# ID: svediakorp-per642
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 29,039
# sentences: 914
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


F r e d a g e n d e n 13 a p r i l 1888.
N:r 15.
Tidningen kostar B yr å: 8 S t u r e g a t a n 8 Redaktör endast 1 krona för qvartalet.
(ingång från HumlegärcUg.
10) Annonspris: 26 ore pr petit rad (= 1 1 slafv«lser).
o c h utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
postarvodet inberäknadt.
Träffas ä byrån kl. 9 — 10 och 4 — 5.
Ingen lösnumiuerförsäljning!
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
l:sta å r g.
Utg-ifningfstid: Prenumeration sker: h var je helgfri Tredag.
T landsorten:: * i postanstalterna.
Sista numret i hvarje manad.
I Stockholm: hos redaktionen, a Stads- innehåller en posfens hufvudkonior, i de större bok- ladorna samt Ä tidningskontoren.
fullständig mode- o. mönstertidning.
Kan du ej vara.
livad du skall, Så var allvarligt livad du kan!
Ib sen.
Europeiska Efier främmande Mathilda Wytillträdande af 30 öi ' e t frtmUrJeen tle, Ulf första hörande i hrilha början naturen finnes avhålla 11, l ' J o. 13, a; ' E r n s t L u n d q u i s t s följetong " » En l i f s u p p g l f t &gt; intressanta Införd.
Första qvartalet uf Ittan 1, ' an ej vidare jii-sta naturen expedieras, (nndant.
iiml 30 öre) Uro n:r U, alt den stand IM o, 13, som de erhållas atffånana.
Tjugu (20) kronor s o m liedersl^elöningr erhåller den timmes samlat af liimi till arets Hdri / iud direkt hrilkeu från Xduns det slut, läsarinnor, största [Tu- hvarje som före antalet af dem uitpbui-it till Hett.
af Idun (Jen 1 april till den tiO abonnenter och inom insändt årets slut å nämtta aff / iften, utt / örSkrönor abonnent.
OBS.!
De sandade uniste belöpa sia till inom samma trakt, lutate, kunna sändas tmntsamlerskan abonnenterna., minst fem hvilkas på det de abonnerade i ett gemensamt att af henne antal (.
5), böra, rara bosatta exemplaren paket till abon- eller hos henne v-Ukor aäller utdelas afhumtas.
OBS.!
Täflinaen tmliist för stiider och köpinaa.r, iiiilitlel nppaår OBS.!
et / are urli likstälda iifaiften; men kan femton i / äller minst exemplaret 2 gratisexernplar äfcen {fälla det samlade för privatpersoner.
af tidnint / skontor, posttjensteiuän den som samlat samma.
och hös Med.
!&gt; abonnenter, (jratis; för abonnent- (¿5).
endast äro ' Uteslutna från lEn hva / r, för ilat sjette hållas nyssnunida.
sä rida till.
minst Täfiinyen Bokhandlare, OBS.!
under landsbygden k ä l l o r t e c k n a d e af Lanylet.
abonnenter kunna mot Utsändande qvavtalet furstinnor.
för erhåller erlaf / t dessutom IO abonnenter er- o. s. v. Stockholm den 0 april 1SSS.
Redaktionen.
jp|||uropas furstliga damer, drottningar, kej- ^ s ^ e sarinnor, prinsessor, utmärka sig för ögon- blicket icke så mycket genom sitt inflytande på politiken eller på sina respektive länders öden.
M e u deremot tilldraga sig många a f dem vårt intresse genom andra egenskaper, synnerligast egnade att framhållas såsom före- dömen för andra qvinnor, medan vi hos en o c h annan finna ett mindre vanligt mått a f talang o c h förmåga att göra de samma gällande.
Några korta antydningar o c h några belysande karaktärsdrag rörande dessa qvinnor, som k o m - mit på så framstående platser i samhället, skola utan tvifvel vara välkomna för Iduns läsarinnor, äfven o m vi ej derigenom lyckas framställa någon fullständig bild af personer, rörande hvilka naturligen endast spridda drag kunnat samlas, o c h s o m förr eller senare dock skola komma under historiens o c h efterverldens d o m.
Bland Europas furstinnor intager utan tvif- vel drottning Viktoria a f England främsta rum- met, både genom sin rang som regerande drott- ning o c h sina personliga egenskaper.
V i d hen- nes regeringsjubileum sistlidet år har så myc- ket blifvit taladt o c h skrifvet till hennes ära, att man nästan glömt den tid, då förtalet o c h hånet nådde äfven henne.
O m vi nu här åter- kalla denna tid, är det blott för att visa grund- lösheten a f det förra o c h orättvisan a f det se- nare.
att hon icke ens fick tid att kläda sig ordent- ligt, utan måste mottaga dem insvept i en hvit peignc ir o c h de bara fötterna instuckna i små tofflor.
L o r d Conyngham helsade henne ge- nast som drottning, o c h hon räckte såväl ho- nom som erkebiskopen sin hand att kyssa med en värdighet o c h en själsnärvaro, som mycket öfverraskade dessa båda.
Denna säkerhet o c h majestätiska värdighet förnekade sig aldrig.
A l l a förundrade sig öf- ver, huru väl denna adertonåriga regentinua förstod att uppbära sin kunglighet.
Kabinetts- sekreteraren Charles Greville, som vid samma tid ofta var gäst vid hofvet, skrifver d e r o m: zHoflifvet är icke egentligen gladt; en gan- ska sträng etikett, hvilken drottningen sjelf är den första att underkasta sig, herskar der.
J a g har spisat middag vid hofvet i stort säll- skap o c h der gick så till: vi samlades alla i stora, runda salen, intill galleriet, o c h då det var tid att sätta sig till bords, inträdde drott- ningen, stödjande sig vid hertiginnan af K e n t s arm o c h åtföljd a f sex hofdamer.
H o n räckte handen åt alla närvarande damer, men på her- rarne helsade hon blott m e d en lätt böjning på hufvudet.
Sedan tog hon hannoveranska ministerns arm o c h gick ut i matsalen.
Drottningen var glad o c h pratsam.
Sedan hon o c h hennes damer stigit från bordet, sutto herrarne qvar ännu en qvarts timme, hvarefter vi gingo in i salongen, der drottningen mottog oss en i sender o c h talade ett ögonblick m e d hvar o c h en.
Hertiginnan af K e n t ordnade ett spelbord o c h det öfriga sällskapet satte sig omkring ett rundt bord, der drottningen tagit Prinsessan V i k t o i i a blef, som man vet, ge- plats; man satt der o c h sprakade i en o c h en half timma, utan att just s y n a 3 hafva särdeles nom sin onkels d ö d, den 20 juni 1837, drott- roligt. » ning af Storbritannien.
D e t är utan tvifvel Sådant var hvardagslifvet vid den unga drott- också temligen allmänt kändt, att erkebiskopen T r e da- af Canterbury o c h lord Conyngham klockan fem ningens hof, så länge hon var ogift.
gar senare såg Creville henne i lysande ståt på morgonen anlände till Kensington för att omgifven af hela sitt hof, der h o n giorde en derom underrätta den unga prinsessan, som lysande figur.
Senare g a f hon en bal i B u e - måste skynda så att mottaga de höga herrarne,
T i d n i n g e n u t k o m m e r i hufvudstaden hvarje helgfri f r e d a g och k o s t a r f ö r ett qvartal e n d a s t I krona, p o s t a r v o d e t inberäknadt.
— Sista n u m r e t I kinghampalatset, der Greville högeligen beun- drade den urskilning hon visade i valet af dansörer.
H o n valsade icke o c h dansade blott tre kontradanser.
D å supéen anmäldes, gick hon ensam in i matsalen åtföljd af prinsessorna.
O c h allt hvad hon företog skedde med både säkerhet o c h behag, beundransvärda hos en så ung flicka, som helt hastigt blifvit herskarinna öfver ett af verldens stoltaste kungariken.
Sjelf hade hon föreskrifvit etiketten vid mid- dagar på hofvet och förstått ingifva sin om- gifning en vana vid punktlighet, som var be- undransvärd.
P r e c i s en qvart före middagen uppställde sig alla gäster i en halfcirkel i sa- longen; musiken spelade upp » O l d E n g l a n d » och drottningen inträdde.
V i d bordet behöll drottningen alltid under hela måltiden hand- skarne p å; endast vid galamiddagar aftog hon dem.
Ingen af gästerna kunde tilltala drott- ningen, men hvar och en kunde fritt under- hålla sig med sin bordsgranne o c h o m sam- talet intresserade drottningen, blandade hon sig stundom deruti.
Så fort drottningen slutat äta af en rätt, måste alla andra genast upphöra att spisa deraf.
Sjelf förde hon på denna tid ett temligen enformigt lif.
H o n steg upp klockan åtta om morgonen, frukosterade ensam o c h egnade hela förmiddagen åt regeringsbestyr.
H o n läste alla depescher o c h ville se allt m e d egna ögon.
K l o c k a n elfva k o m m o ministrarne o c h höllo konselj.
K l o c k a n två gjorde hon en promenad till häst, och då hon återkom sysselsatte hon sig m e d musik o c h målning, tills middagstiden d. v. s. temligen sent på eftermiddagen, enligt engelska bruket.
H o n öfvervakade ganska noga sitt hushåll och förbigick ej ens de minsta detaljer.
Naturligtvis skulle det vara många, som ville dela en så präktig kungatron med en så för- tjusande prinsessa.
Friarne voro legio o c h sökte bistånd än hos det ena, än hos det an- dra partiet.
Men ännu hade ingen eröfrat den unga drottningens hjerta — så trodde man åt- minstone.
M e n de väl underrättade visste, att ett äktenskap mellan V i c t o r i a och prins A l b e r t af K o b u r g sedan länge af bådas respektive fa- miljer varit påtänkt.
K o n u n g L e o p o l d af Bel- gien var den, som mest verkade för denna förbindelse, och på hans uppmaning hade her- tigen af K o b u r g med sina båda söner redan 1S3G gjort ett besök i L o n d o n.
Hvarken prins Albert eller prinsessan V i c t o r i a visste då nå- gonting om det påtänkta giftermålet, och prin- sen förblef fortfarande i okunnighet.
Pi in- sessan deremot underrättades, sedan de främ- mande rest, af konung L e o p o l d om förslaget och gaf genast sitt samtycke.
B å d a voro då sjutton år gamla.
T v å år senare fick prins Albert först veta, huru sakerna stodo, o c h tillika att giftermålet skulle uppskjutas ännu några år, på det prin- sen skulle hinna fullkomligt utbilda sig för sin stundande höga värdighet.
Men den unga drottningen invecklade sig genom att gynna whigpartiet i åtskilliga svårigheter, som konung L e o p o l d ansåg bäst kunna undanrödjas genom en makes inflytande, o c h redan 1 8 3 9 skickade han derför prins A l b e r t till England.
Hans älskvärda personlighet eröfrade m e d storm den unga drottningens hjerta, o c h hon underrättade genast kabinettet om sitt beslut att gifta sig med h o n o m.
S o m man vet, behöfde hon aldrig ångra detta steg.
D e enda tårar, hon för hans skull gju- tit, fäldes vid hans förtidiga död.
D e t kung- liga parets äktenskapliga lycka var fullkomlig, och det enda molnet på denna lyckas ljusa himmel var den omständigheten, att drottnin- | I ps Ly I | \ | IN m å n a d e n m e d d e l a r en f u l l s t ä n d i g m o d e - o c h m ö n s t e r t i d n i n g.
— å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t n a m n o c h a d r e s s s a m t e r l ä g g en k r o n a, gen aldrig kunde få dela sin krona med ho- nom, som hjelpte henne bära den.
H o n for- drade för sin make konungatitel, men fick den e j; prins Alberts titel var blott Prince Consort och kunglig höghet .. A t t drottningen så ifrigt bemödade sig om att skaifa sin gemål titel af konung, förklaras af den hängifna ömhet, ja, man kan säga den dyrkan, hon i stort som smått, alltid egnade honom.
H a n var i ordets fulla bemärkelse herre i sitt hus, o c h lika m y c k e t herre öfver sin gemåls ofantliga rike.
M e d glädje hade drottningen åt honom afträdt makten på alla områden, men det hade skett med så stor för- sigtighet o c h skicklighet, att, med undantag af ministrarne o c h några af den kungliga famil- jens vänner, ingen ens anade prinsens verkliga ställning, som egentligen först efter hans d ö d b l e f allmännare bekant.
D e t höga parets husliga lycka hade nästan blifvit till ett ordspråk och alla visste, att drottning V i c t o r i a, om hon det kunnat, helst skulle åt sin make öfverlemnat både kronan och regeringsomsorgerna.
H u r u m y c k e t hon än, som man sedan fick veta, lade makten i hans hand, måste hon dock för skenets bibe- hållande till en viss grad deltaga i regerings- bestyren o c h, som hon med sant qvinlig känsla tyckte, försumma sitt hus o c h sina barn.
Men äfven på detta område lät hon leda sig af sin make, o c h det var han, som bestämde allt rö- rande de kungliga barnens uppfostran.
Likväl nedskref drottningen då o c h då sina egna tan- kar rörande denna sak.
» E n af de visaste regler för uppfostran » — så ungefär falla sig vid ett tillfälle hennes ord — » är den, att barnen, hvilken samhällsställ- ning de än innehafva, skola uppfostras i största enkelhet o c h under ögonen på sina föräldrar, för b vilka de böra hysa oinskränkt förtroende. » I enlighet m e d denna grundsats har hon också ledt sina barns uppfostran, o c h dessa prinsars o c h prinsessors flärdfria, behagliga väsen är resultatet af denna ledning.
D e t en- gelska hemmets hjertlighet o c h den borgerligt husliga lyckan på kunglighetens o c h maktens högsta tinnar, hafva hennes älskvärda döttrar öfverfört till andra h o f o c h andra länder, o c h man kan nästan säga, att familjelifvets lycka äfven inom furstliga förbindelser genom drott- ning V i c t o r i a kommit på modet.
D e n varma kärlek, som förenade de båda makarne och det innerliga förhållandet mellan barnen och föräldrarna framkallade och ut- bredde en sedlighet i hela deras omgifning, hvars stränghet icke kunde vara det minsta motbjudande, då den helt enkelt låg i sakens natur o c h icke var på något sätt påbjuden eller lagstiftad.
D e t torde icke vara för mycket sagdt, att den större sedlighet, som numera är i allmänhet rådande inom europeiska konunga- hus, fått sin impuls genom den rena lycka, som drottning Victorias äktenskap medförde, o c h som hon lät hela verlden veta, att hon skattade så högt.
D e t är naturligt, att en sådan qvinna som drottning V i c t o r i a skulle grunda sina upphöjda åsigter på religionen o c h derur hemta sin styrka.
O c k s å var barnens religiösa uppfostran en fråga, som hon länge o c h moget öfvervägde, o c h som mest af allt låg henne om hjertat.
H o n var öfvertygad o m, att det vore i moderns famn, som barnet dag för dag borde stärkas i sina fäders tro.
Också fann hon det mycket bittert, då hon redan 1844 måste, för att mera verksamt egna sig åt regeringsomsorgerna, af- säga sig glädjen att helt o c h hållet leda den då fyraåriga prinsessan Victorias uppfostran.
» Det är bra hårdt, » skrifver hon med af- 102 Uppgif s a er- seende härpå, » att jag skall vara hindrad af andra saker från att vara hos min dotter, när hon läser sin aftonbön. » Lik visst behöllo hon o c h hennes gemål högsta ledningen af barnens religiösa uppfostran i sina händer och hade j ett vakande öga på alla de ytterligheter, som den tiden drefvo sitt spel inom den engelska kyrkan, så att de ej fingo utöfva något inflytande på de kungliga barnen, som under dessa förträffliga föräHrars ögon tillväxte i ålder o c h goda egenskaper.
Drottning Victorias l y c k a räckte blott några och tjugu år.
Prins A l b e r t dog i blomman af sin ålder, ej mer än fyrtio två år gammal.
(Forts.) Trånga skodon.
^Y^Tti H.
0.
Andersens sagor förekommer en Y^HfJ om den lilla sjöjungfrun, som älskade ^ * 3^ den undersköna prinsen, o c h som, för att blifva honom hehaglig, lät hexan befria sig från den ominösa fiskstjerten; men till gengäld för denna gunst skulle bland annat hvarje steg, som hon tog, förorsaka henne stora plågor.
H m!
Nutidens damer o c h sjöjungfrun hafva här vid lag en stor likhet med hvar andra.
H v a d prinsen beträffar, nom denna gång.
så utelemna vi ho- » I n g e n vet hvar skon klämmer utom den som går med den, » säger det gamla ordspråket; men emot dess riktighet vågar jag opponera mig och påstår, ait en uppmärksam iakttagare eller iakttagerska, med hjelp af den erfarenhet, som vi, gunås, alla mer eller mindre inne- hafva i denna delikata sak, snart skall utleta le point sensible.
Se blott på denna unga d a m!
H o n kan för resten gerna redan vara till åren k o m m e n, ty de flesta representanter af det täcka könet tyckas hylla principen: » D e n, som vill vara fin, får lida pin. » H o n skall promenera, göra en del visiter, allt till fots, o c h hennes fötter framträda under den prydliga drägten, » fina, retliga o c h s m å », iklädda en elegant, välsit- tande, ultra spetsig bottin med klack a la Pompadour.
Nå ja, det går nog bra i början, men efter den första visiten, der de marterade fötterna fått orörligt hvila sig en qvarts timma, komma de åter ut från smyrnamattan på ga- tan.
H v a d den stenläggningen blifvit gemen!
Stenarne kännas ' spetsiga som sylar, och de släta trottoarplattorna uppsökas med stor nog- granhet!
Sjöjungfruns fysiska plågor voro mä hända ringare än den unga damens, hvars me- lankoliska leende kunde uppmjuka ett sten- hjerta.
Ändtligen, efter stegrade qval o c h slutad promenad, h e m k o m m e r vårt arma plågooffer o c h ilar in uti sitt rum för att med frenetisk brådska befria sig från dessa, den moderna civilisationens, tortyrredskap.
Tron I, hon ångrar s i g?
Nej, i morgon gör hon sig säker- ligen åter till martyr i modets tjenst.
U n g a fruar o c h fröknar, detta är endast Hl exempel angående trånga s k o d o n; jag skulle kunna anföra hundra dylika.
Jag skulle kunna förtälja, huruledes I, mina sköna, vid dinern ofta aftaga er lilla lackerade eller förgylda sko, huruledes I ofta förloren den bland släpets veckrikedom, och huru I under oerhörda själs- qval ej återfinnen den, då I skolen lemna bor- det vid er kavaljers arm.
Men jag vill ej vara indiskret, nej, visst i c k e, långt ifrån!
D e r e m o t vågar jag fram- komma med några anmärkningar, som blifvit mig ingifna af den sannaste menniskovänlighet.
I DU N Jag vill Jacgers ej föreslå eder att normalskodon eller uppträda m e d den i d:r traditio- till sammans nella engelskans klaeklösa, triangelformade fot- med ständigt beklädnad, gor ty då vore jag för grym både m o t eder sjelfva, amatörer I observationer skola ' aktansvärda.
begagna o.
s. v.
, men följande må hända synas vara b e - O m er fot chausseras 35,3 eller 3 6, 1.
ännu mindre ut, af 3 5, 1, så Tron mig, foten ser er gång blifver ännu mera lätt och graciös, det melankoliska draget skall svinna frän för- edert anlete, inga plågor i fötterna m e d dig genomlefva just det lif j a g önskat mig bland intelligenta personer o c h tillfälle att och njuta olyckliga och dig att bana.
V i d min befans ju som afbröt samtidigt annan inträffade död förmögenhet så ringa, att j a g mig nödsakad sjelf arbeta hälle studierna kasta dig in på en fars hans K o m så din för mitt uppe- o c h gick derför in vid telegrafen.
denna sysselsättning har jag funnit skola förstöra edert sinneslugn och ett allmänt och, som du ser, skapat välbefinnande angenämt h e m.
D u, å din sida, tyckes också helt hafva skall belöna eder för detta lilla offer.
Promenadskodon bör man aldrig köpa fär- och hållet verksamhet, diga, utan måste dessa tillverkas efter noggrann skilda, måttagning, med skilnad på höger o c h venster hänseende fot.
möda Skall det nu pågående modet följas, o c h vi äro j u alla dess ok, så mer eller mindre böjda böra under de spetsiga skodonen vara betydligt längre till foten än de bredare.
Klac- och förändrat till kan Harald.
mig ett litet lugnt o c h satt under dig den dig in i din nya alla såväl grad, var och älskvärd, och skönt år, yttre stort är du en man, livars enda karne böra äfven vara rätt breda och af ringa intresse tyckes vara kreatur o c h landtbruk och böjd.
Deremot annat sådant, gerna köpas gjorda af foten kunna färdiga, mjukare ej salongs- o c h balskorna sä ty de äro i allmänhet materiel och trötta således m y c k e t som dc styfva promenad- En till vågar j a g påpeka; begagna al- för tränga sidenskor på bal.
sak A f dansen blifva stora, nog detta vårt som i första valsen kändes nästan för och ansträngda för trånga i under kotiljongen,.
då svälla, så kotiljongen.
eder, mina unga fröknar, fötter och Tanken trånga skor och plå- kotiljongen, ja, just I som bäst behöfven under all eder låt nu scen, i stället för att allt Må skiljas väljer Signes och långa * §r * \ » » Du; a n D a c ' kärlek ä r?
» ' e framför har således yttrade sätt all dig.
del, aldrig känt, livad Ditt Harald, var snäll o c h oupphörliga gående af o c h an Med böjt en och harmsen kastade fnysning sig du således » Jag rötter, att han Hon såg hastigt sin förra han sig vårdslöst ned på en af lefvat för M e d armbågen stödd mot grefven lutad i handen gifta liten slät betraktade guldring, som låg honom på bordsskifvan.
Uppkrupen i sin mjuka unga damen en lättnadens omkring i det prydliga hvilstol drog den suck.
H o n såg sig rummet m e d en for- och pretiosa, som voro placerade öfver allt, ej tagit någon skada, klarnade hen- upplyfte Harald » Nå, Signe? » » D u väntar ett svar på din fråga.
För att det från och början.
jag någon kan så för helt .a, då Vi växte försäkra, ju m y c k e t som dig.
naturligt, upp till examen erbjöd afbryta » Jag sin har blifvit vanliga tycktes tveksamheten.
befordrad, » lugna ton, dock yttrade hon i utan att uppslå ögonen.
» Huru! » » Jag är antagen till ordinarie föreståndare för denna station. » » N ä r fick du underrättelsen härom? » » J u s t denna morgon, strax före din ankomst. » Harald leende reste sig vanstälde långsamt.
hans Ett öppna, hånfullt vackra anlete.
» M i t t fel var således, att jag ej k o m hit i går.
Du hade kanske ej då så obetingadt förkastat reserven. » » Keserven? » » J a, mina ögon ha nu ändtligen blifvit öpp- Om du ledsnat förbigången, dig, kunde tillgå.
vid eller det Det ditt yrke, om du några ju andra varit skall ju blifvit obehag bra att träffat ha mig att förmonligt ha K a n du neka till, att jag sä vara tvänne strängar på sin » Ja, du sä bäge. » mig och ofta lycka återstår m i g j u alltid för fingrar dylika beräkningar Han han ämnade han ej Han » Reserv! » svarade jag mig att landtlifvet trodde, ej men med behag till dig.
den 103 sä etagerens små utropade han m e d raseri.
» Narr jag ej högt, att j a g lycka j a g likgiltigt ögonblick, utan hur väntade risk på kunde smärtsamt glad, att du det det ej än på vilkor skulle jag Han förtvifian sett b l e f min inträffat, m i g nödsakad vid sidan af en qvinna, som jag för- betraktade ville, att hon Men nu käus, är jag d o c k sådana ty o m sedan ett uppvaknande med då kasta mig öfver b o r d.
maka, sin förlofningsring.
» Jag den ej ens i döden skulle skilts från denna plats, men.
.
.
» Han skattar o c h för hvars framtida under det hon helt Men utan poesi som så och stampade trots den mjuka mattan, arbetat m e d all min kraft, sätt. » olyckligtvis dess händerna känslor, o c h då j a g nu ändtligen fullkomligt du nog sta infly- uppföra.
rycka dig ur ditt sorgliga läge, så Om innehåll under aktade. » är dess ett sakta klingande hördes från att lefva » Du skilsmessa.
hade är o c h deri en qvinna, hvilken j a g offrat mitt lifs bä- gå in o c h skrifva mottager du m i g på detta gammalt prydnader.
en k o m m e r för att om m e d foten, att, — mig, dagar för såg ut öfver vanliga lugna epistlar » D i t t sista b r e f åtta sammanknöt häftigt då föll det sig svårt beherskade ha aldrig uppstått hos m i g.
» annorlunda. » täcka insjön, drömmande mig vid din sida mina ännu urkedjan.
dig.
Några Hans konstlade lugn g a f nu på en gång vika.
öfver- du snart skulle taga allt o m hand, när att pä af den nya När jag genomsåg de till- och du misstagit ryckte på axlarna.
blifvit sedan frågade mig, om j a g inredandet verandan att ord hvilken L ä t o m oss der- tummade nervöst på dag, Allt Harald.
tjensten, R o d n a d e n på Signes ansigte blef allt djupare, Hennes i stund, i släppa h o n o m, förr än min framtid ett ej förråda något för dig, förr än på ej ej annat sätt blifvit betryggad. » ej förråden i skåp o c h lådor o c h tänkte stod lyckas det har j a g ej varit nära att svika min att tänkt: skrifvit att på det omsorgsfullaste af sin är det ej sant?
ofta namnes som i ett rus, hvilket likväl ej uppförandet på, att D e t föll sig der- att j a g m e d glädje du efter slutad sammans att j a g aldrig hållit af rörelse på hufvudet hon liksom bortjaga en- vore skäl göra på samma sätt, gått föresats af förvånad.
att ... » du? » otålig liksom gaf mig l o f att jag förhållande tysta Harald hvilken Hur en sista halfår endast tandet känslor, jag då genomgå vårt slagit så o c h ämnade inspektorsbyggnaden, låta dig få en fullkomligt klar inblick i mina bör » H v a d menar Med sig o c h sjönk åter ned i o c h skämtsamt jag vaka frågade han » J o.
.
.
det är så, » J a g försäkrar, underrättade mig o m, att sig hindrat jag hufvudet.
att mot lif, glädje o c h v i d - återseendets växande tystnad mig, hafva för min inre syn!
allt vore i ordning!
stunds han skulle gifva m e d sig p å, » fortfor i stolen.
en » Nå? » dock nes drag, och hon satte sig b e q v ä m t till rätta Efter ej » hur j a g detta denna tyckte har mande blick, o c h då hon fann, att alla de små konstverk ej samtalet svag rodnad åter.
han.
ställning.
drömmande, pannan en smärt- tillade ej föreställa upp honom, men ändrade tyngd.
dystert framför anlete.
sträcktare verksamhet. » » När jag tänker vände dig, » åsigter de utbytt under och tänkt mumlade gång som din nuvarande blefve ständigt hägrat hans dock egoistiska samma samhet rätt, » förändrat kan de eleganta stolarne, som bokstafligen svigtade bordet framsades orörlig, o c h endast det djupa har dina gör mig så förskräckligt nervös. » hem, som tyckes dig kärast af allt. » » Harald! » djupa på henne.
han m e d d o f röst, o c h den käre hvilket kände sig berörd af de hänsynslösa dessa kraftiga gestalten darrade af undertryckt rörelse.
» För tal, ögonbrynen antydde, hur hade högre.
omnämnande.
skickad till » J a.
.
.
m e n.
.
.
» började hon, men tystnade du, som jag hoppas, snart nästan som skulle hon hafva han » Afven Emi.
blifva nade för den roll, j a g under åtta års tid spolat.
» Jag aD s Mig plats o c h sålunda ändock nödgas uppsteg i hennes fina, bleka orden.
Vid Iduns andra pristätling belönad med 5lP] ^ vänner.
lifvet. » lugnt Befordrad.
hedersamt goda för att ort En dig en mera lämplig ledsagarinna g e n o m samt y A t e r g i f m i g ringen som går dig väl, o c h att v e c k e t mellan af lugnt o c h stilla.
denna tycktes Signe blifva förlägen.
ledsamt helt inDehar F ö r första gången under det långa oförmodade och en vara slut.
oss din gå högt, satt Harald Skiss då afgörandet att Du fruktan lemna detta af dina derför besluten förhållande, kunnat Under Roon.
var påskyndade likväl har redan skall det alltid glädja, om j a g får höra, att det själsnärvaro och sinnesro!
Dolly Jag och föranledde annars det äro gade anat upplösa att fötterna skorna, bref annan som rör den prosaiska lilla verld, du blifvit kastad.
hitkomst skodonen.
drig dit din någon af den gamle m e d sinnet ö p p e t för allt framtiden.
uttalat som inre liflig nu på för så tänk lik- endast på förordnande o c h har ju nere gånger att jag endast m e d spår o m du ej mer har någon känsla o c h ej vill lemna allt detta, väl vi varit en yngling, smärt, — då de i upptäcka några Du 11 » Men mig Med mig väl mina b ö c k e r, mitt piano o c h mitt lugna l i f här. » m e d dagens frå- förädlande nöjen.
ögonsjukdom, tvang fann följa för den skull vill öfvergifva på drog bordet, tan.
den af hvarifrån fingret o c h kastade den den rullade ned på mat- Derefter vände han sig m o t dörren.
Signe hade sprungit upp o c h sträckte nu sin
t i o n s k e å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g från alla o m r å d e n f ö r q v t n l i g verksamhet mottagas med tacksamhet.
E n d a s t cn sida a f p a p p e r e t b ö r hund emot eller honom, taga Han dörren skynda Pion stod stolthet och tycktes hafva som nu bordet hon och glädje.
men hvilket tyst.
såg sig hennes nu af plötsligt sitt i den sig den morgonen Pion några behag.
expedition, smala bered t stirrade på tårar runno pappers- henne de så mystiska sakta ned för kinderna.
Till denna &lt;Mmjf den Hon utgjort något till på och •j %, ¿0 ställning och långsamt ut drog mycken bleka genom allt vardt förr u °f !J qT°° jag damerna.
lid, a då cdll som qvastar vill Ull gammalt ifrigt sopas förmon är bort, för en gammal sport, som varit ett mor och mormors upprop höja till hvar O, läggen icke bort att En nulidsqvinna med kan förutsättning vill ha hon ell litet vare en röd arbete Ull Hon kan kan söka lösa lian ge sig ja som allt, sig frågor utaf Och om hon af trafvande Och ej se ' n hon Uti sig Igfta nyaste kan sig lielt och draga mången så på delta allt under det Nog våra jemt strumpor Men så som de ber jag För all del fötter fot sörja, har hand, med hållet sticka lärdom hon hunnit ha med tar lif — nu, mänga en sakna gång lägg ej och sinn ' ' — hop hälen.
och lust likväl att ej strumpor make hvar bort och in fru, då blå.
just, hvar fliclca: strumpor sticka / F. Idun börja.
själen, stickat så själ deridur odla kanske flesta än lätt alexandrin.
sättet mödrar som och sonett, literatur och fans, skenet, benet.
poesin, versens i sin och det har fort strumpans strumpan hon åt stolt — på klingande för med färg M.
C. gratis erhåller en hvar, som anskaffar 5 abonnenter, af dessa upptager afgif- ien (å 1 kr.
för hvarje qvartal) och in- sänder den samma till Red.
af Idun, Stockholm.
sidan!)
(Se användas och marginal lemnas.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e alltid n o g a a n g l f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g d i s k r e t l o n från r e d a k t i o n e n s s i d a p å r ä k n a s.
tillkännagivandet En afton pä N y a t e a t e r n u n d e r h e r r E. der Ostens gästspel.
von Man gaf Othello, l i i d å n g å r u p p till andra scenen.
E n g o n d o l g l i d e r sakta fram p å kanalen, den stannar, o c h O t h e l l o stiger i land.
H v a d man d r ö m t sig, d å m a n h ö r t d e g a m l e s u t t r y c k s O l y m - p i e r n », stod här f ö r v e r k l i g a d t framför en.
D e n n e O t h e l l o är en o l y m p i s k gestalt.
H v i l k e t j u p i t e r s - hufvud!
F i d i a s skulle h a varit l y c k l i g, o m h a n haft det s o m m o d e l l till sin Z e v s b i l d i O l y m p i a.
J a g säger e j, att O t h e l l o måste vara s k ö n.
T v ä r t o m; h a n s d r a g b ö r a till o c h m e d vara o s k ö n a, m e n d e t m å s t e h o s h o n o m finnas en o e m o t s t å n d l i g s y m p a - tisk m a k t.
O c h s y m p a t i s k är v o n d e r Ostens O t h e l l o.
V i se h o n o m, det stora, g o d a barnet inför senaten. '
H a n är l u g n; h a n v e t, att D e s d e m o n a sjelf i kärlek k o m m i t h o n o m till m ö t e s, o c h h a n skrattar derför hjertligt ät a n k l a g e l s e n för t r o l l d o m o c h kärleks- drycker.
M a n sänder b u d efter D e s d e m o n a; o c h h ö r h o n o m u n d e r tiden för senaten förtälja » sin kärleks lefnadslopp^!
D e t är intet försvar, ty han har intet att försvara.
.
H a n endast berättar l u g n t o c h förtro- ligt, j a g skulle vilja säga e p i s k t.
M a n följer o c k s å med hvarje detalj, m a n g l ö m m e r senaten, m a n ser i stället B r a b a n t i o s h e m, o c h m a n ser der O t h e l l o o c h D e s d e m o n a, som m e d deltagande o c h ljusning lyssnar till h o n o m.
Sjelf r y c k e s h a n m e d af sina m i n n e n, o c h d å h a n anför h e n n e s: » U n d e r b a r t!
h ö g s t u n d e r - b a r t!
h v a d d e t v a r s y n d o m e r!
h v a d d e t var s y n d!
» då är det ej O t h e l l o s röst, det är en älskande q v i n - nas s m e k a n d e tonfall.
I a n d r a akten träffa vi h o n o m först på stranden af C y p e r n » s v ä r m a n d e i sin l y c k s a l i g h e t ».
Kriget har han ärofullt fullbordat, o c h han har åter D e s d e - mona i ' s i n famn.
V i återse h o n o m sedan v i d m i d - nattstid, då striden i h ö g v a k t e n påkallar hans n ä r v a r o.
D e t var v e r k l i g e n en h ö g t i d s s t u n d, då h a n k o m i n.
H ä r är h a n endast g e n e r a l e n, hjelten, krigaren i hela sin jättekraft, s o m m e d ett e n d a slag af sin k l i n g a slår v a p n e n ur d e båda stridandes h a n d.
Honom vägrar i n g e n l y d n a d.
knut, slickande och behöfs vår med politik, polemik hon en pricka sticka.
ut, egnar Jean maskorna en i tidens behandla, och strumpor reda i någon hon taklen blå, qvinnofr ägans in kan vid — eller alt — hand Ull punkt som fördjupa sociala få K I | \ Så k o m m e r D e s d e m o n a inför senaten.
Se hur O t h e l l o s m e k e r h e n n e s hår, h e n n e s h ä n d e r, m e d h v i l k e n b a r n s l i g fröjd han lyss till h e n n e s s t ä m m a!
Men k r i g e t kallar h o n o m b o r t, hjelten m o t t a r m e d glädje kallelsen till n y a bragder, o c h ä n n u s a m m a natt skall h a n g å m o t fienden.
E f t e r slutade för- h a n d l i n g a r l e m n a senatorerna salen, o c h O t h e l l o blir e n s a m m e d D e s d e m o n a.
H a n skall resa, d e t återstår » b i o t t en t i m m a än till kärligt s a m t a l » — o c h nu s v e p e r h a n en flik af sin m a n t e l o m h e n n e o c h för henne hem.
H a r n å g o n s i n en k o n s t n ä r visat en m a n s ö f v e r s v a l l a n d e ö m h e t för d e n q v i n n a h a n älskar, så g j o r d e v o n der O s t e n d e t här, i d e n n a o f ö r g ä t l i g a sortie.
fliclca: sticka!
sin ibland som henne kan i färgen sysselsättning, så passar aldrig hon kär, livar strumpor ju alt mormor fru, i i \ _) Teater o c h musik.
sjelf.
hennes egen, satte sig vid apparat- som de gick och som förlorat remsa, tecknen rum, glädje, var — i samma det T&gt;erpå g i c k och i — \ \ _J honom expeditionsrummet.
trappan länge i hejda knappast strax derpå öppna förstugudörren, utför omkring i att hon handen ut hörde honom for visste stötte undan öppna om afsked, i | å l:a I tredje akten är han ä n n u vårt g o d a barn.
J a g o s första förgiftade pilar g å h o n o m förbi.
Ä n n u ser han m e d s a m m a ö m h e t p å sin D e s d e m o n a; l e m - nar h o n h o n o m, följa hans b l i c k a r h e n n e, o c h m e d djupt allvar säger han v i d sig sjelf: » D å j a g ej älskar dig, må kaos återvända! » M e n nu sätter O t h e l l o sig v i d sitt a r b e t s b o r d, o c h äfven J a g o börjar åter sitt arbete.
» K ä n d e M i k a e l Cassio er k ä r l e k s h a n d e l med Desdemona? » M e d sitt vanliga l u g n svarar O t h e l l o: » H v i d e n n a f r å g a?
» M e n sedan är d e t slut, pilarne träffa h o n o m, giftet verkar.
M e d ångest se vi, h u r m i n u t för m i n u t O t h e l l o blir en a n n a n.
D e v å l d s a m m a lidelserna h o s h a n s race, naturbarnets o b ä n d i g a kraft b r y t a fram.
H a n tviflar, han älskar, h a n hatar, h a n v r e d g a s, m e n först o c h främst — h a n lider.
H ä r l i g g e r f ö r k l a r i n g e n till d e n djupa sympati, d e n hänförelse, s o m v o n der O s t e n s O t h e l l o v ä c k e r, att han l i d e r m e r än h a n v r e d g a s.
D å D e s - d e m o n a k o m m e r för att h e m t a h o n o m till mål- tiden, vill O t h e l l o ej tro p å h e n n e s b r o t t.
Hvem kan n å g o n s i n g l ö m m a h a n s qvalfulla ångest, då h a n k r a m p a k t i g t försöker att ä n n u en g å n g sluta h e n n e i sin f a m n s o m f ö r r?
M e n det är förgäfves.
Jago har rätt, » hela v i d a v e r l d e n s s l u m m e r d r o p p a r k u n n a ej m e r hjelpa O t h e l l o till r o &gt;.
O t h e l l o vet d e t sjelf.
H a n känner, att källan hvarifrån hans lifskraft ström- m a d e är f ö r t o r k a d; han, den starke, k ä n n e r, att han är n e d b r u t e n.
D e n n a m n l ö s a smärtan h ä r ö f v e r, den bittraste m å h ä n d a s o m m a n kan erfara i lifvet, h u r förstod ej k o n s t n ä r e n att t o l k a d e n!
I n t e t hjerta k u n d e vara o r ö r d t, då h a n efter att h a tagit farväl för alltid af s i n n e s l u g n o c h a f allt, s o m hittills gaf hans lif v ä r d e, snyftande utbrister: » O t h e l l o har tjent u t!
» O c h så v i d a r e i hvarje scen är h a n s ångest n a m n l ö s, h a n s v r e d e förfärlig.
V i k u n n a ej här följa d e m i alla skiftningar, m e n i n s t ä m m a m e d D e s d e m o n a: » o c k s å h a n s v r e d e är s k ö n.
» D å ridån g å r u p p till sista akten, veta vi alla, att D e s d e m o n a h v i l a r p å sin d ö d s s ä n g.
Othello k o m m e r in, tyst, ljudlöst.
H a n rasar ej längre, det 104 h v i l a r n å g o t re-rgneradt öfver h o n o m, man ser, att lian fattat sitt beslut.
H a n börjar m o n o l o g e n, h a n hviskar, men d e n qvalfylda s t ä m m a n r ö r d o c k hvarje öra.
l i a n nalkas D e s d e m o n a, han kysser h e n n e för sista g å n g e n, han d ö d a r h e n n e.
O c h så k o m m e r hans sista förfarliga k a m p, uttryckt g e n o m m i n s p e l, åtbörder o c h s t ä m m a n s underbara skiftningar, allt k o m a er oss att förgäta, att det är dikt, o c h då h a n till sist ger sig sjelf nådestöten, draga v i en s u c k af lättnad, för att hans q v a l ä n d t l i g e n fått ett slut.
G.
S t o r a teatern å t e r u p p f ö r d e s i s l l i d n e o n s d a g K i c h a r d W a g n e r s härliga o p e r a » T a n n h ä u s e r » m e d h r Sellmau i titelrollen o c h frök.
Ek s o m Elisabeth.
F ö r dagen h i n n a v i ej n ä m n a vidare, än att d e n fullsatta s a l o n g e n m e d Ulligaste intresse syntes följa operan och tfter hvarje akt m e d e l s rikligt bifall hedrade de u p p t r ä d a n d e.
Nya tealern drager fortfarande talrik p u b l i k med h r von der Osten s o m gäst.
Särskildt sevärd är den framstående skådespelaren s o m O t t o K o l b e i » F a m i l - j e n s o l y c k s f o g e l » o c h » O t h e l l o » i d e t Shakespeareska sorgespelet m e d s a m m a n a m n.
V a s a t e a t e r n lär i nästa v e c k a bli färdig med Oflenbasch k ä n d a o p e r e t t » S k ö n a H e l e n a », i hvilken titelrollen naturligtvis k o m m e r att u t f ö a s af teaterns p r i m a d o n n a fröken Anna Peterson.
F i l h a r m o n i s k a s ä l l s k a p e t gifver n ä s t k o m m a n d e tis- dag sin t i o n d e konsert, d e n n a g å n g i den präktiga Sveasalen.
V i d k o n s e r t e n, s o m lofvar att varda af s y n n e r l i g t intresse, k o m m e r att utföras » O d y s s e u s », d i k t af W i l h.
P a u l Grafi ', k o m p o n e r a d för s o l o, kör o c h s t o r orkester af M a x B r u c h.
S o l o p a r t i e r n a ut- föras a f fröknarna A m a l i a R i e g o o c h E l l e n N o r d - g r e n, operasångaren C.
F.
L u n d q v i s t samt m e d l e m m a r af F i l h a r m o n i s k a sällskapet.
D e t hela ledes a f säll- skapets nitiske o c h talangfulle d i r i g e n t hr Andreas Hatten.
S å n g s ä l l s k a p e t » Orfei Drängar » (0.
D.)
gifver sön- d a g e n den 2 2 d e n n e s en k o n s e r t i B e r n s n y a salong.
Ä l s k a r e af d e n y p p e r s t a s t u d e n t s å n g s k o h säkerligen med tillfredsställelse e m o t t a g a d e n n a underrättelse.
En matiné till förmon för de s c e n i s k a a r l i s t e r n a s understSdsfond gifves instundande söndag å N y a teatern.
Ä n d a m å l e t är g o d t, p r o g r a m m e t likaså; vi h o p p a s, att resultatet blir d e t s a m m a.
En konsert till förmon för de genom ö v e r s v ä m - ningarna i norra T y s k l a n d nödlidande gifves i afton i Sveasalen efter ett s y n n e r l i g e n o m v e x l a n d e p r o g r a m s o m utföres af salens orkester o c h en större m a n s k ö r s a m t u n d e r anförande af d i r e k t ö r e r n a C.
G e l l r i c h o c h B. Fexer.
V i antaga alt det behjertansvärda ända- målet o c h det rikhaltiga p r o g r a m m e t i f ö r e n i n g skola l o c k a fullt h u s.
L a d i s l a u s M i e r z w i n s k i, d e n f e n o m e n a l e hjeltetenoren o c h madame Albani, likaledes e n storhet p ä sångens o m r å d e, ä m n a i d e n n a m å n a d gifva korserter här- städes, d e n förra den 18 o c h den s e n a r e d e n 24 dennes.
Upprop till förmon för de genom öfversväm- ningarna i norra Tyskland nödlidande.
Som bekant nar äfven Tyskland under denna vinter liksom v å r t eget land hemsökts af oerhörda snömassor.
Dessa, som nu Dörjat smälta, nafva 1 det förstnämda landet åstadkommit de förfärligaste öfversvämningar, h v i l k a kostat hundratals menni- skolif och beröfvat tusentals af de qvarlefvande all deras egendom.
Nöden bland dem, som drabbats af detta hårda öde, ä r sålunda oerhördt stor och tvingar till snar hjelp.
Af skrifvelser från ilere bland Iduns varmhjer- tade läsarinnor veta vi, att deltagandet för de olyck- liga äfven hos dem är stort, och då de i samma skrifvelser uppmanat oss att om möjligt mottaga och hopsamla de bidrag, som tidningens läsarinnor kunna vara villiga att lemna till de af öfversvämningarna lidande, och hvilka, om än aldrig sä små, dock blifva till välsignelse, är det med verklig tillfredsstäl- lelse vi gå dessa önskningar till mötes.
Bidragen, som böra adresseras till Idims Redak- tion, Stockholm, k o m m a att i tidningen redovisas och att, sedan insamligen afslutats, till t y s k a gene- ralkonsulatet härstädes öfverlemnas.
De minsta bidrag mottagas med tacksamhet.
Iduns liedahtion.
Manuskript, s o m e j a n t a g e s till i n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s å v i d a p o r t o fogas.
inga ofrankerade försändelser iösas.
bi- i I |~ \ L- / i i K i IN A n n o n s e r m o t t a g a s e n d a s t m o t k o n t a n t liqvid i f ö r s k o t t a f 2 5 öre pr 4 - s p a l t, p e t i t r a d (•- t!
stafvelser).
Ingen a n n o n s införes u n d e r I k r o n a.
längtan dit, så det kan jag aldrig beskrifva och det bara för den der tokiga fixa idéns skull, som jag vet är tomma griller, o c h som jag ändå inte kan låta bli att haka mig fast vid.
Men det är väl derför att jag vet, att det är i Stockholm som mamma har lefvat — der hon har skött mig o c h smekt mig o c h älskat mig — jag mins ännu en liten fransk vaggvisa, som hon sjöng för mig, då jag var liten, men för öfrigt kan jag inte alls minnas något af henne.
Hvarken hennes utseende eller hennes röst.
Ä r det inte besynnerligt?
J a g anstränger mig ibland, så hufvudet värker, att komma ihåg, hur det lät, då hon sjöng för mig, hurudan timbren i hennes röst var, men — det är alldeles borta, utplåuadt, tomt.
J a g mins bara melodien o c h litet af orden.
» Dors, enfaid, dors, mon ange — — »; En l i v s u p p g i f t.
Berättelse af Ernst Landquist.
5. let var mycket få passagerare på tåget, och den öppna vagnen var tom äfven i dag, hvilket försatte Erik i bästa lynne.
Fast än han kände sig så förnöjd och glad, det an satt på Iräbänkeu bredvid Ingrid, hade Lan dock ej mycket att säga.
M e n det var i dag ett nöje utan like bara att andas, tyckte lian; att sitta med eo angenäm känsla af slapp- het i alla leder o c h se sig omkring, känna blodet bölja varmt i ådrorna o c h hjertat klappa och hjernan tänka på ingenting; han hade bara en önskan: att få ta Ingrids hand i sin och trycka den sakta o c h hålla den fast hela dagen — men det gick j u icke för sig, Han kände icke igen sig sjelf.
Så der vek o c h ö m till sinnes brukade han just aldrig vara; men det var väl en qvardröjande stämning efter den behagfulla roddturen.
: Ingrid satt länge tyst med sin Adam TIomo i knäet, som hon icke läst ett ord i, hvarken i går eller i dag.
Hennes blick hvilade stel och drömbundeu pä de vexlande naturscenerierna, men hon tänkte bestämdt på något annat.
Och mycket riktigt — om en stund frågade bon Erik: » Kände du någonsin min m o r?
» Han spratt upp, litet obehagligt berörd, men det såg hon lyckligtvis i c k e.
» Nej, » svarade han, » jag kom inte till Stockholm förr än året efter hennes — — » han tystnade o c h sökte efter ordet.
» Hennes d ö d, » ifylde Ingrid.
» J a, säg ut, du, det der ordet svider inte så häftigt nu som förr.
D e t förstås, då hon dog, då var jag ju så liten, att jag inte begrep att sörja, och jag var j u redan då i en främmande o m - gifning, så att jag inte märkte tomrummet.
Men när jag blef äldre o c h började tänka, då vaknade på en gång min kärlek till m a m m a så våldsamt inom mig — j a g kan inte beskrifva, hur det var.
D e t kändes, som om jag i en bast upptäckt, att j a g i flere år omedvetet lefvat fram mitt l i f med ett hälft hjerta — och nu var det s o m om mamma hade dött ifrån mig för andra gången.
Ja, det der förstår du nog, Erik, din mor är j u också död.
M e n det är någonting, som jag inte riktigt kan fatta, och det är, hur de kunde ha hjerta att skicka bort mig, medan mamma var utomlands för att sköta pin helsa.
J a g vet nog, att hon dog der ute vid badorten, men det kunde j u inte hennes närmaste veta på f ö r h a n d?
Tänk, om hon hade ' blifvit bättre o c h kommit hem till Stockholm o c h inte funnit mig der!
Hvad skulle hon då ha s a g t?
» Jaså, Ingrid visste ingenting.
Nej, det var väl det bästa.
E r i k skulle nog akta sig att förråda något, han visste j u för öfrigt så litet, och han kunde med godt samvete säga henne, att han inga upplysningar kunde g e; han hade bara varit en pojke den der tiden, o c h faster Henrika hade just aldrig talat med honom om sådana saker.
» Det der skall jag fråga tant Henrika o m, bara jag kommer till Stockholm, » återtog Ingrid i frånvarande ton.
» V e t du, Erik, det är så besynnerligt; ända sedan det blef be- stämdt i vintras, att jag skulle få k o m m a till Stockholm, har jag haft en så underlig inbill- ning.
D e t är alldeles, som j a g k o m m e mamma närmare, bara jag väl blir S t o c k h o l m s b o igen.
Jag tycker precis, att hon ännu lefver der uppe och väntar mig.
J a g har haft en sådan H o n gnolade sakta på en entonig melodi, försjönk sedan åter i tankar och tycktes all- deles g l ö m m a bort sin reskamrats närvaro.
» O m din mor ännu lefvat, skulle du visst ha hållit mycket af h e n n e?
» fiågade Erik.
» J a, » svarade hon med en exalterad glans i ögat.
» J a g tror inte, att någon dotter i verlden hade kunnat hålla mera af sin mor, än jag skulle ha gjort.
V i skulle ha varit en tanke o c h en själ, hon o c h jag.
A l d r i g skulle jag ha lemnat henne.
O m jag haft henne, hade jag inte behöft någon annan.
Hon skulle ha blifvit min lifsuppgift, som jag talade o m i går.
A t t vara henne nära, andligen o c h kroppsligen, lefva för henne hvarje stund, egna henne hvarje tanke, hvarje känsla odelad — en större uppgift kan jag inte tänka mig, o c h den var säkert den enda jag var skapad till.
Nu, då den tagits ifrån mig, känner jag mig så degraderad, så fattig, så onyttig och obe- höflig — det kan visst aldrig bli något af mig, bara derför att j a g inte har fått vara hvad jag känner att naturen ämnat mig till: min mors dotter. » » A h, det fin » väl andra menniskor i verl- den, som du kan egna dig åt.
Först o c h främst faster — o c h så — ja, det der ovän- tade, märkvärdiga ödet, som är bestämdt enkom för dig — vet du, hur jag tror det ser u t?
» » Nej? » » J o, som någonting karlaktigt o c h bredaxladt med mustascher eller helskägg — låt oss säga helskägg — o c h med en slät ring på venstra handen. » » J a g skall gifta mig, menar d u?
Ja, det kan j u hända.
Men då vill jag först vara alldeles säker på, att inte alla äktenskap i verlden till sist måste bli så prosaiska o c h torra och — hur skall jag säga?
— operson- liga, som det jag dagligen haft för ögonen i tolf år.
Jag är så ung o c h oerfaren o c h för- står naturligtvis ännu inte det der underliga kapitlet, som handlar om kärlek o c h gifter- mål, men det vet jag, att jag gifter mig aldrig, o m inte jag träffar på en man, som älskar mig, derför att jag är jag — Ingrid Berner — med alla mina egenskaper, goda eller dåliga, o c h inte bara derför att jag är hans hustru.
Ja, som sagdt, det der är så dumt af mig att tala o m, i synnerhet som jag så litet har tänkt på det.
O c h för resten tycker jag allt, att den der lifsuppgiften att vara hustru och sköta ett hus är bra vanlig. » N u kunde Erik icke annat än skratta.
H o n var så komisk, denna lilla sextonåring, som satt der o c h med den snusförnuftigaste min i verlden förklarade, att qvinnans högsta uppgift var för » v a n l i g ».
H o n hade bestämdt läst alldeles för mycket romaner der nere i prest- gården.
Nå, de der öfverspända grillerna skulle väl gå bort, då hon k o m m e ut i lifvet o c h lärde 105 sig skilja på fantasi och verklighet, äkta och oäkta, sundt o c h osundt.
O m hon bara haft ett annat hem att komma i än faster Henrikas!
D e t var bestämdt icke rätta platsen för en sådan liten känslig varelse med brädmoget själs- lif som Ingrid.
Den qvafva kammarluften i den lilla våningen vid Götgatan kände Erik till af erfarenhet, o c h den var icke lämplig för en ungdom, som är stadd i utveckling.
Han funderade hit och dit, huru det skulle kunna ställas.
T y att Ingrid endast en kort tid att börja m e d o c h i brist pä bättre skulle stanna hos faster Henrika, det var för honom en afgjord sak.
H a n tyckte alldeles, att han stod i ansvar för sin unga sysslings framtid, sedan hon talat så oförbehållsamt med honom o m sig sjelf.
O c h detta ansvar var honom nästan kärt, besynnerligt n o g; han, som hittills varit så rädd att få ett enda lillfinger med i andras privatförhållanden.
Ja, hon hade j u ingen annan manlig slägting än han; det var rent af hans pligt att ta sig af henne.
Medan han satt o c h spann vidare i oändlig- het på dessa tankar, koinmo de till Norsholm, och der var det slut med att sitta i öppen vagn.
D e måste nu stiga in i en sluten kupé, som var full med folk, o c h fingo ej ens sitta bredvid hvar andra.
Ingrid tog till sin bok, men hon läste visst ej med något intresse, ty Erik såg henne sällan vända bladen.
Sjelf hade han återtagit sina tankars tråd, der af- brottet tvingat honom att släppa den.
Han lutade sig till baka i sitt hörn o c h funderade med blicken oafvändt riktad på den unga flic- kan, som satt ett långt stycke bort på andra sidan, så långt bort, att de ej kunde talas vid.
D å hon såg upp o c h mötte hans blick, vardt hon icke det ringaste förlägen, hon smålog endast helt kamratlikt, nickade litet o c h åter- tog sedan sin läsning.
Blen från tankarna på Ingrids framtid hade Erik med en omedveten idéassociation öfvergått till att tänka på sin egen.
D e t var dags för honom att sluta sitt vagabonderande l i f o c h slå sig i ro på en god plats med m y c k e t arbete och m y c k e t folk att sköta.
Han var j u gamla karlen, o c h det kuede vara tid på för honom att skaffa sig ett h e m.
— V i d tiotiden på qvällen rullade tåget in i Stockholms centralstations gasupplysta hall.
Eriks skarpa ögon upptäckte genast faster Hen- rika, der hon stod vid en af sofforna.
Han viftade till henne med näsduken, o c h ett par minuter derefter hade han banat sig väg genom trängseln med sin skyddsling vid armen o c h fört henne fram till fastern.
Derpå försvann han för att skaffa ett stadsbud o c h en droska.
D e bägge fruntimrens helsning var litet stel o c h besvärad.
Tantens ögon hängde så underligt forskande fast vid den unga flickans ansigte, att denna alls icke kom sig för med att visa den vänlighet, hon verkligen kände för sin beskyddarinna.
O c h då denna just ingenting sade, utan endast betraktade henne, måste I n g - rid hålla samtalet flott, till dess Erik k o m till baka.
H o n talade naturligtvis om resan, huru tacksam hon var mot sin reskamrat, som hjelpt henne så bra till rätta.
Han hade varit så outtröttligt nitisk att hålla reda på hennes saker.
» J a, dina saker ligga h o n o m så m y c k e t om hjertat ända in i sista stunden, att han knappast gaf sig tid att helsa på mig nyss, » svarade tanten kallt.
Ingrid visste icke, hvarför hon b l e f så för- lägen; nog kunde Erik ha helsat vänligare på sin faster, men var det hennes f e l?
H o n visste icke, hvad hon skulle säga till hans försvar, och hon kände, att hon rodnade.
I D U N Tanten hade oafvändt hastigt åt hållit fästa till sina stickande kalla ögon på henne, och vände men sig nu ryckte hon bort.
l i v a d kom henne?
henne dimma, rum — försvunnit hon hans klanglösa som som dödsbädd s o m knifvar o c h hörde — älskat obetydligaste sätt att hon blef dra upp nu ännu det — o c h med hennes venstra Henrika fiendtlig, stod der drog hennes på den åter unga o c h letade efter upp Nu kom Erik framkörd » Tack det venstra och räckte » Kärt trifvas honom — sigtigtvis.
Tack ett han gingo håg » Ingrid, » och genom bar säga, innan Hon att till sade fastern nu, Ingrid, att tillade han för- tack för — — ja, vestibulen.
armen.
Ingrids något, Han glömde gick bakom Han plädrem.
som han M e n så k o m nödvändigt måste de skildes.
sade han halfhögt.
vände sig o m.
&gt;-Du får hviskade inte han.
bli läserska, lofva.
han hjelpt af dem i vagnen dem, vände han hvi- var o c h tog fasterns det helsning ovänlig.
Tidigt följande morgon reste han norr ut.
(Forts.) mig det, » Från Iduns L ä t s m å b a r n endast få b e g a g n a t u n n a h v i t a m ö s s o r o c h l ä g g b o r t äfven dessa, när barnet är några m å n a d e r g a m m a l t.
L ä g g äfven b o r t l i n d o r n a v i d d e n n a ålder o c h a n v ä n d i stället säkerhets- nålar (sådana finnas n u att få a f ut- m ä r k t beskaffenhet) att fästa o c h o r d n a b l ö j o r o c h m a n t l a r m e d p å bästa sätt.
1 a n v ä n d a n d e t af säkerhetsnålar p å s m å b a r n k u n n a v i taga d e praktiska e n g e l s m ä n n e n till f ö r e d ö m e.
L å t b a r n e t redan från början få s m å y l l e s o c k o r p å s i g.
V a r m a fötter s k o l a rädda d e t från m y c k e t m a g o n d t.
K l i p p håret p å barnen, så snart d e t låter s i g göra, d o c k ej närmare än e n tum från hufvudet.
H å r e t blir då tjockt o c h tätt.
T v ä t t a d e t ö f v e r hela k r o p p e n hvarje m o r g o n i kylslaget vatten, o c h låt d e t få b a d a ett p a r g å n g e r i v e c k a n i 3 0 — 3 0 graders b a d.
L å t barnet, n ä r d e t börjar g å, få skor, s o m ä r o g j o r d a efter foten, så att sulan är v ä l så bred s o m foten, när barnet stöder p å d e n.
M e d ihär- dighet brukar det lyckas förmå s k o - niakarne att g ö r a d y l i k a s k o r, o m d e t o c k s å i c k e g e r n a l y c k a s att ö f v e r t y g a d e m, att d e n f o r m G u d gifvit foten är bättre än deras fasoner.
D e första ste- g e n blifva b e t y d l i g t lättare i sådana skor, o c h barnet räddas från otaliga stötar o c h blånader.
D e första s m å b y x o r n a stickas mest praktiskt a f groft b o m u l l s g a r n.
D e blifva d å elastiska, k r y m p a i c k e s o m sådana a f y l l e göra o c h ä r o m y c k e t lätta att tvätta.
Emelill.
* Tillhör d e n samling husliga r ö n, s o m vid I d u n s a n d r a p r i s t ä f i i n g b l i f v i t t i l l e r k ä n d andra Sid. läsekrets.
Till - Elsa,.
i a n l e d n i n g a f hennes uppsats i b i h a n g e t till n:r 1 3 a f idun. "
A t t i q v i n n o t i d n i n g e n I d i m författarinnor i c k e strö r o s o r för sitt k ö n s fötter är e n s a n n i n g, s o m j a g f ö r m o d a r N i l i k s o m j a g k o m m i t u n d e r fund m e d, o c h oftast, j a företrädesvis faller en hård d o m ö f v e r h e m m e t s q v i n n o r.
I d e anklagades led h a r äfven ni stält eder.
N i h a r e n l i g t edra e g n a o r d gjort d e t för att söka v ä c k a e n s l u m r a n d e gnista till lif, e n gnista, s o m skulle ur d e n t r ä l d o m under bruk o c h m i s s b r u k, i h v i l k e n ni förmenar den s v e n s k a q v i n n a n vara b u n d e n, lysa h e n n e till sann frihet.
N å v ä l, e n sådan ö n s k a n kan j u i c k e vara annat än g o d o c h rätt, m e n d e n v ä g ni tagit synes m i g illa passa till ett så stort o c h h ö g t m å l.
T r o r ni v e r k l i g e n, att d e n s v e n s k a q v i n n a n är så usel, så dålig, s i b u n d e n i Härd, så » k a r d b o r r s l i k t » faslhän- g a n d e v i d t i n g e n s yta, s o m n i framställer h e n n e?
K ä n n e r n i så litet till edra e g n a landsmanirmor, d e s v e n s k a h e m m e n s q v i n n o r, då m å d e t tillåtas m i g m e d några o r d föra deras talan.
T ä n k e r ett hushåll t e m l i g e n stort m e d åtskilliga barn, lefvande af e n ganska begränsad årsinkomst.
J a g misstänker, h u s m o d e r n i c k e tänker så m y c k e t på, hur staten skall föras, eller s å s o m ni säger, ar- betar f ö r skenets skull, då h o n tidigt börjar sin d a g m e d att t. e x.
få b a r n e n klädda, mätta o c h i v ä g till s k o l a n.
J a g tror i c k e, att h o n af skönhetsintresse så g r u n d l i g t studerat » h u r d e t tar sig u t », n ä r h o n tar i h o p m e d d e s m å slitvargarnes kläder, o c h m o n n e d e t i c k e är förlåtligt, o m h o n i c k e g ö r » e n nyttig u p p - finning för h e m m e t s h ö j a n d e;.
, utan i stället v ä n d e r o c h v ä n d e r i g e n p å lilla J o h n s eller S v e n s s m å plagg o c h rådbråkar sin hjerna för att fundera ut, o m Klädedräkten.
Våra barn.
* priset.
droskan på den.
dagarne! » fastern och i hand.
lycka båtfärden bjuda dem sin i Stockholm, » för de här De att der ofvanför.
du h a f t!
» Ja, blidkande » V i träffas väl, dä j a g reser i g e n o m.
för tack besväret blick, ögonbrynet, så o c h tillkännagaf, besvär.
— sin Hickan, som o c h bagaget utflyttädt för ut- hennes ö g o n b r y n e t, då att den hvita pannan lade sig i veck var svaga r, — riktade och och till hel o c h hållen hennes skorrande förlägen Och mörk henne små e g e n h e t e r: brytning, såg, att ord af oändlig, för- en hund hos henne, hört, men hon och vid I n g r i d.
afskedet nästan samma hans om huru han älskade A i m é e allt sista det i hen- — ländska skade hade ingentiug i luft, vid en döds- — — en skumt kärlek älskat ord bakom tyckte sig sitta i ett röst hviska ord, hvilka skuro nes hjeita låtande — hade och med medikamentsmättad bädd om Då Den sorlande, myllrande menniskomassau om- kring .Faster sig d e t i c k e skulle vara m ö j l i g t att få d e m brukbara o c h s l i p p a b e d j a p a p p a g ö r a n å g o t h å l i kassan för d e n ökull.
H o n k ä n n e r h e m m e t s i n k o m s t e r ocli sätter icke s i n m a n i b r y d e r i för e n n y hatt, hvart halfår, m e n få k ä n n a d e r e m o t alla d e steg, s o m trötta h u s m ö d r a r taga för att slippa lega hjelp eller för att låta tjenstflickan t. e x.
få en stund l e d i g t p å sönda- g e n, o c h j a g t r o r i c k e, ni i våra dagar kan framvisa m å n g a till d e t yttersta ansträngda tjenare.
Menar ni, att d e n bild j a g gifvit är oriktig eller enastående så, o m ni i c k e ur e g n a b a r n d o m s eller u n g d o m s - m i n n e n i g e n k ä n n e r drag deraf, är d e t visst o c h sant att i tusen o c h åter tusen h e m h u s m o d e r n kan vittna att m i n t e c k n i n g är sann.
— V ä l v e t j a g, att (lärd o c h y t l i g h e t finnas, o c h finnas i r i k l i g m ä n g d, o c h frodas o c h o m h u l d a s m å n g e n s t ä d e s m e d stor kärlek, att m å n g e t barns ö g a tidigt vänjes d e r v i d, o c h att u n g a sinnen fostras till m o d e t s slafvar.
D e t brukas så, deri liar ni rätt, d e t brukas så ofta, allt för ofta, m e n n i h a r icke rätt a t t kasta e n d y l i k anklagelse m o t alla s v e n s k a h e m, m o t hvarje m a k a o c h m o d e r j j, i c k e e n s m o t flertalet.
N i började er upptäts med ö n s k a n att v ä c k a eftertanke, d e r s å behöfdes, d e t iir en g o d sak, m e n d e t är illa att på d e n frå- gan: » H v a r håller den svenska qvinnan hus? » » l i v a d g ö r h o n?
» e n d a s t k u n n a gifva ett sådant s o m edert, o m bristande k u n s k a p v i t t n a n d e svar.
The E t t hjertligt tack till A — il för d e n s a n n a o c h tilltalande uppsatsen » E t t m i s s f ö r h å l l a n d e »!
D e t n ä m d a kan i c k e ofta n o g framhållas.
— I — u.
Till Iduns ärade H o n är ö f v e r t y g a d härigenom undanrödja skapliga lycka.
Bostaden.
Emelill.
Sömmerskors drägt.
I » Womans J o u r n a l » m e d d e l a r ett f r u n t i m m e r u r e g e n erfarenhet, att d e n trötthet, s o m k ä n n e s, n ä r m a n l ä n g e sytt p å s y m a - s k i n, säkerligen till e n stor d e l k o m - mer af den vanliga qvinnodrägten.
J a g för m i n d e l, skrifver h o n, bär aldrig n å g o n korsett o c h m i n a k l ä d e r ä r o så vida, att j a g k a n andas d j u p t utan svårighet.
J a g b e g a g n a r i n g a under- kjortlar, n e d r e d e l e n af m i n kjol är fodrad, o c h n ä r m a n dertill h a r v i d a, turkiska b e n k l ä d e r, behöfvas inga kjolar.
Huru få ett hem att s e trefligt u t?
* U t o m d e vanliga v i l k o r e n h ä r f ö r: ren- lighet, o r d n i n g, b e q v ä m l i g h e t m.
fl.
fin- nes en d e l andra, ej så ofta påaktade o c h hufvudsakligen dikterade af g o d smak.
P l a c e r i n g a f m ö b l e r n a, deras utseende, färgernas h a r m o n i e r a n d e o.
s. v.
äro äfven saker, s o m ej få förak- tas.
T a g för regel att placera d e stör- sta o c h m e s t g ä l l a n d e m ö b l e r n a v i d d e största v ä g g a r n a.
U n d v i k att ställa soffor o c h byråar framför fönstren, u n d - v i k e n f o r m i g a stolsrader.
F i n s m e r än en plats f ö r e n m ö b e l, så n ö j e r i c k e genast m e d d e n första — d e n är i c k e alltid d e n bästa — u l a n pröfva alla u p p t ä n k l i g a sätt o c h välj sedan.
Ett r u m k a n ofta v i n n a ofantligt p å e n e n d a liten o m f l y t t n i n g.
S e till att m ö b l e r n a hållas rena o c h blanka.
P o l i t y r e n b ö r emellanåt g n i - das öfver m e d e n mjuk l a p p, d o p p a d i olja eller i f o t o g e n, s o m löser d a m o c h smuts eller o c k uti t e r p e n t i n, s o m ger e n n y g l a n s åt p o l i t y r e n.
100 läsarinnor!
E n u n g m a t m o r, s o m i s i n u p p v ä x t a l d r i g fått deltaga i några r e n g ö r i n g s g ö r o m å l i n o m h e m m e t (b e r o e n d e derpå, att h o n ej e g t n å g o t föräldrahem), b e d e r eder att godhetsfullt hjelpa h e n n e till rätta m e d några råd.
I n n e r l i g t tacksam för hvarje äfven det o b e t y d l i g a s t e råd, skulle h o n.
l i k v ä l först o c h främst ö n s k a e n utförlig beskrifning öfver jernspisens skötsel samt bästa sättet att hålla f o t o g e n k ö k o c h brän- nare p å l a m p o r rena.
V i d a r e skulle h o n skatta sig ö f v e r l y c k l i g, o m ni ville lära h e n n e att väl putsa silfver, b l e c k, k o p p a r, m e s s i n g e t c.
D e o l i k a b e k l ä d n a d s s t y c k e n a bäras p å sådant sätt, att v i g t e n fördelas öfver hela k r o p p e n.
T i l l o c h m e d d e n n a lätta drägt förorsakar e m e l l e r t i d trött- het i r y g g e n o c h b e n e n, n ä r j a g s y r länge p å m a s k i n e n.
M e n o m j a g af- l ä g g e r n e d r e delen o c h i stället för d e vanliga stöfletterna tar p å m i g ett p a r lätta tofflor, k a n j a g arbeta m y c k e t l ä n g r e; d e n erfarenheten g ö r j a g b e - ständigt.
T i l l q v i n n o r, s o m arbeta utanför h e m m e t, k a n d e t j u e g a sina svårigheter att företaga e n sådan för- ä n d r i n g i sin drägt, m e n d e t låter sig beqvämt göra, när m a n syr på maskin i n n a n f ö r e g n a fyra väggar, o c h j a g rå- d e r e n h v a r att försöka d e t.
Terpentin.
* Ora fars g a m l a r o c k skall borstas u p p o c h m a n ej m e d b o r s t e n lyckas aflägsna älla fläckar, tar m a n v a n l i g e n sin tillflykt till b e n z i n, åtmin- s t o n e för att g n i d a b o r t sädana fläckar, s o m m a n m i s s t ä n k e r vara f ö r o r s a k a d e af n å g o t fett.
E t t m e d e l, s o m d e r e m o t ij t o r d e vara k ä n d t a f m å n g a hus- m ö d r a r, är terpentin.
K r a g e n o c h u p p - slagen ä r o ofta illa å t g å n g n a a f hals o c h hår, m e n k u n n a å t m i n s t o n e f ö r någon tid, betydligt upphjelpas, o m m a n ett p a r g å n g e r s t r y k e r öfver det s k a d a d e stället m e d e n y l l e l a p p, fuktad i terpentin.
L a p p e n b e h ö f v e r v a n l i g e n fuktas u p p r e p a d e g å n g e r.
Ä f v e n l u g g - slitna ställen p å ä r m a r n e, utefter s o m - m a r n e p å r y g g e n o.
d.
få ett förnyad t utseende, o c h färgen blir åter frisk af terpentin.
A t t r o c k e n sedan g e r n a b ö r h ä n g a ett p a r t i m m a r, så att l u k t e n h i n n e r dunsta borl_ före b e g a g n a n d e t, säger s i g sjelft.
Ä f v e n d e svåraste oljefärgsfläckar f ö r s v i n n a f ö r flitigt g n i - d a n d e m e d terpentin.
F l ä c k a r efter s o c k e r h a l t i g a ä m n e n, mjölk, p u n s c h o.
d., urtagas bäst m e d kokhelt vatten, något s o m väl här knapt torde behöfva påpekas.
Trulh.
o m, att ni ej skall vägra att e n stötesten i h e n n e s äkten- Ung fru.
V a n l i g e n h a r m a n » ö f v e r d r a g » på d e s t o p p a d e m ö b l e r n a, ocli h ä r o m är i n l e t o n d t att säga.
D e t är emellertid e n a n n a n sak att anmärka emot ofverdragen.
Hvarför i all v e r l d e n s k o l a d e alltid vara r a n d i g a?
Sätt d å äfven u p p r a n d i g a gardiner o c h l ä g g e n r a n d i g d u k p å bordet, så att allt b l i r i stil.
D e s m a k l ö s a ran- d i g a o f v e r d r a g e n skulle förijena ett sär- skildt kapitel, ty d e b l i t r o l i g e n icke lätta att utrota.
H v a r f ö r b e g a g n a r m a n i c k e lika g e r n a ett b l o m m i g t, rutigt eller p r i c k i g t m ö n s t e r eller ett enfärgadt, ej allt för ljust t y g.
D e h v i t a ofverdra- g e n m e d s i n fläkt från l i k b o d e n ä r o ej stort bättre än d e r a n d i g a o c h dess- u t o m opraktiska.
I vårt kalla land b e h ö f v e s m e r än eljes l i f o c h färg att v ä r m a sinnet m e d.
D e r f ö r ä r o äfven m a t t o r p å g o l f v e n, o m ä n a f simplaste slag, kulörta g a r d i n e r o c h taflor på v ä g g a r n a (ej en massa småporträtt i dussinramar) a f g o d v e r k a n i ett hem.
Emelill.
Bakning ".
1 Mjuk p e p p a r k a k a, billig o c h g o d.
2 ägg, e n kaffekopp m j ö l k, 1 d i t o socker, 5 d i t o m j ö l, 1 d i t o sirap o c h samma mått s m ö r eller n å g o t m i n d r e, samt två teskedar stötta n e j l i k o r o c h ' Iz te- sked p e p p a r.
S i r a p e n får k o k a upp, o c h s m ö r e t lägges uti att smälta, ' h tesked s o d a eller o c k 1 d r y g tesked j ä s t p u l v e r blandas torrt i m j ö l e t.
Allt r ö r e s väl s a m m a n, h v a r v i d d o c k är att m i n n a s, att m j ö l e t k l i m p a r s i g, om s m e t e n är v a r m.
G r ä d d a s i v ä l smord f o r m o c h tar i m e d e l m å t t i g t v a r m ugn o m k r i n g ' / s t i m m a.
K a k a n skares se- d a n i s k i f v o r efter b e h a g o c h serveras till kaffe eller t e eller ä n n u bättre till mjölk.
Emelill.
VI vilja särskild t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n p å I d u n s l ä m p l i g h e t f o r sökande o c h p l a t s u t b j u d a n d e a n n o n s ö r e r, a f v e n s o m f ö r alla ö f r i g a Köket.
Förvaring af krusbär.
* D e t v a n l i g a sättet att förvara o m o g n a krusbär i vatten pä buteljer leranar åtskilligt öfrigt att ö n s k a.
B ä r e n b r u k a blifva hårda och få en elak s m a k.
F ö r att undvika dessa o l ä g e n h e t e r b ö r a de r e n - sade bären n e d d o p p a s i k o k a n d e vatten några ö g o n b l i c k, så att d e h i n n a förändra färg (från g r ö n t till g r å g u l t), derefter hastigt upptagas o c h utbredas p å d u b b e l - viket linne för att t o r k a o c h svalna.
Plockas sedan på torra, rena buteljer, hvilka korkas o c h hartsas, u t a n att något vått hällts ö f v e r bären.
Dessa gifva sedan en v e r k l i g t g o d k r ä m o c h är mycket l ä t t k o k t a.
Emelill.
Smultronkräm.
* M o g n a s k o g s s m u l t r o n iloppas ned i k o k a n d e v a t t e n n å g r a ögonblick, få sedan afrinna, pressas genom hårsikt o c h h o p r ö r a s derefter väl med / » s k å l p u n d s t r ö s o c k e r till hvarje s k å l p u n d af b ä r e n.
Förvaras på hartsade buteljer eller små, väl slutna irarkar.
D y l i k k r ä m har d e t företrä- det framför syltade bär, att s m a k o c h arom äro de s a m m a s o m p å friska bär.
Användes m e d vispad g r ä d d e s å s o m efterrätt.
D u g e r äfven till fyllnad i liakelser eller o c k att g a r n e r a m e d.
3 Emelill.
Tvätten.
Småbarnstvätt.
* I h e m, d e r s m å b a r n finnas o c h tvätt i c k e kan a n o r d n a s dagligen för d e n lilles besvärliga lappar och blöjor, r e k o m m e n d e r a s s å s o m sär- deles praktiskt att anskaffa e n t o m såp- fjerding helst efter » O l i n - s å p a ».
D y l i k a säljas v a n l i g e n i k r y d d b o d a r n e för 3 0 a 40 öre, o c h b ö r m a n söka få en, s o m nyligen blifvit t ö m d, så att den ej hunnit gistna.
H ä r i läggas d e v e d e r - börligen sköljda l a p p a r n a, o c h så m y c - ket vatten slås dit, alt det nätt o c h jeint står ö f v e r d e m.
M a n är d e m d å qvitt o c h har d e m d e s s u t o m till hälf- ten rena, när d e s k o l a tvättas.
N ä s t a gång ökar m a n v a t t e n m ä n g d e n för att draga musten af ett n y t t s t y c k e af d e n såpdränkta fjerdingens s i d o r.
Emelill.
Handarbeten.
Börs af m a k r a m é.
* H ä r t i l l fordras grofva slålperlor, d o c k ej af allra gröfsta sort, samt grått segelgarn, ej gröfre än att perlorna k u n n a trädas p å.
Man knyter i h o p en segelgarnsända, så att den bildar en r i n g, s p ä n n e r d e n n a m e d bålar på en k l u m p d y n a o c h k n y t e r fast kring d e n n a r i n g I S eller 2 0 p a r väl alnslånga segelgarnsändar.
D e knytas nu mklten af sig sjelfva, t v å o c h två på en g å n g, så att från hvarje k n u t komma att utgå 4 halfalnslånga ä n d a r.
Två af dessa (de mellersta) hållas nu sträckta m e d t ä n d e r n a eller viras k r i n g klädningsknappen, m e d a n m a n med de båda andra bildar o m k r i n g d e sträckta iadarne 5 vanliga m a k r a m é k n u t a r, iakt- tagande alt s a m m a ända ständigt lägges öfver o c h d e n a n d r a ständigt u n d e r de sträckta .trådarna.
P å detta sätt bildar nian lika inånga s m å stolpar s o m d e t lins par af ä n d a r, d. v.
s. 18 eller 2 0, beroende på, h u r u v i d m a n vill g ö r a börsen.
I nästa h v a r f träder m a n tre stålperlor p å h v a r o c h e n a f d e ä n d a r man nyss krmtil m e d, o c h så blir d e t deras tur att sitta sträckta, u n d e r det att man k n y t e r 5 slag k r i n g d e m o f v a o - för perlorna m e d de ändar, s o m i första ltvarfvet v ^ r i t sträckta.
D e t t a u p p - repas o m k r i n g 15 g å n g e r, eller tills börsen blifvit l a g o m l å n g (o m k r i n g 3 tum), m e d ständigt i a k t t a g a n d e af att perlorna trädas p å de ändar, m a n senast knutit m e d, c c h j u s t dessa skola vara de sträckta, m e d a n m a n k n y t e r m e d dem, s o m i f ö r e g å e n d e h v a r f varit * Tillhör d e n s a m l i n g h u s l i g a r ö n, s o m v i d Iiluris andra p r i s t ä f l i n g blifvit U l l e r k ä n d andra- priset.
Red.
plats- slags I DUN overksamma.
S e d a n h o p s y r m a n den i r i n g k n u t n a s e g e l g a r n s ä n d a n, så att d e n bildar en rak b o t t e n p å b ö r s e n, v i d h v i l k e n ett stålgarnityr fästes, u n - der det att v i d motsatta ä n d a n ett stål- lås knytes fast.
D e t t a är ett b å d e starkt o c h v a c k e r t arbete.
Emelill.
r ä k n i n g u t o m s ö n d a g e n äfven finge an- vända m e l l a n s t u n d e r n a p å en af hvar- dagarne, t. e x.
t o r s d a g e n för att laga sina kläder o.
d., s o m j u eljes m å s t e s k e o m nätterna o c h derför äfven ofta ej blir af.
Emelill.
Helsovård.
Toaletten.
V e r k s a m t medel mot m a g s y r a, (i l o d kinarot, (1 l o d d u l c a m a r, 4 l o d C a r d.
b e n e d i c t, 3 l o d p o m m e r a n s s k a l slås i 2 k a n n o r vatten o c h ställes att d r a g a i 1 2 t i m m a r, hvarefter d e t k o k a s, tills endast 1 k a n n a återstår.
E t t d r i c k s g l a s häraf tages h v a r j e m o r g o n p å fastande m a g e o c h fortsältes h ä r m e d till mag- syran f ö r s v u n n i t, l i k v ä l m e d 8 å.
1 4 dagars u p p e h å l l m e l l a n h v a r j e sats.
I n g e n diet, endast kaffe u n d v i k e s.
Hårmedel.
* D e t v a n l i g a b r u k e t af fett eller oljor till håret för att få detta m j u k t o c h s m i d i g t torde k u n n a ersättas g e n o m att dels d a g l i g e n (helst ett par g å n g e r) g r u n d l i g t k a m m a öfver h u f v u d - b o t t n e n m e d en t e m l i g e n lin k a m samt dels att ett p a r g å n g e r i v e c k a n h ä l l a vanligt bränvin på hufvudet.
Detta t o r k a r m y c k e t fort, m e n m a n b ö r d o c k helst g ö r a d e t p å q v ä l l e n för spritluk- tens skull.
Bränvinet renar hufvud- b o t t n e n från mjäll, h i n d r a r håret att falla af samt ö k a r h å r v ä x t e n o c h är således att föredraga framför de flottiga » s m ö r j o r n a », s o m dertill ej hafva ofvan- nämda goda egenskaper.
Mot ö m k y l a.
U n d e r sträng vinter h ä n d e r j u lätt, att n å g o n l e m eller del af a n s i g t e t blir förfruset; g o d t kan d å v a r a att en skifva fläsk (helst färskt, m e n ursaltadt kan äfven d u g ^) h v a r - m e d det kylda stället betäckes, b o r t - tager alla m e n l i g a följder deraf, o m fläsket får l i g g a l ä n g e n o g, t. o.
m.
utbytas flere g å n g e r.
H j e l p e r äfven m o t gammal mångårig kyla.
Emelill.
Ett g o d t och bepröfvadt medel till hå- rets o c h h u f v u d e t s skötsel utgöres af 1 del g l y c e r i n, 2 r&gt;elar sprit o c h 4 delar vatten, s o m blandas o m s o r g s f u l l t.
D e t t a i n g n i d e s eller inbortas väl till hårfästet.
H å r e t b ö r t o r k a i n n a n del flätas 1 — a — n.
Fönster trädgården.
Blommande s y r e n e r midt i vintern.
* A f s k ä r en kraftig g r e n, o m k r i n g elt par alnar lång, af en s y r e n b u s k e o c h ställ d e n i ett ä m b a r eller annat h ö g t kärl, r y m m a n d e o m k r i n g 3 k a n n o r.
F y l l detta m e d kallt vatten eller s n ö; afhäll hvarje d a g å t m i n s t o n e d e n ena k a n n a n o c h ersätt d e n n a m e d s n ö eller isklumpar.
L a g a för öfrigt att g r e n e n står så m y c k e t s o m m ö j l i g t i s o l e n o c h äfven eljes står v ä l v a r m t, o c h resul- tatet skall ej låta v ä n t a p å sig.
Emelill.
Tj en ar ne.
* » G ö r e n tjenare bara rätt, m e n aldrig g o d t » h ö r m a n h u s m ö d r a r ofta säga, ' ' o c h v e r k l i g e n ser d e t ut, s o m det i c k e v o r e rätt att g ö r a d e m n å g o t g o d t, ty följderna bli v a n l i g e n allt a n n a t än g o d a.
M e n låt oss då å t m i n s t o n e g ö r a d e m rätt, — häri återstår d o c k m y c k e t ä n n u; — k a n s k e bli de sedan m o g n a att äfven m o t t a g a n å g o t g o d t.
F ö r s ö k ständigt att t ä n k a d i g i n i deras ställ- n i n g o c h s ö k, så v i d t d e t är m ö j l i g t, att r ä k n a ifrån alla de g o d a förutsätt- n i n g a r, du har fler än d i n tjenare, o c h d u skall i d e allra flesta fall k o m m a till den f ö r ö d m j u k a n d e slutsatsen, att alla d e bitlra förebråelser o c h d e t skarpa klander, tjenaren får u p p b ä r a, m e d fullt f o g skulle riklas m o t d i g sjelf, o m ni bytte roller.
O m blott detta ständigt s t o d e klart för d i g, skulle du t r o l i g e n d ö m a mildare.
G ö r tjenaren sin sak illa, o c h m a n vill rätta h o n o m, t o r d e d e t enklaste sättet vara att sjelf g ö r a o m det o c h g ö r a det bra, d e t är en tillrättavisning, s o m verkar säkrare än förebråelser o c h b a n n o r.
M e n härtill fordras att k u n n a g ö r a sin sak bra, o c h ö n s k l i g t v o r e, att tjenarne i d e t fallet k u n d e se u p p till sina m a t m ö d r a r i st. f., s o m n u ofta är v a n l i g t, o c k r a p å deras o k u n n i g h e t i allt, h v a d s o m f ö r e k o m m e r i n o m hus o c h h e m.
E n sak, s o m äfven säkert skulle hafva g o d a följder, v o r e att emellanåt gifva d e m n å g o t att läsa, n å g o t s o m v e r k l i - g e n fängslade deras tankar o c h för- s t r ö d d e d e m.
D e t skulle m ö j l i g e n k o m m a att gifva d e m n å g r a andra intressen, än d e t e n d a de v a n l i g e n eljes hafva, n ä m l i g e n kläderna.
T o a l e t t e n t y c k s in- taga ett m y c k e t för stort r u m h o s de flesta t j e n a r e; o c k s å brukar m e s t hela deras l ö n g å åt till d e n s a m m a.
För att o m m ö j l i g t m i n s k a deras o m k o s t - n a d e r här v i d l a g o c h äfven af a n d r a skäl, v o r e ö n s k l i g t att tjenaren för e g e n a n n o n s e r s o m b e r ö r a f a m i l j e k r e t s e n.
— A n n o n s e r m o t t a g a s e n d a s t gen6m S.Gumselius annonsbyrå och ' hos redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
Medel mot bröstvärk.
E n k o p p h o n u n g k o k a s u p p o c h v a x e t, s o m uppflyter v i d k o k n i n g e n, afskummas väl.
E j fullt så m y c k e t ättika s o m h o n u n g hälles deruti.
Ättikan och honungen upp- k o k a s tillsammans, hälles u p p att svalna o c h derefter på en flaska.
M a n tager en tesked deraf litet e m e l l a n.
M y c k e t v e r k s a m, ty u p p b o s t n i n g inställer sig snart.
Mimmi.
Läkareråd.
Fanny L.
L.
L.
Tvätta armhålorna mor- g o n o c h qväll m e d en l ö s n i n g a f 1 d e l tanuin i 200 d e l a r utspädd sprit o c h p u d r a d e r e f t e r r i k l i g t m e d ett p u d e r a f: 3 d e l a r salicylsyra, 10 d e l a r stärkelse o c h S7 d e l a r talk.
Kan be- h a n d l i n g e n s k e äfven n å g o n g å n g u n d e r d a - g e n s l o p p, så är d e t så m y c k e t b ä t t r e.
Mor i landsorten.
S p r u t a ö r a t f ö r s i k t i g t oeli m e d s p r u t s p e t s e n r i k t a d m o t e n a Taggen p å sätt, s o m l i l l r å d t s fru H u l d a i n: r i l.
En s p r u t a f ö r h v a r j e g å n g är i d e t t a fall n o g.
S. M — r.
V i k u n n a ej gifva er a n n a t r å d än att s n a r a s t m ö j l i g t låta l ä k a r e, h e l s t s p e - cialist, u n d e r s ö k a g o s s e n s ö r o n.
Har han f ö r u t haft m e s s l i n g e l l e r s k a r l a k a n s f e b e r, så b ö r ni ej d r ö j a l ä n g e d e r m e d.
A. följa v. K.
D e t e n d a, ni k a n g ö r a, är att d e r å d, s o m gifvits N.
v.
B.
i n: r 14.
En ting fru.
V i k u n n a t y v ä r r ej säga er n å g o t b o t e m e d e l f ö r d e s s a fläckar.
O m b l c k - soten b a r någon andel i deras u p p k o m s t, våga v i ej a f g ö r a.
Ä r e r m a g e o c h a i f o r i n g i g o d ordning?
Ihrc.
S e s v a r till B a r n s l i g t o k a i n: r 2!
Fru Viola frågar — l i k s o m a n d r a förut — h u r h o n skall » s l i p p a kolik ock väderspänning.
P å e n så e n k e l fråga g e s d e l ej ett l i k a e n - k e l t s v a ", t y o r s a k e r n a iill d e s s a g a s b i i d n i n - gar k u n n a vara l l e r e h a n d a, o c h d e t fordras d e r f ö r s ä r s k i l d u n d e r s ö k n i n g för h v a r j e fall.
M e r e n d e l s är s t r ä n g d i e t m e d u n d v i k a n d e a f g a s b i l d a n d e ä m n e n s å s o m ärter, k a l, e t c.
huf- vudsaken.
Prenumerant F. N i b a r s a n n o l i k t s. k.
v i n - sten p å e d r a t ä n d e r, o c h d e r p å b e r o r l o s s n a n - det.
L å t tandläkare sköta d e m — någon tand- u t t a g n i n g k o m m e r n o g ej i fråga.
Runa.
1) S e s v a r till V e n d i n: r 1 0!
S e s v a r till C h a n d e r n a g o r 2) i n: r 1 1!
2) Fyrola.
Detta obehag minskas sannolikt när den andra å k o m m a n förbättras.
L i n d r i n g t o r d e ni få g e n o m att t a g a in a f f ö l j a n d e p u l - v e r: 5 c e n t i g r a m campher o c h 50 c e n t i g r a m b r o m k a l i u m (m e d l i t e t s o c k e r) — ett p u l v e r hvar annan t i m m e d e dagar, s o m dessa o b e h a g inställa s i g.
H.
7 5 dr. H e l t s ä k e r t ä r tre t i m m a r s dag- lig g y m n a s t i k för m y c k e t v i d d e n n a ålder.
Minska å t m i n s t o n e m e d en t i m m e och tag i stället litet m o t i o n u t e m i d t p å d a g e n.
D e nattliga b e s v ä r e n h j e l p a s n o g ej så lätt.
V o r e ej skäl att till s o m m a r e n t ä n k a p å b e h a n d - ling v i d l ä m p l i g b a d o r t?
C. v. Ti — h — n.
P e n s l a Häckarne e n g å n g d a g l i g e n m e d jodlinktur u n d e r åtta d a g a r o c h l ä n g r e, o m n i ej m ä r k e r n å g r a o l ä g e n h e t e r d e r - af.
L å t d e r e f t e r d e n b i l d a d e h i n n a n afstötas, o c h u p p r e p a, o m så b e h ö f s, p e n s l i n g a r n a efter några dagar.
17 år.
S e s v a r Ull C.
v.
R — h — n h ä r o f v a n!
Asta.
S å v i d t vi a f e r t b r e f k u n n a b e d ö m a s a k e n, ä r o d e s s a fläckar o s k a d l i g a o c h — o b o t - liga.
107 L — a L.
E d r a tänder m å s l c fortast m ö j - ligt p l o m b e r a s; p å a n n a t s ä t t b l i r n i ej q v i t t edra lidanden.
Gerda.
N i skall h v a r j e qväll g r u n d l i g t g n i d a in e d r a h ä n d e r m e d skiradt benxoeister samt d e r e f t e r p å d r a g a ett par m j u k a h a n d s k a r, s o m få sitta p ä ö f v e r n a t t e n.
Begagna vidare al- d r i g okok^t v a t t e n till t v ä t t n i n g o c h t v ä t t a ej h ä n d e r n a allt f ö r o f t a.
G n i d äfven n å g o n g å n g o m d a g a r n a in d e t n ä m d a fettet.
Lante Grå.
1).
F ö r s ö k d e n b e h a n d l i n g, s o m tillrådts l i s a 21 år i n: r 7!
2).
Se s v a r till V e n d i n:r 1 0!
Karolus.
Så v i d a i n g a o p e r a t i v a å t g ä r d e r b e h ö f v a s, så är d e t v i g t i g a s l e, att ni g e n o m d i e t o c h l ä m p l i g a m o d e l skaffar er d a g l i g, l ö s a l f ö r i n g.
D e n v ä r k, s o m e n l i g t er å s i g t b e r o r p å h ä m o r r o i d e r n a, t o r d e h a en a n n a n o r s a k.
V ä n d e r d e r f ö r ä n n u en g å n g till d e n förut rådfrågade läkaren.
Nora.
i) .. N e j.
2).
Ä r ^ r t hjerta u n d e r - s ö k t a f l ä k a r e?
L å t e l j e s g ö r a d e t t a!
A t t af- göra, hvarpå er » k r a m p » beror, då knappas!
n å g o n a n n a n u p p l y s n i n g f i n n e s, än att ni tror, att n i h a r b l e k s o t, är o s s h e l t e n k e l t o m ö j - ligt.
D:r — rf.
Frågor.
N:r 12.
E n u n g flicka från l a n d e t frågar, o m n å g o n snäll h u s m o d e r ville u p p l y s a h e n n e o m, h u r u v i d a i c k e k ö t t - o c h (iäsklake p å n å g o t sätt k u n n a t i l l g o d o g ö r a s.
I vårt h e m b r u k a r m a n alltid slå b o r t d e m, m e n d e t t y c k e r j a g ej o m, t y u t a n tvifvel i n n e h å l l e r sådan lake m y c k e t kraftiga beståndsdelar.
N:r 13.
A n h å l l e s att i t i d n i n g e n I d u n få u p p l y s n i n g a f n å g o n erfaren h u s m o d e r o m rätta s ä t t e t att i n l ä g g a k r ä f t k ö t t, så att det blir m ö r t o c h vackert o c h närmast liknande färskt.
Stina.
Svar.
Frågorna 7 o. I I.
M a n u p p r i t a r m ö n s t r e t p ä v a n l i g t post p a p p e r o c h s t i c k e r m e d en g r o f s y n å l tätt m e d h å l i l i n i e r n a.
S e d a n l ä g g e r m a n m ö n s t r e t p å t y g e t e ^ e r fäster det m e d k n a p p n å l a r, o m d e t är s t o r t, h ä l l e r talk ö f v e r o c h g n i d e r m e d en b o m u l l s s u d d väl ö f v e r alla h å l e n, m e n utan att r u b b a p a p p e r e t.
Mönst- ret tages s e d a n m y c k e t v a r s a m t af.
S k u l l e d e t m i s s l y c k a s, är d e t lätt b o r s t a a f talken o c h g ö r a o m d e t.
Så rifver m a n v a n l i g, hvit vattenfärg i litet vatten o c h blandar d e l med p u l v e r i s e r a d t g u m m i a r a b i e u m, så att det blir som ea smet.
M e d en spetsig pensel m å l a r m a n m e d d e n n a b l a n d n i n g p å tyget i t a l k r s n d e r n a, m e n fint, t y eljes blifva r ä n - derna synliga, då arbetet är färdigt.
Mål- n i n g e n b l i r ej s y n l i g, f ö r r än d e n t o r k a t.
A.
Ö.
Frågan n:r 8.
Sammanhåll hönans näbb o c h b r ä n n s p e t s e n m e d ett v a r m t i e r n, så att d e n blir t r u b b i g!
» Faster ».
Frågan n:r 10.
M a n k a n f ö r e k o m m a f o t o - g e n e n s u t d u n s t n i n g g e n o m o l j e h u s e t i en l a m p a p å d e t sätt, alt, s e d a n v e k e n b l i f v i t väl a f s k r a p a d från s k a r e o c h j e m n s t r u k e n s a m t sjelfva c y l i n d e r n, i h v i l k e n v e k e n g å r, a f t o r k a t s, m a n wcrfskrafvar v e k e n u n d e r c y - l i n d e r n s ö f v e r s t a k a n t, sä att d e n ej är s y n l i g.
P å d e t l a sätt k a n en l a m p a stå o t ä n d en h e l d a g, u t a n att m a n f ö r m ä r k e r n å g o n o l j e u t - dunstning.
Z.
P.
Innehållsförteckning '; Europeiska furstinoor.
Efter främmande k ä l l o r t e c k n a d e a l Malhilda Langlet.
— T r å n g a s k o d o n.
A f Dolly Rom.
— B e f o r d r a d.
S k i s s a f Eini.
V i d I d u n s a n d r a pristäfling b e l ö n a d m e d hedersamt omnämnande.
— T i l l damerna.
P o e m a f F. M.
C.
— T e a t e r o c h m u s i k: E n afton å N y a t e a t e r n trader E.
v o n d e r O s t e n s g ä s t s p e l.
A f G.
— U p p r o p till f ö r m o n f ö r dc genom öfversvämningarna i norra T y s k - land n ö d l i d a n d e.
— E n lifsuppgift.
Berättelse af Ernst Lundquist (forts.).
— Frän I d u n s läsekrets.
E n s a m l i n g h u s l i g a r ö n a f Emelill, v i d I d u n s a n d r a p r i s t ä f l i n g b e l ö n a d m e d andra ' priset: Våra barn.
Klädedrägten.
Bostaden.
Bak- ning.
Köket.
Tvätten.
Handarbeten.
Toa- letten.
Fönsterträdgården.
T j e n a r n e.
— H e l s o - v å r d.
— L ä k a r e r å d a f D:r — cl.
— F r å g o r.
— Svar.
Annonser.
Annonspris: 25 ö r e p r p e t i l r a d (= 11 staf v e l s e r).
Ingen annons införes under 1 kr.
LEDIGA PLATSER.
Lärarinna.
E n medelålders lärarinna m e d v a n a vid undervisning i religion, svenska språket o c h m u s i k sökes, för att u n d e r s o m m a r e n, p å landet i n ä r h e l e n af V e n e r s b o r g, undervisa 6 b a r n från 7 till 10 års ålder i f ö r u t n ä m d a ämnen.
Närmare meddelar postmästaren T h u r e W i k a n d e r i Mariefred.
(G.
1 4 3 9 8 x 2) f25f|
T i d n i n g e n k o s t a r e n d a s t en (I) k r o n a f o r q v a r t a l e t, b e f o r d r i n g s a f g l f t e n Inberäknad.
— Fullständig m o d e - och mönstertidning gratis.
Annonser I DUN T?
55 oj 0b m o t t a g a s g e n o m S.
G u m s e l l u s a n n o n s b y r å t o c n n o s redaktioner, till.
2 5 ö r e p r 4 - s p a l t i g p e t i t r a d (= I I s t a f v e l s e r).
i t t - I i i i t t i l i g i i Nybrogatan.
B i l l i g a p v i s e v.
N y b r o g a t a n 55.
., t T v ä t t utföres äfven af härvarande o r d e n t l i g a tvätterckor, J^.
I hemtas o c h h e m s ä n d e s, då adress u p p g i f v e s pr telefon 4 3 0 0 eller p r post.
rai Regexierateum, Lundbergs för Hjalmar skolelärarinneseminatium o c h tre år tjenstgjort i en p r i v a t s k o l a, ö n s k a r till h ö s t e n plats i elementar- eller a n n a n flickskola.
H u f v u d ä m n e n: sv.
språket, hist., g e o g r.
, tyska o c h e n g.
D e n s ö - k a n d e, s o m äfven u n d e r v i s a r i m u s i k o c h sång, ö n s k a r i brist p å d y l i k plats anställning i familj.
S v a r till » E l l y » t o r d e snarast m ö j l i g t insändas till I d u n s redaktion.
[213] Plats öfver sommaren på landet att u n d e r v i s a m i n d r e barn o c h g å frun till h ä n d a i hushållet ö n - skas af ett o m k r i n g 3 0 - å r i g t f r u n l i m m e r med goda rekommendationer.
Preten- tionerna små.
M e s t räknas p å g o d t bemötande.
S v a r till » M.
B.
» t o r d e l e m n a s till I d u n s K e d.
, S t o c k h o l m.
[262] Nya Engelska BO (B ' O re c+ CD B B X &gt; £ V x a s - 3 i x a s t i t x i.
t o - f c 34 Kungsgatan 3 4 (Lundbergska pålat-et) D e n 1 0 d:s börjar en g o d t k ö p s - d a n s - kurs för så väl barn s o m äldre perso- ner.
A f d e l n.
f. barn p å särsk.
tider.
U n d e r v i s n i n g e n omfattar vals, p o l k e t t, frankas, lancier.
Afglft f. barn u n d e r 1 4 år 5 kr., äldre 7 kr., fördelad i 2 inbetalningar.
E l e v e r n a beredes till- fälle att m o t resterande helkursafgifc i sept.-kursen fortsiitta, då fulla antalet eller 11 st. societetsdanser inöfvas.
A n - t e c k n i n g af e l e v e r m o t t a g e s t. o.
m.
d.
1 5.
F r u Augusta Lindcll.
G.
E. Lindcll.
kan erhållas i en familj i V e s t e r g ö t l a n d för en u n g flicka att lära sig hushållet in.
m.
N ä r m a r e g e n.
b r e f v e x l i n g m e d » H. », Moholm.
[256] ä vis 8s skyddar mot nijäll ocli G e l i n s r e n o m m e r a d e Parfym- |ir&gt;u] Nordiska Museets nya n s t l o t t c r i säljas i museets särskilda afdelningar, ä f v e n s o m i b o k l å d o r, i m å n g a cigarr- butiker så väl i S t o c k h o l m s o m i lands- orten, samt g e n o m enskilda o m b u d i m å n g a delar af landet.
Priset å hvarje lott är - (G.
12000x0) A A, rfK A Nya böcker åtager sig uträttandet p ä Fr. A rikets alla postanstalter numereras å kan 1 k r o n a.
B e s t ä l l n i n g a r från l a n d s o r t e n, hvilka böra åtföljas af postporto och rekom- mendationsafgift, ställas till Nordiska Museets expedition, n:r 79 Drottning- gatan.
V i d k o n t a n t k ö p af m i n s t 5 0 lotter lemnas 15 p r o c rabatt.
J J ^ " ~ Pålitliga återförsäljare antagas.
g j U f F ö r t e c k n i n g ö f v e r vinsterna i lotteriet u t k o m m e r i j u n i m å n a d.
D r a g n i n g s l i s t a kan efter drag- n i n g e n erhållas m o t i n s ä n d a n d e af 10 ö r e.
iörlag: lysta från hemmets härd, af Mathilda Lang / et.
P r i s: 2: 5 0.
» D e t är en sann och sund 4 åskådning här b judes af en rätt u p p l y s t, t ä n k a n d e, till hjertat bildad q v i n n a, s o m v e r k l i g e n vet livad lifvet i n n e b ä r.
» Srnål.-P.
» Vi hembära Math.
Langlet vår uppriktiga, ja, vår nadsfulla tacksägelse hennes bok. » pre- O. P&gt;.
W. i vörd- f&amp;f Posttidningen.
Vi och Våra Söner.
Några ord tydelse, om uppfostrans a f Mathilda be- Langlet.
Pris: 2: 50.
» Sedan Spencers bok o m upp- fostran öfverflyttades till vårt språk, bar icke i svenska bokhan- * deln på, detta område ut- kommit något arbete, som innehåller så förträffliga saker som det föreliggande.^ [2271 Svensk Läraretidning.
Endast 2 5 öre Köpings-Posten är ett m y c k e t l ä m p - ligt a n n o n s o r g a n för hrr affärsmän, s o m ö n s k a att m e d sina m e d d e l a n d e n träffa d e n mest köpstarka delen af e n orts b e f o l k n i n g.
T i d n i n g e n har n ä m - ligen sin hufvudsakligaste spridning bland den b u r g n a delen af b e f o l k n i n - gen i staden o c h o m k r i n g l i g g a n d e ort.
- Köpings-Poslens a n n o n s p r i s är sär- deles b i l l i g t: endast 8 öre pr rad före och G öre pr rad efter textafdelningen för a n n o n s e r, s o m direkt insändas till e x p e d i t i o n e n.
B y t e s a n n o n s e r kosta resp. 10 à 8 ö r e I S t o c k h o l m mottagas a n n o n s e r af S. GumaBlii a n n o n s b y r å.
Köjdng i m a i s 1888.
[259] Skoglunds Tidsströmningar, be- 3 I S.
o Hårmedel, ej!
K u n g K a r l, i G ö t e b o r g h o s Fru hotell Köpings-Posten, för häfte o m 4 8 s i d o r kostar Debet och Kredit af Gustav Freytag.
Sista häftena lemnas gratis.
Bokförlctgsbyvån.
VEEN ' S ' / 2 [isfj Begär rena alltid Cacao Utsökt qi / alitet -- B i l l g t p r i s.
k i l o 2: 7 5, Vi k i l o 1: 5 0; ' / « k i l o SO ö r e.
General-Agent för Sverige: S.
J.
N O R M A N, Stockholm.
: Z:.ZZZZZ:ZZ^IZ^ZZ:JZZZZ:ZZZ~ZZZZZZ-^.Z: [142] (G.
11470x13) Redaktionen.
Skrif till c f t.
©IL.
| Siindkeicp B o s ä t t n i n g s m a g a s i n [2G0] * J o W f l y t P i o t k u i f l e n, jStOC^llOllIl.
o f t o i P i - i j t P i o o t m R e i i J och begär profver och prisuppgifter Bernadotte.
[263] Inackordering: på landet vis h v i l k e n utgifves 2:ne g å n g e r i veckan i stort format o c h k o s t a r: för 1 år 4-,oo kr.
för ' / » år 1,75 kr.
» / « &gt; 3,2.3 » » 1 m å n a d 0,co kr.
» \ \ t » 2,50 » jemte postarvode.
Köpings-Posten, s o m redigeras i tull- v ä n l i g fosterlän !sk a n d a af Reinhold Ericson (s i g n.
lleinhold Winter), i n n e - håller, b l a n d annat, en rikhaltig notis- afdelning, artiklar o c h uttalanden i da- gens frågor, reseskildringar från V e s t - m a n l a n d, S v e r i g e s öfriga delar o c h ut- landet, n o v e l l e r o c h skisser, hufvud- stadsbref m.
m.
D o k t o r A.
A f z e l i u s.
1 1, 1 tr. 5, af m a t v a r o r o c h allt s o m hörer till fruntimmers- o c h barntoaletten, tapis- seriarbeten m.
m.
P r o f v e r å t y g e r an- skaffas.
Förfärdigandet af klädningar ombesörjes.
Samvetsgrant bemötande.
V a l af g o d a v a r o r.
D e r så ö n s k a s, sändas v a r o r n a m o t postförskott eller efterkraf.
P r o v i s i o n 3 %, d o c k intet uppdrag under 5 0 öre.
Postadress: E n g e l b r e k t s g a t a n 31 A.
T e l e g r a m a d r e s s: Ströms, Stockholm.
Maria Ström, [2611 född Kloekhoff.
upp.
till Hötorget i S t o c k h o l m uti F a n n y af hvarjebanda u p p d r a g såsom uppköp T r i c o t v a r o r af bästa q v a l i t é, Serger, V e l v e t e e n, Flaneller, B a r n s k o r, V å r - hattar för babies, B ä r k a p p o r.
Utmärkta T e e r m. m.
[2521 L o t t e r 9 — 10 o c h 2 — 3.
A U m.
t e l.
6 9 1 0.
Fruntirmnerssjukdomar, Förlossningar.
[207] Malmtorgsgatan Undertecknad Magasinet R e g e r i n g s g a t a n 3 8, 1 tr.
DIVERSE.
• K Doktor C.
D. JOSEPHSON, finnes Landsortsboar.
Sång; - och musiklärarinna, [240] butik, Fällstol, e l e v af K o n g l.
m u s i k k o n s e r v a t o r i e t o c h dir. I.
D a n n s t r ö m, s ö k e r anställning öfver s o m m a r e n för m e d d e l a n d e af Un- d e r v i s n i n g i sång o c h pianospel åt m e r eller m i n d r e f ö r s i g k o m n a e ' ever.
R e - f e r e n s: dir. I.
D a n n s t r ö m.
S v a r märkt » ^ång » torde inlemnas å A U m.
T i d - ningsk., G u s t.
A d.
t o r g.
[258] 10 — 11 och 2 — 3.
affallande, e j!
klibbar P e t e r s s o n &amp; K:nis En ung:, anspråksl.
flicka Kl. hare ' s flottar S v e r i g e s städer h o s B o k - o c h P a p p e r s h a n d l a r e.
ö n s k a r pl.
att g å frun t. b a n d a.
På lön fästes ej afs., endast p å ett v ä n l.
o. g o d t b e m ö t a n d e.
S v a r till » B.
I I.
», p ö s t e rest., S u n d s v a l l.
[253] Hud- och m a g s j u k d o m a r.
Smålandsgatan 18. riksbekanta damtoaletten, är s o m äfven kan b e g a g n a s såsom Fåtölj, Chäslong o c h Säng.
S t o l e n, s o m är s t ä m p l a d m e d v å r firma, erbålles — g u l eller brun — g e n o m d e flesta b o k - h a n d l a r e eller fraktfritt m o t 10 kronors jernvägsefterkraf frän Hjalmar P e t e r s s o n &amp; K:nis Bokhandel, Karlstad.
[257] 38 finare O l i v i a PihL-tröm, H a g l u n d s H o t e l l, i M a l m ö h o s H e r r W ö h l e c k e samt i öfri«.i Oumbärlig möbel i hvarje hushåll den Ett finare fotografi af p r i n s e n o c h prinsessan Bernadotte till det billiga priset 5 0 ö r e f r a n c o; en ny„ g r u p p af hela k o n u n g a f a m i l j e n till lika pris, h o s Fru Anna Swensson: Frimärken mottagas.
ä Hvita Yäfnader till underkläder, Broderier, Duktyger, [2 2] Lakanväfrtiader Spetsar, Handduksväfnader, och Sängkläder.
Engelholm.
[245] 108 STOCKHO-LM, GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG $2j|Ç " ~ Annonser, afsedda för familjen eller fruntimmersverlden, införas lämpligast i Idun.
" " ^B
