# ID: svediakorp-per640
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1888
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,698
# sentences: 537
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:r 12 och 13 säljas undantagsvis i lösnummer till pris af 20 öre för båda Ullsammans.
3 s Fredagen den 30 mars 1888.
N:r 13.
Byrå: 8 S t u r e g a t a n 8 (i n g å n g från H u m l e g a r d s g.
19) Aiinonspris: 25 ö r e p r p e t i t r a d (• --- 11 stalYelser).
Tidningen kostar Redaktör o c h utgifvare: endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
FRITHIOF XTtffifning-stid: hvarje helgfri fredag.
Sista n u m r e t i h v a r j e m a n a d innehåller en HELLBERG.
Träffas: i b y r ä n k l.
9 — 1 0 ocli 4 — b.
Ingen liisriummerforsäljning!
fullständig mode- o. mönstertidning.
En gammalmodig betraktelse om moderna.
denna uppmaning, och de skänka blott en för- aktfull undran åt hvad som monde menas med hin ondes skinn, och huru bortkastandet af vad är det allsmäktiga modet, och kunna detta skulle kunna föranleda någon revolution i modets despotiska kungarike?
Jo, käraste Q£s^- * - i J till del befria oss från systrar, med afläggandet af denna ormhud me- tyranni?
En dansk prest, som tillika är en mycket nas det samma som qväfvandet af allt för myc- snillrik förf., har i sitt gripande arbete » Breve ken fåfänga, praktlystnad, behagsjuka, afund, fra Helvede » förklarat, att det af verldens barn skrytsamhet, m. fl.
små svagheter, hvilka stun- så högt skattade modet icke är annat än hin dom vidlåda det s. k. täcka könet.
Den högt ondes gamla aflagda skinn.
.
.
Denne store po- värderade författarinnan Mathilda Langlet har tentat har nämligen ormnatur och afkläder sig redan i n:r 4 af denna tidskrift med sin van- hvart sjunde år sitt spräckliga, glänsande skinn, liga esprit och talang i skrifsättet påpekat dår- hvilket han då från afgrundens djup hånleende skapen i en del af modets nuvarande lagar Ingen predikande i detta slungar upp till jorden, der skräddare och mo- och föreskrifter.
dister bums snoka rätt på det samma och deraf ämne kan väl våga hoppas att vinna fullstän- skära till moderna drägter och prydnader åt dig seger öfver modegalenskapen; den har i verldens stora barn.
.Af de bästa mest lysande alla tider höjt och skall väl fortfarande höja bitarne få damerna sin del, men ändå, du sin af oäkta guld och falska ädelstenar glitt- stolta skönhet i mångfärgad drägt och prun- rande spirande öfver jorden; men låtom oss kande grannlåt, är det i alla fall hin ondes åtminstone lofva att ej förifra oss, när det gäl- gamla bortkastade hud, som du styrt ut dig ler ett nytt mode, utan lugnt tänka efter om med, om än litet mer eller mindre smak i det passar för vår ålder, vårt utseende eller sammansättningen gör hemligheten njutbar för våra tillgångar, och må vi i synnerhet vara to- leranta och ej skratta åt dem, som af ett eller betraktaren.
.
.
annat skäl uppträda som » hin ondes beseg- Emellertid fins det också mindre vackra och rare » och spjerna emot att ikläda sig hans ly- mera dunkla bitar qvar af den mörklagde af- sande ormskinn.
Sat sapienti!
grundsfurstens forna omhölje, och dem få her- B.
S. rarne hålla till godo med; dessa bitar räcka y e e n till både skorstenshattar, frackar, bonjourer och andra onämnbara plagg af ny fason och snitt, och det blir lust och fröjd både på och un- der jorden, när ett nytt mode uppstår.
Men skola vi unna mörksens englar och deras öfver- ste den triumfen, att vi menniskor stolt- sera i hans gamla aflagda skinn?
Böra vi icke kasta det till baka dit, hvarifrån det kom- mit, och emancipera oss från modet genom att bära en för vårt klimat och land passande klädedrägt?
Må » Il Diavolo » annamma skorstens- hatten, de höga klackarne, de långa släpen, snörlifven, krinolinerna och allt annat osundt och besvärligt otyg, och låtom oss sedan sluta ett innerligt förbund med den goda smaken, det sunda förnuftet och gracerna!
.
.
.
I andanom ser jag mången rynkad panna och mycket spotska miner bland de sköna vid Ett missförhållande.
|ij|É \ on l:sta årg.
hade grånat i tjensten och var, som «fe * e man säger, utsliten, men derför icke förkastad, nej, långt derifrån.
Anna var hem- mets goda genius och både de gamla och unga familjemedlemmarne täflade om att visa henne sia vänskap och aktning.
Visst hände ibland, att någon nykommen, yngre tjenarinna i början betraktade den gamla med misstroende, rädd att i henne finna en Argus, hvilken bevakade henne och till mat- modren inberättade alla ord och handlingar, som endast voro ämnade att förblifva kamra- terna emellan.
Prenumeration sker: 1 l a n d s o r t e n: å postanstalterna.
I Stockholm; hos redaktionen, å Stads- p o s t e n s h u f v u d k o n t o r, i d e större b o k - ladorna samt å tidningskontoren.
Det dröjde dock ej länge, förr än deras miss- tro besegrades.
Anna var visst icke den, som sprang med sqvaller.
Hon tålde dock ej några olater bland medtjenarne, utan förehöll dem öppet, men mildt deras fel, bevisande dem, hvilken skada de förorsakade sig sjelfva genom otrohet och slarf, då ett motsatt uppförande på samma gång medförde inre tillfredsställelse och bidrog att befästa husbondefolkets förtroende för dem.
» Se på mig, » så brukade hon afsluta sina förmaningar, » har jag ej rikligen lönats, för att jag varit pligttrogen?
Kanske jag eljes i dag suttit på ett fattighus, glömd af alla dem jag tjenat; nu betraktas jag deremot som en medlem af den familj, jag i trettio år tjenat, och omhuldas och vårdas så kärleksfullt, att jag ej känner mig som en börda för dem, ehuru jag ej längre kan vara till stor nytta. » Genom sådant tal och vänliga råd vann Anna goda vänner för sig och troget tjenstfolk för familjen.
En gång samtalade jag med henne om det missförhållande, som nu i allmänhet förefinnes mellan tjenare ' och husbönder, emot för några tiotal af år sedan, då fordringarna på tjenarne ändock voro mycket större än nu, då så mycket gjorts och göres för att underlätta deras arbete.
Det är som om ett missämjans frö blifvit ut- sådt, grott och fortsätter att växa.
Gumman undrade, om ej en af orsakerna härtill vore att finna i religionssöndringen, och denna åsigt delar jag, ty religionen bör vara det band, som starkast förenar menniskor, hvilka dagligen bero af hvar andra, och nu händer ofta, att tjenare och husbönder hafca olika religion.
De olika sekterna betrakta hvar andra med misstroende och öfverlägsenhet.
Det falska religionsnitet framkallar ofta pligtför- gätenhet.
Dengemensammahusandakten upplöses.
Hemmet blir kallt och otrefligt.
Husbonde och tjenare tänka mest på hvad de hafva att fordra af hvar andra, mycket litet på hvad de äro skyldiga hvar andra.
När vi hade räsonerat en stund, sade gum- man: » För resten är det nog så, som ordspråket säger: det är ej ens fel, att två träta. » Sj0f~ Ärade läsarinnor, arbeten för spridningen af eder tidning "!
* " ^R
T i d n i n g e n u t k o m m e r i hufvudstaden hvarje helgfri f r e d a g o c h k o s t a r f ö r ett qvartal endast I krona, postarvodet inberäknadt.
— Sista numret i Samtalet med gumman ledde mig sedermera in på följande tankegång.
Menniskorna hafva väl i alla tider varit sjelfviska.
Märkvärdigt är dock, att ju mer man lättat på det tunga ok, som tryckt den tjenande klassens skuldror, dess mer hafva dessa beklagat sin lott, och agget till husbondfolk och arbets- gifvare tillväxt.
Många vilja påstå, att detta är en följd af den stigande folkupplysningen.
Detta kan dock ej vara sant.
Den borde i stället, på samma gång den väcker större sjelf- tillit, äfven verka förädlande på sinne och känsla.
Och så är det nog också!
Då tror jag snarare — och många äro nog af samma tanke — att en af hufvudorsakerna ligger hos husbondfolket sjelft, i dess smak för lyx och dess ringaktande af tjenarne.
Om man tänker sig in i en tjenares lif och tillvaro hos en fåfäng och slösande husbonde och mat- moder, der den tjenande dagligen ser stora summor utgifvas för tillfredsställandet af slem njutningslusta, i mat, dryck, kläder o. d.
— då undrar man sannerligen ej på, att de bittra känslorna få öfvermakten.
De tjenande, ty de äro ju ock tänkande väsen, anställa då betraktelser och tänka sig, hur ringa af det, som utgifves till all denna lyx, skulle behöfvas för att t. ex. låta deras arbetande gamla för- äldrar eller någon annan fattig anhörig lefva ett förnöjsamt och för deras anspråk godt lif.
Detta framkallar icke endast afund, bitterhet och mången gång förakt, utan släppar äfven känslan för det rätta, så att de t. o. m. ej anse som brott att tillegna sig litet af det, hvilket i alla fall så lättsinnigt och utan nytta bortslösas af herrskapet, men för dem kan hafva stort värde.
Bristen på deltagande för tjenarne och deras intressen stämmer dem ej heller till vänliga känslor.
Man talar med dem om deras pligter och sysslor, förehåller dem deras fel och försum- melser, deras liknöjdhet om husbondfolkets till- hörigheter, men hur många fråga dem om deras själslif, deras åsigter, om deras anhöriga eller gifva dem råd, huru de skola få sina små be- sparingar bäst placerade.
Derför att ett sådant godt förhållande till tjenarne sällan förekommer, blifva dessa så miss- tänksamma, att då de få plats i en familj, som hyser varmt intresse för sina tjenare, de ej förmå uppfatta det, utan ofta söka en sjelf- visk bevekelsegrund i denna behandling, och det kan gå lång tid om, innan detta misstroende försvinner.
Till Iduns läsarinnor ställer jag nu den frågan: kunna vi ej hvar i sin stad göra mera för våra tjenare, än hvad vi i allmänhet göra?
Min mening är ej, att deras arbete ytter- ligare bör underlättas, ty i allmänhet tror jag ej, att nutidens tjenare ansträngas öfver förmågan.
Träget arbete är en välsignelse, och vi böra visa dem, att vi sjelfva hvarken äro rädda för eller blygas att deltaga i deras arbeten.
Många hafva ej krafter dertill, men ännu flere tro sig ej hafva det.
A f erfarenhet kan jag säga detta.
Försök så småningom, och många af eder skola förvånas öfver inneboende krafter, som ni ej vetat utaf.
En flitig matmoder uppfostrar flitiga tjenare.
Söken äfven att arbeta bort deras skygghet att tala om sig sjelfva och sina anhöriga!
Gifven dem vänliga och goda råd!
Förtroendet kan på sådant sätt väckas och behöfver ej urarta till närgångenhet.
För att hemmet skall kännas godt och frid- fullt bör fullständig harmoni der vara her- skande.
A — d.
I Pv I L- / I I k I U IN m å n a d e n m e d d e l a r en f u l l s t ä n d i g m o d e - o c h m o n s t e r t i d n i n g.
— U p p g l f å närmaste postanstalt namn och adress s a m t erlägg prenum.-afgiften.
Teater och musik.
Stora teatern har gifvit en lyckad repris af Tho- mas ' opera » Mignon » samt en dito af prof. Salomons s Diamantkorset ».
Påskdagen gifves f. f. g. Halérys komiska opera » Andorradalen ».
Till uppförande för- beredes » Den vilseförda » med fröken Vendela An- dersson som Violetta.
Dramatiska teaterns nya program drager fortfarande publiken.
De flesta gå säkerligen för att se fm, Hartman briljera i en ny flicksnärteroll, och de få äfven sitt lystmäte här vid lag tillfredsstäldt.
Baga- tellen » Småflickor » är ju ock särskildt skrifven för fru Hartman.
Fröken Sandell fyller väl den andra rollen i stycket.
— Efterpjesen » Bettys förmyndares, lustspel i 4 akter af Alexander Kielland, synes der- emot ej riktigt slå an på publiken.
Stycket har dock flere förtjenster och utföres förträffligt på alla händer.
Nästa program upptager Runebergs » Kan ej » och Blanche ' s lustspel » Magister Bläekstadius » och är anslaget till annandag påsk.
Nya teatern, som en längre tid hvarje afton med godt spel och för goda hus gifvit » På hafvets bot- tens, afslutade sina ordinarie representationer före påsk i går afton (måndag), f afton (tisdag) gifves samma stycke till förmon för den välkände och för- tjente skådespelaren hr Eduard Nilsson, hvilken i detta stycke har en af sina glansroller, fngen vän af hr N:s goda och oförargliga komik torde försum- ma att infinna sig.
Vasateatern har nu blifvit färdig med den bebå- dade nya operetten af Millöcker, » Viceamiralen ».
Med det på de flesta händer förträffliga utförandet och med den nätta och lekande musiken artar sig denna operett att varda en kassapjes för teatern och att hos publiken blifva lika populär som trots någon at sina bättre föregångare.
V i torde återkomma.
Tvänne symfonikonserter inom loppet af en vecka och med samma program blir nog litet för mycket, helst som den ene af dem råkar i kollision med andra tillställningar.
Den första konserten å Stora teatern gafs för fullsatt salong och, såsom var att vänta, under lifligaste och det mest välförtjenta bifall.
Programmet upptog endast kompositioner af Mozart, och en del af inkomsten var anslagen till bidrag för resande af ett äreminne öfver den odödlige kompositören.
Andra konserten gafs för en mindre talrik, men säkerligen lika tacksam publik.
Som programmets glansnummer framstod en aria ur » Enle- veringen ur seraljen », på ett briljant sätt föredragen af vår främsta sångerska fru Garoline Ostberg, samt den s. k. Jupitersymfonien.
Dock — vi får ej heller glömma d-mollskonserten för pianoforte, i hvilken kapellmästaren B. Henneberg visade sig som en pianist af rang.
Oratoriet Jesu födelse af G. Wennerherg gifves i dag (tisdag) å nyo, denna gång å Stora teatern med biträde af Musikföreningen.
Att fullt hus här kan påräknas, kan man taga för gifvet.
» Skapelsen », Haydns odödliga oratorium, gifves som vanligt torsdagen och fredagen i påskveckan med biträde af flere bland våra förnämsta förmågor.
En festmarsch af Clarelius, komponerad till minne af prins Oscars förmälning, har utkommit å hof- musikhandlaren C. Warmuths förlag i Kristiania.
Dess första sidor prydes af prinsen och prinsessan Bernadotte ' s porträtt samt en vy från Bournemouth.
Konst.
Theodor Blanch ' s konstsalong.
H r Theodor Blanch, hvilken inlagt ovansklig förtjenst om spridandet af kännedom om samtida såväl inhemska som utländska konstnärers arbeten, har utfärdat en inbjudning till teckning af abonnement, gällande för samtliga de utställningar, som innevarande år komma att ega rum i hans konstsalong vid Kungsträdgården.
Detta abonnement, som endast betingar ett pris af 10 kr.
för hela året, kan ej annat än på det varmaste an- befallas i samtliga konstvänners åtanka.
En livsuppgift.
Berättelse af Ernst Lundquist.
3. jrjrik kom temligen sent till jernvägsstationen i Vestervik och skyndade genast ut på perrongen för att se efter, om der fans någon no liten flicka med en hvit näsduk i handen, det igenkänningstecken han föreskrifvit i sitt bref till Ingrid.
Nej, ingen syntes till — ty de der bägge damerna — — jo, mycket riktigt, den yngsta af dem hade verkligen — —!
Han.
stannade litet förvånad framför henne och sade: » Ursäkta, det kan väl aldrig vara Ingrid Berner? » Jo, så var det.
Den äldre damen i den storrutiga hemväfda regnkappan presenterades som prostinnan Holmberg, men han hade icke tid att höra på hennes svada, ty tåget skulle gå om fem minuter, och han hade ännu icke köpt biljetter.
» Andra klass, inte sant? » sade han.
» Der ha de öppna vagnar på den här banan, och det är så härligt väder! » Några ögonblick derefter voro de uppe i vagnen, som ej hade andra passagerare än dem, och medan han ordnade sakerna, försiggick det högljudda och ordrika afskedet vid trappan — tacksägelser, snyftningar, omfamningar och helsningar i massa till farbror och barnen och Lotta och Kristin och Lady och Fidéle och Svarten — — och så ljöd hvisselpipan och tåget sackade ut, han tog ännu en gång af sig hatten för den storrutiga regnkappan, och så voro både den och den fladdrande näsduken försvunna, och hans reskamrat vände sig om och torkade sig i ögonen.
Han var alldeles förvånad öfver att finna henne vara en fullväxt ung dam i stället för en liten flickunge, som han hela tiden tänkt.
Hon var lång och spenslig, men på samma gång fyllig, och den mörkblåa åtsittande regn- kappan satt som gjuten på hennes välformade byst och höfter.
Hon hade ett långlagdt, hvit- hylt ansigte med friska läppar och djupa, ut- trycksfulla ögon; på det tjocka, guldglittrande bruna håret bar hon en liten gammalmodig svart halmhatt med skotska band.
Hon stod der och bara torkade sig i ögonen oupphörligt, och han kände, att han måste säga något för att skingra hennes sorgliga afskedstankar.
Men hur skulle han tilltala henne?
Kors, det var sant, • de voro ju sysslingar!
» Du kanske inte tycker om så ' na här öppna vagnar utan väggar? » sade han.
» I så fall kan vi byta om vid nästa station.
Men rr.an ser landskapet så bra, och vi ska fara genom Tjust — och det drar inte hälften så mycket i de här vagnarna som folk tror. » » Frisk luft är det bästa jag vet, » svarade hon med en välljudande altröst och stoppade ner näsduken i resväskan.
Derefter gick hon bort till tvärsoffan, under hvilken han stufvat in hennes saker, och tog fram en bok ur en plädrem.
Han stod ett litet stycke ifrån och och såg på, huru lediga och behagfulla alla hennes rörelser voro, icke ett spår af någon landtlig klumpighet eller af slynårens brist på grace.
» Jag har följt tant Henrikas råd och har tagit dugtigt med reslektyr med mig, » sade hon, i det hon reste sig upp, och han tyckte sig i hennes munvinklar se glimten af ett litet leende, som hon tydligen försökte återhålla.
Han blef förlägen.
» Jaså, tant har sqvallrat på mig, » sade han.
» Jag kunde ju inte veta annat än att du var — ja, vet jag?
— tretton år på sin höjd, och hvad skall man säga till sådana?
Jag hade just gjort i ordning några frågor att börja med — - efter dockorna och — » » Nej, dockorna har man allt länge sedan slagit upp bekantskapen med, då man är sexton år, » sade Ingrid, och nu passade hon på till- fället att få skratta högt, och Erik hade aldrig hört ett så vackert skratt.
Vi vilja s ä r s k i l d t f ä s t a u p p m ä r k s a m h e t e n sökande och platsutbjudande annonsörer, p å Iduns l ä m p l i g h e t f ö r p l a t s - ä f v e n s o m f ö r alla ö f r i g a slags I r \ I L » I I \ \ U IN annonser s o m beröra familjekretsen.
— Annonser mottagas endast genom S. Gumselius annonsbyrå o c h h o s redaktionen.
Abonnentsamlare antagas.
» Är du bara sexton år? » frågade han för- är nyttigt.
&gt; Att sy linnesöm, väfva, duka, laga vånad, men så blef han förlägen igen, han hade mat, läsa lexor med barnen och spela bräde farbror, allt det der kan nog vara bra icke förr än nu hört, huru närgånget det lät, med och roligt också, men inte allt jemt, Erik, inte att han kallade henne du.
» Ja, nio år yngre än du, » svarade hon små- från morgon till qväll, inte hela veckan.
Fast leende.
» Du hör, att jag har bättre reda på det var en prestgård, tycker jag ändå, så under- mina slägtingar, än du tycks ha.
Men så har ligt det låter, att lifvet der nere bara hade också tant oupphörligt skrifvit och talat om hvardagar, aldrig någon söndag.
Det är kanske dig, jag känner dig nästan pä förhand, då väl rysligt styggt och otacksamt af mig, men ibland du deremot knappast visste af, att jag fans till. » tyckte jag nästan, att jag var af en annan, Äfven hon kallade honom du!
Och hvad finare ras än de andra, och att jag hade rättig- det föll sig naturligt!
Icke en skymt till tve- het att lefva på ett annat sätt — jag menar kan eller rodnad, första gången det lilla ordet inte ha finare kläder och mindre arbete — halkade öfver hennes läppar!
En sådan präk- nej, bara att någon gång få skaka dammet af och känna, riktigt tydligt känna, att jag tig tös!
Det var min sann annat än de der mig dugde till annat än att vara ett slags bättre sippa och pryda inspektorsmamsellernapåbruket Men det är nog orätt af mig att der uppe i Gestrikland.
Erik kände sig i det lastdjur.
allra bästa lynne, han visste icke hvarför, och tänka så der.
Då tant och flickorna voro nöjda, slog sig ner på midtbänken, så att han fick hvarför skulle inte också jag vara nöjd?
Men sin vackra syssling tätt framför sig och kunde jag är inte skapad som de.
Då dagen var slut, hade de iugenting angelägnare än att få se henne rakt i ansigtet.
» Hvarför ser Erik på mig så förvånad? » sofva, och de drömde aldrig.
Men jag drömde, — och jag låg vaken och längtade — sade hon efter en stund, då han ingenting jag längtade efter någonting, som jag inte vet hvad sade.
det var, men som var så högt oeh stort och » Jo, det är alldeles märkvärdigt — du är härligt och så långt borta — och då kändes så annorlunda än andra flickor.
Jag trodde det alldeles, som om jag hade gjort något du skulle vara blyg och sjåpig för mig!
Att illa, då jag var liten, och nu satt i fängelse resa ensam med en obekant herre — » för det. » » Äh, jag är så van att se främmande men- » Hör du, Ingrid, du skulle väl inte händelse- niskor, herrar också; det var som en ström af folk ut och in der nere på Hallerums prest- vis vara litet romanesk? » frågade Erik leende.
» Romanesk?
Det ordet förstår jag inte rik- gård, i synnerhet om somrarna; farbror och tant va ' så gästfria, och der fick man min sann tigt.
Tant brukade använda det ibland, men vänja sig af med att vara blyg.
För resten då var det alltid om personer, som hon inte — vi ä ' ju slägt.
Nej, nu ska vi inte prata tyckte om, oeh jag fick det intrycket, att det så mycket — vi ska se oss omkring.
Jag är nägot förfärligt dåligt att vara romanesk.
Det var det värsta tant visste. » har aldrig farit den här vägen. » » Och nu gläder du dig åt att få komma ut? » Hon flyttade sig till yttersta ändan af bänken, » Ja då!
Tänk — bara att få flyga fram sköt undan de fladdrande gardinerna, stödde armbågen mot träbalustraden och såg ut.
Äfven så här och se, att verlden inte är slut vid prestgårdsegornas gärdsgård — att sitta på han började se sig omkring.
Hvad allting hade utvecklat sig under de en jernvägsvagn tillsammans med en menniska, dagar hans resa räckt!
Våren hade kommit som jag aldrig har sett, oeh som jag ändå på allvar.
Luften var på samma gång frisk känner och inte alls är rädd för — att inte och ljum, den kändes så härligt uppiggande och veta, hvad jag skall äta till qvällen eller om ens får någon qvällsvard — att inte veta upprifvande i alla porer.
Skogarna stodo full- jag löfvade och solade sig, björkstammarna lyste någonting, absolut ingenting, om nästa dag och så hvita, att det gjorde ondt i ögonen.
Litet dagen derpå och dagen derpå oeh hela fram- emellan foro de öfver sjöar, som lågo der glitt- tiden, bara att den aldrig kan bli lik det rande i solbranden, grönblåa sidendukar med gamla utnötta, som jag har bakom mig, och millioner guldgnistor på, och sedan åter in i att den kanske kan vara alldeles full af märk- den doftande björkskogens grönaktiga skymning, värdiga öden, bestämda enkom för mig och inte der marken här och der tycktes vara beklädd på samma ' gång för farbror och tant Holmberg alla barnen i Hallerums prestgård!
Är med qvarglömda snödrifvor, men när man såg och det inte vidunderligt? » efter, var det icke snö, det var hvitsippor!
Erik, som alls icke var någon poetisk natur, började nästan förstå den öfversvinneliga patos, hvarmed i synnerhet fruntimmer bruka tala om naturens skönheter och som han hittills van- ligen ansett vara tillgjordhet; hans breda bröst vidgade sig och insög begärligt den mustiga luften, och han såg sig omkring med en ny- fiken undran, som om han aldrig sett en insjö eller en björkskog förr.
Äfven Ingrid tycktes njuta af hvad hon såg; hennes fint rundade kind hade fått högre färg, och ögonen strålade nästan exalteradt.
» Tänk, att jag nu sitter här! » sade hon slutligen.
» Och att den dagen nu är inne, som jag till sist trodde jag aldrig skulle få upp- lefva — den dagen, då jag skulle få komma ut — bort — ut i vida verlden! » » Jaså, du längtade från prestgården? » » Ja, litet längtade jag allt — inte för att de inte voro snälla mot mig, » tillade hon ha- stigt, » det vore otacksamt af mig att säga det.
Alla der nere ville mig så väl, men litet torrt och enformigt blef det allt ändå der nere i Hallerum.
Alla rundt omkring mig voro så rysligt förståndiga och tänkte bara på det, som ett mycket han hade henne att tacka för — alla hans studier hade hon bekostat!
— och huru hon alltid varit som en mor för honom, och det skulle hon nog bli för Ingrid också; gum- man var i grund och botten vek och känslig, fast hon hade en kantig och hård yta, och hon behöfde så väl någon att sluta sig till — Så voro de framme vid Åtvidaberg, just då solen sänkte sig.
De åto qväll på hotellet, och sedan följde han Ingrid till bagarefrun, hos hvilken hon skulle logera.
Han bar hennes resväska, och han hade bjudit henne armen, som hon tog, icke alls för att hon var trött, men hon hade aldrig gått arm i arm med en främmande herre på en främmande landsväg, och det var så gudomligt roligt!
Då de skildes i bagarefruns lilla farstu och sade hvar andra godnatt, kände han sig så obe- gripligt ensam.
Annars, då han kom till Åt- vidaberg, hade han ett sådant nöje af att gå omkring oeh se på hyttorna och prata med smederna, hvaraf han kände flere stycken, men i qväll hade han ingen håg med det.
Han kände sig så underlig till sinnes, på samma gång så glittande glad, och ändå med en liten anstrykning af vemod, som han aldrig förr erfarit.
Han ströfvade omkring på landsvägen oeh insöp begärligt doften från de blommande fruktträden i trädgårdstäpporna; så kom han in på kyrkogården, k a B t a d e en flyktig blick på det nya, högresta templet, gick derefter ett slag omkring den gamla, låga, öfvergifna kyr- kan, som ännu låg qvar bredvid sin moderna granne, rufvande på sinna minnen, tittade ner i grafkorets fönster, slog sig sedan ner på en soffa under knoppande syrener och såg stjer- norna tändas en och en.
Han tänkte ingen- ting, önskade ingenting, han kände endast ett så oändligt välbefinnande.
Aldrig hade han upplefvat en så härlig vårdag.
Och han tyckte, att alla de, som sofvo i kistorna der nere i grafhvalfvet och under korsen rundt omkring, skulle afundas honom, der han satt — t y det var ändå bra skönt att lefva!
Först då månen kom framrullande som en boll öfver den mörkblåa duken der ofvanför och kloekan slog elfva i tornet, reste han sig och gick hem till hotellet, fast han tyckte, att han kunde ha suttit der hela natten, utan att bli sömnig.
(Forts.) Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Hon slog ihop händerna och skrattade som barn, och nu förvånade det Erik, att hon redan var sexton år.
Den ena stationen efter den andra lade de efter sig, men de voro så inbegripna i lifligt samtal, att de knappast märkte det.
De tyckte bägge, att det var, som om de känt hvar andra i många år.
Hon talade om sin barndom, om lifvet der nere på landet oeh om brefven, som med långa mellanrum kommo från tant Henrika och som alltid föreföllo henne som en helsning från en annan, större och växlingsrikare verld, fast de just aldrig innehöllo annat än förma- ningar och religiösa betraktelser — men bara det, att de buro Stockholms poststämpel!
Äh, så många gånger hon hade betraktat den stäm- peln nästan med respekt!
Och han talade om sig och sitt arbete, om sina rostugnar och sina planer till uppfinningar, som skulle göras i en framtid, om lifvet vid de stora arbetsmedelpunkterna, nykterhetsrörel- sen och huru han med lif och själ egnat sig åt den på lediga stunder, hållit föredrag och skrifvit tidningsartiklar och ett par småbroschy- rer; han talade om tant Henrika och huru Iduns a n d r a pristäfling.
Eesultatet af den samma kan ej offentliggöras förr än i nästa nummer, emedan längre tid än som be- räknats åtgått till granskningen af de till ett antal af 48 uppgående täflingsskrifterna.
S å s o m en e f t e r s k ö r d från förra pristäflingen meddelas, att » En för saken intresserad » till Redaktionen insändt 10 kronor att tillställas författarinnan af den lilla uppsatsen om yllekläders tvättning och blekniug, hvilken vid Iduns första pristäfling erhöll hedersamt omnämnande, och som varit införd i n:r 11.
Belöningsdiplomen i äro nu färdiga och sändas under loppet af denna vecka till dem, som erhållit pris vid Iduns första täfling.
Diplomen äro mästerstycken af typografisk konst och utgöra en heder för det Gernandtska tryckeriet, från hvilket de äro utgångna.
Tryckt i guld, blått och brunt å skär kartong samt hållna i ädel renässansstil komma de att utgöra verkliga pryd- nader för väggen ofvanför^ärade pristagarinnors skrif- bord.
T i d n i n g e n k o s t a r e n d a s t!
en (l) k r o n a f ö r q v a r t a l e t, b e f o r d n i n g s a f g i f t e n inberäknad.
— Fullständig m o d e - och mönstertidning gratis.
Annonser m o t t a g a s g e n o m S.
Gumaeilu^sannonsbyrå och h o s redaktionen till 2 5 ö r e p r 4 - s p a l t i g p e t i t r a d (- 1 2 s t a f v e l s e r).
Andra upplagan Qv n i nans stäl ning i samhä e l t V ä r m e - af l a g r a inlägg i nutidens af C L A R A sociala Necessairer spörsmål eller SMITT.
flyttbara Första u p p l a g a n slutsåldes under loppet af en månad.
Kaminer från [26] Söderbloms Annonser.
Klädedräkten.
Pelsverks bevarande.
Man bör icke torka våta eller fuktiga pelsverk fram- för elden, emedan skinnet derigenom blir hårdt och håren brytas.
På muffar, garnityr o. s. v. stryker man skinnet, medan det ännu är vått, med en borste, tills det blir slätt och låter det sedan alldeles torka.
Då det är fullkomligt torrt, piskar man det dugtigt och kam- mar det med en icke för fin kam, först emot håren och sedan till baka, hvar- igenom det erhåller ett vackert, nytt utseende.
Då man lägger ned en muff i asken, bör man se till, att håret kommer att ligga slätt, annars brytes det.
Skrufva handen djupt ned i muffen.
Asken bör icke ställas, utan läggas för att hindra vadden ifrån att packa sig.
Det är bra att emellanåt kamma släthårigt pelsverk; man före- kommer derigenom hårens hoptofniDg och dess deraf orsakade fällning.
Karla.
1 Matlagning.
Morotpudding.
Eöda morötter skrapas och sköljas väl samt förvällas helt litet, hvarefter de rifvas på rifjern.
Till ett hälft stop sådant mos tages ungefär lika mycket halfkokt risgröt, hvilket allt uppblandas med 3 ägg, 2 kaffe- koppar god, söt mjölk, salt, smält smör, socker och bittermandelessens efter smak.
Gräddas i puddingform, smord med sammanblandadt kallt smör och mjöl, hvilket tunt utbredes i formen.
Kan serveras till ragout å kalf- eller lamstek, salt oxkött eller kokt rökt skinka.
Asta W. 25 öre p r p e t i t r a d (' = 11 s t a f v e l s e r).
Ingen annons införes under 1 kr.
Förlofvade.
Gustaf Goldkuhl, Cirkulär o c h meddelanden begäran franko.
Granbom. '
[230] (G.
18942x1) S o m m a r n ö j e [56] Tvätt-Inrättningen.
1 55 N y b r o g a t a n.
Billiga priser.
N y b r o g a t a n 55. f \ V \ O f Tvätt utföres äfven af härvarande ordentliga tvätter^kor, \ J U v j » • hemtas och hemsändes, då adress uppgifves pr telefon 43 00 eller pr post.
Tre a fyra möblerade rum med kök önskas hyra för insttmdande sommar utåt saltsjön, högst en tim- mes viiy från hufvudsta- den samt med lätta kom- munikationer.
Svar med uppgift om läge, pris m; m. torde, märkt » X » &amp; H », sändas till Iduns Redak- tion, Sturegatan 8, Stock- holm.
[210] O rena Cacao Utsökt qvalitet -- Billigt pris.
1 / 2 k i l o 2: 7 5; y l d l o 1: 5 0; ' / a W o 8 0 ö r e.
General-Agent för Sverige: t: r S.
J. NORMAN, S t o c k h o l m.
[142] (G-.
Mrs English, Ap G e o r g e reading, writing 11476x13) gives instruetion in and conv^sation A d r e s s 80 A Drottninggatan, first floor.
[77] Doktor C.
D. JOSEPHSON, H ö t o r g e t 1 1, 1 tr. 9-10 o c h 2 — 3.
A l l m.
t e l.
6910.
Frimtinmierssjnkdomar, Förlossningar.
[207] För D a m e r och större Barn.
o o Efter en förenklad, veritabelt säker metod, utan all profning, meddelar undertecknad noggrann undervisning uti Dam- och Barnklä- S S ders förfärdigande.
Metoden kan på kort tid läras af hvar och en, äfven den som p, o förut ej befattat sig med sömnad, så att eleven på egen hand utan profning och på betydligt kortare tid än vanligt kan förfärdiga utmärkt B välsittande kläder åt sig sjelf och andra.
För personer, som endast för eget behof önska lära, kan kursen genomgås på 25 ä 30 timmar.
Hvarje elev skall under lärotiden sy en klädning åt sig sjelf eller annan person.
.Lektioner gifvas äfven uti elevernas hem åt kotterier om 4 — G damer.
Priset betydligt billigare, då flere förena sig om samma timmar.
Tillkiippning och hoptråckling af kostymer verkställes fort och ti a t * billigt.
A u g.
A s t r ö m m é r, född Dahlbom.
[95] S t o c k h o l m, Drottninggatan 2 4.
1 Carl tWarrnuths Forlag, Christiania, | Kongl.
Hof-Musikhandlc-re.
A t t i l g å h o s alla B o k - o c h M u s i k h a n d - lere: Landtfruar.
V i hafva n o g r e d a n t ä n k t p å ert f ö r s l a g o c h h o p p a s l ä n g r e f r a m k u n n a g å e r ö n s k a n till m ö t e s.
Prins Oscar och Ebba Muncks A.
R. nummer.
for P i a n o.
K r.
0, 5 0.
T i t e l b l a d e t är v a c k e r t u d s t y r t m e d Ljustryksporträtter af det unge, afholdte P a r o c h e t B i l l c d e af B o u r n e m o u t h.
Förste Uplage utsåld på en dag.
2:dra Upplagen faerdig nu.
Elvira K.
O m n i i n f i n n e r e d e r å ^ I d u n s r e d a k t i o n s b y r å i n ä s t a v e c k a, k a n n i få s e e n Ilusqvarnasymaskin i gång.
V i kunna försäkra att d e n ä r u t m ä r k t i alla a f s e e n d e n.
V HHIN rekommenderar sig uti allmänhetens benägna ynnest.
Emottager prenu- meration å alla Stockholms tidningar, hvilka hemsändas gratis dels med egna bud eller, om så önskas, direkt från tryckerierna.
Beqvämaste prenumera- tion.
Emottager annonser till Stock- holms Dagblad, Aftonbladet, Vårt Land och Svenska Dagbladet.
Lager af alla sorters utmärkt goda Parfymer, Eau de Cologne, Tvål, flere sorter, Bläck, Blanksmörja, Skrifmate- rialier, Gratulationskort m. m., m. m..
[93] [222]} i ett följ.
Tidningskontoret T Sturegatan (förut n 5) A n g e n ä m bostad p å landet.
I närheten af Vingåkers jernvägs- station, kyrka, handelsbodar och apotek finnes en lägenhet att hyra, innehål- lande 9 rum och kök m. m.
Vacker trädgård.
Utmärkt dricksvatten.
När- mare meddelas å Iduns Redaktionsbyrå.
S.
S.
V e r n a m o.
E d e r a n n o n s u p p t a g e r G r a d e r o c h k o s t a r s å l e d e s efter 25 ö r e p r r a d 1 k r.
50 ö r e.
V i d a r e svar Patent.
DIVERSE.
19 år.
B e n a f e d e r s ä n d a a n n o n s e n u p p - t a g e r e t t u t r y m m e a f 11 r a d e r o c h k o s t a r s å - l u n d a efter 25 ö r e p r r a d 2 k r.
T5 ö r e.
dito.
sändas på Öfver 9,500 exemplar äro nu i bruk.
Eksjö.
Linköping.
Tillkännagifves endast på detta sätt.
Breflåda.
Dito Försäljas i Stoeldwlm a f H r r W i m a n &amp; K o m p.
, Vasagatan n:r 52, uti hvarje välsorterad Jerohandel o c h direkt från verkstaden.
Annonspris: Hildegard Gjuteri-Aktiebolag, Eskilstuna.
I Formaelmgs-Festmarseh Victoria Gavot Pirre.
H o s f r ö k e n J e t t a W e s t e r l i n d, U p - landsgat.
37, 2 tr. erhåller n i g o d u n d e r v i s - ning i stenografi.
for P i a n o K r.
0,50. nådigst tilladelse tillegn.
K r o n p r.
Vietoria.
(Titelbladet m e d et vackert porträt af Hjertlig tack för edra bidrag!
Välkomna Kronprm) åter.
Begge Komp.
sere enkle, iörefaldende och jy-~ n —.
n — och Wanda.
Går e j!
lette at spela.
Mot indsändning a f 1 K r o n e sändes Flere hrefskrifvarinnor och meddelarinnor b e g g e häften b e s t ä l l a r e n f r a n c o från f ö r - k u n n a ej få svar f ö r r ä n i n ä s t a n u m m e r.
läggaren.
[237] Med Tant Caroline; Martha; W — a W. i n.
fl.
Skrif till Redaktionen.
Innehållsförteckning.
Bernadotte.
Ett fint med all omsorg utfördt foto- grafi af prinsen och prinsessan Bernadotte erhålles franco mot 5 st. 10-öres fri- märken hos fotograf Carl A. Andersson, Engelholm.
[235] E n g a m m a l m o d i g betraktelse o m moderna.
A f B.
S.
— Ett m i s s f ö r h å l l a n d e.
A f Å — d.
— Teater o c h musik.
— K o n s t.
— E n lifsuppgift.
B e r ä t t e l s e af Ernst Lundquist (forts.) — K l ä d e - drägten.
— Matlagning.
Moderevy.
— Kapotthatt af mörkgrön sam- met.
— Kapotthatt af mörkgrå sammet.
— S ä l l s k a p s d r ä g t f ö r e n u n g flicka.
— S ä l l s k a p s - drägt.
— Barndrägt.
— Elegant sällskapstoalett.
— S u p é k a p p a.
— B a l d r ä g t f o r e n u n g flicka.
— M o r g o n k o f t o r.
— U n d e r l i f a f flanell eller korsettväf.
— Chemilett a f linne.
— Benkläder af y l l e.
— F r å n I d u n s l ä s e k r e t s.
Endast för Bosättningsmagasin 25 öre och häfte om 48 sidor kostar Debet o e h Kredit p r of v e r - väfnader Broderier, af Gustav Freytag.
Sista häftena lemnas gratis.
Bokförlagsbyrån.
begär å Hvita [2 2] och till underkläder, Duktyger, LakanYäfnader prisuppgifter Spetsar, HandduksYöfnader, oeh Sängkläder.
$fl \ 92 STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTRYCKrcitT-AKXIKBOLAG
eBi f 3 c r ocft tcoct cm MODEVEHIaDEN Bihang till P R A K T I S K VECKOTIDNING F Ö R Q V I N N A N O C H H E M M E T Mars N:r 3.
ModereYu.
friden för de ungas konfirmation nalkas och emotses af familjens döttrar med största intresse.
Icke endast för kon- firmanderna sjelfva eger den sin stora betydelse — den utgör ju en vigtig vändpunkt i deras lif — utan äfven föräldrar, syskon och närmaste anförvandter taga liflig del i denna stora epok inom familjekretsen.
Tillrustningar af många slag företagas, bland hvilka de unga flickornas toaletter helt natur- ligt taga mödrarnas omtanke i anspråk.
Det bör aldrig kunna tillräknas en mor såsom få- fänga, att hon genom en yttre utstyrsel söker framhålla den förändring, som i och med kon- firmationstidens fullbordan förmärkes i den unga dotterns väsen.
Valet af i allmänhet mera utarbetade drägter orsakas förklarligt nog af tanken på, att den unga flickan nu står i begrepp att göra sitt inträde äfven i sällskaps- livet.
Såsom synnerligen önskvärdt vore emellertid, att den af en och hvar hyllade åsigten om värdet i en smakfull enkelhet åtminstone vid dessa tillfällen finge göra sig gällande.
Kon- trasten mellan det ungdomliga och of- tast nästan barnsliga i den qvinliga kon- firman dens hel a upp- trädande och den skickligt utsirade efter sista mode- journalen förfärdi- gade drägten verkar icke sällan störande.
Den pretentiösa verldsdamens säll- skapsdrägt bör i ingen mon tjena till modell vid tillfällen som dessa.
En rikt veckad, välsittande klädning af godt svart helylle, hvil- ken mjukt sluter sig kring den ännu ej fullt utvecklade fi- guren, är under alla förhållanden den lämpligaste och på grund af sin enkel- het såväl i anord- ning som i ekono- miskt hänseende mest passande.
Det gränsar till oroväc- kande missaktning, 1888. detta sätt, att unga sinnen, stämda af stun- dens allvar, omgifna af kyrkliga insignier, tvingas in i den nu mera gängse af konvenan- sen och af oförståndiga mödrar gillade utstoffe- rade högtidsdrägten, hvilken så bjert måste afsticka mot altarets andaktsbjudande anordnin- gar.
Den mor, hvilken med afsigt tillåter sin unga dotter på detta sätt glömma, hvad da- gens betydelse fordrar, visar, att äfven hennes tankar mera röra sig kring den » fullvuxna » flickan än kring det vigtiga steg, en konfir- mand står i begrepp att taga.
såsom vi i dagligt tal benämna den.
Uttryc- ket » snörlif » har af våra läkare användts med så rättvis harm, att vi omsider hunnit derhän, att vi helst undvika tala derom.
» Jag snör mig icke, » säger den spensliga, outvecklade flickan och griper ett kraftigt tag om korset- ten, för att derigenom bevisa » hur löst den sitter ».
Alltså — icke ett snörM — menen korsett i stället.
Och en korsett, skapad efter modejournalens och de större modeaffärernas mönster - — icke efter naturens!
Det der be- hagliga stödet, som en » välsittande la graeieuse » Men icke endast för detta högtidliga till- erbjuder, räknas såsom en ersättning för hvad fälle kräfves det lämpliga toaletter, hvilka stå naturen ej mäktar åstadkomma, nämligen för- i öfverensstämmelse med den unga qvinnans mågan för en spenslig qvinnofigur att hålla sig utträdande i lifvet.
Äfven hvad hvardags- upprätt.
Hvilket grymt misstroende till na- Det är sant — en späd ranka kostymerna beträffar, finnes åtskilligt att iakt- turens krafter!
taga.
Och såsom hufvudregel står fortfarande kräfver stöd i något afseende, men detta stöd en smakfull enkelhet, hvilken ju ovilkorligen bör då vara ett ledande, icke ett snärjande sådant.
Om trycket kring midjan och mellan- bäst harmonierar med en ung flickas väsen.
En annan sak blir frågan om förändringarna gärdet förhindrar en normal jemn utvidgning med afseende å underdrägten.
I de flesta fall af lungor och inre delar samt framtvingar en erhålla ju de unga vid denna tid ny uppsätt- konstgjord andning genom öfre bröstkaviteten ning såväl af linnekläder som af öfriga per- faller det sig ju helt naturligt, att den nedre sedlar, hörande till den erfoderliga utstyrseln.
delen af lungorna, som är den bredaste och Såsom en farlig fiende för den unga qvinnans med hvilken man hufvudsakligast bör andas, utveckling uppträder nu snörlifvet — korsetten, förblir overksam.
Det billigaste re- cept för en sund tillvaro har naturen sjelf föreskrifvit oss genom sitt omutliga kraf på: fullkomlig friliet för lungor, hjerta, lefver och mage; allt detta är oumbärligt för c », god respiration, cir- kulation och mat- smältning.
(HR Fig. 1.
Kapotthatt af m ö r k g r ö n sammet.
Och hvarför vi, och i synnerhet våra unga qvinnor måste följa detta recept vore onödigt att påpeka.
Qvin- nan, såsom sam- hällets moder, är af Skaparen utsedd att vara den fysiska kraftens bärarinna, icke med afseende å hvad vi benämna » den råa styrkan », utan i fråga om meddelande af en sund kropp åt släg- tet.
Naturligtvis är hon icke ensamt den afgörande i Fig. 2.
Kapotthatt af mörkgrå sammet-
10 IDUNS detta fall, men den del hon tager i de med- födda anlagens utveck- ling kräfver af henne ett drygt ansvar i fråga om de späda krafter, som blifvit i hennes vård anförtrodda.
Icke sedan, när hon en gång redan egnat sig åt sitt qvinliga kall bör hon börja bereda sig der- för, utan redan vid sitt första utvecklings- stadium, då, när hon står på väg att mogna till qvinna, är det af vigt, att hon ej genom oförståndigt handhaf- vande af egna krafter gör sig ovärdig sin framtidabetydelseinom Fig. 10 a. Linnechemilett.
familjen och samhället.
_ D e r f ö r] y x e n {MODETIDNING Mars 1888. vi nödvändigt måste ålägga oss ett onö- digt tvång, hafva vi att tillse det vår kropp erhåller jemn värme och att inga delar, allra minst lung- spetsarne utsättas för förkylning.
A f denna anledning hafva vi satt oss i till- fälle meddela våra lä- Fig. 9.
Underlif af flanell eller " k o r s e t t v ä f.
sarinnor modellen till ett välsittande hög- ning, hvilket först och främst representeras af halsadt underlif, hvil- ket i ingen mon bör en välsittande » la gracieuse ».
Denna icke endast förhindrar en jemn ande- kunna väcka afskräc- hemtning i nedre delen af lungorna, den ver- kande, all den stund kar genom sin bristande förmåga att skydda både snitt och an- lungspetsarne mot för stark omvexling af kyla ordning på bästa sätt förmå tillfredsställa och värme, i ännu högre grad skadligt.
Hvarför lemnar korsetten de ömtåliga delar ne äfven de korsettbä- af lungspetsarne så fullkomtigt obetäckta, och randes fordringar.
(Se fordrar bröstkorgen monne så mycket mera vidare testen till mo- Fig. 10 b.
L i n n e c h e m i l e t t.
tillgång på värme än de öfre delarne af brö- deplanscherna!)
stet, som det nu tillmätes den?
Ah nej, för- klädedrägter verkar demoraliserande, men icke blott det farligt hämmande i begagnandet af det utdömda snörlifvet öfverväger denna fara, sta vilkoret för helsan är frihet för alla krop- utan äfven of örståndet Jl underklädernas anord- pens delar att utveckla sig, men dernäst, om Fig. 3 o. 4.
S ä l l s k a p s d r ä g t e r för u n g a damer.
Fig. 5.
B a r n d r ä g t.
Fig. 6.
Sällskapsdrägt.
Mars 1888 IDUNS MODETIDNING dast, att spensen är längre än hvad som hittils begagnats; öfver bröstet ordnas ett löst sammanknutet J draperi, hvilket motsvaras af ett liknande på klädningskjolen.
Fig. 1.
K a p o t t h a t t a f m ö r k g r ö n sammet, garne- rad med fjädergarnityr och prydd med olika slags fogel- pennor.
För dem, som så önska, lämpa sig hela foglar; dock bedja vi få påpeka, att detta är ett utländskt mode, hvilket vi på intet sätt äro skyldiga underkasta oss.
Fig. 2.
Fig. 5.
E l e g a n t b a r n d r ä g t.
Den blommiga under- klädningen, hvilken kan bestå af musslin eller spetstyll, gar- neras med större öglor af silkeskordong, och på den af fint helylle skurna jackan appliceras agraffer af snörmakerier.
K a p o t t h a t t a f m ö r k g r å sammet.
Den garneras med ripsband i ljusare nyans och prydes med en fantasiaigrett på venster sida.
De temligen breda bakhan- den knytas i en rik rosett och i öfverensstämmelse härmed förhöjes äfven kullen af ett smakfullt arrangeradt slag af band.
Fig. 6.
E l e g a n t s ä l l s k a p s t o a l e t t.
Sammet och bro- derad spetstyll frambringar en praktfull effekt och då de, såsom här är fallet, anordnas i breda, djupa efterveck komma de ovilkorligen till berättigadt erkännande.
Den gifta damens toalett bör helt naturligt kontrastera mot den unga flickans.
Den bör utmärka sig för en gedigen helhet och de dyrbarare tyger, som företrädesvis här i vår modell användas, gifva åt den gifta qvinnans drägt ett drag af tilltalande elegans.
Att vi emellertid ej fästa någon berömvärd vigt vid dyr- barheten faller af sig sjelft, det är endast vid frågan om, när den kan vara berättigad och lämplig, som vi nu framhålla ett tillfälle för dess lyckliga framträdande.
(Se vidare mönsterbilagan.)
Fig. 3.
S ä l l s k a p s d r ä g t för en h e l t ung f l i c k a.
Nekas kan ju icke, att den här framstälda ideen ter sig synnerligt smakfullt, i synnerhet då man fäster sig vid den enkla sammansättningen.
Ett lif af mjukt, ljust moll, hvars sid- och framstycken förlängts, korsade af det fylliga fram- draperiet.
De löst ordnade vecken på bakvåden låta det blommiga tyget bilda en kraftig relief åt den lätta öfver klädningen.
Håret löst sammanfästadt och fallande fritt kring ' axlarne, samt såsom prydnad en enkel fjäderagraff med band.
Kring halsen ett bredt, svart sammetsband.
Fig. 4.
S ä l l s k a p s d r ä g t.
Denna är äfven afsedd för unga flickor.
Naturligtvis kan en hvar härvidlag sjelf be- stämma huru vida tygstoffet bör vara af siden, sammet eller enklare tygsort.
Hela modellen framstår alltför tydligt för att närmare redogörelse skulle erfordras.
Anmärkas må en- Fig. 7.
11 Fig. 11.
B e n k l ä d e r a f y l l e, m e d b e s p a r i n g s l inning.
Supékappa.
Fig. 7.
S u p é k a p p a.
Denna kappa är här framstäld af blommig silkesbrokad och utgör en praktfull~och varm supé- kappa.
Den är fodrad med kornblå atlas, hvarunder finnes ett tunt lager af silkesvadd.
Den brämas med blåräf och förses med tunga snörmakeritofsar.
IDUNS 12 MODETIDNING Mars 1888 sättningen, och för familjer hvilka önska beställa ett dylikt underlif torde det vara af intresse att veta det, förutom de hos drägtreformföreningen anmälda sömmerskor, hvilka sysselsätta sig härmed, äfven fröken Sofia Ekman &amp; komp., 10 Brahegatan, Stock- holm, mottager beställningar.
Hennes priser variera i någon mon med föreningens.
Särskildt må emeller- tid påpekas hennes framställande af reformerade un- derkläder, till bevis för att man äfven så småningom kan öfvergå till, om icke fullt gillande, dock i flere afseenden förbättrade underdrägter.
Alltså öfverlemnas härigenom denna fråga till qvinnorna sjelfva och nekas kan ju icke, att vi måste vara tacksamma för äfven det minsta steg till framåtskridande, som visar sig på hvilket område det nu än må vara.
Priset på dessa underlif är för flanell med foder 7: 50, af korsettyg utan foder (linne) 6: 50, (bomull) 5: 50.
Endast sylön 1: 50.
Fig 10.
C h e m i l e t t a f l i n n e.
Denna chemilett har en stor förtjenst, den hjelper till att bibehålla den jemna kroppsvärmen.
Sammansättningen är i sin helhet ganska enkel, och om den helskurna linne- drägten förefaller mången mindre tilltalande, eger den dock obestridliga fördelar.
Den motarbetar bruket af de vanliga så föga lämpliga benkläderna, hvilka ju i de allra flesta fall innebära en fara, genom sin full- komligt klandervärda fason.
Priset på en sommar- chemilett är 5: 50, en dylik af ylle 13: 0 0; sylönen belöper sig till 1: 75.
Fig. 12.
Morgonkofta.
Fig. S.
B a l d r ä g t f ö r e n u n g f l i c k a.
Hvit lenon, samt några alnar sammetsbrokad i någon mörk tonfärg, sidenband samt ett skärpspänne är allt som erfordras till hela denna smakfulla drägt.
Den rikt rynkade öfverkjolen fästes vid den undre kjolen med de välordnade rosetterna och bakdraperiet uppfästes i ena sidan om man så önskar.
Det må dock tillåtas oss att inlägga en kraftig protest mot det alltför djupt urringade klädningslifvet.
Något sådant kan ju icke ens såsom en modesak försvaras.
Emellertid hafva vi ännu åtskilligt att afvakta, innan det blir möjligt att söka skapa en reform på detta område, vi kunna blott påpeka det oförsvarliga i en sådan anordning.
Drägten skall det oaktadt kunna tjena såsom en smakfull modell, derför hafva vi ej förkastat den, utan vädja till våra läsarinnors eget omdöme i detta fall.
Fig. 12,13.
Till en af dessa prydliga morgonkoftor lerana vi fullständiga mönster.
N:r 12 försedd med broderad besparingslinning och för öfrigt högst ele- gant, har onekligen företrädet framför n:r 13.
Den är trots sina dyrbara broderier lättare att samman- sätta och såsom ett intresseväckande tidsfördrif bör modellen till en sådan kamkofta för våra unga damer blifva af synnerligt intresse.
Det kan ju vara af värde, att under de långa vinteraftnarne sjelf få pröfva sin konstnärlighet i dessa numera högst mo- derna handarbeten, såsom till ex. languetts- och klumpsömsbroderier.
Underdrägter.
Fig. 9.
U n d e r l i f a f f l a n e l l eller k o r s e t t v ä f.
Detta sätt att söka åstadkomma en medelväg mellan snörlif och ett vanligt åtsittande underlif är obestridligen synnerligt förtjenstfullt.
Helt natur- ligt böra kläderna i någon mon utjemna de små brister, som lätt kunna förefinnas i figurens yttre.
Derför har snörlifvets plats varit så svår att ut- tränga.
Men genom den här^ framstälda modellen skola, trots frånvaron af både planchett och fiskben (för att ej tala om rotting), vi ändtligen kunna erhålla ett både välsittande höghalsadt och i intet afseende skadligt lifstycke, hvilket, tack vare sin bröstisättning fullkomligt lemnar rum för erforderlig andhemtning — men icke för häftig temperaturvexling.
Det kan förfärdigas af såväl flanell, trikå, linne- eller bomulhs- korsettväf, samt med eller utan foder.
Mönsterbilagan lemnar en uppsättning goda mönster, hemtade från drägtreformföreningen, hvars modeller blifvit af våra läkare i hygieniskt afseende erkända såväl som af äfven för reformer i öfrigt föga intres- serade qvinnor.
Detta torde i sammanhang med hvad som i moderevyn antydts vara en lämplig rekommendation.
Af figurerna framgår tydligt den lätta samman- Fig. 11.
B e n k l ä d e r a f y l l e, med b e s p a r i n g s - l i n n i n g.
Dessa benkläder påminna i snitt och fason om de trikåväfda och utmärka sig för sin åtsittande snitt.
De kunna åstadkommas af vanlig flanell eller mjukt ylle, böra förses med tvänne knappar i hvarje sida, behöfva icke fästas på lifstycket, men äro beak- tansvärda genom undvikandet af den skadliga raka linningen.
De sluta tätt åt nedanför knäet och godt- göia derigenom den brist som uppstår genom den oftast otillräckligt långa strumpan.
De förtjena syn- nerligt intresse, nu under den kalla årstiden.
Från Iduns läsekrets.
Febr.
1888.
Guido!
Om jag vore » tante Anna » — Men jag svarar ändå, ty vi äro meningsfränder.
Först vill jag då säga, att hvad jag än kan komma att yttra, är det framkalladt endast af önskan att bidraga till frigörelse af » gnistan » inom qvinnosläg- tet, hvilken ännu i allmänhet är förqväfd af sekel- gammal falaska — att väcka eftertanke, der så bc- höfves.
Ni frågar: » hvar håller den svenska qvinnan hus? » A h, vi veta det väl, mycket väl; hon hänger, envis som en kardborre, fast vid den gamla slentrianen, en stråkväg, anlagd och grundad på ytan af tingen, af lifvet.
Der ha vi henne, trots läroverk och s. k.
» emancipation »!
Ville hon bryta in på en sjelfständig stråt, ville hon använda den intelligens, naturen gifvit henne, men som ligger i trade, öfvervuxen af fördomar, flärd och småsinne, dä skulle qvinnan, verlden lifvet varda räddade för tid och evighet — lycka blifva rotad på jorden.
Ni frågar vidare: » hvad gör hon? » Jo, hon ver- kar, anstränger sig för det, som synes — för skenet.
» Hur det ser ut » är ett begrepp, som hon grundligt studerar; derur hemtar hon sina lagbud, och dessa måste följas, hur mycket och hvad det än kostar.
Derför faller det henne aldrig in att försöka sig i en nyttig uppfinning för hemmets höjande och inre behof.
Hvad betyder det, att » tjenstflickan » an- stränger sina yttersta krafter vid &gt;vattenbäringen », eller om hemmets utgifter ökas med att lega en annan person dertill; det är ju så vanligt och hus- modern egnar ej en tanke deråt.
Deremot bryr hon sin hjerna och sätter sin man i bryderi för att hvarje halfår få briljera i en ny, dyrbar hatt.
Hatten är j u en hufvudsak, den synes på gatan; den är nödvändig och många konster anlitas för att få den riktigt fin och modern.
Det blefve för långt att upprepa hela listan af dylika exempel.
Men hur skall det också kunna vara annorlunda?
Redan från hennes första år väDJes hennes öga vid flärd, hennes tankar och känslor riktas på ätt öfver- skatta dessa ting, som hon bär ytterst.
Att följa modejournalens snitt, äfven då det är helsoförstö- rande, onaturligt, narraktigt och fult, blir en inbiten vana.
Något eget omdöme eller pröfning sättes al- drig i fråga; modisterna få skapa till henne med utväxter och insnörning hur besatt som helst.
Hon Fig. 13.
M o r g o n k o f t a.
visar sig hellre i en löjlig kostym än i en omodern.
Det är modet, som är oraklet; men icke endast i klädedrägt, ntan i allt — i lefnadssätt, i sättet att uppfostra barnen.
» Det brukas så » och » man måste ju vara lik an- dra menniskor,) är deras undskyllan.
Det faller högst få qvinnor in att fråga, hvarför detta är så nödvändigt, eller pröfva, om ett antaget bruk är godt eller ondt.
Derför, så länge mödrarna icke gripa sig an med att tänka och handla oberoende af föråldrade vanor, blir qvinnan, trots skolor och s. k.
» emancipation », sig lik, står och stampar på samma punkt, styr ut sina » små » för att exponeras^ för all- mänheten, inviger dem till sitt eget ytliga lif.
Skall man kunna sprida en ljusstråle in i detta ensidiga förhållande — en ljusstråle som lyser qvin- nan till sann frihet?
Nu är hon en slaf under sin inbillade mission, att resignera under bruk- och missbruk, utan att ens der ega kraft till att bryta nya, bättre banor.
Elsa.
CO &lt; v?
o CO &lt; CD 13 (f) T T g- W PO B O 1 1 — &lt;X S O JJ w CD C L o. o. rS • a p: n O a S t o c k h o l m, G e r n a n d t s B o k t r y c k e r i - A k t i e b o l a g, 1888.
