# ID: svediakorp-per641
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,540
# sentences: 803
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 6 april 1888.
N:r 14.
Redaktör och utgifvare: endast 1 krona för qvartalet.
F R I T H I O F H E L L B E R G.
Tidningen kostar B yrå: 8 Sture gatan 8 (ingång trän Humlegärdsg.
19) A n n o n s p r i s: i öre pr petitrad (= 1 1 stafvelser): postarvodet inberäknadt.
Träffas å byrån kl. 9 — 10 och 4 — 5.
Ingen lösnummerförsäljning!
A l l m.
Telef.
6 1 4 7.
l:sta årg.
Utg-ifningrstid: hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje manad innehåller en fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration 1 I sker: landsorten: å postanstalterna.
Stockholm: hos redaktionen, ä Stads- postens huiVudkontor, i de större bok- lådorna samt i tidningskontoren.
Dygd är makt Emerssofi.
Likställighet.
N y t i l l t r ä d m i ä e hunna mot insändande &lt;ie till första i hvilka af qvartalet början a b o n n e n t e r SO Öve i frimärken hörande af Ernst numren f ö l j e t o n g * » E n l i f s u p p g f i f t * pinnes erhålla- 11, Iiundquists 12 o. 13, intressanta infört].
Första qvartalet af Stinn / festa han ej numren mot 30 öre) vidare expedieras * (undant.
öro n:r 11. all den 1?
o. lS stund som f de erhållas utgångna.
Tjugu (2 0) kronor som erhåller den dennes samlat Ldun Ull hvarje dem Hed.
som antalet uppburit af 1 april till före den oeh inom ldun slut a nämda insändt årets 20 abonnenter afgiften, ut {för 3 kronor abonnent.
OHS.!
De samlade måste belöpa inom samma tralU, måtte kunna sändas nentsam af till den läsarinnor, största slut, direkt från hedersbelöning- Xduns det årets tidrymd hetiken för af t. sig att till af abonnenterna, minst på fem det (5), antal rara bosatta de abonnerade i ett gemensamt henne hrilkas böra utdelas eremplareu paket eller till hos abon- henne af- henitas.
OSS .. ' Täflingen endast för städer oeh köjyingar, antalet uppgår OBS.
till Täflingen Bokhandlare, egare likstälda.
OBS.
t afgiften det J2n för sjette hållas äro nyssnämda men så.
rida minst I oeh under landsbygden; exemplaret rilkor äfven för samlat o. s. samma.
oeh för hos Hed.
erhåller 10 erlagt dessutom abonnenter er- v. Stockholm den en tidskrift i Riga har under förra året som prisuppgift blifvit framstäld frågan, om det är för- delaktigt för den husliga lyckan, att makan och modern bidrager till förvärfvandet af medel för betäekandet af familjens lefnads- omkostnader.
Frågan tål att tänka på, fast än hvarje försök att uppställa bestämda regler för makars samlif är ett fruktlöst arbete; ty hvad som lämpar sig för det ena parets förhållande passar ej för det andras, och hvad som är lycka för en individ, kan kännas som ett tvång eller en förödmju- kelse för en annan.
Men vilkoren för all huslig lycka äro dock allestädes de samma.
En ömsesidig redlig vilja och en ärlig sträf van att i kärlek oeh fördragsamhet dela allt med hvar andra och att fastställa för sig samma mål: familjens sanna bästa och der- med äfven det allmännas väl, ty der ligger en djup sanning i Björnsons ord: » Hvem ej kan bygge si t eget hus, hvad stort han bygger går og i grus.
Med sejr fra Moskva till Kartagena, han dör dog ensom på Sankt Helena. » privatpersoner.
posttjenstenuhi den abonnenter, gratis; för abonnent- (7 * 5).
endast från som £ gäller gälla samlade af tidningskontor, hvar, ' i gvatisewemplar det femton gäller uteslutna minst kan Se, deri er jeg af sneglearlen, at huset bserer jeg med på farten.
B. Björnson.
ti april JS88.
Redaktionen- k k k Hvarken man eller qvinna förvärfvar sig någon rättighet, utan att dermed följer ett nytt kraf på ansvar.
Med hustruns vunna rättighet att sjelf råda öfver sin arbetsför- tjenst följer ovilkorligen pligten att arbeta så, att hennes verksamhet, blir, i ordets djupaste mening, till välsignelse för hela familjen, och på hustrun hvilar nu före- trädesvis ansvaret, om hennes kontanta ar- betsförtjenst skall bidraga till att söndra eller starkare befästa familjebanden.
Vi kunna ju nämligen ej med ett tag lösgöra oss från åsigter, som från urminnes tider ansetts utgöra familjens enda rätta grundval, och om vi qvinnor nu än börja inse, att en bättre grund kan läggas till huslig lycka än det gamla enväldet, så få vi dock ej förbise det faktum, att denna ställning af envåldsherre öfver familjen satt så djupa märken i mannens karaktär, tanke- gång och handlingssätt, att det vill lång tid och stor qvinlig omtanke till att icke blott försona honom med likställighetslanken, utan äfven visa honom, att med en förnuf- tigare delning af makten följer äfven en menskligare fördelning af arbetsbördan och ansvaret.
Med familjefaderns envälde följde ju också skyldigheten att ensam försörja familjen.
Både envåldsmakten och den dermed föl- jande pligten äro så starkt sammangrodda med mannens begrepp om heder, att han tror sig lida skada till denna senare, i fall han skulle afstå från den förstnämda samt dermed äfven åt hustrun öfverlemna en del af skyldigheten att förvärfva utkomsten.
Detta gäller naturligtvis blott i fråga om hederlige, ordentlige män; de andra lemnas här å sido.
Det är klart nog, att båda makarne lidit under detta envälde, men ända in i våra dagar torde de båda hafva ansett detta som en orubblig lag för det äktenskapliga lifvet.
1 allmänhet är det ännu så, att i de fa- miljer, der hustrun nödgas öfver taga för- sörj arepligten, söker hon, så mycket ske kan, dölja detta förhållande, äfven då man- nen genom lätja eller laster tvingat henne att skaffa uppehället åt familjen.
Hon har i sådana fall alltid ett förråd af ursäkter och skäl att framföra till hans försvar, ej så sällan mindre af ömhet för maken, än af en viss feghet.
Hon fruktar att se ho- nom som han är; hon vill inbilla sig sjelf,
T i d n i n g e n u t k o m m e r i h u f v u d s t a d e n hvarje heigfri f r e d a g - o c h k o s t a r f ö r ett qvartal e n d a s t 1 krona, p o s t a r v o d e t inberäknadt.
— Sista n u m r e t I att hon eger ett stöd i lifvet, hon vill ej tillåta någon se, att herskaren är oförmö- gen alt uppfylla den förmenta hederskäns- lans främsta bud.
Det är blott sjukdom eller olycksfall, som få gälla för giltiga skäl, for all hustrun öppet framträder som fa- miljeförsörjare.
Handlar hustrun annorlunda och dermed hänsynslöst blottar mannens lätja eller oor- dentlighet, kan man vara viss på, att för- hällandet emellan makarne är ohjelpligt brutet och all känsla af samhörighet dem emellan utplånad.
Och betecknande för makten af denna nedärfda föreställning om mannen såsom familjens envåldsherre och försörjare är, att qvinnor såväl som män hysa varmare sympatier för en husfader, som förstår att bibehålla skenet af en makt, den han ej förmår utöfva, än för en hustru, som ej gitter åtaga sig undersåtens roll i detta gyckelspel.
Vi lefva ju i en brytningstid, som lätt kan medföra våldsamma slitningar äfven i familjebanden, i fall qvinnan ej tager nog hänsyn till det gamla, ur hvilket det nya måste framgå.
1 sina sträfvanden för en förnuftig likställighet mellan makar och med mera jemn fördelning af pligter och ansvar, får qvinnan ej glömma, att det är ur se- kelgammal häfd, lag och sed, som den nya ordningen skall arbeta sig fram — icke till seger öfver mannen, utan öfver en mängd fördomar, som äro lika skadliga för man- nens andliga utveckling som för hustruns.
Jag vågar tro, att den hustru, som tager tillbörlig hänsyn till detta, skall lätt finna hvilken ståndpunkt hon bör inlaga i för- sörjningsfrågan.
Kan då hustrun, utan att på något vis tillbakasätta sitt egentliga kall som maka, mor och husfru (ty säge hvad man vill, så är det väl detta kall en qvinna vid sitt giftermål ikläder sig), utföra någol inkomst- gifvande arbete, så gör hon det utan fruk- tan att derigenom förstöra den husliga lyc- kan.
Hon arbetar då blott, för att det skän- ker henne glädje och tillfredsställelse att kunna bidraga till det gemensamma hem- mets trefnad och förkofran.
Hon arbetar ej for att göra sig oberoende af mannen och hans inkomster, ty hon kan ej undgå att se, det en dylik åtrå skulle verka söndrande emellan dem och snarare slappa hans verk- samhetslust än egga den samma.
Då här talas om bildade menniskor och ej om sådana hem, der styrkan skrifver lag och näfrätt utför domen, så kunna vi an- laga, att mannen ej känner någon lust att förgripa sig på hustruns arbetsförIjenst, utan tvärt om i början hyser ett visst miss- troende till gagnet af denna inkomstkälla.
Han känner af erfarenhet, hur ett arbete kan liksom taga en själ fången; han fruktar, att hon skall bergtagas af denna makt så, att hemmet förlorar henne; att hon är borta med sina tankar, äfven när hon är lekam- ligen närvarande.
Och det är min fasta tro, att det arbete, som utföres på bekost- nad af hemmets trefnad, det blir ett danaid- arbete, äfven om det aldrig så väl aftönas.
Derför ligger det i hvarje husfrus eget afgörande, huru vida hon har rättighet eller ej att arbeta för penningar; det blir på en gång en klokhels- och en samvetssak, när ej nöden tvingar.
Penningfrågan emellan makar är alltid en pröfvosten för bådas karaktärer och takt.
Det är klarl nog, att den hustru, som har en kontant arbelsförtjenst, ej stannar i den j - r° \ I Lx I 1 w u IN m å n a d e n m e d d e l a r en f u l l s t ä n d i g m o d e - o c h m ö n s t e r t i d n i n g.
— U p p g i f å närmaste postanstalt namn och adress s a m t erlägg en k r o n a, s å er- pinsamma ställning, der hon får bedja man- nen om allt, som kräfves till deras gemen- samma hushåll, ty vi skola ej arbeta oss fast i gamla missförhållanden, ulan ut ur dem lill något bältre och lyckligare.
Men då det här är hustrun, som går i spetsen lör framåtskridandet, så tillhör det också henne att taga nödig hänsyn till mannens känslor.
Van att betraktas som den allena gifvande, känner stundom maken sig ned- satt genom det bistånd han sålunda får som försörjare, och då tillkommer det henne att på ett taktfullt sätt hjelpa honom att finna sig till rätta i det nya förhållandet.
Behöfves ej hennes arbelsförtjenst för ögonblicket, så kan hon ju insätta den i en sparbank.
Det sårar icke ens den stoltaste och mest fördomsfulle man att veta fa- miljen vara egare af en kontant summa; detta medvetande har tvärt om en slor för- måga att öka den husliga lyckan, förutsatt, att hustrun ej onödigtvis gör anspråk på summan som sin enskilda tillhörighet.
Det är visserligen en nödvändighet, att lagar skydda hustrun mot en dålig makes öfvergrepp; dessutom tjenar en rättvisare lagstiftning rörande makars egendom i be- tydlig mon till att betrygga hela familjens välstånd.
Men lagen får ej sättas i hem- mets högsäte; vi få ej glömma, att allt vårt arbete der måste sträfva till att förverkliga den gemensamhetstanke, som är äktenska- pets största lycka.
Fattar hustrun sitt arbete för att för- värfva medel till betäckande af familjens lefnadsomkostnader från denna synpunkt och handlar med den klokhet, som kärle- ken ingifver, då skall det säkert bidraga till den husliga lyckan icke minst genom att från mannens skuldror afiyfta en ned- tryckande maktställning och dermed bringa mera sanning in i det äktenskapliga sam- lifvet.
Eva V d Skiss af E. Wigström.
r. Fältquist.
Vid Iduns andra pristäfling belönad med första priset.
fjäsad af alla, som med henne kommo i be- röring.
Så hade hennes föräldrar dött, den ene kort efter den andra, lemnande efter det lysande lif, de fört, ingenting annat än skul- der efter sig.
Hon, enda barnet, stod då så godt som ensam i verlden.
Då hade han kommit, han, hennes nuvarande make och frågat henne, om hon ville blifva hans.
Han hade sagt, att han redan länge älskat henne, att den ställning han kunde erbjuda henne vore anspråkslös, men att de tillgångar han förfogade öfver voro tillräckliga, för att de med omtanke och sparsamhet skulle kunna föra ett jemförelsevis bekymmerfritt lif.
Lika öppenhjertigt hade hon svarat, att hon visser- ligen icke älskade honom, men att hon aktade honom tillräckligt högt för att, då hennes hjerta för öfrigt vore fritt, utan tvekan kunna räcka honom sin hand.
Och så hade de slut- ligen gift sig, han under förhoppning att med tiden vinna detta trotsiga lilla hjerta, och hon med allvarlig föresats att göra honom så lycklig, som hon visste han förtjenade.
Sedan dess hade tre år förflutit, och huru var det nu?
Hvartill hade de goda föresat- serna båtat, och hvar var nu den lycka hon en gång hade trott på?
Förgänglighet, få- fänglighet!
Allt var slut.
A l l deras egendom, deras lilla bo, deras hem, denna förtjusande tillflykt undan verldens stormar, alltsammans var nu andras tillhörighet.
Senast i går ljöd i dessa nu så tomma och ödsliga rum auk- tionsklubban, som skingrade deras tillhörig- heter åt alla himmelens väderstreck.
De tvänne förspända droskorna der nere vid trappan väntade endast på att föra dem bort, — henne till en förmögen slägting, hvilken, i förbigående sagdt, aldrig gillat hennes val af make, och som nu tillbjudit henne ett nytt hem hos sig, och — honom ut i vida verl- den till främmande land, der han skulle börja en ny kamp för tillvaron.
Ja, allt var förbi!
Derför skådade icke mera hennes ögon naturens prakt, derför lyste icke den härliga vårsolen mera för henne, derför syntes henne allt dödt och kallt, lik- som om den frostiga hösten härjat bland ro- sorna derutanför.
Hvems var felet, — hennes?
Jo, hon visste det allt för väl; hennes var skulden.
Redan med modersmjölken hade hon insu- pit böjelsen för detta lysande, slösaktiga lef- nadssätt, hvilket slutat med att sköfla det hem, han beredt henne.
Aldrig hade hon gif- vit sig tid att vända sitt hjerta till honom och egna sig åt familjelifvets stilla, men var- aktiga lycka, utan tvärt om begagnat sig af hans svaghet för henne till att föra detta öfverdådiga lif, tjusande för stunden, men för öfrigt tomt och innehållslöst.
Hans föreställ- ningar hade icke öppnat hennes ögon, förr än det redan var för sent och deras ställning ohjelpligt förlorad.
f||x; esklädd stod hon i det öppna, fönstret och blickade ut öfver den solbelysta nejden.
Den långa vintern var förliden, våren höll sitt tysta, högtidliga intåg, och skog och mark klädde sig fjerran och när i sin ljusgröna högtidsdrägt.
Vestanvinden, bemängd med den friska dof- ten från det späda björklöfvet och de tidiga vårrosorna der ute, lekte ostyrigt med hennes ljusa, lätt: lockiga hår, smekte de fint rundade Och likväl var det icke ensamt sorgen öf- kinderna, de vackra dragen och den behag- ver hvad de förlorat, som så tröstlöst tyngde fulla ungdomliga gestalten.
hennes hjerta.
Tusen gånger mera qvalde Allt var lust och lif, återuppvaknande och henne medvetandet om, att det var hon, som föryngring, allt utom uttrycket i hennes dref honom ut i fjerran land från allt hvad sorgsna ögon.
han älskat, bland motgångar, ja kanske nöd Dessa ögon sågö, men uppfattade likväl icke och faror, ensam bland främmande menniskor.
det ystra lifvet der ute i vårsolens ljus.
Mörka, Hon kom i håg, huru undergifvet han mottagit tröstlösa tankar dvaldes innanför den bländ- slaget, som krossade hans lefnads lycka.
In- hvita pannan, talade ur de själfulla ögonen gen omanlig klagan, ingen den minsta före- och kastade sin skugga öfver de intagande bråelse mot henne, som beredt hans olycka: dragen.
tillskrifvande sin egen svaghet skulden, der- Hon var ännu helt ung, bara ett år öfver för att han icke egt mod att afstå från tjugu.
Fyra år derförut hade hon varit en yr henne, då han bort veta, att han aldrig kun- och lefnadsglad flicka, för sitt vackra utseende nat vinna hennes hjerta.
Nu skulle de skiljas och sina tilldragande egenskaper firad oeh och må hända aldrig råkas mer.
hållos ett n u m m e r I veckan u n d e r hela qvartalet.
F ö r hvarje 5-tal a b o n - n e n t e r, s o m s a m l a s, o c h f ö r hvilka a f g i f t e n i n s ä n c n d e s till R e d a k t i o n e n a f Hennes hufvud sjönk ned i de på fönster- brädet hvilaude händerna och hon grät hejd- löst öfvergifvet, såsom man gråter endast i ungdomens vår.
Hennes make, äfven han resklädd, inträdde nu och närmade sig den plats, hon innehade vid fönstret.
Det var en reslig, välbildad ge- stalt, i sin fulla mannakraft, väl ett tiotal år äldre än hon.
Hans drag voro icke vackra, men buro en omisskännelig prägel af en ädel och upphöjd karaktär.
» Min älskling, » sade han mildt och lade sin hand smekande på hennes axel, » tiden lider och vi måste skiljas.
D u får icke göra mitt hjerta mera tungt genom att sörja, som du gör.
V i måste sätta vår lit till den gode Guden och hoppas på framtiden.
Sök att glömma våra nuvarande sorger och tillgif mig det jag felat af kärlek till dig. » » Jag har intet att förlåta, » svarade hon med af rörelse undertryckt stämma.
» Min är skulden, som för tomma nöjen och flärd tank- löst förverkat ett helt lifs lycka.
Bindeln har nu fallit från mina ögon, och jag ryser öfver hvad jag lättsinnigt bortkastat.
O, att jag finge börja på nytt, finge följa dig dit bort, lika godt hvarthän.
Säg, vill du icke taga mig med dig? » » Om jag v i l l.
.
.
», svarade han; » men har du betänkt de ovissa öden, jag går till mötes der borta? » » Ja, jag känner mig nu ega kraft att vid din sida fördraga allt, nöd, bekymmer och olyckor och blefve än motgångarne aldrig så svåra, så fruktar jag dem icke, så länge jag får dela dem med dig.
Låt mig få följa dig, jag är j u dock din egen hustru. » Han hade blifvit mycket blek, fattade med mildt våld hennes hufvud och vände det in- tagande ansigtet emot sig, och genom tårarne i hennes vackra ögon såg han den innerligaste kärlek le sig till mötes.
» Ändtligen! » hviskade han glad.
» Min Gud, jag tackar dig.
Just då jag trodde allt förloradt, möter mig den ljufvaste lycka, hvarom jag någonsin drömt. » Han bortkysste tårarne från hennes af sällhet strålande ansigte, bar henne på sina starka armar ut ur rummet, nedför trappan och satte henne vid sin sida i droskan.
Hon smög sin lilla hand i hans och hvi- skade: » Aldrig mera behöfva vi nu skiljas, icke sant? » » Aldrig, min älskling, » svarade han, » al- drig mera i detta lifvet. » Och solen log så varmt emot henne och vestanvinden smekte hennes ansigte som för- ut, men nu visste hon, att det var vår, ty hon bar ju den rena kärlekens oförgängliga vår i sitt eget hjerta.
Snart försvunno de bakom en krökning af vägen på sin färd ut i vida verlden.
Tvänne menniskohjertan hade genom olyckan funnit hvar andra.
Idun gratis erhåller en hvar, som anskaffar 5 abonnenter, af dessa upptager afgif- ten (å 1 kr.
för hvarje qvartal) och in- sänder den Stockholm.
samma till Red.
af Idun, l r * v i I L / U i K t Idun, e r t i ä l l e s IN m e n t e t räcker.
Ä r o d e s a m l a d e a b o n n e n t e r n a färre än 5, t o r d e p r e n u m e r a ett gratlsexemplar A l l t utom det.
nl) i n ' arm er °b h ti (] &gt; du din nästa ifflf Förtalar uppå alla sätt, ' vQ® Ger epiteten ej de bästa: En qcinna kallar för kokett.
En annan för en tanklös fjolla, En tredje för en intrigant, Som endast ondt bland folk mil vålla — En ann ' för ing eket f&gt;på sin kanU; En kallar pratsjuk, en beskgller Ej kunna reda ens en sås; Om en, att femti ' snart hon fgller; En nämner rent utför en gås: En slöserska, som ej vet spara, Som mannens egendom förtär, Och om en ann, att hon lär vara Mer giftassjuk än lämpligt är; Vill v ing lare en man du kalla, Begifven uppå spel och sprit, En rummelkurre, främst bland alla, Förutan ringaste kredit; Grym, narr — allt hvad som kan ge- nera, Som afund än kan hitta på — För allting slikt och mycket mera Du kan förlåtelse dock få.
Men Den När man med bittert hat betalar verldsföraktare, som vis, någon honom sjelf förtalar, Ej tar om smädarn alls notis.
Jacques.
Litet äktenskapspolitik.
ppkvad du har hemtrefligt och inbjudande!
Se bara på dina blommor, huru de trifvas!
Så blanka och damfria, alldeles som hela ditt lilla hem, för att nu inte tala om din egen lilla blomstrande och fina person — helt visst är du just sådan männen vilja hafva qvinnan! » » Männen!
Det vågar jag inte tro, Klara, men sådan min man vill hafva qvinnan! » » Hurudan skall den man vara, som ej vore nöjd med en sådan hustru som du, Elise!
Jag skall aldrig kunna göra mitt hem så här ange- nämt — jag har aldrig funnit nöje uti att gå och damma oeh vara huslig — nej läsa och studera, göra försök på prosa oeh poesi, det är beqvämare och mer innehållsrikt. » » Ja, känner du dig oemotståndligt dragen till dina studier, oeh gör du någon nytta och nöje med din prosa och poesi, så håll du på med det i stället för tänka på giftermål.
Men efter som du nu förlofvat dig oeh Gösta tyckes mycket fästad vid dig, borde du väl ändå på allvar försöka sätta dig in uti dina kommande pligter. » » Nej, tack du, inte förr än jag blir nödd oeh tvungen åtminstone.
För resten tänker jag, Gösta blir nöjd med mig såsom jag är; han sätter ' nog värde på att ha en liten hustru, som kan räsonnera med honom om hvarjehanda, oeh som intresserar sig för hans rön oeh fram- gångar som läkare.
Jag får väl som många andra skaffa mig dugliga tjenare, så slipper jag befatta mig med hushållsbestyren. » » Men på så sätt kan du aldrig åstadkomma hvad du nyss så beundrade — hemtrefnad!
Nej, vill du hafva ett angenämt hem, der din f ö r h e l a d e n tid, u n d e r hvilken abonne man kan känna sig fullt tillfredsstäld, måste du utom din förmåga att räsonnera om hvarje- handa äfven lära dig ordna och sköta om ditt hus.
Ser du, att öfvervaka att allt blir som det bör vara, det är nödvändigt i ett hem och för att kunna öfvervaka måste du sätta dig in uti skötandet af göromålen, så att du kan rätta, der det så behöfves. » » Men det kan jag aldrig, Elise!
Jag har aldrig haft lust för den sortens sysselsättningar och har alltid haft den tanken, att husmoders- kallet är trivialt oeh enformigt. » » Hur kan du, som annars har ett sundt omdöme, komma fram med något så osundt!
Äro ej alla menniskor skapade till nytta i samhället?
Hvad gör du nu egentligen för nytta om dagarne?
Tänk dig deremot ett be- stämdt kall att fylla; tänk dig omgifven af menniskor, stora och små, hvilkas lycka och trefnad bero af din ordnande hand; tänk dig konsten att med ett soligt leende — • fast än dagen varit en Tycho-Brahe-dag — möta din hemkomne » a n; tänk dig fröjden af att vid din egen hemkomst mötas i dörren af kära små väntande armar, som vilja omfamna dig — skulle detta och än mycket mer vara tri- vialt och enformigt?
Nej, min kära vän, detta är allt mera afundsvärdt än att sitta dagen i ända med en bok eller ett broderi och när qvällen kommer uppsöka alla möjliga föreläsningar och dylikt allt för att slå ihjäl tiden. » » Åh, nu är du orättvis!
Men du målar bra, Elise!
Det låter något, när du får be- skrifva det!
Tror chi, att du skulle kunna lära mig göra ett hem lyckligt? » » Nog skall jag åtaga mig att hälla föreläs- ningar i ämnet, men du måste sjelf ha klart för dig, att håg och kärlek till ämnet äro nödvändiga — du är en sådan liten opponent, och jag vill ej predika för döfva öron. » » Ja, kära Elise, jag ser så många lyckliga fruar, som alldeles ej bry sig om det der all- varliga i husmoderskallet, och derför tänker jag, det går nog för mig också.
Tänk dig bara Ebba Dufva — hvad gör hon för sitt hem, och ändå förefaller hon så lycklig! » » Kan hända hon är lycklig!
Hon är nu så helt och håhet upptagen med sin egen lilla näpna person, att hon hvarken märker, hur vanvårdadt hemmet ser ut, eller hur olydiga oeh bortskämda barnen äro, oeh säkert är, att nog vore hennes man mer i hemmet hos de sina och gladare till lynnet, om hon gjorde litet mer för trefnaden i hemmet. » » O, han är då så tråkig, så jag undrar ej på, att hon inte bryr sig om honom!
Inte heller tror jag, hon någonsin varit kär i honom. » » Tråkig har hon genom sitt ytliga och inne- hållslösa väsen gjort honom; han är annars både begåfvad oeh god, och hvad kärleken be- träffar, min kära lilla vän, så är den s ä l l a D, om ens någonsin orsak till äktenskapens lycka eller olycka. » » Hur kan du tala så!
Hvad är ett äkten- skap utan kärlek? » » Ja, om kärlek vore det samma som sym- pati i alla vigtiga frågor; om kärlek vore kon- sten att rätta sig efter hvar andra, att under- ordna sina tycken och böjelser och kufva sjelf- viskheten — då vore kärleken grunden till ett lyckligt äktenskap, men nu är kärleken ingen- ting af allt detta.
Den kärlek du nu hyser, min vän, är lycksalighetens ö, sedd på afstånd; när du stigit i land och gjort dig hemmastadd, märker du ej längre dess akönhet, och hvad vore denna ö sedan för dig, om ej mäktigare band fäste dig vid den? »
t i o n s k e å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t.
— B i d r a g frän a l l a o m r å d e n f ö r q v i n l l g verksamhet mottagas med tacksamhet.
E n d a s t en s i d a a f p a p p e r e t b ö r » Man skulle kunna tro, att du sjelf gift dig utan kärlek? » » Ja, vet du, kär var jag egentligen icke, men jag högaktade Edvard, och jag kände, att emellan oss fans ett föreningaband — vi kunna ju kalla det » själarnas sympati. » Vi hade långt före förlofningstiden ofta talat med hvar andra i allvarliga frågor och derigenom kommit så väl under fund med hvar andra, och jag tror, att litet hvar, såväl man som qvinna, borde pejla litet på djupet i dens själ, han eller hon tror sig älska, innan något före- ningsband för lifvet knötes.
Derigenom skulle många olyckliga äktenskap undvikas.
Nu är flickan rik och » stilig », mannen har god sam- hällsställning, helst militär, samtalet rör sig om sport, teatrar och musik, baler och möjligen konstföremål, och så är saken afgjord — aspi- ranter till ett lyckligt äkta par! » » Ja-a, deri har du sannerligen rätt!
Som du vet, var jag en tid förlofvad i min grönaste ungdom — åh så kär jag var!
Också var min herr fästman just af den sorten, som så väl förstår konsten att bedåra ett stackars flickhjerta, men, underligt nog, midt uppe i detta kärleksrus fans en besynnerlig otrygghet, en tom, platt, känsla, som alltid gjorde mig ängslig — troligen var det derför att just den der sympatin fattades — också slog jag snart upp förbindelsen, till alla väninnors stora för- våning.
» » Det var modigt och rätt gjordt af dig!
Minnes jag rätt, hade du annars nu varit en ståtlig friherrinna. » » Jo säkert!
Men också en bra olycklig friherrinna! » » Du är en ädel qvinna, Klara, som förtjenar en varmare, skönare lycka än den, blott börd och samhällsställning förmå skänka — nej, du skall blifva en liten lycklig doktorinna, blott du tager mina råd och förmaningar ad notam — detta trots din bakvända uppfostran. » » Ja, min uppfostran är nu verkligen för- felad!
Du har mycket, du Elise, att tacka din förståndiga mor för.
Ack, om jag haft en mor, som aldrig så litet vändt min håg åt det husliga, men aldrig!
Der blef jag uppassad, till och med min mor bjelpte till att passa upp mig; der fick jag undervisning i alla möjliga ämnen, men aldrig en idé om något af det, som fordras för att blifva en god maka och husmor; så mycken tid bortspild på onödiga saker.
Men kanske min mor aldrig trodde jag skulle blifva gift. » » Hvilken ställning qvinnan än intager i sam- hället, bör hon dock alltid hafva någon insigt i husmoderskallet.
Detta borde hvarje moder betänka oeh derför redan från barndomen vänja flickan vid husliga sysslor, skärpa hennes ord- ningssinne och låta henne så mycket som möj- ligt passa upp sig sjelf. » » Nå, nu låtsa vi, att jag är en liten nybör- jerska.
Säg mig då, hur skulle jag nu börja, för att det möjligen skall blifva något af mig? » » Jo, börja med att bortlägga en mängd ovanor!
I stället för att ligga till 10-tiden, så gå upp senast k.
8; när du är klädd, så gå ut i rummen oeh se dig noga omkring, om du finner städningen ordentligt verkstäld, blommorna rena, allt på sina bestämda platser.
Titta så ut i köket, om der är fint och putsadt — ty det får det lof att vara, innan ännu någon matlagning förekommit.
När du så ätit din frukost, så, i stället för din franska roman eller hvad du nu håller pä med, skaffa dig t. ex. fru Langlet ' s » Husmodern », läs der och begrunda!
Så har du din middagspromenad, hvilken du ej bör försumma; men först kan du ju rådgöra litet med Karin i köket om | I r * \ I I KJ M IN användas och marginal lemnas.
N a m n o c h a d r e s s t o r d e alltid noga a n g l f v a s, o c h kan f u l l k o m l i g d i s k r e t i o n f r å n r e d a k t i o n e n s s i d a p å r ä k n a s.
middagen och dess tillrustning.
— Ja, börja med detta, så får jag höra sedan hur det går!
Sedan skola vi vidare slå våra kloka hufvuden ihop — jag lär så godt jag kan, och du lofvar att vara hörsam och lydig. » » Ja, men roligt blir det ej! » » Åh, tänk på resultatet!
Ett lyckligt äkta par! » » Hvad skall Karin tänka sedan? » » Sådant får du från första början sätta dig öfver — hon vet ju, att du snart skall gifta dig — men var skonsam mot henne, i fall du skulle upptäcka många fel; vet, att hon aldrig haft någon, som kontrollerat hennes görande och låtande. » » Ja, jag skall vara vänlig mot henne och inviga henne i min nya föresats att blifva en verklig husmoder — kanske kan hon något bidraga till en god utgång.
Men nu ringer det! » » Det är Edvard!
Nästa gång du kommer skola vi fortsätta.
Aurelia.
Teater och musik: Stora teatern uppförde påskdagen för första gån- gen Halévys komiska opera » Andorradalen ».
Ope- ran, som öfverflödar af solo- och ensemblenummer, af hvilka flere äro ganska melodiösa, erhöll ett på alla händer vårdadt utförande och rönte välför- tjent bifall.
Om den ock, synneiiigasl som komisk opera betraktad, lider af åtskilliga brister, tro vi dock, att dess förtjenster göra dess upptagande å lyriska scenen fullt berättigadt.
Musiken är som sagdt melodiös och färgrik o c k libretton bättre än många.
A denna teater förberedes en repris af Beetho- vens opera; Fidelio » med fru Östberg i titelrollen.
Under inöfning ä r o: » Så ska ' de tämjae », » Alp- hyddan » (med fröken Lindegren som debutant i Betlis roll), » Tannhäuser » o c h » De vilseförda ».
Dramatiska teatern återuppförde påskdagen f. f. g. Runebergs familjemålning » Kan ej » o c h Blanche ' s lustspel » Magister Bläckstadius eller Giftermålsan- nonsen ».
Att valet var godt framgick af de lifliga bifallsyttringar, som kommo de spelande till del från den till sista plats besatta salongen.
Sär- skildt tycktes det senare stycket slå an.
Hr Bceck- ströms ypperliga utförande af titelrollen framkal- lade stundom högtider af skratt.
De öfriga skötte äfvenledes sina roller väl.
Säkerligen skulle upptagandet af flere bland August Blanche ' s lustspel bringa k. teaterdirektio- nen både erkännande och guld.
I afton uppföres Moliére ' s ypperliga komedi » Tar- luffe » med hr Hillberg i titelrollen.
Till uppförande förberedes Paillerons komedi » Råttan », vidare » En middagsbjudning », lustspel i en akt af C. Boech samt » Revisorn », lustpel i tre akter af Gogol.
En livsuppgift.
Berättelse af Ernst Lundquist.
4.
^jMjid niotiden följande morgon hemtade Erik l3M) Z sin unga reskamrat i hennes bostad, de frukosterade i största hast på hotellet och styrde derefter kurs ner till sjöstranden, der en båt låg och väntade på dem.
De hade nämligen qvällen förut kommit öfver ens om att tillbringa de timmar, som tidtabellen skänkte dem, med att fara och bese Adelsnäs med dess vackra park oeh växthus; tåget skulle icke gå förr än half tolf.
Erik hade genast vid an- komsten till Åtvidaberg bestält roddbåt för detta ändamål.
Det var den härligaste försommardag med len, doftmättad luft och hög himmel utan den minsta lilla sky.
Bysjön låg framför dem slät som glas, och Ingrid tyckte nästan det var synd, då den lilla hvitmålade båten sköts ut och gjorde en djup skåra deri.
Men det var blott ett ögonblicks stämning hos henne; i nästa sekund sprang hon i ekan, slog sig ner vid årorna, yr som ett barn, och förklarade, att det var hon, som skulle ro, hon hade aldrig i sitt lif tagit i en åra — de hade ju ingen sjö i Hallerum —, men nu skulle hon visa, att hon kunde ro ändå.
Erik satte sig på akter- brädet och hade hjertans roligt åt hennes an- strängningar, då hon dök ner med årorna så djupt hon kunde, lade sig baklänges och drog dem till sig med uppbjudande af all sin kraft, för att sedan låta dem beskrifva en väldig cirkelbåge i luften och slå ner i vattnet igen med ett plums.
Hur hon bar sig ät, lyckades de emellertid komma ett längt stycke ut på sjön, och det hade icke, trots Eriks olycks- profetior, händt någon malheur vare sig med sjöbottnen eller himlahvalfvet, som han påstod var fruktansvärdt hotadt af årbladen.
Då han såg, att hon var upphettad och trött, och att små svettdroppar trängt sig fram tätt, tätt på hennes näsvingar och vid tinningarna, erbjöd han sig att aflösa henne, men det ville hon icke.
» Vi ha ju ingen brådska, » sade hon, » och för resten — vet du hvad?
Vi bry oss inte om att fara till Adelsnäs.
Det är mycket roligare att vara på sjön.
Landbacken har jag haft nog af i sexton år. » » Men vi kommo ju öfver ens om att — » Å Nya teatern började den framstående svensk- tyske skådespelaren Emil, oon der Osten i tisdags » Ja, just derför!
Nu ha vi bägge två varit sitt gästuppträdande.
Såsom innehafvare af sina alldeles säkra på, att vi skulle till Adelsnäs i gamla glansroller i » Familjens olycksfogel » o c h » Lika mot lika » skördade den omtyckte skådespe- dag, och om vi nu inte komma dit, så är det laren det lifligaste och mest välförtjenta bifall af något oförmodadt, ett nytt uppslag, nästan som den talrika publiken.
en liten händelse.
Hvarför skall allting nöd- Vasateatern har hela förra och innevarande vecka vändigt behöfva gå som man har räknat ut gifvit Millöckers nätta operett » Viceamiralen » för det förut?
Att l«.fva efter lineal är så förskräck- fulltalig publik och rikligaste bifall.
ligt tråkigt. » Nästa nyhet å denna scen blir Offenbachs glada » Du är allt en liten underlig kurre, du!
operett » Sköna Helena ».
Men får gå.
Jag har då för min del sett För fattiga barns bespisning inom Maria försam- ling gifver denna församlings kyrkokör under led- Adelsnäs många gånger — oeh sjön är det ning af herr Hugo Lindqvist i morgon lördag i vackraste jag vet. » Maria kyrka en konsert, som lofvar blifva af intresse.
» Ja, inte sant? » Hon släppte årorna, lade Programmet upptager nämligen Gilles vackra messa händerna i knät och såg sig omkring med en n:r 7, samt en fantasi, koral och fuga af S. Bach » Det skulle bara inte finnas &amp; Abert, af dir. W.
Heintze (som för öfrigt kom- undrande blick.
mer att sköta orgeln) arrangerad för sexstämmig några stränder — de stänga, tycker jag.
Man blandad kör.
Båda dessa nummer ega nyhetens be- skulle bara se det här underliga, blanka, blåa hag, och Iduns varmhjertade läsarinnor skola säkert rundt omkring, så kunde man inbilla sig, att icke försumma att, på samma gång de skaffa sig Hvad sjelfva en njutningsrik afton, skänka de hungrande det hvarkeu hade början eller slut.
små en skärf.
man då skulle känna sig fri och kunna andas lätt!
Inga stängsel eller hinder, hvart man såg — • upptill den ändlöst höga himlen och under en också en ändlöst djup himmel — och man sjelf som en liten sväfvande punkt midt emellan två oändligheter! »
Manuskript, s o m e j a n t a g e s till i n f ö r a n d e, å t e r s ä n d e s, s å v i d a p o r t o fogas.
Inga o f r a n k e r a d e f ö r s ä n d e l s e r l ö s a s.
Hon blundade, liksom för att bättre sätta sig in i denna tänkta situation, men han små- skrattade och sade: » Nej, hör du, Ingrid, nu skarfVar du allt dugligt — här är knappast fyra alnar till bottnen. » Hon slog upp ögonen, lutade sig ut öfver båtkanten och sade: » Ja, men man ser den inte I Hvarför kan man iute då få inbilla sig, att det inte fins någon botten, om man tycker det är roligt? » » Jo, ger na för mig, bara jag slipper.
Jag är den nyktra prosan, jag.
Jag tycker bäst om att se allting som det är.
Det kommer man längst med, och vet du, den här heder- liga gamla verlden, som vi lefva i, är så för- baskadt treflig och bra i och för sig, så man behöfver inte försöka göra den bättre genom att se den genom några slags fantastiskt färgade glas.
Lär du väl en gång känna lifvet, så kommer du nog liksom jag att älska det precis som det är med alla dess tusen millioner brytningar och facetter, jemnslipade ytor och skarpa kanter — » » De skarpa kanterna också? » » Ja, vet du, dem tycker jag nästan bäst om!
Ett riktigt stort bekymmer, som hetsar en dag och natt, en svårighet, som tycks skyhög i början, men som man småningom tvingar att krypa ihop och kröka rygg, så att man till sist med ett djerft språng kommer öfver på andra sådan — du kan inte tro, hvad man hfver i sådana stunder!
Den dag jag inte har några svårigheter och ledsamheter att ta bugt på vill jag inte vara med längre, tror jag.
Aldrig är jag så medveten om att jag har den äran att vara en menniska, som då jag måste spänna hvar enda muskel, hvar enda hjerntråd, ' hvar enda andlig eller fysisk kraft, som fins inom mig, och rikta dem intensivt pä ett hin- der.
Midt under det ansträngningen är som värst, käns det som om hjertat sloge volt i en af glädje, och man skulle vilja skrika, sjunga, gapskratta och ropa ut till de blaserade odå- gorna, som det fins så godt om öfverallt: ser ni, ynkryggar, det är lifsglädje!
» _ bi- Annonser mottagas spalt.
petitrad (= vet, och jag tror, att de flesta nu hvarken ha någon uppgift eller längta efter att få någon. » » Och en sådan måste man nödvändigt ha, en alldeles särskild, olik alla andras? » » Inte precis det, » svaiade Ingrid och såg upp litet förvånad, » men en som man är skapad till, som är ens egen, enkom passande för en sjelf och som inte kan fyllas af hvilken som helst annan ur högen. » » Jaså, du är ärelysten, Ingrid? » » Nej, det vet jag inte precis.
Jag har ju inte sagt, att den der särskilda lifsuppgiften, som jag håller på, nödvändigt skall vara nå- gonting storartadt, uppseendeväckande, som in- bringar ära och anseende.
Nej, jag menar bara, att det är så förödmjukande att tänka sig — hur skall jag säga nu?
— att man bara är en i högen, att man skall kastas ut som ett osjelfständigt, viljelöst ting och kanske mot sitt bättre vetande hamna på en plats, der man inte kan vara till nytta hvarken för sig eller andra — vegetera fram sitt lif som millioner andra nollor ha gjort förut — äta, sofva, arbeta, utan att man vet hvarför, och slutligen dö — också utan att veta hvarför.
Som nu t. ex. tant der nere i Hallerums prestgård.
Det fins säkert millioner qvinnor i verlden, som skulle kunnat sköta hennes lifs- uppgift precis lika bra som hon; om hon och en af de der millionerna en vacker dag hade kunnat byta kroppar, så skulle ingen på prest- gården ha märkt, att det kommit en annan prostinna i stället för den gamla, hvarken far- bror eller barnen eller tjenarne.
Nej, hvad jag vill ha, det är en uppgift, som passar bara för mig, som ingen annan än jag kan fylla, om den är aldrig så obetydlig. » » Ja, men helst skall den vara litet ovan- lig? » » Det nekar jag inte för.
Jag afskyr allt vanligt.
Ja, om jag hade anlag för någon konst, som jag nu inte har, så tror jag knap- past, att jag ändå skulle vilja bli konstnär — till oeh med det är ju vanligt.
Nej, jag skulle vilja ja, jag vet inte hvad, allting är så töcknigt för mig, då jag tänker på det der.
Han slog med sin knutna hand ut i luften Jag skulle vilja någon gång i mitt lif komma och gjorde en stolt kastning med hufvudet.
i en riktigt svår belägenhet — du förstår, det Han hade talat sig varm och röd, och ögonen skulle gälla något stort — och då skulle jag lyste.
Ingrid satt och såg på honom nästan handla så, som min natur drefve mig att handla, med litet respekt, och då han tystnade, sade oeh som ingen annan än jag skulle kunna handla, just derför att ingen annan har allde- hon med en suck: » Ja, så der måste en karl tänka, det för- les samma natur som jag — och det vore står jag nog.
Men ser du, vi fruntimmer, med nog för mig, på det ögonblicket skulle jag se- oss är det helt annorlunda För oss jemnas dan lefva nöjd i hela mitt lif.
Eller också, och banas allting vanligtvis på förhand af andra skulle jag vilja, att hela min varelse loges fån- händer, och de svårigheter vi ha att brottas gen af en stor, stark känsla för någon eller med ä ' för det mesta bara skräp, fattiga baga- något — en känsla, som ingen annan än jag teller, som det hvarken är någon glädje eller hyste och som kunde höia mig öfver den stora hopen af de vanliga, som känna så ljumt — ära att bli herre öfver. » » Åh, jag tycker, att ^vinnorna inte ha skäl ja, jag vet inte sjelf, hur jag ville ha det, att klaga nu för tiden.
Det fins ju knappast men fast jag pratar så dumt och oklart, och virrigt, så har du nog ändå litet hum om hvad något område, som är stängdt för er. » » För de stora begåfningarna, ja; men den jag menar. » otaliga skocken af medelmåttigt utrustade?
» Ja, det är, som du säger, en egen lifsuppgifi Till och med en klent begåfvad karl kan ju, du vill ha, det är ju det rätta ordet? » om han har sinne för att kämpa med svårig- » Ahja, fast det säger då just inte mycket.
heter, välja ut åt sig snart sagdt hvilket slags Men fast jag inte begär något så öfvermensk- uppgift som helst att pröfva sina krafter på; ' ligt stort, eller hur?
— så är det kanske men vi — för oss feminina nollor fins det ändå för mycket.
Hvarför skulle jag få hvad ingen annan utväg än att låta oss glida med, ingen af mina bekanta har fått?
Det förstås, dit omständigheterna föra oss; ni ha rättighet de ha nästan allesamman gräft ner sig på lan att vilja och att välja — vi ha bara att foga det, — men jag skall ju ut i verlden, jag oss, att vänta och hålla till godo med hvad skall komma till hufvudstaden, och der fins slumpen kan göra af oss.
Det har jag sett det nog många möjligheter.
Kanske jag kan så många exempel på bland mina väninnor; bli någonting för tant Henrika, någonting, som af alla de många inackorderingarna, som ha ingen annan kunde bli?
Det ligger ju så aflöst hvar andra i Hallerums prestgård, är det nära till hands, och kanske är den lösningen ngen enda, som har valt sig en uppgift i lif- den allra enklaste och naturligaste.
Men — e n d a s t m o t k o n t a n t liqvid i f ö r s k o t t a f 2 5 ö r e p r 4 - I i stafvelser).
Ingen a n n o n s införes under 1 k r o n a.
hon har ju dig, och då behöfver hon visst iogen annan, det har jag tyckt mig märka af hennes bref. » » Åh, jag kan så litet vara för henne.
Vi träffas så sällan och känna hvavandra egentli- gen bra litet. » » Säg mig, hurudan är egentligen tant Hen- rika, och hurudant tror du mitt lif hos henne kommer att bli? » Medan Erik så godt han kunde och, som det tycktes, utan något egentligen varmare in- tresse, redogjorde för sin uppfattning af tant Henrika, satt Ingrid och uppfångade vatten i sin hand, som hon formade till en skål, och lät det derefter rinna ut droppe efter droppe.
Då hon ledsnade på detta nöje, tog hon ett och annat tag med en åra och och lät dess blad snudda vid spegeln, så att det såg ut, som om en handfull glasperlor slungats fram öfver den blåa ytan.
Men hon hörde upp- märksamt på allt hvad Erik hade att förtälja.
» Allt det der ger mig ändå ingen tydlig bild af tant, » sade hon.
» Du säger, att hon är läserska, men ändå kan tala med intresse om verldsliga nöjen, att hon anses vara kall och skarp, men är god mot fattiga och moder- ligt öm mot dig — hur stämmer det ihop?
Och tänk, hvad hon har varit god mot mig, som hon ju inte kan ha något särskildt in- tresse för?
— Nå, jag får väl döma sjelf. » Hon började ro, men tycktes helt och hål- let försjunka i tankar på framtiden.
Erik tog icke sina ögon ifrån henne, och slutligen öfver- raskade han sig med att ha suttit tyst en lång stund, huru länge visste han icke, och endast sysselsatt sig med att se på, huru solreflex- erna glittrade till eller dcgo bort i hennes ostyriga hår, allteftersom hattens skugga flyt- tade sig, då hon under rodden rörde öfver- kroppen fram och till baka.
Plötsligt vaknade hon upp och såg på klockan.
» Nej, nu måste vi ro tillbaka och det med raska tag, » sade han.
» Annars hinna vi kan- ske inte till tåget. » Han steg upp och bytte plats med henne.
Han rodde med kraftiga årtag och hon såg på helt intresserad, ty äfven detta var något nytt för henne.
Under återfärden bytte de ej många ord.
» Tänk, om vi nu komma för sent till tåget? » sade han skälmaktigt, då de lagt i land.
» Det vore ju också något oförmodadt och ett nytt uppslag — ett litet öde, så att säga?
Ah, nu fick jag en idé!
Skola vi hjelpa ödet litet genom att inte göra oss någon brådska?
Tänk, en lång, härlig roddtur i eftermiddag också?
— i solnedgången?
» Nej, tant väntar oss ju vid bangården i qväll! » Hon gick sä fort, att han måste ta ut ste- gen för att hinna med.
Men han såg ieke alls glad ut, då han fann, att de, trots hans brist på god vilja, hunnit fram till stationen i rattan tid.
(Forts.) Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Ur pressen.
Sömmerskorna i Newyork börja organisera sig till en förening för att erhålla bättre lön genom att om möjligt träda i omedelbar förbindelse med kunderna.
I Newyork finnas omkring 25,000 arbetande qvinnor, som äro medlemmar af åtskilliga fackföreningar.
Rörelsen har utgått från arbeterskorna sjelfva, men den stödes af utomstående menniskovänliga qvinnor, af hvilka åtskilliga höra till stadens förnämsta familjer.
Hvad som kan uppnås genom en simtur.
En ung irländsk flicka företog förra hösten en simtur under ganska egna omständigheter.
Hon försökte förmå en fiskare på det ställe, der hon bor, att bli » good- teinplare ».
Denne lofvade att göra, hvad hon be- gärde, förutsatt att hon ville åtaga sig att simma öfver viken mellan Blackrock och Port Ballantue, ett afstånd af ungefär en fjerdingsväg.
Den unga flickan gick in på hans förslag och fullbordade simtu- ren på 33 minuter.
Följden blef, att fiskaren anlade blå bandet och underskref måttlighetslöftet.
Efterfrågan efter qvinnoarbete.
Från Los Angelos, Sydkalifornien, skrifves till » The Womans Journal », att der råder stark efterfrågan efter qvinlig hjelp, i synnerhet för hushållsgöromål.
Folk här inrätta sig vanligen så beqvämt som möjligt, låta tvätta och stryka ute o. s. v., men det är ofta nästan omöjligt att få någon att laga mat och göra rent.
Till detta senare måste man ofta nöja sig med ki- neser, om man kan få fatt på en sådan, men en qvinna vore ju långt mera att föredraga.
Närmare upplysningar lemnas af mrs Wheeler, föreståndarinna för det qvinliga arbetsanvisningskontoret i qvinno- hemmet (Womans Exchange, Woman ' s Home), Los Angelos.
Från Iduns läsekrets.
Till Iduns läsarinnor!
Finnes det någon bland Iduns ärade läsarinnor, som benägnast behagade besvara nedanstående fråga, skulle ni hafva gjort en i sanning god gerning, och många af edra manliga vänner och beundrare skulle stanna i stor och tacksam förbindelse.
— Ämnet är:, Huru skall en fästman blifva botad från svartsjuka?)
Insändaren häraf är trolofvad med.
en god och, hvad jag fast tror på, äfven ädel och rättänkande flicka, men en obehaglig känsla af, hvad jag förmo- Resultatet af Iduns a n d r a 1 pristäfling.
Af de inkomna 49 läfiingsskrifterna, tillhörde ej ' mindre än 40 den första af delningen, den skönliierära, under det den andra, den husliga afdelningen, en- dast räknade 9.
I samråd med de utsedda granskarne har Redaktionen tillerkänt första pri- set åt skissen » Får » af signaturen — g * * * f, hvilken vid namnsedelns öpp- nande befunnits tillhöra stationsinspek- loren E. Fällqidst, Nykroppa, samt an- dra priset för en samling husliga rön, som insändts af signaturen Emelill, tillhörig fru M.
L. Lnndell, XJpsala.
Hedersamt omnämnande har der- jemte tillerkänts signaturen Emi för skissen » Befordrad » oeh Hama för » Ett reseäfventyr i Norge » samt Elisif oeh E — a för deras insända samlingar af husliga rön oeh råd.
De prisbelönta uppsatserna oeh möj- ligen någon af de öfriga komma att ef- ter hand införas.
Början göres i dagens nummer.
De ut / aula prisen jemte belöningsdi- plomen sändas någon af de närmaste dagarne.
Signaturen Hama torde upp- gifva namn och adress.
Redaktionen.
Ny pristäfling kommer inom kort att anordnas.
De af Iduns läsarinnor, som intressera sig för saken, torde godheisfullt insända förslag till täfiingsämnen.
Redaktionen.
dar svartsjuka intager mig alltid, så snart jag mär- ker en annan af vårt o-täcka kön i hennes sällskap.
Jag har aldrig haft anledning att misstänka någon otrohet, men som nämdt är, svartsjukan kan jag icke bota.
Derför vädjar jag till eder, att ni som till en bro- der besvarar frågan, då jag på förhand vågar hop- pas, att jag icke förgäfves vädjar till ert goda hjerta.
Ödmjukast Thomas, Till E / sa.
Vid genomläsandet af eder artikel i Iduns sista nummer framställer sig ovilkorligen den - frågan: » Hvar håller Elsa hus?
1 hvilken småstad, i hvil- ken undangömd vrå af verlden, har hon lyckats hålla sig afstängd från det moderna kulturlifvet med dess mångfaldiga sträfvanden? » Som vi förmoda, att hon sjelf måste vara en oberoende, af » gnistan » upptänd qvinna, vilja vi gifva henne det vänskap- liga rådet att göra en liten resa till Stockholm för att der få se » hvar den svenska qvinnan håller hus ».
Hon hänger verkligen icke, » envis som en kardborre, fast vid den gamla slentrianen », nej, hon har redan brutit och håller fortfarande på att bryta sig nya banor, som förr varit stängda för henne.
I Stock- holm kan Elsa göra en rond i banker, på kontor, på telegraf-, telefon- och poststationer, i seminarier, gymnasier, högskolor, akademier och föreläsnings- salar och, medan hon är i farten, tillika göra ett besök på » Handarbetets Vänner » och i någon sy- eller hushållsskola.
Ofverallt skall hon träffa arbets- älskande qvinnor, som lyckats tillvinna sig sina för- mäns och sina manliga kamraters aktning och er- kännande.
Skulle då Elsa vara så mycket svårare att tillfredsställa?
När sedan Elsa blifvit, som vi hoppas, öfvertygad om att den nutida qvinnans ar- bete icke är » för skenet », råda vi henne att vända enstaka växten, den praktfulla palmen, den smidiga dracenan m.
fl., de höga nmrgrönsspaliererna, det prydliga lilla sybordet samt vår goda vän och upp- riktige rådgifvare, — spegeln.
Har rummet åtminstone två fönster på samma vägg, placerar man spegeln emel- lan dessa; i annat fall tar den sig bäst ut snedt öfver i det hörn, som bildas af denna och eu af sidoväggarna.
Det är alldeles onödigt att ställa bordet framför soffan.
Ett större rum vinner i behag genom tillvaron af ett rundt eller fyrkantigt bord midt på golfvet med en taklampa hängande deröfver.
Taflor, i synnerhet med glas, och spruckna oljemålningar böra aflägsnas ifrån väggen midt emot fönstret, eme- dan de der, i fall rummet icke är mycket djupt, endast erbjuda en falskt skimrande yta.
Just emedan det är svårt att pryda denna vägg, täckes den bäst medels höga möbler.
Hit räkna vi äfven bildhuggeriarbeten.
För den, som eger stora taflor, erbjuda till och med stora och höga rum ingen svårighet.
Mindre lätt är det deremot att med små taflor pryda stora vägg- ytor.
Här vid lag begagnar man sig af gruppering.
På inga vilkor få små taflor uppsättas här och der, med be- stämda afstånd.
Anhörigas och vän- ners porträtt pryda bäst väggen öfver skrifbordet, murgrönan, som slingrar sig omkring och mellan dessa, förhöjer det angenäma intrycket.
Taflor af reli- giöst innehåll böra icke blandas med dem af verldslig karaktär, ej heller helgonbilder förekomma bland familje- porträtt.
Gusten L.
Möblerna.
Bostaden.
Möblering.
Såsom hufvudregel för mö- blering gäller att sätta de tyngsta möblerna i- rummets bakgrund.
Blott två föremål göra härifrån ett undantag: skrifbordet, som måste stå nära fönstret, och pianot eller flygeln.
Hvad de senare beträffar måste nämligen hänsyn tagas till nödvändigheten af dager.
Hit höra äfven de lättare, angenäma före- målen; blomsterbordet så väl som den Att färga urblekta möbeltyger utan att sprätta utaf dem.
Anilin erhåller man i alla färger hos färghandlare.
Ar tyget på de stoppade möblerna rödt, begär man röd anilin.
För 50 öre kan man färga möbeltyger till två ordinärt stora rum.
Man får små, till utseendet gröna kakor, uppmjukar så många af dessa, som man anser sig behöfva, i något sprit, ungefär en half kopp.
Anilinen, sålunda upplöst, hälles i ett stort kokkärl af lera och öfvergju- sig till hemmen, der hon snart skull finna, att de modedockor hon med så mycken förkärlek skildrar väl finnas, men dock numera lyckligtvis höra till undantagen.
I stället hoppas vi, att hon skall på- träffa mången dugtig husmor, som, fast än hon sjelf kanske icke är så bevandrad i fysiken, att hon gör uppfinningar, likväl är nog intelligent att begagna sig af andras.
Sålunda låter hon icke, som Elsa tyckes tro, sin tjenstflicka anstränga » sina yttersta krafter vid vattenbäringen », utan dennas åtgörande inskränker sig, i de allra flesta fall, till att vrida om kranen i vattenledningen.
Hvad nu qvinnans mycket omskrifna kärlek till modejournalen beträffar, så måste man väl medge, att der vid lag många öfverdrifter förefinnas; men kan det väl vara Elsas mening, att vi alla alltid skola vara lika klädda?
För vår del anse vi, att en drägt först då blir löjlig, när den allt för mycket sticker af mot det rådande bruket.
Nog måtte väl äfveu de män - vara bra få, som blifva ruinerade på sin hustrus toaletter.
Icke hafva vi heller hört, att det finnes något mode på barnuppfostran, utan vi äro öfverly- gade om, att hvarje mor uppfostrar små barn, efter som hennes samvete bjuder henne.
Till sist vilja vi göra Elsa uppmärksam på, att under de tusentals år, som menniskoslägtet existerat, har qvinnan, som ju alltid intagit en underordnad ställning, under de sista tjugu åren tagit ett större steg framåt på utvecklingens bana, än hon gjort på hundra år förut.
Då tycka vi verkligen, att Elsas uppträdande ma är alldeles obefogadt, och att det är högst olämpligt och orättvist af henne att tala om, att qvinnans intelligens » ligger i trade », på ett be- synnerligt sätt, olikt vanliga trädesåkrar, » öfver- vuxen af fördomar, flärd och småsinne ».
tes med kokande vatten.
Kådligt är att lemna qvar i koppen något af den upplösta anilinen för att dermed kunna upphjelpa schatteringen.
Nu får mas- san i vattnet koka upp och färgstyrkan profvas på en lapp.
A r schatteringen för mörk, påhälles kokande vatten, är den deremot för ljus, tillsätter man nå- got af den öfverblifna anilinen.
Vid färgningen måste färgen alltid vara kokhet, och bör man derför hälla upp endast en liten del deraf i det kärl, som man för ändamålet använder, för att snart hälla på nytt.
Först och främst skola möblerna piskas och bor- stas riktigt rena; bäst om detta kan ske i fria luften.
Färgen slås kokande upp i ett mindre kärl; man doppar häri en storpipig svamp, drar på sig gamla, men icke trasiga handskar — färgen nötes icke af på ö å 8 dagar — kramar helt lätt ur svampen på kan- ten af kärlet, för att undvika fläckar, och bestryker tyget rand för rand; man öfverfar det till slut helt hastigt med svampen, så att allt blir lika vått.
Man låter nu möbeln torka i luften på skuggigt ställe.
När möbeln är allde- les torr, gnider man den med rena lappar, hvarigenom den hindras att färga ifrån sig; härför är också gnid- ningen oundgängligen nödvändig.
Hela detta arbete kan göras på en för- middag.
Gardiner af samma tyg och färg eller hvad tygstycke som helst kan doppas i anilinen från början måste då naturligtvis beräknas mera färg.
Man låter gardinerna blifva riktigt genomtorkade, lyfter upp dem medels käppen och lägger dem i en balja med kallt vatten, hvari de väl sköljas, breder ut och hänger upp dem på ett streck, tills de äro torra, hvarpå de manglas.
Tofsar, snören och fransar bestrykas med en pensel.
Allt blir som nytt.
Karla.
Köket.
Kött-soja.
Köttlake upphälles att stå och klarna öfver en dag; af hälles sedan försigtigt, så att ingen bottensats medföljer.
Det klara sättes på elden att koka, hvarvid man väl skummar bort allt grums som flyter upp under Frigjorda qvinnor.
kokningen.
Hälles upp och får stå en dag.
2 skalp, brunt socker tages till hvarje kanna lake.
Sockret brynes väl, hvarefter laken påspädes litet om sen- der under omröring.
Kryddor såsom hela nejlikor, hvitpeppar och ett par bitar ingefära inknytas i en liten tunn påse och läggas uti laken vid uppko- kandet.
Mimmi.
Tidig potatis.
I medlet af mais må- nad tager man stycken af tidig potatis, lägger dem hvarftals i en med fuklig sand fyld korg, som sättes i köket eller i något varmt rum.
Potatisen börjar snart gro och i ändan på de 5 centi- meter långa groddarne bilda sig hvita rötter.
Då lägger man ett lager af löf vid någon mot söder liggande vägg och derofvanpå 30 centimeter högt med jord.
I början af april tager man po- tatisen försigtigt upp ur sanden och sätter den på det dertill bestämda lan- det, så att jorden ligger 3 — 4 centi- meter öfver den.
Inträder frost, bör potatissängen om nätterna vara betäckt med en halmmatta eller till och med med bräder.
Skulle inga bräder finnas att tillgå, lägger man en handfull såg- spån öfver den framkommande plantan.
1 Matlagning.
Mosspudding.
Visserligen har » Sel- ma » i n:r 12 af Idun lemnat en be- skrifning till mosspudding, men jag har begagnat en annan sammansättning, som fått litet beröm och derför torde det tillåtas mig beskrifva den.
Sötmandel, ' / « skalp., jemte några bittra mandlar stötas med socker så fint fördeladt man kan få det.
Massan lägges i en panna tillsammans med ' / a qvarter god mjölk och tre hela ägg, hvilka förut uppvispats.
Alltsammans vispas öfver elden, tills det blir tjockt, hvarefter tillsättes och iröres 12 blad gelatin, som upplösts i vatten samt sist tre qvarter god grädde, som förut uppvispats till hårdt skum.
Massan hälles med sked i 2 formar, som förut medels en fjäder invändigt bestrukits med god olja.
Under ihällningeu i formarne ilägges här och der ett kokt katrinplommon.
Formarne lemnas att fullständig kallna 1 ä 2 timmar, hvar-
Vi vilja s a r s k i l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n pä Iduns l ä m p l i g h e t for plats- s ö k a n d e o c h p l a t s u t b j u d a n d e a n n o n s ö r e r, ä f v e n s o m f ö r alla Ö f r i g a s l a g s efter puddingen uppstjelpes.
Skulle den ej vilja lossna, doppas formen hastigt i hett vatten.
Pröfva receptet och äfven ni skall få beröm!
Qvantiteten räcker för 15 a 20 personer.
Stockholmska frän Smaland.
Punschpudding.
1 qvarter söt oskum- mad mjölk uppkokas och 4 äggulor jemte 5 blad hvit gelatin ivispas, tills massan tjocknar, då den får kallna.
Derpå tillsättas 2 matskedar punsch och 1 dito konjak samt VJ2 qvarter tjock grädde, vispad till hårdt skum.
Sedan alltsamman blifvit väl omrördt, slås det i en form, doppad i vatten och invändigt beströdd med (int puder- socker och (år ytterligare stå och kallna.
De ifter garneras det med körsbärssylt e.
jr syltade apelsinskal, skurna i strim- lor, och serveras.
Velia.
r 1 Kernmjölksvåfflor.
' / a stop kernmjölk (helst sur) vispas med litet socker tills det fradgar sig, då mjöl invispas som till en bra nog tjock välling; nära 1 qvarter iskallt vatten eller snö iblandas och till sist 6 a S skedblad skiradt smör- Våffeljernet hälles ej för fullt och vändes genast.
Får ej öppnas förr än våfflorna äro gräddade, emedan de då falla ner.
Tål mycket häftig eld.
Mot tandvärk.
För 10 öre vallmo- skal anskaffas och deröfver hälles 1 qvarter kokande vatten, som öfvertäckt får stå i 24 timmar, hvarefter det silas; häraf hålles i munnen på den sjuka tanden.
Ändå bättre medel, som dock ej fås utan läkares påskrift är: Sol.
chlorat.
ferric, spiri., 20 gram; att stryka utvärtes på kinden öfver den värkande tanden.
Påstrykes flere gånger.
Aida.
Mot reformar, som i allmänhet äro ganska svåra att bota och hvaraf klä- dan stundom kan vara olidlig, kan man med fördel använda citrinsalva, som på apotek fås i bitar utan recept.
Salvan är fast som cerat; värmes på ljus och det sjuka stället bestrykes der- med hvarje afton en längre tid.
Aida.
Läkareråd.
Barbara.
F ö l j r å d till S. v o n B.
i n:r 7!
Ä t d e s s u t o m a l d r i g m e r, än att ni j e m t o c h n ä t t blir m ä t t, s a m t t a g m y c k e t m o t i o n.
Tvätten.
Tvättning af blonder.
Blonderna böra först skiljas oc] i läggas derefter tre till fyra på hvar andra, så att uddarne falla på hvar andra, hvarefter de tråck- las tillsammans, fuktas i kallt vatfen och ingnidas med fin, mjuk tvjfl, tills ett lätt skum uppkommer.
Äro de mycket smutsiga, upprepas tvättningen ännu en gång, hvarefter de lätt upp- vridas i kallt vatten, blånas och stärkas lätt samt urklappas i rent linne.
Då de sedan äro halftorra, utbredas de hvar för sig och strykas så, att jernet i korta stötar far tvärs Öfver bredden från staden till udden, hvarefter man till sist stryker öfver dem några tag på längden.
Emilia.
Tvättning af kulörta bomullstyger som man är rädd skola förlora färgen vid vanlig behandling.
För 25 Öre sapo- nariarot kokas med litet vatten, får stå öfver natten att draga, silas och spädas med så mycket vatten, som behöfves och tvättas tyget deri kallt.
Sköljes väl och upphänges genast att torka.
Beräknas racka till en garnerad kläd- ning.
Inläggnlng-ar.
Syltad potatisknopp.
Enligt red:s välvilliga önskan vill jag meddela Iduns läsarinnor ännu ett recept ur min små- ländska » erfarenhet ».
Potatisknopp, d. v. s. frukten eller bären på potatis- plantan, plockas samt naggas iätt med en silfvergaflel, hvarefter den lemnas stående i friskt vatten ett dygn.
Föl- jande dag kokas den hastigt upp i nytt vatten, hvarefter hvarje frukt späckas med fyra små kanelbitar, satta så att de bilda ett kors, samt en kryddnejlika såsom » blomma », midt emot skaftet.
Ättika och socker i proportion af 1 halfstop ättika mot 1 skalp, socker — qvantiteten beroende af huru mycket potatisknopp som användes — kokas upp och slås kokande öfver knoppen, hvarefter det hela får kallna.
Slutligen uppkokas alltsammans ännu en gång.
Iakttagas bör, att scckerlagen hör väl räcka upp öfver knoppen när det kokar.
Serveras såsom sallad.
Stockholmska från linfröslemmet och 2 matskedar konjak tillsattes, såvida man icke har tillgång till 2 teskedar Roséns bröstdrop- h vilka senare äro verksammare, par, Dosis G matskedar om dagen; mindre skedar för barn.
Bör förvaras på kallt ställe.
Aida.
Småland.
Huskurer.
Hemkokt bröstsaft.
1 jumfru linfrö kokas i ett halfstop vatten till vattnet är till hälften inkokt, hvarefter fröet från- silas.
I litet vatten löses en stång lakrits och ' / * skalp, bröstsocker.
En handfull russin kokas tills de blifva mjuka.
Detta rören tillsammans med Nuisance.
Missfärgningen af er ansigtshud är s a n n o l i k t r e d a n f ö r s v u n n e n.
S k u l l e ej sä v a r a fallet, sä b ö r n i skaffa e r e n m e d e l s t a r k c y a n k a l i l ö s n i n g till t v ä t t n i n g, s å s o m v a r a n d e det bästa l ö s n i n g s m e d l e t.
Alla skarpare fram- trädande » p o r m a s k a r » b ö r n i trycka ut.
Beda.
1) O r s a k e n eller, r ä t t a r e s a g d t, o r - s a k e r n a t o r d e v a r a d e, s o m ni sjelf a n t a r.
N " i b ö r fortast m ö j l i g t b ö r j a m e d e l e k t r i s k b e - handling.
A k t a er d e s s u t o m l ö r hvarje an- strängning.
2) S e råd till M — a W.
i n: r 9!
3) S t r y k m o r g o n o e h qväll p å f ö l j a n d e s a l v a: 1 d e l fäldt svafrel, 5 d e l a r zinkoxid, 5 delar stärkelse o c h 10 d e l a r gul vaselin.
M. O. f r å g a r: » l i n n e s i n g e t m e d e l m o t mag- syra ?•&gt; J o, m ä n g a!
M e n s o m m a g s y r a är b l o t t ett s y m p t o m, s o m f ö r e k o m m e r v i d m å n g a o l i k a m a g s j u k d o m a r, så är d e t n a t u r l i g t v i s o m ö j l i g t att säga, h v i l k e t eller h v i l k a i detta fall v o r e p a s s a n d e, då alla v i d a r e u p p l y s n i n g a r saknas.
L i n d r a k a n ni s a n n o l i k t e r » m a g - s y r a » g e n o m att v i d b e h o f taga e n t e s k e d af ett p u l v e r, s a m m a n s a t t af bicarbonat och magnesia (l i k a d e l a r), m e n botad b l i r n i ej deraf.
Britchon g j o r d e k l o k t uti att v i s a sin e l e v för läkare.
Skrofier är d e t e m e l l e r t i d g a n s k a s ä k e r t i c k e.
A r d e t, s o m ni s j e l f g i s s a r, e n ö g o n l o c k s b u l n a d, så ä r o h e t a k o m p r e s s e r p å sin p l a t s, h e l s t m e d f ö l j a n d e ö p p n a n d e a f bölden.
Emma C. F. V ä n d er till en s p e c i a l i s t!
Emsy W — s.
N å g o t m e d e l att f ö r e k o m m a d e t t a finnes e j.
N å g o t j e r n v a t t e n (t. e x.
ett å t v å g l a s R o n n e b y vatten d a g l i g e n) s k u l l e s ä k e r t g ö r a er n y t t a.
M e n n o g fortsätter ert h å r ä n d o c k att g r å n a.
P å er fråga o m e n » h å r r e n o v a t o r » gifva vi s a m m a s v a r s o m till T y r a i n:r 2.
JV.
v. B.
L a g a, att ni h a r j e m n afTöring, u n d v i k starkare m a l t i d e r o c h h e t s i g a d r y c k e r s å s o m vin o c h kaffe, s a m t s ö k i öfrigt b o t för e r m a g e, o m d e n ej är f r i s k.
Stellas fråga (a n g å e n d e e n » q vissla », s o m förefunnits ö f v e r ett år, o c h s o m o a k t a d!
b e - handling m e d aseptin förblir lika » förfarande t y d l i g a), har t r o t s a t d e n s k a r p s i n n i g h e t i g i s s - ningskonst, som många af Iduns läsarinnor — att d ö m a a f d e r a s y t t e r s t k n a p p h ä n d i g a u p p - lysningar — mätte tro o s s besitta i ovanligt hög grad, o c h t o r d e Stella derför något när- m a r e b e s k r i f v a sin o b e h a g l i g a » q v i s s l a ».
Tacksam.
1) F ö r s ö k p e n s l i n g a r m e d collo- diitm (huru d e s s a g ö r a s, se i s v a r till T y n e i n: r 2).
N ä r v ä r k e n b l i r svårare, s å i n g n i d d e t liniment, s o m föreskrifvits L o t t a i n:r 5, o c h l i n d a d e r e f t e r i n det s j u k a stället i b o r s y r e - b o m u l l.
B e g a g n a t o f f l o r sä m y c k e t s o m m ö j - l i g t.
2) F u k t a p a n n a n flere g å n g e r d a g l i g e n med e n l ö s n i n g a f soMcylsyra (3 d e l a r) o c h borax (4 d e l a r) i eau de cologne (100 d e l a r).
Chandernagor.
1) D ä ni r e d a n f ö r g ä f v e s r å d - frågat så i n å n g a läkare, a n s e vi o s s ej uran vidare k u n n a ge eder några föreskrifter, utan vilja i stället r å d a e d e r att v ä n d a e r till en s p e c i a l i s t, t y så s v å r a fall f o r d r a n o g g r a n n u n d e r s ö k n i n g a f m a g s a f t e t c.
f ö r att k u n n a rätt b e d ö m a s o c h b e h a n d l a s.
2) Kalla fötter bero nästan alltid p å inre orsaker, oftast p å blodbrist eller svag hjertverksamhet.
Dessa orsaker måste således först afhjelpas.
Som tillfälliga m e d e l m å r e k o m m e n d e r a s v a r m o c h t o r r f o t b e k l ä d n a d s a m t att ofta u p p r e p a d e gånger höja sig p å tåspetsarne.
V i d derför l ä m p l i g a tillfällen, t. e x.
d å m a n g å r till s ä n g s, b ö r a f ö t t e r n a frotteras g r u n d l i g t, h e l s t m e d torrt och varmt ylle, hvarefter v a r m a ullstrum- p o r p å t a g a s.
3) M o t » stocksnufvan » b ö r ni 3 g å n g e r d a g l i g e n b e g a g n a i n s p r u t n i n g a r (eller i nödfall u p p s u g n i n g i n ä s a n) a f en l j u m k o k - s a l t l ö s n i n g (1 %) m e d f ö l j a n d e u p p d r a g n i n g i n ä s a n a f ungefär e n k n i f s p e t s fint p u l v e r i s e r a d borsyra.
\) S e s v a r till F r å g v i s 3) i n: r 5.
Eyrliofentå / ring.
En b a d s e j o u r vid en b a d o r t, annonser som beröra familjekretsen.
— Annonser m o t t a g a s endast g e n o m S.Gumselius annonsbyrå o c h ' hes redaktionen.
A b o n n e n t s a m l a r e a n t a g a s.
d e r äfven g o d a g y t j e b a d s e r v e r a s.
É r e n v i s a magkatarr kan lämpligast samtidigt behandlas.
Maja.
1) S e s v a r till M a r y i n: r 3!
e n a är e n lägre g r a d a f d e t a n d r a.
Annonspris: Anna Ö — n.
S o m skabbmedel f ö r e d r a b a r n bör ni a n v ä n d a styraxbalsam, som ingnides flere g å n g e r d a g l i g e n u n d e r fyra d a g a r, f ö r e l f v a å r i n g e n o b l a n d a d, f ö r t r e å r i n g e n försatt med l i k a m y c k e t m a t o l j a (ej h ä r s k e n!
!)
, f ö r de b å d a a n d r a b a r n e n m e d tillsats a f u n g e f ä r hälften så m y c k e t olja s o m b a l s a m.
På f e m t e d a g e n ett v a r m t (35°) b a d m e d s å p b o r s t n i n g.
Sedan g ö r e s uppehåll några dagar, hvarefter b ö r j a s en n y s e r i e i n g n i d n i n g a r (eller, o m så b e h ö f s, flere).
S e d a n b a r n e n efter s l u t a d s m ö r j - n i n g b a d a t, t a g e s h v a r j e g å n g rent l i n n e (äfven lakan!).
H.
J.
18.
Försök den behandling, som f ö r e s k r i f v i t s L i s a 21 år i n: r 7.
Å k o m m a n är ytterst envis.
JV, N.
Se svar till M a j a i d e t t a A n n o n s e r.
2) D e t 25 ö r e p r p e t i t r a d (= 11 s t a f v e l s e r).
I n g e n annons införes under 1 kr.
Förlofvade.
Victor Appelberg, Jenny Åberg.
Göteborg.
Upsala.
Meddelas endast på detta sätt.
• [248] (G.
14S20X1) Enköping den 31 mars 1888.
August W.
Strömberg, nummer!
T.
1) N i måste först upplysa oss o m, huru- d a n t ert a l l m ä n n a t i l l s t å n d i öfrigt är, o m er m a g e är d å l i g, a f f ö r i n g e n t r ö g o.
s. v.
, f ö r att vi s k o l a k u n n a g e e r n å g o t r å d m o t e r l i u f v u d - viirk.
2) H o n b ö r u n d e r n å g r a v e c k o r till h v a r j e m å l t i d t a g a t v å p i l l e r af Pilida ferrata Blaudii, d r i c k a m y c k e t m j ö l k s a m t så m y c k e t s o m m ö j l i g t v a r a u t e i fria luften, m e n u n d - vika hvarje minsta ansträngning.
Greta W — r.
S e s v a r till X.
Y.
Z.
i n r 1 1!
Tag dessutom m e r a m o t i o n o c h d r i c k hvarje m o r g o n två halfva g l a s P o r l a v a t t e n m e d en qvarts t i m m e s mellantid mellan hvarje.
Stockholm, och Augusta Wettervik, Enköping.
[25Jj Delgifves endast på detta sätt.
Död.
: Lapjiflicka.
1) O m e r h u d å k o m m a hafva vi m e d l e d n i n g a f e r b e s k r i f n i n g ej k u n n a t b i l d a oss n å g o t s ä k e r t o m d ö m e.
F ö r s ö k e m e l l e r t i d tvättningar m o r g o n o c h qväll m e d följande l ö s n i n g: 1 del naphtol o c h 8 d e l a r borax i 100 d e l a r vatten o c h 100 d e l a r utspädd sprit.
T o r k a sjelfva h å r e t v ä l.
F o r t s ä t t m e d d e n n a b e - h a n d l i n g å t m i n s t o n e fyra v e c k o r.
D r i c k n å g o t l ö s a n d e v a t t e n, t. e x.
ett ä t v å glas arteficielt M a r i e n b a d e r v a t t e n hvarje m o r g o n.
2) S e r å d till M a r y i n: r 3!
3) N i m å s t e f ö r s t beskrifva för o s s, h v a d ni m e n a r m e d » riagelref », i n n a n vi k u n n a säga er n å g o t b o t e m e d e l.
A.
C.
N i har t r o l i g e n haft m e r a s k a d a än g a g n af d e n » b e r ö m d a » b o k e n, h v i l k e n s m e n - n i s k o v ä n l i g a syfte b e s t å r i att n a r r a d e n o n ö - d i g t u p p s k r ä m d a läsaren att k ö p a d e t e n d a säkrar b o t e m e d l e t från » f ö r l a g s m a g a s i n e t ».
N i är ej d e n f ö r s t e, s o m lätii lnra e r af d e t t y s k a geschäftet.
O m d e t är s ä k e r t, att o r s a k e n till e r s v a g h e t n u m e r a t i l l h ö r d e t förflutna, så k a n n i v a r a fullkomligt v i s s p å att g e n o m en k o n s e q v e n t g e n o m f ö r d stärkande b e h a n d - l i n g b l i fullt å t e r s t ä l d.
E n b a d k u r i s o m m a r skulle i synnerhet göra stor nytta.
V ä n d er i ö f r i g t till n ä r m a s t e l ä k a r e.
Elbe.
E d e r » k n ö l » är s a n n o l i k t a f o s k a d l i g n a t u r, l i v a d a n v i vilja r å d a e r att, d å m a s s a g e ej s t å r att få, a f b i d a t i d e n o c h o b s e r v e r a, o m k n ö l e n p å n å g o t o r o a n d e sätt tilltar i s t o r l e k.
Så l ä n g e d e n är liten o c h r ö r l i g s o m n u, b e - h ö f v e r ni ej v a r a o r o l i g.
Jahna Ahn.
1) D r i c k h v a r j e m o r g o n t v ä glas v a r m t E m s e r v a t t e n o c h till h v a r j e m å l t i d ett s p e t s g l a s R o n n e b y v a t t e n.
M i n s k a s ej h ä r a f efter e n t i d e d r a o b e h a g, b ö r n i v ä n d a e r till en s p e c i a l i s t f ö r h a l s s j u k d o m a r.
2) Se råd till M a r y i n: r 3!
3) S e s v a r till ICarin i n: r i).
N å g o t a b s o l u t s ä k e r t m e d e l finnes eljes e j.
D:r — d.
Frågor.
N:r 7.
F r å g a s h ä r m e d efter n å g o t enkelt sätt för p å r i t n i n g a f m ö n s t e r p å s v a r t a e l l e r m ö r k a b r o d e r i e r.
K o n s t e n härfur är ej allmänt k ä n d å t m i n s t o n e p å l a n d e t, d e r d e flesta b r o - derier köpas påritade, men s o m detta i läng- den faller sig k o s t s a m t, v o r e d e t j u b å d e, b e - q v ä m t ocii p r a k t i s k t, att sjelf k u n n a göra d e t.
S v a r vänLas a f Inez U.
N:r 8.
H v a d är att g ö r a, d ä h ö n s e n, o a k - tadt d e ej l i d a b r i s t p å till s k a l b i l d n i o g e n e r - f o r d e r l i g a ä m n e n, likväl u p p ä t a d e a f d e m nyss värpta ä g g e n?
Bekymrad husmoder.
N:r 9.
Skulle någon af Iduns läsarinnor vilja m e d d e l a ett m ö n s t e r till en a x e l m a n t i l j eller krage, v o r e undertecknad tacksam.
Munkedah-läsarinna.
N:r 10.
H u r u skall m a n k u n n a afhjelpa den stora o l ä g e n h e t, s o m ofta y p p a r s i g ä f o t o g e n l a m p o r, att f o t o g e n e n, o a k t a d t l a m p a n s k ö t e s v ä l, s i p p r a r ut oeh s p r i d e r sig i c k e allenast å o l j e h u s e t, utan äfven å ö f r i g a d e l a r af sjelfva l a m p a n?
Malena.
H:r fl.
H a f godheten och i något afjlduns n ä r m a s t e n:r u n d e r r ä t t a m i g o m, h u r m a n skail a p p l i c e r a m ö n s l e r p å p l y s c h, k l ä d e o c h dylikt.
Anna Tillkännagifves att Gud efter sitt allvisa råd behagat hädankalla vår älskade moder Ottiliana Mathilda Holmgren, född Hagberg, i Kristinehamn den 31 mars 1888 kl. 11 f. m., i en ålder af 70 år, 8 månader och 17 dagar, djuptsörjd och i vördsamt och tacksamt minne bevarad af oss, barnbarn, måg, sy- ster, slägtingar osh vänner.
Sv.
Ps.-b.
484, v. 5.
[200] Anna oeh Gösta Holmgren.
LEDIGA PLATSER.
Lärarinna.
En medelålders lärarinna med vana vid undervisning i religion, svenska språket och musik sökes, för att under sommaren, på landet i närheten af Venersborg, undervisa 6 barn från 7 till 16 års ålder i förutnämda ämnen.
Närmare meddelar postmästaren Thure Wikander i Mariefred.
(G.
1 4 3 9 8 x 2) [251] Hushållerska.
I ett landthushåll finnes plats för en allvarlig och duglig hushållerska.
Svar sändes under adress » A.
O. » Norrtelge.
1246] PLATSSÖKANDE.
1 E n ung, a n s p r å k s l ö s i l i e k a önskar sig plats för att deltaga i alla inom hus förefallande göromål.
På lön göres ej anspråk, endast på vänlig!
bemötande.
Svar till » L.
W. » å denna tidnings byrå.
fa ») En ung flicka.
som med högsta betyg genomgått folk- skolelärarinneseminarium och tre år tjenstgjort i en privatskola, önskar till hösten plats i elementar- eller annan flickskola.
Hufvudämnen: sv.
språket, bist., geogr., tyska och eng.
Den sö- kande, som äfven undervisar i musik och sång, önskar i brist på dylik plats anställning i familj.
Svar till » Elly » torde snarast möjligt insändas till Iduns redaktion.
[243] IT — a.
Breflåda.
E. II.
B.
(N y k ö p i n g s p o s t s t ä m p e l).
D y l i k a m y s t i s k a a n n o n s e r i n f ö r a s e j.
TTppgif ert n a m n o c h a d r e s s, å t e r f å r ni d e s ä n d a f r i m ä r - kena.
E-th. M å h ä n d a, o m vi k u n n a f; i t i d att n å g o t o m a r b e t a det s ä n d a.
Stockholmska fr. Småland; Mimmi; A — m; Nora: Agnes; — M. —; A.
B.; E.
A.; S.A.
; Mina; Elin ro *, fl.
E r t v a r m a i n t r e s s e f ö r I d u n k a n ej a n n a t än g l ä d j a o s s.
D e s ä n d a b i d r a g e n s k o l a efter h a n d m e d n ö j e a n v ä n d a s.
En mängd insändarrnnor.
D e insända bi- d r a g e n g r a n s k a s i t u r o c h o r d n i n g, efter s o m de i n k o m m a.
Redaktionen.
Innehållsförteckning ': L i k s t ä l l i g h e t.
A f Eva Wigström.
— Vår.
S k i s s a f K Fällgiiist.
V i d Iduns andra pris- täfling b e l ö n a d m e d första p r i s e t.
— A l l t u t o m det.
P o e m af Jacques.
— L i t e t äktenskaps- p o l i t i k.
A f Amelia.
— Teater och musik.
- - E n l i f s u p p g i f t.
B e r ä t t e l s e a f Ernst Lvndquist (f o r t s.)
.
— Ur p r e s s e n.
— F r å n I d u n s l ä s e - krets.
R e s u l t a t e t af I d u n s a n d r a p r i s t ä f l i n g.
— ISy p i i s t a f l i n g.
— B o s t a d e n.
— M ö b l e r n a.
— Kä- ket.
— Matlagning.
— Tvätt.
— Inläggningar.
— H u s k u r e r.
— L ä k a r e r ä d a f D:r — d.
t i d n i n g e n k o s t a r e n d a s t en (I) k r o n a f o r q v a r t a l e t, b e f o r d r l n g s a f g l f t e n inberäknad.
— Fullständig m o d e - och mönstertldning gratis.
Annonser m o t t a g a s g e n o m å.
Gumaelius a n n o n s b y r å i o c n n o s r e d a k t i o n e n till 2 5 ö r e p r 4 - s p a l t i g p e t i t r a d (= I I s t a f v e l s e r).
H j o 61 Drottninggatan 3 tr. 61 upp få h ä r m e d r e k o m m e n - d e r a sin nya, tidsenliga All slags Fotografering utföres 1 omsorgsfullt enligt n u t i d e n s f o r d r i n g a r.
Med största högaktning DIVERSE.
D o k t o r A. Afzelius.
Hud- £ • och magsjukdomar.
Smalandsgatan 18.
Kl. 10 — 11 och 2 — 3.
Kongl.
Hof-Musikhandlere.
At tilgå h o s alla B o k - o c h M n s i f c h a n d - I lere: Doktor C.
D. JOSEPHSON, Prins Oscar och Ebba Moncks Hötorget 1 1, 1 tr. 02 » K, 2071 Bernadotte.
Ett finare fotografi af prinsen och prinsessan Bernadotte till det billiga priset 50 öre franco; en ny grupp af hela konungafamiljen till lika pris, hos Fru Anna Swensson: Engelholm.
Frimärken mottagas.
[245] I en prestgård på landet nära stad och jernvägsstation, kan er- hållas inackordering för en bättre flicka, fom älskar ett stilla hemlif.
Reflek- terande hänvände sig före 1 maj till » S.
S. », Smedby, Pöste restante.
[242] ö K O c+ ct- tS i n t e t får Ni, om Ni på posten beställer den humant frisinnade, glada, friska, ärliga och orädda A r v i k a Tidning, i som för helt år kostar endast 2 kr.
20 öre.
Den stora 28-spaltiga tidningen skänker sina tusentals läsare som föl- jetong i bokform Jolins roman AffälMarna en af de bästa Sverige eger.
Boken ko- star i bokhandeln 6 kronor.
Ingen an- nan tidning erbjuder sådana förmoner.
[241] " r f (i l (lf L L E &lt; * - r &amp; % Svenska CD B » B Yllestramaljer, och alla färger, Gam Silke.
Förklädes Äkta (t Konstväfnader och B r o d e r i e r.
I a:- m ~i i handeln Förste Uplage utsåld på en dag.
2:dra Upplagen feerdig nu.
tyger, ylle och och öfverträffa i hållbarhet och elasticitet Victoria Gavot Hvarje for P i a n o K r.
0,50.
Mod nådigst tilladelse tillegn.
K r o n p r.
Victoria.
(Titelbladet m e d et vackert porträt af Kronpr:n) märke fjeder ajggl måste vara försedd med vidstående skydds- SVENSK FJEDER ^ • («.
im^ Begge Komp.
sere enkle, iörefaldende och lette at spela.
Mot indsändning af 1 K r o n e sändes b e g g e häften b e s t ä l l a r e n franco från f ö r - läggaren.
[237] I f i t t - I i i i t t i l i g i i Inackordering.
På en naturskön egendom i Söder- manland, kunna under sommaren 7 a 8 fruntimmer få billig inackordering.
Läget sundt vid vacker insjö, äfven finnas utmärkt vackra löf- och barr- skogsdungar i egendomens omedelbara närhet, / mil från jernvägsstation.
De härå reflektera torde vända sig till Iduns redaktion, Sturegatan, (ing.
från Humlegårdsgatan 19) Stockholm.
[247] 55 N y b r o g a t a n.
Billiga priser.
N y b r o g a t a n 55.
C \ JL t Tvätt utföres äfven af härvarande ordentliga tvätterskor, U U vS » I hemtas och hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 90 eller pr post.
[74] Nya Skola oeh familjelif förenade.
I en större prestgård i Småland kommer i juni en praktisk hushålls- skola att öppnas efter samma mönster som en af de större hushållsskolorna i riket, hvarifrån en lärarinna tillsam- mans med husmodern kommer att med- verka.
Undervisning meddelas i enk- lare och finare matlagning, såsom bak- ning, syltning och inläggning; äfven en del konstväfnader och handarbeten samt nu brukliga handslöjder.
Priset för helår 400 kr., för kortare tid 40 kr.
pr månad, för en månad 50 kr.
Vidare under korrespondens med » Juni 1888,) Jönköping, pöste restante.
[250] (G.
14245 x 2) A n g e n ä m hostad på landet.
I närheten af Vingåkers jernvägs- station, kyrka, handelsbodar och apotek finnes en lägenhet att hyra, innehål- lande 9 rum och kök m. m.
Vacker trädgård.
Utmärkt dricksvatten.
När- mare meddelas å Iduns Redaktionsbyrå.
[222] i) å Fr. böcker Skoglunds förlag: T i d s s t r ö m n i n g a r, be- lysta från hemmets härd, af Mathilda Langtet.
P r i s: 2: 50.
» Det är en sann och stind åskådning här bjudes af en rätt upplyst, tänkande, till hjertat bildad qvinna, som verkligen vet hvad lifvet innebär. » Smål.-P.
» Vi hembära Math.
Langlet • vår upprilctiga,ja, vår vord- nadsfulla tacksägelse för hennes bok. » C.
D. W. i Posttidningen.
V i och.
V å r a S ö n e r.
Några ord o m uppfostrans be- tydelse, af Mathilda Langlet.
Pris: 2: 50.
» Sedan Spencers bok om upp- fostran öfverflyttades till vårt språk, har icke i svenska hoklian- deln på detta område ' ut- kommit något arbete, som innehåller så förträffliga saker som det föreliggande. » [227] Svensk Läraretidning.
Kurs 1 klädsömnad gifves af undertecknad till ett begrän- sadt antal elever.
OBS.
Eleverna för- färdiga egna klädningar.
Bernadina Nicodemi, Regeringsgatan 47, 3 tr. upp öfver g.
[135] Vårt i: a och Hushålls-, Pariser- Intuhi-Kaffe.
hvars godhet garanteras, rekom- menderas hos hvarje sparsam hus- moder.
Stockholms Intubi-Kaffefabrik, N:r 4 Klara östra gata n:r 4.
[228] bomull.
färg-er.
Originalmönster.
Bästa materialier.
Beställningar utföras cl Möbeltyger, Mattor, Draperier in.
m. i hvilken stil som önskas.
Moderata priser.
Stockholm, Drottninggatan 36.
\ tillgängliga det utländska fabrikatet.
1 0 6 kronors värde K j o l f j e d r a r af Sandvikens utmärkta Bessemerstål, omsorgsfullt härdade, äro nu s f ö r s S v e n s k a for P i a n o.
K r.
0,50.
T i t e l b l a d e t är v a c k e r t u d s t y r t med L j u s t r y k s p o r t r ä t t e r af d e t n n g e, a f h o l d t e P a r o c h e t B i l l e d e af B o u r n o m o n t h.
9 — 10 o c h 2 — 8.
A l l m.
tel. 6910.
Fruntinmierssjukdomar, Förlossningar.
bl o f: Formaelirigs-Festmarseh | * UT| v a t t e n k u r a n s t a l t.
Saison den 1 j u n i — 1 s e p t e m b e r.
Synnerligen sund och naturskön belägenhet i medelpunkten af den s. k.
G u l d k r o k e n; ljusa, rymliga och beqväma badlokaler, alla inom hus brukliga badformer, utmärkta tallbarrsbad af dagligen på stället beredt destillat, gyttjebad i förening med massage, servering af mineralvatten, behandling med pneumati- ska och inhalationsapparater, magsköljning, dietkurer, elektricitet, massage och sjukgymnastik.
Kallvattenbadhus i Vettern, hvars vatten är beryktadt för sin renhet och genomskinlighet.
Kurorten lämpar sig företrädesvis för behandling af muskel- och led-affek- tioner, blodbrist och nervsvaghet, serophulos, mag- och tarmsjukdomar, hud- sjukdomar och specifika lidanden, samt är i öfrigt en synnerligt lämplig rekrea- tionsort.
Lätta kommunikationer flere gånger dagligen genom jernväg och ångbåtar.
Billiga kurafgifter och lefnadsvilkor i öfrigt.
God restauration.
Komfortabla och välbelägna Villor, endast för kurgäster afsedda.
Intendent och Badläkare: D:r Arvid Afzelius.
Medicinska förfrågnin- gar besvaras af Intendenten (adress till 1 juni Stockholm, sedan H j o); öfriga upplysningar lemnas och rumbeställningar utföras af Kamreraren Erik Gallan - der, Hjo, som jemväl efter begäran portofritt öfversänder program.
Hjo i mars 1888- Styrelsen.
[2491 (- 14297x3) Tillverkningsort: Lund (Thora Kulle).
Filial: Göteborg (Svenska industrimaga- sinet.)
[137] Engelska Magasinet 3S Regeringsgatan 38, 1 tr. upp.
Tricotvaror af bästa qvalité, Serger, Velveteen, Flaneller, Barnskor, Vår- hattar för babies, Bärkappor.
Utmärkta Teer m. m.
[252] för Endast 25 öre häfte om 48 sidor kostar I Husqvarna Stålsymaskiner, vida öfverträffande allt hvad utländska symaskiner heter, såväl i afseende på det materiel, hvaraf Husqvarna- maskinerna äro tillverkade, som ock beträffande deras arbete och justering.
S t i d i m a s l i i n e r samt Debet oeh Kredit Symaskin- C a r l af Gustav Freytag.
Sista häftena lemnas gratis.
Bokförlagsbyrån, rieri risci 100 N:r och hos Stickmaskintillbehör - A .. H a.
n n.
e r, IO G u s t a f A d o l f s torg N r: IO.
STOCKHOLM, GERNANDTä BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1S0E~ Annonser, afsedda för familjen eller fruntimmersverlden, införas lämpligast i Idun.
