
Att hålla af, att fästa sig vid en varelse med detta ansigte!
Nej, det var omöjligt.
Men hon skulle göra sin pligt emot henne.
Till det yttersta skulle hon göra sin pligt mot denna flicka, som var hans barn.
Ingrids sanna bästa i allt, i smått som stort, det skulle hädanefter bli hennes lösen.
Och om hon än visade sig vara en ny upplaga af Aimée till det inre, liksom hon var det till det yttre, skulle hon tysta ner fördomen oeh i hvarje minut, hvarje sekund tänka: hennes bästa framför allt annat, framför ditt eget till och med!
Men då hon lade ner porträttet, läste in skrinet och gick till sängs, drog hon en djup suck.
Det var i alla fall en bitter missräk- ning.
Hon hade drömt så vackra drömmar om, att hon nu skulle ständigt ha för sina ögon en lefvande påminnelse om honom, en varelse att älska, att fästa sig vid med alla sitt hjertas sugrötter, som så länge trefvat i tomma rymden och ingenstädes mött annat än kall och glatt likgiltighet, till och med hos brorsonen.
Men det hade väl varit för mycket begärdt.
Hon var ju icke som andra och kunde icke ha samma rättigheter som andra.
Drömmen var förbi, och endast pligten stod qvar.
Det kändes så fattigt och torrt och magert.
Men — • kan man icke odla en pligt, ge den själ och poesi, genom att icke drifva den som ett hvardagsgöra, utan som en hjerte- sak, kasta sig öfver den med lidelsens hela styrka?
Om hon icke kunde älska Ingrid, så kunde hon ju älska sin pligt mot henne, och var inte det nästan en högre kärlek?
Ja, men ändå bara ett surrogat.
fick väl göra ett försök dermed.
* * Nå, hon * Då Henrika och Ingrid möttes följande mor- gon, såg den senare genast till sin stora glädje, att det hårda, nästan fiendtliga uttrycket i tantens ansigte var borta, och det gjorde hennes egen helsning mjukare och hjertligare.
Det första intrycket hade väl berott på någon vilse- ledande tillfällighet.
Henrika brukade alltid börja dagen med bön och bibelläsning inne i sitt rum, och den vanan ville hon icke gå ifrån.
Ingrid hade väntat sig detta och följde utan någon förvåning eller in- vändning med in i den mörka, otrefliga, från- solsliggande sängkammaren, ehuru med en sak- nadens blick på det dukade frukostbordet, ty hon var förskräckligt hungrig.
» Får jag läsa, tant? » bad hon, ty hon visste, att hon alltid hade så svårt för att tvinga tankarna att följa med, då någon annan läste högt.
» Ja, barn det får du visst, » sade Henrika och räckte henne nya testamentet.
» Börja der märket ligger. » Hon hade redan förut tänkt, att hon ville låta Ingrid läsa.
Det skulle bli ett prof.
Det var sjuttonde kapitlet af Johannes ' evan- gelium.
Den unga flickan läste enkelt, naturligt och med en viss värme.
Det var alldeles säkert, att hon förstod hvad hon sade och att tankar och intresse voro med.
Då och då fick rösten till och med ett rördt tonfall.
Men ändå — Nej, det fattades mycket.
Hon trodde kan- ske, men hon lefde icke på det hon läste.
Det var vankristendom, det hördes på hvarje modulation af rösten — uppriktig kristendom må hända, men ytlig slentrianmessig.
Icke ett spår af något mystiskt försjunkande, uppgående i den helige.
Hon kände Jesus, älskade honom kanske — men hon vandrade ännu tusen mil borta ifrån honom.
Bönboken, som Henrika nu räckte sin skydds- ling, bekräftade endast sanningen af dessa iakt- tagelser.
Ingrid bad icke, hon talade icke med Gud, helsade icke god morgon på honom, ka- stade sig icke i hans armar — nej, hon läste morgonbönen som man läser ett vackert, all- varligt poem; orden hon uttalade voro bokens, de blefvo intet ögonblick hennes egna.
Henrika hade suttit så inne i dessa reflex- ioner, att hon blef helt förvånad öfver att höra, huru tyst det plötsligt blifvit i rummet.
Ing- rid hade slagit igen bönboken och såg frågande på sin tant.
Denna böjde sig ner, satt en stund med handen för ögonen, derpå reste hon sig och sade: » Du har kommit till ett hem, der Herren också bor, Ingrid.
Skrämmer det dig inte att ha en sådan daglig sällskapare? » » Nej, hvarför det? » svarade Ingrid enkelt.
» De va ' ju gudfruktiga der nere i Vallerums prestgård också.
Vi läste alltid morgonbön der och gingo i kyrkan hvar söndag. » Henrika smålog och höjde på axlama.
» För det kan man mycket väl vara ett djefvulens barn. » » Ja, men alla der nere voro verkligen bra menniskor, de trodde på allt hvad som står i bibeln och lefde derefter så godt de kunde.
De voro allmänt ansedda som mycket religiösa. » » Och du — är du också religiös? » Ingrid märkte icke hånet, utan svarade tro- hjertadt: » Ja, vet tant, det kan jag knappast svara på sjelf.
Jag läser så gerna i bibeln, jag tycker, att nästan allt hvad som står der är så mäktigt och stort och höjer en så öfver allt lumpet och hvardagligt, .och jag skulle så gerna vilja vara sådan som bibeln fordrar af oss, att vi skola vara.
Jag förstår naturligt- vis inte hälften af hvad som står der, men jag hyser ändå inga tvifvel, som ett par af mina väninnor der nere gjorde; det kommer sig väl deraf, att jag i allmänhet har lätt för att tro — • tro på menniskor, ja, till och med tro på sagor!
Jag har ännu inte riktigt kom- mit till säker visshet om, att det inte fins elfvor och tomtar och bergstroll, som jag läste om i mina barnböcker.
Och för öfrigt — det som är underbart och dunkelt och gåtfullt får lättare makt med mig än det, som är för- ståndsmessigt och nyktert som en additions- tabell.
Men, ser tant, om jag ändå kan kallas religiös, det — » » Hvarför inte? » » Nej, för det är bara på mellanstunder, som det der religiösa har tag i mig.
Jag är så förskräckligt utåtvänd, så det är visst alldeles för mycket.
Bara en bit vacker natur — en vacker, mossig sten eller ett buskparti eller en skogsbäck — kan få mig mera i extas än den vackraste psalmsång eller den mest an- slående predikan.
Och när Ajax lefde — tant mins, den der stora, svarta valpen, som var min egen, riktigt min egen — jag har ju skrifvit om honom?
— när han kom in och ville leka, då hade det inte varit värdt att de satt nya testamentet för mig att läsa i — • nej, om de så hade slagit upp det allra vackraste kapitlet, så hade jag gått och lekt med Ajax!
Och när han kom öfver den strykninförgiftade fisken och åt i hjäl sig, då var jag så ond på Gud, att jag föresatte mig, att aldrig tåla honom och att inte läsa ett ord om honom i hela mitt lif!
Och om det hade händt i denna dag, då jag är stora, gamla menniskan, skulle jag ha känt alldeles det samma som jag tänkte då.
Nej, tant, jag är alldeles för mycket fästad vid det jordiska för att någonsin kunna bli riktigt religiös. » » Du vet visst ännu inte hvad det ordet be- tyder, att vara religiös, men det skall du nog lära dig.
När du vaknar till eftertanke och lifvets allvar får makt med dig, skall du nog lära dig inse, att det är för mer att älska Jesus än att ålska en valp. » » Ja, det der om Ajax sa ' jag ju bara som ett exempel.
Men det fins annat hos mig, som — — ja, du skall inte bli förfärad för mig, tant, om jag nu säger dig, att det fins.
en meimiska, som jag älskar hundra tusen millioner gånger mer än jag älskar Jesus. » » En menniska? » » Ja, jag tycker nog, att jag älskar Jesus, när jag läser om honom, och jag har gråtit många gånger, för det jag inte fick lefva på den tiden, då han vandrade här nere på jor- den.
Jag skulle ha gjort som Magdalena, följt honom som en skugga öfver allt oeh suttit vid hans fötter och uppfångat hvarje ord från hans läppar och gömt dem i mitt hjerta, oeh jag skulle ha dyrkat honom, älskat honom — åh, så jag skulle ha älskat honom!
Men om jag hade kunnat få välja mellan att ha lefvat på hans tid och varit honom nära eller att få ha lefvat — stor och fullväxt som jag nu är — här i Stockholm för tjugu år sedan tillsammans med min mor — se henne, höra henne tala lägga hufvudet i hennes knä och känna hennes hand smeka min kind — då vet jag, hvad jag skulle ha valt.
Nej, tant, den som älskar sin mor öfver allt annat — mer än Gud och Frälsaren och sin eviga salighet — den är inte religiös. » Hon skakade på hufvudet oeh såg framför sig med en exalterad glans i ögonen.
Hon märkte icke, att tant Henrika hastigt hade vändt sig bort och nervöst plockade i andakts- böckerna på bordet.
» Tant, du måste berätta mig om mamma — allt hvad du vet — nu, nu genast! » ut- brast Ingrid lidelsefullt och slog armarne om Henrika.
» Nej, inte nu, » svarade tanten nästan häftigt och sköt henne ifrån sig, » Nu skola vi äta frukost. » » Sedan då — när vi ätit? » » Nej, inte i dag — en annan gång, dä vi få riktigt godt om tid. » » Visa mig åtminstone hennes porträtt!
Jag har skrifvit ett par gånger och frågat, om du inte hade något porträtt af henne, men det har du aldrig svara på.
Det måste väl finnas ett sådant? » » Ja, men det der ska vi inte tala om nu — jag vill det inte, hör du!
En annan gång!
Jag skall sjelf bestämma, när jag anser lämp- ligt att ta upp det der samtalsämnet.
Till dess får du inte göra mig några frågor. » Hennes röst lät så hård och sträng, att Ing- rid ovilkorligt drog sig ifrån henne, förvånad och sårad.
Henrika stod tyst en stund med bortvändt ansigte; hon andades häftigt och förde flere gånger näsduken öfver pannan, derpå gick hon hastigt ut i matsalen utan att säga ett ord.
Det var mycket tyst under frukosten.
Tanten darrade på handen, då hon serverade kaffet, och satt sedan, mörk och mulen, och såg på Ingrid, medan hon åt; sjelf kunde hon knappast förtära det ringaste.
(Forts.) Idun gratis erhåller en hvar, som anskaffar 5 abonnenter, af dessa upptager afgif- ten (å 1 kr.
för hvarje qvartal) och in- sänder den samma till R e d.
af Idun, Stockholm.
(Se tillkännagifvandet å l:a sidan!)
Förlust — vinst.
mjjMj längre trodde han, alt del fans qvar ' ^gp i verlden någonting, som solljust var — ett ändlöst ve var menskans hela lif en väfnad af bedrägeri och kif.
En och Och som ädel qvinna mötte han en dag fann i rena väsendet behag.
lifvet blef en dröm, så ren och skär hvarje dröm om den man älskar är.
.
.
Hans unga kärleks saga hastigt svann; dess slut var smärtsamt.
.. Ett lian ändock vann på sin förlust.
Han återfick sin tro, att goda cnglar än på jorden på.
Ragnvald Ulfsson.
Från Iduns läsekrets.
Till den svartsjuke Thomas.
En af Iduns läsarinnor vill ge er det rådet, att ni ej vid eder binder en flicka genoai äktenskap, förr än ni fullkomligt öfvervunnit det svåra fel, ni lider af.
Ty en qvinna kan ej bli varaktigt lycklig med en svartsjuk man.
Något annat botemedel än oinskränkt förtroende för eder fästmö samt ögonblick- ligt qväfVande af de dumma, om högsta grad af sjelfviskhet vittnande tankarne, då de uppstiga hos eder, kan jag ej upptänka.
Agnes H.
VI vilja s a r s k i i d t f a s t a u p p m ä r k s a m h e t e n sökande och platsutbjudande annonsörer, Bostaden.
Medel mot kakerlackor.
Fint stött salt blötes i vatten och sättes uti alla springor, i synnerhet kring spisen, der kakerlackorna mest uppehålla sig.
Detta bör ske, sedan köket om aftonen är städadt och allt vatten utburet.
Saltet bör hvarje afton fuktas.
H.
G.
Möblerna.
En oumbärlig möbel i en ordentlig qvinnas arbetsrum är arbetspulpeten.
— Men — hvad är det för en tingest, hör jag eder fråga.
Ja, som jag hvar- ken sett eller ännu eger en dylik, utan blott i tanken uppgjort en ritning till den samma, kan jag nu blott på ett ungefär antyda, huru min arbetspulpet kommer att se ut.
Jag har tänkt mig den alldeles i samma stil som ett vanligt skrifbord fast med lådfack i stället för skåp på sidorna.
Uti de öfversta lådorna till venster skall jag förvara papper, för hemmet behöfliga böcker, såsom kok-, sjukvårds- och annotationsböcker samt nödig skrifmateriel.
Nedre lådorna å samma sida få barnen använda som förvaringsrum för sina skolböcker.
Lå- dorna till höger komma att innehålla litet af • hvarje.
Första lådan ämnar jag låta afdela i flere små rum för knappar, sy-, stopp och virknålar, strump- stickor, tråd m. m.
De öfriga lådorna bli förvaringsrum för handarbeten, lap- par, stick- och stoppgarn, virktråd o. d.
— V i d första tillfälle går jag till snickaren och beställer min arbetspul- pet, och jag tror ej, att jag skall komma att ångra tilltaget.
Högdal.
Köket.
Ett sätt att förvara buljong hela året om.
Alla husmödrar, men i synnerhet vi landtfruar veta väl, att man vid ankomsten af oväntade middagsgäster ofta råkar i bryderi för en lämplig sopprätt, ett bekymmer, som de af Lduns läsarinnor, hvilka följa nedan- stående, som jag tror ej sä allmänt kända, recept, hädanefter kunna blifva befriade från.
Då man vid slagt skurit kött till korf, kalops och dylikt, blir ju alltid qvar en hel del ben och senor, af hvilka, tillika med läggarne, hals- bitarne och ett par stycken sämre kött kokas en stark buljong, som får stä till följande dag, så att man får bort allt fettet.
Buljongen hopkokas ytter- ligare och slås het på värmda krus, hvilka korkas väl, öfverbindas med ståltråd samt nedsättas uti hö i en gryta med ljumt vatten, der de få koka 2 ' / 2 timme; afiyftas derefter, men få stå qvar i vattnet en stund, hartsas och förvaras i källare.
Före begag- nandet måste krusen stå i varmt vat- ten tills, buljongen smält.
Mia.
Ägghvita låter hastigt vispa sig till skum, om man lägger i en nypa salt.
— Ab.
— En synnerligt vacker och god soja, som med lätthet kan anskaffas i hvarje hushåll, erhålles på följande sätt.
Ett qvarter kross-socker och ett hälft qvar- ter vatten kokas tillsammans under jemn omröring, ända tills det hela blif- vit riktigt brynt och antagit en svart färg.
Derefter tillslås ett stop kokande vatten och tillses, att det blandas väl med sockret och får koka upp, livarpå det hälles upp i ett fat och får kallna.
Tappas sedan på buteljer och är fär- digt att användas.
Matlagning ".
Klimp till hvardagssoppor.
18 kubik- tum mjölk, en bit smör, helt litet saff- ran och 2 rågade matskedar potatis- mjöl röres tillsammans i en panna, som sättes öfver elden och får under liflig omröring koka upp.
Då klimpen är färdig, slås den upp på ett mindre fat och garneras med i strimmor fint skurna morötter.
Högdal.
pä Iduns l ä m p l i g h e t f o r plats- a f v e n s o m f ö r alla Öfriga s l a g s En god och vacker klimp till kött eller saftsappa.
Ett qvarter god mjölk kokas upp tillsammans med en bit smör af ett hönsäggs storlek, en matsked socker och en nypa sait.
Sedan in- vispas så mycket hvetemjöl, att degen blir särdeles fast och släpper pannan med lätthet.
Derpå lyftes pannan från elden och degen lägges i ett fat samt arbetas med en slef, tills den blir något afsvalnad.
Trenne äggulor in- röras nu väl i degen tillsammans med en nypa starkpeppar.
Derefter ställes degen i ett kallt rum for en timmes tid att tjockna.
Dessförinnan tillsättes likväl trenne ägghvitor, vispade till ett styft skum, under det degen sakta om- röres.
Sedermera tages med en mat- sked lagom stora klimpar och läggas i kokande vatten, hvilket blifvit tillsatt med en nypa salt.
Så snart klimparna fått torka några minuter, äro de fär- diga att läggas upp i en skål samt hållas varma, tills soppan skall ser- veras.
Då klimpen skall användas till saft- soppa, tillsättes litet citron i stället för starkpeppar.
Lotten.
Huskurer.
Medel mot sönderspruckna händer.
Köp å apoteket lika delar af ärnica, glycerin och rosenvatten (för ungefär 25 öre) och ingnid händerna härmed om aftnarna.
Denna blandning torkar genast in i huden, hvarför man icke behöfver på- draga handskar.
Amy.
Medel mot lefverfläckar.
Bestryk fläc- karne med glycerin och strö derpå pul- veriserad borax; fortfar dermed ungefär en vecka eller längre, om så behöfves.
Fridkulla Idog.
Bepröfvadt medel mot förkylning.
När man går till sängs, tager man en te- sked » Prinsens droppar » samt tömmer en ä två koppar varmt fläderte, hvar- efter man bäddar ner sig väl.
Genom den starka svettning, som härigenom åstadkommes, utdrifves för- kylningen ofelbart och man känner sig påföljande morgon kry som en mört; åtminstone har det gått insändarinnan så otaliga gånger A.
B.
Sveda och retning till hosta hindras genom följande blandning: en matsked glycerin i ett dricksglas vatten; för att förtaga den obehagliga oljesmaken till- sättes saften af en citron.
Tvätten.
Gardintvätt.
Jag har af en gammal erfaren husmor fått nedanstående be- skrifning på gardintvätt, och som jag sjelf i flere år följt denna beskrifning och funnit den förträfflig, dels der- för att gardinerna ej nötas såsom i vanlig tvätt, dels derför att de blifva särdeles hvita och rena, vågar jag re- kommendera den åt Iduns läsarinnor.
Gardinerna läggas två dagar i kallt vatten och två dagar i varm såplut.
Tio kannor kokande vatten vispas till- sammans med 9 skalp, god såpa, en matsked ammoniak och två matskedar terpentin.
Gardinerna uppkramas och läggas häruti samt få ligga två timmar väl öfverhöljda.
.
Sedan sköljas de i kallt vatten och blåas, om man så vill.
H.
B. annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser m o t t a g a s endast g e n o m 8.
Gumselius a n n o n s b y r å o c h ' h o s redaktionen.
A b o n n e n t s a m l a r e a n t a g a s.
Hvarjehanda.
j a g u n d e r m å n g å r i g e r f a r e n h e t funnit v a r a det bästa.
Erfaren småländska.
Medel att borttaga hvita fläckar på lackerade brickor, polerade möbler, vaxduksmattor m. m.
Man tager litet ljum, fin cigarraska och lägger på fläc- karne, fuktar dem med ljumt vatten eller saliv samt gnider af dem med en ylle- eller linnelapp.
Fläckarne för- svinna härigenom helt och hållet och föremålet blir åter som nytt.
Agnes A.
Rengöring af fällar sker bäst medels hvetmjöl, hvarmed man inströr fallen; borstas sedan, till dess all oljighet, smuts och lukt försvunnit.
Mjölet drager nämligen allt detta till sig.
Läkareråd.
Helene.
1) F u k t a d e a n g r i p n a ställena m e d f ö l j a n d e l ö s n i n g: 3 d e l a r salieylsyra, 100 d e l a r koncentrerad sprit, 1 0 0 d e l a r rosenvatten oeh 2 delar glycerm, samt pudra derefter m e d potatis- m j ö l.
2) S e r å d till W e n d i n: r 1 0!
A n - vänd dessutom emellanåt olivolja till i n - gnidning.
Prennnumnl N. O. S e s v a r till B a r n s l i g toka i n:r 2 K u r e n b o r m e d afbrott f o r t - s ä t t a s, så l ä n g e p o r m a s k a r b i l d a s.
abc.
D e u p p h ö r a n a t u r l i g t v i s ej f ö r r än grossess inträdt.
- Något annat svar kunna v i ej g e p å e r n å g o t d u b i ö s a f r å g a.
Fru Ebba 40 år.
Begagna penslingar m e d kollodium (h u r u d e s s a g ö r e s, se i s v a r till T y n e i n:r 2!)
, samt försök, sedan dessa ett p a r, tre v e c k o r a n v ä n d t s, d e n b e h a n d - l i n g, s o m t i l l r å d t s L i s a 21 år i n: r 7.
Carola.
B e h a n d l i n g e n finnes a n g i f v e n i s v a r till F r å g v i s 3) i n: r 5 (s v a r e t k a n n ä m l i g e n gälla ä f v e n f ö r e d e r å k o m m a).
H a s t i g a r e o c h kraftigare verkan ernås d o c k möjligen g e n o m den b e h a n d l i n g, som tillrådts C. v.
R — h — n i n:r 15.
Qustafva B.
Medicinsk behandling hjelper e j; m e n obehaget minskas nog m e d åren.
Möjligen skulle en kallvattenkur i s o m m a r göra er godt.
Ottiana n:r 2.
65 hänvisas till svar till T y n e i N.
N.
N i skall m i n s t en g å n g dagligen t a g a e t t h e t t h a n d b a d, till h v i l k e t n i s a t t 1 m a t s k e d s t a r k ä t t i k a, s a m t 2 — 3 g å n g e r d a g - l i g e n i n g n i d a e n s p r i t l ö s n i n g (15 %) a f p e r u - balsam.
Fm Elise R.
E r sjukdom fordrar under- s ö k n i n g a f ert a l l m ä n n a tillstånd e t c, h v a r f ö r v i vilja r å d a e r att tillfråga e n s p e c i a l i s t.
Rådlös moder.
Behandlingen m e d fiskolja o c h salta b a d h a r n o g v a r i t p å s i n p l a t s.
F o r t s ä t t m e d d e salta b a d e n (h e l s t 3 i v e c k a n), m e n u t b y t fiskoljan m o t Pihdre fcrratce Blan- da, a f h v i l k e n h o n b ö r t a g a t r e p i l l e r t r e gånger dagligen (vid måltiderna).
Snufva b e - h a n d l a s p å sätt, s o m f ö r e s k r i f v i t s C h a n d e r - n a g o r 3) i n:r 14.
Dessutom bör ni under o c h o m k r i n g n ä s a n s t r y k a p å e n salfva a f e n h a l f d e l salicylsyra, 5 d e l a r stärkelse, 5 d e l a r •zink-oxid o c h 10 d e l a r gul vaselin.
— É n b a d - sejour i s o m m a r vore m y c k e t önskvärd.
Erna.
Iduna n:r 10 S e r å d till F r u E b b a h ä r ofvan!
II.
hänvisas till svar till Wend i 19-årig Alba.
F ö l j r å d till F r u E b b a h ä r ofvan!
D e s s u t o m m å s t e n i s k ö t a er m a g e; f ö r r än d e n n a b l i r b r a, k a n ni ej h o p p a s p å varaktig b o t af er å k o m m a.
Upplysningarna a n g å e n d e tillståndet af er m a g e äro e m e l l e r - t i d allt f ö r k n a p p h ä n d i g a, l ö r att vi s k u l l e k u n n a säga e r, h v a d n i b ö r " t a i n ".
Uja.
S e r å d till X T Z i n: r 1 1!
A.
C.
N å g r a d y l i k a s p e c i a l i s t e r b l a n d lä- kare finnas e j, h v a r k e n h ä r h e m m a e l l e r u t o m - l a n d s.
V ä n d e r b l o t t till e n d u g l i g l ä k a r e h v i l k e n s o m h e l s t; för h v i l k e n ni h a r f ö r - troende.
D:r — d.
Frågor.
H:r 14.
Skulle någon af I d u n s läsarinnor v e t a n å g o t m e d e l att f ö r e k o m m a e l l e r u t p l å n a b r u n a k t i g a fläckar, s o m b i l d a s å n y s i l f v e r p j e s e r, h v i l k a sällan b e g a g n a s, v o r e s ä k e r t m å n g e n h u s m o d e r f ö r u p p l y s n i n g d e r o m lika t a c k s a m som Majo.
Svar.
Toaletten.
Hembrygd Eau de Cologne.
För 37 öre Bergomoth, 25 öre Cedro, 25 öre Rose, 37 öre Neroli 33 öre Myskpulver köpes i en flaska, Essencen hälles i ' / « k:a 90 proc.
sprit och omskakas väl, korkas och öfverbindes med en skinn- lapp får stå i solen och omskakas ett par gånger om dagen.
Bör ej använ- das på sex veckor.
Obs.
Vid samman- sättningen är bäst att taga en vatten- klar boutelj.
Mimmi.
Frågan nx 5.
K a f f e t r ä d e t, coffea arnbica, e r - h å l l e s i h v a r j e s t ö r r e v ä x t h a n d e l.
.Tag h a r, efter skriftlig r e q v i s i t i o n, fått e x e m p l a r d e r a f p r j e r n v ä g s å v ä l från 0.
A p p e l t o f t s v ä x t h a n - d e l i H a l m s t a d s o m från G ö t e b o r g s T r ä d g å r d s - förening, der enligt katalogen yngre e x e m p l a r finnas till p r i s från 50 ö r e till 1 k r.
50 ö r e s a m t ä l d r e f ö r 10 ä 15 k r.
Mia.
Frågan n:r 8.
E n b u r af r u n d a t r ä s p j ä l o r sättes o f v a n p å e n p a c k l å d a, till hälften f v l d m e d lös halm.
H ö n s e n, s o m skola värpa, in- släppas sedan i buren, hvars bottenspjälor b ö r a v a r a sä s k i l d a, att ä g g e n m e d l ä t t h e t glida ned i den under stående lådan.
Efter n å g r a d a g a r s f ö r f a r a n d e p å sådant sätt b r u k a h ö n s e n g l ö m m a sin o v a n a.
D e t t a m e d e l h a r Frågan n:r 10.
A f blekt ljusveksgarn göres e n fläta, a f e n lillfingers t j o c k l e k, h v i l k e n hårdt hopfästes o m k r i o g öfre m e s s i n g s h o l k e n å o l j e h u s e t.
D e n n a fläta m i s s p r y d e r e j l a m p a n, m e n det l ö s a l j u s v e k s g a r n e t s u g e r till sig d e n utsipprande fotogenen o c h bihehåller ytan på oljehnset t o r r o c h k l a r.
F ö r s ö k, o c h ni skall bli n ö j d m e d r e s u l t a t e t.
Amy.
Breflåda.
Lina L.
N i s k ä m t a r b e s t ä m d t, d ä ni b e - g ä r 10 k r.
f ö r e r s k i s s " E t t s k ä m t "; t y — utan s k ä m t!
— är " E t t s k ä m t " ett m y c k e t dåligt skämt.
' ' Norskan ".
I d é n ä r ej o ä i V e n.
V i hafva d o c k svart att y t t r a o s s o m d e n s a m m a, d ä vi ej sett d e n f u l l s t ä n d i g t u t f ö r d.
Pauline.
E r s k i s s v a r, s o m ni f ö r m o d a d e, för l ä n g f ö r att k u n n a täfla o m d e t utfästa p r i s e t.
M e d n å g o n liten r e t o u c h e r i n g t o r d e d e n d o c k v i d tillfälle k o m m a till a n v ä n d n i n g i Idun.
Bland de numrerade manuskript- r e m s o r n a finnes e n (n: r 1 7), s o m ej alls h ö r til!
b e r ä t t e l s e n, utan t y d l i g e n är e n d e l a f en annan uppsats.
Var god uppgif namn och a d r e s s, s k o l a vi å t e r s ä n d a d e n, sä v i d a ni ej k a n s k e f ö r e d r a r att s ä n d a o s s äfven den u p p - satsen i sin h e l h e t.
S. af E.
E d e r t v a r m a i n t r e s s e l ö r Tdun kan ej a n n a t än g l ä d j a o s s.
T a c k f ö r d e n lilla p o e t i s k a s k i s s e n.
D e n skall v i d tillfälle a n v ä n d a s.
V ä l k o m m e n åter!
G.
R.
E r t p o e m är för o m o g e t till f o r m e n för att k u n n a a f o s s a n v ä n d a s.
Walfrid.
N i s k u l l e h a k o m m i t litet t i d i g a r e m e d er s k i s s, h a d e d e n n o g b l i f v i t i n f ö r d.
N u är d e t n ä s t a n s e n t.
Åxa B.; R.
S e s v a r h ä r ofvan lill G.
Am.
T a c k tor edert intresse!
Kroppkak- r e c e p t e t t o r d e n o g k o m m a till a n v ä n d n i n g.
Lorenzo.
V i k u n n a ej b e t a l a n å g o t f ö r dylikt.
L.
M y c k e n t a c k f ö r e r väl t e c k n a d e lilla s k i s s!
D e n s k a l l v i d f ö r s t a l ä m p l i g a tillfälle användas.
O m ni för K e d.
uppgifver namn o c h a d r e s s, s k o l a v i tillställa E d e r ett g r a t i s - e x e m p l a r af I d u n till å r e t s slut.
— T a c k f ö r öfrigt f ö r e d r a v a r m a v ä l ö n s k n i n g a r!
M.
L.
E., Ö r e b r o.
T a c k fur d e s a m l a d e abonnenterna, o c h för de insända p r e n u m e r a - tionsmedlen.
E r t i n t r e s s e fur v å r t i d n i n g gläder oss ofantligt.
— M —.
Edra egna o m d ö m e n o m edra lite- r ä r a a l s t e r k u n n a v i ej j ä f v a, lika litet s o m vi k u n n a förneka d e t riktiga i er f ö r m o d a n, atl, o m ert m a n u s k r i p t h a m n a d e i p a p p e r s k o r g e n, d e t ej s k u l l e k o m m a att s a k n a s ä l l s k a p d e r.
Bror.
E r t b r e f till s y s t e r K o n s t a n t i a l ä m - p a r sig ej f ö r i n f ö r a n d e i I d u n.
Ennigunda. "
K a m p o c h s e g e r " s l o g sig ej i g e n o m.
Skissen vittnar n o g o m anlag, m e n är ä n n u f ö r o j e m n o c h o m o g e n.
Gammal hushållerska i Vermland.
Ni har nog, s o m ni säger, gjort många rön o c h er- farenheter.
V i s k u l l e bli e d e r m y c k e t f ö r - b u n d n a, o m ni v i l l e m e d d e l a o s s n å g o t a f dem.
Earl Ek.
Ert h o p p s v e k er ej. "
E n svi- k e n f ö r h o p p n i n g " a n t a g e s till i n f ö r a n d e i Idun.
Anna S.
En d y l i k tilldragelse, s o m ligger så n ä r a v å r t i d, t o r d e n ä p p e l i g e n ä n n u k u n n a offentliggöras.
Pygméa.
Kanske!
e — t.
Riktigt: " lågornas r o f!
Fru C. frän B.
E r täflingsskrift h a r n o g framkommit.
T a c k för d e s m å b i d r a g e n!
Viola X.
T a c k I V ä l k o m m e n åter!
Ludvig t o r d e för s a m t a l infinna sig å b y r å n n å g o n d a g k l.
9 — 10 e l l e r 4 — 5.
Margaretha W — sky.
1) A d r e s s e n h a r ej blifvit b e k a n t g j o r d.
2) D e k o m m a i s i n o m tid.
3) M å hända litet längre fram.
— E r t i n t r e s s e f ö r I d u n k a n ej v a r a o s s a n n a t än kärt.
Cili.
H j e r t l i g t a c k för e d r a n ä t t a b i d r a g!
N i h a r a l l d e l e s r ä t t, d å ni s ä g e r, att " I d u n s l ä s a r i n n o r b ö r a flitigt, l e m n a b i d r a g till d e r a s e g e n t i d n i n g ' '.
K u n d e v i b l o t t få d e m att fatta v i g t e n h ä r a f!
En småländska frun Stockholm t o r d e hafva godheten uppgifva n a m n o c h adress för direkt m e d d e l a n d e frän R e d a k t i o n e n.
" Ella 28 är " t o r d e y t t e r l i g a r e i n s ä n d a 50 öre såsom rest å annonsliqviden.
H.
B.; Lotten; Cili; Gunhilda: Hjertlig t a c k!
E d r a b i d r a g mottagas alltid m e d nöje.
E.
G.; Majo; Signe; Anna; R — a; Lisa; Elin F.; Sofia; Agnes 11; Elise; Amy; C.
L.; A~a: S.
M.
R. o c h Earin, B o h u s l ä n.
Tack!
Efter hand.
V ä l k o m n a äter!
Bi!
Redaktionen.
Innehållsförteckning:: H e m m e t s uppfostran.
A f Mathilda Langlet.
— J a g d e r f ö r ej rår.
P o e m a f Emil Modin.
— Europeiska furstinnor.
Efter främmande k ä l l o r t e c k n a d e a f Mathilda Langlet.
— B r ö l l o p s - gäfvan.
S k i s s a f Lilly.
— Till qvinnan.
V i d N o r d i s k a festen i Östergötlands folkhögskola 1888.
P o e m a f — a.
— T e a t e r o c h m u s i k.
— L i t e r a t u r o c h k o n s t.
— E n Iifsuppgift.
B e r ä t - t e l s e a f Ernst Limdquist (forts.).
— F ö r l u s t - v i n s t.
P o e m af Ragvald Ulfsson.
— F r å n I d u n s läsekrets.
Bostaden.
— Möblerna.
— K ö k e t.
— Matlag- ning.
— Huskurer.
— Tvätten.
— Toaletten.
H v a r j e h a n d a.
— L ä k a r e r å d &amp; fD:r — d.
— F r å - g o r.
— Svar.
— Breflåda.
t i d n i n g e n k o s t a r e n d a s t erl (i) k r ö n a f ö r q v a r t a l e t, b e f o r d r i n g s a f g i f t e n inberäknad.
— Fullständig m o d e - och mönstertidning gratis.
I I p \ L / I I U omsorgsfullt enligt nutidens fordringar.
Med största högaktning CD [US] r-f- &lt; nnpj t _ Sira: » vt 5 [3ui3^ jb joqaq mog ' .red} 8i [: s [sre.
' ajp [B na s o j j jjjBAS — A n n o n s e r.
Annonspris: CD JBir rao [25 ö r e p r p e t i t r a d (= 10 s t a f v e l s e r).
' rnati Ingen annons införes under 1 kr.
no utrsi BAjqq mioq^aoiy sz Förlofvade.
Artisten Nils J a k o b K u l l e och E v a Hallberg.
Stockholm.
Ulricehamn.
o Vigde.
William Finnström och A n n a Lidman.
Stockholm den 15 april 1888.
[2781 et Födde.
En son.
Rällvik den 12 april 1888.
Hulda Landbcrq, Carl M. Lundberg.
f ö d d Dahlberg. '
[279] En dotter.
Oumlösa den 15 april 1888.
Ulla Kistner, Rudolf Kistner.
född modems.
[280] b) o 9!
et LEDIGA PLATSER.
T \ Tj i i finare manufakturhandel lin- l I fl I K språkslös flicka med vana i dyl. affär.
Svar med fotogr.
till C.
E. F., Vesterås, pöste restante.
[265] D e s e n PLATSSÖKANDE.
f (t [LIlE- !f- Svenska Konstväfnader och B r o d e r i e r.
Yllestramaljer, ock alla färger, Garn Silke.
Förlclädestygei ', ylle och bomull.
Åkta färger.
Originalmönster.
Bästa materialier.
Beställningar utföras u Möbeltyger, Mattor, Draperier in.
m. i hvilken stil som önskas.
Moderata priser.
Stockholm, Drottninggatan 36.
Tillverkningsort: Lund (Thoia Kulle).
Göteborg J3 (T je&gt; [suf) Skola ' mm * badort eller på Dl VLtibb.
landet önskar en ung flicka under sommaren plats som musiklärarinna i god familj.
Vid lön fästes mindre afseende.
Svar till » Kompetent » sändes till Idun.
D o k t o r Hud- 1 E n ung flicka, elev af herr Richard Andersson och van att undervisa, önskar öfver som- maren plats som musiklärarinna i ett bildadt hem mot fritt vivre och fria resor.
Närmare genom korrespondens med » Musiklärarinna &gt;, Llpsala, pöste restante.
[273] E n l ä r a r i n n a, som för oärv.
är anstäld vid elem.-lärov.
för flickor, ön- skar under sommaren plats, helst på landet, för att undervisa minderåriga barn i svenska skolämnen.
Svar till » 20 år », Linköping, pöste restante.
magsjukdomar.
Smålands gatan [275] Ett m e d e l å l d e r s fruntim- m e r önskar plats i prestgård eller å större landtegendom att deltaga i alla husliga sysslor för att derigenom in- hemta kännedom o m ett hems skö- tande.
Ingen lön fordras, blott att vara medlem af famHjen.
Svar i bil- jett till A. J — son, Asögatan 04, 3 tr. Stockholm.
[274] A. Afzelius.
och 18.
Kl. 10 — 11 och 2 — 3.
Doktor C.
D.
[2401 JOSEPHSON, H ö t o r g e t 1 1, 1 tr. 9 — 10 o c h 2 — 3.
A l l r a.
t e l.
0 9 1 0.
Fruntimmerssiukdomar, Förlossningar.
im oeh familjelif förenade.
I en större prestgård i Småland kommer i juni en praktisk hushålls- skola att öppnas efter samma mönster som en af de större hushållsskolorna i riket, hvarifrån en lärarinna tillsam- mans med husmodern kommer att med- verka.
Undervisning meddelas i enk- lare och finare matlagning, fåsom bak- ning, syltning och inläggning; äfven en del konstväfnader och handarbeten samt nu brukliga handslöjder.
Priset för helår 400 kr., för kortare tid 40 kr.
pr månad, för en månad 50 kr.
Vidare under korrespondens med » Juni 1888 » Jönköping, pöste restante.
[2501 Kurs i klädsömnad gifves af undertecknad till ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- färdiga egna klädningar.
Bernadina Nicodemi, Oumbärlig möbel i hvarje hem är Hjalmar 25 af o e h Gustav &amp; K:nis som äfven kan begagnas såsom Fåliilj, Chäslong och Säng.
Stolen, som är stämplad med vår firma, erhålles — gul eller brun — genom de flesta bok- handlare eller fraktfrill mot 10 kronors jernvägsefterkraf frän Hjalmar Petersson &amp; K:nis Bokhandel, Karlstad.
[257] öre för häfte om 48 sidor kostar D e b e t Petersson N y a Fälls t ol, [135 Endast (G.
14215x2) K r e d i t Freytag.
Sista häftena lemnas gratis.
Tioltfövlagsbyrån.
[37C] f 7|!
G an Eli b ä t t r e flicka från Norr- land, kunnig i matlagning, önskar plats i en aktningsvärd familj.
Svar till » Sofia », Östersund, pöste restante.
[208] r- # Vid uot [i gja A n n o n s e r m o t t a g a s g e n o m S. Gumselius a n n o n s b y r å i o c n nos redaktionen till 2 5 ö r e p r 4 - s p a l t i g p e t i t r a d (= 1 0 s t a f v e l s e r).
Y t t e r å j e r n k ä l l a o c h s a n a t o r i u m intill stationen af samma namn å stambanan genom Jemtland — 1003 fot öfver hafvet — och med ett tjusande läge mellan Storsjön och Alsensjön, hålles för kurgäster öppet under tiden 15 juni — 1 september.
Vid anstalten finnas: Hotell med god restauration.
Sorietetshus med piano och tidningar.
Badhus der alla brukliga bad serveras, samt god tillgång på möblerade bostäder — så väl villor som öfriga större och mindre lägenheter med och utan inackordering.
Kuren lämpar sig särskildt för nervsvaghet, bleksot, mag- och tarm- katarr, svagt bröst, hjertfel och korpulens.
Jernkällans vatten innehåller enligt af rättskemisten doktor Carl Setter- berg verkstäld analys 5,40 delar jernoxidul på 100,000 delar vatten och är så- ledes jernhaltigare än Porla » gamla källan », samt följaktligen ett mycket godt jern vatten.
Från Ytterån finnas beqväma oeh billiga kommunikationer å såväl Stor- sjön som Alsen- &amp; Näldensjöarne, till bland annat Rödö- och Almåsabergen, resp. 1,600 och 2,500 fot öfver hafvet, hvarifrån de mest hänförande utsigter öfver en stor del af Jemtland erbjuda sig.
Utfärd till och från Areskutan kan ske på en dag.
Läkarevården bestrides af med.
d:r A.
Sjöling, Östersund.
Beställningar af rum sändas till Kamrerarekontoret under adress Ytterån, som äfven på begäran meddelar alla önskade upplysningar om anstalten i öfrigt.
Ytterån i april 1888.
[264] Direktionen.
(G.
1 4 6 9 2 x 1) Fotografering utföres U IN Filial: (Svenska indnstrimaga- sinet.)
[137] R e s a n d e till utlandet.
En ung flicka, som talar franska, tyska, engelska, italienska och spanska, språken samt är van att resa, önskar såsom sällskap och tolk medfölja fa- milj eller ensamt, äldre fruntimmer utomlands.
Närmare upplysningar å Fredrika Bremer-Förbundets byrå, Malmtorgsgatan 5, 1 tr. _J66J Observera!
En flicka, enkel, musikalisk, med gladt lynne och af god familj, önskar komma i ett aktningsvärd!
hem, för att biträda med hushållsgöromål och vara som sällskap.
Svar till » Våren 1-888 », Iduns Red.-Byrå, Stockholm.
Engelska Inackordering på landet kan erhållas i en familj i Vestergötland for en ung flicka att lära sig hushållet m. m.
Närmare gen.
brefvexling med » U.
», Moholm.
[256] Ett fosterbarn på 2 II 3 år kan få ett godt hem hos barnlös familj.
Svar till » A.
J. » mot- tager S. GumEelii Annonsbyrå.
[272] G familjen för och Pariser^ Intubi-Kaffe.
godhet menderas garanteras, rekom- hös hvarje sparsam hus- moder.
Stockholms Intubi-Kaffefabrik.
N:r 4 Klara östra gata n:r 4.
[228] e r a l - D e p ö t B e n g e r s Herrar, D a m e r och Barn.
N o r m a l - L a k a n, Örngott, Kamelhårsfiltar och Åder-förbands-bindlar.
P l a t i n a - L a m p a (luftrenande) och O z o g e n.
En gros och 1} Q eller n Hushålls-, N o r m a l - Y l l e - U n d e r k l ä d e r [113] för e i:a hvars af En 2 6 års flicka af god familj, med stor lust för hus- liga göromål, önskar få gå en husmo- der till banda.
Hon är kunnig i en hel del handarbete, är villig, o m barn finnas, meddela undervisning uti knypp- ling, knytning, broderi m. m. Tack- samt emottages svar till » Hermina », Simrishamn, pöste restante.
[267] Annonser, afsedda Vårt (G.
1703x1) E n u n g H i C k a önskar till som- maren eller hösten plats i familj, på landet eller i stad, för att undervisa mindre barn — till och med 10 år — samt äfven, om så önskas, deltaga i husets sysslor.
God vana vid under- visning.
Svar till » E.
21 », Iduns Byrå.
[270] \ Magasinet 38 Regeringsgatan 38, 1 tr. upp.
Tricotvaror af bästa qvalité, Serger, Velveteen, Flaneller, Barnskor, Vår- hattar för babies, Bärkappor.
Utmärkta Teer m. m.
[252] fruntimmersverlden, detalj.
— Kataloger oeh priskuranter gratis.
G Ö S T A V I D I N G H O F F, 19 D r o t t n i n g g a t a n ig.
STOCKHOLM, införas GERNANDTS lämpligast i BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG Idun.
